Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
1
Nr 108.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående anslag
till ett centralt ämbetsverk för sociala ärenden, socialsty¬
relsen; gifven Stockholms slott den 22 mars 1912.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att,
dels från och med år 1913, med godkännande af de i samma proto¬
koll intagna förslag till aflöningsstat samt till allmänna villkor och bestäm¬
melser för aflöningsförmånernas åtnjutande, i riksstaten under sjätte huf-
vudtiteln uppföra ett ordinarie anslag till ett centralt ämbetsverk för sociala
ärenden, socialstyrelsen, å 138,200 kr.,
dels för upprätthållande af socialstyrelsens verksamhet, utöfver an¬
slaget å ordinarie stat, å extra stat för år 1913 anvisa ett belopp af
35,000 kronor,
dels ock från och med år 1913 från kommerskollegii nuvarande stat
utesluta eu byråchef och föreståndare för det arbetsstatistiska arbetet in. m.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Axel Schotte.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt 82 käft. (Nr 108.)
1
2
Kungl. Maj:ta nåd. proposition Nr 108.
Motion vid
1905 års
riksdag.
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans May.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22 mars
1912.
Närvarande:
Hans Excellens herr statsministern Staaff,
Hans Excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvärd,
Statsråden Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström, '
friherre Adelswärd,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, finans- och
jordbruksdepartementen anförde chefen för civildepartementet statsrådet
Schotte:
Föregående behandling af frågan om en enhetlig socialförvaltning.
Frågan om en enhetlig socialförvaltning har vid flera tillfällen varit
underställd Riksdagens pröfning.
Uti en vid 1905 års lagtima riksdag inom Andra kammaren afgifven
motion hemställdes sålunda af herr A. Hedin jämte 21 andra ledamöter
af Kammaren, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t behagade framlägga förslag till det tillägg i regerings-
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
3
formen, att af statsrådets ledamöter en skall vara chef och föredragande
o
för arbetar lagstiftningsdepartemcntet.
I motionen framhölls, efter erinran om den förändring i sam¬
hällets hela inre byggnad, som inträdt genom fabriksindustriens utveckling,
att arbetarlagstiftningen anginge stora områden af samhällslifvet och ställde
lagstiftaren ansikte mot ansikte med så många helt och hållet eller väsent¬
ligen nya frågor och i talrika fall synnerligen vanskliga uppgifter, att
deras bearbetande för lagstiftnings- och andra offentliga åtgärder förut¬
satte särskilda insikter, som ej inginge eller ägde någon grundval i den
vanliga ämbetsutbildningen. Grundlagens hänvisning i regeringsformens
§ 10 beträffande regeringsärendenas beredning erbjöde ej Konungens råd¬
gifvare någon nämnvärd hjälp för dessa nya regeringsärenden. Det allt¬
mer öfverklagade anlitandet af förberedelser genom kommittéer, i hvilkas
utlåtande vederbörande departementschef haft att själf inhämta någon in¬
sikt i ämnet, hade ansetts fritaga regeringen från behofvet att inom sig
räkna någon medlem, lika förtrogen med arbetarfrågorna, som mången
ansåge det för själfifallet, att t. ex. chefen för justitiedepartementet borde
vara det med reformkrafven inom allmänna lagens, rättsskipningens och
fångvårdens område. En kommitté kunde väl framlägga resultatet af sina
långsamma studier rörande det ämne, som åt den uppdragits, så ordent¬
ligt, att därur en hjälplig bekantskap med detsamma vunnes. Men den
ledande position, som borde tillkomma föredraganden, vunnes alls icke på
detta sätt: han ägde ej den sakkunniga öfverblick öfver de öfriga delarna
af det stora fältet, som behöfdes för en själfständig uppfattning af det
särskilda ämnet. Det vore därför icke något öfverdrifvet anspråk, att ett
statsdepartement finge de sociala angelägenheterna till sin främsta uppgift.
1 sitt utlåtande öfver motionen erkände visserligen konstitutions¬
utskottet, att den lagstiftning, som tiade till uppgift att reglera alla de
olika förhållanden, som ägde afseende å kroppsarbetarnas ställning i sam¬
hället, vore af så stor och genomgripande betydelse, att åt densamma borde
ägnas största möjliga uppmärksamhet och omsorg. Utskottet afstyrkte
dock motionen hufvudsakligen af tre skäl: det första, att ett dylikt de¬
partement, därest det endast hade att taga befattning med egentliga ar-
betarlagstiftningsfrågor, skulle erhålla ett alltför snäft begränsadt område
för sin verksamhet; det andra, att lagstiftningen å ifrågavarande område i
många fall så nära sammanhängde såväl med den allmänna lagstiftningen
som ock särskildt med näringslagstiftningen, att ett utbrytande därur af
ämnen, som berörde arbetarlagstiftningen, enligt utskottets mening svår¬
ligen skulle låta sig genomföra och i allt fall ingalunda vara gagneligt; samt
det tredje skälet, att den föreslagna riksdagsskrifvelsen vore obehöflig på
4
Kungl. Maja» nåd. proposition Nr 108.
Motion vid
1900 års
riksdag.
den grund, att man med skäl kunde förvänta, att Kungl. Maj:t, vid pröf¬
ning af frågan om inrättande af ett nytt departement för handel, industri
och sjöfart, hvarom Riksdagen samma år gjort hemställan, skulle låta sig
angeläget vara att tillse, att de inom dessa viktiga grenar sysselsatta kropps¬
arbetarnas intressen blefve inom den högsta statsförvaltningen behörigen
tillvaratagna. Utskottets afstyrkande var dock icke enhälligt. Tre af dess
ledamöter från andra kammaren uttalade i en gemensam reservation den
mening, att Riksdagen borde i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida icke ett särskildt statsdepartement,
hufvudsakligen omfattande sociala ärenden, borde inrättas, samt för Riks¬
dagen framlägga det förslag, hvartill utredningen kunde gifva anledning.
Vid föredragning i kamrarna bifölls utskottets utlåtande, i första
kammaren utan öfverläggning och votering, i andra kammaren efter öfver-
läggning med 79 röster mot 63, som afgåfvos för den nyssnämnda vid
utlåtandet fogade reservationen.
Redan följande året, 1906, kom frågan om ett statsdepartement huf¬
vudsakligen för sociala ärenden åter upp genom motion i andra kammaren
af herr E. Beckman m. fl., hvilken motion utmynnade i samma yrkande
som den ofvannämnda reservationen till 1905 års konstitutionsutskotts
betänkande. Motionärerna framhöllo först bristerna i nuvarande handlägg-
ning af de sociala ärendena, särskildt med afseende å deras enhetliga led¬
ning, samt anförde vidare, att det för vinnande af en ändring häri icke
vore tillräckligt att sammanföra dessa ärenden till en enhetlig och sak¬
kunnig behandling inom ett och samma af de bestående regeringsdeparte¬
menten. Visserligen vore redan detta en högst väsentlig förbättring. Men
dessa frågors stora omfattning och deras utomordentliga vikt för samhället
i dess helhet syntes göra det i hög grad påkalladt, att de inom regeringen
företräddes af en egen representant, hvilkens hufvudsakliga uppgift blefve
handläggandet af sociala frågor och som blefve chef för ett eget stats¬
departement för hufvudsakligen sociala ärenden. Såsom de hufvudsakligaste
ärenden, Indika skulle falla under det nya departementet, angåfvos i mo¬
tionen följande: arbetarförsäkringsfrågor (olycksfalls-, sjuk- och ålderdoms-
försäkring, arbetslöshetsförsäkring, pensioner under vissa omständigheter
åt afliden arbetares efterlefvande, hjälpkasseväsendct och därmed besläktade
anordningar för själfhjälp m. m.), fattigvårdslagstiftningen, bostads- och
egnahemsärenden, frågor rörande yrkesinspektion, skydd mot yrkesfara
och yrkessjukdomar, stadgande!! rörande kvinnors och barns användande i
fabriksarbete och grufdrift, föreskrifter om arbetstidens längd o. d., vidare
arbetsförmedlingen, förliknings- och skiljenämndsinstitutioner till förekom-
Kungl. MajUs nåd. proposition Nr 108.
5
mande eller mildrande af industriella strider, samt, inom vissa gränser,
ärenden, som berörde åtgärder till främjande af sparsamhet och kooperativa
företag af olika slag, äfvensom vissa slag af yrkesskolor och folkbildnings¬
anstalter. Vidare erinrades, att till detta departement borde öfverflyttas
kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik, »hvars fruktbringande verk¬
samhet redan under nuvarande i flera afseenden mindre gynnsamma
förhållanden vunnit erkännande såväl af arbetsgivare som af arbetare,
såsom ett oumbärligt organ i den sociala utvecklingens tjänst, såsom det
opartiska öga, hvarmed arbetsfältet kan öfverskådas, lagstiftning och sociala
företeelser äfven i främmande länder följas och pröfvas samt vägen ut¬
stakas för det socialpolitiska reformarbetet».
Motionärerna anförde härefter, att de angifna, säkerligen ofullstän¬
diga uppgifterna öfver ärenden, som borde sammanföras under ett social¬
politiskt departement, tillräckligt visade, att de vore nog många och om¬
fattande för att enligt all sannolikhet taga en departementschefs hela tid
och kraft i anspråk. Skulle det emellertid emot förmodan befinnas, att
departementet skulle erhålla »ett alltför snäft begränsadt område för sin
verksamhet», vore det ju ingen omöjlighet att dit öfverflytta en eller
annan, mera fristående ämnesgrupp och så bereda ytterligare lättnad åt
de nuvarande, under arbetsbördan dignande departementen. En närmare
granskning af de angifna socialpolitiska ärendena visade, att de i stort
sedt nära sammanhängde eller åtminstone ägde så många beröringspunkter
med hvarandra, att redan däruti läge en fingervisning, att de borde ut¬
brytas och sammanföras under gemensam ledning. Denna kunde kanske
icke göras så fullständig, att icke på vissa punkter ett samarbete med
andra departement måste äga rum, hvilket dock med lätthet borde låta
sig anordna. Motionärerna anförde också slutligen i motionen, att den af
dem gjorda framställningen, jämte de upplysningar om anordningarna å
förevarande administrationsområde i åtskilliga främmande länder, som med¬
delats i motionen, gåfve vid handen, att de sociala ärendenas samman¬
förande under en enhetlig, sakkunnig ledning äfven för vårt land vore ett
betydelsefullt önskemål. Många skäl talade för, att detta bäst skulle vinnas
genom inrättande af ett nytt statsdepartement, hufvudsakligen omfattande
sociala ärenden. Men redan deras läggande under en särskild afdelning
med sakkunnig chef inom ett och samma departement vore onekligen ett
stort steg i rätt riktning.
Konstitutionsutskottet medgaf i sitt utlåtande öfver motionen, att
de sociala frågorna, och bland dem den s. k. arbetarfrågan, borde från
statsmakternas sida vara föremål för den största uppmärksamhet och om¬
sorg, att åtgärder borde vidtagas för att dessa mången gång synnerligen
6
Kungl. Maj-.ts nåd. proposition Nr 108.
svårlösta och på de mest skilda samhällsområden ingripande frågor blefve
behandlade med nödig sakkunskap och så enhetligt som förhållandena
kunde medgifva, äfvensom att förevarande ärendens växande omfattning
syntes kräfva, att åt dem bereddes ökadt utrymme inom den högre och
högsta förvaltningen. Ett sammanförande af de s. k. sociala ärendena
under en sakkunnig och enhetlig ledning af därför särskild!, utbildade
organ fann utskottet sålunda äfven för sin del önskvärd!. Men utskottet
afstyrkte skrifvelseförslaget, hufvudsakligen därför, att en ökning af de¬
partementens antal vore hvarken lämplig eller tillrådlig, att det, enligt
utskottets mening, icke säkert vore till fördel, om alla ärenden, som kunde
anses tillhöra de sociala frågorna, löstes från sitt naturliga sammanhang
med andra ärenden och sammanfördes under samma departement, att an¬
ledning funnes antaga, att de af motionärerna framhållna synpunkter rö¬
rande de sociala ärendenas behandling skulle vinna tillbörligt beaktande
vid den utredning, hvartill Riksdagens år 1905 aflåtna skrifvelse angående
ett nytt departement för handel, industri och sjöfart torde gifva anled¬
ning, samt att inrättandet af den af 1903 års riksdag ifrågasatta högsta
administrativa domstolen, därest denna komme till stånd, otvifvelaktigt
skulle komina att medföra en omgruppering af ärendena mellan stats-
departementen.
Fyra ledamöter från andra kammaren i utskottet ansågo, att konstitu¬
tionsutskottet bort hemställa, att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t, i samband med utredningen
angående inrättande af ett nytt departement för handel, industri och sjö¬
fart samt öfriga föreslagna ändringar i fråga om regeringsärendenas hand¬
läggning, äfven villo låta utreda, huruvida ett särskilt statsdepartement,
hufvudsakligen omfattande sociala ärenden, borde inrättas eller, därest
så icke ansåges böra ske, huru de sociala regeringsärendena lämpligast
borde inom annat departement till föredragning i regeringen beredas och
där handläggas.
Inom båda kamrarna framställdes yrkanden såväl på bifall till kon¬
stitutionsutskottets förslag som till reservationen. Bägge kamrarna biföllo
emellertid utskottets förslag, första kammaren utan votering och andra
kammaren med 117 röster mot 77.
Motion vid Redan påföljande år framfördes frågan ånyo. V id 1907 års riksdag
^riksdag, väcktes nämligen i andra kammaren af herr David Bergström, med in¬
stämmande af herr E. Beckman, motion därom, att Riksdagen måtte i
skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t, efter pröfning, i
samband med spörsmålet om inrättande af ett nytt statsdepartement för
7
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
handel, industri och sjöfart, af frågan om de sociala ärendenas samman¬
förande under ett statsdepartement, med angifvande jämväl i dess be¬
nämning af detta dess verksamhetsområde, täcktes till Riksdagen afgifva
de förslag till grundlagsändringar, hvartill denna pröfning kunde föranleda.
I motionen framhölls, hurusom vid de öfverläggningar, som dittills före¬
kommit i Riksdagen om lämpligaste sättet att åt de sociala ärendena be¬
reda den plats och den omvårdnad, som med rätta borde tillkomma dem
inom landets regering, en icke ringa oklarhet befunnits råda. Man hade
varit ense om, att de sociala frågorna vore af den stora betydelse för
samhället och dess utveckling, att de från statsmakternas sida borde vara
föremål för den största uppmärksamhet och omsorg. Men så snart det
gällt att eftertänka, huru denna allmänna sats skulle kunna i handling
omsättas, med andra ord, huru det hittills otillräckliga och famlande
initiativet från regeringens sida på hithörande områden skulle kunna ut¬
vecklas till ett kraftigt, bärande, med säkert öga och säker hand ledt re¬
forminitiativ, hade meningar och tycken gått i sär på ett beklagligt vis.
Att det borde ligga i en mans hand att leda och öfvervaka beredningen
af de sociala regeringsärendena eller i hvarje fall den största och hufvud-
sakligaste delen af dem och att sedermera föredraga dessa ärenden inför
Konungen, det syntes böra stå klart för en hvar, som ville och kunde
tänka sig in i dem. Att såsom dittills splittra sönder denna uppgift på
fem olika departementschefer vore ett oting och en otymplighet från så¬
väl administrationens som lagstiftningens och det parlamentariska ansva¬
rets synpunkter. Det som emellertid behöfde utredas vore, dels hvilka
ärenden på grund af sin art och sitt inbördes samband borde hänföras
till den sociala gruppen och för den skull utskiljas från det ena eller
andra departementet, dels också huruvida mängden och omfattningen af
dessa regeringsärenden kräfde tillskapandet af ett särskildt statsdeparte¬
ment eller om de lämpligen kunde inordnas under något redan befintligt
eller annars tillämnadt departement, och i sådant fall under hvilken Den
utredning, som motionären ifrågasatte, behöfde ej med nödvändighet med¬
föra, att hvartenda ärende, som kunde betecknas såsom socialt, komme att
förläggas till ett och samma departement. Särskilda vägande skäl kunde för¬
anleda till, att någon speciell grupp af dylika ärenden finge stanna kvar
inom det departement, dit den för det dåvarande hörde. Motionären
ifrågasatte ej heller, att utredningen med nödvändighet skulle leda till in¬
rättandet af ett nytt statsdepartement, uteslutande afsedt för de sociala
frågornas handläggande. Motionären kunde mycket väl tänka sig, att man
hos oss, liksom i Belgien, kunde stanna vid att sammanföra de sociala
ärendena under ett redan befintligt departement, hvars chef jämväl svarade
8
Kungl. MajUs nåd. proposition Nr 108.
föi* någon annan hufvudgrupp af regeringsärenden. Men äfven i sådant
fall höfle motionären för visst, att de sociala ärendena skulle bilda en så
afsevärd del af den uppgift, som ålåge denne departementschef och detta
departement, att i departementets namn också däråt lämpligen borde gifvas
uttryck.
Konstitutionsutskottet upptog denna gång motionen välvilligt samt
tillstyrkte riksdagen att till Kungl. Maj:t aflåta en skrifvelse i motio¬
nens syfte. Allenast en ledamot af utskottet hemställde, i afgifven
reservation, om afslag å motionen närmast af skäl, att kommunikations-
ärendena, framför de sociala ärendena, syntes honom kräfva ett särskildt
departement.
Utskottets förslag bifölls af båda kamrarna utan votering. I första
kammaren förekommo afslagsyrkanden dels från reservanten i konstitutions¬
utskottet, dels ock af, bland andra, en af kammarens ifrigaste förkämpar
för det nya handelsdepartementet. Den sistnämnde kammarledamoten fann,
att det af utskottet i utsikt ställda sammankopplandet af de sociala ären¬
dena med ett blifvande handelsdepartement vore olämpligt och skulle leda
till halfmesyrer både för handelsärendena och de sociala ärendena: ett
blifvande departement för handel, industri och sjöfart borde blifva full¬
komligt skildt från det samtidiga handhafvandet af de sociala ärendena.
Riksdagen. °I skrifvelse till Kungl. Maj:t den 20 mars 1907 anmälde Riksdagen
skrifvelse sjtt beslut med den framställning i ämnet, som innefattades i konstitu-
,lenm™arStionsutskottets af Riksdagen biträdda hemställan. Efter att hafva erinrat
om ärendets tidigare behandling inom Riksdagen, framhöll Riksdagen så¬
som hufvud motiv för sin hemställan, att det icke torde råda mer än en
mening därom, att det sätt, hvarpå de sociala regeringsärendena handlades,
icke vore ägnadt att tillförsäkra dem en behandling, som kunde tillfreds¬
ställa berättigade kraf på enhet och planmässighet och som motsvarade
deras djupt ingripande betydelse för samhället och dess utveckling. Med
de sociala regeringsärendenas splittring på icke mindre än fem af stats-
departementen vore det uppenbart, att svårigheterna för en sakkunnig och
kraftig ledning af dessa ärenden från regeringens sida skulle vara synner¬
ligen stora, liksom också den tanken måste ligga nära till hands, att ingen
af statsrådets ledamöter kunde känna sig bära särskildt ansvar för rege¬
ringens åtgöranden på det sociala området. Förklaringen till denna ären¬
denas splittring fann Riksdagen ligga däri, att de sociala frågorna, som
först under en senare tid i större omfattning blifvit föremål för statsmak¬
ternas uppmärksamhet, i allmänhet hänförts till det departement, med
hvilkets öfriga ärenden de af en eller annan anledning ansetts äga sam¬
band; stundom hade dock omsorgen att någorlunda jämnt fördela arbets-
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108. 9
bördan mellan de olika departementen fått utöfva det bestämmande infly¬
tandet.
Riksdagen hade visserligen uppmärksammat, att såsom skäl för ett
bibehållande af de sociala regeringsärendena under det departement, till
hvilkets handläggning de för det dåvarande i hvarje särskildt fall hörde,
hade anförts, att de skulle stå i ett oskiljaktigt eller åtminstone naturligt
samband med andra ärenden inom vederbörande departement. Riksdagen
ville icke heller förneka, att det i några fall kunde förefinnas en sådan
nära gemenskap mellan de till ett departement förlagda sociala ärendena
och andra regeringsärenden inom samma departement, att de för att er-
hålla den lämpligaste och mest sakkunniga behandling alltjämt borde ge¬
mensamt med dessa handläggas. Men enligt Riksdagens åsikt skulle otvif¬
velaktigt statens verksamhet på ifrågavarande område blifva mera initiativ-
kraftig, planmässig och framgångsrik, om frågor af nu afhandlad art i så
stor utsträckning, som kunde befinnas lämpligt, sammanfördes till gemen¬
sam handläggning. Då vidare de sociala frågorna vore af en vidtgåcnde
betydelse för samhällslifvet, syntes det Riksdagen uppenbart, att statens
åtgöranden för lösningen af dessa frågor borde förberedas på sådant sätt,
att den största möjliga trygghet vunnes för ärendenas sakkunniga bedö¬
mande och för tillgripande af de i hvarje särskildt fall lämpligaste åtgär¬
der. Enligt Riksdagens uppfattning läge det därför makt uppå, att sådana
anstalter utan tidsutdräkt vidtoges, att de sociala regeringsärendenas hand¬
läggning blefve anförtrodd åt därför särskildt ägnade organ. Ett sam¬
manförande af sociala regeringsärenden i större utsträckning ån dittills
varit fallet skulle tvifvelsutan, såsom påkallande en mera mångsidig sak¬
kunskap hos dem, som ägde att förbereda dessa ärenden, lämna större
garanti för deras enhetliga och planmässiga behandling. Ett ytterligare
skäl för en dylik anordning fann Riksdagen jämväl i den därigenom upp¬
nådda fördelen, att på en af statsrådets ledamöter komme att hvila det
närmaste och hufvudsakliga ansvaret för hvad å det sociala området
af regeringen gjordes eller underlätes.
Af det sålunda anförda ansåg Riksdagen klart framgå, att de sociala
ärendenas förläggande under en målmedveten, sakkunnig och enhetlig led¬
ning af därför särskildt utbildade organ vore önskvärdt. Det gällde då
att tillse, Indika utvägar kunde tillgripas för att vinna det åsyftade ända¬
målet. Att, såsom äfven blifvit ifrågasatt, ett särskildt departement borde
inrättas för de sociala ärendena, ansåg sig dock Riksdagen, åtminstone för
det dåvarande, icke kunna förorda. Enligt Riksdagens uppfattning borde
nämligen en ökning af departementens antal vidtagas med den stöi-sta var-
Bihang till Riksdagens protokoll 1012. 1 samt. 82 höft. (AV 108.) 2
10
Kungl. Maj:ta nåd. proposition Nr 108.
samhet och endast i de fall, då ett verkligt behof förelåge. Då därjämte
1905 års Riksdag hos Kungl. Maj:t anhållit om utarbetande af förslag till
inrättande af ett nytt departement, omfattande handel, industri och sjöfart,
syntes det Riksdagen än mindre tillrådligt att föreslå en ytterligare ökning
af departementens antal.
En annan utväg för målets vinnande syntes Riksdagen vara, att man
i vårt land, liksom flerstädes i utlandet skett, förläde de sociala regerings¬
ärenden, som lämpligen kunde sammanföras, till en särskild byrå under
något af departementen. Då det emellertid i sakens dåvarande skick mötte
synnerligen stora svårigheter att afgöra, inom hvilket departement dessa
ärenden lämpligast borde sammanföras, samt den utredning, som för sakens
bedömande vore erforderlig, kunde utföras endast af Kungl. Maj:t, ansåg
sig Riksdagen böra hos Kungl. Maj.-t anhålla om verkställande af utredning
i ämnet. Genom denna borde kunna klargöras, dels hvilka ärenden genom
sin art och sitt inbördes sammanhang borde hänföras till den sociala grup¬
pen och för den skull utskiljas från det departement, dit de för det då¬
varande hörde, dels ock huruvida dessa sociala regeringsärenden lämpligen
kunde inordnas under något af de redan förefintliga departementen eller
hellre borde förläggas till det föreslagna nya departementet för handel,
industri och sjöfart. Den ifrågavarande utredningen syntes Riksdagen
både kunna och böra lämpligast anordnas i samband med utarbetande af
det förslag till sistnämnda departement, om hvilket Riksdagen redan hos
Kungl. Maj.-t gjort framställning.
Slutligen uttalade Riksdagen den meningen, att de sociala regerings-
ärendena, under hvilket departement de än blefve hufvudsakligen samman¬
förda, otvifvelaktigt komme att utgöra en synnerligen betydande del af
detta departements uppgift och i viss mån sätta prägel på dess arbete, och
att det därför syntes ligga nära till hands att, såsom motionären jämväl
föreslagit, i departementets namn häråt gifva ett uttryck.
På grund af ' hvad sålunda i skrifvelsen anförts, anhöll Riksdagen,
att Kungl. Maj:t, vid pröfningen af spörsmålet om inrättande af ett nionde
statsdepartement, eller ett departement för handel, industri och sjöfart,
äfven ville taga under ompröfning frågan om sociala regeringsärendens
sammanförande under ifrågavarande eller annat departement, med an¬
gifvande i benämningen å departementet af detta dess verksamhetsområde,
och till Riksdagen afgifva de förslag till grundlagsändringar, hvartill denna
pröfning kunde föranleda.
11
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
Redan ett par år tidigare — genom skrifvelse den 19 maj 1905 — Riksdagens
hade Riksdagen, som nämndt, till Kungl. Maj:t anmält sin anhållan om den^maj
utredning angående inrättandet af ett departement för handel, industri och 1905 och den
sjöfart. Därjämte har Riksdagen senare — i skrifvelse den 22 maj 1908 22 maj 1908'
— påkallat Kungl. Maj:ts uppmärksamhet för utredning af frågan om vid¬
tagande af lämpliga åtgärder för tillgodoseende af krafvet på en mera en¬
hetlig och sakkunnig behandling af de ärenden, som angå kommunika¬
tioner och allmänna arbeten.
Verkställandet af de sålunda af Riksdagen begärda utredningarna Departemen
fann sig Kungl. Maj:t böra anförtro åt särskilda kommitterade (departe- \ffadeZch
mentalkommittera.de), hvilka tillsattes den 11 december 1908 och erhöllo kommers-
i uppdrag att afgifva förslag dels till erforderliga eller lämpliga förändrin- kol£$tInm'
gar med afseende å statsdepartementens genom grundlag fastställda indel¬
ning, äfvensom beträffande personalen och arbetssättet inom departementen,
den närmare fördelningen af ärendena departementen emellan samt ordningen
för dessa ärendens beredning och afgörande, dels ock till nja lönestater
för statsdepartementen.
Kort därförut — den 13 november 1908 — hade Kungl. Maj:t till¬
satt en annan kommitté med uppdrag att, efter verkställd utredning, in¬
komma med utlåtande och förslag rörande förändrad organisation af kom¬
merskollegium och reglering af löneförhållandena vid nämnda och even¬
tuellt annat ämbetsverk in. in. {kommerskollegiikommittén). Sistnämnda
kommittés hufvuduppgift angafs vara att afgifva förslag till kommers-
kollegii ombildning till att blifva »det centrala organet för statens hela
näringspolitik», i samband hvarmed kommittén dock jämväl skulle hafva
att bland annat utreda, huru det arbete, som befunnes icke böra falla inom
kommerskollegii omedelbara verksamhetsområde, lämpligast borde ordnas
äfvensom huruvida icke vissa delar af »den för kollegii egentliga verksam¬
het mer eller mindre främmande statistiken skulle kunna öfverföras till
annat ämbetsverk eller själfständigt för sig organiseras».
Redan på ett tidigt stadium af sina arbeten funno de nämnda båda
kommittéerna å ömse sidor, att vissa af de beröringspunkter, som före-
funnos mellan deras uppdrag — och hvilka vederbörande departements¬
chefer vid kommittéernas tillsättande äfven uppmärksammat — voro af
den art och omfattning, att öfverläggningar uti åtskilliga frågor kommit¬
téerna emellan måste blifva erforderliga. Vid de gemensamma öfverlägg¬
ningar, som på grund häraf kommo till stånd, blef det för båda kommit¬
téerna alltmera tydligt att, äfven om en arbetsuppdelning på dessa om-
12
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
råden kunde äga rum, ett fullständigt särskiljande af kommittéernas upp¬
drag icke lämpligen läte sig genomföra, enär dessa i åtskilliga delar icke
allenast berörde utan äfven grepo in i hvarandra. För undvikande af
dubbelarbete och för ernående af ett såvidt möjligt enhetligt resultat af
båda kommittéernas arbeten i sammanfallande delar samt slutligen äfven
för tillgodogörande af den sakkunskap, som inom båda var företrädd, funno
kommittéerna mest ändamålsenligt att i vissa delar träda i ett verkligt
samarbete med hvarandra. Uti detta sitt gemensamma arbete kommo
kommittéerna helt naturligt att först ägna sin uppmärksamhet åt de sociala
frågorna. Kommerskollegiikoinmittén hade nämligen under fortgången åt
sina arbeten snart nog kommit till den bestämda öfvertygelsen, att bland
de ärenden, som för närvarande helt eller delvis tillhöra kommerskollegii
ämbetsförvaltning och hvilka, ehuru de visserligen beröra näringarnas in¬
tressen, enligt kommitténs åsikt icke borde bibehållas inom ett oinorgani-
seradt kommerskollegium — vare sig detta skulle komma att ingå såsom
en särskild departementsafdelning inom ett nyinrättadt departement för
handel, industri och sjöfart eller till äfventyrs förblifva ett centralt ämbets¬
verk — den största och viktigaste gruppen utgjordes af de sociala frågorna.
Hvart denna numera synnerligen omfattande del af kollega verksamhet
efter dess utbrytning ur kollegium borde förläggas, under hvilka former
den lämpligast borde organiseras samt huru en lönereglering för denna
stora del af kollega nuvarande personal skäligen skulle afvägas, har gifvet-
vis varit den icke minst viktiga delen af kommerskollegiikommitténs upp¬
drag. Helt naturligt har kommittén därvid äfven måst ägna tillbörlig
uppmärksamhet åt den af Riksdagen hos Kungl. Maj:t gjorda framställ¬
ningen om sociala regeringsärendens sammanförande under ett och samma
departement samt den därmed förbundna frågan om, hvilka ärenden på
grund af sin art och sitt inbördes samband borde inordnas uti den sociala
gruppen och inom statsförvaltningen sammanföras till ett helt under sak*
kunnig och enhetlig ledning.
Spörsmålet om de sociala regeringsärenden as sammanförande har det
emellertid mera direkt tillkommit departementalkommitterade att utreda,
såsom ock uttryckligen angifvits i statsrådets och chefens för justitie¬
departementet anförande till statsrådsprotokollet vid nämnda kommitterades
tillsättande den 11 december 1908. Departementalkommitterade hafva ock
därvid haft anledning att, mera ingående än kommerskollegiikommittén,
ägna sin uppmärksamhet åt frågan om öfverflyttning till den föreslagna
enhetliga förvaltningsorganisationen af sådana ärenden af social innebörd,
som för närvarande icke ankomma på kommerskollegii handläggning. Innan
det ofvan omnämnda samarbetet mellan de båda kommittéerna tog sin
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
13
början, förelåg ock ett inom departementalkommittén utarbetadt förbere¬
dande förslag angående de Sociala ärendenas sammanförande till en särskild
afdelning under civildepartementet. Vid sådant förhållande och då ifråga¬
varande förslag i väsentliga delar vann kommerskollegiikommitténs gillande,
befanns det som närnndt lämpligast att till en början inrikta samarbetet mel¬
lan de båda kommittéerna på att utarbeta ett gemensamt, fullständigt betän¬
kande och förslag rörande socialförvaltningens organisation och förläggning.
Ofvertygad om vikten af, att frågan om de sociala ärendenas sam¬
manförande och mera ändamålsenliga handläggning inom den högsta för-
valtningen snarast möjligt vunne sin lösning, och då jag tillika hade mig
bekant, att kommerskollegiikommitténs och departementalkominitterades
arbeten i denna del voro i det närmaste slutförda, tillät jag mig, i sam¬
råd med cheferna för justitie- och finansdepartementen, anmoda ord¬
förandena i de båda kommittéerna att medverka till, att kommittéernas
förslag i berörda afseende blefve, där så ske kunde, utan samband med
fullgörande af deras uppdrag i öfrigt, till Kungl. Maj:t afgifvet. Med an¬
ledning häraf hafva de båda kommittéerna den 18 november 1911 afgifvit
gemensamt utlåtande och förslag om upprättande inom ett omorganiseradt
civildepartement af en afdelning för sociala ärenden (socialstyrelsen) m. m.,
hvilket förslag jag hade tillfälle att den 30 december 1911 för Kungl.
Maj:t anmäla.
Genom framläggandet af departementalkominitterades och kommers- Sakkunniga
kollegiikommitténs förevarande förslag föreligger nu material för skapande af ”departe-
en enhetlig förläggning och en sakkunnig beredning af flertalet sociala frågor, mentet.
Emellertid är kommittéernas förslag om inrättande af en särskild
socialafdelning (socialstyrelsen), förlagd till och som en särskild afdelning
införlifvad med ett omorganiseradt civildepartement, att betrakta såsom
ett led i departementalkominitterades plan till omgestaltning af statsde-
partementen medelst, bland annat, inflyttning i desamma af flertalet utaf
de större centrala verken. För att förslaget till anordnandet af eu en¬
hetlig socialförvaltning nu skulle kunna framläggas till genomförande,
utan att vare sig rubba den nuvarande allmänna förvaltningsorganisationen
eller i någon män föregripa den framtida pröfningen eller genomförandet
af departementalkominitterades reformförslag, var det därför nödvändigt, att
kommittéernas berörda förslag till en socialafdelning underginge en öfver-
arbetning, åsyftande att, i stället för den af kommittéerna föreslagna de-
partementsafdelningen inom ett omorganiseradt civildepartement, inrätta
ett under det nuvarande civildepartementet förlagdt centralt ämbetsverk
(socialstyrelsen). I anledning häraf förordnade Kungl. Maj:t den 30
december 1911 en särskild sakkunnig att inom civildepartementet bi-
14
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
träda med ifrågavarande öfverarbetning. Tillika och då i de kom¬
mittéer, som framlagt förslaget till socialafdelning, arbetsgifvarintresset
varit representeradt af flera ledamöter, medan däremot arbetarintresset,
som vid upprättande af ett verk, sådant som det nu ifrågasatta, jämväl
måste i lika mån tillgodoses, där icke baft någon målsman, samt då det
dessutom befanns önskvärd!, att äfven några på vissa andra sociala om¬
råden speciellt sakkunniga redan på utredningsstadiet bereddes tillfälle att
göra sina meningar i frågan gällande, erhöll jag, likaledes den 30 december
1911, Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla högst två arbetarrepresen¬
tanter och högst två andra på särskilda områden sakkunniga för fram¬
förande af speciella synpunkter och önskemål med afseende å den förelig¬
gande organisationsfrågan.
Myndigheter Med biträde af berörda sakkunniga har under sistlidne januari må-
° tioner™' na,d inom civildepartementet utarbetats ett förslag till de af förut anförda
förhållanden påkallade ändringar och kompletteringar i kommittéernas
ofvannämnda betänkande; och hafva öfver detta förslag kommerskollegium,
statistiska centralbyrån, försäkringsinspektionen och ålderdomsförsäkrings-
kommittén afgifvit infordrade utlåtanden, hvarjämte äfven riksförsäkrings-
anstalten inkommit med yttrande i anledning af förslaget. Vid kommers-
kollegii utlåtande hafva fogats yttranden från centralförbundet för socialt
arbete, nationalföreningen mot emigrationen, kooperativa förbundet, svenska
fattigvårdsförbundet, Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling,
Sveriges handtverksorganisation, svenska arbetsgivareföreningarnas för¬
troenderåd, svenska arbetarförbundet, svenska järnvägsmannaförbundet och
svenska typografförbundet.
Departe- Då såväl kommerskollegiikommitténs och departementalkominitterades
mentschefen. förberörda utlåtande och förslag till eu socialafdelning som det i anslut¬
ning därtill af särskilda sakkunniga inom civildepartementet utarbetade
förslaget till upprättandet under civildepartementet af ett centralt verk
för sociala ärenden (socialstyrelsen) liksom ock de öfver dessa förslag af-
gifna utlåtanden och yttranden torde få biläggas den proposition i ärendet
till Riksdagen, hvarom jag nu går att väcka förslag, torde jag här icke behöfva
i detalj genomgå de olika förslagen och yttrandena, utan kunna inskränka
mig till att vid de olika organisationsspörsmålen redogöra för hvad som
därom blifvit från olika håll anfördt samt angifva min mening om det
afseende, som vid dessa yttranden och förslag bör fästas.
Innan jag nu går att framlägga ett detaljeradt förslag till upprät¬
tande under civildepartementet af ett centralt ämbetsverk, socialstyrelsen,
skall jag emellertid tillåta mig några allmänna erinringar i fråga om sta¬
tens socialpolitiska uppgifter samt betydelsen, för dessas tillgodoseende, af
15
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
en enhetlig socialförvaltning in. in., därvid jag jämväl får tillfälle att be¬
röra eu del spörsmål om sättet och formerna för vinnande af detta mål
samt hvad annat bör härutinnan uppmärksammas. Jag har därvid för¬
månen att i det väsentliga kunna ansluta mig till och närmare utföra de
båda kommittéernas och de sakkunnigas uttalanden och framställningar
i ämnet.
Socialpolitikens allmänna uppgifter.
Till en början ber jag då att få gifva uttryck åt min lifliga och
bestämda uppfattning därom, att en af de viktigaste, men på samma gång
en bland de svåraste och mest grannlaga uppgifter, som i vår tid före¬
ligga för statsmakterna, är den oafvisliga skyldigheten att söka ingående
lära känna de sociala förhållandena samt att genom lämpligt afpassade,
direkta eller indirekta, åtgärder söka undanröja, förebygga eller mildra de
sociala missförhållandena, d. v. s. med andra ord, att bedrifva en vid¬
synt och målmedveten socialpolitik.
Med anslutning till de båda ofvannämnda kommittéernas inledningsvis
(komin. bet. sid. 31—36) lämnade framställning af socialpolitikens all¬
männa uppgifter, ber jag få erinra om det allbekanta faktum, att sam¬
hällsförhållandena och det ekonomiska lifvet sedan midten af förra århund¬
radet undergått en fullständig omgestaltning. Icke minst genomgripande
har denna förändring varit med afseende å produktionen och yrkesarbetet.
Under det att medborgarnas alldeles öfvervägande flertal tidigare hade
sin utkomst inom jordbruket, har industrialismen och därmed samman¬
hängande förhållanden så småningom dragit en allt större del af befolk¬
ningen till industriella företag, transportverksamhet o. s. v. Därmed har
ock följt en ständig tillväxt på landsbygdens bekostnad af städerna och
andra stadsliknande samhällen, samtidigt med att en öfvergång skett från
natura- till penninghushållning, och ofta nog en ganska osäker sådan hus¬
hållning, för ett allt större antal medborgare. Och jämsides med den så¬
lunda fortgående inre omflyttningen af befolkningen har vid sökandet af ökade
utkomstmöjligheter framträdt en tidvis starkt stegrad omflyttning länderna
emellan, särskildt en sådan från de europeiska staterna till Amerika.
Gent emot dessa samhällsföreteelser, deras orsaker och verkningar,
intogo statsmakterna, i enlighet med rådande uppfattning om statens upp¬
gifter, länge nog en nästan uteslutande passiv hållning. Den hastiga
materiella utvecklingen, det därmed ökade välståndet för vissa medborgar-
16
Kungt. May.ts nåd. proposition Nr 108.
klasser och den otvetydiga höjningen af lefnadsstandarden öfver hufvud
taget torde ock till en början hafva undanskymt blicken för de missför¬
hållanden samt de nya och invecklade problem, som den nya tideri och
dess omgestaltning af samhällslifvet haft i följe.
Insikten om, att det allmänna här stod inför nya och omfattande
plikter, särskildt gent emot dess svagare medlemmar, började dock så
småningom klarna. Uti de flesta länder skedde detta helt naturligt först
på det industriella området, där man tidigt nog fick känning af den
hastigt växande industrialismens närmaste konsekvens: den moderna arbe-
o
tar frågan.
De första åtgärder af social natur, som därvidlag vidtogos från det
allmännas sida, torde i regel hafva ägt rum på det s. k. arbetarskyddets
område. Redan i äldre tider hade man visserligen funnit af nöden att söka
skydda det uppväxande släktet genom att i någon mån begränsa arbetsgifvarnas
rätt att i arbete använda barn, förr än de nått viss minimiålder eller visst
mått af kropps- och själsutveckling. Först med industrialismens genom¬
brott blef dock behofvet af dessa samhällets skyddssträfvanden fullt aktu¬
ellt. Efter vunnen erfarenhet om de rådande, ofta nog upprörande miss¬
förhållanden, som industrialismen skapat, fortgick man därför på den
redan tidigare inslagna vägen att begränsa användningen af barns och
minderårigas arbetskraft. Sedan kom ordningen till kvinnorna, hvilka
såsom kroppsligt svagare än männen och i öfrigt underkastade särskilda
vådor äfvenledes hade grundade anspråk på samhällets skydd. Till sist
befanns det ock nödvändigt att på liknande sätt ingripa till skydd för de
vuxna männen. En mer eller mindre vidtgående arbetarskyddslagstift-
ning, hvilken efter hand ytterligare skärpts, samt en ordnad yrkesin¬
spektion förefinnas och numera i alla kulturländer.
Såsom sträfvanden i samma riktning kunna betecknas de likaledes
öfverallt påbörjade åtgärderna för att ordna socialförsäkringen. På
detta område hafva samhällets uppgifter hastigt vuxit utöfver de ur¬
sprungliga gränserna. Numera gå dessa sträfvanden allt mera bestämdt
ut på att tillförsäkra alla oförvitliga medborgare rätt till ett efter måttet
af tillgängliga ekonomiska resurser afpassadt understöd för alla de fall,
då de utan eget förvållande blifva urståndsätta att försörja sig själfva.
Samhällsmyndigheternas åtgöranden beträffande såväl arbetarskydd
som socialförsäkring voro närmast frukten af den mognade insikten om
det ekonomiskt kloka i att rationellt hushålla med människomaterialet,
samhällets största kraftkälla och dyrbaraste kapital. Till statens positiva
ingripande på dessa områden torde ock i allmänhet hafva medverkat de
allt starkare framträdande vittnesbörden om stora gruppers af de kropps-
17
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
arbetande klasserna osäkra ställning och mindre tillfredsställande lefnads-
förhållanden samt deras däraf alstrade missnöje äfvensom insikten om
de faror för en lugn samhällsutveckling, som detta tillstånd måste inne¬
bära. Till följd häraf hafva statsmakterna också efter hand funnit sig
föranlåtna att ägna sin synnerliga uppmärksamhet åt äfven andra sidor
af arbetarfrågan än de ofvan nämnda. Sålunda har det allmänna uti allt
flera stater i större eller mindre mån börjat ingripa på arbetsmarkna¬
dens område, för reglerande af förhållandet mellan arbetsgivare
och arbetare samt i åtskilliga andra afseenden för förbättrande af de
kroppsarbetande klassernas läge. Den alltjämt ökade uppmärksamhet,
som numera anses böra ägnas åt arbetarfrågorna, har ock nödvändiggjort,
att de utredningar och undersökningar, som tidigare mera tillfälligtvis anord¬
nades och föregingo de första positiva ingripandena på det ena eller det andra
af dessa områden, i de flesta länder efterföljts af ett fortgående observa¬
tions;) rbete till arbetarfrågornas utredning och belysande, hvilket utföres
af för ändamålet upprättade statliga organ för arbetsstatistik. Därmed
har ock skapats en centralpunkt och en sakkunnig vägledning för statens
fortsatta arbete på dessa områden.
I jämbredd med den alltmer vidgade insikten om arbetarfrågornas
stora vikt och betydelse för samhället i dess helhet och sålunda för alla
medborgarklasser har emellertid under de senaste årtiondena i de olika
länderna framvuxit eu allt starkare utvecklad samhällelig pliktkänsla,
hvilken funnit det vara en det allmännas uppgift att så långt som möjligt
söka stödja och skydda de medborgargrupper, som under ett mer eller
mindre tungt arbete emot ett relativt ringa utbyte efter förmåga fylla
sina plikter som samhällsnvttiga medborgare. Arbetarfrågan uppfattas
sålunda numera som en i fullaste mening social fråga, på hvars lyckliga
lösning hela samhällets välfärd beror.
De samhälleliga åtgärderna till förbättrande af de kroppsarbetande
klassernas läge hafva emellertid väsentligt påskyndats af dessa klassers
egna åtgöranden, genom fackliga sammanslutningar och annan organiserad
själfhjälpsverksamhet, genom arbetarpressen samt genom de bredare folk¬
lagrens politiska framryckande och deras allt talrikare direkta representa¬
tion i riksförsamlingarna.
Trots allt hvad som för och delvis med arbetarna redan uträttats,
återstår dock ännu mycket att göra för förbättrande af de kroppsarbetande
klassernas läge, för utjämnande af intressemotsättningarna mellan olika
samhällsgrupper samt för stärkandet af alla medborgares känsla af sam¬
hörighet och plikter mot det gemensamma samhället. Staten står här
ölverallt inför synnerligen svåra och omfattande uppgifter. Den enda väg,
Bihang till Riksdagens protokoll 1012. 1 sand. 82 käft. {Nr 108.) 3
18
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
sora kan leda till det åsyftade målet, är gifvetvis den, att staten griper
sig an med ett målmedvetet och vidsynt reformarbete till de lägre folk¬
lagrens höjande, och detta på ett sådant sätt, att det för dessa klasser
blir klargjordt, att staten ägnar denna angelägenhet sin oaflåtliga upp¬
märksamhet samt betraktar den såsom en af sina viktigaste uppgifter.
Sker detta, bör det ock vara att emotse, att den starka solidaritetskänsla
och den offervillighet, som uppvuxit inom arbetarskarorna och hvartill
någon motsvarighet näppeligen finnes inom öfriga medborgargrupper, skall
vidgas till att omfatta hela det samhälle, i hvilket de äro medansvariga
och meddelaktiga.
Dessa åtgöranden från statens sida inrikta sig närmast på att söka
förbättra de kroppsarbetande klassernas materiella villkor — såväl posi¬
tivt genom ökade utkomstmöjligheter och förmåner samt förbättrade let-
nadsvillkor som negativt genom undanröjande af skadliga inflytelser -—
enär endast därigenom de reella förutsättningarna skapas för alla andra
framsteg. Men vid sidan däraf gäller det att skydda och befrämja de
ifrågavarande befolkningsgruppernas moraliska och intellektuella utveck¬
ling, hvilken i sin tur måste stärka och bära upp deras materiella kultur
äfvensom bidraga till att öka deras vilja och förmåga att själfva förbättra
sin och de sinas ställning, hvarigenom hela samhällets förkofran be¬
främjas. Att i det allmännas intresse sträfva för de ekonomiskt svagare
samhällsmedlemmarnas höjande och därmed verka för stärkande af alla
medborgares samhörighetskänsla hör sålunda till socialpolitikens innebörd
och uppgift.
Såsom i det föregående antydts, framkallades visserligen den mo¬
derna socialpolitikens första större uppgifter af industrialismen och af be-
hofvet att skydda fabriksarbetarna, men vidgades dess ram så småningom
till att omfatta äfven jordbruksarbetare och andra kategorier af arbetare,
d. v. s. kroppsarbetarna och med dem jämställda, tjänare, biträden och
tjänstemän i lägre ställning. Socialpolitiken måste ock alltjämt närmast
och direkt inriktas på befrämjandet af de samhällsgruppers väl¬
färd, hvilka måste använda sin arbetskraft i andras tjänst i oviss
eller beroende yrkes- eller tjänsteställning.
Äfven med fasthållande häraf far man dock icke förbise, att många
andra befolkningsgrupper i vissa afseenden hafva lika trängande behof af
samhällets särskilda stöd och omvårdnad och jämväl kunna därför åberopa
samma principiella skäl. För sådana själfförsörjare som t. ex. mindre
jordbrukare, småhandlare och småhandtverkare, fiskare och åtskil¬
liga andra är den personliga arbetsdugligheten, i lika hög grad som för
lönarbetaren, den oundgängliga förutsättningen för deras egen och familjens
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
19
existens. Det kan därför icke med näsrot fog göras gällande, att sam*
hällets uppgifter i sådana afseenden skulle vara af principiellt annat slag
beträffande de nu berörda yrkesutöfvarna än i fråga om lönarbetarna.
Endast så till vida föreligger en bestämd skillnad, att sådana själfförsör-
jare icke behöfva samhällets socialpolitiska ingripande på alla de områden,
där lönarbetarna måste stödjas och hjälpas.
Redan af det nu anförda torde tydligt framgå, att det näppeligen
låter sig göra att draga några bestämda gränser för socialpolitikens verk¬
samhetsområde. Klart är också att —- likaväl som, enligt hvad nyss på¬
pekats, äfven andra medborgargrupper än de egentliga lönarbetarna kunna
i en del afseenden hafva samma berättigade anspråk som dessa senare att
blifva delaktiga af samhällets sociala skyddsarbete — vissa socialpolitiska
åtgärder, som vidtagits närmast för de mindre väl situerade samhälls¬
klassernas tillgodoseende och höjande, äfven komma de högre ställda sam¬
hällslagren tillgodo. Sålunda äro t. ex. på bostadsfrågans område flertalet
olika samhällslagers intressen så nära förbundna, att åtgärder, som afse
en grupp, med nödvändighet måste direkt eller indirekt inverka äfven på
andra gruppers förhållanden. På samma sätt lärer det icke vara tänkbart
att t. ex. i nykterhetsfrågan bedrifva ett ändamålsenligt socialpolitiskt
reformarbete, med mindre man tager hänsyn till dess egenskap af att be¬
röra snart sagdt alla samhällets medlemmar. Såsom redan förut antydts,
har man också på socialförsäkringens område redan kommit därhän, att
vissa grenar af dess verksamhet anses principiellt böra tillgodokomma med¬
borgare ur alla samhällslager.
Ehuru sålunda »arbetarfrågan» framgent som hittills kommer att
utgöra hufvudparten af den »sociala frågan», måste en ändamålsenlig
socialpolitik dock alltid anlägga vidare synpunkter än de speciellt arbetar-
poiitiska. Till de »sociala frågorna», hvilka företrädesvis höra såsom så¬
dana påkalla statsmakternas synnerliga uppmärksamhet, äro ock numera,
allt efter frågornas natur och deras betydelse uti olika länder, att räkna
en del andra frågor än de egentliga arbetarfrågorna, sålunda t. ex. hos
oss nykterhets- och emigrationsspörsmålen. Klart är emellertid äfven,
att i en målmedveten socialpolitik från statsmakternas sida alltid måste
ingå ett noggrant aktgifvande på, att jämväl den sociala innebörden
blir vederbörligen beaktad vid bedömandet af en mänojd olika samhälls-
spörsmål, som till hufvudsaklig del falla inom andra områden, t. ex.
barnauppfostran, fångvården, yrkesundervisning och lärlingsväsen, befräm¬
jande af sparsamhet, det affärsmässiga försäkringsväsendet o. s. v.
20
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
Redan i detta sammanhang torde det vara på sin plats att uttryck¬
ligen betona att, äfven om sålunda de socialpolitiska synpunkterna måste
komma till sin rätt på åtskilliga andra områden än de i egentlig mening
sociala, däraf ingalunda får dragas den slutsatsen, att andra eller flera
ärenden böra hänföras till den socialpolitiska gruppen och en för dessa
upprättad förvaltningsorganisation än sådana ärenden, som otvetydigt där
höra hemma och icke naturligare böra tilläggas annan förvaltningsorgani¬
sation. Till denna fråga får jag emellertid i det följande tillfälle att ut¬
förligare återkomma.
De sociala ärendena i Sverige,
deras uppkomst ock splittring inom statsförvaltningen.
Efter denna kortfattade öfverblick öfver socialpolitikens innebörd och
uppgifter i allmänhet, öfvergår jag nu till att lämna en likaledes i möj¬
ligaste mån sammanträngd framställning af en del viktigare sociala
frågors och statsförvaltningsärendens uppkomst och nuvarande
läge i Sverige (komm. bet. sid. 37—51).
Som bekant nådde industrialismen vårt land senare än flertalet andra
länder. Den moderna »arbetarfrågan» är därför i Sverige af jämförelse¬
vis sent datum och kom ej heller att blifva den första sociala fråga, som
mognade för statsmakternas ingripande. Snarare var det nykterliets-
fråg an, som i Sverige tidigast uppfattades som ett socialt spörsmål af
stor räckvidd och betydelse. Det blef dock ej de sociala synpunkterna,
som främst präglade de första ingripandena från statens sida på detta
område, utan de ekonomiska och finansiella. Tack vare den organiserade
nykterhetsrörelsen, till hvilken initiativet ursprungligen utgick från de
högre samhällslagren, men som efter hand vuxit till en verklig folkrörelse,
har dock uppfattningen om nykterhetsfrågan som en af våra största sociala
frågor allt mera slagit igenom och äfven satt sin prägel på lagstiftningen
och andra åtgärder från det allmännas sida till stäfjande af alkoholmiss¬
bruket. För möjliggörande af vidtgående reformåtgärder hafva som bekant
under den senaste tiden anordnats omfattande utredningar rörande frågans
olika delar inom för ändamålet tillsatta kommittéer, inom kommers-
kollegium (vissa statistiska utredningar) o. s. v.
Nykterhetsfrågan har emellertid, af ofvan antydda skäl, alltjämt till¬
hört och tillhör fortfarande finansdepartementets uppgifter, med undan¬
tag af frågan om de s. k. brännvinsmedlens fördelning, hvilken angelägen-
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108. 21
het handlägges af civildepartementet och ecklesiastikdepartementet
i förening.
Vid samma tid som nykterhetsfrågan uppkom — midten af 1800-
talet — hade ett annat af våra alltjämt allvarligaste sociala problem, frågan,
emigrationen, redan framträdt i hotfull omfattning. Från statens sida
ägnades emellertid länge nog ingen vidare uppmärksamhet åt denna inass-
utflyttning ur riket, utan inskränkte man sig hufvudsakligen till att reglera
de former, under hvilka emigrantagenterna få verka samt emigranterna
afflytta och befordras från landet. Först i våra dagar har man mera
allmänt börjat komma till insikt om emigrationsfrågans stora sociala inne¬
börd, hvaraf ock föranledts ett af frivilliga krafter organiseradt arbete
mot emigrationen, hvilket numera äfven åtnjuter statens stöd. Därjämte
pågår sedan några år tillbaka en officiell utredning af emigrationsfrågan
och därmed sammanhängande spörsmål.
Handläggningen af emigrationsärendena tillhör nu civildeparte¬
mentet (och kommerskollegium), med undantag af ansökningar af unga
män i värnpliktsåldern om tillstånd att afflytta ur riket, hvilka behandlas
af försvarsdepartementen. Emigrationsstatistiken utarbetas af statis¬
tiska centralbyrån.
Ett annat af våra för folket i dess helhet viktigaste sociala spörs- Fattigvårds-
mål, hvilket likaledes dock först i våra dagar börjat uppfattas som ett an'
sådant, är fattigvår ds fr ägan. Krafvel! på den nuvarande fattigvårdens
grundliga omorganiserande och ersättande med en efter nyare tiders hu¬
manitära fordringar mera lämpad vård af åldringar och andra försörjnings-
oförmögna hafva dock i det längsta föga beaktats från statsmakternas sida,
hvilket äfven varit fallet med afseende å vidtagandet af positiva åtgärder
till fattigdomens förebyggande. Emellertid har äfven på detta område ett
alltjämt stegradt, intresseradt arbete för ernående af bättre förhållanden
utförts af frivilliga organisationer och enskilda samt äfven af vissa kom¬
muner. En af Kung]. Maj:t tillsatt kommitté är ock sedan några år till¬
baka sysselsatt med en omfattande utredning af fattigvårdsfrågan och flera
därmed i mer eller mindre nära samband stående frågor (fosterbarnsvården,
uppfostran af vanartade barn, internering af alkoholister samt lösdrifvares
behandling).
Af hithörande ärenden inom statsförvaltningen höra för närvarande
de egentliga fattigvård sfrågorna till jordbruksdepartementet (fattig-
vårdsstatistiken utarbetas af statistiska centralbyrån); fosterbarnsären-
dena till civildepartementet (och medicinalstyrelsen); ärenden angå¬
ende vanartade och i sedligt afseende försummade barn till ecklesiastik¬
departementet — med undantag af frågor om tvångsuppfostran af
22
Kungl. Maj:t$ nåd. proposition Nr 108.
Arbetar-
skydds-
fråg orna.
minderåriga förbrytare, hvilka tillhöra justitiedepartementet (och fång¬
vårdsstyrelsen) — lagstiftningen om tvångsinternering af alkoholister när¬
mast till justitiedepartementet o. s. v.
En djupare och mera allmän insikt om behöfligheten af statens in¬
gripande uti de eljes mest uppmärksammade sociala frågorna, de speciella
arbetarfrågorna, spåras i Sverige först i medio af 1870-talet, och fram'
träder då närmast på arbetarskyddets område (komm. bet. sid. 39—42).
Af en då anordnad omsorgsfull kommittéutredning framgick som resultat
1881 års författning om minderårigas användande i fabriks- och handt-
verksarbete, hvilken efter förnyade utredningar år 1900 ersattes, för de
industriella yrkenas vidkommande, af lagen angående minderårigas och
kvinnors användande till arbete. Sedermera hafva ytterligare tillkommit
1909 års lag, innefattande förbud mot kvinnors nattarbete i vissa industri¬
ella företag, äfvensom vissa specialförfattningar, såsom angående förbud
mot barns arbete (för viss försäljning och vid offentliga förevisningar), an¬
gående butikers stängningstid, angående förekommande af käkbensbrand
o. s. v. Vissa arbetarskyddsbestämmelser återfinnas ock i en del hufvud¬
sakligen för andra ändamål tillkomna författningar, såsom 1864 års närings-
frihetsförordning, 1874 års hälsovårdsstadga och byggnadsstadga, 1884 års
grufstadga, specialförfattningar rörande explosiva varor, eldfarliga oljor,
elektriska anläggningar o. s. v.
Behofvet af en mera allmängiltig lagstiftning rörande arbetarskydd
hade emellertid äfven i Sverige efter hand gjort sig gällande. Bland andra
frågor, hvilkas utredande anförtroddes åt 1884 års s. k. äldre arbetarför-
säkringskommitté, var därför äfven arbetarskyddsfrågan. Efter ingående ut¬
redningar rörande inom svenska verkstäder timade olycksfall, därstädes rådande
hygieniska förhållanden och redan träffade skyddsanordningar framlade
kommittén ett fullständigt förslag i ämnet, hvaraf resultatet blef 1889 års
lag angående skydd mot yrkesfara samt anställandet af särskilda statens
yrkesinspektörer, till en början tre, men efter hand ökade till åtta. Till¬
synen öfver och ledningen af yrkesinspektörernas verksamhet anförtroddes
samtidigt åt kommerskollegium och närmast dess industribyrå, som
därjämte år 1900 tilldelades en särskild assistent för att biträda vid
yrkesinspektionsärendenas handläggning.
Den sålunda successivt genomförda lagstiftningen på arbetarskyddets
område visade emellertid snart nog väsentliga brister med afseende å en¬
hetlighet och konsekvens. För att råda bot härför samt vidare utveckla
såväl skyddslagstiftningens innehåll som ock organen för dess öfvervakande
tillsattes 1905 års yrkesfarekommitté, hvilken år 1909 afgaf sitt utlåtande.
Detta innefattade bland annat förslag till lag om arbetarskydd (med
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
23
stadganden såväl om minderårigas och kvinnors användande i arbete som
beträffande skydd mot yrkesfara), afseende en väsentlig utvidgning af
arbetarskydds]agstiftningens tillämplighetsområde äfvensom förslag till lag
om hemindustriellt arbete, förslag till organisation af skyddslagstiftningens
myndigheter (såväl de lokala som den centrala) o. s. v. I anslutning till
nämnda kommittéförslag skall i nu förevarande proposition framläggas
förslag till organiserandet af »yrkesinspektionens chefsmyndighet», hvar¬
jemte särskilda propositioner komma att aflåtas rörande dels lag om arbe¬
tarskydd och dels organiserandet af yrkesinspektionens lokala arbetskrafter.
Däremot har frågan om lagstiftning rörande hemindustriellt arbete ansetts
böra göras till föremål för en förnyad utredning, i första hand åsyftande
att erhålla närmare kännedom om de förhållanden, hvarunder det hemindu¬
striella arbetet här i landet bedrifves. Sistnämnda undersökning pågår ock
för närvarande inom kommerskollegium.
Arbetarskyddsärendena, hvilka tidigast blefvo aktuella inom de indu¬
striella yrkena, hafva hittills, som nämndt, tillhört kommerskollegium och
äro, liksom detta, sedan år 1900 hänförda till finansdepartementet efter
att tidigare hafva tillhört civildepartementet.
Om sålunda arbetarskyddet småningom utvecklats och med de nu Socialfö
föreliggande förslagens genomförande bör blifva ordnadt på ett enhetligt säkriniJ<‘
och i stort sedt tillfredsställande sätt, så hafva däremot sträfvandena för
arbetarförsäkringens ordnande i Sverige mött större svårigheter och nått
långt ringare resultat. Redan för några och tjugo år sedan förelågo
visserligen, som resultat af 1884 års arbetarförsäkringskommittés om¬
sorgsfulla utredningsarbeten, synnerligen beaktansvärda förslag till frå¬
gans nära nog fullständiga lösning — beträffande försäkring för olycksfall
i arbete, sjöfolks olycksfallsförsäkring, ålderdomsförsäkring, sjukkassevä-
sendet samt anordnandet af en riksförsäkringsanstalt. Af dessa förslag-
kom endast ett, och äfven detta i beskuret skick, till omedelbart utförande,
nämligen förslaget om det frivilliga sjukkasseväsendet (genom 1891 års
lag samt beredande af statsbidrag till registrerade sjukkassor). Under de
följande åren anvisades äfven tid efter annan ökade statsbidrag till sjuk-
kasseväsendets befrämjande, hvaremot inga direkta åtgärder vidtogos för
rörelsens rationella utveckling. Behofvet, af sådana åtgärder gjorde sig dock
snart allt mera märkbart gällande. Efter upprepade utredningar kom 1910
års lag om sjukkassor till stånd, i samband hvarmed fastställdes nya grunder
för statsbidrag till sjukkassorna samt inrättades en central myndighet för
sjukkasseväsendet, tillsvidare kommerskollegium (som redan 1903 tillde¬
lats uppgiften att utarbeta sjukkassestatistiken), och utrustades kollegium för
ändamålet med en särskild sjukkassebyrå. Frågan om obligatorisk sjuk-
24
Knngl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
försäkring, som under de senare åren uppkommit jämväl i vårt land, har
ännu icke upptagits till närmare utredning. Däremot torde, efter verk¬
ställd utredning, förslag till anordnande af viss del af den i intimt
samband med sjukförsäkringen stående modersJcapsförsäkringen komma att
föreläggas innevarande års riksdag.
Förslag till lagstiftning om olycksfallsförsäkring, utarbetade i an¬
slutning till 1884 års arbetarförsäkringskommittés ofvannämnda förslag i
ämnet, förelädes 1890 och 1891 års riksdagar, men afslogos. Kommitténs
förslag till ålderdomsförsäkring blef däremot aldrig underkastadt Riks¬
dagens pröfning. I stället uppdrogs år 1891 åt en ny kommitté, den
s. k. nya arbetarförsäkringskommittén, att utarbeta förslag till nu berörda
frågors lösning i ett sammanhang och på den obligatoriska invaliditetsförsäk-
ringens väg. Tvänne på nämnda kommittés förslag grundade framställ¬
ningar afslogos af Riksdagen — åren 1895 och 1898 — förnämligast af
det skäl, att denna icke ville binda sig vid principen om obligatorisk för¬
säkring. I stället genomfördes omsider, efter förnyade utredningar och
sedan frågan ännu en gång, år 1900, fallit, 1901 års på grundvalen a£ ar-
betsgifvarnas ersättningsplikt byggda lag om oly eks fallsersättning. Aret
därpå inrättades riksförsäkringsanstalten (lydande under civildeparte¬
mentet), med hufvudsaklig uppgift att vara en statens olycksfallsförsäkrings-
kassa vid sidan af enskilda sådana. Befattningen med olycksfallsanmäl-
ningarna, olycksfallsstatistiken etc. ansågs redan på grund af denna an¬
staltens karaktär ej böra förläggas till riksförsäkringsanstalten, utan an¬
förtroddes åt kommerskollegium.
Krafven på en genomgående revision af 1901 års olycksfallsersätt-
ningslag hafva emellertid under de senare åren framträdt allt starkare.
Denna fråga är ock numera öfverlämnad till utredning af den år 1907
tillsatta ålderdomsförsäkringskommittén, hvars arbeten ännu ej hunnit
afslutas.
Omnämnas må ock, att Riksdagen för att underlätta ordnandet af
ålderdomsförsäkringen från och med år 1896 årligen anvisat medel till en
s. k. arbetar försäkringsfond, hvilken för närvarande uppgår till c:a 27 mil¬
lioner kronor. Slutligen har nyligen igångsatts en utredning angående
lämpligaste sättet för genomförandet af s. k. arbetslöshetsförsäkring. Erin¬
ras må äfven om det förslag till lag om understödsföreningar (samman¬
slutningar för beredande af begrafningshjälp, ålderdomsunderstöd eller
mindre lifförsäkringsbelopp, pensioner o. s. v.) samt om införande af stats¬
kontroll öfver dessa föreningar, som förelagts innevarande års riksdag.
Samtliga socialförsäkringsfrågor hafva alltjämt tillhört och tillhöra fort¬
farande civildepartementet.
25
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
Såsom redan i det föregående vidrörts, hade i Sverige liksom annor¬
städes statens åtgöranden på de sociala områdena föregåtts af specieua
arbetsstatistiska utredningar, af hvilka åtskilliga voro synnerligen om¬
fattande. Såväl genom dessa som flera på enskildt initiativ utförda lik¬
nande utredningar hade insikten om dylika arbetens stora betydelse för
det sociala reformarbetet efter hand vunnit allt starkare insteg. * Det blef
ock på det arbetsstatistiska området, som administrationen hos oss fick en
af sina första och mera betydande uppgifter å det sociala förvaltningsom¬
rådet. Sedan 1893 års riksdag anhållit om utredning och förslag rörande
lämpligaste sättet för anordnandet af en svensk arbetsstatistik, framlades
året därpå ett af kommerskollegium och statistiska centralbyrån gemen¬
samt utarbetadt förslag till upprättandet af en fristående socialsta-
tistisk anstalt med uppgift att åstadkomma »dels en fortlöpande mera
allmän statistik, dels mångsidiga, efter vissa mellantider upprepade detalj¬
undersökningar». Förslaget kom emellertid, år 1896, endast till utförande
i mindre omfattning, därvid befattningen med arbetsstatistiken tillädes
kommerskollegium, inom hvilket ämbetsverk år 1903 inrättades en sär¬
skild afdelning för arbetsstatistik. Denna afdelnings verksamhetsom¬
råde har därefter som bekant hastigt tillväxt med densamma nära nog
årligen tillagda nya uppgifter. (Jfr komm.bet. sid. 46 och 47 samt koni-
inerskollegii här bilagda utlåtande, bil. 1). Dessa uppgifter hafva dels
afsett upptagandet af allt flera områden på arbetsstatistikens program,
dels ock därjämte, särskildt under de senare åren, gällt åtskilliga viktiga
förvaltningsuppgifter på det sociala området.
Bland sådana kunna nämnas ärenden rörande den offentliga arbets¬
förmedlingen sedan år 1907, då staten öfvertog ledningen af och började
ekonomiskt understödja denna verksamhet; för detta ändamål samt för
handläggning af en del andra ärenden rörande arbetsmarknaden, arbets¬
lösheten o. s. v. är numera å afdelningen anställd en särskild arbetsför-
medlingsinspektör. I förbigående må här erinras om, att ärenden rörande
deri affärsmässigt bedrifna platsförmedlingen samt rörande sjömanshusens
arbetsförmedlingsverksamhet äfven handläggas af kommerskollegium, när¬
mast dess inrikesbyrå. Däremot hör den s. k. civilanställningen närmast
till försvarsdepartementen. Samma år — 1907 — erhöll kommerskolle¬
gium och närmast afdelningen för arbetsstatistik en liknande uppgift med
afseende å ärenden rörande medling i arbetstvister (statens förlikningsman)
enligt 1906 års lag.
I det föregående har redan omnämnts, hurusom kommerskol¬
legium år 1910 blef tillsynsmyndighet för sj-ukkasseväsendet i riket
och för denna sin uppgift utrustades med en till den arbetsstatistiska
Bihang till Riksdagens protokoll 1012. 1 samt. 82 käft. (Nr 108.) 4
\
Arbetsstati¬
stiken.
26
Arbetar¬
råd or i all¬
mänhet.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
afdelningen anknuten särskild byrå (sjukkassebyrån). Äfven med afseende
å de inånga andra områden, där afdelningen och dess tjänstemän genom
sina statistiska och andra arbeten inhämtat speciell sakkunskap, har dess
medverkan i ökad omfattning tagits i anspi'åk för meddelande af upplys¬
ningar till enskilda, korporationer och myndigheter samt för viktiga ut¬
låtanden och utredningar i de sociala lagstiftnings- och organisationsfrågor,
hvilka kommerskollegium, till följd af sin häfdvunna befattning med ar¬
betarfrågorna i allmänhet, haft att afgifva.
Bland sådana allmänna arbetarfrågor torde vara främst att nämna
de svårlösta spörsmål, som pläga sammanfattas under beteckningen för¬
hållandet mellan arbetsgivare och arbetare (utom arbetarskyddet), näm¬
ligen om arbetsaftal och kollektivaftal, arbetskonflikter, medling och skilje¬
dom i arbetstvister, arbetsgifvar- och arbetarorganisationer o. s. v. Statens
reglerande ingripande på af talsfrågornas område har med hänsyn till att
föreliggande bestämmelser i 1838 års legostadga och 1864 ars näringsfri-
hetsförordning föga motsvara vår tids kraf vid flera tillfällen varit föremål
för uppmärksamhet. Emellertid ledde de förslag till lagar dels om tjän-
steaftal och dels om vissa arbetsaftal, som framlades af en 1899 tillsatt
kommitté, icke till någon påföljd. Och den sedermera år 1907 tillsatta
s. k. aftalskommittén blef som bekant upplöst, innan den hunnit afsluta
sina arbeten. Därefter utarbetades emellertid inom justitiedeparte¬
mentet förslag till lagar om kollektivaftal, om vissa arbetsaftal, om arbets¬
domstol o. s. v. (jfr nedan), hvilka förelädes Riksdagen ar 1910 samt, i
omarbetadt skick, äfven det därpå följande året. Förslagen tillvunno sig
dock ej Riksdagens bifall.
En af de frågor, som i samband med sistberörda förslag förelädes Riks¬
dagen utan att vinna dess godkännande, var äfven den om revision af 1906 års
lag om medling i arbetstvister. I anledning af Riksdagens därom år 1899
gjorda hemstälian fick en kommitté i uppdrag att utarbeta förslag till bestäm¬
melser om inrättandet af förliknings- och skiljenämnder i tvister mellan
arbetsgivare och arbetare. Förslag i ämnet förelädes därefter 1903 års
riksdag, men afslogs. Efter det ett nytt förslag blifvit utarbetadt af inom
civildepartementet tillkallade sakkunniga, kom 1906 lagen om medling
i arbetstvister till stånd (jfr ofvan).
Af nu senast nämnda frågor, som äro tillagda kommerskollegium
eller genom sin natur ansetts dit hänförliga — arbetarfrågorna och arbets-
statistiken — hörde samtliga, liksom kollegium i dess helhet, tidigare till
civildepartementet, men äro desamma numera, enligt 1900 års departe-
mentalstadga och sedermera träffade afgöranden, fördelade mellan civil¬
departementet och finansdepartementet, till hvilket sistnämnda den
Klingl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
27
väsentligaste delen af, dock ej hela, arbetsstatistiken är att hänföra. En*
ligt hvad ofvan antydts hafva dock vissa af dessa frågor, särskildt då det
gällt lagstiftning, handlagts af justitiedepartementet.
Till sist må här endast omnämnas ytterligare ett par större frågor,
hvilkas öfvervägande sociala karaktär är omisskännelig. Främst bland dessa
står bostadsfrågan. På ett af hithörande områden har staten redan, efter
en på begäran af 1899 års riksdag föranstaltad kommittéutredning, vidtagit
omfattande åtgärder, nämligen för befrämjandet af bildandet af egna hem
på landet. Sedan 1911 års riksdag, som kändt, gjort framställning om
verkställandet af en undersökning af de mindre bemedlades bostadsfråga,
har utredningen af bostadsfrågan för de mindre bemedlade i hela dess
vädd anförtrotts åt en särskild kommitté under samverkan med kommers-
kollegium.
o..
Ärenden angående egna hem på landet höra helt naturligt hemma i
jordbruksdepartementet. I öfrigt har bostadsfrågan som social ange¬
lägenhet ansetts vara att hänföra till civildepartementet. För vissa
utredningar angående bostadsfrågan har under senare åren också påkallats
medverkan från kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik.
Den i nära samband med bostadsfrågan stående frågan om lefnads-
kostnaderna och deras nedbringande — något som måste vara af den
största betydelse för höjandet af de mindre bemedlades lefnadsstan-
dard — bär däremot hittills föga beaktats. Bidrag till belysande af frå¬
gan om lefnadskostnadernas storlek å olika orter i riket hafva dock regel¬
bundet lämnats i arbetsstatistikens »Meddelanden» och i vissa speciella
utredningar, hvilka sistnämnda i en nära framtid torde komma att full¬
ständigas genom ingående lefnadskostnadsundersökningar (budgetsstatistik)
m. m. Det synes ock i hög grad nödigt, att staten äfven i andra afse-
enden ägnar frågan om lefnadskostnaderna den största uppmärksamhet, en
uppgift, som närmast torde tillkomma civildepartementet.
Slutligen må äfven erinras om den viktiga frågan om förenings-
väsendet, en fråga, hvars sociala innebörd af vissa skäl i Sverige blifvit
vida mindre uppmärksammad än i andra länder. Staten har här inskränkt
sig till att lagstifta rörande ' föreningar för ekonomisk verksamhet —
lag af 22 juni 1911 — att anordna registrering af dessa föreningar
hos ortsmyndigheterna, att genom patent- och registreringsverkets
försorg utgifva en samling af anmälningar till föreningsregistren samt
att låta i kommerskollegium utarbeta statistik öfver en del af dessa
föreningar (arbetarkooperationen). Därjämte har viss del af kooperationen
på jordbruksområdet blifvit delaktig af direkt understöd från det allmän¬
nas sida för befrämjande af de intressen, föreningarna företräda.
Vista andra
sociala
frågor.
28
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
Hvad åter beträffar de s. k. ideella föreningarna, har som bekant
lagstiftning för reglerande af deras verksamhet äfven varit ifrågasatt — åren
1910 och 1911 — men af Riksdagen afböjts. Omnämnas må i detta sam¬
manhang, att för den utredning rörande ideella föreningars verksamhet,
som åtföljde detta lagförslag, biträde från kommerskollegium anlitades.
Äfven bland dessa föreningar finnas åtskilliga, som kommit i åtnjutande
af offentligt understöd för sin verksamhet.
Med afseende å dessa ärendens hittillsvarande handläggning inom
statsförvaltningen må, utöfver hvad redan anförts, endast erinras om, att
lagstiftningen på området nu tillhör justitiedepartementet samt att spe¬
ciella föreningsangelägenheter, understöd till dem åt allmänna medel o. s. v.
handläggas af de olika departementen, allt efter som ärendena på
grund af föremålet för resp. föreningars verksamhet varit att dit hänföra.
Redan i annat sammanhang har påmints om den mer eller mindre
framträdande sociala innebörden uti en mängd andra samhällsspörsmål,
Indika till hufvudsaklig del falla inom andra områden än här ofvan berörda.
Någon närmare utveckling af dessa ärendens betydelse och nuvarande hand¬
läggning synes emellertid här ej vara af nöden. Erinras må endast därom,
att, bland annat, ärenden angående det affärsmässiga försäkringsväsendet
höra till civildepartementet (samt försäkringsinspektionen), angående
sparbanker, lärlingsväsen, sjömanshusen, handelsflottans pensionsanstalt
o. s. v. till finansdepartementet (och bankinspektionen, resp. kommers¬
kollegium), angående egna hem på landet, enligt hvad ofvan nämnts, till
jordbruksdepartementet, angående yrkesundervisning, populärveten¬
skapliga föreläsningar, folkbibliotek, fromma stiftelser, allmänna barnhuset.
Danviks hospital o. s. v, till ecklesiastikdepartementet, angående fång¬
vården till justitiedepartementet (och fångvårdsstyrelsen), till hvilket
sistnämnda departement äfven hör lagstiftningen i allmänhet, där den är
af civillags natur, angående ersättning för skada under militärtjänstgöring,
civilanställningen m. m. till försvarsdepartementen o. s. v.
Samman- Såsom den i det föregående verkställda schematiska granskningen
fattning, ådagalagt, äro i Sverige de sociala ärendena för närvarande fördelade på
nära nog samtliga statsdepartement. Äfven om flertalet dylika ärenden
redan nu tillhöra civildepartementet, äro dock en del viktiga grupper
af sociala ärenden tilldelade andra departement, särskildt finansdeparte¬
mentet och jordbruksdepartementet.
Samma synnerligen oändamålsenliga splittring af dessa ärenden äger
äfven rum mellan de under departementen hörande centrala förvaltnings¬
organen. Visserligen har, enligt hvad af det ofvan anförda blifvit åskådlig-
gjordt, en sträfvan gjort sig gällande att göra kommerskollegium till
Kung1. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
29
hufvudorgan för de sociala ärendena inom statsförvaltningen. Flertalet
sociala förvaltningsärenden äro nämligen nu antingen direkt tillagda kom¬
merskollegium eller ock till sin natur att hänföra till dess ämbetsområde.
Därmed är dock icke den enhetliga handläggningen i den högsta förvalt¬
ningen af ens dessa ärenden tillfredsställande tillgodosedd. Först och
främst må nämligen uppmärksammas att, om också hufvudparten af hit¬
hörande ärenden tillhör afdelningen för arbetsstatistik, åtskilliga likväl äro
fördelade på kollegii öfriga byråer, äfvensom att vissa af dem, såsom icke
uttryckligen omnämnda i kollegii instruktion, understundom utredas och
företagas till afgörande, utan att kollegii utlåtande inhämtas. Vidare må
erinras därom, att kollegium beträffande en del af de sociala frågorna icke
har befogenhet till själfständigt initiativ utan endast har att afgifva utlå¬
tande, då sådant infordras, att kollegii hufvuduppgifter alltjämt falla inom
andra områden samt att kollegii .organisation och arbetskrafter, all för¬
stärkning af personalen till trots, icke äro tillräckliga och fullt lämpade
att handlägga vissa af de många hithörande nya ärendena. An mera an-
märkningsvärdt är, att de kollegii ämbetsförvaltning uttryckligen tillagda
sociala ärendena, som nämndt, tillhöra olika departement samt att, under
det flertalet kollegium tillagda sociala ärenden höra till civildepartementet,
kollegium som ämbetsverk närmast sorterar under finansdepartementet.
Det förtjänar ock uppmärksammas, såsom i sin mån belysande för
den underordnade vikt, som man hittills tillmätt dessa ärendens handlägg¬
ning inom statsförvaltningen, att, ehuru visserligen kommerskollegium efter
hand erhållit för dessa ärendens handläggning speciellt sakkunnig personal,
det hittills ansetts obehöfligt att på liknande sätt utrusta departementen
samt att sålunda bland deras personal icke någon sakkunskap i dessa ären¬
den, annat än undantagsvis, varit till finnandes.
Socialförvaltningen i utlandet.
#
För bedömande af den nu föreliggande frågan om afhjälpande af de
mest framträdande bristfälligheterna uti organisationen, eller snarare bristen
på organisation, för handläggningen af de sociala ärendena inom statsför¬
valtningen i Sverige — hvilket synes böra ske genom sammanförande af
de nu på olika departement och förvaltningsorgan splittrade sociala ärendena,
i den utsträckning redan nu kan ske, till ett departement och ett under
detta lydande ämbetsverk såsom centralorgan för de sociala ärendena —
bör viss vägledning, åtminstone med afseende å ärendesgrupperingen, kunna
3G
Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
Frankrike.
Belgien.
Neder¬
länderna.
hämtas af de i utlandet träffade anordningarna för ernående af en mera
enhetlig socialförvaltning. Uti de båda kommittéernas betänkande (sid. 59
—75) återfinnes ock en öfversiktlig framställning af de sociala ärendenas
förläggning inom statsförvaltningen i vissa främmande länder. Under hän¬
visning till denna redogörelse må här konstateras, hurusom i flertalet ut¬
ländska stater visserligen, liksom hos oss, ännu saknas ett enhetligt organ
för de sociala ärendena. Äfven i utlandet hafva nämligen dessa ärenden
tidigare icke uppfattats såsom artåtskilda från de Övriga förvaltnings¬
uppgifter, som tillkommit de olika statsorganen. Men i samma mån
de sociala ärendena hastigt tillväxt i betydelse och deras specifika karak¬
tär allt tydligare framträda har man funnit sig böra vidtaga särskilda
anordningar för deras behöriga handhafvande, hvilka anordningar i regel,
liksom hos oss, tillkommit successivt och utvecklats i anknytning till de
ämbetsverk, inom hvilkas ram de växt. upp. På senaste tiden har emeller¬
tid i allt flera länder en bestämd sträfvan gjort sig gällande att, så långt
förhållandena medgifvit, sammanföra de sociala ärendena hos något eller
några statsorgan, särskilt afpassade för dithörande uppgifter. Uti dessa
sträfvanden har man ock flerstädes i utlandet hunnit väsentligt
längre än i Sverige.
Bortsedt. från förhållandena i Amerika och Australien, där flerstädes
redan finnas inrättade särskilda socialministerier eller ministerier för
arbetarfrågor (koinm. bet. sid. 67—68 samt 63), är, hvad Europa be¬
träffar, Frankrike hittills det enda land, som, sedan 1906, äger ett sär-
skildt socialministerium. Detta består af 1) afdelningen för arbetar¬
frågor (arbetarlagstiftning och arbetsstatistik, arbetarskydd och yrkesin¬
spektion, arbetsaftal, arbetstvister, arbetsförmedling och arbetslöshet, före-
ningsväsen, produktionsföreningar m. m.); 2) afdelningen för social
försäkring m. m. (ledningen af socialförsäkringens olika grenar, spai’kasse-
väsen och ömsesidiga kreditanstalter, bostadsväsen och det affärsmässiga för¬
säkringsväsendet) samt 3) afdelningen för själfhjälpskassor. Till social¬
ministeriet äro ock anknutna ett stort antal sociala råd. Bland ärenden, som
icke tillhöra socialministeriet, utan inrikesministeriet, märkas emigrationen
samt fattigvården, hvilken jämte hälsovården m. in. där bildar en särskild
afdelning (jfr sid. 67). Uti Belgiens industri- och socialministerium sam¬
manhållas de sociala ärendena inom en socialafdelning, bestående af sex
byråer, nämligen för arbetsstatistik, för arbetarlagstiftning, för arbetarskydd
och yrkesinspektion, för olycksfallsförsäkring, för själf hjälpskassor, bostads¬
väsen o. s. v. samt för kooperation, organisationsväsen m. m. I Neder¬
länderna är den hufvudsakliga delen af de sociala ärendena förlagd till
näringsdepartementet, där för ändamålet äro upprättade tvenne afdelningar
31
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
nämligen en för arbetarfrågor (arbetarlagstiftning och yrkesinspektion
in. m.) och en för socialförsäkring (under hvilken sistnämnda bl. a.
riksförsäkringsbanken sorterar). Däremot höra bland annat fattigvårds-,
bostads- och nykterhetsfrågor samt statistiska ärenden (jämte hälsovårds-
frågor) till inrikesdepartementet (dit bl. a. äfven hör statistiska centralbyrån).
Ungefär liknande är organisationen af dessa ärenden anordnad i Italien, där
dock styrelsen för arbetarfrågor jämväl handhar socialstatistiken. 1
Österrike däremot är socialförvaltningen fördelad mellan handels- och in¬
rikesministerierna. Uti det förstnämnda linnes sålunda en särskild social¬
politisk afdelning, fördelad på tre byråer, nämligen 1) för sociallagstiftning,
arbetarskydd och arbetsförmedling, 2) för yrkesinspektion, yrkesdomstolar
och olycksfall i arbete och 3) för socialstatistik. Till inrikesministeriet
åter höra ärenden angående arbetarförsäkring, fattigvård (och hälsovård),
emigrationen in. in. 1 Tyska riket äro de sociala spörsmålen, i den män
de äro riksangelägenheter ocli icke handläggas af de särskilda staterna, i
stor utsträckning samlade i inrikesministeriet (under detta sortera bl. a.
statistiska verket, där äfven socialstatistiken är förlagd, samt riksförsäk¬
ringsverket för öfvervakande af socialförsäkringen). Frågan om inrättandet af
ett särskildt ämbetsverk för de socialpolitiska ärendena har här ännu
ej nått fram till sin lösning. Minst genomförda äro koncentreringssträf-
vandena på detta område i England, där de sociala ärendena äro fördelade
på handels- och inrikesministerierna samt ministeriet för lokalförvaltningen.
Till det, förstnämndas afdelning för arbetarfrågor höra sålunda arbets-
statistiken, medling i arbetstvister, arbetsförmedling, arbetslösheten, löne-
nämnder m. m.; inrikesministeriet handhar arbetarskyddet och yrkesinspek¬
tionen och till ministeriet för lokalförvaltningen höra fattigvården (och
hälsovården), ålderdomspensioneringen, sjukförsäkringen, bostadsväsen o.
s. v. Omnämnas bör äfven registreringsmyndigheten för själfhjälpsföre-
ningar (friendly societies) samt de nyligen tillsatta Insurance Commissio-
ners. För närvarande är emellertid förslag å bane att, efter förebilden
från vissa, engelska kolonialländer, få upprättadt ett särskildt socialmini¬
sterium, dit olika sociala ärenden från de ofvannämnda trenne ministe¬
rierna skulle sammanföras.
Hvad till sist beträffar våra nordiska grannländer, äro de flesta so¬
ciala ärenden i Danmark sammanförda till inrikesministeriet och dess byrå
för kommunala och industriella frågor (för handel och sjöfart samt jord¬
bruk finnas tvänne särskilda ministerier). Den närmaste förvaltnings-
verksamheten utöfvas af till ministeriet anknutna särskilda organ (direkto-
ratet for arbejds- o g fabrikstilsynct, arbejdsraadet, arbejderforsikrings-
raadet samt sjukkasse- och arbetslöshetsinspektoraten). Socialstatistiken
Italien.
