Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.
1
Nr 100.
KungI. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
lag angående flottning af skog salster i gränsfloderna
Torned och Muonio samt lag angående ändrad lydelse af
14 § i förordningen om allmän jlottled den 30 december
1880; gifven Stockholms slott den 2.9 mars 1912.
Under åberopande af bilagda, i statsrådet och lagrådet förda proto¬
koll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå Riks¬
dagen att antaga härvid fogade förslag till
lag angående flottning af skogsalster i gränsfloderna Torneå och
Muonio; och
lag angående ändrad lydelse af 14 § i förordningen om allmän flott¬
led den 30 december 1880.
Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
GUSTAF.
Gast. Sandström.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 75 käft. (Nr 100.)
1
2
Kung!.. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.
Förslag
till
Lag
angående flottning af skogsalster i gränsfloderna Torneå och Muonio.
Med upphäfvande af lagen angående flottning af skogsalster i gräns¬
floderna mellan konungariket Sverige och storfurstendömet Finland den 30*
december 1893, förordnas härigenom:
Under förutsättning att nedanstående stadga angående flottning af
skogsalster i gränsfloderna Torneå och Muonio jämväl äger giltighet i
Finland äge Konungen förordna, att densamma skall här i riket lända till
efterrättelse:
Stadga angående flottning af skogsalster i gränsfloderna Torneå och Muonio.
§ I-
I gränsfloderna må enhvar af de båda gränsstaternas undersåtar på
sätt och villkor, som här nedan sägs, låta flottgods framflyta.
§ 2.
Alla de, som i gränsfloderna låta flottgods löst framflyta, vai’e plik¬
tiga och berättigade att i gemensam flottning deltaga och skola för sådant
ändamål utgöra en förening, som genom sin styrelse i allt ombestyr flott-
ningen.
Jordägare vare dock för det husbehofsvirke, som han framflottar,
fri från deltagande i gemensam flottning och därmed förenad kostnad,
därest virket kan framföras utan hinder för flottningen af öfrigt flottgods.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.
O
§ 3.
Flottgods, som flottas under första sommaren efter virkets afvik¬
ning, må flottas obarkadt.
Virke, hvars flottning icke kan fullbordas under första sommaren
efter dess afverkning, skall afbarkas.
Afbarkning må icke så verkställas, att barken kan nedkomma i
flottleden.
§ 4.
Utan särskild tillåtelse må de, som ombesörja flottningsarbete, äga
tillträde till stränderna, där sådant för skadas afvärjande eller flottgodsets
framförande är af nöden. Väg eller stig öfver annans tomt, åker, äng,
plantering eller andra ägor, hvilka kunna däraf skadas, må dock ej tagas,
om tillträde till stränderna annorledes kan utan väsentligt hinder eller
uppehåll beredas.
För skada och kostnad, som genom anläggning eller åtgärd för flott¬
leden eller genom strändernas beträdande eller eljest i följd af flottningen
vållas, skall af flottningsföreningen gäldas ersättning; dock vare den, som
framför flottgods i sammanbundna flottar, ansvarig för ersättning för den
.skadegörelse, som däraf förorsakas.
§ 6.
Erfordras för flottledens anordnande, utvidgning eller förbättrande,
att jord eller lägenhet, som annan tillhör, för flottningen begagnas, skall
i saknad af godvillig öfverenskommelse frågan om skyldighet att afstå
hvad nödigt är afgöras på sätt, som angående sådant afstående för allmänt
behof finnes stadgadt inom det rike, hvarest det för ändamålet erforder¬
liga området är beläget.
O O
§ 7.
Fordrar någon i annat fall, än det i § 6 nämnda, ersättning för
skada eller kostnad, varde, där han det äskar, frågan efter syn och upp¬
skattning pröfvad af tre ojäfviga skiljemän, af hvilka en utses af hvardera
parten och de sålunda utsedda tillkalla den tredje. Uraktlåter den, emot
4
Kungl. Majds nåd. proposition Nr 100.
hvilken anspråket väckes, att inom tio dagar efter anmaning utse skilje¬
man, eller kunna de utsedda ej förena sig om valet af den tredje, äge
i stad rätten och å landet domaren eller kronolänsmannen i den ort,
där skadan timat, att på ansökan af den, som väckt anspråket, verkställa
valet.
Part, som ej åtnöjes med skiljemännens dom, vare obetaget att draga
saken under domstols pröfning, så framt han sin talan instämmer inom
nittio dagar från det skiljemännens beslut blifvit honom tillställdt; dock
må skiljemännens dom genast gå i verkställighet, där ej vederbörande rätt
eller öfverexekutor annorlunda förordnar.
I skiljemännens beslut skall lämnas tydlig hänvisning om hvad den
missnöjde har att iakttaga för tvistens dragande under rättens pröfning.
Vill den, som fordrar ersättning, hellre genast anlita domstol än
skiljemän, stånde det honom fritt.
§ 8.
Det åligger flottningsföreningen att vidmakthålla de till farleds be-
tryggande eller i öfrigt till skydd emot skada genom flottningen anord¬
nade eller föreskrifna byggnader, hvarjämte flottningsföreningen tillika med
andra flottande äro pliktiga undanrödja af flottgods åstadkommet hinder
i farled.
Fullgöra de flottande ej sina skyldigheter i förevarande hänseende,
äge Konungens befallningshafvande i Norrbottens län och Guvernören i
Uleåborgs län, hvar å sin sida om riksgränsen, tillhålla de flottande att
afhjälpa hvad försummats eller undanrödja hinder, vid äfventyr att sådant
eljest på deras bekostnad verkställes.
I trängande fall må den, som af försummelse eller hinder, hvarom
i denna paragraf sägs, kan lida omedelbart men, själf äga vidtaga på de
flottandes bekostnad nödig åtgärd till skydd för egendom eller till före¬
kommande af befaradt hinder, sedan åtgärdens nödvändighet vid syn vits¬
ordats af vederbörande kronofogde eller länsman.
§ 9.
År för flottleds anläggning, utvidgande eller förbättrande anläggning
eller åtgärd nödig, som kan på strand-, bro-, fiske- eller vattenverksägares
eller annans rätt inverka, och har denne ej därtill samtyckt, ankomme på
Konungens befallningshafvande i Norrbottens län och Guvernören i Uleå¬
borgs län att till anläggningen eller åtgärden gifva lof.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.
5
§ 10.
Det tillkommer Konungens befallningshafvande i Norrbottens län
och Guvernören i Uleåborgs län att utse hvar sitt ombud, hvilka hafva
att vid flottningsföreningens och dess styrelses sammanträden närvara och
därvid deltaga i öfverläggningarna, men ej i besluten. Dessa ombud skola
bevaka det allmännas bästa och tillse, att föreningen iakttager gifna före¬
skrifter.
Vederbörande länsstyrelser äga äfven förordna hvar sin revisor att
tillsammans med föreningens revisorer granska räkenskaperna. Revisions-
och årsberättelserna skola årligen öfverlämnas till länsstyrelserna.
§ 11-
Det åligger flottningsföreningen att för hvarje kommun, som af
flottleden beröres, utse ett ombud, till hvilket vederbörande rättsägare
hafva att hän vända sig i frågor rörande genom den gemensamma flott-
ningens bedrifvande åstadkommen skadegörelse eller förorsakadt intrång.
§ 12-
Virke, för hvilket enligt särskilda bestämmelser viss afgift skall er¬
läggas, innan det från respektive land får utföras, skall af flottningsför¬
eningen före dess öfverlämnande till ägaren anmälas till vederbörande
myndighet.
§ 13.
Flottningsföreningens samtliga utgifter fördelas mellan dess med-
lemmar i förhållande till den virkesmängd, hvar och en under året haft i
flottleden, och i öfrigt enligt de grunder, som uti för flottningsföreningen
fastställda stadgar närmare angifvas.
§ 14.
Den, som önskar å gränsälfvarna framföra skogsprodukter i fasta
flottar, vare därtill berättigad, om så kan ske utan hinder för annans
flottning.
6
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.
§ 15.
Virkesägare, som bryter emot i § 3 gifna föreskrifter angående virkes
afbarkning, böte 30 till 50 öre eller 40 till 70 penni för hvarje klamp.
öfverstänges gränsfloden eller är någon eljest vid flottning genom
uppenbar vårdslöshet vållande till skada, hinder eller uppehåll för annan,
straffas den felande, där ej ansvar efter allmän lag bör följa, med böter
från och med tio till och med femhundra kronor eller från och med fjorton
till och med sjuhundra mark. Förbrytelse åtalas vid domstolen i den ort,
där den tiinat; men är förbrytelsen begången af det ena landets under¬
såte i det andra och finnes ej förbrytaren i det land, där förbrytelsen
blifvit föröfvad, skall den åtalas i förbrytarens hemland vid domstolen i
den ort, som är närmast den, hvarest förbrytelsen skett.
Tvistemål rörande ersättning för timad skada må utföras antingen
vid endera af här ofvan för upptagande af brottmål bestämda domstolar
eller ock vid domstol i den ort, där svaranden bor.
Böter, som enligt denna stadga utdömas, skola tillfalla till hälften
statsverket i hvartdera gränslandet.
§ 16.
Inbördes förhållandet mellan flottningsföreningens medlemmar be¬
stämmes genom stadga (reglemente), som Konungens befallningshafvande
i Norrbottens län och Guvernören i Uleåborgs län gemensamt på de flot¬
tandes förslag fastställa.
Innan sådan stadga blifvit fastställd, må ej flottgods löst framföras
i gränsälfvarna.
§ 17.
Visar sig, att underhållet af flottleden försummas, att fastställda er¬
sättningar till amortering af kostnaderna för flottledens iordningsställande
ej gäldas eller att flottningen ej ordentligt besörjes, sammankalle Konun¬
gens befallningshafvande i Norrbottens län och Guvernören i Uleåborgs
län de flottande till gemensamt sammanträde och ankomme då på särskild
pröfning, om och med hvad villkor flottning af löst virke i vattendraget
vidare må tillåtas.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.
7
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse af 14 § i förordningen om allmän flottled
den 30 december 1880.
Härigenom förordnas, att 14 § i förordningen om allmän flottled
den 30 december 1880 skall erhålla följande förändrade lydelse:
Hvad i denna förordning är föreskrifvet äger icke tillämpning på
gränsfloderna Torneå och Muonio. Ej heller gäller det eljest i fråga om
framförande af flottgods i sammanlagda flottar.
8
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott
den 22 juni 1,911.
Närvarande:
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Peteksson,
Hederstiekna,
SWARTZ,
grefve Hamilton, *
Malm,
Lindström,
Nyländer.
Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet
anförde departementschefen statsrådet Petersson i underdånighet:
»För ordnandet af frågan om flottning i gränsfloderna mot Finland
atgats af en svensk-finsk kommitté förslag till flottningsstadga 1884. Sedan
vissa ändringar och omarbetningar skett, blef förslag till lag i ämnet
framlagdt för Riksdagen och af denna antaget, hvarefter den 30 december
1893 promulgerades lag angående flottning af skogsalster i gränsfloderna
mellan konungariket Sverige och storfurstendömet Finland. Denna lag
skulle träda i kraft från den dag, Konungen bestämde. Afsikten var, att
tiden för ikraftträdandet, densamma för båda länderna, skulle bestämmas
genom deklaration, utväxlad mellan ländernas regeringar. Sådan deklara¬
tion har emellertid ej kommit till stånd och lagen har förty aldrig trädt
i kraft.
Sedermera uppkom fråga om flottning af löst virke i gränsfloderna
— nyssberörda lag af den 30 december 1893 afsåg flottning i fasta flottar
Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 100. 9
— och för behandling af denna fråga tillsattes 1908 en svensk-rysk kom¬
mitté.
Denna kommitté aflämnade 1910 förslag till stadga i ämnet jämte
betänkande med motiv, och häröfver hafva yttranden inhämtats från Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län, domänstyi-elsen och
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.»
Efter att hafva redogjort för det hufvudsakliga innehållet af såväl
berörda förslag och betänkande, hvilket sistnämnda skulle såsom bilaga
fogas vid detta protokoll, som ock de afgifna yttrandena anförde före¬
draganden vidare:
»Då det föreliggande förslaget såsom innehållande civilrättsliga be¬
stämmelser skall föreläggas Riksdagen, bör jämlikt 87 § regeringsformen
lagrådets utlåtande öfver förslaget inhämtas. Dessförinnan torde emeller¬
tid några fullständiganden böra göras.
Sålunda bör i sammanhang med att förslaget blifver lag den förut¬
nämnda lagen af den 30 december 1893 upphäfvas.
Vidare bör, då den föreslagna stadgan är byggd på förutsättning
af samtidig giltighet i Sverige och Finland, det från Sveriges sida tillses,
att den härstädes hvarken träder i kraft tidigare eller upphör att gälla
senare än i Finland. Med hänsyn härtill och då frågorna om stadgans
ikraftträdande och dess eventuella upphörande i de båda länderna böra
blifva föremål för förhandlingar mellan ländernas regeringar, har jag an¬
sett nödig en bestämmelse, hvarigenom stadgans giltighet i Sverige göres
beroende af Konungens därom meddelade förordnande.
Då dessa fullständigande bestämmelser afse allenast Sveriges vid¬
kommande, torde de emellertid icke lämpligen böra införas i själfva den
föreslagna stadgan, enär denna är afsedd att kunna oförändrad antagas i
båda länderna.
Utom hvad nu nämnts torde slutligen såsom en följd af förslaget,
därest detta varder lag, ett tillägg böra göras till förordningen om allmän
flottled den 30 december 1880, hvilken i allmänhet innehåller bestämmel¬
ser om fiottningen af löst gods i rikets vattendrag. Då nämligen den
föreslagna stadgan, enligt hvilken dylik flottning skulle få äga rum uti
ifrågavarande gränsfloder, är afsedd att beträffande dessa ersätta nyss¬
nämnda förordning, synes nödigt att i denna införes uttryckligt stadgande,
att den ej äger tillämpning å gränsfloderna mot Finland.
I enlighet med hvad jag nu anfört har jag låtit upprätta dels för¬
slag till lag angående flottning af skogsapel’ i gränsfloderna Torneå och
Muonio, hvilket innefattar den af kommitterade föreslagna stadgan och
de af mig ofvan först angifna fullständigande bestämmelserna, dels ock
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 15 höft. (Nr 100.) 2
10
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.
förslag till lag angående ändrad lydelse af 14 § i förordningen om all¬
män flottled den 30 december 1880.»
Föredraganden hemställde härefter, att öfver berörda båda förslag,
lydande på sätt bilagor vid detta protokoll utvisa, lagrådets yttrande måtte
för det ändamål 87 § regeringsformen omförmäler infordras genom ut¬
drag af protokollet.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Makt Konungen i nåder lämna
bifall.
Ur protokollet:
Israel Myrberg.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.
11
Bilaga.
»Betänkande angående ordnandet af flottningen i gräns-
älfvarna Torneå och Muonio.
Allmän utredning.
Gränsälfven benämnes Köngämä älf i sitt öfre lopp från sjön Kilpisjärvi Historik och
ned till omkring 12 km. ofvan Karesuando kyrka, där från finsk sida bi- &es*r’/nm0
floden Lättasjoki och från svensk biflödet Ainaliälf upptagas, därifrån
Muonio älf ned till Lappea, hvarest från svensk sida Torne älf infaller i
gränsälfven, samt därifrån till hafvet Torne älf.
Sedan lång tid tillbaka hafva gränsälfvarna användts såsom flottleder
för sågtimmer och tjära samt i nedre loppet äfven för sågadt virke från
invid eller i närheten däraf belägna, numera utan nämnvärd betydelse va¬
rande, såginrättningar, af hvilka de största voro Svansteins såg på svenska
sidan och Kristinebergs såg vid Tenkeliö älf på finska sidan. Särskilda
bestämmelser rörande flottningens bedrifvande i gränsälfvarna hafva icke
varit gällande, förutom hvad därom föreskrifves i kungörelser, utfärdade
dels af Konungens Befallningshafvande i Norrbottens län den 12 april 1864,
dels af Guvernören öfver Uleåborgs län den 22 april samma år, i hvilka,
med hänsyn till 5 art. i 1810 års gränsregleringstraktat rörande skydd
för fisket, vid visst vite förbjöds därförut använda transportsätt att låta
skogseffekter utan att vara sammanbundna i flottar löst framflyta med
strömmen. Visserligen har, hvad Sverige beträffar, den 30 december 1893,
utfärdats »lag angående flottning af skogsalster i gränsfloderna mellan
Konungariket Sverige och Storfurstendömet Finland», hvilken lag skulle
träda i kraft från den dag Konungen komine att bestämma, men har på
förekommen anledning sådan dag icke bestämts. Äfven i denna lag var
grundprincipen, att lös flottning af skogsalster icke annat än i vissa undan¬
tagsfall finge ske i gränsälfvarna. Förslag till förenämnda lag uppgjordes
år 1884 af en kommitté af svenska och finska män, tillsatt af gränslän¬
dernas respektive regeringar, hvilken kommitté hade att »efter anställande
af undersökningar utarbeta förslag ej mindre till nya för Finland och
Sverige * gällande bestämmelser rörande flottning af skogsalster i Torne och
12
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.
den del af Muonio älf, som utgör gräns mellan Finland och Sverige, än
äfven till öfverenskommelse angående verkställande i berörda vattendrag
af rensningar och byggnader till flottningens underlättande».
