Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 240.
1
Nr 240.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
anvisande af anslag till understödjande af sjukkassor,
som meddela moderskapsund erstödgifven Stockholms
slott den 26 april 1912.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att för understödjande af sjukkassor, som meddela moderskaps-
understöd, på extra stat för år 1913 anvisa ett förslagsanslag af 25,000
kronor att fördelas i enlighet med de grunder och på de villkor, som
af Kungl. Maj:t bestämmas.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Axel Schotte.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 191 käft. (Nr 240.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 240.
Obligatorisk
moderskaps¬
försäkring.
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26
april 1912.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård,
Statsråden Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswård,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:
I anledning af det förslag till lag angående arbetarskydd, hvilket
genom nådig proposition den 29 mars 1912 förelagts Riksdagen, hade
jag haft för afsikt att — med hufvudsaklig ledning af förslag, inne¬
hållna i ett den 19 december 1911 afgifvet betänkande af de på grund
af Riksdagens skrifvelse den 20 maj 1908 särskildt tillkallade sak¬
kunniga för utredning af frågan om moderskapsförsäkring — föreslå
aflåtande till Riksdagen af proposition dels om antagande af förslag till
lag om moderskapsförsäkring, dels ock om beviljande af anslag såväl
till genomförande af den i sistnämnda lagförslag ifrågasatta obligatoriska
försäkring som till understödjande af de sjukkassor, hvilka meddelade
frivillig moderskapsförsäkring.
Hufvudsyftet med berörda lagförslag om moderskapsförsäkring
var att söka möjliggöra eller underlätta genomförbarheten af de bestäm¬
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 240.
melser om barnsängshvila, hvilka innehållas redan i nu gällande arbetar-
skyddslagstiftning och hvilka ofvannämnda förslag till lag om arbetar¬
skydd afser att ytterligare utvidga och skärpa. Det syntes nämligen
uppenbart, att ett i lag stadgadt förbud att använda kvinna i industri¬
ellt arbete under viss i sammanhang med nedkomsten stående tid borde
kompletteras med föreskrifter, hvarigenom af dylikt förbud drabbad
kvinna tillförsäkrades ersättning för den arbetsförtjänst, från hvilken
hon fått afstå under den henne påtvungna hvilotiden. Visserligen måste
önskvärdheten af understöd under barnsängstiden framträda äfven för
andra kvinnor än de af arbetarskyddslagstiftningen berörda och således
krafvet på en moderskapsförsäkrings utsträckande utöfver industriarbeter-
skornas krets anses äga goda skäl för sig. Men då industriarbeterskorna
på grund af gällande lags bestämmelser i detta hänseende onekligen in-
toge en särställning och det äfven syntes ändamålsenligt att åt en ny
forsäkringsgren af denna art vid dess första tillämpning icke gifva ett
allt för stort giltighetsområde och därmed i afse värd grad försvåra
dess praktiska genomförande, hade lagförslaget om moderskapsförsäk-
ring inskränkts att gälla de kvinnor, hvilka omfattades af arbetarskydds-
lagstiftsningens förbud mot arbete under viss i sammanhang med ned¬
komsten stående tid. För att emellertid bereda äfven andra kvinnor
tillgång till ett understöd, analogt med det af den ifrågasatta obligato¬
riska moderskapsförsäkringen utgifna moderskapsunderstödet, och sålunda
i görligaste mån vidga kretsen af dem, som komme i åtnjutande af
sådan fördel, borde samtidigt den frivilliga sjukkasseverksamheten genom
särskildt bidrag af statsmedel uppmuntras att till de kvinnliga sjukkasse-
medlemmarna utgifva understöd vid barnsäng.
Mot det af de sakkunniga utarbetade förslaget till lag om obliga¬
torisk moderskapsförsäkring hade i till Kungl. Maj:t inkomna fram¬
ställningar åtskilliga anmärkningar riktats. Hvad i dessa anförts be¬
träffande vissa i lagförslaget förekommande stadganden angående för-
säkringsålder, grunden för afgifternas fördelning, försäkringens för¬
valtning m. in. hade vid förslagets omarbetning inom departementet före
dess remitterande till lagrådet vunnit beaktande samt föranledt åtskil¬
liga ändringar i syfte att minska försäkringens ekonomiska tunga för
de försäkrade, underlätta dess handhafvande för arbetsgifvarna, möjliggöra
för kvinna att kvarstå i försäkring äfven efter det hon upphört med
industriarbetet, o. s. v. I öfrigt innehöllo de nämnda framställningarna
anmärkningar, åt hvilka jag för min del funnit mig mindre benägen till¬
erkänna afgörande betydelse. I allt fall hafva de otvifvelaktigt belyst de
svårigheter, som mött vid försöket att åt moderskapsförsäkringen gifva
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 240.
en lösning-, ägnad att omfattas med allmän tillfredssställelse och att med
förtroende uppbäras särskildt af de utaf försäkringen närmast berörda
kretsarna. Dessa svårigheter, för hvilka jag ingalunda varit blind, hafva
framhållits äfven af lagrådet i dess numera öfver lagförslaget afgifna af¬
styrkande yttrande. Häri betonas ock i all synnerhet den mening —
hvilken äfven framträdt i vissa af de ofvan berörda till Kungl. Magt
ingifna framställningarna i ämnet — att tiden ännu icke vore inne
att hos oss införa obligatorisk moderskapsförsäkring, något som borde
ske först i sammanhang med genomförandet af obligatorisk sjukför¬
säkring. Därest man emellertid ansåge skyddslagstiftningens bestäm¬
melse om barnsängshvila med nödvändighet redan nu kräfva vidta¬
gandet af åtgärder, som ekonomiskt säkerställde arbeterskan under tiden
för arbetsförbudet, syntes lagrådet den lämpligaste utvägen vara, att
staten ensam påtoge sig de utgifter, som vore förenade därmed.
Äfven jag har, i likhet med de sakkunniga, städse hållit före, att
man genom en obligatorisk sjukförsäkring, i hvilken understöd vid barn¬
säng inginge såsom ett helt naturligt led, lättast löste frågan om det
råtta anordnandet af en moderskapsförsäkring. Men sedan en ny lag¬
stiftning till reglering åt det frivilliga sjukkasseväsendet trädt i kraft
först år 1911, syntes det vara ovisst, om man inom den närmaste fram¬
tiden kunde nå fram till obligatorisk sjukförsäkring. Å andra sidan
har det synts mig, som om en snar lösning af moderskapsförsäkriugs-
trågan för de af arbetarskyddslagstiftningen omfattade kvinnorna måste
betraktas såsom synnerligen önskvärd, af hänsyn såväl till samhällets som
till de åt frågan närmast berörda kvinnornas intresse. Särskildt beaktande
har denna synpunkt måst tillvinna sig under nuvarande förhållanden på
grund af den genom Kungl. Maj:ts förslag till lag om arbetarskydd
ifrågasatta utsträckning och skärpning af lagstiftningens föreskrift om
obligatorisk barnsängshvila för industriarbeterskor. Ätt, såsom lagrådet
förordat, ordna trågan icke genom försäkring utan genom föreskrift
om ett åt staten bekostadt understöd till hvarje i lagen afsedd kvinna, är
jag nu icke beredd att tillstyrka, icke ens såsom ett provisorium under
en öfvergångstid, enär ett dylikt system icke synts kunna så anordnas,
att ej dess understöd mer eller mindre starkt finge karaktär af fattig¬
vård. Då sålunda det af de sakkunniga framlagda förslaget äfven i
dess omarbetade skick mött starka invändningar, men å andra sidan
den väg, lagrådet anvisat, synes mig hafva viktiga skäl mot sig, har
jag ansett mig böra för närvarande afstå från att framlägga förslag till
obligatoriskt ordnande af moderskapsunderstöd för industriarbeterskor.