Österrike.
Tyskland.
England.
Danmark
32
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
utarbetas af den till finansministeriet hörande statistiska byrån. Hufvud-
Norge. delen af de sociala ärendena är i Norge förlagd till departementets för
handel, sjöfart och industri afdelning för industri och sociala ärenden,
närmast dess socialbyrå. Till denna höra sålunda arbetarfrågorna och
arbetarlagstiftningen, arbetarskyddet, socialförsäkringen, arbetsförmedlingen
och den officiella statistiken. Hit höra yrkesinspektionen, riksförsäkrings-
anstalten och appellkommissionen i försäkringstvister samt statistiska central¬
byrån, som bland annat handhar socialstatistiken. Fattigvårdsärendena och
nvkterhetsfrågan höra däremot till undervisnings- och kyrkodepartementet,
Finland, emigrationsärendena till justitie- och politidepartementet o. s. v. I Finland
slutligen äro de egentliga arbetarfrågorna, arbetarlagstiftningen, arbetsförmed¬
lingen, socialstatistiken, yrkesinspektionen, socialförsäkringen etc. samman¬
förda hos senatens handels- och industriexpedition, där sedan år 1906 finnes
en särskild föredragande för arbetarfrågor, samt den därunder lydande
industristyrelsen (ungefär motsvarande vårt kommerskollegium). Ärenden
angående fattigvård (och hälsovård) höra under civilexpeditionen, nykter-
hetsfrågor under ecklesiastikexpeditionen, bostadsfrågan under finansexpedi¬
tionen o. s. v.
Erinras må ock, att i flertalet länder finnas, liksom i Frankrike,
upprättade ett eller flera sociala råd med växlande befogenhet och upp¬
gifter.
Samman- Såsom af denna summariska öfversikt framgår, äro de sociala frå-
fattnmy. ^ma och särskilt de egentliga arbetarfrågorna mångenstädes förlagda till
resp. lands industri- och handelsministerier. Å andra sidan hafva
en större eller mindre del af de sociala ärendena äfven tillagts de olika
ländernas inrikes- och kultusministerier.
Vid de sociala ärendenas sammanförande under något eller
några ministerier har det ock i allmänhet ansetts angeläget att inom resp.
ministerium sammanhålla dem till en administrativ enhet. En sådan
anordning har uppenbarligen befunnits påkallad dels af ärendenas inre
samband, dels af det motsatsförhållande, hvari de ofta stå till vissa andra
inom samma ministerium företrädda intressen, dels ock på grund af be-
hofvet att vinna enhetlighet och planmässighet i statens ingripande på
olika sociala områden. Dessa koncentreringssträfvanden hafva hittills —
om fortfarande förhållandena i nya världen lämnas å sido — ledt till de
största resultaten i Belgien och Frankrike. Det förstnämnda landet har
sålunda inom industri- och socialministeriets afdelning för sociala ärenden
samlat handläggningen af det stora flertalet sådana angelägenheter. Och
i Frankrike sammanhåller socialministeriet den alldeles öfvervägande delen
af statens verksamhet på det sociala området.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108. 33
Särskild! må uppmärksammas, att ärenden angående arbetarskydd
och yrkesinspektion nästan öfverallt äro sammanförda med öfriga arbetar¬
frågor till en enhetlig förvaltning. Likaledes hafva socialförsäkringsären-
dena i regel förlagts till samma departement som öfriga sociala frågor,
med hvilka de, allt efter sin omfattning, än sammanförts till en enhet¬
lig förvaltningsorganisation, än sido- eller underordnats i ett särskild!
förvaltningsorgan för den centrala tillsynen öfver de försäkringsdrifvande
organen, statens eller enskilda, o. s. v.
Med afseende å den viktiga grupp af sociala ärenden åter, som om¬
fattar fattigvård, välgörenhet m. in., har den i åtskilliga länder icke blifvit
sammanförd med öfrig socialförvaltning, utan har, vanligen tillsammans
med hälsovårdsärendena, tillagts annat departement (inrikes- eller kultus-
ministerierna). Äfven i fråga om socialstatistikens förläggning råda i
olika länder växlande förhållanden; dock är densamma oftast sammanförd
med de sociala förvaltningsärendena.
Vidkommande sådana hos oss synnerligen betydelsefulla ärendes¬
grupper som emigrationen, nykterhetsfrågan in. fl. må anmärkas, att de¬
samma i vissa andra länder icke hafva samma sociala innebörd som hos
oss och till följd häraf äfven behandlas ur andra synpunkter.
Till sist torde böra uppmärksammas, att frågan om de sociala ären¬
denas sammanförande och beredandet af en lämplig enhetlig organisation
för deras handläggning är aktuell i åtskilliga främmande länder.
Det omedelbara behofvet af en enhetlig socialförvaltning.
Såsom redan framhölls i Riksdagens ofvan (sid. 8) återgifna skrif¬
velse af år 1907, torde det icke kunna råda mer än en mening därom, att
de former, hvari de sociala regeringsärendena i Sverige handläggas, äro
i hög grad otillfredsställande. Det af Riksdagen då uttalade önske¬
målet, att dessa ärenden — för möjliggörande af en mera initiativkraftig,
planmässig och framgångsrik verksamhet på ifrågavarande område från
statens sida — »i så stor utsträckning, som kan befinnas lämpligt, sam¬
manföras till gemensam handläggning» samt att »sådana anstalter utan
tidsutdräkt vidtagas, att de sociala regeringsärendenas handläggning blir
anförtrodd åt därför särskildt ägnade organ», kvarstår alltjämt oupp-
fylldt.
De båda kommittéer — kommerskollegiikommittén och departemental-
koinmitterade — hvilka bland annat haft sig utredningen af denna ange¬
lägenhet anförtrodd, hafva ock enhälligt omfattat samma mening som Riks-
Biiiang till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 82 käft. {Nr 108.). 5
1907 års
riksdags-
skrifvelse.
Kommit¬
téerna.
34
Kungl. Ma,j:ts nåd. proposition Nr 108.
dagen i denna fråga. T anslutning till den ofvanberörda riksdagsskrifvelsen
hafva kommittéerna sålunda angående behofvet af en enhetlig socialförvalt¬
ning uttalat sig på följande sätt:
»De sociala ärendenas alltjämt ökade betydelse för samhällsutveck¬
lingen, deras omfattning och invecklade beskaffenhet, deras inbördes sam¬
manhang samt svårigheterna att öfverskåda alla deras konsekvenser med¬
föra, att stora anspråk måste ställas på dessa ärendens sakkunniga, enhet¬
liga och planmässiga behandling. Utvecklingen på detta område är också
rastlösare än på kanske något annat; nya uppgifter framstå alltjämt, nya
problemställningar uppkomma, befintliga förhållanden behöfva ses i nytt
ljus och nya företeelser utredas.
Att den splittring mellan olika förvaltningsgrenar och den ofta
mindre följdriktiga och lämpliga förläggning i den högsta förvaltningen,
som i vårt land råda med afseende å de sociala ärendena och hvarpå inom
Riksdagen fästs uppmärksamhet, icke kan vara till gagn för dessa ärendens
framförande och behandling, lärer näppeligen möta gensaga. Vi stå på
detta område åtskilligt efter flera af de andra kulturstaterna, där visser¬
ligen liksom hos oss historiska och politiska förhållanden föranledt viss
splittring, men i alla händelser en tydlig sträfvan framträdt att allt mer
koncentrera behandlingen af de sociala ärendena å ett eller endast ett fåtal
ställen inom administrationen.
Det nuvarande tillståndet med afseende å de sociala regeringsären-
denas behandling medför den väsentliga olägenhet, att det nödiga sam¬
bandet mellan de olika frågorna löper fara att förloras, och att ingen af
statsrådets ledamöter kan känna sig bära särskildt ansvar för regeringens
åtgärder på det sociala arbetsfältet. Sakkunskap, vidsynthet och målmed¬
veten sträfvan fordras för hvarje framgångsrikt ingripande på det sociala
området; möjligheterna häraf ökas väsentligt genom dessa frågors samman¬
förande i så stor utsträckning som möjligt till gemensam, enhetlig hand*
läggning. Utan tvifvel skall därmed statens verksamhet för olika sociala
frågors lösning blifva mer initiativrik och framsynt, mera följdriktig och
fruktbringande.
En särskild målsman för de sociala frågorna är också af betydelse
ur den synpunkten, att i en stor del ärenden, hvilka icke kunna räknas
till den sociala gruppen eller hvilka äga det samband med andra ärenden,
att deras utbrytande från dessa icke lämpligen bör ifrågakomma, ingå
sociala moment, som göra det högeligen önskvärdt, att dessa ärenden be¬
redas i samråd med någon, som har det högsta ansvaret för och ledningen
af de egentliga sociala angelägenheterna och som således äfven vid nyss-
berörda ärendens behandling bevakar de sociala synpunkterna och intressena.
35
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
Kommittéerna anse af hufvudsakligen dessa skäl och under hänvis¬
ning till hvad med afseende härå förekommit inom Riksdagen, att de so¬
ciala ärendena böra i största möjliga och lämpliga omfattning sammanföras
under enhetlig förvaltning i ett statsdepartement.•»
Hvad de båda kommittéerna sålunda anfört angående behofvet af en
enhetlig socialförvaltning har icke heller mött någon gensaga från de sak- ”ITkorpora-
kunniga, som inom civildepartementet varit tillkallade för granskning af tioner.
kommittéförslaget, och ej heller från de myndigheter och korporationer,
som uttalat sig i frågan.
Till den mening, som sålunda allmänt kommit till uttryck, har jag Dcparte-
äfven för min del uttalat min fulla tillslutning. Huruvida den lämpligastemen 8C e*en‘
anordningen af en enhetlig socialförvaltning bör vara att vinna genom
densammas inorganiserande såsom en afdelning inom själfva departementet
må här lämnas åsido, då en sådan lösning af frågan är beroende af, huru¬
vida en mera genomgripande förändring af statsdepartementens nuvarande
organisation, jämte en fullständigare omgruppering af ärendena dem emellan,
kommer till stånd, en fråga, som i allt fall först efter några års förlopp kan
blifva slutligt afgjord. Det må nämligen uppmärksammas, att departemental-
kommitterades organisation sförslag, hvaraf blott en del allmänna grunder
hittills offentliggjorts, synes blifva af den omfattning och betydelse, att
dess pröfning och genomförande torde taga en ej ringa tid.
Ett dylikt uppskof med att råda bot för de stora olägenheter, som
äro förenade med de sociala ärendenas nuvarande splittring och otidsenliga
handläggning inom statsförvaltningen, synes mig emellertid icke öfverens¬
stämma hvarken med hvad Riksdagen i detta hänseende äskat eller med det
trängande behofvet att vinna en mer enhetlig och sakkunnig handläggning
af de skiftande, omfattande -och svårlösta sociala spörsmålen. Under
de år som förflutit, sedan Riksdagen aflat sin ofvanberördä skrifvelse i
ämnet, har också behofvet af de sociala ärendenas sammanförande till
ett departement och till med allsidig sakkunskap i dessa ärenden ut¬
rustade organ framträdt med ökad styrka och gör sig för närvarande
så starkt gällande, att dess tillgodoseende, i den mån nu kan ske, enligt
min mening icke utan våda längre kan undanskjutas. Frågan om till¬
skapandet af en mera enhetlig socialförvaltning har därför synts mig
omedelbart böra framföras till sin lösning.
De hufvudsakliga skälen för en sådan åtgärd har jag redan tidigare
haft tillfälle att för Kungl. Maj:t framhålla. Jag tillät mig då i sådant
afseende erinra om, att under de allra närmaste åren med all sannolikhet
många och viktiga åtgärder och reformer på det sociala området äro att
emotse från statsmakternas sida, därvid jag särskildt framhöll arbetar-
36
Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 108.
skyddslagstiftningen, socialförsäkringsfrågorna (moderskapsförsäkringen,
olycksfallsförsäkringen, ålderdoms- och invaliditetsförsäkringen, arbetslös¬
hetsförsäkringen, sjukförsäkringens utveckling m. in.), bostads-, lefnadskost-
nads-, fattigvårds-, emigrations- och nykterhetsfrågorna, frågorna om för¬
hållandet mellan arbetsgifvare och arbetare, om arbetsförmedlingens ut¬
veckling o. s. v. Enligt min mening måste det under sådana förhållanden
vara i hög grad önskvärd!, att ledningen af och ansvaret för dessa ären¬
dens omsorgsfulla utredning och framförande kom me att, så långt möjligt,
hvila på en och samme departementschef, samt att honom bereddes till¬
gång till för ändamålet erforderlig förvaltningspersonal med nödig sak¬
kunskap i och öfverblick öfver de olika frågorna. För vinnande af möjlig¬
het till en ändamålsenlig förläggning och organisation af de nya sociala
förvaltningsuppgifter, som möta i och med de förutsedda åtgärdernas
och reformernas genomförande, är det utan tvifvel också af stor betydelse,
att det organ, som är erforderligt för de redan nu på den högsta central¬
förvaltningen ankommande sociala förvaltningsuppgifterna, omedelbart
kommer till stånd och blir så anordnadt, att det är färdigt att bereda och
mottaga de år efter år nytillkommande förvaltningsuppgifterna. Dessa
skulle eljes få anförtros åt olika, på dessa områden mindre sakkunniga
myndigheter eller ock föranleda upprättande af nya, fristående förvaltnings¬
organ, till afgjordt men för uppgifternas vederbörliga tillgodoseende och
sammanhållande samt säkerligen äfven ur kostnadssynpunkt.
Ett annat synnerligen viktigt skäl för vidtagande af snara åtgärder
till skapande af en mera enhetlig förvaltning för sociala ärenden hän¬
för sig till kommerskollegium och dess nuvarande verksamhetsområde.
Såsom redan i det föregående omnämnts, hafva under de senare åren allt
flera sociala förvaltningsuppgifter tillagts kommerskollegium, hvilket äm¬
betsverk, och närmast dess afdelning för arbetsstatistik med tillhörande
organ, sålunda kommit att utgöra en början till en mera enhetlig organi¬
sation för socialförvaltningen. Denna anordning har dock, förnämligast på
grund af anhopandet hos kommerskollegium af en mängd vidt skilda
arbetsuppgifter och dessas ständiga tillväxt, med hvarje år blifvit allt
mera ohållbar. Då därtill kommer, att för närvarande och under de allra
närmaste åren väsentliga utvidgningar i kollegii organisation måste vid¬
tagas, för att kollegium skall kunna på ett nöjaktigt sätt fullgöra sina
egentliga, alltjämt ökade åligganden på näringslifvets område, har en ome¬
delbar uppdelning af kollegii nuvarande, alltför stora och olikartade arbets-
uppgifter på tvenne ämbetsmyndigheter, en för näringsförvaltningen och
en för socialförvaltningen, blifvit i hög grad önskvärd. Behof ve t och
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108. 37
lämpligheten af en sådan åtgärd har kollegium själft ock på det lifligaste
vitsordat, enligt hvad framgår af dess utlåtande i denna fråga (bil. 1).
Kollegium framhåller sålunda däri, att den starka ökningen under de
senare åren af de kollegium tillagda sociala ärendena varit ägnad att stö¬
rande inverka på kollega ursprungliga och egentliga uppgift, nämligen
att vara ett organ för näringarna (handel, industri och sjöfart) samt att
det för kollegium framstår såsom ett bestämdt önskemål, att en upp¬
delning måtte ske af dess allt mer omfattande och olikartade uppgifter
på tvenne myndigheter. Kollegium förordar därför, på i utlåtandet närmare
angifna skäl, att åtgärder omedelbart vidtagas för afskiljande från kollegium
af den arbetsstatistiska afdelningen m. in. och dess ombildande till en fri¬
stående ämbetsmyndighet. En dylik anordning synes kollegium vara
lämplig jämväl ur synpunkten af en mera rationell handläggning af de
sociala ärenden, som nu tillhöra kollegium; och motiverar kollegium ut¬
förligt de fördelar, som enligt kollegii mening däraf skulle vara att, vinna.
Äfven från alla öfriga håll har förslaget om eu omedelbar lösning
af denna viktiga organisationsfråga vunnit principiell anslutning. För
öfrigt synes det mig ock förtjäna ännu en gång framhållas, att kommers-
kollegiikominittén och departementalkommitterade i sitt utlåtande enhälligt
förordat de sociala ärendenas afskiljande från ett omorganiseradt kommers¬
kollegium, »vare sig detta skulle komma att ingå såsom en särskild
departementsafdelning inom ett nyinrättadt departement för
handel, industri och sjöfart eller tilläfventyrs förblifva ett cen¬
tralt ämbetsverk».
Slutligen må äfven påpekas, att för organisationsförslagets genom¬
förande redan nu jämväl talar det visserligen enbart för sig icke afgörande
skälet, att därmed åtminstone en del af kommerskollegii personal, som
komme att öfvergå till det nya förvaltningsorganet och för hvilken per¬
sonal den anbefallda utredningen om ny lönestat blifvit verkställd, kan
beredas en slutlig och definitiv lönereglering samt blifva uppförd på
ordinarie stat, hvilket ä,r så mycket mer önskvärdt som det provisoriska
tillstånd, som hittills rådt med afseende å arbetsstatistiska afdelningen
och dess personal, redan varat i tio år.
Det särskilda ämbetsverk för sociala ärenden, hvilket nu föreslås, är
enligt min mening den mest trängande nydaning på administrationens
område, som på länge ifrågasatts. Dess verksamhet kommer att omfatta
utredandet och handläggandet af en mängd frågor, hvilka äro de kanske
viktigaste och otvifvelaktigt svåraste och mest ingripande på samhällsarbe¬
tets område, som nutiden öfver hufvud erbjuder.
38
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
Kommit¬
téerna.
I anslutning till hvad redan förut därom anförts vill jag äfven i
detta sammanhang upprepa att, lika viktigt som det, på ofvan anförda
skäl, synes mig vara, att en mera enhetlig socialförvaltning kommer till
stånd, lika angeläget finner jag ock, att genom de anordningar, som i
sådant afseende nu varda träffade, hvarken någon rubbning sker i den
nuvarande allmänna förvaltningsorganisationen eller den framtida pröfningen
och genomförandet af departementalkommitterades i utsikt ställda reform¬
förslag i någon mån föregripes. Icke heller får därigenom läggas ringaste
hinder i vägen för genomförandet af den om- eller nyorganisation af
socialförvaltningen, som i en närmare eller fjärmare framtid af andra skäl
kan befinnas vara af nöden.
Socialförvaltningens förläggning.
Det nu — i enlighet med de sålunda angifna grunderna, men för
öfrigt i så nära anslutning som möjligt till de båda kommittéernas förslag
— inom civildepartementet med biträde af särskilda sakkunniga utarbetade
förslaget afser, som redan angifvits, de sociala ärendenas sammanförande
till ett departement, nämligen ciiiildeparternentet, och ett under departe¬
mentet organiseradt centralt ämbetsverk, socialstyrelsen.
Med afseende å frågan om de sociala ärendenas förläggning vid de¬
ras sammanförande från olika departement hafva de båda kommittéerna
kommit till det resultat, att desamma höra samlas i så stor utsträckning
ske kan till civildepartementet och där bilda en grupp för sig vid sidan
af ärenden rörande landtregering och kommuner, hälso- och sjukvårds-
ärendena samt försäkringsväsendet. Eventuellt skulle dock ärendesgrup¬
pen »landtregering och kommuner» kunna förläggas på annat håll och i
stället fångvårdsärendena öfverflyttas till civildepartementet, som därmed,
enligt kommittéernas mening, skulle erhålla »en naturligare omfattning».
Under alla föi'hållanden skulle nämligen civildepartementets nuvarande
öfriga uppgifter, af hvilka den hufvud sakligaste delen utgöres af kommu-
nikationsärendena, förläggas till ett särskildt, nytt departement. En sådan
gruppering af ärendena, hvarigenom civildepartementet kan blifva ett
rent socialt departement, anse kommittéerna »höra vara målet vid
sträfvandena att bereda de sociala ärendena den plats i förvaltningen, som
de en gång böra intaga».
Frågan om dessa ärendens förläggande till annat departement, an¬
tingen finansdepaiffementet eller ett nyinrättadt handelsdepartement, hafva
39
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
kommittéerna äfven underkastat en noggrann ompröfning, men hafva de
därvid på närmare anförda grunder (komm. bet. sid. 149—151) kommit
till ett bestämdt, negativt resultat. Särskildt torde förtjäna omnämnas,
att kommittéernas hufvudskål mot socialförvaltningens förläggning till ett
blifvande handelsdepartement varit, att däraf uppenbarligen vore »att be¬
fara, att antingen de sociala ärendena eller ock, kanske snarare, handelns,
industriens och sjöfartens ärenden skulle komma i andra planet». Härtill
foga kommittéerna en erinran därom, att »äfven ur arbetsbördans synpunkt
torde i allmänhet icke en och samma departementschef kunna helt be¬
härska och göra sig gällande såsom ledare och särskildt initiativtagare på
båda de förevarande områdena.»
Vid sin granskning af det föreliggande kommittébetänkandet hafva Sakkunniga.
de inom civildepartementet tillkallade sakkunniga uppmärksammat och velat
särskildt understryka den af de båda kommittéerna uttalade meningen, att
erhållandet af ett särskildt socialdepartement bör vara slutmålet. l)et har
ock synts dem framdeles böra tagas under närmare ompröfning, huruvida
icke, vid den i utsikt ställda departementalreformen och ökningen af de¬
partementens antal — bland annat för möjliggörande af ett särskildt kom¬
munikationsdepartement — samt den i samband därmed skeende mera in¬
gående omgrupperingen af ärendena mellan statsdepartementen, detta mål
skulle kunna ernås på en af de vägar, som kommittéerna antydt, nämligen
genom en öfverflyttning af ärenden rörande »landtregering och kommuner»
från civildepartementet till annat departement, samtidigt med att justitie¬
departementets befattning med fångvårdsärendena öfverginge till civilde¬
partementet. I samband därmed skulle ock dess benämning, enligt de
sakkunnigas förmenande, lämpligen kunna blifva socialdepartementet.
De tillkallade sakkunniga hafva vidare anfört, att de ingalunda för-
bisett, att de båda kommittéernas förordande af den utaf dem föreslagna
sociala förvaltningens förläggning till civildepartementet skett under förut¬
sättning, att ett särskildt kommunikationsdepartement blir inrättadt, dit
följaktligen civildepartementets befattning med kommunikationsärendena
skulle komma att öfvergå. Den omständigheten, att sistnämnda önskemål
nu ej kan tillgodoses, synes dem dock icke böra utgöra hinder för de
sociala ärendenas sammanförande under civildepartementet redan nu i viss,
något mera begränsad utsträckning, under förutsättning dock att den orga¬
nisation för ärendenas handläggning, som nu blifvit ifrågasatt, kommer
till stånd.
Tydligt är, att under de år, som hinna förflyta, innan ett nytt Departe-
departement för kommunikationer och allmänna arbeten kan blifva upp- mentsc,tefen■
rättadt, den arbetsmängd, som kommer att påhvila chefen för civildepar-
40
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
tementet, måste blifvit ganska omfattande. Som emellertid, jämte dessa
och andra ärendesgrupper, största delen af de sociala frågorna redan nu
tillhör civildepartementet och dessa ärendens sammanförande under något
annat af de förefintliga departementen af flera olika skäl icke lärer kunna
ifrågasättas, måste uppenbarligen, fortfarande som hittills, flertalet af de
sociala regeringsärendena och de stora sociala reformfrågorna i alla händelser
komma att påhvila chefen för civildepartementet. Då det tillika, på af
mig ofvan anförda skäl och icke minst med hänsyn till de nu anmärkta
förhållandena, måste vara af vikt, att frågan om de sociala ärendenas
sammanförande till en mera enhetlig handläggning omedelbart bringas till
en i görligaste mån tillfredsställande lösning, synes mig den nu anvisade
utvägen till ernående af en sådan vara den enda möjliga och därför obe¬
tingadt vara att förorda. Dock torde det, såsom i annat sammanhang
skall närmare utvecklas, knappast vara lämpligt att nu föreslå vissa andra
ärendesgruppers förflyttning från civildepartementet till andra departement,
där de eljes till följd af sin natur kunde inordnas.
Civildepartementets eller snarare departementschefens arbetsbörda
blir sålunda, genom vissa andra departement nu åliggande sociala ären¬
dens öfverflyttning till civildepartementet, enligt hvad nu förordas, ur viss
synpunkt sedt ovedersägligen ökad. Det bör emellertid icke förbises, att
chefen för civildepartementet, på grund af sin befattning med sociala
frågor i allmänhet, redan nu måste anses befogad och skyldig att ägna
sin uppmärksamhet åt dylika frågor, äfven där de nu tillhöra annan de¬
partementschefs närmaste handläggning. Och framför allt bör uppmärk¬
sammas, att genom det nu föreslagna upprättandet i närmaste anslutning
till civildepartementet af en särskild socialstyrelse — hvarifrån skulle be-
i’edas omedelbar och direkt tillgång till speciellt sakkunnig personal för
de sociala ärendenas handläggning äfven inom departementet — en faktisk
och icke oväsentlig lättnad måste erhållas uti departementschefens och
äfven vissa af tjänstemännens inom departementet nuvarande arbetsbörda.
Enligt min mening är detta förslags genomförande redan
nu en viktig förutsättning för, att chefen för civildeparte¬
mentet skall kunna på ett tillfredsställande sätt fylla de kraf,
som ställas på honom såsom chef för de, om jag så får uttrycka
mig, till ett sammanförda inrikes-, kommunikations- och social¬
departementen.
Till frågan om socialstyrelsens organisation och uppgifter, jämväl
med afseende å ärendenas handläggning inom departementet, får jag till¬
fälle återkomma i annat sammanhang.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
41
Socialförvaltningens allmänna omfattning.
Hvad beträffar frågan om socialförvaltningens allmänna omfattning,
har redan inledningsvis antydts den svårighet, som det i vissa fall
alltid måste möta att uppdraga gränsen mellan de ärenden, som måste
anses vara att hänföra till den sociala gruppen, och de ärenden, hvilka,
ehuru delvis af social innebörd, till följd af sin natur alltjämt böra till¬
höra andra förvaltningsområden. I vissa fall blir det närmast fråga om en
lämplighetsåtgärd att afgöra, hvar gränsen skall dragas. De båda kom¬
mittéerna synas emellertid hafva klargjort detta spörsmål så långt möjligt
varit, hvadan deras framställning i denna del torde förtjäna här återgifvas
i sin helhet.
»Vid afgörandet af frågan», yttra kommittéerna, »hvilka sociala ären¬
den äro af den natur, att de lämpligen kunna och böra sammanföras till
en enhet inom statsförvaltningen, måste redan från början uppmärksammas,
att några fasta gränser mellan sociala ärenden och andra ärenden näppe¬
ligen äro möjliga att draga. Någon klar och bestämd definition, som ej
ger en alltför vid eller alltför snäf ram, å sociala ärenden i egentlig me¬
ning kan näppeligen heller gifvas. Hvad särskildt förvaltningsärendena
beträffar, ingå uppenbarligen sociala moment i större eller mindre grad
uti en mängd sådana, för hvilkas bedömande och afgörande dock andra
synpunkter företrädesvis måste vara afgörande, eller hvilka eljes till följd
åt sin natur, sin utveckling och sitt nära samband med en annan förvalt-
ningsgrupp icke gärna synas böra särskiljas från densamma. Bland dessa
sistnämnda finnas dock äfven sådana sociala frågor, som uppenbarligen i
samma eller nära nog samma grad beröra flera olika områden af sam-
hällslifvet och hvilka därför, hellre än att öfverlämnas till ett för
något af dessa områden afsedt speciellt förvaltningsorgan, vid en när¬
mare ompröfning befinnas böra hänföras till det enhetliga sociala
förvaltningsorganet, såsom varande i högre grad skickadt än andra för¬
valtningsorgan att ägna dem en allsidig behandling, ehuru då alltid efter
vederbörligt samråd med resp. fackorgan.
Alltid finnes emellertid en mängd ärenden, för hvilkas bedömande
uteslutande eller i hufvudsaklig mån sociala insikter och synpunkter måste
vara bestämmande och hvilkas förläggande, efter en sådan organisations
genomförande, på annat håll inom förvaltningen omöjligen kan ifråga¬
komma. Dessa frågor äro afgjordt så talrika samt af den betydelse, att
de enbart för sig motivera tillskapandet af en enhetlig social förvaltnings-
Bihcmg till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 1 afd. 82 Käft. (Nr 108.) 6
Kommit¬
téerna.
42
Kungl. Maj:t$ nåd. proposition Nr 108.
organisation. Och hvad beträffar de ärenden, där frågan om deras för¬
läggning till den enhetliga socialförvaltningen eller till annan förvaltnings-
grupp ej är lika klar, lärer en närmare undersökning lätt nog gifva en
tillräckligt tydlig anvisning, så att endast rörande få af dem kan kvarstå
någon tvekan, om ärendet bör betraktas som företrädesvis socialt eller icke.
Vid den undersökning, kommittéerna i sådant afseende företagit, hafva
kommittéerna sökt strängt fasthålla vid den principen att — huru önsk-
värdt det än måste anses vara att sammanföra de sociala ärendena under
gemensam handläggning till beredande af ökade garantier för dessa ären¬
dens sakkunniga och målmedvetna ledning — till den enhetliga social¬
förvaltningen endast höra förläggas sådana ärenden af social natur eller
innebörd, mellan Indika ett verkligt samband kan uppvisas, eller där, med
deras förläggande tillsammans med andra sociala ärenden, en sakkunnigare
behandling och ett bättre tillgodoseende af dem än elfes kan förväntas.»
Departe- De sålunda af de båda kommittéerna anföi’da principerna hafva äfven
mentschefen. SyT1ts mjg höra vara i hufvudsak vägledande vid afgörandet af hvilka ären¬
den nu böra sammanföras till den ifrågasatta, enhetliga organisationen för
de sociala ärendenas handläggning. Dock torde några af kommittéerna
föreslagna ärendesgrupper icke böra från början tillföras denna förvaltning.
Med afseende härå har jag till och med ansett mig böra föreslå social¬
förvaltningens omfattning något snäfvare än som ansetts lämpligt af de
sakkunniga, hvilka dock i vissa afseenden beskurit kommittéernas förslag.
Jag återkommer längre fram till skälen för detta mitt förslag.
Redan i detta sammanhang synes det mig emellertid lämpligt tillkänna¬
gifva min fulla anslutning till den mening, de båda kommittéerna och jämväl
de sakkunniga omfattat därutinnan, att kommerskollegii afdelning för arbets-
statistik med tillhörande organ, hvilken afdelning enligt de båda kommit¬
téernas enhälliga åsikt bör lösbrytas från kommerskollegium, måste sam¬
manhållas i sin nuvarande omfattning och blifva kärnan i den nya för¬
valtning, som påkallas för sociala ärenden. En sådan anordning synes
äfven under nu gifna förhållanden bestämdt vara att förorda liksom äfven
att, såsom kommittéerna och de sakkunniga hemställt, enligt ofvannämnda
allmänna principer dit öfverflyttas en del för närvarande på olika håll
förlagda ärenden. Tid efter annan uppkommande nya sociala förvaltnings¬
ärenden böra också, där ej i särskilda fall undantag pröfvas lämpligt, dit
hänföras.
Därmed åsyftas naturligtvis ingalunda — såsom man på sina håll
synts föreställa sig — att för de sociala förvaltningsärendena skulle afses
enbart eller hufvudsakligen »statistiskt utbildad» personal. Men det för-
Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 108.
43
håller sig så, enligt hvad kommittéerna påvisat och äfven af den före¬
gående framställningen torde vara tydliggjordt, att arbetsstatistiken i Sve¬
rige, liksom i flera främmande länder, gifvit vägledning för och varit
början till olika sociala spörsmåls upptagande till behandling af statsmak¬
terna. Densamma bör ock, naturligt nog, i sådant afseende äfven för
framtiden vara oumbärlig och blifva af ökad betydelse i den mån den kan
ytterligare utvecklas och fullkomnas. Det förhåller sig vidare så — i
hvilket afseende jag jämväl hänvisar såväl till kommitté- och sakkunnige¬
utlåtandena som ock till den föregående öfversiktliga framställningen —
att det öfvervägande flertalet sociala ärenden inom statsförvaltningen, ehuru
fördelade mellan civil- och finansdepartementen, uttryckligen hafva sam¬
manförts eller eljes ansetts tillhöra kommerskollegii ämbetsområde
samt att dessa ärenden, på några undantag när, handläggas af dess af¬
delning för arbetsstatistik eller under dess medverkan. Med de allt mer
vidgade uppgifter, denna afdelning efter hand erhållit, och den arbets¬
personal, hvarmed den utrustats, har afdelningen ock numera hunnit till
den utveckling, att den i själfva verket utgör en första och icke så obe¬
tydlig — ehuru gifvetvis ännu ofullkomlig — början till en mera enhet¬
lig1 socialförvaltningsorganisation. Kommerskollegium har också, såsom
kommittéerna erinrat, för några år sedan, i samband med förslag om
ändring af kollega instruktion, hemställt, att afdelningens numera
tämligen oegentliga benämning måtte, på grund af den väsentligt
utvidgade verksamheten, utbytas mot »sociala eif delningen». Med hänsyn
till den förestående frågan om hela kollega omorganisation kom emellertid
detta förslag icke att för det dåvarande föranleda till någon Kungl. Maj:ts
åtgärd.
A kommerskollegii »arbetsstatistiska» afdelning jämte sjukkassebyrån
in. m. finnes också redan nu, såsom bekant torde vara, samlad en mång¬
sidigt utbildad personal — tjänstemän med nationalekonomisk, stats¬
vetenskaplig, statistisk, historisk, matematisk (»försäkringsteknisk»), juri¬
disk och ingenjörsteknisk utbildning — af hvilka flera, förutom admi¬
nistrativ erfarenhet och rutin, förvärfvat stor förfarenhet i praktiska värf
och särskildt ingående praktisk kännedom om flera eller färre af våra vik¬
tigaste sociala frågor. Denna fond af teoretisk och praktisk kännedom
om sociala ärenden — större än på något annat håll inom vår statsför¬
valtning — skulle i och med socialstyrelsens upprättande öfverflyttas till
denna, hvilket gifvetvis icke i och för sig innebär, att nuvarande perso¬
nalen å den arbetsstatistiska afdelningen i kommerskollegium skall hafva
någon ovillkorlig rätt till anställning i det nya verket. Uppenbarligen bör
dock i görlig utsträckning tillses, att den härför lämpliga personalen å den
44
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
Statistiska
kommittén.
arbetsstatistiska afdelningen vinner den anställning i socialstyrelsen, som med
billighet öfverensstämmer. Men samtidigt därmed måste det nya ämbets¬
verket, såsom den i det följande föreslagna organisationen och personalupp¬
sättningen ock tydligt gifva vid handen, förstärkas med sådan teoretisk
utbildning och praktisk erfarenhet, som nu ej i tillräcklig grad finnes
företrädd och hittills ej behöft vara starkare representerad, inom den »arbets¬
statistiska» afdelningen, närmast med tjänstemän med högre juridisk samt
ingenjörsteknisk utbildning och praktik, äfvensom med medicinskt, tekniskt
och praktiskt sakkunniga.
Efter denna belysning af organisationsfrågan till undvikande af
misstolkningar af förslaget i denna del, ber jag få återgå till själfva
den föreliggande hufvudfrågan och i likhet med de båda kommittéenra
och de sakkunniga konstatera det naturliga däri, att den koncen¬
trering af de sociala ärendena inom statsförvaltningen — om ock, som
nämndt, hittills i ofullkomlig mån — som redan ägt rum kring den
officiella arbetsstatistiken, bör vidmakthållas och ytterligare fullföljas.
Jag vill med afseende härå ytterligare endast erinra, att kommerskollegium
i afgifvet utlåtande äfven för sin del understrukit denna mening såsom
varande helt naturlig och riktig. Redan i detta sammanhang torde det ock
förtjäna omnämnas, att kollegium förordat det omedelbara öfverförandet
till den nya socialstyrelsen af samtliga nu hos kollegium förlagda sociala
ärenden, d. v. s. äfven sådana, som nu handläggas på kollegii olika
byråer.
Med kommittéerna och de sakkunniga är jag ock enig därom, att det
nu rådande sambandet mellan arbetsstatistiken och socialförvaltningen bör
ytterligare stärkas och utvecklas, så att statistiken pa alla de områden,
hvilka tilläggas den sociala förvaltningen, på lämpligt sätt inorgani-
seras uti denna förvaltning.
Med afseende å denna fråga hafva de båda kommittéerna påmint
därom, att 1905 års statistiska kommitté i sitt betänkande den 7 septem¬
ber 1910 icke för sin del föreslagit någon ändring i arbetsstatistikens
organisation eller dess öfverflyttning till det af nämnda kommitté förordade
statistiska centralverket, förnämligast med hänsyn till af mig ofvan angifna
skäl, nämligen det statistiska arbetets nära samband med förvaltningsarbetet
på förevarande område. Och vidkommande vissa med arbetsstatistiken
redan förenade andra grenar af socialstatistiken, nämligen olycksfalls-
och sjukkassestatistiken, inskränkte sig statistiska kommittén till ett kon¬
staterande af, att upprätthållandet af detta samband fastslagits genom
1910 års riksdags beslut i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag om upp-
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
45
rättande i anslutning till kominerskollegii afdelning för arbetsstatistik af
en särskild sjukkassebyrå, dit jämväl utarbetandet af sjukkasse- och olycks-
fallsstatistiken blifvit förlagdt. Visserligen har statistiska kommittén tillika
gifvit uttryck åt den meningen, att det äfven på det sociala området i en
framtid torde kunna komma att visa sig nödvändigt att åtskilja statistiskt
arbete och förvaltningsarbete, att de arbetsstatistiska undersökningarna
måste företagas i intimaste känning med vissa grenar af öfrig officiell
statistik, såsom näringsstatistik, jordbruksstatistik, befolkningsstatistik,
förmögenhets- och inkomststatistik m. fl. samt att, därest alla dessa grenar
af statistiken komme att sammanföras till ett enda ämbetsverk, betydande
fördelar kunde vinnas genom en sådan öfverflyttning.
I likhet med statistiska kommittén hafva äfven kommerskollegiikom- Kommitté-
mittén och departementalkominitterade hållit före, att med hänsyn till det erna"
naturliga behofvet af praktisk arbetsfördelning en viss åtskillnad i organisa¬
toriskt afseende mellan det statistiska arbetet och det direkta förvaltningsarbe¬
tet på en del områden af det sociala arbetsfältet med tiden kan och bör äga
rum. Kommittéerna häfdade emellertid tillika den enligt min mening rik-
tiga uppfattningen, att denna åtskillnad icke, utan stor olägenhet såväl för
det statistiska arbetet som förvaltningsarbetet uti ifrågavarande fall, kan
föras längre än att båda arbetsuppgifterna så vidt möjligt bibehållas inom
en och samma större förvaltningsorganisation, där arbetet med social¬
statistiken sålunda samlas till en enhet. Därvid höra ock sådana anord¬
ningar kunna träffas, att den intima känning mellan, socialstatistiken och
öfrig officiell statistik, hvilken äfven kommittéerna ansågo erforderlig, blir
upprätthållen. Ty liksom för social lagstiftning särskilda kunskaper och
en ingående öfverblick af hela det sociala arbetsfältet äro erforderliga, gör
sig detta behof i minst lika hög grad gällande beträffande socialstatistiken.
Denna är ock, som nämndt, helt enkelt oumbärlig för det sociala förvalt¬
ningsarbetet, och för båda förutsattes inom flertalet områden ett så intimt
samarbete och en så nära växelverkan, att ett särskiljande af uppgifterna
till olika förvaltningsorganisationer hvarken kan eller bör ifrågakomma.
I likhet med kommittéerna underskattar jag ingalunda behofvet af, Departe-
att det statistiska arbetet, i stället för att såsom nu ofta utgöra en mindre mentscrieJen-
och underordnad uppgift hos en mängd speciella förvaltningsorganisationer,
blir samladt till ett mindre antal statistiska verk eller afdelningar med
fullt sakkunnig personal. I nu föreliggande fall lärer det sålunda icke
vara lämpligt, att det statistiska arbetet med afseende å hvarje särskild
social ärendesgrupp direkt sammanhålles med densamma och bedrifves
oberoende af det öfriga socialstatistiska arbetet. Däremot synes äfven mig
den lösning af detta organisationsspörsmål, som kommittéerna föreslagit,
46
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
vai’a att förorda, nämligen att de olika grenarna af socialstatistiken samman¬
föras med den afdelning eller byrå inom den enhetliga socialförvaltnings¬
organisationen, hvilken af ofvan angifna skäl alltid måste förefinnas för
arbetsstatistiken och flertalet öfriga grenar af socialstatistiken. Hela social¬
statistiken skulle sålunda, möjligen på något enstaka undantag när, blifva
samlad på ett och samma ställe inom statsförvaltningen till afgjord fördel
för dessa arbeten i deras helhet. En sådan koncentrering af det social¬
statistiska arbetet får dock gifvetvis icke lägga hinder i vägen för dess
nödvändiga intima beröring och samverkan med förvaltningsarbetet å olika
n o o
sociala områden.
Till vissa detaljer rörande denna del af organisationsfrågan får jag
i det följande tillfälle att återkomma.
Kommitté¬
erna.
De sakkun¬
niga.
Hvad åter beträffar det andra af de båda kommittéerna uppställda,
mera principiella krafvet, nämligen att lagstiftningen å alla de områden,
som tillhöra den sociala förvaltningens verksamhet, bör förläggas till denna
förvaltning, äfven där denna lagstiftning är af civillags natur — på vissa
angifna undantag när —, så finner jag, i likhet med de sakkunniga,
detta icke under nuvarande förhållanden kunna genomföras i samma ut¬
sträckning, som blir möjligt och naturligt, om och när förslaget till de-
partementalreform blir verklighet. Det synes mig dock vara af sitt stora
intresse att här återgifva hvad de båda kommittéerna i denna fråga anfört.
Det heter härom i kommittéutlåtandet bland annat:
»Den speciella erfarenhet, som studiet af och sysslandet med de olika
sociala spörsmålen ger, kan just i lagstiftningsarbetet sätta sina bästa
frukter. All social lagstiftning är en ömtålig planta, som från början
behöfver den rätta jordmånen för sin naturliga utveckling. Särskilda kun¬
skaper och en ingående öfverblick af hela det sociala arbetsfältet kräfvas
för denna lagstiftning. Den sociala förvaltningens organ lära också med
sina sakkunniga arbetski’after bäst vara i tillfälle att verkställa alla de för¬
beredande utredningar och studier, som skola ligga till grund för det egent¬
liga lagstiftningsarbetet. Den specifikt juridiska sakkunskap, som repre¬
senteras af justitiedepartementet, skall gifvetvis få sitt behöriga ord med
vid sådan lagstiftning’ å det sociala området, som är att hänföra till all-
män civillag, men detta inflytande bör begränsas till samråd och bevakande
af rättsgrundsatser, som redan fått fast fot i lagstiftningen i öfrigt och
hvilkas möjliga rubbande skulle medföra konsekvenser med afseende å an¬
nan gällande lag. Hvad här uttalats öfverensstämmer också, som nämndt,
bäst med den allmänna grundsats, som departcmentalkommitterade ansett
böra i största möjliga mån genomföras vid en omorganisation af statsde-
47
Kungl. Majtts nåd. proposition Nr 108.
partementen, eller att sakkunskapen bör komma till sin fulla rätt inom
den högsta förvaltningen. Det är ej heller någon ny väg, som beträ-
des genom den sociala lagstiftningens öfverförande till den sociala för¬
valtningen, enär berörda grundsats redan tagit sig uttryck, bland annat,
i de ändringar, som i 1900 års departementalstadga vidtagits genom kungl.
kungörelsen den 30 januari 1903.»
Detta förslag synes mig, som nämndt, icke omedelbart höra Departe-
realiseras. För den framtida anordningen i detta afseende, hvarigenom m,ntschtfen-
den hufvudsakligaste delen af detta lagstiftningsarbete skulle tillkomma
vederbörande fackdepartement — här civildepartementet — är upprät¬
tandet af ett särskildt departementskansli med af departementalkom-
mitterade angifna arbetskrafter och uppgifter (jfr härom komm. bet. sid.
20 23) en viktig förutsättning. Och då för närvarande icke synts mig
höra föreslås någon förstärkning af arbetskrafterna inom själfva civil¬
departementet, samt det ännu är ovisst, i hvad omfattning den socialsty¬
relsens personal, som komme att innehafva speciellt juridisk kompetens,
kan medhinna att utföra större lagstiftningsarbeten på området för social¬
styrelsens verksamhet, lärer en så långt gående öfverflyttning af social¬
lagstiftningen till civildepartementet, som de båda kommittéernas förslag
innebär, nu icke vara tillrådlig. I hvad omfattning lagstiftningen på det
sociala området, äfven i hvad den är af civillags natur, kan anförtros åt social¬
styrelsen, lärer således få bero af Kungl. Majrts beslut framdeles. I allt fall
torde dock redan från början åt den nu ifrågasatta organisationens genom¬
förande — på sätt som beträffande lagstiftning i vissa sociala frågor redan
skett genom de ändringar i 1900 års departementalstadga, som vidtagits
genom nådiga kungörelsen den 30 januari 1903 — civildepartementet böra
tilläggas ytterligare en del af den speciella sociallagstiftningen, äfven där
denna är af civillags natur, hvarom jag längre fram får tillfälle yttra mig.
Vidare anser jag det vara gifvet, att den ifrågasatta nya socialstyrelsens
sakkunniga personal bör tagas i anspråk för de förberedande utredningar
och studier, som erfordras för det egentliga lagstiftningsarbetet på dessa
områden, liksom ock att socialstyrelsens utlåtanden öfver sådana lagförslag,
vare sig de utarbetats inom civildepartementet eller justitiedepartementet,
alltid böra inhämtas. Att för nu antydda lagstiftnings- och utrednings¬
uppgifter fullt kompetent juridisk sakkunskap måste redan från börfan
ställas till socialstyrelsens förfogande, är uppenbart. Jag återkommer
längre fram till härutinnan påkallade förslag.
48
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
Socialförvaltningens ärendesgrupper.
Departe- Efter att ofvan hafva anfört min mening om socialförvaltningens
mentschefen. allmänna omfattning äfvensom om den inom kommerskollegium förefint-
lio-a organisationen för de sociala ärendena såsom en lämplig och naturlig
kärna för den blifvande socialstyrelsen, öfvergår jag till att något
mera i detalj redogöra för de ärenden, som omedelbart från den ifråga¬
satta, mera enhetliga socialförvaltningens tillkomst synas mig böra påhvila
densamma. Det torde därvid vara lämpligast att följa den uppdelning af
ärendena, som de båda kommittéerna användt i sin synnerligen utförliga
framställning af socialförvaltningens ärendesgrupper (komin. bet. sid. 82
147) och efter dem de sakkunniga, nämligen i ärenden angående a)
arbetarfrågor i allmänhet, b) arbetarskyddet m. m., c) social{arbetar~)
försäkringen, d) öfriga sociala frågor och e) social upplysning och
representation. För öfverskådlighetcns skull torde det därvid ock vara
lämpligast, att jag för hvarje hufvudgrupp — samt, inom gruppen »öfriga
sociala frågor», för hvarje hufvudfråga först i största möjliga korthet
återgifver hufvudinnehållet af de båda kommittéernas samt de sakkunnigas
utlåtanden och därefter hvad af myndigheter och korporationer kan hafva
andragits samt slutligen angifver, hvad jag i hvarje särskild fråga har att
därutöfver för egen del anföra och föreslå. Efter det alla frågor blifvit
sålunda skärskådade, meddelas (å sid. 101) en sammanfattande tablå öfver
de sociala ärenden, som synas mig böra tilläggas socialförvaltningen (civil¬
departementet och socialstyrelsen).
a) Arbeta!-- Bland ärenden inom gruppen a) arbetarfrågor i allmänhet hafva
i kommittéerna främst upptagit de spörsmål, som pläga sammanfattas under
Smmit beteckningen förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare (utom arbetar-
téerna. skyddet).
Förhåiian- Kommittéerna hafva härvid rörande det för arbetsförhållandet mellan
arbetsgif- arbetsgivare och arbetare grundläggande arbetsaftalet erinrat, att i stället
vare och föl. (]e förut mera allmänt brukliga tjänsteaftalen numera trädt fria arbetsaftal
Alt i ständigt stigande omfattning samt att vid sidan af de personliga arbets¬
ök kollek- aftalen under de senaste årtiondena uppväxt systemet med kollektivaftal.
tivaftai. Någon modern och för de praktiska behofven lämpad lagstiftning rörande
dessa aftalsspörsmål finnes icke i vårt land. För de åtgärder härutinnan,
som kunna ifrågakomma, måste en blifvande socialförvaltnings erfarenhet
och sakkunskap blifva af stor betydelse.
49
K mini. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
På detta område har närmast för den år 1907 tillsatta arbets-
aftalskommitténs räkning inom kommerskollegii afdelning för arbets-
statistik påbörjats ett omfattande statistiskt utredningsarbete. Detta arbete
bör själffallet framgent fullföljas och på sätt hittills skett offentliggöras i
den härför afsedda publikationsserien »Arbetsstatistik: F». Likaså böra fort¬
farande resultaten af utländska utredningar och den utländska lagstift¬
ningen angående arbetsaftal, kollektivaftal m. m. noggrant följas och fram¬
läggas i den officiella sociala tidskriften eller på annat sätt.
Några löpande förvaltningsärenden utöfver dem, som stå i omedel¬
bart sammanhang med nyssberörda omfattande utredningsarbeten, torde i
afseende å aftalsfrågorna endast undantagsvis förekomma. I den mån
emellertid eu lagstiftning på detta område kommer till stånd, kan en änd¬
ring härutinnan tänkas komma att inträda.
Handläggningen inom statsförvaltningen af ärenden rörande det sär¬
skilda slag af aftal mellan arbetsgivare och arbetare, som i stor omfatt¬
ning förekommer inom sjömansyrket, hafva kommittéerna ansett böra,
på grund af det ifrågavarande yrkets säregna karaktär, förläggas till han¬
delsdepartementets näringsafdelning, ehuru naturligtvis i nära samarbete
med den sociala förvaltningen.
Kommittéerna hafva vidare framhållit angelägenheten såväl för ar- Arbetskon-
betsgifvare och arbetare som för staten däraf, att tvister mellan arhets-fllkter m m
gifvare och arbetare i fråga om arbetsförhållandena så långt möjligt und¬
vikas, eller, där de förekomma, snarast biläggas. Den sociala förvaltningen
bör hafva till gifven uppgift att med största uppmärksamhet söka följa
alla företeelser af denna art och alla sträfvanden, som åsyfta utjämning
eller slitande af meningsskiljaktigheter mellan arbetsgivare och arbetare.
Härvid komma främst i betraktande olika former af förliknings- och
skiljedomsförfarande. På detta område har lagstiftningen redan ingripit
genom lagen om medling i arbetstvister den 31 dec. 1906 jämte tillhörande
författningsbestämmelser, genom hvilka staten erbjuder arbetsgivare och
arbetare sina under kommerskollegii ledning stående förlikningsmans opar¬
tiska och kostnadsfria medverkan för undanröjandet af meningsskiljaktig¬
heter och biläggande af tvister rörande arbetsförhållandena. För kommers¬
kollegii betydelsefulla åligganden med afseende å statens förlikningsmäns
verksamhet (jämte utgifvandet af årspublikationen »Statens förlikningsmäns
verksamhet»), hvilka föreslås skola öfvergå på den sociala förvaltningen,
lämnas redogörelse å sid. 84—85 i kommittéernas betänkande.
Med afseende å hithörande ärenden gäller emellertid i samma mån
som beträffande aftalsfrågorna, att uppmärksamhet måste ägnas åt förbe¬
redandet af ett fortgående lagstiftningsarbete. Uppenbarligen komma ock
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 82 käft. (Nr 108.) 7
50
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
framgent frågorna om ett mera aktivt ingripande från statens sida till före¬
kommande af arbetstvister och arbetsinställelser att påkalla synnerlig upp¬
märksamhet från statsförvaltningens sida.
Såväl för detta ändamål som till följd af de öppna konflikternas
stora betydelse i många riktningar måste därför åt statistiken öfver
arbetsinställelser (>Arbetsstatistik: E») fortfarande ägnas samma intresse
som hittills. Det är här af särskild vikt att noga iakttaga de ständigt
växlande former och förutsättningar, under hvilka kraftmätningarna mellan
arbetsgifvare och arbetare förekomma, samt att därigenom lämna verkligt
aktuellt kunskapsmaterial och vägledning för statsmakternas åtgöranden på
detta ömtåliga och viktiga område. Eu erinran göres här ock om den i
samband härmed stående frågan om arbetsgifvarnas och arbetarnas or¬
ganisationsväsen.
Arbets- Nu berörda spörsmål äro — framhålla kommittéerna — till sin
“Rarhet!11 natur ganska närstående de arbetarfrågor af allmän art, som gruppera
fö r h å 11 a n- sig kring arbetsmarknaden och dess Läge m. in. (komm. bet. sid. 86).
den- Kommittéerna hafva i detta afseende erinrat, att man redan vid
nldenTtlgé planläggandet år 1903 af den arbetsstatistiska afdelningens arbeten sökt,
så långt förhållandena medgåfvo, tillgodose behofvet af systematiska under¬
sökningar rörande arbetsmarknadens Läge och hvad därmed står i samband.
Förnämligast för detta ändamål anställdes på ett antal orter i riket sär¬
skilda ombud för det arbetsstatistiska arbetet. Ombudens för hvarje kvartal
till afdelningen för arbetsstatistik afgifna detaljerade rapporter samman¬
ställas, kompletteras och offentliggöras i den sociala tidskriften.
Eu mera mångsidig undersökning, afseende ett visst tillfälle, verk¬
ställdes å den arbetsstatistiska afdelningen under hösten 1908 på anmodan
af chefen för civildepartementet.
Kommittéerna hafva funnit i hög grad önskvärdt, att detta ej blott
för arbetarna utan för hela vårt näringslif betydelsefulla observationsarbete
fullföljes samt i lämplig mån utvidgas och fullständigas, så att däraf kan vin¬
nas eu allt intimare kännedom om arbetsmarknadens läge, om de därå inver¬
kande viktigaste faktorerna samt om de ekonomiska fluktuationernas följ¬
der och betydelse för särskilt arbetarnas ställning.
Arbetslön och I de öfversikter öfver arbetsmarknadens läge, soin tidigare offentlig-
»rbetetid. gjordes i den arbetsstatistiska tidskriften, meddelades jämväl speciella upp¬
lysningar om, bland annat, arbetslön och arbetstid, ehuru man sedermera
funnit lämpligare att icke vidare i nämnda sammanhang ingå på dessa
spörsmål. Den arbetsstatistiska afdelningen har emellertid på flerfaldigt
sätt ägnat uppmärksamhet åt dessa frågor. Så har beträffande de med
.arbetstiden sammanhängande viktigare spörsmålen inom afdelningen utförts
51
Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
en synnerligen omfattande specialundersökning (»Arbetsstatistik A: 10»);
frågorna om såväl arbetslön som arbetstid, i den män de afhandlats i gäl¬
lande kollekt!vaftäl, hafva gjorts till föremål för bearbetning i de hittills
utkomna utredningarna om de kollektiva aftalen i Sverige; de verkställda
s. k. specialundersökningarna beträffande särskilda yrkesgrenar (ingående i
serien »Arbetsstatistik A») innehålla ingående upplysningar om arbetstid,
arbetslön in. m.: och genom afdelningens försorg utföras numera regel¬
bundna och omfattande undersökningar rörande arbetsförhållandena m. in.
inom jordbruket (»Arbetsstatistik L») äfvensom för närvarande en special¬
undersökning rörande sjömansyrket (att ingå i serien »Arbetsstatistik A»).
Med hänsyn till den stora betydelsen af att erhålla en mera ingående
allmän lönestatistik, torde ock särskild uppmärksamhet komma att
ägnas åt åstadkommandet af en sådan.
På ifrågavarande områden har den arbetsstatistiska afdelningen så¬
lunda haft sig förelagda synnerligen omfattande utredningsarbeten af
väsentligen statistisk art. Fullföljandet i mån af tillgängliga resurser af
dylika undersökningar, som hafva till allmänt syfte att utforska samt för
statsmakterna och allmänheten klargöra arbetarnas arbets- och lefnads-
villkor, måste uppenbarligen blifva en viktig uppgift för den sociala för¬
valtningen.
Frågorna om arbetsmarknadens läge och arbetarnas i samband där¬
med stående arbetsförhållanden hafva hittills endast undantagsvis påkallat
direkta förvaltningsåtgärder. Det bör emellertid erinras, att de ingripan¬
den från statens sida, som redan ägt rum i afseende å kvinnors och
barns arbetstid, sabbatshvila, butikers stängningstid o. s. v., i allmänhet
påkallats af den kännedom om existerande missförhållanden, som inhäm¬
tats genom statistiska och andra utredningar i dessa ärenden. I detta
afseende erinras bland annat om 1910 års riksdagsskrifvelse om skydd för
söndagshvila, hvilken fråga för närvarande är under behandling i kommers¬
kollegium. Utan tvifvel kan man förutse, att äfven framgent nya spörs¬
mål skola uppkomma i afseende å arbetstidens reglerande inom vissa yrken
eller för vissa grupper af arbetare.
En specialfråga, som direkt faller inom arbetsmarknadens område, Användandet
är användandet af utländsk arbetskraft. I samband med den regelbundna arbetlk^aft
årliga säsongvandring af särskilt polska och galiziska jordbruksarbetare
till och från vissa jordbruksområden i södra Sverige, som numera äger
rum och hvilken företeelse af den arbetsstatistiska afdelningen undersökts
och behandlats i en inom serien »Arbetsstatistik» utgifven särskild publi¬
kation, har uppkommit en mängd spörsmål om tillgodoseende af den all¬
männa ordningens, hygienens m. fl. nödiga kraf. Då därjämte önske-
52
Arbetsför¬
medling.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
mål om restriktiva åtgärder för skyddande af inhemska arbetares förvärfs-
möjligheter från åtskilliga håll uttalats, lärer spörsmålet, som i och för
sig är af allvarlig innebörd, otvifvelaktigt komma att kräfva uppmärksam¬
het från deri sociala förvaltningens sida.
I samma mån som arbetsmarknaden vidgats och blifvit mer kom¬
plicerad, näringslifvet industrialiserats och arbetskraften blifvit rörligare,
har allt starkare behof inträdt af anordningar för arbetskraftens distribu¬
tion. För att tillgodose detta praktiska behof af arbetsförmedling upp¬
kom redan tidigt en såsom enskild affär bedrifven platsanskaffnings-
eller kommissionärsrörelse, hvilken företrädesvis anlitas vid anställning i
enskild tjänst, särskildt af tjänstefolk och jordbruksarbetare. För regle¬
randet af denna rörelse har den 28 rrov. 1884 utfärdats eu kungörelse
angående kommissionärer för anskaffande åt tjänstehjon och andra af an¬
ställning inom eller utom riket. Vissa med den affärsmässiga platsförmed¬
lingen förbundna olägenheter — särskildt dess för arbetstagarna tyngande
afgifter och affärernas brist på samverkan — hafva föranleda kommuner och
landsting att upprätta offentliga anstalter, där arbetsgivare och arbe¬
tare af alla kategorier kostnadsfritt erhålla anvisningar för erhållande af
arbetskraft, resp. arbete. Sedan statsmakterna anvisat medel till under¬
stöd åt sådana anstalter af detta slag, som vilja underkasta sig statens
ledning och kontroll, erhöll kommerskollegium genom kungl. bref den 20
sept. 1907 den viktiga uppgiften att leda, öfvervaka och befrämja den
offentliga arbetsförmedlingen i riket (för kommerskollegii särskilda ålig¬
ganden i förevarande afseende re.dogöres å sid. 90—92 i kommittébetän¬
kandet). Med hänsyn till den offentliga arbetsförmedlingens snabba ut¬
veckling öfverlämnades från och med år 1911 åt en särskild arbetsför¬
medling sinspektör (instruktion af den 30 december 1911) den närmaste
handläggningen af de ärenden, som tillkomma kommerskollegium i dess
egenskap af tillsynsmyndighet öfver den offentliga arbetsförmedlingen in. in.
Arbetsförmedlingsinspcktören har därjämte åtskilliga andra åligganden, så¬
som utarbetandet och utgifvandet af den veckovis utkommande »riks-
vakanslistan», i hvilken upptagas sådana ansökningar till och anmälningar
om platser, som icke kunnat omedelbart förmedlas vid resp. anstalter, att
handhafva handläggningen af anstalternas ansökningar om statsbidrag m. in.,
att sammanställa månadsstatistiken öfver arbetsförmedlingen i den sociala
tidskriften samt utarbeta årsredogörelser (afsedda att publiceras i serien
»Arbetsstatistik G») samt slutligen att handlägga alla frågor rörande arbets¬
marknaden, arbetslöshet in. in. Samtliga dessa förvaltningsuppgifter äfven¬
som förekommande regeringsärenden rörande den offentliga arbetsförmed¬
lingen, hvilka nu äro förlagda till civildepartementet, böra naturligtvis
53
Kungl. Maj:ts nåd. -proposition Nr 108.
samlas hos den sociala förvaltningen, inom hvilken sålunda arbetsförmed-
lingsinspektören bör placeras. Till dennes verksamhetsområde inom social¬
förvaltningen bör jämväl öfverlämnas handläggningen af de ärenden rö¬
rande affärsmässig arbetsförmedling, som redan nu tillhöra central förvalt¬
ningen (civildepartementet samt kommerskollegii s. k. inrikesbvrå) eller
framdeles komma att dit förläggas.
Kommittéerna hafva i detta sammanhang erinrat om den betydelse¬
fulla uppgift på arbetsförmedlingens område, som tillkommer sjömans¬
husen. Kommittéerna hafva visserligen ansett, att den gren af arbetsför¬
medlingen, som af sjömanshusen ombesörjes och hvilken är afsedd å ena
sidan för redare och befälhafvare och å andra sidan för sjömän, borde
ställas i närmare samband med den offentliga arbetsförmedlingen i öfrigt,
men då eu sådan nära samverkan torde kunna effektivt anordnas genom
samråd med det organ för sjöfarten, till hvilket sjömanshusens verksamhet
fortfarande bör vara förlagd, hafva kommittéerna icke för närvarande fun¬
nit nödvändigt att från sjömanshusen helt afskilja denna gren.
Otvifvelaktigt har — fortsätta kommittéerna — den offentliga arbets¬
förmedlingen vidare en viktig uppgift att fylla med afseende å de min¬
derårigas anställande i arbete; och kommittéerna hafva förutsatt, att den
offentliga arbetsförmedlingen skall, i samverkan med vederbörande skol-
myndigheter samt handtverksorganisationernas lärlingsnämnder in. fl. in¬
tresserade korporationer, verka för ett systematiskt ordnande af arbetsför¬
medlingen för de minderåriga.
Kommittéerna hafva jämväl fäst uppmärksamheten därå, att'den
offentliga arbetsförmedlingen bör kunna tagas i anspråk för ett rationellt
ordnande af den s. k. civilanställningen (beredande af anställning i civil
tjänst åt militärer, som uttjänat sin kapitulationstid) liksom det öfver huf¬
vud synts kommittéerna naturligt, att statens alla verk och arbetsföretag
vid behof af arbetskraft använda dess medverkan. I sistnämnda afseende
torde böra särskildt uppmärksammas, att äfven vid värfning af fast an-
ställdt manskap de offentliga anstalterna redan börjat anlitas, hvarigenom
betydliga, till särskilda agenter nu utgående medel inbesparas. Slutligen
hafva kommittéerna med afseende å den offentliga arbetsförmedlingen be¬
tonat vikten af, att densamma, under medverkan af resp. militära myn¬
digheter, vidtager nödiga åtgärder, för att de värnpliktiga må beredas
hjälp vid sina sträfvanden att efter öfningstidernas slut omedelbart erhålla
anställning.
Studiet af arbetsmarknadens läge och fluktuationer är, enligt hvad
kommittéerna framhålla, af särskild vikt för de olika samhällsmyndighe-
ternas sträfvanden att motverka arbetslösheten. Till trots af hvad som
Arbetslös¬
heten.
54
Kungl. Maj:ts nåd. proposition År 108.
genom deri offentliga arbetsförmedlingen, genom statens och kommuners
omsorg om att åt deras arbetare i största möjliga utsträckning bereda sta¬
digvarande arbetsförtjänst m. fl. åtgärder kunnat uträttas i syfte att be¬
reda arbetarna jämn sysselsättning, är arbetslöshet nästan ständigt före¬
kommande, och detta gäller äfven beträffande dugliga och oförvitliga arbe¬
tare. Denna s. k. oförskyllda arbetslöshet är ej blott för de af densamma
drabbade individerna, utan äfven för samhället i dess helhet till så stor
skada, att man öfverallt ansett sig böra ägna allvarligt intresse åt frå¬
gan om att begränsa dess omfattning och lindra dess verkningar.
Den arbetsstatistiska afdelningen har allt från sin tillkomst sökt att,
så långt förhållandena medgifvit och med anlitande af olika till buds stå¬
ende uppgifter, belysa arbetslöshetsproblemet och därmed sammanhängande
frågor. Å afdelningen har utförts en utredning angående arbetslösheten
i Sverige hösten 1908 och afdelningen hade sig jämväl anförtrodd lednin¬
gen af de utaf Kungl. Maj:t anbefallda arbetslöshetsräkningarna, som verk¬
ställdes vid början af åren 1909 och 1910 och för hvilkas förlopp och
resultat utförliga redogörelser offentliggjorts (»Arbetsstatistik ID). På
anmodan afgafs därefter af kommerskollegium i början afår 1911 en plan
till mera omfattande och regelbundna statistiska undersökningar för ett
närmare studium af arbetslöshetsproblemet och därmed sammanhängande
frågor, hvilken plan af Kungl. Maj:t den 3 februari samma år godkändes att
försöksvis utföras. Dylika undersökningar hafva därefter under ledning
af arbetsförmedlingsinspektören igångsatts, hvarvid arbetarorganisationernas
medverkan förvärfvats för erhållande af erforderliga primäruppgifter. De
preliminära resultaten af undersökningarna publiceras regelbundet i den
arbetsstatistiska tidskriften, hvarigenom desamma utan tidsutdräkt komma
till allmänhetens kännedom för att tjäna intresserade till ledning. Den
slutliga bearbetningen af primärmaterialet måste emellertid verkställas för
år eller möjligen längre tidsperioder.
Med afseende å speciellt arbetslöshetsfrågan gäller hvad om arbets-
marknadsspörsmålen i allmänhet ofvan framhållits, nämligen att de
icke för närvarande äro föremål för andra regelbundna förvaltningsåt-
gärder än sådana, som direkt påkallas af statistiska och andra utred¬
ningsarbeten. Att döma af det ständigt stegrade intresse och ökade behof
af ingående undersökningar på detta område, som kommit till uttryck
såväl från statsmakternas sida som ock särskildt bland arbetarna själfva,
lärer den sociala förvaltningen böra ägna mycken uppmärksamhet åt dessa
spörsmål.
Sålunda måste på allvar upptagas frågan om att på ett rationellt
sätt trygga arbetarna mot arbetslöshetens svåraste ekonomiska påföljder.
55
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
Genom arbetsförmedlingens raska utveckling samt genom det redan anord¬
nade systematiska observerandet af arbetsmarknadens läge och särskildt
arbetslösheten hafva redan viktiga förutsättningar skapats för ett framgångs¬
rikt ingripande äfven på detta område. Handläggningen af samtliga hit¬
hörande spörsmål bör också enligt kommittéernas mening otvifvelaktigt
inom socialförvaltningen sammanhållas, intill dess klarare kan skönjas, un¬
der hvilka former i vårt land ett direkt statsingripande kan ifrågakomma
för arbetares skyddande mot den oförskyllda arbetslöshetens ekonomiska
följder. På detta område — den s. k. arbetslöshetsförsäkringen — råda
nämligen ännu mycket divergerande uppfattningar såväl rörande arten af
och formen för statsmakternas åtgärder som ock i fråga om de lämpligaste
organen för denna försäkrings- eller understödsverksamhet.
Med afseende å de ärenden, soin afse för hällandet mellan arhets-Sakkunniga,
gif vare och arbetare hafva de sakkunniga anfört, att det numera torde Förhållandet
vara tämligen oomtvistligt, att dessa äro att betrakta som sociala frågor, mellan
Vid den här ifrågasatta organisationens genomförande böra följaktligen ochArbetare!
alla till denna grupp hänförliga ärenden, som nu äro eller framdeles kunna
blifva föremål för lagstiftning, statistik eller annan handläggning inom den
högsta statsförvaltningen, i regel tilläggas civildepartementet och den nya
socialstyrelsen. Särskildt hafva de sakkunniga understrukit den blifvande
socialstyrelsens betydelse för statens medverkan till främjande af ett godt
förhållande mellan arbetsgivare och arbetare, biläggande af arbetskon¬
flikter m. in.
Hithörande ärenden böra emellertid i förekommande fall beredas i
samråd med chefen för justitiedepartementet, resp. cheferna för finans-
handels-) och jordbruksdepartementen.
Ärenden rörande det särskilda slag af aftal mellan arbetsgifvarc och
arbetare, som förekommer inom sjömansyrket, hafva af de sakkunniga, i
enlighet med kommittéernas förslag, ansetts höra bibehållas hos närings-
förvaltningen (kommerskollegium), som dock vid deras handläggning bör
samråda med socialstyrelsen.
De sakkunniga hafva vidare uttalat, att alla de af kommittéerna Arbetsmark¬
under rubriken arbetsmarknaden angifna ärendena böra tilldelas civil- nadei1 m- m-
departementet och socialstyrelsen. Detta departement synes ock uttryck¬
ligen böra få sig tillagd all lagstiftning på dessa områden äfven i den
mån den kan afse bestämmelser af civillags natur, därvid emellertid sam¬
arbete mellan civildepartementet och justitiedepartementet bör äga ruin.
Härjämte bör äfven, på sätt kommittéerna (sid. 210 i betänkandet) före¬
slagit, beträffande såväl denna ärendesgrupp som rörande frågorna angående
förbållandet mellan arbetsgivare och arbetare redan nu träffas sådana an-
56
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
ordningar, att vid viktigare dylikt ärendes handläggning inom socialsty¬
relsen alltid kommer att närvara en representant från näringsafdelningen
(kommerskollegium) för bevakande af intressen, som falla under dess verk¬
samhet.
De sakkunniga hafva funnit lämpligast att tillsvidare bibehålla sjö¬
manshusen och deras verksamhet under näringsförvaltningens ledning, dock
med iakttagande att ärenden angående deras sociala uppgifter och särskildt
arbetsförmedlingen handläggas i samråd med socialstyrelsen.
er Mot den sålunda föreslagna förläggningen till socialstyrelsen af ofvan
a-angifna ärenden har någon gensaga icke blifvit rest. Tvärtom har lämplig¬
heten däraf allmänt vitsordats. Kommerskollegium har särskildt under¬
strukit ändamålsenligheten af, att den s. k. affärsmässiga arbetsförmedlingen
blir sammanförd med öfrig arbetsförmedling, samt har därjämte förordat,
att äfven den af sjömanshusen bedrifnä arbetsförmedlingen omedelbart stäl¬
les under socialstyrelsen, »som alltså skall hafva att bland annat meddela
instruktioner angående denna gren af sjömanshusens verksamhet, särskildt i
syfte att befordra dess anknytning till den offentliga arbetsförmedlingen».
Äfven Nationalföreningen mot emigrationen och Sveriges handt-
verksorganisation hafva yttrat sig om arbetsförmedlingsspörsmålen ur
olika synpunkter.
Slutligen torde i detta sammanhang äfven böra erinras om den af
Svenska arbetsgifvareföreningarnas förtroenderåd Iramförda åsikten,
att socialstyrelsen, för att icke riskera att förlora sitt anseende för opartisk¬
het, »bör undvika att direkt lägga sig i lösningen af tvister mellan arbets¬
givare och arbetare»/ och förtroenderådet föreslår därför, att i socialsty¬
relsens instruktion måtte införas förbud för socialstyrelsens chef och tjänste¬
män att vara medlemmar icke allenast i skiljenämnder, utan äfven i för¬
liknings- och förhandlingsnämnder, som hafva att behandla tvister mellan
arbetsgivare och arbetare. I rakt motsatt riktning går ett uttalande af
Svenska järnvägsmannaförbundet, som anser »det vara åt synnerligen
stor betydelse, om någon person inom detta ämbetsverk vid större even¬
tuella konflikttillfällen är oförhindrad ingripa, då denna säkerligen, genom
institutionens opartiska ställning till såväl arbetare som arbetsgivare samt
den omfattande sakkännedom på dithörande områden, har betydligt större
auktoritet än tillfälligt anlitade enskilda personer, som annars anmodas bi¬
träda under dylika situationer».
Med anledning af detta spörsmåls upptagande anser sig kommers¬
kollegium böra erinra, dels att i England »board af trade» genom lag
tillagts rättighet och skyldighet att direkt ingripa i arbetskonflikter och
Kungl. Maja» nåd. proposition Nr 108.
57
dels att under de år, kollegii afdelning för arbetsstatistik ägt bestånd,
medverkan af dess tjänstemän, såsom på området sakkunniga, vid upp¬
repade tillfällen anlitats, ej minst från arbetsgifvarhåll — samt i öfrigt
äfven från regeringens sida — för lösning af arbetstvister. Att »genom
ett uttryckligt förbud», fortsätter kollegium, »förhindra socialstyrelsen och
dess därtill lämpliga tjänstemän att i förekommande fall fylla dylika viktiga
samhällsfunktioner, för hvilka de på grund af sin verksamhet böra äga
alldeles särskilda förutsättningar, lärer näppeligen kunna komma i fråga.
En annan sak är, att en sådan medverkan i framtiden endast undantagsvis
torde kunna komma att lämnas, åtminstone hvad beträffar socialstyrelsens
chef, på grund af de omfattande uppgifter, som den nya organisationen
innesluter».
Till hvad sålunda anförts beträffande nu förevarande ärendesgrup- Departe-
pers förläggande till socialstyrelsen är från min sida föga att tillägga.mentschefen-
Hvad särskildt beträffar frågan om den af sjömanshusen utöfvade arbets¬
förmedlingen anser jag, lika med kommerskollegium, att ledningen af
densamma tillsammans med öfriga arbetsförmedlingsärenden bör helt öfver-
fiyttas till socialstyrelsen,' en åtgärd, som säkerligen bör vara ägnad att i
hög grad underlätta ordnandet af hvad man kallat den »maritima arbets¬
förmedlingen».
Vidkommande socialstyrelsens och dess tjänstemäns ställning till
arbetstvister fordras uppenbarligen stor varsamhet. Jag föreställer mig
emellertid, att denna fråga kan ordnas utan generella bestämmelser, och
att Kungl. Maj:t vill hafva frihet att för hvarje särskildt fall besluta efter
som synes mest gagneligt.
Handläggningen inom den centrala förvaltningen af ärendena rörande k) Arbetar-
arbetarskyddet in. m. tillkommer — erinra kommittéerna — närmast kom- m m‘
merskollegium och dess industribyrå. Till följd däraf att behofvet af sär- K°éerna.
skilda statsåtgärder för arbetarskydd först framträdde inom de industriella
yrkena, blef det nämligen helt naturligt detta ämbetsverk, som i kraft af
sin allmänna befattning med de industriella näringarna fick mottaga om¬
sorgen om de efter hand uppkommande spörsmålen på förevarande område.
Kommittéerna hafva (sid. 96 och 97 i betänkandet) redogjort för de Kommers-
olika uppgifter, som i förevarande afseende anförtrotts kommerskollegium koll^ff4rupp
enligt följande författningar:
1) lag angående minderårigas och kvinnors användande till arbete i
industriellt yrke den 17 oktober 1900 {mind er avig hetslag eu) ;
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 82 käft. (Nr 108).
8
58
Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 108.
2) lag angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete
den 5 juli 1901 {ply eks fallser sättning slag en) samt kungörelse den 17 no~
vember 1905 angående anmälan om olycksfall i arbete;
3) lag angående förbud mot kvinnors användande till arbete natte¬
tid i vissa industriella företag den 20 november 1909; samt
4) instruktion för yrkesinspektörerna den 20 juni 1890.
Den i sistnämnda författning kommerskollegium tilldelade befogen¬
heten att i allmänhet leda yrkesinspektörernas verksamhet är gifvetvis af
den största vikt. Den innebär nämligen, att kommerskollegium har an¬
svaret för och tillsynen öfver, att skyddslagstiftningen å de områden, som
tillagts yrkesinspektörerna*, tillämpas på ett enhetligt sätt. Kommers-
kollegii ledning i förevarande afseende utöfvas förnämligast vid de gemen¬
samma öfverläggningar mellan kollegium och yrkesinspektörerna, som årligen
hållas och af hvilka, bland annat, framgått ett antal viktiga »yrkesinspek¬
tionens cirkulär». Likformigheten i yrkesinspektörernas verksamhet befordras
vidare genom förfrågningar från dem själfva och framställningar från den
intresserade allmänheten in. fl., samt de åtgärder från kollegii sida, som
häraf föranledas. Jämväl erinras om kollegii befattning med yrkesinspek¬
törernas berättelser (publicerade i den af kollegium utgifna årsberättelsen
öfver »Yrkesinspektionens verksamhet»).
Till kommerskollegii verksamhetsområde hör emellertid i viss mån
äfven den betydande del af arbetarskyddet, som icke omhänderhafves af
yrkesinspektionen. Till denna grupp höra ärenden, som röra eller stå i
sammanhang med, bland annat, följande författningar: förordningen an¬
gående utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864; förordningen
angående minderårigas användande i arbete vid fabrik, handt¬
verk eller annan handtering den 18 november 1881, hvilken efter
minderårighetslagens iki’aftträdande gäller endast handtverk eller därmed
jämförlig handtering; förordningen angående förbud för barn att
idka viss försäljning den 4 december 1896; förordningen an¬
gående försiktighetsmått till förekommande af käkbensbrand
(fosfornekros) bland arbetare i tändsticksfabriker den 9 de¬
cember 1896.
Öfvervakandet af tillämpningen af dessa författningar tillkomma
vissa lokala myndigheter, företrädesvis Kungl. Maj:ts befallningshafvande.
* Yrkesinspektörernas verksamhet är reglerad hufvudsakligen genom lagen angående
skydd mot yrkesfara den 10 maj 1889 (yrkesfarelagen) samt minderårighetalagen och lagen,
om förbud mot kvinnors nattarbete (sid. 97 och 98 i betänkandet).
59
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
] den mån hithörande ärenden afgöras af Kungl. Maj:t, plägar utlåtande
infordras från kommerskollegium.
Mest maktpåliggande äro emellertid de allmänna utredningar rörande
arbetarskyddsfrågor äfvensom utlåtanden angående lagstiftning på området,
som af Kungl. Maj:t affordras kommerskollegium. För att rätt motsvara
de anspråk på mångsidig sakkunskap, som härvid ställas på den utredande
myndigheten, måste denna väsentligen disponera ej blott teknisk och ad¬
ministrativ erfarenhet utan äfven förtrogenhet med de sociala förhållandena
i vårt land samt med den sociala lagstiftningen i utlandet. Vid behand¬
lingen af dylika större arbetarskyddsärenden plägar därför numera äfven
byråchefen å den arbetsstatistiska afdelningen deltaga, hvilken afdelning
■ock tagits i anspråk för vissa af dylikt utlåtande föranledda speciella ut¬
redningar.
Redan i detta sammanhang erinra kommittéerna om de yrkesinspek-
törerna och kollegium åliggande uppgifterna med afseende å arbetsgif-
varnas anmälningar rörande inträffade olycksfall i arbete samt olycksfalls-
statistiken.
Kommittéerna hafva vidare i detta sammanhang erinrat, att den Yrkeefare-
af Kungl. Magt den 20 januari 1905 tillsatta kommittén för revision kon,mltten-
af lagarna angående skydd mot yrkesfara samt angående minderårigas och
kvinnors användande till arbete i industriellt yrke in. in. (yrkesfarekom-
mittén) den 9 december 1909 afgifvit förslag till eu väsentligt utvidgad
skyddslagstiftning äfvensom till starkare kontroll från statens sida öfver
dess tillämpning. Enligt detta förslag skulle yrkesinspektionens chefs¬
myndighet tillsvidare utgöra eu byrå i kommerskollegium. Med ett genom¬
förande i större eller mindre omfattning af yrkesfarekommitténs förslag
skulle otvifvelaktigt arbetarskyddsärendena väsentligt ökas och därvid sär¬
skild! de hygieniska och sociala synpunkterna mera än nu träda i för¬
grunden.
Kommittéerna hafva härefter öfvergått till den viktiga frågan om Arbetar-
arbetarskyddsärendenas förläggning och uttala därvid till en början såsom ^ena/ba»
sin bestämda uppfattning, att ifrågavarande ärenden — af hvilka för när- samman-
varande finansdepartementet omhänderhar handläggningen af regerings- Jfigas tui
ärendena rörande skydd mot yrkesfara, minderårigas och kvinnors använ- sociaiforvait-
dande i arbete samt yrkesinspektionen, under det lagstiftningsfrågorna med mn?en
afseende å olycksfall i arbete ankomma på civildepartementet — böra, i
den mån så lämpligen kan ske, läggas under ett och samma departement.
Fråga kan då uppstå — fortsätta kommitterade — huruvida arbetar¬
skyddsärendena skola föras till den speciella sociala ärendesgruppen och
60
Kun yl. May.ts nåd. proposition Nr 108.
Arbetarskyd¬
det eu social
omsorg.
Arbetarskyd
dets Infly¬
tande på
aäringslifvet
med andra sociala ärenden uppgå i den högre gemenskap, som åsyftas att
tillskapa, eller om deras samband med industrien i hvarje fall påkallar,
att de sammanföras med dennas ärenden till en enhet. Afgörande skäl
hafva därvid synts kommittéerna tala för, att hos oss, liksom nästan
öfverallt i utlandet, sammanföra arbetarskyddsärendena med andra arbetar¬
frågor och sociala ärenden. Kommittéerna hafva i denna fråga anfört
följande.
»Undersöker man närmare arten och innebörden af de olika upp¬
gifter, som tillhopa pläga betecknas såsom arbetarskydd, skall man icke
undgå att finna, att detsamma måste i sin helhet betecknas som en i eminent
grad social omsorg af betydande räckvidd. Det för hithörande ärenden
karakteriserande är deras ändamål att tjäna arbetarna till skydd mot de
olika risker, som kunna härflyta af deras yrkesutöfning. Vid den centrala
förvaltningens hela ämbetsutöfning på detta område — öfvervakandet af
skyddslagstiftningens tillämpning, undersökandet och bedömandet af dess
verkningar, pröfvandet af behofvet af reformer, utredningar för ny eller
förändrad skyddslagstiftning samt initiativ å detta område o. s. v. — är
det arbetarnas behöriga behof och intressen, som måste vara utgångs¬
punkten. Redan genom denna sin natur äro arbetarskyddsärendena så¬
lunda ägnade att hänföras till den sociala förvaltningen. Syftet med sam¬
manförandet af de sociala ärendena och det gagn i allmänhet, som häraf
förväntas, skulle också kunna i icke ringa män förfelas, om ej arbetar¬
skyddsärendena blefve förda till samma förvaltningsenhet som öfriga arbetar¬
frågor. Ty endast härigenom kan för arbetarskyddsfrågorna fullt tillgodo¬
göras den nödvändiga speciella sakkännedom om arbetarnas intressen och
förhållanden, som den sociala förvaltningen besitter genom sin befattning
med öfriga sociala ärenden, särskildt socialförsäkringen (olycksfalls- och
sjukförsäkring), socialstatistiken (om olycksfall, sjukdomsförhållanden, ar¬
betstidens längd och anordning, nattarbete, kvinnors och minderårigas an¬
vändande i arbete o. s. v.) samt fattigvården.
Själffallet utöfvar arbetarskyddspolitiken ett betydande infly¬
tande äfven på de näringsgrenar och företag, i hvilka den reglerande
. ingriper. Särskildt yrkesinspektionen har till uttrycklig uppgift att genom
sina af lagstiftningen stödda anvisningar och råd med hänsyn till arbetar¬
skyddet påverka företagens praktiska och tekniska drift. För den, som
mera vidsynt bedömer denna arbetarskyddets inverkan, står det alldeles
klart, att detsamma måste i längden befrämja näringslifvets intresse af,
att folkmaterialets sundhet skyddas och arbetarstammen upprätthålles vid
den standard, som är oundgänglig för en god arbetsprodukt.
61
Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
Men denna arbetarskyddets djupare betydelse för näringslifvet lärer
icke allestädes blifva tillbörligt beaktad och uppskattad. Fastmera ligger
det för mången närmare att endast konstatera, hurusom arbetarskyddet
pålägger vissa bördor, som direkt och indirekt belasta näringslifvet i eko*
nomiskt hänseende.
Näringslifvets ledare samt dess blifvande speciella organ inom stats¬
förvaltningen (handelsdepartementets näringsafdelning) måste ju ock i
främsta rummet inrikta sina sträfvanden på att tillvarataga och befrämja
näringarnas rent ekonomiska intressen. Vid sidan af dessa skulle arbetar¬
skyddet helt naturligt komma i andra planet och väsentligen bedömas ur
synpunkten af, att detsamma ej får ställa för långt gående kraf på närin¬
garna. Det synes då mindre lämpligt att till det blifvande näringsorganet
förlägga omsorgen om det effektiva öfvervakandet af arbetarskyddslagstift-
ningenosamt initiativet för dess vidare utvecklande.
A andra sidan har arbetaren intresse af, att trygga förhållanden
skapas på arbetsplatserna, hvarvid han dock ofta fäster alltför underord-
nadt afseende vid synpunkten af kostnaderna för företagen. Äfven i
öfrigt lära arbetarna naturligt nog göra anspråk på största möjliga säker¬
het för, att deras arbetskraft ej sättes i fara eller alltför ensidigt utnyttjas
och att, om den brytes i arbetet, ersättning härför lämnas. Om angelä¬
genheten af, att näringarnas utöfning icke kringgärdas med alltför snafva
och hämmande skrankor, halva arbetarna knappast någon klar uppfatt¬
ning. Nu bör man emellertid hysa förhoppning därom, att efter genom¬
förandet af den mera enhetliga och sakkunniga behandling af de sociala
ärendena, som man med en särskild socialförvaltnings tillkomst afser att
skapa, statsmakternas och administrationens sträfvanden för beredande af
ett ökadt och i möjligaste mån effektivt arbetarskydd — under ständigt
aktgifvande på, att näringslifvets intressen ej trädas för nära — skall hos
den del af befolkningen, arbetarna, hvars intressen det här närmast gäller,
möta större tillit och förståelse än hittills kommit dessa sträfvanden till
del eller framgent skulle vara att påräkna, därest arbetarskyddsärendena
komme att undandragas den sociala förvaltningen. En dylik ökad för¬
ståelse från arbetarnas sida för de olika faktorer, till hvilka hänsyn måste
tagas, är tydligen icke utan sin stora betydelse vid olika arbetarfrågors
utredning och behandling såväl inom den högsta statsförvaltningen som
af dess lokala organ.
