Kung!. Maj-ds Nåd. Proposition Nr 39.
1
Nr 39.
Kungl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen angående
omföring i 1912 års räkenskaper af visst belopp frän
reservationsanslaget till flottans öfningar till reservations¬
anslaget till flottans nybyggnad och underhåll; gifven
Stockholms slott den 30 december 1911.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riks¬
dagen medgifva,
att från det i riksstaten för år 1912 uppförda reservationsanslaget
till flottans öfningar må i samma års räkenskaper till reservationsan¬
slaget till flottans nybyggnad och underhåll omföras ett belopp af
246,000 kronor, i syfte att möjliggöra bestridande under år 1912 från
sistnämnda anslag af samtliga underhålls- samt ut- och afrustnings-
kostnader för flottans fartyg.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
. Jacob Larsson.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 Smil. 1 Afd. 24 Haft. (Nr 39.) 1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 39.
Sakkunnigas
betänkande.
Utdrag af protokollet öfver sjöförsvarsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 30 december 1911.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård,
Statsråden: Schotte,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswård,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Larsson, anhöll därefter att få under¬
ställa Kungl. Maj:ts pröfning frågan om reglerande af ut- och afrust-
ningskostnaderna för flottans fartyg och därvid först lämna följande
sammanfattade redogörelse för hvad sakkunniga för utredning rörande
förenkling af marinens redovisningsväsende i den 12 oktober 1911 af-
gifvet betänkande yttrat och föreslagit i detta ämne.
De sakkunniga hafva till en början, under hänvisning till en af deras
medförande, statskommissarien Chr. L. Tenow, i den af honom den
20 april 1911 framlagda utredning angående reservationsanslaget till
flottans öfningar lämnad redogörelse för hittills gällande bestämmelser
i fråga om ut- och afrustningskostnaderna, uttalat, att af samma ut¬
redning framgått, att berörda bestämmelser visat sig allt annat än
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 39.
3
tillfredsställande, samt att flere olika förslag framställts till förändringar
därutinnan, utan att frågan därom funnit sin lösning.
Då det räkenskapssystem, som de sakkunniga föreslagit till genom¬
förande inom marinen, bland annat, innebär, att samtliga kostnader för
ett fartygs expedition skola i den mån sig göra låter redan i farty¬
gets räkenskaper belasta vederbörliga riksstats- och räkenskapstitlar,
hafva de sakkunniga upptagit frågan om ut- och afrustningskostnaderna
till ingående behandling för att tillse, huru kostnadsfördelningen här
skall kunna tekniskt ordnas. Vid öfvervägande af denna mera formella
angelägenhet hafva de sakkunniga funnit det erforderligt att ingå jäm¬
väl på frågans reala innebörd för att tillse, huruvida icke en rationell
lösning af själfva sakfrågan jämväl skulle leda till en eftersträfvans-
värd förenkling i räkenskapen.
På sätt de sakkunniga erinra, återfinnas nu gällande bestämmelser
rörande ut- och afrustningskostnader m. m. i nådigt bref den 7 mars
1890.
Enligt de till grund för detta bref liggande principer skola kost¬
naderna för fartygs underhåll, därest ej andra medel blifvit särskild!
anvisade, bestridas af anslaget till flottans nybyggnad och underhåll,
medan såväl de under fartygs expedition förekommande utgifter för
reparation af fartyget som äfven kostnaderna för fartygets ut- och af¬
rostning skola bestridas af anslaget till flottans öfningar, därest icke
andra medel blifvit särskild! anvisade. Don del af omförmälda kostnader,
som sålunda faller på öfningsanslaget, skall sedermera efter särskilda
grunder fördelas mellan detta anslag och anslaget till sjöbeväringens
vapenöfningar m. m.
Beträffande gränsen mellan underhållskostnader å ena sidan samt
ut- och afrustningskostnader å den andra föreskrifver det nämnda nådiga
bref vet följande:
Till fartygs underhåll räknas alla de arbeten, som äro erforderliga
för fartygets försättande och bibehållande i det fullständiga och göda
skick, att detsamma, när helst sådant ifrågakommer, må kunna utrustas
för att utgå på expedition. Uti dessa arbeten inbegripas såväl den för
bevarande af fartyget erforderliga dockning och den för bevarande af
både fartyg och till detsamma hörande inventarier erforderliga målning,
som äfven all efter slutad expedition ifrågakommande reparation af
fartyg eller nyanskaffning eller reparation af fartygsinventarier, dock
att nyanskaffning af inventarier i stället för sådana, som befinnas brista
vid den efter fartygs afristning skeende inventering, skall tillhöra
aflastning och förty bestridas af samma medel som öfriga utgifter
4
Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 39.
