603
Åttonde hufvudtiteln: Extra anslag, Diverse, Förskott.
Under åberopande af hvad chefen för finansdepartementet till statsråds¬
protokollet öfver finansärenden för denna dag anfört i fråga om beredande
åt statens tjänstemän och betjänte af ett extra lönetillägg för år 1912 att
uppföras i riksstaten för år 1913, hemställer jag, det Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen
att till beredande, i enlighet med de i nyssnämnda
statsrådsprotokoll angifna grunderna, af extra lönetillägg
för år 1912 åt en del tjänstemän och betjänte i vissa
till ecklesiastikdepartementet hörande ämbetsverk och
kårer på extra stat för år 1913 anvisa, såsom förslags¬
anslag, ett belopp af 15,000 kronor.
[232.]
Extra löne¬
tillägg.
Minskadt
anslag.
I särskilda underdåniga skrifvelser den 1 december 1911 har stats¬
kontoret till ersättande anmält följande af statskontoret förskjutna medel:
1) jämlikt nådigt bref den 27 november 1908 till
bestridande af kostnader för revision af svenska kyrkans
psalmbok ....................................................................................... kronor 1,681: 80
2) jämlikt nådiga bref den 18 juni och den 23
december 1910, den 3 och den 17 februari samt den
29 september 1911 till bestridande af kostnader för
fortsatt beredande af frågan om grunderna för reglering
af prästerskapets löneförmåner............................................... » 8,175: 60
3) jämlikt nådigt bref den 18 juni 1910 till be¬
stridande af kostnader för beredning inom ecklesiastik¬
departementet af frågan om vissa ändringar i förord¬
ningen om kyrkoböckers förande............................................. » 440: —
4) jämlikt nådigt bref den 21 oktober 1910 till
bestridande af kostnader för biträde inom samma depar¬
tement vid beredande till föredragning af förslag till för¬
nyad förordning angående kyrkoböckers förande............... » 870: 04
5) jämlikt nådigt bref den 29 september 1911
till bestridande af kostnader för af framlidne biskopen
O. N. Ahnfelt utarbetade utkast till vissa ändringar i
gällande kyrkohandbok............................................................... » 300: —
6) jämlikt nådigt bref den 8 oktober 1910 till
bestridande af kostnader för utarbetande af förslag till
liturgiska och liturgisk-musikaliska bilagor till gällande
kyrkohandbok................................................................................. » 37: —
[233.]
Ersättning
för förskott.
604 Åttonde liufvndtiteln: Extra anslag, Diverse, Förskott.
[233.] 7) jämlikt nådiga bref den 27 november 1908,
den 4 april och den 29 juli 1910 samt den 31 mars
och den 22 juni 1911 till bestridande af kostnader för
bibelkommissionen........................................................................ kronor 6,064: 50
8) jämlikt nådigt bref den 3 mars 1911 till arf¬
vode åt öfver direktör en L. Widell för lämnadt biträde vid
justering af den nya kyrkobokföringsförordningen m. m. » 200: —
9) jämlikt nådigt bref den 29 september 1911 till
bestridande af pastorn P. E. Aslevs rese- och andra kost¬
nader på grund af hans verksamhet för motarbetandet
inom Sverige af mormonpropagandan ................................. 8 2,000: —
10) jämlikt nådigt bref den 20 januari 1905 till
bestridande af hyresersättning åt extra ordinarie pro¬
fessorn vid farmaceutiska institutet T. E. Ekecrantz...... 8 1,000: —
11) jämlikt nådigt bref den 3 oktober 1903 till
bestridande af kostnaderna för ordnande och förteck¬
nande af domkapitlets i Lund arkiv.................................... » 600: —
12) jämlikt nådiga kungörelsen den 14 november
1902 till bestridande af kostnaderna för transport af
handlingar till landsarkiv......................................................... » 2,134: 79
13) jämlikt nådiga bref den 11 november 1910,
den 9 och den 30 juni samt den 14 och den 21 juli
1911 till bestridande af ersättning åt sakkunniga för bi¬
träde med beredande af frågan om det centrala arkiv¬
väsendets i Stockholm ordnande in. m................ * 2,401: 67
14) jämlikt nådiga bref den 18 juni 1910 samt
den 24 mars, den 21 april och den 12 maj 1911 till
bestridande af kostnader för beredande af frågan om
anslag för anordnande af populärvetenskapliga före¬
läsningar ...................................................................................... 8 6,481: 39
15) jämlikt nådigt bref den 3 mars 1911 till be¬
stridande af ersättning åt sakkunniga för afgifvande af
yttrande och förslag i fråga om Sveriges medverkan till
firandet af tus enår sminnet utaf hertigdöme N ormandies
bildande......................................................................................... * 308: —
16) jämlikt nådiga bref den 2 maj 1902 och den
18 juni 1909 till bestridande af kostnader för kom¬
mittén för undersökning af svenska ortnamn..................... » 904: 60
605
Åttonde hufrudtiteln: Extra anslag, Diverse, Förskott.
17) jämlikt nådigt bref den 7 april 1911 till be¬
stridande af kostnader för kommittén för en svensk-rysk
gradmätning på Spetsbergen.................................................... kronor
18) jämlikt nådigt bref den 14 oktober 1910 till
bestridande af kostnader för utredning af frågan om
inrättande af en statsvetenskaplig examen........................... »
19) jämlikt nådiga bref den 4 oktober 1907, den
14 maj och den 19 augusti 1910 samt den 13 januari,
den 17 mars och den 12 augusti 1911 till bestridande
af kostnader för kommittén för afgifvande af utlåtande
och förslag angående förändrad anordning af den lägre
tekniska undervisningen............................................................... »
20) jämlikt nådiga bref den 8 april och den 30
december 1910 samt den 17 februari, den 31 mars och
den 16 juni 1911 till bestridande af kostnader för ut¬
redning rörande omorganisation af gymnastiska central¬
institutet .......................................................................................... »
21) jämlikt nådiga bref den 15 september, den
28 oktober och den 30 december 1910 samt den 20
januari, den 10 mars, den 22 juni och den 7 juli 1911
till bestridande af kostnader för fortsatt beredande af
frågan om den högre tekniska undervisningens ord¬
nande ............................................................................................ »
22) jämlikt nådiga bref den 14 och den 28 juli
1911 till bestridande af rese- och tvaktamentsersättning
åt professorerna H. Winberg och J. A. Sjöström, hvilka
inom ecklesiastikdepartementet biträdt vid beredande af
frågor, stående i samband med tekniska högskolans om¬
organisation................................................................................... »
23) jämlikt nådigt bref den 20 januari 1911 till
bestridande af kostnader för beredande af frågor an¬
gående ombildning af lärarnas vid elementarläroverken
änke- och pupillkassa samt rörande pensionering af lä¬
rarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter......... >
24) jämlikt nådigt bref den 20 januari 1911 till
bestridande af kostnader för tryckning m. m. af öfver-
styrelsens för rikets allmänna läroverk underdåniga ut¬
låtande den 12 september 1910 med utredning och för-
4,000: —
1,493: 10
7,836: 92
9,549: 80
7,296: 10
169: 80
400: -
[233.]
606
Åttonde hufvudtiteln: Extra anslag, Diverse, Förskott.,
[233.] slag i afseende å sättet för ombildning af lärarnas vid
elementarläroverken änke- och 'pupillkassa........................... kronor
25) jämlikt nådigt bref den 3 februari 1911 till
bestridande af kostnader för utredning rövande pen¬
sionering af vid folk- och småskolor fast anställda lärare
och lärarinnor, som blifvit obotligt sinnessjuka.................. »
26) jämlikt nådigt bref den 28 april 1911 till
bestridande af kostnader för granskning af förslag till
läroböcker i den kristna tros- och sedeläran m. m.......... »
27) jämlikt nådigt bref den 8 april och den 30
december 1910 samt den 6 oktober 1911 till bestri¬
dande af kostnader för verkställande af utredning an¬
gående boksamlingar i Sverige, af sedda för folkbildning,
m. m.............................................................................................. » 5,143: 47
28) jämlikt nådiga bref den 13 juli 1906, den
17 december 1909, den 25 februari, den 8 april, den
11, den 18 och den 25 november samt den 16 och den
30 december 1910 äfvensom den 27 januari, den 3 feb¬
ruari, den 7 april, den 2, den 22 och den 30 juni, den
7 juli, den 18 augusti, den 22 september och den 19
oktober 1911 till bestridande af kostnader för kommittén
för afgifvande af utlåtande och förslag angående änd¬
rade bestämmelser rörande folkskoleseminarierna i riket
m. m............................................................................................ » 59,243: 22
Därjämte har öfverintendentsämbetet uti skrifvelse den 19 december
1911 till ersättande anmält af ämbetet jämlikt nådigt bref den 19 juni
1908 förskjutet belopp, 1,200 kronor, för upprättande af uppmätnings-
ritningar öfver Gr åbrö dr aklostret i Ystad.
Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t täcktes för återgäldande af
de utaf mig nu omförmälda förskotten, tillhopa 130,868 kronor 80 öre, af
Riksdagen äska ett extra anslag för år 1913, hvilket för undvikande af
öretal i riksstaten torde böra bestämmas till 130,869 kronor.
396: 50
426: —
114: 50
Hvad föredragande departementschefen i ofvanbe-
rörda hänseenden hemställt och föreslagit behagade
Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af statsrådets öf-
riga ledamöter, i nåder gilla, med befallning tillika att
Åttonde hufvudtiteln. 607
utdrag af detta protokoll skulle öfverlämnas till finans¬
departementet till ledning vid författandet af Kungl Maj:ts
nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets
tillstånd och behof.
[233.]
Ur protokollet:
A. R:son von Hedenberg.
608
Åttonde hufvudtiteln,
Antal sökande till ledigförklarade änmeslärarinnebefattningar och
|
År 1907.
|
År 1908.
|
År 1909.
|
|
Antal
|
Antal
|
Medeltal
sökande
|
Antal
|
Antal
sökande
|
Medeltal
sökande
|
Antal
|
Antal
sökande
|
Medeltal
sökande
|
Läroverk
|
tjänster.
|
till
|
till
|
tjänster.
|
till
|
till
|
tjänster.
|
till
|
till
|
|
lista
lär-.
bef.
|
äm-
nes-
lär-
bef.
|
lista
lär.-
bef.
|
ära-
nes-
lär.-
bef.
|
lista
lär.-
bef.
|
ära-
nes-
lär.-
bef.
|
lista
lär.-
bef.
|
äm-
nes-
lär.-
bef.
|
lista
lär.-
bef.
|
äm.
nes-
lär.-
bef.
|
lista
lär.-
bef.
|
äm-
nes-
lär.-
bef.
|
lista
lär.-
bef.
|
äm¬
nes
lär.-
bef.
|
lista
lär.-
bef.
|
äm-
nes-
lär.-
bef.
|
lista
lär.-
bef.
|
äm-
nes-
lär.-
bef.
|
Alingsås.....................
|
|
i
|
|
i
|
|
i
|
|
0
|
|
—
|
|
—
|
|
i
|
|
3
|
|
3
|
Arboga .....................
|
|
i
|
|
i
|
|
i
|
|
i
|
|
i
|
|
i
|
i
|
0
|
5
|
—
|
5
|
—
|
Askersund ..................
|
|
i
|
|
i
|
|
i
|
|
0
|
|
—
|
|
—
|
|
i
|
|
1
|
|
1
|
Falköping .................
|
|
i
|
|
i
|
|
i
|
|
6
|
|
0
|
|
0
|
i
|
i
|
7
|
1
|
7
|
1
|
Filipstad.....................
|
|
0
|
|
—
|
|
—
|
|
1
|
|
3
|
|
3
|
|
i
|
|
1
|
|
1
|
Haparanda..................
|
|
2
|
|
i
|
|
0,5
|
|
4
|
|
0
|
|
0
|
2 3)
|
2
|
1
|
0
|
0,5
|
0
|
Köping .....................
|
|
4
|
|
3
|
|
0,7
|
|
0
|
|
—
|
|
—
|
1
|
0
|
7
|
—
|
7
|
—
|
Norrtälje.....................
|
|
1
|
|
2
|
|
2
|
|
0
|
|
—
|
|
—
|
|
5
|
|
1
|
|
0,2
|
Piteå ........................
|
|
1
|
|
1
|
|
1
|
|
0
|
|
—
|
|
—
|
|
0
|
|
—
|
|
—
|
Sala...........................
|
|
1
|
|
2
|
|
2
|
|
0
|
|
—
|
|
—
|
|
0
|
|
|
|
—
|
Skellefteå ..................
|
|
1
|
|
2
|
|
2
|
|
0
|
|
—
|
|
—
|
|
1
|
|
1
|
|
1
|
Strömstad ..................
|
|
0
|
|
—
|
|
—
|
|
1
|
|
1
|
|
1
|
|
0
|
|
—
|
|
—
|
Södertälje ..................
|
|
1
|
|
3
|
|
3
|
|
0
|
|
—
|
|
—
|
|
0
|
|
—
|
|
—
|
Trelleborg ...................
|
|
1
|
|
1
|
|
1
|
|
0
|
|
—
|
|
—
|
|
1
|
|
1
|
|
1
|
V adstena.....................
|
|
0
|
|
—
|
|
—
|
|
2
|
|
1
|
|
0,5
|
|
0
|
|
—
|
|
—
|
Vimmerby..................
|
|
1
|
|
1
|
|
1
|
|
1
|
|
1
|
|
1
|
1
|
0
|
2
|
—
|
2
|
—
|
Amål ........................
|
|
2
|
|
3
|
|
1,5
|
|
0
|
|
—
|
|
—
|
1
|
0
|
3
|
—
|
3
|
—
|
Ängelholm.................
|
|
1
|
|
2
|
|
2
|
|
0
|
|
-
|
|
—
|
|
0
|
|
—
|
|
—
|
Örnsköldsvik ..............
|
|
4
|
|
4
|
|
1
|
|
0
|
|
—
|
|
—
|
1
|
0
|
4
|
|
4
|
—
|
Summa
|
|
24
|
|
29
|
|
—
|
|
16
|
|
7
|
|
—
|
8
|
13
|
29
|
9
|
—
|
—
|
Medeltal sökande
|
|
—
|
|
—
|
|
1,2
|
|
|
|
—
|
|
0,4
|
—
|
—
|
—
|
—
|
3,6
|
0,6
|
Åttonde hufrndtiteln.
609
Bilaga.
(Se sid. 358).
lista lärarinnebefattningar vid samskolor kalenderåren 1907—1910.
År 1910.
|
Tillsammans åren 1907—1910.
|
|
Antal
|
Antal
|
Medeltal
|
Antal
|
Antal
|
Medeltal
|
|
sökande
|
sökande
|
sökande
|
sökande
|
|
tjänster.
|
till
|
till
|
tjänster.
|
till
|
till
|
Anmärkningar.
|
lista
|
äm-
|
lista
|
äm-
|
lista
|
äm-
|
lista
|
äm-
|
lista
|
äm-
|
lista
|
äm-
|
|
lär.-
bef.
|
nes-
lär.-
bef.
|
lär.-
bef.
|
nes-
lär.-
bef.
|
lår¬
ben
|
nes-
lär.-
bef.
|
lär.-
bef.
|
nes-
lär.-
bef.
|
lär.-
bef.
|
nes-
lär.-
bef
|
lär.-
bef.
|
nes-
lär.-
bef.
|
/
|
i
|
i
|
5
|
i
|
5
|
1
|
i
|
3
|
5
|
5
|
5
|
1,6
|
|
|
5
|
|
i
|
|
0,*
|
i
|
7 i)
|
5
|
3
|
5
|
0,4
|
t) Deraf 1 tj. ledigförkl. 4 ggr.
|
i
|
1
|
6
|
i
|
6
|
1
|
i
|
3
|
6
|
3
|
6
|
1
|
|
|
8
|
|
0
|
|
0
|
i
|
16*i
|
7
|
2
|
7
|
0,1
|
*) Däraf 1 ti. ledigf. 4 ggr. o. 1 ti. ledigf. 4 ggr.,
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 tj. ledigf. 6 ggr.
|
i
|
1
|
5
|
i
|
5
|
1
|
i
|
3
|
5
|
5
|
5
|
1,6
|
|
|
7
|
|
i
|
|
0,1
|
23;
|
15 4)
|
1
|
2
|
0,5
|
0,1
|
3) 1 ti. ledigf 2 ggr. 4) Däraf 1 ti. ledigf. 9 ggr.,
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 tj. ledigf. 4 ggr.
|
|
5
|
|
3
|
|
0,6
|
1
|
95)
|
7
|
6
|
7
|
0,6
|
5) Däraf 1 tj. ledigf. 2 ggr. o. 1 tj. ledigf. 2 ggr.
|
i
|
4
|
6
|
1
|
6
|
0,2
|
1
|
108)
|
6
|
4
|
6
|
0,4
|
8) Däraf 1 tj. ledigf. 3 ggr o. 1 tj. ledigf. 4 ggr.
|
|
1
|
|
1
|
|
1
|
0
|
2
|
—
|
2
|
—
|
1
|
|
|
4
|
|
0
|
|
0
|
0
|
5’)
|
—
|
2
|
—
|
0,4
|
7) Däraf 1 tj. ledigf. 4 ggr.
|
i
|
1
|
1
|
1
|
1
|
1
|
1
|
3
|
1
|
. 4
|
1
|
1,3
|
|
|
4
|
|
0
|
|
0
|
0
|
5*)
|
—
|
1
|
—
|
0,2
|
8) Däraf 1 tj. ledigf. 4 ggr.
|
|
2
|
|
2
|
|
1
|
0
|
3
|
—
|
5
|
—
|
1,6
|
|
i
|
1
|
4
|
1
|
4
|
1
|
1
|
3
|
4
|
3
|
4
|
1
|
|
|
1
|
|
2
|
|
2
|
0
|
3
|
—
|
3
|
—
|
1
|
|
|
5
|
|
1
|
|
0,2
|
1
|
79)
|
2
|
3
|
2
|
0,4
|
9) Däraf 1 tj. ledigf. 4 ggr.
|
|
5
|
|
2
|
|
0,4
|
1
|
7io,
|
3
|
5
|
3
|
0,7
|
i°) Däraf 1 tj. ledigf. 4 ggr.
|
|
1
|
|
1
|
|
1
|
0
|
2
|
—
|
3
|
—
|
1,5
|
|
|
1
|
|
2
|
|
2
|
1
|
511)
|
4
|
6
|
4
|
1,2
|
U) Däraf 1 tj. ledigf. 2 ggr.
|
6
|
58
|
27
|
22
|
—
|
—
|
14
|
in
|
56
|
67
|
—
|
—
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
4,5
|
0,s
|
—
|
—
|
—
|
—
|
4
|
0,6 !
|
|
Bihang till liiksd. Prat. 1912. 1 Sand. 1 Afd.
77
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Riksstatens åttonde hufvudtitel.
Ordinarie anslag.
Riks- och landsarkiven: sid-
1. Inköp af arkivalier och tryckta arbeten vid landsarkiven och arkivdepån i Visby............ 2
2. Eiksarkivet, vaktmästare ...................................................................................... 7
Kungl. biblioteket:
3. Kvinnligt skrifbiträde ............................................................................................ 8
4. Vaktmästare ........................................................ H
Nationalmuseum:
5. Ny stat ............................................................................................................ 12
Kleresistaten:
6. Kontraktsprosten i Ångermanlands nordöstra kontrakt................................................ 14
Domkapitlens expeditioner:
7. Höjning af anslaget................................................................. 18
Universitetet i Uppsala:
8. B. o. professuren i praktisk teologi m. in.................................................................. 25
9. Professur i hygien och bakteriologi.......................................................................... 43
10. Teologiska seminariet ......................................................................................... 49
11. Seminarier inom humanistiska sektionen ................................................................. 52
12. Fysiologiska institutionens materiellanslag ............................................................. 56
13. Notarierna hos medicinska och filosofiska fakulteterna................................................ 59
14. Fysiska institutionen, en ny vaktmästarbefattning ..................................................... 61
15. Lönereglering för amanuenser m. fl....................................................................... 63
Universitetet i Lund:
16. Professur i teologisk encyklopedi och teologiska prenotioner ...................................... 64
17. Biträdande lärare å den praktiskt teologiska linjen ................................................... 68
18. Professur i nordiska språk .................................................................................... .71
19. Notarierna hos medicinska och filosofiska fakulteterna................................................ 75
20. Fysiologiska institutionens materiellanslag ........................................'....................... 77
21. Seminarier inom humanistiska sektionen .................................................................. 79
22. Fysiska institutionens materiellanslag............................... 84
23. Lönereglering för amanuenser m. fl................................................................. 87
611
Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Sid.
24. Histologiska institutionens materiellanslag ............................................................. 87
25. Fysiologiska institutionens årsanslag m. m............................................................. 89
26. Kliniska laboratoriet å seraflmerlasarettet, kvinnligt tekniskt biträde........................... 92
27. Lönereglering för amanuenser in. fl........................................................................ 96
Universitetskanslersexpeditionen:
28. Jämkning i staten.............................................................................................. 96
Allmänna läroverken:
29. Ofverstyrelsen, kvinnliga biträden......................................................................... 98
30. » expensanslaget ............................................................................. 105
31. » vaktmästaren ................................................................................. 109
32. Nya lärartjänster .................. 110
33. Skolläkare....................................................................................... 133
Högre lärarinneseminariet:
34. Ny stat............................
Enskilda läroanstalter:
35. Enskilda mellanskolor .......
36. Högre flickskolor .............
37. Högre goss- och samskolor .
38. Enskilda lärarinneseminarier
Folkundervisningen:
39. Folkskoleseminariet i Linköping, materiellanslaget ................................................... 196
40. Anslag för tillfälliga behof vid folkskoleseminarier.................................................. 205
41. Lönetillskott åt folk- och småskollärare .................... 207
42. Folkhögskolor..................................................................................................... 208
Understöd åt folkbibliotek:
43. Omorganisation af folkbiblioteksväsendet m. m.......................................................... 231
De tekniska läroverken:
44. Tekniska högskolan, ny stat .............................................................................. 233
45. Chalmers tekniska läroanstalt, husbyggnadsfackskolan................................................ 246
46. » » » , lärare i geodesi....................................................... 247
» » » » , vaktmästare............................................................. 248
Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen:
47. Allmänna barnbördshuset.................................... 250
Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien:
48. Kvinnligt skrifbiträde ......................................................................................... 250
49. Vaktmästarna.................................................................................... 253
50. Tryckningskostnader m. m.................................................................................. 254
Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:
Öl. Blindinstitutet å Tomteboda ............................................................................ 257
52. Landtbruksskolor för döfstumma ......................... 262
53. Ålderstillägg åt rektor T. Rupert.......................................................................... 270
135
.. 152
.. 161
.. 165
.. 185
612
Ålderstillägg:
54. Höjning af anslaget................
Skrifmaterialier, expenser, ved m. m.:
55. Höjning af anslaget ................
Tryckningskostnader:
5(5. Nytt anslag............................
Sid.
272
Extra anslag.
Ecklesiastikdepartementets afdelning af Kungi. Maj:ts kansli:
57. Provisorisk lönereglering..................................v.............
58. Extra byråchef .............................................. ............
59. » föredragande in. m...............................................
60. Ökadt anslag till amanuenser m. in.................................
61. Biträden å statistiska afdelningen... ..............................
Riks- och landsarkiven:
62. Utgifvande af historiska handlingar................................
63. E. o. tjänstemän vid landsarkiven..................................
Kungl. biblioteket:
64. Accessionskatalog ........................................................
65. Inbindning, katalog ....................................................
66. Värmeledning m. m......................................................
Nationalmuseum:
67. Vaktmästare...............................................................
Lifrustkammaren:
68. Tillsyn, underhåll och vård af samlingarna ...................
Domkapitlens expeditioner:
69. Förstärkande af ordinarie anslaget ...............................
70. Stockholms stads konsistorium, expensanslag...................
Universitetet i Uppsala:
71. Lärare i symbolik......................................................
72. Biträdande lärare i medicin..........................................
73. Förstärkande af lärarkrafterna i kirurgi.........................
74. Undervisningskurs i allmän kemi ..................................
75. Universitetslektorer......................................................
76. Lärare i nordisk och jämförande fornkunskap ................
77. » i estetik samt litteratur- och konsthistoria .........
78. Pedagogiska seminariet................................................
79. Institutionen för allmän och analytisk kemi ...................
80. Seismologiska undersökningar ......................................
81. Internationella solarforskningen.....................................
....... 275
....... 276
....... 277
....... 282
....... 285
... 294
... 296
... 297
302
302
303
308
308
309
309
309
310
311
312
312
313
313
313
613
Sid.
82. Gymnastikläraren och biträdande gymnastikläraren ............................................. 314
83. Universitetsbiblioteket ........................................................... 319
84. Undervisning i bokföring .................. 320
85. Universitetets årsskrift ...................................................................................... 320
86. Zoologiska institutionen, ny byggnad................................................................... 320
Universitetet i Lund:
87. Propedeutisk undervisning i allmän kirurgi............................................................ 321
88. Undervisningskurs i allmän kemi...... ................................................................... 321
89. Biträdande lärare i medicin................................................................................. 321
90. Universitetslektorer........................................................................................... 322
91. Undervisningen i slaviska språk, företrädesvis ryska............................................... 322
92. Lärare i estetik samt litteratur- och konsthistoria................................................... 322
93. Föreståndare för historiska museet samt mynt- och medaljkabinettet ........................ 323
94. Undervisning i entomologi m. m.......................................... 324
95. Botaniska institutionen, ny byggnad ..................................................................... 325
96. Universitetsbiblioteket, materiell m. m................... 326
97. Undervisning i bokföring ................................................................................... 326
98. Inrättningen för gymnastik och fäktkonst............................................................. 327
99. Universitetets årsskrift ...................................................................................... 327
100. Uppvärmnings- och ventilationsanläggning i universitetsbyggnaden .......................... 327
101. Elektrisk belysningsanordning i universitetsbyggnaden ............ 332
102. Seismografisk anstalt .......................................................................................... 335
Karolinska mediko-kirurgiska institutet:
103. Skrif biträde åt rektor nJ. fl..................................................................... 337
» Biträde vid institutets bibliotek ..... 342
104. Obstetriska och gyn ekologiska klinikerna ........... 346
105. Biträdande lärare i medicin ................................................................................. 346
» » » » kirurgi ................................................................................ 346
» Assistenttjänstgöring vid allmänna barnhuset......................................................... 346
106. Köntgeninstitutet å serafimerlasarettet .................................................................. 347
107. Förberedande kursen i allmän kemi .................................................................... 347
» Materiell vid kemiska institutionen....................................................................... 347
108. Arbetsbiträde vid anatomiska och histologiska institutionerna........ ........................... 347
109. Pediatrisk klinik vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt.......................................... 348
» Poliklinik för barnsjukdomar................................................................... 348
110. Mikroskop för laboratorn i patologisk anatomi ................. 349
111. Brist i allmänna materiellanslaget ...................................................................... 350
Universiteten och karolinska institutet gemensamt:
112. Resestipendier åt ordinarie lärare m. fl...*............................. 350
Undervisning i epidemiologi:
113. Klinisk undervisning vid epidemisjukhus i Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala... 350
Allmänna läroverken:
114. Öfverstyrelsen, amanuens ...................... 353
115. » , hyra för ämbetslokal .................................................................... 353
614
Sid.
116. Tillfällig löneförbättring åt lärarinnor vid statens samskolor................................... 354
117. Extra och vikarierande lärare ............................................................................. 360
118 Teckningslärare................................................................................................... 364
119. Musiklärare ...................................................................................................... 367
120. Skolläkare....................................................................................................... 370
121. Profårskurser vid högre real- och högre latinläroverken i Göteborg........................... 370
122. Undersökningar rörande munhygien ................................................................... 379
Högre lärarinneseminariet:
123. Hushållsskolan m. m........................................ ................................................. 383
Enskilda läroanstalter och kommunala mellanskolor:
124. Resestipendier åt lärarpersonalen vid enskilda läroanstalter och kommunala mellan¬
skolor ........................................................................................................ 383
125. Resestipendier m. m. åt skolkökslärarinnor m. fl.................................................... 384
Folkundervisningen:
126. Folkskoleseminariernas öfningsskolor, tillfällig löneförbättring................................... 385
127. Folkskoleseminariet i Falun, nybyggnader.............................................................. 386
128. » » Uppsala, » ............................................................... 387
129. » » Växjö, gårds- och lekplan..................................................... 387
130. » » Linköping, materiellanslag......................... 388
131. » » Göteborg, undervisning i förhyrda lokaler, parallellklasser ......... 389
132. > » Luleå, läraren i trädgårdsskötsel m. m..................................... 403
133. Folkskolans högre afdelning vid öfningsskolor........................................................ 404
134. Folkskoleseminariet i Växjö, parallellafdelning till fjärde klassen.............................. 406
135. Stockholms privata folkskollärarinneseminarium ...................................................... 407
136. Göteborgs kvinnliga folkskoleseminarium .............................................................. 409
137. Repetitionskurser i gymnastik för folkskollärare och folkskollärarinnor........................ 412
138. Adelsnäs trädgårdsskola, kurser för folkskollärare m. fl........................................... 413
139. Norrlands trädgårdsskola, kurser för folkskollärare................................................... 414
140. Skolgång för fattiga barn inom Vilhelmina m. fl. församlingar................................. 418
141. Skolgång för fattiga barn inom Hotagens församling ............................................. 421
142. Resestipendier åt lärare vid folkskoleseminarierna m. fl........................................... 422
143. Resestipendier åt folkskollärare ......................................................................... 422
144. » » småskollärare m. fl................................................................. 423
Understöd ät folkbibliotek:
145. Grundkatalog för folkbibliotek....................................................... 423
146. Understöd åt folkbibliotek................................................................................... 423
De tekniska läroverken:
147. Tekniska högskolan, nya byggnader ..................................................................... 423
148. » » , förstärkning af lärarkrafterna m. in........................................ 424
» > » , ombyggnad och reparation af värmeledningen ........................... 430
149. Chalmers tekniska läroanstalt, om- och till byggnadsår beten...................................... 432
» » » » , elektrotekniska laboratoriet, apparater in. m................ 433
» » » » , löneförbättring......................................................... 434
» » » i> , lärare i byggnadslära................................................ 435
615
150.
151.
152.
153.
154.
155.
156.
157.
158.
159.
160.
Tekniska skolan i Stockholm, provisorisk lönereglering........
* s * > uppehållande af verksamheten
Tekniska elementarskolan i Norrköping............................
s » » Malmö..................................
1 » » Örebro...................................
* > i Borås..................................
s » » Härnösand.............................
Tekniska skolan i Eskilstuna, tillfällig löneförbättring....
Lägre tekniska yrkesskolor...............................
» » läroanstalter, resestipendier .......................
Slöjdföreningens i Göteborg skola .........................
Gymnastiska oentralinstitutet:
Sid.
435
436
437
441
442
443
443
444
444
449
450
161. Tillfällig aflöningsförbättring
162. Uppehållande af institutets verksamhet.............................
163. Materiell för undervisning i sabelhuggning
Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen:
164. Repetitionskurser för barnmorskor
165. Allmänna barnbördshuset i Stockholm, nya byggnader m. m.
V etenskapsakademien:
166. Katalog öfver naturvetenskaplig litteratur...........................
167. Internationella jordmätningen ................................
451
452
452
.... 456
.... 456
.... 458
.... 458
Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien:
168. Brist i anslaget till tryckningskostnader m. in.............................
169. Inredningsarbeten i statens historiska museum ........................... 45g
170. Ersättning åt O. V. Wennersten för arbete med Gottlands arkeologiska undersökning 461
171. Undersökning af påbyggnad vid Alvastra..................................................... 461
172. Inköp af vissa delar af ön Björkö .................................. ..................
173. Södra Råda ödekyrka.......................................... ....................
Musikaliska akademien:
174. Musikkonservatoriets orgel.........................
Naturhistoriska riksmuseum :
175. Nya byggnader m. m............................................
176. Skadesamling för entomologiska afdelningen
177. Inredning af museets nybyggnader vid Frescati .......
178. Flyttning af museets samlingar ............................
179. Etnografiska afdelningen
180. Brandförsäkring af museets samlingar m. m...........
181. Personlig löneförbättring åt två amanuenser ..........
Meteorologiska centralanstalten:
182. Väderlekstjänst vid centralanstalten ............•..........
» Två meteorologiska stationer...................................
183. Hydrografiska undersökningar af Sveriges färskvatten
472
475
485
487
497
499
500
500
501
501
501
616
184. Undersökningar rörande de högre luftlagren ........................................
185. Meteorologiska telegram från Färöarna och Island................................
Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:
186. Handtverksskolan i Kristinehamn för blinda..........................................
187. Tryckning af blindskrifter m. ..........................................................
188. Resestipendier åt lärare vid rikets abnorraskolor....................................
189. Täckande af brist i staten för blindinstitutet å Tomteboda.....................
190. De blindas förening...........................................................................
Undervisningsanstalter för vanföra:
191. Understöd åt anstalterna i Göteborg, Hälsingborg och Stockholm............
192. Nybyggnad för vanföranstalten i Göteborg ... ..................................
s » » ortopedisk poliklinik och sjukafdelning i Hälsingborg ......
Diverse anslag:
193. Religionsvård åt svenska sjömän i utländska hamnar ..........................
194. Pastor vid svenska Victoriaförsamlingen i Berlin .............................
195. E. o. prästman vid järnvägslinjen Gällivare—Riksgränsen m. m............
196. Fyra kontraktsadjunkter inom lappmarken ................ ......................
197. Två kontraktsadjunkter inom Norrbottens norra kontrakt m. m...............
198. Resestipendier åt prästmän .............................................................
199. Utredning rörande ecklesiastika boställen............................................
200. Svensk kyrka i Paris ...................................................................
201. Bibliotekarien vid stifts- och läroverksbiblioteket i Linköping.................
202. Motarbetande af mormonvärfningen .................................................
203. Nordiska museet ..........................................................................
204. Kulturhistoriska museet i Lund .......................................................
205. Föreningen Pietas..........................................................................
206. Musikhistoriska museet ...................................................................
207. Svenska fornskriftsällskapet ....................................................
208. Samfundet för utgifvande af handskrifter rörande Skandinaviens historia
209. Tidskriften Nordiskt medicinskt arkiv ..............................................
210. » Acta mathematica ........................... .............................
211. t Sfinx ............................................................................
212. Tidskrift för landsmål ..................................................................
213. Vetenskapligt arbete vid utländska biologiska stationer .....................
214. Undersökning af svenska ortnamn ..................................................
215. Ortnamnskommitténs arbete om Alfsborgs län.....................................
216. Insamling af svenska folkminnen......................................................
217. Utgifvande af ett arbete om Sven Hedins senaste resa i Centralasien ....
218. Inhemska skönlitterära författare.............................. ........................
219. Resestipendier åt journalister ..........................................................
220. Svenska barn i Berlin......................................................................
221. y> » » London ...................................................................
222. » » » Hamburg ................................................................
223. Populärvetenskapliga föreläsningar...................................................
224. Från universiteten anordnade föreläsningar utom universitetsstäderna ..
Sid.
502
503
504
505
505
506
506
506
507
507
509
517
518
518
519
519
520
521
527
527
535
538
542
542
543
543
544
545
545
546
547
. 548
. 550
. 553
. 564
. 564
. 565
. 568
. 569
. 570
. 574
. 580
017
225. Sommarkurser vid universitetet i Lund............................................................. 581
226. » i Stockholm ..................................................................... 583
227. Svenska skolmuseet.............................................................................. 584
228. Pedagogiska biblioteket i Stockholm ............................................................ 585
229. Kurser för utbildande af lärarinnor i huslig ekonomi ............................................. 587
230. Åsgårds skolkoloni ............................................................................................. 537
231. Höjande af musiklifvet ....................................................................................... 000
232. Extra lönetillägg.................... g03
233. Återgäldande af förskott .................................................................................... 353
Bihang till Rihsd. Prat. 1912. 1 Sami. 1 Afd.
78
BIHANG
TILL
RIKSDAGENS PROTOKOLL
LAGTIMA
|
VID
RIKSDAGEN I STOCKHOLM
ÅR 1912.
|
|
+
|
FÖRSTA SAMLINGEN.
FÖRSTA BANDET.
De till Kungl. Maj:t« Proposition Nr 1 angående statsverkets tillstånd och behof
hörande bilagor, från och med nionde hufvudtiteln.
Nionde hufvudtiteln.
1
Nionde hufvudtiteln.
Utdrag af protokollet öfver jordbrliksårenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 18
januari 1912.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve EhrensväRD,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström,
friherre AdelswäRD,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Petersson, anhöll i underdånighet
att få underställa Kungl. Maj:ts nådiga pröfning frågan om reglerandet
för år 1913 af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel samt
yttrade härvid beträffande anslagstitlarna:
Bihang till Biksd. prof. 1912. 1 Sami. 1 Afd.
1
2
Nionde hufvudtiteln.
Vaktmästarens
semester.
[2.].
Landthushålls-
skolor.
Ordinarie anslag.
Landtbruksstyrelsen.
Hos landtbruksstyrelsen finnes i gällande stat uppförd en vakt¬
mästare. I öfverensstämmelse med de beslut, som förut denna dag
blifvit af Kungl. Maj:t fattade i fråga om beredande af semester åt
vissa vaktmästare, skulle jämväl landtbruksstyrelsens vaktmästare komma
i åtnjutande af dylik förmån under femton dagar årligen. Enligt hvad
styrelsen meddelat kan, därest semester tillerkännes honom, det i sty¬
relsens stat uppförda anslaget till extra biträden, vikariatsersättning och
expenser med det belopp, hvarmed detsamma nu utgår, lämna tillgång
till ersättning åt vikarie.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riks¬
dagen
att godkänna sådant tillägg till de den 2 oktober 1908 stadgade
villkor och bestämmelser för åtnjutande af de i ny aflöningsstat för
landtbruksstyrelsen upptagna aflöningsförmåner, att vaktmästaren hos
styrelsen må årligen, i den mån sådant kan ske utan hinder för göro-
målens behöriga gång, åtnjuta semester under femton dagar.
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.
Vid de premieringar af mindre jordbruk, som från och med år
1902 med understöd af statsmedel anordnats genom hushållningssäll¬
skapens försorg, uppmärksammade man redan tidigt, att den omständig¬
heten, att en småbrukares jordbruk befanns premievärdigt, mången gång
till väsentlig grad berodde därpå att han ägde en dugande och arbet¬
sam hustru. I de beskrifningar öfver premierade mindre jordbruk, som
landtbruksstyrelsen årligen utgifvit, finner man ock gång på gång tydliga
vittnesbörd om husmoderns stora andel i det gemensamma arbetet.
Nionde hnfvudtiteln.
3
Då från och med år 1906 till de med statsmedel understödda åt¬
gärderna för höjande af det mindre jordbruket ytterligare lades spri¬
dande af yrkeskunskap genom anordnande af kortare undervisningskurser,
framhölls, i anslutning till den sålunda vunna erfarenheten, i de för dessa
kurser utfärdade bestämmelserna, att äfven sådan undervisning, som
anordnades för kvinnors utbildande i yrkesskicklighet för det mindre
jordbruket, skulle kunna komma i åtnjutande af för ändamålet beviljade
statsmedel.
Ett ytterligare steg i riktning att verksamt stödja och uppmuntra
hustruns deltagande i mannens arbete att skapa ett trefvet och väl-
bärgadt småbrukarhem togs år 1907. Då frågan om reglering för år
1908 af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel underställdes
Kungl. Maj:ts pröfning, framhöll jag beträffande behofvet af fortsatt
anslag till åtgärder för höjandet af det mindre jordbruket, å ena sidan,
hurusom bland dessa åtgärder de för ägare och brukare af mindre jord¬
bruk anordnade studieresorna intoge eu mycket framskjuten plats, samt,
å andra sidan, hurusom det under sådana förhållanden syntes mig syn¬
nerligen önskvärdt, att dylika studieresor anordnades äfven för kvinnor,
hvilka i något afseende toge del i det mindre jordbruket eller hvad
därmed stode i samband. Dessa kvinnor borde, enligt min mening, under
dylika resor sättas i tillfälle att besöka särskildt sådana platser, där träd¬
gårdsskötsel, fjäderfäafvel och andra under hustruns verksamhetsområde
fallande grenar af hushållningen stode högt och omfattades med intresse
och där det sålunda särskildt för henne funnes något af värde att se
och taga vara på. Förslaget vann Kungl. Maj:ts och Riksdagens bifall;
och den anslutning, de i sådan riktning vidtagna åtgärderna sedermera
vunnit från hushållningssällskapens sida, bär visat, att förslaget var ett
steg i den rätta riktningen.
Samma Riksdag, som biföll Kungl. Maj:ts sistberörda framställning,
begärde i underdånig skrifvelse den 22 maj 1907 utredning om och i
hvad mån särskilda åtgärder kunde vidtagas för inrättande af öfnings-
skolor i landthushållning i syfte att bereda mindre jordbrukare, gifta
och ogifta, män och kvinnor, tillfälle till icke blott teoretisk undervisning
utan äfven praktisk handledning i landtbruket och dess binäringar under
en eller flera månader medelst förevisningar, beräkningar och planmässigt
deltagande i sådana arbeten, som för småbrukets ekonomiska resultat
vore af särskild betydelse. Med anledning af denna Riksdagens skrif¬
velse uppdrog Kungl. Maj:t den 14 juni 1907 åt en kommitté bestående
af öfverdirektören M. von Feilitzen, ordförande, samt herrar Paul Hell¬
ström, Nils Hansson, Carl Rydberg och Carl M. Peterson i Ugglehult
4
Nionde hufvudtiteln.
att utarbeta förslag till ett ändamålsenligt anordnande af den lägre laudt-
bruksundervisningen jämte hvad därmed äger sammanhang. Den 12
december 1908 afgaf kommittén sitt betänkande, som i hvad det afser
småbrukarundervisningens ordnande samt landtmanna- och landtbruks-
skolornas omorganisation redan varit föremål för Kungl. Maj:ts och
Riksdagens pröfning.
I sitt förslag till småbrukarundervisningens ordnande hade kom¬
mittén tagit tillbörlig hänsyn äfven till småbrukarkvinuans utbildning och i
detta syfte ej endast föreslagit, att i hvarje för en större allmänhet afsedd
småbrukarkurs minst en dag skulle afses företrädesvis för kvinnliga del¬
tagare, därvid sådana ämnen borde behandlas, som särskildt berörde landt-
kvinnans arbetsfält, utan äfven hemställt om utverkande af statsbidrag till
af hushållningssällskapen anordnade undervisningskurser för särskildt an¬
tagna kvinnliga elever, s. k. husmoderkurser, hvilka skulle fortgå under
minst två, högst sex veckor med minst två till tre lektionstimmar hvarje
arbetsdag. Af lektionstimmarna skulle minst en användas till föreläsning
öfver något ämne, som berörde huslig ekonomi, hemmets hälsovård,
mjölkhushållning, trädgårdsskötsel, höns-, svin- eller ladugårdsskötsel,
allt efter som de lokala förhållandena gåfve anledning att välja bland
dessa ämnen, samt minst en timme anslås till demonstrationsunder-
visning uti matlagning och huslig ekonomi, hvarvid lärarinnan skulle
demonstrera tillagningen af någon maträtt och i sammanhang härmed
redogöra för tillagningens principer och detaljer. För att deltagarna i
dessa kurser lättare skulle kunna följa undervisningen och medhinna hem¬
mets arbeten på mellantiderna, borde, enligt kommitténs förslag, kur¬
serna allt efter de lokala förhållandena anordnas antingen som fasta
eller som ambulerande med en eller flera, arbetsdagar i veckan på hvarje
plats, hvarvid lärarinnan skulle förflytta sig mellan de olika arbets¬
platserna, så att hon erhölle minst en arbetsdag i hvarje vecka på hvarje
undervisningsställe. Vid underdånig föredragning den 14 januari 1910
af frågan om reglering af utgifterna under riksstatens nionde hufvud-
titel för år 1911 hemställde föredragande departementschefen, bland annat,
om utverkande af den förhöjning i dittills utgående anslag till åtgärder
för höjande af det mindre jordbruket, som ansågs erforderlig för genom¬
förande af kommitténs här omordade förslag. Han framhöll därvid, huru¬
som kvinnans insats i det gemensamma arbetet på att höja det egna
småbrukets bärkraft, särskildt genom ett klokt tillvaratagande och utnytt¬
jande af jordbrukets binäringar, visat sig kunna vara af betydande värde,
och då det närmast hvilade på henne att så sköta hemmet, att dugliga
och sparsamma samhällsmedlemmar komme att utgå från detsamma,
Nionde hufvudtiteln.
5
syntes det föredraganden Hgg'a i statsmakternas intresse, att i större
utsträckning, än hittills skett, se till, att den värdefulla kraft, som här
funnes att tillgå, komme till sin fulla rätt. Härför kräfdes en för kvin¬
nan och de göromål, hon hade att handlägga, afpassad undervisning, så
planlagd och ordnad, att den ej endast blefve lätt tillgänglig utan äfven
för henne framstode såsom något eftersträfvansvärdt, hvilket kunde bereda
henne ett verksamt stöd i hennes maktpåliggande och ansvarsfulla kall
såsom husmoder. En dylik undervisning komme att erbjudas henne i
de föreslagna husmoderkurserna. Till hvad föredragande departements¬
chefen sålunda hemställt behagade Kungl. Magt lämna nådigt bifall, och
den för ändamålet begärda förhöjningen i om förmälda anslag blef af
1910 års Riksdag beviljad. Nu gällande bestämmelser i ämnet återfinnas
i Kungl. Maj:ts nådiga reglemente den 19 oktober 1911 för med stats¬
medel understödda åtgärder till höjande af det mindre jordbruket (Sv.
förf.-sand. n:r 11 G).
De sålunda vidtagna åtgärderna för att bereda den vid vårt medelstora
och mindre jordbruk arbetande kvinnan tillfälle till lämplig utbildning
för sitt kall afse närmast att meddela undervisning åt de kvinnor, hvilka
af sitt arbete i hemmet hindras att deltaga i en mera skolmässigt ordnad
undervisning under någon längre tid. Från denna gren af småbrukar-
undervisningen må visserligen icke landsbygdens kvinnliga ungdom vara
utesluten, men för densamma bör dock jämväl en mera omfattande under¬
visning anordnas. På samma sätt som, jämsides med småbrukarkurserna
för i småbruket redan arbetande män, våra landtmannaskolor meddela
landsbygdens manliga ungdom den fackutbildning, hvaraf densamma är
i behof, på samma sätt böra ock de fackkunskaper, som äro erforderliga
för ett rätt skötande af ett landthushåll, bibringas de unga landtkvin-
norna vid särskildt för ändamålet anordnade skolor.
Äfven på detta sistnämnda viktiga kraf har förenämnda kommitté
— i enlighet med Riksdagens härom uttalade önskan — haft sin upp¬
märksamhet riktad, i det kommittén föreslagit inrättande af skolor af
ny typ med undervisningen mera direkt riktad på kvinnans arbetsfält
och med uppgift att meddela landsbygdens unga kvinnor praktisk och
teoretisk undervisning i huslig ekonomi och de landtgöromål, som i olika
landsdelar utföras af kvinnor. Anordnandet af dylika skolor, för hvilka
kommittén tänkt sig benämningen landthushållsskolor, innebär otvifvel¬
aktigt ett så stort allmänt intresse, att staten synes mig böra härtill
medverka i den utsträckning, hvartill de inom hvarje landsdel rådande
förhållandena föranleda.
[2.]
Tandtbruks-
undervisnings-
kommitténs
förslag.
6 Nionde hufvudtiteln.
En kurs vid dylik skola bör enligt kommitténs åsikt pågå under
minst tolf veckor och omfatta öfningar och undervisning i följande
ämnen:
I. Praktisk undervisning (öfningar och demonstrationer):
a) matlagning, bakning, tillvaratagande af slakt;
b) konservering;
c) tvätt och städning;
d) mjölkhushållning;
e) trädgårdsskötsel, fjäderfä- och smådjursskötsel, svin- och nöt¬
boskapsskötsel samt mjölkning, med demonstrationer i trädgård, hönshus,
ladugård och svinhus äfvensom praktiska öfningar, där så lämpligen
kan ske.
II. Teoretisk undervisning:
a) närings- och födoämneslära;
b) enkel bokföring och beräkning af husliållsutgifter, lämpade efter
olika inkomstbelopp;
c) hälso- och sjuk vårdslära samt barnavård;
d) mjölkhushållning;
e) trädgårdsskötselns grunddrag och trädgårdsalstrens tillgodo¬
görande ;
f) skötseln af fjäderfä och andra smärre husdjur; samt
g) svinskötselns och nötboskapsskötselns grunddrag.
Då emellertid de olikheter i jordbrukshänseende, som råda inom
vårt vidsträckta lands olika delar, betinga, att undervisningen på hvarje
plats lämpas efter de lokala förhållandena, har kommittén icke ansett
sig böra föreslå någon viss undervisningsplan att lända till efterrättelse
vid nu föreslagna skolor, utan funnit det lämpligast, att frågor om de
olika läroämnenas omfattning — liksom huruvida andra ämnen än de
här ofvan angifna böra i läroplanen upptagas — för hvarje skola afgöras
af den styrelse, som bör finnas för skolan utsedd.
Undervisningen vid skolan bör, enligt kommitténs mening, med¬
delas de uuga kvinnorna i så enkel form, att tillträde till densamma
utan olägenhet kan medgifvas äfven dem, som icke besitta andra för¬
kunskaper, än som vid folkskolan inhämtats. Det synes kommittén dess¬
utom vara af vikt, att de unga flickorna uti ekonomiskt mindre gynn¬
samt situerade landtmannahem få tillfälle att begagna sig af denna under¬
visning vid den tidpunkt, då de efter afslutad folkskolekurs och kon¬
firmation måste tänka på att själfva förtjäna sitt uppehälle och därvid i
de flesta fall vända sig från landsbygden till städerna eller andra industri¬
samhällen. Kommittén har af denna anledning i det af kommittén upp¬
Nionde hufvudtiteln.
7
gjorda förelaget till reglemente för de med understöd af statsmedel in¬
rättade landthushållsskolor satt inträd esåldern så lågt som till 16 år,
hvarvid dock tillika intagits bestämmelse därom, att, under i öfrigt lika
förhållanden, den inträdessökande skall äga företräde, som fyllt 18 år
eller genomgått af staten understödd folkhögskola eller visat sig äga
motsvarande kunskaper eller ock under längre tid deltagit i praktiska
arbeten inom landtmannahem.
Kommittén har vidare tänkt sig, att de nu föreslagna skolorna
skola förläggas till folkhögskolor eller landtmannaskolor eller ock såsom
fullt fristående till annan lämplig plats. Tillgång till demonstrationer
vid ett välskött mindre jordbruk bör emellertid alltid finnas, då denna
omständighet är af största betydelse för en framgångsrik verksamhet
vid skolan, hvars undervisning bör orduas så praktisk som möjligt.
Framdeles böra ock vid landthushållsskolorna kunna med fördel anordnas
specialkurser med begränsning till någon särskild uppgift, såsom t. ex.
smörberednings- och ystningskurser, mjölkningskurser, trädgårdskurser,
syltningskurser m. m., allt efter de olika orternas behof och förhållanden.
Kommitténs förslag innehåller vidare, att vid hvarje landthushålls-
skola skall finnas en vid densamma boende föreståndarinna, som leder och
deltager i undervisningen, hvarjämte öfriga lärarkrafter böra anställas
till det antal, undervisningens behöriga upprätthållande kräfver. För
ett framgångsrikt bedrifvande af undervisningen vid en sådan skola
anser kommittén önskligt, att såväl skolans föreståndarinna som särskilt
lärarinnan i huslig ekonomi med goda vitsord aflagt afgångsexamen
från lärarinnekurs i sagda ämne.
I de fall, då landthushållsskola är förlagd till samma plats som
folkhögskola eller landtmannaskola samt har med dylik skola gemen¬
samma lokaler och lärare, hvilket kommittén anser väl oftast, åtminstone
till en början, komma att blifva förhållandet, bör dylik skolas förestån¬
dare utses till rektor för jämväl landthushållsskolan för att under öfver¬
inseende af denna skolas styrelse handhafva skolans ekonomi samt den
högsta disciplinära myndigheten vid skolan.
Skolans styrelse bör enligt kommitténs förslag utgöras af minst
fem personer, däribland skolans rektor, där sådan finnes, samt skolans
föreståndarinna. Då skolans verksamhet iiteslutande afser kvinnans
arbetsområde, anser kommittén, att af öfriga styrelseledamöter minst två
böra vara i orten bosatta, för denna verksamhet intresserade kvinnor,
hvilka på detta sätt blifva satta i tillfälle att utöfva inflytande på skolans
ledning och uppsikt öfver dess arbete.
8
Nionde hufvudtiteln.
För eu kurs vid landthushållsskola med den organisation, som
kommittén här angifvit, har kommittén beräknat följande utgiftsstat:
Skollokaler med uppvärmning och
|
belysning samt
|
|
bostad för föreståndarinna........
|
............................. kronor
|
500
|
Föreståndarinna, lön...............................
|
.............................. »
|
800
|
Biträdande lärarinna, lön.....................
|
............................... »
|
400
|
Extra lärare, arfvode ............................
|
............................... »
|
100
|
Kostnader för skolinventarier...........
|
.»
|
100
|
Åskåduingsmateriell..............................
|
.............................. »
|
50
|
Annonser och tryck...........................
|
............................... »
|
100
|
Läkarvård och medicin........................
|
.............................. »
|
50
|
Diverse utgifter ..................................
|
............................. »
|
100
|
|
Summa kronor
|
2,200
|
Dä skolan icke torde kunna upptaga högre kursafgift än 30 kronor
för elev, eller vid en kurs med 10 betalande elever 300 kronor, framgår,
att för skolverksamhetens uppehållande enligt kommitténs förslag kräfvas
för hvarje kurs särskilda anslag till sammanlagdt belopp af omkring
2,000 kronor. Häraf finner kommittén staten skäligen böra bidraga
med 1,800 kronor, hvilket belopp bör såsom anslag tillkomma skolan för
hvarje dylik kurs, äfven om två eller flera kurser hållas vid skolan
under olika tider af året. Såsom villkor för sådant anslags utgående
har kommittén föreslagit, att skolan i fråga om lokaler, lärarkrafter och
undervisningsmateriell godkännes vid af skolinspektör företagen under¬
sökning beträffande nämnda förhållanden samt att ett visst minimiantal
lärjungar finnas vid skolan, hvilket antal kommittén ansett böra bestäm¬
mas till 12. Vid hvarje med understöd af statsmedel hållen kurs böra
slutligen finnas minst två friplatser eller fyra halffria platser.
Då ett icke obetydligt antal folkhögskolor redan i särskilda kurser
meddela undervisning i huslig ekonomi och dithörande ämnen och man
torde kunna förutsätta, att, om kommitténs förslag i fråga om stats¬
anslag åt landtlmshållsskolor vinner statsmakternas godkännande, flera
af nämnda kurser komma att ombildas till den af kommittén föreslagna
skoltypen, har kommittén, som föreställde sig, att därjämte redan under
den närmaste tiden några sådana skolor komme att uppstå i förening
med landtmannaskola eller fullt fristående, ansett, att statsbidrag måste
beräknas komma att årligen utgå till minst 20 kurser vid dylika landt-
liushållsskolor. Med det af kommittén föreslagna beloppet för stats¬
bidrag till hvarje kurs skulle alltså för ändamålet vara erforderligt ett
Nionde hufvudtiteln.
9
anslag- af minst 36,000 kronor, livilket i likhet med anslaget till under¬
stödjande af landtmannaskolor syntes kommittén böra hafva förslags¬
anslags natur.
För att den sålunda öppnade utvägen till vinnande af nödiga och
nyttiga kunskaper skall komma att begagnas äfven af dem, som hvarken
själfva äga tillgångar att bekosta sitt uppehälle vid skolan eller kunna
påräkna tillräckliga bidrag härtill från hemmet, har kommittén, på ena¬
handa sätt som i fråga om statsunderstöd för genomgående af landt-
bruks- och landtmannaskolas kurser, föreslagit, att obemedlade och mindre
bemedlade elever vid landthushållsskola måtte komma i åtnjutande af stats¬
understöd för att genomgå kurs vid dylik skola. Med »obemedlad» har
kommittén äfven i detta sammanhang förstått den, som ej vare sig
själf äger tillgångar för genomgående af en undervisningskurs eller kan
från hemmet påräkna bidrag för ändamålet, och med »mindre bemedlad»
den, som antingen äger tillgångar, men dock ej tillräckliga för genom¬
gående af en undervisningskurs, eller ock kan från hemmet påräkna
något fastän otillräckligt bidrag för ändamålet. I anslutning härtill
har det synts kommittén, att det understöd, som af statsmedel tilldelas
obemedlad elev, bör motsvara minst hälften af elevens oundvikliga ut¬
gifter under loppet af den undervisningskurs, som är i fråga. Kostna¬
derna för en elevs vistelse vid en skola kunna visserligen ställa sig
betydligt olika inom skilda delar af landet, men kommittén anser emeller¬
tid, att statsunderstöden böra utgå med lika belopp vid alla skolor. I
enlighet härmed och i betraktande af att utgifterna för enbart kosten
vid de skolor, hvilka — liksom fallet är med landthushållsskolorna —
icke medgifva fritt kosthåll åt eleverna, torde uppgå till i genomsnitt
minst en krona om dagen, hvartill kommer utgifter för logis, böcker
och skolmateriell in. m., har det synts kommittén, att dessa understöd
lämpligen borde bestämmas till 25 kronor i månaden för obemedlad
och 15 kronor i månaden för mindre bemedlad, eller samma belopp som
beräknats vid genomgående af kurs vid landtmannaskola.
För att landsbygdens ungdom måtte så mycket som möjligt upp¬
muntras att anlita nu ifrågavarande undervisningsanstalter, har kommittén
ansett det vara af synnerlig vikt, att de personer, som icke själfva
förmå bekosta sitt uppehälle under skolkursen, redan före dess början
få underrättelse om, huruvida de kunna påräkna statsunderstöd. Detta
torde utan svårighet låta sig göra ifråga om skolkurser, där elev¬
antalet — såsom vid landthushållsskolorna — icke är i det för skolan
gällande reglemente till siffran bestämdt. Beträffande pröfningen af
Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Sami. 1 Afd. 2
10
Nionde hufvndtiteln.
[2.] ansökningar om understöd för sådana kursers bevistande har kommittén
afgifvit närmare förslag.
Såsom ett nödvändigt villkor för att de ifrågasatta understöden
skola komma till verklig nytta har kommittén framhållit, att det noga
måste tillses, att understöd icke gifves åt andra än sådana, hvilka kunna
anses vara förtjänta af sådant understöd. Sålunda bör vid pröfning af
ansökningar om understöd afseende fästas icke blott vid sökandens och
hennes föräldrars ekonomiska förhållanden utan äfven vid sökandens
vandel samt huruvida sökanden äger nödiga förutsättningar för att kunna
draga nytta af den undervisning, som är i fråga.
Vid beräknande af storleken af det statsanslag, som årligen skulle
behöfvas för att, på sätt kommittén föreslagit, understödja obemedlade
och mindre bemedlade elever vid landthushållsskolorna, har kommittén
utgått från att flertalet elever här, liksom vid landtmannaskolorna, komme
att vara i behof af dylikt understöd. Då detsamma enligt i det före¬
gående angifven beräkning skulle under hvarje här ifrågavarande 3
månaders kurs komma att utgå med respektive 75 och 45 kronor
eller i medeltal 60 kronor, då vidare antalet kurser beräknats till 20
och minimiantalet elever i hvarje kurs bestämts till 12, skulle alltså ett
belopp af i rundt tal 15,000 kronor för ändamålet vara erforderligt.
Inspektionen af nu ifrågavarande skolor skulle, enligt kommitténs
förslag, anförtros åt samma inspektörer, hvilka skulle utöfva inspek¬
tionen öfver öfriga statsunderstödda anstalter för den lägre landtbruks-
undervisningen. Kommittéa har dock, utan att för närvarande vilja
framställa förslag i sådan riktning, framhållit, att i den mån landthus-
hållsskolor komma att uppstå till ett något mera afsevärdt antal, behof
säkerligen kommer att göra sig gällande att för utöfvandet af tillsynen
öfver sådana skolor anlita särskild inspektris.
Med åberopande af hvad sålunda anförts har kommittén hemställt,
att under anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk och
landtmannanäringar» må uppföras ett förslagsanslag å 36,000 kronor
till understöd åt landthushållsskolor, att efter Kungl. Maj:ts bepröfvande
utdelas med högst 1,800 kronor för hvarje vid sådan skola hållen kurs,
hvars elevantal uppgår till minst 12, under villkor:
att skolan vid af skolinspektör verkställd undersökning visar sig
innehafva för skolverksamhetens rätta bedrifvande nödiga lokaler, lärar-
krafter och undervisningsmateriell;
att minst två frielever eller dubbla antalet elever mot half under-
visningsafgift äga att vid kursen åtnjuta undervisning, så framt mot-
Nionde hufvudtiteln.
11
svarande antal obemedlade eller mindre bemedlade inträdesberättigade [2.]
sökande anmäla sig till erhållande af sådan förmån;
att skolan underkastar sig den kontroll, Kungl. Maj:t i hvarje
särskildt fall finner skäl föreskrifva;
att skolan årligen afgifver berättelse om sin verksamhet; samt
att för beviljande af statsunderstöd åt obemedlade och mindre
bemedlade för begagnande af undervisning vid skolan må anvisas ett
årligt till 15,000 kronor beräknadt anslag, från bvilket, efter ansökning
och pröfning- i hvarje särskildt fall, må utgå understöd med 25 kronor
i månaden åt obemedlad och 15 kronor i månaden åt mindre be¬
medlad elev.
Sedan landtbruksstyrelsen blifvit anbefalld att, efter inhämtande Landtbruks-
af yttranden i ärendet från hushållningssällskapens förvaltningsutskott, ‘^s^uob^
afgifva underdånigt utlåtande öfver de i kommitténs betänkande upp- 190$.
tagna förslag, har styrelsen den 18 oktober 1909 inkommit med det
sålunda infordrade utlåtandet och därvid öfverlämnat till styrelsen in-
gifna yttranden från samtliga förvaltningsutskott med undantag af Norr¬
bottens läns hushållningssällskaps.
Ur dessa utskottens yttranden tillåter jag mig att här i korthet
meddela hvad utskotten haft att anföra rörande kommitténs af mig i
det föregående omförmälda förslag.
Stockholms läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har i
sitt utlåtande lifligt förordat upprättandet af här ifrågavarande skolor
under särskildt framhållande i huru hög grad det mindre jordbrukets
utveckling är förbunden med allmogekvinnornas utbildning, i det att
ett verkligt vinstgifvande småbruk icke låter tänka sig under annan förut¬
sättning, än att husmodern lärt sig tillvarataga allt på mest ändamåls¬
enliga sätt. Under sådana förhållanden anser utskottet, att undervis¬
ningen vid hushållsskolorna bör vara kostnadsfri, på det att den måtte
kunna tränga ned till de djupaste lagren af allmogen, där kunskapen
allra bäst behöfves. Vidare framhåller utskottet önskvärdheten af att i
undervisningen jämväl måtte ingå husslöjd, enär idkandet af dylik i
hög grad bidrager till spridande af välmåga i hemmet och till sammanhåll¬
ningen bland dess medlemmar. — Äfven Östergötlands läns hushåll¬
ningssällskaps förvaltningsutskott ansluter sig till sistnämnda uppfattning
och erinrar särskildt om nödvändigheten af att eleverna beredas under¬
visning i sömnad och kvinnlig handslöjd. — Gottlands läns hushåll¬
ningssällskaps förvaltningsutskott finner de föreslagna landthushålls-
skolorna vara ägnade att fylla ett för närvarande synnerligen kännbart
12
Nionde hufvu dtitel tu
[2.] behof, men anser, att några elevafgifter knappast kunna påräknas vid
dylik skola. — Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltnings¬
utskott uttalar såsom sin mening, att den praktiska utbildningen icke
blifvit tillräckligt beaktad i kommitténs förslag. Liksom eleverna vid
landtmannaskolor böra hänvända sig till välskötta egendomar för in¬
hämtande af praktiska kunskaper, så synas ock landthushållsskolornas
elever böra komplettera den vid den teoretiska kursen meddelade ut¬
bildningen med praktisk elevplats i därför lämpliga hem. — Ålfsborgs
läns norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott befarar, att en landt-
hushållsskola ej med visshet kan påräkna att redan från början erhålla
det föreslagna minimiantalet elever och anser på grund häraf, att skolan
bör kunna under de tre första åren få åtnjuta statsanslag, äfven om an¬
talet elever understiger minimiantalet. Vidare synes det utskottet, att
den uppgjorda normalstaten blifvit för lågt beräknad. — Gäfleborgs läns
hushållningssällskaps förvaltningsutskott uttalar en mot kommitténs af¬
vikande mening beträffande landthushållsskolas förläggande till folkhög¬
skola. Då det vid upprepade tillfällen framhållits, att folkhögskolan
icke är och icke heller bör blifva någon fackskola, och då det, om kom¬
mitténs förslag angående omorganisation af landtmannaskolorna genom¬
föres, öppnas möjlighet att frigöra sistnämnda skola frän folkhögskolans
öfverherravälde, synes det utskottet omotiveradt att förbinda folkhög¬
skolan med en ny jordbrukets speciella undervisningsform. Ej heller
finner sig utskottet kunna biträda kommitténs uttalande angående före¬
trädesrätt för den, som genomgått folkhögskola, att vinna inträde vid
landthushållsskola. Öfriga förvaltningsutskott ha utan särskild motive¬
ring tillstyrkt kommitténs förslag.
