Kung! Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
\
Nr 166.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
bestämmelser för användningen af Kronans område å
viss del af Vaxön; gifven Stockholms slott den 10 april
1912.
Under åberopande af närlagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
Riksdagen.
att, under förutsättning att af stadsfullmäktige i Vaxholm godkänd
stadsplan framdeles blifver af Kungl. Maj:t fastställd, antaga följande
bestämmelser för användningen af Kronans område å Vaxön öster om
den blifvande nya stadsplanegränsen, nämligen
i fråga om upplåtelse af tomt:
att de öster om den föreslagna nya stadsplanegränsen belägna och å
blifvande stadskartan såsom byggnadstomter utmärkta områden må af
arméförvaltningens fortifikationsdepartement upplåtas med tomträtt på
högst 75 år, dock att från sådan upplåtelse undantagas följande för
Kronans framtida behof reserverade tomter, nämligen tomterna n:r 30
—39, 160—163, 169 och 170 samt 175—180;
att tiden för tomträtten bestämmes så, att samtliga upplåtelserna
utgå vid samma tidpunkt;
att, innan aftal om upplåtelse af tomt afslutas, särskild karta skall
upprättas öfver tomten, utvisande dess läge inom stadsplanen och
nummer samt dess ytinnehåll och längden af dess särskilda sidor, hvilken
karta bör affattas i två exemplar, hvaraf det ena skall förvaras hos
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 126 käft- (Nr 166.) 1
2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
arméförvaltningens fortifikationsdepartement och. det andra åtfölja upp-
låtelsebrefvet;
att, därest anbud om tomträtt enligt fastställda grunder icke erhål-
les beträffande viss tomt, arméförvaltningens fortifikationsdepartement
må upplåta sådan tomt för ett år i sänder, mot afgift och öfriga
villkor, som departementet finner lämpliga;
att Kronan skall äga att utan ersättning framdraga telegraf-, tele¬
fon- och andra elektriska ledningar öfver upplåten tomt äfvensom att
däri nedlägga elektriska kablar samt gas- och vattenledningar;
att, om med tomträtt upplåten tomt eller tomtdel under den be¬
stämda upplåtelsetiden erfordras för militärt ändamål, densamma skall
återlämnas till Kronans fria disposition mot rätt för innehafvaren att
af Kronan bekomma ersättning dels för förskottsvis erlagda tomtafgif-
ter, kapitaliserade efter tre procent, dels för de å tomten befintliga
byggnaderna med en summa, som beräknas efter medeltalet af de belopp,
till bvilka byggnaderna varit brandförsäkrade under de tre första ka¬
lenderåren i sist förflutna femårsperioden, innan uppsägning skett, dock
att, om armé förvaltningens fortifikationsdepartement finner det sålunda
beräknade värdet uppenbarligen för högt, lösesumman skall bestämmas
af en nämnd, bestående af tre personer, däraf arméförvaltningens forti¬
fikationsdepartement utser en, tomtinnehafvaren en och Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i Stockholms län den tredje, dels ock för de under
tomträttstiden nedlagda kostnader för tomtens planering samt för vat¬
ten-, aflopps- och belysningsledningar, tillhörande tomten, med belopp,
hvilket tillika med värdet å byggnader, som ej kunnat ingå i före-
nämnda medeltalsberäkning, bestämmes af en på nyss angifna sätt ut¬
sedd nämnd;
att vid tomträttstidens slut tomt med därtill börande byggnader
och ledningar skall återfalla till Kronan utan lösen, om för därefter
skeende ny upplåtelse af tomten fordras en afgäld, som icke med mer
än trettio procent öfverstiger den förutvarande, och villkoren i öfrigt
icke äro strängare än de, som det förra aftalet bestämmer, men tomt-
rättsbafvaren icke vill antaga dessa villkor; samt att, om för den nya
upplåtelsen af tomten fordras en afgäld, som med mer än trettio pro¬
cent öfverstiger den förutvarande, eller eljest fordras strängare villkor
än de förut gällande och tomträttshafvaren icke vill på dessa villkor
mottaga ny upplåtelse af tomten, eller om Kronan beslutar, att tomten
ej vidare skall upplåtas med tomträtt, tomträttshafvaren skall äga att
af Kronan erhålla ersättning för de å tomten befintliga byggnader samt
till planering och ledningar utgifna kostnader i likhet med hvad som
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166. 3
gäller för den händelse, att tomt skall under upplåtelsetiden återlämnas
till Kronan;
i fråga om tillgodoseende af vissa personers berättigade intressen:
att nuvarande innehafvare af tomt inom stadens planlagda område
skall hafva företräde till erhållande af samma tomt med tomträtt;
att den, som för närvarande har mark åt sig upplåten inom det
område, som enligt blifvande stadsplan kommer att tilläggas nuvarande
stadsplaneområdet, skall i första hand vara berättigad att få åt sig upp¬
låten tomt, hvarå han har byggnad uppförd, därest det med hänsyn
till stadsplanen och tomtindelningen kan lämpligen ske;
att därnäst innehafvare af tomt, som, enligt hvad förut sagts, skall
reserveras för Kronans framtida behof, äfvensom den, som innehar
tomt, hvilken till följd af stadsplaneregleringen skall afstås till staden
eller enskilda, skola efter anmälan och i mån af tillgång hafva före¬
träde till tomter inom det nya stadsplaneområdet;
att tomt eller tomtdel, som skall reserveras för Kronans framtida
behof eller som nu innehafves af enskild person men i följd af stads¬
planens reglering skall öfvergå till staden eller till enskild person,
icke behöfver af nuvarande innehafvare afträdas förr än vid ut¬
gången af tionde året näst efter det, under hvilket ny stadsplan blifvit
fastställd, dock att innehafvare!! skall vara skyldig att under tiden er¬
lägga å tomt eller tomtdel belöpande utgifter enligt nu gällande be¬
räkning och att efter utgången af nämnda tid utan rätt till ersätt¬
ning bortföra sina å tomten eller tomtdelen uppförda byggnader;
att likväl staden, därest så trängande behof af sådan för staden afsedd
tomt eller tomtdel föreligger, att den sålunda bestämda tidens utgång
ej kan afvaktas, skall efter pröfning af arméförvaltningens fortifika¬
tion sdepartement vara berättigad att därförut tillträda tomten eller tomt¬
delen, men skall staden i sådant fall vara skyldig att till afträdaren
utgifva ersättning för mistning af besittningsrätten under den återstå¬
ende tiden med belopp, som i brist på godvillig öfverenskommelse be¬
stämmes af arméförvaltningens fortifikationsdepartement, dock att er¬
sättning ej skall utgå för mark, som enligt redan nu gällande stadsplan är
afsedd till gata eller allmän plats;
att, därest tomt kommer att efter tomträttstidens slut ånyo upplåtas
med tomträtt, företrädesrätt till erhållande af tomten mot därför stad¬
gade villkor skall tillkomma tomtens senaste innehafvare;
4
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
att, om vid sådan förnyad upplåtelse tomträttshafvaren icke vill
mottaga tomten ock om denna då, enligt hvad förut bestämts, skall
utan lösen återfalla till Kronan, innehafvare af inteckning i tomt¬
rätten, beviljad senast två år före upplåtelsetidens slut, må äga rätt
att öfvertaga den erbjudna nya upplåtelsen med rätt till byggnad och
annat, som eljest skulle tillfalla Kronan, därest han sex månader före
upplåtelsetidens utgång därom gör anmälan hos arméförvaltningens for-
tifikationsdepartement; börande i händelse af flera sådana inteckningar
innehafvare af inteckning med sämre rätt hafva företräde till upplåtel¬
sens öfvertagande under villkor, att han förnöjer inteckningshafvare
med bättre rätt;
i fråga om tomträttsafgifter rn. m.:
att den, som erhåller upplåtelse af mark med tomträtt, skall årligen
till Kronan erlägga en afgift, motsvarande tre procent af markens värde
enligt uppskattning af särskild värderingsnämnd, som Kungl, Maj:t till¬
sätter ;
att frihet från tomträttsafgift dock skall äga rum i fråga om de
tomter, som vare sig redan nu eller med Kungl. Maj:ts samtycke fram¬
deles komma att innehafvas af kommunen eller församlingen eller an¬
vändas af allmänna undervisningsverk, nykterhetsföreningar, frälsnings-
armén eller andra barmhärtighetsinrättningar och för hvilka enligt
gällande bevillningsförordning fastighetsbevillning icke skall erläggas;
att befrielse från tomträttsafgift likaledes skall tillkomma Vaxholms
missionsförening för den del af tomten n:r SO, som tillhör det därå upp¬
förda missionshuset, hvaremot afgift skall efter angifven grund erläggas
för den del af tomten, som tillhör därå uppfördt boningshus, äfvensom
för förstnämnda del af tomten, om densamma framdeles ej längre an¬
vändes för det nuvarande ändamålet;
att afgifterna för de tomter, som med tomträtt upplåtas till
deras nuvarande innehafvare, skola utgå under de fem första åren af
den för upplåtelse med tomträtt föreslagna sjuttiofemårsperioden med
allenast 40 procent, under de därpå följande fem åren med 60 procent
och under ytterligare fem år med 80 procent af de bestämda beloppen,
men efter femtonde årets utgång med fulla beloppet;
att afgifterna för tomter inom nya stadsplaneområdet, hvilka med
tomträtt upplåtas till sådana personer, som afstå nu innehafvande tomt
antingen därför, att den skall reserveras för Kronans framtida behof,
eller till följd af blifvande stadsplanereglering, skola utgå under de första
f>
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.
tjugu åren med 25 procent, under de därpå följande tjugu åren med
50 procent och under ytterligare tjugu år med 75 procent men efter
sextionde årets utgång med fulla beloppet;
att inflytande tomträttsafgifter liksom öfriga inkomster af Kronans
område å Vaxön öster om den blifvande nya stadsplanegränsen skola sär-
skildt bokföras och af fortifikationsdepartementet förvaltas samt använ¬
das till tomtmätningar, anläggning af gator och andra allmänna plat¬
ser, anläggning och underhåll af tilläggsplatser och kajer, inlösen af
tomter och andra ändamål, som kunna bidraga till stadens utveckling
samt möjligen föranleda, att i framtiden nya områden kunna öppnas
för tomtupplåtelser;
i fråga om upplåtelse af område, som icke är tomt:
att mark, som enligt den blifvande stadsplanen erfordras för gator,
torg och andra allmänna platser, skall af Kronan med äganderätt utan
ersättning afstås till staden, hvarvid iakttages, att Strandgatans kaj och
östra delen af Hamngatans kaj skola afskiljas från vidliggande gator
medelst gränser, som arméförvaltningens fortifikationsdepartement äger
bestämma, samt åt staden upplåtas till användande på sätt och under
villkor, som Kungl. Maj:t framdeles stadgar;
att platsen för kyrkan med tillhörande kyrkogård samt nuvarande
begrafningsplatsen skall med äganderätt utan ersättning afstås till kyrko-
församlingen;
att den söder om Blynäsgatan liggande delen af exercisfältet (Bly-
näsfältet), hvilken icke bör intagas i stadsplanen, skall afgiftsfritt upplåtas
till staden med nyttjanderätt tillsvidare under 75 år under villkor, att fältet
endast får användas såsom öppen plats för promenader, idrottsöfningar
o. d., med rätt dock för staden att anlägga dels en gångbana öfver
fältet till skolhuset, dels väg på fältets västra sida utmed kvarteren
Terra Nova och Framnäs, dels ock väg i Hamngatans förlängning öf¬
ver fältet till korsningen af Blynäs- och Tvärgatorna, allt under förut¬
sättning att dessa förbindelseleder hållas i ungefär samma plan som de
närliggande delarna af exercisfältet, att Kronan förbehålles rätt att för
truppöfningar samt militärpersonalens gymnastik- och idrottsöfningar
med företrädesrätt framför staden eller annan använda fältet, samt att
staden icke äger utan arméförvaltningens fortifikationsdepartements
och kommendantens medgifvande rätt att å exercisfältet uppföra bygg¬
nader eller därå verkställa planteringar;
att det staden omgifvande, Kronan tillhörande vattenområdet, med
undantag af Österhamnen och områdena utanför de för Kronans fram-
G Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
tida behof reserverade tomterna samtutanför Strandgatans kaj och östra de¬
len af Hamngatans kaj, skall upplåtas till staden med nyttjanderätt tillsvidare
under 75 år med rättighet att, efter medgifvande af arméförvaltningens
fortifikationsdepartement, utföra de anläggningar och vidtaga de anord¬
ningar, som för-sjöfartens och därmed sammanhängande angelägenheters
ordnande kunna finnas lämpliga, dock mot villkor, att staden skall väl
vårda och underhålla området med därå gjorda anläggningar, att för¬
månsrätt till användande af tilläggsplatser vid kajer och i hamnar alltid
skall tillkomma Kronan för dess båtar och farkoster äfvensom för båtar
och farkoster, hvilka för Kronans räkning förhyrts eller uteslutande för
dess räkning befraktats, att hamnumgälder eller andra afgifter till staden
för begagnandet af tilläggsplats eller af andra till sjöfartens främjande
och bekvämlighet af staden gjorda anordningar ej skola af Kronan
erläggas, samt att vattenområdet i sin helhet skall vara öppet för all¬
män trafik utan annan inskränkning än den, som kan följa af bestäm¬
melser i en blifvande hamnordning eller andra laga föreskrifter;
att den till upplåtet vattenområde hörande fiskerätten jämväl på
enahanda sätt upplåtes till staden, hvilken dock ej må upplåta fisket
till annan, utan skall detsamma vara tillgängligt för samtliga invånare
i staden samt för personalen vid i orten förlagda trupper och annan
därstädes bosatt militärpersonal;
att om Blynäsfältet eller till staden upplåtet vattenområde under den
bestämda upplåtelsetiden erfordras för militärt ändamål, fältet eller om¬
rådet skall återlämnas till Kronans fria disposition utan rätt till ersätt¬
ning för därå nedlagda kostnader, dock att i fråga om till sjöfartens
fromma gjorda anläggningar skall gälla hvad säskildt må varda aftaladt; samt
att Blynäsfältet samt till staden upplåtet vattenområde skola vid
upplåtelsetidens slut återfalla till Kronan utan ersättning för därå ned¬
lagda kostnader i vidare mån än nyss sagts.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
David Bergström.
GUSTAF ADOLF.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
7
Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i stats¬
rådet å Stockholms slott den 10 april 1912.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Bergström,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Efter gemensam beredning inom landtförsvars- och sjöförsvarsdeparte¬
menten yttrade chefen för förstnämnda departement, statsrådet Berg¬
ström, följande:
»Vaxholms område har alltsedan midten af 1500-talet ansetts vara
Kronans egendom, och besittningsförhållandena i staden hafva reglerats
af myndigheterna.
För närvarande gäller i detta afseende ett nådigt bref, utfärdadt
den 18 april 1879 samtidigt med att stadsplan för staden fastställdes.
Genom detta nådiga bref förordnades, att den till öppna platser
och gator erforderliga mark skulle af arméförvaltningen å forti-
fikationsdepartementet upplåtas utan ersättning men med rätt för
Kronan att återtaga densamma, då Kungl. Maj:t ansåg den behöflig
för militära ändamål. Vidare bemyndigades arméförvaltningen å forti-
fikationsdepartementet att mot årlig afgift, som af departementet skulle
bestämmas, upplåta tomter och jordlotter inom Vaxholms område på 30
Nuvarande
förhållanden.
B Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
år, räknadt från början af november 1879, under bland andra följande
vilkor, nämligen:
att tomt icke finge utvidgas genom utfyllning i sjön eller intäkt
å allmän mark, ej heller styckas utan föregången anmälan hos kom¬
mendanten å fästningen och af fortifikationsdepartementet erhållet till¬
stånd,
att, då besittningsrätten genom köp, byte, arf, gåfva eller testa¬
mente öfverginge till annan person, ansökning om besittningsrättens
öfvertagande skulle med erforderliga åtkomsthandlingar pröfvas af de¬
partementet, som efter dessas godkännande utfärdade nytt upplåtelsebref,
att upplåten tomt eller lägenhet ej finge med större stenhus be¬
byggas, förrän anmälan därom skett hos departementet och Kungl. Maj:t
därtill lämnat bifall,
att den årliga afgiften skulle utgå med 2,5 öre för hvarje uppskat¬
tad kvadratmeter af tomt och 50 öre för hvarje uppskattad ar af lä¬
genhet och före oktober månads slut erläggas vid äfventyr af besitt¬
ningsrättens förlust, samt
att, så snart upplåten tomt eller lägenhet för militära ändamål er¬
fordrades, densamma genast skulle till Kronans fria disposition utan
ersättning återlämnas, samt därå befintliga byggnader och hägnader på
innehafvarens bekostnad borttagas och platsen jämnas.
Bestämmelserna i kungl. brefvet den 18 april 1879 hafva seder¬
mera förnyats för tiden intill den 1 november 1912. Tomtörena hafva
de senaste åren uppgått till omkring 4,600 kronor årligen.
Under åberopande af det åt arméförvaltningen å fortifikationsdepar¬
tementet gifna bemyndigande i fråga om upplåtelse af gator och öppna
platser anhöll staden om upplåtelse af stranden vid Hamngatan söder
om tomterna n:r 4 och 5 samt 9—13. Arméförvaltningen, som ansåg
det nådiga bemyndigandet ej omfatta strandrätten, underställde ansök¬
ningen Kungl. Maj:ts pröfning, hvarefter Kungl. Maj:t den 29 mars
1899 fann godt att åt staden tillsvidare upplåta dispositionsrätten öfver
vattenområdet utanför Hamngatan söder om nämnda tomter, mot villkor,
bland andra, att fortifikationsdepartementet skulle äga att för tillägg-
ningsplats åt fästningens ångslupar och båtar undantaga erforderlig del
af det upplåtna området, att innehafvare af byggnad, brygga eller annan
anläggning inom det upplåtna området skulle, om han förmådde styrka
sin rätt till det af honom innehafda området, därvid bibehållas, men i
annat fall, och därest öfverenskommelse emellan honom och staden ej
kunde träffas, vara skyldig att efter departementets bepröfvande antin¬
gen inom viss tid bortföra sin anläggning eller för densamma taga den
9
Kungl. May.ts Nåd, Proposition Nr 166.
lösen, som af fortifikationsdepartementet bestämdes, att lämplig tillägg-
ningsplats inom det upplåtna området skulle beredas alla ångfartyg,
med hvilka trafik mellan Stockholm och Vaxholm uppehälles, att, då
fråga uppstode om upprättandet af taxa å afgiften för begagnandet af
tilläggningsplats eller andra hamnumgälder inom det upplåtna området,
fortifikationsdepartementet skulle lämnas tillfälle att afgifva yttrande
och förslag i ämnet, samt att, då Kungl. Maj:t funne det upplåtna om¬
rådet eller någon del däraf böra för Kronans ändamål användas, staden
skulle vara skyldig genast utan ersättning afträda det erforderliga om¬
rådet och därifrån bortföra staden tillhöriga byggnader, bryggor och
andra anläggningar, i den mån Kronan ej ville lösa desamma.
Materialet i de å ifrågavarande område belägna bryggor, kallade
Stora ångbåtsbryggan och Garfvarebryggan, tillhör emellertid ostridigt
Vaxholms nya ångfartygsaktiebolag. Bolaget har vägrat att bortföra
bryggorna, och någon öfverenskommelse mellan staden och bolaget i
detta afseende bär ännu icke kunnat träffas.
Uti underdånig skrifvelse den 3 juni 1908 föreslogo stadsfullmäk- stadsfullmäk¬
tige i Vaxholm å stadens och tomtinnehafvarnas i staden vägnar, att
en kommitté måtte tillsättas, hvari äfven stadens intressen blefve före- S& nng
trädda, med uppdrag att uppgöra förslag till nya nyttjanderättsaftal,
byggda på tomträttsinstitutets grund, emellan Kronan, å ena sidan, och
tomtinnehafvai-e, å andra sidan, hvarjämte kommittén skulle afgifva för¬
slag, dels, där så pröfvades nödigt, till upplåtelse till staden af därinom
belägna allmänna platser, hamnar, vatten och stränder eller delar däraf,
dels slutligen till de öfriga uppgörelser mellan Kronan och staden,
hvilka i samband med ofvannämnda åtgärder kunde påkallas.
I ett den 18 oktober 1909 häröfver afgifvet underdånigt utlåtande Arméförv-ait-
framhöllo arméförvaltningens fortifikations- och civila departement, att °ine?D9 *orti-
rätfen till hvarje land- och vattenområde inom Vaxholm måste vara civnL°departe-
grundad på upplåtelse af Kronan, hvars äganderätt till Vaxholmslandet menta nN
måste anses ostridig. Till belysning häraf och såsom utredning i ären- I>9Aodi909.n
det angående den sökta tomträttsupplåtelsen erinrade nämnda departe¬
ment om innehållet i ett Kungl. Maj:ts bref till krigs- och kammar¬
kollegierna den 26 november 1772, hvari omförmäldes, hurusom Vaxön
eller det så kallade Vaxholmslandet redan år 1568 i anseende till där
anläggande fästningsverk blifvit Kronan tillbytt emot vederlag af fyra
gårdar i Ryds socken och vore en Kronans enskilda tillhörighet samt
fästningen helt och hållet anslagen, skogen till byggnadsvirke och
bränsle samt jorden till torfskörd och fyllning, med undantag af några
platser, som kunnat för fästningen umbäras och blifvit upplåtna åt in-
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 126 höft, (Nr 166.) 2
10
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 166.
vånarna å Vaxholmen till nyttjande med förbehåll att dem utan ersätt¬
ning afträda, när de vore för Kronan nödiga. I enlighet med krigs¬
kollegiets hemställan hade tillika genom sistberörda kungl. bref be¬
stämts, att krigskollegium ägde till vederbörande utfärda behöriga kon¬
trakt eller upplåtelsebref å vissa ägor och intagor att behålla, nyttja
och bruka, så länge de till enskildt bruk kunde aflåtas, mot afgift, som
vore betingad eller framdeles efter omständigheterna kunde betingas
eller skäligen utsättas, samt villkor i öfrigt, att de hvarken utvidgades
eller minskades, att ej några nya åbyggnader därå gjordes, att de icke
öfverlätes eller transporterades på någon annan, utan att anmälan därom
gjordes till kollegium vid äfventyr af förlust utaf all vidare rättighet,
samt att, då de en gång kunde pröfvas oundgängliga för Kronans och
fästningens behof, de då vid antydan genast skulle afträdas utan gen¬
sägelse och utan all slags ersättning för uppodlingen vidare än att
innehafvarna själfva finge disponera öfver åbyggnaden. De årliga af-
gifterna skulle beräknas och erläggas ifrån den tid år 1768, då krigs¬
kollegium låtit genom deputerade geometrici afmäta och dela tomterna
och ägorna på Vaxholmslandet, och jorden blifvit Vaxholms invånare
till nyttjande upplåten.
Därefter hade vid förnyade upplåtelser andra villkor tillkommit,
och de nu gällande bestämmelser för upplåtelser af tomter och jord¬
lägenheter i Vaxholms stad och å Vaxön vore sammanfattade i nådiga
brefvet den 18 april 1879.
Det hade dock alltid i själfva verket varit en lös och osäker be¬
sittningsrätt, som tillkommit tomtinnehafvarna i Vaxholm, och genom
dylika bestämmelser vid aftal med en mindre ömsint jordägare än Kro¬
nan skulle otvifvelaktigt stadens bestånd hafva vedervågats. Om än
med nuvarande förhållanden sådant ej vore att befara, kunde dock ej
nekas, att de stränga villkor, som vore förenade med upplåtelserna,
verkade hindrande för stadens utveckling och omöjliggjorde för dess
invånare att därför arbeta på samma sätt, som vore möjligt för invå¬
nare i andra städer, där besittningsrätten till grunden och den fria
dispositionen af därå uppförda byggnader ej vore ställda i beroende af
ensidigt bestämmande efter behof, som af eventuella händelser ansåges
kunna uppkomma och som egentligen under normala förhållanden vore
för ett stadssamhälle främmande.
