Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 46.
11
Nr 46.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
beredande af årligt understöd åt förre arbetsledaren vid
telegrafverket H. A. Olsson; gifven Stockholms slott den
9 februari 1912.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver civil¬
ärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå Biksdagen
medgifva,
att förre arbetsledaren vid telegrafverket Håkan Alfred Olsson må
från och med ingången af år 1912 under sin återstående lifstid af tele¬
grafverkets medel uppbära ett årligt understöd till belopp af 300 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Biksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Biksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Axel Schotte.
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
Telegraf¬
styrelsen.
Utdrag af 'protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9
februari 1912.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvåkd,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Berg,
friherre Adelswård,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Chefen för civildepartementet, statsrådet Schotte anförde:
Uti skrifvelse den 30 januari 1912 har telegrafstyrelsen gjort fram¬
ställning om pension åt förre arbetsledaren Håkan Alfred Olsson. Sty¬
relsen meddelar, att Olsson hos styrelsen anhållit, att, då han under arbete
i telegrafverkets tjänst ådragit sig obotlig sjukdom och numera på grund
däraf vore urståndsatt att genom arbete försörja sig och sin familj,
styrelsen måtte åt honom utverka pension under hans återstående lifstid.
Olsson är född den 8 december 1857, är gift och har sju minder¬
åriga barn. Han antogs i telegrafverkets tjänst år 1875, var arbetare
åren 1875 — 1878, arbetsförman (motsvarande nuvarande befattning som
linjeförman) åren 1879—1882 och arbetsledare (numera linjemästare)
åren 1883—1893. Efter att hafva under sistnämnda år tjänstgjort tre
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
månader måste Olsson på grund af sjukdom afgå från sin befattning. Vid
sin afgång ur verkets tjänst åtnjöt Olsson en dagaflöning af 4 kronor
50 öre samt dessutom 40 kronor i månadsaflöning eller en aflöning af
tillhopa ungefär 2,100 kronor för år. 1 sin tjänstgöring har Olsson,
enligt vitsord åt sina förmän, städse fullgjort sina åligganden synner¬
ligen plikttroget och skötsamt samt varit en mycket duglig arbetsledare.
I maj månad 1879 träffades Olsson under pågående reparations¬
arbete å telegraflinjen Gäfle—Sundsvall af ett olycksfall. Vid öfverflytt¬
ning af telegraftrådarna från en gammal spännstolpe till en ny sådan be¬
fann sig Olsson uppe i den gamla stolpen, då vid lossandet af sista spännet
stolpen rasade och Olsson föll till marken. Därvid ådrog han sig ett
slag i underlifvet, på grund hvaraf han under omkring tre veckor måste
vårdas å sjukhus.
Enligt ett telegrafstyrelsen tillhandakommet, af provinsialläkaren G.
Stéenhoff den 22 mars 1910 utfärdadt intyg hade Olsson vid läkarunder¬
sökning under år 1891 befunnits lida af en svårare nervsjukdom, antag¬
ligen förorsakad af öfveransträngning och förkylning, och enligt af doktor
K. Danelius den 26 september och den 30 november 1911 utfärdade
läkarintyg lider Olsson af neurasteni och kronisk biåskatarr, hvilken
sistnämnda sjukdom af läkaren antagits vara eu följd af ofvan omför-
mälda, Olsson öfvergångna olycksfall. Enligt läkarintygen har Olssons
arbetsförmåga i betydlig grad nedsatts af dessa sjukdomar, och före¬
finnes för Olsson icke utsikt att blifva fullt frisk och arbetsför.
Riksförsäkringsanstalten, hos hvilken telegrafstyrelsen anhållit om
yttrande, i hvad mån skadan kunde anses hafva medfört nedsättning i
Olssons arbetsförmåga, har i skrifvelse den 30 december 1911 meddelat,
att endast den kroniska biåskatarr, hvaraf Olsson lede, syntes kunna
sättas i samband med berörda skada. Att, då så lång tid förflutit efter
olycksfallets inträffande, kunna med någorlunda säkerhet bedöma, huru¬
vida de såsom symptom af biåskatarren angifna funktionsrubbningarna
uteslutande vore att tillskrifva olycksfallet i fråga eller i hvad mån de¬
samma kunde hafva påverkats af den nervösa åkomma, hvaraf Olsson
jämväl lede, torde enligt riksförsäkringsanstaltens förmenande svårligen
låta sig göra. Under förutsättning emellertid, att nämnda symptom ute¬
slutande berodde på olycksfallet, skulle, därest bestämmelserna i lagen
angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete den 5 juli
1901 vore i förevarande fall tillämpliga, den nedsättning, som berörda
åkomma medfört i Olssons arbetsförmåga, höra uppskattas till ungefärligen
tjugufem procent af normal arbetsförmåga.