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 240.
Jag vill emellertid ägna den föreliggande frågan fortsatt uppmärksam¬
het samt därunder äfven beakta spörsmålet om, i hvad mån utsikterna
för genomförandet af en obligatorisk sjukförsäkring i vårt land under
den närmaste framtiden kunna blifva sådana, att de motivera ett uppskof
med moderskapsförsäkringen tills dess att den kan lösas i omedelbart
sammanhang med sjukförsäkringen.
I afbidan på den definitiva lösningen af frågan om moderskaps-
försäkringens ordnande anser jag, i likhet med lagrådet, att den fri¬
villiga sjukkasseverksamheten bör särskildt understödjas i syfte att
förmå sjukkassorna att allt mer utveckla sitt arbete i sådan riktning,
att kvinnlig medlems sjukförsäkring kommer att omfatta jämväl moder-
skapsunderstöd. På sätt jag förut omförmält har jag, äfven för det fall
att frågan om obligatorisk moderskapsförsäkring för industriarbeterskor
kommit att nu föreläggas Riksdagen, haft för afsikt att föreslå åtgärder
i det syfte lagrådet ifrågasatt, något som äfven de sakkunniga bestämdt
förordat.
e o
Då jäg nu således går att underställa Kungl. Maj:t förslag om särskilda
åtgärder till befrämjande af den frivilliga moderskapsförsäkringen
vill jag till. en början erinra om hvad de sakkunniga anfört med
afseende å frågan om de olika sätt, hvarpå denna fråga kunde tänkas
löst. Ett sådant, sätt vore, anföra de sakkunniga, att meddelandet
af moderskapsunderstöd i viss utsträckning ålades hvarje sjukkassa
såsom en skyldighet. Härigenom blefve moderskapsförsäkringen direkt
sammanförd med sjukkassornas öfriga verksamhet och denna sålunda
utvidgad i en riktning, som måste anses synnerligen lämplig och
nyttig. Härigenom blefve det också möjligt att för den frivilliga
moderskapsförsäkringens vidkommande genomföra det system, hvilket
utgjorde regel inom den obligatoriska sjukförsäkringen och hvilket
äfven synts Riksdagen vid dess behandling af ärendet vara det närmast
riktiga: nämligen att låta den af eu kvinna i sjukkassa tagna försäkring-
omfatta icke blott understöd vid sjukdom i vanlig mening, utan ock
vid barnsäng. Vid en dylik, direkt till sjukkassornas öfriga verksam¬
het anknuten moderskapsförsäkring syntes det vara egentligast att låta
sjukkassornas manliga medlemmar bidraga till gäldandet af kostna¬
derna. Dessa kostnader skulle, med ett afsevärdt understöd af stats¬
medel, bestridas genom en för ändamålet tillräcklig-, för manliga och
kvinnliga medlemmar lika stor förhöjning af den för sjukkassans med-
Olika system
för frivillig
moderskaps¬
försäkring.
Sakkunnigas
yttrande.
6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 240.
lemmar fastställda afgiften. En dylik anordning af den frivilliga för¬
säkringen skulle sannolikt i de flesta fall funktionera på ett ganska
tillfredsställande sätt och torde dessutom böra betraktas såsom en
naturlig och enkel lösning af problemet samt ur dessa synpunker vara
att förorda.
Mot denna anordning reste sig emellertid, enligt de sakkunnigas
mening, viktiga praktiska betänkligheter. Det vore ett kändt förhål¬
lande, att vårt lands sjukkassor hittills endast undantagsvis meddelat
understöd på grund af barnsäng. I de få fall, då detta skett, hade under¬
stöden dessutom i regel varit knappt tillmätta. Orsaken härtill syntes
vara att söka i farhågor för, att meddelande af här ifrågavarande under¬
stöd skulle afsevärdt belasta sjukkassornas ekonomi. Förhållandet torde
också säkerligen vara, att den kvinnliga medlemsstocken inom våra
sjukkassor ofta nog till stor del utgjordes af gifta kvinnor, företrädes¬
vis manliga medlemmars hustrur, eu omständighet som måste bidraga
till att göra den genomsnittliga fruktsamheten bland medlemmarna jäm¬
förelsevis stor och sålunda kostnaderna för beredande af ett moderskaps-
uuderstöd af mera effektiv beskaffenhet relativt höga. Sannolikt torde
äfven antalet kvinnliga sjukkassemedlemmar, tillhörande åldrar och
civilstånd, där barnsbörd hufvudsakligast förekomme, blifva jämförelsevis
betydligt, därest sjukkassorna ålades att meddela barnsängsunderstöd.
Det syntes dessutom ingalunda vara uteslutet, att ett ingripande af här
ifrågasatt art från lagstiftningens sida skulle leda till den påföljd, att
kvinnorna, särskildt de som främst vore i behof af moderskapstörsäk-
ringen, utestängdes från de för närvarande äfven för kvinnor afsedda
sjukkassorna. En dylik redan i och för sig beklaglig konsekvens skulle
uppenbarligen göra vissa af fördelarna med den här åsyftade försäkringen i
ej så ringa mån illusoriska. Visserligen stode för kvinnorna den ut¬
vägen öppen att bilda uteslutande för dem afsedda sjukkassor. Men
inom dylika kassor komme gifvetvis en med sjukkasseverksamheten
kombinerad moderskapsförsäkring att draga jämförelsevis dryga kost¬
nader, särskildt i förhållande till kassor med både manliga och kvinn¬
liga medlemmar, där de manliga medlemmarnas medbetalningsskyl-
dighet komme att afsevärdt minska den afgiftsökning, som vore nöd¬
vändig för bestridande af kostnaderna för en med moderskapsför¬
säkring kompletterad sjukförsäkring. Öfverhufvud taget skulle ett stad¬
gande om männens skyldighet att bidraga till dessa kostnader, ehuru
en dylik grundsats ur rättvisans och billighetens synpunkt bestämdt
måste häfdas, vålla en ojämn belastning för medlemmarna inom olika
kassor, i det att inom kassor med endast manliga medlemmar den här
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 240.
ifrågasätta afgiftsökningen alls ej skulle förekomma, medan dess storlek
i kassor för både män och kvinnor blefve beroende af antalet kvinn¬
liga medlemmar och inom blott af kvinnor bildade kassor möjligheten
åt en minskning i de för moderskapsförsäkringen utgående afgifterna
på grund af manliga medlemmars medbetalningsplikt vore utesluten.