Efter att hafva redogjort för de framställningar, som tid efter an¬
nan från stadsinvånarnas sida gjorts för erhållande af mera betryg¬
gande rättigheter till hus och jord i staden än dem, som genom nämnda
och äldre upplåtelsebref dem tillförsäkrats, yttrade departementen vi-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 1G6.
11
dåre, att den enträgenhet, hvarmed Vaxholms invånare, trots upprepade
strandade försök, fullföljt sin afsikt att erhålla en mer än hittills tryg¬
gad rätt till tomterna och lägenheterna inom stadens områden, ej kunde
annorlunda anses än såsom ett bevis för ett verkligt föreliggande behof
i detta afseende för stadens bestånd och utveckling. Genom sitt läge
invid stora segelleden till hufvudstaden och i dennas närhet vore Vax¬
holm otvifvelaktigt en stad med stora utvecklingsmöjligheter å han¬
delns och industriens områden, hvilka emellertid nu rådande förhållan¬
den i afseende å besittningsrätten till marken omedelbart och medel¬
bart hämmade eller rent af tillintetgjorde. Då nu stadsfullmäktige,
som väl ej utan skäl ansett det lönlöst att förnya en framställning om
friköpsrätt, som år 1906 afslagits, tillgripit det i vår lagstiftning ny¬
införda tomträttsinstitutet, funne departementen detta välbetänkt och
såge i detta rättsinstitut ett medel att förena Vaxholms invånares och
fästningens stridiga intressen. Af krigskollegium år 1847 uttryckta
farhåga, att den kostnad, som då användes till fästningens ombyggnad
och förbättring, kunde, vid afståendet af äganderätten till Vaxholms-
tomterna, blifva af föga gagn, hade varit nog så befogad vid utföran¬
det af då uppgjorda och fastställda befästningsplaner, som inneburo, att
enda inloppet till Stockholm skulle blifva genom Kodjupet vid Vax¬
holms fästning, och att försvaret skulle koncentreras vid norra Vax-
holmsfjärden; men dessa (1838 års) befästnings- och försvarsplaner
hade i enlighet med 1867 års befästningskommittés utlåtande öfver-
gifvits, i det att inloppet flyttats från Kodjupet, som gjorts för krigs¬
fartyg otillgängligt (med bibehållande af en 12 fot djup ränna för
fredsbruk) till Oxdjupet, som öppnats till genomfart för våra största
pansarfartyg, och att denna genomfart, som vore afsedd att i krigs¬
tid utgöra enda inloppet till Stockholm, försvarades af fästningen
Oscar-Fredriksborg å Rindön och med anslutning därtill gjorda befäst-
ningsanläggningar. Vaxholms fästning vore däremot numera icke af¬
sedd för strid mot fientliga fartyg, utan dess hufvudsakliga betydelse
i försvarets tjänst inskränkte sig därtill, att densammas byggnader an¬
vändes till logement, förrådshus och så vidare. Genom dessa ändrade
förhållanden kunde i Vaxholm befintliga hus och byggnader ej längre
utgöra hinder för försvaret och ej heller förhindra verkningen af elden
från de nu befintliga befästningarna. Något på försvarets eller fäst-
ningseldens effektivitet grundaat behof af begränsning utaf byggnads-
frihet och markdisposition för enskilda förelåge nu i själfva verket be¬
träffande Vaxholm mindre än å de längre öster ut belägna områden,
hvarest villasamhällen uppstått, ja, det kunde ifrågasättas, huruvida
12
Kommitté
tillsättes.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
icke försvarets intressen skulle bättre tillgodoses, om Vaxholm vore
en fri stad, med starka byggnader, särskildt om industri och handel så
utvecklades, att fästningstrupperna däraf kunde hafva nytta i afseende
å såväl tillgodoseendet af lifsbehofven som anskaffandet och under¬
hållet af försvarsmateriel. En sådan utveckling af staden torde ock
vara gynnsam för det allmänna samhällsintresset, hvarför det äfven från
denna synpunkt kunde förtjäna att tagas i öfvervägande, om icke det
för staten skulle vara ekonomiskt fördelaktigt att genom medgifvande
af friköp undanröja alla hinder för Vaxholms utveckling till ett skatte-
kraftigt samhälle.
Då nu stadsfullmäktige med föreliggande ansökan afsåge allenast
förvärfvandet af tomträtt, syntes ej anledning förefinnas att härför göra
svårigheter, utan ansåges detta syfte fast mera böra befrämjas.
Sedan jämväl andra myndigheter yttrat sig i ärendet, tillsatte Kungl.
Maj:t genom nådigt bref den 25 februari 1910 eu kommitté, bestående
af numera generalkrigskommissarien F. E. Bergenholtz, krigsrådet M.
Morton, numera öfversten E. S. von Krusenstjerna, kaptenen F. O. Wid-
mark och handlanden J. A. Dahlström.
Kommittén erhöll i uppdrag att efter verkställd utredning till Kungl.
Maj:t inkomma med förslag angående upplåtelse med nyttjanderätt till
Vaxholms stad och enskilda personer af Kronan tillhörig mark inom
nämnda stad, därvid skulle tagas under öfvervägande, huruvida sådan
upplåtelse kunde anses böra ske beträffande hela området eller någon
del däraf i form af tomträtt enligt fjärde kapitlet nya jordabalken.
Därjämte ålades kommittén att i ofvan omförmälda hänseende verkställa
utredning och afgifva förslag dels till aftal om upplåtelse med nyttjande¬
rätt af lägenheter och tomter i Vaxholms stad med den gräns mot den
öfriga delen af Vaxön, kommittén ägde föreslå, äfvensom af därinom
belägna allmänna platser samt af hamnar, vatten och stränder eller delar
däraf, dels ock till de öfriga uppgörelser mellan Kronan och staden,
livilka i sammanhang därmed kunde påkallas; och förordnade Kungl.
Maj:t vidare, bland annat,
att från upplåtelse skulle undantagas kvarteren Batteriet och Kron-
udden, tomterna nr 160—170 och 175—180 samt den norr om Blynäs-
gatan belägna delen af exercisfältet äfvensom den Kronan nu förbe¬
hållna, i kvarteret Kronudden ingående Österhamnen samt Strandgatans
kaj och östra delen af Hamngatans kaj med tillhörande vattenområden,
att Kronan för sina fartyg och båtar skulle förbehållas rätt till till-
läggningsplats vid öfriga kajer och hamnar framför andra fartyg och
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 166.
13
båtar äfvensom frihet från hamnumgälder eller andra afgifter för be¬
gagnandet af dylik tilläggningsplats; samt1
att Kronan skulle förbehållas rätt att mot lösen efter grunder,
hvartill kommittén ägde afgifva förslag, återbekomma upplåten tomt,
lägenhet eller allmänna platser, stränder m. m. före upplåtelsetidens
utgång.
Kommittén lät först med biträde af arkitekten P. Hallman uppgöra
förslag och karta till ny stadsplan för Vaxholm, af hvilken karta en
kopia torde få bifogas statsrådsprotokollet för denna dag. Enligt detta
förslag skulle i enlighet med af stadsfullmäktige framställd önskan
gränsen för den nya stadsplanen flyttas betydligt västerut in på mark,
som hittills varit utarrenderad åt enskilda personer och gå från Södra
Vaxholmsfjärden på en gatubredds afstånd från och parallellt med kvar¬
teret Västra Ekuddens västra gränslinje fram till vägen söder om Rydbo-
lund och sedan i det närmaste följa denna väg till sydligaste hörnet af
det nybildade kvarteret XIII, hvarefter gränsen skulle gå vidare med
ungefär samma västliga riktning till en punkt midt för en nybildad
tomt med nr 670 samt sluta i en bruten linje, sträckande sig mot
nordväst till en punkt vid Norra Vaxholmsfjärden öster om Blynäs. Ge¬
nom den sålunda åt väster utvidgade stadsplanen och genom indelning
i tomter af vissa områden inom nuvarande stadsplanen skulle tillsam-
sammans 110 nya tomter uppkomma förutom två områden, afsedda till
industritomter.
Den föreslagna gränsen finnes å kartan utmärkt med en fulldragen
svart linje. Det schematiska förslaget till en framdeles blifvande stads¬
plan äfven väster om denna linje afser att förbereda möjligheterna för
stadens utvidgning.
Det nya förslaget till stadsplan innefattar dessutom en del tomt¬
regleringar inom den äldre stadsdelen.
Uti sitt den 21 oktober 1911 afgifna utlåtande har kommittén till
en början verkställt utredning angående Vaxholms betydelse i försvars-
hänseende samt kommit till den slutsats, att läget i försvarshänseende
för närvarande icke är och med största sannolikhet icke heller i när¬
maste framtiden kan blifva sådant, att någon mark på Vaxön kommer
att erfordras för anläggandet af befästningar, eller att röjningar där¬
städes behöfva verkställas.
I fråga om behof af mark för andra ändamål, t. ex. kaserner och
befälsbostäder, har kommittén ansett detta behof kunna för öfverskåd¬
lig framtid fullt tillgodoses med de jordområden, som enligt nådiga
Hufvuddragen
af kommitténs
utredning och
förslag.
14
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
Yttranden
öfver kommit¬
téns förslag.
brefvet den 25 februari 1910 skola undantagas från upplåtelse och i
fråga om hvilka kommittén blott företagit ett par mindre betydande
gränsändringar.
Kommittén bär därför funnit de nuvarande hårda villkoren för
jordupplåtelse kunna och böra mildras samt har i anslutning till det
uppgjorda förslaget till ny stadsplan hemställt, att de öster om den
föreslagna nya stadsgränsen å kartan angifna, till upplåtelse afsedda
tomterna skola upplåtas med tomträtt dels till staden för prästgård,
rådhus, folkskolor m. m. dels ock till enskilda. Den hittills gällande
inskränkningen i fråga om rätt att bebygga tomt med stenhus skulle
enligt kommitténs mening bortfalla. Mark till gator, torg, allmänna
platser o. d. har däremot kommittén ansett böra till staden upplåtas
med nyttjanderätt på viss tid.
öfver kommitténs förslag har yttrande infordrats från Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i Stockholms län efter magistratens och stadsfull¬
mäktiges i Vaxholm hörande, öfverintendentsämbetet, arméförvaltningens
fortifikations- och civila departement, chefen för kustartilleriet efter hö¬
rande af kommendanten i Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning,
chefen för generalstaben, chefen för marinstaben samt chefen för fjärde
arméfördelningen.
Dessa myndigheter hafva ock afgifvit yttranden öfver kommitténs
förslag utom i hvad angår förslaget till stadsplan, hvilken ännu icke af
stadsfullmäktige godkänts. Detta synes mig emellertid icke böra utgöra
hinder för att nu framlägga Vaxholmsfrågan till statsmakternas afgörande,
ty de grundläggande beslut, som nu fattas, kunna ju hänföra sig till
den stadsplan, som efter stadsfullmäktiges godkännande framdeles må
varda af Kungl. Maj:t fastställd.
För innehållet i de afgifna yttrandena anhåller jag att få redogöra
i det följande.
KungL Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
15
Upplåtelse af tomter.
Kommittéen har föreslagit:
att samtliga de å kartan såsom byggnadstomter utmärkta och icke
från upplåtelse undantagna områden skola af arméförvaltningens forti-
fikationsdepartement upplåtas med tomträtt under högst 75 år;
att tiden för tomträtten skall bestämmas så, att samtliga upplåtel¬
serna utgå vid samma tidpunkt, hvarigenom staten då åter får hela
frågan i sin hand och nya, efter förhållandena lämpade bestämmelser
lättare kunna meddelas;
att, innan aftal om upplåtelse af tomt afslutas, särskild karta skall
upprättas öfver tomten, utvisande dess läge inom stadsplanen och nr
samt dess ytinnehåll och längden af dess särskilda sidor, hvilken karta
bör affattas i två exemplar, hvaraf det ena skall förvaras hos arméför¬
valtningens fortifikationsdepartement och det andra åtfölja upplåtelse-
brefvet;
att, därest anbud om tomträtt enligt fastställda grunder icke er-
hålles beträffande viss tomt, arméförvaltningens fortifikationsdepartement
må upplåta sådan tomt under ett år i sänder mot afgift och öfriga
villkor, som departementet finner lämpliga;
att med tomträtt upplåten tomt eller tomtdel skall, närhelst Kro¬
nan det begär och sålunda äfven under den bestämda upplåtelsetiden,
återlämnas till Kronans fria disposition mot rätt för innehafvaren att af
Kronan bekomma ersättning dels för förskottsvis erlagda tomtafgifter,
kapitaliserade efter tre procent, dels för de å tomten befintliga bygg¬
nader med en summa, som beräknas efter medeltalet af de belopp, till
hvilka byggnaderna varit brandförsäkrade under de tre första kalender¬
åren i sist förflutna femårsperioden, innan uppsägning skett, dock att,
om arméförvaltningens fortifikationsdepartement finner det sålunda be¬
räknade värdet uppenbarligen för högt, lösesumman skall bestämmas
af en nämnd, bestående af tre personer, däraf arméförvaltningens forti¬
fikationsdepartement utser en, tomtinnehafvaren en och Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i Stockholms län den tredje, dels ock för de under
tomträttstiden nedlagda kostnader för tomtens planering samt för vat-
Kommitténs
förslag.
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
Ur kommit¬
téns motive¬
ring.
ten-, aflopps- och belysningsledningar tillhörande tomten, med belopp,
hvilket, tillika med värdet å byggnader, som ej kunnat ingå i före-
nämnda medeltalsberäkning, bestämmes af en på nyss angifna sätt ut¬
sedd nämnd, samt
att efter tomträttstidens slut tomterna skola, i den mån de icke
komma att ånyo upplåtas till enskilda, återställas till Kronan, med skyl¬
dighet för ägare af byggnader eller andra å tomterna gjorda anlägg¬
ningar att bortföra dessa utan rätt till ersättning.
Beträffande förslaget att tomterna efter tomträttstidens slut skola
utan ersättning återställas till staten har kommittén icke anfört vidare
motivering än att annat förhållande ej blifvit ifrågasatt.
Såsom motivering till hvad kommittén föreslagit i fråga om Kro¬
nans rätt att under upplåtelsetiden återtaga tomt bar kommittén anfört,
att, för den händelse Kronan mot förmodan skulle behöfva begagna
denna rätt, borde Kronan utgifva lösen, dock icke för obebyggd tomt,
såvida ej tomtafgifter af någon anledning erlagts förskottsvis. I sådant
fall torde lösen böra utgå för den del af de erlagda afgifterna, som
motsvarade den återstående tiden för upplåtelsen. Vid bestämmande
af den lösen, Kronan borde utgifva för återbekommande af bebyggd
tomt, vore att tillse, å ena sidan, att tomträttshafvare, som före upp¬
låtelsetidens utgång måste återlämna till honom upplåten tomt, däri¬
genom icke lede förlust, men, å andra sidan, att Kronan för tomtens
återbekommande icke nödgades erlägga oskälig lösen, hvarjemte vid
utbetalande af lösen borde öfvervakas, att eventuella inteckningshaf-
vares rätt skyddades.
Kommittén ansåge, att lösen för bebyggd tomt skäligen icke borde
afse ersättning för förlust af tomträtten i annat fall, än att tomtaf-
gifterna, därest Kungl. Maj:t undantagsvis så medgifvit, blifvit helt
eller delvis erlagda i förskott. I sådant fall borde godtgörelsen för
mistning af tomträtten beräknas och utgå enligt samma grund, som
förut angifvits i fråga om obebyggd tomt, för hvilken afgifter erlagts
i förskott. Däremot borde, enligt kommitténs mening, lösen utgå för
byggnader äfvensom för under tomträttstiden nedlagda kostnader för
tomtens planering samt för vatten-, aflopps- och belysningsledningar,
tillhörande tomten, men icke för annan anläggning å tomten, såsom
planteringar, vattenkonster eller dylikt och ej heller för den förbätt¬
ring af tomtmarken, som för annat ändamål än dess planering under
upplåtelsetiden eventuellt vidtagits. Eljest skulle Kronan kunna komma
att ersätta dyrbara anordningar, afsedda allenast för tomträttshafvarens
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 166.
17
personliga trefnad och framkallade af hans egna önskningar och hans
egen smak i sådant afseende.
Under ärendets förberedande handläggning hade arméförvaltningens
fortifikationsdepartement med afseende å lösens bestämmande föreslagit,
att denna borde bedömas »för byggnaderna: i regel efter det brand¬
försäkringsvärde, som varit gällande i två år, innan uppsägning skett,
med tillägg efter opartisk värdering för sådana byggnader, som möj¬
ligen under mellantiden uppkommit».
Den af arméförvaltningens fortifikationsdepartement sålunda augifna
grunden för bedömande af beloppet utaf den lösesumma, som borde
utgå för byggnader å tomt, som skulle afstås till staten, torde i huf¬
vudsak böra följas. Visserligen skulle äfven annan grund kunna tän¬
kas, men knappast någon, som medförde önskvärd enkelhet, på samma
gång den medförde lika garanti för rättvisa. Så skulle ju kunna
ifrågasättas, att vederbörande tomträttshafvare skulle styrka byggna¬
dernas verkliga värde och lösen utgå därefter. Då man icke kunde
antaga, att en tomträttshafvare skulle vara i stånd att när som helst
tillförlitligen styrka detta värde, borde sådan åtgärd vidtagas, att detta
i sammanhang med tomträttsupplåtelsen eller omedelbart efter ny- eller
tillbyggnad skedde inför vederbörande myndighet och beloppet anteck¬
nades för framtida kännedom i fall af behof. Detta blefve dock ett
allt för inveckladt tillvägagångssätt i fråga om ett så stort samhälle
som Vaxholm med dess stora antal redan nu befintliga byggnader af
mycket växlande värde och skulle medföra ett allt för omfattande arbete i
förhållande till de, för såvidt nu kunde bedömas, få fall, då tomter
kunde komma att på detta sätt återgå till Kronan. Dessutom skulle
tomträttshafvare i sådant fall icke kunna räkna sig till godo en allmän
prisstegring å byggnaderna, hvilket torde få anses obilligt, då han er-
lade skäliga afgifter för marken.
Kommittén hade fördenskull ansett sig böra tillstyrka den af armé¬
förvaltningens fortifikationsdepartement föreslagna beräkningsgrunden,
dock med vissa jämkningar.
Enligt kommitténs mening borde hänsyn tagas icke, såsom armé¬
förvaltningens fortifikationsdepartement föreslagit, till brandförsäkriugs-
värdet för allenast de två sista åren, innan uppsägning skett, utan till
detta värde för vissa år dessförinnan. Det kunde nämligen antagas,
att tomträttshafvare redan ett å två år före uppsägningen af tomträtten
möjligen erhållit kännedom om, att det ifrågasatts, att hans tomt skulle
till Kronan afstås. Vid sådant förhållande skulle, om vid bestämmande
af byggnads lösesumma hänsyn toges endast till de två sista årens
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 126 käft. (Nr 166.) 3
18
Yttranden
öfver kom¬
mitténs för¬
slag.
Kungt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
brandförsäkringsvärde, tomträttshafvare blifva i tillfälle att möjligen
uppdrifva detta värde och därigenom tilltvinga sig en för hög löse-
summa. För sin del ansåge kommittén, att lösen för byggnad, som af
anfördt skäl kunde komma att af Kronan lösas, lämpligen borde bestäm¬
mas efter medeltalet af byggnadens brandförsäkringsvärde för de tre
första åren i sista femårsperioden, innan uppsägning skett. Men fall
kunde finnas, då äfven det sålunda erhållna värdet måste anses för
högt. Så kunde inträffa, om ägaren sökte få så hög brandförsäkring
som möjligt för att därigenom erhålla ett högt belåningsvärde på fastig¬
heten. Fördenskull borde Kronan vara berättigad att, om arméförvalt¬
ningens fortifikationsdepartement funne nämnda medelvärde uppenbar¬
ligen vara för högt, erlägga lösesumman efter värdering af en nämnd, be¬
stående af tre personer, däraf arméförvaltningens fortifikationsdeparte¬
ment utsåge en, tomträttshafvaren en och Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande i Stockholms län den tredje. På enahanda sätt torde ock
sådan ny- eller tillbyggnad in. m. böra värderas, som icke kunnat ingå
i beräkningen för ofvannämnda tre år.
Chefen för generalstaben har anfört, att den relativt långa upplå¬
telsetiden i förening med borttagandet af det hittills gällande förbudet
att uppföra större stenhus i Vaxholm torde medföra, att tomtinnehafvare
nedlägger ganska stora kostnader i hus och anläggningar. Därest
Kronan före upplåtelsetidens slut skulle behöfva en dylik tomt, hvilket
vore svårt att nu med bestämdhet afgöra, och sålunda måste inlösa
byggnader in. in., kunde det befaras, att inlösningspriset komme att i
större eller mindre grad inverka på, huruvida ett återlämnande komme
till stånd under nämnda tid. Upplåtelse med tomträtt af Kronans om¬
råde å Vaxön syntes därför generalstabschefen icke böra ifrågakomma
utan tungt vägande skäl och icke heller ske för längre tid än högst
50 år, hvarförutom det nu gällande förbudet att uppföra större stenhus
alltjämt borde bibehållas.
Chefen för marinstaben har ansett, att Kronan i upplåtelsekontrakten
bör förbehållas rätt att utan ersättning framdraga telegraf-, telefon- eller
andra elektriska ledningar öfver upplåten tomt äfvensom att där ned¬
lägga elektriska kablar, gas- eller vattenledningar.
Stadsfullmäktige i Vaxholm, med livilka magistraten instämt, hafva
förklarat sig gilla kommitténs förslag i dessa delar utom hvad angår
dels Kronans rätt att återtaga tomt under upplåtelsetiden, dels ock
tomträttshafvares skyldighet att vid upplåtelsetidens slut återställa tomt
till Kronan utan ersättning. Stadsfullmäktige hafva nämligen ansett,
Kungi. May.ts Nåd. Proposition Nr 166.