Flottning i gränsälfvarna bedrifves numera i afsevärdt större ut¬
sträckning än under den tid förenämnda kommitterade efter undersökning
utarbetade sitt förslag till flottningsstadga och torde, under förutsättning
af rationellt flottningssystems införande, hvarigenom de, i jämförelse med
förhållandena i andra likartade vattendrag, särdeles höga flottningskost-
naderna i de begge gränsälfvarna kunde nedbringas, virkestillförseln komma
att framdeles än mera ökas. •
Flottning af till husbehof ej afsedt sågtimmer eller därmed jämför¬
ligt virke har icke annat än i enstaka undantagsfall ägt rum i Muonioälf
ofvan Jerisjokis inflöde, omkring en kilometer ofvanför Muonioniska kyrka
på finska sidan, och torde, med hänsyn till den jämförelsevis ringa skogs-
tillgången därofvan, äfven för framtiden flottning endast i mindre omfatt¬
ning vara att därstädes emotse. Gränsälfvens längd till hafvet från Jeris¬
jokis inflöde uppgår till omkring 290 km.
I sitt lopp ned till föreningen med Torne älf vid Lappea bildar
Muonio älf ett flertal större och mindre forsar, af hvilka Muonioforsarna
äro de största; dessa äro för närvarande svårtrafikabla såväl med båt som
med fasta virkesflottar, hvaremot lös flottning däri försiggår utan afsevärda
svårigheter. Bland öfriga forsar ofvan samraanflödet med Torne älf märkas
Kangoskoski, Areankoski och Lappeaforsarna, samtliga ej nämnvärdt hin¬
derliga för vare sig lösflottning eller flottning i fasta flottar. Ifrågavarande
del af Muonio älf, omkring 120 km. lång, begränsas i regel af höga, till
större del skogbeväxta stränder och framflyter med stor hastighet, erbju¬
dande anmärkningsvärdt god trafikled för skogsalsters framförande. Endast
en sträcka af betydenhet med låga och odlade eller gräsbevuxna stränder,
hvilka kunna utsättas för skador af löst flytande virke, finnes i denna del
af vattendraget, nämligen å finska sidan vid Kolari.
Ej heller öfre delen af Torne älf ned till finska Pello, omkring 50
km., erbjuder från flottningssynpunkt afsevärda svårigheter, då värdefullare,
låga ängs- eller odlingsmarker i regel icke finnes och då strömdraget är
godt. Härifrån ner emot Mariosuando, omkring 40 km., är älfven delvis
god som flottled, delvis bredare med lugnt, föga strömrikt vatten samt
begränsad af lägre, gräsbärande stränder.
Älfvens nedre del från förenämnda Mariosuando till hafvet, omkring
80 km., går till öfvervägande del mellan låga, bördiga stränder, hvilka vid
högflod delvis sättas under vatten. Älffåran är betydligt bred, ända till
2 å 3 km., och omsluter flerstädes ett stort antal större och mindre, rikt
13
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.
gräsbärande och värdefulla holmar. De stora, sjöliknande »selen» eller
lugnvattnen äro afbrutna af kraftiga, lör båtfart och i viss grad äfven för
flottning hinderliga forsar, bland hvilka, förutom förut nämnda Lappea,-
forsarna vid de begge hufvudälfvarnas sammanflöde, märkas Valkeakoski,
Kattilakoski, Matkakoski samt Jylhäkoski vid Kukkola; de tre sistnämnda
äro för flottningen, synnerligast i fasta flottar, afsevårdt hinderliga..
Af ålder hafva gränsälfvarna sommartid användts såsom befolkningens
så o-odt som enda kommunikationsled, i det att samfärdseln skett båtledes,
uppför älfven medelst båtarnas stak ning längs efter stränderna, nerför
älfven medelst rodd, då båten i regel styrts midt i strömfåran. I den
mån odlingen gått fram och vägar byggts efter stränderna, har älfvarnas
stora betydelse såsom trafikled alltmer aftagit, oaktadt de dock ännu äro
på vissa sträckor, synnerligast i deras öfre lopp, såsom kommunikations¬
leder af särdeles vikt. På finska sidan finnes numera landsväg upp¬
efter hela älfven till Palojoensuu, omkring 50 km. ofvan Muonioniska
kyrka, och på svenska sidan till Areanvara. Vägarna följa dock icke alltid
i närheten af älfven, utan gå sträckvis afsevärdt långt därifrån såsom på
finska sidan mellan Pello och Kolari samt delvis mellan Akäsjoki och
Muonioniska, äfvensom på svenska sidan mellan Kengis och Areanvara.
På dessa delar är älfven fortfarande de efter stränderna boendes enda sam-
färdsväg. Af betydelse är sålunda, att, synnerligast dels å dessa senast
angifna sträckor, dels å älfven ofvan de orter, där landsvägarna sluta, sam¬
färdseln båtledes ej genom flottningsåtgöranden förhindras. _
Angående fisket, som i afsevärd omfattning bedrifves i gränsälfvarna,
synnerligast i Torneälfvens nedre del, hänvisas till särskild härefter intagen
utredning, afgifven af Svenska representanten för fisket, kommissionsleda
moten Fil. Doktor Trybom. , ...
Det flottgods, som nedlägges i vattendraget, frainköres endast till
mindre del direkt till hufvudälfven, då större delen tillföres flottleden ge¬
nom tillsläppning från biflödena, af hvilka ett flertal, delvis af afsevärd
längd och betydligt timmerförande, äro flottbargjorda. _
De mest betydande biflottlederna äro från svensk sida Merasjoki,
Parkajoki, Ylinen och Alainen—Kihlangijoki, Kaunisjoki, Torne älf, Tupo-
joki, Pentäsjoki, Kuitasjoki eller Svansteins flottled, Juovojoki och Puosti-
joki samt från finsk sida Utkujoki, Jerisjoki, Särki- eller Kangosjoki, Paka-
joki, Äkäsjoki, Niesajoki, Yllisjoki, Naamijoki och Tenkeliöälf.
Såsom förut nämnts framföres flottgodset i s. k. fasta flottar uti hela Flottning ms
oränsälfven utom i Muonioforsarna, i hvilka flottning af fasta flottar icke
utan särskild svårighet kan äga rum, i följd hvaraf virket här med veder¬
börligt tillstånd släppes fritt och hopsamlas i särskilda msamlingsbommar
14
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.
IHndrJr('Vli'r de.t saramanbindes till flottar. Det virke, som afverka^
till biflödena, flottas i dessa löst till mynningarna, där det mottages i an¬
ordnade timmermagasin och flottlägges för vidare transport på gräns-
altven.
Vid flottläggningen förfares på följande sätt:
Omkring 100—125 stockar sammanbindas med vidjor och tvärslå*?
åt smalare, oftast björkstammar, »kaski» och »ranka», till en s. k. »laska»
hvarefter fyra sådana på liknande sätt hopfogas till en större 15 å, 20
meter bred och 70 å 75 meter lång flotte, »kuta» eller »telki». »Lautan»
framflyter med strömmen och styres med på, särskildt därtill tillredda,
stubbar fastsätta långa åror, groft tillyxade af smärre träd. Ofvan större
forsar såsom Vuoendo och Matkakoski samt Jylhäkoski, söndertages flotten
och hvarje »laska» nedföres för sig genom forsen, hvarvid särskildt, med
ifrågavarande fors förtroget hjälpmanskap anlitas. Under det att den van¬
iga besättningen på en »kuta» utgöres af fyra man, användes sålunda vid
hvarje »laskus» nedförande genom de större forsarna 6 ä 8 man, af hvilka
hjälpmanskåpet, efter det flotten nedkommit genom forsen, återvänder till
ess början för nedförande af nästa »lasku». Sedan samtliga »laska» pas¬
serat forsen, sammanfästas de åter till en större flotte och färden fort-
sättes till nästa fors. Ofvanför dessa större forsar, utför hvilka flottarna
endast i skilda delar kunna nedföras, ligger tidtals ansenlig mängd
flottar under väntan på hjälp för deras nedförande. Härstädes, äfvenså
nedanför^ forsarna, där de skilda flottdelarna åter sammanföras till större
flottar, åstadkommes genom tramp, ofta under större delen af sommaren
atsevärd skadegörelse på de gräsbevuxna stränderna.
Till hvarje större flottes, »kuta», hopbindande beräknas åtgå om¬
kring.
250 »ranka» eller »kaski» med ett anskaffningspris af 7 öre pr st
4,000 vidjor » > » , 1 » » »’
ar°r . > » » »1 kr. » »
lo årställningar af rötter » » » » Q: so » »
Arbetskostnaden för hopbindning in. in. beräknas till omkring .
17
40
16
8
50
kr.
j>
kostnaden för timrets anbringande i en »kuta» uppgår sålunda till omkring
141 kronor (181: 96 fm.), motsvarande, då »lautan» innehåller omkring 450
stockar, eu _ kostnad per stock af omkring 30 öre (42 penni). Förutom
ersättning till de fyra flottkarlarna för flottens förande till hafvet, till¬
kommer dessutom extra kostnad, dels för aflöning af erforderligt hjälp¬
manskap i de större forsarna, dels för anskaffande af ytterligare »ranka»
och vidjor till nödiga reparationer och till de skilda »lasku’s» hopfogande,
Kungl. Maj:ls nåd. proposition Nr 100.
15
sedan de nedkommit genom förr omnämnda större forsar. Flottnings-
metoden blir särdeles dyrbar ej blott i anledning af sammanbindnings-
kostnaderna utan äfven på grund däraf att nedtransporterandet till kusten
oftast drar afsevärd tid, då på de stora lugnvattnen i älfvens nedre delar
äfven den obetydligaste motvind fördröjer flottarnas fortkomst dagar och
veckor; årorna användas nämligen icke för flottarnas framdrifvande, endast
för deras styrande.
Då en lång stock är lättare att sammanbinda i flotten än motsva¬
rande längd fördelad i två stockar, hugges virket i allmänhet i en längd,
så långt trädets timmerdugliga stam medgifver. I följd häraf inverkar
flottningsmetoden menligt på virkets framkomlighet i biflödena, enär de
långa timmerlängderna fördröja och fördyra flottningen däri samt öka
kostnaderna för vattendragens reglering, då under nu rådande förhållanden
däri erfordras starkare och vidlyftigare byggnader, större spardammar m. in.
i jämförelse med hvad skulle kräfvas, om timret apterades i lämpligare
sågstockslängder. Flottningsarbetet i biflödena fördröjes äfvenledes betyd¬
ligt, på grund af att virket ej direkt, såsom i andra flottleder är bruk¬
ligt, kan utsläppas i hufvudälfven, utan utsläppningen måste ske successivt,
allt eftersom flottbindningen inedhinnes vid utloppet. Under det att så¬
lunda flottningen i en del biflöden för närvarande kräfver eu tid af om¬
kring ett par månader, skulle samma flottgodsmängd vid lösflottningsför-
farande kunna utflottas på lika många veckor.
Flottgodsets framförande i fasta flottar på nu brukligt sätt förorsakar
afsevärdt ödslande af ung skog, i det att till vidjor,0tvärslanor och åror
årligen åtgå stora mängder buskar och ungträd. Ärliga åtgången vid
framflottning af 350,000 timmer kan beräkna utgöra
omkring 3,200,000 vidjor af björk och granbuskar,
» 170,000 6 k 8 meter långa slanor af björk- (och barr¬
skogs-) u ngträd,
» 13,000 årämnen, af friska tall- och gran-ungträd.
Flottningsomkostnaderna per stock från nedan angifna ställen till
hafvet hafva i medeltal under senare år enligt uppgift uppgått till
från Kätkesuando c:a 25 km. ofvan Muonioforsarna . . 1,40 kr. — 1,94 fm.
» Muonionalusta...............1,25 » — 1,74 >
» trakten af Kihlangi.............l,io » — 1,53 »
> Lappea (Torne och Muonio älfvars sammanflöde) . 0,90 » — 1,25 »
» Matarengi (Tenkeliö älfs mynning).......0,67 > — 0,93 »
Tillverkningen af tjära har i orten på senare tider afsevärdt minskats,
hvadan flottning häraf numera endast sker i mindre omfattning. Tjär-
16 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.
tunnorna flottas i fasta flottar ofta med ända till 400 a 600 tunnor i
hvarje.
Timmerflottningen pågår i gränsälfvarna hela sommaren från isloss¬
ningen till sent på hösten, hvarvid den dock utföres billigast och med
minsta svårighet under högvattentiden. Flottningsmanskapet utgöres dels
af ortens befolkning dels och hufvudsakligast af lösa arbetare från be^ge
länderna.
Enligt uppgift har i gränsälfvarna framförts följande antal stockar
under år 1904 .............. 325,540
» » 1905 .............. 274,094
» » 1906 .............. 324,083
» » 1907 .............. 393,280
» » 1908 .............. 305,955,
utgörande i medeltal årligen 324,590 timmer af i allmänhet större läng¬
der. Sedan under senare år flera biflöden flottbargjorts, lär framdeles
kunna emotses ökad tillsläppning, hvilken än mer torde komma att afse-
värdt ökas, under förutsättning att flottningskostnaderna genom rationellt
ordnande af flottled och flottning minskas. Med hänsyn till för närvarande
utgående höga flottningskostnader kunna endast i undantagsfall träd, som
ej lämna större utbyte än ett timmer af 20 engelska fots längd och 7
engelska tums toppdiameter, ekonomiskt tillgodogöras ens så långt ner i
vattendraget som från skogstrakter i närheten af gränsälfven vid Lappea.
Flottnings- Gränsälfvarnas totala vattenområde omfattar enligt tillgängliga upp-
°vii-kestill- gifter omkring 30,320 kvadratkilometer, hvaraf öster om riksgränsen 13,870
gång. och väster därom 16,450 kv.-km.; i dessa silfror ingå dock icke Torne
flodområde tillhörande marker inom Sverige ofvan Junosuando, där älfven
delar sig och genom Tärendö älf afbördar en stor del af sitt vatten till
Kalix älf. Med frånräknande af de skogsfattiga områdena inom Enontekis
socknar i bägge länderna samt Juckasjärvi socken i Sverige beräknas nedre
landet upptaga inom Finland 852,000 och inom Sverige 757,000 har, af
hvilka områden respektive 430,000 och 333,000 har torde utgöras af pro¬
duktiv ' skogsmark. Statsskogarnas areal skogsproduktiv mark angifves i
Finland till 330,200 har och i Sverige till 137,100 har.
Kommissionen har sökt införskaffa kunskap om den årliga afkast¬
ning, skogarna kunna anses lämna. Uppgift om skogarnas virkesinnehåll
och deras produktionsförmåga har dock i dessa nordliga bygder endast
närmelsevis kunnat lämnas, synnerligast rörande enskildes skogar.
Från vederbörande skogsstatstjänstemän har inhämtats nedanstående
approximativa uppgifter afseende den årliga skogsafkastning, som åtmin-
17
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.
stone under närmaste 20 år lärer vara att såsom flottgods emotse i gräns-
älfvarna, under förutsättning att flottningsomkostnaderna genom rationellt
utnyttjande af flottleden nedbringas så, att äfven mindre virkessortimenter
ekonomiskt kunna tillvaratagas. Rörande svenska skogarna, hvilka till
öfvervägande del innehafvas af enskilda och i anledning däraf äro afse-
värdt mindre timmerförande än de finska, har lämnats uppgift ej blott å
beräknad sågtimmermängd utan äfven å den virkesmassa, som anses kunna
tillgodogöras såsom pappersmasseved eller dylikt, dels af toppändar dels
af ”mindre träd, hvilka från god skogsskötsels synpunkt höra komma till
afverkning. Utredning rörande detta senare slag af virke har icke er¬
hållits från finsk sida, i anledning hvaraf angifva virkeskvantiteter från
finska skogarna endast afse sågtimmer. För virkets sammanförande har
det reducerats till enheter om 10 engelska kubikfot i hvarje. Med hänsyn
dels till vattenhastigheten och andra på flottningen inverkande förhållan¬
den, dels till förekomsten af fiskeverk och ängsmarker har kommissionen
vid utredning rörande kostnaderna för flottledens anordnande och för flott—
ningens bedrifvande funnit lämpligt indela flottleden i tre omiåden och
angifves i följande tabell den virkesmängd, som beräknas att såsom årligt
medeltal under nämnda 20 ar komma att tillföras hvart och ett af de tre
Rottledsområdena.