Af antydda orsaker syntes sålunda en anordning af den frivilliga
moderskapsförsäkringen enligt det sålunda ifrågasatta systemet ej kunna
utan vidare förordas. Med utgångspunkt från grundtanken i detta
system eller moderskapsförsäkringens direkta ingående i sjukkassornas
verksamhet syntes likväl en anordning kunna träffas, hvarigenom en an-
taglig lösning åt detta problem vunnes. Planen för en sådan anordning
skulle enligt de sakkunnigas uppfattning i hufvudsak vara följande.
Utgifvandet af barnsängsunderstöd skulle visserligen äfven enligt
detta system bindas vid sjukkassorna såsom eu i viss mening obliga¬
torisk understödsform. För att förebygga den möjliga, i det föregående
antydda ofördelaktiga verkan af att sjukkassornas manliga medlemmar
ålades att dela kostnaden för moderskapsunderstödets beredande skulle
emellertid endast de kvinnliga medlemmarna bidraga till försäkringen.
Men då de kvinnliga medlemmarna inom flertalet sjukkassor vore
fåtaliga, och de enskilda sjukkassorna på grund häraf i regel icke
vore ägnade att utgöra själfständiga organ för en frivillig moder-
skapsförsäkring, skulle sjukkassorna — där de omfattade kvinnliga
medlemmar — i fråga om sin verksamhet med afseende på den fri¬
villiga moderskapsförsäkringen sammanföras antingen till en enda
enhet eller ock i större grupper. Hvarje sådan grupp, eventuellt
amtliga kassor, skulle hvad moderskapsförsäkringen beträffar utgöra
en ekonomisk enhet med de enskilda därunder inordnade sjuk¬
kassorna såsom lokala organ, hvjlka hvart för sig förmedlade den
frivilliga moderskapsförsäkringen för sina medlemmar såsom en från
sjukförsäkringen ekonomiskt skild, särskild försäkring. Inom hvarje
dylik enhet borde afgifter och understöd utgå med lika belopp
för alla kvinnliga medlemmar, oberoende af hvilken klass de till¬
hörde. Hela försäkringen skulle ställas under öfverinseende af en
central tillsynsmyndighet, hvilken äfven skulle träffa nödiga anordningar
för den omnämnda gruppbildningen och förmedla den erforderliga
kostnadsfördelningen kassorna emellan. Då det allmännas intresse af
den största möjliga anslutning till den frivilliga moderskapsförsäk¬
ringen vore uppenbart, syntes goda skäl tala för, att staten iklädde
sig gäldandet af så stor del af premierna, att afgifterna för det af
den frivilliga moderskapsförsäkringen meddelade moderskapsunderstödet
Sakkunnigas
förelag.
8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 240.
komme att bestridas till hälften af statsmedel och till hälften af de
försäkrade själfva. Dessutom syntes af statsmedel böra bekostas äfven
viss ersättning åt sjukkassorna för försäkringens förvaltning, utgående
med ett belopp af exempelvis 50 öre per år och försäkrad.
Till den lösning af den frivilliga moderskapsförsäkringens problem,
som de sakkunniga sålunda framställt såsom den ändamålsenligare, fo¬
gade de emellertid den anmärkningen, att åtskilliga betänkligheter kunde
resas mot dess genomförande, hvadan något fullständigt förslag därtill
ej heller af dem utarbetats. Utan tvifvel tarfvade nämligen denna lösning
en tämligen vidlyftig apparat och ett kräfvande administrationsarbete
af sjukkassorna, hvartill komme, att kostnadernas storlek icke kunde
med säkerhet på förhand beräknas, enär såväl försäkringsstockens om¬
fattning som dess på fruktsamheten inverkande sammansättning kunde
te sig helt annorlunda än som förutsatts. Denna försäkring tarfvade
dessutom för sitt möjliggörande en betydande ekonomisk uppoffring
såväl af det allmänna som af de försäkrade, hvilken uppoffring måhända
kunde synas allt för betungande i betraktande af det jämförelsevis ringa
understöd, som kunde beredas, och af den ännu på många håll ringa
insikten om moderskapsförsäkringens uppgift och betydelse. Äfven
erinrades därom, att införandet af denna nya form af sjukhjälp under
en tid, då sjukkassorna på grund af den nya sjukkasselagens genom¬
förande i många afseenden befunne sig i ett omdaningsskede, kunde
vara ägnadt att i viss mån öka svårigheterna för den frivilliga moder¬
skapsförsäkringens tillämpande. Slutligen anförde de sakkunniga också,
att denna försäkring sannolikt endast i en viss utsträckning skulle
komma de kvinnor till godo, för hvilka den vore afsedd att vara ett
stöd och en hjälp, i det att dels de minst bemedlade, dels ock de ogifta
kvinnorna endast till mindre antal kunde väntas sluta sig till försäk¬
ringen.
De sakkunniga, som sålunda icke velat till tillämpning utan vidare
förorda något af de föreslagna systemen för en frivillig moderskaps-
försäkrings anordnande och som ej heller utarbetat något förslag för
sådant ändamål, framhöllo emellertid slutligen såsom nödvändigt, att
något från det allmännas sida företoges till uppmuntran af åtgärder
i den frivilliga moderskapsförsäkringens syfte. De sakkunniga föreslogo
för sin del, att staten ville ekonomiskt understödja de sjukkassor, som
af eget initiativ infört eller framdeles kunde befinnas villiga införa
moderskapsförsäkring för sina kvinnliga medlemmar, d. v. s. utbetala
understöd vid dessa medlemmars barnsäng. Detta understöd skulle,
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 240.
enligt de sakkunnigas förslag, utgå med SO öre för hvarje dag, för
hvilken moderskapsunderstöd af kassan utbetalats. Vid beviljandet af
dylikt bidrag syntes emellertid det villkor böra fästas, att ett mot sjuk¬
hjälpen svarande understöd af kassan utbetalades till barnsängskvinnan
under en tid af minst fyra veckor efter nedkomsten.