För egen del har landtbruksstyrelsen icke haft något att erinra
mot kommitténs förslag.
Departements- Vid det medelstora och mindre jordbruket är det — såsom redan
chefen. förut blifvit antydt — i kanske högre grad än på något annat verk¬
samhetsområde mannens och hustruns gemensamma arbete, som skapar
det egna hemmet och tryggar dess ekonomiska bärkraft. I sträfvandena
att öka detta jordbruks afkastningsförmåga och föra detsamma framåt
måste sålunda uppmärksamheten vara riktad på att höja och stärka
bådas yrkesskicklighet och gorå dem båda vuxna de uppgifter, som
åligga dem. Vid vissa jordbruk är det husdjurens skötsel och tillgodo¬
görandet af ladugårdens produkter, som till väsentlig del faller på husr
moderns lott; vid andra har hon att vårda trädgården och göra den¬
samma till en god inkomstkälla, öfverallt är det hon, som skall leda
Nionde hufvudtiteln.
13
hemmets inre ekonomi och med de enkla medel, som i regel stå henne
till buds, sprida trefnad inom detsamma. Hvarje dylikt hem äger fördelen
att från egen gård kunna hämta största delen af hvad familjen behöfver
för sitt uppehälle; men för att denna fördel på bästa sätt skall kunna
utnyttjas, kräfves ofta grundligare insikter såväl i födoämnenas till¬
redning som i tillvaratagandet på mest ekonomiska sätt af hvad gården
producerar. Därtill kommer än vidare, att kvinnans blick behöfver
skärpas för betydelsen af en god hiilso- och barnavård, i samband hvar¬
med kunskap måste bibringas henne om, huru en förbättring skall på
lämpligaste sätt äga rum i de mindre tillfredsställande förhållanden,
som i detta hänseende mångenstädes ännu råda å landsbygden.
Dessa och andra med dem sammanhängande omständigheter utgöra
enligt min mening tungt vägande skäl för vidtagande från statsmakternas
sida af åtgärder, som kunna möjliggöra och underlätta upprättandet i
skilda landsdelar af skolor af det slag, som bär blifvit föreslaget. Såsom
framgår redan af hvad jag i det föregående anfört, blir dessa skolors
uppgift en helt annan än den, som tillkommer de husmoderkurser, till
hvilkas anordnande genom hushållningssällskapen statsanslag redan nu
finnes tillgängligt. Dessa senare äro nämligen närmast afsedda för små¬
brukarnas hustrur, för i det mindre jordbruket redan arbetande kvinnor,
hvilka icke äro i tillfälle att för genomgående af en undervisningskurs
vara frånvarande från sina hem mer än några få dagar i följd, medan
åter de här föreslagna landthushållsskolorna väl i främsta rummet kom me
att uppsökas af landsbygdens kvinnliga ungdom, som vid dem blir i
tillfälle förvärfva den utbildning, som kräfves för ett framgångsrikt
arbete i småbrukets tjänst. Och hvad angår den undervisning i huslig
ekonomi, som i form af skolkökskurser jämlikt nådiga kungörelsen den
16 juni 1906 meddelas vid folkskolor, högre folkskolor samt folkhög¬
skolor, är densamma lika litet som de vandrande skolkökskurser, som
åtskilliga hushållningssällskap och landsting anordnat, att hänföra till
sådan landthushållsundervisning, som landthushållsskolorna äro afsedda
att meddela. Ej heller få dessa skolor likställas med de hushållsskolor
vid Rimforsa och Brogård, till hvilka statsanslag nu utgå, i det att
dessa sistnämnda hafva till hufvudsaklig uppgift att utbilda i sitt kall
väl förfarna lärarinnor, hvilka, med klar uppfattning om landsbygdens
och särskildt småbrukets förhållanden och kraf, kunna meddela en efter
dessa förhållanden väl afpassad undervisning vid husmoderkurserna och
landthushållsskolorna. Dessa senare komma sålunda enligt mitt för¬
menande att i den med statsmedel understödda undervisningen för lands¬
bygdens kvinnor bilda det viktiga och betydelsefulla led, som för när-
14
Nionde hnfmdtiteln.
varande saknas, och utan hvilket denna undervisning icke kan betecknas
såsom ett systematiskt genomfördt helt.
Mot kommitténs förslag till landthushållsskolornas organisation
har jag i stort sedt icke något att erinra. Förlagda på lämpliga platser
och under sakkunnig ledning anser jag dem äga stora förutsättningar
att på önskvärdt sätt kunna fylla sin viktiga och ofta maktpåliggande
uppgift. Särskildt synes det mig böra vara förenadt med fördel att,
på sätt kommittén antyder, där detta på grund af lokala förhållanden
låter sig göra, förbinda landthushållsskolan med en folkhögskola eller
landtmannaskola, i det att ett visst, ganska afsevärdt samband alltid
förefinnes mellan dessa olika undervisningsanstalter, något som bland
annat medför, att lärarkrafter, undervisningsmateriell m. m. i många
fall kunna vara gemensamma. Då emellertid landthushållsskolan afser
att meddela en närmare angifven fackutbildning, måste gifvetvis, där
dylikt samband mellan olika läroanstalter äger rum, betryggande garan¬
tier förefinnas, att landthushållsskolan skall kunna på fullt tillfreds¬
ställande sätt fylla denna sin uppgift. Krafvet härpå har kommittén
beaktat genom att föreskrifva, att vid landthushållsskolan skall finnas
särskild föreståndarinna och särskild enligt angifna grunder sammansatt
styrelse.
Beträffande det af kommittén föreslagna minimiantal elever, som
skulle kräfvas för utbekommande af statsanslag, har framhållits önskvärd¬
heten af att äfven landthushållsskolorna under de tre första åren måtte
— liksom landtmannaskolorna — kunna komma i åtnjutande af stats¬
anslag, äfven om antalet elever vid någon kurs ej skulle uppgå till
fastställdt minimum. Då emellertid detta minimiantal blifvit satt så lågt
som till 12, anser jag redan af denna anledning dylikt undantag icke i
allmänhet vara af behofvet påkalladt. På grund af särskilda omständig¬
heter, såsom de lokala förhållandena inom vissa landsdelar eller dylikt,
kan det emellertid för en eller annan skola visa sig förenadt med svårig¬
heter att för hvarje år erhålla elever till föreskrifvet antal. Under sådana
förhållanden torde här — såsom i fråga om landtmannaskolor — böra
medgifvas Kungl. Maj:t rätt att, där sådana omständigheter föreligga,
kunna bevilja statsunderstöd åt landthushållsskola, hvars elevantal under¬
stiger den fastställda minimisiffran. Ett ytterligare skäl till att från
början i regel fasthålla vid förenämnda minimisiffra synes mig ligga i
den omständigheten, att särskilda statsmedel torde böra på sätt och till
belopp, kommittén föreslagit, anvisas till understöd åt obemedlade och
mindre bemedlade elever vid dessa skolor. Sådant understöd skulle
nämligen, på samma gång det öppnade möjlighet för dem, som kanske
Nionde hufvudtiteln.
15
mest äro i behof af här ifrågavarande undervisning, att få del af den¬
samma, äfven göra det lättare för en skolstyrelse att hålla elevantalet
uppe vid det bestämda minimum.
Då understöd på detta sätt i jämförelsevis stor utsträckning och
till ganska afsevärdt belopp kan tilldelas de elever, som däraf äro i
behof, synes mig anledning saknas att, såsom flera hushållningssällskap
påyrkat, föreskrifva, att undervisningen vid dessa skolor skall vara kost¬
nadsfri. Äfven i här berörda afseende torde de böra vara likställda
med de dem i vissa fall närstående landtmannaskolorna.
Beloppet af det utaf kommittén föreslagna statsanslaget utgör, på
sätt redan meddelats, 1,800 kronor för hvarje kurs och har kommittén
jämväl i fråga om landthushållsekolorna — liksom förut i sitt förslag
rörande statsanslag åt landtmannaskolor — hemställt, att statsanslaget
måtte utgå med berörda belopp, oafsedt huruvida bidrag till skolan
lämnas från orten eller icke. Då emellertid — såsom vid underdånig
föredragning den 13 januari 1911 angående statsanslag till landtmanna¬
skolorna framhölls — villkoret om understöd äfven från orten tvifvels¬
utan utgör den bästa säkerhet för att ortsintresse för och ortsbehof af
upprättande af en skola verkligen föreligga, och då utan full visshet
härom statsanslag icke bör anvisas, anser jag mig i detta fall icke
kunna biträda kommitténs nu förevarande förslag. Enklast och bäst
synes mig anslagsfrågan äfven här kunna lösas på samma, af Riksdagen
redan godkända sätt som i fråga om landtmannaskolorna eller sålunda,
att staten utan villkor om motsvarande bidrag från orten tillerkänner
landthushållsskola ett visst grundanslag för hvarje kurs, men att staten
för de kostnader, som därutöfver för undervisningen erfordras, bidrager
allenast med belopp, motsvarande hvad från orten för ändamålet till-
skjutes. Beträffande storleken af statens grundanslag till sådan kurs
synes mig detta lämpligen kunna bestämmas till halfva det belopp,
hvilket utgår såsom grundanslag till landtmannaskola eller till 1,000
kronor. För hvad skolan utöfver nämnda grundanslag behöfver för
undervisningen vid hvarje särskild kurs skulle intill ett belopp af högst
800 kronor — motsvarande alltså ett sammanlagdt. statsanslag till samma
belopp som kommittén föreslagit, eller 1,800 kronor — statsmedel lika¬
ledes kunna utgå, dock endast under villkor af motsvarande tillskott
från orten, elevafgifterna däri inberäknade. En skola, som uppbure
statsanslag till högsta belopp, 1,800 kronor, skulle sålunda för hvarje
kurs disponera ett belopp af 2,fi00 kronor eller något mera än den af
kommittén beräknade normalstaten. Genom en dylik anordning skulle
jämväl den anmärkning, som från visst håll riktats mot den af kom-
16 Nionde hufvudtiteln.
[2.] mittén uppgjorda normalstaten, eller att densamma blifvit för lågt be¬
räknad, hafva förlorat betydelse.
Tå samma sätt som förut i fråga om landtmannaskolorna har
kommittén beträffande landthuskållsskolorna ej funnit skäl ifrågasätta, att
såsom villkor för statsanslags utgående skulle fordras vederbörande
hushållningssällskaps vitsord angående behofvet inom orten af den skola,
som söker statsanslag. Genom undersökning al utaf kommittén före¬
slagen särskild skolinspektör har det synts kommittén, att älven här
erforderlig visshet om skolans behöflighet borde kunna vinnas. Lika
litet som ifråga om landtmannaskolor torde emellertid en skolinspektör
kunna bilda sig en så klar uppfattning som vederbörande hushållnings¬
sällskap om, huruvida behof af en landthushållsskola inom orten före¬
ligger eller ej; och då det synes mig, att största möjliga trygghet bör
åstadkommas, att statsanslag lämnas endast åt sådana skolor, som äro
för orten verkligen behöfliga, torde, pa sått Riksdagen redan beslutat
beträffande landtmannaskolorna, böra såsom villkor för statsbidrag åt
landthushållsskola stadgas, att hushållningssällskap eller dess förvalt¬
ningsutskott vitsordar skolans behöflighet för orten.
Att dessa skolor böra stå under samma inspektion som öfriga
anstalter för den lägre landtbruksundervisningen, till hvilka statsanslag
utgår, synes mig själffallet. Den bör utan nämnvärd ökning af kostnaden
kunna bestridas af de inspektörer, till livilkas aflöning belopp finnes
upptaget i den af nästlidet års Riksdag godkända planen för förändrad
organisation åt med statsmedel understödda landtbruks- och landtmanna¬
skolor. Till frågan om beviljande af berörda belopp äfvensom af det
till understöd åt obemedlade och mindre bemedlade elever vid landt¬
hushållsskola erforderliga beloppet, 15,000 kronor, torde jag få åter¬
komma under nästa punkt i detta protokoll.
immanfatt- Sammanfattas ofvan angifna grunder, skulle följaktligen till landt-
ning. hushållsskola, inrättad på sätt af mig förordats, såsom bidrag för hvarje
vid skolan hållen kurs efter Kungl. Maj:ts bepröfvande åt statsmedel
utgå ett belopp af högst 1,800 kronor, däraf 1,000 kronor skall anses
såsom grundanslag, och under villkor i öfrigt:
att antalet elever vid kursen uppgår till minst 12, med rätt likväl
för Kungl. Maj:t att på grund af särskilda omständigheter bevilja stats¬
understöd jämväl för kurs, hvars elevantal understiger nämnda siffra,
att inom orten tillskjutes minst lika stort belopp, elevafgifterna
inberäknade, som det, hvarmed statsbidraget öfverstiger grundanslaget,
1,000 kronor,
Nionde hufvudtiteln.
17
att vederbörande hushållningssällskap eller dess förvaltningsutskott [2.]
vitsordar behofvet inom orten af dylik skola,
att för hvarje 500 kronor af statsbidraget minst en frielev eller
dubbla antalet elever mot half undervisningsafgift äga att vid skolan
åtnjuta undervisning, för såvidt obemedlade eller mindre bemedlade
inträdesberättigade sökande till motsvarande antal anmäla sig till er¬
hållande af sådan förmån,
att skolan underkastar sig den kontroll, Kungl. Maj:t i hvarje
särskildt fall finner skäl föreskrifva, samt
att skolan årligen afgifver berättelse om sin verksamhet.
På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag alltså, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att, med godkännande af de utaf mig tillstyrkta, här ofvan samman¬
fattade grunder för statsbidrag åt landthushållsskolor, för berörda ända¬
mål under anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk och landt-
mannanäringar» under benämning »understöd åt landthushållsskolor»
uppföra ett särskildt förslagsanslag å 36,000 kronor.
Bifalles detta, kommer anslagstiteln i sin helhet att undergå mot¬
svarande höjning. Då höjning af anslagstiteln jämväl af andra orsaker
lärer böra ske, anhåller jag att få återkomma till frågan därom under
nästföljande två punkter.
Det under denna anslagstitel uti riksstaten uppförda ordinarie
anslag, 372,840 kronor, omfattar dels ett förslagsanslag å 50,000 kronor
till understöd åt landtmannaskolor, dels såsom bestämdt anslag 322,840
kronor.
Af det bestämda anslaget utgå för närvarande följande anvisningar
till nedannämnda af Riksdagen pröfvade behof, nämligen:
till
n
n
ii
landtbruksinstitutet vid Ultima................................. kronor
landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp......... „
trädgårdsundervisningen ............................................. „
lägre landtbruksskolor ................................................
landtmannaskolor..........................................................
aflöning åt tre statskonsulenter, en i boskapssköt¬
sel, en i mejerihushållning och en i svinskötsel,
tillhopa........................................................................
mejerielevers undervisande vid enskilda mejerier
ii
ii
ii
M
64,790
83,650
34,800
68,000
24,000
12,000
9.000
transport kronor 296,240
Bihang till Riksd. prot. 1912. 1 Sami. 1 Afd.
[3.]
Landtbruks-
och landt¬
mannaskolor.
3
18
Nionde hnfvndtiteln.
transport kronor 296,240: —
till stipendier åt personer, som vid enskilda mejerier
genomgå fullständig lärokurs i mejerikandtering, „ 3,000: —
„ understöd åt personer, som ägna sig åt landtbrukets
studerande, ....................................................................10,000: —
eller tillhopa kronor 309,240: —.
Återstoden af det bestämda anslaget står enligt 1901 års Riksdags
beslut till Kung!. Maj:ts disposition.
Beträffande de till lägre landtbruksskolor anvisade medlen, be¬
viljades anslag till dylika skolor, på framställning af Kungl. Maj:t, första
gången vid 1840—1841 årens riksdag, hvilka anslag till en början utgingo
med 1,500 kronor för år till hvarje skola. Detta statsbidrag har seder¬
mera blifvit höj dt först vid 1850—1851 årens riksdag till 3,000 kronor
och sedermera vid 1856—1858 årens riksdag till 4,000 kronor, med
hvilket belopp anslaget fortfarande utgår till en landtbruksskola i hvarje
län, där sådan skola finnes inrättad. I de fall, då ytterligare en skola
därstädes blifvit upprättad, bär denna uppburit statsanslag å endast
2.000 kronor, för hvilket sistberörda anslags åtnjutande såsom villkor
föreskrifvits, att hushållningssällskap eller landsting inom den ort, där
skolan blifvit upprättad, förbundit sig att till skolans underhåll till¬
skjuta lika stort belopp som statsanslaget. För närvarande finnas 17
med statsmedel understödda landtbruksskolor i verksamhet, af hvilka
en hvar från nu ifrågavarande anslagstitel uppbär årligt statsanslag å
4.000 kronor. Dessutom utgår till en hvar af de inom Västernorrlands,
Västerbottens och Norrbottens län belägna landtbruksskolor ett ytter¬
ligare statsbidrag å 2,000 kronor för år från ett för ändamålet å extra
stat uppfördt anslag å 6,000 kronor.
Statsanslag till understöd åt landtmannaskolor har från och med
år 1888 utgått från ett under nu ifrågavarande anslagstitel uppfördt
förslagsanslag, som å anslagstiteln funnits uppfördt till och med år
1906 med 15,000 kronor och därefter med 50,000 kronor, hvarjämte
Riksdagen medgifvit, att besparingar å anslagen till lägre landtbruks¬
skolor finge användas till understöd åt landtmannaskolor med belopp af
högst 4,000 kronor åt landtmannaskola, som vore belägen i län, där
med statsmedel till samma belopp understödd lägre landtbruksskola ej
funnes, eller åt landtmannaskola, hvars elevantal öfverstege 20, och
med högst 3,000 kronor åt öfriga landtmannaskolor. Genom särskilda
nådiga bref år 1911 anvisades för samma år till de då befintliga 32
landtmannaskolorua 96,433 kronor, däraf från förslagsanslaget till under¬
Nionde hufvudtlteln.
19
stöd åt landtmannaskolor 72,433 kronor samt från besparingar å an¬
slagen till lägre landtbruksskolor 24,000 kronor.
I detta sammanhang tillåter jag mig ock erinra, att sedan några
år tillbaka funnits å extra stat uppfördt ett belopp af 10,000 kronor
till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana landtmanna¬
skolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel.
I Kungl. Maj:ts nådiga proposition till 1911 års Riksdag angående
regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel för år 1912
föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen bland annat att för sin del godkänna
vissa af föredragande departementschefen under punkt 5 i statsråds¬
protokollet för den 13 januari 1911 sammanfattade grunder för förändrad
organisation af med statsmedel understödda landtbruks- och landtmanna¬
skolor att tillämpas å sådana skolor från och med ingången af läsåret
1912—1913.
Då emellertid, med hänsyn till tiden för utbetalande af statsbidrag
till dylika skolor, något ökadt anslag för ändamålet icke erfordrades
före år 1913, begärdes icke i 1912 års stat de för omorganisationens
genomförande nödiga medlen.
De af departementschefen tillstyrkta grunderna för den förändrade
organisationen af skolorna sammanfattades i nämnda statsrådsprotokoll
sålunda:
l:o. Till landtbruks- och landtmannaskolor, som inrättats på af
föredraganden i statsrådsprotokollet förordadt sätt, utgår årligt statsbidrag
till en hvar af nio landtbruksskolor i södra och mellersta Sverige
med 7,500 kronor;
till en hvar af fyra landtbruksskolor inom Norrland och Dalarna
med 6,000 kronor; samt
till landtmannaskolor, efter Kungl. Maj:ts bepröfvande, med ej
mindre ett grundanslag å 2,000 kronor åt sådan landtmannaskola, hvars
elevantal uppgår till minst 20, eller, under de tre första åren af en
landtmannaskolas verksamhet, till minst 12, än äfven ytterligare högst
4,000 kronor åt sådan landtmannaskola, hvars elevantal öfverstiger 30,
med högst 3,000 kronor åt sådan landtmannaskola, hvars elevantal upp¬
går till minst 20 men icke öfverstiger 30, äfvensom, under de tre första
åren af en landtmannaskolas verksamhet, med högst 1,000 kronor åt
sådan landtmannaskola, hvars elevantal uppgår till minst 12, med rätt
för Kungl. Maj:t att för de tre närmaste läsåren efter dessa bestäm¬
melsers ikraftträdande åt redan i verksamhet varande landtmannaskola,
hvars elevantal uppgår till minst 12, tilldela understöd till enahanda
belopp, som enligt nuvarande bestämmelser af densamma uppbäres, äfven-
20
Nionde hufvudtiteln.
som att jämväl i andra fall på grund af särskilda omständigheter be¬
vilja statsunderstöd åt landtmannaskola, hvars elevantal icke uppgår till
20, allt under villkor i öfrigt beträffande landtmannaskola:
att inom orten tillskjutes minst lika stort belopp, elevafgifterna
inberäknade, som det, hvarmed statsbidraget öfverstiger grundanslaget,
2.000 kronor,
att vederbörande hushållningssällskap vitsordar behofvet inom
orten af dylik skola,
att för hvarje 1,000 kronor af statsbidraget minst två frielever
eller dubbla antalet elever mot half undervisningsafgift äga att vid
skolan åtnjuta undervisning, för såvidt obemedlade eller mindre bemed¬
lade inträdesberättigade sökande till motsvarande antal anmäla sig till
erhållande af sådan förmån,
att skolan underkastar sig den kontroll, Kungl. Maj:t i hvarje
särskild! fäll finner skäl föreskrifva, samt
att skolan årligen afgifver berättelse om sin verksamhet för landt-
bruksundervisningen.
2:o. Till Kungl. Maj:ts förfogande ställes ett belopp af 35,000
kronor om året för att såsom understöd utdelas bland obemedlade och
mindre bemedlade elever vid landtmannaskola, vid den vid landtbruks-
skola inom Norrland och Dalarna anordnade teoretiska vinterkurs
samt vid fast undervisningskurs för småbrukare med särskildt antagna
elever.
3:o. För skolorna anordnas inspektion, på sätt Kungl. Maj:t när¬
mare bestämmer, för en beräknad kostnad af, förutom reseersättningar,
5.000 kronor om året.
I underdånig skrifvelse den 30 maj 1911 har Riksdagen dels uttalat,
att Riksdagen, i likhet med hvad såväl landtbruksundervisningskommit-
tén som landtbruksstyrelsen i ärendet hemställt, funnit statsunderstöd
böra utgå till obemedlade och mindre bemedlade lärjungar jämväl vid
landtbruksskolorna i södra och mellersta Sverige samt att till följd häraf
det för statsunderstöd erforderliga beloppet borde beräknas till 55,000
kronor, dels ock funnit de af Kungl. Maj:t föreslagna grunderna för
beräknande af statsbidrag åt landtmannaskolor i vissa fäll ställa väl höga
fordringar å skolorna med hänsyn till deras elevantal, till följd hvaraf
och med hänsyn jämväl å innehållet uti en i ämnet väckt motion Riks¬
dagen ansåg sig böra uttala sig för de jämkningar i Kungl. Maj:ts
förslag, som här nedan angifves med fet stil.
Statsbidrag skulle sålunda utgå till landtmannaskolor, efter Kungl.
Maj:ts bepröfvande, med ej mindre ett grundanslag å 2,000 kronor åt
Nionde hufvudtiteln.
21
sådan landtmannaskola, hvars elevantal uppgår till minst 15, eller, under
de tre första åren af en landtmannaskolas verksamhet, till minst 12, än
äfven ytterligare högst 4,000 kronor åt sådan landtmannaskola, hvars
elevantal öfverstiger 30, med högst 3,000 kronor åt sådan landtmanna,-
skola, hvars elevantal uppgår till minst 15, men icke öfverstiger 30,
äfvensom, under de tre första åren af en landtmannaskolas verksamhet,
med högst 1,000 kronor åt sådan landtmannaskola, hvars elevantal upp¬
går till minst 10, med rätt för Kungl. Maj:t att för de tre närmaste läs¬
åren efter dessa bestämmelsers ikraftträdande åt redan i verksamhet
varande landtmannaskola, hvars elevantal uppgår till minst 12, tilldela
understöd till enahanda belopp, som enligt nuvarande bestämmelser af
densamma uppbäres, äfvensom att jämväl i andra fall på grund af sär¬
skilda omständigheter bevilja statsunderstöd åt landtmannaskola, hvars
elevantal icke uppgår till 15.
Beträffande villkoren för statsbidrags utgående till landtmannaskolor
har Riksdagen ej haft annat att erinra, än att, med hänsyn därtill att
hushållningssällskapen mera sällan sammanträda, ej endast sällskapet
själft, utan jämväl dess förvaltningsutskott borde äga befogenhet att
meddela det för statsbidrags erhållande erforderliga vitsordet om behofvet
inom orten af dylik skola.
Hvad slutligen angår den ifrågasatta särskilda inspektionen af landt-
bruksundervisningsanstalterna i fråga, anslöt sig Riksdagen helt till
Kungl. Maj:ts förslag därutinnan. Riksdagen ville endast uttala sin
förvissning, att, därest inspektionen, som lämpligen torde höra omfatta
jämväl andra statsunderstödda verksamheter på ifrågavarande undervis¬
ningsområde, komme att förrättas af flera personer, Kungl. Maj:t komme
att vidtaga erforderliga åtgärder för att vinna nödig enhetlighet och
likformighet i inspektionen öfver hela landet.
På grund af hvad sålunda anförts har Riksdagen i anledning af
Kungl. Maj:ts förevarande förslag och förenämnda i ämnet väckta
motion för sin del godkänt de i statsrådsprotokollet sammanfattade
grunderna för förändrad organisation af med statsmedel understödda
landtbruks- och landtmannaskolor med de jämkningar, hvarför Riksdagen
här ofvan uttalat sig, att tillämpas å sådana skolor från och med ingången
af läsåret 1912—1913.
Såsom Eders Kungl. Maj:t täcktes erinra sig, fann Kungl.
Maj:t vid underdånig föredragning den 22 juni 1911 af Riksdagens
berörda skrifvelse för godt att godkänna Riksdagens beslut, i hvad
dessa afveko från hvad Kungl. Maj:t i ämnet föreslagit. Samtidigt
anbefalldes landtbruksstyrelsen att till Kungl. Maj:t inkomma med ytt-
22
Nionde huivudtitein.
[3.]
rande och förslag rörande de åtgärder, som erfordrades för genomförande
från och med ingången af läsåret 1912—1913 af den utaf Kungl.
Maj:t och Riksdagen beslutade omorganisationen af med statsmedel
understödda landtbruks- och landtmannaskolor.
Landtbruksstyrelsen har nu i underdånig skrifvelse den 19 oktober
1911 hemställt om anvisande på ordinarie stat af det för den nya orga¬
nisationens genomförande erforderliga beloppet, som i öfverensstämmelse
med de utaf Riksdagen i sådant afseende godkända grunder utgör:
understöd med 7,500 kronor åt en
hvar af nio landtbruksskolor i södra och
mellersta Sverige.......................................
understöd med 6,000 kronor åt en
hvar af fyra landtbruksskolor i Dalarna
och Norrland ...................................................
understöd åt vissa elever vid landt-
bruksskola, vid landtmannaskola samt vid
fast undervisningskurs för småbrukare ...
inspektion öfver de lägre landtbruks-
undervisningsanstalterna, förutom reseer¬
sättning .............................................................
understöd åt landtmannaskolor, för¬
slagsanslag ........................................................
kronor 67,500:
24,000:
55,000: —
5,000: — 151,500: —
„__ 150,000: —
Summa kronor 301,500: —.
Beträffande reseersättning för inspektör öfver de lägre landt-
bruksundervisningsanstalterna ber jag få erinra därom, att sådan be¬
räknats utgå efter tredje klass i gällande resereglemente. Berörda
reseersättning synes mig lämpligen kunna anvisas från nionde hufvud-
titelns förslagsanslag till rese- och traktamentspenningar, hvadan
något särskild! belopp till ifrågavarande ersättning icke nu behöfver
äskas.
På sätt ofvan omtalats utgår för närvarande från det under ifråga¬
varande anslagstitel uppförda bestämda anslaget:
till lägre landtbruksskolor......................................... kronor 68,000: —
» landtmannaskolor.................................... „ 24,000: —
Summa kronor 92,000: —.
Ett genomförande af den nya organisationen skulle alltså medföra
eu höjning af det bestämda anslaget med 151,500 — 92,000 = 59,500
kronor. Vidare skulle det i anslagstiteln ingående förslagsanslaget ökas
Nionde hufvudtiteln.
23
från 50,000 kronor till 150,000 kronor eller således med 100,000 kronor.
Höjningen af anslagstiteln i dess helhet skulle följaktligen af nu ifråga¬
varande anledning uppgå till 159,500 kronor.
Emellertid skulle såsom en följd af omorganisationen följande å
extra stat uppförda anslag indragas, nämligen:
till förhöj dt understöd till landtbruksskolorna i Västernorrlands,
Västerbottens och Norrbottens län ................................. kronor 0,000: —
till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid
med statsmedel understödda landtmannaskolor............ ,, 10,000: —.
Summa kronor 16,000: —.
Om till denna af omorganisationen föranledda minskning i staten,
16,000 kronor, ytterligare lägges det belopp, 22,433 kronor, hvarmed
förslagsanslaget till understöd åt landtmannaskolor under år 1911 öfver-
skreds, kommer sålunda verkliga kostnadsökningen, frånsedt reseer¬
sättningarna till de blifvande inspektörerna, att uppgå till 159,500
— (22,433 + 16,000) = 121,067 kronor.
Jag ber slutligen få erinra om, att jag under nästföregående punkt
i detta protokoll anslutit mig till landtbruksundervisningskommitténs
förslag rörande statsunderstöd åt obemedlade och mindre bemedlade
elever vid landthushållsskolor. Under förutsättning af bifall till hvad
jag under nämnda punkt i öfrigt anfört, synes mig det för nu ifråga¬
varande statsunderstöd erforderliga belopp, 15,000 kronor, i likhet med
andra bär ofvan omtalade understöd böra anvisas å det i anslagstiteln
ingående bestämda anslaget, hvilket följaktligen skulle behöfva ytterligare
böjas med sistnämnda belopp eller således med sammanlagdt 59,500
+ 15,000 = 74,500 kronor.
På grund af hvad jag här anfört och under hänvisning till
Kungl. Maj:ts och Riksdagens i ämnet redan fattade beslut, hemställer
jag alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att
dels under det i anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk
och landtmannanäringar» ingående bestämda anslag under benämning
»den lägre landtbruksundervisningen» uppföra ett anslag å samman¬
lagdt 166,500 kronor, däraf 67,500 kronor till understöd åt nio landt-
bruksskolor i södra och mellersta Sverige, 24,000 kronor till understöd
åt fyra landtbruksskolor i Dalarna och Norrland, 70,000 kronor till
understöd åt vissa elever vid landtbruksskola, landtmannaskola, landt-
24
Nionde hufvudtiteln.
[3.] hushållsskola och fast undervisningskurs för småbrukare samt 5,000
kronor till inspektion öfver de lägre landtbruksundervisningsanstalterna;
dels ock höja det under anslagstiteln upptagna förslagsanslaget till
understöd åt landtmannaskolor, nu 50,000 kronor, med 100,000 kronor
till 150,000 kronor.
Bifall till hvad jag under denna punkt föreslagit skulle föranleda
höjning i det bestämda anslaget med 74,500 kronor och i förslags¬
anslaget till understöd åt landtmannaskolor med 100,000 kronor.
Anslagstiteln i sin helhet skulle jämväl i motsvarande grad höjas,
hvartill jag emellertid återkommer under nästa punkt i protokollet.
[4.] Vid 1856—1858 årens riksdag beviljade Rikets Ständer en summa
Höjning af af 3^000 riksdaler årligen till reseunderstöd åt sådana personer, hvilka
reTe^nderttöd ägna sig åt landtbrukets vetenskapliga eller praktiska, studium och
för landt- önska besöka främmande länder i ändamål att utvidga sina kunskaper
.i^urndt. i det yrke de valt. Redan vid 1859—1860 årens riksdag blef emeller¬
tid detta anslag förhöj dt till 6,000 riksdaler.
Äfven sistnämnda belopp visade sig dock så småningom för ända¬
målet otillräckligt. Antalet af dem, som sökte understöd från ifråga¬
varande medel, var särskild! under åren 1890—1893 synnerligen stort,
och med anledning häraf aflat Kungl. Maj:t, på framställning af landt.-
bruksstyrelsen, till 1894 års Riksdag nådig proposition, att Riksdagen,
med godkännande af ett utaf landtbruksstyrelsen i afseende å använd¬
ningen af anslaget väckt förslag, enligt hvilket understöd från det¬
samma skulle kunna meddelas, vare sig resorna vore afsedda att före¬
tagas i främmande länder eller inom landet, måtte höja samma anslag
från 6,000 kronor till 10,000 kronor eller med 4,000 kronor.
Donna framställning blef dock af Riksdagen endast på det sätt
bifallen, att Riksdagen godkände den föreslagna förändringen i afseende
å användningen af anslaget men bibehöll detsamma vid enahanda belopp
som förut, 6,000 kronor.
Häraf blef emellertid en följd, att förhållandet mellan tillgången
af medel för ifrågavarande ändamål och antalet af dem, som sökt under¬
stöd från desamma, kom att ställa sig ännu ofördelaktigare, i det att
antalet af de personer, som önskade komma i åtnjutande af dylikt under¬
stöd, hvilket antal åren 1890—1894, då understöd utgingo endast för
resor utom landet, utgjorde i medeltal 36, under åren 1895—1901, då
medlen fingo användas äfven för understöd till resor inom landet, stigit
Nionde hufvudtiteln.
25
till i medeltal 53. Under sistnämnda period kunde icke heller under [4. |
något år understöd beredas åt flera än högst 13; på grund däraf att en
eller annan af de sökande ansetts böra erhålla understöd för tillämnad
längre resa, hade det två år inträffat, att icke flera än 9 personer hvar¬
dera året kunnat hugnas med dylikt understöd.
De olägenheter, som voro förbundna med att anslaget på detta
sätt visade sig alltmera otillräckligt, föranledde Kungi. Maj:t att på fram¬
ställning af landtbruksstyrelsen hos 1902 års Riksdag hemställa om
höjning i anslaget med 4,000 kronor, eller från 6,000 till 10,000 kronor,
hvilken hemställan blef af Riksdagen bifallen. Med sistnämnda belopp
har anslaget därefter årligen utgått. Anslaget är uppfördt, såsom eu
särskild post i det under anslagstiteln »undervisningsanstalter för jord¬
bruk och landtmannanäringar» ingående bestämda anslaget.
Uti eu till Kungl. Maj: t ställd, af landtbruksstyrelsen med under¬
dånigt utlåtande den 13 november 1911 öfverlämnad skrift har nu
Sveriges landtbrukslärarförening hemställt om ytterligare förhöjning
i anslaget, därvid föreningen såsom stöd härför anfört, hurusom, sedan
omordade anslag höjdes till sitt nuvarande belopp, ett stort antal kon¬
sulent- och lärarbefattningar nyinrättats samt liera efter hand komme
att inrättas, särskildt till följd af genomförandet af 1911 års Riksdags
beslut om den lägre landtbruksundervisningens omorganisation. Central¬
anstalten för jordbruksförsök med sitt stora antal tjänstemän hade äfven
upprättats och de för vår modernärings gagn verkande enskilda före¬
ningarna, såsom Sveriges utsädesförening, svenska mosskulturföreningen
m. fl., hade, äfven de, ökat sin tjänstemannapersonal. Alla dessa olika
tjänstemän med sina speciella uppgifter hade stort behof af att stå i kon¬
takt med utlandets arbete på skilda områden. Äfven landtbruksinstituts-
hirarnas antal måste växa något i och med inrättandet vid instituten
af eu tredje årskurs och såväl härigenom som till följd af den större
fordran på lärarnas inblick i det praktiska utvecklingsarbetets kraf, som
dessa kurser måste medföra, blefve behofvet af resestipendier äfven för
dessa lärare större. Detsamma gällde ock rörande enskilda personer, som
i praktiken verkade för landets mod ernärings utveckling i skilda grenar,
hvarjämte våra landthushållningsskolors lärarinnepersonal äfvensom från
dessa skolor utgående skolkökslärarinnor, hemkonsulenter m. fl. syntes
böra sättas i tillfälle att företaga kortare studieresor.
Dessutom borde stipendierna kunna utdelas ej endast till större
antal utan helst äfven till något högre belopp än nu i allmänhet skedde;
de borde sålunda i vissa fall kunna komma äfven sådana personer till
Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Sami. 1 Afd. 4
26 Nionde hufvudtiteln.
godo, som önskade ligga vid utländsk läro- eller försöksanstalt för att
idka teoretiska studier i vissa angifna ämnen.
Den vidare utbildning, som vid berörda tredje årskurser 'säd landt-
bruksinstituten komme att meddelas blifvande landtbrukslärare och kon¬
sulenter, kunde gifvetvis ej göra studieresorna för dessa mindre behöf-
liga, då dessa resor framför allt hade till ändamål att komplettera den
redan inhämtade utbildningen; endast genom dem kunde vinnas verklig-
kännedom om det nya, som under hvarje tid arbetade sig fram. Studie¬
resorna blefve gifvetvis också till större gagn, ju större mognad den
studieresande besutte, hvarför det vore tydligt, att inrättandet af om-
ordade tredje årskurser och åstadkommande af ökade möjligheter för
studieresor vore två åtgärder, som stode i god samklang med hvarandra.
Då Sveriges landtbrukslärarförening varit öfvertygad om, att tiden
nu vore inne för eu ytterligare höjning i här berörda anslag, ville
föreningen i underdånighet hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes taga
denna fråga under pröfning.
För egen del har landtbruksstyrelsen till en början beträffande
antalet ansökningar om resestipendier samt utsedda stipendiater, däraf
särskildt lärare och konsulenter, under åren 1903—1911 meddelat följande
sammanställning:
År
|
Antal
sökande
|
Antal
stipen¬
diater
|
Häraf lärare och
konsulenter
Antal 1 f:ntal
sökande 1 S,
| diater
|
Belopp af s
stipendier
till lärare !
och konsu- j
lenter
|
1903 .......................
|
78
|
18
|
20
|
12
|
6,600
|
1904 .......................
|
89
|
20
|
23
|
5
|
3,100
|
1905 .......................
|
00
|
21
|
15
|
9
|
3,800
|
1906 ........................
|
70
|
19
|
14
|
7
|
3,500
|
1907 ........................
|
66
|
19
|
18
|
9
|
3,600
|
1908 ........................
|
66
|
18
|
15
|
9
|
5,000 1
|
1909 ........................
|
74
|
19
|
21
|
7
|
3,150
|
j 1910 ........................
|
58
|
19
|
9
|
7
|
3,700
|
| 1911 ........................
|
77
|
19
|
25
|
14
|
4,550
|
Antal sökande af resestipendier, med undantag af lärare och konsu¬
lenter, hade åren 1908—1911 varit:
Nionde hufvudtiteln.
27
1908 1909 1910 1911 1
landtman för studium af jordbruk och husdjurs-
skötsel ....................................................................... 15 19 11 28
landtbruksingenjörer och landtbruksstipendiater...... 2 2 — 3
utöfvare af kontroll- och försöksverksamhet ............ 5 6 3 5
trädgårdsmän .................................................................... 24 24 25 11
öfriga sökande ................................................................ 5 2 10 5.
Enär tilloppet af ansökningar sålunda varit ganska stort, hade,
på sätt tabellerna utvisade, hittills endast ett i förhållande till sökandenas
antal ringa antal stipendier kunnat utdelas.
Landtbruksstyrelsen har vidare anfört, hurusom alla resekostnader
under senare tider både inom och utom landet i hög grad stigit, hvaraf
måste blifva en följd, att, om anslaget ej höjdes, de beviljade stipendi¬
erna komme att till antaiet minskas, samtidigt med att beloppen af de
särskilda stipendierna måste ökas.
Ifrågavarande anslag komme alltså att genom förhållandenas egen
natur blifva alltmera otillräckligt. Redan förut hade också röster inom
landet höjts i syfte att bereda ökadt tillfälle för landtbrukslärare till
företagande af resor i utlandet. Sålunda hade landtbruksundervisnings-
kommittén i sitt den 12 december 1908 afgifna underdåniga betänkande
angående ordnande af den lägre landtbruksundervisningen framhållit
önskvärdheten däraf, att blifvande landtbrukslärare bereddes tillfälle att
med statsbidrag studera landtbruksundervisningen i andra länder i större
utsträckning, än som anslaget till landtbrukets studerande för närvarande
medgåfve.
Landtbruksstyrelsen, som delade denna uppfattning och på samma
gång funne anslaget i fråga af ofvan anförda skäl numera otillräckligt
för att verkligen tillgodose de anspråk, hvilka ställdes å detsamma, hade
liksom landtbrukslärarföreningen ansett tiden nu vara inne för höjandet
af anslaget i fråga.
Hvad beloppet af förhöjningen angår, har det synts landtbruks¬
styrelsen, att anslaget lämpligen borde höjas med 5,000 kronor eller
från 10,000 kronor till 15,000 kronor.
I de föreliggande framställningarna synas mig tungt vägande skäl Departementi-
ha blifvit åberopade för en höjning af nu ifrågavarande anslag, hvilken ehefen-
höjning icke torde kunna beräknas lägre, än hvad landtbruksstyrelsen
föreslagit. Med er kännans värd offervillighet lämna statsmakterna nu be¬
tydande belopp till att på olika vägar meddela undervisning i och sprida
28
Nionde trafvudtlteln.
[4.] kunskap om jordbrukets och dess många binäringars rationella bedrif¬
vande. Under sådana förhållanden bör det ock ligga i statsmakternas
intresse att se till, att de lärare, konsulenter, försöksledare m. fl., som
fått detta arbete sig anförtrodt, blifva satta i tillfälle att, i större
utsträckning än hittills kunnat ske, företaga studieresor till gagn icke
endast för dem själfva utan äfven genom dem för den jordbruks-
idkande befolkningen inom mer eller mindre vidsträckta kretsar. Det¬
samma gäller ock i viss grad äfven dem, som genom arbete på egen
gård bidraga till jordbrukets och dess olika binäringars förkofran och
utveckling. Äfven deras arbete kommer i flera afseenden det allmänna
till godo och äfven de ha behof af att se och lära känna på andra orter
vunnen erfarenhet.
Under det decennium som förflutit, sedan höjning i här omtor-
rnälda anslag senast ägde rum, har, såsom i föreliggande framställningar
betonas, arbetet på det svenska jordbrukets utveckling sökt sig nva
förmer, och det präglas nu af en mångsidighet, som afsevärdt okär
behofvet af medel till studieresor för dem, som genom sin verksamhet
söka i ena eller andra afseendet bidraga till att föra vårt jordbruk
ytterligare framåt.
På grund af det sålunda. anförda hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtté föreslå Riksdagen
att höja den under här ifrågavarande anslagstitel uppförda anslags¬
posten till understöd åt personer, som ägna sig åt landtbrukets stude¬
rande, från 10,000 kronor till 15,000 kronor eller med 5,000 kronor.
Vid bifall till hvad jag sålunda äfvensom under näst föregående
två punkter i protokollet hemställt, skulle följaktligen det i anslags-
titeln »undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar»
ingående bestämda anslaget höjas med sammanlagdt 79,500 kronor
äfvensom förslagsanslaget till understöd åt landtmannaskolor med 100,000
kronor, hvarjemte under anslagstiteln skulle uppföras till understöd åt
landthushållsskolor ett förslagsanslag å 36,000 kronor, hvadan anslags¬
titeln i sin helhet skulle undergå höjning med sammanlagdt 215,500
kronor, eller således från 372,840 kronor till 588,340 kronor, samt erhålla
följande uppställning:
bestämdt anslag:
till landtbruksinstituten in. in. ................................... kronor 402,340: —
förslagsanslag:
till understöd åt landtmaunaskolor kronor 150,000: —
till understöd åt landthushållsskolor ,, 36,000: — 186,000: —
Summa kronor 588,340: —.
Nionde hufvudtiteln.
29
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och
lan dtman nanäringar.
Då jordbruksdepartementet år 1900 inrättades, uppfördes å dess
ordinarie stat under titeln »befrämjande i allmänhet af jordbruk och
landtmannanäringar» ett anslag å 140,500 kronor. För att kunna
tillgodose redan godkända anslagsbehof af natur att böra fyllas från
detta anslag höjdes anslaget redan för år 1902 till 175,000 kronor, från
hvilket belopp anslagets slutsiffra, hufvudsakligen med anledning af
inrättande af en central anstalt för försöksväsendet på jordbruksområdet,
under årens lopp höjts till dess i 1912 års stat uppförda belopp, 303,800
kronor.
Från detta anslag utgå lör närvarande, sedan den jämlikt nådigt
beslut ar 1858 med 4,000 kronor om året från detta anslag understödda
svenska trädgårdsföreningens elevskola vid Rosendal å Kungl. Djurgården
från och med utgången af år 1911 upphört med sin verksamhet, följande
anvisningar till nedannämnda af Riksdagen pröfvade behof, nämligen:
till centralanstalten för försöksväsendet på jord¬
bruksområdet ..................................... kronor 121,100: —
„ aflöning åt landtbruksakademiens sekreterare . ,, 4,000: —
„ landtbruks- och fiskerimuseerna vid landtbruks¬
akademiens experimentalfält ............................ „ 6,500: —
„ aflöning åt en undervisare i fårskötsel och ull¬
kultur............. „ 2,000: —
„ denne undervisares resor, förslagsvis beräk¬
nade till ...................................................................... „ 1,500: —
„ premiering af nötboskap ........................................ „ 120,000: —
eller tillhopa kronor 255,100: —.
Genom särskilda Kungl. Maj:ts beslut hafva vidare från återstoden
åt anslaget under senare åren årligen anvisats understöd till nedan¬
nämnda ändamål med följande belopp:
[5.]
Höjning af
analaget till
befrämjande i
allmänhet af
jordbruk och
landlmanna-
näringar.
30
Nionde hufvudtiteln.
till uppehållande af Sveriges utsädesförenings verk¬
samhet ..........................................................................
„ fortsatta smörprofningar ..........................................
afvelsföreningen för rödbrokig svensk boskap . ...
svenska svinafvelsföreningen ..................................
fédération internationale de laiterie .......................
bakteriologiska undersökningar af ost vid mejeriet
å Åtvidaberg.......................:........................................
„ utarbetande af en svensk smörprisstatistik............
, utgifvande af svensk veterinärtidskrift ..................
samt, på landtförsvarsdepartementets föredragning,
till afvelspris vid kapplöpningar...................................
15
11
kronor
n
ii
ii
15,000
15,000
3,000
3.000
150
500
1.000
1,000
5,000: —
eller sålunda tillhopa kronor 41,650: —
Slutsumman af de årligen återkommande anvisningarna från detta
anslag utgör således 296,750 kronor, hvadan af anslaget därefter återstå alle¬
nast omkring 7,000 kronor att af Kungl. Maj:t disponeras för andra ändamål.
Sistnämnda belopp har emellertid visat sig ingalunda vara till¬
räckligt till täckande af de alltjämt stegrade krafven på bidrag från
nu ifrågavarande anslag. Jag ber i sådant afseende allenast få erinra
om de bidrag, som böra från detta anslag bestridas till eu numera hvart
tredje år återkommande undervisningskurs för länsveterinäraspiranter
och som uppgå för hvarje kurs till 8,000 kronor.
Från departementets allmänna besparingar har Kungl. Maj:t ock
under de senare åren nödgats anvisa allt flera såsom nödiga pröfvade
anslag, hvilka afsett behof, som med hänsyn till deras natur bort fyllas
från anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna-
näringar, därest detsamma därtill lämnat tillgång. Sålunda hafva från
hufvudtitelns allmänna besparingar anvisats följande anslagsbelopp, näm¬
ligen :
till pomologiska föreningen ............................................. kronor
„ svenska ayrshireföreningen......................................... ,,
„ landtbruksstyrelsen för utgifvande af en kalender
öfver svenska landtbruket.......................................... „
„ landtbruksakademien för försök med odling af
köksväxtfrö.................................................................... »
,, Sveriges allmänna trädgårdsförblind för utgif¬
vande af tidskriften »Trädgården»........................... ,,
transport kronor
3,500: —
5,000: —
3,000: —
500: —
1,000: —
13,000: —
Nionde hufvudtiteln.
31
transport kronor 13,000: —
till entomologiska föreningen för utgifvande af eu
särskild afdelning af dess tidskrift ....................... ,, 1,000: —
,, föreståndaren för veterinär-bakteriologiska an¬
stalten professor Bergman för utgifvande af
skandinavisk veterinärtidskrift ................................. „ 1,000:
eller tillhopa kronor 15,000: —
Härjämte har Kung!. Maj:t vid olika tider från sagda allmänna
besparingar anvisat anslag och understöd till afsevärda belopp för mera
tillfälliga behof t. ex. för anordnande af en mejeridriftsstatistik 1,000
kronor, för anordnande åt ostlagerbedömning inom olika delar af landet
3,000 4,000 kronor, för omkostnader i England för annonsering m. m.
angående det svenska smöret 1,000 kronor, för utförande af veten¬
skapliga jordartsundersökningar 1,000 kronor, för föreläsningskurser för
lärare vid landtbruks- och landtmannaskolor m. fl. 8,500—10,000 kronor,
såsom bidrag till utgifvande af samlingsverket Sveriges landtörn ksför-
valtning 2,000 kronor m. in., allt ändamål, som pröfvats vara väl värda
statsbidrag, hvartill dock hufvudtitelns ordinarie anslag icke lämnat
tillgång.
Det förefaller mig emellertid mindre lämpligt, att Kungl. Maj:t
vid fyllande af anslagsbehof för ändamål, som afse befrämjande af
jordbruk och landtmannanäringar och visat sig vara af mer stadig¬
varande beskaffenhet, icke skall äga tillgång därtill å det härför afsedda
ordinarie anslag, utan vara hänvisad till hufvudtitelns allmänna bespa¬
ringar. Dessa besparingar hafva i öfrigt för hvart och ett af de
senaste tre aren blifvit i det närmaste uttömda, hvadan knappast ens
de kunnat fylla de alltjämt sig ökande anslagsbehofven för jordbrukets
och landtmannanäringarnas befrämjande.
Härtill kommer en omständighet, som medför, att nionde hufvud¬
titelns allmänna besparingar från och med år 1912 komma att blifva
underkastade en ganska afsevärd reducering. I öfverensstämmelse med
Kungl. Maj:ts och Riksdagens år 1911 fattade beslut angående förändrad
uppställning af riksstaten och om inrättande i samband därmed af eu
statens domäners fond, hvilken skall i budgethänseende behandlas så¬
som affärsdrifvande verk, hafva till driftkostnader för denna fond från
nionde hufvudtiteln öfverförts samtliga å nämnda hufvudtitel före år
1912 upptagna anslag, som hufvudsakligen äro afsedda till bestridande
af kostnaderna för förvaltandet af statens såväl jordbruks- som skogs-
domäner. Bland anslag, som till följd häraf aftörts från hufvudtiteln,
32
Nionde huvudtiteln.
ingå dels ordinarie anslaget till domänstyrelsen dels oek bestämda
anslaget till skogsstaten, från hvilka anslag förut uppkomna besparingar
årligen öfverförts till nionde liufvudtitelns allmänna besparingar. På
sätt redan den 13 januari 1911 vid föredragning af frågan om drift¬
kostnader under år 1912 för statens domäner framhölls, skulle öfver-
flyttandet till driftkostnaden af dessa anslag medföra, att besparingar å
desamma ej vidare komme att redovisas bland liufvudtitelns allmänna
besparingar, b vilket, i sin ordning skulle nödvändiggöra motsvarande
höjning i vissa å hufvudtiteln uppförda anslag.
Enligt hvad från domänstyrelsen meddelats hafva under senaste
femårsperiod å ordinarie anslaget till domänstyrelsen och å bestämda
anslaget till skogsstaten uppstått besparingar till följande belopp:
År
|
Ordinarie
anslaget till
domän¬
styrelsen
|
Bestämda
anslaget till
skogsstaten
____
|
Summa
!
|
|
Kronor j
|
öre !
1
|
Kronor
|
öre
|
Kronor
|
öre
|
1906 .................
|
625
|
|
9,937
|
85
|
10,562
|
85'
|
1907 ........................
|
334
|
67
|
9,530
|
3 8
|
9,865
|
05
|
I 1908 ...............
|
212
|
51
|
2,524
|
44
|
2,736
|
9 P
|
1909 ............
|
3,322
|
09
|
1,819
|
14
|
5,141
|
2 3
|
1910.......................
|
1,541
|
07
|
18,582
|
73
|
20,123
|
80
|
Summa
|
6,035
|
34
|
42,394
|
54
|
48,429
|
8 8
|
i medeltal per år ...
|
1,207
|
07
|
8,478
|
91
|
9,685
|
9 8
|
Den påfallande höjning i beloppet af besparade medel tran anslaget
till skogsstaten, som inträdt år 1910, torde, åtminstone delvis, förklaras
genom den omreglering af skogsstaten, som från och med år 1909 vunnit
tillämpning. På grund häraf bör med visshet kunna antagas, att de
besparade medel, af hvilka hufvudtiteln kommer att gå i mistning, för
framtiden skola ställa sig högre än hvad angifna medeltalssiffror utvisa.
Till följd af dessa anslags afförande från nionde hufvudtiteln
måste man således beräkna en från och med 1912 års utgång inträ¬
dande årlig minskning i slutsumman för liufvudtitelns besparingar med
omkring 10,000 kronor.
Såsom af det anförda torde framgå är det sålunda att befara, att
Kungl. Maj:t efter år 1912 icke skall hafva till sin disposition tillräck¬
Nionde hufvudtitcln.
33
liga medel för att fylla redan erkända behof af statsunderstöd för åt¬
gärder till befrämjande af jordbruk och landtmannanäringar. Det synes
mig därför oafvisligt, att det nu ifrågavarande, för sådana ändamål af-
sedda anslaget från och med år 1913 höjes, i den mån sådant är bebo Iligt,
och vill jag i detta sammanhang erinra, att redan vid den år 1901
verkställda höjningen af nu ifrågavarande anslag särskilt framhölls,
att det belopp, som utöfver sådana erkända behof borde finnas å anslaget
disponibelt, icke borde sättas lägre än 12,000 å 15,000 kronor.
Då, såsom redan anförts, slutsumman af de årligen återkommande
anvisningarna från ordinarie anslaget till befrämjande i allmänhet af
jordbruk och landtmannanäringar utgör 296,750 kronor, bör, därest
anslaget jämväl skall lämna tillgång till sådana utgifter för med an¬
slagets syfte afsedda ändamål, hvilka för närvarande utgå från besparin¬
garna eller 15,000 kronor, anslagets slutsumma sättas till 311,750 kronor.
Härutöfver bör emellertid, såsom jag redan antydt, något belopp
finnas tillgängligt för bestridande af utgifter af 'mera tillfällig art för
jordbrukets och landtmannanäringarnas befrämjande. Detta belopp torde
enligt min uppfattning, och då man måste vara beredd att kunna möta
de nya kraf, som otvifvelaktigt äro att förvänta i och med den fort¬
gående utvecklingen af jordbruksnäringen i vårt land, icke kunna sättas
lägre än 20,000 kronor. Anslagets slutsumma skulle följaktligen komma
att uppgå till 331,750 kronor, hvilket belopp lämpligen kan afrundas
till 332,000 kronor. Då anslagstitelns slutsumma nu utgör 303,800
kronor, skulle höjningen motsvara 28,200 kronor.
Under denna punkt tillstyrker jag alltså, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen
att anslagstiteln »befrämjande i allmänhet af jordbruk och landt¬
mannanäringar», nu 303,800 kronor, må höjas med 28,200 kronor till
332,000 kronor.
Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Sami. 1 Afd.
o
34
Nionde hufrudtiteln.
Veteri Härväsendet.
[0.] Från det under riksstatens nionde hufvudtitel uppförda anslaget
Oivila yeteri- till »länsveterinärer och veterinärstipendiater» utgår för närvarande dels
när,JjP'nd'- aflöning till länsveterinärer dels ock stipendier till fyra civila veterinär¬
stipendiater med 600 kronor till dem hvar. Beträffande tillkomsten af
berörda stipendier vill jag erinra, att Kungl. Maj:t i statsverksproposi¬
tionen till 1899 års Riksdag hemställde, att för beredande af medel till
anställande af sex legitimerade veterinärer såsom veterinärstipendiater med
smidighet att, mot årligt arfvode af 400 kronor till hvar, på kallelse
af" medicinalstyrelsen biträda vid den civila husdjurssjukvården, Riks¬
dagen måtte medgifva, att det dåvarande anslaget till länsveterinärer
finge under förändrad benämning: »länsveterinärer och veterinärstipendi-
ater» höjas med 2,400 kronor. Denna framställning blef af Riksdagen
på det sätt bifallen, att Riksdagen medgaf, att anslaget i fråga finge
höjas med 1,600 kronor motsvarande fyra stipendier å 400 kronor. Riks¬
dagen ansåg nämligen, att ett antal af fyra civila veterinärstipendiater vore
för ändamålet tillräckligt, åtminstone för den närmaste framtiden och
intill dess erfarenheten visat, hvilka fördelar kunde vinnas genom in¬
rättande af stipendier för civila veterinärer. Med godkännande af detta
Riksdagens beslut förordnade Kungl. Maj:t den 8 december 1899, att
fyra sådana stipendiater skulle tillsättas, och utfärdade samma dag den
ännu gällande stadgan för civila veterinärstipendiater.
Uti underdånig skrifvelse den 27 september 1907 anmälde seder¬
mera medicinalstyrelsen, att under de närmaste åren efter det första
tillsättandet af stipendiatplatserna ganska ofta vakanser uppstått i dessa
befattningar, hvilket måste antagas hufvudsakligen bero på de jämförelse¬
vis låga afiöningsförmånerna. Redan vid nämnda tidpunkt hade det
därför varit klart, att det med stipendiernas inrättande afsedda ända¬
målet, nämligen att medicinalstyrelsen skulle till sitt förfogande hafva
flera unga veterinärer, som genom upprepade förordnanden vunnit en
vana och erfarenhet, som vore af stor betydelse synnerligen vid deras
användande vid smittosamma husdjurssjukdomars bekämpande, antag¬
ligen komme att förfelas. Under de senare åren hade vakanserna blifvit
allt talrikare och ombytena inom stipendiatkåren allt tätare, så att vid
tiden för aflåtande af medicinalstyrelsens skrifvelse allenast två af de
fvra stipendiatplatserna voro besatta. De båda lediga stipendierna
Nionde hufvudtiteln.
35
hade vid upprepade tillfällen annonserats till ansökning, utan att dock
någon enda sökande till desamma anmält sig. Detta förhållande ansåge
medicinalstyrelsen böra tillskrifvas dels den dåvarande bristen på veteri¬
närer och dels framför allt de ringa aflöningsförmåner, som erbjödes
dessa stipendiater.
I anslutning till denna framställning afläts till 1908 års Riksdag
nådig proposition om höjning af ifrågavarande fyra stipendier från 400
kronor till 600 kronor. Denna proposition bifölls af Riksdagen.
Medicinalstyrelsen har nu inkommit med en underdånig skrifvelse
den 29 september 1911, däri styrelsen anför, att oaktadt den sålunda
skedda höjningen af stipendiernas belopp, vakanserna varit lika
störa efter som före förhöjningen, och detta ehuru medicinalstyrelsen
tid efter annan annonserat stipendiatplatserna lediga. Vakanserna hade
nämligen i regel varit två till tre. Detta förhållande vore naturligtvis del¬
vis beroende på den ganska stora bristen på veterinärer men jämväl på
den omständigheten, att öfriga veterinärers aflöningsförhållanden under
de senare åren förbättrats. Det syntes styrelsen därför uppenbart, att
äfven en aflöning af 600 kronor om året under nuvarande öfver hela
landet stegrade lefnadskostnader tydligen vore för liten. Medicinalsty¬
relsen hade därför ansett sig redan nu böra återkomma med en hem¬
ställan om förbättring af de civila veterinärstipendiaternas arfvoden. Ett
viktigt skäl härför vore, att styrelsen icke utan afsevärda svårigheter
kunnat skaffa vikarier till vakanta länsveterinärtjänster och ej heller till
uppehållande af dylika tjänster under ordinarie innehafvares sjukdom.
Hufvudskälet vore dock den nu i flertalet af utlandets länder såsom farsot
härjande mul- och klöfsjukan, hvarigenom en öfverhängande fara före-
funnes för, att denna ytterst smittosamma husdjurssjukdom skulle kunna
öfverföras till vårt land. Vid eventuellt utbrott af denna sjukdom inom
landet skulle styrelsen, åtminstone om sjukdomen finge någon utbredning,
råka i eu mycket svår ställning, om ej tillräckligt antal extra veteri¬
närer stode till styrelsens förfogande för sjukdomens hämmande. På
denna grund ansåge sig styrelsen böra hemställa dels om ökning af
stipendiaternas antal från fyra till sex, dels ock om höjande af det årliga
arfvodet från 600 kronor till 1,000 kronor för hvar och en af dem.
Beträffande aflöningsförmånerna för civil veterinärstipendiat ber
jag slutligen få meddela, att desamma utgöras af stipendiet, 600 kronor för
år, samt dessutom under den tid, stipendiat är inkallad till tjänstgöring,
af dagtraktamente, hvilket vid förordnande såsom länsveterinär utgår
jämlikt Kungl. Maj:ts nådiga bref till medicinalstyrelsen den 8 oktober
1910 med sex kronor om dagen under hela tjänstgöringstiden, hvartill kora-
36
Nionde hufvudtiteln.
[6.] mer den honom enligt nådiga taxan för veterinärs tjänsteförrättningar
de 19 oktober 1888 tillkommande ersättning. Civil veterinärstipendiat,
som af medicinalstyrelsen förordnas till fortsatt tjänstgöring å ställe, där
smittosam kreaturssjukdom utbrutit, åtnjuter enligt åberopade nådiga
bref ett dagtraktamente af sex kronor om dagen.
ntpartontnti- Då jag i likhet med medicinalstyrelsen anser det vara erforderligt,
* **' att till styrelsens förfogande ständigt måtte finnas tillgängligt ett till¬
räckligt antal yngre veterinärer för att i mån af behof anlitas särskildt
vid kampen mot de smittosamma husdjurssjukdomarna, har jag så mycket
mindre att erinra mot styrelsens förslag om ökande af antalet stipendier,
som det antal, hvilket nu ifrågasättes, icke öfverstiger, hvad redan
år 1899, då anslag för ändamålet första gången äskades, af Kungl.
Maj:t ansågs erforderligt. Därest emellertid stipendierna skola tjäna med
desamma afsedt ändamål, synes af erfarenheten att döma nödvändigt att
icke oväsentligt höja deras belopp. Jag ansluter mig jämväl i sist¬
nämnda afseende till medicinalstyrelsens förslag. Den höjning i nu
ifrågavarande anslag, som skulle blifva en följd af medicinalstyrelsens
af mig sålunda tillstyrkta hemställan, uppgår till 3,600 kronor.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riks¬
dagen
att, för beredande af medel till anställande af sex legitimerade
veterinärer såsom veterinärstipendiater med skyldighet att, mot årligt
arfvode af 1,000 kronor till dem hvar, på kallelse af medicinalstyrelsen
biträda vid den civila husd j urssjukvård en, höja anslaget till länsveteri¬
närer och veterinärstipendiater med 3,600 kronor eller således från
82,900 kronor till 86,500 kronor.
[7.] Det ojämförligt största antalet af vårt lands civila veterinärer
Omorganua- utgöres af distriktsveterinärer. Dessa åtnjuta ingen aflöning af stats-
d&riLtnettrt- medel, men genom beviljandet af så kallad tjänstårsberäkningsrätt
nämäemd*. har emellertid åt de flesta distriktsveterinärtjänsterna förlänats så
att säga officiell prägel. Beträffande ifrågavarande veterinärbefatt¬
ningar är i instruktionen för läns-, stads-, distrikts- och andra civila
veterinärer den 19 oktober 1888 stadgadt, att, om rättighet till tjänstårs-
beräkning, i likhet med den länsveterinärer åtnjuta, åstundas för inne¬
hafvare af sådan veterinärbefattning, som af landsting, hushållnings¬
sällskap, stad, annan kommun eller enskilda personer aflönas och i
enlighet med deras beslut tillsättes, skall därom hos Kungl. Maj:t göras
ansökning med förslag rörande station och om utfästade löneförmåner,
Nionde hufvudtiteln.