Ett synnerligen viktigt moment vid bedömandet af spörsmålet om
arbetarskyddets förläggande är också den omständigheten, att arbetarskydds-
frågorna icke beröra uteslutande de industriella yrkena. Otvifvelaktigt
komma åtgärder framdeles att vidtagas för arbetarskyddets utsträc-
Arbetarnas
intresse af
arbetar¬
skyddet.
Arbetar¬
skyddet
berör alla
närings¬
grenar.
62
Kungl.. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
kan de till äfven andra områden, t. ex. jordbruket. Det kan då ej
vara lämpligt att till något af de speciella näringsorganen förlägga sådana
sociala frågor, som angå flera olika näringsgrenar, och därigenom göra
t. ex. statsorganet för industrien till målsman äfven för jordbrukets in¬
tressen i förevarande hänseende. Just i sådana fall som det nu förelig¬
gande, då frågornas sociala sida är otvetydigt likartad och starkt fram¬
trädande, bör det vara angeläget att låta denna synpunkt bestämma deras
förläggning till den sociala förvaltningen i stället för att splittra dem på
de olika förvaltningar, som de med hänsyn till sitt sakinnehåll i öfrig!
kunde anses tillhöra, eller att förlägga dem alla till en af dem.
Samarbete Ett intimt och regelbundet samarbete måste emellertid i arbetar-
med narm- gkyddsärendena upprätthållas mellan dessa ärendens målsmän i förvalt-
vattnings- ningen och näringarnas — handelns, sjöfartens, industriens, bergväsendets
organ. samt jordbrukets och skogshandteringens — speciella förvaltningsorgan.
Då detta samarbete skulle ordnas under fasta och betryggande for¬
mer, då vidare äfven den tekniska sakkunskapen alltid skulle komma att
blifva tillräckligt representerad i den sociala förvaltningen, samt då närin¬
garnas målsmän, enligt hvad nedan föreslås, skulle beredas tillfälle att
genom representanter i det sociala rådet — eventuellt äfven genom en
s. k. fullmäktig — göra sina synpunkter gällande, så synes den lyckligaste
lösningen af förevarande ganska ömtåliga spörsmål blifva, att arbetarskydds-
ärendena läggas till de öfriga sociala ärendena och med dem uppgå i här¬
för skapad förvaltningsenhet.»
Kommittéerna hafva vidare ansett, att vissa med arbetarskyddsären-
dena nära sammanhörande specialfrågor, som föranledt statsmakternas
särskilda uppmärksamhet, böra hänföras till socialförvaltningen. Hit höra
författningarna den 9 dec. 1896 angående försiktighetsmått till före¬
kommande af käkbensbrand (fosfornekros) bland arbetare i tändsticks¬
fabriker, den 30 mars 1900 angående förbud mot försäljning inom
riket af tändstickor, i hvilkas tändmassa vanlig fosfor ingår, samt
lag den 5 juni 1909 om förbud mot handels idkande å socken-
stricna arbe- utöfver viss tid Äfven frågor rörande t. ex. hemindustriens arbetar-
tarförhåiian- förhållanden, butiksbiträdens hvilotillfallen, maximalarbetsdag, söndagshvila
tfa socka- 111 • A- dylika böra enligt kommittéernas mening, därest dessa frågor hos
förvaitnin- oss, liksom flerstädes i utlandet, framdeles komma att föranleda åtgärder
gen- från statsmakternas sida, läggas till socialstyrelsen.
Vissa slag af Däremot hafva kommittéerna (sid. 105 i betänkandet) ansett lämp-
fcke^m^ocf- Agast, att de ärenden, som äga samband med de för sjöfarten, bergväsendet
aiförvaitnin-och elektriska anläggningar gällande specialförfattningar, på grund af dessa
gen' ärendens öfvervägande ekonomiska karaktär icke böra föras till den sociala
63
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
förvaltningen utan till det blifvande organet för de ifrågakommande närings¬
liv ressena, därvid dock sådana anordningar böra vidtagas, att socialförvalt¬
ningen tillförsäkras behörigt inflytande, i hvad angår arbetarskyddet, samt
får till uppgift att öfvervaka hela området för den allmänna skyddslag¬
stiftningen.
Från kommittéernas motivering och förslag beträffande arbetarskydds* Reservation.
ärendenas förläggning inom statsförvaltningen har en afvikande mening
anförts af två utaf kommerskollegiikommitténs ledamöter. De vilja icke
nestrida, att de idéer, som ligga till grund för arbetarskyddssträfvandena,
aro af väsentligen social karaktär. Men de anse ock otvifvelaktigt, att
vår arbetarskyddslagstiftning äfven med den utvidgning, som under när¬
maste tiden kan förväntas, till alldeles öfvervägande del hänför sig till de
yrkesgrenar, som blifva föremål för näringsafdelningens inom handelsde¬
partementet verksamhet, att vidare handläggningen af dessa arbetarskydds-
ärenden förnämligast kräfver sådan sakkunskap, som i nämnda förvaltning
kommer att blifva starkt representerad, samt att det ur många synpunkter
vore önskvärd t, att inspektionen öfver den allmänna skyddslagstiftningens
tillämpning förlägges till samma ämbetsverk, som handhar de speciella
slagen af inspektion (bergsinspektion, elektrisk inspektion, fartygsinspek-
tion in. fl.). . Genom en sådan förläggning af arbetarskyddet skulle å ena
sidan bäst tillgodoses krafvet på tillräcklig teknisk kompetens hos yrkes¬
inspektionens chefsmyndighet och å andra sidan nödig trygghet vinnas
för, att icke arbetarskyddspoli tiken lägger för tunga bördor på industrien,
hvar]ände därigenom ett ytterligare tillskott af teknisk sakkunskap tillföres
näringsafdelningen i sin helhet. Då slutligen de af departementalkom-
mitterade föreslagna principerna för samarbete mellan olika förvaltnings¬
organ lämna tillbörliga garantier för att, om arbetarskyddsärendena tillhöra
den speciella näringsförvaltningen, de sociala synpunkterna därvid i alla
händelser skulle vinna fullt beaktande, hafva nämnda ledamöter ansett
lämpligast, att arbetarskyddsärendena icke öfverflyttas till den sociala för¬
valtningen, utan äfven framgent behallas kvar hos näringsförvaltningen.
Emellertid hafva de tillika velat framhålla, att deras betänkligheter
mot arbetarskyddsärendenas förläggning till socialförvaltningen skulle i
icke oväsentlig mån blifva häfda, därest, på sätt kommittéerna i det föl¬
jande förorda, dels i samband med genomförandet af föreliggande förslag
till lag om arbetarskydd inom socialstyrelsen en byrå enbart för arbetar-
skyddsärenden blir upprättad, och dels, förutom en särskild representant
från handelsdepartementets näringsafdelning, äfven en direkt arbetsaifvar-
representant i egenskap af fullmäktig kommer att deltaga i socialstyrelsens
handläggning af viktigare arbetarskyddsärenden.
64
Sakkunniga.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
De sakkunniga hafva uttalat att, med hänsyn till den utprägladt
sociala karaktären af de uppgifter, som tillhopa pläga betecknas såsom
arbetarskydd, och den bindande utredning, kommittéerna presterat, frågan
om dessa ärendens förläggning borde vara fullt klargjord. De sakkunniga
hafva särskilt vändt sig mot de båda reservanternas uppfattning om
lämpligheten af arbetarskyddets förläggning till näringsförvaltningen och
därvid gjort gällande, att dessa tydligen underskattat de kraf på mång¬
sidig sakkunskap, som måste ställas på ifrågavarande ärendens handläggning
inom den högsta statsförvaltningen och hvilken sakkunskap icke i alla
delar blir företrädd inom näringsförvaltningen; att de med reservanternas
förslag afsedda önskemål — tillgodoseende af krafvet på tillräcklig
teknisk kompetens hos yrkesinspektionens chefsmyndighet, beredande af
trygghet för, att icke arbetarskyddspolitiken lägger för tunga bördor på
industrien, samt tillförande åt näringsförvaltningen i dess helhet åt ett
ytterligare tillskott af teknisk sakkunskap — enligt de sakkunnigas mening
böra tillgodoses på helt andra vägar; samt att det samarbete mellan nä¬
ringsförvaltningen och socialförvaltningen, hvartill reservanterna hänvisa,
icke kan uti förevarande hänseende vara till fyllest, då initiativet och led¬
ningen af arbetarskyddsärendena i allt fall blefve anförtrodda åt ett annat
departement och en annan förvaltningsafdelning än den, hvartill de enligt
sin natur höra. Hvad slutligen beträffar den af reservanterna framhållna
lämpligheten af, att inspektionen öfver den allmänna skyddslagstiftningens
tillämpning förlägges till samma ämbetsverk, som handhar de speciella,
slagen af inspektion (bergsinspektion, elektrisk inspektion, fartygsinspek-
tion in. fl.), kan och bör enligt de sakkunnigas mening den omständig¬
heten, att den personal, som handhar denna speciella inspektion — och
jämte sin uppgift att i viss mån tillgodose arbetarskyddet har andra
utanför socialförvaltningens ram fallande viktiga funktioner att fylla —
icke närmast underordnats denna förvaltning utan näringsförvaltningen,
där den på grund af sitt arbetes natur hufvudsakligen hör hemma,
icke få tagas till intäkt för ett yrkande på, att den allmänna skydds¬
lagstiftningen och för dess tillämpning afsedd personal förlägges till
annan förvaltning än den för dem enda naturliga, nämligen socialförvalt¬
ningen.
Arbetarskyddsärendenas öfverflyttning — i af kommittéerna angifven
omfattning — från finansdepartementet och kommerskollegium till civil¬
departementet och den till detsamma anknutna nya socialstyrelsen hafva
de sakkunniga alltså funnit vara eu anordning, om hvars ändamålsenlighet
icke kunde råda någon tvekan.
65
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
De sakkunniga hafva emellertid betonat vikten af, att redan vid den
nu närmast ifrågasatta organisationens genomförande för ifrågavarande
ärendens behandling åvägabringas erforderligt samarbete mellan alla före¬
kommande förvaltningsorgan. Förutom den gemensamma beredning af
ärenden, som jämlikt departementalstadgan skall, där af ärendenas natur
så betingas, äga rum mellan civildepartementet och det departement, till
hvilket näringsförvaltningen hör (nu finansdepartementet), samt — i lag¬
stiftningsfrågor — mellan civildepartementet och justitiedepartementet,
böra gifvetvis med afseende å socialstyrelsens handläggning af arbetar-
skyddsärendena blifva gällande samma regler för samarbete mellan social¬
styrelsen och näringsförvaltningen (kommerskollegium), som för vissa andra
arbetarfrågor i det föregående omförmälts. Vidare hafva de sakkunniga
bestämdt förordat, att socialstyrelsen omedelbart vid sin tillkomst förstär-
kes med ett arbetarskyddsräd (det af kommittéerna föreslagna sociala rådets
sektion för arbetarskydd) äfvensom med både eu arbetsgifmrfullmäktig
och en arbetar full mäktig. De sakkunniga hafva ock ansett sig höra hem¬
ställa, att samtidigt därmed — dock endast i händelse af genomförande
af det föreliggande förslaget till ny lag om arbetarskydd — upprättas en
särskild byrå, enbart afsedd för arbetarskyddsärenden.
Genom ett sammanförande till civildepartementet och den till detta
anslutna socialstyrelsen af samtliga i det föregående behandlade ärenden
komma här — anmärka de sakkunniga — att blifva till ett helt samman¬
förda hela den egentliga arbetar- och arbetarskyddslagstiftningen samt ar-
betsstatistiken (dock i mera inskränkt bemärkelse), förliknings- och skilje-
domsväsendet, arbetsförmedlingen och yrkesinspektionen in. in., en grupp af
ärenden alltså, som under alla förhållanden måste anses böra sammanhållas
och bilda en naturlig enhet. Då denna grupp af ärenden tillika redan i
och för sig är tillräckligt betydande för att motivera upprättande af eu
enhetlig förvaltningsorganisation för densamma och då statens uppgifter
på dessa områden utan en sådan organisation icke torde kunna på ett
fullt tillfredsställande sätt blifva fullgjorda, ligger, enligt de sakkunnigas
mening, redan däri ett tillräckligt vägande skal för den nu ifrågasatta
förvaltningsorganisationens omedelbara genomförande.
öfver frågan om arbetarskyddsärendenas förläggning föreligga äfven Myndigheter
yttranden från kommerskollegium, centralförbundet för socialt ar- ocrhatf°^°~
bete, Sveriges handtverksorganisation och arbetsgifvareförenin- ’>aioner'
garnas förtroenderåd. Af dessa har endast den sistnämnda korpora¬
tionen anslutit sig till de båda reservanternas inom koinmerskollegiikom-
mittén mening, att dessa ärenden fortfarande borde handläggas af kom¬
merskollegium, äfven om den nya lagstiftningen om arbetarskydd kommer
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 82 käft. (Nr 108.) 9
66
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
till stånd. Som skäl för denna sin mening anför förtroenderådet, att mera
fortgående kunskap om näringarnas praktiska utöfning och behof synes
vara att förvänta hos kollegium än hos socialstyrelsen. Sveriges handt-
verksorganisation åter uttalar visserligen »att det ofta nog gifvits an¬
tydningar om farhåga inom handtverkskretsar, att det skulle blifva alltför
strängt i praktiken, därest hithörande ärenden komme att enbart förläggas till
en socialstyrelse utan ett behörigt samarbete med n ari n gs förval fn i n gen»,
men förklarar sig dock icke »hafva något att erinra däremot, att hithörande
frågor i sin helhet förläggas under socialstyrelsen; dock måste det ernås
en lämplig samverkan med vederbörande näringsidkarekorporationer». Ur
centralförbundets för socialt arbete yttrande må följande anföras:
»Det synes förbundet icke böra råda något tvifvel om, att dessa ärenden
i alldeles särskild grad äro af den natur, att de böra sammanhållas inom
den enhetliga socialförvaltningen. Den sakkunskap, som måste kräfvas
vid handläggandet af arbetarskyddsärendena inom den högsta förvaltningen,
kan icke förutsättas blifva så mångsidigt företrädd inom någon annan gren
af statsstyrelsen som hvad inom socialförvaltningen måste antagas blifva
fallet, där jämte den tekniska äfven den i olika sociala frågor väl bevan¬
drade sakkunskapen på det fylligaste sätt blifver representerad. Arbetar¬
skyddet är icke blott eller ens hufvudsakligen ett tekniskt problem, det
är framför allt en fråga af vidtomfattande socialekonomisk betydelse och
>* dess gifna plats sålunda inom den gren af statsstyrelsen, som det tillkommer
att handhafva de sociala frågorna.»
Kommers- Kommerskollegium har helt naturligt ägnat denna fråga en all-
kollegium. ^eles särskild uppmärksamhet och därvid enhälligt kommit till det resultat,
att arbetarskyddsärendena böra afskiljas från kollegium och öfverflyttas till
socialstyrelsen. Ur kollcgii tämligen utförliga motivering (jfr bil. 1.)
må här anföras, hurusom kollegium i hufvudsakliga delar ansluter sig
till kommittéernas argumentation i frågan samt vitsordar riktigheten
af deras uppfattning, att de primära och ledande synpunkterna i fråga om
arbetarskyddssträfvandena böra utgå från arbetarnas behof af skydd, ehuru
nödig hänsyn samtidigt måste tagas därtill, att icke de i sådant syfte
vidtagna åtgärder komma att för tungt påhvila resp. näringar. Enligt
kollegii mening låter sig en bestämd gräns mellan de egentliga arbetar¬
skyddsärendena och öfriga arbetarfrågor svårligen uppdraga; en åtskillnad
dem emellan i organisatoriskt hänseende bör också om möjligt undvikas.
Inom det sociala verket skulle alltså arbetarskyddsfrågorna komma att
behandlas i ett mera omedelbart sammanhang just med de öfriga ärendes-
grupper, med hvilka de på grund af sin natur närmast sammanhöra, något
som måste blifva af än större vikt efter genomförandet af en utvidgad
67
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
lagstiftning på området. Såsom ytterligare skäl för arbetarskyddsärendenas
öfverflyttning till socialstyrelsen har kollegium framhållit, dels att arbetar¬
skyddet måste utsträckas till äfven andra näringar än de, som tillhöra
kollega verksamhetsområde, dels ock att arbetarskyddsärendenas fort¬
satta bibehållande hos kollegium, då de sociala ärendena i öfrigt därifrån
afskiljas, måste betecknas såsom mindre förenligt med kollega hufvud-
uppgifter, hvilka alltmera måste inriktas på, att kollegium blir »det centrala
organet för statens hela näringspolitik». Kollegium framhåller vidare, att
man i utlandet nästan öfverallt sammanfört arbetarskyddsärendena med
andra arbetarfrågor till det särskilda statsorgan, som handlägger sociala
ärenden. Kollegium erinrar äfven därom, att yrkesinspektörerna, som
beredts tillfälle gemensamt öfverlägga om förslaget, uttalat sin enhälliga
anslutning till den ifrågasatta organisationen, under förutsättning, att inom
socialstyrelsen en byrå redan från början kommer till stånd enbart för
arbetarskydd och yrkesinspektion, därvid de ock framhållit vikten af, att
chefen för denna byrå, jämte kännedom om den in- och utländska lagstift¬
ningen på området, innehar erforderlig kompetens för ledningen af de
lokala inspektionsorganen. Slutligen sammanfattar kollegium sin egen
ståndpunkt i frågan på följande sätt: »Vid öfvervägande af skälen för och
emot arbetarskyddsärendenas frånskiljande från kollegium och öfver¬
flyttande till socialstyrelsen, har kollegium på ofvan anförda grunder
kommit till den uppfattningen, att arbetarskyddet, såsom varande i främsta
rummet en social omsorg af betydande räckvidd, bör tillsammans med
andra arbetarfrågor och sociala ärenden öfverflyttas till socialförvaltningen,
dock endast under bestämda garantier för, att näringslifvets intressen vid
handläggningen af arbetarskyddsärendena inom socialstyrelsen blifva veder¬
börligen beaktade. Till dessa garantier räknar kollegium i främsta rummet,
att en särskild byrå för arbetarskyddsärenden från början anordnas inom
socialstyrelsen, i väsentlig öfverensstämmelse med yrkesinspektörernas här
ofvan anförda uttalande, äfvensom att en arbetsgifvarfullmäktig äger att
deltaga vid behandlingen af viktigare sådana ärenden. Därjämte måste
enligt kollega tanke noga tillses, att socialstyrelsen kommer att i fullt
tillräcklig grad disponera den praktiska och tekniska kompetens, som
erfordras för handhafvandet af arbetarskyddsärendena, samt att det sam¬
arbete mellan socialförvaltningen och näringsförvaltningen, som bör etableras,
ordnas på ett fullt rationellt och för näringsintressenas tillgodoseende betryg¬
gande sätt.»
Kollegium ansluter sig äfven till de båda kommittéernas och de sak¬
kunnigas mening, att vissa slag af inspektion (bergsinspektion, elektrisk
68 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
inspektion, fartygsinspektion m. fl.), allt framgent böra bibehållas hos
näringsföryaltningen.
Departe- Vid bedömande af den viktiga frågan om arbetarskyddsärendenas
mentschefen. förläggning har jag kommit till den bestämda öfvertygelsen, att dessa
ärenden icke böra tillhöra näringsförvaltningens, d. v. s. för närvarande
kommerskollegii, uppgifter, utan hafva sin vida riktigare och naturliga
plats tillsammans med öfriga arbetarfrågor uti ett förvaltningsorgan för
de sociala ärendena. Den mest auktoritativa myndigheten på detta om¬
råde, kommerskollegium, har också, efter yrkesinspektörernas hörande och
med deras instämmande, uttalat sin fulla anslutning till denna mening och
därvid väsentligen biträdt de skäl härutinnan, som anförts af kommittéerna
och de sakkunniga. Af synnerlig vikt är emellertid att ernå en sådan
lösning af frågan, att alla berättigade intressen därvid blifva tillgodosedda
— i hvilket afseende näringarnas intresse af att icke blifva obehörigen
betungade är det icke minst viktiga. Jag är därför beredd att i allo an¬
sluta mig till hvad kommerskollegium (och yrkesinspektörerna) därvidlag
föreslagit; och får jag tillfälle utförligare återkomma härtill i det följande
vid behandlingen af olika detaljfrågor beträffande socialförvaltningens or¬
ganisation, personal och arbetssätt.
c) Social- Enligt kommittéernas mening böra till den sociala förvaltningen hän-
Ifirsäkrin- ^öras de olika spörsmål, som falla under begreppet socialförsäkring. All
gen. lagstiftning på förevarande område torde för närvarande tillhöra civilde-
Kommitté- partementet, liksom ock de hufvudsakliga förvaltningsärendena, i den mån
ernå. äro regeringsärenden, handläggas i detta departement; öfriga hithörande
förvaltningsärenden äro fördelade på kommerskollegium och riksförsäkrings-
onstalten.
Kommittéerna hafva särskildt för sig till behandling upptagit sjuk¬
försäkringen, olycksfallsförsäkringen, ålderdoms- och invaliditetsförsäkringen
samt öfrig socialförsäkring.
SjuMörsäk- Med afseende å sjukförsäkringen hafva kommittéerna till en början
rmgen. erinrat därom, att i samband med 1891 års sjukkasselag, hvilken väl¬
grundad på frivillig sjukförsäkring, någon central myndighet för registre¬
ring af statsunderstödda sjukkassor ej upprättats. När år 1910 en ny
sjukkasselag — äfven den byggd på frivillighetens grund — kom till
stånd och ökade statsbidrag till sjukkassorna bestämdes skola utgå, blef
den centrala tillsynsmyndighet öfver sjukkasseväsendet i riket, som enligt
den nya lagen skulle inrättas, förlagd till kommerskollegium. För ända¬
målet organiserades i anslutning till kollega afdelning för arbetsstatistik
en särskild byrå, sjukkassehyrån. Denna byrå åligger i allmänhet att med
69
Kungl. Maj:ta nåd. proposition Nr 108.
uppmärksamhet följa sjukkasseväsendets i riket tillstånd och utveckling
samt att stödja och leda sträfvandena inom detsamma till vinnande af större
enhetlighet och ändamålsenlighet. Beträffande byråns mångahanda och
omfattande speciella uppgifter hänvisas till redogörelsen härför i betänkan¬
det (sid. 108—110).
Samtliga uppgifter rörande sjukkasseväsendet, hvilka dock uttryck¬
ligen tillagts kommerskollegium endast tillsvidare, äro uppenbarligen —
framhålla kommittéerna — af natur att böra öfverflyttas till och direkt
inläggas i den ifrågasatta sociala förvaltningsorganisationen.
Hit bör äfven blifva att hänföra allt det arbete, som kan komma
att åligga den högsta centralförvaltningen på grund af en framdelesbeslutad
moderskapsförsäkring.
Om och när, vid sidan af det frivilliga sjukkasseväsendet och med
anlitande i större eller mindre mån af detsamma såsom bärare af upp¬
giften, en obligatorisk sjukförsäkring under statens medverkan kan blifva
ålagd vissa in edborgarklasser, har äfven dennas ledning här sin gifna plats.
Med andra ord, all handläggning af på den högsta centralförvaltningen
ankommande uppgifter med afseende å hela den sociala sjukförsäkringen,
sådan den nu är och i framtiden kan blifva utvecklad, bör hit förläggas.
Skulle däremot staten själf komma att utöfva direkt försäkringsverksamhet
äfven på detta område, bör denna verksamhet närmast utöfvas af riks-
försäkringsanstalten eller annan anstalt.
Kommittéerna hafva emellertid fäst uppmärksamheten därå, att redan
för närvarande tinnas andra organ än sjukkassorna för meddelande af'
sjukförsäkring, nämligen dels vissa affärsmässigt bedrifna enskilda för-
s åkrings an stal t er och dels en mängd s. k. understödsföreningar,
(smärre försäkringsföreningar, begrafnings- och pensionskassor in. fl.).
Af dessa anse kommittéerna de affärsmässigt bedrifna försäkringsan-
stalterna, hvilka för öfrigt endast delvis utöfva sin verksamhet inom social¬
försäkringen, på grund af arten af sin verksamhet icke böra direkt hänföras
till socialförvaltningens område utan till försäkringsinspektionens. På
ifrågavarande och andra sjukförsäkringen rörande områden, där berörings¬
punkter förefinnas mellan socialförvaltningens och försäkringsinspektionens
uppgifter, bör samarbete dem emellan etableras. Frågan om understöds¬
föreningarna och deras förläggning behandlas af kommittéerna i annat
sammanhang (jfr sid. 72).
Den för närvarande gällande lagstiftningen på olycksfallsförsäkringens Olycksfalls-,
område — lagen angående ersättning för skada till följd af olycksfall i försäkringen,
arbete den 5 juli 1901 m. fl. författningar — ålägger, erinra kommitté¬
erna, arbetsgifvarna inom vissa arbetsområden ersättning splikt för skada,
70
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
som åsamkats deras arbetare genom olycksfall i arbete. Den i samband
med denna lagstiftning år 1902 inrättade statens riksförsäkringsanstalt
sorterar som bekant under civildepartementet, med uppgift att, enligt de
^Tunder och i den omfattning 1901 ars lag stadgai, meddela försäkring
för beredande af ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete m. in.
För riksförsäkringsanstaltens nuvarande åligganden i detta och öfriga af-
seenden hafva kommittéerna närmare redogjort å sid. 112—113 i betän¬
kandet. Fn revision af gällande, i flera afseenden bristfälliga olycksfalls-
ersättningslag har emellertid länge fortsätta kommittéer na varit af
behofvet påkallad och från olika håll påyrkats, och har Kungl. Maj.t år
1910 uppdragit denna frågas utredning åt den s. k. ålderdomsförsäkrings¬
kommittén. I samband med en dylik revision kunna betydligt vidgade
åligganden beträffande olycksfallsförsäkringen väntas tillkomma en central
förvaltningsmyndighet för socialförsäkringen, annan än och öfverordnad
riksförsäkringsanstalten (komm. bet. sid. 113). Kommittéerna hafva emel¬
lertid, med hänsyn till det åt ålderdomsförsäkringskommittén gifna upp¬
draget, velat lämna riksförsäkringsanstaltens ställning, organisation och
åligganden tillsvidare i hufvudsak orubbade. Riksförsäkringsanstalten bör
sålunda fortfarande som hittills bibehålla karaktären af en anstalt utanför
departementet och närmast under det centrala socialförvaltningsorganet,
öfriga försäkringsanstalter, ömsesidighetsföreningar o. d., som utöfva sin
verksamhet endast eller i alldeles öfvervägande grad inom socialför¬
säkringens ram, torde äfven höra ställas under socialföl valtningens
kontroll.
Tillsvidare skulle således, enligt kommittéernas förslag, den ifråga¬
sätta socialförvaltningens uppgifter på förevarande område närmast komma
att bestå i att handhafva de åligganden, som nu ankomma på civilde¬
partementet — lagstiftningsfrågor och öfriga regeringsärenden i anled¬
ning af framställningar från kommerskollegium och riksförsäkringsanstalten
— äfvensom på kommerskollegium utlåtanden och utredningar på
området samt utarbetandet af den officiella olycksfallsstatistiken o. s. v.
(»Arbetsstatistik C.»).
Med afseende å olycksfallsstatistiken hafva kommittéerna särskilt
fäst uppmärksamheten därå, att sträfvandena för en förbättring och föi-
enkling af denna statistik måste i hög grad underlättas genom den ifiåga-
satta organisationens genomförande äfven i mera begränsad omfattning (i
afvaktan på ålderdomsförsäkringskommitténs blifvande förslag), därvid den
officiella olycksfallsstatistiken jämte öfrig socialstatistik förlägges till det
enhetliga högsta förvaltningsorganet för de sociala ärendena (komm. bet.
sid. 115).
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
71
Till socialförvaltningen böra enligt kommittéernas mening äfven
öfverföras de ärenden, hvilka på grund af olycksfallsersättningslagen och
kungörelsen den 17 nov. 1905 angående anmälan om olycksfall i arbete
nu tillkomma kommerskollegium (fastställande af formulär till sådan an¬
mälan, mottagande af dessa anmälningar, föranstaltande om undersökning
rörande inträffadt olycksfall samt angifvande till åtal af förseelser rörande
underlåtenhet att afgifva sådan anmälan).
Kommittéerna hafva slutligen betonat vikten af en nära samverkan
mellan socialstyrelsen å ena, samt dels riksförsäkringsanstalten och dels för-
säkringsinspektionen å andra sidan, i olycksfallsförsäkringen berörande ären¬
den, som hafva afseende å såväl socialstyrelsen som endera af de båda sist¬
nämnda myndigheterna, af hvilka försäkringsinspektionen enligt kommitté¬
ernas mening skulle bibehållas vid sin nuvarande befattning med vissa
privata försäkringsföretag, som bedrifva olycksfallsförsäkring, understundom
i förening med annan försäkring.
Under hänvisning till den arbetande ålderdomsförsäkringskommittén, Åiderdoms-
i hvars förslag ock torde komma att ingå detaljerad anvisning om anord- 0<^tgfgJs^di'
nandet af den säkerligen ganska vidlyftiga förvaltningsorganisation, som ringen (-pen-
för förslagets genomförande erfordras, hafva kommittéerna inskränkt sig till 9ioBeringen)-
att fästa uppmärksamheten på, att jämväl på den högsta förvaltningen an¬
kommande ärenden rörande ålderdoms- och invaliditets för säkring en (-pen¬
sioneringen) böra tillhöra den enhetliga socialförvaltningen. På denna
synes därvid böra ankomma dels det arbete, som betingas af densamma
tillkommande ledning och öfvervakandc samt vissa afgöranden för för¬
säkringens fungerande på ett tillfredsställande sätt, dels ock initiativ samt
alla erforderliga utredningar och statistik på folkpensioneringens område.
SjälfFallet böra ock de organ, som kunna komma att fylla eu uppgift
inom den väntade obligatoriska folkpensioneringen, blifva socialförvaltningen
underordnade.
Hvad åter angår redan befintliga pensionsanstalter för statens och
andra offentliga funktionärer äfvensom sådana anstalter och fonder för
understödsverksamhet, som utöfva sin verksamhet inom andra förvaltnings¬
områden, böra dessa fortfarande som hittills i regel följa den förvaltning,
som vederbörande personal tillhör. Beträffande barnmorskornas pensions-
anstalt, som förvaltas af riksförsäkringsanstalten, torde dess regerings¬
ärenden böra tillhöra socialförvaltningen i samråd med medicinalförvalt-
ningen.
Ärenden rörande handelsflottans pensionsanstalt böra enligt kom¬
mittéernas mening (sid. 117—118 i betänkandet) tillsvidare följa öfriga
sjöfartsärenden till den högsta förvaltningsmyndigheten för dylika ärenden.
72
Öfrig social¬
försäkring.
Iieliofvet af
en högsta
centralmyn¬
dighet för
socialför¬
säkringen.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
Särskildt öfvervägande har ock af kommittéerna ägnats frågan, hvart
enskilda understödsföreningar, pensionskassor och en del själflijälpsföreningar
(smärre lifförsäkringsföreningar,begrafningskassor m.fl.) böra hänföras. Denna
fråga hade tidigare varit föremål för utredning af särskilda sakkunniga,
hvilka uti sitt den 10 dec. 1910 afgifna betänkande angående en särskild
lag om understödsföreningar, bland annat, föreslagit inrättandet af en
central registrerings- och tillsynsmyndighet för dylika föreningar samt
uttalat, att försäkringsinspektionen syntes dem mest lämpad att vara till¬
synsmyndighet öfver understödsföreningarna. Kommittéerna hafva
emellertid för sin del på anförda skäl (sid. 118—119 i betänkandet) för¬
ordat att, under förutsättning att den nu ifrågasatta socialförvaltningen
blir upprättad, den tilltänkta centrala registrerings- och tillsynsmyndig¬
heten öfver understödsföreningar och dessa föreningars angelägenheter i
öfrigt blifva dit förlagda, för att där dock alltid handläggas i närmaste
samråd med försäkringsinspektionen. Därmed skulle ock vinnas den för¬
delen, att hela den omfattande s. k. begrafningskasseverksamheten, som nu
i stor utsträckning är förenad med sjukkasseväsendet, komme under till¬
syn af en och samma förvaltningsmyndighet.
Kommittéerna hafva vidare påpekat att, om och när s. k. arbets¬
löshetsförsäkring kan komma att i en eller annan form omhändertagas
eller vinna understöd af statsmakterna i vårt land, handläggningen af hit¬
hörande ärenden måste vara att hänföra till den enhetliga socialförvalt¬
ningen. Kommittéerna hafva vidare erinrat, att Kungl. Maj:t den 17 nov.
1911 anbefallt anordnandet af en särskild utredning rörande arbetslöshets¬
försäkringens utveckling samt nuvarande läge i utlandet och i Sverige.
För närvarande kan ej, yttra kommittéerna, med bestämdhet förutses, huru¬
vida på detta område någon försäkringsverksamhet i egentlig mening kan
tänkas ifrågakomma, eller om endast en statens understödsverksamhet till
befrämjandet af själfhjälpen bör anordnas.
Kommittéerna hafva slutligen framhållit, att socialförsäkringen bland
de sociala frågorna är en af de allra viktigaste och på samma gång den
mest svårlösta, icke minst med hänsyn till de högst afsevärda kostnader,
dess rationella ordnande måste medföra. Om ock dess olika grenar (sjuk-,
moderskaps-, olycksfalls-, ålderdoms- och invaliditetsförsäkring o. s. v.) be¬
träffande såväl mål och medel som försäkringsformer äro från hvarandra
mer eller mindre afvikande, samt ehuru visserligen svårigheterna för dess
genomförande äro så stora, att samtliga grenar näppeligen på en gång
kunna genomföras, är det dock af den största vikt att fasthålla, att fler¬
talet af socialförsäkringens olika grenar gripa in i och äro afsedda att kom¬
plettera hvarandra. Samtidigt som man alltså måste vara beredd på, att de
73
Kungl. May.ta nåd. proposition Nr 108.
successiva och partiella reformernas väg är den mest framkomliga, böra
e anoi dningar, som träffas, vidtagas under nödigt beaktande af de
olika försäkringsgrenarnas nyssberörda samband med hvarandra samt under
en . bestämd och målmedveten sträfvan mot slutmålet, som bör vara en,
såvidt möjligt, gemensam och enhetlig organisation af hela socialförsäk¬
ringen. För denna organisations genomförande och de olika sociala för-
säkringsfrågornas handläggning kräfves gifvetvis en lämpligt anordnad
gemensam centralmyndighet, hvilken, på sätt förut omförmälts, bör för¬
enas med öfrig socialförvaltning inom det till upprättande föreslagna en¬
hetliga sociala förvaltningsorganet. Inom denna myndighet skulle i en
framtid blifva samlad den ingående kännedom om och öfverblick öfver
hela det sociala arbetsfältet, som jämväl för socialförsäkringens behöriga
handhafvande och utveckling är nödvändig.
Med hänsyn därtill, att de sakkunniga ansett frågan om den slutliga or- Sakkunniga.
ganisationen af den blifvande socialförsäkringens förvaltningsorgan icke för när¬
varande kunna med säkerhet bedömas — i hvilket afseende de dock anse tydligt,
att en för olika försäkringsorgan »gemensam, sammanhållande myndighet för
socialförsäkringen» alltid måste blifva erforderlig — hafva de funnit den
nu föreliggande uppgiften i främsta rummet vara att, utan att i någon män
föregripa den blifvande organisationen af socialförsäkringen, åstadkomma
en ändamålsenligare anordning och förläggning af de på den högsta förvalt¬
ningen under nuvarande förhållanden ankommande uppgifterna på området
i fråga. Att socialförsäkringsfrågorna, som redan i sin helhet torde få
anses tillhöra civildepartementet, fortfarande skola där bibehållas, hafva de
sakkunniga ansett gifvet. Äfven efter upprättandet af den nu ifrågasatta
socialstyrelsen bör emellertid riksförsäkringsantalten, hvars framtida orga¬
nisation och ställning icke för närvarande kan fullt öfverskådas, åtminstone
tillsvidare förblifva ett med socialstyrelsen sidoordnadt, direkt under ci¬
vildepartementet sorterande centralt verk, utan ändring i dess nuvarande
ställning och uppgifter. Icke heller med afseende å försäkringsinspek-
tionens uppgifter och ställning bör socialstyrelsens inrättande medföra
någon som helst rubbning.
Socialstyrelsens uppgifter med afseende å social fors;) kringsärendena
skulle därför nu i hufvudsak begränsas till att öfvertaga handläggningen
af de förut angifna ärendena beträffande sjukkasseväsendet äfvensom de
ärenden rörande olycksfall i arbete, hvilka nu tillkomma kommerskollegium.
Till den nya socialstyrelsen skulle ock, för såvidt förslag till lagom moderskaps-
försäkring nu blir Riksdagen förelagdt och af denna antaget, komma att höra
centralförvaltningens däraf föranledda uppgifter. I öfrigt borde socialstyrel¬
sens åligganden med afseende å socialförsäkringen tillsvidare vara begränsade
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 82 höft. (AV 108.) 10
74
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
till att med uppmärksamhet följa utvecklingen i in- och utlandet och fram¬
lägga redogörelser på området samt att verkställa utredningar och afgifva
utlåtanden i hithörande ärenden. Sålunda borde, bland annat, till socialsty¬
relsen öfvergå de kommerskollegium nu påhvilande förarbetena i och för
eu planerad arbetslöshetsförsäkring. Slutligen skulle departementschefen uti
alla dessa liksom öfriga sociala ärenden, äfven om de i öfrigt icke tillhöra
socialstyrelsens handläggning, äga anlita biträde af styrelsens personal för
ärendenas beredning till underdånig föredragning.
Med afseende å understödsföreningarna har erinrats, att Kungl.
Maj:t i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag förklarat sig
anse mest ändamålsenligt, åtminstone under nuvarande förhållanden, att
försäkringsinspektionen utses till registrerings- och tillsynsmyndighet öfver
understödsföreningar enligt det förslag till lag om dylika. föreningar,
hvilket ock redan blifvit för Riksdagen framlagdt. De sakkunniga, som vid
sådant förhållande funnit det falla utom sitt uppdrag att närmare utveckla
sin mening med afseende å denna förläggningsfråga, hafva emellertid, under
åberopande af kommitteförslaget, velat uttala att, för såvidt dessa upp¬
gifter nu skulle blifva tillagda försäkringsinspektionen, frågan om deras
öfverflyttning till socialstyrelsen framdeles synes. böra tagas under för-
nyadt öfvervägande. Hvad samarbetet mellan socialstyrelsen och försäk¬
ringsinspektionen i dessa och andra förekommande ärenden beträffar, synes
detta böra blifva af liknande natur som det af de sakkunniga förordade
samarbetet uti vissa arbetarfrågor mellan näringsförvaltningen (kommers¬
kollegium) och socialstyrelsen.
Myndigheter Med afseende å de sakkunnigas förslag i denna del hafva yttranden
och korpo- af<rifvits af kommerskollegium, riksförsåkringsanstalten, ålderdoms*
rationel. föBrsäkringSkommittén och Sveriges handtverksorganisation, hvar-
jämte arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd yttrat sig i en viss
detaljfråga. Slutligen har äfven försäkringsinspektionen i sitt utlåtande
om dess ifrågasatta samarbete med socialstyrelsen något vidrört gränserna
mellan socialförsäkring och privatförsäkring. Försäkringsinspektionen har
därjämte utförligt inlåtit sig på de båda kommittéernas förslag i anslut¬
ning till departementalkoinmitterades blifvande förslag till statistikens hand¬
läggning inom departementen — i fråga om medverkan från socialstyrelsens
sida beträffande försäkringsinspektionens statistik, en fråga som dock nu
ej föreligger och hvars bedömande först kan ske, då departemental-
»Beträffande de båda
kommitterades förslag fullständigt föreligga.
Alderdomsförsäkringskommittén anför:
områden af socialförsäkringen, som utgöra föremål för kommitténs utred¬
ning, nämligen invaliditets- och ålderdomsförsäkringen samt arbetares för-
75
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
säkring mot olycksfall i arbete, synes med det ifrågavarande förslaget väsent¬
ligen afses att till ett för behandling af sociala frågor under civildeparte¬
mentet upprättadt verk, benämndt socialstyrelsen, jämväl förlägga behandlin¬
gen af de försäkringsärenden, som tillhöra Eders Kungl. Maj:ts pröfning och
att bereda departementschefen sakkunnigt biträde vid dessa ärendens hand¬
läggning. Med denna anordning åsyftas ej någon förändring af riksförsäk-
ringsanstaltens ställning och uppgift eller att bestämma organisationen af
en blifvande ålderdomsförsäkring. Kommittén, som ännu icke afslutat sitt
förelagda arbete och för den skull, beträffande de ofvannämnda försäkrings-
grenarna, ej här kan ingå på frågan om de lämpligaste organisations¬
formerna, kan för sin del ej finna, att ofvanberörda med den föreslagna
socialstyrelsen afsedda anordning skulle föregripa den omnämnda organisa¬
tionsfrågans framtida lösning.» I motsats häremot vill riksförsäkringsan-
stalten göra gällande, att ett dylikt föregripande nu kan befaras ske, därest
den för dessa arbeten afsedda personalen uppföres på ordinarie stat, enär
anstalten förmenar, att ett gemensamt centralt verk vid sidan af social¬
styrelsen i en framtid måste upprättas för socialförsäkringens olika grenar.
Anstalten framhåller ock den nuvarande olycksfallsstatistikens ofullstän¬
dighet samt påyrkar, att denna tillsvidare i stället skulle utarbetas dels af
anstalten och dels af försäkringsinspektionen (med afseende å denna detalj¬
fråga hänvisas till anstaltens utlåtande; bil. 4).
Kommerskollegium åter har inskränkt sig till att i korthet för¬
klara sig icke hafva något att erinra mot, att socialstyrelsen öfvertager
handläggningen af de ärenden på ifrågavarande område, som för närvarande
åligga kollegium, samt framhåller därjämte, att »socialförsäkringsfrågorna
stå i ett mycket nära samband med öfriga arbetarfrågor, ej minst arbetar-
skyddsärendena, och att vissa skäl onekligen tala för eu för dem alla gemen¬
sam handläggning inom den högsta förvaltningen». Sveriges handtverks-
organisation anser det vara af betydelse, »att en myndighet med snaraste
skapas för omhänderhafvande af sådana ämnesgrupper, som omfatta arbetar¬
frågor i allmänhet, arbetarskyddet, arbetarförsäkringen samt andra sociala
frågor», och anför vidare, särskild! beträffande understödsföreningar, att
det är »synnerligen behöflig!, att de snart läggas under en socialstyrelse,
ity att desamma hafva en social innebörd, som bör föranleda deras öfverva-
kande af och statistikrapportering till den ifrågavarande myndigheten».
Den detaljfråga, arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd upp¬
tagit, gäller olycksfallsanmälningarna, och ifrågasättes i sådant afseende, att
statistiken rörande olycksfall borde förläggas till riksförsäkringsanstalten,
»hvarigenom de arbetsgivare, som hafva sina arbetare försäkrade i denna an¬
stalt, skulle slippa besväret att gifva dubbla uppgifter». Häremot genmäler
76
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
emellertid kommerskollegium, att olycksfallsanmälningarnaicke tillkommit
uteslutande i statistiskt syfte utan äfven afse att tjäna till upplysning och
ledning för yrkesinspektionen, samt framhåller, att den lättnad i fråga om
afgifvandet af anmälningar om olycksfall, som arbetsgifvarna funnit önsk¬
värd, näppeligen kan ernås på den angifna vägen, enär endast en liten del af
arbetarna äro försäkrade i riksförsäkringsanstalten. Kollegium påpekar ock,
huru man riktigast bör förfara för att få sådana anordningar genomförda,
»hvarigenom arbetsgifvarnas ofvanberörda skyldighet att afgifva olycksfalls-
anmälningar å ena sidan så långt möjligt förenklas, men ock å den andra
sidan på ett samvetsgrant sätt fnllgöres» — en uppgift, som bör blifva
en af de närmaste för den blifvande socialstyrelsen, i samråd med de båda
fullmäktige och rådet för arbetarskydd samt representanter för kommers¬
kollegium, riksförsäkringsanstalten och andra olycksfallsförsäkringsorgan
(jfr bil. 1). Under sådana förhållanden och då i öfrig! inga skål föreligga
för att, innan ännu organisationen af den blifvande socialförsäkringen
bestämts, nu ånyo upptaga frågan om en förändrad förläggning af olycks-
fallsstatistiken, anser kollegium, att den fortfarande bör sammanhållas med
arbetsstatistiken.
Hvad slutligen beträffar försäkringsinspektionens utlåtande, i
hvad afser frågan om socialförsäkringen, anföres däri, att i förslaget »ingen
utredning lämnas om hvad socialförsäkring är till skillnad från annan för-
säkring» samt göres gällande, att »endast om man låter socialförsäkringen
betyda den enligt lag obligatoriska försäkringen, får man den bestämdt
skild från annan försäkring», något som ej skett, då man här önskar »de
frivilliga sjukkassorna ocli understödsföreningarna lagda under socialsty¬
relsen» (jfr bil. 3).
Såsom framgår af de föreliggande, ofvan refererade förslagen samt
Departe- de däröfver afgifna yttrandena, har ingen meningsskiljaktighet, annat än
mentschefen. fr^n riksförsäkringsanstaltens sida, varit rådande om lämpligheten däraf,
att socialförsäkringsfrågorna sammanhållas med arbetarfrågor, arbetar-
skyddsfrågor och öfriga sociala frågor uti en, såvidt möjligt, enhetlig
socialförvaltning. Att så bör ske, är äfven min bestämda mening.
Socialförsäkringsfrågorna i sin helhet böra sålunda fortfarande tillhöra
civildepartementet, som jämväl uttryckligen bör tilläggas civillagstift¬
ningen på området, där denna icke redan nu hör dit. Vidare ansluter
jag mig äfven till de sakkunnigas förslag i hvad det afser den mera be¬
gränsade befattning, som tillsvidare skulle tilläggas den blifvande social¬
styrelsen beträffande dessa ärenden. Äfven för mig synes det tämligen
visst att, huru än den blifvande socialförsäkringens förvaltningsorgan
kunna blifva ordnade, eu gemensam, sammanhållande myndighet alltid
77
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
måste blifva erforderlig. Kan detta behof, såsom jag, i motsats mot
riksförsäkringsanstalten, hoppas, tillgodoses inom ramen af den nu till upp¬
rättande föreslagna socialstyrelsen, synes detta mig vara lämpligt, icke
minst med hänsyn till det ofvan framhållna önskemålet om social-
försäkringsfrågornas jämte öfriga sociala frågors sammanhållande till en
enhetlig organisation inom den högsta förvaltningen. Äfven ur kostnads¬
synpunkt bör säkerligen en sådan anordning vara fördelaktig.
Lika tydligt torde ock vara — såsom kommittéerna och de sak¬
kunniga framhållit — att den direkta försäkringsverksamhet, som staten
själf utöfvar och framdeles i väsentligt ökad utsträckning kan komma att
utöfva på ett eller flera af socialförsäkringens olika områden, icke kan dit
förläggas, utan måste handhafvas af ett eller flera särskilda organ (försäk-
ringsanstalter el. dyl.), till hvilka ock under vissa betingelser ledningen
och kontrollen öfver lokala, offentliga eller enskilda organ för verksamheten
kan komma att förläggas.
Afgörandet af dessa frågor måste emellertid anstå, intill dess nu
pågående utredningar hunnit afslutas.
Med nu föreliggande förslag afses därför endast att, såsom de sak¬
kunniga ock påpekat, ernå en ändamålsenligare anordning och förläggning
af de å den högsta förvaltningen nu ankommande uppgifterna på området
samt att bereda departementschefen direkt och omedelbar tillgång till sak¬
kunnigt biträde för ifrågavarande ärendens beredning, dock att därvid
samtidigt tillses, att därmed icke den ny- eller omorganisation, som de
yäntade nya uppgifterna kunna göra erforderlig, i minsta mån försvåras.
Älderdomsförsäkringskommittén, som särskildt ur denna synpunkt gran¬
skat det föreliggande förslaget, har ock, som ofvan blifvit nämndt, vits¬
ordat, att något dylikt föregripande härigenom ej synes kunna ske. Där¬
med böra ock de enda sakliga betänkligheter, som till äfventyra eljes kunnat
möta mot förslaget i denna del, vara undanröjda.
Hvad vidare beträffar svårigheterna att skarpt uppdraga gränserna
mellan socialförsäkring och annan försäkring, hvarom försäkringsinspek-
tionen erinrat, har jag ingalunda förbisett desamma, men synes mig frågan
därom vara af mera teoretiskt än praktiskt intresse, särskildt när det, såsom
här, är fråga om anordnandet af de högsta förvaltningsorganen på om¬
rådet. Eftersom det onekligen förhåller sig så, som försäkringsinspektionen
själft framhållit, att »hvarje sund försäkring tjänar ett socialt ändamål»,
synes det mig helt naturligt, att det högsta sociala förvaltningsorganet en
gång får vederbörligt inflytande på handläggningen af vissa dylika ärenden
— sådana nämligen, hvari ingå framträdande sociala moment i ofvan an-
gifven, mera begränsad bemärkelse — äfven då de icke i sin helhet falla
78
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
O
inom dess direkta verksamhetsområde. A andra sidan synes det mig lika
klart att, därest, såsom jag håller före, ett särskildt försäkringstekniskt organ
för vissa grenar af privatförsäkringen, närmast den s. k. affärsmässiga
— försäkringsinspektionen — alltjämt bör förefinnas, det bör vara synner¬
ligen lämpligt, att detsamma får samverka med och erhåller vederbörligt
inflytande på det eller de öfriga verk, som mer eller mindre uteslutande
handlägga närliggande ärenden. Att en dylik samverkan mellan olika
ämbetsverk redan med nuvarande gestaltning af vår statsförvaltning med
fördel kunnat etableras, utan att någon »desorganisation» uti det ena eller
det andra verkets uppgifter och verksamhet därmed inträdt, torde vara
allmänt bekant, hvadan försäkringsinspektionens farhågor i sådant afseende
synas mig vara ogrundade. Till denna fråga får jag emellertid tillfälle att
senare i annat sammanhang återkomma.
Vidkommande den nu föreliggande organisationsfrågan vill jag emel¬
lertid, alldeles bortsedt från svårigheterna att draga gränserna mellan
socialförsäkring och privatförsäkring, mellan affärsmässig försäkringsrörelse
och annan, bestämdt vidhålla den mening, att försäkringsinspektionens verk¬
samhet är och alltjämt bör vara begränsad hufvudsakligen till att, såsom
dess instruktion angifver, utöfva den i lag föreskrifna tillsyn öfver
försäkringsbolag m. fl. dylika sammanslutningar. Hinder bör dock
icke möta att, där praktiska skäl sådant påkalla, förlägga tillsynen öfver äfven
något annat slag af försäkringsverksamhet till försäkringsinspektionen. Att
därjämte på grund af den speciella insikt i s. k. försäkringstekniska frågor,
som där bör vara företrädd, dess medverkan äfven med fördel borde
kunna tagas i anspråk vid viktigare afgöranden på ifrågavarande område
på andra håll inom statsförvaltningen, synes mig dock, som närandt, ligga
nära till hands. Men att därutöfver tillägga försäkringsinspektionen be¬
fogenheter och åligganden, som äro mer eller mindre främmande för dess
speciella uppgift, exempelvis såsom tillsynsmyndighet öfver den frivilliga
sjukkasserörelsen, vore enligt min mening icke välbetänkt.
Vid afgörandet, till hvilket förvaltningsorgan den ena eller den andra
af här afhandlade uppgifter skall böra — bär försäkringsinspektionen eller
socialstyrelsen — kan den af försäkringsinspektionen angifna definitionen
på socialförsäkring (»den enligt lag obligatoriska försäkringen») tydligtvis
ej vara vägledande. Det lärer därför ej kunna undvikas, att vissa gräns¬
områden, såsom kommittéerna framhållit, alltid måste förefinnas, där
de båda myndigheternas uppgifter i viss mån sammanfalla eller gripa
in i hvarandra, ett förhållande, som det dock icke kan möta svårighet
att ordna.
Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
79
Till detta gränsområde hör sålunda, bland nu närmast aktuella
frågor, den om handläggningen af ärenden rörande understödsförenin¬
gar. Dessa hafva de båda kommittéerna, på grund af deras samhörighet
i allmänhet med öfriga sociala frågor, velat hafva förlagda till socialsty¬
relsen, under det att de sakkunniga, som utarbetade lagförslaget i ämnet
— hvilket afgafs, innan ännu frågan om en socialstyrelse var aktuell —
förordat deras förläggning till försäkringsinspektionen, ett förslag, som
äfven jag för min del biträda I enlighet härmed har jag ock föreslagit
Kungl. Maj:t att under nuvarande förhållanden förlägga den tillsyn
öfver understödsföreningarna, hvarom lagförslaget innehåller närmare be¬
stämmelser, till försäkringsinspektionen. Den nämnda tillsynen är näm¬
ligen hufvudsakligen inriktad på pensionskassor och understödsföreningar
med godkända stadgar, och närmast af försäkringsteknisk beskaffenhet.
Befinnas förhållandena påkalla en öfverflyttning framdeles till socialsty¬
relsen af ifrågavarande tillsyn eller del däraf, kan sådant lätteligen ske;
men för närvarande torde det vara lämpligast att icke belasta socialsty¬
relsen med denna uppgift. De från vissa håll befarade olägenheterna för
vissa slag af understödsverksamhet af dessa ärendens förläggande tills¬
vidare till försäkringsinspektionen synas mig i alla händelser böra blifva
undanröjda genom det samarbete mellan socialstyrelsen och försäkrings¬
inspektionen, som kommittéerna och de sakkunniga förordat och hvarom
jag i det följande får tillfälle närmare uttala mig.
Hvad slutligen angår de af arbetsgifvareföreningarnas förtro¬
enderåd framställda önskemål om viss lindring i skyldigheten att af¬
gifva olycksfallsanmälningar, äfvensom hvad riksförsäkringsanstalten anfört
om vissa detaljer rörande olycksfallsstatistiken eller annan statistik samt
sättet för dess reformerande, så lärer detta vara ett ämne, hvarom jag i
detta sammanhang icke behöfver uttala mig. Jag tar alldeles för gifvet,
att de brister, som nu tilläfventyrs vidlåda olycksfallsstatistikens orga¬
nisation, blifva föremål för uppmärksamhet i sammanhang med den nya
lagstiftning angående ersättning eller försäkring för olycksfall i arbete,
som är under utredning. Vid sådant förhållande synes det också icke
böra ifrågasättas att nu vidtaga några ändringar med afseende å olycks¬
fallsstatistikens förläggning, utan bör för närvarande denna, på sätt jag
äfvenledes får tillfälle närmare beröra här längre fram, öfverflyttas till
socialstyrelsen.
Den allmänna fattigvården måste, enligt kommittéernas mening,
icke blott med hänsyn till sin egen natur utan äfven genom sin uppen¬
bara samhörighet med frågorna om arbetarskydd, socialförsäkring m. fl.
d) Öfriga
sociala
frågor.
80
1. Allmän
fattigvård,
foster-
barnsvård
och vissa i
samband
därmed
stående
frågor.
Kommit¬
téerna.
Kungl. Maj-.ts nåd. proposition Nr 108.
betecknas såsom en utprägladt social omsorg; och kommittéerna hafva
följaktligen föreslagit, att dessa ärenden öfverföras till den sociala förvalt¬
ningen.
Beträffande beskaffenheten af de administrativa fattigvårdsärendena,
hvilka för närvarande — med undantag af vissa besvärsmål — handläggas
inom jordbruksdepartementet, äfvensom rörande sättet för dessa ärendens
behandling har redogörelse af kommittéerna lämnats å sid. 123—126 i
kommittébetänkandet. Af denna redogörelse framgår, bland annat, att
ifrågavarande ärenden hufvudsakligen röra dels ersättning af allmänna
medel till understöd åt medellösa personer (hit höra ock de svensk-norska
fattigvårdsärendena), dels hemsändande från Sverige till utlandet af medel¬
lösa utlänningar och mottagande från utrikes ort af medellösa svenskar, dels
ock en del ärenden af skiftande beskaffenhet (rörande testamentariska förord¬
nanden till förmån för fattigvården, understöd åt nödställda lappar m. in.).
I samband härmed har ock erinrats, att nu gällande fattigvård slag¬
stiftning är under omarbetning af en för detta ändamål den 21 juni 1907
tillsatt kommitté. Det lärer — anmärka kommittéerna — kunna antagas,
att fattigvårdslagstiftningskominitténs förslag kommer att gå ut på en ej
obetydlig utvidgning af administrationens uppgifter på fattigvårdens fält,
h varjämte fattigvård slagstiftningens allmänna läggning väl kommer att
präglas ej blott af ekonomiska utan äfven och framför allt af sociala syn¬
punkter. I sådant fall måste fattigvårdsärendenas hänförande till social¬
förvaltningen synas än mer naturligt.
Beträffande fattigvårdsstatistiken hafva kommittéerna erinrat om
statistiska kommitténs förslag, att densamma skulle lösgöras från samban¬
det med statistiken öfver kommunernas finanser och göras till en själf-
ständig publikation. Då kommittéerna vidare funnit obestridligt, att fat-
tigvårdsadministrationen har ett direkt praktiskt intresse af att äga omedel¬
bar tillgång till denna statistik samt att leda dess utveckling i syfte att
vinna allt mer ingående kännedom om fattigvårdsväsendet, hafva kommit¬
téerna hemställt om fattigvårdsstatistikens öfverflyttande från statistiska
centralbyrån till socialstyrelsen.
Kommittéerna hafva vidare ansett, att ärenden angående vanartade
och i sedligt afseende försummade barn samt angående fosterbarnsvärden
äro nära sammanhängande med fattigvårdsärendena och af obestridlig
social natur, samt på grund häraf hemställt, att förevarande ärenden måtte,
i sammanhang med fattigvårdsärendena, öfverföras till den sociala förvalt¬
ningen.
Då statens uppgift rörande tvångsuppfostran af minderåriga förbry¬
tare (tvångsarbetsanstalten å Bona) enligt kommittéernas uppfattning så
81
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
nära sammanhänger med vården af sedligt försummade och vanartade
barn, att ett särskiljande af dessa båda uppfostringsområden knappast
kunde vara att tillråda, hafva jämväl dessa ärenden af kommittéerna före¬
slagits öfver flyttade till socialförvaltningen.
Enligt gällande departementalstadga handlaggas — erinra kommit¬
téerna därefter — ärenden rörande -»milda stiftelser för ändamål, hvilkas
tillgodoseende icke tillkommer under annat departement lydande ämbets¬
verk eller förvaltning» i ecklesiastikdepartementet. Rörande sådana stif¬
telsers rättsliga ställning och öfriga förhållanden finnes för närvarande
ingen särskild lagstiftning utan endast speciella föreskrifter om vissa
myndigheters åligganden i afseende å stiftelser, som tillhöra deras för¬
valtningsområde. Huru mångskiftande de ändamål än kunna vara, som
med dylika stiftelser afses (egentlig fattigvård, barnavård, undervisning,
sjukvård, pensionering etc.), har det dock synts kommittéerna, att fler¬
talet äger det gemensamma syftet att ekonomiskt bispringa de sämre
lottade, och dylika stiftelser måste därför i regel anses hafva en ut-
prägladt social karaktär. Kommittéerna hafva med hänsyn härtill funnit
lämpligast, att allmänna ärenden rörande stiftelserna — eventuell lag¬
stiftning och tillsyn äfvensom statistik, hvilken för närvarande hand-
hafves af statistiska centralbyrån — böra förläggas till socialstyrelsen.
Däremot böra ärenden, som äro speciella för särskilda grupper af stiftel¬
ser, enligt kommittéernas uppfattning själffallet tillkomma de förvaltnings¬
organ, till hvilka dylika ärenden med hänsyn till sin beskaffenhet eljes
närmast äro att hänföra. Bland stiftelser af otvetydigt social karaktär
hafva kommittéerna särskildt omnämnt allmänna barnhuset i Stockholm
och Danviks hospitalsinr ältning.
De i nära samband med nu afhandlade frågor (om fattigvården m. m.)
stående spörsmålen om tvängsinternering af alkoholister (jfr sid. 87) samt
lösdrifvarlagstiftningen behandla kommittéerna i annat sammanhang.
De sakkunniga hafva instämt i kommittéernas förslag, att såväl Sakkunniga.
ärendena rörande den allmänna fattigvården som fattigvård sstatistiken böra
öfverföras till socialstyrelsen. De sakkunniga hafva därvid framhållit, att
de i jordbruksdepartementet nu handlagda fattigvårdsärendena i allmänhet
äro af öfvervägande ekonomisk natur, medan deras sociala betydelse är
mindre starkt framträdande, men att det i allt fall måste anses angeläget
att icke lämna utanför socialstyrelsen denna ärendesgrupp, hvars sociala
karaktär är oomtvistlig och hvars område vid den förestående reformen af
fattigvårdslagstiftningen utan tvifvel kommer att blifva högst väsentligt
utvidgadt.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 82 höft. (Nr 108.)
11
82
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
Det har af de sakkunniga ifrågasatts, huruvida icke, vid det förhål¬
lande att fattigvårdsärendena nu handläggas endast i en central instans,
jordbruksdepartementet, dessa ärenden borde vid öfverflyttningen till social¬
styrelsen där slutgiltigt afgöras. Så har emellertid icke funnits lämpligt.
Fråga har ock af de sakkunniga väckts, huruvida underdåniga utlåtanden
höra af socialstyrelsen i dessa ärenden afgifvas eller om ärendena böra
inom styrelsen direkt beredas för föredragning i statsrådsberedningen. De
sakkunniga hafva i detta afseende stannat vid, att socialstyrelsen såsom
centralt verk bör äga tillfälle att närmare följa de företeelser, som i före¬
varande ärenden komma till synes, samt att sålunda dess utlåtande bör
inhämtas, innan ärendena företagas till slutligt afgörande. Undantag In¬
ifrån har dock gjorts för frågor angående hemsändande af utländingar,
där utredningen verkställes utom landet genom vederbörande beskicknings
bemedling, samt beträffande de reciproka ärendena om mottagande af
svenskar från utlandet.
Utan att vilja bestrida sambandet med fattigvårdsärendena hos den
lagstiftning, som i afseende å vanar tade och i sedligt afseende försummade
barn nu gäller, hafva de sakkunniga erinrat om, att samma lagstiftning har
till syfte att bereda ändamålsenlig uppfostran åt sådana barn under viss
ålder. Hithörande ärenden böra därför enligt de sakkunnigas mening, i
den man de afgöras af Kungl. Maj:t, handläggas i ecklesiastikdepartementet,
dit de nu äro förlagda. Och beträffande tvångsuppfostran af minderåriga
förbrytare har det synts de sakkunniga att, äfven om hithörande ärenden
i afsevärd mån äro af social innebörd, det härvidlag i främsta rummet
gäller en särskild form af uppfostran, som samhället bör ägna dessa in¬
divider. Förevarande ärenden lära därför i en framtid böra sammanföras
med de därmed nära förbundna angelägenheterna rörande uppfostran åt
vanartade och i sedligt afseende försummade barn till det departement,
som handlägger öfriga uppfostringsfrågor. Tillsvidare och i afvaktan på
ytterligare utredning böra emellertid i alla händelser förevarande ärenden
efter de sakkunnigas uppfattning bibehållas i det departement, justitiede¬
partementet, där de för närvarande äro förlagda.
Vidkommande åter fosterbarnsvärden gäller, påpeka de sakkunniga,
att dess angelägenheter under nuvarande förhållanden närmast samman¬
hänga med hälsovården och att hithörande författningar hafva dessa barns
sanitära välbefinnande till syfte. Det synes därför vara lämpligast, att
denna sistnämnda ärendesgrupp, som redan tillhör civildepartementet, tills¬
vidare kvarblifver hos det ämbetsverk, medicinalstyrelsen, dit den för när¬
varande hör. De sakkunniga hafva emellertid fäst uppmärksamheten
på, att fattigvårdslagstiftningskommittén erhållit i uppdrag att företaga
83
Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
en revision af gällande lagstiftning rörande fosterbarnsvården, därvid
dessa’ frågors sociala moment kunna förutses få ett starkare uttryck
och därmed deras öfverförande till socialförvaltningen blifva en naturlig
åtgärd.
Hvad slutligen angår fromma stiftelser, hafva de sakkunniga anfört
att, då en mycket betydande del af ifrågavarande stiftelser syntes åsyfta
olika slag af undervisning eller i öfrigt afse ändamål, som hänförde sig
till ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde, samt det i alla händel¬
ser just vore dessa grupper af stiftelser, hvilkas löpande ärenden före¬
trädesvis påkallade handläggning af statsmyndighet, anledning för när¬
varande saknades att vidtaga någon ändring med afseende å handläggnin¬
gen af hithörande ärenden, helst som någon enhetlig lagstiftning eller
tillsyn för närvarande icke funnes anordnad för de fromma stiftelserna.
Statistiska centralbyrån torde ock, förmena de sakkunniga, tillsvidare böra
bibehållas vid sin befattning med utarbetandet af statistik öfver dessa
stiftelser; och socialstyrelsen skulle alltså tillsvidare med afseende å denna
ärendesgrupp endast komma att handlägga de ärenden, hvilkas sakinnehåll
tillhör styrelsens verksamhetsområde, samt med afseende å viktigare frågor
af allmän art, såsom lagstiftning, statistik o. d., bevaka de sociala syn¬
punkter, som därvid böra komma i betraktande.
Beträffande handläggningen af de fåtaliga regeringsärenden, som
röra allmänna barnhuset i Stockholm, hafva de sakkunniga emellertid, med
hänsyn till dessa ärendens nära samband med frågorna angående foster¬
barnsvården, ansett nämnda ärenden böra öfverflyttas från ecklesiastik¬
departementet -till civildepartementet.
Rörande de ofvan till en hufvudgrupp sammanförda ärendena hafva Myndigheter
yttranden afgifvits af kommerskollegium, statistiska centralbyrån00 tioner*1*'
och svenska fattigvårdsförbundet. Det sistnämnda vänder sig — efter
att inledningsvis hafva gifvit uttryck åt sin stora tillfredsställelse öfver,
att de sociala frågorna genom socialstyrelsens tillkomst skola kunna er¬
hålla en sakkunnig och enhetlig ledning — mot de sakkunnigas förslag,
att till socialstyrelsen för närvarande endast skulle öfverföras ärenden
rörande allmän fattigvård och fattigvårdsstatistiken, medan öfriga här ofvan
angifna ärenden, jämte sådana angående tvångsinternering af alkoholister,
tillsvidare skulle stanna utanför. Fördelarna af enbart de förstnämnda
ärendenas öfverflyttning till socialstyrelsen anser fattigvårdsförbundet ej
vara särdeles stora, liksom att ej heller någon naturlig förläggning af dem
inom socialstyrelsen för närvarande står att vinna. Någon sakkunskap vid
ärendenas beredning förmenas socialstyrelsen ej kunna prestera, »då fattig-
vårdsfrågor endast i obetydlig utsträckning och barnavårdsfrågor alls icke
84
Knuffl. Maj:ta nåd. proposition Nr 108.
dar skulle behandlas». En dylik partiell öfverflyttning af fattigvårdsfrågor
till socialstyrelsen, innan fattigvårdslagstiftningskommittén hunnit ‘fram¬
lägga riktlinjerna för dessa och andra frågors framtida behandling, vore,
enligt hvad fattigvårdsförbundet håller före, en åtgärd, »som kan föregripa
en slutlig lösning af hela frågan». Ehuru under uttalande af, att »fattig-
vårdsfrågan gifvetvis måste betraktas som eu social angelägenhet», hem¬
ställer förbundet till sist, att »för närvarande och innan fattigvårdslag-
stiftningskommittén framlagt riktlinjerna för fattigvårdens och därmed sam¬
hörande frågors ordnande, ingen förändring måtte ske i fråga om statens
behandling af fattigvårdsfrågor».
Statistiska centralbyrån vitsordar, att intet hinder förefinnes för
fattigvårdsstatistikens öfverflyttning till socialstyrelsen, men anser på
anförda skäl, att fattigvårdsstatistiken, som alltid varit förenad med central¬
byrån och då frågan om statistikens »centralisering eller decentralisering»
ännu ej är afgjord, fortfarande som hittills bör bearbetas och offentliggöras
af densamma. »Ett sådant temporärt ordnande af ärendet blefve desto
mera af behofvet påkallad t, ifall ett beslut ej nu skulle fattas om fattig-
vårdsärendenas öfverflyttning till socialstyrelsen.» Icke heller beträffande
statistiken öfver fromma stiftelser anser centralbyrån något skäl förefinnas
för dess skiljande från ämbetsverket.
Kommerskollegium åter anför gent emot fattigvårdsförbundet att,
då detta betecknat fattigvårdsfrågorna jämte en del andra frågor såsom
»en naturlig grupp sociala ärenden», öfverförandet redan nu af de för¬
handen varande fattigvårdsfrågorna från jordbruksdepartementet och af
fattigvårdsstatistiken från finansdepartementet (och statistiska centralbyrån)
till civildepartementet (och socialstyrelsen), där de sociala frågorna hand¬
läggas och där sålunda fattigvårdsfrågorna skulle komma att insättas i sitt
naturliga sammanhang, omöjligen kan på något sätt föregripa fattigvårds-
lagstiftningskommitténs utredningar. »Med hänsyn äfven därtill», fortsätter
kollegium, »att ärenden angående fosterbarns vård en redan för närvarande
tillhöra civildepartementet och ärenden angående tvångsinternering åt
alkoholister förväntas blifva dit förlagda, skulle för öfrigt ifrågavarande
åtgärd jämväl komma att innebära en begynnande ändamålsenlig koncen¬
trering af de ärenden, hvilka af fattigvårdsförbundet angifvits tillsammans
bilda en naturlig grupp sociala ärenden». Och kollegium förklarar sig
slutligen, på grund af den ringa omfattning fattigvårdsärendena för när¬
varande hafva, för såvidt de ankomma på centralförvaltningen, kunna
lämna utan erinran deras förläggning under en af de föreslagna byråerna
inom socialstyrelsen, vare sig den lista eller den 3:dje,
85
Kungl. Maj:ts nåd. proposition AV 108.
Såsom af det ofvan anförda framgår, hafva olika meningar gjort Departe-
sig gällande, huruvida de fattigvårdsärenden, som redan nu kunna öfver- ment8chefen
flyttas till civildepartementet och socialstyrelsen, också böra nu dit för¬
läggas, eller om med öfverflyttningen bör bero, intill dess fattigvårdslag-
stiftningskommittén afslutat sina arbeten. Lämnande åsido den förefint¬
liga meningsskiljaktigheten mellan å ena sidan de båda kommittéerna och
fattigvårdsförbundet samt de särskildt tillkallade sakkunniga å den andra,
huruvida ärenden angående vanartade och sedligt försummade barn och
minderåriga förbrytare samt fromma stiftelser i en framtid skola tilläggas
socialförvaltningen eller undervisningsförvaltningen, ansluter jag mig till
de sakkunnigas uppfattning, att eu öfverflyttning af dessa ärenden till
socialförvaltningen liksom af fosterbarnsärenden från medicinalstyrelsen
till socialstyrelsen icke för närvarande bör ifrågakomma.
Frågan gäller sålunda nu endast, huruvida fattigvårdsärendena och
fattigvårdsstatistiken skola sammanföras med fosterbarnsärendena till civil¬
departementet samt de förstnämnda, jämte statistiken på området, tilläggas so¬
cialstyrelsen, äfvensom slutligen, såsom de sakkunniga jämväl föreslagit, huru¬
vida ärenden angående allmänna barnhuset samtidigt därmed skola från eckle¬
siastikdepartementet öfvergå till civildepartementet. Hvad då först beträffar
frågan om fattigvårdsstatistikens förläggning, synes det mig utan vidare
klart, att den frågan är helt och hållet beroende af, hvilket beslut Kungl.
Maj:t fattar med afseende å fattigvårdsärendena, samt att, därest dessa fort¬
farande skola förblifva i jordbruksdepartementet, statistiska centralbyrån
tillsvidare bör fortsätta att utarbeta fattigvårdsstatistiken. Så till vida kan
jag sålunda instämma i hvad byrån härom anfört. Däremot kan jag, i olik¬
het mot centralbyrån, icke finna, att fattigvårdsstatistikens öfverflyttning till
socialstyrelsen skulle kunna möta några betänkligheter — på den grund, att
frågan om vissa grenars af statistiken förflyttning från statistiska central¬
byrån, resp. andra grenars förläggande till densamma, ännu är oafgjord
— i all synnerhet som från centralbyråns sida tidigare upplysts, att en
öfverflyttning af ifrågavarande statistik (jämte statistiken öfver fromma
stiftelser, hvarom nu ej är fråga) icke skulle medföra någon förändring i
fråga om centralbyråns personal och organisation.
Hufvudfrågan är emellertid, huruvida fattigvårdsärendena tillsvidare
skola förblifva i jordbruksdepartementet — att de i alla händelser fram¬
deles jämte närbesläktade frågor skola öfverföras till socialförvaltningen,
därom synes fullständig enighet råda. Väl har det varit mig omöjligt
finna att, såsom fattigvårdsförbundet förmenat, något föregripande af
fattigvårdslagstiftningskommitténs förslag skulle ske genom fattigvårds-
ärendenas öfverflyttning redan nu till socialstyrelsen. A andra sidan äro
86
2. Nykter-
hetsverk-
samheten
m. m.
Kommitté¬
erna.
Kungl. Maj:ts nåd. -proposition Nr 108.
fördelarna af enbart de förhanden varande egentliga fattigvårdsärendenas
öfverförande redan nu till socialstyrelsen icke särskild! framträdande.
Hela frågan synes mig för närvarande vara att bedöma ur rent prak¬
tiska synpunkter. Och jag måste då erkänna, att en del svårigheter
af de nuvarande fattigvårdsärendenas förflyttning ej äro uteslutna med
hänsyn till tjänstemännens inom civil- och jordbruksdepartementen ar¬
betsförhållanden. Jag anser således, att fattigvårdsärendena visserligen
böra i sinom tid öfverföras till civildepartementet och socialstyrelsen, men
att, då lämpligaste tidpunkten härför säkerligen ej sammanfaller med
den tid, då socialstyrelsen träder i verksamhet, Kungl. Maj:t torde be¬
stämma, när sådant öfverflyttande, efter det lämplig öfvergångstid vunnits,
bör äga rum.
Vid berörda förhållande torde Kungl. Maj:t ock bestämma, när fattig-
vårdsstatistiken bör öfverföras till socialstyrelsen från statistiska central¬
byrån — jämväl för sådant öfverflyttande torde nämligen någon öfver¬
gångstid vara behöflig, i syfte att åstadkomma erforderliga bestämmelser
om denna statistiks skiljande från den kommunala finansstatistiken samt
den förras närmare ordnande.
Enligt kommittéernas mening bör nykterhetsfrägan betraktas såsom
ett af de allra viktigaste spörsmål, som möta statsmakterna vid deras sträf-
van för folkhälsans stärkande och särskildt de lägre befolkningsgruppernas
höjande i ekonomiskt och moraliskt hänseende. Då nykterhetsfrägan så¬
lunda har en genomgripande social betydelse och därjämte så nära berör
t. ex. fattigvården, hafva kommittéerna ansett, att socialförvaltningen bör
öfvertaga omsorgen om denna fråga. Kommittéerna hafva därvid jämväl
erinrat om föreliggande önskemål om upprättande af en genomförd nykter-
hetsstatistik, hvilken, om och när den kommer till stånd, bör förläggas till
den öfriga socialstatistiken. Med afseende särskildt å fördelningen af de
s. k. brännvinsmedlen (enligt brännvinsförsäljningsförordningen årligen af¬
sätta medel till främjande af nykterhet och motarbetande af dryckenska-
pens följder), hvilka ärenden nu handläggas af civildepartementet i före¬
ning med ecklesiastikdepartementet, böra jämväl dessa ärenden tillkomma
socialförvaltningen.
Från regeln att ärenden rörande nykterhetsfrägan skola tillhöra civil¬
departementet och socialstyrelsen har dock af kommittéerna för närvarande
undantag gjorts beträffande rusdryckslag stiftning en. Då denna har en så
stor finansiell betydelse, att ej blott statens utan i än högre grad kom¬
munernas, landstingens och hushållningssällskapens ekonomi däraf är
i väsentlig mån beroende, hafva nämligen kommittéerna ansett denna
87
Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 108.
lagstiftning och vissa därmed sammanhängande ärenden (på Kungl.
Maj:t i statsrådet ankommande besvärsmål rörande rnsdrycksförfattnin-
garnas tillämpning in. m.) tillsvidare böra förblifva hos finansdeparte¬
mentet.
I tydligt samband med nykterhetsärendena står — framhålla kom¬
mittéerna — frågan om tvång sinternering af alkoholister. I anledning af
skrifvelse vid 1907 års riksdag öfverlämnades frågan härom till fattigvårds-
lagstiftningskommittén, som den 3 december 1910 afgifvit utlåtande och
förslag i ämnet. Ehuru vissa svårigheter mött, när det gällt att afgöra,
hvart dessa ärenden skola förläggas, hafva kommittéerna, då själfva lag¬
stiftningsfrågans hufvudpunkt angående de förutsättningar, under hvilka
tvångsinternering får tillgripas, synts vara af afgörande social natur samt
med hänsyn ock till nödvändigheten af hithörande ärendens sammanhål¬
lande, stannat vid, att ärenden i fråga om tvångsinternering af alkoho¬
lister förläggas till socialförvaltningen-.
De sakkunniga hafva icke haft något att erinra mot kommittéernas Sakkunniga.
förslag i afseende å nykter hetsärendenas handhafvande, utan därvid endast
påpekat, att föreskrift borde meddelas därom, att ansökningar om under¬
stöd af brännvinsmedlen skola irigifvas till socialstyrelsen för att af denna
pröfvas och med styrelsens yttrande öfverlämnas till civildepartementet. I
öfrigt borde socialstyrelsen, bland annat, få till uppgift att afgifva yttran¬
den i andra nykterhetsfrågor samt att statistiskt belysa nykterhetsfrågans
viktigare sidor.
Beträffande frågan om tvångsinternering af alkoholister måste bedö¬
mandet af detta spörsmål efter de sakkunnigas mening göras beroende af
den blifvande lagstiftningens slutliga läggning ooh innehåll, men social¬
styrelsen torde i allt fall böra beredas tillfälle att vid viktigare hithörande
ärendens afgörande framhålla de sociala synpunkter, som därvid kräfva
beaktande.
Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling inleder Korporatio-
sitt yttrande öfver förslaget med att förklara sig »helt dela den af kom- ner•
mittén uttalade meningen, att omsorgen om nykterhetsfrågan i allmänhet
bör öfvertagas af den blifvande socialstyrelsen». Dock ifrågasättes, i mot¬
sats mot hvad kommittéerna och de sakkunniga förutsatt, om icke också lag¬
stiftningen om rusdryckerna omedelbart borde dit förläggas, eftersom
denna lagstiftning är så nära förbunden med nykterhetsrörelsens sträfvanden.
Och vidare ifrågasättes, om icke nykterhetsrörelsens betydande insats i det
sociala reformarbetet borde motivera en särskild afdelning för dessa ären¬
den inom socialförvaltningen eller åtminstone det omedelbara upprättandet
af den sektion för nykterhetsfrågan inom sociala rådet, som i kommitté-
88
Departe¬
mentschefen.
7$. Före-
nlngs-
väsendet.
Kommitté¬
erna.
Kung!. M.ajtts nåd. proposition Nr 108.
förslaget omnämnts, men tillsvidare ställts på framtiden. Till sist beto¬
nas, hurusom den lifaktiga nykterhetsverksamheten, »genom det stöd, som
kan gifvas den af den blifvande socialstyrelsen med särskildt organ för
denna verksamhet, otvifvelaktigt bör ha att motse en ännu kraftigare ut¬
veckling, på samma gång som genom sådan liflig förbindelse med nykter¬
hetsrörelsen socialstyrelsen helt visst skall kunna vinna de syften, för hvilka
den är afsedd».
Utan att vilja bestrida riktigheten af det viktiga önskemål, som
från nykterhetsorganisationernas sida blifvit framhållet angående samman¬
förande till socialförvaltningen af alla nykterhetsfrågor, sålunda äfven rus-
dryckslagstiftningen, finner jag dock, på af de båda kommittéerna och de
sakkunniga anförda skäl, att därmed tillsvidare bör anstå i afvaktan på
de resultat, hvartill de till en del nyligen afslutade, till en annan del åter
ännu pågående kommittéutredningarna på nykterhetsfrågans område kunna
föranleda. I samband därmed bör det ock, enligt hvad jag vill hoppas,
blifva grundad anledning att gifva socialstyrelsen den starkare utrustning
för nykterhetsfrågornas behandling, som nykterhetsorganisationerna funnit
önskvärd. För fyllande af de mera begränsade, men därför långt ifrån
oviktiga uppgifter med afseende å nykterhetsverksamheten (handläggningen
af frågor om understöd samt verkställandet af anbefallda utredningar och
statistik), som socialstyrelsen för den närmaste tiden skulle få sig tillagda,
bör den dock redan nu förses med därtill kompetent personal samt bere¬
das tillfälle att träda i nära förbindelse och samverkan med det frivilliga
nykterhetsarbetet.
Kommittéerna hafva i fråga om förening sväsendet betonat, hurusom
redan sträfvandet att genom sammanslutning befrämja gemensamma syften
ger en afgjordt social karaktär åt föreningsväsendet i allmänhet. Det vi¬
sar sig ock vid en närmare undersökning af de ändamål, för hvilka före¬
ningarna verka, att flertalet af dem måste betraktas såsom organ för so¬
cialt själfhjårsarbete på olika områden.
Kommittéerna hafva särskildt för sig behandlat de ideella före¬
ningarna och föreningarna för ekonomisk verksamhet.
Inom de ideella föreningarnas stora grupp äro de, hvilkas syften
direkt falla inom området för den sociala förvaltningens verksamhet (nyk¬
terhets-, välgörenhets-, sociala, arbetsgifvar- och arbetarföreningar), af
öfvervägande betydelse. Sådana frågor af allmän art, som böra enhet¬
ligt behandlas för samtliga hithörande föreningar — närmast allmän lag¬
stiftning och statistik — böra följaktligen omhänderhafvas af den so¬
ciala förvaltningen. Däremot måste för de olika grupperna mera speci-
Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 108. 89
ella ärenden naturligen hänföras till de förvaltningsområden, som däraf
omedelbart beröras.
De ekonomiska föreningarna fördela sig väsentligen på två hufvud-
grupper-, af hvilka den ena, hvilken kan sammanfattas under benämningen
arbetarkooperation, till alldeles öfvervägande del har utprägladt sociala
syften, och den andra, jordbrukarkooperationen, därjämte och i huf¬
vudsak afser jordbruksekonomiska ändamål. Det har då synts kommitté¬
erna lämpligast, att särskilda ärenden för den förra gruppen tilläggas
socialförvaltningen och för den senare jordbruksförvaltningen. Men lik¬
som på de ideella föreningarnas område hafva kommittéerna ansett, att
lagstiftningen äfven rörande de ekonomiska föreningarna bör öfverlämnas
åt socialförvaltningen, dit föreningsväsendets sociala karaktär och speciellt
arbetarkooperationens stora omfattning närmast hänvisa densamma. Med
afseende å statistiken på förevarande områden hafva kommittéerna erinrat,
att utarbetandet af statistik öfver ar betar k ooperationen redan anförtrotts
åt den arbetsstatistiska afdelningen inom kommerskollegium, samt funnit
uppenbart, att detta arbete bör med den öfriga socialstatistiken tillföras
socialförvaltningen.
Kommittéerna hafva vidare förutsatt, att den i gällande lagstiftning
för de ekonomiska föreningarna stadgade registreringen skall framgent
som hittills handhafvas af länsstyrelserna, men att däremot patent- och
registreringsverkets befattning med att sammanställa och publicera regis-
treringsuppgifterna skall efter ofvan angifna grunder fördelas på den soci¬
ala förvaltningen och jordbruksdepartementet.
Fem af kommerskollegiikommitténs ledamöter hafva i fråga om för- Reservation.
läggningen af den allmänna lagstiftningen rörande såväl ideella
som ekonomiska föreningar anfört en afvikande mening samt förklarat
sig anse, att denna lagstiftning till öfvervägande grad har en sådan ka¬
raktär, att anledning saknas att lägga densamma till socialförvaltningen.
Det intima samband, som förefinnes och otvifvelaktigt äfven framdeles bör
finnas mellan lagstiftningen om ekonomiska föreningar och lagstiftningen
om aktiebolag, synes enligt reservanternas mening äfven föranleda, att
lagstiftningen om bägge dessa former af sammanslutning bör ligga under
samma departement. »Det kan nämligen» — anföra reservanterna vidare
— »ej förbises, att föreningsformen i väsentlig grad låter sig använda
för drifvande af samma arter af rörelse och verksamhet som aktiebo¬
lagsformen, samt att en tendens är för handen i den riktning, att äfven
rena affärsföretag, ofta af betydande omfattning, begagna sig af förenings¬
formen».
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 82 höft. (Nr 108.)
12
90
Kxmgl. Majdi nåd. proposition Nr 108.
Sakkunniga. Kommittéernas nu omförmälda framställningar i fråga om före-
ningsväsendet hafva från de sakkunnigas sida i allmänhet ej gifvit an¬
ledning till erinran. I fråga om lagstiftningen rörande föreningsvä-
sendet hafva emellertid de sakkunniga erinrat, att den af kommittéernas
flertal omfattade åsikten, att denna lagstiftning skulle handhafvas af social¬
styrelsen, hvilade på den förutsättningen, att nämnda styrelse skulle äga
det direkta stödet af ett departementskansli, organiseradt i enlighet med
de af departementalkommitterade uppställda allmänna grunder. Då denna
förutsättning — fortsätta de sakkunniga — nu ej föreligger och då ur
lagteknisk synpunkt ett nära samband obestridligen förefinnes mellan
aktiebolagslagen och den hittills gällande lagstiftningen på föreningsvä-
sendets område, lärer justitiedepartementet tillsvidare böra bibehållas vid
sina nuvarande uppgifter med afseende å föreningslagstiftningen, hvarvid
emellertid socialstyrelsens medverkan själffallet bör anlitas för att med
afseende å lagstiftningens sakinnehåll bevaka de sociala intressen, som i
föreningsväsendet taga sig uttryck.