Approximativt antal enheter.
Från Från Simma
Finland. Sverige. enheter.
Öfre området, gränsälfven ofvan Muonio och
Torne älfvars sammanflöde vid Lappea . . 141,000 110,000 251,000
Mellersta området, från och med Svenska
Torneälfs inflöde till lugnvattnet vid Mario-
saari....... ........ 136,000 100,000 236,000
Nedre området, från och med sagda lugnvatten
till hafvet......... . . . . . 203,000 38,000 241,000
Summa 480,000 248,000 728,000
Å med ortsbefolkningen å ömse sidor gränsälfvarna samt med andra
intresserade för flottningens ordnande utlysta sammanträden, af kommis¬
sionen under sommaren 1909 anordnade på olika platser efter älfvarna,
anhölls, att de närvarande ville uttala sig ej mindre rörande flottningen
såsom den hittills bedrifvits i gränsälfvarna, än äfven rörande de fördelar
eller olägenheter för strand-, vatten-, fiskeverks- och skogsägare m. fl.,
som vore att förvänta af ett i så afseende ändradt flottningssätt, att
virket skulle kunna få framflottas löst utan att sammanläggas i flottar.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 75 käft. (Nr 100.) 3
Uttalanden
från orts¬
befolknin¬
gen.
18
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.
o
A sammanträdena inhämtades i hufvudsak följande:
Såsom skäl mot förslag om tillåtelse till lösflottnincj anfördes:
Befolkningen befarade, att genom ändring i hittills brukliga flott-
ningsmetod i så afseende, att de i gränsälfvarna flottande skulle till¬
erkännas rätt att låta flottgodset löst framflyta, afsevärdt hinder skulle
uppstå vid älfvarnas befarande med båt såsom af ålder varit brukligt;
synnerligast framhölls denna farhåga utaf befolkningen boende efter älf-
vens öfre delar, där, i brist på landsvägar efter älfstränderna, hufvudsak-
liga samfärdsvägen fortfarande utgöres af vattendraget, såsom å svenska
sidan ofvan Lappea vid Torne och Muonio älfvars sammanflöde samt å finska
sidan å vissa sträckor ofvan Pello, såsom mellan denna by och upp emot
Kolari och delvis mellan Äkäsjoki och Muonioniska. Man tänkte sig, att
utlagda ledboramar efter stränderna skulle utgöra hinder såväl för vanliga
färdsättet längs stränderna med roddbåtarnas stakande upp efter älfven,
som ock för båttrafiken tvärs öfver vattendraget. Äfven Törne stadsbor
hyste betänkligheter mot lösflottningen med hänsyn till den lifliga förbin¬
delsen mellan staden och östra fastlandet, förmedlad dels med ångfärja
dels med vanliga färjor och roddbåtar.
Vidare framhölls, att skadegörelse i stol- utsträckning kunde vara
att emotse saväl å låga ängsmarker som ock å de i älfven utbyggda fiske¬
verken, hvilka man ej ville tro skulle kunna skyddas mot löst kring¬
flytande stockar, och då det upplystes, att virket på de stora lugnvattnen
i Torneälfvens nedre del antagligen komme att framföras i ringbommar,
befarades, att ringbommarna skulle kunna gä sönder i storm eller mot¬
vind och flottgodset skingras samt förorsaka skada såväl i ena som andra
afseende!.
Under det att flottgodset vid framförande i fasta flottar icke barka¬
des, ansågo eu del strandägare, att det vid lösflottning vore nödvändigt
afbarka virket, innan det insläpptes i vattendraget, då i annat fåll barken
i forsar och genom stockarnas stötande mot hvarandra skulle afslitas och
följa med strömmen. Barkaflållet komme därvid att dels vid högvatten
föras upp på låga gräsmarker och vid vattnets fallande till skada för gräs¬
växten bli kvarliggande därå, dels i lugnvattnen nedom forsarna sjunka till
älfvens botten såväl förorsakande uppgrundningar som ock blifva till men
för fiskeynglets utveckling, samt dels, flytande med strömmen, fastna på
utbyggda fiskeverk och således vid fiskets utöfvande blifva till hinder och
förorsaka kostnader.
Slutligen ville de, som önskade fasthålla vid nuvarande system, hafva
uttryckt, att flottning i lösa block skulle bli dyrare än i fasta flottar, enär
de ansåge, dels att. timret gifvetvis skulle draga längre tid att för sig
19
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.
själft framflyta, — då det här och hvar fastnade efter stränderna och där
blefve kvarliggande kortare eller längre tid —, än om det i flottar styrdes
midt efter älfven, dels att bomledningar och andra behöfliga flottledsbygg-
nader skulle betinga särdeles höga kostnader, hvilka genom vissa afgifter
för hvarje stock skulle amorteras.
För ändring i nuvarande sätt för flottning ens bedrifvande anfördes:
att befarad svårighet vid trafikens uppehållande i ledens öfre delar
icke kunde tillmätas afgörande betydelse, då lösflottningen i de delar af
vattendraget, hvarest största behofvet af roddtrafik längs efter älfven före-
funnes, torde kunna vara afslutad redan 2 å 3 veckor efter islossningen;
att ersättning för skadegörelse och intrång lättare skulle kunna er¬
hållas vid lösflottning, under förutsättning att flottningen utfördes genom
en flottmogsförening, hvilken, i likhet med hvad i allmänhet vore fallet i
såväl svenska som finska flottleder, ansvarade för all genom flottningens
förvållande förorsakad skada eller kostnad; sådan ersättning vore under
nuvarande förhållande svår att utfå, då hvarje virkesägare flottade för sig
och då det vore svårt leda i bevis, hvilken^ flottgods åstadkommit viss
skada, iföljd hvaraf de skilda virkesägarna gärna sökte undandraga sig
förpliktelser i detta afseende;
att skogsägare inom gränsälfvarnas vattenområde, såväl respektive
statsmakter som enskilde hemmansägare, genom lösflottningsförfarande,
hvilket antogs skulle kunna i afsevärd grad nedbringa flottningsomkost-
naderna, komme att tillföras betydlig vinst i ökade skogsvärden, enär
flottningskostnaderna alltid i sista hand betalades af skogsägarna, vare
sig virket försåldes å rot eller framkördes till vattendraget och där för¬
såldes ;
att äfvenledes skogshushållningen komme att betydligt utvecklas, då
genom minskade flottningsomkostnader dels virke af smärre eller kvalita¬
tivt sämre träd, hvilka med hänsyn till fordringarna för en god skogsskötsel
borde afverkas, men på grund af nuvarande höga omkostnader vore värde¬
lösa, skulle kunna ekonomiskt tillgodogöras, hvarigenom ej enbart skogs¬
ägarna, utan, förutom det allmänna, äfvenledes ortsbefolkningen i ölrigt
tillfördes gagn på grund af ökade tillfällen till arbetsförtjänst. I detta
sammanhang påpekades ock den stora skadegörelse å och det betydliga
ödslandet med ungskog, som vore en följd af virkets sammanbindande i
fasta flottar, därvid årligen flera hundra tusen småträd förbrukades såsom
bindningsmateriel;
att, i motsats mot hvad från motståndarna till lösflottning framhållits,
mindre arbetsmanskap ansåges komma att erfordras än under nuvarande
20
Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.
förhållanden, hvadan jordbrukets behof af arbetskrafter bättre skulle till¬
godoses, hvarjämte det af flera personer framhölls, att, då för närvarande
flottningsmanskapet på grund af motvind m. fl. orsaker, veckotals måste
förblifva overksamt, sådant förhållande vore för detsamma demoralise¬
rande ;
samt att barken icke torde i afsevärd mängd affalla från flottgodset
under förutsättning, att virket icke kvarlåge i flottleden längre än under
första sommaren efter dess afverkning, hvarjämte, om barkaffall föror¬
sakade skada å ängar eller hinder vid fiskets utöfvande, sådan skada och
dylikt intrång borde kunna värderas och de, som åsamkats förlust, därför
erhålla ersättning.
Allmänna motiver.
De mest vägande skälen emot bibehållande af nuvarande flottnings-
raetod i gränsälfvarna äro af ekonomisk art. Dels äro omkostnaderna för
flottningens bedrifvande för närvarande så höga, att i stort sedt ej annat
än jämförelsevis groft och mera värdefullt virke kan tillgodogöras från
flodområdets skogar, dels pågår flottningen hela sommaren och hösten ända
till älfvens isbildning, i följd hvaraf det flottade i allmänhet ej kommer
sågverk eller andra industriverk tillhanda förrän, i jämförelse med virke
från andra flottleder, så sent på året, att större ränteförluster uppstå, dels
slutligen kunna strand- och andra rättsägare efter vattendraget endast med
stor svårighet utbekomma dem skäligen tillkommande ersättningar för
genom flottningens förvållande åsamkad skada. Kommissionen anser, att
därest genom ändrad metod för flottningens bedrifvande dessa olägenheter
afsevärdt kunde minskas, utan att därvid åsidosattes strand- och andra
rättsägares efter vattendraget rättmätiga och skäliga anspråk på skydd mot
skada å egendom och lofligt näringsfång eller mot afsevärdt hinder i sam¬
färdseln, vore sådan ändring såväl för dessa nordliga bygders invånare
som för de bägge angränsande statsmakterna, med hänsyn till inom flod¬
området liggande statsskogar, af stor betydelse.
Kommitterade hafva under företagna resor längs vattendraget kommit
till insikt om, att gränsälfvarna med hänsyn till djup och lämplig ström¬
styrka äro särdeles väl ägnade att regleras för virkesflottning i lösa block,
äfvenså att af sevärda hinder för sådan anordning icke förefinnas. Innan
kommittén öfvergår till utredning rörande approximativ kostnad för flott¬
ledens anordnande och beräkning af samtliga flottningskostnader under
förutsättning af lösflottnings bedrifvande, vill kommittén dels upptaga till
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.
21
bemötande de mera betydelsefulla invändningarna mot nu föreslagna flott-
ningsmetod, dels påvisa fördelarna af ifrågasatta ändring.
Strandägarna invände emot ifrågasatt lösflottning, att det fritt fram¬
flytande virket skulle åstadkomma väsentlig skadegörelse på efter strän¬
derna varande låga ängsmarker, såväl i älfvens nedre lopp som ock å vissa
sträckor i dess öfre delar. Häremot torde erinras att, såsom kommitterade
tänkt sig ledens och flottningens anordnande — angifvet i särskilt förslag
här framdeles — dels de låga gräsbevuxna strandmarkerna, där de icke
äro af alltför stor utsträckning, skulle komma att skyddas medelst an¬
bringande af såväl fasta som tillfälliga ledbommar, dels att, där ängs¬
markerna äro vidsträcktare och där kostnaderna för skyddsbommar följ¬
aktligen torde blifva alltför afsevärda, såsom å det stora lugnvattnet från
Mariosaari till Yuendokoski, å Karungiträsket in. fl. ställen, virket vore
afsedt att framföras inom ringbommar. Det torde emellertid icke kunna
undvikas att äfven med föreslagna skydds- och flottningsanordningar skador,
om ock i mindre omfattning, komme att här och hvar åstadkommas på
gräsbevuxna stränder. Rörande vattendragets öfre delar torde de dock
icke kunna blifva nämnvärda, i anseende till att flottningen häri i vanliga
fall bör kunna vara afslutad redan i midten af juni månad och med all
säkerhet före midsommar, således innan gräsväxten för året i betydligare
mån kommit i gång, under det att för närvarande äfven i dessa öfre om¬
råden flottning pågår i det närmaste hela sommaren. I flottledens nedre
distrikt torde flottningen komma att pågå äfven sedan gräset utväxt, men
dock icke så länge som för närvarande, hvarjämte med förslaget därom,
att flottningen skulle bedrifvas af en för all skadegörelse ansvarig flott-
ningsförening, garanti lämnades för att eventuellt åstadkomna skador er¬
sattes. Flottningens öfvertagande af en flottningsförening skulle erbjuda
strand- och andra rättsägare afsevärda fördelar framför hittills använda
förfaringssätt. De svårigheter, som efter ortsbefolkningens uppgifter före-
funnits för utfående af skälig ersättning för liden skada, hafva utan tvifvel
varit beroende därå, att hvarje virkesägare låtit framflotta sitt virke skildt
från annat. Det har under sådana förhållanden visat sig svårt afgöra och
styrka, hvilkens virke åstadkommit skadegörelse på viss mark och, då sär¬
skilda bestämmelser i detta afseende icke förefunnits, hafva vederbörande
virkesägare oftast sökt undandraga sig utgifvandet af skäligt skadestånd.
Då enligt nu föreliggande förslag all flottning skulle ske genom flott-
ningsförenings försorg blefve denna ensamt ansvarig för den skadegörelse,
som genom flottningen förorsakades å såväl stränder som fiskeverk eller
dylikt.
Strand¬
skador.
22
Kung!. Maj:U nåd. proposition Nr 100.
Flottnings- Flottningskostnadernas sänkning till de belopp, som genom utred-
denias^särik- ningen synas vara möjliga, torde för skogsägarna ej blott efter gränsälfven
ning med utan inom hela flodområdet blifva af utomordentlig betydelse. Då nu-
^»kogshus-1 varande kostnader ensamt i hufvudvattendraget stiga till de höga belopp
hållningen, för hvarje flottgods, hvarom förr redogjorts, och då hufvudmassan af till-
fördt virke icke blott flottbehandlas i gränsälfvarna utan äfven i bivattnen,
till hvilka virket efter afverkning framföres å kortare eller längre vägar,
kan från en större del af skogarna endast tillvaratagas groft och värde¬
fullt virke. Skogsägarna sälja virket i nu ifrågavarande bygder till såg-
verksägare eller trävaruhandlare antingen afverkadt och framkördt till när¬
maste flottled eller å rot stående, då köparna själfva få ombestyra och be¬
kosta afverkningen. Vare sig ena eller andra försäljningssättet användes,
beräknas priset efter afdrag af samtliga påräknade omkostnader för virkets
framflottning till hafvet och respektive sågverk. Flottningskostnaden, som
visserligen direkt utbetalas af köparen, bestrides dock i hufvudsak indirekt
af skogsägaren genom minskadt försäljningspris. Inom flodområdet besitta
trävarubolag, — i motsats till inom andra nordliga flodområden — endast
ett fåtal fastigheter, iföljd hvaraf den förlust, som på grund af de ona¬
turligt höga flottningsomkostnaderna åsamkas skogsägarna, i första hand
drabbar de bägge statsmakterna, såsom innehafvande de största och ojäm¬
förligt värdefullaste skogarna, och i andra hand enskilda hemmans¬
ägare.
Allt mer har man kommit till insikt om, att god skogsskötsel och
skogshushållning icke kan äga rum, där förhållandena icke möjliggöra till¬
varatagande af mindre och klenare virke. Detta försiggår bäst, där orts¬
befolkningens husbehof är af den omfattning, att det kan tillgodogöra sig
sådant mindre virke. Där så icke kan ske, söker man, där transportför¬
hållandena så tillåta, afsättning för det mindre virket ej blott genom dess
utnyttjande till smärre sågtimmer utan äfven såsom virke till pappers-
massefabrikation, till mindre sparrar och propstimmer, till kolved in. m.
Ett uttag från skogarna af endast gröfre virke genom s. k. timmergallring
förorsakar vanvård och förhindrar skogens föryngring och återväxt, hvar¬
jämte därigenom afsevärda virkesmängder förfaras såväl i anseende till att
ända till 25 å 30 % utaf afverkade träds virkesmassa måste kvarlämnas, som
ock med hänsyn till att betydliga mängder mindre träd, hvilkas utveck¬
ling hämmats eller hvilka af ena eller andra orsaken skadats, torka och
dö utan att kunna tillgodogöras. Då i nu ifrågavarande glest befolkade
skogstrakter endast en mycket obetydlig del utaf affalls- eller gallrings-
virket åtgår för husbehofsändamål, har man för upphjälpande af skogs¬
hushållningen att söka vinna afsättning för klent virke till träförbrukande
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.
23
industrier och erfordras härför att kostnaden för virkets transport och
särskilt flottningen nedbringas.