37
hvarefter Kungl. Maj: t pröfvar, huruvida den sökta förmånen må be¬
viljas. Har sådan förmån för innehafvare af dylik veterinärbefattning
blifvit medgifven, äger framgent hvar och en legitimerad veterinär, som
innehar samma befattning, att därvid utan särskildt tillstånd åtnjuta
tjänstårsberäkning dock under villkor, dels att den, som är bemyndigad
antaga veterinären, innan detta sker, inhämtar medicinalstyrelsens ut¬
låtande om deras kompetens, hvilka anmält sig till befattningens er¬
hållande, samt hvarje gång, då innehafvare af befattningen antagen
eller afgår, därom gör anmälan hos styrelsen och Kungl. Maj:ts befall¬
ningshafvande med uppgift om tiden för tillträde till eller afgång från
befattningen, dels ock att tjänsten icke varit ledig under längre tid
än ett år. Sålunda anställd distriktsveterinär åligger att inom sitt
distrikt i likhet med länsveterinär verkställa alla de förrättningar, hvar¬
till han af vederbörlig myndighet kallas eller förordnas. För sådan
förrättning äger distriktsveterinären, enligt gällande taxa för veterinärs
tjänsteförrättningar, af allmänna medel erhålla ersättning enligt rese-
reglementet samt därjämte, för visst angifvet fall, särskildt arfvode.
För besiktningar och andra förrättningar, som af distriktsveterinär
på grund af gällande författningar verkställas, erhåller han ersättning
enligt nyssnämnda taxa eller enligt föreskrifter i de särskilda för¬
fattningarna, men nu ifrågavarande ersättning gäldas icke af stats¬
medel. För distriktsveterinärs enskilda praktik gälla särskilda af orts-
myndigheterna fastställda taxor, hvilka inom de olika länen förete stora
skiljaktigheter sinsemellan. Under nu angifna förhållanden och då om¬
fattningen af distriktsveterinärens enskilda praktik är i hög grad be¬
roende på hans egen duglighet samt distriktets storlek och beskaffenhet i
öfrigt, möter det uppenbarligen stora svårigheter att ens tillnärmelse¬
vis angifva distriktsveterinärernas årsinkomster af lön och arbete.
Emellertid torde man kunna antaga, att sådan årsinkomst endast undan¬
tagsvis öfverstiger 4,000—5,000 kronor.
Vid 1911 års slut uppgingo veterinärdistriktens antal till 208, af
hvilka 183 då voro förenade med rätt till tjänstårsberäkning. I afseende
å antalet sådana distrikt inom de särskilda länen, sättet för distrikts¬
veterinärernas anställande samt deras löneförmåner m. m. hänvisas till
den såsom bilaga till detta protokoll fogade tabell.
Frågan om ett ändamålsenligt ordnande af rikets veterinärväsen,
hvartill grunden lades redan år 1784, har alltsedan år 1863 vid upp¬
repade tillfällen varit föremål för statsmakternas pröfning. I skrifvelse
af den 28 februari sistnämnda år anhöllo Rikets ständer, att Kungl.
38
Nionde hufvudtiteln.
Maj:t täcktes låta utarbeta och för ständerna framlägga förslag, hvari¬
genom i öfverensstämmelse med tidens fordringar och landets behof ej
mindre undervisningen i veterinärkunskapen kunde höjas och utvidgas,
än äfven djurläkarnas antal förökas och deras villkor förbättras. Med
anledning af denna Rikets ständers skrifvelse gaf Kungl. Maj it den 13
november samma år åt särskilt utsedda kommitterade i uppdrag att
i enlighet med den uti skrifvelsen gjorda framställning afgifva förslag
till fullständigt ordnande af veterinärväsendet i riket. I det betänkande,
som med anledning af berörda uppdrag afgafs under den 24 maj 1865,
föreslogs, bland annat, att för den civila husdjurssjukvårdens uppe- .
hållande skulle inom hvarje län tjänstgöra dels en länsveterinär och dels
behöflig! antal distriktsveterinärer samt att aflöningen till länsveteri¬
närer, som enligt nådiga brefvet den 29 december 1860 utginge med
500 riksdaler årligen, skulle bestämmas till 750 riksdaler att hvart femte
är förhöjas med 250 riksdaler, till dess lönen uppginge till 1,500 riksdaler.
Enligt kommitterades förslag skulle distriktsveterinärs antagande blifva
beroende af de uppoffringar, som de särskilda länens invånare lör detta
ändamål ville underkasta sig. Kommitterade ansågo det vara billigt, att
staten icke uteslutande betungades med utgifterna till denna lör kommu¬
nens och distriktets särskilda nytta afsedda veterinärläkarkår. De om¬
sorger, som åtskilliga läns landsting redan ådagalagt om veterinärväsendets
förbättring, gåfve jämväl vid handen, att ordnandet af denna angelägenhet
blifvit betraktad såsom ett kommunens åliggande, och kommitterade före-
slogo därför såsom villkor för distriktsveterinärtjänsters inrättande, dels
att det läns landsting, där en sådan tjänst ifrågasattes, åt tjänstens blifvande
innehafvare anvisade ett årligt lönebidrag af minst 250 riksdaler, dels att
det distrikt, hvarinom distriktsveterinären skulle hafva sin tjänsteverksam¬
het och hvilket distrikts omfång borde af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
pröfvas och godkännas, åt distriktsveterinären uppläte och underhölle
sådan kostnadsfri bostad, som Kungl. Maj:ts befallningshafvande kunde
godkänna såsom fullt motsvarande därmed afsedda ändamål, först
under förbehåll af nämnda villkors uppfyllande skulle staten vara för¬
pliktad att bidraga till dessa läkares aflönande enligt de nådiga beslut.,
som för hvarje särskildt fall kunde därom af Kungl. Maj:t meddelas.
Beloppen af dessa statens bidrag ansågo kommitterade lämpligen kunna
i allmänhet bestämmas till 250 riksdaler, hvarigenom, med tillägg af
hvad kommunen lämnade, hvarje distriktsveterinär, utom fri bostad, skulle
komma att erhålla en årlig lön af minst 500 riksdaler. Endast för
sådana fattiga och mera glest bebodda orter, där inkomsterna af den
veterinära praktiken vore jämförelsevis obetydliga, skulle, efter Kungl.
Nionde hufvudtiteln.
39
Majrts befallningshafvandes tillstyrkande, statens bidrag kunna be- [7.]
stämmas något högre, dock i intet fall öfver 500 riksdaler.
Beträffande de civila veterinärläkarnas pensionsrätt hemställde kom¬
mittén, under erinran att sådan rätt vid den tiden icke var dem till¬
försäkrad, att såväl läns- som distriktsveterinärer skulle likställas med
öfriga statstjänare.
Uti sitt med anledning af kommitterades nu omtalada förslag
den 17 maj 1866 afgifna utlåtande förklarade sundhetskollegium be¬
träffande distriktsveterinärerna, att kollegium icke kunde instämma uti
kommitterades förslag, att staten skulle, förutom aflönandet af läns¬
veterinärer, deltaga i anställande och underhåll af ett högst betydligt
antal distriktsveterinärer; dock var kollegium af den åsikt, att, om
distriktsveterinärer tillädes rättighet att räkna tjänstår lika med veteri¬
närer i statens tjänst och således för dem öppnades utsikten att vinna
befordran till länsveterinärsysslor, sökande till distriktsveterinärplatser
antagligen icke skulle uteblifva.
I de delar, för hvilka jag nu redogjort, blef ifrågavarande kom¬
mittéförslag icke underkastadt Riksdagens pröfning. Emellertid beslöt
1873 års Riksdag, på förnyad framställning af sundhetskollegium och i
enlighet med utaf Kungl. Maj:t i ämnet aflåten proposition, att bevilja
erforderligt anslag för höjande af dåvarande 28 länsveterinärers löner
till 1,000 riksdaler för dem hvar.
Den 11 september 1874 beslöt därefter Kungl. Maj:t att tillsätta W4 &rt
en ny kommitté med uppdrag att afgifva förslag till veterinärväsendets iommtU
ordnande. Denna kommitté, som den 5 december samma år afgaf sitt
betänkande, uttalade såsom sin uppfattning, att den grundsats, som
dittills tillämpats, vore fullt riktig, eller den att staten, förutom de för
krigsmakten erforderliga veterinärerna, antoge och aflönade en läns¬
veterinär i hvarje län, men att däremot landsting, hushållningssällskap,
kommunalstyrelser och enskilda personer eller bolag antoge och af¬
lönade det antal veterinärer, som eljest för den enskilda husdjurssjuk-
vården kunde behöfvas. På grund häraf kunde kommitterade icke bi¬
träda det uti 1865 års kommittébetänkande framställda förslag, att staten
skulle deltaga i anställande och underhåll af ett icke så ringa antal
distriktsveterinärer. Då emellertid inom vissa län af större utsträckning
och med glesare befolkning en länsveterinär kunde befinnas otillräcklig
för den allmänna husdjurssjukvården, hemställde kommittén, att i sådana
län skulle anställas förutom en förste länsveterinär jämväl en andre
sådan veterinär med lön af staten.
Ehuru således, enligt kommitterades åsikt, staten icke borde i vid-
40
Nionde hufvndtiteln.
[7.] sträcktare mall än genom aflönande af det utaf kommitterade nu före¬
slagna antal länsveterinärer vidkännas kostnader för den civila veterinär¬
sjukvårdens upprätthållande i landet, ansågo likväl kommitterade, att om
veterinärer, som af landsting, hushållningssällskap, kommunalstyrelser,
bolag eller enskilda personel blifvit inom ett visst distrikt anställda och
af dem åtnjöte aflöning, finge, mot skyldighet att vid förekommande
fall stå till Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förfogande, rätt till
tjänstårsberäkning och således äfven utsikt till befordran till läns¬
veterinärtjänster, en lättnad härigenom skulle beredas myndigheter och
enskilda att få veterinärer hos sig anställda, på samma gång det skulle
tillskynda staten fördelen af ett kostnadsfritt biträde vid veterinärsjuk-
vårdens handhafvande. Kommitterade ville för den skull föreslå, att
Kungl. Maj:ts befallningshafvande finge efter ansökan af de myndigheter
eller enskilda, hvilka hade sådan veterinär hos sig anställd, och sedan
dennes kompetens blifvit af sundhetskollegium pröfvad, på förenämnda
villkor antaga honom såsom distriktsveterinär inom det honom an¬
visade, af Kungl. Maj:ts befallningshafvande till beskaffenhet och om¬
fång godkända distrikt. Angående i öfrigt de tjänsteskyldigheter, som
borde åligga såväl läns- som distriktsveterinärerna, hänvisade kommit¬
terade till det förslag till instruktion för civil veterinärerna i riket, som
bifogats betänkandet.
Uti häröfver afgifvet yttrande uttalade sundhetskollegium, bland
annat, att kollegium ansåge fördelaktigt och i väsentlig män befordrande
anställandet af ett större antal privatveterinärer, om dessa i egenskap
af distriktsveterinärer tillerkändes rätt till tjänstårsberäkning. Enär
likväl dessa veterinärer skulle hafva att på Kungl. Maj ds befallnings¬
hafvandes eller sundhetskollegii förordnande fullgöra alla en länsveterinär
tillhörande åligganden, vore det nödigt att endast fullt legitimerade
veterinärer, hvilkas kompetens förut blifvit af kollegium granskad och
godkänd, finge till distriktsveterinärer antagas.
I anslutning till kommitterades förslag aflät Kungl. Maj:t propo¬
sition till 1875 års Riksdag i fråga om länsveterinärernas antal och af¬
lönande. Riksdagen nämnda år beslöt med anledning af denna propo¬
sition, att den lön, som skulle tillerkännas samtliga till ett antal af 32
uppgående länsveterinärer, skulle höjas till 1,500 kronor om året för
hvar och en af dem.
Hushållnings- Frågan om förbättrade aflönings- och pensionsvillkor för såväl
sällskapens läns_ som distriktsveterinärer upptogs ånyo år 1897, denna gång genom
år ig97. framställning från hushållningssällskapens ombud.
I underdånig skrifvelse den 22 november sistnämnda år inkommo
Nionde hufvudtiteln.
41
nämligen hushållningssällskapens ombud till Kungl. Maj:t med framställ- [7.]
ning, att åtgärder måtte vidtagas till förbättrande af läns- och distrikts¬
veterinärernas löne- och pensionsvillkor. Såsom stöd för denna sin
framställning framhöllo ombuden frånvaron inom det civila veterinär¬
väsendet af ett lämpligt befordringssystem; med undantag af lärar¬
tjänsterna vid veterinärinstitutet funnes icke i vårt land några veterinär-
befattningar, som framför andra vore förenade med afsevärda förmåner
i ekonomiskt hänseende. Den jämförelsevis ringa lön af endast 1,500
kronor, som nu vore anvisad till hvar och en af de 32 länsveterinär-
tjänsterna, och svårigheten för dessas innehafvare att annat än i undan¬
tagsfall komma i åtnjutande af pension, gjorde, att veterinären sällan
hade anledning att särskildt eftersträfva en sådan befattning. Efter att
därefter hafva påpekat det ekonomiska betryck, i hvilket veterinärerna
i allmänhet befunne sig, framhöllo ombuden de fördelar äfven för det
allmänna, som skulle vinnas genom förbättrande af länsveterinärernas
löne- och pensionsvillkor, i samband hvarmed ökade fordringar borde
ställas på deras tjänstgöring och kompetens; då länsveterinärtjänstens
erhållande härigenom blefve liktydigt med en verklig befordran, finge
alla dugliga krafter inom veterinärkåren på detta sätt ett mål för sin
sträfvan och distriktsveterinärernas tjänstår sberäkning, som nu vore
nästan utan all betydelse för dem, blefve af verkligt värde. Onskvärdt
vore ock att dessa senares ställning blefve mera betryggad, något som
ombuden ansågo lämpligast böra kunna ske genom att någon pensions-
rätt bereddes dem. Den kostnad, som härigenom skulle komma att
åsamkas staten, blefve under alla förhållanden ringa i jämförelse med
den nytta, en sådan åtgärd skulle medföra för veterinärerna och så¬
medelst jämväl för det allmänna.
Till följd af nådig remiss afgaf medicinalstyrelsen den 16 decem- Medidnai-
ber 1898 underdånigt utlåtande öfver denna ombudens framställning; ,inreUtn 1S9S-
och har styrelsen däruti, hvad särskildt angår distriktsveterinärerna,
funnit åtgärder böra från statens sida vidtagas i syfte att förbättra deras
ställning. Styrelsen anförde i sådant afseende hufvudsakligen.
Medan vissa län vore fullständigt uppdelade i veterinärdistrikt, vore
andra det antingen endast delvis eller alls icke. Äfven sättet för di¬
striktsveterinärernas tillsättande och aflönande samt beloppen af de
löner, som till dem utginge, vore i hög grad växlande. 1 vissa fall
aflönades de helt och hållet af de kommuner, som distriktet omfattade,
hvarvid de tillsattes för viss tid, vanligen 5 år, af en af kommunerna
utsedd styrelse; i andra åter bidroge hushållningssällskap eller landsting-
till aflöningarna, då tillsättandet i allmänhet vore uppdraget antingen
Bihang till Bikscl. prof. 1912. 1 Sand. 1 Afd. 6
42
Nionde hufvudtiteln.
åt en styrelse, i hvilken ofvannämnda korporationer insatte ett visst
antal ledamöter, eller åt Kungl. Maj:ts befallningshafvande. Ofta skedde
tillsättandet under hand, endast undantagsvis efter föregående annon¬
sering. Lönerna kunde växla mellan 700 och 2,000 kronor och inkom¬
sterna vore i hög grad beroende, ej endast på distriktets storlek och
antalet kreatur inom detsamma, utan kanske i ännu högre grad på den
för veterinärens förrättningar af distriktsstyrelsen fastställda taxan.
Om ock distriktsveterinärernas ekonomiska ställning i rikare och
bördigare distrikt, där tillfälle till mera lönande praktik gåfves, kunde
betraktas såsom relativt gynnsam, så syntes dock ej kunna förnekas, att
eu distriktsveterinär i en glest befolkad trakt, med en lön ej uppgå¬
ende till mera än 700 å 800 kronor, och där inkomsten af praktik vore
begränsad af en ofta oskäligt låg taxa, endast med de största ansträng¬
ningar kunde förtjäna sitt nödtorftigaste lifsuppehälle och omöjligen
Unge tid eller råd att följa med utvecklingen inom sitt yrke. Ej heller
syntes en af höggradigt ekonomiskt betryck lidande veterinär kunna på
ett fullt tillfredsställande sätt betjäna det distrikt, där han vore anställd.
Men husdjursskötseln intoge en så viktig och framskjuten plats bland
landets näringar, att äfven landtmännen i fattigare trakter kunde hafva
rätt att fordra tillgång till veterinär hjälp, då sjukdom utbröte bland
deras kreatur. Likaväl som staten iklädt sig utgifter för att genom
premieringar förbättra häst- och kreatursafveln samt för att tillhanda¬
hålla instruktörer inom olika grenar af landthushållningen, så syntes
äfven, där så verkligen behöfdes, bidrag böra lämnas af allmänna medel
att förbättra den veterinära sjukvården. Sådant statsbidrag till aflö¬
nande af distriktsveterinärer syntes lämpligen böra utgå efter samma
principer, som vore gällande vid beviljandet af bidrag till extra pro¬
vinsialläkares aflönande, och syntes i hufvudsak liknande bestämmelser
därvid böra föreskrifvas som de, hvilka gällde rörande extra provinsial¬
läkares tillsättande och åligganden, dock så, att statsbidraget — hvilket
för extra provinsialläkare ej öfverstege 1,500 kronor — borde till af¬
lönande af distriktsveterinär utgå med högst 800 kronor. Genom möj¬
ligheten för fattigare trakter, hvilka ej själfva kunde anskaffa nödiga
medel till aflönande af veterinär, att därtill erhålla statsbidrag, komme
utan tvifvel flera nya veterinärdistrikt att bildas till fromma för hus-
djurssjukvården, hvarjämte medicinalstyrelsen skulle erhålla nyttig kon¬
troll öfver där anställda veterinärers verksamhet.
Såsom ett bland de viktigaste missförhållanden, som vidlådde vårt
veterinärväsende, hade äfven framhållits, att vid tillsättande af distrikts¬
veterinärtjänst hänsyn icke uteslutande toges till de sökandes meriter
Nionde hufvudtiteln.
43
och duglighet Titan till de bästa relationerna, att tjänsten emellanåt ej
ens förklarades ledig till ansökning utan tillsattes under hand samt att,
då lönen blott beviljades för viss tid, veterinären vid denna tids slut
riskerade att få sin lön reducerad eller till och med att mista sin tjänst.
Å andra sidan hade åter den mening uttalats, att det vore ett stort
missgrepp att låta medicinalstyrelsen uteslutande äga att tillsätta och
entlediga distriktsveterinärerna, hvarigenom dessa skulle blifva helt och
hållet oberoende af de distrikt, inom hvilka de vore anställda och som
bestrede deras aflöning.
Ehuruväl det måste anses såsom en olägenhet, att, ehuru distrikts¬
veterinärerna vid utbrott af smittosamma husdjurssjukdomar skulle för¬
ordnas att vidtaga åtgärder till deras bekämpande, hvarken medicinal¬
styrelsen eller Kungl. Maj:ts befallningshafvande hade något som helst
inflytande på dessa tjänstemäns tillsättande, så syntes å andra sidan
rätten att tillsätta en tjänsteman ej utan vidare kunna fråntagas dem,
som aflönade honom. Men om också de veterinärtjänster, som uteslutande
aflönades af kommuner eller enskilde, fortfarande syntes böra tillsättas af en
lokal st}7relse, så syntes däremot, i alla de fall, där hushållningssällskap eller
landsting bidroge till aflöningen, tjänsten höra tillsättas af Kungl. Maj:ts
befallningshafvande, sedan veterinärstyrelsen inom distriktet gifvit sitt
förord åt någon bland do sökande.
Styrelsen ansåge vidare det vara lämpligt och i såväl veterinä¬
rernas som distriktens intresse, att, då distriktsveterinärtjänst blefve ledig,
ledigheten kungjordes i allmänna tidningar med 30 dagars ansökningstid.
Hushållningssällskapens ombud hade äfven framhållit önskvärd¬
heten af att åt distriktsveterinärerna kunde beredas någon pension.
Ehuru styrelsen lifligt erkände det behjärtansvärda uti att för dessa, för
ett ansträngande arbete oftast illa aflönade tjänstemän, hvilka hade gjort
stora ekonomiska uppoffringar för att göra sig kompetenta till tjänsten
och hvilka sällan vore i tillfälle att, sedan studieskulder blifvit betalda,
aflägga något för ålderdomen, funnes utsikt att erhålla någon, om ock
ringa pension, så syntes dock styrelsen, att ett sådant önskemål svår¬
ligen skulle kunna realiseras utan en total omorganisation af veterinär¬
väsendet. Distriktsveterinärerna vore ej anställda i statens tjänst, de
hade ej fast anställning utan förordnades på viss tid, och de stode
hufvudsakligen i samma ställning till staten som de extra provinsial¬
läkarna, hvilka, äfven om de af staten åtnjöte bidrag till sin aflöning,
dock ej vore berättigade till pension af statsmedel. Styrelsen ansåge
sig därför under dåvarande förhållanden ej kunna ifrågasätta beredande
af pension för distriktsveterinärer.
44
Nionde hufvudtiteln.
[7.] På grund af det anförda ville medicinalstyrelsen i afseende å di¬
striktsveterinärerna hemställa, att Kungl. Maj:t måtte åt Riksdagen äska
medel för att, efter Kungl. Maj:ts pröfning i hvarje fall, utgå såsom
bidrag till aflönande af distriktsveterinärer med ett årligt belopp ej
öfverstigande 800 kronor till hvar och en i sådana distrikt, hvilka med
styrkande utaf behofvet af en veterinärs anställande och af statsbidrag'
för detta ändamål förbunde sig att med minst lika stort belopp bidraga
till distriktsveterinärens aflöning samt att ställa sig till efterrättelse af
Kungl. Maj:t framdeles lämnade närmare föreskrifter i fråga om tjän¬
stens tillsättande och veterinärens åligganden.
statskontoret Till följd af nådig remiss har därefter statskontoret afgifvit under-
år 1900. fjånigt utlåtande i ärendet af den 18 september 1900 och därvid öfver-
lämnat yttranden från Kungl. Majtts befallningshafvande i samtliga län,
därvid så godt som alla befallningshafvande anslöto sig till medicinal¬
styrelsens framställning; endast från två håll uttalades en mer eller
mindre afvikande mening. Statskontoret själft afstyrkte emellertid för¬
slaget om statsbidrag till distriktsveterinärer, enär statskontoret ansåge
frågan om sådana veterinärers aflönande uteslutande vara en kommu¬
nernas och enskildas angelägenhet.
Proposition Vid ärendets underdåniga föredragning den 11 januari 1901 ansåg
tlUJtiksdafrS dåvarande chefen för jordbruksdepartementet beträffande frågan om
bidrag af statsmedel till aflönande af distriktsveterinärer sig icke kunna
biträda medicinalstyrelsens framställning därutinnan. De föregående
förslag i denna riktning, som tid efter annan framkommit, hade städse
lällit, och den princip hade gjort sig strängt gällande, att distrikts¬
veterinärväsendets ordnande vore en kommunernas och de enskildas
angelägenhet. Detta undvikande af statens direkta ingripande på ifråga¬
varande område hade emellertid haft till naturlig påföljd, att ordnandet
af denna angelägenhet fortskridit i allmänhet mycket långsamt och där¬
till ojämnt för olika delar af landet; och ehuru dåmera distriktsveteri¬
närer — med eller utan rätt till tjänstårsheräkning — funnos anställda
inom samtliga län, vore en fullständig distriktsveterinärsorganisation endast
uti ett fåtal län genomförd.
Af på senare tiden inkomna ansökningar om rätt till tjänstårs-
beräkning hade emellertid synts framgå, att denna fråga börjat att allt
mera omhändertagas af landsting och hushållningssällskap, som på åt¬
skilliga håll härför visat stor offervillighet.
Det kunde därför med skäl sägas, att man först nu kommit till
en allmännare insikt om behofvet och nödvändigheten af ett ändamåls¬
enligt ordnande af distriktsveterinärväsendet. Vid sådant förhållande ville
Nionde hufvudtiteln. 45
det ock synas, som om man med skäl kunde förvänta sig, att inom
allt flera län genom landstings, hushållningssällskaps, kommuners och
enskildas försorg och utan statens direkta medverkan denna fråga skulle
blifva på ett tillfredsställande sätt löst.
Visserligen ville föredraganden icke bestrida, att inom vissa trakter
af vårt land förhållandena vore sådana, att man måste befara, att statens
mellankomst skulle befinnas härför ovillkorligen nödvändig, men att på
distriktsveterinärfrågans nuvarande allmänna ståndpunkt i landet göra något
undantag till förmån för dessa trakter syntes icke böra ifrågakomma.
Möjligen kunde härtill gifvas skäl, om, sedan distriktsveterinärväsendet i
öfriga delar af landet erhållit en fast och ändamålsenlig organisation,
det för en eller annan ort visade sig ur ekonomisk synpunkt omöjligt
att åstadkomma en sådan.
På anförda skäl tillstyrkte departementschefen däremot, att fram¬
ställning borde göras till Riksdagen att höja länsveterinärernas aflöning
till 1,800 kronor, däraf 1,200 kronor i lön och 600 kronor såsom
tjänstgöringspenningar, jämte två ålderstillägg å 500 kronor.
Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts i enlighet härmed aflåtna proposi¬
tion, dock med den ändring, att ålderstilläggens antal bestämdes till
allenast ett.
För att bringa frågan om distriktsveterinärernas aflönande med
flera i samband därmed stående förhållanden närmare sin lösning tillsatte
Svenska veterinärläkareföreningen år 1902 en af 6 personer bestående
kommitté med uppdrag att verkställa eu utredning i ämnet. Resultatet
af denna utredning föreligger i en år 1905 från trycket utgifven broschyr
»Distriktsveterinärväsendets ordnande». Kommitterades förslag blef där¬
efter af Svenska veterinärläkareföreningen med skrifvelse af den 1
september 1906 öfverlämnadt till chefen för jordbruksdepartementet.
Därvid uttalade föreningen sin förhoppning, att departementschefen ville
ägna denna fråga sin uppmärksamhet och taga i öfvervägande, huru¬
vida ej ett förslag till en tidsenlig organisation af distriktsveterinär¬
väsendet skulle kunna framläggas för 1907 års Riksdag. Genom remiss
af den 4 nyssnämnda september blef medicinalstyrelsen anmodad att
afgifva yttrande i ärendet.
Den 8 november 1907 hafva vidare hushållningssällskapens till
möte församlade ombud, med bifall till en af landshöfdingen Fr. Holm¬
quist framlagd motion, till Kungl. Maj:t aflåtit underdånig skrifvelse i
frågan. Med erinran hurusom ombudens förenämnda underdåniga
framställning af den 22 november 1897 icke ledt till något resultat,
anhöllo ombuden, det Kungl. Maj:t täcktes efter ytterligare utredning
[7-1
Svenska
veterinär-
läkareför¬
eningens ut¬
redning af
år 1905.
Hushållnings¬
sällskapens
ombud
är 1907.
46
Nionde Imf va dtiteln.
[7.] dels ordna frågan om formen för distriktsveterinärers antagande, så att
ej mindre erforderlig trygghet bereddes innehafvare af dessa befattningar
än äfven ett rättvisare befordringssystem tillförsäkrades dem, som ägnade
sig åt veterinärläkarbanan, dels vidtaga sådana åtgärder, att genom
statens mellankomst ökade löneförmåner bereddes distriktsveterinärerna.
Jämväl denna framställning blef af Kungl. Maj:t den 4 december 1907
för yttrande remitterad till medicinalstyrelsen.
Rikadagen Såsom Eders Kungl. Maj:t täcktes erinra sig, framlades till 1909
är 1909. års Riksdag nådig proposition rörande reglerande af länsveterinärernas
aflöningsförhållanden. Propositionen bifölls af Riksdagen; den sålunda
antagna aflöningsstaten upptager 32 länsveterinärer med en aflöning af
2,500 kronor, däraf 1,000 kronor i tjänstgöringspenningar, jämte två
ålderstillägg å 500 kronor.
Vid samma Riksdag väcktes jämväl motioner i båda kamrarna i
fråga om distriktsveterinärväsendets ordnande. I dessa motioner fram¬
hölls, att första villkoret för erhållande af framstående och dugande
distriktsveterinärer vore, att de erhöll e en ställning och en aflöning,
som stode i rimligt förhållande till det arbete och de kostnader, de
underkastat sig för sin utbildning och det ansträngande arbete deras
verksamhet kräfde, att bekämpandet af de smittosamma husdjurssjuk¬
domar, hvilka utgjorde föremål för internationella spärrningsåtgärder, i
de flesta fall vore anförtrodt åt distriktsveterinärerna och att, för att
dessa med oväld och nit skulle kunna utföra dylika åligganden, tryggare
existensvillkor måste i första rummet beredas dem, hvilket endast genom
statens ingripande kunde ernås, samt att såväl hushållningssällskapens
ombud, medicinalstyrelsen och så godt som alla Kungl. Maj:ts befall¬
ningshafvande tillstyrkt statsanslag till förbättrande af distriktsveteri¬
närernas lönevillkor. Under åberopande häraf yrkade motionärerna, att
Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning
i ett sammanhang af frågan om lämpligaste sättet för ordnande af såväl
läns- som distriktsveterinärväsendet.
I sitt med anledning af dessa motioner afgifna utlåtande framhöll
statsutskottet, att, under det att husdjurssjukvården, i hvad den afsåge
bekämpande och förekommande af smittosamma sjukdomar eller farsoter,
otvifvelaktigt vore ett statligt intresse, densamma däremot torde, i hvad
den anginge vården i allmänhet af de särskilda kreatursbesättningarna
eller djuren, uteslutande vara en vederbörande djurägares enskilda
ekonomiska angelägenhet. Husdjurssjukvården i förstnämnda afseende
torde därför i första rummet böra ordnas af staten; och vore, enligt
utskottets förmenande, för densamma behörigen sörjdt, bland annat,
Nionde hufvudtiteln.
47
genom anställande af länsveterinärer samt veterinärstipendiater med [7.]
skyldighet att i viss utsträckning emottaga förordnande, där deras
tjänstebiträde erfordrades, äfvensom genom den enligt gällande regle¬
mente i första hand stads- och distriktsveterinär, hvar inom sitt distrikt,
men därjämte såväl lärare vid veterinärinstitutet, då deras tjänstgöring
det medgåfve, som ock öfriga legitimerade veterinärer åliggande skyldig¬
heten att, mot godtgörelse enligt fastställd taxa, på Kungl. Maj:ts be-
iällningshafvandes eller medicinalstyrelsens förordnande biträda vid
hämmande af smittosamma sjukdomar eller farsoter bland husdjuren.
Med husdjurssjukvården i öfrigt torde det emellertid, ehuru dess ordnande
obestridligen vore af ett visst allmänt intresse, likväl icke tillkomma staten
att omedelbart taga befattning.
Vidkommande särskilt distriktsveterinärerna hade utskottet visser¬
ligen lunnit, att dessa hade en del till det förstnämnda slaget af husdjurs-
sjukvård hänförliga åligganden. Men då dessa åligganden torde vara
af mycket ringa omfattning i jämförelse med ifrågavarande veterinärers
verksamhet i öfrigt — den enskilda praktiken inom distriktet —
torde denna senare afgjordt vara att betrakta såsom deras hufvud-
sakliga uppgift. I betraktande häraf och då utskottet af de lämnade
uppgifterna angående distriktsveterinärväsendet trott sig finna, att det¬
samma numera i stort sedt vore såväl beträffande distriktens antal och
aflöningsförhållandena som i öfrigt i allmänhet tillfredsställande ordnadt,
ansåg utskottet anledning saknas för ett ingripande från statens sida
i det af motionärerna angifna syfte.
Mot detta utskottets beslut anfördes reservationer af tre ledamöter,
hvilka yrkade bifall till motionerna.
Vid ärendets handläggning inför Riksdagen biföll Första kamma¬
ren utskottets hemställan; då emellertid Andra kammaren biföll reserva¬
tionen, förföll vid denna Riksdag frågan om distriktsveterinärväsendets
ordnande.
Med anledning af den utgång ärendet sålunda erhöll inom Riks- Svamla
dagen, inkom därefter Svenska veterinärläkareföreningen till Kungl. Maj:t
med en den 20 juni 1909 dagtecknad skrifvelse, däri föreningen beto- föreningen
nade den osäkra ställning distriktsveterinären nu intoge såväl i fråga dr 1909-
om aflöning som ock beträffande sättet för hans tillsättande och entledi¬
gande äfvensom hans ringa utsikter att befordras till länsveterinär.
Vidare framhölls hurusom distriktsveterinären saknade tillfälle till pen¬
sion för sig eller sina efterlefvande samt hurusom distriktsindelningen
på många håll lämnade åtskilligt öfrigt att önska. Vid dessa förhållanden
och då staten, enligt hvad erfarenheten visat, ovillkorligen måste taga di-
48
Nionde hufvud titeln.
[7-]
Svenska
veterinär-
läkare-
föreningen
den 1 sep¬
tember 1906.
striktsveterinärernas tjänster i anspråk, utan att i regel annan ersätt¬
ning förekomme än rese- och traktamentsersättning, syntes billigheten
fordra, att staten bidroge till dessa veterinärers aflönande. På grund
af det sålunda anförda anhöll föreningen, att Kungl. Maj:t täcktes låta
utreda lämpligaste sättet för ordnande af distriktsveterinärväsendet. Jäm¬
väl ifrågavarande skrifvelse blef öfverlämnad till medicinalstyrelsen för
afgifvande af yttrande.
Jag ber nu att få något närmare redogöra för innehållet i Svenska
veterinärläkareföreningens ofvan omtalade, af broschyren »Distrikts¬
veterinärväsendets ordnande» åtföljda skrifvelse den 1 september 1906.
I sin berörda skrifvelse framhåller Svenska veterinärläkareföre-
ningen, att fråga om en tidsenlig organisation af distriktsveterinär¬
väsendet och en förbättring af dessa veterinärers ställning länge stått
på dagordningen och varit föremål för omsorger och öfverläggningar
såväl från statsmakternas sida som inom veterinärkåren. Hvarje gång-
frågan framkommit, hade de af distriktsveterinärerna uttalade önskemålen
varit i hufvudsak desamma, som redan år 1865 uttalats af ofvan om-
förmälda kommitté, nämligen att ifrågavarande veterinärer måtte be¬
traktas såsom statstjänare med bidrag från staten till aflöning och pen¬
sion äfvensom att den så kallade befälsfrågan eller frågan om sättet
för distriktsveterinärernas tillsättande och entledigande måtte ordnas på
ett likformigt och för veterinärerna mera betryggande sätt. Fördelarna
af en dylik organisation läge i öppen dag och blefve stora både för
staten, allmänheten och veterinärerna. Staten komme att till sitt stän¬
diga förfogande hafva en talrik, väl organiserad kår af i sitt fack ut¬
bildade tjänstemän, hvithet hade sin stora betydelse ej minst vid be¬
kämpande af farsoter bland husdjuren, och veterinärerna finge till fromma
för allmänheten och sig själfva en mera sjelfständig och ekonomiskt
tryggad existens, som skulle frigöra dem från de många svårigheter,
livilka nu vid fullgörandet af deras ofta maktpåliggande värf vållades
dem genom deras af lokalmyndigheter och enskilda personer beroende
ställning. Fn förbättrad ekonomi skulle jämväl sätta dem i stånd att
mer än hittills följa utvecklingen inom sin vetenskap och befria dem
från tunga bekymmer för ett mången gång knappt bröd och famil¬
jens nödtorftiga utkomst. I öfrigt hänvisade föreningen till den ut¬
redning och de förslag, som af föreningens kommitterade framlagts
i ofvannämnda broschyr.
Kommitterades förslag kunna sammanfattas på följande sätt:
a) Distriktsveterinärernas antagande och entledigande.
Nionde hulvudtlteln.
49
1) Obesatta distriktsveterinärbefattningar kungöras af Kung].. Maj:ts
befallningshafvande till ansökan lediga med en ansökningstid af minst
30 dagar.
2) Ansökningshandlingarna ställas och inlämnas till länsstyrelsen,
som efter ansökningstidens utgång remitterar samtliga handlingar till
medicinalstyrelsen.
3) Efter granskning af dessa uppsätter medicinalstyrelsen de tre
mest meriterade på förslag till erhållande af tjänsten.
4) Kungl. Maj:ts befallningshafvande ensam eller i samråd med af
landstinget tillsatta fullmäktige utnämner därefter en af de tre på för¬
slaget uppförda.
5) Tjänstledighet intill tre månader beviljas af länsstyrelsen samt
därutöfver af samma myndighet efter medicinalstyrelsens hörande.
6) Beträffande veterinärernas entledigande följas de grunder, som
för statens tjänstemän äro gällande.
b) distriktsveterinärernas aflöning.
Distriktsveterinärerna beredas en minimilön af 1,500 kronor med
ett ålderstillägg af 500 kronor efter väl vitsordad tioårig tjänstgöring
inom samma distrikt eller möjligen samma län. Lönen skall utgå med
500 kronor af statsmedel och minst 1,000 kronor från landstingen (an¬
slag eller garanti), hvarjämte ålderstillägget skall utgå med respek¬
tive 100 och 400 kronor.
c) pensioneringen.
Distriktsveterinärerna skola beredas årlig pension af 1,500 kronor
efter 70 års sammanlagd lefnads- och tjänstetid eller 65 lefnadsår,
äfvensom än/tepension å 250 kronor och pension å 100 kronor till
hvarje barn under 15 år; och hafva kommitterade såsom årligt stats¬
bidrag beräknat 75 kronor för hvarje distriktsveterinärs egen pensione¬
ring och 25 kronor såsom årligt bidrag till änke- och pupillkassan
för hvarje distriktsveterinär.
Statsanslagen skulle utgå under villkor, att landstingen bidroge
till hvarje distriktsveterinärs
aflöning.................................................
|
med
|
minst 1,000
|
kronor,
|
ålderstillägg (åt därtill berättigad)...
|
V
|
„ 400
|
•n
|
pensionering.........................................
|
V)
|
omkring 75
|
|
pensionering af änkor och barn ...
|
V)
|
„ 25
|
•n
|
Såsom motiv till sina ifrågavarande förslag hafva kommitterade
framhållit, bland annat, att det icke rimligtvis kunde bestridas, att
distriktsveterinärerna borde vara att anse såsom statens tjänstemän.
Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Samt. 1 Afd. 7
50
Nionde hulvudtitein.
[7.] Det vore ej att andra på, om distriktsveterinärerna tröttnade vid eu tjänst¬
göring, där de ständigt måste stå till alla myndigheters disposition utan
minsta ersättning samt med endast minimala utsikter till befordran. De
traktamentsersättningar, distriktsveterinärerna ägde uppbära för offentliga
förrättningar, kunde nämligen ej betraktas såsom förrättningsarfvoden,
och den dem tilldelade rätten till tjänstårsberäkning vore af ringa värde
och kunde ej betraktas såsom skälig ersättning för det omak den med¬
förde. I fråga om utsikterna till befordran till länsveterinär hafva
kommitterade meddelat, att antalet distriktsveterinärer förhölle sig till
länsveterinärernas antal som 6:1.
Beträffande angelägenheten af en reglering af distriktsveterinärernas
aflöningsförhållanden framhöllo kommitterade studietidens längd och
dyrbarhet; studietiden både under tioårsperioden 1894—1904 uppgått
till i medeltal 4,8 år och för utbildningen efter studentexamen erfor¬
drades ett kapital af 6,000 till 7,000 kronor. Distriktsveterinärernas löner
växlade i de särskilda länen i regel mellan 600 och 2,000 kronor.
Någon pension för distriktsveterinärer eller deras änkor och barn före-
komme icke annat än i enstaka fall. Under de första åren af sin tjänst¬
göring hade distriktsveterinären det tämligen bekymmerfritt, såvida
ban ej både allt för stora studieskulder att afbetala. Veterinäryrket
både så till vida den fördelen med sig, att dess utöfvare vid jäm¬
förelsevis unga år kunde förvärfva en inkomst af i genomsnitt 3,000
kronor om året. Men några utsikter att i nämnvärd grad öka denna
inkomst stode mera sällan till buds; gifte man sig och ökades
familjen, vore denna inkomst otillräcklig. Därtill komme att risken för
olycksfall för veterinärerna vore synnerligen stor. Till följd af yrkets
vedermödor inställde sig ålderdomen mycket tidigt och med den följde
minskad arbetsförmåga. Blefve löne- och pensionsfrågorna ordnade
väsentligen efter den af kommitterade föreslagna planen, skulle med all
säkerhet af sig själf lösas den viktiga frågan om distriktsveterinärernas
tillsättande och entledigande.
Svenska Med anledning af de tre framställningar, hvilka, på sätt jag ofvan
distrikts- omtalat, remitterats till medicinalstyrelsen, nämligen Svenska veterinär-
föxeningen läkareföreningens skrivelser den 1 september 1906 och den 20 juni
&r 1910. 1909 samt hushållningssällskapens ombuds skrifvelse den 8 november
1907, bar nu medicinalstyrelsen den 24 april 1911 afgifvit underdånigt
utlåtande i ärendet samt därvid bifogat dels yttranden af Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i samtliga län, länens landsting och hushållnings¬
sällskap samt veterinärstyrelser och veterinärkommittéer i de län, där
Nionde hufvudtiteln.
51
sådana finnas inrättade, äfvensom länsveterinären i Hallands län, dels [7.]
ock eu till medicin alstyrelsen den 19 april 1910 ingifven skrift i ämnet
från Svenska distriktsveterinärföreningen.
I sist omförmälda skrift anföres, bland annat, att då frågan om
distriktsveterinärväsendets omorganisation blifvit hänskjuten till medicinal¬
styrelsen för yttrandes afgifvande, hade distriktsveterinärerna velat fram¬
lägga några grundlinjer, enligt hvilka, enligt deras åsikt, ett förslag
borde uppgöras. I skrifvelsen anföres bland annat, att hufvudvillkoret
för tryggande af distriktsveterinärernas ställning vore, att dessa veteri¬
närer erhölle en aflöning, åtminstone delvis, från staten och därmed
erkändes såsom statstjänstemän; att föreningen ansåge, att distrikts¬
veterinärs begynnelselön borde utgå med minst 2,000 kronor om året,
hvaraf staten borde bekosta hälften; att två ålderstillägg, hvartdera å
500 kronor efter respektive fem och tio års tjänstgöring borde erhållas
och till hälften bekostas af staten; att pension och änkepension borde
beredas af staten; samt att, på det distriktsveterinärerna under trygghet
för sig och de sina måtte kunna sköta sina viktiga tjänster, deras an¬
ställande måtte så mycket som möjligt centraliseras och ske under
»formen tillsvidare», därvid föreningen ansåge, att tillsättningen borde
uppdragas åt Kungl. Majrts befallningshafvande i länen, som skulle äga
utnämna efter kompetensförklaring och trerummigt förslag af medicinal-
styi-elsen.
Af de medicinalstyrelsens utlåtande bifogade yttrandena framgår,
att en stor del af de lokala myndigheterna äro af den åsikt, att staten hafvande i
bör bidraga till distriktsveterinärernas aflöning, såsom förhållandet är länon m- fl-
beträffande vissa extra provinsialläkare, samt helt eller delvis bekosta
distriktsveterinärernas pensionering. Så är bland annat fallet med de myn¬
digheter, hvilka tillhöra Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs,
Kalmar, Gottlands, Blekinge, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Koppar¬
bergs, Gäfleborgs, Västerbottens, Norrbottens samt Göteborgs och Bohus
län. Beträffande sistnämnda myndigheters yttranden må dock särskildt
framhållas följande. Veterinärstyrelsen i Östergötlands län betonar, att
distriktsveterinärväsendet bör ordnas på ett tidsenligt sätt och efter så
vidt möjligt likartade principer öfver hela landet. Kungl. Maj:ts befall¬
ningshafvande i Kalmar län uttalar i fråga om veterinärväsendets ord¬
nande önskvärdheten af att tillsättning och entledigande af distrikts¬
veterinärer sker efter enhetliga grunder och att tjänsttillsättning på
viss tid afskaffas eller väsentligen inskränkes.
52
Nionde hulvudtiteln.
För uttalanden från öfriga län lämnas här nedan en något utför¬
ligare redogörelse.
Jönköpings läns landsting, med hvithet öfriga i detta län hörda
instämma, anser, att staten ensam bör öfvertaga distriktsveterinärväsen¬
dets ordnande och därmed förenade utgifter eller åtminstone bevilja
statsbidrag till belopp, motsvarande det från länet till distriktsveteri¬
närerna utfästa bidrag i penningar.
Kronobergs läns landsting hemställer, att, då frågan om distrikts¬
veterinärväsendets ordnande varit föremål för behandling af 1909 års
Riksdag, den nu föreliggande frågan icke måtte föranleda till vidare
åtgärd.
Skaraborgs läns landsting har anfört, att, enär landstinget funne,
att anordnandet af distriktsveterinärväsendet i riket vore en fråga, som
allenast berörde de korporationer, hushållningssällskap och landsting,
hvilka aflönade distriktsveterinärerna, landstinget för sin del ansåge,
att en utredning genom Kungl. Magt angående distriktsveterinärväsendets
organisation icke vore erforderlig eller af behofvet påkallad. — Läns¬
styrelsen samt detta läns veterinärstyrelse och hushållningssällskap
ansluta sig däremot till den af Svenska veterinärläkareföreningen gjorda
framställningen.
Alfsborgs läns landsting anför, att landstinget, som under sin
behandling flera föregående år förehaft frågan rörande veterinärernas
inom länet ekonomiska villkor och deras lefnadsförhållanden, noga be¬
aktat deras berättigade kraf på förbättrade förhållanden i såväl ena
som andra afseendet och att landstinget jämväl beviljat dem sådana
förmåner, att lönen, hyresbidraget inberäknadt, numera uppgår till 1,400
kronor om året, hvartill kommer för distriktsveterinärerna inom länets
norra hushållningssällskaps område ett årligt lönetillskott från nämnda
sällskap af 200 kronor äfvensom för samtliga distriktsveterinärer i länet
rätt till årlig pension af 600 kronor vid uppnådd lefnadsålder af 60 år
och eu tjänstetid inom länet af minst 20 år, och tillstyrker landstinget
ett reglerande och fixerande af löne- och pensionsförhållandena beträffande
distriktsveterinärväsendet inom hela landet med särskildt afseende fäst
därå, att såväl staten som veterinärerna själfva böra bidraga till ifråga¬
varande tjänstemäns pensionering. — Veterinärstyrelsen i länet instämmer
häri, likaså länets norra hushållningssällskap, som särskildt framhåller,
att tillsättningen af distriktsveterinärerna bör förbehållas de respektive
distrikten. — Det södra hushållningssällskapet biträder äfven landstingets
mening men anser, att ökade löneförmåner icke böra beredas genom
statens mellankomst. Statens intresse för den allmänna hälsovården
Nionde hufvudtiteln.
53
bland djuren vore fullt tillvarataget genom anställande af länsveterinärer.
Frågan om garanti för att distriktsveterinärerna i alla fall blefve aflönade
på ett deras tjänst fullt motsvarande sätt kunde man möjligen tänka
sig lösas genom statsmakternas mellankomst efter samma grunder som
angåfvos i lagen af den 13 juni 1908 angående kommuners skyldighet i
fråga om anställande af barnmorska. På enahanda sätt, som i denna
lag föreskrifves, skulle till exempel landsting kunna åläggas att anställa
och efter viss bestämd norm aflöna distriktsveterinärer.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Ålfsborgs län yttrar i fråga
om Svenska veterinärläkareföreningens framställning: »De synpunkter,
som uti ifrågavarande framställning kommit till uttryck, synas Kungl.
Maj:ts befallningshafvande väl värda beaktande. Otvifvelaktigt är den
ställning, distriktsveterinärerna i allmänhet för närvarande intaga såväl
i fråga om löneförmåner som i fråga om sättet för deras tillsättande
och entledigande, icke ägnad att bereda dem den känsla af tryggad
ekonomisk existens, hvarpå de i likhet med andra med dem jämn-
ställda tjänstemän böra hafva rättighet att göra anspråk. Ett fullt till¬
fredsställande ordnande af hithörande förhållanden synes emellertid
kräfva hela riket omfattande, likformiga bestämmelser afseende att till¬
försäkra dem dels en viss minimilön och pension, dels ock lagstadgade
grunder för antagande, entledigande och befordran med rätt för dem
att få de beslut härutinnan, som af lokala myndigheter kunna meddelas,
i besvärsväg underställda högre myndighets pröfning».
Vederbörande i Kristianstads län hafva äfven tillstyrkt veterinär¬
läkareföreningens förslag; därvid länets veterinärstyrelse särskild! fram¬
hållit, att distriktsveterinärerna böra tillsättas af länsstyrelserna; Kungl.
Maj:ts befallningshafvande betonar, att de böra antagas icke endast
för viss tid.
Malmöhus läns landsting iittalar såsom sin åsikt, att distrikts¬
veterinärerna böra antagas af en veterinärstyrelse, som för hvarje län
utses af Kungl. Majrts befallningshafvande, landsting och hushållnings¬
sällskap. Lön, minst 1,000 kronor, bör anslås af landsting och hus¬
hållningssällskap utan obligatoriskt bidrag af de särskilda distrikten.
Vidare framhålles af landstinget, att, då städerna icke hafva någon
direkt fördel af distriktsveterinärernas verksamhet samt bekämpandet
af de smittosamma husdjurssjukdomarna efter länsveterinärväsendets
omreglering hufvudsakligast får anses åligga länsveterinären och då
vidare behofvet af kontant lön för distriktsveterinärerna är betydligt
olika i skilda delar af landet, beroende på olikartade möjligheter att
erhålla praktik, staten icke torde böra bidraga till distriktsveterinärernas
54
Nionde huivudtiteln.
aflöning. — Länets veterinärstyrelse har förklarat sig anse, att det
vore orättvist, om aflöningen till distriktsveterinärerna helt eller del¬
vis skulle bestridas genom statsmedel, hvarigenom alla skattdragande
i länet komme att deltaga uti deras aflöning. Tillgången på dugliga
distriktsveterinärer vore hufvudsakligen ett landsbygdsintresse och stä¬
dernas invånare hade därför i regel af deras verksamhet en mycket
ringa fördel. Som motiv för sin anhållan om statsbidrag till distrikts¬
veterinärernas aflöning hade anförts, att staten måste anlita distrikts¬
veterinärerna vid bekämpande af smittosamma husdjurssjukdomar. Äfven
om så hittills ofta nog varit fallet, torde dock, efter det länsveterinä¬
rerna numera erhållit ökade löneförmåner, den därmed förenade vid¬
sträcktare tjänstgöringsskyldigheten betinga, att bekämpandet åt de
smittosamma husdjurssjukdomarna hädanefter vore att anse som läns¬
veterinärernas särskilda tjänsteåliggande och distriktsveterinärerna följ¬
aktligen endast undantagsvis därtill anlitades. Därigenom torde ock bort¬
falla grunden för statens förmenta skyldighet att lämna något bidrag
till distriktsveterinärernas aflöning. Då vidare pension åt statsmedel
endast kunde beredas egentliga statstjänare och då distriktsveterinärernas
lön ej ens delvis borde utgå af statsmedel, så borde pension till distrikts¬
veterinärerna e j gärna ifrågakomma. I fråga om distriktsveterinärernas
ställning samt rätta sättet för deras antagande och entledigande, har
dock veterinärstyrelsen funnit distriktsveterinärernas klagomål i allmän¬
het fullt befogade och håller före, att det skulle bidraga till att höja
veterinärkåren och därigenom lända hela landet till gagn, om en fastare
och tryggare ställning kunde beredas distriktsveterinärerna genom om¬
organisation af distriktsveterinärväsendet inom hela landet etter enhet¬
liga principer i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den organisation,
som råder inom detta län, samt att denna organisationsform uppställdes
som villkor för erhållande af rätt till tjänstårsberäkning. — Länets
hushållningssällskap anser, att distriktsveterinärerna böra antagas af
den veterinärstyrelse, som för hvarje län utses af Kungl. Maj:ts befall¬
ningshafvande, landsting och hushållningssällskap, hvarjämte distrikts¬
veterinärernas lön, till belopp af minst 1,000 kronor, borde anslås af
landsting och hushållningssällskap utan obligatoriskt bidrag af de
särskilda distrikten. Då städerna icke hade någon direkt fördel af
distriktsveterinärernas verksamhet samt bekämpandet af de smitto¬
samma husdjurssjukdomarna efter länsveterinärväsendets omreglering
hufvudsakligen ålåge länsveterinären och då vidare behofvet af kontant
lön för distriktsveterinärerna vore betydligt olika i skilda delar af landet,
beroende på olikartade möjligheter att erhålla praktik, torde staten icke
Nionde hufvudtiteln. 55
böra direkt bidraga till distriktsveterinärernas aflöning. — Kung!. Maj:ts
befallningshafvande i länet ansluter sig till det af veterinärstyrelsen
gjorda uttalandet i ämnet.
Hallands läns hushållningssällskap anför bland annat, att, då distrikts¬
veterinärerna icke blott utöfva en för det allmänna synnerligen betydelse¬
full verksamhet utan äfven i en mångfald fall få handla på myndigheter¬
nas uppdrag uti statens direkta intressen, sällskapet funne sig böra till¬
styrka, att deras lön till fullo eller åtminstone delvis måtte komma att
utgå af statsmedel samt att de i sammanhang därmed finge sina beford¬
ring'8' och därmed sammanhängande förhållanden likställda med stats-
tjänstemännens i allmänhet. — Länets landsting uttalar i hufvudsak det¬
samma som hushållningssällskapet. — Länsveterinären i länet föreslår
pension ej blott åt distriktsveterinärerna utan äfven åt deras änkor och
minderåriga barn. — Kungl. Maj:ts befallningshafvande åberopar de af
hushållningssällskap, landsting och länsveterinär afgifna yttrandena.
Stockholms läns landsting anser, att distriktsveterinärerna borde
erhålla en mera fast anställning och pension samt att staten i någon mån
borde bidraga till deras aflönande. — Detta läns hushållningssällskap
åberopar ett utaf särskilda kommitterade afgifvet yttrande, hvari fram-
hålles, att staten bör bevilja distriktsveterinärerna pensionsrätt i likhet
med. länsveterinärerna samt att såsom villkor för åtnjutande af stats¬
pension viss minimilön bör fastställas och veterinärernas antagande och
befordran m. in. ordnas på sadant sätt, att dem beredes större trygghet
i tjänsten. Kung]. Maj:ts befallningshafvande i länet anser, att bidrag
af statsmedel till distriktsveterinärernas aflöning icke bör ifrågasättas,
men att pensionsrätt bör dem beredas, att bestämda föreskrifter böra
meddelas rörande dessa veterinärers tillsättande och entledigande, att
viss minimiaflöning bör föreskrifvas samt att för pensions tillgodo¬
njutande böra bestämmas viss lefnadsålder och visst antal tjänstår, vid
hvilkas bestämmande hela den tid finge medräknas, hvarunder distrikts¬
veterinären åtnjutit tjänstårsberäkniug.
Uppsala läns landsting har hemställt, att lönen för distriktsveterinär
måtte bestämmas till 2,000 kronor för år att utgå med hälften af stats¬
bidrag och hälften från landsting, att pension af statsmedel måtte beredas
distriktsveterinärer och deras efterlefvande, att tillsättningen af distrikts¬
veterinärtjänst måtte ske af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i samråd
med af landstinget utsedda fullmäktige inom af medicinalstyrelsen upp¬
rättad t förslag samt att entledigande af veterinären från hans befatt¬
ning må på hemställan af landstinget ske af Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande i samråd med landstingets fullmäktige. — I hufvudsaklig öfver-
56 Nionde hufvudtiteln.
[7.] ensstäm ruelse härmed uttalar sig Kungl. Maj:ts befallningshafvande i
Uppsala län; så ock hushållningssällskapet i länet.
Yästernorrlands läns hushållningssällskap förklarar, att angående
distriktsveterinärernas tillsättning och pensionering borde gälla enahanda
bestämmelser som för länsveterinärerna samt att önskligt vore, att staten
till alla delar öfvertoge distriktsveterinärernas aflöning och pensionering
eller åtminstone därtill lämnade afsevärdt belopp. — Landstinget anser
statsanslag behöflig! och att lönevillkoren borde förbättras. — Kungl.
Maj:ts befallningshafvande förordar veterinärläkare föreningens förslag.
Jämtlands läns landsting förordar statsbidrag till distriktsveterinä¬
rernas aflöning och pensionering men framhåller tillika, att det ej vore
lyckligt, om ett ordnande af distriktsveterinärväsendet komme att ske i
(len riktning, att distriktsveterinärerna gjordes till statstjänare. — Länets
hushållningssällskap instämmer med landstinget. — Kungl. Majtts be¬
fallningshafvande i detta län framhåller, att distriktsveterinärernas ställ¬
ning i landet i allmänhet icke är tillfredsställande. För att komma till
bättre förhållanden måste distriktsveterinärernas ställning göras fastare,
mindre beroende af distriktsstyrelsernas och de öfriga lokala myndig¬
heternas växlande tycken och åsikter m. m. Därför borde eu enhetlig
och fast organisation af distriktsveterinärväsendet komma till stånd,
en omorganisation som dock ej behöfde innebära, att distriktsveterinärerna
gjordes till statstjänare. I sammanhang härmed borde deras aflöningsfor-
hållanden ordnas efter ändamålsenliga och enhetliga principer. Fn viss
mindre del af aflöningen syntes lämpligen böra utgå af statsmedel.
Likaså borde staten vidtaga åtgärder för ordnande af deras pensions¬
fråga, därvid emellertid kostnaden för pensioneringen torde, åtminstone
i hufvudsak, kunna läggas pa landsting och hushållningssällskap jämte
befattningshafvandena själfva.
Medicinal- I sitt uti ärendet afgifna utlåtande af den 24 april 1911 har
IZtendTdon medicinalstyrelsen, som funnit tiden nu vara inne för genomförande
24 april 1911. af den sedan lång tid tillbaka påyrkade omorganisationen af landets
distriktsveterinärväsende, förklarat, att styrelsen icke hade någon an¬
ledning frångå sin förut, i utlåtande den 16 december 1898 uttalade
åsikt, att åtgärder borde från statens sida vidtagas i syfte att förbättra
distriktsveterinärernas ställning. Såsom skäl för att staten borde eko¬
nomiskt understödja distriktsveterinärväsendet skulle i framstå rummet
framhållas, att staten icke kunde undvara dessa veterinärers hjälp x id
bekämpandet af de smittosamma kreaturssjukdomarna. Det vore visser¬
ligen sant, att härför funnes de af staten aflönade länsveterinärerna,
till ett antal af 32. Denna kår vore emellertid äfven under vanliga
Nionde hufvudtiteln. 57
förhållanden alltför fåtalig' för .att kunna ensam på vederbörligt sätt
handhafva vården om de smittosamma sjukdomärna. Nu skulle ju kunna
tänkas, att man i hvart och ett af de 32 länsveterinärdistrikten på
statens bekostnad anställde ytterligare en länsveterinär. Men äfven eu
sådan organisation, som under mera lugna förhållanden möjligen skulle
vara tillräcklig, blefve vid fall af farsoter icke tillfyllest; och kostnaden
skulle, om en slutlön af 2,o00 kronor antoges för hvarje ny länsveteri¬
när, blifva stolle än om statsbidrag a 500 kronor, på sätt styrelsen
ville föieslå, utanordnades till hvar och eu af 150 distriktsveterinär -
tjänstei. Häi borde ock framhållas, hurusom rese- och traktaments-
kostnaden alltid måste blifva större, om endast en eller två veteri-
närei skulle föi ofvan angifna ändamål finnas tillgängliga inom hvarje
län. En annan olägenhet, som skulle medfölja en sådan organisation
som den nyss angifna, eller att bekämpandet af de smittosamma hus¬
djurssjukdomar na skulle anförtros åt endast eu eller två länsveterinärer
inom hvarje län, vore den, att man vid rekryterande af länsveterinär-
kåren icke hade så många i denna viktiga gren af den veterinära verk¬
samheten hemmastadda veterinärer att välja på, som då dessa sjuk¬
domars bekämpande vore anförtrodt äfven åt distriktsveterinärerna.
Distrikts v etei i näi ei nas biträde hade också, enligt hvad erfarenheten lärt,
mast i hög grad tagas i anspråk vid de tillfällen, då vårt land hotats
åt. dylika sjukdomar, såsom flera gånger varit fallet med mjältbrand,
svinsjuka samt mul- och klöfsjuka. Men icke blott för värnandet af
vår egen boskapsskötsel mot de faror, som de smittosamma husdjurs¬
sjukdomarna medförde, vore ett af staten understöd! distriktsveterinär-
väsende erforderligt. Äfven den ställning, Sverige som djur- och kött-
exporterande land intoge, och hvilken ställning man sökte att allt mel¬
odi mer befästa, skulle helt säkert i afsevärd grad stärkas, om man
kunde hänvisa på, att staten icke blott hade 32 länsveterinärer utan
ock ett större antal, af staten delvis aflönade distriktsveterinärer, som
ständigt stode till förfogande för hämmande, eventuellt bekämpande af
smittosamma sjukdomar bland husdjuren. Distriktsveterinärernas med¬
verkan vid dylika tillfällen vore därför oundgänglig och af det allra
största värde för staten. Att ålägga dem skyldighet till dylik med¬
verkan utan att härför lämna någon direkt ersättning, syntes icke billigt
och rättvist. Indirekt skulle de väl anses få någon ersättning i form
af tjänstarsberäkningsrätten. Denna rätt torde emellertid ej kunna till¬
erkännas något större värde och utgjorde ej full ekvivalent för det
arbete, distriktsveterinärerna faktiskt utförde åt staten. Det dagtrakta¬
mente och den reseersättning, de erliölle, kunde ej heller härvidlag tagas
Bihang till Rilcsd. prof. 1912. 1 Sand, 1 Afd. 8
58
Nionde hufvudtiteln.
[7-]
Statsbidrag till
aflönandet.
i betraktande, ty dagtraktamente vore ju afsedt att förbrukas under
tjänsteförrättningen. Redan på den grund att distriktsveterinärerna så¬
lunda utan vidare ersättning af staten toges i anspråk för en del arbete,
syntes både billighet och rättvisa kräfva, att de i en eller annan form
erhölle åtminstone någon kontant ersättning af statsmedel.
Om ock olika sätt kuude tänkas för beredande af denna ersätt¬
ning, syntes det dock styrelsen, som om bästa formen härför vore den
af flera bland de hörda myndigheterna föreslagna, eller att staten läm¬
nade kontanta bidrag till distriktsveterinärernas aflöning. Huru stort
detta bidrag lämpligast borde tilltagas vore en annan sak. Distriktsveteri¬
närerna själfva önskade numera, att statsbidraget skulle sättas till 1,000
kronor för distriktsveterinärtjänst. Styrelsen ansåge dock, att förslaget
om 1,000 kronor i statsbidrag skulle ställa så stora anspråk på staten,
att det vore fara värdt, att, därest det skulle läggas till grund för
distriktsveterinärväsendets ordnande, hela frågan om statens deltagande
i kostnaderna därför äfventyrades. För egen del ansåge styrelsen, att
det af distriktsveterinärerna förut genom Svenska veterinärläkareför-
eningens kommitterade år 1905 ifrågasatta bidraget af 500 kronor för
hvarje distriktsveterinärtjänst vore ett under för handen varande för¬
hållanden väl afvägdt belopp såsom icke ställande alltför stora anspråk
på staten i förhållande till det arbete, distriktsveterinärerna utförde för
dess räkning. Hufvudsaken vore, att staten genom att lämna bidrag till
distriktsveterinärväsendet blefve direkt intresserad däri. Då styrelsen
ansåge nyssnämnda belopp, 500 kronor, under för hauden varande för-
hällauden vara det högsta, som med någon utsikt till framgång kunde
ifrågasättas, syntes det å andra sidan i betraktande af beloppets relativa
ringhet ej vara skäl att sätta något bidrag till lägre belopp än 500
kronor. Statsbidrag borde således utgå till lika stora belopp för alla
de distriktsveterinärtjänster, som borde ifrågakomma till erhållande af
bidrag.
Svårare vore att afgöra huruvida statsbidrag borde tilldelas alla
distriktsveterinärtjänster eller endast vissa af dem. Styrelsen trodde,
att vissa praktiska fördelar skulle vinnas genom bidrags beviljande åt
alla distrikt. Härigenom kunde fullt enhetliga bestämmelser gifvas be¬
träffande dem alla. Men å andra sidan vore förhållandena i olika delar
af landet mycket olikartade. Särskildt vore i detta afseende skillnaden
rätt väsentlig mellan de norra och södra delarna af landet. Ett bevis
härpå vore den ståndpunkt, hvilken i fråga om behofvet af statens
mellankomst för upphjälpande af distriktsveterinärväsendet intagits af
de hörda mvndigheterna och korporationerna i Malmöhus län. Medan
Nionde hufvudtiteln.
