Kung!. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 88.
1
Nr 83.
Kungl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen angående med¬
gifvande för provinsialläkaren Herman Anton Melon att
komma i åtnjutande af de från och med år 1912
fastställda aflöningsförmåner för provinsialläkare; gifven
Stockholms slott den 15 mars 1912.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
för sin del medgifva,
att provinsialläkaren i Skogs distrikt af Västernorrlands län Herman
Anton Melén må, utan hinder däraf att han icke före den 1 november 1911
anmält, att han ville, för åtnjutande af de i den från och med år 1912
gällande aflöningsstaten för förste provinsialläkare och provinsialläkare
upptagna aflöningsförmåner, underkasta sig därför föreskrifna villkor
och bestämmelser, berättigas att, räknadt från och med den 1 januari
1912, komma i åtnjutande af de i nämnda stat fastställda aflöningsför¬
måner för provinsialläkare.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Axel Schotte.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 60 käft. (Nr 83.)
■g
Kungl. Mapts Nåd, Proposition Nr 83.
Utdrag af protokollet 'öfver civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15
mars 1912.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård,
Statsråden Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswård.
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:
Då 1911 års Riksdag i anledning af Kungl. Maj:ts förslag godkände
ny aflöningsstat för förste provinsialläkare och provinsialläkare, att till-
lämpas från och med år 1912, samt fastställde vissa villkor och bestäm¬
melser för åtnjutande af de i staten upptagna aflöningsförmåner, före-
skrefs tillika, bland annat, att de förutvarande innehafvare af befatt¬
ningar såsom förste provinsialläkare eller provinsialläkare, hvilka icke
före den 1 november 1911 anmälde, att de ville underkasta sig den
nya aflöningsstaten samt nämnda villkor och bestämmelser, och som
icke lagligen kunde därtill förbindas, skulle varda bibehållna vid dem
enligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande aflöningsförmåner,
äfvensom, i den mån ej annat föranleddes af bestämmelserna i lagen
angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension, vid den rätt till
pension, som dittills tillkommit dem.
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.
I öfverensstämmelse med Riksdagens sålunda fattade beslut har
Kungl. Maj:t genom nådigt bref till medicinalstyrelsen den 15 september
1911 fastställt aflöningsstat för ofvannämnda befattningshafvare, att till-
lämpas från och med år 1912, och samma dag utfärdat nådig kungörelse
angående villkor och bestämmelser för åtnjutande af dessa aflönings-
förmåner.
I cirkulär, som den 16 oktober 1911 tillika med nyssnämnda nådiga
kungörelse samt transumt af berörda nådiga bref afsändes till samtliga
förste provinsialläkare och provinsialläkare, anmodade medicinalstyrelsen
dessa att före den 1 november 1911 hos styrelsen anmäla, huruvida
vederbörande ville ingå på den nya aflöningsstaten.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till medicinalstyrelsen den 27 december
1911 inkommen och af styrelsen med underdånig skrifvelse den 29 i
samma månad till Kungl. Maj: t insänd skrift har provinsialläkaren i
Skogs distrikt af Västernorrlands län Herman Anton Melén anfört, att
styrelseus cirkulärskrifvelse med tillhörande handlingar bevisligen icke
kommit honom tillhanda förr än den 12 december 1911. Då han saknat
andra officiella underrättelser i frågan och under inflytande af ett genom
svårt sjukdomsfall i hans familj vålladt nervöst tillstånd missuppfattat
anmälningsskyldighetens innebörd, hade han icke kommit att inom före-
skrifven tid till styrelsen insända anmälan om sin önskan att få åtnjuta
de för provinsialläkare fastställda nya aflöningsförmånerna. På grund
häraf hemställde Melén, att Kungl. Maj:t måtte medgifva honom rätt
att få den 1 januari 1912 öfvergå på den nya aflöningsstaten.
Därjämte har Melén låtit ingifva ett af två personer utfärdadt, be-
vittnadt intyg, att en till Melén ställd postförsändelse, innehållande
omförmälda nådiga bref och kungörelse samt medicinalstyrelsens cirkulär,
blifvit, sannolikt af anledning att vederbörande postbud förlagt försän¬
delsen, först den 12 december 1911 till Melén öfverlämnad.
För egen del har medicinalstyrelsen i sin förenämnda underdåniga
skrifvelse tillkännagifvit, att st}7relsen icke hade något att erinra mot
nådigt bifall till Meléns ansökan.
Starka billighetsskäl synas mig tala för att Meléns ansökning bi-
falles. Då emellertid, såsom jag redan framhållit, Riksdagen i öfver¬
ensstämmelse med Kungl. Maj:ts därom aflåtna proposition föreskrifvit,
att de provinsialläkare, som icke före den 1 november 1911 anmält sin
önskan att öfvergå på den nya aflöningsstaten, skulle bibehållas vid sina
förutvarande aflöningsförmåner, lärer en dylik dispens icke kunna med¬
delas utan Riksdagens samtycke.
Departements¬
chefen.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.
Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
för sin del medgifva,
att provinsialläkaren i Skogs distrikt af Väster-
norrlands län Herman Anton Melén må, utan hinder
däraf att han icke före den 1 november 1911 anmält,
att han ville, för åtnjutande af de i den från och med
år 1912 gällande aflöningsstaten för förste provinsial¬
läkare och provinsialläkare upptagna aflöningsförmåner,
underkasta sig därför föreskrifna villkor och bestäm¬
melser, berättigas att, räknadt från och med den 1
januari 1912, komma i åtnjutande af de i nämnda
stat fastställda aflöningsförmåner för provinsialläkare.
Till denna af statsrådets öfriga medlemmar biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnade, att proposition i ämnet af den ly¬
delse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle till
Riksdagen aflåtas.
Ur protokollet:
Niklas A. Lindhult.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1912