Det har af befolkningen efter gränsälfvarna, synnerligast i de öfre Samfärd-
delarna, uttryckts farhågor för att genom tillåtelse till lösflottning hinder *e,n'
skulle uppstå i den roddsamfärdsel, som af ålder varit bruklig efter vatten¬
dragen. I allmänna bcskrifningen har omnämnts, att så godt som all sam¬
färdsel förr skedde båtledes efter älfven, äfvensom att båttrafiken numera
äger mindre betydelse, då landsvägar i rätt stor utsträckning äro byggda
å ömse sidor älfvarna. Det har äfven meddelats, att vägarna dock icke
alltid gå i närheten af vattendraget samt att på svenska sidan ej väg finnes
längre än till Areanvara. Å dessa utan väg efter vattendraget varande
sträckor är befolkningen sommartid hufvudsakligast hänvisad till älfven
såsom trafikled. Det hinder, som i trafikhänseende uppställts mot en änd¬
ring af flottningsmetoden, kan dock icke anses vara af afgörande betyden¬
het vid erinran därom dels att, såsom förr framhållits, flottningen i de
flesta fall torde vara afslutad i de delar, hvarom nu hufvudsakligast är
fråga, redan före midsommar, dels att föreskrift anses böra lämnas därom,
att vid skydds- och ledbommars utläggande de flottande skola vara skyl¬
diga tillse, såväl att tillräckligt bredt vatten förefinnes mellan land och
ledbom, att båtfart däremellan kan ske, som ock att i bomledningarna an¬
bringas nödiga roddöppningar till förekommande af hinder för samfärdseln
tvärs öfver vattendraget. Nämnvärda klagomål i nu ifrågavarande afseende
hafva icke försports från befolkningen efter andra vattendrag inom Sverige
och Finland, där väg- och trafikförhållandena varit ungefär likartade. De
invändningar, som äfvenledes i trafikhänseende gjorts af Torne stadsbor,
under påpekande att färjeförbindelsen med staden och östra fastlandet
skulle under förutsättning af lösflottning lida afbräck, hafva i nu förelig¬
gande förslag beaktats, i det att förslaget afser anordnande af samlings-
magasin och sorteringsplats i älfven ofvan staden, i följd hvaraf virket
kommer att i ringbommar, hoplagdt i korsflottar eller på annat ändamåls¬
enligt sätt föras förbi densamma.
Under sammanträdena med ortsbefolkningen påyrkades, synnerligast Flottnings-
i nedre orterna, att flottningen, under förutsättning af lösflottning, måtte
blifva förbjuden under viss tid af högsommaren. Såsom skäl för detta
yrkande anfördes dels att under sådant förhållande lågländta ängar icke
skulle utsättas för skadegörelse under den tid gräset är i sin bästa växt,
dels ock att genom ifrågasatt uppehåll arbetskraft under den bråda bärg-
ningstiden skulle blifva tillgänglig för landtbrukets behof. Tiden ifråga
föreslogs olika, än tänkte man sig att flottningen borde inställas redan den
25 juni, än någon af de 20 första dagarna i juli för att åter påbörjas den
24
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.
1, 10 eller 15 september. Emot detta yrkande invändes, att flottningen
af flera praktiska skäl ej kunde af brytas samt att det vid lösflottning vore
af största vikt så anordna flottningsarbetet, att flottgodset så hastigt som
möjligt framkomme till kusten. Då islossning och isgång på våren skedde
på afsevärdt olika tider under skilda år, vore det omöjligt att på förhand
bestämma en i allmänhet lämplig tidpunkt för flottningens eventuella in¬
ställande, synnerligast som det vissa år kunde inträffa, att virket från en
del biflöden först i senare delen af juni vore nedflottadt till hufvudälfverx,
hvarvid om flottningens inställande omkring 1 juli vore påbjuden, sådant
virke skulle blifva kvarliggande till höstflottningen och på grund af even¬
tuell vattenbrist kanske till afsevärd del ej framkomme till kusten förrän
året därpå. Det anmärktes ock af Sveriges representant för fisket, att
flottningen ej borde få pågå under hösten, sedan laxen börjat leka eller
sedan den uppsökt sina lekplatser, hvilka i af kommissionen befarna delar
af Muonio och Torne allvar voro mycket vidsträckta, såväl långt uppe i
den förra som nere i den senare älfven. Laxleken började i vissa bi¬
flöden redan i inidten och i hufvudälfvarna i senare delen af september.
Flottning borde för den skull ej ske under senare hälften af denna månad
och talade denna omständighet emot förslaget om flottningens inställande
under högsommaren för att åter påbörjas i september.
Med hänsyn till hvad under sammanträdena anförts emot ifrågasatta
afbrott i flottningen under högsommaren samt då med visshet torde kunna
förutses, att flottningen, om den ostördt får pågå under för densamma
naturlig tid, skall kunna så bedrifvas, att allt virke är framme vid Torne
alls utlopp före augusti månads utgång, hvaremot stora olägenheter lära
vara att förvänta, om flottningsarbetet inställdes viss tid, har icke ansetts
skäligt föreslå sådan ifrågasatt inskränkning i flottningstiden, så mycket
mindre som sådan till viss tid på försommaren och hösten begränsad
flottningstid icke lär förekomma i något hufvudvattendrag i Sverige och
då t. ex. i närmaste svenska likartade flottled som na ifrågavarande,
nämligen Kalix älf, flottningen i regel är afslutad den 15 augusti. Äfven
det från jordbrukarhåll anförda skäl till ifrågasatt afbrott, nämligen att
landtbruket under uppehållet hade större utsikter till erhållande af arbets¬
kraft, kan icke anses vara af nämnvärd betydelse, synnerligast som flott¬
ningens behof af arbetskraft snarare torde blifva mindre vid lösflottning
än under nuvarande förhållande.
Virkets af- Beträffande det flottade virkets barkning voro ortsbefolkningens
barkning. menjngar mindre delade än i afseende på ett flertal andra frågor; visser¬
ligen gjordes ett och annat yrkande på allmänt genomförd barkning, under¬
del att å andra sidan flera röster höjde sig emot all barkning, men afl-
Knngl. Maj:ts nåd. proposition Nr 10U. 25
männast hemställdes om föreskrift, att allt virke, som i gränsälfvarna
flottades under första sommaren efter dess afverkning, ej skulle behöfva
barkas, under det att däremot barkning borde vara påbjuden för sådant
virke, som icke kunde framfiottas redan första sommaren. Detta senare
virke fällde nämligen under andra sommaren lätt barken, som i så fall
dels skadade strandängarna, dels här och hvar afsattes på älf bottnen,
hvarvid skada å fiskens lekplatser kunde förutsättas. A sammanträdet i
Torneå stad påyrkades, att allt flottgods borde barkas, särskildt af den
orsak, att man på grund af barkaffallet kunde befara uppgrundning i far¬
leden, synnerligast i den jämförelsevis grunda och steniga s. k. Ivorvan
nedom Haparanda stad. Skäl till sådan farhåga synes dock icke förefinnas
bland annat i betraktande af att enligt nu föreliggande förslag flottgodset
skall såsom förr nämnts förbi Torneå stad och därnedom till hafvet fram¬
föras i ringbommar, hoplagdt i korsflottar eller på annat ändamålsenligt
sätt, hvadan större barkaflagring än för närvarande ej torde vara att i nu
ifrågavarande släcka emotse.
Timmer, som framfiottas obarkadt, torde alltid i någon mån genom
nötning mot stenar och mot annat timmer komma att släppa barken,
hvilken naturligen kan vara till men, såväl i anseende till att den vid
högvatten flyter upp på ängar och där vid vattenståndets sänkning af-
lagrar sig samt förorsakar någon skada på gräsväxten, som ock i så af¬
seende att den fastnar mot i älfven utbyggda fiskeverk äfvenså sannolikt
förorsakar skada å fiskens lekplatser. Barkfällningen synes dock i allmän¬
het vara förhållandevis obetydlig vid endast ettårig flottning, d. v. s. där
virket redan under första sommaren efter dess afverkning framkommer till
kusten. Föreskrift, att allt virke, som i gränsälfvarna framfiottas, skall
före dess insläppande i flottleden vara afbarkadt, skulle vålla skogsägarna
afsevärda utgifter, Indika icke stode i rimlig proportion till den obetydliga
skada barkaffall från virke, som framfiottas under första året, kan tänkas
förorsaka. Sker genom barkaffall skador å äng eller hinder i utöfvande
af fisket, torde sådant kunna uppskattas och bör det åligga de flottande
att härför liksom för annan genom flottningens bedrifvande åstadkommen
skada eller förorsakadt intrång lämna skälig ersättning. I hvad mån bark¬
affall genom dess aflagring å älfbottnen inverkar menligt på fiskens be¬
stånd torde vara svårare att afgöra, men då kommitterade i öfverensstäm¬
melse med de yrkanden, som starkast gjorde sig gällande bland orts¬
befolkningen, föreslagit barkningstvång rörande virke, hvars framflottning
icke hinner fullbordas under första sommaren efter dess afverkning, torde
väsentligt men i nu ifrågavarande afseende icke vara att emotse. Nu
föreslagna bestämmelse rörande barkningen öfverensstämmer med de före-
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 15 käft. (År 100.) 4
2(5 Kungl. Maj:t$ nåd. proposition Nr 100.
skrifter, som under senare år med hänsyn till de afsevärda barknings-
kostnaderna tills vidare gifvits för en del nordfinska flottleder. I svenska
flottleder har granvirket alltsedan 1885 i regel flottats obarkadt, hvaremot
furuvirke barkats. Efter företagna utredningar har dock barkningstvånget
rörande sistnämndt slag af virke under senare år lossats, dels på grund
af de med afbarkningen förenade stora kostnaderna och dels, då man
ansett sig hafva funnit, att vid ofullständig afbarkning den i stocken
kvarsittande barken, som i regel utgöres af den för fisket mest skadliga
inre barken, vid flottning mycket lättare affaller än om ingen barkning
ägt rum. Att så barka virket, att äfven den inre barken fullständigt af-
skalades, skulle, i förhållande till gagnet, för de flottande förorsaka alltför
afsevärda kostnader.
Förslag till flottledens ordnande och flottningens bedrifvande.
Såsom i det föregående vid utredning angående flodområdets virkes-
tillgång omnämnts, hafva gränsvattendragen med hänsyn till vattenhastig¬
heten och till förekomsten af fiskeverk och ängsmarker fördelats i tre
olika områden, af hvilka det öfre omfattar Muonioälfven till dennes förening
med Torneälfven vid Lappeaforsen, det mellersta Torneälfven från och med
de båda hufvudälfvarnas förening vid Lappeaforsen till lugnvattnet vid
Mariosaari (Torrakankorva å svenska sidan) och det nedre Torneälfven från
och med sagda lugnvatten vid Mariosaari till hafvet.
Då Muonioälfven från flottningsteknisk synpunkt är ett synnerligen
lämpligt vattendrag och då dess stränder i allmänhet äro sterila och branta
samt fasta fiskebyggnader förekomma i ytterst ringa mängd, skiljer sig det
öfre området ganska väsentligt från de båda följande. I dessa kräfvas
nämligen skyddsanordningar i stor utsträckning till förekommande af skade¬
görelse å vidsträckta och lågländta ängsmarker samt å fasta fiskeverk,
hvarjämte vida lugnvatten, synnerligast i nedre området, betinga särskilda
flottningsmetoder.
För vattendragens flottbargörande och för strändernas och fiskenas
skyddande har kommittén tänkt sig de olika områdena reglerade på ungefär
följande sätt.
Öfre området.
Muonioälfven.
Af detta område har endast delen söder om Jerisjokis å finska sidan
invid Muonioniska inflöde vant föremål för kommitténs undersökning och
Ti
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.
bedömande, enär det ansetts, att flottning norr därom skulle blifva af
ringa omfattning och endast under vissa år ifrågakomma samt dessutom
att de bestämmelser, som komme att föreskrifvas för sträckan söder om
Muonioniska, äfven kunde gälla för den norr därom belägna delen af
vattendraget.
Vid Muonioniska och Muonionalusta böra för flottgodsets ledande
och till skydd för sådana odlade och gräsbevuxna stränder och holmar,
som kunna genom flottningen lida nämnvärd skada, led- och skyddsbommar
utläggas, hvilka böra vara dels fasta, dels tillfälliga d. v. s. hopslås af årets
flottgods, men hvilka i båda fallen böra förses med fästen och stöd af mera
permanent natur.
Från Muonionalusta till älfvens förgrening vid Kolari, å hvilken
sträcka vattendraget är mycket stridt och omgifvet af i allmänhet branta
och steniga stränder samt för flottning synnerligen lämpligt, torde för
flottledens ordnande endast erfordras en och annan ledarm eller kista för
vattnets sammanträngande och timrets styrning, äfvenså här och hvar
någon led- eller styrbom för timrets säkrare gång och till skydd för od¬
lade eller gräsbevuxna stränder samt eventuellt någon obetydlig sprängning
i forsarna.
Vid Kolari tänkes flottleden förlagd i den högra (västra) grenen,
dels emedan denna gren är kortare än den vänstra och dels emedan all¬
männa landsvägen frän Kolari norrut på två skilda ställen med anordnade
färjeleder går öfver den senare grenen.
Från förgreningen vid Kolari till Törmäsniva är vattendraget i all¬
mänhet ganska späkt, men blir därifrån och söderut stridare allt intill
lappeaforsen, hvarest Muonioälfvcn förenar sig med svenska Torneälfven.
A denna sträcka erfordras endast en del bomledningar, dels permanenta
och dels tillfälliga, för flottgodsets ledning och till skydd för ängsstränder
samt möjligen någon stenrensning.
Kostnaden för Muonioälfvens reglering enligt ofvan angifna grunder
anses ej böra öfverskrida i rundt tal 20,000 kronor eller 28,000 finska
mark.
Mellersta området.
Torneälfven från och med de båda hufvudälfvarnas förening vid Lappeaforsen
till lugnvattnet vid Mariosaari.
Å sträckan mellan Lappeaforsen och Pello är älfven än mycket strid
och forsig med jämförelsevis branta, steniga stränder och än ganska spak
och bred med inskjutande vikar, här och hvar kantad af smärre ängs¬
28
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.
marker, hvarför bomledningar, såväl fasta som tillfälliga, böra utläggas på
åtskilliga ställen dels för timrets styrning i forsarna, dels för flottningens
underlättande och strändernas samt några mindre fiskeverks skyddande
i synnerhet mellan Saittaniemi och Teikosuando. Därjämte vore äfven
någon stensprängning och eu och annan ledarm i forsarna fördelaktig till
förhindrande af brötbildningar.
Vid Pello, hvarest vattendraget är relativt bredt med ringa vatten¬
hastighet och hvarest såväl stränder som holmar till stor del utgöras af
låga, bördiga ängar, som böra skyddas för skadegörelse af flottgodset, an¬
ser kommittén fördelaktigast, att timret med tillhjälp af ång- eller motor¬
båt framföres i ringbommar från ett ofvanför byn Pello anordnadt
samlingsmagasin till den vid byn Nestenkangas liggande forsen, Porros-
koski.
Härnedanför vidtager eu rad strida forsar, af brutna af korta sel med
svagare ström ända till det stora lugnvattnet Käntäsuando ofvanför Svan-
stein å svenska och Turtola å finska sidan, hvilket sedermera under olika
Hamn fortsätter i nära 2 mil till forsen Kattilakoski nedanför Juoksengi.
A öfre sträckan bör på vissa ställen utläggas starka bomledningar för
timrets utstyrning förbi stengrund, klippor och smärre fiskebyggnader i
forsarna och äfven verkställas några mindre betydande sprängningar och
stenrensningar. I det nedanför forsarna belägna stora lugnvattnet med
sina djupt inskjutande vikar och sina odlade eller gräsbevuxna stränder
och holmar böra bomledningar, hufvudsakligen tillfälliga, utläggas å be¬
tydande sträckor till skydd för såväl dessa marker som ock för de å
nedre delen befintliga, i vattendraget långt utskjutande fiskebyggna¬
derna.
1 de steniga och krokiga forsarna nedom Käntäsuando, af hvilka
Kattilakoski är den största, erfordras likaledes för timrets ledande och till
skydd för de därstädes befintliga talrika större och mindre fiskebyggna¬
derna här och hvar kraftiga bommar och styrkistor.
Nedanför dessa forsar utbreder sig ett vidsträckt lugnvatten, Mario-
saarisuando, hvilket med olika benämningar fortsätter i nära 4 mil söderut
förbi Öfver-Torneå, Alkkula och Hietaniemi kyrkoplatser till forsen
Vuendokoski, hvaröfver flotteodset enligt kommitténs åsikt bör framföras
i ringbommar. För detta ändamål bör samlingsbom anordnas vid lugn¬
vattnets öfre del i närheten af den stora holmen Mariosaari.