59
öfverallt i den öfriga delen af riket antingen alla eller åtminstone det
öfvervägande flertalet af de hörda förordat statsbidrag till distrikts¬
veterinärväsendet, hade Malmöhus läns myndigheter uttryckligen för¬
klarat sig icke önska någon statens mellankomst för detta ändamål. Då
således något behof icke syntes för detta län föreligga, kunde styrelsen
ej heller ifrågasätta statsbidrag där. Äfven andra, om ock mindre delar
af riket, kunde i detta afseende vara att likställa med Malmöhus län,
åtminstone så till vida, att något större behof af statsbidrag icke före-
låge. Då för närvarande antalet distriktsveterinärtjänster med tjänst-
årsberäkning voro inemot 190, så skulle, med fäst afseende på att'stats¬
bidrag ej borde utgå för Malmöhus läns 16 distriktsveterinärtjänster
samt . med beräkning att de i andra delar af landet befintliga distrikts¬
veterinärtjänster, som på grund af särskildt, gynnsamma förhållanden
ej heller borde ifrågakomma till erhållande af statsbidrag, uppginge till
ett ungefärligen lika stort antal, eller kanske till 20—25, statsbidrag ej
behöfva utgå till flera än, i rundt tal, 150 af distriktsveterinärtjänsterna
i landet. Vid sådant förhållande skulle de härför erforderliga kost¬
naderna blifva omkring 75,000 kronor årligen.
Styrelsen hemställde alltså, att till aflönande af distriktsveterinär¬
tjänster, hvilka vore i behof däraf, beviljades statsbidrag å 500 kronor
för hvarje tjänst att utgå af ett för ändamålet särskildt beviljadt för¬
slagsanslag.
Förutsättning för bidragets utgående till distriktsveterinärtjänst
borde vara, att en aflöning därförutom af minst 1,000 kronor till tjäns¬
tens innehafvare utginge från landstinget. Veterinärernas kommitterade
hade tänkt sig, att landstingen antingen skulle direkt af egna medel utbetala
denna aflöning eller ock att landstingen garanterade beloppets utgående,
i hvilket fall landstingen kunde från annat håll — ett hushållnings¬
sällskap, en kommun eller enskilda — beredas ersättning för hela eller
för en del af det sålunda lagstadgade minimibeloppet 1,000 kronor.
Då styrelsen här ofvan talat om »distrikt» och »distriktsveterinär¬
tjänst», som skulle tilldelas statsbidrag, hade styrelsen, såsom delvis redan
antydts, därmed afsett distrikt och tjänster, som blifvit eller blefve med
vederbörligt tillstånd inrättade eller med andra ord tillerkännts tjänstårs-
beräkn ingsrätt.
Hvad sedan anginge det af Svenska veterinärläkareföreningens
kommitterade ifrågasatta statsbidraget till beredande af ålderstillägg åt
distriktsveterinärer, så insåge styrelsen visserligen till fullo önskvärd¬
heten af att dessa tjänstemän tilldelades sådana tillägg och skulle i
detta fall så mycket hellre kunnat tillstyrka beviljandet af ålderstillägg,
[7-]
Ålderstillägg»
60
Nionde hufvudtiteln.
[7.] som det för detta syfte begärda bidraget från statens sida skulle uppgå
till endast 100 kronor årligen för hvarje till tillägg berättigad tjänst-
innehafvare, under det att återstoden, 400 kronor, skulle utgå från
landstingen. Men hittills hade aldrig, så vidt styrelsen hade sig bekant,
staten i de fall, då den endast bidragit till aflöningon, tillika deltagit i
kostnaden för ålderstilläggs utgörande. De relativt små belopp, Indika
det här vore fråga om, skulle för öfrigt, fördelade på olika landsting,
ej betunga deras budget så synnerligen mycket. Styrelsen funne sig
därför böra i underdånighet afstyrka statsbidrag till ålderstillägg åt
distriktsveterinärer.
Pensionering. Medicinalstyrelsen har beträffande distriktsveterinärernas pensionering
tillstyrkt upprättande af en för dem afsedd pensionskassa. Rörande
denna fråga, som ännu är föremål för vissa utredningar, torde det
tillåtas mig att inom den närmaste tiden göra särskild framställning.
Distrikts- Efter det styrelsen sålunda uttalat sig om hvad som i ekonomiskt
veterinärer- afseende borde från statens sida åtgöras för upphjälpande af landets
lärdom."in. distriktsveterinärväsende, öfvergår styrelsen till att yttra sig angående
de öfriga åtgärder, som i sistnämnda syfte borde vidtagas och som
kunde sammanfattas under uttrycket fastare anställning för distriktsveteri¬
närerna. Beträffande då först de framställda förslagen om förändrade
former för distriktsveterinärernas tillsättande ansåge medicinalstyrelsen
allenast två vara af beskaffenhet att kunna komma i fråga, nämligen
tillsättande antingen genom Kungl. Maj:ts befallningshafvande eller genom
medicinalstyrelsen. Gent emot det första alternativet framhöll medicinal¬
styrelsen bland annat, att därest tillsättningen skedde genom Kungl.
Maj:ts befallningshafvande, skulle den så varmt förox-dade enhetligheten
för hela riket äfventyras. Vid sådant förhållande syntes förslaget att
tillsättningen skulle ske genom medicinalstyrelsen vara det enda an¬
tagliga i fråga om de statsunderstödda distrikten. Den centrala myndig¬
het, under hvars inseende hela den civila veterinärkåren är ställd, torde
nämligen vara i stånd att bäst bedöma värdet af de sökandes inbördes
meriter och handhafva tillsättningen på ett för hela riket likartadt sätt.
Själfva utnämningen borde således förbehållas medicinalstyrelsen i ana¬
logi med hvad förhållandet vore i statsunderstödda extra provinsial¬
läkardistrikt. Det lokala intresset åter kunde vinna tillbörligt beaktande
i form af ett förord. Afgifvandet af sådant torde lämpligast tiller¬
kännas en för länet gemensam veterinärstyrelse, sammansatt på visst
här nedan angifvet sätt. Sådana veterinärstyrelser funnes för närvarande
till ett antal af 10 i 9 af rikets län, men sympatier för en dylik insti¬
tution torde förefinnas i flera af de andra länen. Medicinalstyrelsen
Nionde faufvudtiteln. 61
själ! hade ock vid ett flertal tillfällen, då fråga förelegat om ordnande
af ett läns distriktsveterinärväsende, framhållit önskvärdheten af en
veterinärstyrelses inrättande för länet i fråga efter mönster af vissa
redan befintliga sadana, särskildt den i Malmöhus län. Denna senare
bestode af en genom Kungl. Maj:ts befallningshafvande, två genom
landstinget och två genom hushållningssällskapens förvaltningsutskott
(lör fem år) utsedda ledamöter järnte länsveterinären såsom själfskrifven
ledamot, Viktig vore bestämmelsen om länsveterinärens själfskrifvenhet
i eu sådan styrelse, ty därigenom tillfördes derma en veterinär fack-
insikt, som eljest kanske ofta nog komme att helt och hållet saknas.
Medicinalstyrelsen hade från början tänkt sig, att åt en dylik veteri¬
närstyrelse, hvilken således skulle hafva att vid föreliggunde ansökningar
till ledig distriktsveterinärtjänst afgifva förord, borde tillika kunna lämnas
uppdrag att, för undvikande af omgång, kungöra tjänsten ledig till
ansökning. Därefter skulle ansökningarna, med vetermärstyrelsens för¬
ord till någon af de sökande, insändas till den utnämnande myndig¬
heten. Emellertid hade erfarenheten visat vid ej få tillfällen, att de
ortsmyndigheter, som haft inflytande på tillsättningen åt distriktsveteri¬
närer, i saknad af möjlighet till ett mera vidsynt bedömande af de
sökandes meriter, kommit att uttala sig till förmån för sökande, hvilka,
om än i öfrigt kompetenta, dock varit sina medsökande mycket under¬
lägsna och därför icke bort i första rummet komma i fråga. Vid sådant
förhållande hade medicinalstyrelsen stannat vid att föreslå ett förfarande,
som öfverensstämde med hvad i motsvarande fall föreskrifvits vid
extra provinsialläkartillsättning i statsunderstödda distrikt. Därigenom
skulle för den förordande veterinärstyrelsen finnas att tillgå ett af
medicinalstyrelsens ombudsman öfver de sökande upprättadt tjänste-
memorial, upptagande de sökandes namn och tjänstetid med flera på
tillsättningen inverkande meriter.
Gången af tillsättningen syntes därför kunna lämpligen blifva
följande. Veterinärstyrelsen anmäler till medicinalstyrelsen, att distrikts-
veterinärtjänst blifvit ledig, och meddelar tillika uppgift å de löne¬
förmåner, som komma att åtnjutas af den blifvande tjänstinnehaf-
varen. Medicinalstyrelsen kungör så tjänsten i fråga ledig med trettio
dagars ansökningstid, mottager ansökningar, låter upprätta förberörda
tjänstememorial samt öfversänder därefter handlingarna till veterinär-
styrelsen med anmodan om förords afgifvande. Sedan handlingarna
återkommit tillika med veterinärstyrelsens yttrande, utnämner medicinal¬
styrelsen någon af de sökande att tillsvidare innehafva distriktsveterinär¬
tjänsten.
62
Nionde hnfvndtiteln.
Entledigande från distriktsveterinärtjänst skulle, likaledes efter
veterinärstyrelsens hörande, meddelas af medicinalstyrelsen.
Tjänstledighet åter syntes höra få för högst 30 dagar beviljas af
veterinärstyrelsen, som därvid också borde få förordna vikarie, så snart
denne vore legitimerad veterinär. Anmälan om den beviljade ledigheten
och den förordnade vikarien skulle på eljest sedvanligt sätt ofördröjligen
göras till medicinalstyrelsen.
De veterinärstyrelser, som sålunda skulle finnas, en för hvarje län
(eller kanske rättare en för hvarje landstingsområde), borde gifvetvis
tillerkännas en del andra befogenheter än de nyss angifna, i det de ju
borde vara en styrelse för handhafvande af alla de olika distrikten i
länet berörande angelägenheterna, med undantag endast för hvad i lag¬
stiftningen kunde komma att förbehållas annan myndighet.
För åstadkommande af en mera planmässig anordning af distrikts¬
veterinärväsendet borde vidare, enligt medicinalstyrelsens åsikt, vissa
inskränkningar vidtagas särskildt med afseende på bildandet af nya,
med tjänstårsberäkning försedda veterinärdistrikt. I detta sammanhang
har styrelsen framhållit, hurusom den så kallade provinsialläkardistrikts-
kommittén beträffande bildande af extra provinsialläkardistrikt hemställt,
dels att rätten att föreslå nya sådana distrikt skulle förbehållas lands¬
tingen och dels att bildandet af dylika distrikt på så kort tid som fem
år icke vidare skulle medgifvas. Enligt berörda kommitté skulle extra
provinsialläkardistrikt bildas på obestämd tid, dock icke kortare än tio
år, efter hvilken tids förlopp distriktet emellertid skulle kunna, på an¬
sökning af landstinget, upphöra.
Medicinalstyrelsen ansåge dessa synpunkter böra beaktas jämväl
i fråga om veterinärdistrikt med tjänstårsrätt. Hvad beträffar förslaget
om femårsperiodernas upphörande, ville styrelsen så mycket hellre för¬
orda förslagets genomförande här, som detta »periodicitetssystem» så
godt som enhälligt utdömts ej endast af veterinärerna själfva utan också
af alla de hörda, hvilka yttrat sig angående detta ämne. Styrelsen
vill därför föreslå:
att den formella initiativrätten i fråga om bildande af distrikt
med tjänstårsrätt förbehölles landstingen, så att dessa ensamma finge
rätt att hos Kungl. Maj:t göra ansökning därom;
att garantien för det behöriga utgåendet af så väl distriktsveteri¬
närens aflöning, inklusive förekommande ålderstillägg, som ock, därest
statsbidrag ifrågasattes, jämväl de i så fall erforderliga pensionsbi-
dragen tillädes landstinget. Landstinget borde emellertid få rätt att
Nionde hulvudtiteln. 63
med kommuner eller andra träffa aftal om ersättande helt eller delvis af [7.1
de gjorda utläggen; J
atti så länge landstinget fullgjorde detsamma åliggande skyldighet
med afseende å uämuda löns (respektive erforderliga pensionsbidrags)
utgående, distriktet skulle få åtnjuta tjänstårsberäkningsrätt (respektive
statsbidrag) tills vidare; samt
att landstingen emellertid icke förr, än 10 år förflutit från tjänstens
inrättande, skulle äga rätt göra underdånig framställning om densammas
upphörande.
Beträffande den tid, för hvilken distrikts veterinär tjänst skulle inne-
hafvas, både styrelsen redan här ofvan hemställt, att styrelsen, åt hvilken
utnämningsrätten borde tillerkännas, skulle utfärda förordnande å tjänsten
tillsvidare, hvarjemte styrelsen föreslagit bestämmelser i fråga om distrikts¬
veterinärs^ entledigande. Härigenom blefve femårs-perioderna afskaffade
och distriktsveterinärerna tillförsäkrade åtminstone en minimitjänstetid
af 10 år, eller den minsta tid, under hvilken deras tjänster skulle äga
bestånd. Ågde distriktet bestånd under en längre tid, bibehölles natur¬
ligtvis veterinären därstädes för hela tiden utan nytt förordnande.
Med anledning af hvad medicinalstyrelsen i sitt nu omtalade ut- Svenska
låtande anfört, inkom därefter Svenska distriktsveterinärföreningen med distrikts-
en underdånig skrifvelse den 24 september 1911. I denna skrifvelse In^geTden
framhåller föreningen, hurusom medicinalstyrelsen åt distriktsveterinär 24 september
föreslagit en årslön af minst 1,500 kronor, utgående dels med statsbidrag
500 kronor och dels med bidrag från landstinget med minst 1,000 kro¬
nor. Emellertid hade medicinalstyrelsen redan i sitt förut omförmälda
utlåtande af den 16 december 1898 tillstyrkt statsbidrag till i behof
häraf varande distrikt med högst 800 kronor årligen mot villkor af
lokalbidrag af minst samma belopp, hvarigenom skulle uppkomma eu
lön åt 1,600 kronor, hvilken summa medicinalstyrelsen nu, under åbero¬
pande af Svenska vetennärläkareföreuingens kommitterades utlåtande afår
1905, ansett böra nedsätias till 1,500 kronor. Eu aflöning af 1,500 kronor
om året skulle dock icke i allmänhet innebära någon som helst förbättring
af distriktsveterinärernas aflömngsförhållanden. Att kommitterade då icke
föreslagit högre grundlönebidrag af staten än 500 kimnor vore uteslutande
att tillskrifva den omständigheten, att med hänsyn till länsveterinärernas
dåvarande löneförhållanden föga utsikt förefunnits för beviljande af högre
anslag. Numera vore dock sistnämnda veterinärers löneförhållanden
ordnade på tidsenligt sätt. Med hänsyn till bland annat de under senare
å,r allt mer stegrade lefnadskostnaderna äfvensom därtill, att den export
64
Nionde hufvudtiteln.
[7.] och de kreatursstammar, för hvilka oaflåtlig insiktsfull veterinärtillsyn
blifvit för staten allt viktigare, år från år vuxit i värde, borde det till
distriktsveterinärs aflönande ifrågasatta statsbidraget nu beräknas högre,
än till hvad medicinalstyrelsen år 1898 föreslagit. Säkert vore, att ett
bifall till medicinalstyrelsens nu föreliggande förslag i denna del skulle
väcka stor förstämning och stort bekymmer inom distriktsveterinärkåren,
hvilken då alltjämt måste känna sig sakna de tryggare existensvillkor,
som af motionärerna år 1909 förutsattes för att distriktsveterinären skulle
kunna med oväld och nit utföra sina åligganden. Föreningen hyste följ¬
aktligen den förhoppningen, att Kungl. Maj:t måtte finna ett statsbidrag-
till distriktsveterinärs aflöning af 1,000 kronor om året tillbörligt.
Föreningen har vidare vändt sig mot att' enligt medicinalstyrel¬
sens förslag statsbidrag ej skulle tilldelas alla distriktsveterinärer i landet
utan att från denna förmån och den därmed följande tjänstårsberäknings-
rätten skulle utestängas distriktsveterinärerna ej blott i Malmöhus län utan
äfven i andra, ej angifna distrikt »med särskildt gynnsamma förhållan¬
den». Till åsikten att somliga distriktsveterinärer skulle uteslutas från
erhållande af statslön, torde medicinalstyrelsen hafva kommit på grund
af sin sedan gammalt häfdade uppfattning, att distriktsveterinärerna
vore jämförliga med extra provinsialläkarna, genom hvilkas aflönande
staten ju kunde sägas hjälpa svaga distrikt. På närmare anförda skäl
1 tyste föreningen emellertid den tillförsikt, att lönebidrag från staten
måtte tilldelas samtliga distriktsveterinärer utan åtskillnad.
Vidare hade medicinalstyrelsen afstyrkt statsbidrag till ålders-
tillägg, enär, såvidt- styrelsen hade sig bekant, staten hittills icke del¬
tagit i kostnaden för ålderstilläggs utgörande i de fall, då den endast
bidroge till aflöningen. Föreningen ansåge sig emellertid böra påpeka,
att staten dock deltoge med 8/s i ålderstillägg till folkskollärarna, ehuru
staten endast lämnade bidrag till deras lön. Då således något formellt
hinder icke kunde finnas för statsbidrag till ålderstillägg för distrikts¬
veterinärerna, hemställde föreningen, att det bestämdes, att efter fem
års tjänstgöring finge till distriktsveterinär utgå ett ålderstillägg å 500
kronor, till hvithet staten bidroge med 250 kronor och landstinget med
likaledes 250 kronor.
Föreningen har slutligen jämväl framställt anmärkningar i fråga
om medicinalstyrelsens förslag, att till vikarie för tjänstledig distrikts¬
veterinär skulle kunna förordnas allenast legitimerad veterinär äfven¬
som att länsveterinär skulle vara själfskrifven ledamot i länets veterinär-
styrelse.
Nionde hufvudtiteln.
65
I underdånigt utlåtande den 25 november 1911 bär statskontoret
anfört hufvudsakligen, att medicinalstyrelsen uti sitt ofvan omförmälda
utlåtande den 24 april 1911 vitsordat, att staten icke kunde undvara
distriktsveterinärernas hjälp vid bekämpandet af de smittosamma kreaturs-
sjukdomarna. Då förhållandet vore sådant, kunde det enligt statskon¬
torets uppfattning icke anses annat än med rättvisa och billighet öfver¬
ensstämmande, att staten också bidroge till dessa veterinärers aflönande.
Och detta framstode nästan såsom en nödvändighet, om man ville
fasthålla fordran, att distriktsveterinärerna i sina för det allmänna bästa
påkallade åtgärder skulle uppträda själfständigt och oberoende af därmed
icke alltid sammanfallande lokala privatintressen.
Då statskontoret af dessa skäl funne sig i frågans nuvarande läge
böra tillstyrka beviljandet af statsbidrag till distriktsveterinärernas aflö¬
ning, ansåge statskontoret samma skäl fordra, att de åtgärder, som från
statens sida vidtoges, blefve så effektiva, att ifrågavarande tjänstemäns
ställning verkligen kunde sägas vara betryggad. I detta hänseende
ville statskontoret framhålla, dels att medicinalstyrelsen i underdånigt
utlåtande den 16 december 1898 angående förbättrade löne- och pen-
sionsvillkor för läns- och distriktsveterinärerna föreslagit en normal
begynnelselön af 1,600 kronor, dels att efter nämnda dag ingenting
inträffat, som skulle kunna gifva stöd för den åsikten, att en lägre lön
nu kunde visa sig mera tillräcklig än då. Tvärtom syntes den högst
väsentliga prisstegring, som på sista tiden inträffat, påkalla någon ök¬
ning af det belopp, som förut ansetts tillräckligt. A andra sidan vore
en gräns för denna ökning gifven genom de åt länsveterinärerna nu¬
mera anslagna löneförmåner. Eftersom det nämligen gifvetvis läge i
statens intresse att såsom sökande till länsveterinärtjänster kunna på¬
räkna de mest framstående bland distriktsveterinärerna, borde den nor¬
mala slutlönen för sistnämnda befattningshafvare sättas något lägre
än begynnelselönen för länsveterinärerna, eller 2,500 kronor. På grund
häraf syntes det statskontoret, att för distriktsveterinärer en normal
begynnelselön af 1,800 kronor med ett ålderstillägg å 400 kronor efter
fem års väl vitsordad tjänstgöring kunde anses skälig.
I sitt förenämnda underdåniga utlåtande den 16 december 1898
hade medicinalstyrelsen föreslagit ett statsbidrag af 800 kronor. I an¬
slutning härtill ville äfven statskontoret ifrågasätta ett bidrag från staten
af denna storlek, men fördeladt med 600 kronor till begynnelselönen
och 200 kronor till ålderstillägget. Härigenom skulle staten komma att
bidraga till den förra med en tredjedel och till det senare med hälften.
Medicinalstyrelsen afstyrkte visserligen statsbidrag till ålderstillägg åt.
Bihang till Biksd. prof. 1912. 1 Sami. 1 Afd. 9
[7-]
Statskon¬
toret den 26
november
1911.
66
Nionde hufyndtiteln.
[7.J distriktsveterinärer och anförde såsom motiv härför, att »hittills aldrig,
såvidt styrelsen hade sig bekant, staten i de fall, då den endast bidragit
till aflöningen, tillika deltagit i kostnaden för ålderstilläggs utgörande».
Häremot hade emellertid Svenska distriktsveterinärföreningen riktigt
anmärkt i sin underdåniga skrifvelse den 24 september 1911, att staten
deltoge med Va i ålderstillägg till folkskollärarna, ehuru staten endast
lämnade bidrag till deras lön. Detsamma vore äfven förhållandet be¬
träffande föreståndarinnor och lärarinnor vid statsunderstödda enskilda
läroanstalter, jämlikt nådiga kungörelsen den 29 oktober 1909 (Sv. Förf.-
saml. n:r 154). Och orsaken till att staten i dessa fall lämnat ett
proportionsvis större bidrag till ålderstillägg än till grundlönen hade
varit den, att vid en tjänstinnehafvares förflyttning från en plats till en
annan arbetsgifvaren på det senare stället ansetts vara mindre hågad
att betala det ålderstillägg, som betingades af tjänstgöringen på ett
föregående ställe. Då enahanda förhållande ägde rum i afseende på
distriktsveterinärerna, torde intet vara att anmärka mot den fördelning
af statsbidraget, som här ofvan föreslagits.
Statskontoret hade för sin del ingenting emot, att, med tillmötes¬
gående af ett yrkande i den till medicinalstyrelsen den 19 april 1910
inkomna framställningen från Svenska distriktsveterinärfereniugen, vid
regleringens ikraftträdande anställd distriktsveterinär vid anställning i
statsunderstödt distrikt finge för ålderstillägg tillgodoräkna sig de tjänstår,
han förut intjänat enligt § 24 i veterinärinstruktionen den 19 oktober 1888.
Sedan statskontoret därefter tillstyrkt medicinalstyrelsens förslag
i afseende å distriktsveterinärs pensionering, har statskontoret förklarat
sig anse, att vederbörande landsting borde svara, förutom för bidrag till
pensioneringen, jämväl för betalningen af den del af lön och ålderstillägg,
som icke utginge af statsmedel; och borde uttryckligt åtagande af
landstinget i detta hänseende få uppställas såsom villkor för att något
som helst bidrag skulle utgå från statsverket.
Medicinalstyrelsen hade föreslagit, att, oberoende af förenämnda
villkor, vissa veterinärdistrikt, särskilt de i Malmöhus län, skulle ute¬
slutas från delaktighet i statsbidraget. Till fullo insiämmande i hvad
Svenska distriktsveterinärföreningen i sin ofvanberörda underdåniga
skrifvelse den 24 september 1911 häremot anfört, hemställde statskon¬
toret, att de föreslagna statsbidragen finge utgå till alla vederbörligen
inrättade veterinärdistrikt i hela riket. Då antalet sådana distrikt, med
hvilka rätt till tjänstårsberäkning nu är förenad, enligt medicinalstyrel¬
sens uppgift för närvarande utgör inemot 190, torde såsom årliga stats¬
bidrag, förutom pensiousbidragen, erfordras:
Nionde hnfvudtiteln. 67
till lön å 600 kronor för 190 distrikt ..................... kronor 114,000: — [7.]
till ålderstillägg å 200 kronor för sannolikt unge¬
fär */, af alla distrikt......................................... » 32,000: —
tillsammans kronor 146,000: —
Statskontoret hemställde fördenskull, att å riksstatens nionde
hufvudtitel måtte uppföras ett förslagsanslag å 146,000 kronor med
rubrik »bidrag till distriktsveterinärers aflönande».
Beträffande bestämmelserna angående tillsättning af distriktsveteri¬
närer och därmed sammanhängande förhållanden hade statskontoret
visserligen icke kunnat undgå att finna hvad Svenska distriktsveterinär¬
föreningen i sin underdåniga skrifvelse den 24 september 1911 anfört
i afseende på beviljande af tjänstledighet under kortare tid vara förtjänt
af beaktande. Statskontoret hade dock antagit, att något yttrande från
statskontoret i denna del icke varit med remissen afsedt.
Det uppsving, som under de senare årtiondena ägt rum inom vårt Departe-
land på näringslifvets flesta områden, har, hvad angår jordbruksnäringen, menteciefe
framträdt bland annat i en förbättrad kreatursskötsel. Det torde i
sådant afseende vara tillräckligt erinra därom, att landets nötkreaturs¬
stock, som år 1880 utgjorde ett antal af 1,912,000, år 1910 uppgick
till 2,575,000 samt att landets mjölkproduktion för år 1910 kan be¬
räknas till 4,200 miljoner kilogram mot 2,700 miljoner kilogram år 1880.
Samtidigt härmed har kreatursstammens afvelsvärde i väsentlig grad
förbättrats och torde numera motsvara mycket högt ställda anspråk,
hvarom jämväl vår stigande export af afvelsdjur utgör ett talande
vittnesbörd.
Det intresse för en förbättrad kreatursafvel, som på senare tider
sålunda gjort sig gällande, har bland annat tagit sig uttryck i krafvet på
ett ändamålsenligt ordnande af vårt civila veterinärväsende. Bland åt¬
gärder, som i sådant afseende vidtagits af statsmakterna, torde särskildt
böra påpekas den omreglering af länsveterinärernas aflöningsförhållanden,
som skedde vid 1909 års Riksdag, äfvensom de afsevärda belopp, staten
anvisat till anordnande på tidsenligt sätt af veterinärundervisningen.
Bland frågor af hithörande art har jämväl den, som afser åtgärder
från statens sida för ett nöjaktigt reglerande af distriktsveterinärernas
ställning och aflöningsförhållanden, vid upprepade tillfällen utgjort före¬
mål för statsmakternas pröfning men ännu icke funnit en tillfreds¬
ställande lösning. På sätt framgår af den i det föregående lämnade
redogörelsen, hafva emellertid krafven på denna frågas lösning gjort sig
68
Nionde hufvudtiteln.
allt mera gällande och så godt som alla i nu föreliggande ärende hörda
myndigheter hafva ansett sig böra tillstyrka ett statens ingripande i
antydd riktning. Jämväl för egen del har jag funnit af vikt, att från
statens sida åtgärder vidtagas för genomförande af en omorganisation
af distriktsveterinärsväsendet.
Då berörda fråga senast utgjorde föremål för Riksdagens pröfning,
eller år 1909, framhöll statsutskottet, bland annat, att husdjurssjukvår-
den, i hvad den afsåge bekämpande och förekommande af smittosamma
sjukdomar eller farsoter, otvifvelaktigt vore ett statens intresse. Utskot¬
tet ansåg emellertid, att för denna sjukvård vore af staten behörigen
sörj dt bland annat genom anställandet af länsveterinärer och veterinär-
stipendiater äfvensom genom den distriktsveterinärerna, jämte andra,
åliggande skyldigheten att, enhvar inom sitt distrikt, mot godtgörelse
enligt taxa på vederbörandes förordnande biträda vid hämmande af
smittosamma sjukdomar och farsoter bland husdjuren.
Med anledning af utskottets berörda uttalande synes mig böra
framhållas, hurusom utredningen i nu föreliggande ärende tydligt lägger
i dagen, att länsveterinärer och civila veterinärstipendiater — äfven om an¬
talet af de sistnämnda blefve i enlighet med min förut denna dag gjorda
hemställan i någon mån ökadt — äro allt för fåtaliga för att kunna på
vederbörligt sätt handhafva vården af de smittosamma husdjurssjuk¬
domarna, ett sakförhållande, som ytterligare bekräftats af erfarenheterna,
bland annat, vid de sporadiska fall af smittosam mul- och klöfsjuka,
som under hösten sistlidna år förekommo på skilda ställen i Skåne.
Det är ställdt utom allt tvifvel, att, därest sjukdomen antagit epidemisk
karaktär, ett framgångsrikt bekämpande af densamma varit helt och
hållet uteslutet utan anlitande i vidsträckt grad af länets distrikts¬
veterinärer. Jämväl under normala förhållanden är det, enligt hvad
medicinalstyrelsen vitsordar, vid ständigt återkommande tillfällen- af
nöden att för statens räkning använda distriktsveterinärernas biträde.
Enligt gällande instruktion åligger det visserligen distriktsveterinär
i sådant distrikt, med hvilket rätt till tjänstårsberäkning är förenad, att
inom sitt distrikt verkställa alla de förrättningar, hvartill han af veder¬
börlig myndighet förordnas eller kallas. Under dylikt förordnande måste
distriktsveterinären emellertid eftersätta sin enskilda praktik utan att i
regel erhålla annan ersättning af statsmedel än enligt resereglementet;
förordnandet medför således i allmänhet ekonomisk förlust för veteri¬
nären.
Då sålunda under nuvarande förhållanden staten icke kan undvara
biträde af distriktsveterinärerna och då vidare sådan veterinär vid förord¬
Nionde hufvudtiteln.
69
nanden för statens räkning får vidkännas minskning i sina inkomster, utan
att staten bereder honom någon förmån — den distriktsveterinären till¬
försäkrade tjänstårsrätt är af helt ocli hållet underordnad betydelse —
synes mig billigheten fordra, att staten, i gengäld för det arbete i statens
tjänst, distriktsveterinären måste utföra, söker bereda distriktsveterinären
den mer tryggade ställning, hvaraf han, enligt hvad utredningen i ärendet
gifver vid handen, i hög grad är i behof. Därtill kommer att det, med hänsyn
särskild! till de oberäkneligt stora värden, som vid en epidemi af t. ex.
mul- och klöfsjuka stå på spel, uppenbarligen ligger vikt uppå, att staten
genom ändamålsenligt ordnande af distriktsveterinärväsendet tillförsäkrar
sig de för sådant fall oundgängligen erforderliga arbetskrafterna.
Det synes mig också som om man vid bedömande af denna fråga
icke bör förbise den betydelse, som ett ordnande af distriktsveterinär¬
väsendet genom statens medverkan kan hafva för en fortgående utveck¬
ling af den för jordbruket så viktiga exporten af lefvande kreatur, en
export som år 1911 omfattade 45,730 stycken storboskap.
Den omorganisation, hvarom nu är fråga, skulle bestå däri, att
staten under vissa förutsättningar bidrager till såväl aflönande som
pensionering af landets distriktsveterinärer äfvensom att staten vidtager
åtgärder därhän, ätt genom förändrade bestämmelser rörande de sär¬
skilda distriktens inrättande och veterinärernas antagande och entledi¬
gande dessa veterinärer erhålla en i möjligaste mån tryggad ställning.
För egen del ansluter jag mig i hufvudsak till det af medicinal¬
styrelsen i ofvan omtalade utlåtande den 24 april 1911 i ämnet fram¬
lagda förslag dock med de af statskontoret däri tillstyrkta modifikationer.
Beträffande till en början de bestämmelser, som torde vara erfor¬
derliga för att gifva distriktsveterinärväsendet en fastare organisation,
anser jag, att de af medicinalstyrelsen i sådant afseende framställda
förslagen i allmänhet skola befinnas väl lämpade att läggas till grund
för stadganden i ämnet. Sålunda finner jag intet att erinra emot hvad
medicinalstyrelsen hemställt om sättet för bildande af nya distrikt eller
om desammas inrättande på obestämd tid, med rätt för landstinget att
efter tio år efter tjänstens tillsättande göra framställning om distriktets
indragande o. s. v. Likaså synes mig det obligatoriska inrättandet inom
de särskilda landstingsområdena af en veterinärstyrelse välbetänkt. Ej
heller har jag någon invändning att göra emot medicinalstyrelsens förslag
rörande sättet för distriktsveterinärs anställande och entledigande. Till
dessa frågor och till de smärre modifikationer i medicinalstyrelsens förslag
i hithörande delar, hvartill omständigheterna kunna föranleda, torde jag
70
Nionde hufvudtiteln.
[7.] emellertid framdeles få tillfälle återkomma i samband med frågan om
de ändringar i instruktionen för distriktsveterinärerna, som kunna för¬
anledas af Kungl. Maj:ts och Riksdagens i förevarande ärende fattade
beslut. Redan nu vill jag emellertid framhålla, att, utöfver hvad medi¬
cinalstyrelsen föreslagit, åtgärder torde böra vidtagas för att i möjligaste
mån erhålla någon likformighet i de inom de särskilda orterna gällande
taxorna. På grund af de säregna förhållandena på hvarje ort måste
visserligen dessa taxor vara till sitt innehåll i viss mån växlande. Då
det emellertid synes mig af vikt, att dessa taxor uppställas enligt så
vidt möjligt likartade grunder, har jag tänkt mig, att i den blifvande
instruktionen skulle intagas bestämmelser om att ifrågavarande taxor
skola på förslag af vederbörande landsting fastställas af Kungl. Maj:t.
I fråga därefter om den till distriktsveterinären utgående aflöningen
synes mig på de af statskontoret anförda skäl lämpligt beräkna den
normala begynnelselönen till 1,800 kronor med ett ålderstillägg å 400
kronor att utgå efter fem års väl vitsordad tjänstgöring, och tinner jag
mig jämväl böra förorda, att af ifrågavarande belopp staten bidrager
med 800 kronor, fördelade med 600 kronor till begynnelselönen och
200 kronor till ålderstillägget. Hvad särskildt ålderstillägget angår,
torde det icke vara annat än billigt, att distriktsveterinär, som vid regle¬
ringens trädande i kraft innehar anställning i distrikt, med hvilket rätt
till tjänstårsberäkning är förenad, må för ålderstillägg tillgodoräkna sig
de tjänstår, han redan intjänat.
Såsom villkor för utgående af berörda statsbidrag torde böra före-
skrifvas, att vederbörande landsting garanterar dels ett belopp mot¬
svarande minst den återstående delen af begynnelselönen och af ålders¬
tillägget eller således 1,200 kronor till den förra och 200 kronor till
det senare, dels ock erläggandet af pensionsafgifter, på sätt hvartill jag
i annat sammanhang återkommer.
En gifven förutsättning för statsbidragets utgående synes mig
dessutom böra vara, att de bestämmelser, som af mig i det föregående
förordats såsom grunder för den fastare organisationen af distriktsveteri¬
närväsendet, blifvit behörigen iakttagna. År så förhållandet torde
anledning saknas, att, på sätt medicinalstyrelsen ifrågasatt, från stats¬
anslag utesluta vissa redan bildade distrikt.
Beträffande tiden för regleringens trädande i kraft har jag tänkt
mig, att detta skulle kunna ske med ingången af år 1913. Då bland
förutsättningarna för erhållande af statsbidrag ingår jämväl, att ofvan-
nämnda förändrade grunder för distriktens inrättande, veterinärernas
antagande o. s. v. skola vara iakttagna, skulle svårigheter för regie-
Nionde hnfvndtiteia. 71
ringeus genomförande inom berörda tid visserligen kunna tänkas upp¬
komma. Emellertid lärer, enligt hvad vederbörande inom medicinal¬
styrelsen meddelat mig, hithörande förhållanden med all säkerhet kunna
i de flesta fall under hand ordnas i så god tid, att hinder icke skall
möta för landstingen att före utgången af år 1912 inkomma med
ansökningar om statsbidrag för det långt öfvervägande antalet nuvarande
veterinärdistrikt.
Då enligt statskontorets beräkning statens bidrag till distrikts¬
veterinärernas aflönande skulle uppgå till 146,000 kronor samt staten, på
sätt jag i afseende å dessa veterinärers pensionering har för afsikt att
framdeles föreslå, för pensioneringen skulle få vidkännas en årlig kostnad
som för närvarande beräknats till 10,000 kronor, skulle den nu ifråga¬
satta organisationens genomförande för staten medföra en ökad utgift af
sammanlagdt 156,000 kronor.
Då förstnämnda belopp, 146,000 kronor, afser ett ändamål af mer
stadigvarande art, torde, på sätt jämväl skett ifråga om statens bidrag
^ . ®^b*a provinsialläkarnas aflönande, beloppet höra uppföras å
ordinarie _ stat och synes mig därvid lämpligen kunna upptagas såsom
ett särskilt förslagsanslag under samma anslagstitel som anslaget till
länsveterinärer och veterinärstipendiater, hvilket sistnämnda anslag, vid
bifall till hvad jag under nästföregående punkt hemställt, skulle undergå
en höjning från 82,900 kronor med 3,600 kronor till 86,500 kronor.
Den anslagstitel, under hvilken båda nu ifrågavarande anslag sålunda
skulle inga, torde kunna i riksstaten uppföras med benämning: »veteri¬
På grund af hvad jag här anfört, hemställer jag alltså, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att
ej mindre under riksstatens nionde hufvudtitel uppföra såsom
bidrag till distriktsveterinärers aflönande ett förslagsanslag å 146 000
kronor; ° ’
än äfven besluta, att sistnämnda anslag må, jämte anslaget till
länsveterinärer och veterinärstipendiater, i riksstaten uppföras under en
gemensam anslagstitel: »veterinärväsendet» med följande uppställning:
bestämdt anslag: °"
till länsveterinärer och veterinärstipendiater............... kronor 86 500:_
förslagsanslag :
till bidrag till distriktsveterinärers aflönande ............ „ 146,000:_
Summa kronor 232,500: —.
72''
Nionde hufvudtiteln.
[8.]
Höjning af
anslaget tiU
statens fiskeri-
administra¬
tion.
Fiskerinäringens understöd.
I öfverensstämmelse med hvad Kungl. Maj:t föreslagit, godkände
Riksdagen år 1904 stat för statens fiskeriadministration upptagande
bland annat aflöningar för sex fiskeriintendenter med för hvar och en
2,500 kronor lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar, eller tillhopa
4.000 kronor, äfvensom ålderstillägg. Därjämte medgaf Riksdagen, att
från och med år 1905 finge tillsättas två af berörda fiskeriintendents-
befattningar äfvensom vissa andra i sagda stat upptagna befattningar
samt att under anslagstiteln »fiskerinäringens understöd» finge uppföras
ett anslag med benämning »statens fiskeriadministration» till belopp af
16.000 kronor, hvilket belopp motsvarade aflöningssummorna för de be¬
fattningar, som skulle tillsättas från och med år 1905. Anslagstiteln
i sin helhet bestämdes därvid till 60,000 kronor.
Genom nådigt reglemente den 18 november 1904 för statens
fiskeriintendenter indelades riket med hänsyn till fiskeriadministrationen
i sex distrikt, nämligen:
östra distriktet, bestående af Stockholms, Uppsala, Södermanlands,
Östergötlands, Gottlands och Västmanlands län;
södra distriktet, bestående af Jönköpings, Kronobergs, Kalmar,
Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län;
västra distriktet, bestående af Hallands samt Göteborgs och
Bohus län;
mellersta distriktet, bestående af Alfsborgs, Skaraborgs, Värmlands
och Örebro län;
Hedra norra distriktet, bestående af Kopparbergs, Gäfleborgs,
Västernorrlands och Jämtlands län; samt
öfra norra distriktet, bestående af Västerbottens och Norrbottens län.
Med bifall till i sådant afseende aflåtna nådiga propositioner har
Riksdagen vidare dels, enligt skrifvelse den 19 maj 1905, för till¬
sättande från och med år 1906 af en tredje fiskeriintendentsbefattning
höjt det under anslagstiteln »fiskerinäringens understöd» uppförda anslag
till fiskeriadministrationen från 16,000 kronor till 20,000 kronor, dels,
enligt skrifvelse den 23 maj 1906, för tillsättande från och med ar
1907 af en fjärde fiskeriintendentsbefattning höjt berörda under om-
förmälda anslagstitel uppförda anslag från sistnämnda belopp till 24,000
kronor, dels slutligen, enligt skrifvelse den 30 maj 1911, för tillsättande
från och med 1912 af en femte fiskeriintendentsbefattning ytterligare
Nionde hufvudtiteln.
73
höjt samma under nu ifrågavarande anslagstitel uppförda anslag1 till
28,000 kronor.
Inom de fem förstnämnda af omförmälta distrikt hafva fiskeri-
intendenter blifvit tillsatta, hvaremot för det sistnämnda innehafvare af
den beslutade intendentsbefattningen fortfarande, till följd af brist på
kompetenta sökande, saknas.
Landtbruksstyrelsen har nu i underdånig skrifvelse den 17
november 1911 anmält, att anledning funnes antaga, att ytterligare en
fiskeriiutendentsbefattning skulle kunna från och med år 1913 tillsättas,
samt på grund häraf hemställt om höjande från och med sistnämnda
år af förberörda anslag med 4,000 kronor, hvilket belopp enligt den
fastställda staten erfordras, för att den sjätte fiskeriintendentsbefattningen
må kunna från och med år 1913 erhålla ordinarie innehafvare.
[8.]
Redan vid aflåtande af proposition angående stat för statens fiskeri- Departements
administration till 1904 års Riksdag framhölls af dåvarande statsrådet chefen-
och chefen för jordbruksdepartementet såsom ett oafvisligt behof tillgång
till fiskeritjänstemän inom de norrländska länen. Detta behof, hvars
vikt och betydelse jämväl genom Riksdagens beslut om fastställande af
stat för fiskeriadministrationen erkändes, torde sedan dess icke hafva
blifvit mindre kännbart. Då numera kompetent person till den hittills
obesatta fiskeriintendentsbefattningen i öfra norra distriktet kan påräknas,
hemställer jag, i enlighet med den af landtbruksstyrelsen gjorda fram¬
ställningen, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att, för tillsättande från och med år 1913 af en sjätte fiskeri-
intendentsbefattning, höja det under anslagstiteln: »fiskerinäringens
understöd» uppförda anslag till »statens fiskeriadministration» från
28,000 kronor till 32,000 kronor eller med 4,000 kronor.
Bifall till hvad jag sålunda föreslagit skulle medföra motsvarande
höjning i anslagstiteln i sin helhet. Då höjning i denna anslagstitel
betingas jämväl af annan anledning, återkommer jag därtill under föl¬
jande punkt.
[9.]
Höjning af
Då vid 1904 års Riksdag nu ifrågavarande, på ordinarie stat
uppförda anslagstitel till »fiskerinäringens understöd» i samband med anslaget till
fiskeriadministrationens omorganisation bestämdes till 60,000 kronor,
beräknades att från detta anslag skulle utgå, förutom ett belopp af fisket^iefräm-
16.000 kronor till aflöningar åt vissa i den af Riksdagen godkända iande i de
staten för statens fiskeriadministration upptagna fiskeritjänstemän, jämväl ‘ogerna.
30.000 kronor såsom bidrag till hushållningssällskap och landsting för
Bihang Ull Biksd. grof. 1912. 1 Sami. 1 Afd. 10
74
Nionde hufvudtiteln.
[9.] fiskeriadministrationen och. fiskets befrämjande i de särskilda orterna.
Återstående delen af anslaget, 14,000 kronor, afsågs att användas till
på Kungl. Maj:ts bestämmande beroende utgifter af mera tillfällig art.
I den mån de i staten upptagna fiskeriintendentsbefattningarna kunnat
tillsättas har, såsom jag under föregående punkt omförmält, förstnämnda
del af anslaget blifvit höj dt till 28,000 kronor, hvadan alltså det under
anslagstiteln »fiskerinäringens understöd)) uppförda anslaget för inne¬
varande år utgår med sammanlagdt 72,000 kronor.
Vid underdånig föredragning den 12 januari 1904 af nu omför-
mälda anslagsfrågor framhöll dåvarande statsrådet och chefen för jord¬
bruksdepartementet, hurusom ett belopp af 30,000 kronor såsom bidrag
till hushållningssällskap och landsting för fiskeriadministrationen och
fiskets befrämjande i de särskilda orterna vore mer än väl behöfligt.
Med insikt om det alltjämt växande intresse, som på senare tider börjat
visas för denna angelägenhet, och de betydande uppoffringar, som från
nämnda korporationers sida gjordes för ett ändamålsenligt ordnande af
fiskeriadministrationen i länen, sade sig föredragande departementschefen
naturligen icke kunna finna annat än högst beklagligt, att det för detta
ändamål dittills afsedda beloppet af statsmedel, 20,000 kronor, såsom af
landtbruksstyrelsens i ämnet gjorda framställning framginge, årligen
visat sig alltmera knappt. Han förklarade sig icke hysa minsta tvifvel,
att 30,000 kronor skulle redan under första året åtgå, och han befarade
endast, att beloppet alltför snart skulle visa sig otillräckligt.
Den 18 november 1904 utfärdade Kungl. Maj:t nådig kungörelse
angående statsbidrag till hushållningssällskap eller landsting från an¬
slaget till fiskerinäringens understöd (Sv. förf.-saml. n:r 55).
Från såväl ett flertal hushållningssällskaps förvaltningsutskott som
från hushållningssällskapens år 1910 samlade ombud ha nu inkommit
underdåniga framställningar angående sistberörda anslagsfråga och hvad
med densamma står i samband.
Östergötlands I underdånig skrifvelse den 13 augusti 1909 har sålunda Östergöt-
läns lands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott framhållit, att, ehuru
^förvaltning*- såväl af staten som af hushållningssällskap och enskilda mycket blifvit
utskott den gjordt för att upphjälpa och befrämja den viktiga fiskerinäringen, do
13 i909.8tt vidtagna åtgärderna likväl icke syntes motsvara förväntningarna. Ett
af de förnämsta skälen till det öfverklagade förhållandet vore enligt
utskottets mening, att lagbestämmelserna rörande fisket icke efterlefdes
som sig borde. En effektiv kontroll härutinnan vore därför af den allra
största betydelse. Det vore emellertid icke allenast af vikt, att tillsyn
Nionde hulvudtiteln. 75
hölles öfver, att den vid fisket begagnade redskapen vore lagenlig, äfven
en mångfald andra förhållanden måste därjämte öfvervakas. Sålunda
erfordrades bland annat uppsikt öfver, att fisk och kräftdjur, som icke
hölle föreskrifvet mått, åter utsläpptes och att i alla händelser ingen
handel med dylik vara ägde rum. Det vore vidare icke ovanligt, att
vattendragen, tvärtemot hvad som i lagen stadgades, förorenades genom
affall från fabriker och sågar och att turbinrännor saknade föreskrifvet
galler. Där ålledare eller laxtrappor skulle hållas på grund af öfverens¬
kommelse eller domstols utslag, kräfdes därjämte tillsyn öfver att dessa
anlades och sedermera hölles i föreskrifvet skick, hvarvid äfven särskildt
borde undersökas, huruvida de uppfyllde sitt ändamål, samt öfvervakas,
att de förra, hvilka ofta upptoges om hösten för att icke utsättas
för isskada, åter nedsattes så tidigt som möjligt på våren.
Då tillsynen nu hufvudsakligen handhades genom oaflönade kom¬
munala tillsyningsmän, vore den högst ofullständig och bristfällig.
Visserligen erhölle tillsyningsmännen Kungl. Maj:ts befallningshafvan-
des förordnande och hade vid utöfningen af sin verksamhet polis¬
mans skydd och befogenhet, men af flera skäl vore denna tillsyn öfver
fiskestadgarnas efterlefnad mindre lämplig. Utan aflöning, som tillsynings¬
männen vore, ansåge de sig knappast skyldiga att anmäla öfverträdelser
mot stadgar och förordningar, ty genom en dylik åtgärd åsamkade de
sig ytterligare arbete och utsatte sig för obehag från de anmäldas sida.
Vore de själfva fiskare, finge man knappast förundra sig öfver, om de
tvekade att angifva sina grannar och yrkeskamrater, och i andra fall
syntes de i allmänhet sakna intresse för uppdraget och förmåga att be¬
döma, huruvida skäl funnes för anmälan. Komme så därtill, att de
kommunala tillsyningsmännen ofta uraktläte att anmäla afflyttning från
orten eller annat hinder för uppdragets fullgörande och att därför till-
syningsmansplatser långa tider förblefve obesatta, syntes det ligga i
öppen dag, att detta sätt för utöfvande af tillsyn öfver fisket på långt
när icke vore sådant det borde vara.
Hushållningssällskapen uppbure af statsmedel anslag till fiskeri¬
näringens främjande och aflönade i allmänhet med bidrag häraf fiskeri-
instruktörer, hvilka på rekvisition lämnade allmänheten råd och anvis¬
ningar i fiskets rätta skötsel. Dessa instruktörer utöfvade därjämte ofta
tillsyn öfver fisket inom respektive distrikt. Områdena för denna deras
verksamhet vore emellertid alltför stora och, om de möjligen kunde vara
i stånd att tillse, att den synliga redskapen vore laglig, kunde de dock
sällan kontrollera, hur, när och hvar den användes, och om icke annan
olaglig redskap därjämte toges i bruk. Anslagen till hushållningssäll-
[9.]
76
Nionde hufvudtiteln.
[9.] skapen vore väl icke heller afsedda att användas för bekostande af till¬
syn öfver fisket utan för främjande af detsamma på annat sätt.
Därjämte syntes det förvaltningsutskottet, som om tillsynen där-
öfver, att lagar och författningar rörande fisket efterlefdes, borde till¬
komma staten, i likhet med hvad som åtminstone på landet vore fallet
i fråga om andra förordningar. Äfven för att i någon mån stäfja det
hänsynslösa tjuffiske, som mångenstädes ägde rum, synnerligast i fiske¬
vatten, belägna i närheten af städer och industrisamhällen, syntes staten
hafva skyldighet att ingripa.
Hur en effektiv tillsyn öfver fisket skulle kunna anordnas genom
statens försorg — utskottet framkastar möjligheten af, att det kunde ske
i samband med en välbehöflig omorganisering af polisväsendet på landet
— tilltrodde sig icke förvaltningsutskottet att föreslå, men ville i under¬
dånighet anhålla, att Kungl. Maj:t måtte taga denna fråga under öfver¬
vägande och vidtaga de åtgärder, som sakens synnerliga vikt kräfde.
Förvaltningsutskotten inom Uppsala, Jönköpings, Kronobergs, södra
Kalmars, Gottlands, Blekinge, Kristianstads, Hallands, norra Ålfsborgs,
Skaraborgs, Örebro och Västernorrlands läns hushållningssällskap hafva
i särskilda underdåniga skrivelser förklarat sig på det lifligaste instämma
i hvad Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott sålunda
anfört samt hemställt, att Kungl. Maj:t måtte taga under ompröfning,
hvilka åtgärder för fiskets upphjälpande och förbättrande kunde finnas
erforderliga för åstadkommande af en fullt verksam tillsyn öfver fisket
och efterlefnaden af de för detsamma gällande stadgar.
Hushållnings- Vidare hafva hushållningssällskapens ombud i underdånig skrifvelse
omUdaln‘i7 ^en 17 november 1910 hemställt om beredande af ökadt anslag till
novemberi9io. fiskerinäringens understöd och därvid såsom stöd för denna sin fram¬
ställning anfört, hurusom sällskapen för år 1910 i statsbidrag till fiskeri¬
näringen begärt i rundt tal 50,000 kronor, under det att blott 30,000
kronor funnits tillgängliga för utdelning. Man kunde med full säkerhet
antaga, att hushållningssällskapen ej sökt större bidrag, än de ansett
behofvet oundgängligen kräfva, och sålunda förefunnes här en brist
af 20,000 kronor, som måste täckas, om de nödvändigaste åtgärderna
till fiskets skydd och utveckling skulle kunna iakttagas. Hushållnings¬
sällskapens inkomster minskades på samma gång som utgifterna ökades,
äfven om man blott sökte vidmakthålla den nuvarande verksamheten.
Och då landstingens stat redan nu tyngdes af stora utgifter, funnes det
föga utsikt att från dessa erhålla ökade anslag. Det återstode sålunda
blott att söka större bidrag från staten. Vid bedömandet af denna fråga
Nionde hnfvndtlteln.
77
borde äfven fördelningen af statsbidraget beaktas. Grunden för stats-
bidraget brukade ju vara hushållningssällskapets eget anslag sålunda,
att statens bidrag utginge till samma belopp som detta, och på sådant
sätt hade sällskapen en god ledning vid bestämmandet af sina utgifter.
Nu vore det fara värdt, att denna beräkningsgrund mer och mer för¬
rycktes. De hushållningssällskap, som först visat sitt intresse för fiskeri¬
näringen, måste bereda sig på en reduktion af statsbidraget, i samma
mån ansökningar komme från andra, och dessa åter kunde ej heller
beräkna sina utgifter, då de saknade kännedom om de grunder, efter
hvilka statsbidrag komme att tilldelas dem. Följden häraf blefve gifvet-
vis dels en tillbakagång i intresset för en af våra viktigaste näriDgar,
dels det tillgängliga anslagets fördelning i så små poster, att något
väsentligt med dem ej kunde åstadkommas. En vädjan till staten om
ett kraftigare understöd åt hushållningssällskapens arbete för fiskeri¬
näringen syntes sålunda vara väl motiverad. Beträffande beloppet skulle
man ju kunna hafva stora önskningar, men behofvet för närvarande
torde väl få anses vara angifvet af hushållningssällskapen själfva i deras
ansökningar om statsbidrag, hvilka, såsom förut uppgifvits, för år 1910
slutat på ett belopp af 50,000 kronor, under det att statsbidraget varit
blott 30,000 kronor. Af de upplysningar, som af ombuden inhämtats,
framginge emellertid, att år efter år behofvet af ökadt anslag för fiskeri¬
näringen gjort sig gällande, och allt talade för att enahanda förhållan¬
den skulle komma att äga rum äfven i framtiden.
öfver dessa framställningar angående vidtagande från statens sida Landtbruk».
af ytterligare åtgärder till fiskerinäringens höjande, dels genom en för- fm
bättrad fiskeri tillsyn och dels genom höjandet af anslaget till fiskeri¬
näringens understöd, har landtbruksstyrelsen den 5 oktober 1911
afgifvit underdånigt utlåtande och därvid anfört, att, då från omförmälda
anslag högst 30,000 kronor årligen finge såsom bidrag till fiskeri-
administrationen och fiskets befrämjande i de särskilda orterna tilldelas
hushållningssällskap eller landsting samt då af sagda belopp bidrag för
fiskeritillsyn utginge, syntes ifrågavarande framställningar lämpligen
böra i ett sammanhang behandlas.
Hvad då först angår frågan om förbättrad fiskeritillsyn, så, ehuru
hvad Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott rörande
behofvet af en sådan anfört enligt landtbruksstyrelsens mening vore väl
allmänt skildradt, kunde landtbruksstyrelsen likväl icke bestrida, att
fiskeritillsynen inom orterna lämnade mycket öfrigt att önska och där¬
för tarfvade förbättring.
78
Nionde hufvudtiteln.
I olikhet med nämnda förvaltningsutskott hade det dock synts
landtbruksstyrelsen, att förbättrandet af tillsynen öfver fisket icke borde
göras beroende af det allmänna polisväsendets på landet omorganisering,
enär för sagda tillsyn erfordrades kännedom om fisket äfvensom någon
utbildning i yrket, hvarjämte polismännen icke skulle kunna ägna till¬
räcklig tid åt denna detalj. Icke heller kunde af skäl, som förvalt¬
ningsutskottet anfört, tillsynen med fördel anförtros åt oaflönade kom¬
munala tjänstemän. Om också icke, såsom förvaltningsutskottet antagit,
tillsynen ' öfver föreskrifna åtgärder vid öfverbyggandet af kongsådra
enligt landtbruksstyrelsens åsikt lämpligen kunde öfverlämnas åt fiskeri-
tillsyningsmän eller med dem likställda befattningshafvare, då härtill
erfordrades en utbildning, som kunde antagas förelinnas endast hos
statens fiskeritjänstemän, hvilka äfven af landtbruksstyrelsen erhållit för¬
ordnanden att utöfva dylik tillsyn, så borde i allt fall fiskeritillsynen
såsom hittills anförtros åt i hushållningssällskapens tjänst anställda
fiskeriinstruktörer och andra fiskeribiträden. För sin del ansåge landt¬
bruksstyrelsen, att erforderligt antal dylika tillsyningsman med tillräck¬
liga arfvoden icke kunde anställas, om icke "det anslag, hvarifrån utgif¬
terna härför för närvarande bestriddcs, blefve hö j dt.
Såväl de belopp af ifrågavarande anslag, hvarpå hushållningssäll¬
skapen och i några få län landstingen gjort anspråk, som ock de medel,
hushållningssällskapen och landstingen själfva anslagit för fiskerinäringens
understöd, hade i det hela år från år ökats. Att döma af de till landt¬
bruksstyrelsen inkomna, till Kungl. Maj:t ställda och öfverlämnade under¬
dåniga ansökningarna hade hushållningssällskap och landsting under
åren 1910 och 1911 sökt och för ifrågavarande ändamål anslagit här
nedan angifna belopp, hvarvid för jämförelsens skull upptagits jämväl
anslagen för år 1906:
År
|
Sammanlagda sökta
|
I orterna anslagna
|
belopp
|
totalbelopp
|
1906
|
kronor 44,125
|
kronor 56,900
|
1910
|
» 46,365
|
» 66,265
|
1911
|
» 48,790
|
» 73,814.
|
Härvid vore att märka, att i ansökningarna icke alltid utsatts be¬
stämda belopp, utan hade vissa hushållningssällskap sökt »största möjliga
belopp». Beträffande dessa hade landtbruksstyrelsen vid uppgörande af
här lämnade öfverslag beräknat, att vederbörande sökt lika mycket, som
de själfva anslagit för ändamålet i fråga. Under alla förhållanden fram-
ginge emellertid, att de inom de särskilda hushållningssällskapsområdena
Nionde hnfvudtiteln.
79
anslagna sammanlagda beloppen vuxit mer än de sökta statsbidragen.
ancitbruksstyrelsen vore liksom hushållningssällskapens ombud öfver-
ty.fi omi att de behof af år efter år ökade anslag, som gjort sig
gällande i de särskilda orterna för fiskets understöd, skulle fortfarande
liksom hittills komma att stegras.
i j ingående den användning, de af hushållningssällskapen och vissa
landsting i fiskenändamål utgifna medlen fått, har landtbruksstyrelsen
meddelat, att hushållningssällskap och landsting, som för år 1910 upp¬
burit statsbidrag af ifrågavarande medel, i runda tal utgifvit för nedan-
nämnda ändamål följande belopp.*
för tillsyningsmän eller instruktörer och deras resor
samt. biträden .............................................................. kronor 43,950: —
lor fiskennamnders resor m. m...................................... » j qqq._
» insamlande af fiskeristatistik............................ ’ ’ »
» fiskodling och fiskeförsök ............................. »
såsom bidrag till södra Sveriges fiskeriförening......... »
för understöd åt elever vid fiskeriskolor, understöd
åt mindre fiskeriföreningar och till navigations-
kurser för fiskare .........................................
för strömmingspremieringar ....................................
ej specificerade utgifter .........................................
2,280
16,350
4,750
2,800
2,360
7,760
Summa kronor 81,250: —,
statsbidrag med omkring 30,000 kronor däri inberäknadt.
Uä11 . so™ af det anförda framginge, kom år 1910 ej hela det af hus¬
hållningssällskap och. landsting för fiskerinäringens befrämjande anslagna
beloppet till användning. Så hade förhållandet varit äfven under andra
ar. Hushållningssällskapen eller landstingen kunde nämligen, då de be¬
viljade medel till fiskerinäringens understöd för nästföljande år, icke veta
huru stort statsbidrag hvart och ett af dem komme att erhålla för
samma ar, lor hvilket de beviljade sina medel. Hade det hittills utfående
statsbidraget å 30,000 kronor varit större, skulle hushållningssällskapen
och landstingen säkerligen kommit att använda ännu mer än hvad nu
skett af de medel, de själfva hade beviljat till fiskets understöd.
icocki lar anf°rda siffrorna visade ock, att år 1910 hade sökts
16,365 kronor och år 1911 18,790 kronor af här ifrågavarande stats-
- i u u x of °,?P icke kimnat beviljas på grund af statsanslagets
otillräcklighet. Skulle, såsom sannolikt vore, anspråken å bidrag från
statsanslaget i fråga komma att för åren 1912 och 1913 ökas i ungefär
samma proportion, som hittills varit vanligt, skulle redan år 1912
80
Nionde hufvudtiteln.
[9.]
Statistiska
kommittén.
ökningen komma att öfverskrida 20,000 kronor, eller det belopp, hvar¬
med hushållningssällskapens ombud - hvilka gifvetvxs hatt sin upp¬
märksamhet fästad endast vid den del af anslaget till fiskerinäringens
understöd, som enligt det föregående utgår till hushållningssällskap
eller landsting — ansett, att anslaget till fiskerinäringens understöd borde
hö i as. Då, såsom i det föregående antydts, tillsyn öfver och under¬
visning rörande fisket i de flesta fall ålåge eu och samma person,
syntes det landtbruksstyrelsen, att, om anslaget i fråga höjdes med sagda
belopp, fiskeritillsynen härigenom borde kunna väsentligen forbattras,
på samma gång andra ändamål, som med anslaget tillgodosages, kunde i
höore grad än hittills och i den mån förhållandena for närvarande
fordrade, på ett tillfredsställande sätt befrämjas.
På grund häraf har landtbruksstyrelsen hemställt, att Kung!.
Makt måtte hos 1912 års Riksdag begära höjning för sagda ändamål
af anslaget till fiskerinäringens understöd med 20,000 kronor.
I detta sammanhang tillåter jag mig ock att^ för Eders Kungl.
Maj:t anmäla en annan med förevarande anslagsfråga nära samman¬
hängande framställning. , . . ....
Den 20 januari 1905 tillsatte Kungl. Maj:t en kommitté med
uppdrag att verkställa utredning och afgifva förslag, huru inom rikets
officiella statistik största möjliga enhet och planmässighet äfvensom
ökad skyndsamhet vid publikationen skulle kunna astadkommas. Denna
kommitté har i sitt den 7 september 1910 afgifna betänkande a std.
184—207 upptagit frågan om åstadkommande af en sa vidt möjligt
tillförlitlig och fullständig fiskeristatistik, hvaraf behof vid flera till¬
fällen gjort sig starkt gällande. Kommitterade framhäfva, hurusom detta
särskild visat sig vara fallet, då det gällt att afgöra, huruvida ett in¬
gripande för fiskerinäringens främjande i något visst afseende kunde
vara af behofvet påkalladt och i hvilken riktning detta i sa fall borde
ske för att det därmed afsedda målet skulle kunna uppnäs.
Kommitterade ha därefter utförligt redogjort för de försök, som
vid olika tillfällen blifvit gjorda för att få en fiskenstatistik till stånd.
Sålunda finner man, hurusom det, då en fiskenmtendentsbefattning för
hela riket år 1864 upprättades, bland innehafvare^ framstå åligganden
angafs »att tillvägabringa en utredning af fiskets statistik betraktadt
såsom näring i förhållande till befolkningens ofnga sysselsattmngai,
värdet af därå använd kostnad och af den beräknelig!! vinsten in. in.»
samt att på grund af förvärfvad sakkännedom i dessa hänseenden
föreslå och efter bemyndigande vidtaga olika närmare afgifna åtgärder
Nionde hufvndtitein.
81
till fiskets förkofran. De statistiska uppgifter, denne redan från början
af sin verksamhet insamlade, omfattade emellertid endast vissa orter
och voro i allmänhet af mera tillfällig natur samt synas i många fall
närmast ha varit afsedda att lägga i dagen behofvet af att mera verk¬
samma åtgärder i ena eller andra riktningen vidtoges till fiskets upp¬
hjälpande.
Dessa uppgifter medförde dock under alla förhållanden, att upp¬
märksamheten mer och mer riktades på betydelsen af en fiskeristatistik.
I det af dåvarande chefen för statistiska centralbyrån Fr. Th. Berg år
1870, offentliggjorda utkastet till plan för Sveriges officiella statistik
ägnade han sålunda en särskild afdelning åt denna gren af statistiken
samt redogjorde för, hur han tänkt sig densamma ordnad. I sammanhang
härmed åberopade han en vid 1869 års statistiska kongress i Haag beslutad
anhållan till samtliga där representerade länders regeringar, att åtgärder
måtte vidtagas för tillvägabringande och offentliggörande af årliga
statistiska redogörelser öfver fisket, därvid han beträffande Sverige
särskildt framhöll, att den svenska statistiken borde omfatta jämväl
antalet och afkastningen af kronofisken, af i öfrigt utarrenderade fiske¬
vatten, fiskodling m. m. Då enligt honom lämnadt, meddelande intet
hinder mötte för fiskeristatistikens bearbetning i hufvudsaklig öfverens¬
stämmelse med af kongressen antagen plan, syntes honom tillräckligt
skäl föreligga, att fiskeriintendentens årsberättelser, i hvilka de statistiska
redogörelserna borde ingå, upptoges såsom en särskild afdelning i serien
»Bidrag till Sveriges officiella statistik».