19
att Kronan icke, såsom kommittén föreslagit, för hvarje statens behof
utan endast för militärt behof skall äga återtaga tomt under upplåtelse-
tiden; och skyldigheten att vid upplåtelsetidens slut till Kronan åter¬
ställa tomt utan ersättning hafva stadsfullmäktige ansett böra gälla en¬
dast för den händelse, att tomten efter första upplåtelsetidens slut allt¬
jämt skall upplåtas med tomträtt och Kronan icke med mera än 30
procent höjer den förutvarande afgälden eller eljest fordrar strängare
upplåtelsevillkor, men tomträttshafvaren det oaktadt icke vill mottaga
ny upplåtelse af tomten. I annan händelse borde Kronan gifva lösen
för byggnaderna. Stadsfullmäktige hafva anfört, att kommittén visser¬
ligen haft öppen blick för stadsmarkens obehöflighet ur försvarssyn¬
punkt, men att den ej dragit konsekvenserna häraf, i det den under
sin sträfvan att tillfredsställa ett helt och hållet uppkonstrueradt fram¬
tida behof af marken förts fram till sådana villkor och inskränkningar
vid den ifrågasatta tomträtten, hvilka helt säkert skulle, därest de vunne
tillämpning, verka nära nog lika hämmande som de nu gällande dra¬
konisk bestämmelserna. Stadsfullmäktige syftade härmed i främsta
rummet på de af kommittén föreslagna bestämmelserna angående tom¬
ternas återställande till Kronan vid tomträttstidens slut utan rätt till
ersättning för därå uppförda byggnader, men kommittén hade äfven
bibehållit den gamla bestämmelsen om rätt för Kronan att under upp¬
låtelsetiden återtaga tomt. Härvid måste framhållas, att de gamla af
forna militära förhållanden betingade bestämmelserna om markens åter¬
ställande för militärt behof nu, sedan de militära krafven bort lämnas
ur räkningen, uti kommitténs förslag ej allenast bibehållits, utan äfven
mot all rimlighet utsträckts att omfatta alla Kronans behof. På detta
sätt skulle stadens intresse, som förut haft att kämpa en tidvis hopplös
kamp emot de obevekligaste militära kraf, nu äfven komma att få vika
för hvilka som helst andra intressen. Kommittén hade under ganska
ensidig sträfvan att på alla tänkbara sätt häfda statens verkliga eller
förmenta intressen förbisett, att stadens obehindrade utveckling äfven
vore ett viktigt statsintresse. Stadsfullmäktige kände emellertid ett
behof af att framhålla, hurusom det Kronan förbehållna återtagandet
af mark komme att lika litet nu som tillförene vålla staden någon direkt
olägenhet, hvarför det kunde synas öfverflödigt att nu hysa farhågor
för bestämmelser af sådant slag. Anledningen till att stadsfullmäktige
önskade att få dessa bestämmelser ändrade eller åtminstone mildrade
vore grundad på deras erfarenhet om sådana bestämmelsers förmåga
att verka störande på den känsla åt trygghet och lugn, som är första
förutsättningen för borgerligt lif och blomstring. Stadsfullmäktige ville
20
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
erinra om Riksdagens skrifvelse angående egnahemssamhället Mörby,
hvari yttrats följande: »Förutom det allmänna intresse, som staten
alltid kan anses liga i åstadkommande af egna hem för ett så stort
antal medborgare som möjligt — ett intresse, hvilket som bekant tagit
sig uttryck i egnahemslånefonden — lärer det nämligen icke låta sig
förneka, att staten bär en särskild anledning att söka åt sina löntagare
bereda på samma gång den lättnad i de ofta ekonomiskt tyngande
bostadsförhållanden, som flerstädes inom landet och särskildt i hufvud-
staden för närvarande äro rådande, som ock den trefnad och det obe¬
roende, som äro med det egna hemmet förenade». Förhållandena i
Vaxholm vore i viss mån jämförbara med dem i Mörby, hvilket sam¬
hälle ju kommit i åtnjutande af statsmakternas välvilligaste understöd.
I Vaxholm hade nämligen ett ej ringa antal statstjänare af befäls och
underbefäls grad sin bostad. Det vore att antaga, att staden nu liksom
under dess äldsta tider skulle kunna bereda bostäder för militär¬
personalen, hvarigenom Kronan skulle inbesparas kostnader för ännu
flera byggnader för inkvarteringsändamål. Något sådant kunde dock ej
vara att förvänta under annan förutsättning än att stadens utveckling
ej förhindrades.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län har erinrat, att
enligt nu gällande tomtkontrakt skall, så snart upplåten tomt erfordras
för militära ändamål, densamma genast återlämnas till Kronans fria
disposition utan ersättning samt därå befintliga byggnader och hägnader
på innehafvarens bekostnad borttagas och platsen jämnas. Tillämpning
af denna kontraktsbestämmelse om tomts återlämnande ulan ersättning
hade dock, enligt hvad som framginge af en marinförvaltningens skrifvelse
den 29 juli 1909 till statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet,
icke i mannaminne ägt rum, utan hade tvärtom ersättning för bygg¬
nader lämnats vid de tillfällen, då tomt måst återgå till Kronan. Denna
sålunda hittills i praxis följda regel hade kommittén upptagit i fråga
om tomt, som före upplåtelsetidens slut återfölle till Kronan. Det sjmtes
Kungl. Maj:ts befallningshafvande som om, utan någon afsevärd olägen¬
het för Kronan, steget kunde tagas fullt ut, så att samma bestämmelse
om ersättning för byggnader och anläggningar å tomt, som före tomt-
rättstidens slut återfölle till Kronan, komme att blifva gällande äfven
för tomt, som efter tomträttstidens slut icke komme att ånyo upplåtas
till enskilda. Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som ansåge sig icke
behöfva räkna med den möjlighet, att anledningen till, att tomten icke
ånyo komme att upplåtas åt enskild, skulle vara att söka däri, att
Kronan skulle betinga sig så oskäliga villkor för ny tomtupplåtelse, att
21
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
enskild person icke skulle finna med sin fördel förenligt att mottaga
tomten på de bjudna villkoren, antoge, att skälet till tomtens återgång
till Kronan skulle vara, att tomten behöfdes för något Kronans ändamål.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande kunde icke finna annat än att den
billighetssynpunkt som under liknande omständigheter hittills fått göra
sig gällande och som beträffande tomt, som återginge till Kronan före
tomrättstidens slut, jämväl beaktats i kommitténs förslag, äfven borde
få tillämpas, då tomten först vid tomträttstidens slut ansåges för Kronan
behöflig och af sådan anledning icke vidare komme att upplåtas åt
enskild person.
I öfrigt har Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke haft något att
erinra mot kommitténs förslag ifråga om villkoren för tomtupplåtelse.
Jag anser mig böra tillstyrka hvad kommittén föreslagit i fråga om
ny form för upplåtelse af tomter i Vaxholm, tiden för tomträtten och
tomtkartas upprättande, dock att, då den nya upplåtelseformen är afsedd
att utgöra en förmån för stadssamhället och tomtinnehafvarna, tomt-
rättsupplåtelse icke torde böra göras så strängt obligatorisk, som kom¬
mittén tänkt sig. Vill icke nuvarande tomtinnehafvaren mottaga tomt-
rättsupplåtelse utan påyrkar att få behålla tomten på nu gällande villkor,
synes mig icke från Kronans sida hinder möta för bifall till ett sådant
yrkande. Jag återkommer framdeles till denna fråga (se sid. 51).
I likhet med chefen för marinstaben anser jag det vara lämpligt,
att i kontrakten angående tomträttsupplåtelse Kronan förbehålles rätt
att utan ersättning framdraga telegraf-, telefon- och andra elektriska
ledningar öfver upplåten tomt äfvensom att däri nedlägga elektriska
kablar, gas- och vattenledningar.
Likaledes delar jag den af stadsfullmäktige i Vaxholm uttalade
åsikten, att Kronans rätt att under upplåtelsetiden återtaga upplåten
tomt eller tomtdel icke bör afse annat fall än att tomten eller tomt¬
delen behöfves för något militärt ändamål.
Hvad slutligen angår kommitténs förslag, att tomterna efter tomt¬
rättstidens slut skola utan lösen återställas till Kronan, med rätt för
ägaren att bortföra byggnader och andra anläggningar å tomten, så
har jag inhämtat, att för statens tomträttsupplåtelser vid Trollhättan
gäller den bestämmelsen, att tomt med hvad därå finnes alltid skall
vid upplåtelsetidens slut återfalla till Kronan mot lösen, under det att
i fråga om Stockholms stads tomträttsupplåtelser vid Enskede stadgats,
att tomt med tillhörande byggnader skall vid upplåtelsetidens slut åter¬
falla till staden mot lösen för byggnaderna endast i vissa fall, nämligen
Departements¬
chefen.
22
Kungl. May. Is Nåd. Proposition Nr 166.
när tomten icke vidare kommer att upplåtas mot tomträtt eller staden
skärper upplåtelsevillkoren utöfver en viss gräns och tomtinnehafvaren
icke vill mottaga tomten på de skärpta villkoren. De för Stockholms
stads tomträttsupplåtelser sålunda gällande stadganden förordades jämväl
i den vid 1911 års Riksdag framlagda propositionen (nr 122) angående
anordnande af ett egnahemssamhälle för statstjänstemän å kronoegen-
domen Mörby och hafva nu åberopats såväl af stadsfullmäktige i Vax¬
holm som af Kungl. Maj:ts befallningshafvande.
Detta yrkande synes mig förtjänt af bifall. I brist på utförlig
motivering till kommitténs förslag i denna del torde kunna antagas,
att kommittén velat taga hänsyn till den möjligheten, att Kronan efter
upplåtelsetidens slut kan komma att behöfva tomt för egen räkning.
Men skulle ett sådant, nu icke insedt behof uppstå, lär det vara rimligt,
att , det tillgodoses på Kronans och icke på den enskildes bekostnad.
Enligt hvad som blifvit upplyst har ju också hittills alltid så skett,
oaktadt hvarje bestämmelse därom saknats.
Enligt min mening bör således tomt vid upplåtelsetidens slut åter¬
ställas till Kronan med rätt för tomträttshafvaren att erhålla ersättning
för sina å tomten befintliga byggnader m. m., i den händelse för ny
upplåtelse betingas en årlig afgäld, som med mera än trettio procent öfver-
stiger den förutvarande, eller eljest strängare villkor än de förut gäl¬
lande och tomträttshafvaren icke vill på dessa villkor mottaga ny upp¬
låtelse eller Kronan beslutar, att tomten ej vidare skall upplåtas med
tomträtt.
Ersättningsbeloppet torde böra bestämmas på samma sätt, som
kommittén föreslagit och myndigheterna tillstyrkt ifråga om tomt, som
under upplåtelsetiden återtages af Kronan, dock att naturligtvis icke
någon ersättning kan ifrågakomma för förskottsvis erlagda tomtafgifter.
Vid Trollhättan likasom vid Enskede förekommer visserligen ett system
med värdering på förhand, så snart byggnaden är uppförd, men detta
system är, såsom kommittén framhållit, icke fullt lämpligt i ett sam¬
hälle, af Vaxholms storlek och där en stor del af byggnaderna redan
finnas uppförda.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
23
Tillgodoseende af de befintliga markinnehafvarnas
intressen och företrädesrätt till tomträtt.
För att vid tomtupplåtelserna tillgodose markinnehafvarnas berätti¬
gade intressen har kommittén föreslagit:
att nuvarande innehafvare af tomt inom stadens planlagda område
skall hafva företräde till erhållande af samma tomt med tomträtt;
att den, som för närvarande har mark åt sig upplåten inom det
område, som enligt kommitténs förslag bör tilläggas nuvarande stads-
planeområdet, skall i första hand vara berättigad att få åt sig upplåten
tomt, hvarå han har byggnader uppförda, därest det med hänsyn till
stadsplanen och tomtindelningen kan lämpligen ske;
att de, som nu innehafva tomter, hvilka enligt nådiga brefvet den
25 februari 1910 äro från vidare upplåtelse undantagna, äfvensom de,
hvilka innehafva tomter, som till följd af stadsplaneregleringen eller af
annan anledning skola afstås till staden eller enskilda, därnäst skola
efter anmälan och i mån af tillgång hafva företräde till tomter inom det
nya stadsplaneområdet;
att, i anledning af stadsfullmäktiges därom gjorda framställning, den
åt enskild person nu upplåtna tomten n:r 191 a vid Södra Vaxholms-
fjärden skall med tomträtt genast upplåtas till staden mot skyldighet
för staden att till nuvarande innehafvaren af tomten utgifva ersättning
för en tvättstugubyggnad och för de af honom verkställda utfyllningar
invid tomten, hvilken ersättning i brist på godvillig öfverenskommelse
bör bestämmas af arméförvaltningens fortifikationsdepartement;
att andra tomter än tomten n:r 191 a eller tomtdelar, som nu inne-
hafvas af enskilda personer men skola i följd af stadsplanens reglering
öfvergå till staden eller till andra enskilda personer, icke behöfva af
nuvarande innehafvare, därest ej annat aftal med ny tillträdare träffas,
afträdas förr än vid utgången af tionde året näst efter det, under hvilket
stadsplanen blifvit fastställd, dock att dessa skola vara skyldiga att under
tiden erlägga å tomt eller tomtdel belöpande afgifter enligt nu gällande
KoramittéDS
förslag.
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
Kommitténs
yttrande om
ersättning
åt den, som
i följd af
stadsplaDe-
regleringen
måste afstå
tomt eller
tomtdel.
beräkning och att efter utgången af nämnda tid utan rätt till ersätt¬
ning bortföra sina å tomten eller tomtdelen uppförda byggnader;
att likväl staden, därest så stort behof af sådan för staden afsedd
tomt eller tomtdel föreligger, att den sålunda bestämda tidens utgång
ej kan afvaktas, skall efter pröfning af arméförvaltningens fortifikations-
departement vara berättigad att därförut tillträda tomten eller tomtdelen,
men skall staden i sådant fall vara skyldig att till afträdaren utgifva
ersättning för mistning af besittningsrätten under den återstående tiden
med belopp, som i brist på godvillig öfverenskommelse bestämmes af
arméförvaltningens fortifikationsdepartement, dock skall ersättning ej
utgå för mark, som enligt redan nu gällande stadsplan är afsedd till
gata eller allmän plats;
att, därest tomterna komma att efter tomträttstidens slut ånyo upp¬
låtas, företrädesrätt till erhållande af tomt mot därför stadgade villkor
skall tillkomma tomtens förutvarande innehafvare.
Kommittén har särskildt upptagit till behandling frågan, huruvida
den, som på grund af stadsplaneregleringen kommer att afträda tomt eller
tomtdel, bör vara berättigad till ersättning för den förlust, han kan an¬
ses lida genom dess afträdande vid den föreslagna tidens utgång.
Kommittén har i detta afseendet anfört, att beträffande tomt eller tomt¬
del, hvilken skulle öfvergå till enskild person, måste denne efter till¬
trädet erlägga den därifrån utgående tomtafgiften till Kronan. Skulle
tillträdaren därjämte för marken erlägga särskild ersättning till afträdaren,
finge han lämna högre godtgörelse än andra innehafvare af dylik mark,
hvilket ur tillträdarens synpunkt måste anses obilligt. Skulle upplåtelsen
åter ske till staden, blefve förhållandet detsamma, om fråga vore om
sådan mark, för hvilken tomtören skulle utgå. Gälde det åter mark,
som skulle användas för sådant allmänt ändamål, att den enligt kommitténs
förslag borde afgiftsfritt upplåtas, kunde ju staden tillförbindas ersättnings¬
skyldighet. Härigenom skulle dock en olikhet uppstå beträffande af-
trädarna, af hvilka en del skulle få ersättning och en del icke för den
förlust, de kunde lida af regleringens genomförande. Kommittén hade
sökt, såvidt ske kunnat, iakttaga afträdarnas intressen dels genom att,
såsom af det redan anförda framginge, föreslå så lång respittid för af-
trädandet, som skäligen kunde ifrågakomma, och dels genom att söka
bereda dem förmånsrätt till tomt å det nya område, som nu skulle in¬
tagas i stadsplanen. Genom det föreslagna uppskofvet med tomtens
afträdande blefve ock afträdaren i tillfälle att utnyttja sina byggnader,
så att den eventuella förlust, som kunde uppkomma för honom till följd
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 166. 25
af skyldigheten att bortflytta dessa, i någon mån utjämnades. I allt
fall förefunnes ej anledning för Kronan'att ikläda sig någon ersättnings¬
skyldighet, utan borde sådan, som möjligen kunde ifrågakomma, regleras
genom öfverenskommelse mellan af- och tillträdarna.
Såsom förut nämnts, skall enligt nådiga brefvet den 25 februari
1910 från upplåtelse undantagas, bland annat, tomterna n:r 160—170
och 175—180 äfvensom kvarteren Batteriet och Kronudden, inom livilka
kvarter äro belägna tomterna n:r 30—39.
Uti underdånig skrifvelse den 24 mars 1911 hafva Carl J. Sundholm
och 19 andra innehafvare af tomter inom de sålunda från upplåtelse
med tomträtt eller annan nyttjanderätt undantagna områden framhållit
den synnerligen svåra och förlustbringande ställning, i hvilken de i jäm¬
förelse med andra tomtinnekafvare i Vaxholm skulle blifva försatta däri¬
genom, att tryggad besittningsrätt till de af dem nu innehafvande tomter,
å livilka de hade byggnader af stort värde uppförda, ej vidare komme
att till dem upplåtas. Genom den sålunda uppkommande ovissheten i
besittningsrätten komme värdet af deras byggnader att väsentligt sjunka.
De hafva fördenskull anhållit, det Kungl. Maj:t täcktes medgifva
att de i likhet med öfriga tomtinnehafvare i Vaxholm måtte få rätt
att på samma villkor som dessa komma i åtnjutande af tomträtt, men,
om detta icke skulle kunna beviljas,
att inlösen af deras tomter Ange ske samtidigt med tomträtts med¬
gifvande åt öfriga tomtinnehafvare, och slutligen, om icke någondera
af dessa framställningar skulle vinna Kungl. Maj:ts bifall,
att tomtupplåtelse måtte beviljas dem för lika lång tid som tillförene
eller på trettio år i sänder, Kronan dock obetaget att, i händelse tom¬
terna dessförinnan blefve för staten erforderliga, dem tillika med därå
uppförda byggnader inlösa efter samma grunder, som komme att blifva
bestämda i fråga om de tomter, å hvilka tomträtt skulle medgifvas.
Sedan denna framställning öfverlämnats till kommitténs medlemmar
för yttrande, hafva dessa till en början framhållit, att då Kungl. Maj: t
genom nådiga brefvet den 25 februari 1910 föreskrifvit, att de om¬
råden, inom hvilka sökandenas nu innehafvande tomter vore belägna,
skulle undantagas från ytterligare upplåtelse och den åt kommittén
anförtrodda utredning alltså icke sträckte sig till dessa områden,
torde kommittén icke utan särskildt bemyndigande ägt befogenhet
att ingå i någon undersökning, huruvida omförmälda nådiga före¬
skrift kunde i större eller mindre mån af Kungl. Maj:t ändras såsom
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt 126 käft. (Nr 166.) 4
Ansökning
från inne¬
hafvare af
tomter, som
framdeles
skulle undan¬
tagas från
upplåtelse.
Kommittera-
des yttrande
öfver berörda
ansökning.
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
sökandenas hemställan afser. Kommitterade hafva vidare upplyst, att
för bestämmande af den lämpligaste upplåtelsetiden hade kommittén
verkställt undersökning, huruvida marken kunde inom närmaste fram¬
tiden anses för Kronan behöflig för befästningsanläggningar eller för
annat ändamål såsom för uppförande af kaserner, belalsbostäder eller
dylikt, därvid kommittén, som ansett någon mark för befästningsanlägg¬
ningar nu icke behöfva undantagas från upplåtelse, uttalat den upp¬
fattningen, att den mark, Kronan, med de af Kungl. Maj:t bestämda
gränserna för upplåtelser till enskilda, komme att disponera inom och
utom stadsplanen, syntes vara fullt tillräcklig för öfriga angifna ända¬
mål. I undantagandet från upplåtelse af tomter inom ifrågavarande om¬
råden hade alltså kommittén sett ett stöd för den uppfattningen, att
Kronan, såvidt nu kunde förutses, borde utan olägenhet kunna under
deri ifrågasatta upplåtelsetiden undvara den öfriga marken inom stads¬
planen. Härmed ville dock kommittén icke hafva sagt, att de undan¬
tagna områdena vore i sin helhet behöfliga för Kronan under berörda
tid. Därom hade, såsom förut antydts, kommittén saknat befogenhet
att verkställa undersökning. Sökandenas framställda önskan om inlösen
af tomterna torde, då någon sådan inlösningsrätt icke ansetts böra
ifrågakomma beträffande någon del af Kronans mark å Yaxön, icke för¬
tjäna afseende. Beträffande sökandenas gjorda hemställan, att tomtupp¬
låtelse måtte beviljas dem för lika lång tid som förut eller på 30 år i
sänder, Kronan dock obetaget att, i händelse tomterna dessförinnan
blefve för staten erforderliga, inlösa dem tillika med därå uppförda
byggnader efter samma grunder, som komme att blifva bestämda i fråga
om de tomter, å hvilka tomträtt medgåfves, ville kommitterade, som för
sin de! ansåge sökandenas framställning synnerligen behjärtansvärd, i
den mån det kunde befinnas möjligt att tillmötesgå densamma, i öfver¬
ensstämmelse härmed framhålla önskvärdheten af, att dessa tomter fort¬
farande upplätes åt nuvarande innebafvarna under så lång tid som möj¬
ligt. Då emellertid denna fråga vore beroende på, i hvad mån och vid
hvilka tider de särskilda tomterna inom ifrågavarande områden kunde
vara för Kronan behöfliga, torde utredning härom böra verkställas, en
utredning hvilken lämpligast syntes böra utföras af vederbörande mili¬
tära myndigheter, hvilka torde hafva största kännedomen om Kronans
behof af mark inom dessa områden. Hvad anginge den ifrågasatta
skyldigheten för Kronan att utgifva lösen för byggnader å tomter, som
före upplåtelsetidens utgång komme att återgå till Kronan, ville kom¬
mittén framhålla, att, därest en bestämmelse i sådant syfte skulle anses
böra ifrågakomma, den måste betinga afsevärdt höjda tomtafgifter, därest
27
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 166.
förlust för Kronan i följd af upplåtelserna skulle undvikas. Kommittén,
som beaktat den ofördelaktiga ställning, i hvilken tomtinnehafvarna
inom ifrågavarande områden kommit i förhållande till andra tomt inne¬
hafvare i Vaxholm, hade i den mån det varit kommittén möjligt, sökt
bereda dem någon lättnad därigenom, att kommittén, såsom af dess be¬
tänkande framginge, föreslagit, att de skulle erhålla förmånsrätt framför
andra till tomter inom det område, som enligt kommitténs uppfattning
borde intagas i stadsplanen och upplåtas till bebyggande.
Arméförvaltningens fortifikationsdepartement har erinrat, att anled¬
ningen till ifrågavarande tomters särskiljande från andra områden i Vax¬
holm torde hafva varit, att Kungl. Maj:t, efter uttryckta önskemål från
de i frågan hörda myndigheter, ansett vissa områden böra reserveras
för allmänt behof, hvaraf särskildt framhållits plats för uppförandet af
tjänstelokaler och bostadsbyggnader för kommendant m. fl. samt befäl
vid kustartilleriet. Samtliga nu ifrågavarande tomter med undantag af
tomterna n:r 30 och 31 i kvarteret Kronudden tillhörde dem, som un-
dantagits på grund af deras eventuella användande för marinens räk¬
ning. Tomterna n:r 30 och 31 vore däremot belägna inom samma
kvarter, hvari fortifikationsbyggnaderna vore uppförda, och berörde så¬
lunda omedelbart fortifikationsdepartementets intressen. Beträffande
dessa tomter ansåge fortifikationsdepartementet, att desamma måste re¬
serveras för den utvidgning af fortifikationsbyggnaderna, som af en
eller annan anledning kunde förekomma och som ej lämpligen kunde
utföras å annan plats än inom kvarteret Kronudden. Fortifikations¬
departementet kunde fördenskull ej tillstyrka, att dessa tomter upplätes
med tomträtt, än mindre att de finge af innehafvarna inlösas. Ej heller
funne fortifikationsdepartementet skäl att tillstyrka upplåtelse af nytt¬
janderätt till tomterna under sådana af innehafvarna föreslagna villkor,
att Kronan vid tomternas återtagande skulle vara skyldig utgifva lösen
för desamma och därå uppförda byggnader. Däremot ville fortifika¬
tionsdepartementet, som ansåge tomterna böra uthyras, så länge de ej
behöfde tagas i anspråk för något statens ändamål, i underdånighet
tillstyrka, att sistberörda tomter, n:r 30 och 31, i kvarteret Kronudden
måtte tills vidare af fortifikationsdepartementet med nyttjanderätt upp¬
låtas till enskilda personer med företrädesrätt för nuvarande innehaf¬
vare, på samma villkor, som vore förenade med nu gällande upplåtel¬
ser, dock att upplåtelsetiden ej bestämdes till så lång tid som trettio
år, utan allenast till högst fem år i sänder. Vidkomande öfriga ifråga¬
varande tomter hade fortifikationsdepartementet för sin eller landtför-
Arméförvalt-
ningena ytt¬
rande öfver
ansökningen.