Beträffande registreringen af de ekonomiska föreningarna har, en¬
ligt, hvad af de sakkunniga omförmälts, från representanter för arbetar-
kooperationen gjorts gällande, att en centralisering af registreringen vore
nödvändig för åvägabringande af enhetlighet med afseende å förenings¬
lagens tillämpning och en sakkunnig ledning för föreningarna i registre-
ringsärenden, samt att dessa syften lättast skulle vinnas därigenom, att
registreringen af samtliga ekonomiska föreningar (både jordbruks- och
arbetarkooperation), jämte all statistik på området, förlädes till social¬
styrelsen. De sakkunniga hafva i detta hänseende förordat, att en utred¬
ning omedelbart anordnas för att redan till nästa år kunna föreligga,
huruvida den ifrågasatta centraliseringen skulle medföra öfvervägande för¬
delar samt hvilka kostnader därmed skulle blifva förenade. Om häraf
skulle framgå, att registreringen bör centraliseras till en myndighet, bör
denna enligt de sakkunnigas tanke gifvetvis blifva socialstyrelsen. Vid
den ifrågaställda utredningen bör ock tagas i öfvervägande det från koo-
perationshåll framställda förslaget, att icke allenast statistiken öfver arbe-
tarkooperationen, utan äfven öfrig kooperationsstatistik må utarbetas af
socialstyrelsen.
Myndigheter Frågorna om föreningsväsendet hafva berörts i yttrandena från
°rationer" kommerskollegium, kooperativa förbundet och Sveriges handt-
verksorganisation. Den sistnämnda uttalar sig för, att statistiken rörande
de ideella föreningarna förlägges till socialstyrelsen, samt häfdar tillika
den, äfven af kommittéerna och de sakkunniga omfattade åsikten, att
»rent speciella ärenden för särskilda slag af dylika föreningar böra hänföras
91
Kungl. Maj:ta nåd. proposition Nr 108.
under den förvaltning, som har till uppgift att bevaka dithörande intressen»,
sålunda i förekommande fall äfven socialstyrelsen. Kooperativa förbun¬
det förklarar sig — efter att hafva redogjort för den kooperativa rörel¬
sens omfattning samt dess viktiga sociala uppgifter — vilja »på det kraf¬
tigaste understryka behofvet af en centraliserad och enhetlig handläggning
af samtliga sociala ärenden» samt uttalar »den förhoppningen, att denna
reform måtte kunna i sina hufvuddrag genomföras redan vid innevarande
års Riksdag». Förbundet framhåller vidare, att kooperationen under inga
förhållanden bör få hänföras till handelsförvaltningen. Därefter öfvergår
förbundet till frågan om registreringen samt utvecklar skälen för, att
denna centraliseras hos en enda myndighet, nämligen den blifvande social¬
styrelsen såsom varande »det bästa tänkbara forum». Förbundet uttrycker
ock sin tillfredsställelse öfver, att de sakkunniga upptagit detta från koo-
perationshåll framställda yrkande, men anser den af de sakkunniga föror¬
dade utredningen, som borde föregå en dylik anordning, icke böra blifva
mera omfattande än att den kunde omedelbart verkställas och beslut om
reformens genomförande sålunda redan i år blifva fattadt. För att styrka
denna sin uppfattning samt påvisa reformens ändamålsenlighet, de obe¬
tydliga kostnader densamma skulle åsamka statsverket o. s. v., lämnas en del
värdefulla bidrag till en sådan utredning, hvarefter göres följande uttalande:
»Skulle någon direkt ökning i statsverkets kostnader för registreringen upp¬
komma genom centraliseringen, torde denna, med hänsyn till hvad vi förut an¬
fört, blifva högst obetydlig och mångdubbelt uppvägas dels af tidsbesparingen
hos de nuvarande registreringsmyndigheterna och dels af den ökade rättssäker¬
het, som skulle uppstå genom enhetlig och sakkunnig behandling af stad-
gefrågor». För uppgiften torde, påpekas det, endast en tjänsteman erfor¬
dras, hvilkens arbetskraft dock icke behöfde tagas i anspråk enbart för
denna uppgift. Något hållbart skäl för att till nästkommande riksdag
uppskjuta förslaget om registreringens centralisering synes därför förbun¬
det, som näinndt, ej föreligga. Däremot medgifves, att det från koope-
rationshåll framställda förslaget om förläggande till socialstyrelsen af hela
statistiken öfver ekonomiska föreningar tarfvar eu ytterligare utredning
och därför måste anstå till år 1913. »Den kooperativa verksamhetens
snabba utveckling» — slutar förbundet — »och dess sociala betydelse
skulle enligt vår mening fullt motivera upprättande inom socialstyrelsen
af eu särskild byrå för dithörande ärendens behandling». Emellertid har
förbundet ansett sig nu ej böra framställa ett sådant kraf, utan inskränker
sig till att påyrka, att kooperationen åtminstone erhåller en representant
inom ett af de föreslagna sociala råden.
92
Departe¬
mentschefen
4. Emigra¬
tionen.
Kommit¬
téerna.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
Gent emot kooperativa förbundets yrkande, att registreringen af eko¬
nomiska föreningar måtte genast från början öfverlämnas åt socialstyrelsen,
uttalar kommerskollegium som sin åsikt, att den närmare utredning
härutinnan, som föreslagits af de sakkunniga, bör föregå vidtagandet af
ifrågavarande anordning och verkställas. af socialstyrelsen, helst som frå¬
gans afgörande härigenom skulle behöfva uppskjutas endast ett år.
Socialstyrelsens befattning med ärenden rörande föreningsväsendet
■synes mig tillsvidare böra begränsas på sätt de sakkunniga och kommers¬
kollegium föreslagit, nämligen till de utredningar på området, som nu
påhvila kommerskollegium samt i öfrigt kunna blifva anbefallda. Det
af kooperativa förbundet framställda önskemålet om centralisering till
socialstyrelsen af registreringen af föreningar för ekonomisk verksamhet,
anser visserligen äfven jag, i likhet med de sakkunniga, vara förtjänt af
beaktande, men finner jag tillika, liksom kommerskollegium, att en utred¬
ning bör föregå vidtagandet af en sådan anordning — därvid bland annat
länsstyrelsernas mening bör inhämtas — hvilken utredning ej nu kunnat
medhinnas. Efter det ifrågavarande utredning, afseende jämväl frågan om
kooperationsstatistiken i dess helhet, igångsatts och afslutats, lärer jag bli
i tillfälle anmäla denna fråga till vidare beslut af Kungl. Maj:t.
Jag instämmer äfven med de sakkunniga däri, att lagstiftningen på
föreningsväsendets område, där den är af civillags natur, tillsvidare bör
förblifva hos justitiedepartementet, ehuru gifvetvis där handläggas i sam¬
råd med civildepartementet och socialstyrelsen. Till sist vill jag, för undan¬
röjande af hvarje missuppfattning af förslagets innebörd, äfven för min
del hafva understrukit att, äfven om civildepartementet och socialstyrelsen
i eu framtid skulle erhålla den af de båda kommittéerna föreslagna, mera
vidsträckta befattningen med föreningsväsendets angelägenheter, denna
dock icke skall sträcka sig längre än till ärenden af allmän art (lagstift¬
ning, registrering, statistik o. s. v.), och att sålunda för de olika grupperna
mera speciella ärenden (understöd, reglementen etc.) fortfarande böra hän¬
föras till de departement och andra förvaltningsorgan, som däraf omedel¬
bart beröras (sålunda i vissa fall äfven civildepartementet och socialstyrelsen).
Då frågor rörande emigrationen, Indika för närvarande handläggas i
civildepartementet, i vårt land äro af stor social betydelse och böra göras
till föremål för ingående uppmärksamhet, hafva kommittéerna ansett,
att dessa ärenden böra ses i sammanhang med andra tidens sociala före¬
teelser och därför läggas till den sociala ärendesgruppen.
Genom statistiska centralbyråns försorg offentliggöras för närvarande
eu del preliminära uppgifter om utvandringen, Indika till ämbetsverket
93
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
insändas från vissa lokalmyndigheter (äfvensom från Norges statistiska cen¬
tralbyrå). Jämväl insamlandet och publicerandet af dessa preliminära upp¬
gifter föreslås af kommittéerna skola öfvertagas af socialförvaltningen, då
dessa löpande uppgifter om den aktuella utvandringen vid hvarje tidpunkt
höra stå till det ämbetsverks direkta förfogande, som i öfrigt handhar hit¬
hörande ärenden. Den egentliga emigrationsstatistiken däremot, hvil¬
ken nära sammanhänger och erhålles i samband med det befolkningssta-
tistiska arbetet, bör framgent som hittills handhafvas af statistiska central¬
byrån.
Vissa på kommerskollegii utrikesbyrå nu ankommande åligganden
med afseende å tillsynen öfver de agenter, som verka i emigra-
tionssyfte in. in. (meddelande af tillstånd att verka som utvandraragent,
förordnande om säkerhets ställande af dylik agent in. in.) böra ock på
grund af ärendenas omedelbara samband med emigrationsspörsmålet öfver-
flyttas till socialstyrelsen, till hvilken ock enligt kommittéernas förslag de
härmed besläktade ärendena angående kommissionärer för platsanvisning
samt arbetsförmedlingsfrågan i sin helhet skulle förläggas.
De sakkunniga hafva beträffande förevarande spörsmål icke haft Sakkunniga.
någon erinran att framställa mot de af kommittéerna gjorda uttalanden
och förslag.
Med afseende å frågan om emigrationsärendenas förläggning till Myndigheter
socialstyrelsen föreligger ett utlåtande från nationalföreningen mot0™ i1.a>rPora-
emigrationen, hvarjämte kommerskollegium och statistiska cen- l0ner-
träl byrån yttrat sig om hvar sin speciella del af frågan.
Nationalföreningen mot emigrationen erinrar till eu början att,
»om ock emigrationen i första rummet är förorsakad af ekonomiska för¬
hållanden, så måste den dock i väsentlig män betraktas och behandlas som
en social fråga — och som sådan en af våra största.» Äfven om åt¬
skilliga af de åtgärder, som kunna verka till emigrationens förebyggande
(jordbrukets utveckling, stärkande af industriens konkurrenskraft o. s. v.)
gifvetvis måste ankomma på andra och olika statsorgan — åtgärder som
endast i mindre mån kunna fullföljas,under hänsyn till själfva emigra-
tionsproblemet — vill det dock synas föreningen, att den sammanhållande led¬
ningen och initiativet för de statliga sträfvandena till emigrationens förebyg¬
gande lämpligast böra förläggas till den myndighet, som i allmänhet äger
att företräda det sociala arbetet i landet, på hvilken myndighet äfven an¬
kommer åtskilliga direkta uppgifter, som stå i nära samband med emigra¬
tionsspörsmålet. Visserligen anser föreningen, att emigrationsfrågorna, på
grund af sin omfattande betydelse och säregna karaktär, icke kunna komma
fullt till sin rätt med den ställning inom socialstyrelsen, de enligt för-
94
Kungl. Maj ds nåd. 'proposition Nr 108.
Departe¬
mentschefen
5. Bostads¬
frågan, !ef-
nadskost-
slaget skulle komma att intaga, men uttalar likväl, att »med den föreslagna
organisationen, genom hvilken emigrationsfrågan så att säga insattes i sin
naturliga miljö, är dock den första förutsättningen gifven för en utveck¬
ling, som småningom ger denna fråga den ställning den bör äga som en
statsangelägenhet af synnerlig betydelse».
Kommerskollegium vitsordar lämpligheten af, att den befattning
med utvandringsärenden (utvandraragenter m. m.), som jämlikt nådiga
förordningen den 4 juni 1884 utöfvas af kollegium, i lämplig utsträckning
öfverflyttas på socialstyrelsen, hvarigenom ifrågavarande ärenden skulle
komma att tillhöra samma myndighet, som handhar de med einigrations-
spörsmålen så nära sammanhörande ärendena angående arbetsmarknadens
läge, arbetslöshet, offentlig arbetsförmedling, platsanskaffning o. s. v. Statis¬
tiska centralbyrån åter afstyrker förslaget, i hvad det afser att de inkom¬
mande preliminära uppgifterna angående emigrationen öfver vissa ham¬
nar, hvilka uppgifter nu ingå till centralbyrån och publiceras i Post- och
inrikestidningar, i stället skulle insändas till och handläggas af socialstyrel¬
sen. Detta centralbyråns yrkande är, enligt hvad det vill synas, förnäm¬
ligast grundadt på dess uppfattning om det »principiellt oriktiga» uti »att
fördela en statistik öfver samma ämne på två myndigheter».
Emigrationsärendena i allmänhet anses, som bekant, redan nu till¬
höra civildepartementet. Enligt min åsikt bör ock socialstyrelsen omedel¬
bart vid sitt upprättande tilläggas den befattning med emigrationsärendena,
som med de båda kommittéernas och de sakkunnigas förslag afses. Jag
kan sålunda icke finna de af statistiska centralbyrån anförda invändnin¬
garna uti den i och för sig helt obetydliga detaljfrågan om de preliminära
emigrationsrapporternas inlämnande till socialstyrelsen böra tillmätas af¬
görande betydelse i ett fall som detta. Tydligt är nämligen att, när ett
förvaltningsorgan på området nu inrättas, dessa uppgifter närmast böra
vara af intresse för detta och följaktligen böra dit ingå. Kunna emeller¬
tid uppgifterna i fråga sedermera vara till gagn för centralbyrån viddess
utarbetande af emigrationsstatistiken, hvilken som bekant står i nära sam¬
band med befolkningsstatistiken, lärer hinder ej möta för, att desamma
efter hvarje års utgång eller tidigare efter hand af socialstyrelsen öfver-
lämnas till centralbyrån. Slutligen vill jag, med instämmande uti hvad
nationalföreningen mot emigrationen därom anfört, framhålla, att social¬
styrelsen säkerligen med tiden blir tilldelad vidgade uppgifter beträffande
emigrationen.
Kommittéerna hafva påvisat, hurusom åstadkommandet af goda och
billiga bostäder utgör en af de viktigaste betingelserna för höjandet af
Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 108. <)5
störa samhällslagers allmänna ställning samt skyddandet af deras kropps¬
liga och moraliska sundhet. Bostadsfrågan måste därför efter kommitté¬
ernas uppfattning betraktas såsom en af våra viktigaste sociala angelägen-
heter och följaktligen hänföras till socialförvaltningen. Om ock statens
uppgifter med afseende å bostadsfrågan såsom socialt problem hittills varit
synnerligen begränsade och hufvudansvaret för den lokala bostadspolitiken
taller på kommunerna, böra sålunda, i den mån statsingripanden i framtiden
påkallas i fråga om bostadsinspektion, bostadsförmedling in. fl. frågor,
detta närmast blifva den sociala förvaltningens sak. Otvifvelaktigt komma
ock störa anspråk att under den närmaste tiden ställas på socialförval t-
ningen i fråga om utredandet af bostadsfrågan, iakttagandet af utländska
åtgärder på området samt tillhandahållandet af upplysningar till kommuner
korporationer och enskilda.
De för bostadsfrågan synnerligen viktiga grupper af ärenden, som
regleras genom byggnads- och brandstadgan, stadsplanelagen samt hälso¬
vårdsstadgan för rikets städer, hafva emellertid kommittéerna på grund
åt dessa ärendens speciella natur ansett böra omhändertagas af de andra
förvaltningsorgan, som i dessa afseenden äro särskildt sakkunniga.
Kommittéerna hafva påpekat, att statsmakterna på ett särskildt om¬
råde af. bostadsfragan vidtagit omfattande positiva åtgärder, nämligen
genom sin ecjiicLhemslanevevltSQjiiihet* Med afseende härå hafva kommittéerna
fiamkastat den tanken, att i stället för den nuvarande egnahemslånefonden
rnilken är afsedd att underlätta tillkomsten å landsbygden eller å till
stad hörande område, för hvilket stadsplan icke blifvit fastställd, af egna
hem, vare sig såsom jordbrukslägenheter eller såsom bostadslägenheter
borde bildas två särskilda fonder, en för jordbrukslägenheter och en
för bostadslägenheter, såväl å landsbygden som i städerna. De med först-
nämnda fond sammanhängande ärenden borde då handhafvas af jordbruks-
administrationen, under det ärendena angående egna hem för bostadslägen¬
heter skulle läggas under den sociala förvaltningen. Kommittéerna håfva
emellertid härvid fäst uppmärksamheten därå, att för vidare åtgärders vid¬
tagande i detta afseende till äfventyr torde böra afvaktas resultaten af
den för hithörande ärenden den 20 januari 1911 anordnade särskilda ut¬
redningen.
Under åtskilliga år hafva.— erinra kommittéerna — af kommers-
kollega arbetsstatistiska afdelning inhämtats och offentliggjorts uppgifter
om lefnadskostnader in. in. å ett antal orter i riket. Det har synts korn-
mitteerna vara synnerligen angeläget, att hela spörsmålet om lefnadskost-
naderna upptages till allsidig belysning snarast möjligt. Att detsamma
på grund af sin natur och de hithörande frågornas beskaffenhet är eu
Kommitté¬
erna.
96
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
social angelägenhet och följaktligen bör anförtros åt den sociala förvaltningen,
har synts kommittéerna endast behöfva konstateras. För socialförvaltningen
bör undersökandet af arbetarnas lefnadskostnader blifva af alldeles särskild
betydelse så till vida, som endast på detta sätt tillförlitliga upplysningar
kunna vinnas om våra arbetares lefnadsstandard, hvilkens upprätthållande
och höjande måste vara ett synnerligen viktigt sträfvande för den sociala
förvaltningen. 1 x ,
Sakkunniga. De sakkunniga hafva instämt i kommittéernas förslag beträttande
såväl bostadsfrågan i allmänhet som speciellt egnahemsfrågan. Icke heller
hafva de haft något att erinra mot hvad kommittéerna anfört med afseende
å frågan om lefnadskostnaderna o. d. .
Korpora- ‘ I denna fråga har uttalande ytterligare gjorts endast af national-
tioner. föreningen mot emigrationen, som understryker, att hvad betiäffai »egna
hemslånerörelsen för bostadsändamål och i sista hand bostadsfrågan i dess
helhet måste gifvetvis denna vara föremål för särskild! intresse från den
myndighet, som skall närmast omhändérhafva de mindre bemedlades ange¬
lägenheter». Föreningen tillägger emellertid en erinran därom, att en af
d<” viktigaste förutsättningarna för denna gren af byggnadsverksamheten
är en tryggad tillförsel af relativt billigt kapital, samt att för detta, ända¬
mål torde kräfvas en under statskontroll stående bankmässig organisation,
»åt hvilken gifvetvis måste förbehållas en afsevärd andel af ledning och
rätt till initiativ på detta område». Äfven med afseende a statens upp¬
gifter beträffande bostadsfrågan har föreningen till sist framhållit, att
socialstyrelsen inom en nära framtid för deras handläggning torde böra
utrustas med särskilda arbetskrafter.
Departe- I hvad sålunda blifvit anfördt angående ärenden rörande bostads-
mentschefen. vi^scn, lefnadskostnader m. m. kan jag i allt väsentligt instämma. Dessa
ärenden tillhöra redan nu i allmänhet civildepartementet och den sociala
förvaltningen, hvadan socialstyrelsens öfvertagande af befattningen med
dessa ärenden, i den utsträckning nu föreslagits, synes mig vara helt natur¬
ligt. Förutom de fortlöpande undersökningarna på området, hvilka med
arbetsstatistiken i öfrigt skola tillkomma socialstyrelsen, lärer dit äfven
böra öfverföras befattningen med de bostadsutredningar, som nu jämlikt
Kungl. Maj:ts beslut den 22 januari 1912 pågå inom kommerskollegium
för bostadskominissionens räkning. Därtill torde inom en nära framtid
komma verkställandet af de omfattande lefnad skostnads utredningar,
hvartill ett fullständigt program nu föreligger utarbetadt, att inom kort
föreläggas Kungl. Maj:t till pröfning. Att så länge den nuvarande egna
hemslånefonden ej är, på sätt kommittéerna ifrågasatt, delad, hela egna-
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108. 97
hemslåneverksamheten bör fortfarande tillhöra jordbruksdepartementet,
synes mig uppenbart.
Slutligen vill jag, med anledning af hvad nationalföreningen mot
emigrationen därom andragit, hafva uttalat att, om och när en under
statskontroll ställd bankmässig institution för bostadslån kan blifva upp¬
rättad, en dylik funktion gifvetvis icke kan eller bör tilldelas socialstyrel¬
sen. Dylika uppgifter måste helt naturligt, liksom på socialförsäkrings¬
området, tilläggas särskilda, ulanför den högsta förvaltningen anordnade
anstalter för bedrifvande af den ifrågak om mande verksamheten.
Kommittéerna hafva vidare förutsatt, att äfven andra sociala frågor^, öfriga
än de af dem i det föregående berörda skola inom en snar framtid fram- ^enden
tråda och påkalla statens uppmärksamhet. \ idare påpekas, hurusom spörs- Kommitté
mål, . hvilka för närvarande anses böra väsentligen bedömas ur speciellt erna-
fackliga och tekniska synpunkter, snart nog kunna antaga en så öfver¬
vägande social prägel, att deras öfverförande till den sociala förvaltningen
kan däraf påkallas. Kommittéerna hafva därför såsom sin uppfattning ut-
talat, att jämväl sådana i det föregående icke angifna frågor, som till sin
natur äro öfvervägande sociala och som icke tillagts minan förvaltning,
böra handläggas af den sociala förvaltningen.
De sakkunniga hafva häremot icke haft något att erinra. Sakkunniga.
Icke heller i flertalet yttranden öfver förslaget förekomma i denna Korpora-
del några erinringar. Endast svenska arbetsgifvareföreningarnas tioner'
förtroenderåd har ansett, att gränserna för den blifvande socialsty¬
relsens verksamhetsområde äro »tämligen sväfvande angifna», hvilket äf¬
ven förtroenderådet till en de! finner helt naturligt, eftersom »lagstift¬
ningen ännu icke är färdig i fråga om eu del ärenden, som väntas för¬
lagda till socialstyrelsen». Men äfven med beaktande af denna omstän¬
dighet sj nes det förtroenderådet, som om ett mera noggrant angifvande
af socialstyrelsens kompetens skulle vara möjligt och önskligt. Ty »att
efter uppräknande af vissa ärenden förlägga till socialstyrelsen äfven so¬
ciala frågor i öfrigt, såvida de icke tillhöra annan myndighet, är», efter
dess mening, »allt för obestämdt, då någon vedertagen tolkning af be¬
greppet sociala frågor icke lärer förefinnas, utan hvad som är dit att
hänföra blir till stor del beroende på den individuella uppfattningen».
I likhet med de båda kommittéerna och de sakkunniga finner äfven Deporte¬
ring för niin de! det vara att förutse, att tid efter annan nya spörsmål afmentschefen-
så uteslutande eller öfvervägande social innebörd kunna komma att fram¬
träda och andra redan förefintliga erhålla en så förändrad karaktär mot
den de nu äga, att deras öfverförande till den sociala förvaltningsgruppen
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 82 käft. (Nr 108.) 13
98
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
däraf kan påkallas. Hvad särskild! beträffar svenska arbetsgivareförenin¬
garnas förtroenderåds mening, att beteckningen »sociala frågor i öfrigt»
är alltför obestämd, vill jag endast erinra, att motsvarande beteckning
»andra sociala frågor» ända sedan år 1900 förefunnits uti gällande departe-
mentalstadga bland ärenden tillhörande civildepartementet, utan att veter¬
ligen hittills erinran gjorts mot densamma eller någon olägenhet. dåra!
förorsakats. Om uti instruktionen för ett sådant verk som socialsty¬
relsen dess skyldighet att handlägga sociala ärenden, då de icke till¬
höra annan myndighet, uttryckligen angifves eller icke, synes mig dock
vara tämligen likgiltigt, eftersom dylikt ärende väl i alla händelser lärer
komma att där få handläggas.
Då fråga blir om affattande! af socialstyrelsens instruktion, skall jag
emellertid ägna denna fråga all tillbörlig uppmärksamhet samt därvid
föreslå Kungl. Maj:t att däri, så noggrant ske kan. angifva socialstyrelsens
befogenheter och skyldigheter.
7. Ärenden, Kommittéerna hafva därjämte haft under öfvervägande, huruvida eu
som icke (jgi an(4ra ärendesgrupper, i hvilka sociala moment ingå, böra öfverföras
tursocial till socialförvaltningen eller ej, men på anförda skal (sid. 128, 134,
förvar- ^39 och 140 i kom mittebetänkandet) förklarat sig anse, att ingen åt
Kommit- dessa grupper för närvarande bör dit öfverflyttas. De åsyftade årendes-
téema. grupperna angå: lösdriftjärlagstiftning, folkbildningsverksamhet o. d., yrkes¬
undervisning, befrämjandet af sparsamhet, lotterilagstiftning, truster och kar¬
teller äfvensom lagstiftning rörande immigration.
De sak- De sakkunniga hafva biträdt kommittéernas förslag i fråga om nu
kunniga, omförmäla ärendesgrupper.
Departe- De båda kommittéernas och de sakkunnigas förslag, att ingen af
mentschefen. 0fvan angifna ärendesgrupper nu skall tilltöras socialförvaltningen, biträder
äfven jag. Något vidare utöfver hvad från deras sida anförts har jag ej
heller att tillägga annat än en erinran därom, att vederbörande departe¬
ment och förvaltningsorgan, hvilka handläggningen af ifrågavarande ären¬
den tillkommer, i förekommande fall höra anlita erforderligt samråd med
och biträde från civildepartementet och socialstyrelsen.
e) Social Kommittéerna hafva framhållit, hurusom den arbetsstatistiska afdel-
npplysning ningen alltifrån sin tillkomst i stor omfattning anlitats såsom allmän social
°sentation. upp lysning sby rå. En ganska väsentlig del af afdelningens tid har sålunda
Kommitté- tagits i anspråk för utförande af utredningar samt meddelande af upplysningar
erna" i ämnen, som falla inom det sociala området, till regering och riksdag, kom-
99
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
mitteer, arbetsgifvares och arbetares organisationer samt institutioner, kom¬
muner, enskilda personer etc. En liknande informationsverksamhet har äfven
utöfvats gent emot utlandet, visserligen af mindre omfattning, men likväl
både betydelsefull och arbetskräfvande. I sådant afseende är särskildt att
märka uppgiften att, då så påkallas, verkställa utredningar för främmande
statsmyndigheters räkning. 1 samband härmed erinras äfven om det sti¬
gande behofvet af att vid internationella eller nordiska kongresser, konfe¬
renser, utställningar o. d., som behandla olika sociala frågor, tillhandahålla
redogörelser för dessa frågors läge i vårt land.
Kommittéerna, soin funnit det synnerligen angeläget, att särskildt på
detta område tillgång finnes till upplysningar för intresserade myndigheter,
korporationer och enskilda, såväl in- som utländska, hafva för sin del för¬
ordat, att socialförvaltningen tillhandagår med dylik information,
i den utsträckning, som förhållandena medgifva.
Kommittéerna hafva i samband härmed framhållit vikten af, att so¬
cialförvaltningen sättes i tillfälle att såväl inhämta som meddela person¬
lig information vid in- och utländska kongresser, konferenser, utställningar
och dylika sammanträffanden af personer, som verka på det sociala området.
Slutligen hafva kommittéerna erinrat därom att, liksom den sociala
förvaltningen kommer att tagas i anspråk såsom upplysningsbyrå af so¬
ciala institutioner och organisationer inom landet, densamma själffallet
måste i hög grad anlita deras tillmötesgående och medverkan inom om¬
rådet af deras verksamhet och resurser, särskildt med afseende å till¬
handahållandet af för olika sociala utredningsarbeten erforderliga priraär-
uppgifter.
De sakkunniga hafva jämväl betdnat vikten af de synpunkter, som Sakkunniga.
af kommittéerna i dessa afseenden gjorts gällande, samt uttalat, att med
tillkomsten åt ett särskildt verk för sociala ärenden klufven på detta verk
i egenskap af social upplysningsbyrå helt visst komma att än mer växa.
De sakkunniga hafva ock velat erinra, att upprättandet af eu
socialstyrelse och denna statsinstitutions deltagande uti arbetet och dess
medverkan på olika sociala områden ingalunda komma att öfverflödiggöra
eller kringskära det nyttiga arbete på flera af dessa områden, som nu
utföres af olika statliga och kommunala myndigheter, föreningar och
enskilda. Tvärtom bör äfven mellan dessa och det blifvande statsorganet
icke allenast etableras det intimaste samarbete utan ock i åtskilliga fall
äga rum en naturlig arbetsfördelning, därvid den ledande principen bör '
vara, att andra och större uppgifter icke öfvertagas af statsorganet än som
under gifna förhållanden pröfvas erforderligt och lämpligt. Den ledning
och kontroll, som staten på vissa af dessa områden nu eller framdeles kan
100
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
finnas böra utöfva genom ett sitt sakkunniga organ, bör ock i väsentlig
mån erhålla karaktären af ett förtroendefullt samarbete med dem, som
i sitt eget välförstådda intresse äro af densamma berörda.
Korpora- I flera af de afgifna yttrandena öfver förslaget har vitsordats veder-
tioner. Ijörande korporationers önskan och villighet att samverka med det nya ämbets¬
verket. I sådan riktning hafva sålunda uttalanden gjorts af centralför¬
bundet för socialt arbete, nationalföreningen mot emigrationen,
kooperativa förbundet, Sveriges nykterhetssällskaps representant¬
församling, Sveriges handtverksorganisation och svenska arbets¬
givareföreningarnas förtroenderåd. För en del af dessa uttalanden har
redan i annat sammanhang redogjorts. Ur de öfriga må här särskildt omför-
mälas, att svenska arbetsgifvareföreningarnas förtroenderåd förkla¬
rat sig »instämma i hvad som blifvit yttrat om önskvärdheten af ett samarbete
mellan socialstyrelsen samt representanterna för arbetsgifvare och arbetare.
I fall, såsom rådet hoppas, en fullt opartisk karaktär kommer att förefinnas hos
socialstyrelsen, är rådet också öfvertygadt om, att arbetsgifvarnas olika kor¬
porationer skola låta sig angeläget vara att genom ett beredvilligt meddelande
af äskade upplysningar, statistiska uppgifter o. dyl. tillhandagå socialstyrel¬
sen.» Och ur centralförbundets för socialt arbete tämligen utförliga
uttalanden i denna del må följande utdrag anföras: »Det torde således böra
komma att framstå såsom en angelägen plikt för representanterna såväl
för det föreslagna statsorganet som för det frivilliga sociala arbetet att
sinsemellan ej blott, om så kan blifva nödvändigt, afgränsa de olika om¬
rådena för deras respektive verksamhet utan ock framför allt att åstad¬
komma det närmaste samarbete till ömsesidig båtnad och till gemensamt
gagn för de sociala spörsmålens lyckliga utvecklingsgång i vårt land.»
Nationalföreningen mot emigrationen, för att anföra ännu ett exem¬
pel, uttalar sin »förhoppning om, att den föreslagna styrelsen, om den blir
verklighet, skall låta sig angeläget vara att förtroendefullt stödja och till
det allmännas bästa utnyttja det frivilliga arbete, som redan med fram¬
gång påbörjats inom de här berörda verksamhetsområdena». Äfven i detta
sammanhang må slutligen erinras om Sveriges nykterhetssällskaps
representantförsamlings uttalande, att »genom sådan liflig förbindelse
med nykterhetsrörelsen socialstyrelsen helt visst skall kunna vinna de
syften, för hvilka den är afsedd».
Departe- Utöfver hvad i denna del blifvit föreslaget och anfördt synes mig
mentichefen.n^g0^ vidare vara att från min sida tillägga, utan uttalar jag därtill
min fulla tillslutning. Till frågan om socialstyrelsens nära kontakt med
det praktiska lifvet och samarbete med dem, som beröras af de olika so¬
ciala spörsmålen, får jag i det följande tillfälle att återkomma.
101
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
De ärenden, som enligt min mening närmast böra tilläggas den
nu till upprättande ifrågasatta, mera enhetliga socialförvaltningen (civil¬
departementet och socialstyrelsen) — vare sig i sin helhet eller i ofvan
för hvarje slag af ärenden angifven, mer eller mindre begränsad
omfattning — äro sålunda följande:
a) arbetarfrågor i allmänhet.
1. förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare: arbetsaftal och kol-
lektivaftal, arbetskonflikter, medling och skiljedom i arbetstvister, arbets-
gifvar- och arbetarorganisationer o. s. v.;
2. arbetsmarknaden och arbetsförhållanden: arbetsmarknadens läge,
offentlig och enskild arbetsförmedling, den maritima arbetsförmedlingen,
arbetslöshet, utländsk arbetskrafts användande inom landet o. s. v. Jfr ock
under b), c) och d).
b) arbetarskydd (och yrkesinspektion):
Skydd mot yrkesfara o. d., minderårigas och kvinnors användande i
arbete, arbetshygien, hvilotid, arbetstidens längd och fördelning, arbetslön,
hemindustriellt arbete o. s. v. Jfr ock under a), c) och d).
c) socialförsäkring:
1. sjukförsäkring och sjukkasseväsendet (samt moderskapsförsäkring);
2. olycksfallsförsäkring och ersättning för olycksfall i arbete;
3. ålderdoms- och invaliditetsförsäkring;
4. öfrig socialförsäkring. Jfr ock under a), b) och d).
d) öfriga sociala frågor.
1. allmän fattigvård — från den tidpunkt Kungl. Maj:t bestämmer
— fosterbarnsvärd och vissa i samband därmed stående frågor;
2. nykterhetsverksamheten ,•
3. föreningsväseruiet;
4. emigrationen och tillsynen öfver utvandraragenter;
5. bostadsväsen, lefnadskostnader o. d.;
6. sociala frågor i öfrigt (äfven sådana, som tillhöra annat departe¬
ment, då civildepartementets, resp. socialstyrelsens medverkan i förekom¬
mande fall påkallas). Jfr ock under a), b) och c).
e) social upplysning och representation.
Sam inan-
fattning af
socialsty¬
relsens
ärendes-
grupper.
102
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
Erforder- I detta sammanhang vill jag slutligen erinra därom att, för såvidt
li9an{ör{?tt'här föreliggande förslag kommer till utförande och sålunda vissa för när-
ändrmgar. varande till andra departement eller centrala ämbetsmyndigheter nu hö¬
rande uppgifter öfverfiyttas till civildepartementet, resp. socialstyrelsen,
detta äfven bör komma till uttryck genom en del smärre författningsänd¬
ringar. Då ifrågavarande författningar i några fall tillkommit under
Riksdagens medverkan, torde Kungl. Maj:t till Riksdagen aflåta pro¬
position om erforderliga ändringar, hvarom jag kommer att hos
Kungl. Maj:t göra särskild framställning. De lagar, hvari ändringar
sålunda böra ske, äro följande: lagen angående minderårigas och kvin¬
nors användande till arbete i industriellt yrke den 17 oktober 1900
(hvilken lag, för den händelse i år ny lagstiftning om arbetarskydd
blir genomförd, kommer att ersättas af den nya lagen); lagen angående
medling i arbetstvister den 31 december 1906 och lagen angående förbud
mot kvinnors användande till arbete nattetid i vissa industriella företag
den 20 november 1909. I samtliga dessa tre fall gäller det endast att
på socialstyrelsen få Överflyttad kommerskollegii befattning med vissa
ärenden enligt dessa författningar.
Eventuella ärendesförflyttningar från civildepartementet.
Departe- Vid mitt första framförande af denna organisationsfråga inför
mentschefen. Kullgl. Maj:t den 30 december 1911 förutsatte jag, att i sammanhang
med den öfverflyttning af ärenden till civildepartementet, som blefve
en följd af den nya socialstyrelsens inrättande, äfven borde tagas i öfver¬
vägande, huruvida och i hvad omfattning en utflyttning af andra ären¬
desgrupper från civildepartementet till andra departement samtidigt där¬
med kunde äga rum.
Vid den undersökning, som i sådant afseende nu företagits, har
det tydligtvis icke kunnat komma i fråga att till afskiljande från civil¬
departementet föreslå någon af departementets nuvarande hufvudgrupper
af ärenden, hvilkas förläggande till annat departement eljes kunde be¬
finnas önskligt, men näppeligen lärer kunna ske förrän i samband med
eu mera genomgående omgruppering af ärendena mellan departe¬
menten eller tillkomsten åt nya departement. Ett eventuellt afskiljande
af ärenden från civildepartementet har sålunda kunnat tänkas nu ifråga¬
komma endast beträffande sådana, som icke tillhöra de stora huivud-
grupperna och Indika redan nu lika naturligt eller kanske till och
med naturligare kunde hänföras till annat departement. Sådana i de-
Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
103
partementalstadgan under civildepartementet särskild! omnämnda ären¬
den äro: ärenden rörande 1) »andra elektriska'anläggningar» (än järn¬
vägar, spårvägar, telegraf och telefon), 2) eldfarliga oljor samt explosiva
varor och dylikt, 3) riksgränsen och 4) lapparnas särskilda ställning. Inom
gruppen »öfriga civila ärenden», hvilka icke enligt departementalstadgan
tillhöra annat departement, torde ock några sådana ärenden vara att an¬
träffa. De under 1) och 2) angifna ärenden skulle sålunda kunna ifråga¬
sättas blifva öfverflyttade till finansdepartementet, de under 3) och 4) till
justitiedepartementet o. s. v.
Af dessa ärendesgrupper föranleda dock de med 2)—4) betecknade
icke något löpande arbete af betydelse, hvadan deras bortflyttning icke
skulle medföra någon större lättnad i departementets arbete. Hvad åter
beträffar ärenden om elektriska anläggningar, vore det ovedersägligen
ur flera synpunkter ändamålsenligt, om de kunde öfverflyttas till finans¬
departementet för att där handläggas tillsammans med öfriga industriella
ärenden, och att chefen för civildepartementet sålunda blefve befriad från
omsorgen om desamma. Men, bortsedt från de elektriska ärendenas omiss¬
känneliga samband med vissa andra, civildepartementet ännu tillhörande
ärenden, må uppmärksammas, att för deras handläggning nu är anställd
en särskild föredragande, med uppgift tillika att handlägga ärenden an¬
gående allmänna arbeten m. in., hvilka sistnämnda ärenden tillsvidare
böra allt fortfarande tillhöra civildepartementet. En ändrad anordning i
berörda afseende med däraf följande behof af en särskild föredragande
inom ett annat departement för ärenden angående elektriska anläggningar
skulle antagligen komma att föranleda vissa olägenheter och därjämte
äfven ökade utgifter, hvilka, då de icke äro oundgängligen nödvändiga,
synts mig böra undvikas. Någon minskning uti civildepartementets nuva¬
rande arbetskrafter skulle genom en sådan ärendesförflyttning knappast
möjliggöras. Då slutligen därtill kommer, att den lindring uti departe¬
mentschefens egen arbetsbörda, som därigenom skulle kunna beredas, icke
blefve något mera väsentlig, har det synts mig lämpligast, att nu ifråga¬
varande ärendens handläggning tillsvidare får kvarblifva i civildepartementet.
En faktor, till hvilken vid bedömande af denna fråga hänsyn bör
tagas, är äfven den, att en nu vidtagen öfverflyttning af de elektriska
ärendena till finansdepartementet knappast kan förväntas blifva annat, än
rent tillfällig. Med tillkomsten af ett handels- och industridepartement
lärer det väl nämligen vara att förutse, att de elektriska ärendenas hand¬
läggning kommer att anförtros detta.
För departementschefen vore det ock tydligen en lättnad, om han
kunde befrias från omsorgen med och ansvaret för den säregna och myc-
104
Kung!.. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
a) Departe-
mentsafdel-
ning eller
centralt
verk.
Kommit¬
téerna.
ket svårbedömda frågan om lapparnas särskilda ställning. På grund af
denna frågas nära samband med landtregeringsärendena — i viss mån äf¬
ven med de sociala spörsmålen — och då densamma näppeligen för när¬
varande torde kunna förväntas blifva bättre omhänderhafd inom något an¬
nat departement, har det dock synts mig böra vid dess nuvarande förläggning
förblifva.
Som af det anförda framgår, har granskningen i nu berörda af¬
seende gifvit till resultat, att någon afsevärdare lättnad i mängden och
mångfalden af de ärenden, som nu påhvila civildepartementet, eller några
andra fördelar af betydelse icke skulle stå att vinna genom eu öfverflytt¬
ning af några ärendesgrupper från civildepartementet till andra departe¬
ment i de få fall, där en sådan utflyttning under nuvarande förhållanden
öfver hufvud taget skulle kunna anses lämplig.
Af nu anförda skäl har det synts mig icke för närvarande
böra ifrågasättas att vidtaga någon förflyttning till annat de¬
partement af civildepartementet nu tillhörande ärenden.
Socialförvaltningens organisation och personal.
Genom den i det föregående lämnade framställningen torde vara
klargjordt, hvilka ärenden af uteslutande eller hufvudsakligen social inne¬
börd lämpligen böra tilläggas civildepartementet — där de icke redan nu
tillhöra detsamma — samt hvilka uppgifter med afseende å dessa olika
ärenden böra fyllas af den nya socialstyrelsen. Jag öfvergår därför nu
till att mera i detalj angifva, huru socialstyrelsen bör organiseras och
fungera samt hvilken personaluppsättning och hvilka anslag erfordras för
upprätthållande af styrelsens verksamhet.
Såsom redan inledningsvis erinrats, hafva de båda kommittéerna med
sitt förslag afsett, att den af dem förordade enhetliga socialförvaltningen
skulle ernås genom tillskapandet för ändamålet af en social afdelning inom
civildepartementet med den af departementalkommitterade för dylika större
departementsafdelningar föreslagna organisation och arbetsuppgift (komm.
bet. sid. 13—20). Kommittéerna hafva ock med afseende å den af dem
föreslagna socialafdelningen betonat, att — äfven om departementalkom-
mitterades förslag beträffande flertalet af de centrala verkens inflyttning
såsom särskilda afdelningar i de olika departementen icke skulle komma
till utförande på en gång eller i den omfattning, som de tänkt sig —
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
105
lämpligheten af socialförvaltningens organiserande som en departements-
afdelning syntes dem vara ställd utom allt tvifvel. Att bereda Kungl.
Maj:t och särskildt vederbörande departementschef omedelbar och direkt
tillgång till fullt sakkunniga biträden och föi-edragande i olika sociala
frågor måste nämligen, framhålla kommittéerna, vara en af de hufvud-
fordringar, som böra ställas på den nya organisationen för de sociala ären¬
denas handläggning. Då det gäller att för framtiden på ett ändamåls¬
enligt sätt tillgodose de sociala ärendenas handläggning inom statsförvalt¬
ningen, icke minst med afseende å afgöranden och initiativ från Kungl.
Maj:ts sida, måste det, anse kommittéerna, »betecknas som i hög grad
otidsenligt» att anordna organisationen efter den nuvarande gestaltningen
af vår statsförvaltning, »därvid sålunda handläggningen af regeringsärenden
ombesörj es af vederbörande departement, under det att förvaltningen i öfrigt
tillkommer ett eller flera fristående centrala verk, där sakkunskapen på
området är till finnandes». A andra sidan vilja kommittéerna ej heller
förorda, utan tvärtom på angifna grunder »på det bestämdaste afråda»
socialförvaltningens omedelbara inordnande i civildepartementet »i form åt
byråer till det antal, som nu är eller framdeles kan finnas behöflig!». Då,
såsom här, för uppgiftens handhafvande redan från början erfordrades
minst tre byråer, då de olika ärendenas inbördes samband ovillkorligen
kräfde deras sammanhållande till en enhet, då arbetsuppgifterna vidare
voro af stor räckvidd och mycket omdömespröfvande beskaffenhet, samt då
slutligen departementschefen själf uppenbarligen icke i någon större ut¬
sträckning kunde taga befattning med organiserandet och ledningen af allt
detta arbete, erfordrades tydligen, enligt kommittéernas mening, upprät¬
tandet af en särskild departementsafdelning, under en i möjligaste mån
sakkunnig chef, för denna förvaltning. Genom eu sådan anordning, anföra
kommittéerna till sist, skulle största möjliga sakkunskap i de sociala ären¬
dena blifva samlad i en enhetlig organisation inom själfva departementet
samt allt dubbelarbete och öfver hufvud taget all onödig omgång kunna
undvikas; äfven ur kostnadssynpunkt borde denna organisation vara den
mest fördelaktiga.
Att redan nu och innan departementalkommitterades förslag i sin
helhet föreligger, genomföra förslaget om upprättande af en departe¬
mentsafdelning i civildepartementet för sociala ärenden, måste anses
mindre lämpligt. Bortsedt från hvad däremot i öfrigt kan anföras, har
jag, såsom redan förut blifvit framhållet, funnit det vara i hög grad
angeläget undvika hvarje åtgärd, som kunde i någon mån innebära ett
föregripande af den blifvande ingående pröfningen af departemental¬
kommitterades förebådade förslag till departementalreform i sin helhet.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 82 Käft. (Nr 108.) 14
106
Kungl. Maj:ts nåd. proposition År 108.
Då jag emellertid samtidigt, på ofvan anförda skäl, kommit till den bestämda
öfvertygelsen, att med åstadkommandet af en mera enhetlig och öfver
hufvud taget mera tillfredsställande socialförvaltning icke utan betydande
olägenheter längre kan anstå, har jag måst stanna vid att föreslå anord¬
nandet, för socialförvaltningens vidkommande, af ett nytt centralt ämbets¬
verk efter hufvudsaklig förebild af de nu existerande ämbetsverken.
På samma gång har det dock synts mig angeläget tillse, i hvad män
de fördelar, som åsyftats att vinna med de båda kommittéernas förslag i
förevarande organisationsfråga, det oaktadt kunde ernås, särskildt beträf¬
fande det viktiga, äfven i 1907 års riksdagsskrivelse framhållna önske¬
målet, att bereda tillgång till erforderlig sakkunskap för de sociala rcge-
ringsärendenas beredande och handläggning i öfrigt äfven inom själfva
departementet. En enkel och naturlig utväg för jämväl detta behofs till¬
godoseende, utan att därför behöfde ske något som helst föregripande af
departementalreformen eller öfver hufvud taget göras något principiellt
afsteg från nu gällande förvaltningsformer, ligger ock nära till hands.
Efter förebilden från några under de senare åren upprättade nya verk
— försäkringsinspektionen, bankinspektionen och kontrollstyrelsen — kan
nämligen äfven den nya socialstyrelsen uppenbarligen organiseras såsom
‘ett centralt ämbetsverk med å ena sidan fullt själfständig förvaltnings-
verksamhet, men med åliggande å andra sidan för dess chef och öfriga
sakkunniga tjänstemän att inom civildepartementet biträda med sociala
regeringsärendens beredning till underdånig föredragning, uppsättning af
expeditioner i sådana ärenden o. s. v. Då emellertid vissa betänkligheter,
i hvad angår socialstyrelsen, uttalats emot, en sådan lösning, skall jag
här nedan särskildt uttala mig i denna fråga.
b) Befatt- Socialstyrelsen, i likhet med öfriga departementsafdelningar enligt
"egerings- det föreliggande kommittéförslaget, skulle som regel få till uppgift att
1 ärenden, bereda och i statsrådsberedningen föredraga äfvensom expediera ärenden,
Kommit- som afgöras af Kungl. Maj:t i statsrådet — regeringsärenden. (Jfr
téerno. kOImn %et. sid. 16—19 äfvensom deras förslag till instruktion för social¬
styrelsen sid. 202 och följande.)
Sakkunniga. Vid sin granskning och öfverarbetning af kommittéförslaget, i och
för möjliggörande af socialstyrelsens upprättande redan nu oberoende af
den förebådade departementalreformen och utan föregripande af densamma,
hafva de sakkunniga kommit till det resultat, att för sådant ändamål i
nu berörda afseende endast behöfde vidtagas vissa jämkningar i kommit¬
téernas förslag och hufvudsakligen sådana af formell natur. De hafva
JO?
Knuff!. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
sålunda föreslagit, att socialstyrelsen såsom sådan beträffande regerings¬
ärenden endast skulle få enahanda åligganden som andra centrala ämbets¬
verk inom sina resp. verksamhetsområden, d. v. s. hafva att, efter verk¬
ställda utredningar, afgifva utlåtanden och yttranden i vanlig ordning,
ehuru i enklast möjliga form, och detta vare sig sådana infordrats af Kungl.
Maj:t eller departementschefen genom remiss, eller ock, i förekommande
fall jämlikt gällande författningar eller eljes, afgifvas på styrelsens eget
initiativ. »Därjämte bör emellertid» — fortsätta de sakkunniga — »social¬
styrelsen åläggas skyldighet att biträda chefen för civildepartementet ej
mindre med beredande till underdånig föredragning af på Kungl. Maj:ts
pröfning ankommande sociala ärenden än äfven med expediering af Kungl.
Maj:ts beslut i sådana ärenden (jfr instruktionen för försäkringsinspektionen
§ 1). Dessa åligganden komma dock helt naturligt icke att fyllas af social¬
styrelsen såsom sådan, utan böra påhvila i förstnämnda afseende social¬
styrelsens chef eller dess inom olika områden speciellt sakkunniga tjänste¬
män (jfr instruktionerna för försäkringsinspektionen § 7, för kontrollsty¬
relsen § 6 och för bankinspektionen §§ 4 och 11) samt i det senare fallet
vissa styrelsens tjänstemän med _ undantag af chefen. Dessa tjänstemän
skulle med afseende å sin tjänstgöring inom departementet hafva att ställa
sig till efterrättelse de föreskrifter utöfver gällande instruktions bestäm¬
melser, som kunde meddelas af chefen för civildepartementet eller expedi¬
tionschefen i nämnda departement (jfr instruktionen för bankinspektionen
§ 11). Dylik medverkan från socialstyrelsens sida torde i regel böra
ifrågakomma beträffande ärenden, som direkt falla inom socialstyrelsens
verksamhetsområde* där icke fråga är om underdåniga besvär öfver social¬
styrelsens beslut eller departementschefen i något fall finner undantag från
nämnda regel böra ske, men bör äfven kunna förekomma i andra sociala
ärenden, då departementschefen så anser lämpligt.»
Hvad sålunda föreslagits har kommerskollegium särskild! under-Myndigheter
kastat granskning och därvid kommit till det resultat, som framgår af följande ochu^ra'
utdrag ur dess utlåtande: »Om än kollegium icke anser sig höra framställa
någon erinran mot den sålunda ifrågasatta skyldigheten, hvilken, med hänsyn
till det ökade behofvet för departementschefen af sakkunnig hjälp vid bered- ’
ning och föredragning af de sociala ärendena, kan vara af praktiska skäl
påkallad, vill dock kollegium uttryckligen hafva framhållit, att kollegium
icke nu till pröfning upptagit de riktlinjer med afseende härpå, som af
departementalkommitterade angifvits för den blifvande departemental-
reformen. Kollegium kan i hvarje fall icke finna, att upprättandet
af en fristående socialstyrelse, på sätt som föreslagits, i något
hänseende föregriper nämnda departementalreform.»
108
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
Kommerskollegium har vidare till bemötande upptagit de af svenska
arb e t sgif vare föreningar nas förtroenderåd anförda betänkligheter, som
åsyfta denna del af förslaget (farhågor för det blifvande verkets sjelf¬
ständighet samt krafvet på att det »göres oberoende af de politiska väx¬
lingarna» och därför bör »ställas utan samband med något af statsdeparte-
menten»). Kollegium framhåller, att socialstyrelsens chef och tjänstemän
enligt förslaget "skulle erhålla sina beställningar på ordinarie stat, hvilket
synes kollegium »utgöra en borgen för, att hos socialstyrelsen likaväl som
hos andra centrala ämbetsverk nödig kontinuitet och själfständighet vid
ärendenas handläggning skola bevaras». Förtroenderådets yrkande, att den
föreslagna skyldigheten för socialstyrelsens chef och tjänstemän att med¬
verka mom civildepartementet med ärendenas föredragning och expediering
icke må komma till stånd, har kollegium därför, under åberopande i öfrigt
af sitt eget ofvan refererade uttalande i frågan, funnit icke böra tillmätas
någon afgörande betydelse.
Särskild Till denna fråga har emellertid en af kommerskollegii ledamöter, t. f.
mening kommerserådet Wernstcdt, intagit en mellanställning så tillvida, att han
visserligen å ena sidan icke velat förorda den för socialstyrelsens tjänste¬
män föreslagna skyldigheten att på angifvet sätt biträda inom civildeparte¬
mentet — utan borde, enligt hans mening, äfven för de sociala ärendenas
handläggning inom departementet anställas särskilda tjänstemän men å
andra sidan föreslagit, att socialstyrelsens tjänstemän skulle »åläggas att
närvara vid ifrågavarande handläggning för lämnande af erforderliga upp¬
lysningar», något som måste anses "nödvändigt för att bereda departements¬
chefen3 ökad tillgång till sakkunnigt biträde uti dessa*ärenden. Därmed
skulle, anser han, beredas en »större garanti för framtiden med afseende
å socialstyrelsens själfständighet och ärendenas grundliga behandling hos
statsmyndigheterna».
Departe- Med hänsyn därtill att de enligt min mening helt naturliga nkt-
mentschefcn. för (p,n enhetliga socialförvaltningens organisation och verksamhets¬
former, som jag tillät mig att uppdraga uti mitt anförande till statsråds¬
protokollet den 30 december 1911 och hvilka sedermera närmare utveck¬
lats af de inom civildepartementet tillkallade sakkunniga, redan vunnit
tillämpning inom vissa förvaltningsområden, hade jag knappast väntat mig
någon gensaga på denna punkt. Så mycket torde dock alltid, i trots af och
genom den kritik förslaget undergått i denna del, d. v. s. i hvad det af ser
skyldigheten för socialstyrelsens chef och tjänstemän att direkt biträda vid
de sociala ärendenas handläggning inom departementet, vara klargjordt att,
såsom ock kommerskollegium framhållit, en sådan anordning i alla händelser
»icke i något hänseende föregriper den i utsikt ställda departementalreformen».
Kungl. Map.ts nåd. proposition Nr 108.
109
De framförda betänkligheterna hafva afsett att värna socialstyrelsens
själfständighet och ärendenas grundliga behandling äfvensom att göra
socialstyrelsen oberoende af de politiska växlingarna. För min del anser
jag mig dock, liksom kommerskollegium, icke kunna tillmäta dessa gen¬
sagor någon afgörande betydelse, särskildt då jag samtidigt tager i be¬
traktande de alldeles afgjorda fördelar, som den i berörda afseende före¬
slagna anordningen måste medföra — undvikande af dubbelarbete samt,
utan personalökning inom departementet, beredande af eu snabbare och
vida mera sakkunnig behandling af regeringsärendena o. s. v. Det synes
nämligen mig tydligt att, därest, såsom förslaget innebär, socialstyrelsens
chef och tjänstemän sättas på ordinarie stat, den starkaste och för öfrigt
enda erforderliga garantien för verkets och dess • funktionärers själfstän¬
dighet och »oberoende af de politiska växlingarna» också vinnes. Ty icke
vill man väl påstå, att departementstjänstemännen kunna anses eller ens
anse sig själfva på grund af denna sin egenskap intaga en mindre själf-
ständig ställning eller i sin verksamhet mera taga intryck af de politiska
växlingarna än motsvarande tjänstemän i de centrala verken i allmänhet.
Än mindre lärer då det centrala verkets, socialstyrelsens, personal, därest
densamma emellanåt skulle komma att biträda inom departementet, kunna
röna en sådan påverkan, som skulle menligt inverka på dess och därmed
på verkets själfständighet. Snarare synes det mig vara att räkna med en
påverkan, och en sådan af gagnelig art, i rakt motsatt riktning, nämligen
i form af det ökade inflytande på regeringsbeslutens fattande, som efter
den nu föreslagna anordningens genomförande ovedersägligen kommer att
beredas åt den inom administrationen förefintliga sakkunskapen på resp.
områden, ett inflytande, som bör blifva af ökad betydelse i den män stats-
departementens ledning kommer att, såsom det uttryckts, »växla i enlighet
med de politiska vindkasten».
Grundsatsen om de centrala ämbetsverkens själfständiga ställning
tillhör en af den svenska administrationens bästa traditioner. Och jag
skulle vilja tillägga, att till dessa äfven hör, att ämbetsmännen skola
utses allenast på grund af skicklighet och förtjänst samt oberoende af
politiska åskådningar, äfvensom att de med nit och oväld samt under
en stark känsla af ansvar fullgöra sina åligganden och i lika mån be¬
tjäna det allmänna, hvilken regering än vid olika tillfällen fungerar. För
min del hyser jag ock den bestämda öfvertygelsen, att dessa goda tradi¬
tioner alltjämt skola vidmakthållas och till fullo uppskattas äfven inom de
centrala verk, där vissa tjänstemän hafva sig ålagdt att inom vederbörande
departement biträda med handläggning af en del verket vidkommande
ärenden.
no
Kung!,. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
c) Social¬
styrelsen
som cen¬
tralt verk.
Kommittéer¬
na och sak¬
kunniga.
Härtill vill jag slutligen lägga att, (lä samtidigt härmed ingen
minskning af civildepartementets nuvarande personal skulle äga rum,
då vidare, enligt hvad i det följande skall påvisas, de sociala regerings-
ärendenas antal nu och under de närmaste åren icke torde blifva så
synnerligen stort samt då slutligen flertalet af socialstyrelsens personal en¬
dast undantagsvis lärer behöfva tagas i anspråk för biträde inom departe¬
mentet, än mindre fog synes mig föreligga för de uttryckta farhågorna.
Jag kommer emellertid att, vid ärendets slutliga pröfning och innan
reglerna för civildepartementets och socialstyrelsens samverkan af Kungl.
Maj:t fastställas, taga i öfvervägande, huru i anledning af de framkomna
erinringarna denna samverkan lämpligast må kunna ordnas, så att därmed
afsedda fördelar vinnas utan att någon ökning af civildepartementets egen
personal ifrågakommer.
1 fråga om socialstyrelsen som centralt verk hafva de allmänna
grunder för organisationen, som de båda kommittéerna uppställt (komm.
bet. sid. 157—158), synts äfven de sakkunniga redan nu böra i sin hel¬
het vara vägledande. De sakkunniga hafva sålunda i likhet med de båda
kommittéerna funnit det vara uppenbart, att socialstyrelsens uppgift som
förvaltande verk, om ock från början kanske icke kvantitativt så omfat¬
tande som åtskilliga andra verks, alltjämt torde »komma att ökas med lif-
ligare lagstiftningsarbete och med utsträckt ledning och kontroll från
statens sida på åtskilliga sociala områden» samt att »stora anspråk komma
i hvarje fall alltid att ställas på socialstyrelsens utredande af olika soci¬
ala spörsmål samt på dess initiativ till statsmakternas åtgöranden». Det
har därför ock synts de sakkunniga »vara af stor betydelse, att social¬
styrelsen redan från början erhåller en mot dess kräfvande uppgifter
svarande ställning och utrustning.» »A andra sidan», framhålla de tillika,
»bör styrelsen naturligtvis icke nu förses med större arbetskrafter än som
för de redan föreliggande och närmast förestående förvaltnings- och ut¬
redningsuppgifternas lösning är oundgängligt.»
Den af de båda kommittéerna uppställda principen, ätt för ordinarie
arbete, så långt lämpligen kan ske, skall användas ordinarie personal samt
att för allt arbete skall tillses, att icke öfverkvalificerad arbetskraft
brukas (äfven kvinnlig personal bör anlitas), hafva också de sakkunniga sär-
skildt understrukit. Äfven de af de båda kommittéerna uppställda öfriga
principerna för ärendenas handläggning inom styrelsen hafva af de
sakkunniga i regel ansetts ändamålsenliga, nämligen att arbetet bör ut¬
föras under möjligast enkla, men dock fullt betryggande förmer,
in
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
samt att ärendena böra sammanhållas å minsta möjliga antal byråer, men
a andra sidan af görandet, där så ske kan, decentraliseras till de särskilda
byråerna, äfvensom i vissa fall kunna anförtros åt särskilda byråtjänste¬
män. Slutligen hafva de sakkunniga äfven förordat komrnittéförslaget i
hvad det afser krafvet på »att socialstyrelsen organiseras så, att den dels
star i lifligaste kontakt med det verkliga lifvet och i samarbete med
dem, som beröras af de växlande sociala spörsmålen, dels ock leder och
handhar de undersökningar och utredningar, som de sociala frågorna er¬
fordra, samt har tillgång till och behandlar det statistiska material, som i
mångt och mycket blir grundläggande för styrelsens arbeten».
Slutligen har äfven betonats nödvändigheten af, att ett nära sam¬
arbete kommer till stånd med vissa andra förvaltningsorgan samt att detta
samarbete i en del fall måtte anordnas efter fasta och bestämda former.
kitt dyliat samarbete framhålles såsom nödvändigt, enär »många af de so¬
ciala frågor, som komma att falla under socialstyrelsen, intimt beröra
andra förvaltningsområden, under det att å andra sidan socialförvaltningen
också måste erhålla tillbörligt inflytande på behandlingen af en del ären¬
den af social innebörd, tillagda andra förvaltningsorgan».
De nu angifna principerna böra ock komma till uttryck i den blif¬
vande instruktionen för socialstyrelsen, därvid de sakkunniga funnit det
af de båda kommittéerna utarbetade instruktionsförslaget i tillämpliga delar
böra tjäna till hufvudsaklig ledning.
Hvad sålunda blifvit anfördt från de båda kommittéernas och de sak- Departe-
kunnigas sida, kan jag i allt väsentligt biträda, och får jag i det följande mentsehefen-
tillfälle att vid behandlingen af de olika detaljerna af organisationsför-
slaget närmare angifva min ståndpunkt i hvarje sådan fråga.
Vid upprättandet af ett nytt verk med, såsom här är fallet, delvis d) Nuvaran-
nya arbetsuppgifter, är det naturligt nog vanskligt att med säkerhet beräkna tLsH-öclI’
arbetets mängd samt personal- och anslagsbehofven. I detta fall gälla ‘ arbets-
dessa svårigheter dock närmast de omedelbart tillkommande nya uppgif-
terna. Hufvuddelen af socialstyrelsens ärenden kommer emellertid att
dit sammanföras från andra ämbetsverk. Eu viss vägledning för bedö¬
mandet af de erforderliga arbetskrafterna och anslagen för socialstyrelsen bör
därför vara att hämta af tillgängliga uppgifter öfver nuvarande personal
och anslag för handläggning af sociala ärenden äfvensom angående dessa
ärendens omfattning. I förstnämnda afseende — rörande personalen och
anslagen låter det sig dock endast göra att anföra exakta uppgifter för
kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik, sjukkassebyrån och arbets-
112
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
förmedlingsinspektören samt den hos kollegium anställde yrkesinspek-
tionsassistenten, men däremot icke för kollegii öfriga personal samt den
personal inom civil-, linans- och jordbruksdepartementen o. s. v., hvilken
endast delvis tages i anspråk för handläggning af sociala ärenden vid sidan
af sina många öfriga åligganden.
Beträffande åter arbetets omfattning kan detsamma i viss, om ock
ofullkomlig mån belysas af de uppgifter rörande antalet mål och ären¬
den af social innebörd, som på olika håll förekommit under år 1911.
Afdelning en Göres då början med kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik
statistik jämte sjukkassebyrån in. in., utgjorde antalet under år 1911 diarieförda
jämte sjuk- af gjorda ärenden sammanlagdt icke mindre än 27,611, däraf 513 an-
ka8ffbyfAn gifvits som större, 2,055 som ordinära och 25,043 som mindre. Den
Antal osedvanligt höga siffran har sin helt naturliga förklaring däri, att en af-
ärenden. sevärd del af de mindre ärendena utgjordes af rent statistiska sådana. Efter
hufvudgrupper fördelade sig ärendena på följande sätt: utredningar och
publikationer in. in. 29 (22 större); angående medling i arbetstvister 20 (ordi¬
nära); angående arbetsmarknad, arbetslöshet och arbetsförmedling 4,047
(däraf 348 större eller ordinära); angående sjukkasseväsendet 3,194
(däraf 1,386 större eller ordinära); angående olycksfallsanmälningar o. d.
9,924 (däraf 649 ordinära); samt angående den egentliga arbetsstatistiken
m. in. 10,397 (däraf 143 större eller ordinära). Underdåniga utlåtanden
och skrivelser till Kungl. Maj:t utgjorde under året 36. Antalet ärenden,
som under de närmast föregående åren varit tämligen konstant, har under
år 1911 afsevärdt ökats, förnämligast genom sjukkassebyråns tillkomst.
För bedömande af arbetenas omfattning må i öfrigt hänvisas till de
redogörelser, som däröfver lämnats under resp. ärendesgrupper i de båda
kommittéernas betänkande äfvensom i kommerskollegii utlåtande (bil. 1),
däri bland annat konstateras, att »afdelningen redan nu kan sägas hafva eu
högst väsentlig del af sin uppgift förlagd till själfva socialförvaltningen, och
detta oaktadt afdelningens verksamhet äfven på socialstatistikens område
likaledes vidgat sig högst betydligt år för år». Här må endast ytterligare
erinras, att i ofvanstående uppgifter ej ingå vissa tidskräfvande utred¬
ningsarbeten (exempelvis speciella utredningar och uppsatser i »Sociala
Meddelanden»), liksom ej heller däraf belyses arbetet med meddelande
eller mottagande af muntliga upplysningar, arbetena i biblioteket och
arkivet, handläggningen af alla ärenden rörande afdelningens personal och
ekonomi, deltagande i handläggningen af öfriga byråers ärenden o. s. v.
Personal. Personalens antal uppgår nu till c:a 50 (e. o. amanuenser och
kvinnliga biträden däri inräknade), eller inemot hälften af kommerskollegii
hela personal, samt utgöres af 1 byråchef, 1 byrådirektör och sjukkasse-
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
113
inspektör, 1 arbetsförmedlingsinspektör, 5 tjänsteman i 2:dra tjänstegraden
(4 förste aktuarier, däraf 1 biträdande, samt 1 sekreterare och inspektörs-
assistent), 3 tjänstemän i lista tjänstegraden (2 aktuarier samt 1 aktuarie
och registrator), 6 amanuenser, 2 vaktmästare och ett 20-tal kvinnliga bi¬
träden, hvartill slutligen kommer ett antal e. o. tjänstemän och extra bi¬
träden. Därjämte finnas anställda 39 ombud å olika orter i riket för
införskaffande af arbetsstatistiska primäruppgifter m. m.
Den sammanlagda kostnaden för aflöningar till denna personal och
vissa andra af arbetena föranledda utgifter (oberäknadt kostnader för
expenser o. d. samt tryckningskostnader in. m.) är för år 1912 beräknad
att utgå med ett belopp af c:a 12 5,000 kronor efter följande speci¬
fikation:
o
1. A kommerskollegii ordinarie stat:
byråchefen och föreståndaren för det arbetsstatistiska
arbetet m. m................ kronor
Härtill kommer å extra stat uppfördt provisoriskt
aflöningstillägg och förhöjd semesterersättning åt denne,
uppgående till.................. »
samt i kollega ordinarie anslag till vikariatsersätt-
ningar m. in. ingående semesterersättning åt samme
byråchef .................... »
o
2. A extra stat under sjunde hufvudtiteln:
a) för arbetsstatistiska undersökningar:
arfvoden till två förste aktuarier, hvartdera till
belopp af 5,600 kr..........kr. 11,200: —
arfvode till en aktuarie . . ........» 3,900: —
arfvoden till två amanuenser å 1,800 kr. ...» 3,600: —
ersättning till skri!’- och räknebiträden ... » 6,400: —
arfvode till en vaktmästare........» 1,175: —
vikariatsersättningar och gratifikationer samt
ersättningar till tillfälliga biträden och
extra vaktbetjäning..........» 2,500: —
ersättning till ombud i orterna för inför¬
skaffande af primäruppgifter för den all¬
männa socialstatistiken........» 12,000: —
Transport kr. 40,775:— 8,112:50
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 82 käft. {Nr 108.) 15
6,400: —
1,462: 50
250: —
Kostnader.
114
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
Transport kr. 40,775: —
ersättning för bekommande af primäruppgifter
för de särskilda specialundersökningarna » 5,000: —
ersättning till särskild! tillkallade sakkunniga
samt till författararfvoden.......» 1,000: —
för utarbetande af statistik öfver den koope¬
rativa verksamheten i Sverige, beräknadt
per år till.............. 2,000:
b) för statistiska undersökningar rörande landt-
arbetarnas lefnads- och arbetsförhållanden:
arfvode till arbetets närmaste ledare (biträdande
förste aktuarie)...........kr. 4,500:
arfvode till amanuens..........» 1,800:
arfvode till extra skrif- och räknebiträden . . > 2,160: —
vikariatsersättningar och extra arfvoden ... » 1,540:
kostnader för primäruppgifternas införskaffande » 1,000:
kostnader för resor............» 1,000:
ersättning till särskilt tillkallade sakkunniga > 500: —
3. A ordinarie stat under sjätte hufvudtiteln
(personalen dock endast anställd på förordnande):
af anslaget till sjukkasseväsendets befrämjande för
bestridande af kostnader för sjukkassebyråns inom
kollegium verksamhet:
arfvode till en byrådirektör och sjukkasse-
inspektör..............kr. 7,500:
arfvode till en sekreterare och sjukkasse*
inspektörsassistent..........> 5,600:
arfvode till en förste aktuarie.......> 5,600: —
arfvode till en aktuarie och registrator ... » 3,900: —
arfvode till en aktuarie och teknisk assistent . » 3,900: —
arfvode till en amanuens.........> 1,800: —
arfvode till en vaktmästare........» 1,175:
arfvoden till skrif- och räknebiträden .... > 9,440: —
vikariatsersättningar och gratifikationer samt er¬
sättningar till tillfälliga biträden in. m. . » 4,285: —
Transport kronor
8,112: 50
48,775: —
12,500: —
43,200: —
112,587: 50
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
115
Transport kronor 112,587: 50
c
4. A extra stat under sjätte hufvudtiteln:
af anslaget till befrämjande och organiserande af
den offentliga arbetsförmedlingen i riket (jämlikt
nådigt bref den 30 december 1911):
arfvode till en arbetsförmedlingsinspektör . . kr. 7,000: —
ersättning till skrif- och räknebiträde .... » 800: — 7,800: —
5. Af Kungl. Maj:t särskilt anvisadt anslag:
till regelbundna statistiska undersökningar rörande
arbetslösheten (jämlikt nådigt bref den 19 januari 1912):
arfvode till en amanuens.........kr. 2,400: —
ersättning till skrif- och räknebiträden, för
införskaffande af primäruppgifter m. m. . > 2,600: — 5,000: —
Summa kronor 125,387: 50
Häri ingå emellertid icke kostnaderna för nu pågående, mera till¬
fälliga utredningar angående förhållandena inom rusdrycksindustrien, inom
det hemindustriella arbetet samt angående bostadsförhållandena i riket
eller för andra extra utredningar, som kollegium under året kan få sig
anbefalldt att utföra, enär några beräkningar öfver dessa kostnader icke för
närvarande kunnat verkställas.
Hvad vidare beträffar motsvarande uppgifter för kommerskollegium i
(ifrigt, handlades å kollega byråer under år 1911 bland annat 29 emigrations-
ärenden (däraf 25 större eller ordinära), 141 ärenden angående arbetar¬
skydd, yrkesinspektion m. m. (däraf 89 större eller ordinära) och 5 ärenden
angående privat platsanskaffning samt vidare ett antal ärenden, som, ehuru
af mer eller mindre social innebörd, icke äro att hänföra till de ärendes¬
grupper, som enligt föreliggande förslag skulle tilläggas socialstyrelsen.
Af personalen å kollegii byråer år endast yrkesinspektionsassistenten
afsedd uteslutande för handläggning af sociala ärenden. Klart är emeller¬
tid, att äfven vissa andra tjänstemän därmed måste taga befattning. Så¬
som framhålles i kollegii utlåtande (bil. 1), hav särskild! kollegii chef,
men äfven kommerseråden, (alla viktigare ärenden handläggas nämligen i
plenum) »i jämbredd med den arbetsstatistiska afdelningens snabba tillväxt,
år för år nödgats alltmera ägna tid och arbete åt handläggningen af rent
sociala frågor». Däri påpekas också, hurusom alla ärenden rörande den
Kommers-
kollegium i
öfrig t.
116
Departe¬
menten etc.
Samman¬
fattning.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
arbetsstatistiska afdelningens stora personal och vidlyftiga ekonomi utgöra
ett icke oväsentligt tillskott i arbetsuppgiften för kollegii inrikesbyrå,
hvilken i sista hand handlägger alla dylika ärenden för kollegium i dess
helhet. Äfven arbetet å kollegii kassakontor är däraf i ganska hög grad
ökadt.
Att beräkna, huru stor del af kostnaderna för kollegii öfnga per¬
sonal belöper sig på deras arbete med de sociala ärendenas handläggning,
är tydligen ogörligt. Exakt kunna sålunda endast angifvas utgifterna för
yrkesinspektionsassistenten, hvilkens aflöning utgör 3,000 kronor samt utgår
åf det under sjunde hufvudtiteln uppförda extra anslaget för anordnande af
fabriksinspektion. De båda kommittéerna hafva emellertid beräknat kost¬
naderna för enbai't yrkesinspektionsärendenas handläggning inom kollegium
till c:a 6,000 kronor.
Antalet inom civildepartementet handlagda sociala ärenden uppgick
under år 1911 till 105 (däraf 12 rörande riksförsäkringsanstalten), eller
ungefär dubbelt så många som år 1907. Af dessa ärenden afsågo 25 ar¬
betarfrågor i allmänhet (arbetskonflikter, arbetsförmedling, arbetsmarknaden
o. s. v.), 51 socialförsäkring m. m. (däraf sjukkasseärenden 24) samt 17 öf-
riga sociala frågor (13 nykterhetsärenden och 4 einigrationsärenden). Inom
finansdepartementet handlades under samma år 50 sociala ärenden, däraf
12 rörande arbetarskydd, 9 rörande yrkesinspektion, 25 rörande arbetssta-
tistik in. m. och 4 rörande- öfriga sociala frågor. Ecklesiastikdepartemen¬
tets nykterhetsärenden belöpte sig till 18 och jordbruksdepartementets fat-
tigvårdsärenden till 209 (15 angående mottagande af svenskar från ut¬
landet, 88 angående hemsändande af utländingar, 57 angående svensk-norsk
fattigvård och 49 angående svensk fattigvård). Antalet fattigvårdsårenden
har under den senaste femårsperioden varit tämligen konstant. Slutligen
utgjorde i statistiska centralbyrån under år 1911 antalet ärenden angående
fattigvårdsstatistiken inemot 3,000 (af rent statistisk art) och ärenden an¬
gående den preliminära emigrationsstatistiken ett 50-tal.
Icke heller för departementens och statistiska centralbyråns vidkom¬
mande är det möjligt att exakt angifva, huru stor del af personalens ar¬
betskraft och aflöning tages i anspråk för handläggning af nu angifna so¬
ciala ärenden. Kommittéerna hafva beräknat dessa kostnader till samman-
lagdt c:a 12,000 kronor.
De anvisade anslagen samt de som erforderliga beräknade kost¬
naderna för de sociala ärendenas handläggning i nu angifven omfattning
under innevarande år och enligt nuvarande organisation hafva de
båda kommittéerna beräknat uppgå till c:a 146,000 kronor, dåra! c:a
130,000 kronor enbart till kommerskollegium.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
117
Att ensamt med ledning af den här ofvan meddelade sammanställ¬
ningen bilda sig en bestämd uppfattning om, huru den blifvande social¬
styrelsen lämpligen bör utrustas, låter sig näppeligen göra. Kommittéerna
och efter dem de sakkunniga hafva därför sökt noggrant pröfva antalet,
arten och omfattningen af de ärenden, som skulle komma att af social¬
styrelsen handläggas, för att få utrönt, huru stor ordinarie arbetsmängd
komme att påhvila det nya verket. Härefter hafva de sökt bilda sig en
så noggrann föreställning som möjligt, om huru många och hvilka slags
olika tjänstemän oundgängligen måste erfordras för dessa ordinarie arbets¬
uppgifters fullgörande, därvid såväl kommittéerna som de sakkunniga,
enligt hvad de framhålla, strängt fasthållit vid önskvärdheten af att söka
i möjligaste mån nedbringa kostnaderna för det nya verket.
Kommittéerna framhålla sålunda till en början, att de i fråga ome) Erforder-
det antal byråer, som från början påkallas för styrelsens jämna och obe-li&a byr&er
hindrade verksamhet, icke velat sträcka sig för långt. »Det är här», yttra erna
de bland annat, »fråga om ett nytt verk, hvars uppgifter visserligen äro af
en ofta synnerligen svårlöst beskaffenhet och med säkerhet kunna förutses
komma att hastigt växa, men som dock icke från början behöfver utrustas
med större arbetskrafter, än som för de redan föreliggande arbetsupp¬
gifternas lösning befinnes oundgängligt. Personalen kan dock icke heller
tillmätas alltför knappt, särskildt om det utbredda och kostsamma kom¬
mittéväsendet äfven på detta område skall kunna i någon mera afsevärd
grad minskas.»
Vid uppgörandet af sitt organisationsförslag hafva kommittéerna utgått
från, att ärendena allt efter sin omfattning och såvidt möjligt efter sitt in¬
bördes sammanhang böra sammanhållas till ett fåtal byråer, hvilket dock
låter sig göra endast genom att förse hvarje byrå med en något starkare
personalutrustning samt anordna arbetsfördelningen inom byråerna under
något andra former än hittills inom statsförvaltningen varit gällande.
Under sådana förutsättningar hafva kommittéerna funnit sig kunna stanna
vid att föreslå, att socialstyrelsen till en början endast utrustas med tre
— eller eventuellt — fyra byråer. Med de ärendesgrupper och deras nu¬
varande omfattning samt med den gruppering i organisatoriskt afseende
beträffande hufvudmängden af dessa ärenden, som redan föreligger inom
kommerskollegium, finna kommittéerna byråindelningen för socialstyrelsen
helt naturligt till en början böra blifva: en byrå för arbetarfrågor, arbe¬
tarskydd och öfriga sociala frågor, en byrå för sjukkasseärenden och öf-
riga socialförsäkringsfrågor och en byrå för socialstatistiken och den sociala
upplysningsverksamheten (samt utgifvandet af civildepartementets samtliga
118
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
publikationer). Att sålunda till den första byrån sammanföra eu mängd
olikartade sociala frågor finna kommittéerna tillsvidare kunna låta sig
göra, enär dessa frågor, ehuru de visserligen måste påkalla statsmakternas
synnerliga uppmärksamhet, dock ännu så länge icke medföra någon större
arbetsmängd inom den högsta förvaltningen. I den mån så kommer att
ske, måste dock en uppdelning af denna byrås uppgifter äfven enligt kom¬
mittéernas mening äga rum, och hafva de i sådant afseende förordat, att
i samband med genomförandet af det föreliggande förslaget till lag om
arbetarskydd en fjärde byrå, enbart afsedd för arbetarskyddsärenden, bör
tillkomma.
Med afseende å ärendesgrupperingen hafva kommittéerna emeller¬
tid uttryckligen betonat, att densamma icke synes böra fastslås genom
uttryckliga instruktionsbestämmelser, utan att en öfverflyttning af
vissa ärenden från en byrå till en annan i mån af behof utan vidare om¬
gång skall kunna äga rum, samt att ett dagligt och intimt samarbete
mellan de olika byråerna gifvetvis måste förutsättas. Särskildt måste detta
vara fallet mellan den socialstatistiska byrån och öfriga byråer, hvilkas på
olika områden speciellt sakkunniga tjänstemän å ena sidan böra hafva
ständig tillgång till det statistiska material, som för dem äger intresse,
men också å andra sidan böra i största möjliga utsträckning stå till för¬
fogande för publikations- och upplysningsarbetet samt lämna sakkunnig
medverkan vid det statistiska arbetet äfvensom vara medansvariga för
verkets publikationer inom deras speciella områden.
Sakkunniga. Efter noggrann ompröfning hafva de sakkunniga i fråga om byrå¬
indelningen och byråernas antal kommit till i hufvudsak samma resultat
som de båda kommittéerna. De anse sålunda, att, byråernas antal bör
blifva fyra — dock endast i händelse lagen om arbetarskydd blir antagen,
eljes tre — med den för sådant fall af kommittéerna föreslagna grup¬
pering af arbetsuppgifterna (sålunda äfven en byrå enbart för arbetarskydds¬
ärenden; jfr deras betänkande sid. 45—46). Därvid hafva de dock förut¬
satt, att det, för en jämnare fördelning af uppgifterna äfvensom af andra
skäl, torde kunna vara lämpligare att förlägga fattigvårdsärendena till den
byrå (den 3:dje), som skulle handhafva sjukkasseärenden och öfriga social-
försäkringsärenden. De återstående uppgifterna för lista byrån — för ar¬
betarfrågor och öfriga sociala frågor — blefve nämligen, enligt hvad de
sakkunniga påvisa, äfven efter utbrytandet af arbetarskydds- och fattig¬
vårdsärendena, tillräckligt betydande och mångskiftande. Med afseende å
4:de byrån — för socialstatistiken — hafva de ock påpekat, att densamma
under nuvarande förhållanden icke kan eller bör (såsom kommittéerna i
samband med departementalreformen tänkt sig) erhålla någon direkt be-
119
Kungl. Maj.is nåd. proposition Nr 108.
fattning med andra statistiska arbeten och publikationer än verkets egna,
och »att socialstyrelsen följaktligen icke nu bör erhålla till uppgift att
utföra de statistiska delarna af medicinalstyrelsens och försäkringsin-
spektionens berättelser samt att ombesörja offentliggörandet af dessa
och departementets öfriga publikationer». Bestämmelsen härom borde följ¬
aktligen utgå ur den af kommittéerna föreslagna instruktionen för social¬
styrelsen.
I fråga om en särskild byrå för arbetarskyddsärenden torde det
äfven i detta sammanhang höra erinras om, att redan yrkesfarekom-
mittén på sin tid, i samband med framläggandet af sina förslag till
lag om arbetarskydd, angående organisation af skyddslagstiftningens myn¬
digheter m. m., föreslog upprättandet af »en yrkesinspektionens chcfs-
myndighet», organiserad som en särskild byrå tillsvidare inom kommers¬
kollegium och framdeles inom en eventuell teknisk centralmyndighet.
Beträffande den nu ifrågasatta byråindelningen inom socialstyrelsen
har kommerskollegium, på af kollegium angifna skäl och i enlighet
med yrkesinspektörernas därom gjorda uttalande, ansett lämpligt och
ändamålsenligt, »att antalet byråer under alla omständigheter fastställes
till fyra och att följaktligen, oberoende af yrkesfarelagens an¬
tagande eller icke, en särskild byrå för arbetarskyddsärenden och yrkes¬
inspektion anordnas redan från början». »Sistnämnda byrå skulle nämligen»,
yttrar kollegium, »äfven om anförda lag icke kommer till stånd under
innevarande år, tillsvidare få full sysselsättning för den härför afsedda per¬
sonalen med bland annat sådana arbeten, som hittills, på grund af otill¬
räcklig personal, icke kunnat utföras i den utsträckning, som hade varit
behöfligt och önskvärdt». Äfven de öfriga byråerna anser kollegium på
grund af de ständigt växande arbetsuppgifterna vara synnerligen väl mo¬
tiverade, samt erinrar särskildt om att, hvad angår lista byrån (för arbetar-
ärenden och öfriga sociala frågor), dess betydelsefulla ställning inom stats¬
förvaltningen, äfven om arbetarskyddsärendena icke dit förläggas, betonats
bland annat af arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd. Uti åt¬
skilliga af de andra inkomna yttrandena har frågan om byråindelningen
vidrörts, ehuru mera i förbigående, och har man därvid velat ifrågasätta,
om icke byråernas antal möjligen borde något ökas. Sålunda har koope¬
rativa förbundet ansett, att upprättandet inom socialstyrelsen af en sär¬
skild byrå för kooperationen vore fullt motiveradt, ehuru man icke velat
framställa yrkande på dess omedelbara tillskapande. Ett liknande önske¬
mål med afseende å nykterhetsfrågorna har kommit till uttryck från svenska
nykterhetssällskapets representantförsamling. Och nationalför¬
eningen mot emigrationen framhåller, att för ringa plats blifvit inrymd
1
Oi
120
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
åt emigrations- och bostadsfrågorna, då de sammanträngts med en mång¬
fald af arbetarfrågor och allmänna sociala spörsmål, samt förutsätter, att
en ytterligare uppdelning snart nog skall visa sig erforderlig. Slutligen har
svenska fattigvårdsförbundet gifvit uttryck åt samma åskådningssätt,
i det att i dess yttrande framhålles, att fattigvårdsärendenas förläggning
till 3:dje byrån, tillsammans med sjukkasäeärendena in. m., vore att före¬
draga, ehuru de äfven gent emot dessa bilda »en i och för sig afgränsad
grupp» (förbundets yrkande utmynnar emellertid, såsom i annat samman¬
hang redan framhållits, uti att tillsvidare ingen förändring bör ske i
fattigvårdsärendenas nuvarande förläggning).
För min del har jag, efter öfvervägande af frågan om byråer-
' nas antal och ärendenas fördelning dem emellan, kommit till det resultat,
att byråerna under alla förhållanden redan från början böra blifva fyra.
Jag ansluter mig sålunda, förnämligast på de af kommerskollegium (och
yrkesinspektörerna) anförda, i det föregående återgifna skäl, till den me¬
ningen, att en byrå enbart för arbetarskyddsärenden och yrkesinspektion
omedelbart vid socialstyrelsens upprättande och dessa ärendens öfverflyt¬
tande till densamma bör komma till stånd, äfven om lagen om arbetar¬
skydd icke i år skulle blifva antagen. Det är nämligen äfven för
mig tydligt, att redan med den nuvarande skyddslagstiftningen en central
chefsmyndighet för yrkesinspektionen har många och viktiga upp¬
gifter att tillgodose, uppgifter som kommerskollegium, enligt hvad det
själf vitsordat, på grund af otillräckliga arbetskrafter hittills endast i
ofullkomlig man kunnat fylla. Skulle den nya lagstiftningen på om¬
rådet i år blifva undanskjuten, lärer den icke minst kräfvande uppgiften
för den särskilda arbetarskyddsbyrån inom socialstyrelsen böra ägnas åt
fortsatta förarbeten för den utsträckta arbetarskyddslagstiftning, som i alla
händelser inom den närmaste framtiden, om det ej sker i år, måste genom¬
föras. De nu inom kommerskollegium pågående förarbetena för lagstift¬
ning om hemindustrielit arbete samt angående utsträckt skydd för sön-
dagthvila lärer det ock blifva socialstyrelsens och särskilt arbetarskydds-
byråns sak att slutföra. Denna byrå, hvilken sålunda omedelbart skulle
få full sysselsättning och blifva till afsevärdt gagn, synes mig därför, som
nämndt, under alla förhållanden påkallad.