Under åberopande af detta utkast till plan för Sveriges officiella
statistik anmärkte Riksdagens år 1871 församlade revisorer i sin till
Riksdagen afgifna berättelse, att bland andra icke oviktiga delar af
statistiken, som ännu icke inginge i de offentliga redogörelser, hvilka
genom det statistiska trycket meddelades, befunnes äfven redogörelse
för fiskerinäringen, oaktadt en sådan redogörelse syntes kunna när som
helst åstadkommas.
Hvarken Bergs förslag eller statsrevisorernas uttalande ledde
emellertid till vidare åtgärd.
Under 1880-talet offentliggjorde dåvarande fiskeriintendenten Rudolf
Lundberg i två af honom utgifna meddelanden rörande Sveriges fiskerier
värdefulla statistiska redogörelser öfver fisket, till hvilka uppgifterna
insamlats dels af statens fiskeritjänstemän under deras resor och dels af
fiskeritillsyningsmän och andra för fisket intresserade personer i orterna.
I det sista af dessa meddelanden beklagar fiskeriintendenten, att lian
vid båda de här omnämnda försöken att åstadkomma och väcka
Bihang till liiksd. prot. 1912. 1 Sami. 1 Afd. 11
82
Nionde hufvudtiteln.
intresse för en ordnad fiskeri statistik måst bygga densamma på af hus¬
hållningssällskapen och enskilda personer, i många fall på särskild be¬
gäran frivilligt lämnade uppgifter. Härigenom hade den kommit att
sakna den kontinuitet, som vore nödvändig för att den skulle kunna
blifva af värde för arbetet på fiskets främjande. Såsom bevis härpå
anför författaren, att det bland de i hans senast utgifna meddelande
lämnade uppgifterna saknades dylika från ett stort antal orter, som
funnes upptagna i det första, hvilket angifves ha berott på de anslags-
beviljande korporationernas minskade inkomster. På grund häraf anser
han ett af de skiftande meningarna inom hushållningssällskap eller
landsting oberoende anslag vara ett nödvändigt villkor för åstadkom¬
mande af en planmässigt ordnad fiskeristatistik.
År 1888 gjorde landtbruksakademiens förvaltningskommitté hos
Kungl. Maj:t framställning om ökadt anslag till fiskerinäringens främ¬
jande i afsikt bland annat att fullfölja och vidare utveckla det af fiskeri-
intendenten påbörjade arbetet att få till stånd en mera fullständig stati¬
stik öfver landets fisken, något som förvaltningskommittén i sin fram¬
ställning framhöll såsom ett af fiskerinäringens viktigaste önskemål.
Denna förvaltningskommitténs framställning grundade sig på en skrif¬
velse i ämnet från fiskeriintendenten, som under påpekande af bristerna
i det använda tillvägagångssättet för anskaffande åt dittillsvarande sta¬
tistiska uppgifter såsom sin mening uttalade, att dylika uppgifter, enligt
hvad erfarenheten visat, mycket väl kunde erhållas af fiskare eller andra
på fiskeplatserna bosatta och med förhållandena förtrogna personer, blott
någon liten ersättning för deras besvär kunde erbjudas dem. Det här¬
för erforderliga beloppet beräknades af fiskeriintendenten till samman-
lagdt 15,600 kronor. I enlighet med hvad sålunda blifvit hemställdt,
begärde Kungl. Maj: t hos 1889 års Riksdag, att det redan då utgående
anslaget till fiskerinäringens understöd måtte höjas med det af fiskeri¬
intendenten föreslagna beloppet, hvilken framställning Riksdagen visser¬
ligen biföll men med uttalande af den uppfattningen, att anslaget i
första hand borde användas till de praktiska behofvens tillgodoseende
och icke utan Riksdagens vidare hörande till fortgående statistiska
arbeten. Af den vid anslagets beviljande i kamrarna förda diskussionen
framgår emellertid, att orsaken till detta Riksdagens uttalande icke låg
i någon motvilja mot statistiken. Det synes närmast ha föranledts däraf,
att Riksdagen, som fann sig böra afslå en inom Första kammaren väckt
motion om beviljande af visst belopp till lån åt fiskare för inköp af
båtar och fiskredskap, velat fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på att
Riksdagen, oaktadt den afslog nämnda motion, likväl ansåg praktiska
Nionde hufvudtiteln.
83
åtgärder i den riktning motionären föreslagit vara af särskild betydelse
för fiskerinäringens främjande.
Då landtbruksstyrelsen år 1890 trädde i verksamhet, öfverffyttades
från landtbruksakademien till denna styrelse vården om landets fiske
med undantag af västkustfisket, som fortfarande intill år 1905 fick
kvarblifva under kommerskollegii administration. Omförmälda fiskeri-
intendentsbefältning blef samtidigt indragen, och fiskeriinspektören i
landtbruksstyrelsen, nuvarande byråchefen för fiskeriärenden, öfvortog
jämte sina åligganden såsom föredragande i styrelsen den verksamhet,
som förut tillkommit fiskeriintendenten. I den för landtbruksstyrelsen
utfärdade instruktionen upptogs visserligen icke särskilt bland fiskeri-
inspektörens åligganden att verka för åstadkommande af en fiskeri-
statistik, men då bland annat den honom ålagda »utredning om de
lämpligaste åtgärderna för fiskets ändamålsenliga befrämjande i de
särskilda fiskevattnen» svårligen låter sig nöjaktigt utföras utan stati¬
stiskt underlag, har han redan i denna omständighet haft tillräcklig
anledning att liksom fiskeriintendenten ägna särskild uppmärksamhet
åt fiskeristatistikeu. Att så äfven skett framgår bland annat af den i
landtbruksstyrelsens årsberättelser ingående redogörelsen öfver åtgärder
för fiskerinäringen, i hvilken redogörelse åt den statistiska afdelningen —
den enda samlade fiskeristatistik vi för närvarande äga — gifvits en
alltmera framskjuten plats. I styrelsens årsberättelse bildar denna redo¬
görelse numera eu särskild afdelning, som allt mera svällt ut och inne¬
håller uppgifter ej endast om fiskets bruttoafkastning i olika län utan
äfven angående antalet fiskare, tillgång på olika fiskeredskap, i skilda
landsdelar utförd fiskodling m. in., hvilka uppgifter dock på grund af
sin ofullständighet enligt kommitterades mening kunna betraktas endast
såsom ansatser om än i vissa fall onekligen goda sådana till en allmän
fiskeristatistik. Orsaken till' de förefintliga bristerna anser kommittén
till väsentlig del vara att söka i de svårigheter, som varit förbundna
med insamlandet af erforderliga primäruppgifter.
Innan kommittén därefter ingår på en närmare redogörelse för
sättet för primärmaterialets erhållande, har kommittén redogjort för den
nuvarande organisationen af vår fiskeriadministration och därvid särskildt
framhållit, hurusom det karakteristiska för densamma ligger däri att,
medan statens samtliga fiskeri tjänstemän förut voro gemensamma för
hela liket, detta nu uppdelats i fiskeri distrikt, sex till antalet, hvart och
ett med sin på en central plats inom distriktet bosatta fiskeriintendent.
Genom denna uppdelning har man bland annat vunnit, att vederbörande
fiskeritjänstemans arbetsområde erhållit den mindre omfattning, som ovill¬
ig]
84 Nionde hufvudtiteln.
korligen kräfves, för att han med önskvärd noggrannhet och omsorg skall
kunna följa fiskets utveckling och verka för dess främjande inom området.
Fiskeriintendenterna hafva enligt det för dem utfärdade reglementet
den 18 november 1904 (Sv. förf.-saml. n:r 55) till åliggande bland annat
att verka för åstadkommande af en nöjaktig fiskeristatistik.
I den mån hushållningssällskapen inom vederbörande distrikt därtill
anvisat medel, ha fiskeriintendenterna ock sökt att inom respektive hus¬
hållningssällskaps verksamhetsområden ordna insamlandet af primär¬
uppgifter till fiskeristatistiken samt att mer eller mindre fullständigt
bearbeta det från orten i fråga sålunda insamlade primärmaterialet.
Statens öfriga fiskmatjänstemän äro, förutom en tekniskt utbildad
fiskeriingenjör, som har att biträda vid vattenbyggnader och andra i
samband med fisket stående inrättningar, tre fiskeristipendiater och en
fiskeriassistent, hvilken har till åliggande att vid förefallande behof tjänst¬
göra inom landtbruksstyrelsen, att utföra fiskeriundersökningar samt att
biträda fiskeriintendenterna vid fullgörandet af deras åligganden i af¬
seende å fiskerinäringen.
Äfven rikets hushållningssällskap hafva i mån af tillgångar och fiskets
betydelse för deras verksamhetsområden sökt att vid sidan af statens
fiskeriadministration och fullt fristående i förhållande till densamma
ordna arbetet på denna närings främjande. De sätt, hvarpå de härvid
gått till våga, äro emellertid på grund af lokala och andra förhållanden
mycket olika. Fn del hushållningssällskap, inom hvilka permanenta
specialkommittéer tillsättas för de olika näringsgrenar, som äro föremål
för sällskapens verksamhet, hafva öfverlämnat vården om fisket åt dylika
kommittéer, hvilka i regel visat sig äga både vilja och förmåga att
utföra ett godt och gagnande arbete. Under dessa kommittéer eller,
där de saknas, direkt under förvaltningsutskotten sortera en eller flera
fiskeriinstruktörer eller fiskeriöfvertillsyningsmän, som under sig pläga ha
ett större eller mindre antal fiskeritillsyningsmän, hvar och en med sitt
begränsade distrikt och med hufvudsaklig uppgift att öfvervaka gällande
fiskeriförfattningars efterlefnad. I flera län saknas ofvannämnda mellan¬
hand, instruktören, och fiskerikommittén, respektive förvaltningsutskottet,
står då i direkt förbindelse med tillsyningsmännen, hvilka i dessa fall
pläga ha till åliggande äfven att i större eller mindre utsträckning
biträda vid arbetet på fiskets främjande i allmänhet.
Där fiskeristatistiska primäruppgifter insamlas, sker detta genom
ett eller flera af dessa organ, allt efter som de finnas tillgängliga och
kunna anses för uppdraget lämpliga. Äfven andra personer anlitas för
ändamålet, å vissa håll i jämförelsevis afsevärd utsträckning.
Nionde hufrudtitein.
85
Kostnaderna för de af hushållningssällskapen sålunda vidtagna
åtgärderna till fiskets befrämjande i allmänhet bestridas af hushållnings¬
sällskapen sj kifva med bidrag, förutom i några fall från landstingen, från
det till fiskeriadministrationen och fiskets befrämjande i de särskilda
orterna anvisade statsanslag, som för närvarande utgår med 30,000
kronor. Bidragen från detta anslag lämnas under villkor bland annat
att vederbörande hushållningssällskap för det år, för hvilket bidraget
beviljats, afgifver fullständig redogörelse för användningen af anvisade
anslaget jämte berättelse rörande det gagn för fiskerinäringen, som af
det beviljade statsbidraget kan ha föranledts, med uppgifter tillika
rörande fisket i dess helhet inom området, uppställda i enlighet med
af landtbruksstyrelsen upprättadt formulär.
De i landtbruksstyrelsens årsberättelser meddelade statistiska redo¬
görelserna grunda sig på de primäruppgifter, som sålunda insamlas af
hushållningssällskapen. Då förutsättningarna lor att kunna åstadkomma
dylika primäruppgifter för närvarande äro väsentligt olika inom de olika
sällskapens verksamhetsområden, hufvudsakligen beroende på veder¬
börande sällskaps ekonomiska ställning och det större eller mindre
intresse för saken, som inom detsamma kan föreligga, och då för primär¬
uppgifternas insamlande särskild!, anvisade statsmedel icke finnas till¬
gängliga, hafva inga systematiska anordningar för uppnående af ett
mera tillfredsställande resultat kunnat af landtbruksstyrelsen träffas.
Styrelsens åtgöranden hafva på grund häraf måst inskränkas till att
tillhandahålla de hushållningssällskap, som sådant önska, för insam¬
landet af primäruppgifter afsedda blanketter.
Dessa blanketter användas inom flertalet af de hushållningssällskap,
som insamla statistiska uppgifter rörande fisket, och man tyckes därvid
ha sökt att i så stor utsträckning, som förhållandena medgifvit, lämna
de å dem begärda upplysningarna. Då dessa emellertid i regel insamlas
endast en gång under året och då meddelas i absoluta tal för året i
dess helhet, lämna de gifvetvis mer eller mindre öfrigt att önska i till¬
förlitlighet och fullständighet. Såsom i sin mån bidragande orsaker
därtill har kommittén ytterligare framhållit, dels att de hushållningssäll¬
skapens tjänstemän, i regel fiskeritillsyningsmän, som insamla upp¬
gifterna, äro tillsatta för helt andra ändamål, dels ock att deras verk¬
samhetsområden i allmänhet äro så stora, att de redan af denna anled¬
ning svårligen kunna erhålla annat än på sin höjd summariska uppgifter.
Kommittén har därefter lämnat en detaljerad redogörelse för, huru
insamlingen af primäruppgifterna inom de olika länen tillgår. Ur denna
redogörelse skall jag tillåta mig att här anföra endast de åtgärder, som
86
Nionde hnfyudtiteln.
vidtagits inom Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Gäfleborgs län
eller de tre län, från hvilka den mest fullständiga och tillförlitliga fiskeri-
statistik föreligger.
I Malmöhus län liar för tillvaratagandet af fiskets intressen och
vidtagandet af åtgärder till dess utveckling en särskild fiskerikommitté
blifvit tillsatt med statens inom länet bosatta fiskeriintendent såsom
själfskrifven ledamot. Närmast under honom sortera femton fiskeritill-
syningsmän, däraf elfva för kust- och fyra för sötvattensfisket, aflönade
af hushållningssällskapet med 100—250 kronor hvar och en. I ett par af
BÖtvattensdistrikten bidraga några större fiskevattensägare med växlande
belopp till tillsyningsmännens aflönande. De utmed kusten anställda utses
bland tullbetjänte och fiskare; i sötvattensdistrikten utgöras de af ett
par fiskare, en polis och en folkskollärare. I deras åligganden ingår
att hvarje månad insända uppgifter rörande fiskets afkastning m. m.,
införda å för ändamålet uppgjorda blanketter, en för kustfisket och en
för sötvattensfisket. Uppgifterna angående kustfisket inskränka sig till
fiskets afkastning i kvantitet och pris för de olika fiskslagen, antal
fiskare och båtar af olika slag (däckade med och utan motor samt
öppna), olyckshändelser samt skador förorsakade af storm, is, sälar m. m.
jämte annat, som kan vara af intresse att anteckna. Månadsrapporten
för sötvattensfisket är betydligt mera detaljerad och innehåller förutom
uppgifter rörande fångstens storlek och priset per kilogram å olika
fiskslag en hel del uppgifter angående de olika fiskevattnen, såsom
antal strandägare, yrkesfiskare och sådana, som bedrifva fisket såsom
binäring, huruvida fiskevattnet är gemensamt, deladt eller bortarren-
deradt, antalet använda redskap af olika slag, hvilka fiskslag, som under
månaden lekt, samt när leken ägt rum, huruvida föroreningar af vattnet
förekommit, om och i hvilken utsträckning tillsyningsmannen måst in¬
gripa på grund af olaga fiske o. s. v. Tillförlitligheten af de insamlade
primäruppgifterna har i allmänhet visat sig vara tillfredsställande och
de kunna anses lämna en riktig föreställning om fiskets ståndpunkt och
afkastningsförmåga inom länet. Endast där flera småfiskare finnas,
hvilka fiska hvar för sig och i de flesta fall icke ens själfva veta, hur
mycket de fiskat, har det visat sig förenadt med svårighet att insamla
ett användbart statistiskt material. I stort sedt kan detsamma emel¬
lertid betecknas såsom värdefullt icke endast såsom primärmaterial till
en god fiskeristatistik. Genom uppgifternas mera mångsidiga beskaf¬
fenhet skulle materialet, enligt kommitténs mening, vidare bearbetadt
säkerligen kunna erbjuda mycket af intresse äfven för en närmare
kännedom om vårt fiske i allmänhet och dess utvecklingsmöjligheter.
Niondo hufvudtiteln. 87
Inom Göteborgs och Bohus län, där hafsfisket utgör kustbefolk¬
ningens betydelsefullaste inkomstkälla, ha sedan lång tid tillbaka åtgärder
vidtagits . för åstadkommande af en så vidt möjligt tillförlitlig och full¬
ständig fiskeristatistik. I länet finnas anställda tretton fiskeritillsynings-
män, samtliga för kustfisket, och hvar och en med sitt särskilda distrikt.
Aflöningarna till dem växla från 50 till 150 kronor för år. beroende på
distriktens storlek, jämte ersättning för porto. Sammanlagda aflönings-
summan uppgår till 1,400 kronor. Af de nuvarande uppsyningsmännen
äio sju anställda vid tullen, två ha förut haft dylik anställning, två äro
folkskollärare, en lots och en handlande. Användandet af personer vid
kustbevakningen såsom fiskeritillsyningsmän har särskildt från den syn¬
punkten visat sig fördelaktigt, att de för sin egentliga tjänst ofta be¬
höfva företaga resor inom distriktet, något som i sin män medverkat
till att aflöningarna till dem kunnat sättas så lågt, Därtill kommer, att
de .i allmänhet äga stor personkännedom bland fiskarena, något som är
af icke ringa vikt för den, som skall insamla statistiska primäruppgifter
angående fisket.
Västkustfiskets egenartade natur bär gjort, att särskilda blanketter
måst uppgöras för detta fiske. De å dessa blanketter insamlade upp¬
gifterna bearbetas af distriktets fiskeriintendent, som publicerar dem i
eu utförlig berättelse öfver länets fisken, hvilken intages i hushållnings¬
sällskapets kvartalsskrift samt sprides i särtryck. Beträffande beskaffen¬
heten af det insamlade primärmaterialet har fiskeriintendenten meddelat,
att det är så tillförlitligt, som man öfver hufvud taget kan begära.
Detta gäller i all synnerhet de stora fiskena, rörande hvilka de begärda
uppgifterna numera i allmänhet villigt lämnas. Öfver småfisket, särskildt
husbehofsfisket, är det svårare att erhålla noggranna uppgifter. För
insamlande af uppgifter rörande det för västkusten så betydelsefulla
sillfisket ha särskilda åtgärder med understöd af statsmedel blifvit vid¬
tagna. Från och med år 1892 har nämligen Kungl. Maj:t årligen an¬
visat, erforderligt anslag för anordnande af rapporter rörande de särskilda
fångsterna m. m. under sillfiskeperioderna genom för ändamålet anlitade
uppsamlare a ett stort antal olika platser utmed kusten. Rapporterna
skola ..dagligen genom telefon och telegraf insändas, numera till distriktets
fiskeriintendent, som dels meddelar de sålunda inkomna uppgifterna till
länets mest spridda tidningar, dels ock omedelbart efter hvarje veckas
utgång offentliggör två enligt vissa af Kungl. Maj:t fastställda formulär
affattade sammandrag af uppgifterna. Båda sammandragen meddelas
tidningarna . samt spridas till ett stort antal orter utmed kusten för att
där å lämpliga platser anslås.
88 Nionde hufvudtiteln.
För länets insjöfiske finnas inga tillsyningsman tillsatta och rörande
detsamma insamlas icke några statistiska uppgifter.
Gäfieborgs läns hushållningssällskap har sedan några år tillbaka
såsom fiskeriinstruktör haft i sin tjänst anställd statens fiskeriassistent,
som lyckats få till stånd en god och jämförelsevis fullständig statistik
öfver hufvudsakligen länets kustfiske, i främsta rummet det viktiga och
gifvande strömmingsfisket. För insamlandet af de erforderliga primär¬
uppgifterna från ett nittital af fisklägena utmed länets kust anlitar han
ett sextital personer, som mot en jämförelsevis ringa ersättning åtagit
sig detta uppdrag. Till dessa utsändes årligen ett antal af landtbruks-
styrelsens blanketter jämte ett »svarkort)), afsedt att åt vederbörande
omedelbart återsändas till fiskeriinstruktören med uppgift, om denne
fortfarande kan påräkna vederbörandes biträde. Kompletterande upp¬
gifter för fiskeristatistiken inkomma från de fiskare, hvilka genom hus¬
hållningssällskapet erhållit lån till anskaffande af båtar och som i samband
med lånens utbekommande förbundit sig att föra af fiskeriinstruktören
upprättad dagbok öfver fisket, hvilken på vissa bestämda tider skall till
instruktören aflämnas.
Af den redogörelse kommittén lämnat öfver de olika sätten för
insamlandet af de primäruppgifter till en fiskeristatistik, hvilka nu finnas
tillgängliga, * synes det kommittén tydligt bland annat framgå, att hus¬
hållningssällskapen, hvilka äro de, som närmast ha att verka för fiskeri¬
näringens befrämjande i allmänhet, vid utförandet af detta sitt arbete
äro i behof af särskild!, för ändamålet tillsatta tillsyningsman, hvilkas
egentliga uppgift visserligen alltid bör vara att öfvervaka utfärdade
fiskeriförfattningars efterlefnad, men som samtidigt redan på många håll
äro och i väsentligt större utsträckning böra kunna blifva lämpliga
mellanhänder mellan den fiskeriidkande allmänheten och fiskeriadministra-
tionen. Att tillgång till sådana mellanhänder betraktas såsom en viktig
förutsättning för ett framgångsrikt arbete, synes kommittén framgå
bland annat af att anställandet af dylika är att räkna bland de åtgärder,
som hushållningssällskapen i främsta rummet ansett sig böra vidtaga.
Man finner ock, att det är den redan befintliga tillgången till dem,
som man i de flesta fall bär att tacka för den fiskeristatistik vi föi
närvarande äga. Att man icke i större utsträckning än hittills skett
kunnat i sistnämnda hänseende draga fördel af dem beror, enligt kom¬
mitténs öfvertygelse, till väsentlig del på, att de i allmänhet icke upp-
bära ersättning för sitt. arbete eller, där dylik lämnas dem, att denna
är alltför knappt tillmätt. I många fall torde ock de dem tilldelade
distrikten ha erhållit väl stor omfattning.
Nionde hufvudtiteln. 89
En väsentligt olika ställning såsom uppsamlare af fiskeristatistiska
primäruppgifter intaga de aflönade tjänstemän, som vissa hushållnings¬
sällskap anställt såsom fiskeriinstruktörer. Deras uppgift är visserligen
i främsta rummet att verka såsom rådgifvare och undervisare. Detta
anser kommittén emellertid icke böra lägga hinder i vägen för dem att
ägna statistiken särskild uppmärksamhet, i all synnerhet som de endast
på den vägen kunna vinna erforderlig närmare kännedom om sitt läns
fisken. Därtill kommer att de böra äga de bästa förutsättningar att
kunna bedöma tillförlitligheten af de genom tillsyningsmännen eller
andra lämnade primäruppgifterna.
I detta, sammanhang har kommittén äfven framhållit betydelsen
och gagnet, icke minst för det statistiska arbetet, att, såsom exempelvis
i Malmöhus län, låta en permanent fiskerikommitté taga hand om länets
fiske och hvad därmed står i samband.
Ställas dessa inom de olika hushållningssällskapen för tillvara¬
tagandet af fiskerinäringens intressen träffade anordningar i samband
med det sätt, hvarpå statens fiskeriadministration är ordnad, särskilt
med . hänsyn till rikets uppdelning i fiskeridistrikt, hvart och ett med
sin inom distriktet bosatta sjelfständigt arbetande intendent, synes det
kommittén, att man tryggt kan påstå, att goda förutsättningar finnas
för ett mera planmässigt insamlande af primäruppgifter till en tillför¬
litlig och jämförelsevis fullständig fiskeristatistik.
Villkoret härför synes kommittén vara icke endast att tillgång
beredes till ett tillräckligt antal i orterna bosatta ortsbiträden, utan ock
att dessa i så stor utsträckning som möjligt komma att utgöras af per¬
soner, som med intresse ägna sig åt sin uppgift. Såsom den mest
verksamma bland de åtgärder, som för uppnåendet af detta önskemål
måste vidtagas, har kommittén framhållit beredande af medel till ifråga¬
varande biträdens nöjaktiga aflöning.
Att staten, då det gäller insamlandet af primäruppgifter till fiskeri-
statistiken, bör bidraga till att medel för ofvan angifna ändamål blifva
tillgängliga synes kommittén, på grund af de stora intressen staten här
har att tillvarataga, vara uppenbart. Erfarenheten har nämligen vid
flera tillfällen tydligt lagt i dagen, i huru hög grad saknaden af en
tillförlitligare mera fullständig fiskeristatistik försvårar såväl verk¬
ställandet af erforderliga utredningar angående fiskeriförhållanden som
ock ett planmässigt utförande af de åtgärder till fiskets befrämjande,
hvartill statsmakterna lämna i många fall afsevärda bidrag.
Såsom bevis härpå har kommittén bland annat anfört, hurusom
den kommission, som under de sista åren på statens bekostnad verkställt
Bihang till Biksd. prof. 1912. 1 Sami. 1 Afd. 12
[9.]
90
Nionde hulvudtiteln.
omfattande undersökningar rörande de lokala förhållandena utmed Sveriges
kuster med hänsyn till behofvet af och betingelserna för anläggning af
nya och förbättring af redan befintliga fiskehamnar, enligt hvad af dess
betänkande framgår, vid flera tillfällen endast med stora svårigheter
kunnat utföra detta sitt arbete på grund af att tillgång saknats till
statistik öfver fiskets omfång och utveckling å de olika platserna och
trakten närmast däromkring. Särskildt kännbar har saknaden häraf
varit vid uppgörande af en förslaget åtföljande sannolikhetsberäkning
öfver de hamnumgälder, hvilka kunde komma att inflyta vid hvarje
hamnplats.
Vidare har den internationella sammanslutning för hydrografisk¬
biologiska undersökningar af de norra Europa omgifvande hafven på
sitt program bland annat uppställt Irågan om orsaken till det på senare
tiden iakttagna hastiga aftagandet al laxbeståndet i Östersjön och i
samband med detta vatten stående vattendrag. Vid den närmare ut¬
redningen såväl härom som angående de åtgärder, hvilka synas böra
vidtagas för att förebygga en fortsatt tillbakagång al detta betydelsefulla
fiske, har det visat sig, al hvilket värde det skulle ha varit att äga
tillgång till eu användbar laxfiskestatistik, som omfattade alla de större
i Östersjön med dess vikar utfallande laxförande vattendragen. Saknaden
af eu dylik statistik ej endast försvårar utredningen utan ger till och
med, enligt kommittén meddelade upplysningar, anledning befara, att
de förslag till åtgärder, som komma att framställas, icke komma att hvila
på tillräckligt fast underlag.
Förutom de statsanslag, som utgå till otvannämnda hydrografisk¬
biologiska undersökningar, lämnar staten lör närvarande alsevärda bidrag
bland annat till södra Sveriges fiskeriförening, såsom understöd för
dess omfattande verksamhet att genom odling af lämpliga Åskslag
öka vårt insjöfiskes afkastning, till bestridande af kostnaderna för ett
fartyg närmast afsedt att utföra praktiska fiskeförsök och undersökningar
i Östersjön och Bottniska viken samt i våra största insjöar, till försök
och undersökningar för utrönande af möjligheten att genom fiskodling
i större skala befrämja fiskets utveckling inom mellersta Sveriges östersjö¬
område o. s. v. Äfven vid utförandet af med dessa statsanslag afsedda
arbeten gör sig saknaden af fiskeristatistik kännbar, och det synes
kommittén icke vara tvifvel underkastadt, att tillgång till en dylik
väsentligt skulle underlätta och betrygga uppnåendet af de med dessa
anslag afsedda ändamålen.
De stora intressen, som för staten äro knutna vid åstadkommandet
af en tillfredsställande fiskeristatistik, göra, att staten enligt kommitténs
Nionde hufvndtiteln.
91
mening bör åtaga sig största andelen af de kostnader, som kräfvas
för att genom förenämnda ortsbiträden insamla primäruppgifter till
densamma. Då emellertid äfven hushållningssällskapen vidtaga och
bekosta åtgärder till fiskets befrämjande, för hvilkas ändamålsenliga
planläggning de mången gång äro i behof af statistiska uppgifter,
måste fordran på bidrag äfven från deras sida till kostnadernas täckande
anses fullt berättigad.
Med stöd af hvad kommittén inhämtat angående de af hushållnings¬
sällskapen för närvarande vidtagna åtgärderna för insamlandet af primär-
uppgifter till fiskeristatistiken, därvid hänsyn i främsta rummet tagits
till förhållandena i de län, där en god fiskeristatistik redan nu föreligger,
har kommittén uppgjort förslag på det ungefärliga antalet ortsbiträden,
som för nu ifrågavarande ändamål torde befinnas erforderligt inom de
särskilda hushållningssällskapens verksamhetsområde. Sammanlagda an¬
talet af dem skulle komma att uppgå till 2G0.
Då insamlandet af flertalet utaf uppgifterna bör äga rum icke
såsom nu endast en gång om året utan för månad eller viss fiskeperiod,
har det synts kommittén, att till hvart och ett af dessa biträden bör
beräknas en ersättning härför af i medeltal 100 kronor för år. Samman¬
lagda kostnaden skulle under sådana förhållanden uppgå till 26,000
kronor, däraf staten synes böra bidraga med tre fjärdedelar eller i rundt
tal 20,000 kronor, under villkor att återstående fjärdedel tillskjutes
från orten.
Då det emellertid på grund af vunnen erfarenhet visat sig ej
endast möjligt utan äfven från flera synpunkter fördelaktigt att åt
samma fiskeribiträden i orterna lämna de olika fisket berörande uppdrag,
som kunna ifrågakomma, bär det synts kommittén, att uppdraget att
insamla fiskeristatistiska primäruppgifter lämpligen kunde förenas med
andra åligganden i samband med fiskets främjande. Härigenom skulle
vinnas, såväl att insamlarna af det statistiska materialet med mera intresse
och under större ansvarskänsla utförde detta arbete, som ock att de,
då de äfven för andra fiskeriuppdrag kunde emotse särskild aflöning,
skulle kunna påräkna en så pass stor sammanlagd förtjänst, att de mera
odeladt, än hittills i allmänhet varit fallet, borde kunna ägna sig åt
visserligen i någon mån olika arbeten, hvilka dock alla afsåge att gagna
och utveckla samma näringsgren och sålunda vore på det närmaste för¬
bundna med hvarandra.
Kommittén har i detta sammanhang framhållit, att äfven från
andra håll kraf blifvit framställda såväl på anställande för andra fiskeri-
[9.]
92
Nionde hufvudtiteln.
[9.] ändamål af tillräckligt antal ortsbiträden som ock på beredande af medel
till dessas aflönande.
Sålunda hänvisar kommittén till Östergötlands läns hushållnings¬
sällskaps af mig i det föregående omförmälda underdåniga skrifvelse
den 13 augusti 1909 angående anordnande genom statens försorg af
en mera effektiv tillsyn öfver fisket.
Vidare erinrar kommittén, att behofvet och önskvärdheten af
att bereda statens fiskeriadministration tillgång till en stark och fast
organisation i orterna framhållits i 1902 års Riksdags underdåniga
skrifvelse, som närmast föranledde 1904 års proposition angående fiskeri-
administrationens ordnande, i det att Riksdagen i denna sin skrifvelse
påpekade, hurusom bristande tillsyn å efterlefnaden af de för fiskeri¬
näringens vård utfärdade föreskrifter vore att betrakta såsom en bi¬
dragande orsak till fiskets märkbara tillbakagång. 1 det utlåtande, landt-
bruksstyrelsen afgaf öfver Riksdagens berörda skrifvelse, framhöll Styrel sen
bland annat å ena sidan de olägenheter, som varit förbundna med att
statens fiskeritjänstemän dittills saknat bestämda distrikt, i det att de
därigenom icke kunnat komma i närmare, ofta upprepad och mera regel¬
bunden beröring med fiskeribefolkningen inomo särskilda orter samt nog¬
grannare lära känna förhållanden å dem. Å andra sidan påpekade
styrelsen de afsevärda fördelar, som skulle vinnas för hushållnings¬
sällskapen, hvilka det tillkomme att hvart inom sin ort handhafva den
närmaste omsorgen om fiskets utveckling, därest de från lokalt anställda
statstjänstemän finge mottaga förslag till åtgärder i fiskerinäringens
intresse och till utvecklande af de möjligheter, som i sådant afseende
inom de särskilda distrikten kunde förefinnas. I anslutning härtill
betonade landtbruksstyrelsen, hurusom den större planmässighet och
effektivitet i fiskeri tjänstemännens verksamhet, som man af en dylik
af styrelsen föreslagen distriktsindelning ville åstadkomma, förutsatte
en starkare utveckling äfven från hushållningssällskapens sida af sam¬
arbetet med dessa tjänstemän.
I den för fiskeriintendenterna utfärdade instruktionen ingår ju ock
såsom ett af dessa tjänstemäns främsta åligganden att för befordrande
af fiskerinäringens utveckling ställa sig i förbindelse med hushållnings¬
sällskapen och deras förvaltningsutskott.
Då det sålunda synts kommittén uppenbart, att det för ett fram¬
gångsrikt utöfvande af den verksamhet, som åligger statens fiskeri-
administration i orterna, kräfves en liflig samverkan mellan denna och
vederbörande länsorganisationer, har kommittén såsom villkor för åt¬
njutande af nu ifrågavarande statsbidrag föreslagit, att det måtte före-
Nionde hufvndtiteln.
93
skrifvas, att vederbörande fiskeriintendent skall äga anlita de af hus¬
hållningssällskapen tillsatta fiskeritjänstemännen i den utsträckning, han
kan finna för sin verksamhet af behofvet påkallad. Det har ock synts
kommittén kunna ifrågasättas, huruvida det icke skulle vara till gagn
för statens och hushållningssällskapens gemensamma arbete på fiskeri¬
näringens utveckling, om tillfälle bereddes vederbörande fiskeriintendent
att åtminstone i viss mån utöfva inflytande äfven på tillsättandet af
ifrågavarande tjänstemän och biträden. På sådant sätt skulle såväl
statens som hushållningssällskapens fiskeriförvaltande verksamhet små¬
ningom komma att fullständigas i den riktning man vid 1904 års Riksdag,
då den genomgripande omorganisationen af den förra ägde rum, upp¬
ställde såsom ett önskningsmål.
Fördelen af att uppdraga tillsynen öfver gällande fiskeriförfatt-
ningars efterlefnad åt samma personer, som insamla primär uppgift er
för fiskeristatistiken, har synts kommittén ligga i öppen dag. Båda dessa
uppdrag torde i många fall samtidigt kunna af dem utföras och den
allt större erfarenhet de därvid så småningom förvärfva angående fiskeri-
förhållandena inom deras respektive verksamhetsområden, bör, enligt
kommitténs mening, i väsentlig mån underlätta uppnåendet af tillfreds¬
ställande resultat vid arbetets utförande. Kommittén anser sig ock ha
anledning antaga, att det antal biträden kommittén föreslagit för stati¬
stiken skall visa sig tillräckligt äfven för ifrågavarande tillsyn.
Om, såsom kommittén förutsätter, de i orterna anställda fiskeri-
biträdena sålunda skulle komma att erhålla olika fisket berörande upp-
drag, har det synts kommittén antagligt, att det sammanlagda belopp å
26,000 kronor, som kommittén nu beräknat för endast insamlandet af
primäruppgifter till fiskeristatistiken, borde kunna nedbringas. I hvilken
mån detta skulle kunna ske, har kommittén emellertid på frågans när¬
varande ståndpunkt icke ansett sig kunna angifva.
I detta sammanhang har kommittén framhållit, att man vid insam¬
landet af primäruppgifter till fiskeristatistiken icke uteslutande är hän¬
visad till hvad som kan inhämtas genom enskilda fiskares frivilligt
lämnade upplysningar.
.Sålunda, frami)åller kommittén, hurusom intet hinder torde möta
att vid beviljande af låneunderstöd från fonden för fiskerinäringens be¬
främjande till anskaffande af fiskebåtar m. m. såsom villkor för lånets
erhållande föreskrifva, att vissa närmare angifna fiskeristatistiska upp¬
gifter skola till vederbörande aflämnas.
Vidare påpekar kommittén, hurusom man torde kunna förutse, att
inom närmaste framtid åtgärder i lagstiftningsväg komma att vidtagas
94 Nionde hufvudtitein.
för att underlätta bildandet af fiskeföreningar och införande af s. k.
gemensamhetsfisken. Förutom andra fördelar, som genom dylikt gemen¬
samt utnyttjande af fisket i ett större sammanhängande fiskevatten komme
att vinnas, skulle ett godt tillfälle här erbjudas att erhålla fullständiga
och tillförlitliga statistiska uppgifter angående afkastningen af fisket.
Under de senaste åren har vid rikets västkust utvecklats ett be¬
tydelsefullt och gifvande trålfiske, h vilket bedrifves med stora fiskefartyg
af bolag eller andra sammanslutningar. Äfven dessa synas kommittén
böra kunna åläggas att lämna de statistiska uppgifter angående fångst
m. m., som begäras af dem, livilka uppgifter ej endast skulle vara af
värde från rent statistisk synpunkt utan äfven komma till nytta vid
träffande af internationella överenskommelser angående bedrifvande af
ifrågavarande fiske.
Slutligen har kommittén ansett sig böra framhålla, att det säker¬
ligen skulle vara till gagn för afsättningen af fångsten vid vissa större
regelbundet återkommande fisken, om praktiskt uppställda rapporter
angående dem insamlades och offentliggjordes, såsom lallet för närvarande
är' beträffande sillfisket. Ett värdefullt primärmaterial för statistiken
äfven öfver dessa fisken skulle på detta sätt kunna erhållas.
Beträffande omfattningen af den föreslagna fiskeristatistiken har
kommittén ansett, att däri borde ingå uppgifter angående kvantiteten
fångad fisk och dess värde vid försäljning i första hand såväl vid söt-
vattensfisket som vid de mest betydelsefulla kust- och hafsfiskena, såsom
lax-, ål-, sill-, strömmings-, flundre- och torskfisket, samt beträffande
västkustfisket äfven andra i detsamma ingående större fisken. Vidare
böra uppgifter för vissa al dessa fisken lämnas angående dels de vid
dem använda redskapen och antalet båtar, därvid särskildt bör angilvas,
huruvida däckade eller odäckade segel- eller motorbåtar blilvit använda
samt, där det låter sig göra, storleken af dessa, dels antalet vid hvarje
af dessa fisken sysselsatta fiskare och antalet dagar fisket pågått samt
dels slutligen den ungefärliga platsen, å hvilken hvart och ett af de olika
fiskena bedrifvits. Samtliga dessa uppgifter böra för de fisken, vid livilka
det visar sig lämpligt och möjligt, för hvarje månad eller fiskeperiod å
särskilda af vederbörande ämbetsverk uppgjorda blanketter inlämnas till
distriktets fiskeriintendent. Sedan han, alltefter som de inkomma, granskat
och i den mån sådant låter sig göra kompletterat dem, öfverlämnar han
inom viss bestämd dag påföljande år hela uppgiftsmaterialet till det
ämbetsverk, hvilket har att utarbeta fiskeristatistiken. Genom att upp¬
gifterna sålunda periodvis insamlas vinnes, såväl att slutsummorna för
året blifva väsentligt mera tillförlitliga, än då endast årsuppgifter
Nionde hufvudtiteln. 95
finnas tillgängliga, som ock att statistiken kan angifva de särskilda
fiskenas växlande afkastning under olika årstider ej endast i fråga om
slutsumman utan äfven per båt och dag eller annan lämplig enhet,
hvilket från flera synpunkter sedt skulle kunna blifva af intresse och
praktisk betydelse.
Förutom dessa periodvis insamlade uppgifter bör enligt kommitténs
förslag i slutet af hvarje år till vederbörande fiskeriintendent lämnas
uppgift för hvarje ort — fiskläge, socken, större ö och dylikt — dels å
antalet fiskare, därvid såväl antalet yrkesfiskare, d. v. s. män öfver 18
år, hvilka ha fisket till sin hufvudsakliga näring, som ock antalet jord¬
brukare, torpare, backstugusittare o. s. v., hvilka kunna anses drifva
fiske såsom biyrke, särskildt angifves, dels ock å platsen befintliga
brukbar a fiskredskap och båtar af olika slag och storlek samt deras värde.
Den fiskeristatistik, som med ledning af de sålunda inkomna upp¬
gifterna utarbetas, synes kommittén böra årligen offentliggöras.
Fiskeristatistiken i sin af kommittén föreslagna form anser kom¬
mittén böra utarbetas och offentliggöras af statistiska ämbetsverket. Det
synes emellertid kommittén vara af särskild vikt, att vid såväl planläg¬
gandet som utarbetandet af densamma den fiskeritekniska insikten blir
satt i tillfälle att i största möjliga utsträckning göra sitt inflytande
gällande. Nödvändigheten häraf finner kommittén så mycket större, som
det här ofta kan vara fråga icke endast om olika slag af fisken utan
ock om samma fiske under olika förhållanden, i olika vattendrag, å olika
platser i samma vatten o. s. v.
Att fa detta önskemal pa ett fullt tillfredsställande sätt förverk-
ligadt anser kommittén, saväl då det gäller den sakliga granskningen
af primäruppgifterna som i fråga om statistikens planläggning, vidta¬
gandet af möjligen erforderliga förändringar i uppställningen, uppgö¬
randet af blanketter, affattandet af text m. m., icke möta några som
helst svårigheter. Den sakliga granskningen af de genom hushållnings¬
sällskapen insamlade. uppgifterna låter sig nämligen med fördel utföras
genom vederbörande fiskeriintendent, som på grund af sin ingående
kännedom om de lokala förhållandena å olika platser inom distriktet
synes särskildt ägnad för ett dylikt uppdrag. Då dessa uppgifter genom
fiskeriintendenterna inkommit till statistiska ämbetsverket, torde denna,
sedan plan för statistikens utarbetande i samråd med vederbörande byrå¬
chef i _ landtbruksstyrelsen blifvit uppgjord, för den fiskeritekniska be¬
arbetningen af materialet kunna påräkna ett synnerligen värdefullt bistånd
af statens fiskeriassistent, i hvilkens åligganden det redan nu ingår, natt
vid förefallande behof tjänstgöra hos landtbruksstyrelsen vid beredande
96 Nionde hufvudtiteln.
af fiskeriärenden och bearbetande af fisket berörande frågor», till hvilka
fiskeristatistiken gifvetvis är att räkna. Detta hans biträde synes kom¬
mittén så mycket mera både önskvärdt och lämpligt, som han härigenom
skulle vinna den närmare kännedom om det från landets skilda delar
inkomna primärmaterialet, som skulle sätta honom i stånd att lämna
landtbruksstyrelsen närmare upplysningar angående detsamma i de fall,
då styrelsen” kan ha behof däraf för utredningen af någon mera speciell
fiskerifråga. Särskildt bör det åläggas honom att utarbeta sadana
partier af texten, där hans fackinsikter kunna vara af betydelse.
Kommittén har med stöd af det sålunda anförda föreslagit,
att för insamlande af primäruppgifter till eu årlig riksstatistik öfver
fisket anlitas af hushållningssällskapen eller andra ortskorporationer an¬
ställda fiskeribiträden,
att såsom bidrag till dessas aflönande anvisas särskildt statsanslag,
hvilket kommittén, under förutsättning af att förenämnda biträden blefve
anlitade endast för de statistiska uppgifternas insamlande, beräknat till
20,000 kronor, ....
att de primäruppgifter, som i enlighet med åt statistiska central-
bvrån i samråd med vederbörande hushållningssällskap meddelade när¬
mare föreskrifter blifvit inom de olika hushållningssällskapen insamlade,
öfverlämnas till vederbörande fiskeriintendent för att af denne granskas
och, i den mån sådant låter sig göra, kompletteras samt därefter insän¬
das till statistiska ämbetsverket,
att särskilda åtgärder vidtagas för erhållande af statistiska uppgifter
äfven på andra vägar, såsom från ägare af med statslån anskaffade fiske¬
båtar, från idkare af trålfiske och andra större fisken m. fl., samt
att det skall åligga statistiska ämbetsverket att vid fiskeristatisti-
kens planläggning, uppgörandet af formulär, bearbetning samt vidtagande
af förändringar i statistiken eller formulären m. m. samråda med veder¬
börande byråchef i landtbruksstyrelsen, hvilket verk bör åt statens fiskeri-
assistent uppdraga att i statistiska ämbetsverket medverka vid utarbe¬
tandet af fiskeristatistiken, i den mån sådant visar sig erforderligt.
Statistiska centralbyrån och landtbruksstyrelsen, som blifvit an¬
befallda att, efter inhämtande af yttranden från hushållningssällskapens
förvaltningsutskott, afgifva gemensamt underdånigt utlåtande i anledning
af kommitténs nu ifrågavarande förslag, hafva, med öfverlämnande åt
de till ämbetsverken inkomna yttranden, den 28 november 1910 afgifvit
det sålunda infordrade utlåtandet.
Nionde hafvudtiteln.
97
Af förenämnda hushållningssällskapens förvaltningsutskotts yttran¬
den framgår, att endast tre, de i Kronobergs, Örebro och Jämtlands
län, ställa sig afvisande mot förslaget. Kronobergs läns hushållnings¬
sällskaps förvaltningsutskott har såsom sin åsikt framhållit, att det sätt,
hvithet hittills begagnats för insamling af fiskeristatistiska uppgifter,
fortfarande borde bibehållas såsom lämpligaste sättet att, i den mån
sådant låter sig gorå, erhålla en tillfredsställande fiskeristatistik. Örebro
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott förklarar sig öfvertygadt
om, att sällskapet, därest rikligare anslag erhölles för fiskerinäringens
höjande och fiskets befrämjande i allmänhet, genom sin fiskerinämnd
och sina fackmän, instruktörer och tillsyningsman, skulle på ett tillfreds¬
ställande sätt kunna tillgodose statistiken, hvarjämte utskottet uttalar den
farhågan, att statistiken genom de föreslagna åtgärderna skulle få till¬
fälle att göra sig alltför bred på bekostnad af det praktiska och produk¬
tivt mera gagneliga arbetet för fiskets höjande samt under alla förhål¬
landen blefve onödigt dyrbar i förhållande till det vunna resultatet.
Med anledning af kommitténs uttalanden angående lämpligheten af att
såsom villkor för statsanslagets åtnjutande föreskrifva, att vederbörande
fiskeriintendent torde beredas tillfälle att utöfva inflytande på tillsättan¬
det af sällskapens tjänstemän och biträden inom deras fiskeriväsende
samt att fiskeriintendenten skulle äga anlita dessa i den utsträckning,
han funne för sin verksamhet af behofvet påkalladt, har samma utskott,
såsom sin bestämda öfvertygelse anfört, att hushållningssällskapen vore
fullt kompetenta att själfva handhafva sina angelägenheter och därför
äfven borde, utan inblandning från annat håll, äga tillsätta underlydande
funktionärer samt att sällskapens ifrågavarande tjänstemän och biträden
genom föreslagna anordningen komme att tvingas att »tjäna två herrar»,
hvilket af naturliga skäl skulle medföra de betänkligaste följder. Jämtlands
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har, med öfverlämnande
af infordradt ytrande från länets fiskeriinstruktör, hvilken förordat kom¬
mitténs förslag såsom utgörande ett nytt betydelsefullt steg för fiskeri¬
näringens vidare utveckling, för egen del uttalat sitt tvifvel om, huru¬
vida nyttan af förslagets genomförande komme att motsvara de därmed
förenade kostnaderna.
Öfriga hushållningssällskapens förvaltningsutskott tillstyrka det
framlagda förslaget, därvid ett flertal af dem, under särskild^ framhål¬
lande af fiskeristatistikens stora betydelse samt behofvet af en dylik för
ett framgångsrikt arbete på fiskets utveckling, betecknat de föreslagna
åtgärderna för såväl insamlandet af de statistiska uppgifterna som de¬
sammas vidare bearbetande såsom synnerligen väl ägnade att åstad-
Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Sand. 1 Afd. 13
Utlåtanden
frän hushåll¬
ningssäll¬
skapen.
98
Nionde hufvudtiteln.
[9.]
Statistiska
centralbyrån
och landt¬
örnbestyr ds en
den 28 no¬
vember lott).
komma en mera tillförlitlig fiskeristatistik. Malmöhus läns hushållnings¬
sällskap säger sig så mycket mindre hafva något att mot förslaget in¬
vända, som detta i hufvudsak är byggdt, på de principer, som legat till
grund för den fiskeristatistik, som af sällskapet insamlats sedan nära
tjugu är tillbaka. Västmanlands läns hushållningssällskaps förvalt¬
ningsutskott framhåller särskildt, hurusom förslaget är genomförbart
utan att verka alltför betungande på hushållningssällskapens ekonomi.
Kopparbergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har dock
särskildt framhållit och betonat de svårigheter, som måste vara förenade
med att i ett län sådant som Kopparbergs, där intet egentligt yrkes¬
fiske utan endast husbehofsfiske eller fiske, bedrifvet som sport, före¬
kommer, för närvarande insamla fullständiga primäruppgifter, men uttalar
å andra sidan den förhoppning, att lagstiftning till åstadkommande af
gemensamhetsfisken snart skall komma till stånd, då upprättandet af
statistik öfver fisket både bättre och utan så stora kostnader som nu
skall låta sig utföras. En del anmärkningar riktas dock af flera utskott
mot åtskilliga detaljbestämmelser i förslaget såsom beträffande tiderna
för uppgifternas insamlande, dessas omfattning och uppställning samt
publicering m. m. Uppsala, Jönköpings, Kristianstads och Värmlands
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott finna det föreslagna kost-
nadsbeloppet för lågt beräknadt, därvid förvaltningsutskottet i Kristian¬
stads län särskildt påpekar otillräckligheten i antalet uppgiftsinsamlare.
I motsats härtill anser Stockholms läns hushållningssällskaps förvaltnings¬
utskott det föreslagna antalet ortsbiträden för stort. Västerbottens läns
hushållningssällskaps förvaltningsutskott uttalar den meningen, att, då
fiskeristatistiken hufvudsakligen afser att gagna ett riksintresse, staten
bör öfvertaga hela kostnaden såväl för uppgifternas insamlande som
vidare bearbetande.
För egen del hafva ämbetsverken anfört, att vikten att erhålla
en tillförlitlig fiskeristatistik enligt deras mening ligger i öppen dag.
Utan en sådan sakna såväl de enskilda fiskeidkarna som hushållnings¬
sällskapen och myndigheterna säker grundval för sina åtgärder till fiskets
förbättrande.
Hvad det af statistiska kommittén utarbetade förslaget angår, säga
sig ämbetsverken icke hafva något att erinra mot detsamma, vare sig
i fråga om insamlandet af uppgifterna från olika län eller dessas be¬
arbetande och publicerande. Likaså anse ämbetsverken, att det af kom¬
mittén beräknade statsanslaget, 20,000 kronor för år, såsom bidrag till
Nionde hufvudtiteln. 99
aflönande ai de utaf hushållningssällskapen eller andra ortskorporatiöner j 9 ]
anställda fiskeribiträden icke är större, än omständigheterna påkalla.
I ett afseende hafva dock ämbetsverken ansett sig ha anledning
uttala en mot kommittén skiljaktig mening, nämligen i fråga om kom¬
mitténs uttalande att såsom villkor för åtnjutande af statsbidrag syntes
böra ^ föreskritvas, att vederbörande fiskeriintendent skulle äga anlita
hushållningssällskapens fiskeribiträden i den utsträckning, han kunde
finna för sin verksamhet af behofvet påkallad.
Uti 6 § af Kungl. Maj:ts nådiga reglemente för statens fiskeri-
mtendenter af den 18 november 1904 stadgas, att dessa äga, hvar
inom sitt distrikt, meddela de för fiskerinäringens befrämjande med bi¬
drag af statsmedel anställda personer anvisningar och råd beträffande
deras verksamhet äfvensom att al bemälda personer infordra upplysnin¬
gar. ^ Utöfver denna bestämmelse synes icke lämpligt att underkasta
hushållningssällskapens tjänstemän några allmänna skyldigheter gentemot
fiskeriintendenterna, hvilket kunde af hushållningssällskapen uppfattas
såsom ett intrång från statens sida i hushållningssällskapens fria verk¬
samhet. Ämbetsverken äro lifligt öfvertygade, att hushållningssällskapen
äfven därförutan skola hädanefter såsom hittills tillmötesgå statsförvalt¬
ningens berättigade kraf på biträde af dem och de hos dem anställda
tjänstemän.
Däremot synes det i förevarande fall med rätta kunna fordras och
såsom villkor för åtnjutande af statsbidrag böra uppställas, att hushåll¬
ningssällskapens fiskeribiträden skola, hvad angår insamlande af upp¬
gifter till fiskeristatistiken, vara skyldiga att ställa sig till efterrättelse
de föreskrifter, vederbörande fiskeriintendent meddelar.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hafva ämbetsverken
hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för åstadkommande
af en fiskeristatistik i enlighet med det af kommittén framställda för-
slag, dock med den jämkning, som i det föregående af ämbetsverken
förordats.
Det är två frågor, som här föreligga till afgörande, nämligen dels Departement*
tragan om höjning i den del af anslaget till fiskerinäringens understöd, chefen.
från hvilken bidrag anvisas till hushållningssällskap och landsting för
iiskeriadministrationen och fiskets befrämjande i de särskilda orterna, och
dels frågan om anslag till insamlande af primäruppgifter till fiskeri¬
statistiken. Mellan dessa båda frågor förefinnes i så måtto ett visst
samband, att vid beräkning af sistnämnda anslagsbelopp hänsyn tagits
därtill, att de hushållningssällskapens fiskeriinstruktörer och tillsynings-
100 Nionde hufvudtiteln.
män, till livilkas aflöning bidrag nu i flera fall utgå från förstnämnda
anslag, skulle, i samband med att de finge i uppdrag att insamla pri¬
märuppgifter till fiskeristatistikcn, erhålla ett arfvodestillskott, som komme
att öka utsikterna att få dessa tjänster besatta med för uppdraget mera
kvalificerade personer än med nuvarande jämförelsevis knappa aflöningar
i allmänhet låtit sig göra. Denna fördel bör gifvetvis i särskilt hög
grad göra sig gällande i de fall, där tillsyningsmännen hittills icke upp¬
burit någon som helst aflöning för det dem lämnade uppdraget. Då
därtill ytterligare kommer, att insamlandet af uppgifter angående fisket
och hvad därmed står i samband bör öka dessa tjänstemäns och biträ¬
dens intresse för fiskerinäringen och skänka dem en djupare inblick i
dithörande förhållanden, något som uppenbarligen måste utöfva ett i
många afseenden fruktbärande inflytande på deras arbete, synes mig
den sålunda föreslagna kombinationen från flera synpunkter fördel¬
aktig. Den har i sin mån bidragit till, att jag nu funnit mig böra
i ett sammanhang underställa dessa båda frågor Kungl. Maj:ts pröf¬
ning. Att, såsom Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltnings¬
utskott ifrågasatt, göra förbättrandet af tillsynen öfver fisket beroende
af det allmänna polisväsendets på landet omorganisation, finner jag
på de af landtbruksstyrelsen anförda skälen icke lämpligt.
Hvad angår den ifrågasatta förhöjningen i det belopp, 30,000
kronor, som nu utgår såsom bidrag till hushållningssällskap och lands¬
ting för fiskeriadministrationen och fiskets befrämjande i de särskilda
orterna uttalade, såsom jag i det föregående redan framhållit, dåvarande
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet år 1904 vid äskandet
af detta belopp sin farhåga för att det alltför snart skulle visa sig otill¬
räckligt, Denna hans farhåga har, såsom af såväl hushållningssällska¬
pens ombuds framställning som landtbruksstyrelsens i ämnet gjorda
utredning framgår, visat sig fullt befogad.
Vid bestämmandet af ifrågavarande anslagsbelopp har man utgått
från den förutsättningen, att hälften af de beräknade kostnaderna borde
gäldas med statsmedel, medan däremot återstående delen skulle tillskjutas
från orterna. Då det nu visar sig, att sistnämnda del vuxit till nära
nog dubbla beloppet af för ändamålet tillgängliga statsmedel, synes mig
i denna omständighet ligga icke endast ett vittnesbörd om statsbidragets
behöflighet utan ock en maning för statsmakterna att äfven för sin del
höja det för ändamålet afsedda beloppet, så att den ursprungliga fördel-
uingsprincipen åtminstone tillnärmelsevis kan vidhållas. Den starka
stegringen i hushållningssällskapens ocli landstingens andel i omordade
Nionde hufvudtiteln.
101
kostnader synes mig så mycket mera beaktansvärd, som den sigt rum
samtidigt med att hushållningssällskapen och i viss mån äfven lands¬
tingen måst göra i många fäll afsevärda indragningar för att få in¬
komsterna att täcka de många växande anslagsbehofven. Fiskerinä¬
ringens främjande har under dessa sista år varit föremål för ett allt
lifligare intresse i orterna och då äfven af de mycket ofullständiga
statistiska uppgifter rörande denna närings afkastningsförmåga, som för
närvarande föreligga, dess stora nationalekonomiska betydelse tydligt
framgår, måste det vara af vikt för staten att tillse, att, hvad som kan,
också göres för att ytterligare höja och vidmakthålla detta intresse.
För att de åtgärder, som stat, hushållningssällskap och landsting
såväl i här nämnda hänseende som i öfrigt vidtaga för att höja fiskets
afkastning, af hvilken en stor del af landets mindre bemedlade befolk¬
ning har sin hufvudsakliga bärgning, skola bära den frukt, som med dessa
åtgärder afses, kräfves uppenbarligen en ingående kännedom om fiskeri-
förhållandena på de områden, som af dessa åtgärder beröras. Utan en
sådan säker grund att bygga på måste alltid förefinnas eu viss risk
för att de med de vidtagna åtgärderna afsedda resultaten icke skola
uppnås. Och då denna grundval endast står att vinna i en så vidt
möjligt tillförlitlig och fullständig fiskeristatistik, synas mig tungt vägande
skäl föreligga för att, i den mån det låter sig göra, söka åstadkomma
en dylik. De mer eller mindre famlande försök, som vid olika tillfällen
i detta hänseende blifvit gjorda, visa, att behofvet af en fiskeristatistik
länge varit kännbart; och att det allt starkare måste göra sig gällande, i
samma mån som utvecklingsarbetet skrider framåt, synes mig uppen¬
bart. Att dessa föregående försök icke ledt till önskvärdt resultat anser
jag till icke oväsentlig del vara att söka i det sätt, hvarpå statens fiskeri-
administration före den vid 1904 års Riksdag vidtagna omorganisationen
var ordnad. Sedan genom denna omorganisation vederbörande fiskeri-
tjänstemäns arbetsområden erhållit den mindre omfattning, som kräfves
för att de med noggrannhet och omsorg skola kunna följa fiskets utveckling
och verka för dess främjande hvar och en inom sitt område, finner jag
icke endast utsikterna för att på sätt statistiska kommittén föreslagit
åstadkomma en god fiskeristatistik synnerligen stora utan anser ock —
liksom kommittén — att det samarbete, kommittén här söker skapa
mellan statens och hushållningssällskapens fiskeri förvaltning, skall bidraga
till förverkligande af de önskemål, som man genom förberörda omorga¬
nisation afsåg att vinna.
Mot kommitténs förslag till primäruppgifternas insamlande med
den af statistiska centralbyrån och landtbruksstyrelsen gjorda jämk-
102
Nionde hufvudtiteln.
ningen har jag icke annat att erinra, än att det synes inig åt hus¬
hållningssällskapen böra lämnas eu viss frihet att i samråd med veder¬
börande ämbetsverk i sättet för uppgifternas insamlande göra de för¬
ändringar, som kunna påkallas af lokala förhållanden, detta dock endast
under den förutsättning, att uppgifternas tillförlitlighet och fullständighet
icke därpå blifva lidande. En sådan frihet synes mig här välbehöflig
icke endast på grund af den så väsentligt olika omfattningen af och
befolkningstätheten inom hushållningssällskapens verksamhetsområden
utan äfven och kanske i främsta rummet på grund af de olika slag af
mera betydande fisken, som i skilda landsdelar förekomma.
Beträffande primärmaterialets bearbetning finner jag det synner¬
ligen välbetänkt, att, på sätt kommittén föreslagit, åtgärder blifvit träffade
för att bereda sakkunskapen det inflytande på denna bearbetning, som
jag anser nödvändig för att statistiken skall kunna så, som den bör,
blifva till riytta och gagn vid arbetet på fiskerinäringens främjande.
Statistiska kommittén har föreslagit, att kostnaderna för insam¬
landet af här ifrågavarande primäruppgifter skulle bestridas med tre
fjärdedelar af staten, under villkor att återstående fjärdedel tillskjutes
från orten. Mot denna kostnadsfördelning, som äfven statistiska cen¬
tralbyrån och landtbruksstyrelsen biträdt, anser jag mig icke böra göra
någon invändning, då fiskeristatistiken, såsom äfven vissa hushållnings¬
sällskap framhållit, torde få anses i främsta rummet tillgodose ett stats¬
intresse. Att äfven hushållningssällskapen i flera afseenden komma att
draga nytta af de insamlade uppgifterna synes mig emellertid obestrid¬
ligt och utgör sålunda fullgiltigt skäl för att äfven de i sin mån böra
bidraga till bestridandet af de med insamlandet förenade kostnaderna.
Det nära samband, i hvilket här föreliggande båda frågor, såsom
jag redan i det föregående framhållit, stå till hvarandra, synes mig på¬
kalla, att det för fiskeristatistiken erforderliga beloppet, 20,000 kronor, mot
hvars storlek jag icke har något att erinra, ingår i den del af anslaget till
fiskerinäringens understöd, som är afsedd att användas såsom bidrag till
hushållningssällskap och landsting för fiskeriadministrationen och fiskets
befrämjande i de särskilda orterna. Under sådana förhållanden och då
detta belopp torde så godt som uteslutande komma att användas såsom
bidrag till aflönande af hushållningssällskapens fiskeriinstruktörer och
till syningsmän — sålunda i viss mån för samma ändamål, som det till
fiskeriadministrationen och fiskets befrämjande i de särskilda orterna
af sedda beloppet i öfrigt — finner jag mig kunna föreslå en minskning
med 5,000 kronor i den af landtbruksstyrelsen föreslagna förhöjningen
med 20,000 kronor i nämnda belopp. Detta skulle sålunda komma att
Nionde hufvudtiteln. 103
höjas från nu utgående 30,000 kronor till 65,000 kronor, däraf högst [9.]
20,000 kronor böra få användas till insamlande af primäruppgifter för
fiskeristatistiken.
Jag hemställer alltså, att Eders Kung]. Maj:t måtte föreslå Riks¬
dagen
att höja det under anslagstiteln »fiskerinäringens understöd» upp¬
förda anslag till »fiskeriadministrationen och fiskets befrämjande i de
särskilda orterna» med 35,000 kronor eller således från 30,000 kronor
till 65,000 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att på de villkor, Kung!.
Maj:t kan finna godt föreskrifva, däraf anvisa 20,000 kronor till insam¬
lande af primäruppgifter för fiskeristatistiken.
Under förutsättning af bifall till hvad jag under denna äfvensom
under näst föregående punkt föreslagit, kommer anslagstiteln till »fiskeri¬
näringens understöd» att ökas med tillhopa 39,000 kronor eller således
från 72,000 kronor till 111,000 kronor.
Skogs undervisning och skogshushållning
i allmänhet.
Å den under nionde hufvudtiteln uppförda anslagstiteln till »skogs- [10.]
undervisning och skogshushållning i allmänhet» finnas upptagna, bland Slcogtunder-
annat, anslag till skogsinstitutet med 35,900 kronor och till statens visning-
samtliga skogsskolor med 67,400 kronor.
Såsom Eders Kungl. Maj:t torde erinra sig, är frågan om ett
ändamålsenligt ordnande af skogsundervisningen för närvarande under
utredning inom jordbruksdepartementet och är det min afsikt att under
Riksdagens lopp för Kungl. Maj:t framlägga ett fullständigt förslag till
omorganiserande af detta undervisningsväsende. Förslagets genom¬
förande förutsätter emellertid dels uppförande af nybyggnad för en till¬
tänkt skogshögskola äfvensom utförande af åtskilliga andra för skogs¬
undervisningen erforderliga byggnadsföretag och dels en särskild
föi statens skogsförsöksanstalt. Da sistnämnda byggnad är
afsedd att förläggas å det område, som för närvarande disponeras af
entomologiska afdelningen vid centralanstalten för jordbruksförsök, er¬
fordras jämväl uppförande af nybyggnad för entomologiska afdelningens
104
Nionde hufvudtiteln.
[10.] behof. Dessa byggnadsföretag äro afsedda att slutföras under loppet
af tvä år för en kostnad, som, enligt hvad hittills verkställda beräk¬
ningar synas gifva vid handen, kunna antagas uppgå för skogshög-
skolan samt öfriga för skogsundervisningen afsedda byggnader äfven¬
som byggnaden för skogsförsöksanstalten till sammanlagdt omkring
1,010,000 kronor och för entomologiska anstaltens byggnad till om¬
kring 50,000 kronor. .