28
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
Chefens för
kustartilleriet
yttrande öfver
ansökningen.
svarets del ej behof af desamma, men kunde ej yttra sig därom, i hvad
mån de nu eller framdeles kunde behöfva tagas i anspråk för annat sta¬
tens ändamål, hvarom tilläfventyrs marinförvaltningens utlåtande komme
att infordras. Dock ansåge sig departementet böra äfven i fråga om dessa
tomter redan nu i underdånighet tillstyrka, att de, om de skulle reser¬
veras för dylikt ändamål, måtte, så länge de ej därför behöfde tagas i
anspråk, af departementet få upplåtas på enahanda villkor, som departe¬
mentet föreslagit i fråga om tomterna i kvarteret Kronudden.
Chefen för kustartilleriet har anfört, att erfarenheten gifvit vid
handen, att det, särskildt beträffande Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs
fästning, varit och vore förenadt med stora olägenheter, att Kronan
icke ägde alla de områden, som vore behöfliga för såväl freds- som
krigstjänsten inom fästningen. Under sådant förhållande syntes det vara
mycket välbetänkt, att Kungl. Maj:t från den föreslagna upplåtelsen med
nyttjanderätt eller med tomträtt af Kronan tillhörig mark inom Vax¬
holms stad undantagit vissa områden, som vore eller kunde antagas
blifva behöfliga för fästningen, nämligen bland annat kvarteren Batte¬
riet och Kronudden samt tomterna n:r ICO—170 och 175—180. Här¬
till ansåge chefen för kustartilleriet böra fogas jämväl tomterna n:r 171
—174.
Likväl kunde han för sin del icke annat än finna sökandenas hem¬
ställan så behjärtansvärd, att han ansåge staten böra så långt möjligt
vore tillmötesgå densamma. Ehuru, såsom arméförvaltningens fortifika-
tionsdepartement framhållit, Kronan icke torde vara skyldig att vid
återtagande af tomter inom Vaxholms stad utgifva lösen för desamma
och därå uppförda byggnader, torde dock i själfva verket, på grund af
nyttjanderättens långvariga häfd, eu lösen för byggnaderna icke komma
att förvägras innehafvarna. Under förutsättning att så blefve förhål¬
landet, ansåge chefen för kustartilleriet sig kunna tillstyrka bifall till
sökandenas tredje alternativ beträffande tomterna n:r 34—39, 162—170
och 177 —179, dock med det villkor, att, äfven om under den trettio¬
åriga upplåtelsetiden nya byggnader på dessa tomter skulle uppföras,
lösesummau icke finge öfverstiga ett belopp, motsvarande nuvarande
värdet.
Såsom n}rss anförts, borde äfven tomterna n:r 171 —174 komma
under samma kategori som nyssnämnda tomter. Däremot skulle tom¬
terna n:r 164—168 kunna härifrån undantagas och således upplåtas med
tomträtt i likhet med öfriga tomter inom Vaxholms stad. Under hand
hade nämligen stadens myndigheter tillkännagifvit, att det skulle vara
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
29
för staden synnerligen fördelaktigt, om staden kunde komma i besitt¬
ning af tomterna n:r 167 och 168 för att där anlägga ett nytt badhus,
hvaraf staden vore i trängande behof. Grundförhållandena utanför dessa
tomter vore synnerligen lämpliga för en sådan anläggning, under det
att de vid andra platser, som för ändamålet möjligen kunde komma i
fråga, befunnits så otjänliga, att anläggningen skulle fördyras högst
betydligt — enligt approximativ uppskattning med mer än 50,000 kro¬
nor. Dessutom skulle tomterna n:r 167 och 168 för staden erbjuda
andra afsevärda fördelar beträffande läge, kommunikationer m. m. Under
sådana förhållanden hade chefen för kustartilleriet icke ansett sig böra
motsätta sig sig stadens önskemål, ehuruväl tomterna n:r 167, 168 och
169 syntes vara de för kommendantsbostaden mest lämpliga. Om emel¬
lertid tomterna n:r 167 och 168 skulle upplåtas åt Vaxholms stad, torde
Kronan icke hafva något intresse af att för sin räkning reservera de
små tomterna n:r 164, 165 och 166. Däremot blefve det alldeles nöd¬
vändigt, att hela återstoden af kvarteret, således tomterna n:r 169—174
undantoges från upplåtelse med tomträtt.
Marinförvaltningen har däremot ansett, att tomterna n:r 34—39,
162, 163, 169, 170 och 177—179 icke böra upplåtas på längre tid än
fem år i sänder och tomterna n:r 164, 165, 167 och 168 på blott ett
år i sänder allt enligt nu gällande villkor och intill dess att frågan om
uppförande af byggnader för kommendantens expedition m. m. vunnit
sin lösning. Att såsom chefen för kustartillexuet föreslagit för upp¬
förande af byggnader för ifrågavarande ändamål i stället för sistnämnda
tomter reservera en del andra tomter i kvarteret Ostra Ekudden m. m.
har marin förvaltningen icke velat förorda, enär ett sådant reserverande
måste anses olämpligt och dessutom med all sannolikhet skulle alstra
nytt missnöje.
Stadsfullmäktige och magistraten i Vaxholm hafva ansett det onö¬
digt hårdt gent emot ifrågavarande tomtinnehafvare att för ett alldeles
ovisst eller åtminstone i ingen män påvisadt militärt behof undantaga
alla dessa tomter från den upplåtelse, som tillämnats staden i öfrigt,
allrahelst som kommittén i fråga om denna upplåtelse på alla tänkbara
sätt sökt tillgodose kronans eventuella behof. I hvarje hänseende syn¬
tes dessa tomtinnehafvare hafva både på rättvisa och billighet grun¬
dade anspråk att erhålla skäligt vederlag för sina å tomterna befintliga
hus, i den händelse Kronan mot förmodan behöfde marken. Ett annat
behandlingssätt af dessa tomtinnehafvare skulle ställa dem till och med
Marinförvalt-
tingens ytt¬
rande öfver
ansökningen.
Stadsfullmäk¬
tiges yttrande
öfver anaök¬
ningen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
30
i vida sämre ställning än hvad förut varit fallet, då Kronan nämligen
utan undantag gifvit ersättning i sådana fall. Stadsfullmäktige vågade
sålunda påstå, att utan fara för Kronans intressen tomträtt kunde be¬
viljas jämväl dessa, i samband hvarmed stadsfullmäktige ville framhålla,
att enligt nu gällande skattelag ifrågavarande tomter, som dock utgjorde
en afsevärd del af stadsområdet, ej skulle utan trygg besittningsrätt
samt lösensskyldighet för jordägaren kunna blifva föremål för beskatt¬
ning.
Kungi. Majt:ä Kungl. Majts befallningshafvande i Stockholms län har icke ansett
^hafvande!" sig kunna i vidare mån yttra sig öfver Carl Johan Sundholms m. flis
yttrande öfver förevarande ansökning än att, för den händelse dessa tomter vore er-
ansökningen. for(jer]jga för något Kronans behof och följaktligen icke komme att
vidare upplåtas åt enskilda, det syntes vara med billighet och hittills
följd praxis öfverensstämmande, att ersättning bereddes tomtinnehafvarna
för å tomterna nu befintliga byggnader och anläggningar.
Departements- Jag anhåller att till en början få erinra om, att Kungl. Maj it ge-
chefen. nom nådigt beslut den 12 februari 1912 medgifvit, att tomten n:r 167
skulle i sinom tid få till staden upplåtas på de villkor, som för stadens
öfriga tomter för allmännyttiga ändamål framdeles komme att bestäm¬
mas. I händelse af bifall till hvad förut (se sid. 21) blifvit föreslaget
beträffande sådana tomter, skulle således äfven tomten n:r 167 komma
att till staden upplåtas med tomträtt på 75 år. Och om icke tomten
n:r 167 bör vidare undantagas från upplåtelse med tomträtt, torde, på sätt
chefen för kustartilleriet påvisat, så icke heller böra ske med de små
tomterna n:r 164, 165, 166 och 168. Att till gengäld, såsom nyss
nämnde chef jämväl föreslagit, från upplåtelse undantaga vissa andra
tomter, synes mig icke erforderligt. De inom kvarteren Batteriet och
Kronudden befintliga tomterna n:r 30—39 äfvensom tomterna n:r 160—163,
169 och 170 samt tomterna n:r 175—180 torde åter alltjämt böra re¬
serveras för Kronans framtida behof och icke upplåtas på samma sätt
som öfriga tomter i Vaxholm. Men därmed är icke sagdt, att de
tomter, som reserveras för kommande behof, måste redan nu undan¬
tagas från all upplåtelse utan naturligtvis först i mån som behofven
yppa sig. Till dess må de nuvarande innehafvarna, om de så önska,
behålla tomterna; och om upplåtelsen sker på ungefär samma villkor
som hittills samt förhållandena skulle kunna så ordnas, att tiden för
afträdet af en tomt kommer att sammanfalla med den tidpunkt, då å tom¬
ten befintliga hus kräfva ombyggnad, torde näppeligen kunna med fog
Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166. 31
sägas, att tomtinnehafFaren lider intrång i sina välförvärfvade rättig¬
heter.
Det är icke lätt att nu förutse den tidpunkt, då de reserverade
tomterna behöfva tagas i anspråk för det ändamål, hvarför de reserve¬
rats. Fortifikationsdepartementet och marinförvaltningen hafva beträf¬
fande flertalet af de ifrågavarande tomterna ansett en upplåtelse kunna ske
på fem år i sänder, under det att chefen för kustartilleriet i fråga om
dessa tomter förordat en upplåtelsetid af trettio år i sänder med rätt för
Kronan att återtaga tomt under upplåtelsetiden, därest Kronans behof af
tomten skulle blifva aktuellt innan upplåtelsetidens slut. För egen del
har jag kommit till den åsikt, att de reserverade tomterna skulle utan
kränkande af något statsintresse kunna upplåtas för en tid af tio år, och
att nuvarande innehafvare af sådan tomt äfven i öfrigt bör, så vidt möjligt,
jämnställas med enskild innehafvare af tomt, som i följd af den blif¬
vande stadsplanens reglering skall öfvergå till staden eller andra en¬
skilda personer. Skulle vid de tio årens slut Kronans behof af tomten
fortfarande icke vara aktuelt, bör innehafvaren tydligen medgifvas för¬
längd nyttjanderätt för t. ex. fem år i sänder.
Kommittén bär föreslagit, att vid förnyad tomträttsupplåtelse då¬
varande tomträttsinnehafvaren skall hafva företrädesrätt till tomtens
erhållande mot därför stadgade villkor. Skulle tomtinnehafvaren icke
vilja begagna sig af denna rätt, synes det med hänsjm till den allmänna
krediten vara fördelaktigt, om samma rätt tillerkännes vissa intecknings-
hafvare, åtminstone i de fall, då tomten eljest skulle utan lösen åter¬
falla till Kronan. Fn bestämmelse härom finnes i Stockholms stads
tomträttskontrakt af innehåll:
att om för den nya upplåtelsen fordras en årlig afgäld, som icke
med mera än trettio procent öfverstiger den förutvarande, och villkoren
i öfrigt icke äro strängare än de, som det förra aftalet bestämt, men
tomträttshafvaren icke vill antaga dessa villkor, å tomten befintlig
byggnad jämte stängsel skall vid upplåtelsetidens slut tillfalla jord¬
ägaren utan lösen,
att om i sådant fall tomträtten är intecknad, innehafvare af in¬
teckning, beviljad senast två år före upplåtelsetidens slut, dock må öfver¬
taga den erbjudna nya upplåtelsen å tomten med rätt till byggnad och
stängsel, som eljest skulle tillkomma jordägaren, därest han sex måna¬
der före upplåtelsetidens utgång därom gör anmälan hos jordägaren, samt
att om det finnes flere inteckningshafvare, den, hvilkens inteck¬
ning har sämre rätt, skall äga företräde till sådant öfvertagande fram-
32
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
för den, som har bättre rätt, dock under villkor, att han förnöjer in-
teckningshafvare med bättre rätt.
Motsvarande stadgande torde böra gälla vid upplåtelse af tomträtt
i Vaxholm.
Genom förut nämnda nådiga beslut den 12 februari 1912 angående
upplåtelse af tomten n:r 167 för anläggande därå af en ny badinrätt¬
ning har uppenbarligen förfallit hvad kommittén särskildt föreslagit
beträffande den för berörda ändamål förut afsedda tomten n:r 191 a;
men i öfrigt har jag intet att erinra mot hvad kommittén föreslagit
för tillgodoseende af markinnehafvarnas intressen.
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 166.
o3
Tomträttsafgifter samt förvaltningen af dessa och andra
inkomster af Kronans område å Vaxön.
Kommittén har föreslagit:
att den, som erhåller upplåtelse af mark med tomträtt, skall årligen
till Kronan erlägga en afgäld, motsvarande tre procent af det upplåtna
områdets uppskattade värde enligt en af kommittén verkställd, vid dess
betänkande fogad värdering, men om det upplåtna området vid verk¬
ställd uppmätning befinnes vara större eller mindre än i värderings-
instrumentet angitvits, skall den årliga afgiften därefter jämkas;
att befrielse från halfva afgälden skall tillkomma Vaxholms missions¬
förening för den del af tomten n:r 80, som tillhör det därå uppförda
missionshuset, hvaremot afgift skall efter angifven grund erläggas för
den del af tomten, som tillhör därå uppfördt boningshus, äfvensom för
förstnämnda del af tomten, om densamma framdeles ej längre användes
för det nuvarande ändamålet;
att frälsningsarmén likaledes må mot endast half afgäld innehafva
tomten n:r 121, så länge den å tomten uppförda byggnad användes
för sitt nuvarande ändamål;
att för tomter, som upplåtas till staden för att användas till sko¬
lor, likaledes erlägges endast half afgäld, så länge de därtill användas;
att de afgifter, hvilka skola erläggas för tomter, som upplåtas till
dessa tomters nuvarande innehafvare eller till personer, hvilka på grund
af regleringar inom staden icke erhålla upplåtelse å de tomter, de förut
innehaft, eller hvilka nu innehafva tomter å det område, som af Kro¬
nan från upplåtelse undantagits, skola utgå under de fem första åren
af den för upplåtelse med tomträtt föreslagna sjuttiofemårsperioden med
allenast 40 procent, under de därpå följande fem åren med 60 procent
och under ytterligare fem år med 80 procent af de bestämda beloppen,
men efter femtonde årets utgång med fulla beloppet; samt
att inflytande tomträttsafgifter liksom andra inkomster af Kronans
å Vaxön öster om 'den föreslagna nya stadsplanegränsen belägna mark
skola särskildt bokföras och af fortifikationsdepartementet förvaltas samt
användas till tomtmätningar, anläggning af vägar och gator, inlösen af
tomter och andra ändamål, som kunna bidraga till stadens utveckling
samt möjligen i framtiden föranleda att n}^a områden kunna öppnas för
tomtupplåtelser.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 126 höft. (Nr 166.)
Kommitténs
förslag.
5
34
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
Ur kommit¬
téns moti¬
vering.
Kommittén har utgått från den uppfattningen, att staten bör er¬
hålla en skälig inkomst af det upplåtna området, beräknad efter det
verkliga värde, området kan anses äga.
Beträffande beloppet af de tomtafgifter, som skola utgå, har kom¬
mittén till en början erinrat, att för den svaga rätt, hvarmed Vaxholms-
tomterna hittills varit upplåtna — under 30 år med skyldighet för
innehafvarna att, så snart upplåten tomt eller lägenhet erfordrats för
militära ändamål, genast och utan ersättning afträda tomten eller lägen¬
heten till staten och borttaga byggnaderna — under senaste trettioårs¬
perioden erlagts tomtören, beräknade efter 2,5 öre för hvarje uppskattad
kvadratmeter.
Därest tomterna, såsom kommittén föreslagit, komma att upplåtas
med tomträtt på 75 år, har kommittén ansett det vara själffallet, att
de afgifter, tomtinnehafvarna böra erlägga för tomternas nyttjande under
denna tid, måste sättas betydligt högre än de nuvarande.
För bestämmande af den ersättning, som bör utgå till staten för
upplåtelse af tomter i Vaxholm på föreslaget sätt, har kommittén utgått
ifrån, att statens afkomst borde beräknas efter en viss procent af tomt¬
värdet. Taxeringsvärdet har visat sig icke kunna tagas till utgångs¬
punkt härför. De i taxeringslängden för tomterna upptagna värden
äro nämligen enligt kommitténs mening alltför låga, hvilket torde hafva
sin förklaringsgrund dels i den osäkerhet, som varit rådande i fråga
om besittningen, dels ock måhända däri, att hufvudvikten vid taxeringen
lagts på erhållandet af ett skäligt värde på hela fastigheten, under det
att fördelningen däraf mellan tomt och åbyggnad ansetts af mindre be¬
tydelse, då tomterna icke kunnat säljas med äganderätt eller fritt dispo¬
neras, utan endast med arméförvaltningens fortifikationsdepartements
medgifvande till annan öfverlåtas.
Vid härpå anställd undersökning om möjligheten att utgå från de
köpeskillingsbelopp, som vid tomtöfverlåtelser erlagts, har kommittén
kommit till samma resultat som beträffande taxeringsvärdena. De be¬
lopp, som erlagts vid försäljning af besittningsrätt till obebyggda tom¬
ter eller tomtdelar, hafva i de få fall, kommittén haft tillfälle kontrol¬
lera, varit så väsentligt olika, att någon allmängiltig slutsats angående
verkliga värdet icke kunnat dragas däraf. Vid försäljning af bebyggda
tomter har köpeskillingen afsett såväl tomten som de därå uppförda
byggnader. Att beräkna, huru mycket som kunnat af köpeskillingen
anses belöpa på tomten, har kommittén funnit icke låta sig göra.
Under åren 1901 och 1902 verkställdes af dåvarande förste landt-
mätaren i Stockholms län, med biträde af två personer, värdering af
35
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
tomterna i Vaxholm, hvilken värdering var afsedd att läggas till grund
för framställning till Kungl. Maj:t om tillstånd att friköpa tomterna.
Kommittén har, i den män så kunnat ske, tagit hänsyn till denna vär¬
dering, men dels har den befunnits för låg för att kunna följas i afse¬
ende på värdebeloppen, dels är den baserad på en år 1880 verkställd
gradering af tomterna, hvilken på grund af ändrade förhållanden enligt
kommitténs mening i flera afseenden tarfvar jämkning.
Kommittén har därför sökt att åstadkomma en helt och hållet ny
värdering af tomterna i Vaxholm, därvid kommittén genom att taga
hänsyn till de omständigheter, som ansetts i afsevärd mån kunna öfva
inflytande på värdet, sökt komma till en såvidt möjligt rättvis upp¬
skattning af tomternas värde såväl i allmänhet som i förhållande till
hvarandra.
För att erhålla ledning vid tomternas värdering har kommittén in¬
hämtat upplysningar angående tomtpriset i närliggande samhällen, som
i detta afseende ansetts kunna i större eller mindre mån jämföras med
Vaxholm. Enligt de erhållna uppgifterna har tomtpriset under senare
åren utgjort, i Norrtälje från 22 öre till 5 kronor 50 öre per kvadrat¬
meter, i Strängnäs från 1 krona 13 öre till 9 kronor per kvadratmeter,
i Öre grund från ungefär IG lA öre till 1 krona 10 öre per kvadratmeter, i
Östhammar omkring 32 öre per kvadratmeter, i Djursholm från 3 kronor
30 öre till 8 kronor SO öre per kvadratmeter, i Stocksund 5 kronor 50
öre å 6 kronor 60 öre per kvadratmeter, i Hagalund från 11 kronor
till 19 kronor per kvadratmeter, i Råsunda mellan 2 kronor 75 öre och
5 kronor 50 öre för tomter till enfamiljshus samt mellan 22 kronor
och 33 kronor per kvadratmeter för tomter till andra byggnader, i
Hufvudsta mellan 11 kronor och 16 kronor per kvadratmeter samt i
Lidingö—Breviks villasamhälle 3 kronor 30 öre å 6 kronor 60 öre per
kvadratmeter.
Dessa pris äro af så växlande beskaffenhet, beroende på ej mindre
själfva platsernas utan äfven tomternas läge m. in., att någon giltig
jämförelsegrund däraf ej kan erhållas.
Kommittén har ansett närheten till Stockholm vara af stor bety¬
delse i förevarande afseende men att Vaxholm med sina föga tillfreds¬
ställande vinterkommunikationer torde vara för aflägset från Stockholm,
för att personer med daglig sysselsättning i hufvudstaden skulle utan
olägenhet kunna vara bosatta i Vaxholm hela året. Däremot erbjuder
Vaxholm ett vackert och friskt läge för vistelse under sommaren, då
ock kommunikationerna äro lifliga.
Vidare bör enligt kommitténs mening vid en jämförelse med villa-
36
Kunyl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 106.
samhällena i Stockholms närhet beaktas, att genom vederbörande äga¬
res försorg vatten- och afloppsledningar, elektriskt ljus samt vägar i
regel anordnats, innan tomterna där säljas, samt att alltså anläggnings¬
kostnaderna härför ingå i tomtpriset. Därjämte hafva de i regel goda
kommunikationer såväl sommar- som vintertid. Vaxholm däremot har
hvarken vattenledning eller elektricitetsverk, ej heller järnväg, utan
är uteslutande hänvisadt till sjötrafik. Gatorna åter äro i hufvudsak
ordnade.
Å andra sidan få tomterna i ett villasamhälle i regeln icke bebyg¬
gas mera än till eu viss del af ytinnehållet. Resten skall vara öppen
och obebyggd för att gifva samhället prägel af att vara just »villastad».
Gifvet är, att möjligheten för ett ekonomiskt utnyttjande af en sådan
tomt är väsentligen reducerad. I Vaxholm skulle enligt kommitténs för¬
slag få inom de gamla stadsdelarna byggas efter byggnadsstadgan för
rikets städer, hvilken i regel medgifver tomternas bebyggande inom så
kallad ny stadsdel till omkring två tredjedelar af tomts hela areal och
inom så kallad gammal stadsdel till ännu större andel däraf.
Vidare har kommittén ansett det för tomternas värdering böra
tagas hänsyn till, att Vaxholm är ett stadssamhälle med ordnade för¬
hållanden i flera hänseenden. Därigenom att de områden, som erfordras
till gator och allmänna platser, upplåtas afgiftsfritt, erhålla tomterna ett
ökadt värde.
Slutligen har kommittén i förevarande hänseende framhållit, att
enligt kommitténs förslag Kronan skulle i aftalen om tomtupplåtelserna
förbinda sig att, därest Kronan ville komma i besittning af eu tomt
före aftalstidens utgång, utgifva ersättning för de å tomten uppförda
byggnader. Genom en sådan förbindelse erhölle tomtinnehafvarna full
trygghet i fråga om det kapital, de nedlägga i åbyggnader. Enligt
stadgandet i 8 § 4 kap. nya jordabalken medför omförmälda bestäm¬
melse i aftalen en säkerhet äfven för den, som innehar fordran mot
inteckning i tomträtten. Å andra sidan kunna härigenom afsevärda
kostnader uppkomma för statsverket, för hvilka skäligt vederlag bör
sökas i höjda tomtafgifter.
Vid öfvervägandet af nu framhållna och öfriga på frågan inver¬
kande omständigheter har kommittén kommit till den uppfattning, att
man vid värderingen af tomterna inom gamla staden kan åsätta dem ett
grundpris af 1 krona 50 öre för hvarje kvadratmeter. Kommittén har
därför utgått från detta pris, hvartill sedermera lagts värdet af de för¬
delar i olika hänseenden, som ansetts tillhöra hvarje tomt för sig. I
detta afseende har kommittén tagit hänsyn till: läge i förhållande till
37
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
hamn, gata, öppen plats m. in., affärsläge, närhet till strand, utsikt, läge
på södersluttning, lämplighet i öfrigt till bostadstomt, markens beskaf¬
fenhet, läge inom gammal eller ny stadsdel samt öfriga omständigheter.