Kostnaden för flottledens ordnande å det mellersta området anses
ej böra öfverstiga 58,000 kronor eller 81,200 finska mark, i hvilken summa
är inräknadt ett belopp af omkring 10,000 kronor eller 14,000 mark för
bogserbåt med tillhörande materiel.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.
Nedre området.
29
Torneälfven från och med lugnvattnet vid Mariosaari till hafvet.
öfver det stora lugnvattnet från Mariosaari till Vuendokoski torde,
som ofvan nämnts, vara lämpligast att flottgodset framföres i ringbommar.
För detta ändamål bör anskaffas nödigt antal ändamålsenliga ång- eller
motorbåtar för ringflottarnas bogsering samt vidtagas erforderliga åtgärder
till skyddande af de i lugnvattnet befintliga laxfiskena.
I de efter hvarandra följande vilda och krokiga samt delvis steniga
och klippuppfyllda forsarna Vuendokoski och Matkakoski böra till före¬
kommande af svåra brötbildningar och till skydd för fiskeanstalter dels
utläggas kraftiga styrbommar och anordnas vissa ledarmar, dels verkställas
nödiga sprängningar och rensningar.
Härnedanför utbreder sig ett större sel, Tuohesilahti, hvilket vidgas
så småningom söderut och öfvergår i det stora och vida Karungiträsket,
hvilket sträcker sig ned till forsen Jylhäkoski nedanför Kukkola. Äfven
öfver detta långa lugnvatten, cirka 2 mil, anser kommittén, att flottgodset
bör medelst ång- eller motorbåtar framföras i ringbommar, hvarför sam-
lingsmagasin bör anordnas i lugnvattnets öfre del i närheten af ön Sel-
käsaari.
För timrets styrning genom Jylkäkoski och till skydd för de där¬
städes liggande långt utskjutande fiskebyggnaderna böra starka bomlednin¬
gar utläggas å vissa ställen.
Mellan nämnda fors och Kiviranta stora laxfiske erfordras likaledes
bomledningar å afsevärda sträckor — i synnerhet nedanför Revousaari å
svenska och Oravaisensaari å finska sidan — till skydd för de vid¬
sträckta, låga ängsmarkerna och de i vattendraget långt utskjutande krono-
laxfiskena.
Nedanför Kivirantafisket har kommittén tänkt sig anordnandet af ett
större samlingsmagasin med sorteringsverk och tappningsanordning, hvar¬
ifrån det sorterade virket, hopfördt på ändamålsenligt sätt, medelst lämp¬
liga ång- eller motorbåtar på den blifvande flottningsföreningens bekostnad
och föranstaltande bogseras ut till hafsbandet, hvarest virkesägarna skola
omhändertaga detsamma.
I händelse flottningen ordnas på i hufvudsak härofvan i stora drag
angifvet sätt och för öfrigt bedrifves rationellt, torde nämnvärdt hinder i
båt- och färjetrafiken ej kunna genom flottningen uppstå.
Kostnaden för flottledens ordnande å nedre området i här angifna
riktning anses ej komma att öfverstiga 214,000 kronor eller 299,600 finska
30
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.
mark, i hvilken summa ingår ett belopp af omkring 75,000 kronor eller
105,000 mark, beräknadt för bogserbåtar och därtill hörande materiel.
Såsom förut framhållits, har kommittén tänkt sig här förut om¬
nämnda bomledningar dels såsom fasta, d. v. s. sådana som af därtill
särskild! ansimffadt virke hvarje år utläggas vid flottningens början och
ilanddragas vid dess slut, dels såsom tillfälliga, d. v. s. sådana som i mån
af behof hopslås af årets flottgods. Äfven för de senare böra i regel
anordnas stöd och fästen af mera permanent natur. Bomledningarna böra
utläggas så långt från land att, där så erfordras och ske kan, båtfart kan
uppehållas mellan ledningarna och stränderna, hvarjämte de böra förses
med nödiga öppningar för roddtrafik tvärs öfver vattendraget.
Beträffande skyddsbyggnader är kommittén af den åsikten, att dy¬
lika böra anordnas endast å sådana ställen, där flottningen i nämnvärd
grad anses kunna blifva bidragande eller vållande till skadegörelse, dock
under förutsättning, att kostnaden för skyddets anbringande och under¬
håll står i rimligt förhållande till skadegörelsens storlek och ekonomiska
betydelse.
Amorterings- och flottningskostnadens beräkning.
För att kunna lämna en föreställning om till hvilka belopp amor¬
terings- och flottningskostnaderna m. m. ungefärligen torde komma att
uppgå, därest lösfiottning infördes i gränsälfvarna, har kommittén uppgjort
nedanstående approximativa beräkningar.
Den per år påräkneliga virkesmängden inom de olika områdena torde
enligt förut lämnad utredning uppgå till
för öfre området 251,000 virkesenheter levererade direkt till området,
för mellersta området 236,000 enheter direkt till området och
251.000 » nedflottade från öfre området eller
tillsammans 487,000 enheter,
och för nedre området 241,000 enheter direkt till området och
487.000 » nedflottade från mellersta området
eller tillsammans 728,000 enheter, hvarvid som
virkesenhet räknas ett timmer med ett kubik¬
innehåll af 0,283 kbm. eller 10 engelska kbfot.
Under förutsättning, att amorteringstiden sättes till 15 år och för-
lagsräntan beräknas efter 6 ’/• samt amorteringsafgiften bestämmes utgå per
enhet om 10 engelska kbfot, skulle således enligt nedanstående
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.
sammanställning.
31
|
Approximativ
kostnad för er¬
forderliga bygg¬
nader och arbeten,
uttryckt i
|
Den årliga afgälden
uttryckt i
|
Årligen
direkt,
till om¬
rådet
levere¬
rade
; virkes-
enheter.
|
Årligen
från
ofvanför
liggande
områden
ned-
flottade
virkes -
enheter.
|
Årligen
genom
området
flottade
virkes-
enheter.
|
Ungefärlig
faxe- eller
amorterings-
afgift per
virkesenhet.
|
|
Kr.
|
Finska
mark.
|
Kr.
|
öre.
|
Finska
mark.
|
pen¬
ni.
|
Approximativt antal
enheter.
|
öre.
.
|
penni.
|
för öfre om¬
rådet . . .
|
30,000
|
28,000
|
2,059
|
20
|
2,882
|
88
|
251,000
|
—
|
251.000
|
0.83
|
1.15
|
för mellersta
området. .
|
58,000
|
81,200
|
5,971
|
08
|
8,360
|
06
|
236,000
|
251,000
|
487,000
|
1.23
|
1.72
|
för nedre om¬
rådet . . .
|
214,000
|
;
299,600
|
.
22,038
|
44
|
30,846
|
82
|
241.000
|
487,000
|
728,000
|
3.03
|
4.24
|
för hela flott-
|
|
|
|
|
|
J
|
|
|
|
|
|
leden . . .|
|
292,000
|
408,800
|
.‘10,064
|
32
|
42,090
|
06
|
_
|
® _
|
—
|
5.0D
|
7.11
|
amortering saf giften per virkesenhet längs hela flottleden blifva ungefär 5,09
öre eller 7,ll penni.
Enligt utförda öfverslagsberäkningar anser kommittén vidare
att den årliga driftskostnaden, inclusive ersättningar för skador och
intrång, för de olika områdena ej kommer att öfverskrida: för öfre om¬
rådet 6,000, för mellersta området 9,500 och för nedre området 37,000
kronor eller för hela flottleden 52,500 kronor eller 73,000 finska mark, och
att administration och allmänna omkostnader per år böra för respek¬
tive områden uppgå till högst 2,300, 3,600 och 14,100 kronor eller för
hela flottleden till högst 20,000 kronor eller 28,000 finska mark.
Antages därjämte, att kostnaden per år för inköp af flottnings-
materiel och för flottledens underhåll i medeltal uppgår till 10 % af
byggnadskostnad^ eller för respektive områden till 2,000, 5,800 och
21,400 kronor eller för hela flottleden till 29,200 kronor — 40,880 finska
mark, erhålles nedanstående
32
Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.
sammanställning.
|
Årliga drift¬
kostnaden
samt
ersättning
för skada
och intrång.
(Approxima¬
tivt.)
|
Administra¬
tiva och all¬
männa om¬
kostnader
per år.
(Approxima¬
tivt.)
|
Årliga
under-
hålls-
kost-
nadcn.
(Approxima¬
tivt.)
|
Summa
årliga
flottnings¬
omkost¬
nader.
(Approxima¬
tivt.)
|
Årligen
genom
området
ned-
flottade
virkes¬
enheter.
|
Ungefärlig
flottnings-
kostnad
per virkes¬
enhet.
|
|
Kr.
|
Finska
mark.
|
Kr.
|
Finska
mark.
|
Kr.
|
Finska
mark.
|
Kr.
|
Finska
mark.
|
Approx.
antal.
|
öre.
|
penni.
|
för öfre området .
|
6.000
|
8,400
|
2,300
|
3,220
|
2,000
|
2,800
|
10,300
|
14,420
|
251,000
|
4.11
|
5.75
|
för mellersta om¬
rådet .....
|
9,500
|
13,300
|
3,600
|
5,040
|
5,800
|
8,120
|
18,900
|
26,460
|
487,000
|
3.89
|
5.44
|
för nedre området
|
37,000
|
51,800
|
14,100
|
19,740
|
21,400
|
29,960
|
72,500
|
101,500
|
728,000
|
9.96
|
13.95
|
för hela Öottleden
|
52,500
|
73,50o| 20,000
|
28.000! 29,200
|
40,880
|
101.700
|
142,380
|
—
|
17.96
|
25.14
|
Enligt härofvan gjorda approximativa beräkningar kommer flott¬
ning skostnaden (innefattande drift-, administrations- och underhållskost¬
nader) per virkesenhetm längs hela flottleden således att uppgå till ungefär
17,96 öre eller 25,u penni och sammanlagda amorterings- och flottnings-
afgiften per virkesenhet till
för hela flottleden . ........ungefär 23,os öre eller 32,25 penni,
för delen Lappeaforsen—hafvet ... » 18,ii » » 25,35 »
och för delen Mariosaari—hafvet . . » 12,99 » » 18,19 »
Då de virkesbloek, som för närvarande fiottbehandlas i gränsälfvarna
till öfvervägande del ufgöres af timmer med långa längder, i medeltal
motsvarande omkring 1,5 af härofvan beräknade virkesenheter, bör för
jämförelse mellan beräknade och nuvarande kostnader, härofvan approxima¬
tivt angifna afgifter reduceras till afgifter för en stam, motsvarande 1,5
flottningsenhet. I enlighet därmed uppgår sammanlagda beräknade amor¬
terings- och flottning saf giften för ett timmer af nuvarande flottgods’ storlek till
för hela flottleden..... cirka 35 öre eller 49 penni,
för delen Lappeaforsen—hafvet......» 28 » »39 »
och för delen Mariosaari—hafvet.....» 20 » » 28 »
Vid jämförelse med för närvarande utgående flottningsomkostnader,
här förut angifna i allmänna utredningen, synes, att dessa kostnader i
stort sedt äro mer än tre gånger så höga som nu beräknade.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.
33
Under det att vid flottning i fasta flottar omkostnaderna för hvarje
block endast i obetydlig män äro beroende af flottgodsets mängd, då
samma kostnad per flottgods måste beräknas, vare sig virkesmassan ökas
eller minskas med några eller flera tio tusental block, ökas däremot vid
lösflottning totalkostnaderna ej namnvärde äfven om flottleden tillföres
afsevärdt ytterligare virkesmängd, i följd hvaraf, då kostnaderna fördelas
på hvarje flottningsenhet, desamma genom sådant virkestillskott minskas
för hvarje dylik enhet. Nedbringas flottningsomkostnaderna per flottgods-
enhet torde till gagn för skogshushållningen flottleden kunna tillföras
afsevärda mängder smärre och mindre värdefullt rensnings- och gallrings-
virke, utöfver hvad här förut beräknats, synnerligast från de finska
skogarna inom flodområdet, från hvilka såsom förut nämnts endast till¬
försel af fullgodt sågtimmer beräknats.
Under tider, då i nordsvenska och nordfinska flottleder endast såg¬
timmer af ej alltför afsevärda variationer i afseende på groflek och längd
flottbehandlades, pålades hvarje stock, oafsedt dess storlek, lika del åt
samtliga flottningsomkostnader. Allteftersom de slända flottningsklamparna
så till längd som groflek blifvit mer variabla, har man emellertid kommit
till insikt om den mindre riktiga beskattningsgrunden, att hvarje block,
oafsedt storlek, skall betala lika del af de gemensamma kostnaderna och
har i anledning däraf det flottade ansetts böra fördelas i färre eller flera
klasser med beskattning i förhållande till den flottningssvårighet, virke af
olika sådana klasser ansetts åstadkomma. Då emellertid klassindelningen
ej kunnat göras fullt rättvis, har man på senare tider mångenstädes tagit
steget fullt ut och fördelat flottningsomkostnaderna på virkets kubikinne¬
håll. Härvid har man dock i allmänhet ansett skäligt vidtaga vissa korrek¬
tioner i så afseende, att man — då virke af särdeles långa längder
förorsakar större flottningssvårighet i förhållande till dess kubikinnehåll
o O
än virke af meddellängd i förhållande till dess — genom viss procent¬
förhöjning pålagt en kubikenhet af längre virke större afgift än samma
kubikenhet af meddellångt, äfvenså har, då en kubikenhet virke af mycket
små dimensioner måste anses förorsaka större svårigheter i flottnings-
hänseende än lika stor enhet af medelgroft virke, sådant virke af obetyd¬
liga dimensioner pålagts högre afgift per kubikenhet.
Med användning af sist omförmälda metod kommer virkesblock af
små, mindre värdefulla dimensioner att drabbas af proportionsvis mindre
kostnader, hvarigenom dess tillgodotagande möj liggöres och flottleden kan
tillföras ökade mängder virke. Härmed fördelas sammanlagda omkost¬
naderna på större flottgodsmassa utan att dock dessa omkostnader i för¬
hållandevis lika grad ökas, hvarigenom omkostnaderna för hvarje block
Bihang till Riksdagens protokoll 1012. 1 sand. 75 käft. (Nr 100.) 5
Flottnings-
kostnader-
nas fördel¬
ning.
34
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.
eller rättare hvarje kubikenhet af flottgods minskas. Flottningsomkost-
nadernas fördelning utöfvar äfven afsevärdt inflytande på sättet för trädens
aptering i det att, om dessa kostnader fördelas lika på, hvarje block, en
ändamålsenlig aptering mången gång förhindras.
Omkostnaderna böra fördelas efter virkets verkliga kubikmassa,
hvilken närmelsevis erhålles genom mätning af stockens längd och dess
diameter på midten, hvarefter stockens massa uträknas enligt formeln för
cylindern. Då emellertid mätning af stockens diameter på midten för¬
orsakar svårigheter och åstadkommer afsevärda kostnader, har man i
praktiken, där nu ifrågavarande fördelningsmetod användes, enats om viss
kuberingstabell, från hvilken, efter uppmätning af en stocks längd och
toppdiameter, direkt kan afläsas dess verkliga kubikmassa. Tabellen är
uPPgi°rd pä grund af erfarenhetstal rörande virkets diameterafsmalning
på olika längder. Denna afsmalning är olika på skilda träd, äfvensom
varierande å olika delar af stammen, i så afseende att å stammens
öfre, kvistigare del afsmalningen är större än å nedre kvistfria delar. Då
det emellertid står hvarje virkesägare fritt tillgodogöra sig såväl de ena
som andra stamdelarna och denne torde innehafva virke med såväl normal
som abnorm växtform, har man genom undersökning och kubering af ett
stort antal timmer kommit till en viss kuberingsnota, som, då frågan
gäller ett flertal stockar, ger nöjaktigt resultat och mot hvilken äfven¬
ledes än mindre fog till anmärkning torde kunna finnas som allt timmer
i flottleden kuberas efter densamma. För erhållande af möjligast bästa
resultat för timmer från visst område borde notan uppgöras med hänsyn
till virket från detsamma, men, då härmed är förenadt afsevärdt arbete,
har man i norra Sverige, där omfattande undersökningar gjorts i berörda
hänseende, låtit sig nöja med eu på dessa undersökningar uträknad tabell,
som numera användes vid de flesta därstädes belägna flottleder, vid hvilka
flottningskostnaderna fördelas efter kubikmassan.
Dessa i korthet omnämnda principer rörande flottaingsomkostnadernas
fördelning har sedan länge tillämpats i vissa flottleder i Norge och hafva
desamma under senaste åren funnit tillslutning äfven i Sverige, där de
numera i ett flertal vattendrag tillämpas, synnerligast i de flesta Norr-
och Västerbottniska.