Beträffande de öfriga byråerna, om hvilkas behöflighet ingen me¬
ningsskiljaktighet varit rådande, kan jag inskränka mig till att instämma
i hvad de sakkunniga därutinnan anfört. Dock synes mig någon om¬
gruppering af ärendena böra ske, hvarom jag får tillfälle här nedan
uttala mig. De sakkunnigas förslag, att fattigvårdsärendena böra för¬
flyttas från den i alla händelser väl starkt betungade lusta byrån
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
.121
till den 3:dje byrån — ett förslag, med hvilket äfven svenska fattigvårds-
förbundet i händelse af fattigvårdsärendenas omedelbara öfverflyttning till
socialstyrelsen sympatiserar — torde hafva goda skäl för sig, enär där¬
igenom en jämnare arbetsfördelning och måhända äfven en naturligare
gruppering af ärendena bör vara att ernå. Emellertid lärer detta få ytter¬
ligare öfvervägas vid den tidpunkt, då fattigvårdsårendena komma att öfver-
föras till socialstyrelsen.
De önskemål om upprättande af ytterligare byråer inom socialstyrelsen
för att vissa, synnerligen viktiga sociala spörsmål redan från början skulle
blifva tillbörligt uppmärksammade, hvilka önskemål kommit till uttryck
från en del korporationers sida, uppskattar jag till fullo. Jag har dock icke
blifvit öfvertygad om lämpligheten af att, för närvarande, gifva social¬
styrelsen eu starkare utrustning än den, som ovillkorligen betingas af de
redan föreliggande arbetsuppgifter eller förestående sådana, hvarmed
det nya verket omedelbart måste gripa sig an. I viss mån torde dock
de framställda önskemålen blifva tillgodosedda genom den personalupp¬
sättning och öfriga anordningar i samband med organisationen, jag i det
följande kommer att föreslå. I den mån nya uppgifter tillkomma och
ovillkorligen måste tillgodoses, lära Kungl. Maj:t och Riksdagen icke
underlåta att tillmötesgå uppkommande välgrundade kraf på förstärkning
af styrelsens arbetskrafter, eventuellt, om så erfordras, äfven med nya
byråer inom styrelsen.
Innan jag öfvergår till förslaget till byråer och den lämpligaste
arbetsfördelningen mellan dem, måste jag behandla frågan om tillförande
af tillräcklig juridisk kompetens åt socialstyrelsen för de viktiga lagstift¬
ningsarbeten, som skulle tillkomma styrelsen eller till hvilkas utredande
dess medverkan måste kunna påräknas.
Redan de sakkunniga hafva uppmärksammat och understrukit detta
behof. Inom socialstyrelsen måste nämligen, framhålla de sakkunniga,
»såväl utarbetas vissa författningsförslag som handläggas andra, mera kräf¬
vande författningsärenden, för hvilka kommer att behöfvas ett ganska högt
mått af juridisk kompetens». »Detta arbete torde säkerligen i ganska
många fall vara mera kvalificerad! än det, som i allmänhet åligger en tjänste¬
man _ i sekreterargraden. Därtill kommer, att — med de aflöningar, som
dugliga jurister åtnjuta i såväl statstjänst som enskild tjänst, och hvilka
äro icke oväsentligt högre än aflöningen i sekreterargraden, samt framför
allt med de begränsade befordringsutsikter, som inom socialstyrelsen komma
att erbjudas jurister — utsikterna för socialstyrelsen att förvärfva och
bibehålla en jurist af verklig kapacitet å någon af meranämnda sekreterar-
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 82 käft. (Nr 108.) 16
1. Ledamot
för lag¬
ärenden.
De sakkun¬
niga.
122
Kungl. 3Iaj:ts nåd. proposition Nr 108.
Kommers-
kolleginm.
befattningar icke lära vara särdeles störa.» Under sådana förhållanden och
då det är möjligt, att det ifrågavarande behofvet kan komma att bortfalla,
om och när socialstyrelsen en gång blir inlagd såsom en afdelning inom
departementet, hafva de sakkunniga funnit lämpligt, icke att hemställa om
inrättandet af en högre aflönad befattning för ändamålet, utan att föreslå
uppförandet i socialstyrelsens stat af ett extra arfvode å 1,200 kronor
att utgå till den af styrelsens juridiskt utbildade sekreterare, hvilken för¬
ordnas att vara föredragande för viktigare författningsärenden. Därigenom
att denne sekreterare sålunda faktiskt komine att uppbära samma aflöning
som ordinarie hofrättsledamot i de båda lägsta aflöningsgraderna, borde,
enligt de sakkunnigas mening, socialstyrelsen blifva tillförsäkrad det till¬
skott af högre juridisk kompetens, hvaraf styrelsen under nuvarande för¬
hållanden tydligen är i behof.
Med afseende å detta förslag har en af de sakkunniga, herr Rydén,
varit af skiljaktig mening i så måtto, att han förordat detsamma endast
under den förutsättning, att lagförslaget om arbetarskydd blir antaget, i
hvilket fall socialstyrelsens behof af högre juridisk kompetens blir mera
bestämdt framträdande och ovillkorligen måste tillgodoses.
Kommerskollegium betonar i sitt yttrande nödvändigheten af, att
socialstyrelsen utrustas med högre juridisk-administrativ kompetens, än som
föreslagits. Kollegium vill dock icke förorda upprättandet af en särskild
byrå för ifrågavarande ändamål, men anser, att åtminstone den af styrel¬
sens juridiskt administrativt utbildade tjänstemän, som, jämte sekreterare,
skall vara föredragande för lagstiftningsfrågor och viktigare författnings¬
ärenden, bör göras till ordinarie byrådirektör med däremot svarande löne¬
förmåner — en anordning, som näppeligen syntes kunna möta någon gen¬
saga och i öfrigt skulle stå i full öfverensstämmelse med hvad såväl de
båda kommittéerna som äfven de sakkunniga, ehuru under viss annan
.förutsättning och för annat ändamål, föreslagit. Endast genom en sådan
eller liknande anordning finner kollegium det vara möjligt att åt social¬
styrelsen förvärfva och under en följd af år bibehålla en för ifrågavarande
uppgift fullt kompetent person.
I sin egenskap af särskild föredragande bör gifvetvis bemälda byrå¬
direktör, yttrar kollegium, i förekommande fall fungera som ledamot i
socialstyrelsen med samma befogenheter och skyldigheter som ötriga ordi¬
narie ledamöter i styrelsen. Kollegium vill med afseende på denna an¬
ordning erinra därom, att densamma icke innebär någon nyhet inom stats¬
förvaltningen, utan står i öfverensstämmelse med hvad som redan före¬
kommer i vissa andra verk.
Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
123
Kollegium tunne sig äfven böra föreslå, att ifrågavarande byrå-
direktörsbefattning tilldelas den föreslagna lista byrån. Hinder borde då
icke heller möta för, att byråchefsbefattningen på nämnda byrå beklädes
med en administrativt utbildad jurist, hvilken i sådant fall handläggningen
åt lagstiftningsfrågor och viktigare författningsärenden inom styrelsen borde
tillkomma; i dylikt fall borde naturligen uppgiften att vara arbetsförmed-
lingsinspektör i stället förenas med byrådirektörsbefattningen. Därest eu
anordning sådan som kollegium nu föreslagit träffades, syntes emellertid
de sakkunnigas förslag, i hvad det afser, att uppgiften att vara chefens
ställföreträdare skall förenas med byråchefsbefattningen å lista byrån, icke
böra komma till stånd.
Kollegium bär för öfrigt särskilt framhållit, att socialstyrelsen äfven
vid bifall till kollega här ofvan framställda förslag icke skulle erhålla en
så stark utrustning åt juridisk-administrativ kompetens som vissa andra
större verk.
Enligt min mening ger hvarken de sakkunnigas eller kominerskollegii
förslag tillräckliga garantier för vinnande af den juridiska utrustning, som
socialstyrelsen ovillkorligen krafvel’. Det bör uppmärksammas, att stora
och betydelsefulla lagstiftningsarbeten på olika sociala områden förestå och
att för dessa ett grundläggande arbete måste försiggå inom socialstyrelsen.
För de studier af främmande rätt på dessa områden, som härför äro nödiga,
måste hög juridisk kompetens alltid kunna inom styrelsen påräknas. Det
är också min lifliga öfvertygelse, att därmed, rent ekonomiskt, stor bespa¬
ring vinnes. Ty det synes mig otvifvelaktigt, att just till följd af sam¬
arbetet mellan en dylik fullt kompetent jurist samt styrelsens öfriga per¬
sonal och den praktiska sakkunskap, som fullmäktigeinstitutionen "och de
till inrättande föreslagna olika sociala råden representera, tillsättande af
eljes behöfliga särskilda kommittéer och sakkunniga skola i många fall
bli obehöfliga. För vinnande af den juridiska kraft, som jag således fin¬
ner oundgänglig för socialstyrelsens uppgifter, erfordras emellertid, att
samma aflöning och ställning, som tillkomma öfriga ordinarie ledamöter åt
styrelsen, kan sådan beredas. Allenast genom att för en fullt kvalificerad
jurist kunna disponera en aflöning till samma belopp som ordinarie revisions¬
sekreterares, kan man alltid påräkna att vid socialstyrelsen fästa och en
längre tid bibehålla en juridisk kraft med de kvalifikationer, hvarom här
är fråga.
Jag anser således nödvändigt, att en ledamot af socialstyrelsen med
hög juridisk kvalifikation anstälies och får till hufvudsakligt åliggande att
handhafva lagstiftnings- och författningsfrågor för hela styrelsen." Gifvet-
vis erfordras härvid samarbete med andra byråchefer och föredragande.
Departe¬
mentschefen.
124
2. Byrå-
indelning.
Ärendenas
fördelning
mellan
byråerna.
Kungl. Majds nåd. proposition Nr 108.
Till denna ledamots föredragning böra ock vara att hänföra ärenden an¬
gående styrelsens organisation, instruktion och arbetsordning.
Med nu angifven begränsning och i anslutning för öfrigt till sak¬
kunnigas förslag skulle byråernas antal och hufvudsakliga verksamhets¬
områden till en början blifva följande:
en byrå för arbetarfrågor och allmänna (öfriga) sociala frågor (lista byrån);
en byrå för av betar sky ddsärenden och yrkesinspektion (2:dra byrån);
en byrå för socialförsäkring, närmast sjukkasseärenden in. in. (3:dje byrån);
en byrå för socialstatistiken och publikationsverksamheten (4:de byrån).
Hufvudsakligen följande ärenden skulle föras till:
l:sta byrån:
a) förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare (arbetsaftal och
kollektivaftal, arbetskonflikter, medling och skiljedom i arbetstvister, arbets-
gifvar- och arbetarorganisationer m. in.);
b) arbetsmarknaden och arbetsförhållanden (arbetsmarknadens läge,
offentlig och enskild arbetsförmedling, den maritima arbetsförmedlingen,
arbetslöshet, utländsk arbetskrafts användande inom landet m. in.);
c) allmänna (öfriga) sociala frågor (nykterhetsverksamheten, före-
ningsväsendet, emigrationen och tillsyn å utvandraragenter, bostadsvä-
sen, lefnadskostnader samt sociala ärenden i öfrigt, som ankomma på
styrelsens handläggning och icke äro att hänföra till annan byrå);
d) ärenden angående styrelsens personal och ekonomiska angelägen¬
heter.
2:dra byrån:
arbetarskydd och yrkesinspektion (skydd mot yrkesfara o. d., minder¬
årigas och kvinnors användande i arbete, arbetshygien, hvilotid, arbets¬
tidens längd och fördelning, arbetslön, hemindustriellt arbete m. m.).
3:dje byrån:
a) sjukkasseväsendet (och moderskapsförsäkring);
b) öfriga socialförsäkringsärenden, som ankomma på styrelsens hand¬
läggning ;
c) allmän fattigvård och i samband därmed stående ärenden
när öfverflyttning af dessa ärenden från jordbruksdepartementet kommer
till stånd.
fide byrån:
a) verkställandet och utgifvandet af den allmänna arbetsstatistiken
och särskilda arbetsstatistiska specialundersökningar (rörande arbetarförhål-
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
125
landeri inom industrien, handtverket, handeln, kommunikations- och trans¬
portväsendet) o. s. v.;
b) verkställandet och utgifvandet af landtarbetarstatistiken;
c) verkställandet och utgifvandet af olycksfalls- och sjukkassestati-
stiken o. s. v.;
d) verkställandet och utgifvandet af öfrig socialstatistik (lefnads-
kostnads- och budgetsstatistik samt statistik angående föreningsväsen,
kooperation (dock ej jordbruks-) och bostadsväsen (dock ej s. k. jordbruks-
egna hem), nykterhetsstatistik, fattigvårdsstatistik (dock ej omedelbart)
o. s. v.;
e) handhafvandet af socialstyrelsens upplysningsverksamhet (med¬
delande åt muntliga eller skriftliga upplysningar och utredningar i sociala
frågor);
f) utgifvandet af den officiella tidskriften »Sociala Meddelanden» med
sammanställningar och referat af redogörelser för sociala förhållanden,
sociallagstiftning och administrativa åtgärder i in- och utlandet samt med
fortlöpande eller tillfälliga smärre statistiska utredningar af allmännare
socialt intresse (se ofvan under a—e).
I fråga om eventuella ärendesomflyttningar mellan byråerna samt
det regelbundna samarbetet mellan personalen hänvisas till hvad därom
anförts å sid. 118.
Enligt kommittéförslaget skulle i spetsen för socialstyrelsen stäl¬
las en generaldirektör som chef med en aflöning af 12,000 kronor om
året (jfr komm. bet. 3id. 163—165). Närmast under honom skulle chef¬
skapet för styrelsens tre — eventuellt fyra — byråer utöfvas af byrå¬
chefer, med sedvanlig aflöning, af hvilka dock en mot särskilt arfvode
skulle fungera som chefens ställföreträdare. Vidare skulle å lista
byrån vara anställda två byrådirektörer, en för arbetsförmedlingsären-
dena m. m. och en för arbetarskyddsärendena (ingenjörstekniker), båda
med en mycket själfständig ställning och beslutanderätt i viss utsträck¬
ning, och båda föredragande inför styrelsen eller chefen inom sina resp.
verksamhetsområden. I händelse af den förutsatta blifvande uppdelningen
af 1 :sta byrån skulle gifvetvis äfven byrådirektören för arbetarskydds¬
ärendena blifvit byråchef. Aflöningen för byrådirektör föreslogs till 7,000
kronor jämte tvänne ålderstillägg å 500 kronor. Uppgiften som sjuk-
kasseinspektör förutsattes däremot tillsvidare kunna förenas med byrå¬
chefsbefattningen å byrån för sjukkasseärenden m. m. Därjämte skulle å
hvarje byrå finnas en sekreterare (i två fall jurister) samt å 3:dje byrån
') Erforder¬
lig perso¬
nal.
Kommitté¬
erna.
126
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
(för sjukkasseärenden in. m.) en inspektörsassistent (försäkringstekni-
ker) äfvensom slutligen å 4:de byrån (för socialstatistiken in. m.), förutom
sekreteraren, ytterligare tre tjänstemän af 2:dra graden, förste aktuarier.
Antalet tjänstemän af 2:dra graden, med för denna nu fastställda aflönings-
förmåner, skulle sålunda blifva sju. Slutligen föreslogos fem tjänstemän
af lista graden (äfven de med sedvanlig aflöning), nämligen en för styrel¬
sen i dess helhet gemensam bibliotekarie och registrator, en byrå-
ingenjör (tekniker) för arbetarskyddsärendena, en aktuarie och registra¬
tor å sjukkassebyrån samt två aktuarier å socialstatistiska byrån. För
kvinnliga tjänstemän hafva kommittéerna ansett höra inrättas två olika
grader, nämligen en högre (bokhållare) för mera kvalificerad! arbete och
eu lägre (kontorsskrifvare) för vanliga biträdesgöromål. Antalet bok¬
hållare (med eu aflöning af 2,000 kr. samt två ålderstillägg å 200 kronor)
föreslogs till fyra och antalet kontorsskrifvare (med eu aflöning af
1,200 kronor samt tre ålderstillägg å 200 kronor) till tio. Slutligen skulle
bland den ordinarie personalen äfven uppföras en förste vaktmästare
och en vaktmästare, båda med aflöningar ej fullt öfverensstämmande
med senaste löneregleringar. I kommittéförslaget äro äfven upptagna er¬
forderliga anslag till extra arbetskrafter, såväl tjänstemän som biträden,
äfvensom ortsombud samt för införskaffande af statistiska primärupp¬
gifter m. in. Det af de båda kommittéerna sålunda uppgjorda förslaget
till stat för socialstyrelsen slutar på ett belopp af 187,100 kronor (jfr
komm. bet. sid. 187 samt sid. 184—186. Motiveringen för de särskilda
befattningarna, kompetensvillkor in. in. återfinnes å sid. 163—181 i kom-
mittébetänkandet.)
Vid sin granskning af den af de båda kommittéerna sålunda föreslagna
Sakkunniga, personaluppsättningen för socialstyrelsen hafva de sakkunniga inlednings-
behofvet') v*s ytterligare understrukit sitt och kommittéernas uttalande, att de i en
allmänhet, framtid för socialstyrelsen förestående uppgifterna icke få föranleda till,
att verket redan från början utrustas med arbetskrafter, som icke fullt
tagas i anspråk för de redan föreliggande arbetsuppgifterna. »Till dessa
måste dock alltid höra» — framhålla de sakkunniga — »särskild! för ver¬
kets chef och öfriga tjänstemän i ledande ställniög, att ägna tillbörlig
uppmärksamhet åt de närmast väntade nya uppgifterna, så att sakkunnig
medverkan från socialstyrelsens sida skall kunna vara att påräkna vid re¬
formförslagens genomförande och upptagandet af nya sådana». Det måste
nämligen bestämdt fasthållas, fortsätta de sakkunniga, att man, då det
gäller sådana verk som socialstyrelsen, kommerskollegium in. fl., har att
127
Kungl. Majits nåd. proposition Nr 108.
räkna med förhållanden, som icke äro i allo tillämpliga på de vanliga
förvaltningsverken. Socialstyrelsen måste sålunda »alltid hafva till upp¬
gift ~ förutom. löpande förvaltningsarbeten, inspektionsverksamhet och
statistiska utredningar o. s. v. — att antingen själf verkställa af Kungl.
Maj:t anbefallda mer eller mindre omfattande utredningsarbeten och af¬
gifva slutliga utlåtanden öfver viktiga reformförslag eller ock tillhanda¬
hålla på området sakkunnig personal för liknande arbeten inom departe¬
menten eller uti kommittéer etc., äfvensom för biträde vid ärendenas be¬
redning till underdånig föredragning o. s. v.» »Tydligt är», fortsätta de
sakkunniga, »att inom ett sådant verk, åtminstone i någon mån, måste
finnas tillgång till kompetenta ersättare för de befattningshafvare, hvilka
tagas i anspråk för ofvan angifna uppgifter, på det att de löpande ar¬
betena icke skola blifva eftersatta för sålunda påkommande arbeten och
uppdrag.»
Ehuru det icke lärer vara möjligt, anföra de sakkunniga till sist,
»att. gifva ett verk af detta slag eu sådan utrustning, att dylika even¬
tualiteter kunna helt förekommas, synes det vara på sin plats att åtmin¬
stone i någon man söka förebygga deras alltför täta återkommande genom
sådana anordningar, att icke hvarje extra påkommande uppdrag föranleder
dylika rubbningar i de löpande arbetena.»
Kommittéerna hafva, enligt hvad de sakkunniga funnit, på samma
gång de synas hafva tagit viss hänsyn till nu anförda förhållanden, också
låtit sig angeläget vara att strängt begränsa utgifterna för den nya orga¬
nisationen. De sakkunniga hafva dock trott sig kunna föreslå kostnader¬
nas ytterligare nedbringande, men har detta endast möjliggjorts genom
den begränsning af socialstyrelsens arbetsuppgifter, som af dem föreslagits,
samt genom den omläggning af organisationen, som är en gifven konse¬
kvens af de ändrade förutsättningarna för dess genomförande. Ifråga¬
varande begränsningar i socialstyrelsens arbetsuppgifter äro dock, framhålla
de sakkunniga, ej större, än att de i viss män uppvägas af den öknincr i
arbetet, som betingas däraf, att styrelsens ställning nu måste blifva en
annan än kommittéernas förslag innebär samt att andra af dem åsyftade
reformer icke samtidigt kommit till utförande. Sålunda måste nu, då so¬
cialstyrelsen icke organiseras som en departeinentsafdelning vid sidan af
ett med betydande juridisk kompetens utrustadt departementskansli, detta
slags kompetens blifva något bättre tillgodosedd inom styrelsen än kanske
eljes vant nödigt. Vidare måste nu styrelsen själf i större utsträckning
få hand om sina ekonomiska angelägenheter (hvilka af kommittéerna för¬
utsatts skola handhafvas på annat håll, gemensamt för hela civildeparte¬
mentet), o. s. v. Otvifvelaktigt lärer ock, fortsätta de sakkunniga, den so-
128
Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
cialstyrelsens tjänstemän påhvilande föredragningsskyldigheten i statsråds¬
beredningen samt öfrig tjänstgöring inom civildepartementet, om också
möjligast praktiska anordningar träffas, icke nu kunna ordnas sa enkelt,
som när en gång departementalreformen hunnit genomföras. Äfven vissa
andra lättnader i arbetet, i kommunikationen mellan olika verk etc., torde
först i samband därmed kunna beredas. Allt detta bär vållat, att, enligt
de sakkunnigas mening, någon större nedsättning af utgiftsstaten, än som
af dem föreslagits, icke torde vara att tillråda.
I anslutning till kommittéernas förslag — ehuru utan att ingå i
någon som helst pröfning af hvad kommittéerna för öfrigt anfört om de
tilltänkta departementaldirektörernas tjänsteställning, benämning och af-
löningsförmåner — hafva de sakkunniga funnit sig böra föreslå, att chefen
för socialstyrelsen omedelbart vid verkets inrättande skall erhålla general¬
direktörs tjänsteställning och benämning. Denna sin hemställan hafva
de, »efter ett noggrant öfvervägande af frågan», motiverat på följande
sätt: »De stora kraf såväl beträffande teoretisk utbildning och ingående
förtrogenhet med viktigare sociala spörsmål, som med afseende å fram¬
stående chefsegenskaper, praktisk duglighet och organisationsförmåga,
Indika alltid måste ställas på innehafvaren af detta chefsämbete, liksom
ock de stora, väsentligt olikartade och ofta synnerligen omdöinespröf-
vande arbetsuppgifter, som måste påhvila honom, samt slutligen jäm¬
förelsen med andra chefsbefattningar inom statsförvaltningen göra det
enligt de tillkallade sakkunnigas mening naturligt, att chefen för social¬
styrelsen blir generaldirektör. Äfven det nya verkets karaktär och be¬
tydelse vid sidan af andra förvaltningsorgan synes dem därigenom riktigast
komma till uttryck.»
Vidare hafva de sakkunniga förordat, att aflöningen för chefen för
socialstyrelsen icke må sättas högre ap den för motsvarande befattningar nu
som normalgrad fastställda, eller 11,000 kronor (däraf 7,000 kronor som
lön, 3,000 kronor som tjänstgöringspengar och 1,000 kronor som ortstillägg).
Med de båda kommittéerna äro de sakkunniga äfven eniga däri, att
i spetsen för en hvar af socialstyrelsens byråer bör ställas en tjänsteman
med byråchefs ställning och aflöningsförmåner. »Då tydligen», anföra de
sakkunniga härutinnan, »på hvar och en af dessa befattningshafvare måste
ställas stora fordringar med afseende å teoretisk utbildning och ^praktisk
duglighet (om ock i olika riktningar), arbets- och ledareförmåga samt
initiativ, är det af den största vikt, att dessa tjänster redan från början
kunna beklädas med verkliga förmågor». En af dessa, väl närmast byrå¬
chefen å lista byrån, borde ock, enligt de sakkunnigas mening, lämpligen
kunna fungera som chefens ställföreträdare, dock utan åtnjutande af sär-
Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
129
skildt tilläggsarfvode. Aflöningen för dessa byråchefer föreslås äfven af
de sakkunniga i enlighet med hvad för nyreglerade verk fastställts.
De sakkunniga föreslå vidare, att byråcheferna å de tre första
byråerna, förutom öfriga åligganden, skulle få till uppgift att vara öfver-
inspektörer inom ett visst område (byråchefen å lista byrån arbetsförmed-
lingsinspektör, å 2:dra byrån yrkesöfverinspektör och å 3:dje byrån
sjukkasseinspektör). De af de båda kommittéerna föreslagna byrd-
direktörs-( och öfverinspektörs befattning ärna skulle sålunda, enligt de sak¬
kunnigas förslag, bortfalla. (För den händelse att lista och 2:dra byrån
komme att sammanslås till en byrå för alla arbetarfrågor, såsom de sak¬
kunniga föreslagit under förutsättning af arbetarskydd slagens undan¬
skjutande i år, skulle en särskild öfverinspektörsbefattning enligt deras
mening inrättas å lista byrån, därvid tillika skulle lämnas öppet, hvilka in-
spektionsuppgifter skulle tilläggas denna öfverinspektör och hvilka skulle
tilläggas byråchefen.)
»Framhållas bör emellertid», anföra de sakkunniga, »att förslaget att
i hvarje fall förena öfverinspektörsuppgifter med vissa byråchefsbefattningar
ingalunda får anses innebära, att den direkta inspektionsverksamheten
endast kan eller bör utöfvas af byråcheferna. Tvärtom är det tydligt att,
äfven om viktigare inspektioner närmast böra utföras af resp. byråchef
såsom öfverinspektör — där icke desamma i visst fall pröfvas böra verk¬
ställas af generaldirektören — en del enklare inspektions- och revisions¬
arbete efter styrelsens bestämmande med fördel bör kunna utföras af under¬
ordnade tjänstemän å resp. byråer. Erinras må ock, hurusom äfven med
afseende å arbetet inom styrelsen afgörandet, resp. föredragningen, af vissa
grupper af ärenden och sådana af mindre vikt bör i lämplig omfattning
kunna anförtros åt de särskilda byråtjänstemän, som därtill äga kompetens.
Därigenom böra kostnaderna kunna nedbringas och arbetet förenklas, hvar-
jämte man skulle vinna, att vederbörande byråchefer icke blefve upptagna
af enklare tjänstegöromål till förfång för deras viktigare uppgifter inom
styrelsen.»
De sakkunniga hafva slutligen också framhållit, att äfven byrå¬
chefen för 4:de byrån (socialstatistiken) komme att få sitt arbete icke
oväsentligt ökadt genom den indragning af en förste aktuarie^ änst, som
de sakkunniga föreslagit. I likhet med kommittéerna och på af dem an¬
förda skäl hafva äfven de sakkunniga ansett, att några bestämda kompetens¬
villkor icke höra uppställas för byråchefsbefattningarna i socialstyrelsen.
Till hvad kommittéerna därom anfört hafva de endast velat foga en er¬
inran, att byråchefsbefattningen å 2:dra byrån (för arbetarskyddsärenden)
enligt föreliggande förslag väl i regel kommer att beklädas af en tekniker.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 82 käft. (Nr 108.) 17
130
Tjänstemän
af 2:dra gra¬
den (sekre¬
terare och
förste aktua¬
rie^.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
Beträffande socialstyrelsens tjänstemän af 2:dra graden (sekreterare och
förste aktuarier) hafva de sakkunniga velat vidtaga ganska väsentliga för¬
ändringar i kommittéernas ursprungliga förslag; dock har någon minsk¬
ning af dessa befattningshafvares antal ej befunnits möjlig, för såvidt
förslaget i dess helhet kommer till utförande. (Skulle så ej komma att
ske, hafva de sakkunniga genom alternativa förslag, för olika eventualiteter,
velat visa, huru då erforderliga indragningar synts dem lämpligast kunna
göras; jfr bet. sid. 56 och 68). Genom tillkomsten af en ytterligare byrå
(den för arbetarskyddsärenden) har emellertid uppkommit behofvet af en
särskild sekreterare, hvilkct behof de sakkunniga funnit lämpligast böra
tillgodoses på sådant sätt, att den i kommittéförslaget för lista byrån (då
gemensam för alla arbetarfrågor) afsedde sekreteraren nu tilldelades den
nya 2:dra byrån (för arbetarskyddsärenden) och att samtidigt 4:de byråns
(socialstatistikens) sekreterare blefve gemensam (och då ej ovillkorligen
jurist) för sistnämnda byrå och den genom arbetarskyddsärendenas ut¬
brytning ipinskade lista byrån (för öfriga arbetarärenden och sociala frågor
in. m.). A 3idje byrån (för sjukkasseärenden m. m.) hafva de funnit den
nuvarande befattningen som inspektörsassistent allt fortfarande vara be¬
höflig (med benämningen förste aktuarie) liksom äfven den föreslagna nya
sekreterarbefattningen, den sistnämnda dock endast under förutsätt¬
ning, att förslaget till lag om inoderskapsförsäkring blir i år antaget;
hvarom icke skulle nämnda befattning kunna utgå och ersättas 'med en
amanuens (jfr bet. sid. 68 alt. II b).
De för 4:de byrån (socialstatistiken) afsedda fyra förste aktuarie-
befattningarna hafva de sakkunniga trött sig under alla förhållanden
kunna föreslå minskade till tre. »Dessa tre befattningar måste», framhålla
de sakkunniga, »under alla förhållanden blifva erforderliga, äfven om
någon af dem nu åliggande uppgifter — specialundersökningar angående
arbetsförhållandena inom industriella och andra yrken (för närvarande
sjömansyrket) och angående landtarbetarnas arbets- och lefnadsförhållanden,
statistiska redogörelser angående sjukkasseväsendet och olycksfall i arbete
m. in. — kunde komma att blifva omlagd». Ty äfven om så komme att
ske, eller därest eventuellt någon af dessa grenar af socialstatistiken
komme att inskränkas eller helt och hållet upphöra, så vore dock »med
all säkerhet nya kräfvande uppgifter för socialstatistiken alltjämt att
emotse, hvadan dessa befattningshafvare alltid måste blifva behöfliga».
Rörande kompetens för dessa förste aktuariebefattningar samt aflönings-
förmåner för dem och öfriga föreslagna befattningshafvare af 2:dra graden
borde gifvetvis, påpeka de sakkunniga, på andra motsvarande områden
meddelade föreskrifter blifva gällande.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
131
För de sakkunnigas förslag angående socialstyrelsens utrustande med
åtminstone en tjänsteman med högre juridisk kompetens har förut i annat
sammanhang redogjorts.
Enligt de sakkunnigas mening kan icke någon af de fem tjänstemän
af lista graden (aktuarier, byråingenjör, bibliotekarie och registrator), som
upptagits i de båda kommittéernas förslag, nu för socialstyrelsen undvaras.
Af dessa borde byråingenjören (tekniker) vara närmast anställd å 2:dra
byrån (för yrkesinspektionsärendena), men tillika medhinna att biträda som
teknisk assistent å 4:de byrån (socialstatistiken). A 3:dje byrån erfordras
likaledes fortfarande en aktuarie och registrator (för sjukkasseregistret),
hvilken därjämte bör tjänstgöra som kassör för socialstyrelsen i dess hel¬
het. För socialstatistiken (4:de byrån) behöfvas likaledes, enligt hvad de
sakkunniga vitsordat, fortfarande två aktuarier med uppgift, åtminstone
under de närmaste åren, den ene att biträda i allmänhet vid de olika social¬
statistiska arbetena (fattigvårds- och arbetslöshetsstatistiken, statistiken öfver
arbetsinställelser och kollektivaftal in. m.) och den andre att utarbeta koo¬
perations* och lefnadskostnadsstatistiken, biträda vid tidskriftens redigering
o. s. v. Slutligen hafva de tillkallade sakkunniga äfven bekräftat behofvet
af en för styrelsen i dess helhet gemensam bibliotekarie (och arkivarie)
samt registrator (jfr bet. sid. 59—60). Bibliotekarien bör emellertid, på¬
peka de, icke allenast utföra vanliga biblioteksgöroinål, utan honom bör
därjämte åligga att, till tjänst för såväl styrelsens olika tjänstemän som
studiebesökande, omsorgsfullt och systematiskt registrera nyutkommen lit¬
teratur, tidskriftsuppsatser o. d. uti olika sociala frågor. Med bibliotekarie¬
befattningen böra ock erdigt de sakkunnigas mening vara förenade registrators-
göromålen för styrelsen i dess helhet. I den mån bibliotekariens tid sådant
medgifver, bör han äfven biträda vid andra, ordinarie eller extra påkom¬
mande arbeten (sammanförandet af vissa data, nykterhetsstatistik o. s. v.
för »Sociala Meddelanden»).
Kompetensvillkoren och aflöningsförmånerna för resp. tjänstemän af
lista graden böra äfven efter de sakkunnigas åsikt blifva sådana, som de
båda kommittéerna föreslagit.
Under åberopande af hvad de båda kommittéerna därom anfört, hafva
de sakkunniga för sin del velat vitsorda, att inom den nuvarande kom-
merskollegii afdelning för arbetsstatistik äfven relativt högt kvalificerad!
arbete utföres af flera af de kvinnliga biträdena, och att sålunda de båda
kommittéernas förslag om inrättande af en s. k. bokhållargrad för dylika
arbeten måste anses vara fullt motiveradt.
Som emellertid med inrättandet af en dylik tjänstegrad ansetts böra
anstå, intill dess utredning hunnit verkställas om bchöfligheten af dylika
Tjänstemän
af lista
graden.
Kvinnliga
tjänstemän.
132
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
befattningar äfven inom en del andra ämbetsverk, hafva de sakkunniga
funnit sig böra föreslå, att å socialstyrelsens stat nu jämte »kvinnliga bi¬
träden af lägre åflöningsgrad» — antalet dock minskadt från af kommit¬
téerna föreslagna tio till åtta — i stället för fyra bokhållare, som kom¬
mittéerna föreslagit, uppföras fyra kvinnliga »biträden af högre aflönings-
grad» (förste kontorsskrifvare), allt i enlighet med de villkor, som blifva
af Kungl. Maj:t för motsvarande befattningshafvare i andra verk fastställda.
(Angående dessa biträdens förutsatta placering hänvisas till sak. bet. sid. 51.)
Den af de sakkunniga föreslagna nedsättningen i antalet kvinnliga befatt¬
ningshafvare motiveras med, att därigenom bör underlättas »inrättande i
sinom tid af några bokhållarbefattningar, utan att antalet å stat redan
uppförda kvinnliga befattningshafvare af öfriga grader samtidigt skall be¬
höfva minskas».
Vakt- Äfven de sakkunniga hafva funnit en förste vaktmästare och en vald-
mäatare. m^siare blifva behöfliga för socialstyrelsen, båda med för dylika befattnings¬
hafvare inom centrala verk vanligen gällande aflöningsgrader m. m.
öfriga anslag. Anslagen till amanuenser, extra biträden, gratifikationer, fullmäktige,
sakkunniga och vikar iatsersättning ar, af de båda kommittéerna upptagna till i
rundt tai 33,500 kronor (däri dock ej inberäknad ersättning till s. k. fullmäk¬
tige), hafva de sakkunniga ansett sig endast kunna föreslå nedsatta med
1.000 kronor, eller till 32,500 kronor. Som förklaring till, att beloppet
nu icke kunnat sättas lägre, erinra de sakkunniga om, att de samtidigt
föreslagit, dels innehållande tillsvidare af tvänne ordinarie befattningar för
kvinnliga, biträden, hvilkas aflöning sålunda fortfarande måste utgå af an¬
slaget till extra biträden etc., dels socialstyrelsens förstärkande med tvänne
fullmäktige, hvilkas arfvoden — tillsvidare omöjliga att fixera, innan er¬
farenhet vunnits om, i hvilken utsträckning deras medverkan behöfver tagas
i anspråk — jämväl synas böra utgå af nämnda anslagspost. (De sak¬
kunniga påvisa äfven här, hvilka ytterligare indragningar kunna göras,
därest någon del af nu föreslagen lagstiftning ej i år skulle komma
till stånd.)
Anslaget för ombud i orterna, för införskaffande af primäruppgifter
in. in. föreslå de sakkunniga, i likhet med de båda kommittéerna, böra
tillsvidare beräknas till samma belopp som hittills, eller saminanlagdt
19.000 kronor.
»Slutligen torde böra uppmärksammas» — anföra de sakkunniga till
sist — »att då här, liksom i kommittéförslaget, anställts beräkningar öfver
personal- och anslagsbehofven för socialstyrelsens olika byråer, därmed
endast afsetts att få utrönt och närmare åskådliggjordt, hvilka och huru
stora de föreliggande behofven för de olika uppgifterna ungefärligen äro.
Kungl. Maj.is nåd. proposition Nr 108.
133
Klart är dock, att en sådan uppdelning icke skall strängt upprätthållas i
praktiken, utan att här som annorstädes samtliga befattnings häfvare och
anslagsposter för likartade behof skola sammanföras till en gemensam stat
för socialstyrelsen i dess helhet. Att intimaste samarbete och växelverkan
mellan de olika byråerna och deras personal förutsättas skola äga rum, är
redan i det föregående omnämndt. I konsekvens därmed skola gifvetvis
den eller de befattningshafvare, som mot förmodan icke redan från början
alltid blifva fullt upptagna af dem närmast åliggande göromål, hafva
skyldighet att efter chefens anvisningar biträda med arbetena äfven på
andra områden af styrelsens verksamhet. Med de uppgifter, som redan
för de närmaste åren skulle blifva socialstyrelsen förelagda, synes det ock
vara tydligt, att den nu föreslagna personaluppsättningen och staten sna¬
rare skall komma att visa sig för knapp än för stor.»
Den af de sakkunniga föreslagna staten för socialstyrelsen slutar på
en summa af 175,400 kronor, och understiger sålunda med 11,700 kronor
den af de båda kommittéerna föreslagna staten. (Jfr sak. bet. sid. 69—70,
samt sid. 66—68.)
Med afseende å den sålunda föreslagna personaluppsättningen, kom-
petenskrafven o. s. v. hafva några bestämda uttalanden, med undantag af
kommerskollegium, endast gjorts af arbetsgifvareföreningarnas för¬
troenderåd, hvarförutom i en del andra uttalanden den meningen mera i
förbigående kommit till uttryck, att arbetskrafterna för den ena eller den
andra uppgiften syntes vara väl knappt tillmätta. Förtroenderådet har
till en början gjort gällande önskvärdheten af, från dess synpunkt sedt,
»att åtminstone en af de högre befattningarna i verket, för hvilken sär¬
skilda kompetensfordringar i form af aflagda examina icke föreslagits, be-
klädes med en man, som har praktisk erfarenhet om näringarnas utöfning».
Vidare har förtroenderådet, i likhet med de båda kommittéerna och i
motsats mot de sakkunniga, ansett det vara oundgängligt, att juridisk
bildning fordras åtminstone hos sekreteraren jämväl å lista byrån, därvid
förtroenderådet erinrat om, att »denna byrå har att handlägga ärenden, som
kräfva en grundlig juridisk insikt och uppfattning, t. ex. frågorna om kol¬
lektiva aftal, deras innebörd och tillämpning, om utländsk lagstiftning rö¬
rande förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare, verkställande af för¬
arbeten till lagförslag i sådana frågor in. in».
Kommcrskollegium har till en början uttalat sin anslutning till
yrkesinspektörernas yrkande, att chefen för 2:dra byrån (för arbetar-
skyddsärenden m. m.), »jämte kännedom i in- och utländska lagar och
M
oc
134
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
författningar på hithörande område, framför allt äger den praktiska er¬
farenhet och tekniska kompetens, som äro villkor för ett rätt ledande af
de lokala inspektionsorganens verksamhet». Och kollegium tillfogar, att det
måste noga tillses, »att socialstyrelsen kommer .att i fullt tillräcklig grad
disponera den praktiska och tekniska kompetens, som erfordras för hand¬
hafvande! af arbetarskyddsärendena».
Kollegium har vidare äfven utförligt yttrat sig dels om det ytterli¬
gare behofvet för socialstyrelsen af högre juridisk-administrativ kompetens
än som föreslagits, — med afseende å yttrandet i denna del hänvisas till
hvad ofvan anförts — dels mot den indragning af sekreterarbefattningen ä
4:de hyran, som de sakkunniga föreslagit, dels om behöfligheten för socialsty¬
relsen af en särskild bibliotekarie och dels slutligen om de kvinnliga befatt-
ningshafvarna. Kollegium uttalar sig hvad beträffar de tre senare personal¬
frågorna sålunda:
»Vidkommande personalens antal vill det af de till kollegium, in¬
komna yttranden i ämnet synas, som om densamma vore för knappt till¬
tagen för att möta de redan befintliga och alltjämt växande sociala krafven.
Äfven om kollegium i likhet med de sakkunniga anser, att personalens
antal bör så noga som möjligt afpassas efter de nuvarande och närmast
förestående uppgifternas storlek, kan dock kollegium, vid en närmare
granskning af de sakkunnigas förslag i denna del, icke undgå att finna,
att en tillökning i personalstaten är på ett par punkter behöflig.»
Beträffande den af de sakkunniga föreslagna afknappningen, i hvad
den afser sekreterarbefattningen å 4:de byrån, vill det jämväl synas
kollegium, som om en sådan afknappning icke vore tillrådlig, utan anser
kollegium, att å nämnda byrå bör, i enlighet med kommittéernas ursprungliga
förslag, finnas en särskild sekreterare för fullgörande, utom af de löpande
sekreterargöromålen, af bland annat den särskild! maktpåliggande uppgiften
att biträda med redigeringen af månadstidskriften »Sociala Meddelanden».
I likhet med de sakkunniga vill kollegium särskild! vitsorda be¬
hofvet af en för socialstyrelsen i dess helhet gemensam bibliotekarie och
registrator.
Med afseende på de kvinnliga befattning skaf varna hade kollegium
helst velat återupprepa sina flera gånger förut gjorda framställningar om
ett tredje ålderstillägg för den lägsta tjänstegraden, men finner sig nu
därtill förhindradt, sedan genom statsmakternas innevarande år fattade
beslut de kvinnliga biträdena inom alla statens verk blifvit uppdelade i
två löneklasser, hvardera med endast två ålderstillägg. Däremot för¬
ordade kollegium, att då på flertalet af de kvinnliga biträdena inom den
ifrågasatta socialstyrelsen måste ställas större kraf än på vanliga renskrif-
135
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
verskor (större bildningsgrad, språkkunskaper o. s. v.), också detta flertal
genast från början tilldelades den andra tjänsteklassen. I likhet med kom¬
mittéerna och de sakkunniga ville dessutom kollegium jämväl för sin del
vitsorda riktigheten af, att inom en blifvande socialstyrelse, likasom för
närvarande inom kollega afdelning för arbetsstatistik, äfven relativt högt
kvalificeradt arbete måste utföras af flera åt de kvinnliga biträdena, och
att sålunda kommittéernas förslag om inrättande af en s. k. bokhällargrad
för dylika arbeten måste anses vara fullt motiveradt.
För fullständighetens skull torde här äfven böra erinras om, att en-
ligt yrkesfarekommitténs förslag den byrå, som skulle fungera som
»yrkesinspektionens chefsmyndighet», borde bestå af, förutom eventuella
ingenjörer för omedelbar uppsiktstjänst, en byråchef, en sekreterare och
en byråingenjör samt, i den mån så funnes erforderligt, en eller flera bi¬
trädande ingenjörer. Vid byrån skulle dessutom vara fästad en läkare,
kvajjämte möjlighet skulle vara byrån beredd att anlita biträde af tekniska
och måhända äfven medicinska specialister. Det förtjänar äfven påminnas
om, att yrkesinspektörerna förklarat sig icke hafva något att er¬
inra mot den utrustning, socialstyrelsens 2:dra byrå (för arbetarskydds-
ärenden och yrkesinspektion) enligt de sakkunnigas förslag skulle komma
att erhålla.
Då jag med afseende å socialstyrelsens närmaste personalbehof,
de olika tjänstemännens antal och arbetsuppgifter äfvensom deras aflö-
ningsförmåner och öfriga villkor till väsentliga delar anser mig kunna
instämma uti hvad de sakkunniga därutinnan anfört och föreslagit, har
jag ofvan återgifvit deras utlåtande så utförligt som skett för "att för
egen del här kunna inskränka mig till att, med åberopande af deras
motivering, förorda bifall till deras hemställan i alla de stycken, där jag
ej funnit anledning till skiljaktig mening. Förut har jag redogjort för
den afvikelse från de sakkunnigas förslag, som jag ansett nödig beträffande
anställande af en ledamot med hög juridisk kompetens och högre aflöning,
än hvad de sakkunniga ifrågasatt. Till de ändringar i öfrigt med afseende
å personaluppsättningen, som jag anser påkallade, återkommer jag här nedan.
Hvad då först vidkommer chefskapet för socialstyrelsen, hafva
kommittéerna och de sakkunniga ansett chefen redan från början böra er¬
hålla generaldirektörs tjänsteställning och benämning. För min del
anser jag emellertid, att någon ytterligare generaldirektörsBeställning icke
för närvarande bör ifrågasättas. När departementalkommitterades orga-
nisationsförslag föreligger, må i ett sammanhang öfvervägas, huru de olika
verkens (möjligen blifvande departementsafdelningars) chefer böra benämnas
Yrkesfare-
kommittén.
Departe¬
mentschefen.
Chefen.
136
Kungl. Maj it s nåd. proposition Nr 108.
och deras tjänsteställning ordnas. Det synes mig ej heller behöflig!, att
man nu binder sig vid någon viss benämning på en till nyinrättande före¬
slagen chefspost, utan torde här benämningen »chef för socialstyrelsen»
kunna antagas efter mönstret af »chef för Sveriges geologiska undersök¬
ning», »chef för kurxgl. stuteriöfverstyrelsen» m. fl.
Mot att enligt de sakkunnigas förslag bestämma af löningen för
chefen till 11,000 kronor, har jag, med hänsyn till den omfattande, makt¬
påliggande och grannlaga verksamhet, som skulle åligga chefen, ingen
erinran.
Byråchefer Jag har förut haft tillfälle uttala mig om de sakkunnigas förslag att
kompetens- upprätta fyra byråer och hvilken byråindelning för närvarande synes mig
villkor, vara den lämpligaste. Byråchefen å lista byrån bör i enlighet härmed
närmast hafva administrativ och socialpolitisk utbildning. Chefen för 2:dra
bvrån bör gifvetvis besitta de tekniska och praktiska samt öfriga kvalifika¬
tioner, som kommerskollegium (och yrkesinspektörerna) framhållit såsom
erforderliga. Därmed blir ock det af svenska arbetsgivareföreningarnas
förtroenderåd uppställda önskemålet, att en af de högre befattningarna i
verket beklädes med en man, som har praktisk erfarenhet om näringarnas
utöfning, vederbörligen tillgodosedt. Chefen för 3:dje byrån bör vara sär¬
skild! förtrogen med sjukkasseväsendet och öfriga socialförsäkringsfrågor.
Byråchefen å 4:de byrån slutligen bör närmast hafva statistisk och social¬
politisk utbildning. Emellertid synes mig, på af de båda kommittéerna
anförda grunder (komm. bet. sid. 167—168), några uttryckliga kompetens¬
villkor för byråchefsbefattningarna icke böra nu fastställas.
Aflöningarna för byråcheferna synas böra utgå med 8,100 kronor
efter de för centrala verken gällande, vanliga grunderna.
Uppgiften att vara chefens ställföreträdare —- dock, såsom de sak¬
kunniga påyrkat, utan särskildt tilläggsarfvode — synes mig icke böra till¬
läggas chefen för någon viss byrå, utan bör därtill kunna förordnas den
af styrelsens ledamöter, som är härför lämpligast.
Tjänsteman Hvad beträffar tjänstemännen af 2:dra graden (sekreterare och
agra2dena förste aktuarier) finner jag först, att å 2:dra byrån (arbetarskydds-
ärendena) erfordras en särskild sekreterare (jurist), hvilken dock torde
medhinna att utföra en del af sekreterargöromålen äfven å lista byrån.
Däremot synes mig den föreslagna nya juridiska sekreteraren å 3:dje byrån
kunna tillsvidare undvaras. I stället för de af de sakkunniga föreslagna
två befattningarna »en förste aktuarie (tillika inspektörsassistent)» och »en
sekreterare (jurist)» torde därför böra uppföras »en sekreterare och inspek¬
törsassistent». Intill dess närmare erfarenhet vunnits om de arbetskrafter,
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
137
som betingas af ärendenas ökning å denna byrå, synes mig det ytterligare
behofvet af arbetskraft kunna fyllas af extra personal, till följd hvaraf
jag ock här nedan föreslagit eu, mindre ökning i det af de sakkunniga
beräknade extrabiträdesanslaget. A l:sta byrån torde snart en sekreterar¬
befattning bli erforderlig. Emellertid har jag trott denna befattning
kunna undvaras tillsvidare och tills man vinner större erfarenhet om,
huru styrelsen öfver hufvud med nu föreslagen personal kan gå i land
med sina omfattande uppgifter, men har jag, samtidigt med uteslutandet
af denna befattning, ansett mig böra föreslå en höjning af anslaget till
amanuenser in. m. för anställandet af ytterligare en amanuens. Med
vinnande af en särskild ledamot i styrelsen för lagärenden, torde byrån
också kunna af denne påräkna åtskilligt biträde inom området för dennes
verksamhet. Uppenbart synes mig vidare vara, att efter den af de sak¬
kunniga redan företagna afknappningen med afseende å en förste aktuarie-
(och sekreterarebefattning å 4:de byrån (socialstatistiken) någon vidare
minskning af den mera kvalificerade personalen å denna byrå icke kan
komma i fråga utan den största olägenhet för byråns många och omfattande
arbeten. De tre förste aktuariebefattningarna å denna byrå måste
ock, såsom de sakkunniga påvisat, alltjämt blifva behöfliga och sålunda nu
böra uppföras å socialstyrelsens stat.
Kommerskollegii yrkande, att i enlighet med kommittéförslaget den nu
vid socialstatistiken förefintliga fjärde förste aktuariebefattningen, särskildt
afsedd för redigeringen af »Sociala Meddelanden» samt sekreterargöromålen
å 4:de byrån, äfven nu skulle bibehållas, kan jag däremot icke biträda. Utan
att vilja bestrida, att denna befattning kan komma att visa sig behöflig och
att det för socialstyrelsens statistiska arbeten och publikationsverksamhet
vore gagneligt att för nämnda uppgifter mera odeladt disponera en särskild,
mera kvalificerad tjänsteman, vågar jag dock hålla före, att det bör vara
möjligt att på lämpligt sätt fördela dessa, åligganden på 4:de byråns öfriga
tjänstemän. Efter den nu föreslagna organisationens genomförande blir
nämligen byråchefen själf i tillfälle att mera direkt utöfva ledningen af
och deltaga uti de olika, viktigare arbetena samt ansvara för tidskriftens
redigering, därvid det biträde, han enligt de sakkunnigas förslag skulle er¬
hålla uti en af aktuarierna å byrån, tillsvidare borde vara tillfylles.
Samtliga af de båda kommittéerna och de sakkunniga föreslagna Tjänstemän
befattningar af l:sta graden, till antalet 5, synas äfven mig blifva för
socialstyrelsen behöfliga, nämligen en byråingenjör som byråchefens
(yrkesöfverinspektörens) närmaste tekniske medhjälpare å 2:dra byrån, en
aktuarie och registrator för sjukkasseregistret samt kassör för sty¬
relsen i dess helhet, två aktuarier vid socialstatistiken med af de sak-
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 Sami. 82 käft. (Nr 108.) 18
138
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
kunniga föreslagna uppgifter, äfvensom slutligen en bibliotekarie och
registrator för styrelsen i dess helhet. Denne sistnämnde torde böra pla¬
ceras å l:sta byrån, för att där vid behof biträda med förefallande göromål.
Kvinnliga I afseende å de kvinnliga befattningshafvarna vill jag icke be-
behafvarncSS' strida, att fog kan föreligga för det af kommerskollegium framställda
1 yrkandet, att flera af dessa befattningar genast från början borde tilldelas
den 2:dra tjänsteklassen, men synes mig likväl därmed böra anstå i af¬
vaktan på det resultat, hvartill utredningen om tillskapandet åt ytterligare
en tjänstegrad för särskildt kvalificerade kvinnliga befattningshafvare kan
komma att leda. Jag anser därför, att för närvarande allenast kvinnliga
skrifbiträden böra hos styrelsen uppföras efter de två grader, som i årets
statsverksproposition föreslagits och redan vunnit Riksdagens anslutning
för flera verk, d. v. s. den lägre graden med sammanlagd begynnelseaflöning
af 1,200 kronor och afsedd för biträden, som utföra renskrifning och där¬
med jämförliga göromål, samt den högre graden med en sammanlagd be-
gynnélseaflöning af 1,600 kronor och afsedd för biträden med mera kvalifi¬
cerade uppgifter. De sakkunniga hafva föreslagit 12 skrifbiträden, därat
4 af hö°re° grad. Någon fördelning af dessa på byråerna torde ej vara
påkallad,0 utan deras placering, liksom göromål i öfrigt, bestämmas af
styrelsen. Att donna biträdespersonal ej kan anses för stor torde uppen¬
bart framgå af en jämförelse med motsvarande personal å kommerskollegii
näringsstatistiska byrå, som i årets statsverksproposition föreslagits till 10.
Med afseende å villkoren för biträdenas anställande torde böra gälla de
grunder, som innevarande års Riksdag antagit.
Vaktmästare. Beträffande vaktmästarna har jag allenast att erinra, att deras
tjänstgöringsskyldighet bör vara densamma, som i de centrala verken är
värdi °. Semester i 15 dagar torde också böra tillerkännas dessa vaktmästare,
öfrigaanslag. °I de förslag, som från de sakkunnigas sida framställts angående
de öfriga anslag, som af dem pröfvats erforderliga för bedrifvande af
socialstyrelsens verksamhet, har jag, på i annat sammanhang anförda skal,
vidtagit några smärre jämkningar.
g) Ordinarie I närmaste samband med frågan om personaluppsättningen och
°C,stattia anslagsbehofven står frågan, huru stor del af personalen och anslagen
skola uppföras på ordinarie och huru stor på extra stat.
Kommit- Enligt hvad redan i det föregående blifvit ornnämndt, hafva de båda
téerna. kommittéerna framhållit såsom det principiellt riktiga, att här som annor¬
städes den regeln tillämpas, att »för ordinarie arbete, så långt lämp¬
ligen kan ske, användes ordinarie personal». Kommittéerna hafva där-
- Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
139
för ock förutsatt, att samtliga de tjänstebefattningar och anslag i och för
socialstyrelsen, som af dem föreslagits, skulle uppföras å ordinarie stat.
Endast med afseende å chefsbefattningen hafva de ifrågasatt, huruvida det
möjligen skulle kunna vara lämpligare, att denna, liksom för vissa af
statens s. k. affärsdrifvande verk under den senaste tiden blifvit bestämdt,
endast tillsattes på vissa år, men hafva kommittéerna, efter öfvervägande
af skälen för och emot en sådan anordning hvad socialstyrelsen beträffar,
kommit till den uppfattningen, att den här icke vore på sin plats, äfven
om däraf icke heller några afsevärdare olägenheter vore att förvänta.
I enlighet med därutinnan dem lämnade anvisningar hafva de sak-Sakkunniga.
kunniga ägnat äfven denna fråga särskild uppmärksamhet. De sak¬
kunniga hafva ock funnit sig böra utgå ifrån att — då den af de båda
kommittéerna uppställda principen, att för ordinarie arbete, så långt lämp¬
ligen kan ske, skall användas ordinarie personal, äfven »vunnit stats¬
makternas gillande och som regel tillämpats vid den omorganisation af de
förvaltande verken, som under de senare åren ägt rum» — samma princip
nu äfven borde följas vid organiserandet af socialstyrelsen. Samtidigt
hafva de sakkunniga dock, enligt hvad de framhålla, låtit sig ange¬
läget vara att tillse, att icke flera befattningshafvare uppföras på ordi¬
narie stat än som under alla omständigheter kunna förutses blifva
behöfliga. Då så emellertid är förhållandet beträffande alla de särskildt
angifna befattningar inom socialstyrelsen, som af dem föreslagits, hafva
de sakkunniga också ansett sig böra förorda, att samtliga dessa befattnin¬
gar omedelbart göras till ordinarie. Till uppförande å ordinarie stat
föreslås vidare äfven den del af öfriga i deras förslag upptagna anslags¬
poster, som pröfvats blifva erforderliga för ordinarie arbetsuppgifter och
under alla förhållanden. Enligt de sakkunnigas förslag skulle som ordinarie
anslag för socialstyrelsen för år 1913 uppföras ett belopp af sammanlagdt
141,400 kronor.
Där arbetsuppgifterna däremot befunnits vara af så växlande eller
tillfällig natur, att de icke kunna tillräknas de ordinarie uppgifterna, har
den för dessa arbeten erforderliga personalen af de sakkunniga icke upp¬
förts på ordinarie stat, utan anslag för ändamålet i stället ansetts böra
uppföras å extra stat jämte en del andra särskildt för socialstatistiken
behöfliga extra anslag. Som extra anslag för år 1913 föreslå de sakkunniga
belopp om sammanlagdt 34,000 kronor.
Förutom öfriga anförda skäl för uppförande å ordinarie stat af den
del af socialstyrelsens personal, som därtill af dem föreslås — hvilka skal
de tillkallade sakkunniga för sin del förklarat sig finna afgörande — hafva
de jämväl erinrat därom, att genom en sådan åtgärd otvifvelaktigt borde
140
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
vinnas väsentligt större möjlighet än eljes att för socialstyrelsen alltjämt
erhålla fullt lämpliga arbetskrafter samt åt statsförvaltningen bevara den
erfarenhet på det sociala arbetsfältet och den särskilda förtrogenhet med
de många olika uppgifterna, som dessa tjänstemän med åren förvärfvat.
Bortsedt från de afgjorda fördelar, som personalens uppförande på
ordinarie stat i största möjliga utsträckning måste anses innebära, hafva
de sakkunniga å andra sidan äfven velat bestämdt framhålla, att någon
olägenhet för statsverket icke heller kan vara att emotse af den för social¬
styrelsen erforderliga personalens uppförande på ordinarie stat i den af
dem föreslagna omfattning. I sådant afseende anföres bland annat:
»De tjänstebefattningar å socialstyrelsens stat, som nu föreslås, hafva de
sakkunniga, som nämndt, låtit sig angeläget vara att nedbringa till minsta
möjliga antal. Då tillika förvaltningens uppgifter på de områden, som
nu skulle tilläggas styrelsens verksamhet, alltjämt torde komma att kvar¬
stå, lärer någon minskning för framtiden af denna personal icke vara
att emotse. Och äfven om med afseende å den nu föreslagna organisa¬
tionen i en framtid kunna komma att tarfvas förändringar — för en
eventuell inflyttning i departementet erfordras endast vissa formella sådana
— bör en omorganisation icke i minsta mån kunna försvåras därigenom,
att denna personal nu uppföres på ordinarie stat. I samband därmed
böra nämligen, såsom ock departementschefen erinrat och enligt hvad vid
de senare årens löneregleringar alltid ägt rum, meddelas vidtgående före¬
skrifter om skyldighet för vederbörande befattningshafvare att vara under¬
kastade den utvidgade eller förändrade tjänstgöring eller den förflyttning
till annat ämbetsverk, som kan varda dein i behörig ordning ålagd (jfr
kungl. kungörelsen den 18 oktober 1907 angående motsvarande bestäm¬
melser för statskontoret m. fl.). Själffallet böra ock öfriga för nyreg-
lerade verk meddelade villkor och bestämmelser för åtnjutande af de fast¬
ställda nya aflöningsförmånerna blifva gällande äfven för socialstyrelsen.»
Slutligen hafva de sakkunniga äfven velat framhålla, att de inga¬
lunda förbisett, att vissa delar af socialstatistiken hittills endast an¬
ordnats försöksvis, och att det möjligen därför kunde göras gällande, att
den med dessa statistiska arbeten sysselsatta personalen icke redan nu
borde uppföras på ordinarie stat, emedan det ifrågavarande arbetet med
tiden kunde komma att upphöra. Men äfven om så skulle komma att
ske, hvilket de sakkunniga dock för sin del hålla för föga troligt, så äro
dock, enligt hvad de framhålla, med bestämdhet att vänta vissa i en nära
framtid nödiga utvidgningar af socialstatistiken (t. ex. budgets- och lefnads-
kostnadsutredningar, allmän arbetslönestatistik m. in.), hvadan någon brist
på arbetsuppgifter för den af dem för socialstatistiken föreslagna perso-
Kitngl Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
141
nålen icke lärer vara att emotse. Uppmärksammas bör ock, erinra de
sakkunniga vidare, att de trott sig för närvarande böra föreslå de af kom¬
mittéerna upptagna ordinarie befattningarna för socialstatistiken minskade
med en förste aktuariebefattning och två tjänster för kvinnliga be-
fattningshafvare. Då det emellertid synts dem vara af den största vikt,
framhålla de sakkunniga till sist, att socialstyrelsen — och jämväl social¬
statistiken, i likhet med öfrig officiell statistik — blir fullt, skickad att
möta de många och svårlösta uppgifter, som blifva den förelagda, hafva
de icke funnit tillrådligt att sträcka sig längre i inskränkningar än de
gjort med afseende å de befattningar vid socialstyrelsen, som höra upp¬
föras å ordinarie stat.
Äfven framhålles, att de kvinnliga biträdenas ställning i hög grad
är i behof af den förbättring, som följer med ordinarie anställning.
På ordinarie stat hafva de sakkunniga ock, som nämndt, ansett böra
uppföras en del af de beräknade kostnaderna för amanuenser, gratifika¬
tioner, extra biträden, fullmäktige, sakkunniga och vikariats-
ersättning, nämligen den del däraf, som kan beräknas blifva af konstant
natur och under alla förhållanden behöflig. Som emellertid behofvet af
anslag för ifrågavarande ändamål redan för närvarande är icke oväsentligt
större och redan under de närmaste åren möjligen kan behöfva föranleda
växlande anslag, har det synts lämpligt att uppföra återstoden af det för
ändamålet nu behöfliga anslaget på extra stat. På enahanda grunder
hafva till uppförande på extra stat föreslagits de nu til! arbetsstatistiken
anvisade anslagsposterna för ombud i orterna, för införskaffande af
statistiska primäruppgifter o. s. v., hvilka utgifter allt efter de år
från år växlande behofven torde komma att behöfva fastställas till olika
belopp.
Redan i det föregående har omnämnts, att kommerskollegiurn Myndig-
— på grund af vissa uttalade farhågor att tillräckliga garantier ej före- heter'
lågo för, att det nya ämbetsverket skulle blifva fullt själfständigt och
»oberoende af de politiska växlingarna» — framhållit, hurusom dessa far¬
hågor borde vara fullkomligt ogrundade, för såvidt personalen, i enlighet
med såväl de båda kommittéernas som de sakkunnigas förslag, omedelbart
erhölle sina beställningar på ordinarie stat. 1 full anslutning till hvad
därom anförts af kommittéerna och de sakkunniga har kollegium ock be¬
stämdt förordat, att socialstyrelsens personal uppföres på ordinarie stat.
Särskildt har kollegium, i likhet med de sakkunniga, velat understryka
vikten af, att jämväl samtliga förste aktuariebefattningar å den statistiska
byrån göras till ordinarie, »enär det eljes för dessa befattningar, på hvilka
måste ställas särskildt stora fordringar i fråga om såväl vetenskapliga in-
142
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
sikter som statistisk teknik, torde blifva hardt när omöjligt att anskaffa
och behålla fullt kompetenta personer». A andra sidan har riksförsäk-
ringsanstalten framhållit, att det enligt dess förmenande vore ett före¬
gripande af nu pågående utredningar att redan nu på ordinarie stat upp¬
föra den del af kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik, som handhar
ärenden rörande sjukkasseväsendet samt sjuk- och oly eks fallsstatistiken.
En motsatt uppfattning synes hafva häfdats af ålderdomsförsäkrings-
kommittén, hvilken har de af riksförsäkringsanstalten åsyftade utred¬
ningar sig anförtrodda och som uttalat, att ett genomförande af organisa-
tionsförslaget äfven i denna del icke innebure något föregripande med af¬
seende å framtida anordningar.
Redan uti mitt anförande till statsrådsprotokollet den 30 december
1911 har jag anfört de hufvudsakliga skäl, som synas mig tala för,
att socialstyrelsens personal i viss omfattning omedelbart uppföres på
ordinarie stat. Jag erinrade därvid bland annat om, att den af Kungl.
Maj:t anbefallda utredningen om reglering af löneförhållandena för den
del af kommerskollegii personal, som föreslagits skola öfverflyttas till
socialstyrelsen, i och med det nu föreliggande kommittébetänkandet blifvit
verkställd. Under sådana förhållanden och då ett verk för de sociala
ärendena uppenbarligen är påkalladt af ett stadigvarande behof, förklarade
fag mig finna en slutlig och definitiv lönereglering för den del af denna
personal, som betingas af detta behof, böra äga rum i samband med det
föreslagna nya verkets upprättande, allt dock under villkor och be¬
stämmelser, som icke förhindra eller försvåra öfvergången till
hvilken som helst annan organisation af den sociala förvaltningen.
Riktigheten af denna min tidigare uttalade uppfattning har jag fått
ytterligare styrkt genom hvad därom nu anförts särskildt af de sakkunniga
men äfven af kommerskollegium och ålderdomsförsäkringskommittén. Riks-
försäkringsanstaltens nyss omförmälda förslag, såvidt jag fattat det rätt,
skulle innebära, att af den föreslagna personalen skulle sättas å extra stat:
personalen å 3:dje byrån samt å 4:de byrån en förste aktuarie och minst
2 kvinnliga biträden. Emellertid torde inga som helst olägenheter vara att
befara, om jämväl denna personal — hvilken för öfrigt till en del skulle
tagas i anspråk för andra arbeten inom styrelsen än de af anstalten
åsyftade — uppföres å ordinarie stat, förutsatt att tillräckligt vida för¬
flyttnings- och förändringsbestämmelscr varda meddelade. Skulle nämligen
en obligatorisk sjukförsäkring, som jag hoppas, genomföras, blir personalen
å 3:dje byrån lika nödvändig som under nuvarande förhållanden, låt vara
att den kanske blefve till annat verk förflyttad. Vidkommande den per¬
sonal å 4:de byrån, som till följd af sin befattning med olycksfalls- och
Kungl. Maj.is nåd. proposition Nr 108.
143
sjukkassestatistiken ifrågasatts att uppföras allenast å extra stat, gäller
detsamma. Skulle emellertid framdeles denna statistik öfverflyttas till
riksförsäkringsanstalten och, mot förmodan, berörda statistik i sin helhet
kunna handhafvas af riksförsäkringsanstaltens nuvarande personal, hafva
utan tvifvel så stora utvidningar af öfrig, i socialstyrelsen handhafd social¬
statistik under tiden kommit till stånd, att jämväl efter olycksfalls- och
sjukkassestatistikens förflyttning den nu föreslagna personalen å 4:de byrån
mer än väl behöfs. Jag erinrar i detta sammanhang- om, att mitt förslag:
upptager en förste aktuarie mindre än hvad kommerskollegium ansett er¬
forderlig.
Jag finner mig sålunda, under åberopande af de ofvan citerade
yttrandena i ämnet, böra hemställa, att socialstyrelsens personal, i den
omfattning jag ofvan föreslagit densammas upptagande på stat, också
erhåller sina beställningar på ordinarie stat. På sätt nyss nämnts och för
att icke något föregripande af en blifvande om- eller nyorganisation på
socialförvaltningens område må äga rum, böra emellertid meddelas de mest
vidtgående föreskrifter om en hvar befattningshafvares skyldighet att, med
bibehållande af innehafvande tjänstegrad och aflöning, vara underkastad
den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet och den jämkning i åligganden
äfvensom den förflyttning till annan gren af socialförvaltningen, som kunna
varda honom i vederbörlig ordning ålagda. Under sådana förhållanden och
då den nu för socialstyrelsen till upptagande på ordinarie stat föreslagna
personalen nedbringats till ett minimum, som under alla omständig¬
heter måste komma att fullt tagas i anspråk, synes det mig uppenbart,
att de fördelar, som denna personals uppförande på ordinarie stat måste
anses innebära, kunna ernås, utan att statsverket däraf åsamkas några som
helst olägenheter.
Innan jag öfvergår till att sammanfatta hvad nu blifvit föreslaget
angående personalen och anslagsbehofven för socialstyrelsen samt fram¬
lägga förslag till styrelsens stat för år 1913, återstå emellertid några
i det föregående berörda spörsmål, som äro af den betydelse, att de synts
här böra upptagas till närmare skärskådande.
En af dessa frågor är den om ärendenas handläggning inom social¬
styrelsen. För de ledande principerna härutinnan har förut redogjorts.
Såväl de båda kommittéerna som de sakkunniga hafva sålunda varit
eniga däi’om, att arbetet bör anordnas under möjligast enkla, men dock
fullt betryggande former. För det förstnämnda krafvets tillgodoseende hafva
de ock bland annat framhållit önskvärdheten af, att ej flera deltaga i ett
h) Ärende¬
nas hand¬
läggning.
Kommit¬
téerna.
144
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 103.
ärendes afgörande än som för hvarje fall oundgängligen måste anses vara
behöfligt. Och de båda kommittéerna fortsätta: »Deri kollegiala formen
bör visserligen i viktigare fall fortfarande komma till användning, dock
endast vid föredragningar och öfverläggningar, som föregå besluten. Själfva
besluten däremot fattas af den, som därtill har befogenhet, med rätt dock
förbehållen för den närvarande, hvars mening är från beslutet afvikande,
att anföra denna till protokollet.»
Sakkunniga. 1 denna del hafva de sakkunniga velat ifrågasätta, huruvida ändock
icke det uppställda krafvet på fullt betryggande former för ärendenas af¬
görande för socialstyrelsens vidkommande bäst blefve tillgodosedt genom
att vissa mera betydelsefulla ärenden afgjordes under den kollegiala
formen, t, ex. »när styrelsen bar att afgifva utlåtanden i viktigare lag¬
stiftningsfrågor eller fatta vissa andra, viktigare principbeslut».
Myndigheter Denna de sakkunnigas mening har ock vunnit anslutning af svenska
°C'ltione°ra"arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd, som ansett viktigare ären¬
dens handläggning i kollegial form vara att förorda »såsom befordrande verkets
själfständighet» äfvensom af kommerskollegium, som föreslagit, att »vissa
mera betydelsefulla ärenden, särskild! lagstiftningsfrågor, böra inom social¬
styrelsen handläggas och beslut i dem fattas under den kollegiala formen».
Särskild Särskild mening, härifrån afvikande, har emellertid anförts af kollegii
mening. cpe^ generaldirektör Lagerheim, hvilken förklarat sig anse, att »det inne¬
bär större trygghet, om ett ärende afgöres af verkets chef efter att hafva
hört den eller dem, som besitta full sakkunskap på det område, som ären¬
det berör, än om detta skulle afgöras efter omröstning af flera bisittare,
där måhända endast en vore verkligt sakkunnig. Den kollegiala öfverlägg-
ningen före ett besluts fattande är däremot alltid af stor betydelse». Hans
åsikt är därför, »att med undantag för disciplinmål, där beslutets fattande
enligt majoritetens mening är i sin ordning, den kollegiala formen vid
ärendenas afgörande icke bör vinna tillämpning».
Departe- För min del håller jag före, att den kollegiala formen, hvilken
mentschefen. ännu j viss> om än jämförelsevis ringa, omfattning tillämpas inom den cen¬
trala förvaltningsorganisationen, numera i allmänhet förlorat sitt berät¬
tigande och icke öfverensstämmer med moderna förvaltningsprinciper, samt
att densamma därför, där den ännu finnes föreskrifven och icke har sin
grund i särskilda förhållanden, bör utbytas mot styrelseformen. Några
sådana säregna förhållanden synas i det nu ifrågasatta verket icke heller före¬
ligga, hvilka kunde motivera fastställandet af den kollegiala formen i vissa
fåll för besluts fattande. Kungl. Maj:t lärer emellertid, då fråga blir om
utfärdandet af instruktion för socialstyrelsen, icke underlåta taga under
omsorgsfull ompröfning, om och i sådant fall i hvilken utsträckning, i an-
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
145
ledning af ofvanberörda anmärkningar, den kollegiala formen vid besluts
fattande bör föreskrifvas.
I flertalet fall bör dock alltid i detta, som de flesta andra, centrala
verk styrelseformen för verkets afgöranden vara den naturligaste, d. v. s.
att chefen är ensam beslutande, dock med rätt och plikt för föredraganden
eller annan ledamot, hvilken deltagit i den öfverläggning, som föregått
beslutets fattande, att i händelse af afvikande mening anteckna densamma
till protokollet. Den regeln bör också enligt min mening här blifva gäl¬
lande, att ej flera deltaga vid ett ärendes afgörande än som är oundgäng¬
ligen nödvändigt, således i s. k. plenimål jämte chefen minst två leda¬
möter — i särskilt viktiga ärenden böra dock såvidt möjligt alla leda¬
möter (äfvensom de båda fullmäktige) vara närvarande — och i en del
enklare mål jämte chefen endast den föredragande ledamoten. Slutligen
synes det lämpligt att, såsom redan nu inom vissa verk sker, äfven inom
socialstyrelsen dels själfva afgörande! i vissa angifna ärenden icke behöfver
hänskjutas till styrelsens pröfning utan tillägges vederbörande byråchef
eller, i en del fall, jämväl vissa byråtjänstemän, dels ock att, jämte resp.
byråchefer, äfven vissa byråtjänstemän inom sina kompetens- och be-
fogenhetsområden kunna förordnas att handlägga å byråchef eljes ankom¬
mande ärenden. Sålunda förordnad tjänsteman bör då i förekommande
fall för dessa ärenden inträda såsom ledamot och föredragande i styrelsen
med samma åliggande och ansvar som byråchef.
Dessa och andra detaljfrågor rörande ärendenas handläggning m. m.
torde emellertid här icke behöfva närmare utvecklas, utan lärer det vara
tillfylles att med afseende härå hänvisa till det af kommittéerna utarbetade
instruktionsförslaget, hvilket äfven jag, i likhet med de sakkunniga, anser
i tillämpliga delar böra tjäna till hufvudsaklig ledning vid utarbetandet af
den instruktion för socialstyrelsen, som skall komma att fastställas. En
omarbetning af instruktionsförslaget erfordras emellertid dels däraf, att
socialstyrelsen nu organiseras icke som en departementsafdelning utan så¬
som ett centralt verk, dels ock i följd af de mera begränsade uppgifter
och den mindre personalutrustning, som nu, i förhållande till kommittéer¬
nas förslag, ifrågasättes. I likhet med hvad i kommittéernas betänkande
därutinnan föreslagits anser äfven jag, att i själfva instruktionen icke böra
inrymmas andra än de hufvudsakligaste bestämmelserna rörande arbets¬
sättet, under det att de närmare detaljföreskrifterna böra öfverlämnas till
en blifvande arbetsordning, som det i sinom tid bör tillkomma det ny-
upprättade verket att själft utarbeta i öfverensstämmelse med de i instruk¬
tionen eller eljes angifna principerna.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 82 käft. (Nr 108.)
19
146
i) Sam¬
arbete med
andra cen¬
trala verk.
Kommitté¬
erna och
sakkunniga.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
Med afseende å den i det föregående vidrörda frågan om
socialstyrelsens samarbete med andra centrala verk — för samarbetet
med civildepartementet är förut redogjordt — hafva de sakkunniga
framhållit, att ett sådant tydligtvis för närvarande icke kan komma
till stånd i den större utsträckning, som de båda kommittéerna tänkt
si" blifva möjligt en gång i framtiden efter departementalreformens
genomförande (komra. bet. sid. 182—183 m. fl.). Klart synes dem
dock alltid vara, att de regler, som jämlikt nådiga kungörelsen den
16 februari 1900 äro meddelade för gemensam handläggning och af¬
görande af ärenden, tillhörande två eller flera verk, äfven böra komma
att tillämpas för socialstyrelsens vidkommande. Däremot har det synts
dem icke vara behöfligt att för närvarande mellan socialstyrelsen och för-
säkringsinspektionen anordna sådan gemensam handläggning af vissa ären¬
den af försäkringsteknisk natur, som afses i kommittéernas förslag till
instruktion för socialstyrelsen. Skulle en sådan gemensam handläggning
mellan nämnda ämbetsverk dock af vissa skäl redan nu anses höra före¬
komma, har det synts de sakkunniga, att lämpliga förebilder för stad-
ganden därom vore att finna i arméförvaltningens instruktion §§13 och
16 (rörande gemensam handläggning mellan arméförvaltningen och medi¬
cinalstyrelsen, resp. mellan två eller flera af arméförvaltningens departe¬
ment, i hvithet sistnämnda fall, i händelse af olika meningar mellan de
beslutande, ärendet hänskjutes till Kungl. Maj:ts pröfning).
»Däremot synes det vara af stor betydelse» — fortsätta de sakkun¬
niga — satt ett sådant mera intimt och regelmässigt samarbete
mellan olika verk uti viktigare ärenden, berörande bådas verksamhetsom¬
råden, hvarom de båda kommittéerna väckt förslag (jfr komm. bet. sid.
182 och förslaget till instruktion för socialstyrelsen §§ 3—5), i och med
socialstyrelsens upprättande genom uttryckliga föreskrifter i vederbörande
verks instruktioner bestämmes skola äga rum mellan socialstyrelsen och
åtminstone tvenne andra verk, nämligen kommerskollegium och för-
säkringsinspektionen. Uppmärksammas bör, att en dylik anordning
— hvarigenom vid handläggningen inom ett verk af ärende, som berör
ett eller flera andra förvaltningsorgans verksamhetsområde, representant
för detta eller dessa organ skall vara närvarande för bevakande af intressen,
som falla under deras verksamhet, med åliggande att deltaga i öfverlägg-
ningarna, men ej i besluten samt att i förekommande fall anteckna sin
afvikande mening till protokollet — ingalunda innebär någon nyhet inom
statsförvaltningen (jfr t. ex. instruktionen för vattenfallsstyrelsen § 30).
Det torde ock böra tagas i öfvervägande, huruvida icke denna vida enk¬
lare form för samarbete mellan nu nämnda verk borde föreskrifvas äfven
Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
147
för en del sådana fall, då eljes den ofvannämnda kungl. kungörelsen den
16 februari 1900 skulle äga tillämpning.»
En särskild form för samarbete mellan verken, som likaledes
bör blifva af stor betydelse, är, enligt hvad de båda kommittéerna
påpekat, det samarbete, som bör etableras inom och genom särskilda
råd. Kommer t. ex. det af statistiska kommittén föreslagna statistiska
rådet till stånd, bör gifvetvis en representant för socialstyrelsen däri
blifva ledamot. Och uti de för socialstyrelsen föreslagna sociala råden
torde såsom fasta eller tillfälliga ledamöter äfven böra ingå represen¬
tanter för andra verk,. såsom för kommerskollegium, medicinalstyrelsen,
försäkringsinspektionen, riksförsäkringsanstalten o. s. v. En liknande
representation från ett verk bos ett annat synes kommittéerna jämväl
höra äga rum vid möten mellan verket och underordnad personal.
Såsom exempel härå anföres, att kommerskollegii industribyrå bör vara
representerad vid yrkesinspektörernas (jämte bergmästarnas i deras egen¬
skap af yrkesinspektörer) sammanträden inför socialstyrelsen, liksom denna
sistnämnda bör vara representerad vid sammanträden af bergsstatstjänste¬
män inför kommerskollegium o. s. v.
Slutligen hafva såväl kommittéerna som de sakkunniga anfört, att
beträffande det mera personliga samarbetet mellan socialstyrelsens
och annat verks tjänstemän uti ärenden, som tillhöra båda verkens om¬
råde, några bestämda former eller föreskrifter icke syntes vara erforderliga,
enär bestämmelsen i regeringsformens § 47 angående dylikt samarbete
alltjämt torde vara tillfyllest.
Af de myndigheter, som afgifvit yttranden öfver förslaget, har sta¬
tistiska centralbyrån vitsordat lämpligheten af, att samråd mellan
socialstyrelsen och centralbyrån kommer att äga rum. Försäkrings¬
inspektionen, som haft att yttra sig öfver denna del af förslaget, har
hufvudsakligen uppehållit sig vid frågan om lämpligaste handhafvandet af
inspektionens statistik, en fråga, hvarom emellertid ändrade bestämmelser
nu ej ifrågasättas. Jag torde därför icke här behöfva närmare ingå på
detta försäkringsinspektionens utlåtande, hvilket är såsom bilaga fogadt
till detta protokoll (bil. 3).
Kommerskollegium, som äfven yttrat sig öfver denna del af för¬
slaget, anför bland annat följande: »På grund af den beröring, som sär-
skildt vissa af de inom kollegium förekommande sociala ärendena äga med
näringsförvaltningen, har det samarbete, som under de gångna åren ägt
rum mellan kollegii byråer och afdelningen för arbetsstatistik, i flera hän¬
seenden varit till fördel för dessa ärendens handläggning. Om kollegium
därför, på grund af ofvan' angifna än mera vägande skäl, anser sig nu
148
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
höra förorda, att de sociala ärendena frånskiljas kollegium och öfverflyttas
till en fristående ämbetsmyndighet, socialstyrelsen, sker detta under den
bestämda förutsättningen att, på sätt de sakkunniga jämväl föreslagit,
äfven efter skilsmässan en så val ordnad samverkan som möjligt upprätt-
hålles mellan näringsförvaltningen och socialförvaltningen i alla de frågor,
där påtagliga beröringspunkter finnas.»
»Särskilt lifligt» — fortsätter kollegium — »torde detta samarbete
af helt naturliga skäl komma att blifva mellan socialförvaltningen och kol-
legii industribyrå, i hvilket afseende ett verkligt gifvande resultat skulle
i hög grad befrämjas genom förverkligandet af den föreslagna, redan i och
för sig erforderliga uppdelningen af industriärendena på två byråer. Det
bör under sådana förhållanden enligt kollega tanke vara af synnerlig vikt
att tillse, att ifrågavarande samarbete anordnas under former, som å ena
sidan icke lägga hinder i vägen för ärendenas snabba och ändamålsenliga
handläggning, men å den andra sidan äro fullt betryggande för tillgodo¬
seendet af båda parternas särskilda intressen. Med hänsyn härtill håller
kollegium före, dels att uttryckliga föreskrifter om samarbete böra införas
i de båda verkens instruktioner, dels att, då sådant samarbete kräfves, de
ärenden, som äro af särskilt stor betydelse, böra handläggas enligt de i
nådiga kungörelsen den 16 februari 1900 stadgade former — och detta
äfven i fall, då ärendet kan bero på ettdera eller bägge verkens ini¬
tiativ — hvaremot i fråga om öfriga ärenden af vikt samarbetet synes med
fördel kunna anordnas på det vida enklare sätt, som omförmäles i t. ex.
instruktionen för vattenfallsstyrelsen (§ 30).»
Departe- I)ct synes mig knappast kunna råda mera än en mening därom, att
men sc egen. ^ un(jer lämpliga och möjligast enkla former ordnadt samarbete mellan
olika förvaltningsorgan uti ärenden, där mer eller mindre direkta berörings¬
punkter förefinnas, bör vara synnerligen ändamålsenligt. Också förefinnas,
såsom ofvan påvisats, redan för närvarande bestämmelser i sådant syfte,
nämligen dels i regeringsformens § 47, dels i nådiga kungörelsen den 16
februari 1900 rörande behandlingen af ärenden, som skola gemensamt hand¬
läggas och afgöras af två eller flera centrala ämbetsverk, och dels slutli¬
gen i speciella instruktionsbestämmelser för vissa ämbetsverk. Bortsedt
från det åberopade grundlagsbudet, som endast afser att fastslå själfva
grundsatsen utan att angifva de former, hvarunder samarbetet i det ena
eller andra fallet skall äga rum, afser den nyssnämnda 1900 års kungörelse
att meddela generella regler för dylikt samarbete. Dessa regler äro emel¬
lertid af den art, att de hufvudsakligen kunna komma till användning vid
gemensam handläggning mellan flera verk utaf regeringsärenden, d. v. s.
för afgifvande af underdåniga utlåtanden och yttranden. För liknande
149
Kung!. Maj-.ts nåd. proposition Nr 108.
handläggning af styrelseärenden lämpa sig dessa regler mindre väl —
enligt hvad äfven påpekats af försäkringsinspektionen — såsom varande
väl omständliga och icke innebärande garantier mot det ena verkets otill¬
börliga ingripande eller träffande af ensidiga afgöranden på det andras
verksamhetsområden. Mera ändamålsenliga regler för gemensam hand¬
läggning af styrelseärenden har därför, som nämndt, meddelats i vissa
ämbetsverks instruktioner, t ex. arméförvaltningens instruktion § 16,
däri föreskrifves att, därest vid dylik gemensam handläggning de beslutan¬
de stanna i olika mening, afgörandet hänskjutes till Kungl. Maj:t, samt i
vattenfallsstyrelsens instruktion § 30, däri stadgas, att i handläggningen af
vissa ärenden inom vattenfallsstyrelsen skall deltaga äfven ledamot från
annat verk i hvad berör dettas verksamhetsområde, med rätt att deltaga i
öfverläggningarna, men ej i besluten, samt med skyldighet att, i händelse
af afvikande mening, anteckna denna till protokollet; skolande beslutet i
sådant fall underställas Kungl. Maj:ts pröfning.
I hufvudsaklig anslutning till dessa enklare, men på samma gång
i viss män mera betryggande regler för samarbete mellan två eller flera
verk i styrelseärenden, hafva de båda kommittéerna, och efter dem de
sakkunniga, för dylikt samarbete mellan socialstyrelsen och andra ämbets¬
verk, närmast kommerskollegium och försäkringsinspektionen, förordat fast¬
ställandet af den ordning, som angifves i det af kommittéerna utarbetade
instruktionsförslaget för socialstyrelsen § 19, mom. 3—5. Den hufvudsak¬
lig8, skillnaden består däri att, för såvidt den närvarande representanten
från det andra verket anför afvikande mening mot beslutet, detta enligt
sistnämnda förslag i regel ändock skall gå i verkställighet och icke i
hvarje sådant fall underställas Kungl. Maj:ts pröfning. Kommittéerna
hafva nämligen ansett det mindre lämpligt, att vederbörande genom ären¬
dets hänskjutande till Kungl. Maj:t i ty fall betoges sin rätt att i besvärs-
väg få det centrala verkets beslut pröfvadt och eventuellt ändradt.