Någon gradering af tomterna utanför nuvarande stadsplanegränsen
har kommittén däremot ansett nu icke lämpligen böra äga rum, då dessa
tomter ännu icke blifvit å marken utstakade samt gator och vägar å
det för dessa tomter afsedda område icke blifvit iordningsställda. På
dessa tomters värde kommer ock att inverka, huruvida de få bebyggas
i enlighet med byggnadsstadgan eller endast till viss mindre del.
Kommittén har hållit före, att en begränsning af byggnadsrätten
å dessa tomter bör göras till en tredjedel af hvarje tomts areal. Be¬
stämmelse härom kan antingen utfärdas såsom villkor för stadsplanens
tillämpning eller ock efter nådig föreskrift intagas i upplåtelsebrefven.
Stadsfullmäktige böra dock få yttra sig häröfver. Uppenbart är emel¬
lertid, att en begränsning af rätten till tomts bebyggande minskar dess
värde, men å andra sidan kan upplåtelsen underlättas därigenom, att
hela området blifver mera tilltalande för bebyggande med villor eller
enfamiljshus. Hvilka bestämmelser om tomternas bebyggande å det nya
området än kunna komma att gälla, böra tomterna, innan de upplåtas,
å marken utstakas och kartläggas samt därefter, med iakttagande af de
gjorda bestämmelserna, värderas efter enahanda grunder i öfrigt, som
den genom kommittén gjorda värderingen af tomterna inom det nu¬
varande stadsområdet.
Med de af kommittén uttalade åsikter om begränsning af bygg¬
nadsrätten har kommittén ansett, att tomterna utanför den nuvarande
stadsgränsen må kunna upptagas till ett genomsnittsvärde af 2 kronor
kvadratmetern.
Kommittén har uppgjort eu förteckning med värdering af tomterna
i Vaxholm inom den af kommittén föreslagna stadsplanen, enligt hvil¬
ken den sammanlagda, till upplåtelse afsedda tomtarealen, industri¬
områdena inberäknade, uppgår till omkring 520,000 kvadratmeter samt
arealen af gator, torg och allmänna platser till omkring 262,000 kvadrat¬
meter. Kommittén bär dock erinrat, att kommittén icke låtit uppmäta
tomterna på marken utan beträffande arealerna anlitat äldre handlingar
och kartor samt den nu upprättade kartan. Kommittén har nämligen
ansett, att detta arbete, som skulle dragit en betydande kostnad, bör
anstå, till dess det visar sig, huruvida stadsplanen antages eller ej.
Jämkningar däri kunna ju ock ifrågakomma. Därefter torde arbetet
böra utföras, i den mån tomterna upplåtas till enskilda, gator utläg¬
gas m. m.
38
Kung!. 3Iaj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
Den ersättning, som bör tillkomma Kronan för tomtupplåtelserna,
kan gifvetvis utgå antingen i en summa eller i årsafgifter eller ock
fördelas och utgå dels med belopp en gång för alla och dels med års¬
afgifter. Hittills har godtgörelsen utgått i form af årsafgifter — tomt¬
ören — och det torde i de flesta fall vara mest öfverensstämmande
med tomtinnehafvarnas ekonomiska förhållanden och egna önskningar,
att så får förblifva. För statsverket torde det vara af underordnad
betydelse, hvilketdera som sker. Om än ersättningen i något eller
några fall skulle komma att utgå i eu summa, hvilken i sådant fall bör
motsvara årsafgifterna kapitaliserade efter viss procent, torde dock för
likformighetens skull den regeln böra uppställas, att ersättningen skall
utgå genom årliga afgifter. Härigenom skulle äfven den fördelen vin¬
nas, att tomträtten i innehafvarnas band hölle sig i samma värde för
likartade tomter. Kommittén har därför ansett sig böra föreslå, att
ersättningen för ifrågavarande tomtupplåtelser må i allmänhet utgå i
årsafgifter.
Vid bestämmandet af denna afgäld har kommittén ansett det höra
beaktas, att det icke är fråga om äganderätt till tomterna utan endast
om nyttjanderätt, och att staten därför ej torde kunna påräkna att utfå
en afgäld, som motsvarar tomternas fulla värde, men å andra sidan äf¬
ven att upplåtelsen afser en tryggad besittningsrätt under lång tid
framåt, och att tomterna under denna tid helt visst komma att stiga i
värde ganska väsentligt.
Sistnämnda omständighet har ock föranledt kommittén att taga
under öfvervägande, huruvida icke tomtafgifterna borde åtminstone en
gång regleras under upplåtelsetiden, exempelvis efter 30 eller 35 år,
för att kunna bestämmas för den återstående tiden efter då rådande
förhållanden. Härigenom skulle dock en viss osäkerhet om tomträttens
värde uppkomma. Tomtinnehafvarna skulle alltid hafva att motse en
stegring i afgifterna, oviss till sitt belopp, äfven om redan nu en gräns
för stegringen bestämdes, hvilken icke finge öfverskridas. Om man än är
förvissad om, att regleringen skulle komma att ske efter rättvisa och
humana grunder, kan dock ej förnekas, att en sådan reglering skulle
komma att verka som ett men på tomträtten. Ty om denna reglering
skulle blifva af betydelse för statsverket, torde gränsen uppåt böra sät¬
tas förhållandevis högt. I annat fall blir en sådan föreskrift af så föga
värde, att den kan mera skada än gagna. Dessutom har kommittén
ansett det billigt, att uppgörelsen grundar sig på nuvarande förhållan¬
den, såsom sker vid dylika uppgörelser mellan enskilda, vare sig det
gäller äganderätt eller nyttjanderätt. Om alltså kommittén velat föreslå
39
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
fixa afgifter för hela upplåtelsetiden, behöfver därför ej den motsedda
värdestegringen lämnas obeaktad vid beloppets bestämmande.
Med hänsyn till nu angifna förhållanden har kommittén ansett sig
kunna uppskatta den ersättning, staten skäligen bör begära för tomt¬
upplåtelserna i Vaxholm, till en årlig afgäld af tre procent å det upp¬
skattade värdet, enligt kommitténs förenämnda förteckning. Härvid har
kommittén sökt att så rättvist och billigt som möjligt afväga, å ena
sidan, statens kraf på en skälig inkomst för marken och, å den andra
sidan, tomtinnehafvarnas intressen och förmåga att utan olägenhet
kunna erlägga afgälden. Hvad särskilt beträffar den föreslagna pro¬
centen — tre procent — har därvid tagits hänsyn till, att tomterna
värderats till sitt fulla värde enligt kommitténs åsikt och att skillnaden
mellan värdet i tomtinnehafvarens hand af äganderätt och af tomträtt
skulle särskildt komma till synes genom en låg procentberäkning å
tomtvärdet.
Den justering af arealerna enligt kommitténs förteckning, hvilken
lärer uppkomma vid tomternas uppmätning på marken, bör gifvetvis,
ehuru den utan tvifvel torde i regel blifva oväsentlig, föranleda mot¬
svarande ändring i afgälden för vederbörande tomter.
Med de af kommittén sålunda föreslagna tomtafgifterna skulle Kro¬
nans inkomster af Vaxholm, sedan all för upplåtelse afsedd mark blif¬
va upplåten, uppgå till omkring 35,000 kronor årligen, däraf för nu
upplåtna tomter omkring 20,700 kronor. Då de årliga inkomsterna af
nuvarande tomterna för de senaste fem åren uppgått till i medeltal en¬
dast 4,600 kronor, skulle ökningen blifva afsevärd.
I betraktande däraf, att de nuvarande tomtörena äro synnerligen
låga, samt att vissa tomtinnehafvare delvis i anledning häraf för besitt¬
ningsrätten till af dem innehafva tomter erlagt ganska stora belopp,
torde enligt kommitténs åsikt åtminstone till en början de föreslagna
tomtafgifterna komma att af torntinnehafvarna anses betungande. Kom¬
mittén har därför ansett billigheten tala för, att de nya afgifterna icke
skulle tillämpas från början beträffande nuvarande innehafvare af tomter
inom staden eller deras blifvande rättsinnehafvare, utan att en öfver-
gångsperiod skulle rörande dessa tomter bestämmas, under hvilken
tomtafgifterna i allmänhet blefve väl något högre än de nu gällande,
men lägre än de föreslagna. Kommittén har härvid beaktat, att de
nuvarande innehafvarna och deras företrädare sedan hundratals år fått
disponera tomterna mot ringa afgift, och att det därför skall kännas
tungt för dem att på en gång få de nuvarande afgifterna afsevärdt för¬
höjda, äfven om de fördelar, som enligt kommitténs förslag erbjudas
dem, till fullo uppväga förhöjningen i tomtafgifterna.
40
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
Kommittén har ansett, att denna öfvergångsperiod bör bestämmas
till femton år, och att tomtafgifterna böra utgå under de första fem
åren med 40 procent, under de därpå följande fem åren med 60 procent
och slutligen under de därpå följande sista fem åren af perioden med
80 procent af de nu föreslagna tomtörena samt först därefter eller efter
femtonde årets utgång med fulla beloppet.
Billigheten torde enligt kommitténs uppfattning ock kräfva, att
motsvarande lindring i tomtafgifter beredes de personer, bvilka på grund
af regleringar inom staden icke erhålla upplåtelse å de af dem nu
innebafda tomter eller tomtdelar, eller hvilka nu innehafva mark, som
förbehållits Kronan, för den händelse de i stället erhålla upplåtelse å
tomter inom det nya stadsplaneområdet. Därvid torde dock böra iakt¬
tagas, att ingen af dessa personer får för något år njuta större procent
minskning i de för tomten fastställda tomtören, än tomtinnehafvare inom
nuvarande stadsgränsen erhåller för samma år.
De föreslagna tomtafgifterna böra, enligt kommitténs mening, utgå
för alla tomter, dock att för nedan omförmälda tomter eller tomtdelar
någon nedsättning i den föreslagna tomtafgiften bör äga rum.
Hos kommittén bar nämligen Vaxholms missionsförening, som enligt
arméförvaltningens fortifikationsdepartements skrifvelse den 5 april 1888
erhållit befrielse från tomtören för den af föreningen innebafda tomten
n:r 80, enär å denna tomt funnes uppfördt ett missionshus, där guds¬
tjänst flera gånger i veckan hölles, anhållit att fortfarande få njuta
dylik befrielse. Kommittén, som inhämtat, att å denna tomt tinnes
uppfördt jämväl ett boningsbus, som delvis är mot hyresafgift uthyrdt,
bar med anledning däraf föreslagit, att beträffande den de! af tomten,
som tillhör detta bus, någon befrielse för eller lindring i tomtören ej
må ifrågakomma. Hvad däremot angår öfriga delen af tomten, bär
kommittén, med hänsyn därtill att omförmälda missionshus användes
som gudstjänstlokal, ansett, att, under förutsättning att detta bus fort¬
farande användes för sådant ändamål, innebafvaren af tomten bör för
sistnämnda del däraf betala endast hälften af den tomtafgift, som
kan komma att fastställas. På samma villkor torde enligt kommitténs
mening tomten n:r 121, som nu innehafves af Frälsningsarmén och
hvarå finnes uppförd eu byggnad, däri gudstjänst plägar hållas, böra
upplåtas till Frälsningsarmén. I detta såväl som i närmast föregående
fall bör dock i upplåtelsehandlingen intagas, att, om tomterna komma
att användas för annat behof än det nuvarande, samma tomtafgift bör
utgå som för andra tomter.
Slutligen bar kommittén ansett, att för de tomter, som upplåtas
Kungl. Mny.ts K åd. Proposition Nr 166.
41
till skolor, minskning i tomtafgiften till hälften bör ske, dock med
iakttagande äfven i detta fall att, om dessa tomter icke längre användas
för nn nämndt ändamål, förmånen af nedsättning i tomtafgifterna bör
upphöra eller ånyo pröfvas. Med undantag af nu nämnda tomter, böra,
enligt kommitténs förmenande, tomtafgifterna utgå oafkortade för samt¬
liga öfriga tomter i Vaxholm.
Arméförvaltningens fortifikations- och civila departement hafva an¬
fört, att de icke funnit något att anmärka mot den utaf kommittén
gjorda värderingen af tomter i Vaxholm och det därpå grundade för¬
slaget till tomtafgifter. Väl hade departementen sig bekant, att åt¬
skilliga tomtinnehafvare i Vaxholm gifvit uttryck åt den åsikten, att
de föreslagna tomtafgifterna vore för höga och att afgifterna borde
bestämmas till ett belopp, ej mycket öfverstigande de ringa tomt¬
ören, som nu utginge. Att de emellertid i själfva verket uppskattade
marken i Vaxholm till ett vida högre värde än som motsvarades af de
nuvarande tomtörena, framginge af de köpeskillingar, som vid handel
mellan enskilda betingades för öfverlåtelse af besittningsrätt till tomter.
Anmärkningsvärdt vore, att någon sänkning af marknadspriset i sist-
berörda hänseende ej förekommit ens under den sista tiden, ehuru all
laglig besittningsrätt upphörde den 1 november 1912. Förklaringen
härtill torde vara att söka i det förhållande, att Kronan ytterst sällan
påkallat tillämpning af de för besittningshafvare ofördelaktiga villkor,
under hvilka besittningsrätten upplåtits, och att dessa därigenom in¬
vagga! sig i en sådan trygghet för fortvaron af besittningsrätten, att
denna, huru vansklig den än varit från juridisk synpunkt, dock vid af-
handlingar mellan enskilda behandlats nästan såsom äganderätt. För
staten såväl som för Vaxholms tomtinnehafvare hade det varit lyckligt,
att icke sådana händelser inträffat, för hvilkas skull villkoren för be¬
sittningsrätten ansetts böra göras så stränga, att värdet af denna rätt
befunnits icke höra uppskattas till mera än 2,5 öre årligen för hvarje
uppskattad kvadratmeter. Men uppenbart vore, att då nya aftal skulle
uppgöras under helt andra förutsättningar än dem, under hvilka de
äldre aftalen tillkommit, och med helt andra rättigheter för nyttjande-
rättshafvarna, villkoren i dessa aftal måste blifva helt andra och tomt¬
afgifterna bestämmas med hänsyn till de rättigheter, i främsta rummet den
lagligen tryggade och orubbliga besittningsrätt, som genom aftalen
förvärfvades. Kommittén hade lagt värdet af själfva marken till grund
för årsafgifterna, som därefter bestämts till tre procent af samma värde.
Enligt departementens åsikt vore detta förfarande riktigt, värderingen
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 126 käft. (Nr 166.) 6
Arméforvalt-
ningens
yttrande.
Öfver-
intendents-
ämbetets
yttrande.
42 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
skälig och årsafgiften såsom ränta betraktad billig. Det af kommittén
gjorda förslag, som äfven af departementen biträddes, att de föreslagna
tomtafgifterna skulle för de tre första femårsperioderna utgå med alle¬
nast respektive 40, 60 och 80 procent samt först efter femtonde årets
slut med fulla beloppet, borde vara för staden och de nuvarande en¬
skilda besittningshafvarna synnerligen tillfresställande, liksom det för¬
hållandet att någon ändring i öfrigt af tomtafgifterna ej skulle äga
rum under hela den till 75 år föreslagna tomträttstiden.
Kommittén både yttrat sig om användningen och dispositionen af
de inflytande tomtafgifterna. Till fullo instämmande i hvad kommittén
härutinnan anfört ville departementen hemställa, att inflytande tomt-
afgifter måtte få användas, utom för de af kommittén angifna ändamål,
jämväl för bestridande af underhåll .af Kronans kajer och tilläggsplatser,
i den man sådant underhåll icke komme att efter aftal åligga staden,
äfvensom af gator och öppna platser inom de Kronan förbehållna
områden.
1 fråga om förvaltningen af Ki-onans mark å Vaxön anslöte forti¬
fikations- och civila departementen sig till af kommittén gjordt förslag,
att förvaltningen skulle skiljas från chefen för fjärde arméfördelningen
och läggas omedelbart under förtifikationsdepartementet med biträde
af fortifikationsbefälhafvaren å Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fäst¬
ning, samt att uppbörden af tomtafgifterna och andra angelägenheter
angående Vaxön såsom fast egendom betraktad skulle öfvergå till
nämnda departement. Förvaltningens ordnande på angifvet sätt förut¬
satte, att fortifikationsbefälhafvaren skulle taga befattning med upp¬
börden af tomtafgifterna och att i hans expedition anordnades kassa¬
förvaltning enligt därom gällande föreskrifter. Det mål, hvartill förslaget
i denna del syftade, torde kunna enklast vinnas därmed, att tomt¬
afgifterna insattes å bankinrättning i Vaxholm, och att de tekniska an¬
ordningarna för öfver vakandet af tomtafgifternas inflytande öfverlämnades
åt fortifikations- och civila departementen efter öfverenskommelse med
bankinrättningen. Någon särskild kostnad torde ej häraf föranledas
statsverket, men möjligt vore, att banken, för att vara villig mottaga
uppbörden, fordrade att medlen skulle någon tid innestå hos banken.
Öfverintendentsämbetet har ansett, att de af kommittén infordrade
uppgifter angående värdet å mark i städer och orter, närbelägna Stock¬
holm, visat sig i allmänhet vara i så hög grad växlande, att de näppe¬
ligen kunna lämna någon bestämdare ledning i afsedt hänseende, livar-
tdl kommer att, då ifrågavarande orter, undantagandes städerna Öregrund
Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 166. 43
och Östhammar, gemenligen hafva järnvägsförbindelse med hufvudstaden,
de icke äro jämförbara med Vaxholm, som, så länge denna stad alle¬
nast sjöledes står i förbindelse med Stockholm, aldrig kan betraktas
såsom en förstad till hufvudstaden, utan blott såsom en stad för sig
med mycket litet fast invånareantal, men eftersökt såsom uppehållsort
för sommargäster. Åmbetet har af nämnda anledningar för sin del
funnit, att det ifrågasatta grundpriset måste anses väl högt och att de
tomtören, som på grund af detta pris beräknats böra utgå, äro väl
dryga, helst om härvid tages i betraktande att hvad som åtgjorts för
tomternas nuvarande värde icke utförts af Kronan, utan af staden och
tomtägarna själfva. Ökningen från nuvarande inkomstbelopp för upp¬
låtna tomter, 4,600 kronor, till beräknad inkomst för upplåtelser, eller
20,700 kronor, har ock synts ämbetet påfallande stor, i all synnerhet vid
tanke på att Kronan icke behöfver under de nya förhållandena ikläda
sig några som helst utgifter med undantag möjligen af bidrag till blif¬
vande vattenverk.
Det af kommittén föreslagna grundpris af 2 kronor per kvadrat¬
meter för tomter utanför den nuvarande stadsgränsen har öfverintendents-
ämbetet funnit öfverensstämmande med rättvisan, men har tillika såsom
sin åsikt uttalat, att, när innehafvare af tomt i den gamla staden på
grund af mellankommande omständigheter blifver nödsakad att afstå
sin nuvarande tomt och söka sig ny sådan inom det nya stadsplane-
området, uppiåtelsepriset för honom rättvisligen bör beräknas efter
enahanda grundpris, som är gällande inom den gamla staden.
Stadsfullmäktige i Vaxholm hafva anfört, att det inom staden väckt
de allvarligaste bekymmer och den största bestörtning att erfara, huru¬
som kommittén vid behandling af de ekonomiska frågorna på ett en¬
sidigt sätt tillgodosett Kronans intressen utan tillbörlig hänsyn till, huru¬
vida staden och då närmast tomtinnehafvarna kunde bära de föreslagna
bördorna.
Särskilt torde härvid böra framhållas kommitténs öfverdrifna upp¬
skattning af tomtvärdena och de däraf beroende höga tomtafgifterna.
Enligt kommitténs förslag skulle nämligen tomtafgifterna för de nu¬
varande tomterna uppgå till 20,475 kronor, under det att de nu utgående
afgifterna, häri inbegripet de från föreslagen tomträttsupplåtelse undan¬
tagna 21 tomter, belöpte sig till omkring 4,600 kronor. Härvid vore dock
att märka, att af detta senare belopp endast 872 kronor 99 öre tillfallit
Kronan, under det att resten anslagits för stadens reglering, allt i
öfverensstämmelse med nådiga brefvet af den 18 april 1879, hvarför,
enär nuvarande stadsområdets reglering hädanefter enligt kommitténs
Stadsfullmäk¬
tiges yttrande.
44
Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160'.
förslag komme att åligga samhället själft, Kronans inkomst af detta
område skulle i det närmaste 24-dubblas.
I själfva verket vore en objektiv värdering af marken förenad med
vissa svårigheter, ity att Vaxholms tomtinnehafvare i förhållande till
Kronan vore ställda i ett läge, som tvingade dem att underkasta sig
nära nog hvilka villkor som helst, och det kunde nästan synas, som
om kommittén, som måhända ansett sig skyldig tillgodose i första hand
Kronans intressen, påverkats af dessa förhållanden.
Det vore dock stadsfullmäktiges lifliga förhoppning, att statsmakterna
ej på minsta vis ärnade begagna sig af den öfvermäktiga ställning, som
jordägaren i detta fall innehade gent emot besittningshafvaren, och en¬
sidigt fastställa tomtafgälderna.
Vid försök att komma till en rättvis uppskattning af markens värde
syntes man till en början kunna anställa en jämförelse med värdena å
närmast kringliggande mark. Härvid måste då först erinras om, att
marken i de Vaxholm närliggande så högt uppskattade villasamhällena
Stegesund, Skarpöborg m. fl. betingar ett pris af 0,55 å 1,32 kronor per
kvm., och att dessa orter torde erbjuda lämpligare jämförelsepunkter än de
af kommittén åberopade, mer eller mindre aflägset liggande samhällena.
Beklagas måste därjämte, att kommittén ej syntes hafva fäst tillbörligt
afseende vid att Kronans mark vid det så välbelägna Mörby nyligen
åsatts ett tomtvärde af endast 15 öre per kvm. Dessutom ville stads¬
fullmäktige framhålla, att stadens nuvarande område, utgörande 50—60
tunnland, af kommittén uppskattats till omkring 700,000 kronors värde,
under det att det alldeles bredvidliggande Bogesundsgodset, utgörande
omkring 6,600 tunnland, vore upptaxeradt till 569,000 kronor.
Att på detta sätt bedöma jordvärdet i Vaxholm efter det rena mark¬
värdet kunde hafva visst fog sig, om man besinnade, att det värde,
marken därstädes finge anses äga utöfver det rena jordvärdet, hufvud¬
sakligen åvägabragts genom många generationers nedlagda arbete och
kostnader till förbättring af den oländiga och ifrån början till bebyggande
alldeles otjänliga mark, som af Kronan upplåtits. Att nu höja tomtaf-
giften på grund af det ökade markvärde, som genom detta tomtinne-
hafvarnas eget ax’bete sålunda uppstått, kunde ej vara förenadt med
rättvisa och billighet, livarjämte borde erinras därom, att de regleringar
i Vaxholm, som verkställts genom Kronans försorg, bekostats af sär-
skildt afsatt del af de utgående tomtörena och sålunda i sista hand fått
af tomtinnehafvarna själfva vidkännas.