Enär verkställda utredningar gifva vid handen, att en omläggning
af hittills i gränsälfvarna tillämpade flottningssätt till en flottningsmetod
med virket flytande fritt och löst, såsom i öfriga såväl svenska som finska
flottleder af ålder varit brukligt och vanligt, synes föranleda till att de
Kungl. Mafits nåd. proposition Nr 100.
35
för tillgodogörande af flodområdets skogsafkastning för närvarande be¬
tungande flottningsomkostnaderna väsentligt och afsevärdt komma att ned¬
bringas och då afsevärdare hinder icke synes förefinnas vare sig för flott¬
ledens reglering eller flott ningens bedrifvande på ifrågasatt sätt, samt då
såväl ur allmän som enskild synpunkt betydande fördel härigenom vore
att emotse, tvekar icke kommittén föreslå, att hittills gällande bestämmelse
om flottgodsets i gränsälfvarna framförande endast i fasta flottar måtte
upphäfvas och att tillstånd må medgifvas flottande att däri, med, iakt¬
tagande af de bestämmelser, som i föreslagen stadga för flottning af skogs-
alster i ifrågavarande vattendrag finnas föreskrifna, bedrifva lösflottning.
Innan sådan nu förordad lösflottning i gränsälfvarna må kunna Förslag Ull
medgifvas, torde dock vara af nöden, att i vattendraget verkställas vissa förberedande
viktigare och nödvändiga strömrensnings- och byggnadsarbeten. Såväl i innan lös-
Storfurstendömet Finlands lag om vattenrätt af den 23 juli 1902, kap. II \umus9
om flottning af skogsalster, som ock i Konungariket Sveriges flottnings-
stadga af den 30 december 1880 förutsattes, att vattendrag, innan det
upplåtes till allmän flottning regleras genom erforderliga strömrensnings-
eller byggnadsarbeten på försorg af en eller flera, som af flottledens an¬
ordnande hafva särskildt intresse. Denne eller dessa torde i allmänhet
vara ägare af större skogsfastigheter inom flottledeus vattenområde eller
ock i jämförelsevis betydligare omfattning innehafva afverkningsrätt till
skog därinom, i följd hvaraf intresset för flottledens ordnande stål’ i sam¬
band med utsikten att erhålla ökade skogsvärden. Gränsländernas före-
nämnda flottningsförfattningar öfverensstämma äfven däri, att den eller
de, som förskjutit kostnad för flottleds inrättande, äga njuta ersättning
af dem, som begagna flottleden, dock att, om kostnaden är stor, den¬
samma jämte ränta må fördelas på flera, dock ej öfver tjugo, års flott¬
ning och utgå med viss afgift å hvarje stycke flottgods eller enligt annan
lämplig beräkningsgrund. Såväl i Sverige som Finland torde i allmänhet
trävarubolag, som efter visst vattendrag besitta skogsfastigheter i afse¬
värdare mängd, eller intressenter för sådana, hafva ombesörjt flottledernas
reglering. Där emellertid efter något vattendrag vare sig enskilda per¬
soner eller bolag innehaft skogsfastigheter i betydligare omfattning och
där sålunda icke förutnämnda enskilda intressen förefunnits, men där
Kronan däremot ägt stomme skogsegendomar, från hvilka afsättning af skogs¬
alster icke förefunnits i brist på flottled eller annan trafikväg, har Kronan
åtminstone i Sverige under senare 10-talen år i jämförelsevis stor omfatt¬
ning besörjt vattendrags reglering genom nedläggande af kostnader för
strömrensningar och vattenbyggnader. Dessa af statsverket förskjutna kost-
o6
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.
nader hafva i så fall inom bestämd tid återbetalats genom viss afgift,
som pålagts hvarje i flottleden nedlagdt flottgods, vare sig detta förskrifvit
sig från Kronans eller enskildes skog. Äfven i för Finland gällande lag
om vattenrätten är liknande förfarande förutsatt, i det att i kap. II § 5
mom. 2 af nämnda lag bestämmes att »flottledens inrättande öfverlämnas,
där det ej af Kronan öfvertages, åt enskild person eller bolag, som pröfvas
säkrast kunna utföra arbetet».
Inom gränsälfvarnas vattenområde besitta trävarubolag jämförelsevis
obetydliga skogsområden, ej heller finnas andra enskilda personer, hvilka
kunna förutsättas hafva sådant intresse för flottledens ändamålsenliga reg¬
lering, att af dem skulle kunna väntas ett förskjutande af härför erfor¬
derliga afsevärda belopp.
Under sådana förhållanden och då, såsom förut i allmänna utred¬
ningen angifvits, de bägge gränsländernas statsmakter besitta de värde¬
fullaste skogsdomänerna inom vattenområdet och obetingadt hafva största
intresset af flottningens ordnande, torde det vara fördelaktigast, att gräns¬
älfvarnas reglering, i syfte att flottning af löst virke däri må kunna till-
låtas, gemensamt ombesörjas af gränsländernas respektive regeringar.
För sådan reglerings utförande synes det vara lämpligt, att två i
flottning och flottbyggnad kunniga och erfarna män, en från hvardera
landet, förordnades, att — med biträde af två af vederbörande läns¬
styrelser utsedda godemän, en från hvardera landet, som vore i flottning
förfarna och om ortens förhållanden ägde kännedom — gemensamt efter
syn uppgöra förslag till de arbeten och åtgärder, som med minsta förfång
för strandägare eller annan, hvars rätt vore i fråga, ansåges utan oskälig
kostnad böra vidtagas. Vid syneförrättningen torde de, hvars rätt be¬
rördes, och hvilka af regleringen hade intresse, äga att framställa sina
anspråk och erinringar. Sedan uppgjordt förslag med hänsyn till såväl
det allmänna som till rättsägares berättigade anspråk pröfvats och god¬
känts af Konungens Befallningshafvande i Norrbottens län och Guvernören
i Uleåborgs län, hade de sakkunninga att omedelbart föranstalta om
gemensamt utförande af de arbeten, som ansågos i första hand nödiga
och skulle det, sedan desamma ombesörjts och slutförts, åligga de sak¬
kunniga att till förenämnda länsstyrelser anmäla flottleden för afsyning.
Samtidigt med denna anmälan skulle ock aflämnas förslag ej mindre till
den indelning i flottningsdistrikt, som efter för handen varande omständig¬
heter ansåges lämplig, än ock till den afgift för flottningsenhet, som med
hänsyn till å de olika distrikten nedlagda kostnader och till för hvart och
ett af dem påräknelig flottgodsmängd, befunnes nödig för att förskjutna
kostnader jämte skälig ränta kunde beräknas vara af de flottande till
37
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.
statsmakterna återbetalda inom utgången af femton år efter flottledens
tagande i anspråk för lösfiottning.
Det torde böra tillkomma vederbörande länsstyrelser att föranstalta
om utförda arbetens afsyning samt gemensamt meddela beslut om dels
tillåtelse till lösflottnings bedrifvande dels omförmälda afgifters bestäm¬
mande, äfvenså gemensamt fastställa af flottningsföreningen ingifvet för¬
slag till reglemente.
38
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.
Särskild! yttrande rörande fisket.
I gränsälfvarna Torneå och Muonio jämte den förres biflod Lainio-
älf har laxen tillfälle till såväl längre vandringsvägar och vidsträcktare
lekplatser än i något annat svenskt vattendrag. Doktor Oscar Nordqvist
har i ett öfver laxens gång i svenska och finska alfvar utgifvet arbete
meddelat, att laxen stiger ända till omkring 390 km. uppför Muonioälf
och enligt uppgift af numera aflidne svenska fiskeriinspektören Doktor
R. Lundberg äro omkring 555 km. af Torne älfs flodsystem tillgängliga
för laxen.
Om något förorenande af vattnet kan i nu ifrågavarande alfvar ej
blifva tal i annan mån än hvad i sådant afseende möjligen kan ske genom
affall från däri flottadt virke. Då emellertid förhållandevis blott mindre
virkesmängder flottats i gränsälfvarna — och detta åtminstone nedom
Muonioforsarna framförts endast i fasta flottar — är det icke antagligt,
att laxbeståndet hitintills i nämnvärd grad skadats genom virkesflottnin-
gen. Detta oaktadt har dock under senaste århundradet laxbeståndet och
laxfisket i dessa vattendrag minskats och aftagit i ungefär samma grad
som i andra svenska Östersjöälfvar.
Utan att söka angifva orsakerna till detta förhållande må här med¬
delas följande angående laxfiskets storlek och betydenhet i Torneälfvens
flodsystem:
År 1818 lär från staden Torneå hafva utförts minst 1,000 tunnor
salt lax, utgörande enligt fiskeriinspektor Sandmans beräkning omkring
144,500 kilogram. Det årliga utbytet af lax från gränsälfvarna har under
perioden 1879—1885 af densamme beräknats till omkring 110,933 kg.
och under perioden 1886—1889 till 61,954 kg. Sedan denna tid har
emellertid laxfisket aftagit i särdeles hög grad. I sex af Kronans sju lax¬
fiskeverk tillika med i vissa laxfisken utanför älfmynningen hafva enligt
uppgift fångats under åren 1905—1909 respektive 18,595, 10,652, 16,214,
28,230 och i rundt tal 22,200 kg. lax, hvartill kommer utbytet från det
sjunde, Mariosaarifisket med omkring 2,000 kg. per år.
Kungl. Maj:t.i nåd. proposition Nr 100.
39
Förutom lax har under senare år i nämnda fiskeverk årligen fångats
omkring 2,000 kg. hafsforell, s. k. taimen, och omkring 3,000 kg. sik
och har fisket af denna senare fisksort under sista århundradet aftagit i
lika hög grad som laxfisket.
Af ofvan angifven laxfångst under 1909 erhölls 6,329 kg. från
fiskeverk i eller utom Torneälfvens mynning, det öfriga infångades i föl¬
jande kronolaxfisken, nämligen i Kivirantapatan 5,486 kg., i Danskipatan
1,483, i Booinipatan 1,608, i Suomisaaripatan 3,397 kg. och i Vartosaari-
patan 3,845 kg. Det sjunde kronolaxfiskeverket, beläget vid Törmä, var
visserligen för året utarrenderadt, men hade icke därunder utsatts eller
användts.
Fiskeverken i fråga utgöras af stora och dyrbara, rätt ut från stran¬
den gående pålbyggnader, efter hvilka den uppför älfvens stigande laxen
följer och sålunda ledes in i en vanligen uti älfvens djupaste del af pålar
och. nät anordnad gård, i hvilken den slutligen fångas med ett mindre
dragnät.
De förr omnämnda under år 1909 utarrenderade kronolaxfiskeverken
äro belägna: Kivirantafisket på finska sidan omkring 1,500 meter ofvan
Torneå stad; Danski på svenska sidan omkring 1,500 meter ofvan det
föregående; Boomifisket på svenska sidan och tvärsöfver älfven på finska
sidan Suomisaarifisket vid byn Ala-Wojakola och upptaga dessa tillsam¬
mans i det närmaste hela älfvens bredd; Törmäfisket vid byn Yli-Wojakola
sträcker sig från finska landet knappt ut till älfvens midt; Vartosaaripatan
i närheten af Öfver-Torneå kyrka utgående från svenska ön Kylänsaari
till omkring 4/s af älfvens bredd samt slutligen den öfverst belägna
Mariosaaripatan, utgående från svenska sidan, vid byn Torrakankorva om¬
kring 8 km. ofvanför Matarengi, hvarvid den afstänger större del af älf¬
vens hufvudgren, så att endast en omkring 90 meter bred öppning läm¬
nas fri.
Förutom kronofiskeverken förekomma i gränsälfven nedom dess för¬
ening med svenska Torneälfven talrika enskilda fiskeinrättningar. Det
torde dock vara ovisst med hvilken rätt innehafvarne af en del af dessa
bedrifva laxfiske. Ett flertal häraf äro emellertid anlagda endast för fångst
af s. k. tajmen och utgöras dessa vanligen af s. k. strandpator, d. v. s.
af från stranden utgående, af pålar och stänger uppförda kortare stängsel-
armar med däri anbragta öppningar för tinors (mjärdars) insättande.
I forsarna vid Kukkola och i Matkakoski äro uppförda mindre, från
stränderna utgående träbryggor, af hvilka de fiskande använda sig, då de
fånga sik med håf.
40
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.
Här och där fångas äfvenledes såväl lax som annan fisk med större
dragnot, hvarjämte, oaktadt det allestädes är förbjudet, fortfarande afse-
värd mängd lax på ett flertal ställen ljustras. I Muonioälf torde detta
fiskesätt vara, om ej det enda använda, så dock det mest brukliga vid
fångst af lax.
Af ofvannämnda s. k. strandpator i Torneälf nedom dess förening
med Muonioälf hafva, enligt uppgift från kronofogden i Torneå fögderi,
följande af svenska staten öfverlämnats mot viss afgift till enskilda personer:
Laxfiskena Korpikoski, Syväkoski och Muornaisaari vid byn Turtola,
hvilkas innehafvare fordra en årlig ersättning af 500 kronor för afståendet
af rätten till fiske däri;
laxfisket Surnphaisen — Niska nedom byn Juoksengi, hvilket fiske
sträcker sig från stranden omkring; 40 meter ut i älfven och hvars inne-
häfvare lär fordra en årlig; ersättning af 200 kronor för afståendet af
rätten till fiske däri.
I de flesta öfriga enskilda strandfiskena fångas endast i undantags¬
fall lax, under det att fångsten däri hufvud sakligast utgöres af gädda,
aborre och id samt i några äfven tajmen. Fiskena, som hufvudsakligast
förekomma i gränsälfven nedom Lappea vid de begge hufvudälfvarnas för¬
ening och utgå från såväl ena som andra stranden i allmänhet till en
längd af 20—60 meter — hafva i allmänhet obetydligt värde.
Under förutsättning att framdeles lösflottning tillätes i gränsälfvarna,
torde blifva nödigt att de flottande (flottningsföreningen) inlösa en del af
här förr omnämnda med laglig rätt anlagda fiskeverk eller ock torde de
hafva att utgifva årlig ersättning för möjligen skeende skadegörelse eller
för bedrifvande af fisket åstadkommet hinder. I allmänhet torde dock
laxfiskeverken kunna skyddas genom lämpligt anordnade skyddsbommar
eller andra byggnadsanstalter.
Laxen har särdeles goda lekplatser ej blott i Torneälfven nedom dess
förening med Muonioälf utan äfven i än större utsträckning i den sist¬
nämnda ända upp mot Muonioforsarna och har det i kommissionens be¬
tänkande påpekats, hurusom laxen under lektiden i september och oktober
på dessa dess lekplatser komme att störas och laxleken skadas, om under
denna tid tillätes flottning. Kommissionen har ock, då vid lösflottning
mer bark torde komma att affalla från virket, om detta flottades löst än
om det endast likasom hittills framfördes i fasta flottar, ansett lämpligt
föreslå, att för hvarje flottningsenhet borde, under förutsättning af till¬
stånd till bedrifvande af lösflottning, utgå viss skälig afgift afsedd att
användas till upphjälpande af laxfisket i gränsälfvarna.
Knngl. May.ts nåd, proposition Nr 100.
41
Specialmotiv.
§ 1.
Med föreslagen affattning af denna paragraf skulle i gränsälfvarna
komma att tillåtas såväl flottning i fasta flottar som ock s. k. lösflottning.
Visserligen har kommissionen efter verkställd utredning kommit till insikt
därom, att den senare flottningsmetoden blefve den billigaste, hvarjämte,
då flottningen skedde genom försorg af en flottningsförening, som an¬
svarade för all kostnad, skada eller intrång, strand- och andra rättsägares
intressen bättre kunde tillgodoses, men, då flottning i fasta flottar sedan
gammalt varit den i vattendraget brukliga flottningsmetoden, har icke an¬
setts lämpligt framdeles förhindra sådant förfaringssätt. Synnerligast kan
fast flottning emellanåt vara önskvärd, då flottgodset icke är afsedt att
framföras ända ned till det gemensamma sorteringsstället. Skulle från det
i gemensam lösflottning framförda flottgodset mindre virkesmängd af-
skiljas uppe i älfven vid t. ex. därstädes beläget sågverk, komme näm¬
ligen virkesägaren att förorsakas afsevärda kostnader, samtidigt som för
öfrigt flottgods vållades hinder ocli dröjsmål.
§ 2.
För tillstånd till lösflottning anses höra på de skäl, som anförts i
allmänna motiveringen, såsom oeftergifligt villkor sättas, att flottningen
skall ske gemensamt och att de flottande skola utgöra en förening, hvilken
genom sin styrelse ombesörjer flottningen.