för expeditionen. Till fartygs utrustning skola räknas dels alla för upp-
lagdt fartygs förläggande i beredskap eller för fartygs förläggande från
lägre grad af beredskap till högre eller för dess fullständiga utrustning
erforderliga arbeten med fartygets klargöring och målning, dels ock
sådan ändring eller anordning å fartyg eller inventarier eller sådan
anskaffning af inventarier, som blifvit särskildt anbefalld för den expedi¬
tion, som är i fråga. Fartygs afrustning skall anses omfatta ej blott
fullrustadt fartygs förläggande i beredskap eller fartygs förläggande
från högre grad af beredskap till lägre, utan äfven fartygets upplägg¬
ning, dock att den uppläggning af fartygs maskineri, som för dettas vård
och iståndsättande verkställes efter fartygets afmönstring, skall anses
tillhöra fartygets underhåll.
Slutligen föreskrifver det nådiga brefvet, att under fartygs expedi¬
tion förekommande utgifter för reparation å fartyget eller nyanskaffning
eller reparation af till fartyget hörande inventarier skola bestridas af
anslaget till flottans öfningar.
Enligt hvad de sakkunniga meddela, hafva bestämmelserna i berörda
nådiga bref i praktiken icke alltid erhållit en fullt enhetlig tillämpning-
inom flottan. I den utredning, som af marinförvaltningen och chefen
för flottans stab verkställdes med anledning af öfningsauslagets öfver¬
skridande år 1901, och hvars resultat framlades i skrifvelse till stats¬
rådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet den 23 februari 1906,
redogöres för vissa bestämda fall af olika tolkning vid flottans båda
stationer af gällande föreskrifter.
De sakkunniga hafva vidtagit en granskning för utrönande af hvilka
arbeten, som ansetts utgöra ut- och afrustningsarbetcn och förty blifvit
tillgodosedda af expeditionsmedlen under rubriken ut- och afrustnings-
kostnader. Denna granskning har, enligt de sakkunnigas mening, ytter¬
ligare bekräftat resultatet af den undersökning i fråga om ut- och af-
rustningskostnaderna, som framlades i den förut åberopade utredningen
af den 20 april 1911 och hvilken utmynnade, bland annat, däri, att dessa
kostnader visade högst betydliga variationer icke blott för likartade
fartyg samtidigt på expedition under likartade omständigheter, utan
äfven för ett och samma fartyg under olika expeditioner, samt att det
vore nästan omöjligt att utfärda bestämmelser så detaljerade, att dåra!
för hvarje fall med full tydlighet framginge, hvilket anslag kostnaderna
för ett arbete rätteligen borde påföras, så länge utgifterna för de arbe¬
ten, hvilka afsåge ut- och afrustning af fartyg, skulle påföras ett annat
anslag än kostnaderna för öfriga på fartyget vidtagna arbeten.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 39. 5
I fråga om ut- och afrustniugskostnadernas fördelning å fartygens
olika expeditioner hafva de sakkunniga framhållit, att af de uppgifter,
som från varfven lämnas till räkenskapskontoren rörande verkställda
arbeten för ut- och afrostning, visserligen erhålles kännedom om, för
hvilket. fartygs räkning dagsverken blifvit gjorda och materialier för¬
brukade, men att det dock i flertalet fall är fullständigt omöjligt att
bedöma, till hvilken expedition utgifterna i fråga äro att hänföra.
Då, såsom de sakkunniga påvisat, kostnader, som ett års expeditioner
betingat, blifvit sammanförda med kostnader hänförliga till andra års,
under det att en del kostnader, som rätteligen bort drabba årets
expeditioner, kommit att betunga ett följande års samt hela summan
fördelats å kalenderårets olika expeditioner med samma fartyg, har
följden blifvit den, att expeditioner, som knappast gifvit anledning till
någon utgift från varfvets sida, blifvit påförda ut- och afrustnings-
kostnader till betydande belopp och tvärtom. Dessa belopp, som alltså
kanske ej haft med expeditionen att skaffa, hafva sedermera undergått
en minutiös fördelning mellan öfnings- och beväringsanslagen i pro¬
portion till antalet man gånger öfningsdagar för å ena sidan stammen
och å andra sidan beväringen.