I likhet med de båda kommittéerna, de sakkunniga och kommers¬
kollegium finner äfven jag naturligt att, intill dess andra föreskrifter i
sådant afseende kunna blifva meddelade, gemensam handläggning af rege¬
ringsärenden äfven mellan socialstyrelsen och en del andra förvaltningsorgan
bör äga rum enligt de i 1900 års kungörelse stadgade former, och synes
dylik gemensam handläggning böra ifrågakomma icke allenast i de fall, då
Kungl. Maj:t remitterat ett ärende till socialstyrelsen och annat ämbetsverk
för afgifvande af gemensamt utlåtande, utan äfven i de öfriga fall, då
ämbetsverken därom gemensamt öfverenskomma. Hvad särskild! beträffar
samarbetet mellan kommerskollegium och socialstyrelsen, synes föreskrift
böra meddelas i båda verkens instruktioner, i hvilka fall och beträffande
150
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
hvilka ärenden gemensam handläggning af ärenden _ i denna form före¬
trädesvis må kunna ifrågakomma. Liksom de sakkunniga anser äfven jag,
att dylik gemensam handläggning af ärenden mellan socialstyrelsen och
försäkringsinspektionen, annat än för besvarande af gemensam nådig re¬
miss, för närvarande icke är af behofvet påkallad, hvadan några närmare
föreskrifter därom icke böra ifrågakomma.
Vidkommande därefter den enklare form för samarbete mellan ämbets¬
verken i vissa styrelseärenden, som kommittéförslaget inrymmer (jfr ofvan),
finner jag denna form ändamålsenlig och böra komma till användning
för åstadkommandet af ordnad och regelbunden samverkan mellan social¬
styrelsen samt kommerskollegium och försäkringsinspektionen, hvarom ock
föreskrifter torde böra i sinom tid införas i resp. ämbetsverks instruktioner
Kungl. Maj:t själffallet obetaget att låta denna form för samverkan blifva
tillämplig äfven mellan andra ämbetsverk än de nu nämnda, i den mån
behof däraf kan visa sig uppkomma. I hvilka ärenden samverkan i denna
form bör komma att föreskrifvas, blir naturligen beroende på resp. verks
förvaltningsområden. Jag tänker mig emellertid, att en representant från
kommerskollegium alltid skall hafva rätt och i en del, i lesp. instruk
tioner angifna, fall tillika skyldighet att i föreskrifven ordning deltaga i
handläggningen inom socialstyrelsen af vissa ärenden rörande arbetarskydd
oeh yrkesinspektion, förhållandet mellan arbetsgifvare och arbetare, arbets¬
marknaden och en del öfriga arbetarfrågor. Och omvändt torde repre¬
sentant för socialstyrelsen böra få deltaga i handläggningen inom korn-
merskollegium af ärenden angående vissa slag af inspektion, angående
sjömanshusen, handelsflottans pensionsanstalt, arbetarstipendier, lärlings
och yrkesskoleväsen in. in. Från försäkringsinspektionens sida åter torde
dylik representation inom socialstyrelsen endast böra ifrågakomma vid
mera principiella afgöranden inom styrelsen rörande sjukkasseväsendet,
samt motsvarande representation från socialstyrelsen inom försäkrings¬
inspektionen endast vid liknande afgöranden rörande understödsföreningar,
därest tillsynen öfver dessa blir förlagd till försäkringsinspektionen. De
instruktionsbestämmelser, som i nu angifna afseenden komma att utfärdas,
höra emellertid, innan de af Kungl. Maj:t upptagas till slutlig pröfning
och fastställelse, utarbetas i samråd med vederbörande ämbetsverk,^ som
därvid lärer få tillfälle att ytterligare utveckla sin ställning till sådant
samarbete
Beträffande slutligen kommerskollegii, försäkringsinspektionens m. fl.
ämbetsverks representerande i förekommande fall inom olika delar af det
sociala rådet samt vid möten inför socialstyrelsen af underordnad per¬
sonal, och omvändt socialstyrelsens representerande i liknande fall inom
151
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
K
kommerskollegii verksamhetsområde, äfvensom i fråga om det personliga
samarbetet mellan tjänstemän inom olika verk, kan jag inskränka mig till
att uttala min anslutning till hvad de båda kommittéerna därvidlag anfört
och föreslagit.
Kommittéerna hafva betonat angelägenheten af, att på åtskilliga för-j) Fullmakt
välfångens områden en medverkan af särskilda utom förvaltningen stå- kuimigaocl,
ende sakkunniga organ eller personer kommer till stånd. A ena sidan sociala råd.
vinner härigenom administrationen tillgång till den speciella sakkunskap, E°Trna.U'
som för vissa fall kan vara erforderlig, äfvensom en lefvande kiinnedom
om rådande uppfattningar och förhållanden inom samhällslifvet. A andra
sidan tillförsäkras den utom förvaltningen stående teoretiska och praktiska
sakkunskapen ett tillbörligt inflytande på förvaltningsärendenas hand¬
hafvande. Detta lekmannaelementets deltagande i förvaltningen bör an¬
ordnas på ett sådant sätt, att deltagandet sker under känsla af ansvar,
att förvaltningen äger snabb och omedelbar tillgång till denna medver¬
kan samt att åt densamma gifves karaktären af en viss permanens.
Beträffande de olika former, hvari enligt kommittéernas mening
förevarande medverkan vid förvaltningen bör klädas, torde följande tre
typer företrädesvis böra ifrågakomma: 1) fullmäktige, Indika inträda i elt
ämbetsverk vid handläggning af vissa ärenden och beträffande dessa ären¬
dens afgörande intaga enahanda ställning som verkets ordinarie ledamöter;
2) sakkunniga (eller s. k. experter), hvilka antingen äro på ett stadig¬
varande sätt fästade vid ett verk eller ock tillfälligt tillkallas, i båda
fallen för att biträda inom verket vid utredningen af frågor, där deras
speciella. sakkunskap är af behofvet påkallad; S) råd, h vilket utgöres af *
en vid sidan af ett ämbetsverk befintlig korporation med i regel ett flertal
till största delen utom förvaltningen stående ledamöter, med uppgift att
afgifva yttranden i de till detsamma från Kungl. Maj:t eller verket hän-
skjutna ärenden, äfvensom att i frågor, som beröra dess kompetensområde,
till Kungl. Maj:t eller verket själfmant göra framställningar.
Hvad nu socialstyrelsen beträffar, hafva kommittéerna funnit uppen¬
bart, att behofvet af ett omedelbart samarbete med utomstående repre¬
sentanter för de områden, som falla under styrelsens verksamhet, är i hög
grad framträdande. Närmast bör därvid ifrågakomma att anlita: 1) sak¬
kunniga, 2) eu rådsinstitution, äfvensom, i händelse af en utvidgning af
arbetarskyddslagstiftningen, 3) fullmäktige för handläggningen af viktigare
arbetarskyddsärenden.
152
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
Vid den förestående utvecklingen af socialförsäkringen torde ock
kunna ifrågasättas anlitandet af ännu en form för lekmannaelementets
deltagande i förvaltningen, nämligen en nämnd, bestående af såväl tjänste¬
män °som lekmän, till hvilken verkets afgöranderätt af vissa ärendesgrupper
blir öfverlämnad. '
Experter. I fråga om användandet af sakkunnigeinstitutionen (experter) hafva
kommittéerna föreslagit, att socialstyrelsen i mån af förefallande behof
skall äga tillkalla, efter eget afgörande, tillfälliga och, efter Kungl. Maj:ts
medgifvande i hvarje särskildt fall, fasta sakkunniga (»experter») för del¬
tagande med råd och anvisningar samt biträde i öfrigt vid ärendens be¬
redning och afgörande.
Kommittéerna hafva i samband därmed erinrat, hurusom inom den
arbetsstatistiska afdelningen anlitandet af sakkunniga redan i icke obetyd¬
lig utsträckning förekommit.
I anslaget för det arbetsstatistiska arbetet ingår sålunda en särskild
post för beredande af ersättning till sakkunniga, som kommerskollegium
för vissa fall äger tillkalla. I "andra fall har kollegium, efter därtill för
hvarje gång af Kungl. Maj:t erhållet bemyndigande, inkallat speciellt sak¬
kunniga för deltagande i särskilda utredningsarbeten. Kommerskollegium
har o^k (år 1906) anhållit om ett mera generellt bemyndigande att vid
förefallande behof tillkalla dylikt biträde; och uti yrkesfarekommitténs i
det föregående omnämnda utlåtande har påyrkats, att »yrkesinspektionens
chefsmyndighet» skulle berättigas att för vissa fall anlita sakkunniga spe¬
cialister.
Ersättningen till sålunda — på sätt kommittéerna förordat — till¬
kallad sakkunnig bör, där uppdraget är af tillfällig natur, endast utgöra
vanligt dagtraktamente (eventuellt ock reseersättning) samt vid uppdrag
af mera permanent art utgå i form af ett skäligen alpassadt arfvode.
Sociala råd. Behofvet af att till socialförvaltningens biträde upprättas en råds¬
institution, ett socialt råd, förringas emellertid icke —_ framhålla kommit¬
téerna — af den sålunda föreslagna sakkunnigeinstitutionen.
Tidigare Kommitterade hafva i fråga om rådsinstitutionen oinförmält, huru-
försiag. goiu inom utlandets administration denna institution kommit till användning.
Äfven i Sverige hafva vid upprepade tillfällen förslag varit å bane att
förstärka administrationen genom att på åtskilliga områden i anslutning till
densamma inrätta speciella råd på förevarande områden, (bland annat ett
socialförsäkringsråd, ett arbetsstatistiskt råd, ett arbetarskyddsråd, ett ar-
betsförinedlingsråd; ett råd för sjukkasseväsendet förefinnes redan i den
till kommerskollegium anknutna sjukkassenämnden; jfr komm. bet. sid.
193—195).
153
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
Kommittéerna hafva vidare utvecklat betydelsen af dylika råd på det
sociala området. De svårlösta spörsmål och starka intressemotsättningar,
som här föreligga, betinga med nödvändighet en intim kontakt såväl med
arbetarna, Indika närmast beröras af de sociala frågorna, som med arbets-
gifvarna, för hvilka beslutade åtgärder ofta komma att medföra restrik¬
tioner och ekonomiska bördor. Med representanter för dessa båda intresse¬
grupper böra förenas personer, som kunna vara ägnade att uppträda som
bevakare af allas, samhällets såsom helhet, intressen. Af en på sådant
sätt sammansatt officiell representation bör säkerligen vara att förvänta
icke blott ett värdefullt stöd för den sociala förvaltningen uti dess fort¬
löpande^ arbeten utan äfven goda initiativ och praktiska uppslag.
Kommittéerna hafva på grund häraf föreslagit, att samtidigt medNtl föreslagna
socialstyrelsens upprättande vid dess sida ställes ett socialt råd, räd’
så sammansatt och organiseradt, att det kan fylla de uppgifter
på förevarande område, som redan från början kunna ifråga¬
komma.
Med hänsyn till de i viss mån väsentligt olika spörsmål, hvari ytt¬
randen och förslag från rådets sida kunna förväntas, bör förevarande råd
enligt kommittéernas mening uppdelas på särskilda sektioner. Det bör i
regel blifva dessa sektioner, som hvar för sig inkallas, hvarför rådet i dess
helhet mera sällan skulle behöfva sammanträda.
Samtliga ledamöter af rådet eller sektion jämte suppleanter skola,
för en tid af tre år i sänder, utses af Kungl. Maj:t med förslagsrätt för
vissa bestämda organisationer inom intressegrupperna. En och samma per¬
son kan eventuellt vara ledamot af två eller flera sektioner. Tillfälliga
ledamöter af rådet eller sektion kunna därjämte, då så finnes lämpligt,
utses af Kungl. Maj:t eller socialstyrelsen. Ordförandeskapet inom rådet
eller sektion utöfvas, där ej departementschefen själf leder förhandlingarna,
af chefen för socialstyrelsen eller tjänsteman därinom, som därtill förord¬
nas, samtliga dock utan rätt att deltaga i omröstning. Tillträde till rådet,
likaledes utan rösträtt, bör kunna medgifvas öfriga tjänstemän i socialsty¬
relsen samt representanter för andra verk, hvilkas verksamhet beröras af
i rådet förekommande frågor.
Hvarje sektion bör sammanträda minst en gång om året. För be¬
handling af viktigare eller mera brådskande ärenden må styrelsen ock
kunna kalla sektion till extra sammanträde.
Rådet eller sektion synes hufvudsakligen böra inkallas för yttranden
med afseende å förberedelser till lagar, författningar och speciella föreskrifter
och dispositioner på olika sociala områden, för granskning af uppgjorda pre¬
liminära förslag, för yttrande och förslag i någon speciell förvaltningsfråga, för
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 82 käft. (Nr 108.) 20
154
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
För arbetar¬
skydd.
För arbets¬
förmedling.
För sjnk-
kasseväsen-
det.
igångsättande och genomförande af särskilda utredningsarbeten, statistiska el¬
ler andra, för utarbetande eller granskning af program för sådana arbeten
samt i öfrigt för behandling af ärenden, som Kungl. Maj:t eller socialsty¬
relsen önskar dit hänskjuta, eller som väckas inom rådet eller sektionen.
De sektioner af sociala rådet, som redan från början synas erfor¬
derliga, äro:
I. sektionen för arbetarskydd ;
II. sektionen för arbetsförmedling;
III. sektionen för sjukkasseväsendet;
1Y. sektionen för socialstatistik.
I. Sektionen för arbetarskydd synes böra bestå af sju ordinarie leda¬
möter, hvaraf tre socialkunniga samt två arbetsgifvar- och två arbetar¬
representanter jämte suppleanter för dem (resp. 2, 1 och 1). Det kvinn¬
liga yrkesarbetet torde böra erhålla en representant eller suppleant i sek¬
tionen att inkallas i förekommande fall.
Sektionens tillkomst synes ej böra göras beroende af genomförandet
af yrkesfarekommitténs förslag, då sektionen äfven dessförinnan bör kunna
blifva till stort gagn för administrationen. Därest nämnda förslag i huf¬
vudsak blir förverkligadt, bör sektionens uppgifter ansluta sig till detta.
Ordförande i sektionen skulle i regeln vara yrkesöfv erinspektören.
II. För sektionen för arbetsförmedling föreslås ledamöterna till fem,
hvaraf två socialkunniga och tre representanter för offentliga arbetsför-
medlingsanstalter (föreståndare, arbetsgivare eller arbetare). Sektionens
uppgift skulle vara att biträda med råd och praktiska upplysningar i arbets-
förmedlingsärenden, att afgifva infordrade yttranden öfver föreliggande för¬
slag till praktiska anordningar eller föreskrifter samt att biträda vid utarbe¬
tande af sådana. Sektionen skulle också själf äga att framställa förslag och
önskemål beträffande dylika föreskrifter, angående lämpligaste använd¬
ning af statsanslagen till arbetsförmedlingen o. s. v. Ordförandeskapet borde
i allmänhet komma att utöfvas af öfverinspektören för arbetsförmedlingen.
III. Sektionen för sjukkasseväsendet blir den redan förefintliga och
till kommerskollegium (sjukkassebyrån) anslutna sjukkassenämnden, med
bibehållande i hufvudsak af dess nuvarande uppgifter, nämligen att en
eller flera gånger årligen sammanträda inför tillsynsmyndigheten stör sam¬
råd med denna myndighet i sjukkasseväsendet rörande angelägenheter»
(lagen om sjukkassor 96 §). Ledamöterna böra fortfarande som hittills
vara 10, med suppleanter till lika antal, utsedda af Kung!. Maj:t efter
förslag från registrerade sjukkassor. Förhandlingarna böra i regel ledas
af sjukkasseinspektören.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
155
IV. Sektionen för socialstatistik synes, liksom sektionen för arbets- För social-
förmedlingsärenden, höra bestå af ett mindre antal fasta ledamöter, dock statistlkcn-
ej färre än fem. Däremot torde tillfälliga ledamöter relativt ofta behöfva
däri inkallas. Sektionens uppgift bör helt naturligt blifva att närmast vara
rådgifvare åt socialstatistiska byrån samt sålunda föreslå upptagandet af
nya grenar af socialstatistiken och omläggning eller förbättring af redan
upptagna sådana, att upprätta undersökningsprogram eller biträda med
granskning af preliminärt uppgjorda sådana, att yttra sig om sättet för
statistiska primäruppgifters inhämtande, uppställning af frågeformulär och
statistiska sammanställningar samt öfver sådana inkomna uppgifter, som
byrån af särskild anledning underställer sektionen, äfvensom att öfver huf¬
vud taget åvägabringa — liksom det af statistiska kommittén föreslagna
statistiska rådet — »den intima förbindelse mellan den officiella statistiken
och de intressen denna har att tjäna, hvilken utan tvifvel utgör en nöd¬
vändig förutsättning för en fullgod statistik». Af de fem fasta leda¬
möterna synas en eller några böra hafva gjort sig kända för framstående
teoretiska och praktiska insikter i sociala, nationalekonomiska och social¬
statistiska frågor samt de öfriga representera näringslifvet, arbetsgivare
och arbetare. Ordförande i sektionen torde i allmänhet böra vara byrå¬
chefen å socialstatistiska byrån eller annan tjänsteman därstädes.
Kommittéerna hafva i samband härmed anmärkt, att till dessa fyra
sektioner helt visst i en framtid måste tillkomma ett antal nya sek¬
tioner (exempelvis för arbetarfrågor i allmänhet, fattigvårds-, bostads-,
nykterhets- och emigrationsfrågorna, för olika grenar af socialförsäkringen
etc.), men att bedömandet af behofvet af dylika nya sektioner naturligen
vore beroende på utfallet af pågående utredningar i hithörande frågor.
Beträffande frågan om ersättning till ledamöter af det sociala rådet Ersättning,
hafva kommittéerna, då ledamotskapet af de därtill utsedda torde komma
att, betraktas såsom ett allmänt medborgerligt förtroendeuppdrag, föreslagit,
att allenast ett mindre ersättningsbelopp per sammanträdesdag fastställes
(för person, bosatt i Stockholm fem kronor och för annan tio kronor)
jämte reseersättning enligt 3:dje eller 4:de klassen i resereglemente!
Därjämte torde i förekommande fall, företrädesvis åt ledamöter i kropps¬
arbetares eller mindre själfförsörjares ställning, ett mindre arfvode på något
100-tal kronor böra få tillgodonjutas såsom ersättning för mellan samman¬
trädena utfördt mera omfattande arbete in. m. Ifrågavarande kostnader
hafva föreslagits skola utgå af anslaget under vederbörande hufvudtitel till
rese- och traktamentsersättningar.
Kommittéerna hafva för närvarande icke ansett sig böra föreslå Fullmäktige,
socialstyrelsens förstärkande med fullmäktige eller förorda inrättande af
156
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
någon nämnd i ofvan angifven bemärkelse. Hvad särskild! fullmäktige¬
institutionen beträffar, har det dock synts kommittéerna, att äfven inom
socialförvaltningen en eller flera fullmäktige framdeles kunna behöfva till¬
sättas för att deltaga i styrelsens behandling och afgörande af frågor af
speciell innebörd eller af synnerlig vikt och omfattning. I samband med
genomförandet af det föreliggande förslaget till lag om arbetarskydd vore
det sålunda otvifvelaktigt i hög grad lämpligt, att socialstyrelsen förstärktes
med åtminstone tvänne fullmäktige, en arbetsgivare och en arbetare —
eventuellt samtidigt ledamöter af sociala rådet — hvilka ägde närvara vid
handläggningen inom styrelsen af viktigare arbetarskyddsärenden. För
dessa fullmäktige skäligt afmätt arfvode torde då ock böra uppföras å
socialstyrelsens stat.
Sakkunniga. De sakkunniga hafva funnit uppenbart, att socialstyrelsen skall
för en del af sina många olika ärenden behöfva anlita biträde af utom
verket stående, på olika kunskaps- och intresseområden speciellt sakkunniga
Experter, personer {experter). Vid uppgörandet af förslaget till stat har ock af de
sakkunniga i viss mån hänsyn tagits härtill. Till äfventyrs kunde under
det första organisation såret ytterligare medel för anlitande af tillfälligt
tillkallade sakkunniga personer erfordras, hvilka medel då torde böra af
Kungl. Maj:t förskotteras.
Sociala rid. Med afseende å hvad af kommittéerna föreslagits beträffande det
sociala rådet och dess sektioner hafva de sakkunniga i hufvudsak icke haft
något att erinra. Detta råd bör ock efter de sakkunnigas uppfattning
inrättas samtidigt med socialstyrelsen. Ehuru sektionen för arbetarskydd
icke torde komma att erhålla så vidsträckta funktioner, som med kommit¬
téernas och yrkesfarekommitténs förslag afsetts, synes detsamma dock i
alla händelser blifva behöfligt och icke kunna ersättas enbart af mer eller
mindre tillfälligt tillkallade sakkunniga. Äfven de öfriga sektionerna —
af hvilka sektionen för sjukkasseärenden redan finnes i form af den nuva¬
rande sjukkassenämnden — böra enligt de sakkunnigas mening omedel¬
bart anknytas till den nya socialstyrelsen.
De sakkunniga hafva emellertid ifrågasatt, huruvida icke antalet
fasta ledamöter i de olika sektionerna, med undantag beträffande sjuk-
kassesektionen, tillsvidare kunde något nedsättas, förslagsvis i sektionen för
arbetarskydd från sju till fem samt i sektionerna för arbetsförmedling och
socialstatistik från fem till tre. Därutöfver erforderlig speciell sakkunskap
skulle då få tillgodoses genom tillfälligt tillkallade sakkunniga, hvilka i alla
händelser ofta nog icke torde kunna undvaras, äfven om det af kommit¬
téerna föreslagna större antalet fasta ledamöter blefve bestämdt.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
157
Med afseende å den af kommittéerna ifrågasatta fullmäktigeinstitutionen Fullmäktige
hafva de sakkunniga förordat tillsättande af tvenne fullmäktige" hos socialsty- redan Dn'
relsen — en representant för arbetsgivare och en för arbetare. De sakkun¬
niga hafva vidare såsom sin mening bestämdt uttalat, att dessa fullmäktige
under alla förhållanden böra tillsättas omedelbart vid socialstyrelsens upp¬
rättande, och att därmed icke bör anstå, intill dess den väntade nya lag¬
stiftningen om arbetarskydd blifvit genomförd. Det har nämligen synts
de sakkunniga böra vara till afgjordt gagn, att socialstyrelsen på dylikt
sätt ställes i den närmaste förbindelse med det praktiska lifvet och de
intressen, som styrelsen skall hafva att tillgodose. Och behofvet af en
dylik förbindelse gör sig enligt de sakkunnigas åsikt tydligen i lika hög
grad gällande för eu del andra områden af styrelsens verksamhet som på
arbetarskyddets och yrkesinspektionens.
Vid uppgörandet af förslag till socialstyrelsens stat har ock af de
sakkunniga hänsyn tagits till det nu uppställda önskemålet, att ifråga¬
varande båda fullmäktige omedelbart tillsättas, och har sålunda något
mindre arfvode till dem beräknats komma att utgå redan under år 1913.
Uti flera af de inkomna yttrandena hafva frågorna om fullmäktige, Myndigheter
sakkunniga och sociala råd, enligt hvad redan i det föregående omför
malis, blifvit berörda. Hvad först beträffar fullmäktigeinstitutionen,
hafva såväl kommerskollegium som svenska arbetsgivareförenin¬
garnas förtroenderåd uttalat sig för, att de båda fullmäktige oförtöfvadt
höra tillsättas, och förtroenderådet förklarar sig anse, att detta bör ske,
vare sig ärendena angående arbetarskydd blifva förlagda till socialstyrelsen
eller icke, äfvensom att fullmäktiges kompetens bör utvidgas på sätt de
sakkunniga hemställt (d. v. s. att afse äfven andra ärenden än dem om
arbetarskydd).
Vidkommande därefter de sociala råden, ville förtroenderådet för
sin del förorda ytterligare ett sådant, förnämligast afsedt för arbetarfrågor
i allmänhet och närmast anknutet till socialstyrelsens lista byrå, något
som emellertid kommerskollegium icke anser omedelbart vara behöfligt,
därest socialstyrelsen skulle erhålla arbetsgifvar- och arbetarfullmäktige
samt ett råd för arbetarskydd. Förtroenderådet framhåller äfven önsk¬
värdheten af, dels att arbetsgifvarnas och arbetarnas representanter beredas
inflytande å tillsättandet af såväl de båda fullmäktige som vissa ledamöter
af de båda råden, dels ock att dessa institutioner »måtte beredas tillfälle
att på ett ingående sätt taga del i socialstyrelsens arbete i mera viktiga
frågor» och ej endast anlitas »pro forma» (jfr bil. 12).
Vidare uttalar Sveriges nykterhetssällskaps representantför¬
samling den önskan att, därest en särskild afdelning inom socialstyrelsen
158
Kung!.. Ma,j:ts nåd. proposition Nr 108.
för nykterhetsfrågan icke nu kan upprättas, »åtminstone den sektion för
nykterhetsfrågan, som bebådas skola framdeles tillsättas inom det blifvande
sociala rådet, redan från början komme till stånd». Äfven kooperativa
förbundet, som har liknande önskemål om en särskild byrå (för koopera¬
tionen), framhåller »vikten af, att kooperationen åtminstone blir företrädd
inom ett af de föreslagna sociala råden af en representant».
Departe- För min del anser jag det vara af den största vikt, såsom jag äfven
mentschefen. • t|et föregående haft tillfälle betona, att ett verk sådant som socialsty¬
relsen städse står i kontakt med det verkliga lifvet och samarbetar med
dem, som beröras af de växlande sociala spörsmålen. Beträffande den
förbindelse och det samarbete, hvari socialstyrelsen sålunda bör komma att
träda med lokala myndigheter samt korporationer och enskilde, hvilka äro
verksamma på det sociala området äfvensom med sina egna underordnade
organ — eu fråga, som redan i det föregående afhandlats — synas emel¬
lertid några detaljerade föreskrifter näppeligen vara behöfliga eller ens
alltid lämpliga.
Experter En form för detta samarbete, hvilken torde böra komma till ut-
saktnnniga). tryck i socialstyrelsens instruktion, är socialstyrelsens rätt och plikt
att, då erforderlig sakkunskap icke är företrädd inom styrelsen, i före¬
kommande fall anlita biträde af sakkunniga experter i tekniska, hygie¬
niska och sociala frågor. En generell befogenhet att påkalla dylikt
mer eller mindre tillfälligt biträde af experter bör sålunda, i en¬
lighet med kommittéförslaget, meddelas styrelsen. Därjämte torde, efter
Kungl. Maj:ts bestämmande, i mån af behof böra vid styrelsen fästas
några få, mera fast anställda experter. I denna form lärer sålunda,
jämlikt de båda kommittéernas förslag, den af yrkesfarekommittén före¬
slagna läkarassistenten vid arbetarskyddsbyrån tillsvidare kunna anställas.
På liknande sätt synas mig ock representanter icke allenast för arbets-
gifvar- och arbetarintresset, utan äfven för nykterhetsverksamheten, koo¬
perationen in. fl. områden af det sociala arbetet kunna efter hand och i
mån af behof anknytas till socialstyrelsen för att inom sina resp. kunskaps-
eller intresseområden tillhandagå med råd och anvisningar samt i öfrigt
biträda vid ärendenas handläggning. I så stor utsträckning som kan ske
böra naturligen sådana tillfälligt eller mera permanent anlitade sakkun¬
niga (experter) sökas bland de båda fullmäktige eller ledamöterna i det
sociala rådet.
Vid uppgörande af förslaget till stat för socialstyrelsen har ock i viss
män hänsyn tagits till de behof i förevarande afseende, som nu kunna
föreligga. I likhet med de sakkunniga finner jag dock möjligt, att det,
särskildt om den nya lagen om arbetarskydd blir antagen, kan befinnas
159
Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
erforderligt, att ytterligare ett tillfälligt anslag för anlitande af sakkun¬
niga experter ställes till styrelsens förfogande, hvilket i sådant fall, på
grund af omöjligheten att på förhand tillförlitligt beräkna detsamma, torde
böra af Kungl. Maj:t förskotteras af tillgängliga medel.
Nyssberörda anordningar utesluter emellertid icke behofvet af, att Fullmäktige,
socialstyrelsens samarbete med den utanför förvaltningen stående sakkun¬
skapen på olika kunskaps- och intresseområden i vissa fall anordnas under
mera bestämda och fasta former.
Hvad särskildt beträffar förslaget, att vid socialstyrelsens tillkomst
omedelbart skola tillsättas tvenne fullmäktige, en representant för arbets¬
givarna och eu för arbetarna — att fungera på sätt i kommittéförslaget
angifvits, ehuru äfven beträffande vissa andra viktigare ärenden än sådana
rörande arbetarskydd och yrkesinspektion — vill jag därtill uttala min fulla
anslutning. Någon ytterligare motivering för detta förslag utöfver den, som
anförts af de båda kommittéerna och särskildt de sakkunniga, med instäm¬
mande af kommerskollegium och arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd,
lärer icke vara behöflig. V id uppgörande af statförslaget har ock hänsyn
tagits till, att ett mindre arfvode (1,000 kronor om året) synes höra ut°"å
till dessa båda fullmäktige.
Med instämmande i hufvudsak uti hvad de båda kommittéerna och Social rådet,
efter dem de sakkunniga föreslagit angående upprättandet af ett vid
socialstyrelsens sida ställdt socialt rad, fördeladt på flera olika sektioner
med uppgift »att afgifva yttrande och förslag uti till dess pröfning hän-
skjutna ärenden äfvensom att i öfrigt tillhandagå styrelsen med upp¬
lysningar och praktiska uppslag», anser jag lämpligt att detta sociala råd
tillsvidare komme att bestå af följande sektioner: 1) för arbetsförmed¬
ling 2) för arbetarskydd, 3) för sjukkasseväsendet och 4) för
socialstatistik. Närmare bestämmelser angående rådets och dess olika
sektioners sammansättning, förslagsrätt, funktioner o. s. v. lärer det få
blifva det nya ämbetsverkets sak att, efter samråd med de närmast intres¬
serade, förslagsvis utarbeta, innan de föreläggas Kungl. Maj:t till slutlig
pröfning och fastställelse.
Att omedelbart tillmötesgå de från olika håll framställda önsknin¬
garna om upprättande af ytterligare ett antal råd eller sektioner, såsom
för arbetarfrågor i allmänhet, för nykterhetsverksamheten och koopera¬
tionen, är enligt min mening knappast påkalladt. Det må nämligen ej
förbises, att upprättandet af allt för många råd eller sektioner redan
från början lätt nog skulle kunna lända till mera skada än gagn. Jag
delar, visserligen den mening, som uttryckts af svenska arbetsgivare¬
föreningarnas förtroenderåd därutinnan, att icke allenast fullmäktige
160
Kungl. Maj:ts nåd proposition Nr 108.
— hvilkas medverkan i stor utsträckning bör och kan tagas i an¬
språk — utan äfven det sociala rådet, ehuru under andra former, bör
beredas tillfälle att utöfva tillbörligt inflytande på vissa viktigare ären¬
dens afgörande. Men ihågkommas bör äfven, att en rådsinstitution, till
skillnad från fullmäktigeinstitutionen, alltid är och måste vara en tämligen
tung apparat. Den kan därför, om den skall komma till flitigare använd¬
ning, lätt nog komma att verka tyngande och hämmande på förvaltnings¬
arbetet — jag bortser nu från de relativt stora kostnader, som däraf
skulle åsamkas statsverket. Det är därför af vikt, att denna institution,
som dock alltid måste blifva erforderlig inom ett sådant förvaltningsom¬
råde som socialstyrelsens, får utvecklas så småningom och endast i den
mån ett oundgängligt behof däraf föreligger. Eljes är det fara värdt, att
rådet kommer att existera mera på papperet och dess anlitande, då det
öfver hufvud taget förekommer, blir mera »pro forma».
De nu berörda önskemålen om ytterligare ett antal råd synas
mig därför tillsvidare få anses tillgodosedda genom de ofvan utvecklade
möjligheterna för socialstyrelsen att tillkalla icke allenast tillfälliga utan
äfven mera permanent anställde sakkunniga (experter) äfvensom, hvad sär-
skildt angår det ifrågasatta rådet för arbetarfrågor i allmänhet, genom dels
de båda fullmäktige och dels rådet (sektionen) för arbetarskydd. Och jag
vill tillägga, att det synes mig förtjäna tagas under ompröfning, huru¬
vida icke detta sistnämndas kompetens lämpligen kunde utsträckas till att
omfatta äfven andra arbetarfrågor än arbetarskydd särenden. Slutligen må
äfven framhållas, att uti öfriga, redan nu till upprättande föreslagna sek¬
tioner af rådet helt visst såväl nykterhetsverksamheten som kooperationen
komma att blifva representerade af en eller flera med dessa rörelser sär-
skildt förtrogna personer.
Kungl. Maj:t bör det emellertid alltid vara obetaget att, om och när
behof däraf kan anses föreligga, upprätta ytterligare en eller ett par sek¬
tioner af det sociala rådet.
Med de sakkunniga är jag äfven enig däri, att det i hvarje fall bör
tillses, i hvad mån antalet fasta ledamöter af sociala rådet kan nedbringas,
äfvensom att hinder själffallet ej bör möta för därtill kompetent och lämp¬
lig person att samtidigt vara ledamot i två eller flera sektioner af rådet.
Beträffande slutligen ersättningen till ledamöter af sociala rådet är
det äfven min mening, att någon sådan i regel ej skall utgå annat än i
förekommande fall såsom sedvanligt rese- och dagtraktamente — att bestridas
af anslaget till rese- och traktamentsersättningar under sjätte hufvudtiteln.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
161
Efterföljande löne- och omko strid dsstat för socialstyrelsen är upp¬
gjord i anslutning till hvad i det föregående anförts och under förutsätt¬
ning, att omfattningen af de ärendesgrupper, styrelsen får att handlägga,
blir sådan som ofvan föreslagits. Jag torde i detta sammanhang böra
framhålla, att den föreslagna staten icke till någon del är beroende af
frågan, om det förslag till obligatorisk moderskapsförsäkring, som möjligen
kommer att föreläggas innevarande års Riksdag, antages eller ej. Vinner
berörda förslag afseende, torde för den ökning i arbetskrafter å 3:dje byrån,
som för sådant fall erfordras och hvilken blir ganska ringa, extra per¬
sonal böra anlitas. Om särskildt anslag härför erfordras, torde framställ¬
ning därom komma att göras i sammanhang med ofvannämnda lagförslags
framläggande.
För närmare åskådliggörande af de i ett föregående kapitel med¬
delade specificerade beräkningarna af personal- och anslagsbehofven med¬
delas här till en början en tablå dels öfver de å stat uppförda tjänstemanna¬
befattningarna, fördelade på de byråer, där deras innehafvare beräknas blifva
placerade, och dels öfver öfriga anslag, med särskildt angifvande af huru
stor del af dessa anslag bör föras på ordinarie och huru stor på extra
stat. En obetydlig jämkning är föreslagen i afseende å anslaget till
amanuenser m. m.
Å ordinarie stat:
En chef för socialstyrelsen............... 11,000 kr.
2 fullmäktige å 1,000 kr................. 2,000 >
En ledamot för lagärenden............... 8,100 »
lista hyrån (för arbetarfrågor och allmänna sociala frågor):
En byråchef (tillika t. v. arbetsförmedlingsinspektör) . . 8,100 »
En bibliotekarie och arkivarie (tillika registrator) .... 4,000 »
2alra byrån (för arbetarskyddsärenden och yrkesinspektion):
En byråchef (tillika yrkesöfverinspektör)........ 8,100 »
En sekreterare (jurist; t. v. gemensam med lista byrån) . 5,800 »
En byråingenjör och teknisk assistent......... 4,000 »
3:dje hyrån (för socialförsäkring, närmast sjukkasseärenden
in. m.):
En byråchef (tillika t. v. sjukkasseinspektör)...... 8,100 »
En sekreterare och inspektörsassistent......... 5,800 »
En aktuarie (tillika registrator för sjukkasseregistret och
kassör för styrelsen i dess helhet)......... 4,000 »
Transport 69,000 kr.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 82 höft. (Nr 108.) 21
k) Social¬
styrelsens
stat.
162
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
Transport
4:de byrån (för socialstatistiken och publikationsverksamheten):
En byråchef....................
Tre förste aktuarier k 5,800 kr............
Två aktuaiåer a 4,000 kr...............
69,000 kr.
8,100 »
17,400 »
8,000 »
12 kvinnliga skrifbiträden, däraf
4 af högre kvalifikation å 1,600 kr.
8 af lägre kvalifikation å 1,200 kr.
En förste vaktmästare.......
En vaktmästare..........
6,400 »
9,600 »
1,500 »
1,200 »
Till amanuenser, sakkunniga, extra biträden, gratifikationer
och vikariatsersättningar . ............
Summa ordinarie anslag
17,000 >
138,200 kr.
Extra anslag:
Till extra amanuenser och biträden, gratifikationer, sakkun¬
niga etc...................... •
Till införskaffande af statistiska primäruppgifter, ombud i or¬
terna m. m.
för den allmänna socialstatistiken...........
» större specialundersökningar............
> landtarbetarstatistiken..............
16,000 kr.
12,000 »
5.000 »
2.000 »
Extra anslag: _Summa kronor 35,000
Tillsammans kronor 173,200
Uppmärksammas bör, att här icke upptagits kostnaderna för lokaler,
skrifmaterialier och expenser, ved in. m., för tryckning samt för rese- och
traktamentsersättningar etc., enär socialstyrelsens kostnader af nu berörda
slag, liksom öfriga till civildepartementet hörande ämbetsverks, torde böra
bestridas af anslagen under sjätte hufvudtiteln för dessa ändamål.
Kungl. Majds nåd. proposition Nr 108.
163
Till sist må här meddelas en jämförelse mellan det förslag till stat Jämförelse
för socialstyrelsen, som här framlägges, samt dels de af de båda kom-^mittterna
mittéerna och de sakkunniga uppgjorda statförslagen, dels de kostnader, och de
som af kommittéerna beräknats för närvarande betingas af motsvarande 8f^reslagnn
sociala ärendens handläggning, dels ock slutligen de direkta indragningar, samt med nu
resp. nedsättningar, i nu utgående anslag, som kunna ske i samband med anslag'*
socialstyrelsens upprättande.
Jämföras då till en början de tidigare statförslagen, hvilka slutade,
kommittéernas på 187,100 kronor och de sakkunnigas på 175,400 kronor,
med det här framlagda, hvars slutsumma uppgår till 173,200 kronor, be-
finnes det nu föreslagna slutbeloppet med 13,900 kronor understiga det
af de båda kommittéerna beräknade samt vara 2,200 kronor lägre än de
sakkunnigas förslag.
De båda kommittéerna hafva vidare, som nämndt, sökt anställa en
jämförelse mellan 'de af dem föreslagna anslagen för socialstyrelsen och de
kostnader, som för närvarande betingas af motsvarande sociala ärendens
handläggning, så långt densamma nu är tillgodosedd, inom den högsta
statsförvaltningen. Kommittéerna hafva därvid kommit till det resultat,
att den merkostnad, som genom socialstyrelsens upprättande skulle åsamkas
statsverket, kunde beräknas belöpa sig till i rundt tal 41,000 kronor. Ehuru
gifvetvis dessa beräkningar, enligt hvad de sakkunniga också påpeka, icke
låtit sig exakt verkställa, komma desamma tydligen verkligheten så nära,
som gärna är möjligt.
Enligt det nu framlagda förslaget åter skulle kostnaderna för social¬
styrelsen, som nämndt, komma att nedbringas med 13,900 kronor. Vid
jämförelse med de båda kommittéernas beräkningar af de nuvarande kost¬
naderna för motsvarande ändamål, skulle sålunda merkostnaden för till¬
skapandet af en enhetlig socialförvaltning, sådan den under nu gifna
förhållanden kan anordnas, jämte en slutlig lönereglering för den
personal, som öfverföres till densamma, komma att uppgå till i rundt tal
27,000 kronor.
Därvid är emellertid att märka, såsom de sakkunniga jämväl erinrat, att
en mindre del af de i de båda kommittéernas meranämnda beräkningar upp¬
tagna kostnaderna för handläggningen för närvarande på olika håll inom
statsförvaltningen af sociala ärenden, hvilka nu skulle öfverföras till social¬
styrelsen, icke utan vidare kan bortfalla. Uti detta deras kostnads-
öfverslag ingå nämligen några beräknade utgiftsposter, som utgöra större
eller mindre andelar af aflöningen till tjänstemän å olika håll — för
handläggning, jämte annat, äfven af sociala ärenden — kommitté- och
sakkunnigearfvoden o. s. v. Då dessa tjänstemän m. fl. hädanefter icke
164
Ku n yl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
skulle behöfva tagas i anspråk för den handläggning af sociala ärenden,
som nu påhvilar dem, utan framdeles komma att helt anlitas för andra
arbeten, blifva dessa utgiftsposter, äfven om de nu icke kunna indragas,
uppenbarligen att hänföra till andra ändamål än handläggning af sociala
ärenden.
Hvad åter beträffar de direkta indragningar resp. nedsättningar af
nu utgående anslag, som kunna ske i samband med socialstyrelsens upp¬
rättande, uppgå de, enligt hvad de sakkunniga till sist framhålla, till i rundt
tal 130,000 kronor, hela detta belopp nu utgående till kommerskollegium
(jfr sid. 115 samt 170 — 171; jfr ock komm. bet. sid. 186). Vid en jäm¬
förelse mellan de för handläggningen af sociala ärenden helt eller delvis
nu utgående anslag, hvilka i och med socialstyrelsens upprättande skulle
upphöra, resp. nedsättas, och de anslag, som vid ett bifall till det här
framlagda förslaget skulle tillkomma, befinnes skillnaden (ökningen) så¬
lunda utgöra c:a 43,000 kronor.
Aflöning»- Beträffande de befattningshafvare vid socialstyrelsen, hvilka må komma
viUkor. att Uppföras £ ordinarie stat, lära, enligt hvad jag redan framhållit, all¬
männa villkor och bestämmelser för aflöningsförmånernas åtnjutande böra
stadgas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad för de under de senare
åren nyreglerade centrala ämbetsverken blifvit föreskrifvet, ehuru ytter¬
ligare skärpta med hänsyn till vederbörande tjänsteinnehafvares
skyldighet att vara underkastad förflyttning till annan befattning;
och föreslår jag, att dessa villkor och bestämmelser för socialstyrelsens vid¬
kommande må blifva följande:
dels
att samtliga ordinarie tjänsteinnehafvare i socialstyrelsen skola, i den
mån ej undantag kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall efter
pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet tillstädes minst sex timmar hvarje
söckendag;
dels
att innehafvare af ordinarie tjänst i socialstyrelsen skall vara
underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i ålig¬
ganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation af ämbets¬
verket eller dess särskilda afdelningar eller eljes i allmänhet kan varda
stadgad, samt i sådant hänseende, äfvensom därest ämbetsverkets ställning
inom statsförvaltningen så förändras, att detsamma ej längre kan såsom
själfständigt ämbetsverk anses, eller därest vissa ifrågavarande ämbetsverk
tillhörande göromål öfverflyttas till annat ämbetsverk, vara pliktig att, med
Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
165
bibehållande af den tjänstegrad och den aflöning han innehar, efter ny
eller förändrad arbetsordning sköta de med befattningen förenade göromål
eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra i det verk, till hvilket
göromålen öfverlämnas; skolande befattningshafvare i socialstyrelsen slut-
ligen, likaledes med bibehållande af nyssnämnda förmåner, vara underka¬
stad att, när helst så af Kungl. Maj:t pröfvas lämpligt, förflyttas till annan
befattning inom förvaltningen på det sociala området;
att med ordinarie befattning i socialstyrelsen icke må förenas annan
tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;
att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må för¬
enas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk
eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom
aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk
eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, så framt
ej, hvad angår chef eller ledamot, Kungl. Maj:t och, hvad angår innehaf¬
vare af annan befattning, socialstyrelsen, uppå därom gjord framställning
och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må
anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i ämbetsverket, finner uppdra¬
get eller befattningen kunna få mottagas och tillsvidare bibehållas;
att tjänsteman i första eller andra lönegraden är skyldig att tjänst¬
göra å den särskilda befattning inom graden, där socialstyrelsen, till be¬
fordrande af arbetets oafbrutna gång, finner honom lämplig och behöflig;
att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befatt¬
nings innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den
tid, han eljes varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som
uppehållit befattningen;
att den, som af sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägget, men att den, som undfår ledighet
för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos Riks¬
dagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag eller i
behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller eljes är lagligen förhin¬
drad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten utöfver sina
tjänstgöringspenningar afstå så inycket af lönen eller ortstillägget, som för
befattningens uppehållande erfordras eller eljes pröfvas skäligt;
att aflöning ej må utgå till befattningshafvare för tid, hvarunder
han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning
erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;
att, därest befattningshafvare varder afstängd från tjänstgöring eller
i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke pröfvas böra användas
166
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej finns
skäligt låta honom uppbära något däraf;
att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för ämbetsresor eller
för beredande af semester, innehafvare af lägre befattning skall vara skyl¬
dig att, om han förordnas till högre befattning i socialstyrelsen, densamma,
mot åtnjutande, i förstnämnda fall af de för befattningen anslagna tjänst-
göringspenningar, men eljes af däremot svarande belopp i stället för egna
tjänstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre ån sammanlagdt tre må¬
nader under ett och samma kalenderår;
att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af befattning i samma lönegrad är i staten medgifven, tidpunkten för för¬
sta förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att
innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfor¬
dras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt sin egen
eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst, eller fullgjort annat
offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last den tid,
han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om sådan äger rum,
efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt för tredje förhöjningen,
därest sådan kan ske, efter än ytterligare fem år, äfvenledes på samma
villkor, under iakttagande, hvad hvar och en af omförmälda löneförhöjnin¬
gar angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid början af
kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit
uppnådd; börande löntagare vid bestämmandet af rätten till löneförhöjning
tillgodoräknas den tid, som före den nya aflöningsstatens trädande i kraft
förflutit från hans tillträde till befattningen eller annan, samma lönegrad
tillhörande befattning i kommerskollegium, vare sig på grund af fullmakt
eller konstitutorial eller förordnande tillsvidare att vara innehafvare af
befattningen;
att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder, som berät¬
tigar.honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda;
att tjänstemännen äga årligen, när sådant utan hinder för göro-
målens behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, chefen, ledamöterna och
tjänstemännen af andra lönegraden enhvar under en och en half månad
samt tjänstemännen af första lönegraden enhvar under en månad;
att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å
uppbörd, är pliktig att å tid af året, som af chefen bestämmes, begagna
sig af semester;
att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägget utgå till månadens slut;
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
167
att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga
om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila tjänst-
innehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraft¬
trädande eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter tillträ¬
des, vid tillträdet till befattningen stadgadt;
att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig
underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller
minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed;
att enhvar, som med eller efter den nya lönestatens ikraftträdande
tillträder befattning i socialstyrelsen, skall vara pliktig att underkasta sig
nyssberörda villkor och bestämmelser; samt
att de förutvarande innehafvare af ordinarie befattningar i kommers¬
kollegium, hvilka, oaktadt därtill berättigade, icke före den 1 november
1912 anmäla, att de vilja underkasta sig den nya aflöningsstaten samt
nämnda villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill för¬
bindas, skola varda bibehållna vid dem dittills tillkommande aflönings-
förmåner äfvensom, i den mån ej annat föranledes af bestämmelserna i
lagen angående civila tjänsteinnehafvares rätt till pension, vid den rätt till
pension, som dittills tillkommit dem;
att enhvar vaktmästare i socialstyrelsen må årligen, i den mån så¬
dant kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta semester
under 15 dagar, samt
att vid sjukdomsförfall för förste vaktmästaren eller, när det er¬
fordras för beredande åt honom af semester, annan vaktmästare skall vara
skyldig att, om han förordnas att uppehålla förste vaktmästarens befatt¬
ning, bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagdt tre månader
under ett och samma kalenderår, med rätt att därunder, i stället för egna
tjänstgöringspenningar, åtnjuta, vid sjukdomsförfall för förste vaktmästaren
de med dennes befattning förenade tjänstgöringspenningar och under hans
semester ett mot samma tjänstgöringspenningar svarande belopp; samt
dels ock slutligen
att kvinnligt biträde, som vid de nya tjänsternas uppförande i stat
är anställdt hos kommerskollegium och antages till biträde å socialstyrel¬
sens stat, må för åtnjutande af löpeförhöjning genom ålderstillägg räkna
sig till godo den tid, biträdet därförinnan innehaft stadig anställning hos
kommerskollegium;
att för kvinnliga biträden å socialstyrelsens stat skola gälla följande
allmänna villkor och bestämmelser, nämligen
168
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
1) att, då vid uppförande i stat af sådan tjänst till innehafvare af
tjänsten befordras person, som omedelbart före sin befordran inom veder¬
börande ämbetsverk utfört samma arbete som det till tjänsten hörande mot
fast arfvode under föregående år till belopp, öfverstigande hvad enligt
staten skall utgå till tjänstens innehafvare, ämbetsverket skall äga bereda
fyllnad i aflöningen för dess uppbringande till nämnda arfvodes belopp;
dock att biträdet genom dylik aflöningsfvllnad ej må i något fall tillgodo-
föras aflöning till högre belopp, ån som motsvarar beloppet af den med
befattningen "i fråga förenade slutaflöningen, tjänstgöringspenningar och
ortstillägg däri inräknade;
2) att biträdes arbetstid å tjänsterummet skall vara 6 timmar, men
i verk, där nämnda arbetstid är för tjänstemännen bestämd till 7 timmar,
denna tid, samt att, då arbetstiden år 6 timmar, biträdet skall vara pliktigt
att i särskilda fall, när arbetets behöriga gång det kräfver, kvarstanna i
arbetet å tjänsterummet intill ytterligare en timme;
3) att biträde, där ej annat är stadgadt i vederbörande aflöningsstat,
må åtnjuta semester under en månad om året, när sådant utan hinder för
göromålens behöriga gång kan ske;
4) att, där biträde med aflöning efter den lägre typen befordras till
biträdesbefattning, för hvilken aflöning utgår efter den högre typen, bi¬
träde, som redan intjänat sista ålderstillägget i den lägre graden, må för
erhållande af första ålderstillägget i den högre graden få tillgodoräkna sig
högst fem år af den tid, som förflutit från det biträdet tillträdde det sista
ålderstillägget i den lägre graden;
5) att, där inom ett ämbetsverk äro anställda biträden af såväl högre
som lägre grad, biträde af lägre grad skall vara skyldigt att, om det förordnas
såsom biträde af högre grad hos ämbetsverket, bestrida befattningen som
sådant, dock ej längre än sammanlagdt tre månader under ett och samma
kalenderår; ägande sålunda förordnadt biträde af lägre grad att därunder
i stället för egna tjänstgöringspenningar åtnjuta, om förordnandet erfordras
i följd af sjukdomsfall, de med den tjänstledigas befattning förenade tjänst¬
göringspenningar, men, då förordnandet erfordras för beredande af se¬
mester, ett mot den semesterledigas tjänstgöringspenningar svarande belopp;
6) att gift kvinna må til! biträdestjänst befordras allenast efter af
Kungl. Maj:t på framställning i hvarje särskild! fåll lämnadt medgifvande;
7) att, där kvinnlig innehafvare af biträdestjänst ingår äktenskap,
hon icke skall vara skyldig att af sådan anledning afgå från tjänsten,
därest icke vederbörande öfverordnade myndighet med hänsyn till tjänstens
behöriga upprätthållande finner det nödigt;
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
169
8) att biträdestjänst skall af vederbörande ämbetsverk eller myndig¬
het tillsättas medelst konstitutorial och att tillsättningen skall ske efter
tjänstens ledigförklarande genom kungörelse;
9) att rörande tillsättningen i öfrigt, kompetensfordringar, ordningen
för meddelande af tjänstledighet och afsked samt för åtal och disciplinär
bestraffning och dylikt skola gälla de närmare stadganden, som må varda
af Kungl. Maj:t bestämda; samt
10) att i öfrigt de för vederbörande ämbetsverk och myndighet stad¬
gade villkor och bestämmelser för aflöningsförmånernas åtnjutande skola i
tillämpliga delar och i den mån de icke stå i strid mot hvad här blifvit
föreskrifvet lända till efterrättelse.
Med bifall till hvad jag ofvan i särskilda afseenden föreslagit och
hemställt skulle aflönings- och omkostnadsstaten för socialstyrelsen erhålla
följande utseende:
Aflönings- och omkostnadsstat för socialstyrelsen år 1913.
|
Lön.
|
Tjänst-
görings-
pengar.
|
Orts-
tillägg.
|
Summa.
|
A. Ordinarie anslag1.
|
Er.
|
Er.
|
Er.
|
Er.
|
1 chef för socialstyrelsen......
|
7,000
|
3,000
|
1,000
|
11,000
|
2 fallmäktige, arfvoden ä 1,000 . . .
|
|
—
|
—
|
2,000
|
1 ledamot för lagärenden......
|
5,000
|
2,500
|
600
|
8,100
|
1 byråchef .............
|
5,000
|
2,500
|
600
|
8,100
|
3 byråchefer............
|
15,000
|
7,500
|
1,800
|
24,300
|
1 sekreterare ............
|
3,600
|
1,800
|
400
|
5,800
|
4 tjänstemän af 2:dra graden (1 sekrete¬
rare och inspektörsassistent, 3 förste
aktnarier)............
|
14,400
|
7,200
|
1,600
|
23,200
|
1 byråingenjör (och teknisk assistent)
|
2,200
|
1,500
|
300
|
4,000
|
4 tjänstemän af lista graden (3 aktua¬
rie^ däraf en tillika registrator och
kassör, äfvensom 1 bibliotekarie, till¬
lika registrator) .........
|
8,800
|
6,000
|
1,200
|
16,000
|
Transport
|
—
|
—
|
— 1
|
102,500
|
Efter 5 år kan lönen
höjas med 600 kr.
Efter 5 år kan lönen
höjas med 500 kr.
och efter 10 år med
ytterligare 500 kr.
Efter 5 år kan lönen
höjas med 500 kr.,
efter 10 år med ytter¬
ligare 500 kr. och
efter 15 år med än
ytterligare 500 kr.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 82 käft. (Nr 108.) 22
Aflönings-
och omkost-
nadsstaten.
170
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
|
|
Tjänst-
|
|
Summa.
|
|
|
Lön.
|
görings-
pengar.
|
tillägg.
|
|
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
|
Transport
|
—
|
—
|
—
|
102,500
|
|
1 kvinnligt skrifbiträde af högre grad
|
900
|
550
|
150
|
1,600
|
Efter 5 år kan lönen
|
3 kvinnliga skrif biträden af högre grad
|
2,700
|
1,650
|
450
|
4,800
|
, höjas med 200 kr. och
|
1 kvinnligt- skrifbiträde af lägre grad
|
700
|
350
|
150
|
1,200
|
efter 10 år med ytter¬
ligare 200 kr.
|
7 kvinnliga skrifhiträden af lägre grad
|
4,900
|
2,450
|
1,050
|
8,400
|
1 förste vaktmästare........
|
900
|
450
|
150
|
1,500
|
f Efter 5 år kan lönen
\ höjas med 100 kr.
|
|
|
|
|
|
| Efter 5 år kan lönen
|
1 vaktmästare...........
|
700
|
350
|
150
|
1,200
|
I höjas med 100 kr. och
| efter 10 år med ytter-
|
Till amannenser, sakkunniga, extra bi¬
träden, gratifikationer och vikariats-
|
|
|
|
17,000
|
l ligare 100 kr.
|
ersättningar...........
|
—
|
—
|
—
|
|
Ordinarie anslag: Summa kronor
|
—
|
1 -
|
! -
|
138,200
|
|
Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt
|
|
|
bränsle, skall, så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej
till honom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.
|
|
|
B. Extra anslag.
|
|
|
|
|
|
Till extra amanuenser och biträden, gratifikationer, sakkunniga etc.
Till införskaffande af statistiska primäruppgifter, ombud i orterna
|
16,000
|
|
m. m.:
|
|
|
|
|
|
för den allmänna socialstatistiken
|
|
|
|
12,000
|
|
> större specialundersökningar .
|
|
|
|
5,000
|
|
> landtarbetarstatistiken . . .
|
|
|
|
2,000
|
|
Extra anslag:
|
|
Summa kronor
|
35,000
|
|
|
Tillsammans kronor
|
173,200
|
|
De af mig framställda förslagen förutsätta, dels att från kommers-
kollegii nuvarande aflöningsstat afföres aflöning åt byråchefen och före¬
ståndaren för det arbetsstatistiska arbetet m. m. och att denna stat af så¬
dan anledning minskas med 6,400 kronor samt att anslaget till amanuen¬
ser m. m. å samma stat minskas med 250 kronor, utgörande semester¬
ersättning åt nämnda byråchef, i följd hvaraf det i riksstaten under sjunde
hufvudtiteln upptagna ordinarie anslaget till kommerskollegium, nu 98,000
kronor, skulle minskas med tillhopa 6,650 kronor; dels ock att anslaget
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
171
till provisorisk lönereglering för kommerskollegium, för år 1912 utgörande
16,995 kronor, minskas med ett belopp af 1,462 kronor 50 öre, utgörande
provisoriskt lönetillägg jämte förhöjning i semesterersättning åt meranämnda
byråchef. Med fastställande af ofvan föreslagna stat för socialstyrelsen
följer äfven, att en del andra, nu utgående anslag ej vidare blifva behöf-
liga. Sålunda hafva i årets statsverksproposition icke upptagits de tidigare
å extra stat under sjunde hufvudtiteln uppförda anslagen dels till arbetssta-
tistiska undersökningar, för år 1912 utgörande 50,775 kronor (däraf dock
en del disponerats redan under år 1911) och dels till statistiska undersök¬
ningar rörande landtarbetarnas lefnads- och arbetsförhållanden, för år 1912
uppgående till 12,500 kronor. Ej heller behöfver vidare af det hittills un¬
der samma hufvudtitel upptagna extra anslaget för anordnande af fabriks¬
inspektion utgå det belopp af 3,000 kronor, som afsetts till arfvode åt en
assistent i kommerskollegium. Vidare behöfva, enligt hvad redan i årets
statsverksproposition angifvits, i och med uppgifternas öfverflyttande till
socialstyrelsen och motsvarande utgifters uppförande å dess stat från och
med år 1913, icke längre anvisas, dels ett uti det under riksstatens sjätte
hufvudtitel uppförda ordinarie anslag för sjukkasseväsendets befrämjande
ingående belopp af 43,200 kronor, i och för bestridande af kostnaderna
för sjukkassebyråns inom kommerskollegium verksamhet, dels de 7,800
kronor af det under samma hufvudtitel förekommande anslag för befräm¬
jande och organiserande af den offentliga arbetsförmedlingen i riket, hvilka
utgått för aflönande af arbetsförmedlingsinspektören och ett skrifbiträde
inom kommerskollegium.
Slutligen kan det anslag å 5,000 kronor, som Kungl. Maj:t för år
1912 utanordna! till kommerskollegium i och för statistiska undersök¬
ningar rörande arbetslösheten, efter socialstyrelsens öfvertagande af nämnda
arbeten, till ett följande år undvaras.
På grund af hvad sålunda anförts, hemställer jag, att Kungl. Maj:t i
täcktes föreslå Riksdagen att
dels från och med år 1913, med godkännande af de utaf mig för¬
ordade förslag till aflöningsstat samt till allmänna villkor och bestämmelser
för aflöningsfönnånernas åtnjutande, i riksstaten under sjätte hufvudtiteln
uppföra ett ordinarie anslag till ett centralt verk för sociala ärenden,
socialstyrelsen, å 138,200 kronor;
dels för upprätthållande af socialstyrelsens verksamhet, utöfver an¬
slaget å ordinarie stat, å extra stat för år 1913 anvisa ett belopp af
35,000 kronor,
.) Departe¬
ments¬
chefens
hem¬
ställan.
172
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
dels och från och med år 1913 från kommerskollegii nuvarande stat
utesluta en byråchef och föreståndare för det arbetsstatistiska arbetet m. m.
Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle nådig
proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan
vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Solve Berger.
BILAGOR.
UTLÅTANDEN OCH YTTRANDEN
FRÅN
MYNDIGHETER OCH KORPORATIONER
174
Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 108.
Bil. 1.
Kommerskollegium.
Till Konungen.
Genom nådig remiss den 12 innevarande februari har kommerskollegium fatt sig an-
befalldt att afgifva underdånigt utlåtande öfver ett inom civildepartementet af särskildt till¬
kallade sakkunniga afgifvet förslag till upprättande under civildepartementet åt ett centralt
verk för sociala ärenden — socialstyrelsen. .
Med anledning häraf har kollegium beredt tillfälle för de af denna fråga intresserade
korporationer, föreningar och enskilda att yttra sig rörande den föreslagna organisationen.
Sådana yttranden hafva äfven inkommit till kollegium från De svenska arbetsgivareföreningarnas
förtroenderåd, Sveriges handtverksorganisation, Svenska typografförbundet. Svenska arbetareför¬
bundet, Svenska järnvägsmannaförbundet, Svenska fattigvardsförbundet, Kooperativa förbundet,
Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling, Nationalföreningen mot emigrationen och
Centralförbundet för socialt arbete. Med öfverlämnande härjämte af ifrågavarande yttranden
får kollegium för egen del i ärendet anföra följande.
Det af de sakkunniga utarbetade förslaget till upprättande under civildepartementet
af eu särskild socialstyrelse är byggdt på och ansluter sig väsentligen till kommerskollegii-
kommitténs och departementalkommitterades uti deras gemensamma betänkande den 18 no¬
vember 1911 framlagda utredning och förslag i samma ämne. De afvikelser, som af do
sakkunnige föreslås, äro hufvudsakligen betingade däraf, att den ifrågasatta organisationen
ansetts böra omedelbart komma till stånd och icke, såsom i de bada kommittéernas betänkan¬
de förutsättes, först i samband med den omorganisation af statsdepartementen, som departe-
mentalkommitterade förmält sig ämna framlägga. De sakkunniges förslag går alltså i korthet
ut på inrättandet redan nu under civildepartementet af ett centralt ämbetsverk, benämndt so¬
cialstyrelsen, till hvilket do sociala ärendena, som för närvarande äro splittrade mellan olika
förvaltningsgrenar, skulle i största möjliga och lämpliga omfattning sammanföras för erhållande
af en enhetlig och planmässig handläggning i den högsta förvaltningen.
För kollegii vidkommande innebär följaktligen de sakkunnigas förslag närmast, att de
ärenden af social natur, hvilka nu handläggas af kollegium, skulle redan med år 1913 nästan
fullständigt utbrytas från kollegium. I främsta rummet skulle kollegii afdelning för arbets-
itatistik helt och hållet uppgå i den föreslagna nya organisationen och bilda dess kärna.
Kollegium finner sig därför böra i första hand yttra sig rörande^ fördelar eller olägenheter,
som genom en sådan skilsmässa kunna yppa sig med afseende på å ena sidan fullföljandet af
kollegii egentliga och ursprungliga uppgifter på näringsförvaltningens område samt a den
andra handläggningen af de sociala ärenden, hvilka för närvarande tillhöra kollegium.
Hufvudparten af de inom kollegium förekommande ärenden af social natur äro^ för¬
lagda till kollegii afdelning för arbetsstatistik. Från början hade denna afdelning, såsom
175
Kungl. Maj:ts nåd. proposition AV 108.
äfven namnet antyder, eu mera begränsad uppgift af nästan uteslutande statistisk natur, men
under arens lopp hafva, i samband med statistikens utvidgning till att omfatta allt flera af
de sociala företeelserna, tillkommit en del viktiga förvaltningsuppgifter på hithörande områden
Därjämte har afdelningen och dess personal i för hvarje år ökad grad tagits i anspråk för
afgifvande af utlåtanden och verkställande af utredningar i sociala frågor. I bredd härmed
har afdelningens personal tillväxt, så att densamma numera (e. o. amanuenser och kvinnliga
biträden inräknade) utgör till antalet omkring 47 eller nära hälften af kollegii sammanlagda
personal hvartill kommer, att kollegium, för inhämtande af arbetsstatistiska primäruppgifter in.
m., mast anställa ombud a 39 olika orter i riket, hvillra ombud sortera närmast under
kollegii afdelning för arbetsstatistik. Omfattningen af kollegii arbete med afseende på de till
afdelningen för arbetsstatistik hörande ärenden finner äfven i viss mån sin belysning däraf,
att a afdelningen under ar 1911 inkommit 513 större, 2,055 ordinära och 25,043 mindre
ärenden, af Indika sistnämnda en afsevärd del utgöres af rent statistiska ärenden, eller till¬
hopa 27,611 ärenden.
Det liggei i sakens natur, att anförda utveckling varit ägnad att störande inverka på
kollegii ursprungliga och egentliga uppgift, nämligen att vara ett organ för näringarna (han¬
del, industri och sjöfart). Ty äfven om vissa af de afdelningen för arbetsstatistik tillhörande
ärenden kunna sägas direkt eller indirekt beröra jämväl näringslifvets intressen, böra de likväl
ses hufvudsakligen ur andra synpunkter och bedömas, helt eller delvis, med hänsyn till andra
faktorer. Da nu ej blott kollegii chef utan äfven, i alla viktigare mål, kommerseråden måste
taga befattning med ifrågavarande ärenden, af hvilka jämväl de näringslifvet föga berörande
författningsfragorna handläggas i plenum och där taga mycken tid i anspråk, har detta helt
naturligt haft till följd, att deras verksamhet hvad beträffar kollegii hufvuduppgift, fått i viss
man stå tillbaka. Särskild! gäller detta med afseende på kollegii chef, som ju har att i lika
grad uppmäi ksamma alla sidor af kollegii förhanden varande arbetsområde och som därför,
i jämbredd med den arbetsstatistiska afdelningens snabba tillväxt, år för år nödgats alltmera
ägna tid och arbete åt handläggningen af rent sociala frågor. Det må i detta sammanhang
äfven papekas, att alla ärenden rörande den arbetsstatistiska afdelningens stora personal och
vidlyftiga ekonomi i likhet med öfriga personalfrågor och ekonomiska angelägenheter inom
kollegium, tillhöra kollegii inrikesflyg och utgöra ett icke oväsentligt tillskott i dennas i och
för sig omfattande arbetsuppgift.
Pa grund häraf har det, särskildt under de senaste åren, framstått såsom ett be¬
stämdt önskemal för kollegium, att en uppdelning måtte ske af dess allt mer om¬
fattande och olikartade uppgifter på tvänne ämbetsmyndigheter, en för näringsförvaltningen
och en för socialförvaltningen. En sådan uppdelning har äfven, såsom jämväl framhålles i
de sakkunnigas förslag, af kommerskollegiikommittén enhälligt förordats böra äga rum, kanske
framför allt i näringarnas intresse, äfven om departementalreformen icke kommer till ut¬
förande och kollegium sålunda äfven för framtiden skulle komma att bibehållas såsom
ett fristående centralt ämbetsverk. Erinras må ock, att vid kommerskollegiikommitténs till¬
sättande ar 1908 ^dåvarande chefen för finansdepartementet i sitt yttrande till statsrådsprotokollet
särskildt angaf såsom en af kommitténs uppgifter att taga »i öfvervägande, huruvida icke vissa
delar af den åt kommerskollegium anförtrodda, för kollegii egentliga verksamhet mer eller mindre
främmande statistiken skulle kunna öfverföras till annat ämbetsverk eller själfständigt för sig
organiseras». Härtill kommer, att i alla händelser redan under innevarande och nästkom¬
mande ar betydande utvidgningar af kollegium såsom centralorgan för näringsförvaltningen
maste genomföras (för behandlingen af industriärenden och för näringsstatistiken), för såvidt
de af Eders Kungl. Maj:t därom framställda förslag vinna Riksdagens bifall, samtidigt som
liknande utvidgningar kunna motses för handläggningen af de sociala ärendena (arbetar-
176 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
skyddsärendena, eventuellt moderskapsförsäkring m. m.). I betraktande häraf finner sig kolle¬
gium äga desto större anledning förorda, att åtgärder omedelbart vidtagas för afskiljande från
kollegium och ombildande till en fristående ämbetsmyndigbet af kollegii afdelning för arbets-
statistik in. m. Huruvida, jämlikt de sakkunnigas förslag, i samband härmed vissa andra
ärenden med social innebörd — i främsta rummet arbetarskyddsfrågorna — hvilka, om ock
under medverkan af kollegii afdelning för arbetsstatistik, i hufvudsak handläggas a kollegii
industribyrå, äfven böra frånskiljas kollegium och medfölja till den nya socialförvaltningen,
därom får kollegium tillfälle att yttra sig här nedan, nämligen vid granskningen af de sak¬
kunniges förslag till socialförvaltningens ärendesgrupper.
Om kollegium sålunda, med hänsyn till fullföljandet af sina egentliga och ursprung¬
liga uppgifter på näringsförvaltningens område, finner det synnerligen önskvärdt, att den ar-
betsstatistiska afdelningen snarast möjligt afskiljes från kollegium och göres till ett sjanständigt
organ för socialförvaltningen, vill det å andra sidan synas kollegium, som om en dylik anordning
vore ej mindre lämplig ur synpunkten af en mera rationell handläggning af de sociala ärenden,
som nu tillhöra kollegium och närmast dess afdelning för arbetsstatistik. Kollegium får med
afseende härpå till en början erinra om, att kollegium redan för 18 år tillbaka, nämligen i ett med
statistiska centralbyrån gemensamt afgifvet utlåtande af den 1 oktober 1894 (tryckt i Statistisk
tidskrift 1894, sid. 161—179), föreslog inrättandet af en fristående social-statistisk anstalt
med uppgift att, till belysande af de sociala spörsmålen, åstadkomma »dels en fortlöpande mera
allmän statistik, dels mångsidiga, efter vissa mellantider upprepade detaljundersökningar».
De särskilda områden, hvilka härvid ifrågasattes såsom föremal för socialstatistisk undersök¬
ning, omfattade följande ämnen: antalet i de särskilda yrkena anställda arbetare, fördelade
efter ålder, kön och civilstånd; aflöning och aflöningssätt inom yrkena; arbetstiden; ar¬
betslokalernas tillstånd, hälsovådliga inflytelser m. m.; födans beskaffenhet; lifsmedelsprisen;
arbetarnas utgifter för sitt uppehälle; bostadsfrågan; hustruns sysselsättning utom hemmet;
arbetslöshet; strejker; olycksfall i arbete; sparkassor och insättningar i sparbanker; koope-
tiva företag; inrättningar till främjande af arbetsklassens materiella, intellektuella och mora¬
liska fromma; o. s. v. Beträffande organisationen af den anstalt, som skulle handlägga de
arbetstatistiska frågorna, togs först i betraktande lämpligheten af att öfverlämna denna upp¬
gift åt något af de redan bestående ämbetsverken, i hvilket fall endast statistiska central¬
byrån och kommerskollegium ansågos kunna komma i fråga. Häremot kunde emellertid an¬
föras, dels att båda dessa ämbetsverk redan hade en mångfald af andra uppgifter att fylla,
dels att såväl i statistiska centralbyrån som i kommerskollegium den nya uppgiften skulle i
viss mån komma att intaga ställningen af ett biändamål, något som för en så vansklig upp¬
gift som den ifrågavarande måste anses som ett väsentligt hinder för det afsedda ändamålets
vinnande, dels slutligen att socialstatistikens uppgift vore förenad med så många svårigheter
och erbjöde så många möjligheter med afseende å metod och behandlingssätt, mellan hvilka i
hvarje ögonblick måste väljas, att det syntes oundgängligt, att arbetet genast från början oi-
ganiserades uti möjligast fria former och öfverlämnades åt en personal, som kunde alldeles
odeladt ägna sig åt sin uppgift. Af dessa skäl och då äfven utvecklingen i främmande länder
mer och mer kunde sägas gå i samma riktning, funno sig både kollegium och statistiska cen¬
tralbyrån i sitt här refererade utlåtande böra tillstyrka upprättandet af en särskild social¬
statistisk byrå. _ 0
Anförda förslag, hvarigenom alltså redan år 1894 påvisades behofvet af en fristående
ämbetsmyndigbet enbart för socialstatistiken, vann emellertid icke framgång. I stället bevil¬
jades af 1896 års riksdag anslag blott till arbetsstatistiska försöksundersökningar, och först
år 1903 kom afdelningen för arbetsstatistik tillstånd, dock icke såsom en fristående anstalt,
utan såsom en afdelning inom kollegium. Huru denna afdelning sedermera utvecklat sig och
177
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
fått den ena^ uppgiften efter den andra, ej blott på statistikens utan äfven på socialförvalt¬
ningens område, sig tillagd, har kollegium redan förut, om ock i största korthet, haft till¬
fälle att påpeka och kan för öfrigt hänvisa till den utförligare framställning i berörda hän¬
seende, som lämnats åt kommerskollegiikommittén och departementalkommitterade i deras
gemensamma betänkande (sid. 45—47). Här må därför endast konstateras, att den arbets-
statistiska afdelningens verksamhet för närvarande omfattar följande hufvuduppgifter.
1) Socialstatistiska undersökningar, af hvilka de smärre publiceras i afdelningens för
hvarje månad utkommande »Meddelanden» och de större anordnas såsom särskilda publikatio¬
ner. Dessa undersökningar torde beröra den egentliga socialstatistikens hufvudsakliga grenar.
I afdelningens »Meddelanden» förekomma sålunda regelbundna statistiska redogörelser för lifs¬
medel- och bostadspriser, byggnadsverksamheten i landets stadssamhällen, ställningen på ar¬
betsmarknaden, offentlig arbetsförmedling, förekommande arbetslöshet, arbetsinställelser, mellan
arbetsgifvare och arbetare ingångna kollektivaftal, det fackliga organisationsväsendet, sjuk-
kasseväsendet, kvinnors och minderårigas arbete inom industrien o. s. v. äfvensom mera till¬
fälliga smärre specialutredningar, redogörelser för den sociala lagstiftningen och sociala före¬
teelser i utlandet o. s. v. De separata statistiska publikationer, som utgifvits och utgifvas
af den arbetsstatistiska afdelningen, omfatta dels för en gång afsedda undersökningar (hittills
rörande arbets- och löneförhållanden m. m. inom vissa industrier, nämligen bagerierna, tobaks-
industrin, mekaniska verkstadsindustrien och tryckerierna samt vidare rörande utländska
jordbruksarbetare i Sverige år 1907, arbetslösheten i Sverige hösten 1908, lockouterna och
storstrejken i Sverige år 1909, arbetstidens längd inom industri och handtverk i Sverige,
äfvensom, ehuru för närvarande under arbete, rörande sjömansyrket), dels ock årligen eller
med längre mellantider återkommande undersökningar (rörande arbetsinställelser, kollektivaftal,
arbetslöshet, lifsmedels- och bostadspriser, registrerade sjukkassors verksamhet, olycksfall i
arbete, landtarbetarnas arbets- och löneförhållanden, kooperativa företag).
2) Yissa viktiga förvaltningsärenden af social natur, nämligen rörande den offent¬
liga arbetsförmedlingen, medling i arbetstvister och sjukkasseväsendet i riket. För omfånget
och arten af dessa uppgifter lämnas en utförlig redogörelse i kommerskollegiikommitténs och
departementalkommitterades gemensamma betänkande (sid. 82—85, 89—93, 107—108),
hvadan kollegium med afseende på dem kan nöja sig med att framhålla, att de, särskildt
under de senaste åren, tillväxt i sådan grad, att den arbetsstatistiska afdelningen redan nu
kan sägas hafva en högst väsentlig del af sin uppgift förlagd till själfva socialförvaltningen,
och detta oaktadt afdelningens verksamhet äfven på socialstatistikens område likaledes vidgat
sig högst betydligt år för år.
3) Speciella utredningar och utlåtanden på såväl socialförvaltningens och soeial-
statistikens soin äfven den sociala lagstiftningens områden. För detta ändamål hafva den
arbetsstatistiska afdelningen och dess tjänstemän, på grund af den sakkunskap de genom sin
verksamhet inhämtat angående hithörande frågor, tagits i anspråk i ständigt växande om¬
fattning. Bland sådana utredningar och utlåtanden, som förekommit under de senaste åren
(från och med 1909), må här särskildt nämnas: angående den offentliga arbetsförmedlingens
i Sverige utveckling och nuvarande läge, ang. revision af gällande lagstiftning beträffande
skada till följd åt olycksfall i arbete, ang. ny lag om sjukkassor, ang. förändrade grunder
för statsbidrag till sjukkasseverksambeten, ang. lefnadskostnadernas storlek å olika orter i
riket, ang. kvinnors nattarbete inom industrien, ang. en central tillsynsmyndighet öfver re¬
gistrerade sjukkassor, ang. förslag till anordnandet af landtarbetarstatistik, ang. statistik om
kooperationen, ang. lagförslagen om kollektivaftal, arbetsdomstol och medling i arbetstvister,
ang. åtgärder för befrämjande af den offentliga arbetsförmedlingen i riket, ang. regelbundna
statistiska undersökningar rörande arbetslösheten, ang. ideella föreningars omfattning och vik-
Biliang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 82 käft. (Nr 108.) 23
178
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
tigarc verksamhetsformer i Sverige, ang. förberedande plan till en allmän lefnadskostnads-
undersökning, ang. åtgärder från statens och kommunernas sida för åstadkommande af goda
bostadsförhållanden, ang. verkningarna af lagen om förbud mot kvinnors användande till ar¬
bete nattetid i vissa industriella företag, diverse utredningar, införda i afdeluingens »Med¬
delanden» o. s. v. . . , ... f
Vidare må påpekas, att den arbetsstatistiska afdelnmgen nästan dagligen anlitas åt
myndigheter, korporationer eller enskilda för meddelande af upplysningar och uppgifter,
skriftligen eller muntligen och icke minst per telefon.
Dessutom hafva vissa af afdelningens tjänstemän, på grund af förvärfvad speciell sak¬
kunskap, som endast där varit till finnandes, i stor utsträckning måst tagas i anspråk för
arbeten på det sociala området äfven utom kollegium, såsom för sakkunnige- och kommitté¬
uppdrag, sekreterarbefattningar i riksdagsutskott o. s. v., hvarjämte speciellt afdelningens
föreståndare och äfven andra dess tjänstemän vid upprepade tillfällen fungerat som ordfö¬
rande eller sekreterare i förhandlings-, förliknings- och skiljenämnder.
I samma mån som den arbetsstatistiska afdelningen fatt sig allt flera uppgifter och
befogenheter tillagda, har gifvetvis afdelningens personal måst ökas och vissa, anordningar af
organisatorisk natur vidtagas. Då afdelningen med 1903 ars ingång trädde i verksamhet
med uppgift endast att utarbeta en fortlöpande socialstatistik af allmän art äfvensom att
verkställa0 större arbetsstatistiska specialundersökningar — bestod personalen, oberäknadt
skrif- och räknebiträden — af en förste aktuarie och två amanuenser. Redan följande år
tillkommo två aktuarier, i samband hvarmed dock den ena amanuensbefattningen af brist pa
medel måste indragas, och år IDOG tillkommo en biträdande .förste aktuarie, eu teknisk
assistent och två amanuenser. Därjämte föreslog kollegium, i sitt den 11 november 1906
afgifna underdåniga förslag till ny instruktion för kollegium, att afdelningen för arbets-
statistik. skulle, på grund af den väsentligt vidgade verksamheten, ombildas till en afdelning
för arbetsstatistik och vissa sociala frågar, med benämning sociala afdelningen, men fick
detta förslag, med hänsyn till den förestående frågan om hela kollegii omorganisation, da. för¬
falla. År 1907 tillerkändes aktuarien-sekreteraren ett tilläggsarfvode, sa att han i aflönings-
hänsecnde blef jämställd med sekreterarna å kollegii byråer, hvarjämte medel ställdes till
kollegii förfogande för anställande å afdelningen af ytterligare en amanuens. År 1909 skedde
emellertid den största förändringen i fråga om afdelningens personalsammansättning, i det
att då, på grund af statsmakternas året förut fattade beslut, tillkommo tre förste aktuarie-
befattningar — af hvilka dock en utgjordes af den förutvarande befattningen soin biträdande
förste aktuarie — hvarförutom afdelningens föreståndare gjordes till byråchef. Då kollegium
år 1910 blef tillsynsmyndighet för sjukkasseväsendet i riket, utrustades kollegium för denna
sin uppgift med en till den arbetsstatistiska afdelningen ansluten särskild byrå (sjukkassc-
byrån), hvarvid afdelningens personal tillökades med en sjukkasseinspektör och en sekrete¬
rare (tillika inspektörsassistent). Samma år anställdes å afdelningen, såsom ledare för de
landtarbetarstatistiska undersökningarna, en biträdande förste .aktuarie, som till sin hjälp
fick en amanuens. Slutligen hafva ar 1911 tillkommit en särskild arbetsförmedlingsinspektör
äfvensom, för bearbetande af kooperationsstatistiken resp. arbetslöshetsstatistiken, två ama¬
nuenser. Den arbetsstatistiska afdelningens personal (e. o. amanuenser och kvinnliga bi¬
träden fortfarande oberäknade) utgöres alltså för närvarande af 1 byråchef, 1 byrådirektör
och sjukkasseinspektör, 1 arbetsförmedlingsinspektör, 3 förste aktuarier, 1 sekreterare och
inspektörsassistent, 1 biträdande förste aktuarie, 3 aktuarie^ och 6 amanuenser.
Af den redogörelse, som här ofvan meddelats angående den arbetsstatistiska afdel¬
ningens tillväxt samt nuvarande uppgifter och organisation, torde framgå, att tiden nu må
anses mogen för att öfverlämna hithörande och liknande ärenden till en särskild, härför ute-
179
Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
slutande afsedd ämbetsmyndighet. Den organisation, kollega afdelning för arbetsstatistik er¬
hållit, har redan från början, och ännu mera genom de däri tid efter annan företagna till¬
läggen och utvidgningarna, varit af provisorisk natur. Det otillfredsställande i en sådan
anordning har gjort sig gällande på mer än ett sätt, såsom jämväl påvisats af kommerskol-
legiikommittén och departementalkommitterade (kommittéernas betänkande, sid. 159—160). I
likhet med kommittéerna anser äfven kollegium, att de nuvarande, af förhållandenas makt
tramtvungna anordningarna med afseende på handläggningen af de sociala ärendena inom
kollegium icke längre kunna upprätthållas, särskildt som arbetet alltjämt visar tendens att
växa och nya uppgifter tillkomma. En uppdelning af dessa ärenden och särskildt af den
arbetsstatistiska afdelningens uppgifter på flera sidoordnade byråer synes vara i hög grad
påkallad och skulle sannolikt under andra förhållanden redan hafva blifvit vidtagen. Så
länge arbetsområdet tillhör kollega ämbetsbefattning, har emellertid en uppdelning af mera-
nämnda ärenden på flere jämställda byråer svårligen låtit sig genomföra, enär en sådan
säkerligen skulle, än mera hinderligt än nu varit fallet, hafva inverkat på den jämna fort¬
gången af kollega öfriga arbetsuppgifter. Med en förändrad organisation af det slag, som
af de sakkunnige nu föreslås, är en uppdelning däremot helt naturlig.
Kollegium har äfven beaktat de fördelar för handläggningen af de nu kollegium till¬
hörande sociala ärenden, som skulle vinnas därigenom, att dessa ärenden finge behandlas
i intimt samband med andra sociala frågor af närbesläktad natur samt under en enhet¬
lig och planmässig ledning, hvilket synes skola blifva fallet, om, såsom af de sakkunniga
föreslagits, de mellan olika förvaltningsgrenar nu splittrade sociala ärendena i största möj¬
liga och lämpliga omfattning sammanföras under ett och samma departement och eu i när¬
maste anslutning till detsamma anordnad förvaltning för sociala ärenden (socialstyrelsen).
Med hänsyn ej minst därtill att denna socialstyrelse bör blifva så anordnad, att den
är färdig att mottaga de år efter år nytillkommande sociala uppgifterna, vill det jämväl
synas kollegium lämpligt, att åtgärder omedelbart vidtagas för tillskapandet af ifrågavarande
ämbetsmyndighet.
I samtliga de yttranden, som inkommit till kollegium öfver de sakkunnigas förslag,
förordas också bestämdt själfva hufvudsaken, nämligen att ett själfständigt ämbetsverk för
sociala ärenden blir upprättadt. Särskildt må påpekas, att de svenska arbetsgivareförenin¬
garnas förtroenderåd, under framhållande af att de sociala frågorna redan nu i stor omfatt¬
ning påkalla statsmakternas ingripande och att all anledning finnes att antaga, det under
de .närmaste åren ytterligare många viktiga sociala ärenden blifva gjorda till föremål för
handläggning från statsförvaltningens sida, motiverat sin principiella anslutning till förslaget
därmed, att handläggningen af dessa ärenden »bör vinna på den ifrågasatta förändringen».
På grund af den beröring, som särskildt vissa af de inom kollegium förekommande
sociala ärenden äga med näringsförvaltningen, har det samarbete, som under de gångna åren
ägt rum mellan kollegii byråer och afdelningen för arbetsstatistik, i flera hänseenden varit
till fördel för dessa ärendens handläggning. Om kollegium därför, på grund af ofvan an-
gifna än mera vägande skäl, anser sig nu böra förorda, att de sociala ärendena frånskiljas
kollegium och öfverflyttas till en fristående ämbetsmyndighet, socialstyrelsen, sker detta under
den bestämda förutsättningen, att på sätt de sakkunniga jämväl föreslagit, äfven efter skils¬
mässan en så väl ordnad samverkan som möjligt upprätthålles mellan näringsförvaltningen
och socialförvaltningen i alla de frågor, där påtagliga beröringspunkter finnas.
Sedan kollegium sålunda uttalat och motiverat sin anslutning till de sakkunnigas för¬
slag angående anordnandet redan nu af en till civildepartementet ansluten förvaltning för
180
Kung}. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
sociala ärenden — socialstyrelsen, öfvergår kollegium till att yttra sig om förslaget, i hvad
det afser den ifrågasatta socialstyrelsens ärendesgrupper, förläggning samt organisation och
personal.
Hvad först beträffar socialförvaltningens allmänna omfattning, har kollegium intet
väsentligt att erinra mot den af såväl kommittéerna som de sakkunniga följda grundprincipen,
nämligen att »till den enhetliga socialförvaltningen» — d. v. s. enligt de sakkunnigas förslag
vederbörande departement och, i regel, det underordnade speciella ämbetsverket — »endast
böra förläggas sådana ärenden af social natur eller innebörd, mellan hvilka ett verkligt sam¬
band kan uppvisas eller där, med deras förläggande tillsammans med andra sociala ärenden,
en sakkunnigare behandling och ett bättre tillgodoseende af dem än eljes kan förväntas».
Det vill äfven synas kollegium riktigt, att kollegii afdelning för arbetsstatistik efter skils¬
mässan från kollegium sammanhålles i sin nuvarande omfattning och blir kärnan i den nya
förvaltning, som påkallas för sociala ärenden.