Rättighet för jordägare att för det husbehofsvirke, han framflottar.
vara fri från deltagande i den gemensamma flottningen, därest virket kan
framföras utan hinder för flottningen af öfrigt flottgods, öfverensstämmer
i hufvudsak med föreskrifterna i såväl svenska som finska förordningar
rörande lösflottning. I för svenska allmänna flottleder gällande flottnings-
stadga tillkommer sådan frihet »strandägare», men anses lämpligare använda
ordet »jordägare», såsom i för Finland gällande lag om vattenrätt är ut¬
tryckt, då nämligen skogsägare boende i närheten af vattendraget, men
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 75 käft. (Nr 100.) 6
42
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.
hvars ägor ej stöta omedelbart intill detsamma, icke bör förmenas samma
rätt som tillkommer den, hvilken eventuellt bosatt i samma by som den
förstnämnda, erhållit sina ägor förlagda intill älfstranden.
Svenska fiottningsstadgan bestämmer, att husbehofsvirket i fråga skall
vara afverkadt från »egen skog», men då efter vattendraget boende, som
själfva icke hafva egna skogar, i rätt afsevärd utsträckning inköpa från
annans skog, förnämligast Kronans, husbehofsvirke såväl till bränsle som
byggnadsbehof, anses ej skäligt inskränka det husbehofsvirke, som af jord¬
ägare utan deltagande i den gemensamma flottningen må flottas, endast
till virke från egen skog. Sådan husbehofsflottning, där den ej sker i
fasta flottar eller i ringbommar, kan äga rum före eller synnerligast efter
den gemensamma flottningen.
Här ifrågavarande husbehofsvirke synes kommittén gifvetvis ej böra
omfatta annat än sådant som användes för jordägarnes i fråga eget behof.
Till förekommande af hinder i den gemensamma flottningen bör den,
som ämnar flotta husbehofsvirke, till flottningsföreningen eller dess ombud
anmäla den tillämnade flottningen och därvid, om den sker samtidigt med
den gemensamma flottningen, iakttaga den ordning, som till undvikande
af hinder kan anses skälig.
\ irkesägare, som utan att deltaga i den gemensamma flottningen
flottar husbehofsvirke, bör naturligen själf svara för skada eller intrång,
som därigenom förorsakas.
§ 3.
Angående stadgandena i denna- paragraf hänvisas till allmänna
motiveringen.
§§ 4 och 5.
Bestämmelserna i denna paragraf angående rättighet för de som
ombesörja flottningsarbetet- att beträda vattendragets stränder samt an¬
gående skyldighet för de flottande att gälda ersättning för skada och kost¬
nad stå i öfverensstämmelse med föreskrifterna härom i såväl svenska som
finska stadganden rörande flottnings bedrifvande i allmänna flottleder.
§ 6.
Vid flottledens iordningställande torde kunna ifrågakomma, synner¬
ligast vid anordnande af skiljnings- och sorteringsverk, vid anläggande af
Kungl. Maj:t$ nåd. proposition Nr 100.
43
styr- eller ledkistor för flott-godsets afledande från äng eller fiskeverk eller
dyl., att jord eller lägenhet, som tillhör annan, för flottledens behof måste
tagas i anspråk. Där sådant afstående erfordras, bör — enär enligt kom¬
mitténs förslag flottledens ordnande skall ske genom de begge gränslän¬
dernas statsmakter och således afstående! äger ram för allmänt behof —
gifvetvis den enskilde vara skyldig sådant medgifva. Sedan flottleden
öfverlämnats till flottningsföreningen, kan äfvenledes ifrågakomma, att för
flottledens förbättrande viss mark måste tagas i anspråk, och anser kom¬
mittén, att likaledes i sådant fall den enskilde bör skyldigkännas afstå,
hvad för ändamålet erfordras, hvarvid, i saknad af godvillig öfverenskom¬
melse, bör gälla, hvad om expropriation af fast egendom för allmänt behof
är stadgadt i respektive länder.
§ 7.
I paragraf 5 har föreslagits, att skada eller kostnad, som i följd af
flo tf ningen uppkommer för strand- eller andra rättsägare, skall af de flot¬
tande ersättas. Då emellertid de, hvilka af flottningen tillskyndas skada,
äro skyldiga tåla densamma, fordrar billigheten, att de så fort som möj¬
ligt erhålla ersättning härför, hvilket med hänsyn till den långsamhet i
rättskipningen, som äger rum i nu ifrågavarande orter, ej torde kunna
ske, om skadeståndsanspråken skola anhängiggöras vid de allmänna dom¬
stolarna. Kommittén har för den skull velat föreslå ett skiljedomsför¬
farande, som i hufvudsak öfverensstämmer med hvad i de bägge gräns¬
landen rörande tvisters slitande genom skiljedom är stadgadt.
Då det är föreslaget, att allt bedrifvande af lösflottning skall ske
genom en flottningsförening, som har att ansvara för genom flottningen
vållad skada eller kostnad, synes onödigt föreskrifva, att virkesägarna skola
ställa pant eller borgen för hvad af den, som lidit men, fordras, såsom i
finska lagen om vattenrätt, kapitlet angående flottning af skogsalst-er, sägs,
ej heller anses i samma lag utmätningsmannen lämnad rätt att på sak-
ägarens begäran lägga kvarstad på viss del af flottgodset, här vara af
behof påkallad, så mycket mindre som dylik bestämmelse icke förekommer
i uti Sverige gällande förordning om allmän flottled, utan att olägenhet
dä-raf lärer hafva uppstått.
I förenämnda för Finland gällande lag är skilj edom sförfarandet
obligatoriskt, under det att i Sverige ansetts skäligt, att det må lämnas
den, som vill väcka anspråk på ersättning, rätt att omedelbart lita dom¬
stol till, därest han finner det med sin fördel förenligt, och anser kom¬
mittén, att sådan rätt ej bör honom förmenas, synnerligast som vittnes-
44
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.
bevisning och annan utredning, som vid domstol kan åstadkommas, i
allmänhet icke torde stå skiljemännen till buds. Yppa sig olika meningar
hos skiljemännen, torde gifvetvis den gälla, hvarom de flesta förena sig.
De kostnader och utgifter, som uppstå i anledning af syneförrättning och
skiljedomstolsförfarande, böra af den i öfrigt ersättningsskyldige betalas.
Dock synes det vara rättvist att, om ersättningen af skiljedomstolen ej
sättes högre än den ersättningsskyldige före synen bjudit, hvardera parten
svarar för sina kostnader och till lika del deltager i synekostnaden, där
ej med hänsyn till särskilda förhållanden skiljemännen må firma skäligt
bestämma, att den ersättningstagande ensam bör vidkännas kostnaderna.
§ 8.
Vederbörande strand- eller andra rättsägare hafva enligt par. 5 till¬
försäkrats ersättning för kostnad och skada, som dem på grund af flott-
ningen förorsakas, men anses, att de flottande böra åligga att, i den mån
så med rimliga kostnader kan ske, äfvenledes genom skyddsbyggnader
eller andra anordningar förebygga skadegörelse å egendom eller afvärja
hinder i trafikhänseende. Sådana nödiga byggnader har kommittén, såsom
förr sagts, tänkt sig i första hand böra anordnas af de begge statsmak¬
terna, hvarefter ytterligare dylika anordningar torde, i mån så visar sig
nödigt och lämpligt, af flottningsföreningen böra utföras. I sådant af¬
seende böra äfvenledes vederbörande länsstyrelser kunna ålägga föreningen
vidtaga erforderliga arbeten.
Fullgör flottningsföreningen icke sina skyldigheter med hänsyn till
underhåll och vidmakthållande af de byggnader m. m., som i flottleden
anordnats till skydd mot skada genom flottningens förvållande, eller genom
undanröjande af sådant hinder, som på grund af flottningen åstadkommes
för farled, har föreslagits att vederbörande länsstyrelser i Norrbottens och
Uleåborgs län, hvar på sin sida om riksgränsen, böra äga tillhålla de
flottande att rätta försummelse eller undanröja hinder.
Sådant hinder, hvarom här talas — såsom t. ex. att sjunket eller
i sjunkande tillstånd varande virke lämnas i ställe, där det kan vålla upp¬
grundning eller annan olägenhet, eller att flottgods, som fastnat å strän¬
derna eller i fors, lämnas kvarliggande längre än med afseende å flott¬
ningens lämpliga anordning och andra förhållanden kan anses behöflig! —
kan förutom af flottningsföreningen äfven vållas af öfriga flottande, hvadan
äfven dessa böra vara skyldiga undanröja sådant genom deras förvållande
uppkommet hinder i farleden.
45
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.
Då emellertid fara dels för enskildes egendom dels för farledens
trygghet kan genom försummelsen eller hindret vållas, om åtgärd ej
omedelbart vidtages, har ansetts skäligt föreslå, att vederbötande rätts¬
ägare efter tillsägelse till de flottande och efter syn af vederbörande krono¬
fogde eller länsman må äga i trängande fall omedelbart vidtaga åtgärd på
de flottandes bekostnad till försummelsens botande eller hindrets undan¬
röjande.
§ 9-
Erfordras för flottledens anordnande eller förbättrande, att nya an¬
ordningar, såsom anläggande af led- eller styrkistor, vidlyftigare ström¬
rensningar eller dylikt, måste vidtagas och sådana arbeten kunna på en¬
skildes rätt inverka, böra, där det pröfvas vara för flottningens bedrifvande
eller till förebyggande af skadegörelse af nöden, de flottande därtill kunna
utverka sig rätt äfven emot vederbörande rättsägares bestridande, i hvilka
fall de begge länsstyrelserna torde böra tillkomma att efter ärendets ut¬
redning besluta. Angår saken enbart rättsägare å ena stranden, hafva de
flottande gifvetvis att vända sig till länsstyrelsen endast i det land, inom
hvilket strand, inrättning eller dylikt, som af frågan beröres, år beläget.
Det torde dock kunna finnas undantagsfall, då ifrågasatt åtgärd kan komma
att vålla men för rättsägare å båda stränderna, såsom t. ex. då åtgärden
föranleder till, att strömfåran på ett eller annat sätt ledes ur förutvarande
riktning, eller då genom strandbyggnader vattnet hoptränges och dess nivå
i följd däraf höjes. I sådana fall synes lämpligt, att länsstyrelserna ge¬
mensamt må pröfva och afgifva beslut i ärendet.
Skydds- och ledbommar af mera tillfällig art, hvilka erfordras för
flottningens bedrifvande eller för stränders och fiskeanstalters skyddande,
böra de flottande såsom kommissionen påpekat i sitt protokoll den 21
februari 1910 äga rätt att utan särskildt lof få utlägga, men med vanlig
skyldighet att utgifva ersättning för den verkliga olägenhet, som därigenom
tillskyndas enskilda, och likaledes med skyldighet att så anordna dessa
bomledningar, att samfärdseln ej vållas men af afsevärdare art såsom t. ex.
att bomledningarna skola förses med nödigt antal roddöppningar och att
för trafikbehofvet erforderlig bredd lämnas mellan bom och strand.
§ io.
Då de begge angränsande statsmakterna i första hand hafva intresse
af flottningens ändamålsenliga bedrifvande och då det föreslagits, att vik-
46
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.
tigare flottledsbyggnader och andra nödiga arbeten för flottledens anord¬
nande skulle utföras med allmänna medel samt sedermera underhållas af
flottningsföreningen, hvilken äfven genom årlig amortering skulle åter¬
betala förskjutna regleringskostnader, har det ansetts vara med god ord¬
ning öfverensstämmande, att vederbörande länsstyrelser må tillkomma att
i flottningsföreningens styrelse insätta hvar sin representant för öfver-
vakande af, att det allmännas bästa blir tillgodosedt. Det har icke ansetts
lämpligt att dessa representanter erhålla samma befogenhet rörande frågors
afgörande i styrelsen som af föreningen valda styrelseledamöter, utan böra
representanterna i fråga hafva rätt att deltaga endast i frågornas behand¬
ling såväl å styrelse- som å föreningssammanträden, men ej i besluten.
Anses, att det allmännas rätt åsidosätta eller att föreningen ej iakttager,
hvad den enligt gifna bestämmelser eller föreskrifter åligger, böra ifråga¬
varande ombud därom ingifva anmälan till vederbörande länsstyrelser.
Af samma här ofvan angifna skäl anses, att länsstyrelserna likaledes
böra med därtill särskild! utsedda representanter deltaga i revision af
styrelsens räkenskaper, samt att revisions- och årsberättelser årligen skola
insändas till länsstyrelserna.
Skälig ersättning, i likhet med hvad som lämnas till af föreningen
valda styrelseledamöter och revisorer, synes böra tillkomma länsstyrelsernas
ofvannämnda representanter för med deras uppdrag förenade kostnader
eller förorsakadt arbete, hvarvid häraf betingade utgifter debiteras å flott¬
godset på samma sätt som föreningens andra utgifter.
§ 11.
På det strand- m. fl. rättsägare fortast möjligt må kunna få frågor
rörande skadestånd afgjorda, har föreslagits, att flottningsföreningen skulle
äga utse ett ombud inom hvarje kommun, som beröres af gränsälfvarna,
till hvilka ombud, såsom varande mer lättåtkomliga än flottningschefen,
vederbörande sakägare må kunna vända sig med sina anspråk. Ombuden
anses böra vid tillsägelse besiktiga uppkommen skada eller förment intrång
och söka komma till skälig öfverenskommelse, hvilken dock, där ej styrel¬
sen särskild! befullmäktigat visst ombud att på egen hand afsluta sådan,
bör underställas styrelsen eller den, denne därtill befullmäktigat (flott¬
ningschefen). Kan ombudet ej komma till skälig uppgörelse med sak¬
ägaren, torde det böra omedelbart anmäla förhållandet till flottningschefen
för vidare åtgärd.
47
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Kr 100.
§ 12.
Då för närvarande virke, som utföres från Finland, är belagdt med
exportafgift och viss afgift i eu framtid möjligen äfven kan komma att
påläggas virke afverkadt i Sverige samt då i gränsälfvarnas vattenområde
afverkadt virke efter skedd flottning föres än till det ena ån till det andra
af gränsländerna, har ansetts nödigt föreskrifva, att flottningsföreningen
skall, före utlämning till virkesägaren, till vederbörande myndighet (tull¬
kammaren) anmäla sådant virke, för hvilket enligt särskilda bestämmelser
viss afgift skall erläggas, innan det utföres från det land, hvarest det är
afverkadt.
I kontrollhänseende äfvenså med hänsyn till statistiken synes det
höra åligga de flottande att i till flottningsstyrelsen aflämnad uppgift å virke,
som hvar och en ämnar i flottleden låta under året flotta, meddela, huru
mycket är afverkadt i ena eller andra landet, hvarjämte samma virkesägare
synes böra hafva olika märken å virke afverkadt i de skilda länderna.
§ 13.
Den gemensamma flottningen skall så bedrifvas, att ingen flottande
vare sig tillföres gagn eller tillskyndas men i jämförelse med en annan,
i följd hvaraf samtliga flottningsföreningens utgifter under året bör för¬
delas på de flottande i förhållande till hvars oeh ens flottgodsmängd. De
grunder, efter hvilka denna fördelning bör äga ruin, torde vederbörande
länsstyrelser äga bestämma och har kommittén i allmänna motiveringen
närmare berört denna fråga. Då visst år förhållandevis stor utgift för
särskildt ändamål uppkommit, hvilken utgift ej lämpligen och skäligen bör
läggas endast å det virke, som under året flottats, såsom vid inköp af ny
bogserbåt, anordnande af dyrbarare flottledsbyggnad eller dylikt, anses
sådan kostnad böra få fördelas ej blott å årets flottgods utan äfven genom
viss årlig amortering å virke, som flottas under lämpligt antal år framåt.
Vid kostnadernas fördelning bör äfvenledes tagas i betraktande läng¬
den af den väg, de olika virkesblocken framflyta i flottleden, i hvilket
afseende denna bör indelas i lämpligt antal distrikt och samtliga kostna¬
der i hvarje sådant fördelas på det virke, som framflottats däri.
§ 14.
Det har föreslagits, att den, som önskar framföra skogsprodukter i
fasta flottar, därtill må äga rätt, om så kan ske utan hinder för den ge-
48
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.
mensamma flottningen, i hvilket senare afseende flottgodset torde böra,
innan flottning af detsamma äger rum, anmälas till flottningsstyrelsen.
Rörande skada eller kostnad som genom sådan flottning förorsakas,
har flottgodsägaren att iakttaga föreskrifterna i paragraf 5.