Å andra sidan ville stadsfullmäktige ej förneka det ekonomiskt be¬
höriga i att en jordägare inom vissa gränser höjde tomtafgiften utöfver
45
Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr lfiG.
den af markvärdet betingade minimiafgälden, därest besittningstagare!!
genom goda konjunkturer eller andra omständigheter kunde hafva
synnerlig förmån af besittningsrätten. Men i hvarje fall måste det här¬
vidlag ytterst komma an på besittningstagarens förmåga att bära de
ökade krafven. Som det ville synas, hade kommittén, som ju på grund
af sin sammansättning saknat en på erfarenhet grundad uppfattning om
stadens ekonomiska bärkraft, bort söka åstadkomma någon utredning
därom. I saknad af en sådan hade stadsfullmäktige, för hvilka kom¬
mitténs öfverskattning af tomternas afkastningsmöjlighet genast fram¬
stått, försökt åvägabringa en statistisk utredning öfver Vaxholmstomternas
räntabilitet under förutsättning af de af kommittén föreslagna tomt-
afgifterna.
Nämnda statistiska utredning utvisade, att tomternas räntabilitet
under de i utredningen närmare omnämnda förutsättningar skulle blifva
ytterst svag. Af de i statistiken upptagna 192 tomter eller tomtkom¬
plex utvisade endast SO någon vinst, uppgående till sammanlagdt 5,507
kronor, under det öfriga 162 utvisa en förlust af 71,532 kronor, hvarför
en sammanlagd brist af 66,025 kronor uppstode.
Af sättet för statistikens uppställande framginge således, att det i
byggnaderna nedlagda kapitalet ej komme att lämna mera än omkring
två procent ränta. I detta sammanhang kunde omnämnas, att ränta¬
biliteten för närvarande vore omkring 2,8 procent. För den oinvigde
kunde detta förhållande synas öfverraskande, men hade sin förklaring
i stadens ekonomiska efterblifvenhet och stagnation.
För undvikande af missförstånd af de siffror, som statistiken gifvit
vid handen, ville stadsfullmäktige erinra om, att den förlust, som påvi¬
sats, i många fall ej i verkligheten framträdde som sådan, enär dels tomt-
innehafvarna sjkifva ofta nog egenhändigt verkställde reparationer, ren¬
hållning och flera andra underhållsarbeten och därför i sådana fall del¬
vis undginge direkta utgifter, dela ränta på byggnad skapitalet, då det¬
samma ej upplånats, äfvensom afskrifning ej gjorde sig gällande som
kontanta utgifter.
Af det redan anförda torde f ramgå, att höjning af nuvarande tomt-
afgifter ej kunde motiveras med åberopande af tomtinnehafvarnas för¬
måga att kunna bära ökade bördor.
Som skäl för ökning af tomtafgifter skulle möjligen kunna åbero¬
pas, att kommitténs förslag till n3r upplåtelseform i vissa fall erbjöde
större trygghet för besittningstagaren än den nu gällande. t Härvid
måste dock erinras, att den betänkligaste punkten i nuvarande upplå¬
telsebref, afröjningsklausulen, i praktiken aldrig tillämpats, utan Kronan
46
Kung1. Maj.ts Nåd■ Proposition Nr 166.
hade vid de få tillfällen, då tomter återtagits för militära behof, städse
lämnat skäligt vederlag, hvarför de nu af kommittén föreslagna bestäm¬
melser om vederlagsskyldighet för Kronan, utan tvifvel ägnade att öka
trygghetskänslan hos tomtinnehafvarna, likväl endast innebure ett for-
melt godkännande af nu gällande praxis, en omständighet, som kom¬
mittén synes hafva förbisett.
Äfven måste villigt erkännas, att den föreslagna tomträtten gifvet-
vis hade sina fördelar framför annan nyttjanderätt, särskildt på grund
af möjligheten att kunna erbjuda densamma som kreditunderlag. Dock
finge ej förbises, att någon för tomträtt afsedd allmän kreditanstalt ej
existerade i vårt land och efter allt att döma ej heller komme att uppstå,
hvarför denna förmån ej torde komma att få någon större betydelse.
Skulle Kronan träda emellan och grunda en sådan anstalt, hvilket vore
högeligen önskvärd!, blefve förhållandena annorlunda.
För att nu återgå till frågan om en lämplig grund för värdering
af marken ville stadsfullmäktige erinra om, hurusom vid frågan om
friköpande åren 1901 och 1902 en värderingsnänmd tillsattes, bestående
af eu representant för arméförvaltningen och en för Vaxholms stad
jämte en af Konungens befallningshafvande i länet utsedd opar¬
tisk sakkunnig, nämligen förste landtmätaren i Stockholms län, för
att saluvärdera tomterna. Resultatet af denna värdering hade blif¬
va, att marken åsattes ett värde af 1,50 kronor per uppskattad kvm.
enligt hittills gällande gradering, uppgjord 1880, motsvarande ett me¬
delvärde af omkring 1 krona pr kvm. Kommittén hade emellertid utan
närmare angifvet skäl ansett denna värdering vara för låg, hvarjämte
anmärkning desslikes framställts mot graderingen.
Att märka vore dels att denna värdering verkställts under en tid,
då markpriset på grund af liflig byggnadsverksamhet och enastående
gynnsamma konjunkturer nått sin höjdpunkt, dels att den i ärendet
angående friköpande vitsordats och åberopats såväl af fortifikationsde-
partementet som Konungens befallningshafvande i Stockholms län.
En sammanställning af de olika värderingarna af tomtmarken i
Vaxholm ställde sig sålunda:
pr uppskattad
kvm.
kr.
medelpris
pr kvm.
kr.
Markvärde beräknadt efter nuvarande tomtafgift
Enligt värderingsnämnden............................................
Enligt kungl. kommitténs förslag.............................
0,83
1,50
0,55
1,00
2,50
Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
47
Hvad anmärkningen mot graderingen anginge, torde det vara stats¬
makterna likgiltigt, hvilken gradering som följdes. För sin del ansåge
stadsfullmäktige den nu gällande äga företräden framför den af kom¬
mittén verkställda. Otvifvelaktigt vore ock, att en ny gradering skulle
komma att väcka missnöje och oro, hvarför en rubbning af tomternas
inbördes värde ej borde annat än i tvingande fall äga rum.
Af förestående försök att belysa den ekonomiska ställningen i sta¬
den framginge oförtydbart, att all höjning af nuvarande tomtafgifter
komme att hårdt drabba såväl tomtinnehafvarna som medelbart staden
i sin helhet samt yttermera försämra det redan nu tryckta ekonomiska
läget. Skulle emellertid statsmakterna i trots af hvad i denna sak an¬
förts finna skäligt att ålägga högre utgifter, ville stadsfullmäktige på
grund af svårigheten att framlägga fullt bindande skäl för en ny be¬
räkningsgrund anhålla, att tomtafgiften måtte grundas på en värdering
af marken, som under inga förhållanden finge öfverskrida den af ofvan-
nämnda värderingsnämnd åsätta.
Sannolikheten talade för, att denna värdering, uppkommen som
förut sagts under högkonjukturer, med hänsyn till den stadiga nedgång
i tomtpriser i allmänhet, som de senaste åren gjort sig så mäikbar,
under den föreslagna tomträttstiden ej komme att visa sig för låg.
Kommitténs optimistiska uppfattning om stigande tomtvärden under
upplåtelsetiden, hvilken uppfattning i viss mån syntes hafva inverkat
på de föreslagna höga tomtafgifterna, stode i uppenbar strid med ut¬
vecklingen på detta område, som karaktäriserades af rik tillgång på
tomter och däraf följande låga priser.
Med afseende på de föreslagna afgifterna hade kommittén gjort
skillnad mellan församlingens och stadens allmänna tomter och de en¬
skilda föreningarnas. Hvad de förra beträffade, hade kommittén lagt
afgäld på tomt för prästgård, prästens och klockarens lönejordar, råd¬
hus, fattighus och skolhus, det sistnämnda dock med blott half afgäld.
Aldrig tillförne hade någon som helst afgäld tagits å dessa platser och
några skäl, hvarför sådan nu skulle påläggas, hade kommittén icke
andragit. Då de flesta af nu ifrågavarande tomter afgiftsfritt fått dispo¬
neras af samhället i flera hundra år samt enskilda jordägare numera
så ofta lämnade fria tomter för allmänna ändamål, syntes det staten
värdigast att ej heller nu kräfva sådan afgift.
Hvad sedan anginge tomter för missionshus, frälsningsarmén och
föreningar för social verksamhet, exempelvis för nykterhetens befräm¬
jande, ville stadsfullmäktige föreslå, att de föreningar, som nu funnes
i staden, där hade tomter och där arbetade i kristligt och socialt hän-
48
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
Knngl. Maj.ts
befallnings-
hafvandes
yttrande.
seende gagnande, måtte få dessa tomter upplåtna utan afgift så länge
de användes för sitt bestämda ändamål, detta så mycket hellre, som
sådana tomter och på dem uppförda byggnader enligt skattelagen vore
befriade från erläggande af utskylder. Mot förslaget att Vaxholms
missionsförening erlade afgift för å tomten uppfördt boningshus, funnes
intet att invända. Kyrkostämman hade uttalat sig i samma riktning.
Då stadsfullmäktige nu räknat med en eventuell höjning af nu-,
varande afgifter till nära nog dubbla beloppet, så vore en öfvergångs-
period väl motiverad; och ville stadsfullmäktige föreslå, att afgifterna
skulle utgå under de 10 första åren af den för upplåtelse med tomträtt
föreslagna 75-årsperioden med 60 % och under de därpå följande 5
åren med 80 % af de bestämda beloppen, men efter 15:de årets utgång
med fulla beloppet.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län har anfört
följande:
Kommittén, som icke ansett den åren 1901 och 1902 gjorda värde¬
ringen kunna läggas till grund för beräkningen af de framtida tomt-
afgifternas belopp, hade verkställt en ny värdering af tomterna i staden.
Kommittén hade därvid åsatt tomterna ett grundpris af en krona 50
öre för hvarje kvadratmeters areal och, utgående från detta grundpris,
därtill lagt värdet af de fördelar i olika afseenden, som ansetts tillhöra
hvarje särskild tomt. Med tillämpning af denna metod hade hvarje
tomt åsätta visst värde, beräknadt efter det värde, hvarje kvadratmeter
af tomten ansetts äga. Värdet å kvadratmetern företedde en betydande
olikhet de särskilda tomterna emellan och växlade mellan 1 krona 65
öre och 6 kronor.
Högsta värdet för kvadratmeter vore enligt 1902 års värdering 1
krona 50 öre, enligt kommitténs 6 kronor. En jämförelse mellan de
två värderingsinstrumenten gåfve vid handen, att genom kommitténs
värdering de särskilda tomterna åsatts värden, som högst betydligt
öfverstege de i 1902 års instrument upptagna värdena.
Kommittén hade föreslagit, att samtliga såsom byggnadstomter å
en förslaget bifogad karta utmärkta områden skulle upplåtas med tomt¬
rätt under högst 75 år mot en afgäld af tre procent af det upplåtna
områdets uppskattade värde enligt kommitténs värdering.
Stadsfullmäktige, som icke haft något att anmärka mot områdenas
upplåtande med tomträtt under högst 75 år, hade ansett, att afgälden
icke borde. sättas högre än tre procent af det värde, hvartill tomterna
uppskattats vid 1902 års värdering.
49
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
Då Kung]. Maj:ts befallningshafvande, som icke hade något att
invända mot vare sig områdenas upplåtande med tomträtt under 75 år
eller afgäldens bestämmande till tre procent af tomtvärdet, nu ginge
att yttra sig ifråga om det värde, som borde läggas till grund för af¬
gäldens bestämmande, tilläte sig Kung]. Maj:t‘s befallningshafvande till
en början att erinra om sitt den 17 november 1904 afgifna underdå¬
niga utlåtande öfver då föreliggande förslag till friköpande från Kronan
af tomterna i Vaxholm. Kungl. Maj:ts befallningshafvande hade då
yttrat, att vid bestämmande af inlösningspriset syntes hänsyn böra
tagas därtill, att innehafvarna åt jorden redan då finge anses äga en
ganska tryggad besittningsrätt till den jord, de och deras företrädare
under en så lång tidsföljd disponerat, i synnerhet som den i upplåtelse¬
kontrakten förekommande bestämmelsen, att, i fall tomterna för militära
ändamål erfordrades, därå befintliga hus och byggnader skulle bort¬
tagas och marken jämnas, måste dåmera, sedan Vaxholms fästnings
betydelse såsom försvarsverk i så afsevärd grad förändrats, anses
hänföra sig till ett undantugsförhållande, med hvilket knappast vidare
vore att räkna, och att det därför syntes vara med billighet öfver¬
ensstämmande, att lösningssumman sattes lågt och i intet fall bestäm¬
des högre än den af arméförvaltningen tillsatta värderingskommittén
föreslagit.
Den lösningssumma, som då var ifrågasatt och mot hvilkens storlek
arméförvaltningen icke syntes hafva haft något att erinra, hade varit
det af 1902 års värderingsmän tomterna åsätta värde, hvilket värde
stadsfullmäktige nu önskade skulle ligga till grund för afgäldernas be¬
stämmande. Så vidt Kungl. Maj:ts befallningshafvande hade sig bekant,
framställdes vid nämnda tidpunkt icke någon anmärkning mot detta
värde. Man torde sålunda hafva rätt att antaga, att detta värde då
ansågs motsvara tomternas skäliga markvärde. Frågan blefve då den,
om efter år 1902 sådana omständigheter inträffat, som kunde motivera
en höjning af markvärdet. Om också på andra orter en höjning i
markvärdet visat sig, och denna höjning möjligen i sin mån kunde an¬
ses hafva öfvat inflytande på markvärdet äfven inom Vaxholm, gåfve
dock de ekonomiska förhållandena inom själfva Vaxholm icke anledning
till ett sådant antagande.
Med afseende å den här ofvan redan framhållna betydande skill¬
naden mellan 1902 års värdering och den af kommittén verkställda,
kunde Kung]. Maj:ts befallningshafvande icke för sin del biträda den
senare. Då emellertid Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke vore i
Bihang till Riksdagens protokoll 1911. 1 sand. 126 käft. (Nr 166.) 7
50
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
tillfälle att föranstalta om ny värdering, ansåge sig Kungl. Maj:ts be¬
fallningshafvande böra i underdånighet hemställa att, därest 1902 års
värdering icke ansåges böra läggas till grund för afgäldens bestäm¬
mande, Kung!. Maj:t täcktes låta verkställa ny värdering af tomterna.
Vid en sådan ansåge Kungl. Maj:ts befallningshafvande böra tagas
i betraktande, å ena sidan, den långa tid, under hvilken tomterna varit
till enskilda upplåtna, och den kultur, till hvilken tomterna därunder
uppbragts, samt tomtinnehafvarnas på dessa förhållanden grundade an¬
språk att anses äga en i viss mån tryggad besittningsrätt till tomterna
och, å andra sidan, den värdestegring, som under den blifvande 7 5-
åriga upplåtelsetiden kunde komma tomterna till godo i följd af för¬
månligare upplåtelsevillkor eller andra på markvärdet inverkande om¬
ständigheter.
Stadsfullmäktige hade ansett, att de af kommittén föreslagna ned-
sättningar i afgälden för vissa tomter borde utsträckas till åtskilliga
andra tomter och omfatta befrielse från afgälds utgifvande för dessa
tomter. Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansåge, att de skäl, som
enligt 5 § i gällande bevillningsförordning föranledt till befrielse från
erläggande af bevillning till staten för vissa slag af fastigheter, äfven
borde vara bestämmande ifråga om befrielse från skyldigheten att er¬
lägga till staten utgående tomtafgälder och att följaktligen tomter, som
användes för de i nyssnämnda paragraf omförmälda ändamål och för
hvilka af sådan anledning fastighetsbevillning icke erlades, äfven be¬
friades från tomtafgifter.
Beträffande de föreslagna öfvergångsbestämmelserna, innefattande
nedsättning under vissa år i de tomtafgifter, som komme att bestäm¬
mas, torde frågan härom böra komma under bedömande i sammanhang
med dessa afgifters definitiva fastställande, och torde följaktligen, om
ny värdering af tomtmarken komme att äga rum, äfven denna fråga
böra underkastas förnyad pröfning. Skulle tomtafgifterna komma att
utgå i enlighet med stadsfullmäktiges hemställan, torde som en följd
däraf äfven öfvergångsbestämmelserna böra affattas enligt stadsfullmäk¬
tiges förslag. Komme åter den af kommittén gjorda värdesättningen
att läggas till grund för tomtafgifternas bestämmande, ansåge sig Kungl.
Maj:ts befallningshafvande böra med hänsyn därtill, att i sådant fall
afgifternas belopp komme att i så hög grad öfverstiga nu utgående
afgifter, hemställa om förlängning i öfvergångsperiodcn från nu före¬
slagna femton år till åtminstone tjugufem år.
51
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166-
Det torde näppeligen kunna bestridas, att den i nådiga brefvet den Departement»
18 april 1879 bestämda årliga afgiften af 2,5 öre för hvarje uppskattad chefen‘
kvadratmeter af tomt numera är synnerligen låg och borde höjas,
äfven om tomterna skulle upplåtas med samma slags nyttjanderätt som
hittills. För den händelse tomträttsinstitutet införes, hafva stadsfull¬
mäktige icke bestridt befogenheten för Kronan att höjatomtafgifterna; men
stadsfullmäktige hafva såsom skäl för, att höjningen måtte hållas inom
vissa begränsade linjer, åberopat tomtinnehafvarnas ringa ekonomiska
bärkraft. Utan att kunna ingå i närmare pröfning af detta skäl finner
jag däri eu ytterligare anledning att icke göra tomträttsinstitutet obliga¬
toriskt. Den, som saknar tillfälle att i högre grad än nu är fallet ekonomiskt
utnyttja den tomt, han innehar, och den, som icke kan eller icke vill
begagna sig af det kreditunderlag, tomträtten erbjuder, synas mig böra
beredas möjlighet att få behålla tomten på ungefär samma villkor som
hittills, endast med eu af den sedan 1879 inträdda höjningen i jord¬
värdet betingad mindre ökning af tomtafgiften.
I fråga om ersättningen för tomträttsupplåtelse delar jag kommit¬
téns åsikt, att denna bör bestämmas till en viss procent af markens
uppskattade värde och att tomtafgifterna icke böra regleras under upp¬
låtelsetiden.
Kommittén har också verkställt en uppskattning af tomterna i
Vaxholm, hvilken uppskattning emellertid icke omfattar de för Kronans
framtida behof reserverade tomterna och icke heller tomterna inom det
nya stadsplaneområdet. Då likväl icke blott stadsfullmäktige utan äfven
Kungl. Maj:ts befallningshafvande och öfverintendentsämbetet ansett
denna uppskattning för hög, torde densamma böra underkastas en re¬
vision, hvarvid uppskattningen jämväl i erforderliga delar kompletteras.
För sådant ändamål synes lämpligen böra tillsättas en särskild värde-
ringsnämnd.
Då kommittén föreslagit tomträttsafgiften till tre procent af mar¬
kens värde, har kommittén uttryckligen angifvit, »att skillnaden mellan
värdet i tomtinnehafvarens hand af äganderätt och af tomträtt skulle
särskild! komma till synes genom en lag procentberäkning å tomt¬
värdet». Denna skillnad föreligger emellertid äfven vid statens tomt-
rättsupplåtelser vid Trollhättan och Mörby, men vid dessa bär tomt¬
rättsafgiften bestämts till fyra procent af markvärdet. Ett afsteg från
denna sålunda af statsmakterna redan fastslagna norm torde dock kunna
motiveras i fråga om tomträttsupplåtelserna i Vaxholm med hänsyn till
den långa tid, under hvilken tomterna varit upplåtna till enskilda, och
tomtinnehafvarnas härpå grundade anspråk att anses äga en i viss mån
52
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
tryggad besittningsrätt till tomterna, hvartill kommer den omständig¬
heten, att det verkliga markvärdet, sådant det kommer att framgå ge¬
nom den af mig föreslagna värderingen, delvis är ett resultat af före¬
gående och nuvarande tomtinnehafvares verksamhet.
Kommittén har föreslagit endast half afgäld i fråga om de tomter,
som användas af Vaxholms missionsförening och frälsningsarmen, samt
de till skolhus använda tomter. På sätt stadsfullmäktige redan an¬
märkt skulle däremot enligt kommitténs förslag hel afgäld utgå för
prästgårdstomten, rådhustomten och fattighustomten. Dessa afgälder
torde för Kronan ej vara af den betydelse, att man icke lämp¬
ligen bör afslå stadsfullmäktiges, af Kung!. Maj:ts befallningshafvande
understödda önskan, att frihet från tomträttsafgift må äga rum i fråga
om de tomter, som nu eller med Kungl. Maj:ts tillstånd framdeles
innehafvas af kommunen eller församlingen eller användas af allmänna
undervisningsverk, nykterhetsföreningar, frälsningsarmén eller andra
barmhärtighetsinrättningar och för Indika, enligt gällande bevillnings¬
förordning, fastighetsbevillning icke erlägges. Vaxholms missionsför¬
ening bör på samma sätt i enlighet med stadsfullmäktiges önskan be¬
frias från tomtäfgäld utom för den del af tomten, som tillhör därå
uppfördt boningshus.
Beträffande öfvergångstiden förordar jag kommitténs förslag i
hvad det afser tomter, som med tomträtt upplåtas till deras nuva¬
rande innehafvare. Men vida sämre ställda än sådana tomtinnehafvare
äro, enligt hvad förut framhållits, innehafvare af de för Kronans fram¬
tida behof reserverade tomterna. För att dessa må finna med sin fördel
förenligt att så snart som möjligt utflytta och för att så vidt möjligt
hålla dem skadeslösa för utflyttningen synes lämpligt att nedsätta af-
gifterna för de tomter, som de med företrädesrätt välja inom det nya
stadsplaneområdet, dock så att afgifterna under sista delen af den 75-
åriga tomträttstiden utgå med hela beloppet, på det att dessa tomter
därefter icke må vara underkastade andra villkor än öfriga tomter.
För sådant ändamål föreslår jag, att tomträttsafgifterna för nuvarande
innehafvarna af de för Kronans framtida'behof reserverade tomterna
skola utgå med 25 procent under de första 20 åren, med 50 procent
under därpå följande 20 åren, med 75 procent under därpå följande
20 åren och med fulla beloppet under de sista 15 åren af den 75-åriga
upplåtelsetiden.
Med innehafvarna af de för Kronans framtida behof reserverade
tomterna torde böra jämnställas innehafvare af tomter, som till följd
53
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 166.
af den blifvande stadsplaneregleringen eller af annan anledning skola
afstås till staden eller enskilda.
I fråga om användningen och förvaltningen af de från området
öster om den föreslagna nya stadsgränsen inflytande inkomster ansluter
jag mig till hvad arméförvaltningens fortifikations- och civila departe¬
ment anfört; dock att underhåll af gator och andra allmänna platser,
beträffande hvilka jag i fortsättningen kommer att föreslå att nödig
mark skall med äganderätt utan ersättning upplåtas till staden, bör
åligga staden.
54
Kung!. Mai ds Nåd. Proposition Nr 166.
Kommitténs
förslag.
Upplåtelse af område, som icke är tomt.