Efter noggrann pröfning af hvad de sakkunniga i detta ämne anfört Dei>
och granskning af de vägar för den frivilliga moderskapsförsäkringsfrå-
gans lösning, som af dem ifrågasatts, anser jag, att för närvarande alle¬
nast bör ifrågakomma anvisande af ett understöd från statens sida
till de sjukkassor, som befinnas villiga att införa frivillig, till
sjukkasseverksamlieten ansluten moderskapsförsäkring för sina
kvinnliga medlemmar. Ett systematiskt anordnande af en allmän fri¬
villig moderskapsförsäkring stöter utan tvifvel på så stora svårigheter
både af organisatorisk och ekonomisk art, utan att samtidigt medgifva
trygghet för tillräcklig effektivitet, att man synes nödsakad att afstå från
dess genomförande. Det af mig i anslutning till de sakkunnigas förslag
angifna sättet att uppmuntra sjukkassorna att bland de åt de kvinnliga
medlemmarna tillförsäkrade förmåner upptaga jämväl understöd vid
barnsbörd torde erbjuda en lösning af den föreliggande frågan, som
sannolikt blefve af ej ringa praktisk betydelse. Vid en på antydt
sätt till den egentliga sjukförsäkringen anknuten frivillig moderskaps-
försäkring komme med mycken sannolikhet afgiften för denna att sam¬
mansmältas med afgiften för sjukkassans öfriga verksamhet, och man
torde hafva god anledning antaga, att den sålunda uppkomna enkets-
afgiften komme att göras lika för alla medlemmar, vare sig dessa be¬
stode blott af kvinnor eller både af män och kvinnor. I sådant fall
skulle särskild! i kassor af sistberörda slag utgiften för moderskaps-
försäkringen sannolikt i flertalet fall kunna täckas med ett jämförelsevis
ringa tillägg till den eljest utgående sjukförsäkringsafgiften.
Enligt en af de sakkunniga meddelad utredning funnos i Sverige
vid 1910 års ingång 2,449 registrerade sjukkassor med 621,411 med¬
lemmar, hvaraf 151,371 voro kvinnliga. Af alla dessa kassor hade
endast 28 med 4,953 medlemmar, hvaraf 2,420 kvinnliga — således ett
försvinnande procenttal af samtliga kassor — i sina stadgar upptagit en
bestämmelse, enligt hvilken barnsängsunderstöd utbetalades antingen i
samma ordning som vid sjukdom eller ock för viss tid efter ned¬
komsten.
Om ock sålunda dessa siffror visa ett mycket ringa intresse från
kassornas sida för tillgodoseende af det här berörda syftet, så tyda dock
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 191 höft. (Nr 240.) 2
10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 240.
en del nyare fakta på en vaknande insikt hos den svenska sjukkasse-
rörelsen om moderskapsförsäkringens betydelse. I sitt med anledning
af de sakkunnigas betänkande afgifna utlåtande meddelar kommers¬
kollegium åtskilliga uppgifter, som synts mig i detta sammanhang vara
förtjänta af särskild uppmärksamhet. Af en af ämbetsverket verkställd
undersökning, huruvida någon ändring beträffande sjukkassornas för¬
hållande till beviljandet af barnsängsunderstöd inträdt i och med öfver-
gången till 1910 års sjukkasselagstiftning, framgår, att af de samman-
lagdt 247 sjukkassor med tillhopa omkr. 250,000 medlemmar, som vid
1911 års slut voro registrerade enligt nya sjukkasselagen, inalles 50
med ett medlemsantal af omkr. 124,000 i sina stadgar upptagit sär¬
skilda bestämmelser om understöd vid barnsbörd. 4 kassor med 48,000
medlemmar lämnade understöd vid barnsbörd enligt samma grunder
som vid sjukdom. 8 kassor med 24,000 medlemmar lämnade understöd
på samma sätt som vid sjukdom, men tillämpade olika väntetidsbestäm¬
melser; 6 kassor fordrade sålunda en väntetid af 9 månader, 1 kassa
10 månader och slutligen 1 kassa 12 månader. 6 kassor med 9,000
medlemmar lämnade sjukhjälp äfven vid barnsbörd, ehuru ej i samma
omfattning som vid verkliga sjukdomar; 2 af dessa kassor lämnade som
understöd vid barnsbörd 15 kronor samt därutöfver, i förekommande
fall, sjukhjälp efter 14 dagar från förlossningen, 1 kassa lämnade 10
kronor och därutöfver sjukhjälp från 10:de dagen, 2 kassor utbetalade
vid barnsbörd 14 dagars understöd och 1 kassa 15 dagars understöd.
Slutligen foreskrefvo 32 kassor med 43,000 medlemmar vid barnsbörd
en längre tids väntan på understöds erhållande än den vid sjukdom före¬
kommande. I 1 kassa utgjorde sålunda den tid från barnsbörden, för
hvilken sjukhjälp ej utgingo, 1 dag, i 4 kassor 6 dagar, i 2 kassor 8
dagar, i 7 kassor 9 dagar, i 4 kassor 10 dagar, i 2 kassor 13 dagar,
i 11 kassor 14 dagar och i 1 kassa 15 dagar. Härtill anmärker kom¬
merskollegium emellertid med rätta, att det understöd, som denna sist¬
nämnda grupp kassor lämnade, icke kunde betraktas såsom barnsängs¬
understöd i detta ords egentliga bemärkelse.
Den åberopade utredningen synes mig otvetydigt gifva vid handen,
att inom sjukkasserörelsen under sista tiden en växande uppmärksamhet
ägnats åt den i stort sedt nya gren af sjukkasseverksamheten, som
meddelandet af barnsängsunderstöd åt kvinnliga medlemmar innebär.
Denna omständighet torde ytterligare tala till förmån för särskilda åt¬
gärders vidtagande från statens sida till uppmuntran af en verksamhet,
som för kassorna innebär en utgift utöfver de sedvanliga ordinarie ut¬
gifterna till ernående af ett syfte, som är af stort samhälleligt intresse.
11
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 240.
Ett dylikt understödjande med statsmedel torde äfven kunna beräknas
utöfva den verkan, att kassornas intresse för denna gren af arbetet än
AÖdare väckes och stegras och sålunda den frivilliga moderskapsförsäk-
ringen med framgång bryter sig väg inom sjukkasserörelsen.
Vid valet af de grunder, enligt livilka statsbidraget skulle utgöras
vid den nu angifna arten af frivillig moderskapsförsäkring, synas mig
i hufvudsak följande olika anordningar kunna tagas under öfvervägande.