Då för nedbringande af flottningskostnaderna de flottande torde hafva
benägenhet att framföra de flesta flottarna med så ringa manskap, att där¬
igenom större risk förefinnes för att flottarna ej kunna styras, utan drifva
ned på stränder och fiskeverk eller dylikt och där vålla skada, eller ock
att de fastna i farleden till hinder för annat flottgods, torde i blifvande
reglemente böra lämnas föreskrift om, att flotte skall vara åtföljd af man¬
skap till så stort antal, som under för handen varande förhållanden van¬
ligen är erforderligt för att skadegörelse å fiskeverk eller annan inrättning
eller hinder för fortskaffning af annans flottgods ej må uppstå.
§ 15.
1 för Finland gällande vattenrättslag är för brott emot föreskrifter
rörande virkes afbarkning stadgadt straff med böter intill 4,000 mark,
under det att i Sverige gällande flottningsstadga bötesbeloppet är bestämdt
att utgå med 50 öre för hvarje stock. Då i förstnämnda land gällande
bestämmelse har visat sig icke tillfyllest till förhindrande af ifrågavarande
brott, ■ och alltför lätt kunnat kringgås, har kommittén ansett lämpligast
föreslå i Sverige tillämpade princip i detta afseende. Storleken af bötes¬
beloppet har emellertid ansetts höra bestämmas till 20 å 50 öre eller
30 å 70 penni för hvarje virkesklarnp beroende på domstolens pröfning,
enär man har skäl förmoda, att flottgodset framdeles högst afsevärdt
kommer att variera i afseende på storlek.
Omfattningen af skada, som vållats genom flottning, kan i allmän¬
het icke utan oskälig kostnad utredas vid domstol i ort, aflägsen från det
ställe, där skadan timat, i följd hvaraf det har föreslagits, att förbrytelse
skall i regel åtalas vid domstol i den ort, där den timat. År emellertid
förbrytelsen begången inom det ena landet af det andras undersåte och
denne senare icke finnes i sagda land, bör, i öfverensstämmelse med rysk-
17 °
svenska konventionen den 5“ januari 1821, åtalet anhängiggöras i förbry¬
tarens hemland vid domstol i den ort, som är närmast den, hvarest för¬
brytelsen skett.
Af flera skäl vore till fördel, att tvistemål rörande ersättning för
skedd skada likaledes finge behandlas vid samma domstolar som brott¬
mål. Tvistemål bör dessutom kunna få handläggas i den ort, där sva-
49
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.
randen bor, hvaraf skulle följa att mål rörande sådan ersättning, för
hvilken flottningsföreningen ansvarar, äfven må kunna handläggas vid
domstol, där styrelsen har sitt säte.
Då skada, som vållas genom öfverträdelse af stadgans föreskrifter i
de delar, för hvilkas åsidosättande föreslagits böter, lika väl kan drabba
det ena som det andra landet eller ena som andra landets undersåtar,
anses skäligt, att böterna komma begge landen i lika mån till godo.
§ 16. *
I nu föreliggande förslag till stadga för flottning af skogsalster i
gränsälfvarna har icke kunnat inrymmas samtliga de detaljbestämmelser,
som med hänsyn till flottledens anordning och flottningens ändamålsenliga
bedrifvande anses nödiga ur såväl allmän som enskild synpunkt.
Ett flertal bestämmelser torde härförutom tarfvas, synnerligast rö¬
rande flottningsföreningens inre organisation och har ansetts, att de flot¬
tande böra lämna förslag till dessa bestämmelser till vederbörande läns¬
styrelser, hvilka gemensamt må hafva att pröfva och efter för handen
varande omständigheter fastställa desamma. 1 af kommissionen upprättadt
protokoll rörande flottningens reglerande i vattendraget har kommissionen
angifvit de frågor, som i omförmäldt reglemente torde böra ägnas sär¬
skild uppmärksamhet. Innan sådant reglemente blir fastställdt, anses att
lösflottning icke bör få äga rum i gränsälfvarna.
§ 17-
Det kan tänkas, att underhållet af flottleden så försummas, att fara
för dess bestånd uppstår, eller att de afgifter, som äro fastställda till
amortering af kostnaderna för flottledens iordningsställande, icke i veder¬
börlig ordning inlevereras, eller att flottningen så bedrifves, att verkligt
hinder för samfärdsel, utöfvande af fiske eller dylikt uppstår.
Under sådana förhållanden bör, om ej rättelse sker, kunna meddelas
förbud för lösflottning till dess annorlunda förordnas, eller ock kunna för
rätt till fortsatt lösflottning föreskrifvas vissa villkor afseende att förhindra
ett fortsatt åsidosättande af de flottandes förpliktelser.
I sådant afseende har föreslagits, att Konungens Befallningshafvande
i Norrbottens län och Guvernören i Uleåborgs län må, efter att hafva
sammankallat de flottande jämte andra sakägare till gemensamma öfver-
läggningar, äga pröfva och besluta.»
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 75 höft. (Nr 100.)
7
50
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.
Bilaga.
Förslag
till
angående flottning af skogsalster i gränsfloderna Torneå och Muonio.
Med upphäfvande af lagen angående flottning af skogsalster i
gränsfloderna mellan konungariket Sverige och storfurstendömet Finland
den 30 december 1893, förordnas härigenom:
Under förutsättning att nedanstående stadga angående flottning af
skogsalster i gränsfloderna Torneå och Muonio jämväl äger giltighet i
Finland äge Konungen förordna, att densamma skall här i riket lända till
efterrättelse:
Stadga angående flottning af skogsalster i gränsfloderna Torneå och Muonio.
§ I-
I gränsfloderna må enhvar af de båda gränsstaternas undersåtar på
sätt och villkor, som här nedan sågs, låta flottgods framflyta.
§ 2.
Alla de, som i gränsfloderna låta flottgods löst framflyta, vare plik¬
tiga och berättigade att i gemensam flottning deltaga och skola för sådant
ändamål utgöra en förening, som genom sin styrelse i allt ombestyr flott-
ningen.
Jordägare vare dock för det husbehofsvirke, som han framflottar,
fri från deltagande i gemensam flottning och därmed förenad kostnad,
därest virket kan framföras utan hinder för flottningen af öfrigt flott¬
gods.
Kungl. Maj:In nåd. proposition Nr 100.
51
§ 3.
Flottgods, som flottas under första sommaren efter virkets afverk-
ning, må flottas obarkadt.
Virke, hvars flottning icke kan fullbordas under första sommaren
efter dess afverkning, skall afbarkas.
Afbarkning må icke så verkställas, att barken kan nedkomma i
flottleden.
§ 4.
Utan särskild tillåtelse må de, som ombesörja flottningsarbete, äga
tillträde till stränderna, där sådant för skadas afvärjande eller flottgodsets
framförande är af nöden. Väg eller stig öfver annans tomt, åker, äng,
plantering eller andra ägor, hvilka kunna däraf skadas, må dock ej tagas,
om tillträde till stränderna annorledes kan utan väsentligt hinder eller
uppehåll beredas.
§ 5.
För skada och kostnad, som genom anläggning eller åtgärd för
flottleden eller genom strändernas beträdande eller eljest i följd af flott-
ningen vållas, skall af flottningsföreningen gäldas ersättning; dock vare
den, som framför flottgods i sammanbundna flottar, ansvarig för ersättning
för den skadegörelse, som däraf förorsakas.
§ 6.
Erfordras för flottledens anordnande, utvidgning eller förbättrande,
att jord eller lägenhet, som annan tillhör, för flottningen begagnas, skall
i saknad af godvillig öfverenskommelse frågan om skyldighet att afstå
hvad nödigt är afgöras på sätt, som angående sådant afstående för allmänt
behof finnes stadgadt inom det rike, hvarest det för ändamålet erforder¬
liga området är beläget.
§ 7.
Fordrar någon i annat fall, ån det i § 6 nämnda, ersättning för
skada eller kostnad, varde, där han det äskar, frågan efter syn och upp¬
skattning pröfvad af tre ojäfviga skiljemän, af hvilka en utses af hvar¬
dera parten och de sålunda utsedda tillkalla den tredje. Uraktlåter den,
52
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.
emot hvilken anspråket väckes, att inom tio dagar efter anmaning utse
skiljeman, eller kunna de utsedda ej förena sig om valet af den tredje,
äge i stad rätten och å landet domaren eller kronolänsmannen i den ort,
där skadan timat, att på ansökan af den, som väckt anspråket, verkställa
valet.
Part, som ej åtnöjes med skiljemännens dom, vare obetaget att draga
saken under domstols pröfning, så framt han sin talan instämmer inom
nittio dagar från det skiljemännens beslut blifvit honom tillställdt; dock
må skiljemännens dom genast gå i verkställighet, där ej vederbörande rätt
eller öfverexekutor annorlunda förordnar.
I skiljemännens beslut skall lämnas tydlig hänvisning om hvad den
missnöjde har att iakttaga för tvistens dragande under rättens pröfning,
Vill den, som fordrar ersättning, hellre genast anlita domstol än
skiljemän, stånde det honom fritt.
§ 8.
Det åligger flottningsföreningen att vidmakthålla de till farleds be-
tryggande eller i öfrigt till skydd emot skada genom flottningen anord¬
nade eller föreskrift^ byggnader, hvarjämte flottningsföreningen tillika med
andra flottande äro pliktiga undanrödja af flottgods åstadkommet hinder i
farled.
Fullgöra de flottande ej sina skyldigheter i förevarande hänseende,
äge Guvernören i Uleåborgs län och Konungens befallningshafvande i Norr¬
bottens län, hvar å sin sida om riksgränsen, tillhålla de flottande att af-
hjälpa hvad försummats eller undanrödja hinder, vid äfventyr att sådant
eljest på deras bekostnad verkställes.
I trängande fall må den, som af försummelse eller hinder, hvarom
i denna paragraf sägs, kan lida omedelbart men, själf äga vidtaga på de
flottandes bekostnad nödig åtgärd till skydd för egendom eller till före¬
kommande af befaradt hinder, sedan åtgärdens nödvändighet vid syn vits¬
ordats af vederbörande kronofogde eller länsman.
§ 9-
År för flottleds anläggning, utvidgande eller förbättrande anläggning
eller åtgärd nödig, som kan på strand-, bro-, fiske- eller vattenverksägares
eller annans rätt inverka, och har denne ej därtill samtyckt, ankomme på
Guvernören i Uleåborgs län och Konungens befallningshafvande i Norr¬
bottens län att till anläggningen eller åtgärden gifva lof.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.
53
§ 10.
Det tillkommer Guvernören i Uleåborgs län och Konungens befall¬
ningshafvande i Norrbottens län att utse hvar sitt ombud, hvilka hafva
att vid flottningsföreningens och dess styrelses sammanträden närvara och
därvid deltaga i öfverläggningarna, men ej i besluten. Dessa ombud skola
bevaka det allmännas bästa och tillse, att föreningen iakttager gifna före¬
skrifter.
Vederbörande länsstyrelser äga äfven förordna hvar sin revisor att
tillsammans med föreningens revisorer granska räkenskaperna. Revisions-
och årsberättelserna skola årligen öfverlämnas till länsstyrelserna.
§ 11.
Det åligger flottningsföreningen att för hvarje kommun, som af
flottleden beröres, utse ett, ombud, till hvilket vederbörande rättsägare
hafva att hänvända sig i frågor rörande genom den gemensamma flott-
ningens bedrifvande åstadkommen skadegörelse eller förorsakadt intrång.
§ 12.
Virke, för hvilket enligt särskilda bestämmelser viss afgift skall er¬
läggas, innan det från respektive land får utföras, skall af flottningsför¬
eningen före dess öfverl ämnande till ägaren anmälas till vederbörande
myndighet.
§ 13.
Flottningsföreningens samtliga utgifter fördelas mellan dess med¬
lemmar i förhållande till den virkesmängd, hvar och en under året haft
i flottleden, och i öfrigt enligt de grunder, som uti för flottningsförenin¬
gen fastställda stadgar närmare angifvas.
§ 14.
Den, som önskar å gränsälfvarna framföra skogsprodukter i fasta
flottar, vare därtill berättigad, om så kan ske utan hinder för annans
flottning.
54
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.
§ 15.
Virkesägare, som bryter emot i § 3 gifna föreskrifter angående virkes
afbarkning, böte 30 till 5Ö öre eller 40 till 70 penni för hvarje klamp.
öfverstänges gränsfloden eller är någon eljest vid flottning genom
uppenbar vårdslöshet vållande till skada, hinder eller uppehåll för annan,
straffas den felande, där ej ansvar efter allmän lag bör följa, med böter
från och med tio till och med femhundra kronor eller från och med fjorton
till och med sjuhundra mark. Förbrytelse åtalas vid domstolen i den ort,
där den timat; men är förbrytelsen begången af det ena landets under¬
såte i det andra och finnes ej förbrytaren i det land, där förbrytelsen
blifvit, föröfvad, skall den åtalas i förbrytarens hemland vid domstolen i
den ort, som är närmast den, hvarest förbrytelsen skett.
Tvistemål rörande ersättning för timad skada må utföras antingen
vid endera af här ofvan för upptagande af brottmål bestämda domstolar
eller ock vid domstol i den ort, där svaranden bor.
Böter, som enligt denna stadga utdömas, skola tillfalla till hälften
statsverket i hvartdera gränslandet.
§ 16.
Inbördes förhållandet mellan flottningsföreningens medlemmar be¬
stämmes genom stadga (reglemente), som Guvernören i Uleåborgs län och
Konungens befallningshafvande i Norrbottens län gemensamt på de flot¬
tandes förslag fastställa.
Innan sådan stadga blifvit fastställd, må ej flottgods löst framföras
i gränsälfvarna.
§ 17.
Visar sig, att underhållet af flottleden försummas, att fastställda er¬
sättningar till amortering af kostnaderna för flottledens iordningsställande
ej gäldas eller att floltningen ej ordentligt besörjes, sammankalle Guver¬
nören i Uleåborgs län och Konungens befallningshafvande i Norrbottens
län de flottande till gemensamt sammanträde och ankomme då på särskild
pröfning, om och med hvad villkor flottning af löst virke i vattendraget
vidare må tillåtas.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.
55
Bilaga.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse af 14 § i förordningen om allmän flottled
den 30 december 1880.
Härigenom förordnas, att 14 § i förordningen om allmän flottled den
30 december 1880 skall erhålla följande förändrade lydelse:
Hvad i denna förordning är föreskrifvet äger icke tillämpning på
gränsfloderna Torneå och Muonio. Ej heller gäller det eljest i fråga om
framförande af flottgods i sammanlagda flottar.
56
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.
Utdrag af protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd tisdagen
den 12 december 1911.
Närvarande:
Justitieråden Sundberg,
Borgström,
Skarstedt,
Regeringsrådet Ernberg.
O CD
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag af protokollet öfver justitie-
departementsärendén, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 22
juni 1911, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle, för
det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas öfver upprättade
förslag till lag angående flottning af skogsalster i gränsfloderna Torneå
och Muonio samt till lag angående ändrad lydelse af 14 § i förordningen
om allmän flottled den 30 december 1880.
De remitterade förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade
inför lagrådet föredragits af hofrättsrådet Yngve Wisén.
Förslag till lag angående flottning af skogsalster i gränsfloderna Torneå
- och Muonio.
Med särskild hänsyn till föremålet för den ifrågasatta lagstiftningen
och de förhållanden, under hvilka förslaget tillkommit, fann lagrådet sig
kunna tillstyrka, att förslaget i oförändradt skick förelädes Riksdagen till
antagande.
Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 100.
bl
Förslag till lag angående ändrad lydelse af 14 § i förordningen om allmän
flottled den 30 december 1880.
Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.
Ur protokollet
Erik Öländer.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 15 höft. (Nr 100.)
8
58
Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 2,9 mars 1,912.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvärd,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswärd,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Sandström anmälde lag¬
rådets genom utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden den 22
juni 1911 infordrade utlåtande öfver upprättade förslag till lag angående
flottning af skogsalster i gränsfloderna Torneå och Muonio samt till lag
angående ändrad lydelse af 14 § i förordningen om allmän flottled den 30
december 1880.
Efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll anförde föredra¬
ganden att, enligt hvad i skrifvelse från härvarande ryske minister med¬
delats, den i förslaget till lag angående flottning åt skogsalster i gräns¬
floderna Torneå och Muonio ingående stadgan angående samma ämne blifvit
af finska senaten godkänd och det, därest svenska regeringen godtoge den¬
samma, vore ryska regeringens afsikt att utan dröjsmål låta den träda i
kraft; och hemställde föredraganden härefter, att ofvanberörda båda lag-
59
Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.
förslag, det förstnämnda med en mindre jämkning i redaktionellt hän¬
seende, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom nådig proposition före¬
läggas Riksdagen till antagande.
Denna hemställan, som biträddes af statsrådets
öfriga ledamöter, täcktes Hans Maj:t Konungen bifalla;
och skulle till Riksdagen aflåtas proposition af den ly¬
delse bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet
Israel Myrberg.