Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.
1
Nr 36.
Kungl. Majis nådiga proposition till Riksdagen angående upp¬
hörande af från viss jord till Visby domkyrka utgående
jordskyld; gifven Stockholms slott den 19 januari 1912.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riks¬
dagen medgifva, att ägare af kyrkoskattelägenhet utom Visby stads ring¬
mur å stadens område och i End re socken må friköpa sig från skyldig¬
heten att utgöra den från lägenheten till Visby domkyrka utgående jord-
skylden genom erläggande före 1913 års slut af ett penningbelopp, mot¬
svarande tjugufem gånger jordskylden för ett år.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kunglig
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Fridtjuv Berg.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 22 höft. (Nr 36.)
1
2
Kung!, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 36,
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 januari 1912.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvärd,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswärd,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Berg, föredrog härefter en af Visby
domkyrko- och landsförsamlingar gjord underdånig framställning angående
aflösning af vissa till Visby domkyrka utgående tomtören och jordskylder.
Härvid yttrade departementschefen:
I en till domkyrkorådet i Visby ingifven ansökning hafva inne¬
hafvare af jord och tomter, från hvilka årlig jordskyld utgöres till Visby
domkyrka, anhållit, att kyrkorådet ville hos vederbörande gorå framställ¬
ning därom, att det måtte medgifvas innehafvare af sådan jord eller tomt
att i stället på eu gång erlägga de berörda afgifter motsvarande kapitalen,
beräknade efter en ränta af 4 procent, och därigenom för alltid varda
befriade från afgifternas erläggande. Sökandena hafva därvid såväl erinrat
om, att uppbörden och redovisningen af de ifrågavarande små jordskylds-
beloppen vore synnerligen besvärlig, som ock framhållit, att det ofta vore
3
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 36.
förenad t med olägenheter att köpa och sälja fastigheter, hvari sådan jord
inginge. Vid ansökningen hafva sökandena bilagt, utom andra handlingar,
en »uppbördslängd öfver jord- och tomthyror till Visby domkyrka», an¬
gifvande såväl ifrågavarande jordars och tomters belägenhet och nummer
samt deras innehafvare som ock de till ett antal af femtiosex uppgående
jordskyldsbeloppen, hvilka, växlande mellan 2 öre och 2 kronor 25 öre,
uppginge till sammanlagdt 28 kronor 88 öre.
Kyrkorådet har därefter öfverlämnat nämnda ansökan till Visby dom-
kyrko- och landsförsamlingar och därvid förordat en framställning till
Kungl. Maj:t i det angifna syftet; och hafva församlingarna sedermera i
en till Kungl. Maj:t den 21 april 1904 inkommen skrift i underdånighet
anhållit om ifrågavarande afgifters aflösning, på sätt nämnda jord- och
tomtägare föreslagit.
På grund af härå erhållen nådig remiss har kammarkollegium in¬
hämtat yttranden af domkapitlet i Visby, som tillstyrkt bifall till den
underdåniga framställningen, och af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i
Gottlands län, som lämnat vederbörande tillfälle att inkomma med för¬
klaring, utan att någon däraf begagnat sig. Sedan kollegium därefter från
arkivarien hos kollegium infordrat utredning i ärendet, men denne med¬
delat, att hvarken af de i arkivet förvarade räkenskaperna rörande Visby
domkyrka eller af de i arkivet eljest befintliga handlingarna kunnat vinnas
några upplysningar rörande ifrågavarande jordar eller tomter, anmodade
kollegium Kungl. Maj:ts befallningshafvande att till kollegium inkomma
ej mindre med fullständig förteckning å ifrågavarande fastigheter, ut¬
visande deras läge, areal och kamerala beskaffenhet, än äfven med den
utredning, som i orten kunde anskaffas angående uppkomsten och naturen
af ifrågakomna afgifter äfvensom i öfrigt angående domkyrkans och de
enskilda fastighetsinnehafvarnas rättsliga ställning i afseende å fastig¬
heterna och till hvarandra.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande har därefter i skrifvelse till kolle¬
gium den 21 april 1909 lämnat utredning i angifna hänseenden, därvid
Kungl. Maj:ts befallningshafvande åberopat en del skrifvelse^ bilagda, med
bil. 1—7 betecknade handlingar, nämligen:
1) utdrag ur en af förste landtmätaren A. Asplund år 1844 upprättad
»Beskrifning och Taxeringslängd öfver Wisby Stads egovälde, innefattande
Stads-, Fri-, Hospitals-, Kyrko- och Kronojord, upprättad i sammanhang
med ägornas uppmätning och uträkning m. m.»,
2) utdrag ur »beskrifning till den af kommissionslandtmätaren A.