Det kunde sålunda bestämmas, att statsbidraget utginge antingen med
visst belopp för hvarje kvinnlig medlem i sjukkassa, som utbetalar
barnsängsunderstöd, eller med viss summa för hvarje understödd barn¬
säng eller ock i visst förhållande till beloppet af det af kassan utbe¬
talta barnsängsunderstöd eller slutligen med visst belopp för hvarje
dag, för hvilken sådant understöd utgifvits. Af dessa olika tillväga¬
gångssätt hafva de sakkunniga förordat det sistnämnda och äfven mig
synes detta vara det system, hvars tillämpning här i första rummet bör
ifrågasättas. Hvarken ett med fixt belopp per barnsäng eller ett med
viss summa för hvarje kvinnlig kassamedlem utgående bidrag kan anses
vara tillräckligt smidigt anpassadt, efter den verkliga storleken af den
utgift för sjukkassan, för hvars utgörande statsunderstödet skall bereda
lättnad. I detta afseende erbjuda de båda öfriga nyss antydda bidrags¬
systemen afsevärda fördelar. Låter man statsbidraget utgå i visst för¬
hållande till det af kassan utbetalta barnsängsunderstödets belopp, har
detta bidrag visserligen satts i direkt proportion till kassans verkliga
utgift för här afsedda ändamål. Men systemet lider af de olägenheterna,
att det dels kan leda till en i många fall olämplig premiering af kassor
med högt understöd och dels minskar möjligheten att på förhand någor¬
lunda exakt beräkna ett efter sådan grund utgående statsbidrags stor¬
lek. Dessa olägenheter vidlåda ej — åtminstone icke i samma mån den
form för statsunderstödets utgörande, erdigt hvilken detta skulle utgå
med visst belopp för hvarje dag, för hvilken kassan utbetalar moder-
skapsunderstöd åt kvinnlig medlem. Och äfven om detta system gäller,
att det låter statsbidraget anpassa sig efter storleken af kassans utgift
för den här åsyftade verksamheten. På samma gång som eu dylik
beräkningsgrund sålunda med tillräcklig smidighet lämpar sig efter
växlande förhållanden inom sjukkassorna, är den ägnad att uppmuntra
sjukkassorna att göra moderskapsunderstödet etfektivt, enär enligt den¬
samma statsbidragets storlek är satt i direkt förhållande till det antal
dagar, för hvilket moderskapsunderstödet utgår. Den vid detta system
Grunderna för
statsbidraget.
Statsbidragets
storlek
samt villkoren
för dess
utgifvande.
12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 240.
tillämpade principen är icke häller någon nyhet för den af staten på
här ifrågavarande område tidigare utöfvade verksamheten. Enligt de
föreskrifter, som gälla för utbetalandet af statsbidrag till de enligt
1910 års sjukkasselag registrerade sjukkassor, utgår nämligen viss del
af bidraget i förhållande till det antal sjukdagar, för hvilka kassan
utbetalat kontant sjukhjälp. En bestämmelse, enligt hvilken beloppet
af det statsbidrag, som skulle utgifvas för understödjande af den fri¬
villiga moderskapsförsäkringen, föreskrefves skola utgå i proportion
till antalet åt de dagar, för hvilka kassan utgifvit barnsängsunderstöd,
skulle sålunda komma att nära ansluta sig till eu ifråga om statens
befrämjande af sjukkasserörelsen redan tillämpad grundsats.
De sakkunnigas förslag i bär berörda afseende innebär vidare, att
statsbidragets belopp skulle bestämmas till 50 öre per understödsdag
samt att vid dess utbetalande skulle fästas det villkor, att moderskaps-
understödet utginge med minst sjukhjälpens hela belopp och ej under
kortare tid än fyra veckor. Slutligen skulle endast de enligt 1910 års
lag registrerade kassor komma i åtnjutande af bidraget.
Ifråga om hvad de sakkunniga sålunda föreslagit hyser jag i ett par
afseenden en i någon mån afvikande uppfattning. Hvad beträffar de villkor,
som föreslagits skola bestämmas angående kassans meddelande af moder-
skapsunderstöd, är jag visserligen enig med de sakkunniga såtillvida,
att åt ven jag håller före, att detta understöd bör utgå med minst samma
belopp som sjukhjälpen. Däremot synes mig ett. ovillkorligt faststäl¬
lande af moderskapsunderstödstiden till ett minimum af fyra veckor inne¬
bära en föreskrift af allt för stor stränghet. Förvisso är det synner¬
ligen önskvärdt att genom den frivilliga moderskapsförsäkringen söka
ernå trygghet för att kvinnan bereder sig hvila och vård under en
någorlunda tillräcklig tid efter nedkomsten. Därför bör ock något
villkor till uppnående af detta ändamål knytas vid statens ekonomiska
medverkan på här berörda område. Men med den utvecklingsstånd-
punkt, på hvilken denna gren af sjukkassornas verksamhet ännu be¬
finner sig i vårt land, synas mig goda skäl tala för att till eu början
låta ifrågavarande villkor afse en kortare tid än den af de sakkunniga
ifrågasatta, torde denna böra sättas till fjorton dagar. Enligt de
sakkunnigas utredning rörande stadgebestämmelser af ifrågavarande
art i de vid 1910 års ingång registrerade sjukkassor förekom icke
hos någon kassa moderskapsunderstöd för längre tid än 14 dagar efter för¬
lossningen. Af kommerskoilegii i det föregående af mig åberopade mot-
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.0.
svarande undersökning ifra ga om de e n 11t 1910 ars sjukkassekrg^ reg'1**
strerade kassorna framgår, att nämnda understödstid var högst 15 dagar (en
kassa). I de fall, där moderskapsunderstöd af kassorna utbetalats enligt
samma grunder som vid sjukdom, torde understödstiden i regel ej heller —
såvida . ej verklig sjukdom tillstöter, hvilket är en helt annan sak —
öfverstiga två veckor, efter hvilkas förlopp barnsängskvinnan i nor¬
mala fall torde lämna sängen och hennes befinnande vara sådant, att
kassans understöd ej vidare kan påräknas. Jag erinrar till bely¬
sande af det sannolika i detta antagande därom, att enligt de sakkun¬
nigas utredning medelantalet »sjukdagar» för de å rikets barnbördshus
vårdade patienter uppgick till högst 12 och lägst 9 samt i genomsnitt
för samtliga barnbördshus utgjorde 10 dagar.
Genom ett sänkande af den ovillkorliga understödstidens minimum
till fjorton dagar skulle sålunda den praxis följas som för närvarande
inom åtskilliga kassor tillämpas. Ett förslag i sådan riktning synes
mig också böra förordas.
Emellertid torde å andra sidan böra fastslås en maximitid, för hvil¬
ken statsunderstödet skall utgå. I annat fall skulle bestämmelsen om
statsbidrag lätt kunna — särskilt om detta sättes så pass högt som
jag ämnar föreslå — leda till missbruk. Det har synts mig lämpligt att
sätta denna maximitid till 42 dagar, d. v. s. den tid, hvilken i det förslag-
till arbetarskydd, som i nådig proposition förelagts innevarande Riksdag,
fastställts såsom maximum för de af lagförslaget berörda arbeterskornas
barnsängshvila. Gifvetvis vore det synnerligen önskvärd!,, att under¬
stödstiden i allmänhet komme att förlängas utöfver dess föreslagna
minsta mått samt särskild! att den för nämnda arbeterskor såsom regel
fastställdes till 42 dagar. Vid ett öfvervägande af lämpligheten utaf
att föreslå särskilda bestämmelser för detta i och för sig synnerligen
beaktansvärda syftes vinnande — exempelvis geuom utgifvande af för¬
nöjdt statsbidrag då åt industriarbeterskor lämnades moderskapsunder¬
stöd under sex veckor ■—- har jag emellertid af hufvudsakligen praktiska
skäl funnit mig böra för närvarande afstå från försök till dess förverk¬
ligande. Öfverhufvud synes mig först någon erfarenhet rörande verkan
af hela det här ifrågasatta nya ledet i statens understödjande af sjuk-
kasseverksamheten böra inhämtas, innan man skrider till dess fortsatta
utbyggande.