Då under nu angifna förhållanden den nya organisationen al skogs¬
undervisningen uppenbarligen icke kan komma i tillämpning under år
1913, erfordras för sistnämnda år icke heller någon höjning i ofvan-
berörda för skogsinstitutet och statens skogsskolor utgående anslag.
Till de belopp, som skola för år 1913 beräknas för ifrågavarande
byggnadsföretag, återkommer jag i samband med hufvudtitelns extra
anslag.
Staten* »ko,. Med underdånig skrifvelse den 2 september^ 1911 har domänsty-
för»ök,anstalt, relsen öfverlämnat ett på styrelsens uppdrag af föreståndaren för sta^
tens skogsförsöksanstalt uppgjordt förslag till anstaltens uppförande på
ordinarie stat och har styrelsen därvid med anledning af berörda för¬
slag tillstyrkt, att det från ifrågavarande anslagstitel utgående anslaget
till skogsförsöksanstalten, nu 29,000 kronor, måtte från och med år
1913 upptagas till ett med 18,175 kronor eller således till 47,175 kronor
förhöj dt belopp. Denna framställning är för närvarande beroende på
utredning af löneregleringskommittén, hvars yttrande i ärendet emel¬
lertid torde vara att förvänta i så god tid, att förslag till proposition i
ämnet lärer under instundande Riksdag kunna föreläggas Kungl.
Maj:t.
Skogsinaen. För närvarande finnas till enskilda skogsägares tjänst tre statens
jfirer. skogsingenjörer, af hvilka eu hvar enligt 1909 års Riksdags beslut af
staten åtnjuter arfvode 3,000 kronor jämte rese- och traktamentsersätt-
ning enligt gällande resereglemente intill 1,800 kronor om året. 1
öfverensstämmelse härmed har under nu ifrågavarande anslagstitel upp¬
förts ett anslag å 14,400 kronor.
1 underdånig skrifvelse den 28 september 1911 har nu dornan-
styrelsen meddelat, att en af de nuvarande skogsingenjörer na, nämligen
Tell Grenander, förordnats till denna sin befattning redan under ar
1906 och att han sålunda skulle vid 1912 års utgång innehaft den-
samma i mer än sex år. Enär Grenander skött sin tjänst till domän-
styrelsens fulla belåtenhet, ansåge styrelsen billigt, att från och med åi
Nionde hufvudtiteln. 105
1913 haris arfvode höjdes med 400 kronor eller med lika belopp, som [10.]
vid den år 1908 verkställda regleringen af skogsstaten bestämdes såsom
ålderstillägg åt jägmästare efter intjänta fem år. Styrelsen har tillika
.påpekat, att vid nyssnämnda reglering bestämts, att jägmästare linge
lör erhållande af ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, han varit förordnad
såsom skogsingenjör.
Domänstyrelsens berörda framställning anser jag mig så mycket
hellre kunna tillstyrka, som, enligt hvad jag inhämtat, före de för¬
ändrade förhållanden rörande den enskilda skogsförvaltningen, som blifvit
en följd af 1903 ars skogslagstiftning, de skogsingenjörer, som då varit
anställda och för hvilkas aflönande funnits beräknadt ett särskild! anslag
å 20,000 kronor, städse plägat, i likhet med jägmästare, tillerkännas
ålderstillägg efter vissa års tjänstgöring. Då skogsingenjör emellertid
icke innehar befattning a stat, kan hulvudtitelns ordinarie anslag till
ålderstillägg icke för ändamålet anlitas. Det lärer icke heller ''vara
lämpligt att al nu ifrågavarande mera tillfälliga anledning höja anslaget
till skogsingenjörerna, men torde däremot hinder icke föreligga, att,
därest Riksdagen medgifver det nu för Grenander ifrågasatta ålders-
tillägget, 400 kronor, anvisa beloppet å den del af anslagstiteln: »skogs-
undervisning och skogshushållning i allmänhet», som må finnas 'till
Kungl. Majrts förfogande.
Beträffande sistnämnda del af anslagstiteln har domänstyrelsen i An,lag,täck,
sin berörda skrifvelse den 28 september 1911, under erinran, att det till *' V***-
Kungl. Maj:ts förfogande sålunda ställda beloppet för år 1912 upptao-its
till i afrundadt tal 29,700 kronor, framhållit, att berörda belopp blifvit
något för knappt beräknadt särskildt med hänsyn till de kostnader, som
skola därifrån bestridas för reparationer och underhåll af skogsläro-
verkens byggnader samt för tillfälliga eller oförutsedda utgifter. Fall
kunde nämligen inträffa, såsom ock skett, att af anledningar, som icke
kunnat förutses vid tiden för anslagsfrågornas behandling, kostsamma
arbeten måste företagas skyndsamt för att icke till exempel byggnaders
bestånd skulle äfventyra^. Styrelsen ansåg följaktligen, att denna del
af anslagstiteln borde höjas med omkring 9,000 kronor.
För egen del synes mig domänstyrelsens berörda framställning
icke sakna fog. ^ Då därtill kommer den af mig förut denna dag i annat
sammanhang påpekade omständighet, att departementets allmänna be¬
sparingar torde komma att för framtiden i ej ringa grad minskas, har
jag funnit mig böra tillstyrka bifall till styrelsens äskande jämväl i
Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Sami. 1 Afd. 14
106
Nionde hufvudttteln.
[10.] denna del. Det belopp, hvarmed höjning bör ske, torde lämpligen kunna
sättas till 9,000 kronor.
På grund af hvad jag här anfört hemställer jag alltså, att Eders
Kungl. Magt måtte föreslå Riksdagen att
dels i afbidan på den nådiga proposition angående uppförande
på ordinarie stat af statens skogsförsöksanstalt, Kungl. Maj:t må komma
att till Riksdagen aflåta, i det under anslagstiteln: »skogsundervisning
och skogshushållning i allmänhet» uppförda anslaget till statens skogs¬
försöksanstalt beräkna en förhöjning från 29,000 kronor till 47,175
kronor eller således med 18,175 kronor;
dels medgifva, att till statens skogsingenjör Tell Grenander må,
från och med år 1913 tillsvidare, så länge han fortfarande i denna egen¬
skap med godt vitsord tjänstgör, utgå såsom personligt ålderstillägg
ett belopp af 400 kronor för år räknadt;
dels ock, utöfver berörda till 18,175 kronor beräknade förhöjning,
höja anslagstitelns slutsumma med ytterligare 9,000 kronor.
Vid bifall till hvad jag sålunda hemställt skulle följaktligen i
anslagstitelns slutsumma, nu 185,000 kronor, beräknas en höjning med
sammanlagdt 27,175 kronor eller således till 212,175 kronor.
Landtmäteristaten.
[11], Landtmäteristyrelsens stat, antagen vid 1908 års Riksdag, upptager
Landtmäteri- j-till extra tjänstemän och biträden samt vikariatsersättning» 23,500 kronor.
styreUen.^ j löneregleringskommitténs betänkande den 7 november 1907
^räden^hos1 angående landtmäteristyrelsen upptogs nämnda anslag till 23,000 kronor.
landtmäteri, j belopp ingingo 3,600 kronor till aflöning åt två föreslagna fasta
biträden.
Det syntes kommittén emellertid uppenbart, att dessa två fasta
biträden ej kunde under alla förhållanden ensamma besörja förekommande
renskrifnings- och kartritningsarbeten, utan att därjämte fortfarande
måste i större eller mindre omfattning anlitas andra, tillfälliga arbets¬
krafter. För bestridande af utgifterna till dylika biträden äfvensom, i
Nionde hufvudtiteln.
107
den män sådant funnes af nöden, tillfälligt biträde vid vaktmästargöro-
målen ansåg kommittén böra afses ett belopp af omkring 4,500 kronor,
hvilket också inräknades uti anslaget till extra tjänstemän och biträden
samt vikariatsersättning.
I statsverkspropositionen vid 1908 års Riksdag upptogs detta
anslag till det af kommittén föreslagna beloppet, 23,000 kronor. Till
statsrådsprotokollet den 13 januari 1908 anförde jag i denna del, att jag-
ansett mig icke böra för det dåvarande upptaga kommitténs förslag om
anställande af fasta biträden bos landtmäteristyrelsen, utan att frågan
därom borde få tills vidare anstå. Denna omständighet syntes mig dock
ej böra föranleda någon ändring i den föreslagna staten, då den bespa¬
ring, som möjligen därigenom kunde vinnas, i hvarje fäll vore alltför
ringa för att den skulle kunna tillmätas någon betydelse vid bedöman¬
det af styrelsens anslagsbehof.
Jämlikt skrifvelse den 1 juni 1908 höjde Riksdagen ifrågavarande
anslag till 23,500 kronor för beredande af arfvode åt ökadt vaktmästar-
biträde, vid det förhållande att Riksdagen ansåg, att vid landtmäteri¬
styrelsen borde anställas allenast två ordinarie vaktmästare och icke tre,
såsom af Kungl. Maj:t föreslagits.
Landtmäteristyrelsen har sedermera i underdånig framställning den
8 oktober 1910 föreslagit uppförande å dess stat af tre kvinnliga biträden, af
hvilka två, med normalaflöning, borde afses för skrifgöromål och därmed
likställda arbeten, samt ett för kartritning, med 1,400 kronors aflöning,
däraf lön 800, tjänstgöringspenningar 450 och ortstillägg 150 kronor,
jämte två ålderstillägg, hvart och ett å 200 kronor, efter fem och tio
år. Till stöd för detta förslag har styrelsen anfört följande.
1 sitt den 7 november 1907 afgifna betänkande angående landt¬
mäteristyrelsen hade löneregleringskommittén beräknat 3,600 kronor till
aflöning åt två fasta biträden. Kommittén afsåg därvid, enligt hvad
landtmäteristyrelsen hade sig bekant, att ett biträde skulle användas för
renskrifnings- och det andra för kartritningsgöromål. Kommitténs för¬
slag om fast anställande af endast två biträden hos styrelsen hade skett
i anslutning till ett af styrelsen den 12 oktober 1906 afgifvet under¬
dånigt utlåtande, däri styrelsen uttalat den mening, att fäst anställning
borde beredas åt ett skrifbiträde och ett ritbiträde. Efter tiden för
afgifvande af sistberörda utlåtande hade emellertid arbetena inom sty¬
relsen utvecklats i mycket stor utsträckning. Till följd af detta förhål¬
lande kunde från ofvanberörda anslag å 23,500 kronor tillgång på
erforderliga medel icke beredas till aflöning åt de fasta biträdena.
[H-]
108
Nionde hufvudtiteln.
[11.] Beträffande a doningen till' de nu föreslagna tre biträdena ansåg
styrelsen, såsom ofvan är nämndt, att denna, hvad de två skrifbi trädena
anginge, borde bestämmas till den normala, men att däremot, hvad rit-
biträdet anginge, man icke kunde få ett dugligt sådant mot nyssnämnda
adöning. De kartor, som förvarades hos styrelsen, vore delvis mycket
gamla. Vid deras kopiering fordrades särskild färdighet i dera afseen-
den och det syntes vara af vikt, att styrelsen hade tillgång till ett fullt
dugligt ritbiträde. Styrelsen ansåg därför, att begynnelse^'»en för det
fast anställda ritbiträdet borde bestämmas till 800 kronor.
I slutet af sitt yttrande har styrelsen hemställt, att, i samband med
de föreslagna tre biträdenas uppförande å styrelsens stat, slutsumman af
staten måtte ökas med 3,800 kronor — motsvarande beloppet af de
utaf styrelsen föreslagna begynnelseaflöningarna för biträdena.
Mneregif- I sitt den 20 juni 1911 afgifna utlåtande rörande uppförande å
'Zittén’' stat at vissa biträden hos ämbetsverk och myndigheter har nu lönereg-
leringskommittén afgifvit förslag rörande, bland annat, sådana biträden
hos landtmäteristyrelsen.
Kommittén har därvid meddelat, att kommittén af landtmäteri-
styrelsens räkenskaper för år 1910 inhämtat, att kostnaden för renskrif-
ning under året, inberäknadt 250 kronor gratifikationer till skrifbiträden,
uppgått till 3,701 kronor 93 öre samt att kostnaden för ritning och
kopiering af kartor utgjort 3,187 kronor 70 öre. För år 1909 voro
motsvarande tal, för renskrifning 3,292 kronor 4 öre och för ritning
och kopiering af kartor 3,739 kronor 47 öre.
Härförutom hade under berörda år betydliga belopp för renskrif¬
ning och kartritning utgått af reservationsanslag å extra stat till inrät¬
tande af ett jordregister.
Kommittén vore öfvertygad därom, att landtmäteristyrelsens be¬
gäran om uppförande å dess stat af två biträden för skrifgöromål och
därmed likställda arbeten och ett biträde för kartritning vore befogad.
Skrifbiträdenas aflöning torde, ansåg kommittén, böra bestämmas
efter normal typen och kartritningsbi trädets efter den af kommittén för
kvinnliga biträden med mera kvalificerade arbetsuppgifter föreslagna
högre aflöningstypen.
För den händelse att tre biträden med sålunda föreslagna aflö-
ningar blefve uppförda å landtmäteristyrelsens stat, hölle kommittén
före, att styrelsens anslag till extra tjänstemän och biträden samt vi-
kariatsersättning borde, i enlighet' med af kommittén i betänkandet
Nionde hufvndtiteln. 109
framställda allmänna grunder, minskas med 3,000 kronor. Kommittén '11.1'
ansåge nämligen landtmäteristyrelsen icke hafva i förevarande ärende
förebragt nödig utredning till stöd för sin uppfattning, att anslaget i
fråga borde lämnas orubbadt, fastän de föreslagna tre biträdesbefatt-
ningarna uppfördes å stat.
... kommittén hemställde alltså, att å landtmäteristyrelsens stat skulle
uppföras tre kvinnliga biträden, nämligen dels två biträden med normal-
aflöning, dels ett biträde med 800 kronor i lön, 650 kronor i tjänst-
görmgspenningar och 150 kronor i ortstillägg, hvartill kunde komma
två ålderstil lägg- till lönen, hvartdera å 200 kronor, efter fem och tio
år, samt att i samband därmed styrelsens anslag till extra tjänstemän
och biträden samt vikariatsersättning minskades med 3,000 kronor.
Med anledning af hvad löneregleringskommittén sålunda hemställt Landtmäteri-
har landtmäteristyrelsen den 20 oktober 1911 inkommit med utlåtande, at,Jrl’lsfn-
däri styrelsen, bland annat, på anförda skäl uttalat sig emot kommit¬
téns uppfattning, att det i staten uppförda anslaget till extra tjänstemän
rn. m. skulle kunna minskas i sammanhang med biträdenas uppförande
å staten.
I likhet med såväl landtmäteristyrelsen som löneregleriugskom- Departement*.
mitten finner jag lämpligt, att å styrelsens stat uppföras tre kvinnliga chefen
biträden, af hvilka det ena, som hufvudsakligen skulle sysselsättas med
kartritning, i högre aflöningsgrad. Med tillämpning af de grunder,
som förut denna dag- i likartade frågor gillats af Kungl. Maj:t, skulle
för dessa kvinnliga biträden aflöningsförmånerna följaktligen komma att
utgöra, för tva af biträdena 700 kronor i lön, 350 kronor i tjänst-
görmgspenningar och 150 kronor i ortstillägg jämte två ålderstillägg
till lönen, hvartdera å 200 kronor, efter fem och tio år, samt för bi¬
trädet i högre aflöningsgrad 900 kronor i lön, 550 kronor i tjänst-
göringspenningar och 150 kronor i ortstillägg jämte två ålderstillägg
till lönen, hvartdera å 200 kronor, efter fem och tio år. För dessa
biträdens aflönande skulle alltså, frånsedt ålderstilläggen, erfordras ett
sammanlagdt belopp af 4,000 kronor.
• Fett äflande det afdrag, som i samband med de nya befattningarnas
inrättande skulle göras å det i landtmäteristyrelsens stat uppförda an¬
slaget 23,500 kronor till extra tjänstemän och biträden samt vikariats¬
ersättning, synas mig skäl icke föreligga att, åtminstone för närvarande
och intill dess någon erfarenhet vunnits, frångå den af lönereglerings-
110 Nionde huivudtiteln.
kommittén förordade och af Kungl. Maj:t i flera andra likaitade fall
o-odkända principen, att berörda afdrag bör i regel bestämmas till tre
fjärdedelar af de å stat uppflyttade biträdenas begynnelseaflönmg, eller
således i nu föreliggande fall till 3,000 kronor. Berörda anslag bör
sålunda nedsättas till 20,500 kronor. De åtgärder jag nu föreslagit
föranleda emellertid en höjning i statens slutsumma med 1,000 kronor
eller från 72,000 kronor till 73,000 kronor.
I fråga om de villkor och bestämmelser, som böra uppställas lör
åtnjutande af de för ifrågavarande biträden af mig tillstyrkta aflönings-
förmåner, hänvisar jag till de förut denna dag af statsrådet och chefen
för finansdepartementet i sådant afseende tillstyrkta allmänna grunder.
I öfrigt synes mig föreskrifter böra meddelas om rätt för sådant biträde
att för åtnjutande af ålderstillägg räkna sig tillgodo den tid, biträdet
före den 1 januari 1913 innehaft stadig anställning hos styrelsen.
Förut denna dag har statsrådet och chefen för justitiedeparte¬
mentet framställt förslag, att vaktmästare i centrala ämbetsverk och
öfverrätter skulle beviljas rätt till semester under femton dagar om året.
Bland dem, som böra erhålla dylik förmån, äro äfven landtmäten-
styrelsens förste vaktmästare och vaktmästare. De jämförelsevis, ringa
belopp, som blifva erforderliga för aflönande af vikarier under ifråga¬
varande två vaktmästares semesterledighet, torde icke behöfva föranleda
någon höjning i styrelsens anslag till extra tjänstemän m. m. Emellertid
böra erforderliga bestämmelser rörande semestern meddelas genom tillägg
till de för styrelsen gällande aflöningsvillkor och hänvisar jag i fråga
om dessa tillägg, till hvad chefen för justitiedepartementet i sadant
afseende redan anfört.
I anslutning till mina nu gjorda framställningar, hemställer jag
alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att
dels i den för landtmäteristyrelsen gällande aflöningsstat uppföra
tre kvinnliga biträden med af mig i det föregående tillstyrkta ailönings-
formåner och i sammanhang därmed ej mindre nedsätta den i berörda
stat »till extra tjänstemän och biträden samt vikariatsersättning» upp¬
tagna anslagspost, nu 23,500 kronor, till 20,500 kronor eller således
med 3,000 kronor än äfven höja statens slutsumma, nu 72,000 kronor,
till 73,000 kronor eller således med 1,000 kronor;
dels föreskrifva, att för åtnjutande af berörda för kvinnliga bitraden
upptagna aflöningsförmåner skola gälla de af mig i det föregående om-
Nionde hulvadtiteln.
in
nämnda .allmänna grunder, äfvensom medgifva, att kvinnligt biträde,
som vid ingången af år 1913 är anställdt hos landtmäteristyrelsen och
antages till biträde å styrelsens stat, skall äga att för åtnjutande af
ålderstillägg räkna sig till godo den tid, biträdet därförinnan innehaft
stadig anställning hos styrelsen;
dels ock godkänna följande tillägg till de genom nådiga kungörelsen
den 23 oktober 1908 fastställda allmänna villkor och bestämmelser för
åtnjutande af aflöning å landtmäteristyrelsens stat, nämligen
att enhvar vaktmästare hos landtmäteristyrelsen må årligen, i den
mån sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta
semester under femton dagar samt
att vid sjukdomsförfall för förste vaktmästaren eller när det erfordras
för beredande åt honom af semester, den andra vaktmästaren skall vara
skyldig att, om han förordnas att uppehålla förste vaktmästarens be¬
fattning, bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagdt tre månader
under ett och samma kalenderår, med rätt att därunder, i stället för
egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta, vid sjukdomsförfall för förste vakt¬
mästare de med hans befattning förenade tjänstgöringspenningar men
under hans semester ett mot samma tjänstgöringspenningar svarande
belopp.
Vid bifall till hvad jag sålunda föreslagit skulle anslagstiteln till
landtmäteristaten således undergå höjning från 535,400 kronor med
1,000 kronor till 536,400 kronor.
[ll.J
112
Nionde hufvudtiteln.
[12.]
Rikets
allmänna
kartverk.
Nuvarande
organisation.
Rikets allmänna kartverk.
Ett bland de centrala verk, där lönereglering under senare år
icke ägt rum, är rikets allmänna kartverk. Sedan den af Kungl. Maj:t
den 3 oktober 1902 tillsatta löneregleringskommittén till åtlydnad af
nådig befallning afgifvit betänkande den 10 november 1911 i fråga om
reglering af löneförhållanden beträffande den civila personalen vid nämnda
kartverk samt underdåniga yttranden öfver förslaget afgifvits den 14
december 1911 af kartverkets'chef och den loisamma månad af kart-
verkskommissionen, lår jag i underdånighet underställa Kungl. Maj:ts
pröfning frågan om lönereglering för nämnda personal samt om anslag
till kartverket för år 1913.
Det torde därvid tillåtas mig att först med några ord erinra om
kartverkets nuvarande organisation och stat m. m.
Gällande instruktion för rikets allmänna kartverk är utfärdad den
7 april 1906, hvarefter ändringar i vissa delar skett genom kungörelser
den 6 september 1907 och den 11 mars 1909. Enligt denna instruktion
bär kartverket till uppgift att upprätta och utgifva geodetiskt grundade
ekonomiska och topografiska kartor med erforderliga beskrifningar öfver
fäderneslandet. De med kartläggningen och beskrifniugen förenade
arbeten utföras på särskilda afdelningar, nämligen en för de geodetiska,
en för de ekonomiska och en för de topografiska arbetena.
Afdelningschefen vid generalstabens topografiska afdelning är chef
för kartverket. Kartverkets personal i öfrigt utgöres, förutom af de
vid generalstabens topografiska afdelning placerade generalstabsofficerare
och generalstabens professor samt redogörare, af dels militär personal,
kommenderad från armén, dels civila kartografer och kartograf aspiran ter,
geodeter, gravörer och ritare, dels manliga och kvinnliga biträden och
elever, dels ock tills vidare civila topografer. Kartografer, geodeter och
ofri o- för kartverket erforderlig civil personal anställas i mån af behof
och tillgångar. De förordnas af kartverkschefen, hvilken äfven äger
entlediga dem i enlighet med därom särskildt meddelade bestämmelser.
Dock må, då sammanlagda antalet kartografer uppgått till aderton, ej
flera sådana förordnas, med mindre särskildt tillstånd af Kungl. Maj:t
därtill erhållits.
Nionde hufvudtiteln.
113
Kartverkschefen skall i öfverensstämmelse med instruktionen samt fl2.]
den årligen fastställda arbetsplanen och staten ombesörja, leda och öfver¬
vika kartverkets samtliga arbeten, vaka öfver användningen af därtill
anslagna medel samt fördela arbetena mellan den vid kartverket tjänst¬
görande personalen, hvarjemte han äger att utfärda de närmare före¬
skrifter för arbetenas utförande, hvilka kunna finnas erforderliga. Kart¬
verkschefen skall årligen upprätta förslag till arbetsplan och till däraf
följande fördelning af personal och penningmedel för det kommande
året, hvilka förslag underställas kartverkskommissionen, hvarefter de in¬
sändas till chefen för jordbruksdepartementet för att af honom, efter
gemensam beredning med chefen för landtförsvarsdepartementet, under¬
ställas Kungl. Maj:ts pröfning och fastställelse.
Professorn vid generalstaben åligger att förrätta basmätningar och
vinkelobservationer vid triangelmätningar af första ordningen äfvensom
astronomiska ortbestämningar. Med biträde af den militära eller civila
personal, kartverkschefen bestämmer, verkställer professorn alla öfriga
geodetiska arbeten och precisionshöjdmätningar in. m. Dessutom skall
professorn meddela erforderlig undervisning för de geodetiska arbetenas
behöriga utförande.
Kartverkschefen förordnar af kartverkets personal särskild person
att såsom arbetschef handhafva närmaste ledningen af de ekonomiska
kartarbetena.
Af de vid de allmänna kartarbetena tjänstgörande officerarna böra
härtill lämpliga och företrädesvis generalstabsofficerare afses till ledare
för olika detaljarbeten.
Lämpliga kartografer eller geodeter, högst tre, förordnas att bi¬
träda vid de ekonomiska eller geodetiska kartarbetenas ledning och
öfvervakande. Öfriga kartografer, kartografaspiranter och den kvinnliga
personalen användas hufvudsakligen vid de ekonomiska och stomkarte-
arbetena, geodeterna till biträde åt professorn samt öfrig civil och militär
personal vid de topografiska arbetena.
Kartverkschefen äger förordna någon af kartverkets personal till
adjutant vid kartverkschefens expedition.
Till den militära personalen vid kartverket utgår aflöning från Nuvarande
anslag under fjärde hufvudtiteln och upptages icke i kartverkets stat. afl0nin&s-
t ör den civila personalen vid rikets allmänna kartverk utgå af- förniftner-
löningsförmånerna för närvarande enligt följande grunder.
Arbetschefen vid kartverkets afdelning för ekonomiska kartarbeten
äger uppbära arfvode af 5,000 kronor, om han ej är i aktiv krigstjänst,
men eljest 1,000 kronor.
Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Sami. 1 Afd.
15
114
Nionde hufvudtiteln.
[12.] Kartograf, geodet och civil topograf åtnjuta arfvoden af 2,000
kronor, hvartill kunna komma tre ålderstillägg å 500 kronor efter res¬
pektive 5, 10 och 15 års väl vitsordad tjänstgöring.
De kartografer och geodeter, som förordnats att biträda vid kart-
arbetenas öfvorvakande och ledning, kunna tilldelas arfvoden (s. k. för-
mansarfvoden), hvart och ett å 500 kronor.
För civil topograf utgår i vissa fall ersättning för öfvertidsarbete
på beting; äfven för geodet har i enstaka fall förekommit dylik ersättning.
Kartografaspirant erhåller arfvode af 1,200 kronor.
Adjutanten vid kartverkschefens expedition uppbär ett arfvode af
1,000 kronor.
För manlig ritare och gravör är arfvodet bestämdt till 1,200 kronor,
hvartill kunna komma sex ålderstillägg å 300 kronor efter respektive 3,
6, 9, 12, 15 och 18 års väl vitsordad tjänstgöring.
Utöfver berörda arfvode utgår till ritare och gravörer af anslag till
utgifnings- och byråarbeten in. m. ytterligare ersättning. Fn äldre
gravör erhåller sålunda efter särskild öfverenskommelse ett belopp af
1,500 kronor om året såsom godtgörelse dels för arbetstidens utsträck¬
ning till sju timmar och dels för tillsyn och instruktion af yngre ritare
och gravörer. Till öfriga gravörer samt ritare utgår efter ett års tjänst¬
göring enligt kartverkschefens bestämmande »särskild ersättning'» för
arbetstidens utsträckning till sju timmar med lägst 400 kronor, hvilken
ersättning kan höjas till respektive 500, 600, 700, 800, 900 och 1,000 kronor.
Ifrågavarande »särskilda ersättning» är afsedd att i regel utgå med sitt
lägsta belopp under andra och tredje året och att sedermera höjas på nyss
angifvet sätt samtidigt med erhållande af de särskilda ålderstilläggen;
dock är, enligt hvad kartverkschefen stadgat, dylik höjning icke blott
beroende på ådagalagd flit utan äfven på skicklighet i facket.
För ritare och gravörer beräknas för närvarande den ordinarie
arbetstiden till fem timmar, men är arbetstiden, på sätt nyss är nämndt,
för flertalet utsträckt till sju timmar, i hvilket senare fall dock i arbets¬
tiden inräknas en half timmes frukost.
Två äldre ritare åtnjuta, förutom nyss nämnda särskilda ersättning
för arbetstidens utsträckning till sju timmar, godtgörelse efter timpenning
för ytterligare öfvertidsarbete.
Till kvinnliga ritare och ritbiträden utgå för närvarande arfvoden
med belopp, växlande mellan 1,050 och 1,500 kronor om året.
Af de två vid kartverket anställda vaktmästarna åtnjuter den ene
800 kronor och den andre 1,100 kronor i arfvode.
Nionde hufvudtiteln.
115
Utöfver de nämnda arfvodena utgår till den civila personalen vid
kartverket följande ersättning under resor och fältarbeten.
Arbetschefen åtnjuter reseersättning och dagtraktamente (11 kronor)
enligt tredje klassen i resereglementet. Befattningen finnes emellertid ej
särskildt upptagen i resereglementet.
Geodet åtnjuter vid geodetiska fältarbeten förutom rese- och trakta-
mentsersättning enligt fjärde klassen i gällande resereglemente (således
numera dagtraktamente af 8 kronor) särskild godtgörelse af 1 krona
SO öre om dagen, hvarjämte under triangel mätning uppbäres för hvarje
kvadratmil och för hvarje triangelpunkt, som utstakats och mätts, sär¬
skild ersättning af 1 krona 50 öre.
Kartograf och kartografaspirant erhålla i reseersättning årligen ett
fixt belopp af 300 kronor, men till den, som upprättar stomkartor, ut¬
går sådan ersättning med högst 400 kronor och till ledare af fältarbeten
med högst 500 kronor. Förutom nämnda reseersättning utgår dag¬
traktamente, hvilket beräknas sålunda: under resor till och från arbetsort
8 kronor samt under arbeten inom arbetsort 6 kronor, med tillägg i
sistnämnda fall af ytterligare 1 krona såväl till kartograf, som biträder
vid arbetenas öfvervakande och kontroll, som till dem, som förrätta sär¬
skildt anordnad höjdmätning samt fältarbeten för revidering och stom-
kartesammansättning. Såsom ersättning för uppmätt ytvidd erhåller fält¬
mätare 65 kronor för hvarje kvadratmil i skalan 1: 20,000 uppmätt ekono¬
misk plankarta samt 25 kronor för hvarje kvadratmil i skalan' 1:50,000
och 1: 100,000 uppmätt ekonomisk-topografisk karta, hvarjämte befälhaf¬
vare för fältmätningsafdelning äger räkna sig till godo 8 kronor för hvarje
under hans befäl uppmätt kvadratmil. Likaledes utgår för hvarje kva¬
dratmil i arbetsorten upprättad stomkarta en ersättning af 8 kronor,
hvaraf halfva beloppet tillkommer befälhafvare!! för stomknrteafdelningen
och den andra hälften fördelas mellan hans biträden i förhållande till
deras deltagande i arbetet.
Civil topograf, hvilken jämlikt beslut vid 1905 års Riksdag skall
i fråga om aflöningsförmåner vara likställd med kartograf, åtnjuter i
följd däraf reseersättning till fixt belopp af 300 kronor årligen och dag¬
traktamente under resor till och från arbetsort af 8 kronor samt under
arbeten inom arbetsort af 6 kronor, med tillägg, i sistnämnda fall, af
1 krona för den, som biträder vid arbetenas öfvervakande och kontroll,
förrättar särskildt anordnad höjdmätning samt fältarbeten för revidering.
.Jämlikt nådigt bref den 30 april 1881 erhållerjfältmätare vid topo¬
grafiska afdelningen 130 kronor för hvarje i skalan 1 : 10,000 eller
l : 20,000 uppmätt kvadratnymil, 65 kronor för hvarje kvadratnymil i
116 Nionde hufvudtiteln.
[12.] skalan 1 : 50,000 och 25 kronor för hvarje kvadratnymil i skalan
1 : 100,000.
Ritare och gravörer åtnjuta, jämlikt nådiga brefvet den 30 april
1881, under fältarbeten såsom »extra biträden» resekostnads- och trakta-
mentsersättning enligt femte klassen i resereglementet (alltså numera dag¬
traktamente af 6 kronor). Ersättning för uppmätt ytvidd utgår till
ritare och gravör efter samma grunder, som tillämpas beträffande civil
topograf.
Till kart- Under riksstatens nionde hufvudtitel hafva för ar 1912 uppförts
'ansade11 följande anslag till rikets allmänna kartverk:
anslag.
Å ordinarie stat:
Bestämdt anslag: till aflöningar .................................... kronor 67,900:
Förslagsanslag: till ålderstillägg .................................... u 21,400:
Reservationsanslag: till kartarbeten m. in ............. » 131,500: —
Summa kronor 220,800: —
A extra stat:
Till anställande af ökad civil personal vid rikets
allmänna kartverk, namngranskning in. m........ kronor 22,100: —
„ förhöjning af arfvodena åt de vid det ekonomiska
kartverket anställda kvinnliga ritare och rit-
biträden ........................................................•....._........ « 1,000:
„ anställande af ökad personal in. m. vid rikets
allmänna kartverks geodetiska afdelning ........... 25,950:
Summa kronor 49,050: —
Därjämte är å extra stat för år 1912 uppfördt till anskaffande af
instrument och inventarier vid den geodetiska afdelningen ett anslag åt
16,150 kronor, från hvilket dock i detta sammanhang kan bortses, enär
det afsåg ett tillfälligt, numera tillgodosedt behof. Till mera konstanta
utgiftsändamål vid kartverket har alltså för innevarande år af Riks¬
dagen anvisats inalles 269,850 kronor, däraf 21,400 kronor såsom för¬
slagsanslag.
För kartverket fästställes årligen af Kungl. Maj:t stat för det
kommande året. Den af Kungl. Maj:t den 24 november 1911 sålunda
Nionde hufvudtiteln. 117
fastställda staten för kartverket för år 1912 är, med bortseende från
nyssberörda tillfälliga anskaffningsanslag, af följande innehåll.
A. Ordinarie staten.
I. Bestämdt anslag'.
Till a tidningar:
1) För de geodetiska arbetena:
arfvoden till 4 geodeter å 2,000
kronor........................................... 8,000:
2) För de topografiska arbetena:
arfvode till adjutanten i kart-
verksehefens expedition ........... 1,000: —
arfvoden till 12 civila ritare och
gravörer å 1,200 kronor............ 14,400: —
3) För de ekonomiska och stomkartearbetena;
arfvode till arbetschefen............... 5,000: —
arfvoden till 18 kartografer å
2,000 kronor............................... 36,000: —
arfvoden till 2 kartografaspiranter
å 1,200 kronor ......................... 2,400: —
arfvode till 1 vaktmästare............... 1,100: -—
15,400: —
44,500: — 67,900: —
II. Förslagsanslag.
Till ålderstillägg:
1) För de geodetiska arbetena:
till två geodeter å 1,500 kronor
för dem hvar ........................... 3,000: —
2) För de topografiska arbetena:
till två ritare och en gravör å
1,800 kronor för dem hvar ... 5,400: —
„ en ritarefå 900 kronor......... 900: —
„ en gravör å 600 kronor 600: —
„ fyra ritare samt två gravörer
å 300 kronor för dem hvar ... 1,800: —
[12-]
8,700: —
118
Nionde hufvudtiteln.
[12.] 3) För de ekonomiska och stomkartearbetena:
till fyra kartografer å 1,500 kronor
för dem hvar .............................. 6,000: —
» fyra kartografer å 1,000 kronor
för dem hvar ............................. 4,000: —
» sex kartografer å 500 kronor
för dem hvar ............................. 3,000: — 13,000: — 24,700: —
III. Reservationsanslag.
Till kartarbetena m. m.:
1) För de geodetiska arbetena:
arfvode till extra arbetskraft..... 1,000: —
förmansarfvode till 1 geodet...... 500: —
till fältarbeten .............................. 17,500: — 19,000: —
2) För de topografiska arbetena:
till fältarbeten................................ 34,500:
» utgifnings- och byråarbeten 36,100:
» öfningsafdelningens ritkurs... 2,400:
3) För de ekonomiska och stomkartearbetena:
till förmansarfvoden åt 2 karto¬
grafer å 500 kronor................. 1,000
» kvinnliga ritare........................ 9,450
» fältarbeten ..................... 37,000
» utgifnings- och byråarbeten
m. m.............................................. 5,050:
— 73,000: —
— 52,500: — 144,500: —
Summa 237,100: —
Till bestridande af utgifterna å ordinarie staten påräknas:
1) Ersättning för utbildande af gene¬
ralstabens aspiranter, förslagsvis 3,000: —
2) För försålda kartor, förslagsvis 10,000: —
3) Af beviljadt ordinarie anslag:
Bestämdt anslag.............................. 67,900: —
Förslagsanslag................................ 24,700: —
Reservationsanslag .......,, ........... 131,500: — — — 237,100:_
Nionde hufvudtiteln.
B. Extra ordinarie staten.
Till aflöning ar:
1) För de geodetiska arbetena:
arfvoden till 4 geometer it 2,000 kronor till
hvarje..................................................................... 8,000: —
2) För de topografiska arbetena:
arfvoden till 4 civila topografer å 2,000 kro¬
nor till hvarje ................. 8,000:_
3) För de ekonomiska och stomkartearbetena:
arfvodesförhöjning åt kvinnliga ritare.......... 1,000: —
4) Arfvode till en vaktmästare........................... 800:_
Till ålderstillägg:
till en civil topograf å 500 kronor ............. 500:_
Till kartarbetena m. m.:
1) För de geodetiska arbetena:
till extra arbetskrafter.................. 2 650:_
» fältarbeten................................ 15,300:— 17,950: —
2) För de topografiska arbetena:
till fältarbeten....................................................... 7 200:
Till namngranskning................................................. 3 000:
Ull betjäning, städning, uppvärmning och belysning 2,600: —
Till bestridande af utgifterna å extra ordi¬
narie staten är o af Riksdagen beviljade:
1) Anslag till anställande af ökad civil personal
vid rikets allmänna kartverk, namngransk-
ning m. m............................................................ 22,100: —
2) Anslag till förhöjning af arfvodena åt de vid
det ekonomiska kartverket anställda kvinn¬
liga ritare och ritbiträden .............................. 1 000:_
B) Anslag till anställande af ökad personal m. m.
vid rikets allmänna kartverks geodetiska
afdelning.............................................................. 25,950: —
120
Nionde hufvudtiteln
handlade
framställ¬
ningar.
ställning för
kartverkets
personal.
m o i Löneregleringskommittén har vid afgifvande al sitt förslag^ haft
Af ionéreg- att taga i öfvervägande vissa till kommittén öfverlämnade underdåniga
leringskom- framställningar, bland hvilka jag torde få nämna kartverkschefens skrif-
mittén yelge deu 23 februari 1909 med förslag till lönereglering för kartverkets
civila personal; en skrifvelse från J. O, Berg m. fl. civila ritare och
gravörer vid kartverket, afseende vissa erinringar i fråga om de för
dessa befattningshafvare af kartverkschefen föreslagna aflöningsförmå-
nerna; yttrande af kartverkscliefen den 5 april 1909 med anledning' af
sistberörda skrifvelse äfvensom påminnelser af de nämnda ritarna och
gravörerna. För det hufvudsakliga innehållet i dessa framställningar
Torde få redogöras i samband med utvecklingen af kommitténs förslag.
Tjäne. Innan kommittén ingått på frågan om själfva löneregleringen,
reglering*- }iar kommittén upptagit till behandling Iragan om beredande af oidi-
Prägan^om narie anställning åt kartverkets personal och därvid i hufvudsak anfört
ordinarie an- följande. . ...
Jämlikt nu gällande bestämmelser utginge den fasta allömngen till
ifrågavarande personal i form af arfvoden. Kartverkschefens förslag
gånge däremot ut på, att största delen af denna personal skulle erhålla
enahanda ställning som ordinarie befattningshafvare i allmänhet.
Huruvida ordinarie anställning borde beredas nu ifrågavarande
befattningshafvare, vore gifvetvis beroende på, i hvad mån behofvet åt
befattningarna kunde anses vara af stadigvarande natur eller åtminstone
komma att göra sig gällande under eu synnerligen lång tidrymd framåt,
Till utredande häraf hade kommittén beträffande deu geodetiska
afdelningen emottagit eu redogörelse af professorn vid generalstaben.
Enligt denna redogörelse både den geodetiska afdelningens personal sin
verksamhet i hufvudsak förbunden med triangulering, höjdmätning och
öfriga matematiskt-geografiska arbeten. Samtliga dessa geodetiska ar¬
beten utgjorde grundvalen för rikets allmänna kartverks kartarbeten.
Äfven sjökarteverket begagnade sig häraf för sina triangelmätningar
och kartor. Jämväl för andra allmänna ändamål vore ifrågavarande
geodetiska arbeten till gagn, nämligen, genom triangelmätningen, för
landtmäteriets kartor och städers nyuppmätningar samt, genom höjd¬
mätningen, för vattendrags höjdsiffror och jämförande af olika notplan
för afvägning^. Af sparsamhetsskäl maste emellertid rikets allmänna
kartverk fortfarande, liksom alltid förut, i första hand tillgodose sitt eget
behof af geodetisk arbetsprodukt, Om man från denna synpunkt be¬
dömde det behof af geodetiskt arbete vid nämnda kartverk, som skulle
Nionde hufvudtiteln.
121
kräfvas iör framtiden, kunde man vara fullkomligt säker om att ej gorå [12.]
behofvet större, än livad som vore oundgängligen nödvändigt.
Efter denna norm fordrades för rikets allmänna kartverk följande
arbeten.
1. Höjdmätning': underhåll åt det nuvarande precisionsafvägnings-
systemet samt trigonometrisk höjdmätning.
2. Triangulering. Denna mätning afsåge att skaffa det mate¬
matiska underlaget för kartornas konstruktion. Arbetet vore synner¬
ligen omfattande och bestode af liera olika grenar, af hvilka hvar och
en innefattade såväl mätning på fältet som beräkning. Först borde då
nämnas basmätning, som lämnade det noggranna och grundläggande
längdmåttet för hela systemet. Fem sådana baser funnes för närva¬
rande, men dessa erfordrade ommätning, hvarjämte flera nya måste an-
läggas. Utgående från dessa baser fördes triangelnät af l:a ordningen
i stora maskor öfver hela landet. Hvarje särskildt af dessa nät bestode
af ett antal intill hvarandra fogade trianglar med sidolängder af 10 till
60 kilometer. Hörnpunkterna i trianglarna — de s. k. triangelpunk¬
terna af l:a ordningen — utgjorde de ställen, där triangelmätningen
utfördes. Beräkningen af dessa mätningar erfordrade vida längre tid
än själfva mätningen. Emellan dessa triangelnät af l:a ordningen lades
triangelnät af 2:a ordningen med mindre sidolängder.
Öfver större delen af landet funnes nu triangelnät, men vida gle¬
sare än här vore angifvet och af växlande ålder. I stort sedt ägde
endast de mätningar, som utförts efter år 1869, mera bestående värde.
För hela södra Sverige' uppemot 60° polhöjd vore därför ny triangulering
nödvändig. Förarbetena både redan påbörjats och hela arbetet kunde
med nuvarande arbetsstyrka, om denna uteslutande användes för detta
ändamål, icke beräknas vara färdigt förrän bortemot år 1940. Underhåll
af dessa och äldre mätningar, utvidgning och förtätning af triangel¬
näten på vissa håll, beräkning och publicering konmie dock att kräfva
antingen afsevärd förstärkning af personalen eller förskjutning framåt
af den nyssnämnda tidpunkten. Toges därtill i betraktande de nymät¬
ningar och kompletteringar, som i mellersta och norra Sverige skulle
blifva oeftergifligen nödvändiga, kunde man utan öfverdrift rakna på ett
behof af triangelmätning under hundra år. Men äfven då i en aflägsen
framtid hela landets triangulering blifvit fullbordad, komrne för all
framtid särskild personal att kräfvas enbart för revision och vidmakt¬
hållande af mätningssystemet.
3. Öfriga geodetiska arbeten. Vid geodetiska afdelningen utfördes
utom de i det föregående nämnda arbeten en del andra matematiskt-
Bihang till Biksd. prot. 1912. 1 Sami. 1 Afd. 16
122
Nionde hufvudtiteln.
(12.] geografiska beräkningar af skilda slag samt astronomiska mätningar för
kartans orientering på jordytan.
Af den redogörelse, som sålunda lämnats af professorn vid gene¬
ralstaben, både det synts kommittén ställdt utom allt tvifvel, att en geo-
detisk personal vid rikets allmänna kartverk måste anses vara behöflig
under så lång tid framåt, att denna tid kunde betraktas såsom oöfver¬
skådlig, samt att fördenskull lämpligt antal hithörande befattningar
borde uppföras å stat som ordinarie tjänster.
Å afdelningen för topografiska arbeten vore för närvarande an¬
ställda, förutom militär personal, civila topografer äfvensom manliga
ritare och gravörer.
Tillkomsten af civila topografer hade varit att betrakta såsom ett
försök, föranledt af yppad svårighet att erhålla tillräckligt antal militära
topografer. Sedan emellertid numera anordningar vidtagits, hvarigenom
denna svårighet undanröjts, nyanställdes icke vidare civila topografer.
Vid sådant förhållande syntes någon anledning icke förefinnas att i stat
uppföra nu tjänstgörande dylika topografer såsom ordinarie tjänstemän.
Hvad ritarna och gravörerna beträffade, syntes behofvet af sådana
kunna anses såsom bestående, huru än rikets allmänna kartverk eller
dess särskilda afdelningar i en framtid kunde komma att blifva organi¬
serade. Ur denna synpunkt borde fördenskull betänkligheter icke möta
mot ombildande af ett antal sådana befattningar till ordinarie tjänster.
Personalen inom kartverkets afdelning för ekonomiska och stomkarte-
arbeten utgjordes af, förutom arbetschefen, civila kartografer och karto-
grafaspiranter samt kvinnliga ritare.
Då fråga uppstått om upphörande eller omläggning af de ekono¬
miska kartarbetena, hade kommittén ansett sig böra något utförligare
redogöra för detta spörsmål.
I och för den ekonomiska kartläggningen uttoges hos landtmäteri-
styrelsen eller i länens landtmäteriarkiv de kartor, som berörde den trakt,
hvilken skulle kartläggas. Kartor, som icke funnes där, upplånades i
orten, i den man så ske kunde. Samtliga kartor nedtransporterades till
uppmätningsskalan.1) Därefter följde stomkartarbetet, hvilket hade till upp-
’) Enligt nådigt bref den 25 maj 1894 skall den ekonomiska uppmätningen ske
i skalan 1:20,000 i Gröta och Svea land med undantag för Kopparbergs län, hvaremot
skalan 1:100,000 skall användas för ekonomisk kartläggning af de områden inom norra
Sverige, Indika äro så glest befolkade och odlade, att både de topografiska och ekono-
Nionde hufvudtiteln. 123
gift att sammansätta de nämnda transporterna till en s. k. stomme till
underlag för den sedan följande egentliga fältmätningen. Samtidigt
verkställdes anteckningar rörande ägo- och gränsförhållanden m. m. för
den blifvande beskrifningen. Sedan stomkartan blifvit färdig, utfördes
rekognosceringar och mätningar, hvarigenom stommen rättades och
kompletterades till en fullständigare planbild öfver trakten i fråga, hvar¬
jemte anteckningarna kompletterades och höjdmätning företoges. Sedan
fältmätningarna afslutats, granskades kartorna och anteckningarna, hvar¬
efter på konceptbladen uträknades de arealer, som skulle ingå i beskrif-
ningen. Slutligen upprättades själfva beskrifningen.
Det borde äfven anmärkas, att det ålåge den ekonomiska afdel-
ningen att tillhandahålla topografiska afdelningen stomkartor jämväl i
de fall, där utsikt ej funnes, att ekonomisk kartläggning' ännu på låno-
tid skulle ske. 1 ö
De ekonomiska kartorna hade i början utgifvits på statsverkets
bekostnad, men på grund af nådigt bref den 15 december 1871 an-
komme det numera på vederbörande landsting, hushållningssällskap och
kommuner att på egen bekostnad föranstalta om utgifning af ifråga¬
varande kartor. Kartorna hade i allmänhet utgifvits i skalan 1 : 50,000.
Mot den ekonomiska afdelningens arbeten hade från åtskilliga
håll framställts anmärkningar. Sålunda hade Malmöhus läns hushåll¬
ningssällskaps förvaltningsutskott år 1904 ingifvit en framställning,
hvari påkallats Kungl. Maj:ts medverkan därtill, att de arealbestäm¬
ningar, _ hvarpå jordbruksstatistiken måste grunda sig, måtte genom en
utvidgning af ekonomiska kartverket snarast möjligt göras, så långt ske
kunde, tillförlitliga, och hemställts, att Kungl. Maj:t ville hos Riksdagen
begära en förhöjning af anslaget till rikets allmänna kartverk, så att
rikets alla län måtte i snar framtid blifva i ekonomiskt hänseende upp¬
mätta. Framställningar i samma syfte hade sedan ingifvits af tre andra
hushållningssällskaps förvaltningsutskott.
Sedan landtbruksstyrelsen förständigats att från hushållningssäll¬
skapen i riket införskaffa yttranden dels om behofvet af en ekonomisk
kartläggning af vederbörande sällskaps område eller revidering af öfver
detsamma redan utarbetade kartor, dels huruvida sällskapet vore villigt
att bekosta utgifvandet af den nya eller reviderade karta öfver säll¬
skapets område, som ansåges behöflig, hade så godt som alla de hus¬
hållningssällskap, hvilkas områden ej nyligen blifvit ekonomiskt kart-
miska beteckningarna kunna inmätas på samma karta i skalan 1 :100,000. utan att
kartan däraf blir öfverlastad och otydlig. I de delar af Sverige, där så icke kan ske,
skall skalan 1: 50,000 användas.
124
Nionde hufvudtiteln.
[12.] lagda, i afgifna yttranden vitsordat behofvet af en sådan kartläggning
eller, där sådan redan för längre tid sedan skett, en revision af kartan,
hvaremot af alla sällskapen endast Malmöhus läns förklarat sig villigt
att bekosta utgifvandet af kartor öfver sällskapets område.
Vid öfverlämnandet af dessa hushållningssällskapens yttranden hade
landtbruksstyrelsen den 12 maj 1906 för sin del uttalat, bland annat,
att de kostnader, som staten nedlade på kartornas utarbetande, komme
att medföra föga nytta för den jordbrukande allmänheten, om kartorna
ej utgåfves. Det kunde därför icke vara fråga, huruvida nya eller revi¬
derade kartor borde utgifvas, utan endast huru och på hvilkens bekost¬
nad det skulle ske. Landtbruksstyrelsen förordade, att staten måtte
bestrida kostnaderna för utgifningen.
Kommissionen för de allmänna kartarbetena hade i ett den 13
oktober 1906 afgifvet utlåtande uttalat sig i hufvudsaklig öfverens¬
stämmelse med landtbruksstyrelsen.
Kommissionen hade därefter förelagts att uppgöra och till Kungl.
Maj:t inkomma med fullständigt förslag jämte kostnadsberäkning rörande
dels fullbordande inom en tid af omkring 25 år af ekonomisk kart¬
läggning i skalan 1 : 20,000 öfver alla dittills icke sålunda kartlagda
delar af Svealand och Götaland, af Kopparbergs län dock endast
sydöstra delen, dels utförande under samma tid af revideringsarbeten
i fråga om redan verkställd ekonomisk kartläggning i Svealand och
Götaland, dels ock utgifvande på statens bekostnad af ekonomisk
karta alternativt i skala 1 : 20,000 och 1 : 50,000 öfver berörda delar
af landet. Därjämte skulle kommissionen yttra sig öfver, huruvida
samt i hvilken omfattning och på hvilket sätt det ekonomiska kart¬
verkets arbeten syntes böra fortsättas efter utgången af nämnda tids¬
period.
1 anledning däraf hade kartverkskommissionen den 12 september
1907 afgifvit underdånigt utlåtande, innefattande plan och kostnadsbe¬
räkning för angifna arbeten under tiden 1909—1934.
För arbetenas medhinnande imder denna tid skulle enligt förslaget
erfordras eu successiv ökning af kartverkets personal, sa att densamma
från och med år 1918 skulle, inberäknad t 8 geodeter, uppgå till 57
personer förutom extra arbetskraft till räknearbeten. Beträffande det
ekonomiska kartverkets fortsatta bearbetande etter år 1934 hade kom¬
missionen föreslagit, att af de 2,836 kvadratmil, som ännu år 1935
skulle återstå omätta, en angifven areal af xingefär 1,000 kvadratmil
måtte ekonomiskt uppmätas samt att den år 1935 oreviderade arealen
måtte snarast möjligt revideras. Därjämte borde samtliga ekonomiska
Nionde hufvudtiteln. 125
kartor allt vidare efter vissa mellantider undergå revidering. De ifrå¬
gasatta nymätningsarbetena efter 1934 års utgång hade beräknats draga
en tid af 20 å 24 år. Skulle revidering af redan färdiga kartor jäm¬
sides fortgå, komme emellertid tidsutdräkten för nämnda nymätningar
att förlängas till alternativt 33 eller 50 år, hvadan för undvikande
häraf en ytterligare ökning af personalen vid denna tid vore erfor¬
derlig.
Vid den framställning om anslag till kartverket, som gjordes i
statsverkspropositionen till 1908 års Riksdag, hade emellertid frågan om
påskyndande af de ekonomiska kartarbetena ansetts tills vidare böra
lämnas å sido.
Beträffande ekonomiska kartverkets fortsatta bearbetande hade
Riksdagen uti skrifvelse den 1 juni 1908 gjort följande uttalande.
Med afseende å de betydliga belopp, som utginge till rikets kart¬
verk, och då ännu större kostnader för detsamma ställdes i utsikt, hade
Riksdagen velat tillse, huruvida resultatet af detta kartverksarbete, sär-
skildt hvad det ekonomiska kartverket beträffade, stode i skäligt för¬
hållande till kostnaderna för detsamma. Därvid hade Riksdagen fäst sin
uppmärksamhet vid, att de af detta sistnämnda kartverk utgifna kartor
näppeligen kunde betraktas annat än som öfversiktskartor; och ehuru¬
väl Riksdagen ville vitsorda, att de såsom sådana vore synnerligen
värdefulla, ville Riksdagen dock uttala tvekan om, huruvida det inskränkta
ändamål, dessa kartor sålunda tillgodosåge, motsvarade kostnaderna. Med
hänsyn därtill och efter det Riksdagen dåmera bifallit Kungl. Maj:ts
förslag om upprättande af ett jordregister, hade Riksdagen velat uttala
önskvärdheten däraf, att frågan om det förhållande, hvari det ekono¬
miska kartverkets arbeten och upprättandet af ett jordregister borde
ställas till hvarandra, måtte blifva föremål för utredning.
Redan den 30 maj 1908 hade chefen för jordbruksdepartementet,
enligt erhållet bemyndigande, uppdragit åt fem personer att i egenskap
af sakkunniga inom departementet biträda vid utredning af frågan om
fortsatt bearbetande af det ekonomiska kartverket och hvad därmed
ägde sammanhang.
Uti det af de sakkunniga den 18 juni 1909 afgifna yttrandet hade
majoriteten hemställt bland annat, att nuvarande ekonomiska kartverkets
fortsatta bearbetande i princip måtte öfvergifvas; att emellertid af kart¬
verket redan påbörjade arbeten måtte fullföljas; att pågående kartar¬
beten i Malmöhus län måtte, för vinnande af vidare erfarenhet om
lämpligheten af den mera detaljerade fastighetsredovisning, som vid
verkställdt försök tillämpats, tills vidare utföras i enlighet med den vid
126
Nionde hufvudtiteln.
[12.] samma försök använda metod; att under ompröfvande måtte tagas be-
hofvet af åstadkommande snarast möjligt af ett katasterverk, i hufvudsak
inrättadt efter vissa angifna grunder; samt att utredning måtte för¬
anstaltas om lämpligare ordnande af de öfriga utaf staten ombesörjda
kartarbetena, hvarjämte syntes böra tagas under bedömande dels frågan
om de geodetiska arbetenas planmässigare ordnande, dels ock den ställ¬
ning, i hvilken landtmäteriet lämpligen borde komma till samtliga kart¬
verken.
I fråga om användningen af den med det ekonomiska kartverket
sysselsatta personalen hade de sakkunnigas majoritet uttalat, att efter
afslutandet af de för det dåvarande under utförande varande arbetena
nämnda personal syntes kunna vinna användning vid de topografiska
kartarbetena eller andra kartarbeten, som tilläfventyrs kunde blifva af
staten igångsatta. 1 den mån katasterarbeten kunde blifva påbörjade,
hade personalen i fråga, därest den ej på annat sätt disponerats,
ansetts kunna erhålla ganska vidsträckt användning vid sådana
arbeten.
Två af de sakkunniga, bland dem chefen för rikets allmänna kart¬
verk, hade i särskildt yttrande förklarat, att de visserligen anslöte sig till
kommitténs majoritet i fråga om önskvärdheten af, att ett katasterverk
snarast möjligt inrättades, men att de för sin del ansåge, att ett eventuellt
beslut om katasters införande borde föregås af omfattande utredningar
och försöksmätningar. Tillika hade nämnda reservanter, för den händelse
katasterfrågan komme att, på grund af de med en kataster förbundna
stora kostnaderna, på obestämd tid uppskjutas, förklarat sig anse, att
den ekonomiska kartan borde fullbordas efter en förbättrad plan och
arbetena med densamma påskyndas.
Kartverkskommissionen hade med anledning af de sakkunnigas
yttrande afgifvit utlåtande den 13 januari 1910 och därvid i hufvudsak
anslutit sig till reservanternas förslag.
Genom nådigt bref den 15 april 1910 hade det därefter ålagts
kartverkschefen att låta utföra den år 1910 påbörjade fältmätningen i
Malmöhus län med tillämpning af vissa af kartverkskommissionen för¬
ordade grunder samt att efter två år inkomma med berättelse öfver
utfallet af försöket äfvensom underställa Kungl. Maj:ts pröfning förslag
till arbetenas fortsättande.
Af den sålunda lämnade redogörelsen framginge, — anför löne-
regleringskommittén — att förslag blifvit väckt att, med upphörande
af det ekonomiska kartverket, inrätta ett katasterverk. Något beslut i
Nionde hufvndtiteln.
127
namnda riktning hade dock icke fattats, utan hade chefen för rikets
allmänna kartverk anbefallts att försöksvis utföra pågående arbeten för
det ekonomiska kartverket i Malmöhus län efter ett i viss mån utvidgad t
program äfvensom att efter viss tid inkomma med förslag till arbetenas
fortsättande. Af utfallet af nämnda försök skulle till äfventvrs frågan
om det ekonomiska kartverkets framtida bedrifvande blifva beroende
ritt be a landet omfattande kartverk med ändamål att redovisa
jordens fördelning ! ekonomiskt afseende syntes väl få anses af behofvet
pakalladt. Huruvida ett dylikt kartverk för framtiden borde hafva samma
karaktar som det nuvarande ekonomiska kartverket — dock i viss mån
forbattradt — eller anordnas såsom ett katasterverk, vore däremot om-
tvistadt och syntes ytterst varda beroende på de med införandet af ett
katasterverk förenade synnerligen höga kostnaderna.
I fråga om den med de ekonomiska kartarbetena sysselsatta perso-
nalens stallning borde emellertid framhållas, hurusom i det af sakkunniga
afgifna forslaget majoriteten, som förordade det nuvarande ekonomiska
kartverkets upphörande, uttalat, att den med detta kartverk sysselsatta
personalen syntes kunna vinna användning vid andra af staten bedrifna
kartarbeten samt att, i den mån katasterarbeten blefve igångsatta, nämnda
personal, därest den ej på annat sätt disponerats, syntes kunna erhålla
ganska vidsträckt användning vid sådana arbeten.
Kommittén hade visserligen i ärendets nuvarande läge till eu
början vant tveksam, huru kommittén skulle ställa sig till spörsmålet
om att a stat såsom ordinarie befättningshafvare uppföra jämväl
personal vid rikets allmänna kartverks afdelning för ekonomiska och
stomkartearbeten Efter vidare öfvervägande hade kommittén dock ansett
sig hora tillstyrka, att ordinarie anställning måtte beredas äfven åt
personal vid denna afdelning, allrahelst som med den affattning, af-
foningsvillkoren for den ordinarie civifa personalen vid kartverket skulle
T 11 u-f lgt kommitténs förslag, en hvar ordinarie befattningshafvare
skulle blifva skyldig att, i händelse af behof, låta sig förflyttas till
annan afdelning inom rikets allmänna kartverk eller till befattning med
motsvarande eder liknande uppgifter inom annat verk äfvensom att
efjest utföra de forändrade göromål, som kunde blifva befattnings-
[12.]
Löneregleringskommittén har härefter öfvergått till att i ett sam¬
manhang behandla frågorna rörande det antal ordinarie befattningar af
i varje slag, som borde inrättas, kompetensfordringarna i hvarje särskildt
fall samt de aflomngsförmåner å stat, som borde bestämmas' för befatt-
Antal
ordinarie
befattningar,
kompetens-
fordringar,
aflöning» -
förmåner å
stat.
128 Nionde hufvudtiteln.
[12.] ningarna. Härvid har kommittén beträffande de särskilda afdelningarna
af kartverket anfört hufvudsakligen följande.
Geodetiska Å den geodetiska afdelning en tjänstgjorde för närvarande jämlikt
afdelningen. Riksdagens medgifvande åtta geodeter, af hvilka fyra aflönades från
anslag å extra stat. .
För anställning såsom geodet vore i instruktionen för kartverket
icke uppställda några särskilda kompetensfordringar, förutom det all¬
männa stadgandet, att den civila personalen borde för vinnande af an¬
ställning styrka nöjaktiga teoretiska insikter i de för kartarbetena er¬
forderliga ämnen samt minst ott år hafva vid dessa arbeten proftjänst-
gjort med goda vitsord.
Beträffande geodeterna hade kartverkschefen uti det åt honom
framlagda löneregleringsförslaget uttalat, att en aflöningsförbättring för
dem vore synnerligen väl af behof vet påkallad, sa mycket mera som ganska
höga kraf måste ställas såväl på deras vetenskapliga fackutbildning som
på praktisk arbetsduglighet under de synnerligen kräfvande fältarbetena.
I sammanhang med den föreslagna löneregleringen hade det emel¬
lertid synts kartverkschefen ömkligt, att kompetensfordringarna höjdes.
De o-eodetiska arbetena komme nämligen framdeles i större utsträckning
än dittills att ställa fordringar på den teoretiska utbildningen, utan att
nåo-ot kunde eftergifvas beträffande den praktiska utbildningen, sådan
den dittills varit. Olägenheten af att gorå vissa operationer beroende
af, huruvida utomstående vetenskapligt bildade personers bistånd därför
kunde vinnas, hade kartverkschefen ansett ögonskenlig. För utförandet
af dessa framdeles oftare än dittills förekommande vetenskapliga arbeten
erfordrades enligt hans mening två vid verket anställda personer, som
aflagt filosofie licentiatexamen i astronomi eller geodesi. Dels kräfde
nämligen vissa arbeten med nödvändighet två personer med denna
kompetens, dels måste i en framtid byråarbetena fortgå under hela året
och ej blott under vintermånaderna, hvarvid flera af dessa arbeten maste
utföras af eu person med filosofie licentiats matematiska kunskaper. Ett
synnerligen viktigt skäl dels till höjande af kompetensfordringama i
allmänhet och dels till anställande af minst två geodeter med filosofie
licentiats kunskaper hade synts kartverkschefen förefinnas äfven härutinnan,
att redaktionsarbeten af synnerligen kräfvande natur förestode saval
beträffande nymätning som ock beträffande det oerhörda, pa grund åt
bristande arbetskraft ännu endast till en del bearbetade observations¬
materialet från redan utförda arbeten. För de öfriga sex erforderliga
geodeterna hade kartverkschefen ansett filosofisk ämbetsexamen eller
filosofie kandidatexamen med matematisk ämnesgruppering och med minst
Nionde hufvudtiteln.
129
betyget med beröm godkänd i ettdera af ämnena astronomi eller mate¬
matik samt godkänd proftjänstgöring utgöra tillräcklig kompetens.
kör att emellertid redan genom själfva benämningarna klargöra de
olika kompetensfordringarna och därmed sammanhängande olika aflönintre-
formaner hade kartverkschefen föreslagit, att de högre kvalificerade
tjänstemännen vid geodetiska afdelningen i likhet med observatörer vid
universitetens observatorier skulle erhålla titeln observatörer, under det
omgå omformälda tjänstemän fortfarande skulle benämnas geodeter.
•i x 11 f°rma!an att’ under angifna förutsättningar, observator vid
rikets allmänna kartverk kunde anses i kompetens närmast jämnställd
med tjänstemän vid Sveriges geologiska undersökning, samt' att sådan
tjänstemän i sm ordning jämnställts med lektor vid rikets allmänna
läroverk, hade kartverkschefen föreslagit, att observator måtte i aflönin*s-
vag jamnstallas med samma tjänstemän. Beträffande geodeternas aflönin*s-
formaner hade kartverkschefen ansett dessa böra jämnställas med adjunkts
i tS .i allmanna läroverk. I fråga om den vid en lönereglerings
verkställande redan antagna personalen borde redan förefintlig kompetens
anses tillfredsställande, nar det gällde de ifrågasatta aflöningsförmånernas
åtnjutande lör hvarje kategori af tjänstemän.