Kollberg åren 1856 — 1860 upprättade karta öfver norra delen af Wisby
stad»,
4
KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 36.
3) utdrag ur »beskrifning till kartan öfver sydöstra delen af Visby
stad, upptagande Visby domkyrkas der inom belägna Tomter och Jordar,
upprättad vid Tomtreglering år 1860» af kommissionslandtmätaren Ludv.
Fegrmus,
4) en af samme Fegraeus den 5 mars 1889 upprättad »Jordebok
öfver till Visby Domkyrka lydande, utom Visby stad belägna (kyrko-
skatte) jordar»,
5) »förteckning öfver de fastigheter, som till domkyrkan erlägga jord-
eller tomthyror, upprättad af Josef Norrby Söderström»,
6) en till nyssnämnda jordebok hörande »förklaring», samt
7) utdrag af »protokoll under Landtmäteri-förrättning rörande Tomt-
reglering uti sydöstra delen af Visby stad åren 1859 och 1860».
1 sin berörda skrifvelse har Kungl. Maj:ts befallningshafvande till
eu början framhållit, att af de afgifter, domkyrkan uppbure af sina
jordar och som uppginge till ett sammanlagdt belopp af 28 kronor 88
öre, ett belopp af 1 krona 50 öre komme på inom Undre socken befint¬
liga lägenheter, hvilka icke berördes af ansökningen; att af de återstående
afgiftema 12 kronor 9 öre utgjordes af hyra eller tomtöresafgift för
tomter inom stadens murar, samt att återstoden, 15 kronor 29 öre, visat
sig icke vara några tomtören, utan, såsom de ock i ofvannämnda jorde¬
bok benämndes, jordeboksränta för inom Visby stads område, men utom
ringmuren belägna s. k. kyrkoskattelägenheter.
Vidare har Kungl. Majrts befallningshafvande anfört följande. Sist¬
nämnda lägenheter, hvilka i allmänhet vore af rätt afsevärd storlek,
syntes hafva blifvit af kyrkan till skatte försålda. När detta skett, hade
icke kunnat utrönas, men osannolikt vore icke, att dessa försäljningar
skett samtidigt med försäljningarna af en del af hospitalets jordlägenheter
inom stadens område eller i medlet af 1700-talet. Då sistberörda jord¬
lägenheter försåldes till enskilda personer, blefvo de benämnda hospitals-
skattelägenheter och fingo sig åsatt en viss jordeboksränta till hospitalet.
Det syntes vara uppenbart, att kyrkan icke vidare hade någon ägande¬
rätt till de ifrågavarande jordlägenheterna, utan att desamma med full
äganderätt innehades af enskilda, och något skäl, hvarför icke ägarna
skulle, om de så önskade, få inlösa den lägenheterna påhvilande jorde-
boksräntan syntes icke förefinnas. Af de inom staden belägna, kyrkan
tillhöriga tomterna innefattade nr 3 — 21 samt 83 — 93 i Klinterotens 3:e
kvarter hela det område, som vore beläget mellan Södra Murgatan i
öster, Adelsgatan i väster och Mikaelsgränd i norr. På de äldsta kartor¬
na öfver staden vore detta område betecknadt såsom åker. I en af super¬
intendenten Haqvin Spegel år 1683 utgifven afhandling, benämnd »Rudera
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 36.
Gothlandica >, omnämndes såsom eu S:t Johannis kyrka tillhörig jord en
åker i Söder Klint, hvilken under den katolska tiden donerats till kyrkan.