Om det sålunda beträffande föreskrifter angående understödstidens
längd synts mig lämpligt förorda en begränsning såväl nedåt som
uppåt af den af de sakkunniga föreslagna tiden, så torde beträf¬
fande villkoren för det ifrågavarande statsbidragets åtnjutande ett
14 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 240.
dylikt böra uppställas, hvilket ej af de sakkunniga närmare berörts.
I länder med obligatorisk sjukförsäkring, där understöd vid barnsäng
är en de obligatoriskt sjukförsäkrade kvinnorna utan undantag till¬
erkänd förmån, plägar oftast den bestämmelsen gälla, att kvinna för
ernående af rätt till dylikt understöd skall hafva varit försäkrad under
en viss tid före nedkomsten, s. k. väntetid. Ändamålet med ett sådant
stadgande är gifvetvis att förebygga, att kvinna i framskridet hafvande-
tillstånd skall kunna bereda sig inträde i försäkringen hufvudsakligen
för att komma i åtnjutande af dess vid barnsäng utgående understöd. Eu
anordning till undvikande af det förfarande man sålunda velat förekomma,
synes mig böra träffas äfven vid den frivilliga moderskaps försäkringen, i all
synnerhet som inträdet och utträdet ur de frivilliga sjukkassorna icke är
bundet vid den förutsättning i öfrigt — sysselsättning i visst yrke eller
industriellt företag — som ifråga om den obligatoriska försäkringen städse
är gällande och faran för missbruk alltså är ej obetydligt större än vid denna.
Såsom villkor för statens understödjande af de frivilliga sjukkassornas nu
ifrågavarande verksamhet torde en bestämmelse om en viss väntetid
för rätten till moderskapsunderstödets åtnjutande i hvarje fall vara väl
motiverad, icke minst därför, att då det ifrågasatta statsbidraget komme
att utgöra en väsentlig del af kassans utgift för det berörda understö¬
det kassans eget intresse af att föreskrifva villkor af nu nämnda art
ofta måhända blefve mindre starkt framträdande. Väntetidens längd
har jag funnit lämpligen böra fixeras till nio månader, en tid som
också för häri berörda syfte i regel föreskrifvits inom de enligt nya
sjukkasselagen registrerade sjukkassor, hvilka i sina stadgar upptagit
bestämmelser om utbetalande af barnsängsunderstöd, såsom framgår af
en af mig för ändamålet föranstaltad undersökning, hvars resultat sam¬
manställts i eu å sid. 18 här nedan införd tablå.
Med afseende på karakfären af det understöd, hvarom här är fråga,
synas de sakkunniga hafva förutsatt, att det bort likställas med den af
sjukkassorna utgifna kontanta sjukhjälpen och att barnsäng således en¬
ligt 1910 års sjukkasselag vore att betrakta som sjukdom. Denna upp¬
fattning synes emellertid strida emot nämnda lag. Såsom jag nyss anfört,
finnes ett flertal kassor, hvilka för rätten till åtnjutande af barnsängsun¬
derstöd föreskrifvit eu väntetid af minst nio månader. Enligt 17 §
nya sjukkasselagen får sjukkassa för erhållande af sjukhjälp emellertid
ej stadga längre väntetid än 120 dagar, hvadan tillsyningsmyndigheten
öfver sjukkasseväsendet i riket, som beviljat registrering för nyssnämnda
kassor, synbarligen betraktat de i deras stadgar innehållna bestämmel¬
ser om understöd vid barnsäng såsom gällande en understödsform,
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.0.
hvilken ej vore att likställa med sjukhjälp. Härför talar ock ytterligare
den omständigheten, att, såsom jag äfven i det föregående anmärkt,
enligt 1910 års sjukkasselag registrerats åtskilliga kassor, livilka
föreskritvit, att sjukhjälp vid barnsäng utgår först fr. o. m. åttonde
dagen eller senare efter barnsbörden, ehuru i 15 § 7 mom. af åberopade
lag bestämmes, att, där ej enligt stadgarna anmälan om sjukdomsfallet
är villkor för erhållande af kontant sjukhjälp, denna skall gifvas sist
från och med sjunde dagen efter sjukdomens början.
Af det anförda framgår sålunda, att barnsäng ej torde få anses
såsom sjukdom enligt 1910 års lag och att moderskapsunderstödet så¬
ledes är att betrakta såsom en särskild understödsform, hvilken sjuk¬
kassorna äro berättigade att förena med sin egentliga sjukhjälpsverk-
samhet. Sjukkasselagens 2 § förbjuder allenast sådan verksamhet, som
uppenbarligen är främmande för kassas egentliga ändamål, hvilket alls
ej kan anses vara fallet med understöd vid barnsäng.
Häraf följer äfven att villkor för statens understödjande af denna
verksamhet kunna utfärdas vid sidan af sjukkasselagens stadgande i
öfrigt och sålunda innehålla föreskrifter af annan innebörd än den, som
gäller för kassornas utgifvande af sjukhjälp. Dessutom torde böra upp¬
märksammas, att det statsbidrag, som jämlikt kungörelsen den 4 juli
1910 fastställts skola utgå till de enligt nya sjukkasselagen registrerade
kassor för hvarje sjukdag, för hvilken kassa utgifvit kontant sjukhjälp,
icke kan ifrågasättas utgå för de dagar, för hvilka kassa utbetalat mo-
derskapsunderstöd.
Med afseende på det belopp, med hvilket här berörda statsbidrag
skall utgå, finner jag det nödvändigt, att detta sättes så högt, att dess
erhållande kan för kassorna utgöra eu verklig ekonomisk hjälp. Af
sådan anledning synes mig någon nedprutning i den af de sakkunniga
föreslagna summan af 50 öre för understödsdag ej böra ifrågasättas.
Det torde emellertid vara lämpligt, att staten äfven bidrager till sjuk¬
kassornas kostnader för att bereda barnsängskvinna fri vård af barn¬
morska och läkare, fria läkemedel o. s. v., liksom staten vid sjukdom
lämnar dylikt bidrag till de enligt 1910 års lag registrerade kassor.
I nu förevarande fall synes mig det angifna syftet enklast kunna nås
genom någon förhöjning af det af de sakkunniga ifrågasatta statsbidra¬
get, och har jag af sådan anledning velat föreslå att detta må utgå
med 60 öre för hvarje dag, för hvilken kassa utgifver moderskaps-
understöd till sjukhjälpsförsäkrad kvinnlig medlem.