Alltså skulle enligt kartverkschefens förslå*
l mes °lservat0:.. erthäl,la 1 1»? 2.60» kronor och i tjänstgöringspenningar
1,400 kronor, jamte fyra alderstillägg, hvart och ett å 500 kronor, efter
lespektive 5, 10, 15 och 20 års tjänst, af hvilka alderstillägg 350 kronor
skulle tillaggas onen och 150 kronor tjänstgöringspenningarna; samt
l mr\9i°det Grha ^ kronor och i tjänstgöringspenningar
1,000 kronor jamte fyra alderstillägg, hvart och ett å 500 kronor, efter
respektive 5, 10, 15 och 20 års tjänst, af hvilka alderstillägg 350 kronor
skulle tillaggas lonen och 150 kronor tjänstgöringspenningarna.
. , ittills hade ej • såsom kartverkschefen vidare framhållit _
vid den geodetiska afdelningen varit anställda aspiranter med särskildt
arfvode såsom sadana, hvilket däremot varit fallet vid såväl ekonomiska
som topografiska afdelaingarna. I stället hade, när nyanställnino- af
geodet behoft äga rum, aspiranten till dylik beställning aflönats under
proftjanstgörmgen, enligt särskild öfverenskommelse, från ett anslå*
till de geodetiska arbetena, i staten benämndt »till extra arbetskraft»
för att bereda likformighet vid anställningen af civil personal hade det
synts kartverkschefen ändamålsenligt, att anslag måtte kunna vid behof
disponeras för geodetaspirant.
Förmansarfvode å 500 kronor borde enligt kartverkschefens förslå*
fortfarande kunna tilldelas geodet.
Bihang till Eiksd. prat. 1912. 1 Sami. 1 Afd. 17
[12.]
I
130
Nionde hufvudtiteln
[12.1 Hvad kartverkschefen sålunda föreslagit i fråga om ordinarie
befattningar å den geodetiska afdelningen samt beträffande kompetens¬
fordringar och aflöning å stat för befattningarnas innehafvare hade icke
o-ifvit kommittén anledning till anmärkning i andra hänseenden an i
afseende å sistberörda arfvode. Om de föreslagna två observatorsbefatt-
ningarna blefve inrättade, syntes det nämligen kommittén, att behoivet
af »förmån)) å den geodetiska afdelningen under byråarbetena kunde
anses vara fylldt och att sålunda för dessa arbeten särskild! formans-
arfvode till geodet icke vidare skulle vara erforderligt. Till spörsmålet,
huruvida under fältarbeten geodet skulle kunna erhålla någon särskild
ersättning, motsvarande nuvarande förmansarfvode, ville kommittén i
det följande återkomma.
Topografiska Hvad härefter anginge den topografiska afdelningen, har kommittén
afdelningen. un(jer rubriken »öfvergångsförhållanden» behandlat frågan om attomngs-
förmåner å stat för de civila topograferna. ' ... ... ...
Vidkommande de å denna afdelning inom kartverket Jemväl tjänst¬
görande tolf civila ritarna och gravörerna ville kommittén erinra, att de åt
Riksdagen för dem bestämda aflöningarna åt kartverkschefen ansetts
utgöra ersättning för en daglig tjänstgöringstid af fem timmar. Ha
det emellertid visat sig omöjligt att med namnda arbetstid utan en
ökning af antalet ritare och gravörer medhinna renritnings- och repro-
duktionsarbetena, hade svårigheten i detta hänseende afhjälpts genom
öfvertids- eller betingsarbeten, hvarför ytterligare ersättning utgått åt
anslag till utgifnings- och byråarbeten m. in. ...
Enligt de för flertalet ritare och gravörer gällande aflomngs-
orunderna skulle sålunda deras aflöningsförmåner uppgå till nedannamnda
belopp vid samtidig uppflyttning i högre arfvodesklass och förhöjning
af den särskilda ersättningen för öfvertidsarbete:
l:a aflöningsklassen— l:a årets tjänstgöring ......... 1,200
Arfvode
med ålders-
tillägg.
Särskild
ersättning.
Summa.
2:a
3:e
4:e
5:e
6:e
7:e
8:e
— 2:a— 3:e
— 4:e— 6:e
— 7:e— 9:e
—10:e—12:e
—13:e—15:e
—16:e—18:e
—19:e
1,200
1,500
1,800
2,100
2,400
2,700
3,000
400
500
600
700
800
900
1,000
1,200
1,600
2,000
2,400
2,800
3,200
3,600
4,000
Nionde hufvudtiteln.
131
Utöfver nämnda tolf ritare och gravörer med fast anställning sys¬
selsattes för närvarande å den topografiska afdelningen ytterligare tre
civila personer, till hvilka ersättning för arbetet beräknats uppgå till
sammanlagdt omkring 7,400 kronor.
Därjämte hade tidtals funnits anställda gravör- och ritarelever.
Kart verkschefen hade i sitt löneregleringsförslag, vidkommande
de aflöningsförmåner, som borde tillkomma ordinarie civila ritare och
gravörer, yttrat, bland annat, att, då med en lönereglering för kart¬
verkets civila personal syntes sammanhänga en utsträckning af byrå¬
tjänstetiden till 6 timmar dagligen, han ville föreslå, att aflöningen för
ritare och gravörer måtte beräknas därefter. Om de nuvarande arfvodes-
beloppen lades till grund för denna beräkniug, komme aflöningen — som
vid löneregleringen syntes honom böra fördelas i lön och tjänstgörings¬
penningar — att i början utgå med ett belopp af 1,440 kronor, däraf
960 i lön och 480 i tjänstgöringspenningar, samt ökas med sex ålders-
tillägg af 360 kronor hvarje gång, däraf 250 kronor skulle komma att
ingå i lönen och 110 kronor i tjänstgöringspenningarna, så att slut-
aflöningen skulle blifva 3,600 kronor.
Under erinran, hurusom öfvertids- och betingsarbeten hittills måst
användas för medhinnande af renritnings- och reproduktionsarbetena,
hade kartverkschefen förmält sig anse, att det äfven fortfarande vore af
nöden, att sådant arbete utfördes mot den särskilda ersättning, som
kartverkschefen inom anslagets gränser bestämde, i de fall då arbets¬
tiden måste, i likhet med hvad som skedde i privata reproduktions-
anstalter, utsträckas väsentligen öfver sex timmar. '
Äfvenledes hade kartverkschefen föreslagit, att vid topografiska
afdelningen måtte finnas ett »förmansarfvode» å 300 kronor.
I den af J. O. Berg m. fl. civila ritare och gravörer ingifua skrift
hade uttalats, bland annat, att de ansågo det vara oegentligt, att deras
aflöning skulle bestämmas med hänsyn till eventuellt öfvertidsarbete.
Under anförande hurusom sökandenas ekonomiska ställning icke blefve
på något sätt förbättrad, om det af kartverkschefen framlagda för¬
slaget till reglering af den civila personalens aflöning, skulle, i hvad
det rörde ritare och gravörer, komma att fastställas, hade sökandena
hemställt, att ritare eller gravör måtte erhålla i lön 1,700 kronor och i
tjänstgöringspenningar 800 kronor samt berättigas att åtnjuta fyra ålders-
tillägg, hvartdera å 500 kronor, efter fem, tio, femton och tjugu års
tjänst, af hvilka ålderstillägg 350 kronor skulle tilläggas lönen och 150
kronor tjänstgöringspenningarna, allt för en daglig tjänstetid af sex
timmar.
[12.]
132 Nionde hufmdtiteln.
Emot detta yrkande hade kartverkschefen framhållit, att, när
Kungl. Maj:t vid 1908 års Riksdag framlade de principer, som syntes
kunna tillämpas vid ritares och gravörers aflöning, det tydligen angifvits,
dels att denna borde successivt efter treårsintervaller ökas, och dels att
den borde sättas till sådant belopp, att konkurrens från privata tekniska
anstalter ej skulle medföra, att det arbete, som inom kartverket nedlagts
på sagda personers utbildning, komme andra dylika verk och inrätt¬
ningar till godo. Detta betraktelsesätt hade gillats af Riksdagen. Då
kartverkschefen ej heller haft skäl antaga, att Riksdagen framdeles
skulle vilja frångå detsamma, hade äfven i det af honom framlagda för¬
slaget vidhållits denna princip och endast med ledning af nuvarande
arfvodesbelopp föreslagits, att aflöningen skulle ökas i proportion till det
ökade timantalet.
Kommittén har anfört, att, enligt hvad för kommittén med be¬
stämdhet uppgifvits, å ifrågavarande afdelning förefunnes ett stadig¬
varande behof af minst 12 civila ritare och gravörer. Utöfver nämnda
antal skulle därjämte fortfarande, såsom hittills, erfordras dels civil extra
personal dels ock militär personal.
Inom kommittén hade till en början ifrågasatts, huruvida icke ett
mindre antal civila ritare och gravörer skulle föreslås till uppförande
såsom ordinarie och de öfriga blott anställas i extra tjänst. Emellertid
hade kommittén, vid närmare öfvervägande, ansett sig böra biträda
kartverkschefens förslag, att antalet ordinarie civila ritare och gravörer
å topografiska afdelningen måtte bestämmas till 12 eller samma antal,
som afsetts och beräknats, då vid 1908 års Riksdag arfvodena för civila
ritare och gravörer vid kartverket varit föremål för pröfning. Det borde
härvidlag äfven uppmärksammas, att för utförandet af de arbeten, som
ålåge dessa ritare och gravörer, fordrades en speciell utbildning, och
då denna endast skedde vid kartverket, syntes det böra tillses, att där
för ändamålet utbildade personers arbetsskicklighet äfven komme verket
till godo, hvilket knappast med säkerhet kunde påräknas, därest ej eu
fast anställning kunde erbjudas vederbörande.
Hvad aflöningen till ordinarie manliga ritare och gravörer be¬
träffade, innebure kartverkschefens förslag i detta hänseende ett bibe¬
hållande i princip af det nu tillämpade systemet med dels last aflöning
— visserligen fördelad i lön och tjänstgöringspenningar — och dels
särskild ersättning för s. k. öfvertidsarbete. Den fasta aflöningen skulle
enligt förslaget utgå för en arbetstid af sex timmar och särskild ersätt¬
ning enligt kartverkschefens bestämmande åtnjutas för arbetstidens ut¬
sträckning till sju timmar.
Nionde hufvudtiteln.
133
Ett dylikt aflöningssystem med ersättning för öfvertidsarbete syntes
kommittén stå i strid med de principer, som eljest i allmänhet gällde
i fråga om ordinarie befattningshafvares aflöning enligt löneregleringar,
som på senare åren blifvit fastställda. Fördenskull och då enligt kart¬
verkschefens bestämda mening förelåge ett stadigvarande behof af att
för arbetenas behöriga bedrifvande kunna påräkna en till sju timmar
utsträckt arbetstid för ifrågavarande ritare och gravörer och, enligt hvad
kommittén inhämtat, vissa motsvarande befattningshafvare i privat
tjänst hade en arbetstid af åtta timmar, hade kommittén ansett sig böra
utgå från den förutsättningen, att den normala arbetstiden skulle för
ordinarie manliga ritare och gravörer vid rikets allmänna kartverk sättas
till sju timmar per söckendag och att aflöningen å stat skulle bestämmas
därefter.
I förbigående erinrades, att, då kommittén för observatörer, gcodeter
och kartografer komme att föreslå en normal arbetstid af endast sex
timmar hvarje söckendag under den tid, byråarbeten påginge, kommittén
ansåge detta icke innebära någon oegentlighet, jämfördt med hvad
kommittén tänkt sig beträffande arbetstiden för de manliga ritarna och
gravörerna. Under fältarbeten, hvilka påginge omkring fem månader
af året, vore nämligen för geodet- och kartografpersonalen arbetstiden
i allmänhet minst åtta timmar om dagen; och då enligt kartverkschefens
förslag ritare och gravörer endast undantagsvis skulle deltaga i fält¬
arbeten, syntes den af kommittén för manliga ritare och gravörer före¬
slagna arbetstiden af sju timmar per söckendag kunna anses unge¬
färligen motsvara geodet- och kartografpersonalens medelarbetstid för
hela året.
Vid öfvervägande af de aflöningsbolopp, som borde tillerkännas
ordinarie ritare och gravörer, hade kommittén icke kunnat undgå att
finna det af __ J. O. Berg m. fl. framställda yrkandet synnerligen an¬
språksfullt. A andra sidan syntes det icke vara med vanliga aflönings-
grunder i statstjänsten förenligt att, såsom kartverkschefen föreslagit,
utgå från eu i jämförelse med slutaflöningen så låg begynnelseaflöning,
att slutaflöningen skulle väsentligen öfverstiga begynnelseaflöningens
dubbla belopp. Kommittén hade för sin del ansett, att för ordinarie
manliga ritare och gravörer begynnelseaflöningen lämpligen borde kunna
bestämmas till 2,400 kronor, däraf 1,300 kronor i lön, 800 kronor i tjänst-
göringspenningar och 300 kronor i ortstillägg, hvartill skulle kunna komma
fyra ålderstillägg efter respektive 5, 10, 15 och 20 år, hvart och ett ålders-
tillägg å 400 kronor, däraf 300 kronor skulle utgöra lön och 100 kronor
[12.]
134 Nionde hufvudtiteln.
[12. j tjänstgöringspenningar. Slutaflöningen skulle alltså blifva 4,000 kronor och
högsta pensionsunderlaget uppgå till 2,500 kronor. Härvid hade kom¬
mittén emellertid förutsatt, dels att den normala arbetstiden för dessa
ritare och gravörer blefve bestämd till sju timmar per söckendag, dels
ock att anställning såsom ordinarie ritare eller gravör ej skulle kunna
erhållas förr än efter fyllda 22 år. Efter afslutad elevtid syntes aspi-
ranten, i mån af tillgång på arbete, kunna få vid kartverket tjänstgöra
såsom extra ritare eller extra gravör.
Enär utbildningen af ritare och gravörer syntes fortfarande som
hitintills böra försiggå vid kartverket samt behofvet af särskild tillsyn
öfver ritar- och gravörpersonalen kunde antagas göra sig gällande i all
synnerhet under den tid af året, då större delen af kartverkets personal
vore borta på fältarbeten, hade kommittén ansett sig böra tillstyrka,
att ett arfvode af 300 kronor finge afses för instruktion och tillsyn.
Ekonomiska Vid rikets allmänna kartverks ekonomiska afdelning hade till
afdeiningen. arbetscHef förut alltid förordnats en generalstabsofficer mot arfvode, af
1,000 kronor. Då detta stött på svårighet genom passagesystemets in¬
förande vid generalstaben, hade vid år 1909 skedt ombyte af arbetschef
en kartograf därtill förordnats emot arfvode af 5,000 kronor, som af
Riksdagen beviljats för det fäll, att till sysslan förordnades person, som
ej vore i aktiv krigstjänst.
Kartverkschefen hade i sitt löneregleringsförslag anfört, att han
ansåge det ligga i sakens natur, att sagda arbetschef — hvilken under
kartverkschefen hade ledningen af de ekonomiska och stomkartearbetena
med eu personal, som i regeln för det dåvarande uppginge till 28 å 30
personer — borde komma i åtnjutande af en aflöning, som vore större
än den högsta, till hvilken hans underordnade kunde komma.
Kartverkschefen hade därför föreslagit, att arbetschefens aflöning
måtte sättas till 7,500 kronor, däraf 5,000 kronor i lön och 2,500 kronor
i tjänstgöringspenningar, samt att han efter fem års tjänstgöring i sagda
egenskap måtte erhålla ett ålderstillägg af 500 kronor, fördeladt i lön
och tjänstgöringspenningar. Enligt instruktionen funnes inga kompetens¬
fordringar uppställda för arbetschefen utom den, att till befattningen
skulle förordnas någon af kartverkets personal. I Riksdagens skrivelse
år 1908 angående höjdt arfvode till arbetschefen, återfunnes emellertid
ej dylikt villkor och kartverkschefen ansåge detsamma böra vid om¬
arbetning af instruktionen utgå, så att tillfälle lämnades öppet att till
arbetschef utse jämväl person utom kartverket, som funnes vara i be¬
sittning af erforderliga egenskaper.
Nionde hufvudtiteln.
135
Kommittén, som i sistnämnda hänseende ej funnit sig höra göra
någon erinran, har däremot ansett den af kartverkschefen föreslagna aflö-
ningen väl hög samt erinrar, hurusom vid 1909 års Riksdag aflöningen
för intendenterna (professorerna) vid naturhistoriska riksmuseet bestämts
till 7,500 kronor jämte ett ålderstillägg å 600 kronor samt för professorn
vid generalstaben till 7,100 kronor jämte ett ålderstillägg å 600 kronor,
hvartill emellertid för den senare komme inkvarteringsersättning med
1.000 kronor. Då emellertid för befattningen som arbetschef vid den
ifrågavarande afdelningen af rikets allmänna kartverk icke syntes behöfva
fordras så hög vetenskaplig utbildning som för de nämnda professors-
beställningarna, hade kommittén för bemälde arbetschef tänkt sig en
aflöning af 6,400 kronor, däraf lön 4,400 kronor och tjänstgöringspenningar
2.000 kronor, hvartill skulle kunna komma ett ålderstillägg till lönen å 600
kronor efter fem år. Denna aflöningstyp hade vid 1911 års Riksdag af
Kungl. Maj:t föreslagits och af Riksdagen godkänts för professorer vid
farmaceutiska institutet, professorer vid Chalmers’ tekniska läroanstalt
och professorn i arkitektur vid konsthögskolan.
Å staten för rikets allmänna kartverk funnes vidare upptagna
arfvoden till 18 kartografer.
Kartverkschefen hade i sitt merberörda löneregleringsförslag be¬
träffande kartograferna uttalat, att, då de i fråga om arfvodets storlek
för närvarande vore jämnställda med geodeterna och då deras kompetens
och arbetssätt äfven vore med dessas och topografernas närmast jäm¬
förliga, han ansåge, att samma skäl, som föranledt ifrågasättandet
af en lönereglering för geodeterna efter förut angifna grunder, äfven
borde göra sig gällande beträffande kartograferna. På grund däraf
hade han föreslagit, att kartografs aflöning måtte bestämmas i likhet
med hvad af honom föreslagits för geodet. Förmansarfvode borde
bibehållas.
För befordran till kartograf hade det synts kartverkschefen böra
såsom kompetensvillkor fastställas, hvad som nu allenast vore praxis,
nämligen aflagd landtmätericxamen samt proftjänstgöring såsom karto-
grafaspirant under den tid, chefen för rikets allmänna kartverk be¬
stämde.
Löneregleringskommittén har uttalat, att densamma, under förut¬
sättning af bifall till hvad kommittén föresloge i fråga om skyldighet
för ordinarie befattningshafvare att underkasta sig förflyttning till annan
befattning, ansåge någon olägenhet icke behöfva uppstå, därest samt¬
liga 18 kartograf beställningar blefve uppförda såsom ordinarie. Redan
[12.]
136
Nionde hufvudtiteln.
[12.] med hittillsvarande organisation af de ekonomiska och stomkartearbetena
hade erfordrats ett antal af 18 kartografer, förutom aspiranter; och
skulle planen för de ekonomiska kartarbetena komma att omläggas i
enlighet med de försöksarbeten, som verkställdes inom Malmöhus län,
syntes nämnda antal kartografer vara det lägsta möjliga, för så vidt ej
arbetena skulle varda oskäligt fördröjda.
Mot kartverkschefens förslag i fråga om kompetensvillkor och af¬
löning å stat för kartograf hade kommittén icke haft något att erinra
i annat hänseende än beträffande förmansarfvodet, hvartill kommittén i
det följande skulle återkomma.
Hvad därefter de vid kartverkets ekonomiska afdelning anställda
kvinnliga ritarna anginge, hade kartverkschefen anfört, att dittills några
bestämda regler ej varit gällande i afseende å deras aflöningsförmåner,
utan hade dessa inom ett visst i staten upptaget totalbelopp bestämts
af chefen med hänsyn till arbetsprestation men äfven med någon hän¬
syn till ålder i tjänsten. Några större fordringar på ritskicklighet redan
vid inträdet i tjänsten hade ej heller ställts på dessa kvinnliga ritare
förr än under de senare åren, då ganska stor ritskicklighet erfordrats
vid antagandet.
Det hade af kartverkschefen åberopats, hurusom lönereglerings-
kommittén i sitt förslag af den 31 oktober 1907 angående fastare an¬
ställning för vissa biträden hos statens ämbetsverk och myndigheter
föreslagit storleken af arfvodet för dylika biträden (i Stockholm) till
lägst 1,200 och högst 1,800 kronor. Kartverkschefen hade hållit före,
att kommitténs berörda förslag ej borde kunna vinna tillämpning i fråga
om kartverkets kvinnliga ritare, hvilka svårligen kunde jämnställas med
vanliga renskrifverskor hos en del verk och myndigheter. Det kart-
ritningsarbete, som ifrågakomme för kartverkets kvinnliga ritare, vore
nämligen af betydligt mera kräfvande art än ett mera mekaniskt skrif-
eller räknearbete. Särskildt blefve detta fallet, om till de nuvarande
arbetena kom me att läggas det ritarbete för fotolitografi, som syntes
blifva nödvändigt, i den händelse staten skulle komma att öfvertaga
utgifningen af de ekonomiska kartorna. För de kvinnliga ritarna hade
han därför föreslagit för 6 timmars arbetstid hvarje söckendag en
begynnelseaflöning af 1,440 kronor jämte tre ålderstillägg å 300 kronor
hvarje efter respektive 6, 12 och 18 års tjänstetid, så att slutafiöningen
blefve 2,520 kronor. Därtill borde komma betalning för längre tids
öfverarbete eller betingsarbete.
Af hvad kartverkschefen yttrat i denna fråga syntes, enligt hvad
Nionde hufvudtiteln. 137
kommittén framhållit, framgå, att han tänkt sig, att nämnda befattnings-
hafvare endast skulle erhålla sådan fastare anställning, som kommittén
föreslagit i sitt den 31 oktober 1907 afgifna betänkande, delen VII.
Emellertid hade 1910 års Riksdag, på framställningar af Kungl. Maj:t,
medgifvit, att på ordinarie stat finge uppföras hos fångvårdsstyrelsen 1
skrifbiträde och hos generaltullstyrelsen 2 kvinnliga skrifbiträden. Se¬
dermera både vid 1911 års Riksdag, likaledes på framställningar af Kungl.
Maj:t, bifallits uppförande å ordinarie stat af 12 skrifbiträden hos nedre
justitierevisionen, 1 kvinnligt skrifbiträde hos direktionen öfver folkskol¬
lärarnas pensionsinrättning in. fl. pensions- och understödsanstalter äfven¬
som 5 kvinnliga biträdesbefattningar hos väg- och vattenbyggnadssty¬
relsen. I det yttrande i detta ämne, som chefen för justitiedepartementet
den 14 januari 1910 afgifvit till statsrådsprotokollet vid behandling in¬
för Kungl. Maj:t af frågan om skrifbiträdet hos fångvårdsstyrelsen, hade
bemälde departementschef förklarat sig anse, att, när för eu myndighet
förelåge ett verkligt och stadigvarande behof af biträde samt myndig¬
heten kunde för statstjänsten utnyttja biträdets arbetskraft i hufvudsak¬
ligen samma omfattning som den ordinarie personalens, en dylik biträdes-
befattning borde uppföras å myndighetens ordinarie stat. Deu af chefen
för justitiedepartementet härigenom häfdade allmänna princip syntes
hafva blifvit af både Konung och Riksdag godkänd. Med den uppfatt¬
ning, som sålunda numera gjort sig gällande, syntes också här ifråga¬
varande kvinnliga ritarbeställningar vid rikets allmänna kartverk vara
att hänföra till sådana befattningar, som borde ifrågakomma till upp¬
förande såsom ordinarie tjänster, dock naturligtvis under förutsättning
att ordinarie anställning öfver hufvud taget borde tilldelas befattnings-
hafvare vid kartverkets ekonomiska afdelning.
För närvarande vore vid denna afdelning anställda 8 kvinnliga
ritare och syntes samtliga dessa befattningshafvares arbetskraft kunna
utnyttjas i den omfattning, att befattningarna borde uppföras såsom
ordinarie.
Uti ett den 29 juni 1911 afgifvet betänkande (delen XXIX) hade
kommittén — såsom densamma vidare erinrat — framlagt förslag i
fråga om uppförande å ordinarie stat af vissa kvinnliga biträden hos
ämbetsverk och myndigheter. Enligt berörda förslag skulle aflöningarna
till de biträden, för Indika den normala arbetstiden komme att utgöra
sex timmar hvarje söckendag, uppdelas i två typer, en normal (mot¬
svarande den vid 1910 och 1911 årens Riksdagar för fångvårdsstyrelsen
m. fl. verk antagna) och en afsedd för biträden med mera kvalificerade
Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Sami. 1 Afd. 18
138
Nionde hufvudtiteln.
[12.] uppgifter. Den senare typen hade kommittén ansett böra bestämmas
till 800 kronor i lön, 650 kronor i tjänstgöringspenningar och 150 kro¬
nor i ortstillägg, där sådant utginge med fullt belopp, eller sammanlagdt
1,600 kronor, hvartill skulle kunna komma två ålderstillägg till lönen,
hvardera å 200 kronor, efter fem och tio år. Slutaflöningen blefve då
2,000 kronor och i pension skulle kunna erhållas 1,200 kronor. För
nu ifrågavarande kvinnliga ritare vid rikets allmänna kartverk ansåge
sig kommittén böra föreslå enahanda aflöning, som sålunda ifrågasatts
för biträden med mera kvalificerade arbetsuppgifter.
Hvad kommittén beträffande de manliga ritarna yttrat mot bibe¬
hållandet af särskild ersättning för öfvertidsarbete, borde äga tillämp¬
ning äfven i fråga om de kvinnliga ritarna.
Vaktmästare. Enligt den för år 1911 af Kungl. Maj:t fastställda staten för rikets
allmänna kartverk utginge — enligt hvad kommittén vidare anfört
i arfvoden till vaktmästare dels af anslag å ordinarie stat 1,100 kronor
åt en vaktmästare, dels ock af anslag å extra stat 800 kronor åt ytter¬
ligare en vaktmästare. Därjämte vore för vaktmästarbiträde afsedt ett-
mindre belopp i den å extra stat upptagna posten å 2,600 kronor »till
betjäning, städning, uppvärmning och belysning».
Kartverkschefen hade i sitt löneregleringsförslag hemställt om upp¬
förande å verkets stat af två vaktmästare fattningar såsom ordinarie
tjänster och ansett den ena vaktmästaren böra i aflöningshänseende
jämnställas med förste vaktmästare i centralt ämbetsverk.
Kommittén har i detta hänseende anfört följande.
De tre afdelningarna af rikets allmänna kartverk vore för närva¬
rande inrymda i tre särskilda från hvarandra vidt skilda lokaler; och
enär, äfven om framdeles någon sammandragning i detta hänseende
skulle kunna komma till stånd, i hvarje tall borde beaktas, att i verket
vore sysselsatta ett betydande antal personer, syntes det kommittén
uppenbart, att en person icke kunde lämna erforderligt vaktmästar-
biträde. Riksdagen hade ock för hvart och ett af åren 1911 och 1912
anvisat medel å extra stat att användas till aflönande af en vaktmästare
utöfver den, hvars aflöning utginge af anslag å ordinarie stat.
Mot kartverkschefens förslag i fråga om uppförande å stat af två
ordinarie vaktmästarbefattningar syntes alltså icke vara något att- erinra.
Däremot hade kommittén ansett, att, åtminstone under nuvarande lokal¬
förhållanden, sådana omständigheter icke förelåge, att den ene vaktmäs¬
taren borde erhålla förste vaktmästares ställning, utan borde för bägge
Nionde hufvudtiteln.
139
gälla samma bestämmelser i aflöningshänseende, som vid 1910 och
1911 årens Riksdagar antagits för vaktmästare i vissa centrala äm¬
betsverk.
Kommittén har härefter öfvergått till behandling af frågan om
särskild ersättning till vissa arbetsledare.
Högsta ledningen och öfvervakandet af arbetena inom kartverket
tillkomme gifvetvis kartverkschefen och närmast under honom professorn
vid generalstaben beträflande de geodetiska arbetena samt vederbörande
arbetschef i afseende å de ekonomiska och stomkartearbetena. Under
lältarbetena skedde detta öfvervakande genom inspektioner af nämnda
personer vid de särskilda arbetsplatserna. För fältarbetenas behöriga
gång syntes emellertid den vid inspektionerna utöfvade tillsynen näppe¬
ligen kunna under alla förhållanden anses tillfyllest, för så vidt icke
antalet inspektioner ökades i betydande grad, hvilket emellertid skulle
medföra afsevärda kostnader. Af sådan anledning syntes det få anses
lämpligast, att den erforderliga närmare ledningen och tillsynen af
arbetet inom en arbetsafdelning uppdroges åt någon af de å afdelningen
tjänstgörande.
Hvad de geodetiska fältarbetena beträffade, skulle det tilläfventyrs
kunna ifrågasättas, huruvida ej ett dylikt uppdrag kunde lämnas åt
någon af de föreslagna observatörerna. Då emellertid ovisst vore, om
dessa befattningshafvare i allmänhet komme att vid fältarbeten samarbeta
med geodeterna, syntes det få antagas, att uppdrag af ifrågavarande
beskaffenhet inom geodetiska afdelningen komme att gifvas åt geodeter.
Att, såsom kartverkschefen afsett, uttryckligen bestämma, att tre
arfvoden af ifrågavarande slag, hvart och ett å 500 kronor, skulle utgå,
däraf ett till geodet och två till kartografer, syntes kommittén icke
under några omständigheter lämpligt. Enligt hvad kommittén inhämtat,
bedrefves nämligen fältarbetena af geodeterna ej sällan på flera afdel-
ningar och af kartograferna på minst två, ofta på flera afdelningar.
\'id sådant förhållande och då äfven någon hänsyn borde tagas till
omfattningen af det arbete, som ankomme på vederbörande arbetsledare,
ansåge kommittén, att, i stället för tre bestämda arfvoden, ett belopp
af högst 1,500 kronor om året borde ställas till kartverkschefens för¬
fogande att användas till ersättning åt de geodeter och kartografer,
som förordnades att biträda med ledning och tillsyn under fältarbeten,
dock att dylik ersättning icke till någon befattningshafvare finge, utgå
med högre belopp än 500 kronor för år räknadt.
[12-]
Särskild er¬
sättning till
vissa arbets¬
ledare.
140
Nionde hufvudtiteln.
L12-]
Tjänsternas
tillsättning.
Arbetstid.
Aflönings-
villkor och
semester.
I fråga om ritar- och gravörpersonalen hade kommittén förut före¬
slagit ett formansarfvode å 300 kronor.
Beträffande sättet för de civila befattningarnas tillsättning har
kommittén föreslagit, att samtliga befattningar måtte tillsättas efter an¬
sökning, att befattningarna såsom observator, geodet, arbetschef vid
kartverkets afdelning för ekonomiska och stomkartearbeten samt karto¬
graf måtte tillsättas af Kungl. Maj:t men öfriga befattningar af kart¬
verkschefen, samt att bestämmelse måtte meddelas i syfte att ordinarie
anställning såsom manlig ritare eller gravör icke måtte kunna erhållas
förr än efter fyllda 22 år.
1 fråga om arbetstiden har kommittén erinrat, att densamma vore
vid byråarbeten bestämd till fem timmar hvarje söckendag samt att den
under fältarbeten skulle utgöra för kartografer och civila topografer vid
arbete >å fältet» minst 8 timmar och vid arbete »i kvarter» minst 7
timmar. På grund af beskaffenheten af geodeternas arbeten å fältet vore
icke någon viss daglig arbetstid föreskrifven för dem.
I fråga om fältarbetena har kommittén ej funnit anledning föreslå
någon förändring i afseende å arbetstiden. Beträffande åter arbetet inom
verkets lokaler bär kommittén hemställt, att såsom förutsättning för god¬
kännande af den blifvande nya aflöningsstaten för den civila personalen
vid rikets allmänna kartverk måtte uppställas, att, för så vidt tjänst¬
göringen vore förlagd till verkets lokaler i Stockholm, ordinarie tjänst-
innehafvare skulle, i den mån ej undantag kunde anses böra stadgas
eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet
tillstädes, manliga ritare och gravörer minst 7 timmar och öfriga tjänst-
innehafvare minst 6 timmar hvarje söckendag, dock att arbetstiden för
kvionlig befattningshafvare icke finge i något fall utsträckas med mera
än en timme.
Kommittén har vidare för åtnjutande af de aflöningsförmåner, som
i blifvande aflöningsstat komme att upptagas för ordinarie civila befatt¬
ningshafvare vid kartverket föreslagit villkor och bestämmelser af i till¬
lämpliga delar samma innehåll, som vid senare löneregleringar plägat
fastställas. I fråga om rätt till ålderstillägg för geodet, som befordras
till observator, har kommittén föreslagit bestämmelser, motsvarande dem,
hvilka gälla, när adjunkt befordras till lektor.
I fråga om semester har föreslagits, att sådan må åtnjutas årligen
af arbetschefen och observatörerna under en och en half månad, af geo-
Nionde hufvudtiteln. 141
deterna, kartograferna, de manliga litania och gravörerna äfvensom de
kvinnliga ritarna under en månad samt af vaktmästarna under femton
dagar, dock att, beträffande personal, som deltoge i fältarbeten, borde
iakttagas, att semester i regel ej finge åtnjutas under den tid, då sådana
arbeten pågmge.
fråga om pensionsålder för kartverkets civila personal, därest den
anställdes å ordinarie stat och därigenom erhölle pensionsrätt, bar kom¬
mittén jämväl afgifvit förslag. Då emellertid kommitténs förslag i
denna . del torde höra öfverlämnas till finansdepartementet, saknar jag
anledning närmare ingå på hvad kommittén härutinnan föreslagit.
Kommittén bar härefter ingått på eu utförlig framställning rörande
gällande bestämmelser i fråga om ersättning till kartverkets civila perso¬
nal under resor och fältarbeten. 1 afseende härå tillåter jag mig hän¬
visa till den af mig i början af redogörelsen för ifrågavarande ärende
lämnade utredning i nu förevarande hänseende och vill endast erinra,
att resekostnads- och traktan]entsersättning enligt resereglementet åt-
njutes af arbetschefen vid ekonomiska afdelningen, geodeter (med tillägg
af 1 krona 50 öre om dagen) samt civila ritare och gravörer: att karto-
grafer och civila biografer åtnjuta reseersättning med fixt’ belopp af
300 kronor årligen (för vissa kartografer respektive 400 och 500 kronor)
äfvensom dagtraktamente enligt särskilda regler; samt att dessutom
särskild ersättning utgår till geodet för hvarje kvadratmil och för
hvarje triangelpunkt, som utstakats och mätts, äfvensom till kartografer,
civila topograf^' samt civila ritare och gravörer för hvarje kvadratmil
uppmätt ytvidd eller upprättad stomkarta.
I sitt^ löneregleringsförslag hade kartverkschefen i hufvudsak för¬
ordat bibehållande af det nuvarande ersättningssystemet i nu förevarande
hänseende, men föreslagit åtskilliga ändringar och jämkningar i det¬
samma.
Kommittén har för egen del framhållit, att den särskilda ersätt-
mng, som. under fältarbeten tillkommit civil personal vid kartverket
utgått enligt vidt skilda och från tid till annan växlande grunder!
Krsättning efter uppmätt ytvidd — s. k. kvadratmilspenningar — hade
visserligen tillkommit topografiska fältmätare sedan längre tid tillbaka
men för kartografer införts så sent som är 1902. Ännu senare, eller från
och med år 1904, både geodeterna tillerkänts den särskilda ersättning,
hvilken nu utginge till dem i förhållande till antalet kvadratmil och
triangelpunkter.
[12.]
Pensions¬
ålder.
Ersättning
under resor
och fält¬
arbeten.
[120
142 Nionde hufvudtiteln.
Införandet af denna särskilda godtgörelse till kartografer och geode-
ter hade af kartverkschefen motiverats hufvudsakligen därmed,, att en
förbättring i den ifrågavarande personalens aflöningsförmåner varit af be-
hofvet påkallad. T själfva verket hade emellertid den civila perso¬
nalens kvadratmilspenningar, inberäknadt den till geodeterna utgående
ersättningen för triangelpunkter, under de senare åren uppgått till ganska
obetydliga belopp. Enligt hvad af kommittén inhämtade uppgifter ut¬
visade, hade nämligen beloppet af de ifrågavarande ersättningarna sällan
för någon tjänsteman öfverstigit 200 kronor, men oftast understigit
100 kronor för år. Under nämnda förhållanden och då kommittén nu
föresloge en väsentlig förhöjning i den fasta aflöningen till den peiso¬
nal, som af förevarande fråga berördes, hade kommittén ansett öfver¬
vägande skäl tala för, att de hittillsvarande kvadratmilspenningarna,
inberäknadt nämnda ersättning till geodeterna, måtte indragas.
I fråga därefter om de resekostnads- och traktamentsersättningar,
som utgått under resor och fältarbeten, ville kommittén icke bestrida,
att anordningen med lasta resekostnadsersättningar till kartografei och
civila topografer kunde hafva haft vissa fördelar, då i åtskilliga fall
deras fältarbeten varit förlagda till ganska begränsade områden och då
det följaktligen måhända varit förenadt med vissa svårigheter att angifva,
huruledes resekostnadsersättningen bort eldigt resereglemente! rätteligen
beräknas. Dessa svårigheter syntes emellertid vara undanröjda genom
nu gällande resereglemente af den 13 december 1907. Kommittén ville
därför tillstyrka, att äfven för nu nämnda befattaingshafvare resekostnads¬
ersättningen måtte vid fältarbeten samt vid resor till och från aibets-
orterna utgå enligt nämnda reglemente.
Hvad därefter traktamentsersättningen vidkomme, hade sådan er¬
sättning hittills, för personalens resor till och från förrättningsorterna,
utgått i enlighet med resereglemente!, och kommittén saknade anledning
att härutinnan ifrågasätta någon ändring. Kommittén ville emellertid
förorda, att äfven under fältarbeten dagtraktamentet städse måtte till
den vid dylika arbeten sysselsatta civila personalen utgå i enlighet med
resereglementet, hvilket för kartograf och kartografaspirant samt civil
topograf innebure förhöjning med 1 å 2 kronor per dag.
I fråga slutligen om den särskilda ersättning af 1 krona 50 öre
om dagen, som sedan längre tid tillbaka tillkommit dem, Indika förrättat
geodetiska fältarbeten, syntes denna godtgörelse vara motiverad af dessa
arbetens särskildt ansträngande beskaffenhet och af nödvändigheten för
geodetpersonalen att under fältarbeten ständigt ombyta kvarter. Kommittén
hade därför ansett sig icke böra i detta hänseende föreslå någon ändring.
Nionde hufvudtiteln. 143
. . Utöfver den af kommittén föreslagna ordinarie personalen och de
C1V1 topograferna, hvilka sistnämnda enligt kommitténs förslag skulle
uppforas på öfvergångsstat, erfordrades emellertid extra civil personal för
arbetets behöriga gång samt för rekrytering af den ordinarie personalen,
och har kommittén härom yttrat följande.
A af delningen för ekonomiska och stomkartearbeten vore i kart¬
verkets stat för år 1911 uppförda två arfvoden å 1,200 kronor till
kartografaspiranter. Kartverkschefen hade föreslagit, att arfvode till
sådan aspirant måtte höjas till 2,000 kronor. Äfven å geodetiska af-
d.® ningen hade kartverkschefen ansett behof föreligga att hafva tillgång
till en geodetaspirant och både för denne föreslagit ett arfvode af 2 000
kronor. Mot förslaget att jämte två kartografaspiranter äfven anställa
en geodetaspirant hade kommittén icke funnit något att erinra. Däremot
hade det synts kommittén, att arfvode till aspirant icke borde bestämmas
till fixt belopp, utan till en början utgå med ett relativt lägre belopp
och sedan efterhand kunna höjas, dock icke utöfver ett visst belopp
hvilken synts kommittén lämpligen kunna sättas till 2,000 kronor. ’
För beredande af extra civila arbetskrafter vid utförandet af rit-
ocJi gravyrarbeten å den topografiska afdelningen hade kommittén be-
räknat ett belopp af 9,000 kronor.
Till erforderligt räknebiträde å den geodetiska afdelningen vore i
beräkningen afsedt ett belopp af 1,000 kronor.
Då rikets allmänna kartverk för närvarande vore inrymdt i tre
olika lokaler och enligt kommitténs förslag endast två ordinarie vakt¬
mästare skulle finnas anställda vid verket, syntes medel till extra vakt-
mästar bi träde fortfarande tills vidare böra finnas till verkets disposition
och hade kommittén för detta ändamål beräknat ett belopp af 900 kronor!
Tti det anslag å staten för rikets allmänna kartverk, hvarifrån
ersättning till extra civil personal skulle bestridas, borde äfven ingå
ett belopp till arfvode åt adjutant vid kartverkschefens expedition till
hvilken befattning bemälde chef enligt instruktionen ägde förordna någon
:if kartverkds personal. Berörda arfvode utginge för närvarande med
1,000 kronor och hade enahanda belopp äfven af kommittén beräknats.
Härvid både kommittén emellertid uttryckligen förutsatt, att till denna
befattning icke under, några omständigheter skulle komma att förordnas
ordinarie civil befattningshafvare vid verket eller civil topograf å öfver¬
gångsstat.
dill gratifikationer åt ritar- och gravörelever hade kommittén be¬
räknat ett belopp af 400 kronor.
[12.]
Anslag till
arfvoden åt
extra perso¬
nal, gratifika¬
tioner och
vikariats -
ersättningar.
144 Nionde hufvudtiteln.
M2.] Till vikariatsersättningar under semesterledighet äfvensom till
erforderliga fyllnadsbelopp för ersättande af vikarier för vissa lägre af-
lönade befattningshafvare under sjukdomsförfall hade kommittén i sin
beräkning af nu ifrågavarande anslag upptagit ett belopp af 4,700 kronor.
Vid beräknandet af nämnda ersättningar hade kommittén utgått från
att, därest vikarie förordnades för kvinnlig ritare, sådan vikarie borde
erhålla ett skäligt ansedt belopp af 100 kronor per månad samt att till
vikarie för vaktmästare, om sådan vikarie ansåges erforderlig, borde
utgå en ersättning af högst 3 kronor om dagen.
Med afseende å hvad sålunda anförts har kommittén, med fram¬
hållande att i fråga om aflöningen till vederbörande extra personal
vid kartverket, grunderna för denna aflöning borde bestämmas af Kungl.
Maj:t på förslag af kartverkschefen, hemställt, att i blifvande aflönings-
stat för den civila personalen vid rikets allmänna kartverk måtte till
arfvoden åt extra personal, gratifikationer åt ritar- och gravörelever samt
vikariatsersättningar uppföras ett anslag af 23,000 kronor.
öfverg&ngs. Kommittén har vidare erinrat, hurusom vid 1905 års Riksdag, pa
förhållanden, framställning af Kungl. Maj:t, medgifvits, att vid kartverket finge an¬
ställas civila topografer, Indika beträffande aflöningsförmåner skulle vara
likställda med kartografer, samt att Riksdagen å extra stat anvisat för
ändamålet erforderliga medel. 1 fråga om behofvet att anställa civila
topografer framgmge af vederbörande statsrådsprotokoll, att dåvarande
chefen för landtförsvarsdepartementet hyst betänkligheter mot att, såsom
kartverkskommissionen föreslagit, garanti lämnades för att den erfordei-
liga topografpersonalen hölles fulltalig genom från armén Kommenderade
officerare och underofficerare. Vid sådant förhållande och för Jitt möj¬
ligheten att använda civila topografer måtte undersökas, hade dåvarande
chefen för jordbruksdepartementet tänkt sig, att tills vidare den brist i
antalet topografer, som i följd af organisationens ofullkomlighet uppstått,
borde kunna fyllas genom tillfällig anställning af civila topografer.
Enligt det statsrådsprotokoll öfver jordbruksärenden, som vant
bifogadt statsverkspropositionen vid 1907 ars Riksdag, hade emellertid
chefen för jordbruksdepartementet meddelat, att dåvarande cliefen föi
landtförsvarsdepartementet förklarat sig,. under förutsättning att erfor-
derbg personal icke kunde erhallas pa frivillighetens väg, icke hafva något
att invända mot att garanti lämnades för att den erforderliga topograf¬
personalen hölles fulltalig med militär personal. Vid sådant förhållande
och då stora svårigheter mött att medelst civil personal rekrytera
den topografiska afdelningen, hade chefen för jordbruksdepartementet
Nionde hufvudtiteln. 145
ansett sig äfven böra förorda samma förslag. Då emellertid på grund
af beslutet att anställa civila topografer 4 personer redan vunnit an¬
ställning, hade sistbemälde departementschef ansett, att dessa borde
bibehållas vid verket.
Uti de anslag å extra stat, som för hvart och ett af åren 1908—
1912 af Riksdagen anvisats för anställande af ökad civil personal vid
rikets allmänna kartverk, namngranskning m. m., hade ingått de för
aflöning af civila topografer erforderliga belopp.
Kartverkschefen hade i sitt löneregleringsförslag anfört, att då de
förut förhandenvarande svårigheterna att anskaffa militära topografer
numera. vore afhulpna, flera civila topografer ej borde anställas. Då
emellertid till de befintliga fyra civila topografierna utginge aflöning enligt
samma grunder som till kartograferna, hade han ansett sig böra föreslå,
att så matte blifva fallet äfven efter den föreslagna löneregleringen.
Kommittén har i detta afseende yttrat, att då det billigtvis icke
syntes böra ifrågakomma att, i och med det att nya aflöningsbestäm-
melser för den civila personalen vid kartverket trädde i tillämpning,
skilja nuvarande civila topografer från sina befattningar, kommittén
ansåge, att dessa befattningshafvare borde upptagas å öfvergångsstat.
Beträffande den aflöning, som därvid kunde finnas böra tillerkännas
civil topograf, tilläte sig kommittén framhålla, att, om ock ifrågavarande
topograf beställningar icke efter nuvarande innehafvares afgång vore
afsedda att återbesättas med civila personer, de med befattningarna för¬
enade göromål i allt fall komme att fortfarande utföras, ehuru af militär
personal. Vid sådant förhållande och då civila topografer hittills i af-
löningshänseende varit af Riksdagen likställda med kartografer samt
dessa senares aflöning å stat, enligt kommitténs förslag, skulle afsevärdt
förbättras, syntes billigheten fordra, att åt de nuvarande civila topo-
graferna bereddes ungefär motsvarande aflöningsförbättring som åt karto¬
graferna. . Härvid utginge dock kommittén från den förutsättningen,
att för civil topograf skulle i tillämpliga delar gälla samma bestäm¬
melser angående tjänstgöringstid, villkor för aflöningens åtnjutande och
grunder för ersättning under resor och fältarbeten, som kunde blifva
stadgade för kartograf.
Beträffande de civila topografernas aflöningsförmåner å öfvergångs¬
stat . ansåge sig kommittén böra framhålla att, då enligt kommitténs
mening dessa topografer fortfarande såsom hittills borde åtnjuta sin
aflöning i form af arfvode, do fördenskull icke skxille komma att under¬
kastas bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt
till pension och sålunda icke heller hafva att erlägga några afgifter
Bihang till Riksd. prof. 1912■ 1 Sami. 1 Afd. 19
146
Nionde hufvudtiteln.
[12.] såsom bidrag till egen pensionering. Då emellertid det kunde för¬
väntas, att Riksdagen i en framtid icke komme att undandraga sig att,
om civil topograf uppnådde den lefnads- och tjänstålder, vid hvilken
kartograf skulle blifva berättigad att åtnjuta pension, äfven tilldela civil
topograf skäligt pensionsbelopp, syntes aflöningen å öfvergångsstat till
sådan befattningshafvare böra utgå endast med det belopp, som mot¬
svarade hvad kartograf efter afdrag af ofvanberörda pensionsafgifter —
afrundade till närmast högre fem- eller tiotal kronor — skulle komma
att åtnjuta.
För beredande af ålderstillägg åt de civila topograferna syntes
kommittén lämpligt, att å öfvergångsstaten uppfördes ett förslagsvis
beräknadt belopp.
Stater och
■ kostnads¬
beräkning.
I anslutning till hvad kommittén i sitt betänkande anfört, har
kommittén utarbetat förslag till aflönings- och öfvergångsstater för den
civila personalen vid rikets allmänna kartverk. Förstnämnda stat slutar
på ett belopp af 179,800 kronor, hvaraf 155,200 kronor bestämdt anslag
och 24,600 kronor förslagsanslag till ålderstillägg. Öfvergångsstaten
uppgår till 12,700 kronor, hvaraf 11,720 kronor bestämdt anslag och
980 kronor förslagsanslag till ålderstillägg. Staternas sammanlagda
summor uppgå alltså till 192,500 kronor. Mot dessa stater svara när¬
mast de å 1912 års ordinarie stat uppförda anslagen till aflöningar och
ålderstillägg.
Hvad angår det likaledes å 1912 års ordinarie stat upptagna reser¬
vationsanslaget till kartarbeten m. m., har kommittén yttrat, att den¬
samma med afseende å begränsningen af det kommittén i förevarande
ärende lämnade uppdraget, ansett det icke tillhöra kommittén att söka full¬
ständigt utreda, med hvilket belopp detta anslag — från hvilket äfven
utginge ersättningar till kartverkets militära personal m. in. — borde
uppföras i ett kommande års stat. Kommittén inskränkte sig därför till
att angifva, hvilken inverkan den af kommittén föreslagna löneregle¬
ringen för kartverkets civila personal kunde komma att utöfva på reser¬
vationsanslagets belopp.
Efter löneregleringens genomförande skulle följande utgiftsposter,
af hvilka en del dock kunnat allenast approximativt angifvas, icke vi¬
dare behöfva utgå från reservationsanslaget:
arfvode till extra arbetskraft vid den geodetiska afdelningen kr. 1,000: —
förmansarfvode till 1 geodet..................................................... ® ^00:
förmansarfvoden till 2 kartografer .......................................... £ 1,000:
transport kr. 2,500: —
Nionde hufvudtiteln.
147
transport kr.
arfvoden till kvinnliga ritare......................................... »
kvadratmilspenningar och ersättning för utstakade och
mätta triangelpunkter .....................
ersättning för öfvertidsarbete.........................
ersättning till extra ritar- och gravörbiträden
2,500: —
9,450: —
....................... )•
|
2,300: —
|
...................... »
|
8,100: —
|
.................. »
|
5,400: —
|
tillhopa kr.
|
27,750: —
|
Däremot skulle kommitténs förslag i fråga om anställande af en
geodetaspirant och om höjande af dagtraktamentet under fältarbeten till
kartografer och civila topografi komma att föranleda ökning af de från
reservationsanslaget nu bestridda utgifterna för fältarbeten. Denna
ökning både approximativt beräknats till 9,600 kronor. På det hela
skulle således, i anledning af hvad kommittén föreslagit, reservations¬
anslaget böra minskas med 18,150 kronor.
Det syntes dock härvid höra anmärkas, att äfven de af kommittén
föreslagna ändringarna i fråga om beräkning af de under fältarbeten
utgående resekostnadsersättningarna tilläfventyrs kunde komma att för¬
anleda någon kostnadsökning. Då emellertid för närvarande, innan erfa¬
renhet härom förelåge, någon ens närmelsevis tillförlitlig beräkning i
detta hänseende näppeligen kunde af kommittén verkställas, hade
kommittén ansett sig kunna i förevarande sammanhang lämna detta
spörsmål å sido.
Beträffande därefter anslagen på extra stat syntes, vid bifall till
kommitténs förslag, anslaget till anställande af ökad civil personal vid
rikets allmänna kartverk, namngranskning in. m., i 1912 års stat upp-
fördt med 22,100 kronor, böra nedsättas med 10,200 kronor. Denna
nedsättning motsvarade nu utgående arfvodesbelopp till 4 civila topo-
grafer, som af kommittén uppförts på öfvergångsstat, till 1 vaktmästare,
som af kommittén upptagits på aflöningsstat, samt till extra vaktmästarbi-
träde; behofvet. i sistnämnda hänseende hade tillgodosetts vid beräk¬
nande af det å aflöningsstat uppförda anslaget till arfvoden åt extra
personal, gratifikationer till vissa elever och vikariatsersättningar. Af det
återstående beloppet, 11,900 kronor, å ifrågavarande anslag syntes 8,900
kronor, motsvarande beräknad kostnad för topografiska fältarbeten samt
för städning, uppvärmning och belysning, lämpligen kunna öfverflyttas
till det å den ordinarie staten uppförda reservationsanslaget, hvaremot
anslag till namngranskning, nu beräknadt till 3,000 kronor, fortfarande
syntes böra äskas å extra stat.
Efter genomförande af kommitténs löneregleringsförslag skulle ej
148
Nionde hufvudtiteln.
[12.] vidare erfordras det anslag, som nu på extra stat anvisats till förhöjning
af arfvodena åt de vid det ekonomiska kartverket anställda kvinnliga
ritare och ritbiträden.
Anslaget till anställande af ökad personal m. m. vid den geode-
tiska af delningen, i 1912 års stat uppfördt med 25,950 kronor, syntes
kunna minskas med 10,650 kronor, motsvarande arfvoden till 4 geodeter
och ersättning till extra arbetskrafter, hvarjämte återstoden, 15,300 kro¬
nor, utgörande kostnad för fältarbeten, lämpligen syntes kunna öfver-
föras till det ordinarie reservationsanslaget.
Till anskaffande af instrument och inventarier skulle antagligen
fortfarande, såsom hittills, anslag komma att vid förefallande behof äskas
på extra stat.
I anslutning till hvad kommittén sålunda anfört skulle reservations¬
anslaget till rikets allmänna kartverk — oafsedt de ändringar beträf¬
fande detta anslag, som kunde kräfvas ur andra synpunkter än dem,
till bvilka det ålegat kommittén att taga hänsyn — böra i 1913 års
stat uppföras med ett belopp af 137,550 kronor, hvarjämte a extra stat
borde för namngranskning uppföras ett anslag af 3,000 kronor. Slut¬
summan af anslagen till kartverket skulle alltså blifva 333,050 kronor.
Det vid jämförelse med totalsumman af kartverkets anslag å 1912
års stat — uppgående, såsom förut erinrats, med bortseende från det
tillfälliga anslaget för anskaffning af inventarier och instrument, till
269,850 kronor — framkommande skillnadsbeloppet, 63,200 kronor,
skulle approximativt angifva den ökning i anslagen till rikets allmänna
kartverk, som — frånsedt de ändringar i dessa anslag, som kunde på¬
kallas ur andra synpunkter — skulle föranledas af bifall till kommitténs
förslag angående lönereglering för den civila personalen.
Reserva- Reservationer mot kommitténs ifrågavarande förslag hafva afgit-
tioner. yitg delg af öfverstlöjtnanten A. H. Byström beträffande ersättning för
öfvertidsarbete och pensionsålder äfvensom i fråga om de s. k. kvadrat-
milspenningarna samt därmed jämförliga ersättningar, dels af godsägaren
O. Björklund och häradshöfdingen T. af Callerholm, hvilka instämt med
öfverstlöjtnanten Byström, i hvad han hemställt i de två förstnämnda
hänseendena.
Härvid har af öfverstlöjtnanten Byström anförts, bland annat, att
det 8}uites vara i hög grad önskvärdt, att man vid reglerandet af aflö-
ningsförliållandena vid ett verk, så långt det sig göra läte, sökte åt detta
verk bevara sådana af verkets natur och arbetssätt betingade säregna
aflöningsformer, som under tidernas lopp uppstått och visat sig hafva
Nionde hufvudtiteln. 149
ett välgörande inflytande på arbetena. Verkets natur borde således be¬
stämma, huruvida vissa för regleringar af statens verk använda gemen¬
samma former skulle tillämpas på detsamma.
Toges i detta hänseende icke nödig hänsyn till det säregna hos
ett verks natur, skulle lätteligen kunna inträffa, att man visserligen å
ena sidan lyckades gifva en ur allmän regleringssynpunkt tilltalande
form för aflöningsförhållandena m. m., men å andra sidan insnörde ett
verk, som fordrade något friare former, i så trånga dylika, att man
riskerade att förtaga detsamma en del af dess lifskraft, genom att den
lmtiativlust och det lefvande intresse, utan hvilket intet godt arbete
kunde uträttas, tillbakahölles eller dämpades.
Detta gällde särskilt i afseende å rikets allmänna kartverk, hvil-
kets arbeten vore af öfvervägande praktiskt produktiv natur.
Endast den, som vant i tillfälle att på ett ingående sätt deltaga
i de praktiska arbetena vid detta kartverk och djupare inträngt i de
omständigheter, under livilka de utfördes å byrån och framför allt å
faltet, syntes, enligt reservantens åsikt, fullt kunna bedöma innebörden
för kartverket af rättigheten för kartverkschefen att under vissa för-
hållanden använda personalen till öfvertidsarbete emot ersättning samt
af flitpenningar åt personalen under fältarbetena.
I den Ir|ån kommitténs uttalande mot ersättning för öfvertidsarbete
gällde den princip, som kartverkschefen önskade tillämpa med så att
såga ett fast ordnadt öfvertidsarbete för manliga ritare och gravörer,
vore reservanten af samma mening som kommitténs flertal; men i den
män åter det afsåge användandet vid vissa tillfällen och på grund af
särskilda omständigheter af öfvertidsarbete emot ersättning icke endast
för manliga litare och gravörer utan äfven för annan civil personal vid
kartverket, kunde han icke instämma däri, utan ansåge att fortfarande
borde åt kartverkschefen bevaras den rättigheten att, när det för be¬
främjandet af kartverkets hufvuduppgift, kartors utgifvande, kunde be-
finnas nödigt att, under längre tidsperioder, sysselsätta någon eller några
af kartverkets civila personal med arbete på tid utöfver den fastställda
dagliga minimiarbetstiden, kunna åt denna personal utbetala skälig er¬
sättning härför. Han föresloge därför, att ett belopp af 3,000 kronor,
tulagdt reservationsanslaget, måtte afses att af kartverk schefen användas
till dylik ersättning.
Beträffande kvadratmilspenningar och liknande ersättningar har
nämnde reservant förklarat sig anse det vara i kartverkets välförstådda
intresse, att sådana fortfarande medgåfves,. ehuru efter ändrade regler.
[12.
Chefens för
rikets all¬
männa kart¬
verk utlå¬
tande I4/l2
1911.
150 Nionde hulvudtiteln.
Han har framlagt förslag till tariff för utbetalande af »flitpenningar»
samt hemställt, att ett anslag af 5,000 kronor måtte för detta ändamål
tilläggas reservationsanslaget.
I sitt öfver löncregleringskommitténs nu ifrågavarande förslag af¬
gift utlåtande af den 14 december 1911 har chefen för rikets allmänna
kartverk i hufvudsak tillstyrkt samma förslag. Endast i vissa punkter
har han framställt från kommittén afvikande yrkanden.
En sådan punkt afser frågan om öfvertidsarbetet och den därmed
i nära samband stående frågan om ritares och gravörers aflöningsför-
hållanden. I detta afseende har kartverkschefen anfört, att han visser¬
ligen ville låta sina betänkligheter mot att införa olika byråarbetstid
för olika kategorier af kartverkets personal mot i staten bestämd aflö¬
ning falla, men att han i fråga om rättigheten för kartverkschefen att
lämna ersättning för öfvertidsarbeten af mera omfattande slag vare
sig dylikt arbete förrättades af ritare och gravörer eller af annan vid
ritarbetena använd personal — vore af den åsikten, att enda gränsen
härför borde vara kartverkets behof af sådant arbete, vederbörandes
villighet att mot skälig ersättning och utan öfveransträngning förrätta
detsamma samt möjligheten att inom reservationsanslagets belopp och
utan andra arbetens' åsidosättande bestrida erforderliga kostnader. lian
ansåge alltså, att kartverkschefen, hvars skyldighet det vore att bedöma
dessa frågors inbördes sammanhang samt att åstadkomma största möj¬
liga kvalitativt goda arbetsresultat, också borde äga rätt att i nu nämnda
afseenden, utan annan inskränkning än den nyss angifna, röra sig inom
reservationsanslagets belopp.
Beträffande kommitténs förslag, att ritare och gravör ej skulle
kunna fäst anställas förr än vid 22 års ålder, ansåge han sig kunna
biträda detsamma endast under förutsättning att, såsom kommitténs för¬
slag jämväl innebure, medel skulle beredas kartverket att under den tid,
som förflöte mellan elevanställningens afslutande och den ordinarie an¬
ställningen, få såsom extra ritare eller gravörer anställa det antal fullt
utbildade elever, som kunde erfordras för fyllande af afgången bland
de ordinarie. Tillika ville han hemställa, att den föreslagna lönestatens
tillämpande på ritare och gravörer med 22:a året såsom begynnelseår
ej måtte gifvas retroaktiv verkan, enär ett sådant beräkningssätt, till—
lämpadt på den nuvarande personalen, skulle medföra konsekvenser,
dem han i betraktande af deras olika skicklighet och användbarhet i
sitt yrke ej skulle anse vara med rätt och billighet öfverensstämmande.
Nionde hufvudtitein. 151
_ Äfvenledes syntes det kartverkscliefen billigt, att den gravör, C. F. [12.\
boderberg, som för närvarande utom sitt arfvode — 3,000 kronor —
erholle 1,500 kronor i »särskild ersättning» och för tillsyn öfver öfriga
ritare och gravörer, men enligt kommitténs förslag skulle få hela aflö-
mmskad tiU 4>300 kronor (lön 4,000 jämte arfvode för tillsyn
300) finge såsom personligt lönetillägg intill slutet af sin tjänstetid
uppbara skillnaden eller 200 kronor. Såsom särskilt, skäl för denna
ramställning ville kartverkschefen meddela, att gravören i fråga, som
med redbarhet och skicklighet tjänat kartverket sedan år 1877, i decem¬
ber manad 1911 uppnådde 59 års ålder.
I fråga om kvadrat milspenningarna och med dem likställd ersätt¬
ning under fältarbeten har kartverkschefen framhållit, att afsikten med
sådan ersättning vore att utgöra eu sporre för fältmätningspersonalen att
prestera en arbetskvantitet, som vore större än den, hvilken kunde anses
motsvara den ordinarie aflöningen. Det hade visat sig af en i vissa fall
lång erfarenhet, att denna uppmuntran till flit verkat därhän, att perso-
nalen i många fall nästan i regeln — arbetat två timmar och mycket
otta ännu längre tid utöfver den reglementerade, hvarigenom kartverket
erhållit större valuta än som motsvarats af den såsom uppmuntran läm¬
nade ersättningen, hvilken varit af relativt obetydlig storlek. Kartverks-
J™.™ TdäCför hemställa, att denna aflöningsform måtte fortfarande
lbehallas. I fråga om sättet för dessa ersättningars beräkning bär
kartverkschefen vidhållit den mening, han uttalat i sitt ursprungliga
lonereglermgsförslag, allenast med en mindre jämkning.
Mot kommitténs förslag, att rese- och traktamentsersättning vid
lesor och fältarbeten skulle i hvarje fall utgå enligt resereglemente^
ville kartverkschefen ej göra någon erinran, men ansåge en anslags¬
ökning- af 4,000 kronor på grund däraf erforderlig.
• j ^ed anledmng af förslaget att i samband med nämnda förändring
indraga den nu utgående särskilda ersättningen af 1 krona per da°- till
civil personal, som utförde höjdmätning, revidering och stomkartemät-
nmg, har kartverkschefen framhållit, att sådan särskild ersättning vore
lika val motiverad som den ersättning af 1 krona 50 öre per dag som
kommittén - med fullt skäl - föreslagit skola bibehållas vid geo-
ab t tarketen' Tata kvarterombyten förekomme vid bägge slagens
Kommissionen för de allmänna kartarbetena, hvilken, såsom förut Kommi.-
nainnts, den 15 december 1911 afgifvit, utlåtande öfver löuereglerings- s‘onen* f»y
kommitténs ifrågavarande förslag, har därvid förklarat sig biträda korn- tS
utlåtande
16/u 1911
152 Nionde hufvudtiteln.
[12.1 mitténs förslag, att hela kartverkspersonalen, med undantag af de civila
topograferna, måtte uppföras å ordinarie stat, och såsom skäl härtill
anfört följande. Beträffande observatörer, geodeter samt manliga ritare
och gravörer, syntes det, såsom ock kommittén framhållit, vara ställdt
utom allt tvifvel och tillika af erfarenheten från utländska kartverk be-
kräftadt, att dessa befattningar vore till det föreslagna antalet äfven
för framtiden behöfliga, så länge kartor öfver landet ansåges af noden.
Beträffande åter ekonomiska kartverkets personal hade kommissionen ej
kunnat finna meningarna delade därom, att ekonomiska kartor vore åt
behofvet påkallade, utan hade tvärt om de på senare tid i frågan fram¬
komna uttalandena gått därpå ut, att man borde påskynda desammas
utgifning samt verkställa denna i större skala än hitintills. Da i hvilket
fall som helst tal väl kunde blifva om utökning af personalen vid ekono¬
miska kartverket, men ingalunda om reduktion vid eller upphörande
af detsamma, och då löneregleringskommittén därjämte hemställt såsom
villkor för regleringens genomförande, att all personal skulle vara under¬
kastad de eventuella förändringar i tjänstgöringssättet, som i betänkan¬
det angåfves, syntes ingen betänklighet behöfva föreligga att äfven i
detta hänseende tillstyrka kommitténs förslag. .