Den sålunda omnämnda åkern vore helt säkert densamma, som seder¬
mera styckats och, uppdelad i tomter, upplåtits åt enskilda. S:t Peters-
gränd, som vore helt belägen inom området, samt de delar af Berggränd
och Mikaelsgränd, som stötte till tomterna, hade, enligt hvad bekräftades
af beskrifningen till ofvannämnda af Fegrasus år 1860 upprättade karta
öfver sydöstra delen af Visby stad, jämväl bildats af Söderklintsåkern.
Det hade allmänt antagits, att de hospitalet i Visby tillhöriga tomterna
utgjordes af de öde kyrkorna med tillhörande tomter, som år 1532 af
danske konungen Fredrik I donerats till hospitalet. S:t Johannis kyrka
syntes emellertid vid tiden för berörda donation icke hafva legat öde
utan då ännu begagnats eller betraktats som församlingskyrka. Den s. k.
Söderklintsåkern hade därför icke ingått i donationen utan bibehållits
under kyrkan liksom ock de i handlingarna omnämnda fem tomterna nr
4 b, 4V2 a, 5x/2 a) 10 a och 11 a i Strandrotens 4:e kvarter, hvilka
vore belägna omedelbart intill S:t Johannis kyrka, hvaraf ruiner ännu
kvarstode. Då ytterligare lämningar af S:t Johannis, eller som den ock
kallades S:t bians kyrka, och den omedelbart därintill belägna S:t Peters
kyrka under senare åren vid gräfningar kommit i dagen, och det icke
vore osannolikt, att dessa kyrkor sträckt sig inpå nyssnämnda fem tomter
och således intressanta murrester där ännu antagligen kunde vid förnyade
gräfningar eller undersökningar påträffas, syntes tillstånd till samma fem
tomters friköpande icke böra lämnas, enär undersökningarna därigenom
skulle kunna förhindras eller försvåras. Något dylikt hinder funnes där¬
emot icke för inlösen af de i handlingarna omnämnda tomterna nr 3
—21 och 83—93 i Ivlinterotens 3:e kvarter. Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande ansåge sig däremot böra göra vissa erinringar beträffande de
belopp, hvarför tomterna föreslagits skola få inlösas. De ifrågavarande
tomterna utgjordes uteslutande af kyrkojord. Enligt hvad visat sig och
jämväl bekräftats vid en verkställd kontrollräkning hade tomtörena för
dessa tomter utgått med allenast 2 skillingar banko för 100 kvadratalnar.
Tomtörena för kronans, stadens och hospitalets tomter utginge däremot
med 6 skillingar banko för 100 kvadratalnar. Kungl. Maj:ts befall¬
ningshafvande saknade kännedom om när afgifterna för hospitalstom-
terna bestämts till detta belopp. Hvad däremot anginge tomtörena för
stadens och kronans tomter, hvilka tomtören förut utgått med allenast 2
skillingar banko för 100 kvadratalnar, hade förhöjningen ägt rum, för de
förra tomterna på grund af kungl. bref den 28 september 1819 och för
de senare på grund af kammarkollegii skrifvelse den 21 februari 1826.
6
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 36.
Det af Kungi. Maj:ts befallningshafvande sålunda anmärkta förhållan¬
det inverkade gifvetvis på bedömandet af hvilket belopp borde erläg¬
gas af de tomtinnehafvare, hvilka ville till fri och egen grund inlösa
sina tomter. Mot en kapitalisering af tomthyran efter en ränteberäkning
af 4 procent syntes icke vara något att erinra, men kapitalbeloppet borde
då beräknas icke efter den tomthyra, som för närvarande erlades, utan
efter beloppet af den tomthyra, som skulle komma att utgå, därest hyran
förhöjdes till likhet med tomthyran för stadens och kronans tomter. All
billighet talade nämligen för att hyrorna för kyrkans tomter skulle kom¬
ma att förhöjas till likhet med hyrorna för stadens och kronans tomter,
därest framställning därom i vederbörlig ordning gjordes. 1 anledning af
det anförda ansåge Kungl. Maj:ts befallningshafvande, att löseskillingen
för tomterna borde bestämmas till sjuttiofem gånger den hyra, som för
närvarande erlades för desamma.