Det förslag till lösning af nu föreliggande fråga, som af sakkun¬
niga — efter öfvervägande af olika alternativ ■— förordas, ansluter sig
närmast till det, som af marinförvaltningen och chefen för flottans stab
framlades i den förut berörda skrifvelsen af den 23 februari 1906.
Detta förslag åsyftade, att alla kostnader för fartygs rustning till ex¬
pedition, intill den dag expeditionen började, samt alla kostnader för
iartygs afrustande och uppläggning efter slutad expedition skulle utgå
af underhållsanslaget, därest icke för särskildt fall annorlunda förord¬
nades. Om detta förslag modifieras därhän, att jämväl tidsbegräns¬
ningarna borttagas, på det att kostnader af samma natur alltid må
komma att bestridas åt samma anslag, anse sakkunniga detsamma
innebära ett ordnande af denna angelägenhet på ett sätt, som er¬
bjuder stora fördelar. Ett genomförande däraf — hvilket måste anses
förutsätta, att underhållsanslaget förhöjes med ett visst, efter medeltalet
af de under en följd af år från öfningsanslaget bestridda ut- och af-
rustningskostnaderna bestämdt belopp — skulle, enligt de sakkunnigas
mening, onekligen ur räkenskaps- och förenklingssynpunkt kunna lifligt
förordas, hvarjämte detsamma mest ansluter sig till det förfarande, som
i detta hänseende användes inom de utländska mariner, om hvilkas
räkenskapsväsende de sakkunniga sökt bilda sig en uppfattning.
6
Kungl. Maj:t Nåd. Proposition Nr 39.
Mot detta system kan väl, enligt hvad de sakkunniga yttra, erinras,
att hur enkelt och tilltalande det än ter sig, skulle det kunna, under
vissa omständigheter, något förminska den smidighet i afseende å
öfningars anordnande, som den nu bestående ordningen onekligen inne¬
bär. Men denna omständighet synes de sakkunniga icke höra väcka
alltför stora betänkligheter, då underhållsanslagets disposition ju kan
lämpas efter de nya förhållandena och större uppmärksamhet otvifvel¬
aktigt kan ägnas åt afvägningen af detsamma efter dess olika uppgifter.
De sakkunniga hafva ansett själffallet, att reparationer eller ny¬
anskaffningar, som utföras ombord af personal tillhörande fartygets
besättning, icke skola medföra några kostnader för underhållsanslaget,
samt att, då fråga är om endast mindre lagningsarbeten, dessa kunna af
fartygschefen företagas på öfningsanslagets bekostnad.
Sakkunniga hafva vidare ifrågasatt, att vissa grupper af utgifter,
som endast tillfälligtvis ifrågakomma, borde aflyftas från varfvets medel
i egentlig mening. Bland sådana utgifter möta först utgifter för större
reparationer, som uppkommit på grund af grundstötning, kollision eller
dylikt. De sakkunniga hafva i detta hänseende ifrågasatt, huruvida det
icke vore lämpligt, att vid den fördelning af underhållsanslaget, som
årligen äger rum, en viss summa reserverades för dylika större repaia-
tioner. Om denna summa för något år icke behöfde i sin helhet tagas
i anspråk för sitt ändamål, syntes återstoden kunna reserveras för att
tillsammans med eventuella behållningar under följande år bilda eu fond,
en slags försäkrings- eller reservfond, afsedd att användas till oför¬
modade reparationer.
A sakkunnigas förslag i denna del har jag emellertid icke anled¬
ning att nu närmare ingå.
I själfva hufvudfrågan föreslå sålunda de sakkunniga, att samtliga
kostnader för underhåll af flottans fartyg och båtar skola,. därest ej
andra medel blifvit särskildt anvisade, bestridas af anslaget till flottans
nybyggnad och underhåll, oberoende af om dessa kostnader uppstått
före, under eller efter det fartygen varit på expedition.
Såsom redan antydts, förutsätter genomförandet af nu nämnda för¬
slag, att anslaget till flottans nybyggnad och underhåll varder förstärkt
med ett belopp, som motsvarar hvad hittills utgått från anslagen till
flottans öfningar och till sjöbeväringens vapenöfningar under rubrik ut-
och afrustningskostnad.