Likaledes anser kollegium, i likhet med kommittéerna och de sakkunniga, att social-
' statistiken, d. v. s. statistiken på alla de områden, hvilka tilläggas den sociala förvaltningen,
bör på lämpligt sätt inorganiseras uti denna förvaltning. Det intima samband, som före¬
finnes mellan socialförvaltning och socialstatistik, har kollegium haft tillfälle att i praktiken
kunna konstatera. De förvaltningsuppgifter och de utredningsarbeten i sociala förvaltnings-
och lagstiftningsfrågor, som den arbetsstatistiska afdelningen under årens lopp fått sig tillagda,
torde från början hafva anförtrotts afdelningen bland annat just på grund af den intima
kännedom om dessa spörsmål, som afdelningens tjänstemän genom studier och praktisk er¬
farenhet samt genom utarbetandet af statistiken på hithörande områden förvärfvat. För¬
valtningsarbetet och det statistiska arbetet hafva sedermera här gått hand i hand till ömse¬
sidig båtnad. Dock bär kollegium, i mån af den arbetsstatistiska afdelningens utvidgning,
fått erfara, hurusom en praktisk arbetsfördelning mellan förvaltningsarbetet och det statistiska
arbetet visat sig allt mera behöflig, i det att, under nuvarande förhållanden och med den
växande arbetsmängden, än det ena och än det andra slaget af arbete fått stå tillbaka.
Kollegium anser därför den lyckligaste lösningen af detta spörsmål vara, att, såsom äfven af
de sakkunniga (och kommittéerna) föreslagits, de båda arbetsuppgifterna visserligen bibehållas
inom en och samma större förvaltningsmyndighet, men att därvid en viss åtskillnad i or¬
ganisatoriskt hänseende bör äga ruin, så att socialstatistikens olika grenar sammanföras till
en särskild byrå. En sådan koncentrering af det socialstatistiska arbetet synes nämligen icke
behöfva lägga några hinder i vägen för dess nödvändiga beröring och samverkan med-för¬
valtningsarbetet å olika sociala områden. Därjämte får kollegium med afseende på social¬
statistikens organisation särskildt betona nödvändigheten af, att sådana anordningar träffas,
hvarigenom den intima känning mellan socialstatistiken och öfrig officiell statistik, hvilken
gifvetvis är erforderlig, blir upprätthållen.
I fråga om den sociala lagstiftningen framhålles i de sakkunnigas förslag, att redan
vid den nu ifrågasatta anordningens genomförande vederbörande fackdepartement bör tilläggas
ytterligare eu del af den speciella sociallagstiftningen, äfven där denna är af civillags natur
och sålunda enligt nu gällande bestämmelser närmast är att hänföra till justitiedepartementet.
Under sådana förhållanden och då civildepartementets befattning med sociala lagstiftnings¬
frågor härigenom kommer att ej oväsentligt ökas, utan att någon motsvarande förstärkning
af arbetskrafterna inom departementet för närvarande ifrågasättes, vill det synas kollegium,
som om socialstyrelsen redan af denna anledning, nämligen för att kunna lämna erforderligt
bistånd vid beredning och föredragning af dylika ärenden och särskildt för afgifvande af egna
utlåtanden öfver hithörande lagförslag, borde utrustas med en något starkare juridisk kom-
181
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
petens, än som föreslagits. Härtill får emellertid kollegium tillfälle att återkomma här nedan
vid granskningen af de sakkunnigas förslag till socialstyrelsens organisation och personal.
Öfvergäende till en närmare granskning af de olika ärendesgrupper, till antalet fem,
som enligt de sakkunnigas förslag böra hänföras till socialstyrelsen, finner sig kollegium med
afseende på grupp a) arbetarfrågor i allmänhet icke hafva någonting väsentligt att erinra
mot förslaget härom. De till denna grupp hörande ärenden, som för närvarande handläggas
å kollega afdelning för arbetsstatistik, torde alltså i sin helhet böra öfverfiyttas till social¬
styrelsen. Ej heller synes någon invändning vara att göra däremot, att de ärenden rörande
affärsmässig arbetsförmedling, som afses i nådiga kungörelsen den 28 november 1884 an¬
gående kommissionärer för anskaffande åt tjänstehjon och andra af anställning inom
eller utom riket, och hvilka åtminstone delvis tillhöra kollegii inrikesbyrå, medfölja
öfriga arbetsförmedlingsärenden till socialstyrelsen. Med afseende på den af sjömanshusen
bedrifva arbetsförmedlingen har kollegium en från de sakkunnige afvikande mening, i det att
kollegium anser^ lämpligt, att densamma omedelbart ställes under öfverinseende af socialsty¬
relsen, som alltså skall hafva att bland annat meddela instruktioner angående denna gren af
sjömanshusens verksamhet, särskildt i syfte att befordra dess anknytning till den offentliga
arbetsförmedlingen. Hvad åter beträffar de öfriga ärenden, som hänföra sig till sjömans¬
husen och deras verksamhet äfvensom till de särskilda slag af aftal, som i stor omfattning
förekomma inom sjömansyrket, delar kollegium de sakkunnigas uppfattning, att dessa ären¬
den, ehuru otvifvelaktigt innefattande viktiga sociala moment, likväl böra, på grund af det
ifrågavarande yrkets säregna karaktär, bibehållas hos näringsförvaltningen, soin dock vid deras
handläggning skall äga att samråda med socialförvaltningen.
Vidkommande ärendesgrupp b) arbetarskyddet m. m., lämnas af kommittéerna (be¬
tänkandet sid. 96—107) en utförlig framställning af de olika uppgifter på arbetarskyddets
område, som efter hand anförtrotts kollegium och närmast dess industribyrå, hvarjämte en
ingående motivering för dessa uppgifters öfverflyttande till socialstyrelsen presteras. Under
hänvisning till denna motivering, som kollegium anser sig i hufvudsakliga delar kunna bi¬
träda, får kollegium dock särskildt framhålla följande synpunkter.
Kollegium anser sig till en början böra vitsorda riktigheten af kommittéernas upp¬
fattning, att arbetarskyddets grundtanke är af rent social innebörd, då ju dess syfte är,
såsom äfven namnet antyder, att skydda arbetaren för yrkesutöfningens risker. De primära
och ledande synpunkterna i fråga om arbetarskyddssträfvandena synas därför höra utgå från
arbetarens ^behof af skydd, ehuruväl själffallet nödig hänsyn måste tagas också därtill, att
icke de i sådant syfte vidtagna åtgärder komma att för tungt påhvila resp. näringar. Otvif¬
velaktigt stå äfven de egentliga arbetarskyddsärendena i så nära samband med vissa af de
såsom »allmänna arbetarfrågor» betecknade spörsmålen, att en bestämd gräns dem emellan
kan vara svår nog att uppdraga och att en åtskillnad dem emellan i organisatoriskt hän¬
seende bör om möjligt undvikas. Det torde jämväl vara obestridligt, att ett fortsatt lag¬
stiftningsarbete på hithörande områden i allmänhet måste förutsätta sådana utredningar, som
skulle blifva ett af hufvudföremålen för den statistiska afdelningens inom socialstyrelsen
verksamhet.
Kollegium kan sålunda ej undgå att finna, att arbetarskyddsfrågorna skulle inom det
sociala verket komma att behandlas i ett mera omedelbart och intimt sammanhang just med
de öfriga ärendesgrupper, med hvilka de på grund af sin natur närmast sammanhöra, något
som under alla förhållanden måste anses synnerligen önskvärdt. Om detta må vara af stor
vikt redan med den nuvarande arbetarskyddslagstiftningen, torde så blifva fallet i ännu högra
grad, därest den lagstiftning kommer till genomförande, som nu är å bane och där de sociala
synpunkterna fått en ännu mera framträdande betydelse.
182
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
Kollegium bär vidare ansett sig böra alldeles särskilt beakta den omständigheten,
att arbetarskyddet inom den närmaste framtiden torde komma att utsträckas till att gälla
äfven andra näringsgrenar än de, som tillhöra kollegii verksamhetsområde, t. ex. landtbruket,
och att vid sådant förhållande de rent praktiska skäl, som från början motiverat arbetar-
skyddsfrågornas förläggning till kollegium, ej längre kunna tillmätas samma betydelse (jlr
kommittéernas betänkande, sid. 103—104).
Uppmärksammas bör därjämte, att kollegium fatt och med hvarje år allt mera far
till uppgift att, såsom chefen för finansdepartementet vid kommerskollegiikommitténs tillsätt¬
ning betonat, vara »det centrala organet för statens hela näringspolitik». Arbctarskydds-
ärendenas fortsatta bibehållande hos kollegium måste därför, särskildt då de sociala ärendena
i öfrigt därifrån afskiljas, betecknas såsom mindre förenligt med kollegii hufvuduppgifter.
Äfven i främmande länder har man, såsom framgår af den i kommittéernas betän¬
kande (sid. 59—75) lämnade redogörelse för utlandets förhållanden med afseende å de sociala
ärendenas förläggning, nästan öfverallt sammanfört arbetarskyddsärendena med andra arbetar¬
frågor till det särskilda statsorgan, som handlägger sociala ärenden.
Kollegium har emellertid å andra sidan äfven tagit under allvarligt öfvervägande de
skäl, som kunna anses tala för, att arbetarskyddsärendena framgent behållas kvar hos närings¬
förvaltningen och hvilka inom kommittéerna reservationsvis framförts af tvänne af koramers-
kollegiikommitténs direkta representanter för näringarna samt sedermera upptagits jämväl af
svenska arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd i dess till kollegium afgifna yttrande i ämnet.
Dessa skäl gå hufvudsakligen ut på, dels att handläggningen af arbetarskyddsärendena för¬
nämligast kräfver sådan sakknnskap, som i näringsförvaltningen kommer att blifva starkt
representerad, dels att det ur många synpunkter vore önskvärdt, att inspektionen öfver den
allmänna skyddslagstiftningens tillämpning förlädes till samma ämbetsverk, som handhar de
speciella slagen af inspektion (bergsinspektion, elektrisk inspektion, fartygsinspektion m. fl.),
dels slutligen att genom arbetarskyddets förläggning till näringsförvaltningen skulle a ena
sidan bäst tillgodoses krafvet på tillräcklig teknisk kompetens hos yrkesinspektionens chefs¬
myndighet och å andra sidan nödig trygghet vinnas för, att icke arbetarskyddspolitiken lade
för tunga bördor på industrien, livarjämte därigenom ett ytterligare tillskott åt teknisk sak¬
kunskap skulle tillföras näringsafdelningen i dess helhet.
Emellertid hafva reservanterna tillika framhållit, att deras betänkligheter mot arbetar-
skyddsärendenas förläggning till socialförvaltningen skulle i icke oväsentlig mån blifva häfda,
därest dels, i samband med genomförandet af föreliggande förslag till lag om arbetarskydd,
inom socialstyrelsen en byrå enbart för arbetarskyddsärenden bletve upprättad, och dels, förutom
en särskild representant från näringsförvaltningen, äfven en direkt arbetsgivarrepresentant
i egenskap af fullmäktig komme att deltaga i socialstyrelsens handläggning af viktigare ar¬
betarskyddsärenden. . .
Emot reservanternas betänkligheter hafva de sakkunniga i sitt förslag (sid. 19 41)
anfört vissa erinringar, hvilka kollegium funnit beaktansvärda.
Slutligen hafva yrkesinspektörerna, vid sina gemensamma öfverläggningar i januari
och februari innevarande år, uttalat sin enhälliga anslutning till den ifrågasätta oiganisa-
tionen under förutsättning, att inom socialstyrelsen en byrå redan från början kommer till
stånd enbart för arbetarskydd och yrkesinspektion. Därjämte hafva de framhållit såsom en
sak af synnerlig vikt, att chefen för donna byrå, jämte kännedom i in- och utländska lagar
och författningar på hithörande område, framför allt äger den praktiska erfarenhet och tek¬
niska kompetens, som äro villkor för ett rätt ledande af de lokala inspektionsorganens verk¬
samhet.
Kungl. May.ts nåd. proposition Nr J08.']
183
Vid öfvervägande af skälen för och emot arbetarskyddsärendenas frånskiljande från
kollegium och öfverflyttande till socialstyrelsen, har kollegium på ofvan anförda grunder kom¬
mit till den uppfattningen, att arbetarskyddet, såsom varande i främsta rummet en social
omsorg af betydande räckvidd, bör tillsammans med andra arbetarfrågor och sociala ärenden
öfverflyttas till socialförvaltningen, dock endast under bestämda garantier för, att närings-
lifvets intressen vid handläggningen af arbetarskyddsärendena inom socialstyrelsen blifva
vederbörligen beaktade. Till dessa garantier räknar kollegium i främsta rummet, att en sär¬
skild byrå för arbetarskyddsärenden från början anordnas inom socialstyrelsen, i väsentlig
öfverensstämmelse med yrkesinspektörernas här ofvan anförda uttalande, äfvensom att en ar-
betsgifvarfullmäktig äger att deltaga vid behandlingen af viktigare sådana ärenden. Därjämte
måste enligt kollega tanke noga tillses, att socialstyrelsen kommer att i fullt tillräcklig grad
disponera den praktiska och tekniska kompetens, som erfordras för handhafvandet af arbe¬
tarskyddsärendena, samt att det samarbete mellan socialförvaltningen och näringsförvaltningen,
som bör etableras, ordnas på ett fullt rationellt och för näringsintressenas tillgodoseende be¬
tryggande sätt.
På enahanda grunder, som närmare utvecklats af kommittéerna (sid. 104—106), till
hvilka sedermera de sakkunniga anslutit sig, anser kollegium, att vissa speciella slag af in¬
spektion (bergsinspektion, elektrisk inspektion, fartygsinspektion m. fl.) böra allt framgent
bibehållas hos näringsförvaltningen.
Beträffande omfattningen af de göromål, som handläggningen af ärenden angående
yrkesinspektionen (arbetarskydd) hittills medfört för kollega industribyrå, har kollegium ansett
sig böra i detta sammanhang framhålla, att byråpersonalens otillräcklighet i förhållande till
den alltjämt växande mängden af andra, byrån påhvilande viktiga arbetsuppgifter utgjort ett
bestämdt hinder för byråns ordinarie personal att, huru önskvärdt det än varit, ägna någon
mera afsevärd tid åt frågor om yrkesinspektionen utöfver hvad som erfordrats för handläggning
af de löpande göromålen. Bestyret med bearbetandet och utgifvandet i tryck af yrkesinspek¬
törernas berättelser jämte en stor del af öfriga hithörande göromål har ålegat den å byrån
anställde yrkesinspektionsassistenten. Enligt det föreliggande förslaget skulle emellertid denne
tjänsteman öfverflyttas å socialstyrelsens stat.
Med afseende på de till grupp c) social- {arbetar-) försäkringen hörande ärenden,
hvilka enligt kommittéernas betänkande borde i hela sin omfattning förläggas till social¬
styrelsen, föreslås nu af de sakkunnige, att socialstyrelsens uppgifter skulle tillsvidare i hufvud¬
sak begränsas till att öfvertaga handläggningen af de ärenden på ifrågavarande område, som
för närvarande åligga kollegium. Mot en sådan anordning finner sig kollegium icke hafva
någon erinran att framställa. Kollegium vill emellertid äfven för sin del framhålla, att social-
färsäkringsfrågorna stå i ett mycket nära samband med öfriga arbetarfrågor, ej minst arbe¬
tarskyddsärendena, och att vissa skäl onekligen tala för en för dem alla gemensam handlägg¬
ning inom den högsta förvaltningen.
Hvad särskildt beträffar statistiken rörande olycksfall i arbete, har från de svenska
arbet6gifvareföreningarnas förtroenderåd gjorts gällande, att densamma lämpligen kunde för¬
läggas till riksförsäkringsanstalten, »hvarigenom de arbetsgivare, som hafva sina arbetare för¬
säkrade i denna anstalt, skulle slippa besväret att gifva dubbla uppgifter». I anledning häraf
får kollegium till en början erinra om, att skyldigheten för arbetsgifvarna att afgifva dylika
uppgifter icke tillkommit uteslutande i statistiskt syfte, utan att dessa uppgifter äfven afse
att tjäna till upplysning och ledning för yrkesinspektionen, hvilken ju för närvarande är för¬
lagd hos kollegium, men enligt föreliggande förslag skulle öfverflyttas till socialstyrelsen.
Vidare må framhållas, att den lättnad i fråga om afgifvandet af anmälningar om olycksfall,
som enligt förtroenderådets mening genom anförda anordning skulle beredas arbetsgifvarna
184
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
näppeligen på den vägen kan ernås, enär endast en jämförelsevis liten del af de jämlikt 1901
års olyeksfallsersättningslag ersättningsberättigade arbetare äro försäkrade i riksförsäkrings-
anstalten, under det att den stora massan af dessa arbetare antingen är försäkrad i andra
anstalter eller — en mindre del — oförsäkrad. Att vid sådant förhållande till riksför-
säkringsanstalten utlämna alla olycksfallsanmälningar kan uppenbarligen icke komma i fråga.
Därjämte får kollegium med afseende på denna sak påpeka, att kollegium i underdånigt ut¬
låtande den 15 april 1909 angående revision af olycksfallsersättningslagen gifvit anvisning på
en annan utväg till förenkling af arbetsgifvarnas anmälningsskyldighet vid olycksfall i arbete,
i samband hvarmed kollegium särskild! betonat nödvändigheten af att tillse, det icke arbets-
gifvarna för ifrågavarande ändamål besvärades mera än som vore absolut erforderligt. Då
slutligen i öfrigt inga skäl föreligga för att, innan ännu organisationen af den blifvande
socialförsäkringen blifvit bestämd, vidtaga någon förändring beträffande olycksfallsstatistikens
förläggning, anser kollegium, att densamma fortfarande bör sammanhållas med arbetsstatistiken
och samtidigt med denna öfverflyttas till den nya socialstyrelsen, dit ju äfven närbesläktade
förvaltningsuppgifter och statistiska utredningar, såsom rörande arbetarskyddet, moderskaps-
försäkring, sjukkasseväsendet o. s. v. skulle enligt de sakkunnigas förslag förläggas. Dock
tillåter sig kollegium upprepa sitt i ofvanberörda underdåniga utlåtande den 15 april 1909
gjorda uttalande om önskvärdheten af en författningsändring därhän, att den, jämlikt § 8 i
nådiga kungörelsen den 17 november 1905, vederbörande yrkesidkare ålagda skyldigheten
att, i förekommande fall, till polismyndigheterna afgifva olycksfallsanmälan i två exemplar måtte
upphäfvas och sålunda dylik anmälan under alla förhållanden behöfva aflämnas i allenast
ett exemplar.
För öfrigt synes det böra blifva en af socialstyrelsens närmaste uppgifter att — i
samråd med de särskilda arbetsgifvar- och arbetarfullmäktige och rådet för arbetarskydd
samt med representanter för kommerskollegium, riksförsäkringsanstalten och andra olycks-
fallsförsäkringsorgan — söka få sådana anordningar genomförda, hvarigenom arbetsgifvarnas
ofvanberörda skyldighet att afgifva olycksfallsanmälningar, å ena sidan så långt möjligt för¬
enklas, men ock å den andra sidan på ett samvetsgrant sätt fullgöres.
I fråga om de under grupp d) öfriga sociala frågor hänförda ärenden synes ingen
väsentlig erinring vara att framställa mot dessa ärendens förläggning till socialstyrelsen i den
omfattning, som angifves i de sakkunnigas förslag. Hvad speciellt vidkommer den befattning
med utvandring sär enden (utvandringsagenter in. ni.), som, jämlikt kungl. förordningen den
4 juni 1884, utöfvas af kollegium, finner kollegium sig böra förorda, att densamma i lämp¬
lig utsträckning öfverflyttas på socialstyrelsen, hvarigenom ifrågavarande ärenden skulle komma
att vara förlagda hos samma myndighet, som handhar de med einigrationsspörsmålen så nära
sammanhörande ärendena angående arbetsmarknadens läge, arbetslöshet, offentlig arbetsför¬
medling, privat platsanskaffning o. 8. v.
I de yttranden, som afgifvits till kollegium öfver de sakkunnigas förslag, förekomma
vissa anmärkningar rörande de »öfriga sociala frågor*, som ansetts lämpligen böra hänföras
till socialstjTelsen; och vill kollegium i största korthet söka upptaga dessa anmärkningar till
vederbörlig granskning.
Af svenska fattigvårdsförbundet har sålunda gjorts gällande, att fattigvårdsfrågorna
icke för närvarande borde öfverflyttas till civildepartementet och socialstyrelsen, utan, i af¬
vaktan på fattigvårdslagstiftningskommitténs slutliga utredning och förslag i ämnet, fortfa¬
rande handläggas på samma sätt som hittills. Då emellertid fattigvården icke blott till sin
allmänna natur utan ock genom sin uppenbara samhörighet med frågorna om arbetarskydd,
socialförsäkring m. in. måste anses såsom en utpräglad social omsorg, hvilket äfven fattig¬
vårdsförbundet erkänt genom att beteckna fattigvårdsfrågorna, jämte de närliggande frågorna
185
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
om vanartade och i sedligt afseende försummade barn, om fosterbarns vården, om tvångsupp-
fostran af° minderåriga förbrytare, om fromma stiftelser samt om tvångsinternering af alko¬
holister, såsom »en naturlig grupp sociala ärendem, kan kollegium för sin del icke finna,
hvilka betänkligheter skulle vara att hysa mot de förhanden varande fattigvårdsfrågornas öfver¬
förande redan nu från jordbruksdepartementet och, beträffande fattigvårdsstatistiken, från
finansdepartementet till civildepartementet, där just de sociala frågorna skola handläggas och
där sålunda fattigvårdsfrågorna skulle komma att insättas i sitt naturliga sammanhang. En
sådan åtgärd torde ej heller, lika litet som den föreslagna anordningen att, under civildepar¬
tementet, tillsvidare förlägga den närmare handläggningen af dessa frågor till socialstyrelsen,
kunna på något sätt föregripa fattigvårdslagstiftningskommitténs utredningar. Med hänsyn äfven
därtill att ärenden angående fosterbarnsvården redan för närvarande tillhöra civildepartemen¬
tet och att ärenden angående tvångsinternering af alkoholister förväntas blifva dit förlagda,
skulle för öfrigt ifrågavarande åtgärd jämväl komma att innebära en begynnande ändamåls¬
enlig koncentrering af särskildt de ärenden, hvilka af fattigvårdsförbundet angifvits tillsam¬
mans bilda en naturlig grupp sociala ärenden.
I betraktande ed den ringa omfattning fattigvårdsärendena för närvarande hafva, för
så vidt ^ de ankomma på centralförvaltningen, finner sig kollegium kunna lämna utan erinran,
att ^ på sätt de sakkunniga föreslagit ifrågavarande ärenden tillsvidare förläggas under en af
byråerna inom socialstyrelsen, vare sig den lista eller den 3:dje.
Kooperativa förbundet har i sitt yttrande bland annat påyrkat, att registreringen af
ekonomiska föreningar måtte genast från början öfverlämnas åt socialstyrelsen. Kollegium
anser dock, att den närmare utredning härutinnan, som föreslagits af de sakkunniga, bör
föregå vidtagandet af ifrågavarande anordning och verkställas af socialstyrelsen, helst som
frågans afgörande skulle härigenom behöfva uppskjutas endast ett år.
Vidkommande slutligen de under grupp e) social upplysning och representation före¬
kommande ärenden har kollegium icke något att anföra mot de sakkunnigas (och kommitté¬
ernas) uttalande och förslag i denna punkt.
Kollegium anser sig äfven böra fästa uppmärksamheten därpå, att, för öfverflyttande
pa socialstyrelsen af vissa kollegium nu tillkommande funktioner, ändringar måste vidtagas
i följande nu gällande lagar och författningar, nämligen:
instruktionen för Kungl. Maj:ts och rikets kommerskollegium af den 30 oktober 1891,
med ändringar senast den 24 mars 1911,
förordningen den 4 juni 1884 om hvad med afseende å utvandrares fortskaffande till
främmande världsdel iakttagas bör,
instruktionen för yrkesinspektörerna den 20 juni 1890,
lagen angående minderårigas och kvinnors användande i industriellt yrke den 17 ok¬
tober 1900,
kungörelsen den 17 november 1905 angående anmälan om olycksfall i arbete,
kungörelsen den 12 december 1905 angående formulär för anmälan om olycksfall'
i arbete,
nådiga brefvet den 17 november 1905 angående ordnande af sjukkasse- och olycks-
fallsstatistiken,
lagen angående förbud mot kvinnors användande till arbete nattetid i vissa industri¬
ella företag den 20 november 1909,
kungörelsen den 27 januari 1909 angående förändradt formulär för uppgifter om re¬
gistrerad sjukkassas verksamhet,
instruktionen för tillsyningsmyndigheten öfver sjukkasseväsendet i riket den 23 de¬
cember 1910,
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 82 Imf t. (Nr 108.)
24
186
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
kungörelsen den 23 december 1910 angående handläggningen af frågor om statsbidrag
åt sjukkassor,
kungörelsen den 23 december 1910 om sjukkasseregistrets förande m. m.,
kungörelsen den 23 december 1910 om sjukkassenämnden,
kungörelsen den 23 december 1910 angående formulär för vissa uppgifter rörande
sjukkassor,
kungörelsen den 29 april 1911 angående formulär för uppgifter vid ansökning om
statsbidrag åt sjukkassor,
kungörelsen den 30 december 1911 angående formulär för vissa uppgifter rörande
sjukkassor,
lagen angående medling i arbetstvister af den 31 december 1906,
instruktionen för förlikningsman för medling i arbetstvister af den 31 december 1906,
instruktionen för statens arbetsförmedlingsinspektör af den 30 december 1911.
I fråga om socialförvaltningens förläggning finner Kollegium det vara ändamåls¬
enligt och riktigt, att, såsom de sakkunniga föreslagit, de sociala ärendena sammanföras under
ett departement och att detta departement blir civildepartementet, dit de redan nu till
största delen höra. Kollegium vill i detta sammanhang såsom sin erfarenhet framhålla, att
vid handläggningen' af de sociala ärendena inom kollegium väsentliga olägenheter af olika
slag yppat sig därigenom, att dessa ärenden varit iördelade pa tva departement, civil- och
finansdepartementen.
Hvad angår socialförvaltningens organisation, hafva de sakkunniga föreslagit, att
den tilltänkta socialstyrelsen skulle upprättas såsom ett centralt ämbetsverk för utöfvande af
själfständig förvaltningsverksamhet, men med skyldighet tillika för verkets chef och tjänste¬
män att biträda inom civildepartementet med sociala reg er ing särendens beredning till
underdånig föredragning, uppsättning af expeditioner i sådana ärenden etc. Om än
kollegium icke anser sig böra framställa någon erinran mot den sålunda ifrågasatta skyldig¬
heten, hvilken, med hänsyn till det ökade behofvet för departementschefen af sakkunnig hjälp
vid beredning och föredragning af de sociala ärendena, kan vara af praktiska skäl pakallad,
vill dock kollegium uttryckligen hafva framhållit, att kollegium icke nu till pröfning upp¬
tagit de riktlinjer med afseende härpå, som af departementalkommitterade angifvits för
den blifvande departementalreformen. Kollegium kan i hvarje fall icke finna, att upprättandet
af en fristående socialstyrelse, på sätt som föreslagits, i något hänseende föregriper nämnda
departementalreform.
I sitt till kollegium afgifna yttrande öfver de sakkunnigas förslag har svenska arbets¬
givareföreningarnas förtroenderåd uttalat vissa farhagor beträffande det blifvande sociala
verkets sjelfständighet och särskildt betonat nödvändigheten af, att verket göres oberoende
af de politiska växlingarna. Med afseende härpå vill kollegium framhålla, att redan den
omständigheten, att socialstyrelsens chef och tjänstemän, jämlikt förslaget, skulle erhålla sina
beställningar på ordinarie stat, synes utgöra en borgen för, att hos socialstyrelsen likaväl
som hos andra centrala ämbetsverk nödig kontinuitet och själtständighet vid ärendenas hand¬
läggning skola bevaras. Då förtroenderådet vill göra gällande, att socialstyrelsen bör ställas
utan samband med något af statsdepartementen, torde förtroenderådet därmed närmast hafva
afsedt, att den föreslagna skyldigheten för verkets chef och tjänstemän att medverka inom
civildepartementet med ärendenas föredragning och expediering icke ma komma till stånd. Såsom
framgår af kollegii ofvan gjorda uttalande, har kollegium icke funnit de i berörda afseende
framställda erinringar böra tillmätas någon afgörande betydelse. Däremot anser kollegium,
187
Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 108.
i likhet med förtroenderådet och i anslutning till hvad äfven af de sakkunniga ifrågasatts,
att vissa mera betydelsefulla ärenden, särskildt lagstiftningsfrågor, höra inom socialstyrelsen
handläggas och beslut i dem fattas under den kollegiala formen.
Af svenska arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd har jämväl betonats nödvändigheten
af, att socialstyrelsen, för bibehållande af sin opartiska karaktär, undviker att »lägga sig i»
arbetstvister, och särskildt att förbud stadgas för socialstyrelsens chef och tjänstemän att
vara medlemmar i skiljenämnder eller förliknings- och förhandlingsnämnder, som hafva att
behandla tvister mellan arbetsgivare och arbetare. Kollegium anser sig med afseende härpå
böra erinra om, dels att i England handelsministeriet (Board of Träde) genom lag tillagts
rättighet och skyldighet att direkt ingripa i arbetskonflikter (jfr härom kommittéernas be¬
tänkande, sid. 62—63), dels att, under de år kollegii afdelning för arbetsstatistik ägt be¬
stånd, medverkan af dess tjänstemän, såsom på området sakkunniga, vid upprepade tillfällen
anlitats, ej minst från arbetsgifvarhåll — samt i öfrigt äfven från regeringens sida — för
lösning af arbetstvister. Att, såsom förtroenderådet ifrågasatt, genom ett uttryckligt förbud
förhindra socialstyrelsen och dess därtill lämpliga tjänstemän att i förekommande fall fylla
dylika viktiga samhällsfunktioner, för hvilka de på grund af sin verksamhet böra äga allde¬
les särskilda förutsättningar, lärer näppeligen kunna komma i fråga. En annan sak är, att
en sådan medverkan i framtiden endast undantagsvis torde kunna komma att lämnas, åt¬
minstone hvad beträffar socialstyrelsens chef, på grund af de omfattande uppgifter, som den
nya organisationen innesluter.
Såsom kollegium redan förut framhållit, måste, äfven efter den ifrågasatta skilsmäs¬
san, ett väl ordnadt och regelmässigt samarbete upprätthållas mellan näringsförvaltningen
och socialförvaltningen. Särskildt lifligt torde detta samarbete af helt naturliga skäl komma
att blifva mellan socialförvaltningen och kollegii industribyrå, i hvilket afseende ett verkligt
gifvande resultat skulle i hög grad befrämjas genom förverkligandet af den föreslagna, redan
i och för sig erforderliga uppdelningen af industriärendena på två byråer. Det bör under
sådana förhållanden enligt kollegii tanke vara af synnerlig vikt att tillse, att ifrågavarande
samarbete anordnas under former, som å ena sidan icke lägga binder i vägen för ärendenas
snabba och ändamålsenliga handläggning, men å den andra äro fullt betryggande för tillgodo¬
seendet af båda parternas särskilda intressen. Med hänsyn härtill håller kollegium före,
dels att uttryckliga föreskrifter om samarbete böra införas i de båda verkens instruktioner,
dels att, då sådant samarbete kräfves, de ärenden, som äro af särskildt stor betydelse, böra
handläggas enligt de i nådiga kungörelsen den 16 februari 1900 stadgade förmer — och
detta äfven i fall, då ärendet kan bero på ettdera eller bägge verkens initiativ — hvar¬
emot i fråga om öfriga ärenden af vikt samarbetet synes med fördel kunna anordnas på det
vida enklare sätt, som omförmäles i t. ex. instruktionen för vattenfallsstyrelsen (§ 30). I
I fråga om byråindelningen anser kollegium lämpligt och ändamålsenligt, att antalet
byråer under alla omständigheter fastställes till fyra och att följaktligen oberoende af yrkes-
farelagens antagande eller icke, en särskild byrå för arbetarskyddsärenden och yrkesinspek¬
tion, på skäl som kollegium ofvan anfört, anordnas redan från början, i väsentlig öfverens¬
stämmelse med yrkesinspektörernas i ämnet gjorda, redan förut återgifna uttalande. Sist¬
nämnda byrå skulle nämligen, äfven om anförda lag icke kommer till stånd under inneva¬
rande år, tillsvidare få full sysselsättning för den härför afsedda personalen med bland an¬
nat sådana arbeten, som hittills, på grund af otillräcklig personal, icke kunnat utföras i den
utsträckning, som hade varit behöflig! och önskvärdt. Beträffande lista byrån skulle den nu¬
varande befattningen som arbetsförmedlingsinspektör och beträffande 3:dje byrån befattningen
som sjukkasseiuspektör förvandlas till resp. byråchefsbefattningar, en utveckling, som kolle-
188
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
gima finner helt naturlig med hänsyn till dessa befattningsinnehafvares väsentligt ökade upp¬
gifter och växande betydelse, särskildt i egenskap af föredragande. Vidkommande speciellt
l:sta hyrån har dess betydelsefulla ställning inom socialförvaltningen betonats af svenska
arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd, som äfven ansett, att ett socialt råd borde upprät¬
tas enbart för de till nämnda byrå hörande ärenden, något som dock kollegium, i betrak¬
tande däraf att socialstyrelsen skulle erhålla arbetsgifvar- och arbetarfullmäktige samt ett
råd för arbetarskydd, icke anser omedelbart vara behöflig!,. Hvad slutligen angår 4:de by¬
rån, synes jämväl denna vara synnerligen väl motiverad i betraktande af de omfattande och
maktpåliggande uppgifter, som vänta ifrågavarande byråchef vid ledningen af socialstatistikens
olikartade och delvis ännu obearbetade grenar.
I fråga om personalen vill kollegium först och främst, i full anslutning till hvad
därom anförts från såväl kommittéernas som de sakkunnigas sida, bestämdt förorda, att den¬
samma uppföres på ordinarie stat. Vidare får kollegium, i anslutning till de sakkunnigas
uttalande å sid. 51—52 i deras förslag, understryka vikten af, att jämväl samtliga förste
aktuariebefattningar å den statistiska byrån göras till ordinarie, enär det eljes för dessa be¬
fattningar, på hvilka måste ställas särskildt stora fordringar i fråga om såväl vetenskapliga
insikter som statistisk teknik, torde blifva hardt när omöjligt att anskaffa och behålla fullt
kompetenta personer. Därjämte får kollegium, under erinran om de af svenska arbetsgi¬
vareföreningarnas förtroenderåd framställda fordringarna på full sj anständighet och opartisk¬
het hos socialstyrelsen och dess personal, upprepa nödvändigheten af, att bemälta personal,
icke minst med hänsyn härtill, blir upptagen på ordinarie stat.
Vidkommande personalens antal vill det af de till kollegium inkomna yttranden i
ämnet synas, som om densamma vore för knappt tilltagen för att möta de redan befintliga
och alltjämt växande sociala krafven. Äfven om kollegium i likhet med de sakkunniga anser,
att personalens antal hör så noga som möjligt afpassas efter de nuvarande och närmast före¬
stående uppgifternas storlek, kan dock kollegium, vid en närmare granskning af de sak¬
kunniges förslag i denna del, icke undgå att finna, att en tillökning i personalstaten är
på ett par punkter behöflig.
Af skäl, som kollegium i det föregående angifvit, synes det vara nödvändigt, att so¬
cialstyrelsen utrustas med högre juridisk-administrativ kompetens, än som föreslagits. Kol¬
legium vill dock icke förorda upprättandet af en särskild byrå för ifrågavarande ändamål,
men anser, att åtminstone den af styrelsens juridiskt-administrativt utbildade tjänstemän, som,
jämte sekreterare, skall vara föredragande för lagstiftningsfrågor och viktigare författnings-
ärenden, bör göras till ordinarie byrådirektör med däremot svarande löneförmåner — en an¬
ordning, som näppeligen lärer kunna möta någon gensaga och i öfrigt skulle stå i full öfver¬
ensstämmelse med hvad såväl de båda kommittéerna som äfven do sakkunniga, ehuru under
viss annan förutsättning och för annat ändamål, föreslagit. Endast genom en sådan eller
liknande anordning torde det blifva möjligt att åt socialstyrelsen förvärfva och under eu
följd af år bibehålla en för ifrågavarande uppgift fullt kompetent person.
I sin egenskap af särskild föredragande bör gifvetvis bemälde byrådirektör i förekom¬
mande fall fungera som ledamot i socialstyrelsen med samma befogenheter och skyldigheter
som öfriga ordinarie ledamöter i styrelsen. Kollegium vill med afseende pa denna anord¬
ning erinra därom, att densamma icke innebär någon nyhet inom statsförvaltningen, utan
står i öfverensstämmelse med hvad som redan förekommer i vissa andra verk.
Kollegium får äfven föreslå, att ifrågavarande byrådirektörsbefattning tilldelas den
föreslagna lista byrån. Hinder bör då icke heller möta för, att byråchefsbefattningen på
nämnda byrå beklädes med en administrativt utbildad jurist, hvilken i sådant fall handlägg¬
189
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
ningen af lagstiftningsfrågor och viktigare författningsärenden inom styrelsen bör tillkomma.
I dylikt fall borde naturligen uppgiften att vara arbetsförmedlingsinspektör i stället förenas
med byrådirektörsbefattningen. Därest en sådan anordning träffas, som kollegium nu före¬
slagit, synes emellertid de sakkunnigas förslag, i hvad det afser, att uppgiften att vara che¬
fens ställföreträdare skall förenas med byråchefsbefattningen å lista byrån, icke böra komma
till stånd.
. Kollegium vill för öfrigt särskilt framhålla, att socialstyrelsen äfven vid bifall till
kollegii här ofvan framställda förslag icke skulle erhålla en så stark utrustning af juridisk-
administrativ kompetens som vissa andra större verk.
Beträffande ^ den af de sakkunniga föreslagna afknappningen, i hvad den afser sekre¬
terarbefattningen å 4:de byrån, vill det jämväl synas kollegium, som om en sådan afknapp¬
ning icke vore tillrådlig, utan anser kollegium, att å nämnda byrå bör, i enlighet med kom¬
mittéernas ursprungliga^ förslag, finnas en särskild sekreterare för fullgörande, utom af de lö¬
pande sekreterargöromalen, af bland annat den särskildt maktpåliggande uppgiften att bi¬
träda vid redigeringen af månadstidskriften »Sociala Meddelanden».
I likhet med de sakkunniga vill kollegium särskildt vitsorda behofvet af en för so¬
cialstyrelsen i dess helhet gemensam bibliotekarie och registrator.
Med afseende på de kvinnliga befattningsinnehafvarna hade kollegium helst velat
återupprepa sina flera gånger förut gjorda framställningar om ett tredje ålderstillägg för den
lägsta tjänstegraden, men finner sig nu därtill förhindradt, sedan genom statsmakternas inne¬
varande ar fattade beslut de kvinnliga biträdena inom alla statens verk blifvit uppdelade i två
löneklasser, hvardera med endast två ålderstillägg. Däremot får kollegium förorda, att då på
flertalet af de kvinnliga biträdena inom den ifrågasatta socialstyrelsen måste ställas större
kraf än på vanljga renskrifverskor (större bildningsgrad, språkkunskaper o. s. v.), också detta
flertal genast från början tilldelas den andra tjänsteklassen. I likhet med kommittéerna och
de sakkunnige vill dessutom kollegium jämväl för sin del vitsorda riktigheten af, att inom
en blifvande socialstyrelse, likasom för närvarande inom kollegii afdelning för arbetsstatistik,
äfven relativt högt kvalificeradt arbete maste utföras af flera af de kvinnliga biträdena, och
att sålunda kommittéernas förslag om inrättande af en s. k. bokhållargrad för dylika arbe¬
ten måste anses vara fullt motiveradt.
Därjämte far kollegium i fråga om sociala råd och sakkunniga i det hela uttala sin
anslutning till de sakkunnigas förslag och i öfverensstämmelse därmed särskildt framhålla
önskvärdheten af, att fullmäktige hos socialstyrelsen för arbetsgivare och arbetare måtte
omedelbart komma till stånd.
Då kollegium förutsätter, att kollegium beredes tillfälle att yttra sig om instruktionen
för en blifvande socialstyrelse i de delar, som beröra kollegium, äfvensom med afseende på
de öfvergångsbestämmelser, som torde komma att föranledas af den ifrågasatta nyorganisationen,
anser sig kollegium icke behöfva nu yttra sig om de sakkunnigas förslag i vidare mån än
som ofvan skett.
190
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
Utdrag af kollegii denna dag förda protokoll, innefattande af undertecknade Wern-
stedt och Lagerheim uttalade särskilda meningar bifogas.
Föredragande i detta ärende hafva varit undertecknad Wernstedt, sa vidt angår kol¬
legii organisation, och i öfrigt undertecknad Bergsten.
Underdånigst
ALFR. LAGERHEIM.
JOHAN PlHLGREN. CARL MALMÉN. C. L. WERNSTEDT. NlLS BERGSTEN.
Erik Sjöstrand.
Protokoll hållet hos Kungl. Maj:ts och
rikets kommerskollegium den 28 februari 1912.
Närvarande:
Generaldirektören herr Lagerheim,
Herr kommerserådet Pihlgren,
» » Malmen,
Tjf. » , t. f. sekreteraren Wernstedt,
,> byråchefen, förste aktuarien Bergsten.
S. D. Föredrogs Kungl. Maj:ts nådiga remiss angående ett af de inom kungl. civil¬
departementet särskilt tillkallade sakkunniga afgifvet förslag till upprättande under civil¬
departementet af ett centralt verk för sociala ärenden — socialstyrelsen — jämte i ärendet
inkomna yttranden; och beslöts underdånigt utlåtande af det innehåll registraturet utvisar.
Beträffande utlåtandets innehåll uttalades särskilda meningar af tjf. kommerserådet
Wernstedt och generaldirektören herr Lagerheim och anfördes i sadant afseende
af tjf. kommerserådet Wernstedt:
»De inom civildepartementet särskildt tillkallade sakkunniga hafva föreslagit, att den
blifvande socialstyrelsens chef och tjänstemän skulle vara skyldiga att biträda inom civil¬
departementet med sociala regeringsärendens beredning till underdånig föredragning, uppsätt¬
ning af expeditioner i sådana ärenden otc.
Detta förslag kan jag för min del icke förorda.
191
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
Af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för den 30 december 1911 framhår att
genom en sådan anordning icke skulle nödvändiggöras någon ökning af civildepartementets
byrapersonal. En gifven följd häraf torde blifva, att socialstyrelsens tjänstemän i regel
komma att i departementet bereda och föredraga alla sociala ärenden med undantag af be-
svarsmalen. ö
Det ,syne.s. mig uppenbart, att chefen för civildepartementet behöfver ökad tillgång
till sakkunnigt biträde vid de sociala ärendenas handläggning i departementet. Det måste
därför anses nödvändigt, att socialstyrelsens tjänstemän åläggas att närvara vid ifrågavarande
handläggning för lämnande af erforderliga upplysningar.
Men att för detta centrala ämbetsverks tjänstemän föreskrifva den af de sakkunnige
ifrågasätta skyldigbeten synes mig vara olämpligt. En liknande anordning finnes väl redan
beträffande försäkringsmspektionen, bankinspektionen och kontrollstyrelsen. Emellertid hafva
de ärenden, som äro föremål för dessa ämbetsverks verksamhet, en afsevärdt mindre räck¬
vidd än socialstyrelsens ärenden. Erfarenheten om denna anordnings lämplighet för nämnda
tre verk är ej heller synnerligen stor.
, De hufvudsakliga fördelar, som ett genomförande af de sakkunnigas ifrågavarande
förslag skulle medföra, nämligen undvikande af dubbelarbete och befordrande af skyndsamhet
vid ärendenas handläggning, kunna enligt min åsikt beträffande de ofta ömtåliga och i sam¬
hällets utveckling djupt ingripande sociala ärendena icke uppvägas af den större garanti för
framtiden med afseende å socialstyrelsens själfständighet och ärendenas grundliga behandling
hos statsmyndigheterna, som erhålles, därest skyldighet att inom civildepartementet biträda
med handläggning af de sociala ärendena på sätt de sakkunniga föreslagit icke stadgas för
socialstyrelsens tjänsteman och inom sagda departement således måste anställas särskilda
tjänstemän för handläggning af ifrågavarande ärenden»; och
af generaldirektören lierr Lagerlieim:
»Hvad de^ sakkunnige yttrat om att krafvet på arbetets utförande under fullt betryg-
gande former mahända blefve bäst tillgodosedt, genom att vissa mer» betydelsefulla ärenden
äfgjordes under den kollegiala formen, ger mig anledning att framhålla, hurusom det inne¬
bar större trygghet, om ett ärende afgöres af verkets chef efter att hafva hört den eller
dem, som besitta full sakkunskap på det område, som ärendet berör, än om detta skulle
"gorå® nefter omröstning af flera bisittare, där måhända endast eu vore verkligt sakkunnig
Den kollegiala öfverläggningen före ett besluts fattande är däremot alltid af stor betydelse!
Min asikt är därför, att med undantag för disciplinmål, där beslutets fattande enligt
majoritetens mening är i sin ordning, den kollegiala formen vid ärendenas af Hörande icke
bor vinna tillämpning.» •
In fidem.
Erik Sjöstrand.
192
Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 108.
Bil. 2.
Statistiska Centralbyrån.
Till Konungen.
Genom nådig remiss den 12 dennes har statistiska centralbyrån anbefallts att afgifva
underdånigt utlåtande angående öfverflyttning af vissa uppgifter från centralbyrån till en
social styrelse enligt remissen bilagdt förslag.
Till åtlydnad häraf får centralbyrån anföra följande.
Enligt kommerskollegiikommitténs gemensamt med departementalkommitterade den
18 november 1911 angående nämnda styrelse afgifna underdåniga betänkande, pa hvilket
förenämnda förslag i hufvudsak är grundad!, skulle till densamma från centralbyrån öfver-
flyttas den preliminära emigrationsstatistiken, statistiken öfver fromma stiftelser samt fattig-
vårdsstatistiken; enligt förslaget den preliminära emigrationsstatistiken och fattigvardsstati-
stiken.
Såsom skäl för öfverflyttning af de preliminära uppgifterna om emigrationen har an¬
förts- att de icke erhållas från prästerskapet i samband med öfriga uppgifter till befolkmngs-
statistiken, utan från vissa lokalmyndigheter, som handhafva tillämpningen af gällande för-
fattningsföreskrifter om utvandring; att det är högeligen önskvärd!, att dessa löpande upp¬
gifter vid hvarje tidpunkt stå till den sociala styrelsens direkta förfogande; att denna sty¬
relse uppenbarligen bör hafva största intresset af, att uppgifterna må blifva i möjligaste man
belysande och korrekta; samt att den kan med största framgång verka i sadant syfte genom
sitt handhafvande af hithörande författningar äfvensom genom beröring och överenskommel¬
ser med motsvarande myndigheter i särskilt våra grannländer samt de mest betydande erm-
grationsorterna i utlandet. .
Vid bedömandet af denna fråga torde böra ihagkommas, att ifrågavarande preliminära
uppgifter inkomma månatligen till statistiska centralbyrån från polismyndigheterna i vissa
hamnar, genom länsstyrelserna, samt beträffande utvandringen öfver Norge genom detta lands
statistiska centralbyrå; de afse endast antalet utvandrare, fördelade efter kön, utvandrings-
län och utvandringshamn samt äro sålunda långt ifrån i samma man belysande för de sociala
förhållandena som de årliga, nominativa och mera ingående uppgifterna från prästerskapet;
deras ändamål är också endast att vinna en snabb och fortlöpande kännedom om emigra¬
tionens omfattning; de publiceras af centralbyrån omedelbart i Post- och inrikes tidningar,
de svenska omkring en vecka och de norska (kvartalsvis) omkring tre veckor efter den tid,
de afse; endast obetydligt är att hämta ur rapporterna utöfver hvad sålunda blifvit offentlig-
giordt. Det torde ej kunna påvisas, att statistiska centralbyrån ej hyser det största intresse
för dessa uppgifter, hvilka redan nu förträffligt motsvara sitt afsedda ändamål. I sakens
natur ligger, att de ej kunna blifva fullt korrekta, men bristfälligheterna äro af underordnad
betydelse, och tvifvelaktigt torde vara, om de möjligheter, som förefinnas till deras af hjäl¬
pande, blifva större genom öfverflyttningen till socialstyrelsen.
193
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
Såsom det förnämsta skälet för upprättandet af den föreslagna socialstyrelsen anföres
behofvet och ändamålsenligheten af de sociala ärendenas sammanförande i görligaste omfatta
ning till en enhetlig förvaltningsorganisation. Grundsatsen är riktig, men gäller äfven andra
förhallanden. Att fördela en statistik öfver samma ämne på två myndigheter anses sålunda
med Tätta soin principiellt oriktigt. På grund häraf och då hållbara skäl icke anförts för
den preliminära emigrationsstatistikens föreslagna öfverflyttning från statistiska centralbyrån
till det^ nya ämbetsverket, far centralbyrån afstyrka densamma. Då centralbyrån emellertid
anser såsom befogadt det framställda förslaget, att fastställande af plan för den hufvudsak¬
lig3^ årliga emigrationsstatistiken bör ske i samråd med socialstyrelsen, bör detta äfven gälla
i fråga om den preliminära statistiken.
Pa den grund att flertalet fromma stiftelser har en utprägladt social karaktär, anse
kommittéerna för lämpligast, att statistiken rörande dem förlägges till den sociala förvalt¬
ningen. Enär emellertid en betydlig del af stiftelserna afser ändamål, som hänföra sig till
ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde, hvilket departement därjämte för närvarande
har att handlägga det alldeles öfvervägande flertalet af dem rörande ärenden, och då någon
enhetlig lagstiftning eller tillsyn icke finnes för stiftelserna anordnad, framhålles i det^nu
upprättade förslaget, att för närvarande anledning saknas att här vidtaga någon ändring samt
att statistiska centralbyrån sålunda tillsvidare torde böra bibehållas vid sin befattning med
utarbetandet af statistiken öfver dessa stiftelser.
_ denna meningsskiljaktighet och då de fromma stiftelserna afse ändamål, som hän¬
föra sig till olika myndigheters verksamhetsområden, synes icke något skäl förefinnas, hvar¬
för denna statistik skall skiljas från det centrala ämbetsverket. Statistiken öfver dessa stif¬
telser har förut ingått såsom tabellbilaga till länsstyrelsernas femårsberättelser, hvarigenom
en mera ingående granskning och ett vidsträcktare fullständigande af dess uppgifter ej lämp¬
ligen kunnat företagas, bland annat af den orsak att härigenom offentliggörandet af de allra
flesta bland berättelserna skulle ytterligare hafva försenats med åtskilliga månader. Sedan
något samband med femarsberättelserna ej längre star hindrande i vägen, kan en mera sorg¬
fällig granskning ske och fullständigare uppgifter om dessa stiftelser erhållas. De till cen¬
tralbyrån ingående primäruppgifterna till den kommunala finansstatistiken kunna jämväl
användas för detta ändamål, hvilket är af betydelse, då det öfvervägande flertalet af dessa
stiftelser förvaltas af kommunala myndigheter. För att förbättring skall inträda, är dock af
synnerlig vikt, att de pavisade bristfälligheterna i fråga om lagstiftningen för dessa stiftelser
blifva afhjälpta.
Den mest omfattande af de statistiska redogörelser, som föreslagits till öfverflyttning,
är statistiken öfver den kommunala fattigvården. Denna har ända till senaste tid utgifvits i
samband ^med och på samma gång som statistiken öfver kommunernas finanser, men från och
med årgången 1909 ^ har häri skett den förändring, att fattigvårdsstatistiken i berättelsen
Kommunernas fattigvård och finanser utgör en del för sig, som kan offentliggöras väsentligt
tidigare än den återstående delen. Enligt hvad af årets statsverksproposition framgår, kunna
lämpliga anordningar vidtagas, för att fattigvårdsstatistiken och den kommunala finansstatisti¬
ken ma kunna utgifvas af tvä olika ämbetsverk, och förefinnes sålunda i det samband, som
nu äger rum mellan dessa två slag af statistik, intet hinder för fattigvårdsstatistikens öfver¬
flyttning. Härvid är dock ej nödigt, att uppgifterna om fattigvårdens finanser brytas ut ur
sitt samband med öfriga slag af kommunala finanser, hvilket vore högeligen olämpligt; någon
sådan öfverflyttning är ej heller afsedd att äga rum vare sig enligt kommittéernas betänkande
eller enligt det nu framlagda förslaget.
Med den utsträckning, hvari enligt detta förslag statistiska bearbetningar skulle till¬
höra socialstyrelsen, kan ej såsom giltigt skäl mot en förflyttning dit af fattigvårdsstatistiken
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 82 Käft. (Nr 108.) 25
1^94 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108. .
anföras, att den i styrelsen ej skulle komma under behandling åt skolade statistik; men sa-
dana saknas ej heller i centralbyrån, och den förbättring af denna statistik, som är af be-
hofvet påkallad, kan utföras äfven härstädes. Såsom skäl för öfverflyttningen har anförts
fattigvårdens nära samband med den öfriga sociala statistiken. Visserligen kan uttrycket
social hänföras till en mängd olika områden, och den sociala statistiken kan utsträckas att
omfatta hardt nära all officiell statistik, men förnekas kan dock icke, att ett nära samband
förefinnes mellan fattigvård och ålderdomsförsäkring, invaliditetsförsäkring och andra ärenden
af mera utpräglad social karaktär. Sin förnämsta betydelse får dock nyssnämnda skal dåra!,
att enligt förslaget skulle till styrelsen öfverföras jämväl öfriga ärenden, som afse den all¬
männa fattigvården. , . .
Äfven om man ställer sig på samma ståndpunkt, som kommittéerna mtagit i Iraga
om den officiella statistikens förläggning, kan likväl en invändning göras beträffande det re¬
sultat, hvartill de här kommit. Den mest djupgående motsättningen beträffande denna sta¬
tistiks organisation är frågan om dess centralisering eller decentralisering. Statistiska kom¬
mittén har i motsats mot de förenämnda kommittéerna, starkt betonat centralisationsprin-
cipens företräde och uppå den byggt sitt förslag. Äfven om hvad som i dess betänkande
andrages till försvar för centralisationen icke alltid är bevisande, är dock afvikelsen från
dess förslag i högsta grad betydande, då nu föreslås att från det centrala ämbetsverket af¬
skilja en statistik, som alltid varit därmed förenad, och detta ehuru det för närvarande en¬
dast är fråga om en provisorisk organisation af ämbetsverket, vid hvilket slag af organisation,
såsom i statsverkspropositionen framhålles, bör byggas på den förhanden varande organisations¬
formen, så vidt ej särskildt mycket starka skäl tala däremot. Då härtill kommer, att äfven
organisationen af socialstyrelsen ej nu blir fullt afslutad, torde skäl kunna anses föreligga
för att fattigvårdsstatistiken tillsvidare må bearbetas och offentliggöras af statistiska central-
^ Ett sådant temporärt ordnande af ärendet blefve desto mera af beliofvet påkalladt,
ifall ett beslut ej nu skulle fattas om fattigvårdsärendenas öfverflyttning till socialstyrelsen,
ett beslut som möjligen kan röna inverkan af det förhållandet att en genomgående revision
af fattigvårdslagstiftningen anses af behofvet påkallad, men ännu endast, är föremal för kom¬
mittébehandling, något som äfven är förhållandet med ålderdomsförsäkringen.
Stockhom den 27 februari 1912.
Underdånigst
under öfverdirektörens frånvaro
EDV. SÖDERBERG.
F. A. Sundberg.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
195
Bil. 3.
Försäkringrsinspektionen.
Till Konungen.
Genom nådig remiss af 12 innevarande månad har försäkringsinspektionen anbefallts
att afgifva yttrande öfver den af sakkunniga upprättade promemoria angående inrättande af
ett centralt verk för sociala ärenden, socialstyrelsen, med hänsyn till det föreslagna samar¬
betet mellan socialstyrelsen och försäkringsinspektionen.
Då de sakkunniga stödja sig på kommerskollegiikommitténs och departementalkom-
mitterades gemensamma betänkande angående socialstyrelsen, är det lämpligt att gå till detta
betänkande för att få eu fylligare bild af det föreslagna samarbetet än hvad sakkunnigas
promemoria ger.
De nämnda kommittéerna föreslå samarbete i följande fall och former:
1) Samarbete i regeringsärenden.
2) Gemensam handläggning af viktigare kontorsärende af försäkringsteknisk natur i
egentlig bemärkelse, som till en del berör såväl socialstyrelsens som försäkringsinspektionens
ämbetsområden, äfvensom af å socialstyrelsen ankommande ärenden angående försäkringsin¬
spektionens publikationer.
3) De båda verkens representerande vid hvarandras sammanträden, när eljes fråga
af större vikt handlägges, som berör bådas ämbetsområden.
Det ifrågasättes icke, att samarbete i regeringsärende skall komma till stånd förr än
i samband med departementalreformens genomförande. Då förslag ännu icke föreligger om
formen ' för detta samarbete, är det ej möjligt för försäkringsinspektionen att för närvarande
yttra sig om förslaget i denna del.
Den under 2) omnämnda gemensamma handläggningen af vissa ärenden skulle ske
under de former, som angifvas i kungl. kungörelsen af 16 februari 1900. Detta innebär att
vid sådan handläggning de båda verkens chefer samt två ledamöter från hvartdera verket
skulle sammanträda; cheferna ensamma skulle ha beslutanderätt, ledamöterna skulle äga att
i öfverläggningarna deltaga och att till protokollet anmäla afvikande mening; vore cheferna
af olika mening, skulle dens mening gälla, som hade högre rang eller, vid lika rang, äldre
fullmaktsdatum. Då numera bestämmelser om olika rang icke längre finnas, skulle alltså
fullmaktens datum komma att afgöra hvem af de båda cheferna, som skulle äga den afgö¬
rande rösten.
Mot denna gemensamma handläggning må först den anmärkning göras, att den är en
synnerligen tung form, som synes böra komma i fråga endast undantagsvis och om ingen
annan enklare form står att finna. Att döma af ett uttalande å sid. 45 synas äfven de
sakkunniga i viss mån luta åt denna uppfattning.
Bland de ärenden, som enligt kommittéernas förslag skulle vara föremål för gemen¬
sam handläggning, märkas ärenden angående försäkringsinspektionens publikationer. Att dessa
ärenden förlagts hit beror därpå, att enligt kommittéernas förslag skulle utförandet af för¬
säkringsinspektionens statistik och försäkringsinspektionens publikationsverksamhet förläggas
till socialstyrelsens statistiska byrå. De sakkunniga uttala visserligen i sin promemoria, att
denna anordning icke för närvarande är möjlig, men önska dock dess genomförande längre
196
Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
fram i samband med den tillämnade departementalreformen. Med anledning häraf anser sig
försäkringsinspektionen höra uttala sig äfven om detta förslag.
Enligt detsamma skulle en förste aktuarie vid socialstyrelsens tredje byrå vara »när¬
maste ledaren och utföraren af —---försäkringsstatistiken---». Då detta för¬
slag ingenstädes i kommittéernas betänkande motiveras, är det måhända att förmoda, att det
ansetts som en obetydlig detalj och därför icke underkastats någon närmare granskning vare
sig inom kommittéerna eller af de sakkunniga. Förhållandet är emellertid, att en sådan
utbrytning af försäkringsstatistiken är en omöjlighet, såvida försäkringsinspektionen skall
fortfarande vara tillsynsmyndighet öfver försäkringsanstalterna. Tillsynen öfver bolagen ut-
öfvas nämligen i vanliga fall, där ej tillfälle gifs till särskild inspektion eller revision, genom
granskning af bolagens uppgifter och denna granskning utmynnar i statistiken. Statistiken
utgör alltså en del af försäkringsinspektionens ämbetsberättelse, i själfva verket den vikti¬
gaste. Också föreskrifves det, såväl i den nu gällande som i den af kommittéerna föreslagna
instruktionen för försäkringsinspektionen, att försäkringsinspektionen skall årligen afgifva
redogörelse för bolagens verksamhet och räkenskaper, en redogörelse, som måste taga form af
försäkringsstatistik. Här föreligger alltså en bestämd motsägelse mellan instruktionerna för
socialstyrelsen och för försäkringsinspektionen. Och är det omöjligt för försäkringsinspektio¬
nen att afstå från att själf utföra försäkringsstatistiken, så är det å andra sidan äfven omöj¬
ligt för socialstyrelsen att verkställa den. Ty för bearbetningen af bolagens uppgifter, där
den skall vara annat än en kritiklös sammanställning, erfordras i stor utsträckning, att
upplysningar inhämtas antingen genom förfrågningar hos bolagen eller genom undersöknin¬
gar af deras böcker och register. Då socialstyrelsen tydligen icke kunde göra sådana för¬
frågningar och undersökningar hos bolag, som icke stå under socialstyrelsens kontroll,
måste alltså socialstyrelsen erhålla de nödiga upplysningar af försäkringsinspektionen.
Det riktiga blir därför, att försäkringsinspektionen utför statistiken rörande de af densamma
kontrollerade anstalterna och socialstyrelsen likaså rörande de under densamma ställda an¬
stalterna, socialstyrelsen sedan obetaget att göra de sammanfattande öfversikter öfver hela
försäkringsväsendet, som må finnas lämpliga och kunna uppgöras på grundval af försäkrings-
inspektionens och dess egna försäkringsstatistiker. Det må här erinras om att den statistiska
kommittén, som eljes sökte såvidt möjligt centralisera den officiella statistiken, uttalat sig
för att försäkringsstatistiken borde kvarstanna hos försäkringsinspektionen såsom utgörande
en del af dess ämbetsberättelse.
I det föregående har försäkringsinspektionen närmast tänkt på försäkringsstatistiken,
sådan den hittills varit, nämligen en sammanställning af bolagens uppgifter om deras räken¬
skaper och verksamhet, med de ändringar eller anmärkningar, som vid noggrann kritisk
granskning af dem eller eventuellt vid närmare undersökning af bolagen visat sig erforder¬
liga. Emellertid förbereder försäkringsinspektionen för närvarande äfven andra statistiska
undersökningar, som möjliggöras därigenom att uppgiftsformulären gjorts mera detaljerade.
Ej heller sådana undersökningar, som kunna blifva af stor betydelse för försäkringsväsendets
utveckling, kunna öfverlämnas åt annan myndighet.
Skulle socialstyrelsen utföra försäkringsstatistiken, blefve väl äfven fastställandet af
formulären för bolagens uppgifter ett »å socialstyrelsen ankommande ärende». Ty för den,
som skall utföra en statistik, är tydligen de statistiska formulärens form och innehåll en
fråga af största vikt. Men är detta meningen, måste försäkringslagen ändras, eftersom den
lägger formulärenä fastställande i försäkringsinspektionens hand. Att en fråga af denna
grundläggande betydelse för försäkringsinspektionens hela verksamhet sålunda skulle undan¬
dragas försäkringsinspektionens afgörande och öfverföras till gemensam handläggning af social¬
styrelsen och försäkringsinspektionen, är ägnadt att ställa hela förslaget i skarp belysning.
197
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
Om på nu anförda skäl försäkringsstatistiken icke kan öfverflyttas till socialstyrelsen,
skulle denna ej kunna hafva annan befattning med försäkringsinspektionens publikationer än
att befordra dem till trycket och ombesörja deras utdelning.
lfa de sakkunniga uttalat sig för att socialstyrelsen icke för närvarande skulle hafva
någon befattning med försäkringsinspektionens statistik och publikationer, återstår det enligt
deras förslag för den gemensamma handläggningen endast »viktigare ärenden af försäkrings-
teknisk natur i egentlig bemärkelse, hvilka till en del beröra såväl socialstyrelsens som för¬
säkringsinspektionens ämbetsområden».
Såsom ofvan påpekats innebär detta, att dessa rent försäkringstekniska ärenden
skulle kunna komma att afgöras icke af försäkringsinspektionens chef, som skall vara sak¬
kunnig på området, utan, beroende på fullmaktens datum, af socialstyrelsens chef, som icke
behöfver vara sakkunnig och väl icke heller kommer att blifva det. Det vore mindre att in¬
vända mot denna oegentlighet, om föreskriften erhållit sådan form (se t. ex. en liknande
bestämmelse i arméförvaltningens instruktion), att af densamma klart framginge, hvilka för¬
säkringstekniska frågor som skulle gemensamt behandlas och att dessa vore af mindre bety¬
delse för försäkringsinspektionens verksamhet i öfrigt. Men föreskriften har icke denna klara
formulering. Den lämnar äfven osagdt, i hvilken ordning det i tvifvelaktiga fall skall af¬
göras, huruvida ett försäkringstekniskt ärende skall göras till föremål för gemensam hand¬
läggning eller icke. Föreskriften anger endast, att ärendet skall handläggas gemensamt, när
det ^berör bada verkens ämbetsområden. För att bedöma föreskriftens innebörd måste man
alltså undersöka, i hvad mån gränslinjen mellan dessa områden är bestämd.
Man finner då lätt, att denna gräns i själfva verket är mycket sväfvande. Till social¬
styrelsens område skall socialförsäkringen höra, men ingen utredning lämnas om hvad social¬
försäkring är till skillnad från annan försäkring. Det ligger i sakens natur, att hvarje sund
försäkring tjänar ett socialt ändamål, enär den afser att genom de mångas sammanslutning
skapa motståndskraft mot förluster, som skulle vara den enskilde öfvermäktige. Ur denna
synpunkt är äfven den privata försäkringen socialförsäkring. Ej heller finner man någon
gränslinje, om man söker som socialförsäkring beteckna den, som tillgodoser de mindre be¬
medlades behof, ty så godt som hvarje privat försäkringsanstalt vänder sig till alla klasser
i samhället. Den större eller mindre individualiseringen af försäkringsafgifterna kan icke
heller tjäna till särmärke, enär alla möjliga gradationer finnas i detta hänseende. Och af¬
färsmässigheten är ett alltför tänjbart begrepp för att kunna gifva den nödiga distriktionen;
i. förbigående må framhållas, att benämningen »civildepartementets kontor för det affärsmäs¬
siga försäkringsväsendet» såsom försäkringsinspektionen enligt förslaget skulle benämnas efter
departemen talreform ens genomförande, ingalunda motsvarar dess nuvarande uppgift. Endast
om man later socialförsäkringen betyda den enligt lag obligatoriska försäkringen, får man
den bestämdt skild från annan försäkring. Men de sakkunniga taga icke socialförsäkring
i denna betydelse, såsom framgår bland annat däraf, att de önska de frivilliga sjukkas¬
sorna och understödsföreningarna lagda under socialstyrelsen. Man stannar därför i oviss¬
het om de principer, efter hvilka de sakkunniga anse den frågan böra bedömas, huru¬
vida visst slag af privatförsäkring berör socialförsäkringen och därmed socialstyrelsens äm¬
betsområde. Man vet alltså icke heller, i hvilken utsträckning det är meningen att
undandraga försäkringstekniska ärenden försäkringsinspektionens afgörande för att öf-
verlämna dem till gemensam handläggning af socialstyrelsen och försäkringsinspek-
tionen. Antydningar gifvas därom, att detta skulle komma att ske, så snart det gällde
försäkring af ett slag, som finnes äfven inom socialstyrelsens ämbetsområde: i fråga om sjuk¬
försäkringsbolag, därför att sjukkassorna äro ställda under socialstyrelsen; ifråga om olycks-
fallsförsäkringsbolag, därför att riksförsäkringsanstalten sorterar under socialstyrelsen. Ro-
198
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
rande de senare är det åtminstone kommittéernas mening, att de af dem, »som utöfva sin
verksamhet endast eller i alldeles öfvervägande grad inom socialförsäkringens ram» skola helt
ställas under socialförvaltningens kontroll. Och om understödsföreningarna säges det, att,
när vissa af dem under vissa betingelser kunna komma att fylla eu uppgift inom den vän¬
tade ålderdomsförsäkringen, bör deras gifna plats vara under socialförvaltningen. Det fram¬
går tydligt af dessa antydningar, att man kan vänta, att socialstyrelsen skall söka lägga allt
mera af privatförsäkringen under sin kontroll, därför att den fyller en socialförsäkrings upp¬
gift, och att sålunda också de fall blifva allt talrikare, då frågor rörande privatförsäkringen
kunna komma att anses beröra socialstyrelsens ämbetsområde. Kommittéerna anse detta vara
fallet med sjukförsäkring och olycksfallsförsäkring. Man kan vänta, att, när obligatorisk
ålderdomsförsäkring införts, äfven lifförsäkringen, speciellt folkförsäkringen, skall på samma
sätt anses, hvadan slutligen uppsikten öfver all personförsäkring skulle i väsentliga stycken
öfvergå till socialstyrelsen.
Det är tydligt, att försäkringsinspektionen måste på det bestämdaste motsätta sig
dessa planer, som hota att alldeles desorganisera tillsynen öfver den privata försäkringsverk-
samheten. Föreskriften om den gemensamma handläggningen bör helt och hållet utgå ur
instruktionerna. Däremot har försäkringsinspektionen ingenting att erinra mot den tredje
föreslagna formen för sambarbete, en form, som synes ändamålsenlig och fullt tillräcklig, om
försäkringsinspektionen framdeles som hittills får vara fullt själfständig i sin ämbetsutöfning.
På detta område som på andra torde väl eu rationell arbetsfördelning vara eftersträfvans-
värd. Staten bör därför åt en myndighet, dess försäkringsinspektion, uppdraga hela den
tekniska och ekonomiska kontrollen af alla privata försäkringsanstalter. Splittring af sta¬
tens tillsyn öfver försäkringsväsendet måste ovillkorligen medföra en ojämnhet, som icke kan
afhjälpas genom föreskrifter om samarbete mellan tillsynsmyndigheterna.
Stockholm den 27 februari 1912.
Underdånigst
P. G. LAURIN.
SlXTBN VON FRIESEN. ERIK MARTIN. S. STAfiL VON HOLSTEIN.
Bil. 4.
Riksförsäkringsanstalten.
Till Konungen.
Enligt en under februari 1912 afgifven promemoria hafva särskildt tillkallade sak¬
kunniga afgifvit förslag till upprättande under civildepartementet af ett centralt verk för
sociala ärenden, socialstyrelsen.
199
Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
Till socialstyrelsens verksamhetsområde skulle bland annat höra de ärenden, som nu
handläggas af kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik. Sålunda skulle i styrelsen in¬
ordnas tillsynen öfver sjukkassorna och därmed sammanhängande ärenden äfvensom ärenden
rörande sjukkasse- och olycksfallsstatistiken. Det nya ämbetsverket skulle redan från början
ställas på ordinarie stat.
I anledning af förevarande förslag tillåter sig riksförsäkringsanstalten i underdånighet
anföra följande.
Då för närvarande utredningar pågå rörande ålderdoms- och invaliditets- samt olycks¬
fallsförsäkringen m. fl. grenar af den sociala försäkringen och resultaten häraf inom en snar
framtid kunna väntas framlagda, synes det onekligen innebära ett föregripande af dessa ut¬
redningar att redan nu på ordinarie stat uppföra den del af kommerskollegii afdelning för
arbetsstatistik, som handhar ärenden rörande sjukkasseväsendet samt sjukkasse- och olycks¬
fallsstatistiken. Först med ledning af om förmälda utredningar torde man erhålla den lämp¬
ligaste formen för organisationen af socialförsäkringen i dess helhet.
Hvad beträffar sjukkasseväsendet har vid beslutet om tillsynsmyndighetens förläggande
till kommerskollegium uttryckligen betonats, att denna förläggning endast skulle utgöra ett
provisorium.
De sakkunniga, som afgåfvo det förslag till lag om sjukkassor, som ligger till grund
för nu gällande lag i ämnet, hade jämväl att afgifva yttrande och förslag rörande anord¬
nandet af en tillsynsmyndighet för sjukkassorna. Enligt det af dem afgifna yttrandet skulle
tillsynsmyndigheten tillsvidare, med hänsyn till de under utredning varande frågorna om
statsdepartementens och kommerskollegii omorganisation, ordnas endast provisoriskt samt an¬
knytas till ett redan existerande ämbetsverk.
Kommerskollegium, som hade att yttra sig om förslaget, anförde därom bland annat föl¬
jande: »Hvad särskildt beträffar den omständigheten, att förläggandet, på sätt de sakkunniga
föreslagit, af tillsynsmyndigheten öfver sjukkasseväsendet till kollegium skulle hindra en sam-
manföring af nämnda myndighet med öfriga organ för den sociala försäkringen, tillåter sig
kollegium först och främst erinra därom, att anordningen ifråga, såsom ofvan anförts, endast
är afsedd att vara ett provisorium. Med den ringa utveckling, som socialförsäkringen hittills
vunnit i vårt land, saknas dessutom i själfva verket härför verksamma centrala förvaltnings¬
organ. I den mån som andra grenar af berörda försäkring komma till genomförande, torde
det emellertid otvifvelaktigt vara mest ändamålsenligt att med nämnda grenar i administra¬
tivt hänseende sammanbinda äfven sjukförsäkringen och öfriga eller åtminstone flertalet öfriga
sociala frågor. Men^ äfven under sådana förhållanden torde den lämpligaste utvägen näppe¬
ligen vara att såsom pa sina hall påyrkats — i förvaltningshänseende underordna sist¬
nämnda försäkring under exempelvis olycksfalls- eller ålderdomsförsäkringen, utan torde man
väl härvid böra förutsätta, att samtliga dessa försäkringsgrenar samordnas inom ett gemen¬
samt förvaltningsorgan.»
Vid föredragning af ärendet inför Kung!. Maj:t den 29 april 1910 yttrade dåvarande
statsrådet och chefen för civildepartementet bland annat: »För min del finner jag det vara
helt naturligt, att någon mera definitiv organisation af den ifrågasatta tillsynsmyndigheten
öfver sjukkassorna för närvarande icke gärna kan komma ifråga. Förutom hvad de sakkun¬
niga och ämbetsverken däx-utinnan anfört ber jag jämväl få erinra om, att frågan om anord¬
nandet af en mera omfattande socialförsäkring i vårt land för närvarande ånyo står på dag¬
ordningen, samt att icke ens sjukförsäkringen genom det nu framlagda förslaget till ny lag
om sjukkassor och hvad därmed står i samband kan anses vara slutgiltigt löst. Under så¬
200
Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 108.
dana förhållanden måste äfven enligt mitt förmenande hvarje tanke på att anordna den nu
ifrågavarande tillsynsmyndigheten annat än helt provisoriskt vara utesluten.
I anledning af hvad riksförsäkringsanstalten, enligt hvad jag tidigare omnämnt, an¬
draga angående önskvärdheten af socialförsäkringens enhetliga ledning och organiserande,
vill°jao- ännu en gång upprepa, att angelägenheten häraf äfven af mig till fullo upp¬
skattas? Med anstalten är jag ock enig däri, att äfven om ett departement eller en departe-
mentsbyrå inrättas för de sociala ärendena, en centralmyndighet alltid torde vara erforder¬
lig för att handhafva den mera omedelbara verksamheten för socialförsäkringen. Min för¬
hoppning är ock, enligt hvad jag ofvan framhållit, att eu sådan centralmyndighet, sa snart
lämpligen kan ske, skall komma till stånd. Däremot är jag icke lika öfvertygad som riks¬
försäkringsanstalten därom, att det naturliga därutinnan skulle vara, att den nuvarande riks¬
försäkringsanstalten utvecklas till att upptaga de särskilda grenarna af socialförsäkringen och
blifva den öfverordnade centralmyndigheten för alla dithörande ärenden. ^ Yisserligen är ju,
såsom ock de sakkunniga framhållit, den möjligheten icke utesluten, att sadana förändringar
vid den ifrågasatta revisionen af olycksfallsersättningslagen befinnas böra företagas beträffande
anstalten, att spörsmålet om sjukkasseinspektionens förläggande till anstalten framdeles kan
komma att framstå i en väsentligen annan dager än för närvarande, liksom då äfven spörs¬
målet om dess organiserande till centralmyndighet för socialförsäkringen i allmänhet.»
Den föreslagna anordningen blef godkänd af Riksdagen, som icke gjorde någon an¬
märkning beträffande förslaget om en provisorisk anordning af tillsynsmyndigheten.
Af dessa ofvan anförda yttranden framgår, att, såsom förut anmärkts, man aldrig
afsett att det år 1910 fattade beslutet om organisationen af tillsynsmyndigheten och_dess
förläggande till kommerskollegium skulle innebära något mera definitivt afgörande. Såsom
de citerade yttrandena angifva, betonades i stället med skärpa och uttryckligen att det alle¬
nast vore fråga om ett provisorium i afvaktan på den väntade departemontsreformen och
organiserandet af den sociala försäkringen.
De sakkunniga, som uppgjort förslaget till upprättande af en socialstyrelse, halva ock
tydligen tänkt sig, att för närvarande icke någon del åt den sociala försäkringen, eller hvad
som dit bör hänföras, nu borde definitivt organiseras.
De yttra härom (sid. 23) i sitt betänkande följande: »Fragan om den slutliga orga¬
nisationen af den blifvande socialförsäkringens förvaltningsorgan kan för närvarande icke
med säkerhet bedömas. Endast så mycket torde med visshet kunna förutses (såsom de bada
kommittéerna ock framhållit), att den direkta försäkringsverksamhet, som staten själt kan
komma att utöfva på ett eller flera af socialförsäkringens olika områden maste handhalvas
af ett eller flera särskilda organ (försäkringsanstalter) — dit ock ledningen och kontrollen öfver
lokala, offentliga eller enskilda organ för verksamheten under vissa betingelser kan komma
att förläggas —- men att därförutom alltid torde böra förefinnas en för alla dessa anstalter
gemensam, sammanhållande myndighet för socialförsäkringen. Huru denna skall anordnas
blir uppenbarligen närmast beroende på omfattningen och karaktären af dess uppgifter, och
torde komma att framgå af de nu pågående utredningarna.»
De sakkunniga hafva således här samma uppfattning som chefen för civildepartemen¬
tet år 1910 eller att med beslut om organisationsformerna för socialförsäkringen bör anstå i
afvaktan på resultatet af de pågående utredningarna.
Detta lärer ock vara den riktiga ståndpunkten. Socialförsäkringens förvaltning torde
i framtiden blifva af don omfattning och af den kräfvande beskaffenhet att den icke böi in¬
rangeras i ett ämbetsverk med en massa skiftande uppgifter, hvilka skulle kunna göra sig
gällande på socialförsäkringens bekostnad. Därest, såsom är att hoppas, ett gemensamt cen¬
201
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
tralverk organiseras iör att öfvertaga socialförsäkringens olika grenar, torde tillsynsmyndig¬
heten öfver sjukkassorna eller, då sjukförsäkringen ordnas obligatoriskt, den öfvermyndighet
för denna försäkringsgren, som da kommer att inrättas, böra, liksom organisationen för olycks¬
fallsförsäkringen, ingå såsom en del däri. Erforderligt samarbete mellan denna central¬
myndighet för socialförsäkringen och det ämbetsverk, som kan komma att handhafva förvalt¬
ningen af andra sociala frågor, kan naturligen astadkommas vare sig i öfverensstämmelse med
det sätt, som sakkunniga föreslagit för samarbete mellan socialstyrelsen och andra verk, eller
annorledes.
De sakkunniga synas emellertid icke konsekvent hafva fasthållit ofvan angifna stånd-
punkt. A sid. 24 i förslaget anföra de ifråga om socialstyrelsens uppgifter med afseende å
socialförsäkringen, att dessa skulle af anfördt skäl tillsvidare i hufvudsak begränsas till att
öfvertaga handläggningen af de ärenden på detta område, som för närvarande åligga kom¬
merskollegium. Den kollegium år 1910 tilldelade uppgiften att vara tillsynsmyndighet
öfver sjukkasseväsendet i riket och den för sådant ändamål i anslutning till kollega afdelning
för arbe tss ta ti stik upprättade sjukkassebyrån, skulle sålunda i sin helhet öfvergå till den nya
socialstyrelsen. Dit skulle ock, för såvidt nu föreliggande förslag till lag om moderskaps-
försäkring blir antaget, komma att höra centralförvaltningens däraf föranledda uppgifter.
Vidare borde, enligt de sakkunniga, till socialstyrelsen lämpligen öfverföras de kommerskolle-
gium nu tillkommande uppgifterna på grund af lagen angående ersättning för skada till följd
af olycksfall i arbete den 5 juli 1901 och kungörelsen den 17 november 1905 angående
anmälan om olycksfall i arbete jämte kungl. brefvet af samma dag angående olycksfallsstati-
stiken, nämligen att fastställa formulär till sådan anmälan, att mottaga dessa anmälningar,
att föranstalta ^ om undersökning rörande inträffadt olycksfall, att angifva till åtal förseelser
rörande underlåtenhet att afgifva sådan anmälan samt att utarbeta olycksfallsstatistiken.
......Att sakkunniga vid utformandet af sitt förslag ändrat ståndpunkt i frågan om social¬
försäkringens organisation synes ock ytterligare bestyrkas af deras yttranden rörande den
personal, som skulle i socialstyrelsen anställas på ordinarie stat. De anföra nämligen å sid.
50 följande: »Till uppförande å ordinarie stat föreslås sålunda endast de tjänstebefattningar
och de anslagsposter^ hvilka för ordinarie arbetsuppgifter och under alla förhållanden pröf-
vats blifva erforderliga.» Och i statförslaget för socialstyrelsen upptages enligt såväl alter¬
nativ I som alternativ II en byrå för sjukkasseärenden med en byråchef och öfverinspektor,
en förste aktuarie (tillika inspektörsassistent), en sekreterare, en aktuarie (tillika registrator
för sjukkasseregistret och kassör), en förste kontorsskrifvare och två kontorsskrifvare, samt¬
liga ordinarie befattningshafvare. Fjärde byrån (enligt alternativ II tredje byrån), som skulle
handhafva socialstatistiken och publikationsverksamheten, upptager ordinarie befattningshafvare
för närvarande med uppgift att utarbeta statistik angående registrerade sjukkassor och olvcks-
fall i arbete.
Visserligen hafva sakkunniga betonat, att vidtgåendc föreskrifter borde meddelas om
skyldighet för vederbörande befattningshafvare att vara underkastade den utvidgade eller för¬
ändrade tjänstgöring eller den förflyttning till annat ämbetsverk, som kan varda dem i be¬
hörig ordning alagd. Det torde emellertid vara tvifvelaktigt, om dylika föreskrifter medföra
asyftadt resultat eller innebära garanti för att en framtida, af förändrade förhållanden på¬
kallad omorganisation skall kunna genomföras utan större svårighet. Till belysande af detta
påstående tillåter sig riksförsäkringsanstalten anföra ett uttalande af statsrådet och chefen
för finansdepartementet till statsrådsprotokollet den 13 januari 1912 rörande fråga om an¬
slag till statistiska centralbyrån, nämligen:
»Anser jag sålunda, att fragan om den officiella statistikens omorganisation icke längre
kan utan stola olägenheter undanskjutas, utan nu bör, i den mån sådant kan ske, upptagas
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 82 Käft. (Nr 108.) 26
202
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
till pröfning, så måste jag å andra sidan, såsom jag förut nämnt, fasthålla vid att den^ nya
organisation, som kan komma till stånd, tillsvidare måste få en provisorisk karaktär, så att
den icke på något sätt föregriper den definitiva organisation af statistiken, som framdeles
kan blifva beslutad i sammanhang med pröfningen af departementalkommitterades blifvande
förslag till omorganisation af den centrala förvaltningen i allmänhet. Under sådana omstän¬
digheter synes den lämpligaste lösningen af frågan vara, att anslag till de nya statistiska
tjänster, som kunna behöfvas, tillsvidare i allmänhet beviljas endast på extra stat, i hvilket
fall Kungl. Maj:t och Riksdagen har i sin hand att när som helst vidtaga de ändringar i
organisationen, som kunna blifva erforderliga.»
Dessutom torde få erinras, att föreskriften om skyldighet för vederbörande befatt-
ningshafvare att underkasta sig utvidgad eller förändrad tjänstgöring eller förflyttning^ till
annat ämbetsverk icke innebära någon trygghet för, att man vid omorganisationen erhåller
den lämpliga och rätta personen för arbetet i den nya eller ändrade organisationen.
Då man måste räkna med möjligheten att tillsynsmyndigheten öfver sjukkassorna i en
snar framtid kan komma att utbrytas ur det nya verket, bör ur anförda synpunkter försik¬
tigheten bjuda, att nämnda tillsynsmyndighet tillsvidare bibehåller sin provisoriska ställning.
Hvad härefter sjuk- och olycksfallsstatistiken och särskildt den senare beträffar tillåter
sig riksförsäkringsanstalten erinra om följande:
I nådig proposition till 1903 års Riksdag föreslog Kungl. Maj:t, att utarbetandet och
offentliggörandet af sjukkassestatistiken skulle ske genom riksförsäkringsanstaltens försorg.
I anslutning till en inom Andra Kammaren af herr Ernst Beckman väckt motion ytt¬
rade emellertid Riksdagen i skrifvelse den 20 maj 1903, att Riksdagen lika med motionären
ansåge att detta uppdrag ej borde gifvas åt riksförsäkringsanstalten, hvilken ej vore en myn¬
dighet med speciellt statistisk kompetens och verksamhet, utan i stället lämpligen borde an¬
förtros åt kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik. Härjämte tilläde Riksdagen i sin
skrifvelse, »att det vid uppgörande af premietariffer och dylikt måste vara af betydelse för
riksförsäkringsanstalten att en, såvidt möjligt är, tillförlitlig statistik öfver sjukdoms- och
dödlighetsförhållandena inom olika arbetsklasser kommer till stånd, hvarför det synes ligga i
riksförsäkringsanstaltens eget intresse, såväl att de inkommande uppgifterna angående sjuk-
kasseväsendet underkastas en fullständigare statistisk bearbetning än den anstalten själf torde
kunna verkställa, som ock att statistiken öfver sjukkassornas verksamhet sättes i samband
med statistiken angående olycksfall i arbete genom att anordnas och upprättas af samma
institution, som skulle komma att ombesörja sistnämnda statistik».
I enlighet med Riksdagens sålunda uttalade önskan beslöt Kungl. Maj:t den 30
oktober 1903, att sjukkassestatistiken skulle utarbetas inom kommerskollegii afdelning för
arbetsstatistik, samt föreslog vidare för 1904 års Riksdag, att afdelningen jämväl skulle ut¬
arbeta statistiska årsredogörelser för olycksfall i arbetet. Denna framställning bifölls af
Riksdagen enligt skrifvelse den 20 maj 1904.
Genom nådigt bref den 17 november 1905 fastställdes närmare bestämmelser för
olycksfallsstatistikens utarbetande från och med 1906. Af kommerskollegii afdelning för
arbetsstatistik har hittills publicerats statistiska redogörelser angående sjukkassorna för åren
1901—1909 samt redogörelser angående olycksfall i arbete för åren 1906 och 1907.1
1 Sedan detta skrifvits, har äfven redogörelsen för olycksfall i arbete år 1908 utkommit.
203
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
Beträffande sjukkassestatistiken anser sig riksförsäkringsanstalten endast böra anmärka,
att Riksdagens ofvan omnämnda afsikt med densamma icke blifvit uppfylld, i det att den
dels är alltför summarisk, för att riksförsäkringsanstalten skulle kunna betjäna sig af den¬
samma vid uppgörande af premietariffer och dylikt, och dels icke satts i samband med
statistiken rörande olycksfall i arbete.