Slutligen har Kungl. Maj:ts befallningshafvande beträffande fastig-
hetsinnehafvarnas rättsliga ställning i afseende å fastigheterna ansett sig
böra fästa uppmärksamheten därpå, att, enligt hvad magistraten i Visby
meddelat, i fråga om lagfart å och inteckning i de Visby domkyrka
tillhörande tomterna och jordarna, vid rådstufvurätten därstädes af ålder
tillämpats och fortfarande tillämpades den praxis, att dessa tomter och
jordar behandlades på alldeles samma sätt som fria tomter och jordar.
Någon ändring därutinnan hade icke skett genom lagen om nyttjanderätt
till fast egendom den 14 juni 1907, hvilken icke berörde de till kyrko-
skatte försålda jordlägenheterna och ej heller de nu ifrågavarande tom¬
terna, hvilka alla upplåtits långt före tiden för sagda lags trädande i kraft.
Uti eget underdånigt utlåtande den 14 december 1909 har kammar¬
kollegium till en början beträffande omförmälda försäljning af domkyrko-
jord meddelat, att landshöfdingen i länet den 23 mars 1732 under¬
ställt kammarkollegii godtfinnande, om icke kyrkans jordar och lägen¬
heter i anledning af nådiga förordningen, huru med de hemman och kro¬
nolägenheter, som till skatte försäljas, förhallas skall, den 19 september
1723, genom offentlig auktion till den högstbjudande finge auktioneras,
hvilket för kyrkan vore profitabelt och af kyrkorådet vore befunnet för
kyrkan billigt; att kollegium häruppå den.12 maj samma år resolverat,
det kollegium bifölle framställningen, sa vida någon af dessa lägenheter
icke vore af sådan beskaffenhet att den till usus, som uti 6 § uti 1723
års prästerskapets privilegier omtalades, borde bibehållas; samt att. i den
af magistraten i Visby till den af Kungl. Maj:t den 3 mars 1852 för¬
ordnade kommittén för undersökning af grunderna för städernas beskatt¬
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 36.
ning lämnade utredningen förekomma beträffande den inom stadens dom-
värjo befintliga så kallade kyrkoskattejorden, att densamma ansåges hafva
under senare hälften af sjuttonhundratalet blifvit å offentliga auktioner
till den högstbjudande med skattemannarätt försåld med bibehållande
af viss årlig ränta, som jordens ägare skulle till kyrkan utgöra. Till full¬
ständigande af Kungl. Maj:ts befallningsliafvandes yttrande beträffande
tomtörena för hospitalets tomter har kollegium vidare erinrat, att den
af Kungl. Maj:ts befallningshafvande omförmälda förhöjningen af samma
tomtören ägde rum på grund af i sådant hänseende den 2 november
1836 meddeladt nådigt bref. Vidare och med anledning däraf att i
ofvan nämnda 1889 års jordebok vore för en af tomterna, nämligen nr
1,265, antecknadt »frijord» och »åminnelsepenningar » har kollegium dels
meddelat, att eu särskild förordnad kommission år 1693 vid skattlägg¬
ning af slottsladugården Visborg uppgifvit, att hospitalets jordar bestode
al, utom andra, så kallade frijordar eller sådana som blifvit sålda all¬
deles fria mot en viss årlig afgift till hospitalet under namn af åminnelse¬
penningar, dels ock erinrat, att Kungl. Maj:t genom nådigt bref an¬
gående förändrad organisation af öfverstyrelsen för hospitalen in. m. den
12 maj 1876 förordnat bland annat, att alla hospitalens fastigheter, frälse-
räntor och andra afgälder af fast egendom äfvensom öfriga tillgångar
skulle från och med ingången af år 1877 indragas till statsverket. Ifrå¬
gavarande tomt funnes emellertid icke upptagen i den förteckning öfver
de Visby hospital förut tillhöriga, men enligt 1876 års nådiga bref till
statsverket indragna räntorna af skattelägenheter inom Visby stad, hvilken
bilagts kollegii underdåniga utlåtande angående rätt för jordägare att in¬
lösa till statsverket indragna hospitalsräntor m. m. den 30 december 1904.