För att utreda hvilket belopp, som från de båda sistnämnda nks-
statsanslagen bör till det förstnämnda anslaget öfverföras, hafva de sak¬
kunniga ur räkenskaperna uttagit och i tabeller sammanställt de belopp,
7
Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 89.
som för hvarje särskilda fartyg blifvit upptagna såsom ut- och afrust-
nmgskostnader under åren 1906—1909. Enligt såmedelst verkställd
beräkning- har medeltalet af ut- och afrustningskostnaderna för de angifna
åren uppgått till 246,160 kronor 92 öre, hvilken kostnad, likaledes efter
medeltalsberäkning, fördelat sig med 154,689 kronor 83 öre på anslaget
till flottans öfningar och med 91,064 kronor 35 öre på anslaget till sjö-
beväringens vapenöfningar m. in. De sakkunniga hafva fördenskull hem¬
ställt, att anslaget till flottans nybyggnad och underhåll må från och
mod 1913 ökas med först nämnda medeltalsbelopp, eller i jämnadt tal
246,000 kronor. Till denna sakkunnigas hemställan anhåller jag emel-
lertid_ att få återkomma, då jag skall underställa Eders Kungl. Maj:ts
pröfning frågan om reglerandet af utgifterna å riksstatens femte hufvud-
titel för år 1913.
Då de sakkunniga förutsatt, att de nya bestämmelserna beträffande
ut- och afrustningskostnadernas bestridande skola komma i tillämpning
från och med 1912 års ingång, men riksstaten för år 1912 redan är
fastställd, hafva de föreslagit, att för nästkommande år till underhålls-
anslaget omföres förut angifna belopp af 246,000 kronor från anslaget
till flottans öfningar. Enär nämligen sakkunniga hemställt, att från
och med 1912 års ingång öfningskostnaderna för sjöbeväringen skola i
första hand bestridas af anslaget till flottans öfningar samt ersättning
beredas samma anslag genom månatlig omföring från anslaget till sjö^
beväringens vapenöfningar in. in. med visst belopp, hvithet jämväl
innesluter på beväringsanslaget belöpande andel i ut- och afrustnings¬
kostnaderna, hafva sakkunniga, under förutsättning af nu nämnda för¬
slags antagande, ansett, att endast anslaget till flottans öfningar bör
deltaga i den reglering för 1912, som nu är i fråga, och att sålunda
hela öfverförandet bör ske från detta senare anslag.
Öfver de sakkunnigas betänkande hafva infordrade utlåtanden i utlåtanden af
förevarande ämne afgifvits af marinförvaltningen, chefen för marin- myndigheter,
staben samt inspektören af flottans öfningar till sjöss.
Marinförvaltningen har därvid uttalat, att för så vidt i ut- och af-
rustningskostnader jämväl inbegrepes sådana, som föranleddes af under
sjöexpedition verkställd reparation af fartyget eller nyanskaffning eller
reparation af inventarier, ämbetsverket icke kunde understödja de sak¬
kunnigas förslag. Ämbetsverket kunde nämligen icke finna det under
nagra föihallanden vara riktigt, att fartygschef skulle äga besluta an¬
gående utgifter från underhållsanslaget, hvilket icke han utan varfs-
chefeu disponerade och bure ansvar för. Reparationer å fartyget eller
Departements'
chefen.
8 Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 39.
inventarieanskaffningar, som fartygschef ansåge behöflig^ under expe¬
dition och hvilka icke kunde verkställas vid något af flottans^ varf, borde
därför bekostas af fartygschefen med till hans förfogande stående medel
af öfningsanslagen. _ . ...
I öfrigt förklarade marinförvaltningen sig finna, att alla till t ar¬
tygens ut- och aflastning hörande arbeten, som utfördes vid varfven
eller genom deras försorg, lämpligen borde bekostas af underhålls-
anslaget, som för sådant ändamål borde förstärkas med tillsvidare det
af de sakkunniga såsom behöflig^ beräknade beloppet af 246,000 kronor.
Chefen för marinstaben och inspektören af flottans öfnmgar till
sjöss hafva icke haft något att erinra mot de sakkunnigas förslag an¬
gående ut- och afrustningskostnadernas bestridande af underhallsansla-
o-et; därvid emellertid chefen för marinstaben ansett, att från anslaget
till ' flottans nybyggnad och underhåll jämväl borde bestridas sadana
kostnader, som "föranledas af underhåll af till skolor och beredskap i
land utlämnad fartygs- och båtmateriel m. m., enär nämnda kostnader
i stort sedt vore af samma natur som ut- och afrustningskostnaderna.