Kommittén bär föreslagit:
att enligt stadsplanen erforderlig mark för gator, torg, parker och
andra allmänna platser afgiftsfritt upplåtes till staden med nyttjanderätt
tillsvidare under 75 år, mot skyldighet för staden att väl underhålla
och vårda dessa platser för därmed afsedda ändamål;
att platsen för kyrkan med tillhörande kyrkogård samt nuvarande
begrafningsplatscn på samma sätt och för samma tid upplåtas till staden;
att beträffande upplåtelsen till staden af det nuvarande exercis¬
fältet söder om Blynäsgatan skall särskildt gälla, att det endast får
användas såsom öppen plats för promenader, idrottsöfningar o. d., med
rätt dock för staden att anlägga vägar dels på dess västra sida utmed
kvarteren Terra Nova och Framnäs, dels ock i Hamngatans förlängning
öfver fältet till korsningen af Blynäs- och Tvärgatorna, allt under förut¬
sättning att dessa förbindelseleder hållas i ungefär samma plan som de
närliggande delarna af exercisfältet, att Kronan förbehålles rätt att för
truppöfningar med företrädesrätt framför staden eller annan använda
fältet, samt att staden icke äger utan arméförvaltningens fortifikations-
departements medgifvande rätt att å exercisfältet uppföra byggnader
eller därå verkställa planteringar;
att det staden omgifvande, Kronan tillhörande strand- och vatten¬
område, med undantag af hvad enligt nådiga brefvet den 25 februari
1910 förbehållits Kronan, upplåtes till staden med nyttjanderätt tills¬
vidare under 75 år med rättighet att, efter medgifvande af arméför¬
valtningens fortitikationsdepartement, utföra de anläggningar och vid- *
taga de anordningar, som för sjöfartens och därmed sammanhängande
angelägenheters ordnande kunna finnas lämpliga, dock mot villkor att
staden skall väl vårda och underhålla området med därå gjorda anlägg¬
ningar, att förmånsrätt till användande af tilläggsplatser vid kajer och
i hamnar alltid skall tillkomma Kronan för dess båtar och farkoster,
att hamnumgälder eller andra utgifter till staden för begagnandet af
tilläggsplats eller af andra till sjöfartens främjande «ch bekvämlighet
af staden gjorda anordningar ej skola af Kronan erläggas, samt att
vattenområdet i sin helhet skall vara öppet för allmän trafik utan annan
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166. 55
inskränkning än den, som kan följa af bestämmelser i en blifvande
hamnordning eller andra laga föreskrifter;
att den till ifrågavarande vattenområde hörande fiskerätten jämväl
på enahanda sätt öfverlåtes till staden, hvilken dock ej må upplåta
fisket till annan, utan skall detsamma vara tillgängligt för samtliga
invånare i staden samt för personalen vid i orten förlagda trupper och
annan därstädes bosatt mititärpersonal;
att af den till gator, torg, hamnområden och andra allmänna platser
upplåtna mark äfvensom af det till staden upplåtna vattenområde skola,
närhelst Kronan det begär och sålunda äfven under den bestämda upp¬
låtelsetiden, det eller de områden, som kunna blifva för något Kronans
ändamål behöfliga, återlämnas till Kronans fria disposition utan ersätt¬
ning för därå nedlagda kostnader; samt
att efter upplåtelsetidens slut såväl den till gator, torg, hamnom¬
råden och andra allmänna platser upplåtna mark som vattenområden
skola till staten återgå utan ersättning till staden för därå nedtaga
kostnader.
Med hänsyn till den jämförelsevis långa upplåtelsetiden af 75 år
har det synts kommittén lämpligt, att förbehållet om rätt för Kronan
att återtaga mark, hvarom här är fråga, då den pröfvas behöflig för
militära ändamål, blifver gällande, äfven då marken erfordras för annat
Kronans ändamål.
Såsom motivering för att återtagandet bör ske utan skyldighet för
Kronan att gälda lösen har kommittén anfört, att visserligen kunde det
inträffa, att staden i sådant fall måste återlämna mark, hvarå staden
nedlagt större eller mindre kostnader, men dels torde dessa fall blifva
få, dels torde sådana överenskommelser kunna i förekommande fall
träffas, att dylikt afstående kunde ske med minsta möjliga olägenhet för
staden, och dels torde staden skäligen böra underkasta sig en sådan
eventualitet, då dessa platser och lägenheter upplätes till staden utan
direkt vedertag därför.
Beträffande yttre gränsen af det vattenområde, som borde till staden
upplåtas, har kommittén ansett den grund böra följas, att det vatten,
som enligt allmän tag ansåges tillhöra stranden inom stadsgränsen,
borde med förut angifna undantag, till staden upplåtas. Detjkunde väl
vara sant, att staden för närvarande icke hade behof af heta detta
vattenområde, men då det gifvetvis borde upplåtas på det villkor, att
vattnet i sin helhet skulle vara öppet för allmänna trafiken, allenast
med den inskränkning, en blifvande hamnordning eller andrablaga före¬
skrifter däri kunde bestämma, torde något giltigt skäl mot en sådan
Ur
kommitténs
motivering.
56
Kmujl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 16G.
Kommitténs
förslag om
användningen
af de i nådiga
brefvet den
25 februari
1912 från
upplåtelse
undantagna
strand- och
vattenom¬
råden.
upplåtelse icke kunna anföras. Däremot sjmtes enkelhet och reda i
rättsförhållandena därigenom främjas och stadens befogenhet med hän¬
syn till det omgifvande vattnet blifva på bästa sätt klargjord. Någon
olägenhet för Kronan eller det allmänna syntes däraf ej kunna upp¬
komma. Tomtgränserna mot stranden vore i stadsplaneförslaget så
lagda, att kajer och trafikleder måtte kunna därutanför anordnas efter
behof. Den utanför tomterna belägna stranden skulle alltså åtfölja
vattnet och upplåtas åt staden.
Såsom nyss nämnts skulle af strand- och vattenområde undantagas
hvad som i nådiga brefvet den 25 februari 1910 förbehållit Kronan
d. v. s. Osterhamnen samt Strandgatans kaj och östra delen af Hamn¬
gatans kaj med tillhörande vattenområden.
Kommittén har emellertid ansett, att staden borde få på ett eller
annat sätt disponera äfven dessa kajer, för att hamnförhållandena i staden
måtte blifva fullt tillfredsställande ordnade. Kommittén har erinrat, att
för närvarande icke erlägges några hamnafgifter för angöring af Kronans
kajer, samt vidare anfört, att skulle staden upptaga sådana afgifter för
att erhålla medel till bestridande af kostnaderna för sina hamnar och
kajer, torde det vara nödvändigt att ordna så, att för alla fartyg, för¬
utom Kronans, hamnafgifter upptoges efter gifven, af vederbörlig myn¬
dighet fastställd norm. Det kunde nämligen icke anses lämpligt, att
staden upptoge afgifter vid sina kajer, under det att sådana afgifter
icke upptoges vid Kronans i närheten belägna kajer. Därigenom skulle
egendomliga förhållanden helt visst uppstå. I öfrig! vore det icke mer
än billigt, att afgifter upptoges äfven för tilläggning vid Kronans kajer
till bestridande af underhållskostnad såväl för kajbyggnaderna som för
stadens därintill liggande kajplaner, hvilka staden ordnat och grusade
på sin bekostnad. För ordnandet af denna fråga syntes lämpligast, att
staden finge öfvertaga hela bestyret med hamnens ordnande och under¬
håll samt upptagande af hamnafgifter, och att kajerna till staden öfver-
lämnades utan annan förpliktelse för staden än att väl underhålla dem
och reparera därå uppkomna brister. På sådant sätt finge staden, lik¬
som andra städer, hela hamnfrågan i sin hand. Att Kronan för sina
fartyg och båtar under alla förhållanden skulle förbehållas förmånsrätt
till tilläggningsplats vid stadens samtliga kajer och hamnar framför
andra fartyg och båtar äfvensom frihet från hamnumgälder eller andra
afgifter för begagnandet af dylik tilläggsplats eller af andra till sjö¬
fartens främjande och bekvämlighet utaf staden gjorda anordningar,
borde gifvetvis ingå såsom villkor i upplåtelsen till staden af vatten-
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 166.
57
området i dess helhet och vore för öfrigt föreskrifvet i nådiga brefvet
den 25 februari 1910. Längden af den tid, för hvilken en eventuell
upplåtelse till staden af Kronans nuvarande eller möjligen blifvande
kajer vid staden skulle komma att äga rum, torde lämpligen böra sam¬
manfalla med den tid, för hvilken hamnafgifter af vederbörande myn¬
dighet fastställdes. Sådan fastställelse torde vanligen, enligt hvad kom¬
mittén inhämtat, omfatta en tidsperiod af fem år i sänder.
Kommendanten i Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning samt
chefen för kustartilleriet hafva ansett, att i fråga om upplåtelse af exer¬
cisfältet söder om Blynäsgatan borde gälla, att Kronan förbehölles
företrädesrätt till dess begagnande icke blott för truppöfningar utan
äfven för militärpersonalens gymnastik- ock idrottsöfningar.
Sistnämnde chef äfvensom chefen för marinstaben hafva ansett,
att ifråga om berörda upplåtelse dessutom borde gälla, att för byggna¬
ders uppförande och planteringars verkställande å angifna del af exer¬
cisfältet borde fordras medgifvande af kommendanten.
Chefen för marinstaben har dessutom anfört, att förmånsrätt till
användande af tilläggsplatser vid kajer och i hamnar borde tillkomma
Kronan icke blott för dess egna båtar och farkoster utan äfven för
sådana, som för dess räkning förhyrts eller uteslutande för dess räkning
befraktats.
Arméförvaltningens fortifikations- och civila departement hafva
erinrat, att kommittén i sitt yttrande om strand- och vattenområden icke
särskilt omnämnt Österhamnen, antagligen af det skäl, att denna hamn
ansåges ingå i det genom Kungl. Maj:ts nådiga bref den 26 februari
1910 från upplåtelse undantagna kvarteret Kronudden. Till undvikande
af framtida missförstånd ansåge sig emellertid fortifikationsdepartementet
böra framhålla önskvärdheten af uttrycklig bestämmelse därom, att så¬
väl nämnda hamn som stränderna utmed de områden, som ej komme
att upplåtas till staden eller enskilda, äfveu vore undantagna från den
upplåtelse, hvarom nu vore fråga. I öfrigt biträdde fortifikationsdepar-
tementet hvad kommittén anfört i afseende å upplåtelse såväl af strand¬
ört vattenområden som af exercisfältet samt allmänna platser m. m.,
hvarjämte departementet i anledning af den nuvarande upplagsplatsens
för sopor m. m. intagande i den till upplåtelse afsedda marken ville
meddela, att annan plats för dylikt ändamål, då behof däraf före-
låge, kunde anskaffas efter öfverenskommelse mellan departementet och
staden.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 126 käft. (Nr 166.)
Militärmyn¬
digheternas
yttrande öfver
kommitténs
förslag.
8
58
Öfverinten-
den t siim betets
yttrande.
Stadsfullmäk¬
tiges yttrande.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
Öfverintendentsämbetet har ansett, att ett upplåtande af exercis¬
fältet söder om Blynäsgatan blott till den omfattning kommittén före¬
slagit borde vara för staden fullt antagligt och att af stadsfullmäktige i
Vaxholm begärdt upplåtande af område för en ny begrafningsplats icke
för närvarande vore behöfligt.
Stadsfullmäktige hafva ansett det nödvändigt att skilja på upplåtelse
af mark för gator och öppna platser och upplåtelse af stränder och
vatten.
Hvad först beträffade kommitténs förslag om skyldighet för staden
att, där något Kronans ändamål så fordrade, äfven under upplåtelsetiden
afstå, helt eller delvis, till gator och öppna platser upplåten mark, syn¬
tes detta förslag stå i uppenbar strid med de allra enklaste grundförut¬
sättningarna för en stads tillvaro. Härtill komme, att enligt stadsplane-
lagen Kronan som markägare vore skyldig att upplåta erforderlig
mark till gator och öppna platser, en skyldighet som således ålåge
Kronan så länge staden som sådan ägde bestånd. Skulle genom änd¬
ring i stadsplanen Kronan återtaga mark, som förut blifvit för ofvan
nämndt ändamål upplåten, syntes billigheten fordra, att Kronan godt-
gjorde staden för alla de kostnader, staden nedlagt på sådan mark,
exempelvis vatten- och afloppsledningar, belysningskablar m. m.
Upplåtelsen af platsen för kyrkan med tillhörande kyrkogård samt
begrafningsplatsen borde ske till kyrkoförsamlingen, så länge denna
ägde bestånd.
Kommittén hade vidare föreslagit, att exercisfältet söder om Hamn¬
gatans föreslagna förlängning endast finge användas som öppen plats.
Stadsfullmäktige ville emellertid föreslå, att en gångbana utan diken
och i fältets plan måtte få anläggas öfver fältet till skolhuset.
Magistraten i Vaxholm har inslämt med stadsfullmäktige.
Hvad beträffade upplåtelse af stränder och vatten, förordades kom¬
mitténs förslag, dock att Kronan ej, såsom stadsfullmäktige redan förut
sökt påvisa, borde berättigas återtaga sådan upplåtelse annat än för
militärt ändamål och med ersättningsskyldighet enligt ofvan i fråga om
gator och öppna platser angifna grunder.
Med tillstyrkande af hvad kommittén förordat rörande Strand¬
gatans kaj ville stadsfullmäktige föreslå, att densamma måtte öfverläm-
nas till staden mot underhållsskyldighet. Då en sådan upplåtelse vore
af stor betydelse för staden på grund af kajens nödvändiga och oskilj¬
aktiga samband med det öfriga hamnområdet, så syntes det vara ett
bland lifsvillkoren för staden att tillförsäkras oafbruten dispositionsrätt
59
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
af kajen för hela den tid, som stadsområdet i öfrigt upplåtits. Härtill
komme, att intresset för staden att underkasta sig de dryga kostna¬
derna för de återkommande nödvändiga ombyggnaderna af kajen skulle
väsentligen minskas vid den osäkerhet, som skulle åtfölja en kortvarig
upplåtelse. En stadens rätt till kajen i fråga syntes för öfrigt ligga
däri, att den vore byggd af tomtöresmedel, som eljest skolat användas
för gatureglering, och att staden af uttaxerade medel bidragit till den¬
sammas underhåll.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län har anfört
följande:
Beträffande upplåtelse till staden af den enligt stadsplan erforder¬
liga mark för gator, torg och andra allmänna platser hade kommittén
föreslagit, att denna mark skulle af Kronan upplåtas till staden med
nyttjanderätt tillsvidare under 75 år mot skyldighet för staden att väl
underhålla och vårda dessa platser för därmed afsedda ändamål.
Då emellertid, enligt 8 § stadsplanelagen, mark, som erfordras för
de i fastställd stadsplan upptagna gator, torg och andra allmänna platser,
skulle, ehvad marken tillhörde Kronan, enskild man, menighet eller
inrättning, afstås till staden, och denna bestämmelse icke kunde afse
upplåtelse på viss tid med nyttjanderätt, vore Kronan på grund af
nämnda lagbud pliktig att till staden afstå all dylik mark utan några
inskränkningar i afseende å tiden. Enligt 14 § nämnda lag förutsattes
visserligen, att den, som af markens afträdande lede skada, skulle där¬
för njuta ersättning af staden, men då i detta fall Kronan vore ägare
af alla stadens tomter, torde någon skada öfver hufvud taget icke
kunna sägas tillskyndas Kronan såsom markägare i följd af dylik upp¬
låtelse. Med afseende härå och jämlikt grunderna för 31 § i samma
lag ansåge Kungl. Maj:ts befallningshafvande Kronan icke kunna fordra
ersättning för upplåtelse till staden af sådan mark, som enligt stads¬
plan skulle ingå i gata, torg eller annan allmän plats, därest ej sär¬
skilda omständigheter, såsom t. ex. det upplåtna områdets storlek eller
dylikt, skulle kunna gifva anledning därtill.
Kommittén hade icke heller ifrågasatt, att staden skulle ersätta
Kronan för dylik upplåtelse, men då kommittén föreslagit, att vissa in¬
skränkningar och villkor skulle fästas vid upplåtelsen, hade Kungl.
Maj:ts befallningshafvande ansett sig böra såsom sin mening uttala,
att, äfven om dessa inskränkningar och villkor måsfe bortfalla, Kronan
ändock, såsom varande ensam tomtägare i staden, icke i allmänhet
Kungl. Maj:ta
befallnings-
bafvandes
yttrande.
60
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
kunde af staden fordra ersättning för mark, som Kronan jämlikt 8 §
stadsplanelagen skulle afstå till gata, torg eller annan allmän plats.
Hvad nu sagts om mark gällde naturligtvis äfven sådana strand¬
områden, som enligt stadsplan inginge i allmän plats.
Med den uppfattning Kungl. Maj:ts befallningshafvande hade ifråga
om Kronans skyldighet att till staden afstå mark, som enligt stadsplan
inginge i gata, torg eller annan allmän plats, ansåge Kungl. Maj:ts be¬
fallningshafvande det icke erforderligt, att några bestämmelser nu med¬
delades för att reglera frågan, huruvida godtgörelse till staden skulle utgå
eller icke för å dylik mark nedlagda kostnader, för den händelse mar¬
ken skulle återfalla till Kronan. Detta senare kunde uppenbarligen
icke inträffa utan i sammanhang med ändring i stadsplanen. Skedde
ändringen i Kronans intresse, kunde stadsfullmäktige, som hade att
antaga stadsplan, helt visst betinga sig skälig ersättning för kostnad,
som nedlagts å en genom ändringen i stadsplanen därur utesluten gata,
eller för iordningsställande af genom ändringen nytillkommen gata.
Skulle åter ändringen vara tillkommen i ett stadens intresse, torde väl
staden själ!’ få pröfva, hvilka uppoffringar staden ville göra för att till¬
godose detta intresse. Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansåge så¬
lunda, att frågan om ersättning i dylika fall icke borde regleras genom
på förhand meddelade bestämmelser, utan att densamma lämpligen och
helt säkert utan någon större svårighet kunde lösas, då den blefve
aktuell. I detta sammanhang tilläte sig Kungl. Maj:ts befallningshaf¬
vande erinra om bestämmelsen i 24 § stadsplanelagen.
Enligt kommitténs förslag skulle platsen för kyrkan med tillhörande
kyrkogård samt nuvarande begrafningsplatsen öfverlåtas till staden med
nyttjanderätt tillsvidare under 75 år. Kungl. Maj:ts befallningshafvande
kunde icke finna annat än att i afseende å dessa områden, äfven om
de icke skulle ingå i stadsplanen, borde tillämpas samma bestämmelser
i fråga om upplåtelsen från Kronan, som, enligt Kungl. Maj:ts befall-
ningshafvandes här ofvan uttalade mening, borde gälla för upplåtelse till
staden af allmänna platser. Den omständighet, att enligt kommitténs
förslag upplåtelse af vissa strand- och vattenområden och af byggnads¬
tomter skulle afse en tid af 75 år, ansåge Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande icke vara af någon betydelse för frågan om upplåtelse af
platsen för kyrkan med tillhörande kyrkogård samt begrafningsplatsen.
Hvad kommittén föreslagit i afseende å det nuvarande exercisfältet
söder om Blynäsgatan torde till sin hufvudsakliga innebörd vara att anse
såsom en stadsplanefråga. Kungl. Majrts befallningshafvande, som af
sådan anledning icke för närvarande torde böra yttra sig öfver de sär-
61
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
skilda af kommittén och stadsfullmäktige föreslagna trafiklederna invid
och öfver exercisfältet, ansåge sig likväl redan i frågans nuvarande
läge böra påpeka, att, då meningen syntes -vara att fältet fortfarande
skulle komma att användas för militära öfningar, det syntes böra tagas
under öfvervägande, huruvida icke detsamma borde undantagas från
stadsplanen. Fältet blefve ändock öppen plats och kunde, i den män
sådant icke vore hinderligt för de militära öfningarna, vara tillgängligt
såsom promenadplats och för idrottsö fningar.
Det framginge icke tydligt af kommitténs förslag, hvad kommittén
afsåge med strandområde. För så vidt därmed afsåges område, som
enligt fastställd stadsplan in ginge i allmän plats, hade Kungl. Maj:ts
befallningshafvande redan yttrat sig däröfver. Öfriga strandområden
torde, då någon begränsning åt landsidan icke funnes angifven, sam¬
manfalla med vattenområdet. Staden omgifvande vattenområde skulle
enligt förslaget upplåtas till staden med nyttjanderätt tills vidare under
75 år med rättighet att, efter medgifvande af arméförvaltningens forti-
fikationsdepartement, utföra de anläggningar och vidtaga de anordnin¬
gar, som för sjöfartens och därmed sammanhängande angelägenheters
ordnande kunde finnas lämpliga. Enligt kommitténs förslag skulle
dessa vattenområden vid upplåtelsetidens slut eller, närhelst Kronan det
begärde, återlämnas till Kronan utan ersättning för därå nedlagda kost¬
nader. Då för anläggningar i sjöfartens intresse skulle fordras med¬
gifvande af arméförvaltningens fortifikationsdepartement, maste det an¬
tagas, att departementet komme att i sammanhang med medgifvandet
bestämma de villkor, hvarunder anläggningen finge göras; Vid sådant
förhållande torde för dessa anläggningar icke vara behöfligt att, såsom
kommittén föreslagit, meddela en generell föreskrift därom att ersätt¬
ning icke skulle utgå för anläggningarna vid vattenområdets återgång
till Kronan, och sådant syntes icke heller vara lämpligt. Det torde
nämligen icke vara med Kronans intresse förenligt, om de till sjöfartens
fromma uti vattenområdet gjorda anläggningar vid utgången af de 75
åren befunne sig i ett mer eller mindre oanvändbart eller förfallet skick,
och sådant vore att befara om en dylik generell bestämmelse fastställ¬
des, hvarigenom departementet blefve förhindradt att i hvarje särskildt
fall pröfva, huruvida med afseende å särskilda omständigheter,. såsom
tidpunkten för anläggningen, kostnaden därför o. s. v., ersättning för
anläggningen borde utgå till staden. Måhända torde i ännu högre
grad utsikten att före periodens utgång kunna blifva nödsakad att åter¬
lämna vattenområdet utan ersättning för därå nedlagda kostnader verka
Departements¬
chefen.
62 Kungl. 3Iaj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
hämmande på stadens benägenhet att utföra nyttiga anläggningar i
vattenområdet.
Hvad anginge andra -i vattenområdet möjligen utförda anläggningar
än sådana, som afsåge sjöfarten, torde dessa icke vara af någon vidare
betydelse. För dylika anläggningar torde i allmänhet ersättning icke
böra utgå, då vattenområdet återginge till Kronan.
Enligt kommitténs förslag skulle till staden upplåtas nyttjanderätt
tillsvidare under 75 år af det staden omgifvande, Kronan tillhörande
strand- och vattenområde med undantag af hvad enligt nådiga brefvet
den 25 februari 1910 förbehållits Kronan. Uti det från upplåtelse så¬
lunda undantagna område inginge äfven Strandgatans kaj och östra
delen af Hamngatans kaj. Då, enligt hvad som syntes framgå af en
utaf dåvarande förste landtmätaren E. J. Schiitz år 1880 i enlighet
med den af Kungl. Maj:t fastställda stadsplanen upprättad karta öfver
Y7axholms stad jämte tillhörande beskrifning, hvilka handlingar till¬
handahållits Kungl. Maj:ts befallningshafvande genom kommendants¬
expeditionen i Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning, dessa strand¬
områden torde ingå bland stadens allmänna platser, syntes, på sätt
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i det föregående yttrat, staden jäm¬
likt 8 § i stadsplanelagen äga anspråk på att få samma områden på
sig öfverlåtna utan tidsbegränsning. Då emellertid af stadsfullmäktiges
yttrande syntes framgå, att staden icke gjorde anspråk på östra delen
af Hamngatans kaj, torde för den händelse det vore af vikt, att denna
del åt Hamngatans kaj bibehålies i Kronans hand, antingen denna del
böra uteslutas ur stadsplanen eller ock rörande densamma träffas sär¬
skild uppgörelse med staden.
Enligt 8 § stadplanelagen skall till staden med äganderätt afstås
den mark, som enligt stadsplan erfordras för gator, torg och andra
allmänna platser. Om staden för sådant ändamål begagnar sig af det
i 14 § stadsplanelagen angifna förfaringssätt, torde då äfven blifva i
vederbörlig ordning pröfvadt och afgjordt, om och i hvad mån lösen
för marken skall gifvas; men det synes mig icke uteslutet, att lösen
utdömes åtminstone i fråga om andra allmänna platser än gator. Vid
sådant förhållande skulle det ju kunna tänkas, att det vore fördelakti¬
gare för staden att icke begagna sig af expropriationsrätten utan nöja
sig med den åt" kommittén föreslagna upplåtelse af nyttj an der ätten på
75 år utan ersättning.