Hur önskvärdt det än vore att vid genomförandet af den mig här
förordade anordningen omedelbart söka gifva den en så vidsträckt tillämp¬
16
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 240.
ning som möjligt och i sådant syfte låta äfven de enligt 1891 års sjuk-
kasselag registrerade sjukkassor komma i åtnjutande af det föreslagna
statsunderstödet, så finner jag, i likhet med de sakkunniga, att eu sådan
bestämmelse skulle möta allvarsamma praktiska olägenheter, framför
allt därför, att dessa kassor icke äro underkastade den kontroll från
en öfverordnad myndighets sida, som är införd ifråga om de enligt 1910
års sjukkasselag registrerade kassorna.
Om ock sålunda statens ekonomiska medverkan för den frivilliga
moderskapsförsäkringens genomförande måste begränsas till att afse de
enligt den nya sjukkasselagstiftningen verksamma sjukkassorna, så torde
detta emellertid icke komma att innebära uågon mera afsevärd be¬
gränsning af de föreslagna åtgärdernas tillämpningsområde, enär den
hittillsvarande erfarenheten gifver vid handen, att sjukkassornas an¬
slutning till 1910 års lag fortskrider raskt, och i följd däraf sannolikt
flertalet af de kassor, som för närvarande utgifva barnsängsunderstöd
till sina kvinnliga medlemmar, inom kort skola återfinnas bland de enligt
denna lag registrerade sjukkassor.
På grund af hvad sålunda anförts, synes de villkor och grunder
som böra gälla för statens understödjande af de sjukkassor, hvilka ut¬
betala moderskapsunderstöd åt sina kvinnliga medlemmar, kunna angif-
vas såsom hufvudsakligen följande:
att kassan blifvit registrerad enligt lagen om sjukkassor den 4
juli 1910;
att dels sjukhjälpsförsäkrad kvinna skall i händelse af barnsbörd
för.viss med barnsbörden sammanhängande tid, ej understigande fjor¬
ton dagar, erhålla moderskapsunderstöd i form af antingen visst pen¬
ningbelopp, ej understigande 90 öre för hvarje dag, eller ock vård å
förlossningsanstalt, dels ock för rätt till erhållande åt moderskapsunder¬
stöd skall fordras, att kvinna omedelbart före barnsbörden varit sjuk¬
hjälpsförsäkrad i kassan under oafbrutet minst 270 dagar;
att kassan icke vid sin ansökan om erhållande af här ifrågavarande
statsbidrag uppsåtligen eller af vårdslöshet meddelat oriktiga uppgifter;
samt att sådan kassa, som nu nämnts, må kunna tilldelas 60 öre
för hvarje dag, för hvilken under nästföregående år eller den del däraf,
kassan varit registrerad enligt lagen om sjukkassor den 4 juli 1910,
moderskapsunderstöd till sjukhjälpsförsäkrad medlem utgått, dock högst
för 42 dagar för hvarje barnsäng och ej för medlem, hvilken tillför¬
säkrats kontant moderskapsunderstöd eller kontant sjuklijälp, öfver¬
stigande 4 kronor per dag.
17
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 240.
En beräkning af den utgift för statsverket, som ett understödjande
från statens sida i bär ifrågasatt omfattning af den frivilliga moder-
skapsförsäkringen skulle medföra, erbjuder åtskilliga svårigheter. I sitt
betänkande beräknade de för utredning af frågan om moderskapsförsäk-
ring tillkallade sakkunniga statens årliga utgift för här berörda ända¬
mål under den närmaste framtiden till högst 15,000 kr.
De sakkunniga hade vid sina beräkningar utgått å ena sidan från
den omfattning, i hvilken barnsängsunderstöd meddelats inom de vid
1910 års ingång registrerade kassor samt å andra sidan från att stats¬
bidraget skulle utgifvas för en understödstid af minst 4 och högst 6
veckor. Dessa båda förutsättningar för beräkningarna synas mig
tarfva en revision med hänsyn dels till den numera vunna känne¬
domen om, i hvilken utsträckning moderskapsunderstöd utgifves af de
enligt 1910 års lag registrerade sjukkassor, till hvilka det ifrågasatta
statsbidraget ju skulle utgå, dels ock till den omständigheten, att under-
stödstidens minimum föreslagits skola begränsas till fjorton dagar. Jag
har tidigare meddelat resultatet af den utredning rörande bestämmelser
angående moderskapsunderstöd i stadgarna för de enligt 1910 års lag
registrerade sjukkassorna, för hvilken kommerskollegium redogjort i sitt
utlåtande med anledning af de sakkunnigas betänkande. Då denna
utredning emellertid ej angifver antalet kvinnliga medlemmar inom
ifrågavarande kassor, har jag låtit verkställa en komplettering af under¬
sökningen i detta hänseende och på grundval häraf låtit utarbeta föl¬
jande tablå, innefattande vissa uppgifter rörande de vid slutet af
år 1911 enligt nya sjukkasselagen registrerade sjukkassor, som utbetala
barnsängsunderstöd antingen enligt samma grunder som vid sjukdom
eller under viss tid omedelbart efter nedkomsten.
Statsverkets
utgift för den
frivilliga
inoderskaps-
försäkringen.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 191 käft. (Nr 240.)
3
18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 240.
-
|
|
Antal medlemmar
|
Sjukhjälp såsom
|
|
|
|
|
|
rid 1911 års ingång
|
vid sjukdom
|
|
|
|
|
|
|
|
1
|
under
nedan¬
stående
antal
dagar
efter
|
Vid
barnsäng
|
|
|
Kassans namn.
|
Ort.
|
|
|
utan
särskild
|
utbetald
rund
|
Väntetid.
|
Anmärkningar.
|
|
|
Män.
|
Kvinnor.
|
tids-
begräns-
|
summa.
|
|
|
|
|
|
|
ning?
|
förloss-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
ningen.
|
Kr.
|
Män.
|
|
»Enighet ger styrka» sbk..........
|
Stockholm.
|
9,448
|
6,396
|
Ja
|
—
|
—
|
9
|
|
Sbk. sällskapet »Vänskapen» ...
|
»
|
517
|
672
|
Ja
|
—
|
—
|
9
|
|
Sbk. D. G. V........................
|
»
|
946
|
1,100
|
Ja
|
—
|
—
|
9
|
|
Södra spårvägspers. sbk..........
|
»
|
184
|
—
|
Ja
|
—
|
—
|
9
|
|
Västermalms sbk...................
|
»
|
429
|
135
|
Ja
|
—
|
—
|
9
|
|
Sbh.-k. De förenade i Sthlm......
|
»
|
924
|
784
|
Ja
|
—
|
—
|
12
|
|
För. Vänfast, sbk...................
|
»
|
3,678
|
3,288
|
Ja
|
—
|
—
|
9
|
|
Vänskapsförbundets sbk..........
|
»
|
917
|
—
|
Ja
|
—
|
—
|
9
|
|
Sy. postmannaförb. sbk.............