Sannolikt hade uttrycket »åminnelsepenningar» i nämnda jordebok till¬
kommit på grund af någon förväxling, och torde lägenheten vara af ena¬
handa natur som ifrågavarande kyrkoskattelägenheter. Hvad anginge de
i handlingarna omnämnda, i Endre socken belägna kyrkoskattelägenhe-
terna Stora och Lilla Krusäng, ansåge kollegium, i motsats till Kungl.
Maj:ts befallningshafvande, att ansökningen jämväl afsåge att få aflösa
den från dessa lägenheter till domkyrkan utgående jordskylden.
Beträffande själfva saken har kammarkollegium anfört följande.
Hvad först anginge dem af de i ärendet ifrågakomna jordarna, som vore
belägna utom stadens ringmur å stadens område och i Endre socken, syntes
det kollegium, som om med allt fog kunde antagas, att dessa jordar af
domkyrkan upplåtits åt enskilda med äganderätt. Kollegium hade vid
sådant förhållande icke något att erinra mot nådigt bifall till ansökningen
i denna del. Hvad åter beträffade de i ansökningen afsedda tomter, som
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 36.
vore belägna å stadens område inom ringmuren, så hade angående dem
utrönts, att de fortfarande vore domkyrkan tillhöriga. En aflösning af
de för dem utgående tomtörena skulle tvifvelsutan medföra, att ägande-
rätten till dem skulle komma att anses därigenom hafva öfvergått från
domkyrkan till de enskilda innehafvarna. Vid sådant förhållande och
under erinran hurusom Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 21 ° e-
bruari 1908 anbefallt justitiekanslersämbetet att anhängiggöra rättegång
för athysande af innehafvarna af den kronan tillhöriga jord, som erfor¬
drades för friläggande af S:t Hans och S:t Pers kyrkoruiner, har kolle¬
gium tillkännagifvit, att kollegium ansåge sig icke kunna till nådigt bifall
förorda ansökningen i denna del. .
Med anledning af att, såsom Kungl. Maj:ts befallningshafvande an¬
märkt, rådstufvurätten i Visby i fråga om lagfart och inteckning af
ålder tillämpat och fortfarande tillämpade den praxis, att domkyrkan till¬
hörande tomter och jordar behandlades på samma sätt som fria tomter
och jordar, har kollegium ifrågasatt eu undersökning till utrönande af
huruvida till följd häraf någon åtgärd till iakttagande af kyrkans rätt borde
vidtagas, och föreslagit, att handlingarna i ärendet i sinom tid matte för
antydda ändamålet varda till advokatfisk alen hos kollegium öfverlämnade.
I infordradt underdånigt utlåtande den 28 maj 1910 har därefter
justitiekanslersämbetet anfört följande. .
När och på hvilket sätt kyrkan kommit i besittning åt de i ärendet
omförmälda fastigheterna torde åtminstone i fråga om det mesta däraf nu¬
mera näppeligen kunna med visshet utredas. Men antagligen härledde sig
kyrkans rätt till desamma redan från katolska tiden och hade uppkommit
o-enom förläningar af konungar samt genom donationer, gafvor, testamenten
och dylikt, på sätt i allmänhet vore förhållandet med den kyrkorna moln
Sverige tillhörande fasta egendomen, som i allmänhet utgiordes antingen åt
jord, satt i mantal och då benämndes kyrkohemman, eller ock, såsom i
förevarande fall, af jord, som saknade mantal och då vanligast förekomme
under benämning kyrkolagenhet eller kyrkojord. Enligt kyrkolagen
(kap. 26 § 5) fick kyrkans fasta jordagods ej utan särskildt tillstånd för¬
yttra^ hvilket ytterligare framhölls i kungl. privilegierna för biskopar och
prästerskap den 16 oktober 1723 §§ 5 och 6. Bestämmelserna om dylik
jords oförytterlighet hade dock undergått modifikation genom kung • Öl
ordningen den 19 september 1723 huru med de hemman och kronolägen¬
heter, som till skatte försäljas, förhållas bör, i det att enligt punkt 6 åt
samma förordning rätt medgifvits att under angifna villkor till skatte
försälja, bland andra, vissa till kyrkan hörande hemman. Med stod åt
Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 36.