I publikationerna rörande olycksfallsstatistiken framhåller kommerskollegium, att vissa
bristfälligheter vidlåda densamma. Sålunda påpekar kollegium, att det icke lider något tvifvel,
att icke ett betydande antal under åren 1906 och 1907 inträffade olycksfall icke anmälts’
till kollegium. Kollegium anser emellertid, att den ofullständighet, som på detta sätt gjort
sig gällande med afseende å anmälningspliktens fullgörande, i hufvudsak endast torde gälla i
fråga om olycksfall af lindrigare beskaffenhet, men att däremot svårare olycksfall i de flesta
fall torde hafva blifvit i författningsenlig ordning anmälda.
Vidare har kollegium i nämnda redogörelser omnämnt bland annat, att i en del fäll
fullständiga uppgifter rörande den slutliga påföljden af inträffade olycksfall saknades; samt
att det understundom inträffat att vidkommande olycksfall, som medfört varaktig skada, upp¬
lysning visserligen vunnits rörande beskaffenheten, men däremot icke rörande graden af den
uppkomna invaliditeten, som därför i en del fall bestämts med ledning af riksförsäkrings-
anstaltens berättelser, i andra fall åter rubricerats som okänd.
I afseende på bergshandtering och industrien i egentlig mening hade kollegium för
år 1906 med ledning af från arbetsgifvarna inkomna uppgifter kunnat meddela upplysning
om antalet »årsarbetare» och därpå grundade relativa olycksfallssiffror. Det hade dock icke
varit möjligt att erhålla dylika uppgifter beträffande öfriga till den egentliga industrien ej
hänförliga yrken, i fråga om hvilka skyldighet att anmäla olycksfall förelåge. Detta vore
naturligtvis så mycket beklagligare som bland dessa senare yrkesgrenar förekomma åtskilliga,
hvilka — såsom exempelvis stufverirörelse, järnvägsdrift samt byggnadsverksamhet af olika
slag — med hänsyn till olycksfallsrisken vore att räkna bland de allra farligaste. Då den
ofullständighet, som på denna punkt förefunnes hos den svenska olycksfallsstatistiken, vore
ägnad att i afsevärd grad förringa dess värde, vore det högeligen önskvärdt, att utvägar måtte
beredas att för framtiden afbjälpa densamma. I redogörelsen för 1907 meddelar kollegium,
att det i vissa fall lyckats erhålla fullständigare uppgifter uti ifrågavarande afseende, i det
att antalet årsarbetare kunnat angifvas järmväl för järnvägsdrift, järnvägarnas verkstäder och
spårvägsanläggningar. I
I skrifvelse af den 10 juni 1911 till riksförsäkringsanstalten har kommerskollegium
angående olycksfallsstatistiken likaledes anfört, att det antal olycksfall, som redovisades i de
af kollegium utgifna redogörelserna för under åren 1906 och 1907 inträffade olycksfall i
arbete, icke motsvarade det under de af statistiken berörda åren verkligen inträffade antalet
olycksfall. Orsaken härtill vore närmast den, att vederbörande i åtskilliga fall försummade
att fullgöra den dem enligt kungörelsen den 17 november 1905 åliggande anmälningsplikten.
Kollegium hade därför nödgats söka utvägar för att afhjälpa den bristfällighet, som på grund
af bland annat nämnda förhållande måste vidlåda den af kollegium utarbetade olycksfallssta¬
tistiken. En dylik utväg hade kollegium funnit vara att hänvända sig till riksförsäkrings¬
anstalten och dem bland rikets enskilda försäkringsanstalter eller öfriga organisationer, hvilka
ägnade sin verksamhet åt försäkring mot olycksfall i arbete, för att åvägabringa en jämförelse
mellan de till kollegium ingående anmälningar om olycksfall i arbete samt de anmälningar
204
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
angående bland olycksfallsförsäkrade arbetare inträffade olycksfall, som af vederbörande för¬
säkringstagare verkställdes hos respektive försäkringsanstalter. Kollegium hade ansett, att
denna undersökning till en början borde omfatta allenast den mekaniska verkstadsindustrien
och stenindustrien samt afse år 1908. I skrifvelsen meddelade kollegium vidare, att kollegium
redan vändt sig till några enskilda olycksfallsförsäkringsanstalter och af dem erhållit önskade
uppgifter, och hemställde kollegium tillika att genom någon dess tjänsteman få efter samråd med
vederbörande i riksförsäkringsanstalten hos riksförsäkringsanstalten införskaffa liknande uppgifter.
I enlighet härmed verkställdes af kollegium en undersökning beträffande de två nämnda
industrierna. Huru denna undersökning utfallit har riksförsäkringsanstalten sig icke bekant.1
Det är tydligt att i de fall, då antalet årsarbetare för en yrkesgrupp saknas, det är
omöjligt att för denna yrkesgrupp beräkna olycksfallsrisken. I de fall åter, då antalet
årsarbetare finnes angifvet, kommer ofullständigheten i olycksfallsanmälningarna att medföra,
att den på grundval af sådan statistik uträknade olycksfallsrisken i genomsnitt blir mindre
än den verkliga. Om emellertid, såsom kommerskollegium betonat som sannolikt, svårare
olycksfall i de flesta fall blifvit anmälda, kunde man tänka sig att det vore möjligt att
beräkna risken för svårare olycksfall (ehuruväl en del för en noggrannare premieberäkning
erforderliga uppgifter saknas i kommerskollegii statistik). Riksförsäkringsanstalten har i
detta syfte försökt att med ledning af kommerskollegii statistik öfver olycksfall i arbete år
1907 med afseende å de yrkesgrupper, för hvilka antalet årsarbetare är angifvet, göra en
approximativ beräkning öfver kostnaden för försäkring, motsvarande arbetsgifvares ersätt¬
ningsskyldighet enligt 1901 års lag, således afseende endast olycksfall, som medfört död eller
nedsättning i arbetsförmågan utöfver sextionde dagen efter olycksfallets inträffande. Därvid
framgick, att, om riksförsäkringsanstalten i sin försäkringsverksamhet skulle tillämpat i
enlighet härmed uträknade lagpremier, dessa skulle visat sig alldeles otillräckliga (endast
mellan 55 och 60 % af de erforderliga) och en högst betydande förlust således uppkommit
på försäkringsverksamheten. Häraf synes med hög grad af sannolikhet framgå, att äfven be¬
träffande svårare olycksfall anmälningsskyldigheten fullgöres synnerligen ofullständigt, och att
kommerskollegii olycksfallsstatistik i dess nuvarande form är oanvändbar för försäkrings-
tekniska beräkningar. I hvarje fall har det med denna statistik åsyftade ändamål, att den¬
samma skulle utgöra en grundval för riksförsäkringsanstaltens premieberäkningar, icke kunnat
ens i någon mån uppfyllas. Ej heller lär yrkesinspektionen kunna hafva något gagn af
statistiken i dess nuvarande form.
Visserligen skulle de statistiska uppgifterna öfver olycksfall i arbete kunna vinna i
fullständighet genom anlitande i full utsträckning af de utvägar, som kollegium i sin nyss
berörda skrifvelse förmält sig ämna anlita. Dock komme ofullständigheten fortfarande att
till en väsentlig del kvarstå, nämligen beträffande de af arbetsgifvaren icke olycksfallsför¬
säkrade arbetarna.
Med hänsyn härtill och då under statens auktoritet icke böra utgifvas statistiska
sammanställningar, som äro i så hög grad missvisande, skulle statistiken kunna inskränkas
till att afse allenast olycksfallsförsäkrade arbetare, således dem, som äro försäkrade dels i
riksförsäkringsanstalten, dels i enskilda olycksfallsförsäkringsanstalter. 1
1 Af redogörelsen för olycksfall i arbete är 1908 bekräftas, att anmälningsskyldigheten endast
mycket ofullständigt fullgjorts, äfven beträffande svårare olycksfall.
205
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
Riksförsäkringsanstalten kan naturligtvis åläggas att för bearbetning från annat
ämbetsverks sida tillhandahålla sitt statistiska material, hvarvid detta dock alltid måste finnas
tillgängligt inom anstalten för det dagliga arbetet därstädes. Då emellertid riksförsäkrings¬
anstalten under inga omständigheter kan afstå från att för eget ändamål bearbeta nämnda
statistiska material, måste det synas olämpligt att sålunda låta materialet blifva föremål för
dubbel bearbetning. En sådan anordning skulle äfven medföra onödig kostnad för det all¬
männa, hvarför utarbetandet af statistik på grundval af riksförsftkringsanstaltens material bör
ske af anstalten ensam.
Beträffande de enskilda försäkringsanBtalterna torde man icke kunna påräkna att
erhålla för en tillfredställande statistik erforderligt material på annat sätt, än att insam¬
landet och bearbetningen verkställas af dessa anstalters tillsynsmyndighet, försäkringsinspek-
tionen, i likhet med hvad som sker i fråga om andra grenar af den enskilda försäkrings-
verksamheten. Det bör naturligtvis vara af intresse såväl för allmänheten som för de en¬
skilda olycksfallsförsäkringsanstalterna själfva, att utförligare statistiska uppgifter rörande
deras verksamhet publiceras, hvarigenom skulle kunna åstadkommas en så tillfredsställande
olycksfallsstatistik, som öfver hufvud taget är möjlig, så länge den sociala olycksfallsför¬
säkringen är splittrad på ett flertal anstalter med olika försäkringsvillkor och olika sätt att
bedöma skadorna.
Emellertid skulle man tillsvidare och intill dess obligatorisk försäkring blifvit införd,
kunna nöja sig med riksförsäkringsanstaltens statistik såsom den enda officiella. Anstaltens
statistik i och för sig torde redan nu vara — och, särskilt på grund af anstaltens starka
utveckling under senaste tid, framdeles i än högre grad blifva — användbar äfven för andra
ändamål än riksförsäkringsanstaltens egen försäkringsverksamhet. Riksförsäkringsanstalten får
i detta afseende hänvisa till sin år 1911 ntgifna femårsstatistik (omfattande åren 1903—
1907) äfvensom den i riksförsäkringsanstaltens berättelse för år 1910 intagna definitiva
statistiken för år 1908. Därest utvidgning i vissa afseenden skulle anses önsklig, kan sådan
företagas, utan att någon stor kostnad behöfver däraf föranledas.
Sedan obligatorisk olycksfallsförsäkring blifvit införd, kan det naturligtvis icke komma
i fråga att den officiella statistiken skulle grundas på anmälningar af den art, som nu ingå
till kommerskollegium. Den kommer då gifvetvis att grundas på försäkringsmaterialet.
Därest man, såsom synes lämpligt, låter den på de af arbetsgifvare lämnade olycks-
fallsanmälningarna grundade statistiken upphöra, skulle arbetsgifvarna kunna befrias från det
besvär och den kostnad för läkarbetyg m. in., som orsakas dem genom den nuvarande
anmälningsskyldigheten för statistiskt ändamål. Äfven för myndigheterna skulle lindring i
deras arbete uppstå, hvarjämte för statsverket skulle åstadkommas en väsentlig besparing i
kostnader.
Huru än kommer att förfaras med olycksfallsstatistikens utarbetande, måste det
emellertid anses olämpligt att nu binda sjukkasse- och olycksfallsstatistiken i den föreslagna
socialstyrelsen. Hvarest denna statistik bör förläggas, kan bestämmas först sedan organisa¬
tionsformerna för den sociala försäkringen blifvit definitivt fastställda. De befattningar, som
äro afsedda för denna statistik böra därför icke uppföras på ordinarie stat; och tillåter sig
riksförsäkringsanstalten i fråga härom jämväl åberopa de skäl, som ofvan anföris emot att
för närvarande vidtaga någon ändring af tillsynsmyndighetens öfver sjukkassorna provisoriska
karaktär.
Riksförsäkringsanstalten har ansett det vara sin skyldighet att framföra ofvan angifna
synpunkter i afseende å organisationen af tillsynen öfver sjukkassorna samt sjuk- och olycks¬
fallsstatistiken, då dessa synpunkter, såvidt för riksförsäkringsanstalten är kändt, icke när¬
206
Kungl. Majtfs nåd. proposition Nr 108.
mare berörts i de yttranden, som af myndigheter eller andra afgifvits öfver det af sakkun¬
niga uppgjorda förslaget till upprättande af socialstyrelse.
Stockholm den 4 mars 1912.
Underdånigst
J. MAY.
Ivar Tengstrand. 0. F. Enbom. Karl Dickman.
föredragande.
Bil. 5.
Ålderdomsförsäkringskommittén.
Till Konungen.
Genom remiss den 12 februari 1912 har Eders Kungl. Maj:t infordrat ålaerdoms-
försäkringskommitténs utlåtande öfver ett remissen bilagdt, inom civildepartementet af sär¬
skild! tillkallade sakkunniga utarbetadt förslag till upprättande under civildepartementet af
ett centralt verk för sociala ärenden, socialstyrelsen, i hvad förslaget afser nämnda styrelses
uppgifter med afseende å socialförsäkringsärenden.
Med anledning häraf får kommittén anföra följande.
Beträffande de båda områden af socialförsäkringen, som utgöra föremål för kommit¬
téns utredning, nämligen invaliditets- och ålderdomsförsäkringen samt arbetares försäkring
mot olycksfall i arbetet, synes med det ifrågavarande förslaget väsentligen afses att till ett
för behandling af sociala frågor under civildepartementet upprättadt verk, benämndt social¬
styrelsen, jämväl förlägga behandlingen af de försäkringsärenden, som tillhöra Eders Kungl.
Maj:ts pröfning, och att bereda departementschefen sakkunnigt biträde vid dessa ärendens
handläggning. Med denna anordning åsyftas ej någon förändring af riksförsäkringsanstaltens
ställning och uppgift eller att bestämma organisationen af en blifvande ålderdomsförsäkring.
Kommittén, som ännu icke afslutat sitt förelagda arbete och för den skull, beträf¬
fande de ofvannämnda försäkringsgrenarna, ej här kan ingå på frågan om de lämpligaste
organisationsformerna, kan för sin del ej finna, att ofvanberörda med den föreslagna social¬
styrelsen afsedda anordning skulle föregripa den omnämnda organisationsfrågans framtida
lösning.
Underdånigst
AND. LINDSTEDT.
Stockholm den 26 februari 1912.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
207
Bil. S.
Centralförbundet för socialt arbete.
Till Kungl. Kommerskollegium.
Sedan Kungl. Kommerskollegium enligt offentligt tillkännagifvande uppmanat de korpo¬
rationer och enskilda, hvilka önskade yttra sig med anledning af ett af särskildt utsedda
sakkunniga i februari 19X2 afgifvet förslag till upprättande under civildepartementet af ett
centralt verk för sociala ärenden — socialstyrelsen — att till kollegium inkomma med sina
framställningar i ämnet, får centralförbundet för socialt arbete, som tagit del af nämnda för¬
slag, med anledning däraf anföra följande.
Den tid, som stått förbundet till buds för behandling af de sakkunnigas förslag, har
gifvetvis icke möjliggjort något djupare inträngande däri. Förbundet vill därför här in¬
skränka sig till att beröra några hufvudpunkter i förslaget, hvilka synts förtjänta af ett
större beaktande särskildt ur synpunkten af de intressen, hvilka förbundet i sin verksamhet
företräder.
Det synes förbundet uppenbart, att den ordning för de sociala ärendenas handlägg¬
ning inom statsförvaltningen, hvilken för närvarande är rådande, gifver anledning till åt¬
skilliga svåra olägenheter. Såsom vid flera tillfällen i Riksdagen betonats och äfven med
styrka framhållits såväl af de sakkunniga som af kommerskollegiikommittén och departemen-
talkommitterade i deras den 18 november 1911 afgifna gemensamma betänkande angående in¬
rättandet af en socialstyrelse, äro de sociala ärendena för närvarande fördelade på nära nog
samtliga statsdepartement. Denna splittring mellan olika förvaltningsgrenar måste innebära
fara för, att det nödiga sambandet mellan de olika frågorna förloras och den målmedvetna
sträfvan äfventyras, som fordras för hvarje framgångsrikt ingripande på det sociala området.
Särskildt i våra dagar måste det vara ett viktigt intresse för det allmänna och framför allt
för dem, som ägna sin verksamhet åt det sociala arbetet, att de sociala ärendenas handlägg¬
ning inom statsförvaltningen blir tillgodosedd på ett sätt, som innebär ökade garantier för
dessa frågors fruktbringande behandling.
Till vinnande af detta syfte synes förbundet den af de sakkunniga nu föreslagna
socialstyrelsen vara väl skickad. Genom inrättande af en sådan statsinstitution skulle de
för närvarande till statsförvaltningen hörande sociala ärendena i så stor utsträckning som
möjligt sammanföras till den gemensamma och enhetliga handläggning, tack vare hvilken
statens verksamhet för de olika sociala spörsmålens lösning utan tvifvel skall blifva mer
initiativrik, följdriktig och framsynt. Det bör äfven beaktas, att åtskilliga viktiga reformer
på det sociala området för närvarande stå på dagordningen — i några fall måhända redan
under innevarande riksdag blifva lösta — och sålunda i större eller mindre utsträckning
komma att under de närmaste åren öka den sociala förvaltningens uppgifter. I denna om¬
208
Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 10S.
ständighet ser förbundet en hufvudsaklig anledning till nödvändigheten af, att eu särskild
socialförvaltning inrättas redan nu. Skulle sa ej blifva fallet, måste de uppgifter, som de
förutsedda reformernas genomförande framkalla, anförtros antingen åt olika, redan bestående
eller nya, för ändamålet inrättade förvaltningsorgan. Härigenom skulle den nu rådande splitt¬
ringen på området ytterligare ökas och alla därmed förenade olägenheter stegras. Därför
synes med inrättande af den föreslagna socialstyrelsen icke längre böra anstå, hvarjämte
äfven däråt redan från början torde böra gifvas en sådan organisation, att den är i stånd
att utan svårigheter mottaga de nytillkommande uppgifterna.
Förbundet, som med det anförda sålunda velat betona icke blott behofvet af ett cen¬
tralt förvaltningsorgan för de sociala ärendenas behandling öfver hufvud utan äfven önskvärd¬
heten af, att detta måtte snarast möjligt komma till stånd, saknar i öfrigt anledning att
närmare ingå på omfattningen och fördelningen af den åt de sakkunniga föreslagna social¬
förvaltningens ärendesgrupper samt dess organisation o. d. Förbundet vill endast i detta
sammanhang understryka hvad de sakkunniga anfört till frågan om arbetarskyddsärendenas
förläggning. Det synes förbundet icke höra rada något tvifvel om, att dessa ärenden i all-
deles särskild grad äro af den natur, att de böra sammanhållas inom den enhetliga social¬
förvaltningen. Den sakkunskap, som måste kräfvas vid handläggandet af arbetarskyddsären-
dena inom den högsta förvaltningen, kan icke förutsättas blifva så mångsidigt företrädd inom
någon annan gren af statsstyrelsen som hvad inom socialförvaltningen måste antagas blifva
fallet, där jämte den tekniska äfven den i olika sociala frågor väl bevandrade sakkunskapen
på det fylligaste sätt blifver representerad. Arbetarskyddet är icke blott eller ens hufvud¬
sakligen ett tekniskt problem, det är framför allt en fråga af vidtomfattande socialekonomisk
betydelse och dess gifna plats sålunda inom den gren af statsstyrelsen, som det tillkommer
att handhafva de sociala frågorna.
Eu af de viktigaste förutsättningarna för, att socialstyrelsens verksamhet skall bli
af fruktbärande art ser förbundet emellertid däri, att den, såsom äfven de sakkunniga fram¬
håller, i sin verksamhet söker upprätthålla den lifligaste kontakt med det praktiska lifvet
och därvid icke minst, att den står i oafbrutet samarbete med dem, som i sina intressen
beröras af de växlande sociala spörsmålen. Genom ett fasthållande vid dessa grundsatser och
särskildt uppmärksammande af deras innebörd skola de farhågor undanröjas, hvilka för när¬
varande möjligen på åtskilliga håll i detta afseende hysas och som bygga på den uppfatt¬
ningen, att ett öfverflyttande till ett statens organ, af en social frågas handhafvande i någon
mån innebär fara för dess »byråkratiserande» — utan tvifvel en af de svaraste olägenheter,
för hvilka ett dylikt spörsmål kan utsättas. Förbundet har därför velat understryka be¬
tydelsen af denna synpunkt och uttala den säkra förhoppningen, att nödvändigheten af den
växelverkan mellan socialförvaltningen, det lefvande lifvet och dem som där i ett eller annat
afseende beröras af det sociala arbetet och dess handhafvande, hvilken är ett ^afgörande vill¬
kor för att det nya statsorganet skall blifva till varaktigt gagn, ständigt måtte klart inses
af dess ledning och öfriga medarbetare.
I sådant sammanhang vill förbundet ock slutligen betona vikten åt, att den nya
statsinstitutionens tillkomst ej måtte inskränka eller förkväfva det omfattande arbete på fler¬
talet sociala områden, som sedan länge utförts och alltjämt utöfvas af enskilda organisa¬
tioner och personer. Detta det frivilliga sociala arbetet, hvilket förbundet och de till det¬
samma anslutna föreningar i rik skiftning företräda, synes — tack vare de friare former,
under hvilka det kan göra sig gällande, och don mångfald af områden, där en af initiativ¬
rikedom och hängifven personlig insats buren verksamhet är af den största betydelse —
äga en uppgift vid sidan af statens, hvars vikt i här förevarande fall icke bör underskattas.
Det torde således böra komma att framstå såsom en angelägen plikt för representanterna
209
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
såväl för det föreslagna statsorganet, som för det frivilliga sociala, arbetet att sinsemellan ej
blott, om sa kan blifva nödvändigt, afgränsa de olika områdena för deras respektive verk¬
samhet, utan ock framför allt att åstadkomma det närmaste samarbete till ömsesidig båtnad
och till gemensamt gagn för de sociala spörsmålens lyckliga utvecklingsgång i vårt land.
Stockholm den 28 februari 1912.
Centralförbundet för socialt arbete
Enligt uppdrag
Emilia Broomé. G. H. von Koch. Erik B. Rinman.
Bil. 7.
Nationalföreningen mot emigrationen.
Till Kungl. Maj:ts och Rikets Kommerskollegium.
Sedan Kungl. kommerskollegium beredt intresserade korporationer tillfälle att yttra
sig öfver det af särskilda sakkunniga utarbetade förslaget till upprättande under civildeparte¬
mentet af ett centralt verk för sociala ärenden, tillåter sig nationalföreningen mot emigra¬
tionen härmed framlägga några synpunkter i frågan. Själffallet bär föreningen därvid
ansett sig höra. begränsa sina uttalanden till de delar af förslaget, som direkt beröra om¬
rådet för föreningens verksamhet, d. v. s. emigrationsfrågan och vissa därmed sainman-
hängade spörsmål.
Såsom de sakkunniga erinrat, har emigrationsfrågan hittills icke från statsmakternas
sida rönt den uppmärksamhet, som dess stora betydelse bort påkalla. Under mer än fem
årtionden ^ har man sett strömmen af utvandrare välla ut ur landet utan att på allvar ens
försöka nagra medel att kvarhalla dem eller att sedan för hemlandet återvinna de afflyttade.
Lagstiftningen har visserligen tvungits att ingripa, men endast för att förhindra de mest ogenerade
yttringarna af emigrantvärfning genom de i emigranttrafiken direkt intresserade mellanhän¬
derna, emigianiagenterna, samt för att söka tillförsäkra de affattande ett visst skydd under
resan. Först under den senaste tiden har en klarare uppfattning af emigrationens natur och
betydelse börjat tränga igenom, och föreningen vågar tro, att den verksamt bidragit till en
sådan fördjupad syn på frågan.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 82 käft. (Nr 108.) 27
210
Käng!. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
Om ock emigrationen i första rummet är förorsakad af ekonomiska förhållanden,
«å måste den dock i väsentlig män betraktas och behandlas som eu social fråga — och som
sådan eu af våra största. Det är de kroppsarbetandes starka emigration, som innebar eu
olycka och eu fara för landet. Sträfvande^ att söka här bevara eller till hemlandet
återförvärfva dessa böra då gifvetvis vara af framträdande intresse för den myndighet
som har sig anförtrott den betydelsefulla uppgiften att i öfrigt taga hand om och
befrämja de ekonomiskt svagares intressen. Då vidare ur ekonomisk synpunkt arbetet for
emigrationens förebyggande strängt taget blir detsamma som arbetet i allmänhet att främja
näringslifvets utveckling och sålunda måste sa att säga fördelas pa dess mangtaldiga olika
uppgifter: jordbrukets uppryckning, stärkande af industriens konkurrenskraft o. s v., hvita
uppgifter tillgodoses af olika statsorgan och endast i mindre man kunna fullföljas under
hänsyn till skälfva emigrationsproblemet, medan däremot detta pa det sociala området later
sia mera enhetligt atkommas med direkta åtgärder - arbetsförmedling, olika former åt
socialförsäkring o. s. v. — synes det, som skulle den sammanhållande ledningen och ™tmtivet
för de statliga sträfvandena på detta område böra lämpligast förläggas ull den myndighet,
som i allmänhet äger att företräda det sociala arbetet i landet.
Enligt hvad som synes framgå af de sakkunnigas förslag samt departemental^ om -
mitterades och kommerskollegiikommitténs utredning i frågan behandlas för närvarande de
speciella ärenden, som angå emigrantagenter och emigrantfartyg af en byra inom kommers-
kollegium medan de med emigrationsspörsmålet sa nära samhörande arendena om arbets¬
marknadens läge, arbetslöshet och offentlig arbetsförmedling in. fl. handläggas a eu annan
byrå samt slutligen ärenden om privat platsanskaffning tillhora en tredje byra Det vill
förefalla, som om en sådan splittring af hvarandra så närstående ämnen skulle medtoia olägen¬
heter och påkalla eu förändring. Endast genom att närbesläktade frågor sammanhålla^ sa
nära som möjligt inom administrationen, torde denna nämligen kunna ingripa tillräckligt
effektivt för nödiga reformers genomförande. Föreningen anser darfor också, att inom de
föreslagna sociala verket de nu berörda frågorna böra föras till samma byra. Samtidigt
anser sig emellertid föreningen böra kraftigt understryka, att de specifika emigrationsfragorna
äro af den omfattande betydelse och den säregna karaktär, att de ingalunda kunna komma
fullt till sin rätt med den ställning de enligt det nu föreliggande förslaget skulle komma att
intaga, sammanträngda med en mångfald af kräfvande arbetarfrågor och allmänna sociala
spörsmål Med den föreslagna organisationen, genom hvilken emigrationsfragan sa att saga
insattes i sin naturliga miljö, är dock den första förutsättningen gifven för en utveckling,
som småningom ger denna fråga den ställning den bör äga som eu statsangelägenhet af syn¬
nerlig betydelse ^ emigrationens förebyggande har föreningen särskilt uppmärk¬
sammat betydelsen af att tillmötesgå och uppmuntra den uppväxande ungdomens naturliga
sträfvan att så tidigt som möjligt bilda ett eget hem. Just de svårigheter som pa denna
punkt möta, och i allmänhet de otillfredsställande bostadsforhallandena mångenstädes i vält
land äro otvifvelaktigt ägnade att öka emigrationen. . , ( .
Såsom de sakkunniga framhålla, är statsförvaltningens befattning med egnahemsfragau
för närvarande inskränkt till dess låneverksamhet, hvilken afser skapandet af både bostads-
och jordbrukshem, företrädesvis det senare. Vägarna att na eu effektiv organisation åt
statens jordpolitiska aktion är här icke platsen att beröra. Hvad åter beträffa:- egnahems-
låneröreisen för bostadsändamål och i sista hand bostadsfragan i dess helhet maste gifvetvis
denna vara föremål för särskildt intresse från den myndighet, som skall närmast omhänder-
hafva de mindre bemedlades angelägenheter. Emellertid far härunder icke förbises, att eu
af de första, om icke den första förutsättningen for ett bättre tillgodoseende åt de mind
211
Kungl. Maj:ta nåd. proposition Nr 108.
bemedlade klassernas bostadsförhållanden är, att denna gren af byggnadsverksamheten äger
tryggad tillförsel på relativt billigt kapital på ett helt annat sätt än nu. Denna kapital¬
tillförsel torde emellertid kräfva en under statskontroll stående bankmässig organisation, åt
hvilken gifvetvis måste förbehållas eu afsevärd andel af ledning och rätt till initiativ på
detta område.
Med afseende å det sociala verkets organisation vill föreningen endast framhålla, att
statens uppgifter beträffande bostadsfrågan helt visst skola — på samma sätt som ofvan
framhållits rörande de specifika emigrationsfrågorna — inom en nära framtid blifva af sådan
vikt och omfattning, att det sociala verket för deras handläggning måste utrustas med sär¬
skilda arbetskrafter.
Föreningen vill slutligen uttala sin förhoppning om, att den föreslagna styrelsen,
om den blir verklighet, skall låta sig angeläget vara att förtroendefullt stödja och till det
allmännas bästa utnyttja det frivilliga arbete, som redan med framgång påbörjats inom de
här berörda verksamhetsområdena, och som allra minst kan undvaras, så länge de inom
dem liggande intressena icke äro mera direkt företrädda än hvad fallet synes blifva i en
organisation, upprättad i enlighet med det nu föreliggande förslaget.
Stockholm den 24 februari 1912.
För centralstyrelsen för
Nationalföreningen mot emigrationen:
DOSTA TAMM.
Adrian Molin.
Bil. 8.
Svenska fattigvärdsförbundet.
Till Konungen.
Med anledning af att Kungl. Kommerskollegium beredt tillfälle för intresserade kor¬
porationer och föreningar att inkomma med yttrande öfver det af särskilda sakkunniga af¬
gifva »förslag till upprättande under civildepartementet af ett centralt verk för sociala ären¬
den, socialstyrelsen», får Svenska fattigvårdsförbundet, som bland sina medlemmar räknar
bland annat 476 af rikets fattigvårdsstyrelser och ett 60-tal välgörenhetsföretag, genom sitt
arbetsutskott vördsamt afgifva följande yttrande.
212
Kungl. Majits nåd. proposition Nr 108.
Svenska fattigvårdsförbuudets arbetsutskott förväntar med stor tillfredsställelse att
genom den föreslagna socialstyrelsens tillkomst de sociala frågorna skola kunna erhålla en
sakkunnig och enhetlig behandling. Utskottet anser sig emellertid icke böra uttala sig om
det föreliggande förslagets alla delar, utan tillåter sig allenast skärskåda den del af förslaget,
som berör statens behandling af fattigvårdsfrågan.
I förslaget föreslås att till det blifvande centralverket skulle öfverflyttas frågor rö¬
rande den allmänna fattigvården, det vill säga dels de frågor af denna natur, som nu hand¬
läggas af kung!, jordbruksdepartementet, dels fatt! g vårdsstatistiken och dels de frågor om
fattigvården, som i anledning af eu väntad ny fattigvårdslagstiftning kunde ytterligare komma
att tillhöra Kungl. Maj:ts handläggning.
Däremot föreslås icke att till centralverket skulle öfverflyttas ärenden om vauartade
och i sedligt afseende försummade barn, om fosterbarnsvården, om tvångsuppfostran af min¬
deråriga förbrytare, om fromma stiftelser samt om tvångsinternering af alkoholister.
Det är i detta afseende, som förslaget väsentligast skiljer sig från det tidigare för¬
slaget till socialstyrelse, det af departementalkommitterade och kommerskollegiikommittén
afgifna betänkandet. Ty i detta senare föreslogs, att samtliga dessa ärenden skulle, järnte
fattigvårdsfrågorna, öfverflyttas till socialstyrelsen.
För den som praktiskt deltagit i arbetet för nödens lindring och förebyggande står
det emellertid klart, att de olika, bär uppräknade formerna för arbetet på detta område
höra nära ihop och tillsammans bilda en naturlig grupp sociala ärenden.
Men lika nära som olika former af nödställdhet stå hvarandra, lika intimt måste det
samarbete vara, som åsyftar att för olika grupper åstadkomma den behöfliga hjälpen. Sär¬
skilt är detta af allra största vikt då som en af de viktigaste grenarna af arbetet mot nöd¬
ställdheten alltmer framträder de förebyggande åtgärderna. Det är utan vidare tydligt, att
dessa måste ske efter en bestämd plan, och att ledningen och organiseringen af de tillgäng¬
liga krafterna bör utgå från en myndighets sida, ej från många, olikartade, af skilda intres¬
sen och mål besjälade myndigheters sida.
Om ur dessa synpunkter granskas det förslag, som nu föreligger, märkes genast, att
de olika grenarna af arbetet mot nödställdheten komma att fördelas pa olika departement
och byråer. Medan fattigvården förflyttas från jordbruksdepartementet till socialstyrelsen
fastslås, att fosterbarnsvården skall förbli inom medicinalstyrelsen, de vanartade och sedligt
försummade barnens vård i ecklesiastikdepartementet, där äfven flertalet fromma stiftelser
torde få stanna, de minderåriga förbrytarnas vård skulle tillsvidare anförtros åt justitie¬
departementet, ehuru i framtiden densamma skulle tillhöra det departement, som handlägger
uppfostringsfrågor; angående det framtida ordnandet af värden af tvangsinternerade alkoho¬
lister göres intet bestämdt uttalande.
De olika formerna af nödställdhet skulle sålunda anförtros åt Denne olika departe¬
ment och till socialstyrelsen skulle för närvarande endast hänskjutas den allmänna fattig¬
vården.
Om man öfverhufvud anser, att ett samarbete i fråga om nödens motarbetande och
förekommande är behöfligt, så måste man finna en dylik anordning mindre ändamålsenlig.
Det återstår därför att undersöka, om andra väsentliga fördelar sta att vinna genom den
föreslagna åtgärden att nu öfverflytta fattigvården till socialstyrelsen.
Till en början bör då erinras, att enligt det föreliggande förslaget fattigvården skulle
förläggas till lista byrån, som skulle ha sig anförtrodd förhållandet mellan arbetsgivare och
arbetare, arbetsmarknaden, nykterhetsverksamheten, personaltillsättning inom styrelsen, utre¬
dande af olika sociala spörsmål, utarbetandet af redogörelser för »Sociala Meddelanden» m. in.
Dessa »mångskiftande ärenden» äga emellertid intet närmare samband med fattigvardsärendeua,
213
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
hvilka väl äfven knappast någon längre tid, på grund af utrymmesskäl, där kunna förbli.
Också har i förslaget ifrugasatts, att fattigvårdsärendeiia skulle på grund af en »jämnare
fördelning af arbetsuppgifterna» kunna förflyttas til! 3:dje byrån, som bland annat har sig an¬
förtrodd de »mångtaliga ärenden rörande registrerade sjukkassor». Onekligen skulle denna
förläggning ur synpunkten af de olika ärendenas gemensamma natur vara att föredraga fram¬
för den förra, om i framtiden till denna byrå kommer att hänföras ofvannämnda grenar af
socialförsäkringen. Äfven gent emot socialförsäkringen bilda de ämnen, hvarom ofvan talats,
eu i och för sig afgränsad grupp, mellan hvilkas behandling i statsförvaltningen skillnad i
rätt väsentliga delar kommer att förefinnas. Då dessutom ännu intet förslag föreligger ifråga
om ålderdoms- och invaliditetsförsäkringens genomförande, torde det ej vara möjligt att för
närvarande med någon grad af säkerhet kunna bedöma, om fattigvårdsfrågorna böra samord¬
nas med socialförsäkringen eller någon annan anordning träffas.
Om sålunda å ena sidan eu naturlig och fördelaktig förläggning af fattigvårdsärendeiia
inom socialstyrelsens byråer för närvarande knappast står att vinna, så torde å andra sidan
fördelarna af ensamt fattigvårdens öfverflyttande till socialstyrelsen vid närmare granskning
ej befinnas särdeles stora. Visserligen synes det innebära en fördel att fattigvårdsstatistiken
och de fattigvardsärenden, som nu höra till jordbruksdepartementet, sammanfördes på ett håll.
Men fördelen häraf bör ej öfverskattas, då göromålen i allt fäll kornme att ligga i olika per¬
soners händer, ^ och då väl någon omläggning af statistiken ej bör ifrågasättas, förrän den
väntade fattigvardsreformen blifvit genomförd, hvadan öfverförandet af nämnda statistik nu
egentligen blott skulle valla ökadt besvär och kostnad. Ej heller torde någon särskild fördel
af förflyttningen erhållas ifråga om beredningen inom vederbörande departement af den blif¬
vande lagstiftningen rörande fattigvård och barnavård. Ty någon sakkunskap vid dessa ären¬
dens beredning torde socialstyrelsen ej kunna prestera, då fattigvårdsfrågor endast i obetydlig
utsträckning och barnavårdsfrågor alls icke där skulle behandlas.
Åt fullkomligt afgörande betydelse i den föreliggande frågan torde emellertid det för¬
hållandet vara, att hela fattigvårdsfrågan jämte frågorna om fosterbarnens och de sedligt
försummade och vanartade barnens vård äfvensom lösdrifvarlagstiftningen ännu äro föremål
för fattigvardslagstiftningskommitténs behandling. Det måste nämligen betraktas såsom va¬
rande mindre välbetänkt, att innan denna kommitté hunnit framlägga riktlinjerna för dessa
fragoi’s^ framtida behandling, vidtaga någon åtgärd, som kan föregripa en slutlig lösning af
nela fragan. Då intet är kändt om kommitténs förslag, saknar man anledning att diskutera
de olika reformspörsmålen, men det kan kanske ej vara ur vägen att erinra om några. Ett
af dessa är den äfven vid årets riksdag framförda tanken på en »sammanorganisering af all
den offentliga ° barnavarden i riket», ett annat är i hvilken utsträckning och på hvad sätt
statens fattigvardsinspekterando verksamhet bör utöfvas; ett tredje är frågan om öfverflytt¬
ning af en del fattigvardsärenden — som nu handläggas af jordbruksdepartementet — till
kammarrätten, där kompetens är att finna både i afseende på hemortsrättsfrågor och siffer-
granskning, en fjärde är fragan om åtgärderna mot lösdrifveriet och dessas samordnande med
det näraliggande fattigvardsområdet; en femte är frågan om samverkan mellan fattigvården
och de medicinska myndigheterna särskildt i förebyggande riktning, en fråga, som blir allt
viktigare i ^den man socialförsäkringen utvecklas. Alla dessa svårlösta och ännu till synes
outredda frågor synas sa nära sammanhänga med hvarje åtgärd att från statens synpunkt
ordna fattigvårdsfrågan, att det, som ofvan sagts, torde vara riktigast att ej vidtaga någon
åtgärd, som kan försvåra eu framtida lycklig lösning.
Pa grund af otvanstående tillåter sig arbetsutskottet att, under betonande af att
fattigvardsfragan gifvetvis måste betraktas som en social angelägenhet, i underdånighet
hemställa,
214
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
att för närvarande och innan fattigvågrdslagstiftningskommittén framlagt rikt-,
linjerna för fattigvårdens och därmed samhörande frågors ordnande ingen förändring
måtte ske ifråga om statens behandling af fattigvårdsfrågor.
Stockholm den 24 februari 1912.
Underdånigst
Svenska Fattigvårdsförbundets Arbetsutskott
G. H. VON KOCH.
Bil. 9.
Sveriges nykterhetssälIskaps representantförsamling.
Till Konungen.
Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling, som utgöres af ombud för de sju
större svenska nykterhetssällskapen, vill med anledning af kommerskollegiikommitténs betän¬
kande n:r 1 rörande förslaget om socialstyrelse göra följande uttalande.
Kommitterade framhålla (betänkandet sid. 132), att nykterhetsrörelsen »i själfva ver¬
ket måste betraktas såsom ett af de allra viktigaste spörsmål, som möta statsmakterna vid
deras sträfvan för folkhälsans stärkande och särskilt de lägre befolkningsgruppernas höjande
i ekonomiskt och moraliskt afseende».
Med lifligt erkännande af det för nykterhetsrörelsen glädjande omdöme detta ut¬
talande innebär, dela vi helt den af kommittén uttalade meningen, att omsorgen om nykter-
hetsfrågan i allmänhet bör öfvertagas af den blifvande socialstyrelsen. Men det kan enligt
vår uppfattning ifrågasättas om, såsom kommittén föreslagit, lagstiftningen om rusdryckerna
bör förblifva under finansdepartementet. Det synes oss som beträffande denna lagstiftning
icke de finansiella utan de sociala synpunkterna böra vara de dominerande.
Äfven om de penningmedel, som till följd af nuvarande rusdryckslagstiftning tillflyta
det allmänna, äro betydande, så berör denna lagstiftning i hög grad den frivilliga, organise¬
rade nykterhetsrörelsens arbetsområde och är så nära förbunden med denna rörelses sträf-
vanden, att rusdryckslagstiftningen och nykterhetsrörelsen icke enligt var uppfattning lämp¬
ligen böra bandhafvas af skilda organ inom statsförvaltningen.
215
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
Det torde ock kunna ifrågasättas, om icke nykterhetsrörelsens insats ifråga om såväl
folkhälsan som särskildt de djupare folklagrens fostran till goda medborgare genom deras
höjande i ekonomiskt och moraliskt men äfven i intellektuellt afseende berättigade till en
särskild afdelning inom den gren af socialförvaltningen, dit nykterhetsfrågan skulle förläggas,
eller åtminstone att den sektion för nykterhetsfrågan, som bebådas skola framdeles tillsättas
inom det blifvande sociala rådet, redan från början komme till stånd.
Till stöd för denna vår mening kunna vi åberopa, dels den här bifogade öfversikten
öfver den moderna nykterhetsrörelsens omfattning (tryckt i »Sociala meddelanden» 1912,
häfte 3), dels de senast offentliggjorda berättelserna rörande de särskilda sällskapens arbete,
likaledes här bilagda, dels ock ett under utgifning varande arbete öfver på svenska språket
sedan 1870-talet utkommen nykterhetslitteratur, hvaraf de hittills utkomna arken bifogas.
Därtill vilja vi erinra
om de i regel hvarje vecka hållna mötena med de mer än 9,000 lokalafdelningar, de
skilda nykterhetssällskapen inom sina olika arbetsgrenar hafva, Indika möten, genom deras
arbetsmetoder och de förhandlingar där föras, medlemmarnas insikt i och vana vid handlägg¬
ning af allmänna angelägenheter i hög grad främjas,
om den synnerligen omfattande litteratur, som nykterhetsrörelsen frambragt, hvarom
den bär bilagda förteckningen bär vittne,
om den kunskap icke blott i nykterhetsfrågan utan ock i andra närliggande samhälls¬
frågor, som genom föredrag och diskussioner vid dessa möten ges,
om den allt mera omfattande allmänna folkbildningsverksamhet, som dessutom i de
för denna speciellt afsedda afdelningarna bedrifves,
allt vittnande om en social verksamhet af den mest omfattande art och betydelse men
som dock, genom det stöd, som kan gifvas den af den blifvande socialstyrelsen med särskildt
organ för denna verksamhet, otvifvelaktigt bör ha att motse eu ännu kraftigare utveckling,
på samma gång genom sådan liflig förbindelse med nykterhetsrörelsen socialstyrelsen helt visst
skall kunna vinna de syften, för hvilka den år afsedd.
Stockholm den 24 februari 1912.
Underdånigst
Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling.
OSKAR EKLUND.
Bil. 10.
Kooperativa förbundet.
Till K. Kommerskollegium.
Enligt det förslag till upprättande under civildepartementet af ett centralt verk för
sociala ärenden, hvilket afgifvits af kommerskollegiikommittén och departementalkommitterade
21(! Kutig!. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
gemensamt, och som ytterligare bearbetats af särskild! utsedda sakkunniga, skulle det nya äm¬
betsverket komma att taga befattning äfven med en viss del af den kooperativa rörelsen.
Med anledning häraf tager sig undertecknad styrelse för Kooperativa förbundet, som utgör
en sammanslutning af nära 500 konsumtions- och produktionsföreningar m. fl. med ett sam-
manlagdt medlemsantal vid senaste årsskiftet af inemot 110,000 personer, friheten att göra
några vördsamma erinringar, för hvilka vi våga påkalla beaktande vid utarbetandet af den
k. propositionen i ämnet.
Kooperationen är till sin läggning och sitt syfte i främsta rummet en social rörelse.
I bestämd motsats till den förvårfsmåssiga ekonomiska verksamheten, hvars främsta drif¬
kraft är sträfvan att gynna dess utöfvares enskilda intressen, söker den organisera varuför¬
medlingen och vissa grenar af produktionen uteslutande med hänsyn till de breda konsument¬
lagrens bästa. Då den förvärfsmässiga handeln och industrien sålunda sträfva att höja lefnadskostna-
derna — därom bära bland annat priskarteller och truster det mest oförtvdbara. vittnesbörd —
arbetar kooperationen målmedvetet och efter måttet af sina krafter att reglera prisen på de
stora behofsartiklarna nedåt. Kooperationen åsyftar ju också att medelst konsumtionskredi-
tens bekämpande och ett i viss mån automatiskt uppsamlande af sparmedel skapa ordning
och större fasthet i de mindre bemedlade folklagrens ekonomi. I dessa senare afseenden
står den på alldeles samma linje som den omfattande själfhjälpsverksamhet af andra slag,
hvilken allmänt erkännes ha en rent social karaktär. Detta gäller främst den kooperation,
som bedrifves af och för konsumenterna, men har i viss mån sin tillämpning äfven på alla
andra arter af kooperativ verksamhet, särskildt de små jordbrukarnas landtbruksekonomiska
andelsföretag, hvilka, om än mera indirekt, bidraga till att böja den genomsnittliga lefnads-
standarden för sina oftast under synnerligen torftiga villkor arbetande delägare.
DS, vi sålunda fattat den verksamhet, vår organisation bedrifver, främst såsom ett
led i arbetet på höjandet af de mindre bemedlades ekonomiska ställning, är det naturligt, att
vi här begagna tillfället att till en början på det kraftigaste understryka behofvet af eu cen¬
traliserad och enhetlig handläggning af samtliga sociala ärenden. Enligt var och därom
äro vi lifligt öfvertygade — samtliga våra uppdragsgifvares bestämda mening, har ^arbetet på
eu sådan reform af statsförvaltningen redan blifvit alldeles oskäligt fördröjd och tal icke yt¬
terligare uppskof, hvarför vi våga uttala den förhoppningen, att denna reform måtte kunna
i sina kufvuddrag genomföras redan vid innevarande års riksdag.
Efter dessa allmänna anmärkningar till förslaget om inrättande af en socialstyrelse,
skola vi öfvergå till några mer speciella erinringar.
De särskilda sakkunniga ha i sin denna månad aflämnade promemoria yttrat, att den
direkt befrämjande verksamhet, som från statens sida ifrågakommer beträffande de ekono¬
miska föreningarna, bör anförtros åt de statsorgan, hvilka kunna förutsättas hysa intresse
för och vilja gagna föreningarnas sträfvanden, hvarför de ock anse, att förvaltningsärenden,
som angå den s. 1c. jordbrukskooperationen i regel böra handhafvas af vederbörande jord-
bruksmyndigheter. »De motsvarande uppgifter, som från statens sida kunna ifrågakomma i
afseende å den s. k. arbetarkooperationen», säga de sakkunniga vidare (sid. 32), »synas med
allt fog böra tillkomma socialstyrelsen.» Den mening, som af fem reservanter i kommers-
kollegiikommittén gjorts gällande, nämligen att kooperationen bör hänföras till handehför-
valtningen, har sålunda icke bland de nya sakkunniga vunnit någon förfäktare. Likväl torde
det ej vara alldeles obehöfligt att från vår sida, under hänvisning till hvad ofvan sagts om
kooperationens syfte, framhålla, att kooperationen under ingå. förhållanden bör läggas under
eu handelsförvaltning med den organisation och de uppgifter denna har och efter allt att
döma kommer att äfven för framtiden få i vårt land. Sa långt vi kunnat följa sträfvandena
inom de enskilda handelsidkarnas organisationer och statsmakternas hittillsvarande verksam-
217
Kungl. Maj-M nåd. proposition Nr 108.
het för handelsintressets tillgodoseende, ha vi aldrig kunnat förmärka, att problemet om varu¬
förmedlingens lämpligaste anordning från social synpunkt varit i nämnvärd grad uppmärk-
sammadt. Den förvärfsmässiga handelns män torde här i Sverige med ytterst få undantag
betrakta kooperationen — den rörelse, som arbetar just på det ifrågavarande problemets
fösning ^ såsom ett tyvärr under nuvarande förhållanden oundvikligt ondt, som bör bekärn-
pas eller åtminstone ieke erkännas som eu fullt legitim verksamhet. Att under sådana för¬
hallanden fora ärenden, som angå kooperationens allmänna ställning i samhället, till handels-
förvaltningen, skulle utan gensägelse vara i hög grad olämpligt.
Kommerskollegiikommittén och departementalkommitterade förutsatte i sitt betänkande
att, den i gällande lagstiftning för de ekonomiska föreningarna stadgade registrering en, skulle
framgent handhafvas af länsstyrelserna, men att däremot patent- och registreringsverkets be¬
fattning med att sammanställa och publicera registreringsuppgifterna skulle fördelas på den
sociala förvaltningen och jordbruksdepartementet. Häremot framhölls i Kooperativa förbun¬
dets Dåning Kooperatören n:r 2 för den 10 januari detta år, att denna anordning visserligen
skulle innebära ett framsteg från det nuvarandet tillståndet, men ett alldeles för obetydligt
framsteg. Detta omdöme motiverades på följande sätt:
»Missnöjet med länsstyrelsernas sätt att sköta själfva registreringen har under
de sista aren varit både stort och berättigad!. Dels bär enhetlighet i behandlingen
åt de olika slagen af föreningar och i tolkningen af lagens bestämmelser alldeles
saknats. En länsstyrelse har inregistrerat stadgar, som en annan funnit olagliga.
Här och där ha rena olagligheter fått komma med i stadgarna med resultat, att en
mängd föreningsstyrelser, som endast följt lagligen registrerade stadgar, af domstol
blifvit alagda höga böter. Ej sällan ha vidare föreningar, som inlämnat Kooperativa
förbundets mönsterstadgar för konsumtionsföreningar oförändrade, fått vänta i måna¬
der pa^länsstyrelsernas utslag, fastän samma länsstyrelser hade förut haft att uppre¬
pade gånger behandla ordagrant samma stadgar.»
Därjämte omtalades, att uppenbart slarf flera gånger kunnat konstateras, så att exem-
P, |s kooperativa förbundets och flera andra större föreningars ursprungliga registrering
aldrig blifvit införd i registret, något som bland annat medfört, att omsättningen genom för¬
bundets partiaffär, de senaste åren, uppgående till öfver fyra miljoner kronor årligen, icke
kommit att medtagas i kommerskollegii handelsstatistik.
Uti den ifrågavarande artikeln hette det vidare:
»Bättre än nu kan det aldrig bli med bibehållandet af det afviga systemet, att
låta 25 olika lokala myndigheter, nästan alla utan den ringaste kunskap i de real-
fragor föreningsstadgarna afse att reglera, ha registreringen om hand. Enligt vår
mening bör hela registreringsarbetet centraliseras hos en myndighet, och då är na¬
turligtvis den blifvande socialstyrelsen det bästa tänkbara forum. Det torde faktiskt
icke kunna uppletas ett enda vägande skäl mot en sådan anordning, men väl oer¬
hördt manga, som tala för denna omläggning. Den af kommitterade föreslagna upp¬
delningen af registret mellan socialstyrelsen och jordbruksdepartementet skulle säker¬
ligen, pa grund af omöjligheten att draga någon fast gräns mellan olika slagen af
kooperation, leda till de besynnerligaste konsekvenser. En förening af landtman och
arbetare, som förmedlar både landtmannaartiklar och förbrukningsartiklar, och som
tillhör såväl Landtmännens riksförbund som Kooperativa förbundet, kan ju icke föras
till någon af grupperna. Denna typ förekommer redan nu och blir helt säkert van¬
ligare i framtiden. Hvad socialstyrelsens sakkunskap beträffar, så kunde den helt sä¬
kert aldrig bil mindre än länsstyrelsernas nu är. Tvärt om kom väl saken att ord¬
nas sa, att vederbörande byrå inom styrelsen genom konferenser med de kooperativa
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 92 käft. (Nr 1081) 28
218
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
organisationerna och representanter för landtbruksstyrelsen eller andra sakkunniga
fastsloge en viss normaltyp åt' stadgar för de olika arterna af föreningar, och att
byrån vid betydelsefullare afvikelser från denna typ före stadgarnas fastställande råd¬
frågade samma myndigheter eller organisationer. Att åt registreringsmyndigheten in¬
rymma någon rätt att vägra inregistrering åt icke lagstridiga stadgar skulle från vissa
synpunkter vara farligt. Men genom att tillerkänna socialstyrelsen en rådgifvande
ställning, skulle man helt säkert i de flesta fall kunna förhindra uppkomsten af de
många vidunderligt illa organiserade och därför från första början dödsdömda företag,
som vi under den förflutna tiden fått dragas med.»
Äfvenledes föreslogs i samband härmed, att socialstyTelsen skulle fa uppdrag att ut¬
arbeta all statistik öfver den kooperativa rörelsens verksamhet.
De sakkunniga ha i sitt utlåtande uppmärksammat dessa önskemål och yttra där¬
om bland annat: .... ... ...
»De nu återgifva önskemålen äro otvifvelaktigt af beskaffenhet att förtjäna
mycket beaktande. Å andra sidan synes emellertid icke uteslutet, att den nuva¬
rande anordningen beträffande registreringen på vissa håll kan anses höra bibehållas.
Då endast genom eu närmare utredning kan utrönas, huruvida den ifrågasatta cen¬
traliseringen skulle medföra öfvervägande fördelar samt hvilka kostnader därmed
skulle blifva förenade — dessa böra dock knappast blifva särdeles stora — så hafva
de sakkunniga velat förorda, att en sådan utredning omedelbart anordnas.»
De sakkunniga anse också, att ett slutligt afgörande af frågan bör kunna ske redan
nästkommande år.
För vår del anteckna vi med glädje dessa medgifvanden åt vår ståndpunkt, men vid¬
hålla, att reformen ifråga om registreringen bör kunna genomföras redan nu. För vår del kunna
vi icke finna ett enda verkligt skäl, som talar för bibehållande af den rådande decentraliserin¬
gen, när det gäller konsumtionsföreningar, och vi betvifla, att något sådant, skäl kan anföras
från jordbrukskooperationens sida. Att vi för konsumentkooperationens del ej långt före
detta begärt länsstyrelsernas afskaffande som registreringsmyndighet, bär helt enkelt berott
på, att ett lämpligt centralt organ, åt hvithet denna funktion kunnat anförtros, ej funnits.
Genom upprättande af en socialstyrelse undanröjes svårigheten, och reformen bör ske ju
förr dess hellre.
De ändringar i lagen om ekonomiska föreningar af den 22 juni 1911, som behöfva
vidtagas för att centralisera registreringen, förefalla synnerligen obetydliga, mestadels in¬
skränkande sig till ett utbyte af registreringsmyndighetens namn.
Hvad åter kostnaderna angår, så torde det ligga något större tog i krafvet på eu
närmare utredning. För att gifva en fast utgångspunkt för frågans bedömande, föga vi som
bilagor till denna skrifvelse tvänne tabeller (här ej återgifna), som tydligt ådagalägga, dels
att arbetet med registreringen ej kan bli synnerligen betungande eller kostsamt, särskild!; om
det omhänderhafves af personal med stor träning just på detta område, dels att registre-
ringsarbetet af en del länsstyrelser skötts mycket oregelbundet.
Tabellerna omfatta anmälningar angående ekonomiska föreningar, införda i förenings-
registrets olika häften under åren 1910 och 1911, dock med undantag åt nybildade föi-
Hela antalet sådana anmälningar uppgick för 1910 till 1,945 och för 1911 till
2,154. Härvid bör dock bemärkas, att registrering af förändringar i medlemsstocken i före¬
ningar in. b. p. a. efter 'den nya lagens ikraftträdande den 1 januari innevarande är icke
mer ifrågakommer. Frånräknas anmälningar af detta slag, som för 1910 utgjorde 405 och
för 1911 452, så återstå för de nämnda åren resp. 1,540 och 1,702 anmälningar. Härtill kom-
219
Kung}. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
reel- så de nybildade föreningarnas registrering. Dessa ha hittills i jämförelse med de ofvan-
närnnda anmälningarna varit rätt fåtaliga, men deras registrering kräfver naturligtvis ett be¬
tydligt mera tidsödande och högre kvalificerad! arbete. Det synes dock vara rätt tydligt, att
socialstyrelsens föreslagna befattning med föreningsregistrets publicering skulle betydligt för¬
enklas, om styrelsen finge sköta äfven själfva registreringen. Dessutom torde det för före-
ningsstatis tikens tillbörliga skötsel icke vara nog för socialstyrelsen att endast ha de i före-
ningsregistret förekommande uppgifterna att tillgå. Tvärt om blir det, såsom Kooperativa
förbundet på grund af erfarenheterna från förbundets eget statistikarbete kan intyga, ej
sällan nödvändigt att ha tillgång till föreningsstadgarna i deras helhet. Det innebär därtill
gifvetvis icke någon verklig besparing för statsverket att låta 24 länsstyrelser och öfverståt-
hållarämbetet i Stockholm, hvilka alla äro öfverhopade med annat arbete, syssla med före-
ningsstadgars granskning och bedömande. På grund af stadgefrågornas fåtalighet hos hvarje
registreringsmyndighet och de registrerade föreningarnas mångskiftande uppgifter och organi¬
sation, kan vana att behandla dylika spörsmål näppeligen förvärfvas af deras personal.
Skulle någon direkt ökning i statsverkets kostnader för registreringen uppkomma ge¬
nom centraliseringen, torde denna med hänsyn till hvad vi förut anfört blifva högst obetydlig
och mångdubbelt uppvägas dels af tidsbesparingen hos de nuvarande registreringsmyndighe-
tcrna och dels af den ökade rättssäkerhet, som skulle uppstå genom enhetlig och sakkunnig
behandling af stadgefrågor. För att rätt bedöma behofvet af arbetskraft för en centraliserad
registrering, återstår det dock att se till, huru anmälningarna fördela sig på årets olika
manader. Med aktgifvande på, att tvänne häften af registret utkomma per månad, erhåller
man följande upplysning ur de bifogade tabellerna:
Anmälningar år
1910. 1911.
Januari........72 60
Februari........ 206 290
Mars..... 230 204
April.........411 273
Maj.......... 280 230
Juni.......... 195 276
Juli..........125 120
Augusti........105 143
Anmälningar år
1910. 1911.
September....... 98 96
Oktober........93 101
November.......68 143
December.......62 118
1,94.5 2,154
Då uppgifterna angående medlemsstockens förändringar inom föreningar m. b. p. a.
hädanefter, såsom vi förut framhållit, bortfalla, synes det oss, som om arbetet med diarie-
föring, kontrollering och utredigering för tryckning etc. af de anmälningar, som här äro på
tal, ingen enda månad, möjligen med undantag af april, behöfde helt upptaga eu tjänste¬
mans arbetskraft.
220
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
Under sådana förhållanden torde det, såvidt vi kunna förstå, knappast finnas något
hållbart skäl att uppskjuta till nästkommande riksdag förslag om registreringens centralise¬
ring. Däremot medge vi gärna, att vårt förslag om förläggande till socialstyrelsen af hela
statistiken öfver de ekonomiska föreningarna tarfvar en ytterligare utredning och att det¬
samma för den skull måste anstå till 1913 års riksdag.
Den kooperativa verksamhetens snabba utveckling och dess sociala betydelse skulle
enligt vår mening fullt motivera upprättande inom socialstyrelsen af en särskild byrå för
dithörande ärendens behandling. Då rörelsen tills på allra sista tiden varit så godt som all¬
deles förbisedd af statsmakterna och följaktligen såsom de särskilda sakkunniga uttryckte sig,
»inga direkt ledande eller kontrollerande uppgifter på detta område föreligga», vore det emel¬
lertid olämpligt att nu framkomma med ett kraf i den riktningen. Vi vilja därför endast
framhålla vikten af att kooperationen åtminstone blir företrädd inom ett af de föreslagna sociala
råden af en representant, hvarför antalet ledamöter i det ifrågavarande rådet bör göras så
stort, att detta kan bli möjligt utan åsidosättande af de öfriga intressen, som böra vara i
detsamma representerade.
Stockholm den 24 februari 1912.
För Kooperativa förbundets styrelse
K. G. ROSLING. G. W. DAHL.
Ordf.
Bil. 11.
Sveriges handtverksorganisation.
Till Kungl. Kommerskollegium.
Enär Sveriges handtverksorganisation beredts tillfälle att yttra sig öfver det upp¬
rättade förslaget till socialstyrelse, får styrelsens verkställande utskott härmed å styrelsens
vägnar anföra följande.
Det har länge synts utskottet vara särdeles önskvärdt, att eu särskild myndighet
organiseras för tillvaratagandet af de speciella intressen, som mer och mer göra sig gällande
på det sociala området.
I anledning häraf får utskottet därför uttala sympatier för det föreliggande förslaget
och framhåller därvid betydelsen af, att en myndighet med snaraste skapas för omhänder-
hafvande af sådana ämnesgrupper, som omfatta arbetarfrågor i allmänhet, arbetarskyddet,
arbetarförsäkringen samt andra sociala frågor.
221
Kanal. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
Åtskilliga af de kär nämnda hufvudgrupperna beröra i mycket stor utsträckning
näringslifvet, och, om än många hithörande ärenden äro af natur att jämte handläggning
inom en blifvande socialstyrelse äfven böra i vissa delar behandlas inom näringsförvaltningen,
finner utskottet dock det vara af stor betydelse för näringslifvet, att dithörande förvaltning
får koncentrera sig på sina reella och positiva uppgifter, under det att de mera humanitära
frågorna hufvudsakligen förläggas hos en socialstyrelse.
Bland hithörande ärenden, hänförliga såväl till de sociala som de ekonomiska in¬
tressena och äfven i viss grad berörande handtverksnäringen, må bär särskildt nämnas
arbetsförmedlingen. Det har på senare tiden uppstått fråga om handtverkskårens direkta,
egna åtgöranden i afseende å förmedling af arbetsplatser för lärlingar, och detta dels i sam¬
band med den offentliga arbetsförmedlingen, dels i samarbete med folkskolan, dels ock genom
egna åtgärder med hjälp af särskilda inom handtverksföreningarna tillsatta »lärlingsnämnder».
Otvifvelaktigt kan eu socialstyrelse gifva handtverksnäringen ett kraftigt stöd på detta område
och sålunda ° vid sidan om ett bevakande af sociala intressen jämväl gagna rent praktiskt.
1 afseende a arbetarskyddet far utskottet uttala, att det ofta nog gifvits antydningar om
farhåga inom handtverkskretsar, att det skulle blifva alltför strängt i praktiken, därest hit¬
hörande ärenden komme att enbart förläggas till en socialstyrelse utan ett behörigt samar¬
bete med näringsförvaltningen. Huruvida dessa farhågor kunna anses befogade eller ej, till¬
tror sig ej utskottet att afgöra, men har utskottet dock begagnat tillfället att här påpeka,
hurusom det maste vara nödvändigt, att en praktisk urskillning göres i sådana skyddsåt¬
gärder, som höra till fabriksdrift och handtverksdrift. Emellertid har utskottet icke något
att erinra däremot, att hithörande frågor i sin helhet förläggas under socialstyrelsen, dock
måste det ernås en lämplig samverkan med vederbörande näringsidkarekorporationer.
Beträffande understödsföreningar anser utskottet det vara synnerligen behöfligt, att
de snart läggas under en socialstyrelse, ity att desamma hafva en social innebörd, som
hör föranleda deras öfvervakande af och statistikrapportering till den ifrågavarande myn¬
digheten.
Med afseende å förenings ras en Jets förande till viss grad under socialstyrelsen, anser
utskottet det vara lämpligt såsom också af vederbörande kommittéer framhållits — att
statistiken öfver de ideella föreningarna förlägges under socialstyrelsen, men häfdar utskottet
den åsikten, att rent speciella ärenden för särskilda slag af dylika föreningar böra hänföras
under den förvaltning, som har till uppgift att bevaka dithörande intressen. För att i någon
man förklara utskottets mening med exempel, torde utskottet få hänvisa till Sveriges handt-
verksorganisation såsom i stort sedt en »ideell» förening, då dess hufvudsakligaste syfte är
att främja handtverkeri utveckling. I flera afseenden — kanske de flesta — gäller det här
ideella och kulturella intressen, såsom t. ex. främjande af undervisning och annan individuell
utbildning, belöning och annan premiering af framstående yrkessvenner, verkande för inrättande
af lärlingshem och ålderdomshem, förhjälpande till platsanskaffning samt höjande af handt-
verksidkarnas sociala ställning etc., men vid sidan om dessa humanitära och i de flesta fall
till socialstyrelsen hänförliga syften har organisationen att jämväl vidtaga rent praktiska åt¬
gärder, ofta af ekonomisk beskaffenhet, som också ovillkorligen böra, där förbindelse med
statsmyndigheter. ifrågakommer, hänföras till vederbörande näringsförvaltning. För att så¬
lunda på lämpligt sätt kunna verka på de olika områdena för verksamheten, måste denna
såsom exempel här framdragna institution hafva den nödvändiga kommunikationen med stats-
myndigheterna förlagd dels till näringsafdelningen, dels till den ifrågasatta socialstyrelsen.
I föregående har^ utskottet pa olika punkter betonat, att, om också de sociala
fragorna lämpligen böra erhålla ett särskildt ämbetsverk för sin enhetliga behandling, man
222
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
likväl icke får förbise deras nära förbindelse med och ofta direkta inflytande på närings-
lifvet. Till följd häraf anser sig utskottet böra ytterligare understryka den äfven af de
sakkunniga uttalade uppfattningen, att näringsförvaltningen bör erhålla vederbörligt inflytande
på handläggningen af de ärenden, som närmare beröra näringsintressen. Utskottet förut¬
sätter också, att näringsidkarna skola sättas i tillfälle att genom sina organisationer uttala
sig öfver dylika sociala frågbr.
Till sist får utskottet meddela, att utskottet icke haft något att erinra emot förslagen
till socialförvaltningens förläggning och organisation.
Kristianstad den 24 februari 1912.
För Styrelsen för Sveriges handtverksorganisation
genom dess verkställande utskott:
0. J. F. LJUNGGREN.
Ordförande.
Bil. 12.
De Svenska arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd.
Till Kungl. Maj:ts och Rikets Kommerskollegium,
Enligt tillkännagifvande den 14 i denna månad hafven I lämnat tillfälle åt de före¬
ningar och enskilda, som önska yttra sig öfver ett af särskilda sakkunniga inom Kungl. civil¬
departementet utarbetadt förslag till upprättande af ett centralt verk för sociala ärenden
(socialstyrelse), att inkomma till Eder med sådant yttrande senast den 24 i deuna manad.
Med afseende därå att det nya ämbetsverket skulle behandla bland annat ärenden röran¬
de förhållandet mellan arbetsgifvare och arbetare, bär De svenska arbetsgifvareföreningarnas
förtroenderåd, som representerar Svenska arbetsgifvareföreningen, Centrala arbetsgivareför¬
bundet, Sveriges redareförening och Svenska landtarbetsgifvareföreningarnas fullmäktige, an¬
sett sig böra afgifva yttrande i ärendet.
Förtroenderådet måste emellertid därvid beklaga, att på grund af den kungl. remissen
icke längre tid än något öfver en vecka kunnat tillmätas för afgifvande åt yttrande i ärendet.
Det är tydligt, att om i viktiga allmänna frågor infordrande af yttrande från de närmast in¬
tresserades sida är endast en formalitet, som för bevarande af skenet anses böra bibehållas,
så är det likgiltigt huru lång tid, som afses för utarbetande af ett dylikt yttrande. Men vill
man verkligen från statsmakternas sida i förväg lära känna meningen hos dem, a hvilka de
föreslagna åtgärderna närmast komma att äga tillämpning, torde man också böra medgifva
223
Kungl. MajUs nåd. proposition Nr 10S.
vederbörande nödig tid till att sätta sig in i frågan och utarbeta sitt yttrande däri. Så har
icke skett med detta ärende lika litet som beträffande det nyligen framlagda förslaget om
införande af moderskapsförsäkring.
Emellertid har förtroenderådet i den mån tiden medgifvit det granskat kommers-
kollegiikommitténs, departementalkommittens och de särskilda sakkunnigas förslag och ansett
sig vid desamma böra framställa vissa erinringar.
Förslaget afser att genom att utbyta kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik mot
ett centralt ämbetsverk tillskapa eu i görligaste mån enhetlig och med största sakkunskap i
de olika frågorna utrustad social förvaltning. Mot detta syftemål i och för sig torde intet
vara att erinra. Redan nu påkalla de sociala frågorna i stor omfattning statsmakternas in¬
gripande och det tinnes, såsom civilministern framhållit, all anledning att antaga, att under
de närmaste åren ytterligare många viktiga sociala ärenden blifva gjorda till föremål för
handläggning tran statsförvaltningens sida. Ärendenas handläggning bör vinna på den ifråga¬
satta förändringen. Vid rekryteringen af kommerskollegii statistiska afdelning har man helt
naturligt i främsta rummet måst tillse att personalen haft statistisk skolning. På det nya
centrala ämbetsverkets tjänstemän kunna helt andra anspråk ställas. Särskildt synes det i
hög grad önskligt att åtminstone en af de högre befattningarna i verket, för hvilka särskilda
kompetensfordringar i form af aflagda examina icke föreslagits, beklädes med eu man, som
iiar praktisk erfarenhet om näringarnas utöfning.
Skall det afsedda ändamålet med det nya ämbetsverkets inrättande vinnas, anser
förtroenderådet det nödvändigt, att detta ämbetsverk gifves en fullt själfständig ställning.
Grundsatsen om de centrala ämbetsverkens själfständiga ställning tillhör en af den svenska
administrationens bästa traditioner, och det synes förtroenderådet att tillräckligt vägande skäl
icke blifvit anförda för att nu öfvergifva denna grundsats, allra minst såvidt det gäller den
ifrågasatta socialstyrelsen. Med de synnerligen grannlaga och ömtåliga ämnen, som skulle
falla inom ramen för detta ämbetsverks förvaltning, synes det förtroenderådet vara af största
vikt, att ämbetsverket göres oberoende af de politiska växlingarna. Statsdepartementens led¬
ning kommer alltid att mer eller mindre växla i enlighet med de politiska vindkasten, men
förtroenderådet tror, att det skulle vara synnerligen olyckligt, om denna växling komme att
gorå sig gällande äfven inom socialstyrelsens förvaltning. Med hänsyn därtill hör enligt rådets
mening socialstyrelsen ställas utan samband med något af statsdepartementen, och den före¬
slagna skyldigheten för verkets chef och vissa af dess tjänstemän att medverka inom civil¬
departementet med ärendenas föredragning och expediering bör icke komma till stånd. Där¬
emot synes de sakkunnigas förslag om viktigare ärendens handläggning i kollegial form inom
socialstyrelsen vara att förorda såsom befordrande verkets själfständighet.
Af kanske ännu större vikt för det nya ämbetsverket än att det gifves en själfständig
ställning är, att det erhåller en fullt opartisk karaktär. Med hänsyn till ämbetsverkets öm¬
tåliga ställning särskildt i frågor rörande förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare är
det af afgörande vikt för frågan om det blifvande gagnet af ämbetsverket, att detsamma icke
patryckes eu ensidig partiprägel. Skulle genom ett oklokt personval detta från början ske,
vore därmed statsmaktens opartiska ställning vid tvistigheter mellan arbetsgivare och arbetare
gifven till spillo. Därjämte vore hoppet om eu fruktbärande samverkan mellan ämbetsverket
ä ena sidan samt arbetsgivare och arbetare jämte deras organisationer å andra sidan från
början uteslutet. Att eu sådan samverkan i många fall är önsklig, ja, nära nödvändig för
att ämbetsverket rätt skall kunna fylla sin uppgift torde af ingen förnekas.
Det är emellerlid icke tillräckligt, att socialstyrelsens ledning i de ömtåliga frågorna
rörande förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare verkligen är så vidt i mänsklig för¬
måga star fullt opartisk, det är ock nödvändigt att öfvertygelsen härom vinner insteg bland
224
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
allmänheten. Redan tillvaron af eu uppfattning hos allmänheten att socialstyrelsen vid tvister
mellan arbetsgivare och arbetare principiellt är benägen att taga parti för den ena eller
andra sidan är i sig tillräcklig att i många fall neutralisera gagnet af ämbetsverkets verk¬
samhet, vare sig denna uppfattning är riktig eller ej. Med hänsyn härtill anser förtroende¬
rådet, att socialstyrelsen bör undvika att direkt lägga sig i lösningen af tvister mellan arbets¬
givare och arbetare. I annat fall riskerar styrelsen att förlora sitt anseende för opartiskhet.
Erfarenheten har visat, att ingen person kan under någon längre tid i större omfattning tjänst¬
göra såsom skiljeman i tvister mellan arbetsgivare och arbetare utan att han anses i regel
vara partisk för vare sig den ena eller andra sidan; detta äfven om han själf handlar i bästa
öfvertygelse. Med hänsyn härtill är också i lag stadgadt förbud för statens förlikningsman
att vara medlemmar i skiljenämnder för slitande af tvister mellan arbetsgivare och arbetare.
Lika viktiga skäl tala för införande af ett dylikt förbud för socialstyrelsens chef och tjänste¬
män, och föreslår förtroenderådet alltså, att föreskrift härom måtte intagas i socialstyrelsens
instruktion. Lika angeläget är det visserligen icke att socialstyrelsens medlemmar icke del¬
taga i förhandlings- och förlikningsnämnder, som hafva att behandla tvister mellan arbets¬
givare och arbetare, men, då statens förlikningsman hafva sig uppdraget att medverka i
dylika fall och något behof att anlita socialstyrelsens medlemmar för detta ändamål således
icke lär förefinnas samt en mera omfattande verksamhet äfven af dylik art kan medföra
följder, som ofvan sagts, anser förtroenderådet önskligt, att socialstyrelsens chef och tjänste¬
män förbjudas äfven att vara medlemmar i förliknings- och förhandlingsnämnder, som hafva
att behandla tvister mellan arbetsgivare och arbetare.
Förtroenderådet instämmer i hvad som blifvit yttradt om önskvärdheten af ett sam¬
arbete mellan socialstyrelsen samt representanterna för arbetsgivare och arbetare. Ifall, så¬
som rådet hoppas, en fullt opartisk karaktär kommer att förefinnas hos socialstyrelsen, är
rådet också öfvertygadt om, att arbetsgifvarnas olika korporationer skola låta sig angeläget
vara att genom ett beredvilligt meddelande af äskade upplysningar, statistiska uppgifter och
dylikt tillhandagå socialstyrelsen.
För befrämjande af ett dylikt samarbete synes det ändamålsenligt att såsom de sak¬
kunniga föreslagit införa vissa organ inom socialstyrelsen, nämligen dels två fullmäktige, en
representant för arbetsgifvarintresset och en för arbetarintresset, och dels sociala råd. För¬
troenderådet instämmer i de sakkunnigas mening, att de båda fullmäktige oförtöfvadt böra
tillsättas vare sig ärendena angående arbetarskydd blifva förlagda till socialstyrelsen eller
icke samt att deras kompetens utvidgas utöfver de båda kommittéernas förslag på sätt de
sakkunniga hemställt. Hvad de sociala råden beträffar hafva de sakkunniga föreslagit in¬
rättandet af fyra råd, ett för arbetarskydd, ett för arbetsförmedling, ett för sjukkasseären-
den och ett för socialstatistik. Något, råd skulle sålunda icke tillsättas för att deltaga i
handläggningen af de ärenden, som tillkomma den lista byrån inom socialstyrelsen, nämligen
ärenden rörande förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare, arbetsmarknaden och emigra¬
tionen, nykterhetsverksamhet, fattigvård och dylikt. Särskildt med hänsyn därtill, att denna
byrås personal tillika skulle verkställa utredning af olika sociala spörsmål samt äga initiativ
till påkallande af statsmakternas åtgöranden i dylika ärenden, synes det förtroenderådet önsk¬
ligt, att ett socialt råd upprättas äfven för deltagande i behandlingen af sådana frågor och
hemställer alltså, att en sådan sektion af det sociala rådet inrättas.
Det synes ändamålsenligt, att såväl arbetsgifvarnas som arbetarnas representanter be¬
redas inflytande å tillsättandet af de båda fullmäktige samt vissa ledamöter i de sociala
råden.
Hvad fullmäktigeinstitutioneu och de sociala råden beträffar anser sig förtroenderådet
icke kunna underlåta att påpeka ytterligare eu omständighet nämligen den, att betydelsen af
225
Kungl. Maj:fn nåd. proposition Nr 108.
sadana institutioner helt och hållet beror på det sätt, hvarpå de af vederbörande ämbetsverk
anlitas.^ Man kan använda sådana råd på det sätt, att de faktiskt ställas utan allt infly¬
tande pa ärendenas afgörande och sålunda endast gifva ett sken af att ärendena fått en mera all¬
sidig och sakkunnig behandling. Så sker, om de anlitas endast i sällsynta fall och då vid
sina sammanträden få sig förelagda vidlyftiga, redan utskrifna betänkanden, som de hafva
att genast gilla eller ogilla. Förtroenderådet hoppas lifligt, att ett dylikt användande af
dessa institutioner endast pro forma ej måtte ifrågakomma, utan att de måtte beredas till¬
fälle att på ett ingående sätt taga del i socialstyrelsens arbete i mera viktiga frågor.
Hvad beträffar gränserna för den blifvande socialstyrelsens verksamhetsområde, så äro
dessa tämligen sväfvande angifva. Till en del beror detta helt naturligt därpå, att lagstift¬
ningen ännu icke är färdig i fråga om en del ärenden, som väntas förlagda till socialstyrel¬
sen. Men äfven med beaktande af denna omständighet synes det förtroenderådet som om
ett mera noggrant angifvande af socialstyrelsens kompetens skulle vara möjligt och ensidigt.
Att efter^ uppräknande af vissa ärenden förlägga till socialstyrelsen äfven »sociala frågor i
öfrigt», savida de icke tillhöra annan myndighet, är alltför obestämdt, då någon vedertagen
tolkning af begreppet »sociala frågor» icke lär förefinnas, utan hvad som är dit att hänföra
blir till stor del beroende på den individuella uppfattningen. I vissa delar synes det för¬
troenderådet som om gränserna för socialstyrelsens kompetens blifvit lagda alltför vidt. I fråga
om arbetarskyddsärenden instämmer förtroenderådet i de båda reservanters mening, som
yrkat, att dessa ärenden fortfarande borde handläggas af kommerskollegium, som alltså, äfven
ifall den nya lagstiftningen om arbetarskydd kommer till stånd, skulle blifva chefsmyndig¬
het för yrkesinspektionen. Det vill synas förtroenderådet som om mera fortgående kunskap
om näringarnas praktiska utöfning och behof är förefintlig hos kommerskollegium än som
är att förvänta hos socialstyrelsen. I fråga om statistiken rörande olycksfall synes förtro¬
enderådet som om denna lämpligen kunde förläggas till riksförsäkringsanstalten, hvarigenom
de arbetsgivare, som hafva sina arbetare försäkrade i denna anstalt, skulle slippa besväret
att gifva dubbla uppgifter.
I fråga om socialstyrelsens tjänstemän har förtroenderådet fäst uppmärksamheten vid
en detalj, nämligen den, att medan de båda kommittéerna ansett det själffallet, att sekrete¬
raren hos socialstyrelsens glista byrå måste hafva juridisk bildning, hafva de sakkunniga an¬
sett en sådan fordran a denna tjänsteman icke nödvändig. Då juridisk utbildning icke är
föreskriven för verkets chef eller för någon annan tjänsteman å den lista byrån, skulle en¬
ligt de sakkunnigas förslag den juridiska kunskapen icke blifva representerad å byrån. Då
denna byra har att handlägga ärenden, som kräfva eu grundlig juridisk insikt och uppfatt¬
ning, t. ex. frågor om kollektiva aftal, deras innebörd och tillämpning, om utländsk lagstift¬
ning rörande förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare, verkställande af förarbeten till
lagförslag i dylika^ frågor m. m., anser förtroenderådet det vara oundgängligt, att juridisk
bildning fordras åtminstone hos byråns sekreterare. I annat fall utsättes byrån lätteligen
för att vid handläggande af nämnda synnerligen viktiga ärenden begå beklagliga misstag.
Stockholm den 22 februari 1912.
De Svenska Arbetsgivareföreningarnas Förtroenderåd.
Hjalmar von Sydow.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 82 käft. (Nr 108.)
29
226
Kuiigl. Maj ds nåd. proposition Nr 108.
Bil, 13.
Svenska arbetarförbundet.
Kungl. Komraerskollegii afdelning för arbetsstatistik.
Med anledning af till Sv. arbetarförbundet gjord hemställan om dess yttrande rörande
den ifrågasatta departementsreformen (socialstyrelsen) få vi förklara att vi principiellt sym¬
patisera med de åtgärder förslaget innefattar.
Några detaljerade utlåtanden kunna vi dock på grund af den allt för knappt till¬
mätta tiden icke afgifva för närvarande. Förbundets styrelse har nämligen icke hunnit att
vid sammanträde taga del af förslaget.
Med utmärkt högaktning
J. E. SANDBERG.
Bil. 14.
Svenska järnvägsmannaförbundet.
Till Kungl. Maj:ts och Rikets Kommerskollegium.
Förbundsstyrelsen får härmed, efter tagen del af såväl det förslag till socialstyrelse,
som afgifvits af departementalkommittén och kommerskollegii kommitté, som ock det af sak¬
kunniga öfver nämnda förslag afgifna utlåtandet, meddela, att den i alla hufvudsakliga delar
ansluter sig till det af de sakkunniga afgifna utlåtandet, sålunda äfven rörande de ändringar
som vidtagits i det framlagda förslaget till socialstyrelse. Därjämte anser förbundsstyrelsen
det vara af synnerligen stor betydelse om någon person inom detta ämbetsverk vid större
227
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
eventuella konflikttillfällen är oförhindrad ingripa, då denne säkerligen, genom institutionens
opartiska ställning till såväl arbetare som arbetsgifvare, samt den omfattande sakkännedom
på dithörande områden, har betydligt större auktoritet, än tillfälligt anlitade enskilda per¬
soner, som annars anmodas biträda under dylika situationer.
Stockholm den 26 februari 1912.
För Svenska Järnvägsmannaförbundets Styrelse
A. MORÉN.
Bil. 15.
Svenska typografförbundet,
Till Kungl. Kommerskollegium.
Efter att ha tagit del af det af särskilda sakkunniga framlagda förslaget till upp¬
rättande af ett nytt centralt verk för sociala ärenden under benämningen socialstyrelsen, få
vi härmed däröfver afgifva följande utlåtande:
Det synes oss otvifvelaktigt att ett sammanförande af de sociala ärendena, i så stor
utsträckning som möjligt, under en enhetlig förvaltning, skall vara till stor fördel såväl med
afseende på ifrågavarande ärendens handläggning som ock med hänsyn till ett framtida plan¬
mässigt ingripande från statens sida till lösandet af den stora mängd sociala uppgifter, hvilka
föreligga densamma.
Ehuru vi icke anse oss kunna inkomma med något yttrande angående detaljerna i
det föreliggande förslaget, vilja vi dock i princip, på ofvan angifna grunder, på det varmaste
tillstyrka inrättandet af ett särskildt centralt verk för sociala ärenden. Med hänsyn till att
ifrågavarande ärenden, enligt vårt förmenande, hittills i betänklig grad blifvit tillbakasätta
inom statsförvaltningen och det därför må anses synnerligen önskvärdt att förutnämnda för¬
valtningsorgan snarast möjligt kommer till stånd, anse vi vidare den föreslagna anordningen
om socialstyrelsens etablerande redan under år 1913 och dess tillsvidare sorterande under
civildepartementet såsom särdeles välbetänkt.
Stockholm den 27 februari 1912.
Svenska typografförbundets styrelse
EDUARD WIBERG.
228
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
Föregående behandling af frågan om eu enhetlig socialförvaltning........ 2
Socialpolitikens allmänna uppgifter......................15
De sociala ärendena i Sverige (deras uppkomst och splittring inom statsförvalt¬
ningen) ...............................20
Socialförvaltningen i utlandet........................29
Det omedelbara beliofvet af en enhetlig socialförvaltning i Sverige........33
Socialförvaltningens förläggning.......................38
Socialförvaltningens allmänna omfattning...................41
Socialförvaltningens ärendesgrupper.....................48
d) Arbetarfrågorna i allmänhet.....................48
b) Arbetarskydd m. rn.........................57
c) Social-(ar betar-')för säkringen.....................68
d) Öfriga sociala frågor........................79
1. Allmän fattigvård, fosterbarnsvård m. m...............80
2. Nykterhetsverksamheten m. m....................86
3. Föreningsväsendet........................88
4. Emigrationen..........................92
5. Bostadsfrågan, lefnadskostnader m. in.................94
6. Öfriga sociala ärenden......................97
7. Ärenden, som icke hänföras till socialförvaltningen...........98
e) Social upplysning och representation.................98
Sammanfattning af socialförvaltningens ärendesgrupper.........101
Eventuella ärendesförflyttningar från civildepartementet.........102
Socialförvaltningens organisation och personal.................104
a) Departementsafdelning eller centralt verk...............104
b) Befattning med regeringsärenden...................106
c) Socialstyrelsen som centralt verk...................110
d) Nuvarande personal, anslag och arbetsmängd.............111
é) Erforderliga byråer ........................117
1. Ledamot för lagärenden......................121
2. Byråindelning..........................124
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108. 229
Sid.
/) Erforderlig personal........................125
g) Ordinarie och extra stat......................138
h) Ärendenas handläggning......................143
i) Samarbete med andra verk etc....................146
j) Fullmäktige, sakkunniga och sociala råd...............151
k) Socialstyrelsens stat m. m.......................161
l) Departementschefens hemställan...................171
Bilagor
(sid. 173—227.)
Utlåtanden och yttranden från myndigheter och korporationer.
1. Kommerskollegium...........................174
2. Statistiska centralbyrån.........................192
3. Försäkringsinspektionen.........................195
4. Riksförsäkringsanstalten.........................198
5. Ålderdomsförsäkringskommfttén......................206
6. Centralförbundet för socialt arbete....................207
7. Nationalföreningen mot emigrationen................ 209
8. Svenska fattigvårdsförbundet.......................211
9. Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling .............214
10. Kooperativa förbundet.........................215
11. Sveriges handtverksorganisation................... 220
12. Svenska arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd...............222
13. Svenska arbetarförbundet........................226
14. Svenska järnvägsmannaförbundet.....................226
15. Svenska typografförbundet........................227