Sbk. sällsk. Arbete och, bjälp-
|
»
|
746
|
76
|
Ja
|
|
|
9
|
|
sambet ............................
|
»
|
1,129
|
946
|
Ja
|
—
|
—
|
9
|
|
Andra bundraför-.s sbh.-k..........
|
Linköping.
|
503
|
335
|
—
|
14
|
—
|
—
|
f Sjukhjälpen utbetalas
1 såvida kvinnan af-
|
Nykterhetsfolkets sbk.............
|
Karlskrona.
|
31,633
|
15,408
|
—
|
14
|
—
|
—
|
Broby sbb.-k.........................
|
Brohy.
|
56
|
32
|
—
|
14
|
—
|
—
|
i liåller sig från ar-
|
|
1,517
|
331
|
|
|
15
|
|
J bete samt anlitar
|
»Malmö Trygg» sbh.-k.............
|
Malmö.
|
—
|
—
|
9
|
I barnmorska.
|
1 Familjeför. S:t Anna sbk..........
Sbk. Solid i Lund ..................
|
M
Lund.
|
361
2,033
|
161
398
|
—
|
14
|
10
|
9
9
|
1
jSjukhjälp med 1.25
1 per dag.
|
j Handtv.- och industriarb. slik....
|
Göteborg.
|
145
|
—
|
—
|
14
|
—
|
—
|
|
Sbk. »Vasa»...........................
|
»
|
106
|
—
|
Ja
|
—
|
—
|
—
|
|
j Kvinnornas själfhjälps sbk.......
|
»
|
—
|
184
|
Ja
|
—
|
—
|
—
|
|
j Bunkeflo sbk. ........................
|
Bunkeflo.
|
294
|
20
|
—
|
—
|
15
|
9
|
|
Edshults sbk.........................
|
Edshult.
|
70
|
19
|
—
|
25
|
—
|
—
|
Endast till gift kvinna.
|
Summa
|
—
|
55.630
|
| 30,285
|
— 1 —
|
—
|
1 -
|
|
Af de i denna tablå anförda siffror framgår, att — om de ofvan
angifna villkoren för kassas rätt att erhålla bidrag af statsmedel för
utgifvet moderskapsunderstöd förverkligades — sannolikt flertalet af
de i tablån upptagna kassorna i ett eller annat hänseende måste träffa
särskilda förfoganden för att komma i åtnjutande af det nu ifråga¬
satta statsbidraget. Visserligen synes man böra förutsätta, att dylika
beslut inom ett ej obetydligt antal af dessa kassor komma att fattas
redan under år 1912 och således rätten för dylika kassor att uppbära
19
Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 240.
statsbidrag för moderskapsförsäkringen inträder under nämnda år, men
i hvarje fall kan äfven till dessa kassor sådant statsunderstöd utgå
endast för eu kortare del af året. Förslagsvis må antagas, att af de
30,285 kvinnor, hvilka vid 1911 års ingång voro medlemmar af de i
tablån upptagna kassor, omkring 20,000 under år 1912 komma att
tillhöra kassör, som blifva berättigade till statsbidrag. Sannolikt in¬
trädde denna rätt för dem emellertid tidigast under senare hälften af
året, hvadan sålunda det för år 1912 utgående ifrågavarande stats¬
bidraget till de här berörda kassorna icke torde böra beräknas afse
större kvinnligt medlemsantal än 10,000 för år. Emellertid kan det
förutsättas att — frånsedt den medlemsökning som nu åberopade
kassor säkerligen erhållit sedan 1911 års ingång — åtskilliga bland
de kassor, hvilka under år 1912 registrerats eller komma att registre¬
ras enligt nya sjukkasselagen, i sina stadgar skola upptaga sådana
bestämmelser, som berättiga dem till understöd äfven för meddelandet
af moderskapsförsäkring. Af sådan anledning synes det antal kvinnliga
medlemmar, hvarpå beräkningarna rörande statverkets utgift för
understödjande af nämnda verksamhets utöfvande under år 1912 skola
stödjas, höra höjas till 15,000. Beräknas den sannolika barnbördsfre-
kvensen hos dessa kvinnor till 150 %o, en siffra, som de sakkunniga,
ehuru med åtskilliga reservationer, lagt till grund för sina kalkyler på
hithörande område och som af dem utförligt motiverats, blefve sålunda
antalet af de kvinnor, som under år 1912 komme att understödjas på
grund af moderskapsförsäkringen, 2,250. Under förutsättning att under-
stödstiden i regel ej komme att öfverstiga 14 dagar, ett antagande,
som jag på g-rund af tidigare angifna skäl "finner mycket sannolikt, och
att statens bidrag sålunda utginge med 8 kronor 40 öre för hvarje
barnsäng, skulle statsverkets utgift under år 1913 för den frivilliga
moderskapsförsäkringens understödjande uppgå till 18,900 kronor.
Gifvetvis är det emellertid omöjligt att med någon bestämdhet garan¬
tera den angifna summans exakthet, hvarför jag anser, att ett anslag
af 25,000 kronor för år 1913 till ifrågavarande ändamål bör äskas af
Riksdagen, att å extra stat utgå såsom förslagsanslag till sjukassor,
som bereda moderskapsunderstöd.
Beviljandet af understöd från ifrågavarande anslag bör tillkomma
den tillsynsmyndighet, som enligt lagen om sjukkassor den 4 juli 1910
inrättats för handhafvandet af tillsyn öfver sjukkasseväsendet i riket,
och anslaget i öfrigt förvaltas på samma sätt som det ordinarie ansla¬
get till sjukkasse verksamhetens befrämjande. Inrättandet af nya tjänster
vid tillsynsmyndigheten för handhafvandet af nu berörda åligganden
Departements¬
chefens hem¬
ställan.
20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 240.
torde icke erfordras. De anslag till extra arbetskrafter, som föreslagits
upptagna i staten för socialstyrelsen, till hvilken, enligt hvad af Kungl.
Maj:ts proposition om anslag till upprättandet af en socialstyrelse fram¬
går, förutnämnda tillsynsmyndighetet skulle öfverflyttas, torde medgifva
vinnandet af den förstärkning i arbetskrafterna hos tillsynsmyndig¬
heten, som för ifrågavarande anslags handhafvande och fördelande
möjligen kan påkallas.
Beträffande anskaffandet af medel till denna utgift torde jag få
hänvisa till hvad statsrådet och chefen för finansdepartementet yttrat
till statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 12 april 1912 vid be¬
handlingen af frågan om understöd åt rederiaktiebolaget Transatlantic.
På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen:
att för understödjande af sjukkassor, som med¬
dela moderskapsunderstöd, på extra stat för år 1913
anvisa ett förslagsanslag af 25,000 kronor att för¬
delas i enlighet med de grunder och på de villkor,
som af Kungl. Maj:t bestämmas.
Till hvad föredragande departementschefen sålunda
tillstyrkt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall och för¬
ordnade, att proposition härom skulle till Riksdagen
aflåtas af innehåll bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Solve Berger.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1912.