Att nu tillämpade system för bestridande af underhalls- samt ut-
och afrustningskostnaderna för flottans flytande materiel är otillfreds¬
ställande, anser jag vara obestridligt..
Samtliga dessa kostnader hafva ju det gemensamt, att de tjäna till
att hålla materielen i det skick, som med hänsyn till dess ändamål vid
hvarje särskild tidpunkt erfordras, samt kunna därför med Sirat sägas
hafva i det hela taget likartad karaktär.
Att o-enom tillräckligt tydliga föreskrifter särdela dessa kostnader
i nu antagna hufvudgrupper, underhållskostnader i inskränkt mening, å
ena, samt ut- och afrustningskostnader, å andra sidan, blifver därför
förenadt med afsevärda svårigheter. Och om sålunda hanförandet åt
en kostnad till den ena eller den andra gruppen redan, teoretiskt sedt,
icke är lätt, tillkommer i praktiken, att de särskilda kostnadsgrupperna
skola bestridas af olika anslag, för hvilka olika myndigheter närmast
äro ansvariga, samt att dessa omständigheter, helt naturligt, aro egnade
att gifva rum för divergerande tolkningar af utfärdade bestnmmelser
och för därmed sammanhängande meningsskiljaktigheter. Äfven tran
räkenskapssynpunkt är den nuvarande ordningen oläglig, da den nöd¬
vändiggör ett svårt och tidsödande arbete för fördelning af ut- och at-
rustningskostnaderna mellan de båda öfningsanslagen samt en vidlyftig
bokföring.
Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89.
9
Det synes mig därför icke kunna råda tvifvel om nyttan och
lämpligheten af att i största möjliga utsträckning låta underhållskost¬
nader i vidsträckt mening, således äfven innefattande hvad nu betecknas
såsom ut- och afrustningskostnader, bestridas af ett och samma anslag;
och kan då härför, helt naturligt, ej komma i fråga annat än anslaget
till flottans nybyggnad och underhåll. Marinförvaltningen har icke
kunnat förorda, att kostnader, som föranleddes af under sjöexpedition
verkställd reparation af fartyg eller nyanskaffning eller reparation af
inventarier, skulle belasta underhållsanslaget, då fartygschef vid sådant
förhållande skulle komma att besluta utgifter från ett anslag, hvarför
icke han utan varfschefen bure ansvar. Hvad ifrågavarande särskilda
arbeten och anskaffningar under expedition beträffar, anser jag, att far¬
tygschef eller vederbörande högre befälhafvare skall, där omständig¬
heterna så medgifva, underställa fråga härom varfschefens afgörande, i
hvilket fäll äfven med marinförvaltningens nyssnämnda principiella upp¬
fattning öfverensstämmer, att eventuell kostnad bör drabba underhålls¬
anslaget. Men naturligen komma fall att inträffa, när på grund af
vistelse å aflägsen ort eller förefintlig brådska eller dylikt varfschefs
föreskrift icke utan olägenhet kan inhämtas, hvadan fartygschef eller
högre befälhafvare måste medgifvas rätt att då å egen hand besluta en
dylik reparation eller anskaffning. Dessa fall torde dock med säkerhet
blifva begränsade till ett fåtal årligen, och jag anser icke, att åt dem
kan tillmätas den betydelse, att med afseende å dem undantag bör
göras från den enligt min mening riktiga hufvudprincipen om dylika
kostnaders bestridande från underhållsanslaget. Visserligen skulle så¬
lunda en befälhafvare medgifvas befogenhet att med utgift belasta ett
anslag, som är ställdt till annan myndighets disposition, men dels måste,
såsom nämndt, antagas, att dessa fall blifva endast få, och dels blir ju
beslut i detta afseende underkastadt kontroll, bland annat, vid den tek¬
niska revisionen inom marinförvaltningen.
I detta sammanhang vill jag dock framhålla, att smärre arbeten, som
under expedition visa sig erforderliga för iståndsättande af uppkommen
skada å fartyg eller inventariepersedel, böra, såvidt de äro af beskaf¬
fenhet att normalt kunna utföras af fartygsbesättningen, jämväl verk¬
ställas af fartygets egen personal. Då detta icke låter sig göra och
sådant arbete icke heller lämpligen kan utföras å något af flottans varf,
må, på sätt de sakkunniga äfven förordat, fartygschefen äga att låta
i annan ordning verkställa detsamma, därvid kostnaden, liksom då ar¬
betet utföres af besättningen, bör stanna å anslaget till flottans öfningar.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 Sami. 1 Afd. 24 Raft. 2
10 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr il9.