Det lärer emellertid icke kunna bestridas, att en sådan temporär
upplåtelse af gator, torg och andra allmänna platser föga öfverensstäm-
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
63
mer med bruket i vårt land och grundförutsättningarna för ett stads¬
samhälle; och jag anser mig därför böra tillstyrka stadsfullmäktiges,
af Kungl. Maj:ts befallningshafvande understödda önskan, att staden
må, utan ersättning, med äganderätt af Kronan bekomma den mark, som
erfordras till gator, torg och andra allmänna platser. I sådan händelse
är, på sätt Kungl. Maj:ts befallningshafvande anfört, icke erforderligt
att nu reglera frågan om ersättning för det fall, att marken i fram¬
tiden skulle återgå till Kronan.
Hvad nu sagts om mark till allmänna platser synes mig, på sätt
Kungl. Maj:ts befallningshafvande anmärkt, böla gälla äfven sådant
strandområde, som enligt blifvande stadsplan ingår i allmän plats, hvar¬
emot öfriga strandområden torde sammanfalla med vattenområdet.
Äfven platsen för kyrkan med tillhörande kyrkogård samt nuvarande
begrafningsplatsen böra utan ersättning med äganderätt öfverlåtas till
församlingen.
Den norr om Blynäsgatan belägna delen af exercisfältet har genom
nådiga brefvet den 25 februari 1910 undantagits från upplåtelse och
är icke afsedd att upptagas i den blifvande stadsplanen. Den synpunkt,
som föranledt Kungl. Maj:ts befallningshafvande ifrågasätta, att ur
stadsplanen skulle uteslutas jämväl den söder om Blynäsgatan belägna
delen af exercisfältet finner jag värd allt beaktande, men synes mig
samma synpunkt kunna tillbörligen tillgodoses jämväl vid Blynäsfältets
upplåtande till staden efter dess intagande i stadsplanen. I sådant fall
torde dock området icke under några omständigheter böra till staden
upplåtas annorledes än med nyttjanderätt på 75 år; och synas mig de
af myndigheterna föreslagna jämkningarna i fråga om upplåtelsevillkoren
böra iakttagas.
Jag instämmer i kommitténs förslag, att det staden omgifvande,
Kronan tillhörande vattenområdet, med undantag af hvad enligt nådiga
brefvet den 25 februari 1910 förbehållits Kronan, skall på vissa villkor
upplåtas till staden med nyttjanderätt tills vidare under 75 år med
rättighet för staden att efter medgifvande af fortifikationsdepartementet
utföra de anläggningar och vidtaga de anordningar, som befinnas lämp¬
liga för sjöfartens och därmed sammanhängande angelägenheters ord¬
nande. Nyss nämnda villkor, som kommittén föreslagit, synas mig
böra kompletteras sålunda, att förmånsrätt till användande af tilläggs¬
platser vid kajer och i hamnar skall tillkomma Kronan icke blott för
dess egna båtar och farkoster utan äfven för sådana, som för dess
räkning' förhyrts eller uteslutande för dess räkning befraktats.
1 fråga om fiskerätten förordar jag kommitténs förslag; men hvad
64
Kungl. Maj.is Nåd■ Proposition Nr 166.
angår Kronans rätt att under upplåtelsetiden återtaga upplåtet vatten¬
område anser jag, i analogi med hvad jag förut anfört ifråga om tomt-
rättsupplåtelse, att Kronans berörda rätt bör inskränkas till det fall, att
området behöfves för något militärt ändamål. Hvarken vid sådant åter¬
tagande eller när området vid upplåtelsetidens slut återfaller till Kronan
torde lösen böra utgå för andra anläggningar å området än dem, som
tillkommit i sjöfartens intresse. Men frågan', huruvida lösen skall gifvas
för dessa senare eller icke, torde på af Kungl. Maj:ts befallningshaf¬
vande anförda skäl böra tillsvidare lämnas öppen.
Enligt nådiga brefvet den 25 februari 1910 hafva från upplåtelse
undantagits Österhamnen samt Strandgatans kaj och östra delen af
Hamngatans kaj med tillhörande vattenområden äfvensom vattenom¬
rådet. utanför de för Kronans framtida behof reserverade tomterna.
Hvad först kajerna beträffar, utgör uppenbarligen deras militära
betydelse grunden till det nådiga brefvets föreskrift rörande dem. Då
nu dessa kajers sammanhang med vidliggande, till gator afsedda områ¬
den kunde — såsom ock Kungl. Maj:ts befallningshafvandes yttrande
gifver vid handen — föranleda till tvekan, huruvida de icke vore att
anse såsom allmän plats i stadsplanelagens mening och förty jämlikt
samma lags 8 § skulle afstås med äganderätt, anser jag det böra ut¬
tryckligen framhållas, att ifrågavarande kajer icke äro inbegripna i
de allmänna platser, som öfverlåtas till staden. Däremot har jag icke
funnit någon omständighet, som borde kunna hindra, att Vaxholms
stad till erkännes viss nyttjanderätt till kajerna. De närmare villkoren
för stadens rätt att använda dem torde emellertid liksom frågan om
omfattningen af denna rätt lämpligen böra hänvisas till framtida be¬
stämmande af Kungl. Maj:t, med hänsyn till förhandenvarande om¬
ständigheter, eventuel förhandling med staden m. m. Bestämmandet
af den linje, hvilken skall markera gränsen mellan kajerna och angrän¬
sande gator synes böra öfverlåtas åt fortifikationsdepartementet.
Beträffande slutligen vattenområdet utanför kajerna och de för
Kronans framtida behof reserverade tomterna äfvensom Österhamnen
torde de tillsvidare höra undantagas från all upplåtelse.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
65
Sammanfattning.
... , daS 3har 1 det< föregående sökt föreslå en så fördelaktig ordning- af
!?.. .‘andena.80m löjligt för staden Vaxholm och tomtinnehafvarna.
nrJVld Jag Jarl.t ledd af den öfvertygelsen, att om staden kan
blitva ett framåtgaende och blomstrande samhälle, detta för vårt land är
åt vida större betydelse än några tusen kronors tomtafgifter mera eller
mindre; men å andra sidan har jag icke ansett det skäligt, att de nu¬
varande tomtinnehafvarna skola på Kronans bekostnad göra en vinst
hvaraf intet kommer andra till godo.
Såsom sammanfattning af hvad jag redan anfört får jag hemställa,
det Kungl. Majrt täcktes föreslå Riksdagen
att, under förutsättning att af stadsfullmäktige i Vaxholm godkänd
stadsplan framdeles blifver af Kungl. Maj:t fastställd, antaga följande
bestämmelser for användningen af Kronans område å Vaxön öster om
den blifvande nya stadsplanegränsen, nämligen
i fråga om upplåtelse af tomt:
. , att de ost®r om den föreslagna nya stadsplanegränsen belägna och
a blifvande stadskartan såsom byggnadstomter utmärkta områden må af
arm ef orvaltmngens fortifikationsdepartement upplåtas med tomträtt på
högst 75 år, dock att från sådan upplåtelse undantagas följande för
fn 0non8 i bell0f reserverade tomter, nämligen tomterna n:r
30 39, 160—163, 169 och 170 samt 175—180;
„ at*tiden för tomträtten bestämmes så, att samtliga upplåtelserna
utgå vid samma tidpunkt;
att, innan aftal om upplåtelse af tomt afslutas, särskild karta skall
upprättas öfver tomten, utvisande dess läge inom stadsplanen och num¬
mer samt dess ytinnehåll och längden af dess särskilda sidor, hvilken
karta bör affattas i två exemplar, hvaraf det ena skall förvaras hos
arméforvaltmngens fortifikationsdepartement och det andra åtfölja udd-
latelsebrefvet;
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 126 haft. (Nr 166.)
9
06 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
att, därest anbud om tomträtt enligt fastställda grunder icke erhål-
les beträffande viss tomt, armé förvaltningens fortifikationsdepartement
må upplåta sådan tomt för ett år i sänder, mot afgift och otnga
villkor, som departementet finner lämpliga; .
att Kronan skall äga att utan ersättning framdraga telegraf-, tele¬
fon- och andra elektriska ledningar öfver upplåten tomt. äfvensom att
däri nedläo-ga elektriska kablar samt gas- och vattenledningar;
att, om med tomträtt upplåten tomt eller tomtdel under den be¬
stämda upplåtelsetiden erfordras för militärt ändamål, densamma skall
återlämnas till Kronans fria disposition mot rätt för innehafvare^ att
af Kronan bekomma ersättning dels för förskottsvis erlagda tomtatgit-
ter, kapitaliserade efter tre procent, dels för de å tomten befintliga
byggnaderna med en summa, som beräknas efter medeltalet åt de belopp,
till hvilka byggnaderna varit brandförsäkrade under de tre forsta ka¬
lenderåren i sist förflutna femårsperioden, innan uppsägning skett, dock
att, om armé förvaltningens fortifikationsdepartement finner det sålunda
beräknade värdet uppenbarligen för högt, lösesumman skall bestammas
af en nämnd, bestående af tre personer, däraf arméforvaltningens torti-
fikationsdepartement utser en, tomtmnehafvaren en och Kung!. l\iaj:ts
befallningshafvande i Stockholms län den tredje, dels ock for de under
tomträttstiden n-dlagda kostnader för tomtens planering samt för vat¬
ten-, aflopps- och belysningsledningar, tillhörande tomten, med^ belopp,
h vil ket, tillika med värdet å byggnader, som ej kunnat ingå i jore-
näumda medeltalsberäkning, bestämmes af en på nyss angitna satt ut¬
sedd nämnd; , , ->
att vid tomträttstidens slut tomt med därtill hörande byggnader
och ledningar skall återfalla till Kronan utan lösen, om för därefter
skeende ny upplåtelse af tomten fordras en afgäld, som icke med mer
än trettio procent öfverstiger den förutvarande, och villkoren i otrig
icke äro strängare än de, som det förra aftalet bestämmei, men om
rättshafvaren icke vill antaga dessa villkor; samt att om ör <&n nya
upplåtelsen af tomten fordras en afgäld, som med mer an trettio pro¬
cent öfverstiger den förutvarande, eller eljest fordras slängare vil ror
än de förut gällande och tomträttshafvaren icke vill pa dessa villkor
mottaga ny upplåtelse af tomten, eller om Kronan beslutar, att tomten
ej vidare skall upplåtas med tomträtt, tomträttshafvaren skall aga att
af Kronan erhålla ersättning för de å tomten befintliga byggnader samt
till planering och ledningar utgifna kostnader i likhet med ivac som
gäller för den händelse, att tomt skall under upplåtelsetiden aterlamnas
till Kronan;
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
67
* fra9a 0111 tillgodoseende af vissa personers berättigade intressen:
att nuvarande innehafvare af tomt inom stadens planlagda område
skall hafva företräde till erhållande af samma tomt med tomträtt;
att den, som för närvarande har mark åt sig upplåten inom det
område, som enligt blifvande stadsplan kommer att tilläggas nuvarande
stadsplaneområdet, skall i första hand vara berättigad att få åt sig upp¬
låten tomt, hvarå han har byggnad uppförd, därest det med hänsyn
till stadsplanen och,tomtindelningen kan lämpligen ske;
att därnäst innehafvare af tomt, som, enligt hvad förut sagts, skall
leserveras för Kronans framtida behof, äfvensom den, som innehar
tomt, hvilken till följd af stadsplaneregleringen skall afstås till staden
eller enskilda, skola efter anmälan och i mån af tillgång hafva före¬
träde till tomter inom det nya stadsplaneområdet;
att tomt eller tomtdel, som skall reserveras för Kronans framtida
behof eller som nu innehafves af enskild person men i följd af stads¬
planens reglering skall öfvergå till staden eller till enskild person,
icke behöfver af nuvarande innehafvare afträdas förr än vid ut¬
gången af tionde året näst efter det, under hvilket ny stadsplan blifvit
fastställd, dock att innehafvaren skall vara skyldig att under tiden
erlägga å tomt eller tomtdel belöpande afgifter enligt nu gällande be¬
räkning och att efter utgången af nämnda tid utan rätt till ersättning
bortföra sina å tomten eller tomtdelen uppförda byggnader;
att likväl staden, därest så trängande behof af sådan för staden
afsedd tomt eller tomtdel föreligger, att den sålunda bestämda tidens utgång
ej kan afvaktas, skall efter pröfning af arméförvaltningens fortifika-
tionsdepartement vara berättigad att därförut tillträda tomten eller tomt¬
delen, men skall staden i sådant fall vara skyldig att till afträdären
utgifva ersättning för mistning af besittningsrätten under den åter¬
stående tiden med belopp, som i brist på godvillig öfverenskommelse
bestämmes af arméförvaltningens fortifikationsdepartement, dock att
ersättning ej skall utgå för mark, som enligt redan nu gällande stads¬
plan är afsedd till gata eller allmän plats;
att, därest tomt kommer att efter tomträttstidens slut ånyo upplåtas
med tomträtt, företrädesrätt till erhållande af tomten mot därför stad¬
gade villkor skall tillkomma tomtens senaste innehafvare;
. y att, om vid sådan förnyad upplåtelse tomträttshafvaren icke
vill mottaga tomten och om denna då, enligt hvad förut be-
68
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
stämts, skall utan lösen återfalla till Kronan, innehafvare af inteckning
i tomträtten, beviljad senast två år före upplåtelsetidens slut, må äga
rätt att öfvertaga den erbjudna nya upplåtelsen med rätt till byggnad
och annat, som eljest skulle tillfalla Kronan, därest ban sex månader
före upplåtelsetideDS utgång därom gör anmälan hos arméförvaltningens
fortifikationsdepartement; börande i händelse af flera sådana intecknin¬
gar innehafvare af inteckning med sämre rätt hafva företräde till upp¬
låtelsens öfvertagande under villkor, att han förnöjer inteckningshafvare
med bättre rätt;
i fråga om tomträttsafgifter in. nu:
att den, som erhåller upplåtelse af mark med tomträtt, skall årligen
till Kronan erlägga en afgift, motsvarande tre procent af markens värde
enligt uppskattning af särskild värderingsuämnd, som Kungl. Maj:t till¬
sätter ;
att frihet från tomträttsafgift dock skall äga rum ifråga om de
tomter, som vare sig redan nu eller med Kungl. Maj:ts samtycke fram¬
deles komma att innehafvas af kommunen eller församlingen eller an¬
vändas af allmänna undervisningsverk, nykterhetsföreningar, frälsnings-
armén eller andra barmhärtighetsinrättningar och för hvilka enligt gäl¬
lande bevillningsförordning fastighetsbevillning icke skall erläggas;
att befrielse från tomträttsafgift likaledes skall tillkomma Vaxholms
missionsförening för den del af tomten n:r 80, som tillhör det dära upp¬
förda missionshuset, hvaremot afgift skall efter angifven grund erläggas
för den del af tomten, som tillhör därå uppfördt boningshus, äfvensom
för förstnämnda del af tomten, om densamma framdeles ej längre an¬
vändes för det nuvarande ändamålet;
att afgifterna för de tomter, som med tomträtt upplåtas till deras
nuvarande innehafvare, skola utgå under de fem första åren af
den för upplåtelse med tomträtt föreslagna sjuttiofeinårsperioden med
allenast 40 procent, under de därpå följande fem aren med 60 procent
och under ytterligare fem år med 80 procent af de bestämda beloppen,
men efter femtonde årets utgång med fulla beloppet;
att afgifterna för tomter inom nya stadsplaneområdet, hvilka med
tomträtt upplåtas till sådana personer, som afstå nu innehafvande tomt
antingen därför, att den skall reserveras för Kronans framtida behof,
eller till följd af blifvande stadsplanereglering, skola utgå under de första
'tjugu åren med 25 procent, under de därpå följande tjugu åren med
50 procent och under ytterligare tjugu år med 7 5 procent men efter
sextionde årets utgång med fulla beloppet;
69
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
att inflytande tomträttsafgifter liksom öfriga inkomster af Kronans
område å Vaxön öster om den blifvande nya stadsplanegränsen skola sär¬
skild^ bokföras och af fortifikationsdepartementet förvaltas samt använ¬
das till tomtmätningar, anläggning af gator och andra allmänna plat¬
ser, anläggning och underhåll åt tilläggsplatser och kajer, inlösen af
tomter och andra ändamål, som kunna bidraga till stadens utveckling
samt möjligen föranleda, att i framtiden nya områden kunna öppnas
för tomtupplåtelser;
i fråga om upplåtelse af område, som icke är tomt:
att mark, som enligt den blifvande stadsplanen erfordras för gator,
torg och andra allmänna platser, skall af Kronan med äganderätt utan
ersättning afstås till staden, hvarvid iakttages, att Strandgatans kaj och
östra delen af Hamngatans kaj skola afskiljas från vidliggande gator
medelst gränser, som arméförvaltningens fortifikationsdepartement äger
bestämma, samt åt staden upplåtas till användande på sätt och under
villkor, som Kungl. Maj:t framdeles stadgar;
att platsen för kyrkan med tillhörande kyrkogård samt nuvarande
begrafningsplatsen skall med äganderätt utan ersättning afstås till
kyrkoförsamlingen;
att den söder om Blymisgatan liggande delen af exercisfältet (Blynäs-
fältet), hvilken icke bör intagas i stadsplanen, skall afgiftsfritt upplåtas till
staden med nyttjanderätt tillsvidare under 75 år under villkor, att fältet
endast får användas såsom öppen plats för promenader, idrottsöfningar
o. d., med rätt dock för staden att anlägga dels en gångbana öfver
fältet till skolhuset, dels väg på fältets västra sida utmed kvarteren
Terra Nova och Framnäs, dels ock väg i Hamngatans förlängning öf¬
ver fältet till korsningen af Blynäs- och Tvärgatorna, allt under förut¬
sättning att dessa förbindelseleder hållas i ungefär samma plan som de
närliggande delarna af exercisfältet, att Kronan förbehålles rätt att för
truppöfningar samt militärpersonalens gymnastik- och idrottsöfningar
med företrädesrätt framför staden eller annan använda fältet, samt att
staden icke äger utan arméförvaltningens fortifikationsdepartements
och kommendantens medgifvande rätt att å exercisfältet uppföra bygg¬
nader eller därå verkställa planteringar;
att det staden omgifvande, Kronan tillhörande vattenområdet, med
undantag af Österhamnen och områdena utanför de för Kronans
framtida behof reserverade tomterna samt utanför Strandgatans kaj
och östra delen af Hamngatans kaj, skall upplåtas till staden med
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 126 höft. (Nr 166.) 10
70
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
nyttjanderätt tillsvidare under 75 år med rättighet att, efter med¬
gifvande af arméförvaltningens fortifikation sdepartement, utföra de
anläggningar och vidtaga de anordningar, som för sjöfartens och
därmed sammanhängande angelägenheters ordnande kunna finnas
lämpliga, dock mot villkor, att staden skall väl vårda och under¬
hålla området med därå gjorda anläggningar, att förmånsrätt till an¬
vändande af tilläggsplatser vid kajer och i hamnar alltid skall tillkomma
Kronan för dess båtar och farkoster äfvensom för båtar och farkoster,
hvilka för Kronans räkning förhyrts eller uteslutande för dess räkning
befraktats, att hamnumgälder eller andra afgitter till staden för begag¬
nandet af tilläggsplats eller af andra till sjöfartens främjande och be¬
kvämlighet af staden gjorda anordningar ej skola af Kronan erläggas,
samt att vattenområdet i sin helhet skall vara öppet för allmän trafik
utan annan inskränkning än den, som kan följa åt bestämmelser i en
blifvande hamnordning eller andra laga föreskrifter;
att den till upplåtet vattenområde hörande fiskerätten jämväl på
enahanda sätt upplåtes till staden, hvilken dock ej må upplåta fisket
till annan, utan skall detsamma vara tillgänligt för samtliga invånare i
staden samt för personalen vid i orten förlagda trupper och annan där¬
städes bosatt militärpersonal;
att om Blynäsfältet. eller till staden upplåtet vattenområde under
den bestämda upplåtelsetiden erfordras för militärt ändamål, fältet eller
området skall återlämnas till Kronans fria disposition utan rätt till
ersättning för därå nedlagda kostnader, dock att i fråga om till sjö¬
fartens fromma gjorda anläggningar skall gälla hvad särskild! må
varda aftaladt; samt
att Blynäsfältet samt till staden upplåtet vattenområde skola vid
upplåtelsetidens slut återfalla till Kronan utan ersättning för därå ned¬
lagda kostnader i vidare mån än nyss sagts.»
Till hvad departementschefen sålunda hemställt,
däri statsrådets öfriga ledamöter instämt, täcktes
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna
nådigt bifall, och skulle till Riksdagen aflåtas pro¬
position af den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ex protocollo:
Erik von Horn.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1912-
"N O T T
^ a x\vo 1
m s
de iv
BÅTHUS
Myrh o Im en
G04.
11 11 11 \
*• jäv t *.t \ \
XVt t t t t t t t M t t t t\
1 t t t t t t t t t t t t t\
-+ t¥t 4. t ttttt trut. t t t t
■ x+\ VA NYit*KYRK0G4RD \ \
tlttUtttttitttt t,1,1
t t ♦ ♦ ♦ ■?«».
Eiå_L1 1 tttttt 1
BLY NAS
b i y
IAOHUSET
NORA-
Uftxö BATTERI
5KÖGUAKtARENj^|j
"io»"c
NORRBfrRGE
/ loft
MANNJNiÄ
LASER PLATS
fn. xa
■VALUTORS
‘Tv&ifgä
WARS //
L1L i
B/VtEN
»5.
^8J 83.
KftONUDOIN
"> 32. /s.
NOVA
22».
KUSR^Ep FOA
\/692.
EPIDEMISJUKHUS
PRO ME NADPL ATs5
2.41.
SB hfSKOLA'
.OST ERttMAH
EXERCIS,
m.
T0R6ET
m a.
il5 0.116 b
____t^Ttt t ^
t t t t t t t KYRKAN t
t 11111 att1
11 t 1111 Vt t
1 t t tt t t ttt
ttttt t t ttL^
i t
£ftONAK\
683. I
225 «x
zwml
6i3. B
/Cgss-
ers.
. D HUSET.-'«»/'
fe>.7r m7
•677.31 i
130 a
L85 b.i^ 18S
Igröna lund**
Ö'j6667{J
sqmmarh vilan
«1 l 138,
JT 65/.
*4,-139.
OAN ^
BERGS
'15T e 158.
181 CL.
^YBYG€Ti
198 1
LUST
BER6EW
\PilqcttcLii
L/L LP- 64-,
ö\s.oi
BYÖOM ASTA Rb^|
TORP
™7TX
' UNO \
strå.
alla]
’.Gr\6V9.
jä«;
TORS
l‘>8 IT!
^ 250
~Ka&tr
OSTRA
ekudden
2ot !
MELLERSTA
V' »06. .L
• VÄSTRA
209 ’ 209 l). <&
EKUDpENJ
rut
PETERSBERG
m.
JOHANNES BERG
/kruthus
FREDRIKS.
[ 311.
Söd
På!
10 SO MO so 60 10 so so /oo
wm
jSSHBIBgi
Er
As
S~3 r- & a * a */
SÖDERHAMN
rigör
LSC
«K|
WASTERMAMN
Ny ~sta dsp/ancgrcios.
Gräns föräidrt stadsdel.
Nuvarande stadsgräns.
\ w
^ ^ ä t. (\_ e liv
FÖRSLAG TILL STADSPLAN FÖR
VAXHOLM
Upp gjordt 1911
af
P. Hallman.
Skala.
UooMchr.
=L
Generalstabens Litogr. Anst.