14
Departements
chefen.
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 46.
Intyg från pastorsämbetet i Rödeby församling, hvarest Olsson är
mantalsskrifven, utvisar, att Olsson är medellös. Af andra intyg från
kommunalnämndsordföranden Aug. Danielsson därstädes samt från kyrko-
värden Anton Petersson i Offamåla inhämtas, att Olsson visserligen
äger en mindre, till 4,000 kronor taxerad och saluvärderad hemmans-
del, men att hans skulder uppgå till minst 3,500 kronor, hvadan han
särskilt med hänsyn till den stora familjen måste anses vara medel¬
lös. Efter hvad telegrafstyrelsen vidare säger sig hafva inhämtat, har
Olsson, sedan han lämnade sin anställning hos telegrafverket, försökt
i det längsta draga sig fram på den lilla, starkt skuldbelastade gården,
till dess numera ålder och tilltagande sjuklighet gjort det omöjligt för
honom att genom deltagande i dess skötsel försörja sig och sin familj.
Af hvad sålunda anförts anser telegrafstyrelsen framgå, att Olsson
med allra största sannolikhet fått sin hälsa undergräfd och sin arbets¬
förmåga väsentligt nedsatt under arbete i telegrafverkets tjänst. Under
sådana förhållanden har telegrafstyrelsen ansett sig böra göra framställ¬
ning om beredande af pension åt Olsson under hans återstående lifstid.
Hvad beträffar densammas storlek, syntes det telegrafstyrelsen vara
lämpligt att begränsa den till 300 kronor. Riksdagen bär visserligen,
såsom telegrafstyrelsen erinrar, på framställning af Kungl. Maj:t år
1909 beviljat förre arbetsledaren Frans Herman Nilsson en årlig pension
af 480 kronor, men Nilsson hade varit anställd i telegrafverkets tjänst
under 30 års tid, hvaremot Olsson endast kan räkna 19 tjänstår.
Styrelsen hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte till Riksdagen
aflåta framställning om pension åt Olsson till belopp af trehundra kronor,
att utgå af telegrafverkets medel från och med den 1 januari 191 d.
Vid åtskilliga tillfällen har Riksdagen beviljat årligt understöd åt per¬
soner, tillhörande såväl telegrafverkets som järnvägens personal, hvilka ej
uppfyllt de i gällande pensionsföreskrifter stadgade villkor för pension.
I förevarande fall kan anmärkas, att lång tid förflutit, sedan Olsson
lämnade telegrafverkets tjänst, och att detta skedde vid unga år. Denna
afgång föranleddes emellertid af sjukdom, och det synes åt den 1891
företagna läkarundersökningen åtminstone antagligt, att sjukdomen
ådragits under Olssons tjänstgöring. Därjämte torde en viss sannolikhet
föreligga för antagandet, att det olycksfall, hvaraf Olsson drabbats 1879,
har del i hans nuvarande ohälsa. Under sådana omständigheter och
då Olsson nu är i stort behof af ekonomisk hjälp, anser jag det
skäligt, att staten lämnar honom något understöd.
15
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 46.
Beträffande det af telegrafstyrelsen föreslagna beloppet har jag intet
att anmärka.
På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,
att förre arhetsledaren vid telegrafverket Håkan
Alfred Olsson må från och med ingången af år 1912
under sin återstående lifstid af telegrafverkets medel
uppbära ett årligt understöd till belopp af 300 kronor.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnade, att proposition i ämnet af den ly¬
delse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle aflåtas
till Riksdagen.
Ur protokollet:
Niklas A. Lindhult.