9
bestämmelserna i sistnämnda förordning och på grund af kammarkollegii
den 12 maj 1732 lämnade medgifvande torde ock, på sätt i kammar¬
kollegii i detta ärende afgifna underdåniga utlåtande närmare framhållits,
ifrågavarande utom stadens ringmur belägna, kyrkan förut tillhöriga jord
hafva blifvit under skattemannarätt försåld mot skyldighet för jordens
ägare att till kyrkan utgöra viss årlig ränta, hvarefter denna jord upp¬
tagits såsom kyrkoskatte. Genom skatteförsäljningen hade äganderätten
till nyssberörda jord frångått kyrkan, och något hinder att å denna jord
hvilande jordeboksränta numera aflöstes i enlighet med den underdåniga
hemställan torde icke kunna anses föreligga, hvadan justitiekanslersämbetet
för sin del i underdånighet tillstyrkte nådigt bifall till framställningen i
denna del. Hvad åter anginge de inom stadens ringmur belägna tomter
eller delar af tomter, från hvilka ofvannämnda hyra eller tomtören ut-
ginge, syntes såväl den omständigheten, att dessa fastigheter alltjämt vore
i jordeböcker, skifteshandlingar och dylika handlingar upptagna under titel
af kyrkojord, som ock arten af de från desamma utgående afgifterna till
kyrkan utmärka, att kyrkan fortfarande hade äganderätt till desamma,
och någon omständighet förekomme ej heller, som ens antydde, att ägande¬
rätten till dessa tomter skulle frångått kyrkan. Vid sådant förhållande
och då den ifrågasatta aflösningen af från dessa fastigheter utgående hyra
eller tomtören otvifvelaktigt skulle, såsom kammarkollegium i sitt under¬
dåniga utlåtande ock framhållit, hos innehafvarna af denna kyrkojord
kunna framkalla föreställning om rubbning af bestående äganderättsför¬
hållanden i afseende å samma fastigheter, afstyrkte justitiekanslersämbetet
bifall till denna del af den underdåniga hemställan.
Beträffande tomtören för de Visby domkyrka tillhöriga tomter, som Departe-
äro belägna å Visby stads område inom stadens ringmur, instämmer jag”^®^^61
med kammarkollegium och justitiekanslersämbetetf och finner sålunda, att
någon aflösning af dessa tomtören icke bör ifrågakomma. Hvad åter angår
afgälder från de i ärendet omförmälda jordar, som äro belägna utom sta¬
dens ringmur å stadens område äfvensom i Endre socken, torde på grund af
den i ärendet lämnade utredningen något hinder icke kunna anses före¬
ligga mot att de å dessa jordar hvilande jordeboksräntorna numera aflösas i
enlighet med den därom gjorda underdåniga framställningen. Viss tid för
aflösning af nämnda jordeboksräntor torde emellertid böra stadgas, och
synes denna tid lämpligen böra bestämmas till utgången af år 1913.
I nådig proposition (nr 200) till 1908 års Riksdag gjorde Kungl.
Maj:t framställning till Riksdagen om aflösning af sådana landgillen till
kyrka, prästerskap eller klockare, som utgingo af hemman eller lägenhet
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 22 höft. 2
10
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 36.
i Skåne, Halland eller Blekinge utan att rätten till landgillets uppbärande
motsvarades af äganderätt till jord, äfvensom af landgillen och spannmåls¬
räntor från de jämlikt nådig kungörelse den 11 september 1863 till skatte
försålda s. k. halländska kyrkohemmanen. Då nu ifrågavarande jordeboks-
räntor synas i viss mån jämförliga med förutnämnda landgillen och spann¬
målsräntor, torde jämväl för aflösning af dessa jordeboksräntor Riksdagens
bifall böra inhämtas.
Jag hemställer alltså, att Eders Ivungl. Maj:t matte föreslå Riksdagen
medgifva
att ägare af kyrkoskattelägenhet utom Visby städs
ringmur å stadens område och i Endre socken ma fri¬
köpa sig från skyldigheten att utgöra den från lägen¬
heten till Visby domkyrka utgående jordskylden genom
erläggande före 1913 års slut åt ett penningbelopp,
motsvarande tjugufem gånger jordskylden för ett år.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna nådigt
bifall; och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas
af den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Hemming Gadd.
Stockholm, Irar Haeggätröms Boktr. A. B., 1912.