Hvad vidare angår chefens för marinstaben uttalande, att jämväl
sådana kostnader, som föranledas af underhåll af till skolor och bered¬
skap i land utlämnad fartygs- och båtmateriel m. m., böra bestridas af
underhållsanslaget, anser jag detta böra följa af principen därom att under¬
hålls- samt ut- och afrustningskostnader skola utgå af nämnda anslag.
På sätt framgår af det anförda, anser jag mig böra tillstyrka de
sakkunnigas förslag i förevarande ämne; och gör jag detta så mycket
hellre, som ett reglerande af här ifrågavarande angelägenhet på före¬
slaget sätt är en af förutsättningarna för ett fullständigt och, tekniskt
sedt, ändamålsenligt genomförande åt det förslag till ordnande åt redo-
visningsväsendet ombord å flottans fartyg, som af de sakkunniga fram¬
lagts och af Eders Kungl. Maj:t den 8 innevarande månad antagits att
tillämpas från och med 1912 års ingång. Härför erfordras nämligen,
att kostnaderna för de å vartven utförda underhålls- samt ut- och afrust-
ningsarbetena aflyftas från öfningsanslagen, som icke äro afsedda att af
varfsclieferna disponeras, och i stället pålöras anslaget till flottans ny¬
byggnad och underhåll, som är varfvets speciella anslag. Ett sådant
aflyftande är eu betingelse för att ombord å fartygen månatligen skola
kunna afföras de till expeditionsutgifter hänförliga, under månaden upp¬
komna kostnader.
Mot sakkunnigas beräkningar ifråga om det belopp, hvarmed an¬
slaget till flottans nybyggnad och underhåll bör ökas, för att ut- och af-
rustningskostnaderna skola kunna af anslaget bestridas, har jag, i likhet
med marinförvaltningen, intet att invända.
Hvad beträffar frågan om beredande af ersättning till underhålls¬
anslaget under år 1912 anhåller jag få erinra, att genom nådigt bref
den 15 innevarande månad föreskrifvits, att öfningskostnaden för sjö-
beväringen från och med den 1 januari 1912 tillsvidare skall i första
hand bestridas af anslaget till flottans öfningar samt att ersättning
för nämnda kostnad skall beredas samma anslag genom omföring
månatligen från anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar m. va. med
belopp, som tillsvidare skall utgå efter en krona 86 öre per bevärings-
man och öfningsdag, livilket sistnämnda belopp lagts till grund för
beräkningen i gällande stat af sjöbeväringens öfningskostnad, inklusive
därå belöpande andel i ut- och afrustningskostnaderna. För år 1912
är sålunda någon omföring åt medel från anslaget till sjöbeväringens
vapenöfningar m. m. till anslaget till flottans nybyggnad och underhall
icke erforderlig.
Då riksstaten för år 1912 ju redan är fastställd, men sakkunnigas
förslag i nu förevarande del bör vinna tillämpning med 1912 ars in-
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 39.
gång, anser jag, att framställning till Riksdagen bör göras om medgif¬
vande att i 1912 års räkenskaper verkställa erforderlig omföring från
anslaget till flottans öfningar till anslaget till flottans nybyggnad och
underhåll. Skulle denna min åsikt vinna Eders Kungl. Maj:ts gillande,
torde, på sätt jag i så fall afser att under nästföljande punkt i proto¬
kollet föreslå, marinförvaltningen böra anbefallas att, i afvaktan på Riks¬
dagens beslut i ärendet, låta från en särskild undertitel under anslaget
till flottans nybyggnad och underhåll afföra de kostnader för år 1912,
hvilka under förutsättning af nyssnämnda omföring böra af samma an¬
slag gäldas.
På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånig¬
het, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,
att från det i riksstaten för år 1912 uppförda reservationsanslaget
till flottans öfningar må i samma års räkenskaper till reservations¬
anslaget till flottans nybyggnad och underhåll omföras ett belopp af
246,0U0 kronor, i syfte att möjliggöra bestridande under år 1912 från
sistnämnda anslag af samtliga underhålls- samt ut- och afrustnings-
kostnader för flottans fartyg.
Hvad departementschefen sålunda hemställt, täck¬
tes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af statsrådets
öfriga ledamöter, bifalla; och skulle nådig proposition
till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar.
Ex protocollo:
Jacob Seth.