I kommitténs uttalande emot bibehållande af särskild ersättning
för öfvertidsarbeten ansåge sig emellertid kommissionen icke kunna, in¬
stämma, utan anslöte sig till hvad reservanterna inom kommittén i
detta hänseende anfört, Kommissionen har vidare, liksom kartverks¬
chefen, hemställt att, hvad ritare och gravörer beträffade, det uppställda
ålders villkoret om fyllda 22 år icke måtte tillämpas på de före löne-
regleringsförslagets eventuella antagande anställda ritare och gravörer,
samt att gravören Söderberg måtte tillerkännas personligt aflönings-
tillägg å 200 kronor årligen. I öfrigt har kommissionen biträdt kom¬
mitténs förslag.
Beträffande vissa delar åt kommissionens ifrågavarande utlät ande
hafva reservationer anförts af kommissionens ordförande, chefen för
generalstaben K. CE Bildt, f. d. öfver direktör en E. Sidenbladh samt
chefen för rikets allmänna kartverk öfversten E. Melander.
Kartverks- Chefen för kartverket har därefter med skrifvelse den 22 december
<Mfen den ^9;q inkommit med en beräkning rörande kartverkets anslagsbehol för
92 ber år 1913. Frånsedt de anslag, som för sistnämnda år skulle erfordras
å extra stat och till hvilka jag här nedan återkommer, innebär kartverks¬
chefens nu ifrågavarande beräkning, att det åt löneregleringskommittén
å ordinarie stat för kartverket upptagna beloppet 330,050 kronor borde
Nionde hufvudtiteln. 15^
i vissa afseenden ytterligare höjas. Detta beror delvis därpå, att kart-
verkschefen med vidhållande af sin i det föregående uttalade uppfattning,
bland de för år 1913 erforderliga beloppen upptagit jämväl kvadratmils-
penningar och med dem likställda ersättningar äfvensom ersättningar
för öfvertidsarbeten. Vidare har kartverkschefen påpekat, att löneregle-
ringskommittén ansett, att det nu å extra stat uppförda anslaget till
anställande af ökad personal in. in. vid den geodetiska afdelningen
skulle kunna minskas bland annat med det till extra arbetskrafter afsedda
beloppet 2,650 kronor utan att likväl i den nya staten upptaga uågot
motsvarande för ändamålet tillräckligt belopp. Kartverkschefen ansåge
emellertid berörda 2,650 kronor fortfarande, jämväl efter den nya statens
införande, vara för ändamålet nödvändiga och följaktligen böra tagas med
i beräkning. Den ökning af 9,600 kronor, som enligt kommitténs förslag-
skulle erfordras i reservationsanslaget såsom en följd af anställandet af
en geodetaspirant och höjandet af dagtraktamentena under fältarbeten,
syntes vara för lågt tilltagen och böra bestämmas till 13,800 kronor,
hvartill komme, att de af kommittén förordade ändringarna i fråga om
beräkning af de under fältarbeten utgående resekostnadsersättningarna,
enligt kartverkschefens uppfattning betingade en ytterligare höjning af
reservationsanslaget med 4,000 kronor. Slutligen har kartverkschefen
för år 1913 dels beräknat 28,580 kronor för ålderstillägg, motsvarande
summan af de ålderstillägg, som under nämnda år skulle komma att
utgå, och dels såsom en post å öfvergångsstaten upptagit 200 kronor
till personligt lönetillägg åt gravören Söderberg.
Beträffande de utgiftsbehof, som skulle bestridas medelst anslag å
extra stat, har kartverkschefen beräknat dels, i likhet med kommittén, för
namngranskning ett belopp af 3,000 kronor, dels för litteraturinköp ett
belopp af 400 kronor, hvilket afsåges skola blifva årligen återkommande,
och dels för komplettering af äldre litteratur och inköp af ny sådan
ett belopp för en gång af 4,500 kronor.
Sedan ganska länge har ett allvarligt behof förelegat att genom
lönereglering för den civila personalen vid rikets allmänna kartverk
förskaffa denna personal en på grund af nutidens stegrade lefnadskost-
nader välbehöflig aflöningsförbättring i förening med ordinarie anställ¬
ning och pensionsrätt och därigenom äfven för kartverket underlätta
rekryteringen af erforderlig personal. Det har äfven varit ett viktigt
önskemål a,tt genom uppförande å ordinarie stat af de till stadigvarande
ändamål vid kartverket nu utgående anslag å extra stat skänka kart¬
verket i dess helhet en fastare ställning. Åtgärder i nu antydda syften
Bihang titt Riksd, prof. 1912. 1 Sami. 1 Afd, 20
12.J
Departements¬
chefen.
154
Nionde hufvudtiteln.
[12.] hafva hittills mött hinder, dels däraf att organisationsfrågor rörande
andra ämbetsverk och myndigheter ansetts böra tidigare tagas under
behandling, och dels däraf att åtskilliga förslag framkommit såväl
i fråga om den lämpligaste organisationen af rikets allmänna kartverk
som om bästa sättet för kartarbetenas bedrifvande och om dessa arbetens
omfattning. Då genom de utredningar i olika afseenden, som under
senare år verkställts i ämnen berörande rikets allmänna kartverk och
för hvilka redogörelser lämnats såväl vid liera tillfällen i statsråds¬
protokollen angående anslagsäskanden under nionde hufvudtiteln som i
löneregleringskommitténs nu föreliggande betänkande, de förhållanden,
som utöfva inverkan pa nu förevarande fråga, synas mig hafva blifvit,
så klargjorda, att, på sätt löneregleringskommittén jämväl funnit, eu
lönereglering för kartverkets civila personal bör kunna företagas, tvekai
jag icke att tillstyrka, att eu sådan nu må äga ruin.
Lika med löneregleringskommittén anser jag därför ingen betänk¬
lighet böra möta att nu å ordinarie stat uppföra erforderligt antal civila
beställningar vid kartverket. Hvad dylika befattningar vid den geode-
tiska afdelningen angår, har någon meningsskiljaktighet härutinnan ej
gjort sig gällande. Beträffande den ekonomiska afdelningens personal
synas mig de skäl, kommittén och kartverkskommissionen derutinnan
anfört, fullt tillräckligt motivera, att sådan anställning beredes äfven
denna personal. Beträffande därefter kommitténs förslag' om uppförande
å öfvergångsstat af de nuvarande civila topograf ernå synes mig en
sådan åtgärd vara af omständigheterna förestafvad samt med billighet
öfverensstämmande.
Bestämda 1 de utaf löneregleringskommittén uppgjorda förslagen till stater
anslaget. för kartverkets civila personal äro, förutom anslag till ålderstillägg,
upptagna i afiöningsstaten, dels afiömngsförmånerna för civila befattnings-
hafvande vid kartverkets tre särskilda afdelningar och för vaktmästare,
dels särskilda belopp till arfvode åt manlig ritare eller gravör, som för¬
ordnats att biträda vid ritar- och gravörarbeteuas öfvervakande och
ledning m. in., äfvensom till ersättning åt de geodeter och kartografer,
hvilka förordnats att biträda med ledning och tillsyn under fältarbeten,
dels ock eu särskild post till arfvoden åt extra personal, gratifikationer
åt ritar- och gravörelever samt vikariatsersättningar; i öfvergångsstaten
återfinnas arfvoden åt nuvarande civila topografer.
Kommitténs förslag härutinnan synas mig i stort sedt vara. af
beskaffenhet att kunna tillstyrkas. I fråga om dessa förslag vill jag
särskild! framhålla, att kommittén vid beräknandet af de ifrågasatta
Nionde hufvudtiteln. 155
aflöningarna till manliga ritare och gravörer å den topografiska afdel- [12.]
ning gått ut därifrån, att den nu till dessa tjänstemän utgående ersätt¬
ningen för öfvertidsarbete skulle för framtiden upphöra samt att dessa
tjänstemän skidle vara skyldiga att för sin aflöning utföra byråarbeten
under minst sju timmar dagligen. Den af kommittén i denna fråga
intagna ståndpunkten synes mig bäst öfverensstämma med de grund¬
satser rörande ersättning för öfvertidsarbete, som i allmänhet vunnit
tillämpning vid senare löneregleringar. Så mycket hellre anser jag
mig kunna härutinnan ansluta mig till kommittén, som någon olägenhet
för byråarbetenas behöriga utförande icke torde uppkomma genom att
helt öfvergifva hvarje användande af ersättning för öfvertidsarbeten,
därest allenast tillräckliga medel för anställande af extra arbetskrafter
ställas till kartverkets förfogande.
I samband med frågan om de civila ritarnas och gravörernas af-
löningsförhållanden har såväl kartverkschefen som kartverkskommissionen
erinrat, att bifall till löneregleringskommitténs förslag härutinnan skulle
föranleda minskning med 2Ö0 kronor i de för närvarande till gravören
< F. Söderberg utgående löneförmåner. Då enligt min uppfattning billig¬
heten fordrar, att Söderberg under sin återstående tjänstetid berodes ersätt¬
ning för hvad lian sålunda skulle komma att förlora, torde saken kunna,
i öfverensstämmelse med förut denna dag af Kungl. Maj:t fattade
beslut i fråga om vissa kvinnliga biträden i ämbetsverken, ordnas så,
att kartverkschefen erhåller bemyndigande att från annat anslag, i detta
fall lämpligen anslaget till arfvoden åt extra personal, gratifikationer
in. in., bereda fyllnad i Söderbergs aflöning för dess uppbringande till
dess nuvarande belopp.
Beträffande den af kommittén i aflöningsstaten uppförda aflöningen
till en arbetschef å den ekonomiska afdelningen torde det vara öfver¬
flödigt erinra därom, att, enär i staten uppförda löntagare allenast
tillhöra kartverkets civila personal, nu ifrågavarande aflöning utgår
endast till arbetschef, som icke är militär i aktiv tjänst. Därest arbets¬
chefen är i aktiv sådan tjänst, torde, såsom hittills för dylikt fall ägt
rum, böra honom tillerkännas allenast ett arfvode af 1,000 kronor.
Vidare torde, i likhet med hvad Kungl. Maj:t denna dag i flera
liknande fall lunnit godt besluta, de af kommittén för de kvinnliga
ritarna föreslagna aflöningsförmåner böra sålunda jämkas, att för hvar
och en af dem lönen bestämmes till 900 kronor och tjänstgöringspen-
ningarna till 5.00 kronor, förutom föreslagna orts- och ålderstillägg.
Beträffande de särskilda grunder, som för dessa löneförmåners åtnjutande
lön
Nionde hufvudtiteln.
[12.] höra föreskrifvas, hänvisar jag till hvad statsrådet och chefen för finans¬
departementet i sådant afseende tidigare anfört.
I den af kommittén uppgjorda aflöningsstaten ingår, såsom jag nyss
nämnde, bn anslagspost å 23,000 kronor till arfvoden åt extra personal,
gratifikationer åt ritar- och gravörelever samt vikariatsersättningar.
Mot de beräkningar, som af kommittén lagts till grund för förslaget i
denna del och för hvilka jag i det föregående redogjort, har jag ingen
annan anmärkning att göra, än att anslagsposten synes mig böra ökas med
ett mindre belopp. För närvarande utgå nämligen till extra arbetskrafter
vid den geodetiska afdelningen dels från reservationsanslaget 1,000 kronor
och dels från anslag å extra stat 2,650 kronor. Löneregleringskommittén
bär emellertid i nu ifrågavarande anslagspost, 23,000 kronor, visser¬
ligen beräknat dels ett belopp af 1,000 kronor till räknebiträde vid geo¬
detiska afdelningen dels ock ett belopp af 2,000 kronor för anställande
å nämnda afdelning af en aspirant. Däremot har af kommittén ansetts,
att berörda belopp å 2,650 kronor skulle kunna indragas. Det synes mig
dock, på sätt kartverkschefen ock anmärkt, som om härigenom en minsk¬
ning skulle uppkomma i de för aflönande ai extra arbetskrafter vid denna
afdelning hittills tillgängliga medlen. Under sådana förhållanden lärer
försiktigheten bjuda, att ett belopp af 1,000 kronor afses till extra arbets¬
krafter vid denna afdelning utöfver aspiranten och räknebiträdet. Jag-
anser följaktligen, att för detta ändamål beloppet 23,000 kronor bör
ökas med 1,000 kronor till 24,000 kronor.
Med iakttagande af hvad jag sålunda tillstyrkt, skulle aflönings-
statens slutsumma, frånsedt ålderstillägg, uppgå till 156,200 kronor.
Då jag icke har någon anmärkning mot det till arlvoden i öfvergångs-
staten beräknade beloppet 11,720 kronor, skulle det för kartverket
erforderliga bestämda anslaget sålunda komma att utgöra 167,920 kronor.
Mot hvad kommittén föreslagit i fråga om kompetensvillkor,
ordningen för tjänsters tillsättande, arbetstid och semester samt aflönings-
villkor har jag intet att erinra och torde jag framdeles i samband med
förslag till förnyad instruktion för verket få tillfälle att underställa Kungl.
Mapts pröfning de närmare detaljerna rörande flertalet al dessa frågor.
Förslags- Till ålderstillägg är för närvarande bland kartverkets anslag å
anslaget. orcpnarie stat upptaget ett förslagsanslag å 21,400 kronor. Löneregle¬
ringskommittén bär föreslagit beloppets höjande till 25,580 kronor,
däraf 980 kronor på öfvergångsstat. Kartverkschefen har emellertid
genom specifik uträkning af de för år 1913 erforderliga beloppen
kommit till en slutsumma af 28,580 kronor, däraf jämväl 980 kronor
Nionde hufvudtiteln. 157
på öfvergångsstat. Då därtill kommer, att de i den nya staten intagna [12.]
bestämmelserna om ålderstilläggens antal och belopp snarare torde
komma att föranleda ökning än minskning i sistnämnda summa, synes
mig förslagsanslaget till ålderstillägg icke böra bestämmas lägre än
till 28,580 kronor. 8
Det under anslagstiteln: »rikets allmänna kartverk» upptagna ReservaUons-
reservationsanslaget uppgår för närvarande till 131,500 kronor. Enligt an9laeet-
löneiegleringskommitténs af mig i det föregående omtalade beräkningar
skulle ett genomförande af kommitténs förslag — oafsedt de ändringar
i detta anslag, som kunde föranledas ur andra synpunkter — medföra att
utgiftsposter, tillhopa 27,750 kronor, icke vidare skulle behöfva anvisas
han detta anslag. Åt dessa utgiftsposter skulle nämligen en del för
Iramtiden utgå från å aflöningsstaten upptagna tillgångar samt de öfriga,
afseende dels ersättning för öfvertidsarbete dels ock kvadratmilspenningar
samt ersättning för utstakade och mätta triangelpunkter upphöra be¬
träffande den civila personalen. Däremot skulle reservationsanslaget be¬
höfva höjas med vissa belopp, nämligen 8,900 -j- 15,300 kronor, som
för närvarande anvisades från anslag å extra stat och tillsammans ut¬
gjorde 24,200 kronor. \ idare skulle eu ökning af reservationsanslaget
behöfva ske dels med 9,600 kronor till följd af kommitténs förslag i fråga
om anställande af en geodetaspirant och om höjande af dagtraktamentet
under fältarbeten till kartografer och civila topografer och dels sannolikt
ni®(^ något ytterligare belopp såsom en följd af kommitténs hemställan i
fråga om beräknande enligt resereglemente! af de under fältarbetena
utgående resekostnadsersättningarna.
Beträffande först kommitténs ofvannämnda förslag, att de ersätt¬
ningar, som hittills utgått i form af kvadratmilspenningar och för ut¬
stakade och mätta triangclpuukter, skulle hvad angår den civila perso¬
nalen upphöra, synes mig detta förslag väl motiveradt och jag har icke
åt hvad i motsatt riktning anförts blifvit öfvertygad om lämpligheten
att bibehålla dylika ersättningar. Tjänstemännen i fråga äro obestrid¬
ligen skyldiga att utföra ifrågavarande arbeten mot de dem tillerkända
aflöningarna och någon särskild sporre att därvid visa nit och intresse
torde icke få anses påkallad. Det bör icke lämnas obeaktadt, dels att
aflöningarna nu föreslås afsevärdt höjda och dels att nämnda ersätt¬
ningar hittills för hvarje befattningshafvare uppgått till jämförelsevis
låga belopp.
\ id sådant förhållande har jag således intet emot afförandet af
ofvannämnda för sådant ändamål af kommittén beräknade belopp, 2,300
kronor.
158
Nionde hufvudtiteln.
Hvad därefter angår den i utsikt ställda höjningen af reservations¬
anslaget, som skulle blifva eu följd af ökade dagtraktamenten och rese-
kostnadsersättningar, är denna höjning beroende på kommitténs uppfatt¬
ning, att under resor och fältarbeten resereglementets bestämmelser
skulle ersätta hittills i ämnet gällande föreskrifter. Kommitténs förslag
i denna del synes mig välbetänkt samt ägnadt att medföra, att rese-
och traktamentsersättningarna komme att utgå i närmare öfverensstäm¬
melse med de verkliga kostnaderna, än hvad nu är fallet.
Kommitténs förslag härutinnan äfvensom i fråga om anställandet
af en ny aspirant synes mig emellertid föranleda större höjning i
reservationsanslagets belopp, än hvad kommittén ofvan angifvit. För
utrönande häraf har jag med ledning af detaljerade uppgifter från kart¬
verket låtit inom jordbruksdepartementet verkställa utförliga beräkningar,
af hvilka framgår att sistnämnda anslag af nu ifrågavarande anledningar
borde höjas med omkring 16,350 kronor.
I öfrigt anser jag mig kunna godkänna kommitténs förslag och
därpå grundade beräkningar i fråga om utgifterna från reservations¬
anslaget. Vid bifall till hvad jag sålunda förordat skulle följaktligen
det nuvarande reservationsanslaget böra dels minskas med 27,750 kronor
dels, å andra sidan, höjas med 24,200 + 16,350 = 40,550 kronor, hvilket
i själfva verket skulle innebära en höjning med 12,800 kronor eller
således från 131,500 kronor till 144,300 kronor.
Jag ber i detta sammanhang få erinra därom, att kartverket,
utöfver de för verket anvisade särskilda anslag, jämväl mot redovis¬
ningsskyldighet förfogar öfver vissa andra inkomster, hvilka för år
1912 förslagsvis beräknats till dels 3,000 kronor för utbildning åt
generalstabens aspiranter och dels 10,000 kronor genom försäljning af
kartor. T nu berörda förhållanden ifrågasattes för närvarande ingen
ändring.
På sätt löneregleringskommittén tillstyrkt lära medel till namn¬
granskning fortfarande höra till belopp af 3,000 kronor anvisas ä extra
stat. Däremot komma öfriga för närvarande å extra stat för kartverkets
räkning uppförda anslag icke vidare att erfordras. Såsom jag i det
föregående meddelat, har emellertid kartverkschefen gjort framställning
om anvisande dels för litteraturinköp af ett anslag å 400 kronor, hvilket
afsåges skola årligen återkomma, och dels för komplettering åt äldre
litteratur och inköp af ny sådan af ett belopp för en gång af 4,500
kronor. I detta afseende tillåter jag mig erinra, hurusom af statsråds¬
protokollet öfver jordbruksärenden för den 14 januari 1910 inhämtas, att
Nionde hufvudtiteln. J59
clå förevarit en framställning af kartverkschefen i samma syfte, närmast
föranledd af hemställan från generalstabens professor. Dåvarande chefen
ior jordbruksdepartementet förklarade sig visserligen ej vilja förneka
att bland annat de för litteraturinköp tillgängliga medlen syntes vara val
knappa, men då det begärda anslaget vore rätt afsevärdt och möilighet
ej syntes alldeles saknas att genom lån från annat bibliotek få de
kann baraste bristerna afhjälpta, ansåge han sig åtminstone för det
dåvarande ej kunna biträda förslaget. Enligt hvad för mig uppgifvits
SVf"o81t1ar berörtla behof af litteraturinköp oförminskadt. Vid sådant
förhållande och då det knappast torde vara erforderligt, att andra medel
nu stallas till kartverkets förfogande än ett belopp för en gång till
Jitteraturinköp, _ har jag för afsikt att i samband med frågan om de
under hufvudtiteln uppförda extra anslagen göra framställning om
anvisande för ändamalet af 4,500 kronor.
Frånsedt det å extra stat nu uppförda anslaget till anskaffning
åt instrument m. m. uppgår sammanlagda beloppet af de för år 1912
för rikets allmänna kartverk anvisade anslagen till 269,850 kronor. Då
vid bifall till mina härofvan gjorda förslag motsvarande anslag skulle
komma att för år 1913 utgöra sammanlagdt 343,800 kronor, skulle
™Våe,nom löneregleringen uppkommande utgiftsökningen motsvara
73,950 kronor.
På grund af hvad jag sålunda anfört tillåter jag mig nu till
vederbörlig pröfning framlägga följande förslag till aflöningsstat och
ofvergångsstat for den civila personalen vid rikets allmänna kartverk
att gälla från och med år 1913.
160
Nionde hulvudtiteln.
[12.]
A. Aflöningsstat.
!
|
T,fin
|
Tjänst¬
görings-
|
Orts- |j
|
Summa.
|
i
I. Bestämdt anslag. | Krollor* I
|
pennin¬
gar.
Kronor.
|
tillägg, jj
Kronor.
|
Kronor.
|
1. Ben geodetiska af delningen. J
1 observator .............«.........I
|
2,600 i
|
|
1,400 |
|
-
|
4,000
|
1 d:o
|
2,600
|
1,400
|
|
4,000
|
1 geodet ..............................
|
2,000 1
|
1,000
|
||
|
3,000
|
5 geodeter ...........................|
|
10,000
|
5,000 j
|
~
|
15,000
|
2. Den topografiska af-
delningen.
1 manlig ritare eller gravör ...
|
1,300
|
800 ;
I
|
'i
!;
300
|
2,4001 i
|
It manliga ritare eller gra- |
vörer.................................
|
14,300
|
8,800 i
|
3,300
|
26,400 }
|
Till arfvode åt manlig ritare
eller gravör, som förordnas
att biträda vid ritar- och
gravörarbetenas öfvervakande
och ledning äfvensom vid in¬
struktion af yngre ritare och
gravörer ..........................
|
|
|
|
300
|
3. Af delningen för ekonomiska
arbeten och stomkartearbeten.
1 arbetschef .......................
|
4,400
|
| 2,000
|
1
—
|
6,400
|
1 kartograf...........................
|
2,000
|
|
1,000
|
|
-
|
:
3,000 ]
|
17 kartografer .....................
|
; 34,000
|
1 17,000
|
|
51,000 1
|
, 1 kvinnlig ritare ..................
|
| 900
|
550
|
150
|
1,600
|
i 7 kvinnliga ritare ..................
|
6,300
|
3,850
|
1,050
|
11,200
|
' Till ersättning åt de geodeter
och kartografer, hvilka förord¬
nas att biträda med ledning
och tillsyn under fältarbeten
|
1
I
|
|
_
|
1,500
|
Härtill kunna komma fyra i
ålders tillägg, hvart och I
ett å 500 kronor, efter j
respektive 5, 10, 15 och
20 år. Af hvarje ålders-
tillägg utgöra 350 kro- I
nor lön och 150 kronor
tjänstgöringspenningar. |
Härtill kunna komma fyra j
åld erstil lägg. hvart och I
ett å 100 kronor, efter |
respektive 5, 10,15 och j
20 år. Af hvarje ålders- J
tillägg utgöra 300 kro- j
nor lön och 100 kronor j
tjänstgöringspenningar. j
Efter 5 år kan lönen höjas
i med 600 kronor.
'Härtill kunna komma fyra
ålderstillftgg, hvart och
ett å 500 kronor, efter
respektive 5, 10,15 och
20 år. Af hvarje ålders-
tillägg utgöra 350 kro¬
nor lön och 150 kronor
tj änstgöringsp enningar.
[Efter 5 år kan lönen höjas
I med 200 kronor och
efter 10 år med ytter¬
ligare 200 kronor.
Nionde hufvudtiteln.
161
|
Lön.
Kronor.
|
J Tjänst-
görings-
pennin-
gar.
Kronor.
|
I
| Orts¬
tillägg.
Kronor.
|
1
I Summa.
| Kronor.
|
|
1 vaktmästare ..................
1 d:o ..............
|
700
700
|
350
350
|
ö< Ot
O O
|
| 1,200}
1,200 /
|
(Efter 5 år kan lönen höjas
) med 100 kronor och
efter 10 år med ytter-
{ ligare 100 kronor.
|
|
Till arfvoden åt extra personal,
gratifikationer åt ritar- och
1 gravörelever samt vikariats-
| ersättningar........................
|
|
|
|
24,000
|
|
Säger
1
|
—
|
!
|
_
|
156,200
|
|
II. Förslagsanslag.
|
|
|
1
|
1
|
|
Till ålderstillägg ..................
|
_ I
i
|
|
— 1
|
27,600
|
|
Summa
|
- 1
|
- 1
|
_ 1
|
183,800
|
|
Anm. 1. Den i staten upptagna aflöningen till arbetschefen vid afdelningen för ekono-
miska arbeten och stomkartearbeten utgår endast under förutsättning, att han icke är militär i
aktiv tjänst, i hvilket fall han endast äger uppbära arfvode å 1,000 kronor.
Anm. 2. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall s&
länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom äfvensom å lönen afdragas 100
kronor årligen.
JB. Öfvergångsstat.
I. Bestämdt anslag.
1 topograf, arfvode, utgörande efter stad¬
gadt afdrag ....................................
3 topografi d:o d:o...........................
Säger
II. Förslagsanslag.
Till ålderstillägg ................................
Summa
Bihang till Riksd. prat. 1912. 1
Kronor.
2,930
8,790
11,720
Till detta begynnelsearfvode, hvaraf 1,000
kronor anses motsvara tjänstgöringspen-
ningar, kunna komma fyra ålderstillägg
efter respektive 5, 10, 15 och 20 år; ut¬
görande dessa ålderstillägg, likaledes efter
stadgade afdrag, det första och det tredje
hvartdera 490 kronor samt det andra och
det fjärde hvartdera 485 kronor. Af hvaije
ålderstillägg anses 150 kronor motsvara
tjänstgöringspenningar.
12,700
Sami. 1
Afd.
21
162 Nionde hufvudtlteln.
Slutsumman af bägge staternas bestämda anslag utgöi 167,920
kronor. Då det å 1912 års riksstat uppförda bestämda anslaget uppgår
till 67,900 kronor, föranledes af bifall till förenämuda stater en ökning
i detta! anslag med 100,020 kronor.
De i staterna härofvan upptagna förslagsanslagen till alderstiilägg
utgöra tillhopa 28,580 kronor, hvilket med 7,180 kronor öfverstiger
det å 1912 års riksstat uppförda förslagsanslaget, 21,400 kronor.
För åtnjutande af de i förestående aflöningsstat upptagna aflönmgs-
förmåner torde böra fastställas följande villkor och bestämmelser att gälla
för å aflöningsstaten upptagna ordinarie befattningshafvare, nämligen:
att innehafvare ai ordinarie civil befattning vid rikets allmänna
kartverk skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller jämkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad
organisation af verket eller dess särskilda åt delningar eller eljest i all¬
mänhet kan varda stadgad, samt i sådant hänseende, äfvensom därest
verkets ställning inom statsförvaltningen så förändras, att detsamma ej
längre kan anses såsom själfständigt verk, eller därest vissa ifråga¬
varande verk tillhörande göromål öfverflyttas till annat verk eller icke
vidare förekomma, vara pliktig att, med bibehållande af den tjänstegrad
och den aflöning han innehar, etter ny eller förändrad arbetsordning
sköta de med befattningen förenade göromål eller, efter Kungl. Maj:ts
förordnande, tjänstgöra å befattning med motsvarande eller liknande
uppgifter i annat verk;
att med ordinarie civil befattning vid rikets allmänna kartverk
icke må förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;
att med ordinarie civil befattning vid rikets allmänna kartverk ej
heller må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i
styrelse för verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt
eller blifvit såsom aktiebolag registrerad t, eller befattning såsom tjänste¬
man i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad
slag som helst, såframt ej, hvad angår arbetschefen vid afdelningen för
ekonomiska och stomkaritearbeten, Kungl. Maj:t och, hvad angår inne¬
hafvare af annan befattning vid rikets allmänna kartverk, verkets chef
uppå därom gjord framställning och efter pröfning, att ifrågavarande
uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka, hiuderligt för
tjänstgöringen vid verket, finner uppdraget eller befattningen kunna få
tills vidare mottagas och bibehållas;
att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befatt¬
nings innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester
att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger
Nionde hufvudtiteln. 163
uppbära hela lönen jämte ortstillägg, där sådant förekommer, men att
den, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägen¬
heter, tjänstgöring hos Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller
andra särskilda uppdrag eller i behörig ordning afstänges från tjänst¬
göring eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan
lörpliktas att under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå
så mycket af lönen eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande
erfordras eller eljest pröfvas skäligt;
att aflöning ej ma utgå till tjänstinnehafvare för tid, hvarunder
han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning
erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;
att, därest tjänstinnehafvare varder afstängd från tjänstgöring eller
i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke pröfvas böra användas
till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej
pröfvas skäligt låta honom uppbära något däraf;
att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras till följd af tjänste¬
resor eller för beredande af semester, tjänsteman af lägre grad skall
vara skyldig att, om b an förordnas till högre befattning vid rikets all¬
männa kartverk, bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagdt
tre månader under ett och samma kalenderår; ägande han därvid, mot
afstående af egna tjänstgöringspenningar, uppbära ersättning för mistade
tjänstgöringspenningar och därutöfver hvad som motsvarar skillnaden
mellan tjänstgöringspenningarna i lägsta lönegraden för, å ena sidan,
den högre befattning, som uppehälles, och, å andra sidan, den vikarie-
randes egen befattning;
att, därest förhöjning af aflöning efter viss tids fortsatt inne¬
hafvande af befattning är i staten medgifven, tidpunkten
för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under
villkor att innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid,
som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord be-
stridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst
eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras
honom till last den tid, han åtnjutit semester, och
för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare fem
år, på samma villkor,
för tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter ytterligare
fem år, på samma villkor, samt
för fjärde förhöjningen, där sådan förekommer, efter ytterligare
fem år, på samma villkor;
under iakttagande, hvad hvar och en af omförmälda aflönings-
164 Nionde hufvudtiteln.
[12.] förhöjningar angår, att den högre afton ingen ej får tillträdas förr än
vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänste-
åldern blifvit uppnådd; börande geodet, kartograf, manlig ritare och
gravör äfvensom vaktmästare därvid tillgodoräknas den tid, som före
den nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till
befattningen på grund af förordnande, ritare eller gravör dock ej hvad
angår tiden före det han fyllt 22 år;
att kvinnlig ritare, som vid den nya statens ikraftträdande är an¬
ställd vid rikets allmänna kartverk och antages till ritare å denna stat,
äger att för åtnjutande af löneförhöjning räkna sig till godo den tid,
hon därförinnan innehaft stadig anställning vid verket;
att, därest geodet, som befordras till observator, redan intjänat
högre aflöning än observatörs begynnelseaflöning, honom skola omedel¬
bart tillgodoföra^ så många ålderstillägg som observator, _ att hans aflö¬
ning i sistnämnda befattning blir lika hög som den aflöning han senast
åtnjöt som geodet; skolande, där geodet vid befordran till observator
icke erhåller högre aflöning än den lian uppburit som geodet, för upp¬
flyttning i närmast högre lönegrad såsom observator honom tillgodo¬
räknas den tid, hvarunder han innehaft geodetbcfattningen, efter det
han i denna befattning senast uppflyttades till högre lönegrad;
att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
af aflöningsförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder, som
berättigar honom till pension, icke ma tillträda samma förhöjning,
att semester årligen må, när sådant kan ske utan hinder för göro-
målens behöriga gång, åtnjutas af arbetschefen vid afdelningen för
ekonomiska och stomkartearbetena samt observatörerna en hvar under
en och en half månad och af geodeterna, kartograferna, de manliga
ritarna och gravörerna äfvensom de kvinnliga ritarna en hval under en
månad samt af vaktmästarna en hvar under femton dagar; börande
dock iakttagas att, hvad beträffar personal, som deltager i fältarbeten,
semester i regel ej må åtnjutas under den tid, da sadana arbeten pågå,
att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägg, där sådant föiekommer,
utgå till månadens slut; _
att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga
om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila
tjänstinnehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya afiönings-
statens ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som
därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt
att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig
Nionde hufvudtiteln.
165
underkasta sig, efter Kungl. Majrts bestämmande, upphörande af eller
minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed.
Vidare torde föreskrift böra meddelas, att för de i staten upptagna
kvinnliga befattningshafvare skola tilllika gälla de allmänna villkor och be¬
stämmelser, som för kvinnliga befattningshafvare blifvit förut denna dag i
annat sammanhang godkända, hvarjämte för åtnjutande af de i öfvergångs-
staten upptagna aflöningar lärer höra föreskrifvas, att för civil topograf
skola i tillämpliga delar gälla samma villkor, som äro stadgade för kartograf.
På grund af hvad jag här ofvan anfört hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att
dels godkänna de af mig framlagda förslagen till aflöningsstat
och öfvergångsstat för den civila personalen vid rikets allmänna kart¬
verk att gälla från och med år 1913 äfvensom de villkor och bestäm¬
melser, som af mig föreslagits för åtnjutande af de i samma stater
upptagna aflöningsförmåner;
dels medgifva, att därest gravören C. F. Söderberg vid befordran
till befattning å den nya aflöningsstaten för samma arbete, som det till
tjänsten hörande, under föregående år åtnjutit arfvode till belopp öfver¬
stigande, hvad enligt staten skall utgå till innehafvaren, Söderberg må,
så länge han i tjänsten kvarstår, beredas fyllnad i aflöningen för dess
uppbringande till arfvodets belopp;
dels ock höja de under anslagstiteln: »rikets allmänna kartverk» å
ordinarie stat under nionde hufvudtiteln uppförda särskilda anslag, näm¬
ligen: bestämda anslaget från 07,900 kronor med 100,020 kronor till
167,920 kronor, förslagsanslaget från 21,400 kronor med 7,180 kronor till
28,580 kronor samt reservationsanslaget från 131,500 kronor med
12,800 kronor till 144,300 kronor.
Vid bifall härtill skulle anslagstitelns slutsumma, nu 220,800
kronor, undergå höjning med 120,000 kronor till 340,800 kronor och
erhålla följande utseende:
Bestämdt anslag:
Till aflöningar ..................................................................... kronor 167,920: —
Förslagsanslag:
Till ålderstillägg................................................................ „ 28,580: —
Reservationsanslag:
Till kartarbeten m. m................................................... 144,300:_
Summa kronor 340,800: —.
[12.]
166
Nionde hnlmdtitein.
[ISO
Vaktmästar¬
na» semester.
[14.]
Höjning af
expens-
anslaget.
Sveriges geologiska undersökning.
I staten för Sveriges geologiska undersökning äro uppförda en
förste vaktmästare och en vaktmästare. Därest, i enlighet med hvad
jag förut i fråga om vaktmästarna vid landtbruksstyrelsen och landt-
mäteristyrelsen hemställt, rätt till semester medgifves jämväl vaktmästarna
vid undersökningen, torde detta kunna ske utan att höjning erfordras
i undersökningens aflöningsstat.
Under åberopande af Kungl. Maj:ts beslut i flera likartade fall
hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
godkänna följande tillägg till de den 10 december 1909 stadgade
villkor och bestämmelser för åtnjutande af des i aflöningsstaten för
Sveriges geologiska undersökning upptagna aflöningsförmåner, nämligen:
att enhvar vaktmästare i nämnda verk må årligen, i den mån
sådant kan ske Titan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta se¬
mester under femton dagar samt
att vid sjukdomsförfall för förste vaktmästaren eller, när det erfor¬
dras för beredande åt honom af semester, vaktmästaren skall vara skyldig
att, om han förordnas att uppehålla förste vaktmästarens befattning,
bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagdt tre månader under
ett och samma kalenderår, med rätt att därunder, i stället för egna
tjänstgöringspenningar, åtnjuta, vid sjukdomsförfall för förste vaktmästare
de med hans befattning förenade tjänstgöringspenningar, men under hans
semester ett mot samma tjänstgöringspenningar svarande belopp.
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.
Från det under nionde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till
skrifmaterialier och expenser, ved m. m., nu 40,479 kronor, bestridas
jämväl kostnader af ifrågavarande slag för domänstyrelsen. Enligt verk¬
ställd utredning användes sålunda år 1910 för domänstyrelsens räkning
ett belopp af i7,903 kronor 13 öre. Då emellertid i anslutning till den
från och med innevarande år tillämpade förändrade uppställningen af
riksstaten de belopp, som för berörda ändamål tagas i anspråk för
domänstyrelsen, rätteligen torde böra ingå bland driftkostnaderna för
statens domäners fond, har jag för afsikt att vid anmälan af förslag
rörande sådana driftkostnader bland dem jämväl upptaga ett belopp
afsedt för domänstyrelsens expenser.
Nionde hnfmdtiteln.
167
Enligt den utredning, som tidigare i dag lämnats af statsrådet [14.]
och chefen för finansdepartementet rörande expensanslagen å de sär¬
skilda hufvudtitlarna, erfordras, oafsedt den af mig sålunda ifrågasatta
öfverflyttningen af vissa kostnader af berörda slag till domänernas drift¬
kostnader, att det å hufvudtiteln uppförda, för ändamålet afsedda för¬
slagsanslaget beräknas till ett belopp ej understigande 60,000 kronor.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riks¬
dagen
att böja det å nionde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till
skrifmaterialier och expenser, ved m. m., nu 40,479 kronor, till 60,000
kronor eller sålunda med 19,521 kronor.
Tryckningskostnader.
Enligt de beslut Kungl. Maj:t redan förut denna dag fattat, skola [15.]
under de särskilda hufvudtitlarna uppföras förslagsanslag till trycknings- Tryckning»-
kostnader. På grund af den af mig uti föregående punkt omförmälda ko,tnad€r-
utredning, skulle det för ändamålet erforderliga belopp.-t, i hvad angår
nionde hufvudtiteln, kunna bestämmas till 32,000 kronor. Från detta
nya anslag skola uppenbarligen icke bestridas andra tryckning skost¬
nader än sådana, som i annat fäll skolat utgå från hufvudtitelns expens-
anslag.
I det för det nya anslaget beräknade beloppet torde, för utjämning
af hufvudtitelns slutsumma, en böjning böra äga rum med 39 kronor.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för bestridande af tryckningskostnader, som icke skola af andra
medel gäldas, å nionde hufvudtiteln uppföra ett förslagsanslag å 32,039
kronor.
Öfriga ordinarie anslag.
Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för inne¬
varande år finnas å nionde hufvudtiteln uppförda, har jag icke att före¬
slå någon ändring.
168
Nionde hufvudtiteln.
Vidare anförde departementschefen:
Nionde hufvudtitelns ordinarie anslag uppgå
för innevarande år till ................................................... kronor 4,581,011:
Vid bifall till de af Kungl. Maj:t framställda
förslagen om höjning i anslagen
till undervisningsanstalter för jordbruk och landt-
mannanäringar .................. kronor 215,500:
» befrämjande i allmänhet af
jordbruk och landtmanna-
näringar ..............................
veterinärväsendet..................
fiskerinäringens understöd
skogsundervisning och skogs¬
hushållning i allmänhet...
landtmäteristaten..................
rikets allmänna kartverk...
skrifmaterialier och expen-
)>
~»
))
ser, ved m. m.
i
samt om uppförande af ett an¬
slag till tryckningskost¬
nader ....................................
28,200
149,600
39,000
27,175
1,000
120,000
19,521: —
32,039:
summa kronor 632,035: —
skulle alltså de ordinarie anslagen ökas med ..........»_
632,035:
och komma att uppgå till kronor 5,213,046:
Nionde hufvudtiteln.
169
Extra anslag.
I fråga om de anslag på extra stat, som kunde erfordras, anförde
departementschefen beträffande:
Jordbruksdepartementets afdelning af Kung]. Maj:ts kansli.
Med. anledning af Kungl. Maj:ts förslag har Riksdagen å extra
stat för innevarande år anvisat under de olika hufvudtitlarna särskilda
föi slagsanslag att användas till provisorisk lönereglering för innevarande
år åt befattningshafvare i statsdepartementen. Det för jordbruksdeparte¬
mentets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli i sådant afseende anvisade
beloppet uppgår till 6,6G0 kronor, däraf högst 162 kronor 50 öre må
användas till höjning af vikariatsersättuing under semester.
Äfven för år 1913 är dylikt aflöningstillägg af behof vet påkalladt.
I afseende a grunderna för dessa lönetillägg äfvensom villkoren
för deras åtnjutande och de föreskrifter, som böra iakttagas vid utbetal¬
ningen af desamma, anhåller jag att få åberopa hvad chefen för justitie¬
departementet denna dag därom anfört och vill endast framhålla, att
beträffande registrator^ i jordbruksdepartementet sportelinkomster icke
inträffa! någon sådan förändring, att desamma böra beräknas öfverstiga
500 kronor.
Då emellertid för år 1913 ålderstillägg torde inom jordbruksdeparte¬
mentet tillkomma registrator^ blifver summan af det erforderliga an¬
slaget så till vida ändrad, att för ifrågavarande ändamål skulle erfordras
ett anslag af 6,607 kronor 50 öre eller i jämnadt tal 6,610 kronor, däraf
162 kronor 50 öre till höjning af vikariatsersättning under semester.
Jag får på grund af det anförda hemställa, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen
att till provisorisk lönereglering för befallningshafvande i jordbruks¬
departementet, i enlighet med här ofvan angifna grunder och på ena¬
handa villkor, som för innevarande år, på extra stat för år 1913 bevilja
ett förslagsanslag af 6,610 kronor, däraf högst 162 kronor 50 öre må
användas till höjning af vikariatsersättning under semester.
Bihang till Riksd. prat. 1912. 1 Sami. 1 Afd.
[16.]
Provisorisk
lönereglering
för departe¬
mentet.
22
170
Nionde hufvudtiteln.
[17.J
Aflöning åt
ytterligare en
kanslisekre¬
terare inom
jordbruks¬
departementet
m. m.
För beredande åt ytterligare en kanslisekreterare inom jordbruks¬
departementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli af lön, 2,500 kronor,
och tjänstgöriugspenningar, 1,500 kronor, har Riksdagen för hvart och
ett af åren 1907—1910 anvisat på extra stat ett anslag af 4,000 kronor.
Enär den för år 1911 åt ordinarie befallningshafvande inom stats-
departementen medgifna provisoriska lönereglering befanns höra i form
af aflöningstillägg komma äfven denna kanslisekreterare till godo, be¬
viljade Riksdagen på extra stat för hvart och ett af åren 1911 och
1912 till hans aflönande ett anslag af 5,050 kronor, däraf 1,600 kronor
skulle anses såsom tjänstgöringspenningar. Enligt särskilda af Kungl.
Maj:t meddelade föreskrifter gälla för åtnjutande af dessa aflönings-
förmåner samma villkor i tillämpliga delar som för ordinarie befatt-
ningshafvande i fråga om den provisoriska löneförbättringen.
Anslag för samma ändamål är behöfligt jämväl för år 1913.
Nuvarande innehafvare af ofvan omförmälda på extra stat upp¬
förda befattning, kanslisekreteraren Hjalmar Almgren, har alltsedan den
29 november 1907 innehaft förordnande på tjänsten. Under förutsättning
att Almgren jämväl under år 1912 fortfarande innehar ifrågavarande
förordnande, skulle Almgren vid 1913 års ingång hafva uppehållit
tjänsten så lång tid, som, därest tjänsten varit å ordinarie stat uppförd,
skolat berättiga Almgren till ett ålderstillägg å 500 kronor.
Då Kungl. Maj:t vid Riksdagen år 1906 för första gången gjorde
framställning om inrättande af ytterligare en kanslisekreterarbefattning
inom jordbruksdepartementet, föreslog Kungl. Maj:t, att denna befattning
skulle uppföras på ordinarie stat. Riksdagen, som hänvisade till att frågan
om reglering af statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden
alltjämt väntade på sin lösning samt uttalade, att denna lösning icke
borde försvåras genom inrättande af nya ordinarie tjänster, ansåg
emellertid den föreslagna aflöningen, mot hvars belopp Riksdagen icke
hade något att erinra, böra uppföras på extra stat.
Uti sin underdåniga skrifvelse den 23 maj 1906 angående utgifterna
under nionde hufvudtiteln, anförde Riksdagen i detta ämne bland annat:
»Vid denna aflönings anvisande å extra stat bortfaller den i Eders
Kungl. Maj:ts förslag ingående förmånen af ålderstillägg; men torde
vid en blifvande lönereglering bestämmelser komma att göras,. genom
hvilka innehafvaren af denna tjänst icke kommer att försättas i sämre
ställning än öfriga kanslisekreterare inom Eders Kungl. Maj:ts kansli.»
Med detta Riksdagens uttalande, som tydligtvis åsyftat, att befatt¬
ningens innehafvare skulle vid en blifvande lönereglering få för ålders¬
tillägg räkna sig till godo den tid, han innehaft tjänsten pa förordnande,
Nionde hufvudtiteln.
171
torde däremot icke varit afsedt, att, därest den i utsikt ställda löne- [17.]
regiermgen skulle dröja längre än de för ålderstilläggs intjänande i
allmänhet stadgade fem åren, befattningshafvanden skulle blifva i saknad
ai löneökning, motsvarande ålderstillägget.
Under sådant förhållande och då Almgren, såsom redan omtalats
torde komma att med ingången af år 1913 hafva intjänat den för
ålderstillägg åt kansliets tjänstemän stadgade tid af fem år, torde det
allenast vara l^sin ordning att nu söka utverka Riksdagens tillstånd till
ett personligt ålderstillägg för denna extra kanslisekreterare.
■ Enär kanslisekreterares ålderstillägg utgår med 500 kronor, skulle
därest ålderstillägg till sådant belopp tillerkändes Almgren, de honom
såsom extra kanslisekreterare tillkommande aflöningsförmåner komma
att uppgå till 5,050 + 500 = 5,550 kronor. Då emellertid, beroende på
de särskilda bestämmelser, som gälla för åtnjutande af det ofvan om¬
talade provisoriska aflöningstillägget, aflöningsförmånerna för ordinarie
kanslisekreterare med ett ålderstillägg uppgå till allenast 5,500 kronor,
torde det för Almgren afsedda personliga ålderstillägget icke böra sättas
högre än 450 kronor.
Tr På grund af hvad jag här anfört, hemställer jag alltså, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen,
att för år 1913 på extra stat anvisa, för aflönande afl en kansli-
sekreterare inom jordbruksdepartementet 5,050 kronor, däraf 1,600 kronor
skola anses såsom tjänstgöringspenningar, och såsom personligt ålders-
tillägg åt extra kanslisekreteraren i departementet Hjalmar Almgren, därest
han fortfarande i denna befattning tjänstgör, 450 kronor eller således
tillhopa 5,500 kronor.
, 1 anledning af regeringsrättens inrättande har på Kungl. Makts
torsdag Riksdagen på extra stat för hvart och ett af åren 1910 1912
anvisat anslag för beredande af arfvode åt en extra föredragande inom
jordbruksdepartementet m. m. Anslagets belopp utgjorde för år 1910
7.000 kronor, däraf 3,000 kronor voro afsedda att utgå under år 1909
^A™4’!000 Under år 1910’ samt för hvardera af åren 1911 och 1912
4.000 kronor. Af berörda 4,000 kronor beräknades 2,000 kronor skola
utgå såsom särskild! arfvode åt en kanslisekreterare, hvilken vore
extra föredragande i departementet, och 2,000 kronor tillkomma en
amanuens, hvilken skulle fullgöra, utom de med dylik befattning van-
hgen förenade ^åligganden, äfven vissa en kanslisekreterare eljest till¬
hörande göromål. När dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
den 14 januari 1910 och den 13 januari 1911 anmälde behofvet af
[18.]
Arfvode åt
extra före-
dragande
inom jord¬
bruksdeparte¬
mentet m, m.
172
Nionde httfmdtiteln.
[18.] anslag för ifrågavarande ändamål, framhöll han, dels att anslag härtill
erfordrades oberoende af föreslagen provisorisk lönereglering för befall¬
ningshafvande inom departementet, och dels att den särskilda föredra¬
gandens sammanlagda aflöningsförmåner icke borde öfverskrida 7,000
Jämväl för år 1913 är anslag för ifrågavarande ändamål erforder¬
ligt. Då det emellertid för befordrande af arbetets gång inom depar¬
tementet visat sig önskvärd! att för ifrågavarande särskilda föredragning
kunna anlita flera än en af departementets tjänstemän och mellan dessa,
af Kungl. Maj:t förordnade föredragande fördela det för föredragningen
afsedda arfvode! 2,000 kronor, anser jag anslagets rubrik böra i någon
mån jämkas.
Ehvad sådan uppdelning af arfvode! sker eller icke, lärer uppen¬
barligen fortfarande böra iakttagas, att särskild föredragandes samman¬
lagda aflöningsförmåner inom departementet icke i något fall öfver¬
skrida 7,000 kronor för år räknadt.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att, för beredande af arfvode åt extra föredragande inom jordbruks¬
departementet m. m., på extra stat för år 1913 anvisa ett anslag af
4,000 kronor.
Undervisningsanstalter för jordbruk och
landtmannanäringar.
[19.1 Hos Kungl. Maj:t hafva framställningar blifvit gjorda om beredande
Byggnadsarbe- af medel till verkställande af vissa byggnadsarbeteu för mejeriet vid
tenMa' Vid landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp, för den vid Alnarp förlagda
trädgårdsskolan samt för landtbruksskolan vid Alnarps egendom. I
I underdånig skrifvelse den 9 juni 1910 har styrelsen för landt¬
bruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp beträffande förstnämnda byggnads¬
företag anfört, hurusom vid institutet ett flerårigt betydande arbete blitvit
af vederbörande ledare af mejerirörelsen därstädes nedlagdt på eu allsidig
utveckling af osttillverkningen med stöd af de hjälpmedel, som kemien
och bakteriologien erbjöde. Detta arbete hade vunnit den framgång,
att vid institutets mejeri icke blott så olika ostsorter som hel- och
halffet herrgårdsost och goudaost, Norrlands fetost, cheddarost, Smålands
Utvidgning
af mejeriets
ostkällare.
Nionde hulvudtiteln.
173
prästost, stilton, edamer- och camembertost samt skummjölksost af bästa [19.
beskaffenhet numera kunde beredas och undervisning däruti lämnas,
utan äfven det ekonomiska resultatet af denna tillverkning visat sig så
gynnsamt, att den oskummade mjölken därigenom realiserats år 1908
till 10.58 öre per kilogram och år 1909 till 10.63 öre per kilogram
eller närmare 3 öre per kilogram högre, än som i bästa fall kunnat
genom smörberedning erhållas. På grund häraf hade institutets styrelse
ansett alla skäl vara för handen att där söka uppmuntra och stödja
denna gren af mejerihandteringen, hvars utveckling i rätt riktning
otvifvelaktigt vore af verklig betydelse för landet. Sålunda hade sty¬
relsen, för att tillverkning af olika ostsorter, vid skilda årstider, under
olika utfodring och för alla undervisningsgrupper vid institutet obehindradt
skulle kunna äga rum, sökt att medels inköp af mjölk från närboende
landtmän öka den disponibla mjölkmängden, hvarjämte äfven vid den
af vindelektricitefsverket påkallade tillbyggnaden af mejeriet lokalerna
för osttillverkningen blifvit i någon män utvidgade och förbättrade. Då
emellertid mejeriet från början hufvudsakligen varit inredt till smör¬
mejeri, hade på grund däraf endast ett jämförelsevis begränsad! ut¬
rymme kunnat åt osttillverkningen beredas, och däruti förelåge nu ett
väsentligt hinder för utvecklingen af denna tillverkning. Anförda olika
ostsorter måste nämligen lagras under olika temperatur och fuktighets-
förhållanden och då därtill komme, att flera af dem för fullständig
mognad och för att fördelaktigt kunna afsättas fordrade en längre lag¬
ring, kräfdes med nödvändighet flera och större lagringslokaler, än som
för närvarande kunde disponeras. En utvidgning af ostkällarna voro
på grund häraf af behofvet oundgängligen påkallad, om den med fram¬
gång igångsatta tillverkningen skulle kunna fortgå och nödigt utrymme
därjämte finnas för den med osttillverkningen nära sammanhängande
försöks verks am h eten.
För utförande af denna välbehöfliga utvidgning erfordrades enligt
den underdåniga skrifvelsen bilagd ritning och kostnadsförslag ett
belopp af 6,216 kronor 21 öre, och har styrelsen hemställt, att detta
belopp måtte för ändamålet ställas till styrelsens förfogande.
Öfver denna styrelsens framställning har landtbruksstyrelsen i under¬
dånigt utlåtande den 20 september 1910 anfört, att landtbruksstyrelsen,
som icke haft anledning till erinran mot berörda ritning och kostnads¬
förslag, på de af institutsstyrelsen anförda skäl och med afseende å den
för landets osthandtering stora betydelse, som osttillverkningen vid Alnarp
alltid måste anses äga, funnit sig böra förorda bifall till hvad instituts-
styrelsen sålunda hemställt.
174
Nionde hufvudtiteln.
[19.] I infordradt utlåtande den 1 november 1910 har öfverintendents-
ämbetet, som icke funnit något att mot föreliggande ritning anmärka,
beträffande de uppgjorda kostnadsberäkningarna, ansett sig böra göra
vissa i utlåtandet närmare augifna erinringar, hvilka föranledde, att
den begärda anslagssumman måste ökas med tillhopa omkring 1,475
kronor, då densamma skulle komma att uppgå i rundt tal till 7,700
kronor.
Departements- Den bär ifrågavarande utvidgningen af ostkällarna vid Alnarps
chefen. mejeri finner jag af flera skäl önskvärd.
Osttillverkningen har sedan lång tid tillbaka i vårt land omfattats
med lifligt intresse, och i arbetet på mejerihandteringens utveckling har
nämnda gren af denna handtering alltid hos oss intagit en framskjuten
plats. Resultaten häraf ligga ock i öppen dag. Vi äga nu flera för
vårt land karakteristiska ostsorter, och erfarenheten har visat, att man
vid välskötta svenska mejerier med framgång kunnat upptaga tillverk¬
ningen af hvad utlandet i den vägen äger ypperst och värdefullast.
Att detta oaktadt någon nämnvärd ostexport icke kommit till stånd
beror till väsentlig del på en i regel god marknad inom landet.
Af särskildt stor betydelse för mejeridriften är osttillverkningen
inom de vidsträckta delar af vårt land, där, på grund al befolknings-
gleshet och -jämförelsevis dåliga kommunikationer, andelsmejerier svår¬
ligen kunna komma till stånd och en mera omfattande tillverkning af
smör till export icke kan ifrågakomma. Så är exempelvis förhållandet
inom stora delar af Norrland och vissa trakter äfven i mellersta Sverige.
Hvad som göres för att främja och säkerställa osttillverkningen utgör
ett af grundvillkoren för jordbrukets utveckling i dessa i jordbrukshän-
seende i allmänhet mindre lyckligt lottade bygder af vårt land.
Under dessa sista år har vid Alnarps mejeri ett energiskt och
framgångsrikt arbete blifvit utfördt för att vinna djupare insikt i ost¬
tillverkningens rationella bedrifvande och utleta de mången gång svår¬
förklarliga anledningarna till att man — såsom ofta händer — vid ett
mejeri under längre eller kortare tid icke ser sig i stånd att producera
samma goda vara som tillförene. Samtidigt har ock, såsom af före¬
liggande framställning framgår, vid Alnarps mejeri tillverkats ett flertal
på världsmarknaden välkända och eftersökta ostsorter af god kvalitet,
hvilket synes mig bära vittnesbörd om vår osthandterings ytterligare
utvecklingsmöjligheter. Grundvillkoret för att ledaren af detta mejeri
skall kunna vidare fullfölja detta sitt arbete och ur detsamma draga
för hvarje osttillverkare värdefulla lärdomar är, att vid mejeriet finnas
Nionde hufvudtiteln. 175
lämpliga och tidsenligt inrättade ostlagringslokiler, något som Alnarps [19.]
mejeri för närvarande saknar. Utan tillgång till dylika kan ine-en
osttillverkare, hur skicklig och erfaren han än är, behärska tillverk¬
ningen.
Jag anser mig sålunda böra tillstyrka, att det för ändamålet er¬
forderliga anslaget äskas af Riksdagen.
I fråga om de för trädgårdsskolan vid Alnarp erforderliga bygg- Nybyggnad
nadsforetagen afse dessa uppförande och reparation af växthus in. m.- ?oh repara-
och har _ styrelsen för landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp i
underdånig skrifvelse den 10 augusti 1911 i afseende å dem anfört,
„ edligt bestämmelserna i nådiga' reglementet den 10 juni 1910 för
trädgårdsskolan vid Alnarp synnerlig vikt skulle läggas vid utbildning
yrkesskicklighet, och skulle de för ändamålet öfvas i alla
radgardsgöromål, hvaruti för deras blifvande verksamhet skicklighet
V?r(j ^.nöden, såsom köksväxt- och blomsterodling, frukt- och fröodling-
pa kalljord och under glas m. m.
För bedöfvande af sådana öfningar fordrades gifvetvis ansenliga
växthusanläggningar. De vid skolan redan befintliga växthusen vore
emellertid af den beskaffenhet, att de ingalunda motsvarade fordrin¬
garna på tidsenlighet, hvarför ock styrelsen för Alnarps landtbruks-
och mejeriinstitut redan i sitt af landtbruksstyrelsen infordrade yttrande
den 6 december 1907 öfver särskilt tillkallade sakkunnigas förslag till
ordnande af trädgårdsundervisningen i landet framhållit, att inrättandet
åt en statens trädgårdsskola vid Alnarp skulle nödvändiggöra upp¬
förandet af nya växthus. Att vid detta tillfälle icke framställning bär-
om gjordes berodde därpå, att dessa nya anordningar syntes böra ut-
öras i sammanhang med den nya skolans organisation samt helst efter
;0rfra£0cl1 tillsyn af den person, som komme att blifva skolans och
trädgardens närmaste ledare.
i ,] påbörjande af dylika växthus hade institutsstyrelsen uti till
landtbruksstyrelsen senare afgifvet yttrande begärt ett anslag för år
1910 af 11,680 kronor, afsedt att användas till den för de blifvande
växthusen erforderliga värmeledningen. Sistnämnda anslag hade äfven
åt landtbruksstyrelsen i dess underdåniga förslag till trädgårdsundervis-
ningens ordnande den 16 oktober 1908 blifvit tillstyrkt. Vid under¬
dånig föredragning den 12 januari 1909 af detta ärende hade äfven
föredragande departementschefen medgifvit behofvet af att växthusen
bfefvo försätta i tidsenligt skick, men dock ansett, att med anläggande
af värmeledningen kunde tillsvidare anstå.
176
Nionde huivudtiteln.
Institutsstyrelsen 'har vidare anfört, att under den tid, undervis¬
ningen vid trädgårdsskolan nu pågått, behofvet af moderna växthus
ort sig alltmera kännbart. De nya husen borde nu enligt styrelsens
mening så snart som möjligt blifva uppförda. Intill dess att detta
skett kunde icke åt eleverna beredas tillfälle att deltaga i alla er¬
forderliga grenar af växthusodling, och de kulturer, som redan nu pa¬
gina, kunde till följd af odlingslokalernas beskaffenhet icke bednfvas
på ett sätt, som för den praktiska undervisningen vore ömkligt eller
kunde tjäna till lärorika föredömen. Härtill komme, att växthusen,
frånsedt deras föråldrade och i flera afseenden olämpliga konstruktion,
på senare år alltmera försämrats, så att de icke längre utan synnerligen
omfattande och dyrbara reparationer skulle kunna användas ens unaei
n^3^^ uppgörande af plan för det nya växthusbygget hade i den
mån det varit möjligt, de gamla växthusen användts. Sålunda både
föreslagits reparation af de två hus, som ansåges varda att bibehållas,
samt beräknats, att det gamla, större växthusets sam manbin dnmgsgaug,
hittills använd såsom redskapsrum m. m., skulle åtminstone delvis
användas. Härigenom hade kostnaden kunnat i någon man nedbringas.
Den grundsats, som följts vid uppgörande af vaxthusforslaget, hade
varit, att lokaler skulle beredas för samtliga sådana kulturer, som vore
af väsentlig betvdelse för en större herrgårds- eller haudelstradgard,
att flera olika typer och konstruktioner af växthus borde vara repre¬
senterade, samt att slutligen husen borde göras sa solida, att andel¬
hållet af desamma icke måtte medföra allt for störa kostnader. Hed
hänsyn till den synnerligen stora betydelse, växthusodlingen pa de
senaste årtiondena fått i större handelsträdgårdar, maste det anses nöd¬
vändigt att inrätta trädgårdsskolornas växthus sa, att plats bereddes
icke blott för ett fåtal exemplar af hvarje viktigare blomsterväxt, utan
framför allt att fullt rationella kulturer möjliggjordes åtminstone åt de
viktigaste drifhusväxterna. Detta kunde emellertid ske endast därigenom,
att särskilda afdelningar inrättades för olika kulturer, och hade darfoi,
förutom två varmare afdelningar för odling och förökning af diverse
krukväxter, föreslagits ett särskilt nejlikehus, ett roshus, en afdelning
för ormbunkar och orehideer, två tempererade hus och tva kaster, dar
sådana växter som palmer, begonier, aspaiagus m. . lin e 0 \
vetvis måste plats beredas äfven för sådana växter, som odlades hufvu -
sakligen som material för undervisningen i art- och sortkannedom, och
för dylikt ändamål hade, förutom de nämnda varmare afdelnmgaina, i
synnerhet en med kupol försedd rotunda och angränsande kallhusat-
Nionde hufvudtiteln.
177
delningar afsetts. På samma sätt hade upptagits särskilda afdelningar
för odling af sådana köksväxter, som nu allmänt gjordes till föremål
för en lönande drifning, nämligen gurkor, meloner och tomater. För
dels tidigare, dels senare drifning af vindrufvor och persikor hade äfven¬
ledes särskilda afdelningar föreslagits. Till uppdragning af vissa ömtå¬
ligare träd och buskar, som odlades till försäljning i plantskolan, hade
ock föreslagits en mindre kast.
Af största betydelse för dessa anläggningar voro tydligtvis anord¬
nandet af en tidsenlig och bränslebesparande värmeledning, som från en
gemensam central kunde förse de olika växthusafdelningarna med nödig
värme till billigast möjliga pris, och syntes detta ändamål lämpligast
kunna vinnas genom anläggning af en varmvattensvärmeledning i enlighet
med ett skrifvelsen bilagdt förslag.
För att förse de olika afdelningarna med vatten fordrades vidare
en särskild vattenledning. Då vattentillgången för bänkgårdens och
vissa afdelningars af köksträdgården behof vore otillräcklig och det
vatten, som varit alldeles nödvändigt för vattning af vissa kulturer
måst köras rätt lång väg, vore det för trädgårdens ekonomi högst
viktigt, att behofvet af vatten blefve för framtiden tillgodosedt. Mest
ekonomiskt syntes vara, att detta skedde i samband med anordnande
af vattenledning i växthusen. För att kostnaderna ej skulle blifva för
stora, syntes det styrelsen, att vattenledningen tillsvidare borde utdragas
endast till de i närheten af växthusen liggande kvarteren, på hvilka syntes
kunna samlas de kulturer, som vore i största behof af vatten under
sommaren.
Då slutligen uti den mera än 10 hektar omfattande trädgården
de nuvarande uthusen vore gamla och mycket bristfälliga träbyggnader,
som därjämte för ändamålet vore alldeles otillräckliga, hade det ansetts
åt behofvet i hög grad påkalladt, att erhålla en uthusbyggnad, som i
sådant fall skulle inrymma stall för trädgårdens dragare, en större pack¬
bod, där förpackning och expedition af f-rsålda produkter kunde äga
rum, en rosenlada för öfvervintring af rosor, loft för foder samt för¬
varing af redskap m. m., och syntes, då skillnad i kostnad mellan en
sten- och träbyggnad vore jämförelsevis ringa, den förra med särskild
hänsyn till eldfara vara att föredraga.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har Alnarpsstyrelsen
ansett, att i Alnarps trädgårdar i enlighet med skrifvelsen bilagda rit¬
ningar och kostnadsförslag nya växthus borde uppföras och de äldre
istandsättas för angifven kostnad af 44,573 kronor 50 öre, en värme¬
ledning inläggas för en kostnad af 15,475 kronor, en vattenledning an-
Bihang till Riksd. prot. 1912. 1 Sami. 1 Afd. 23
178 Nionde hufvudtiteln.
[19.1 ordnas för 3,866 kronor samt därjämte ett uthus uppföras för ett belopp
af 8 252 kronor 40 öre, livarjämte oförutsedda utgifter borde beräknas
till 1,575 kronor; och bar styrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes
till utförande af omförmälda byggnadsföretag utverka anvisandet af ett
belopp af 73,741 kronor 90 öre, hvilket belopp dock utan olägenhet
skulle kunna fördelas att utgå med 49,503 kronor 40 öre år 1913, med
15 087 kronor år 1914 och med 9,151 kronor 50 öre år 1915.
Landtbruksstyrelsen har i häröfver afgifvet utlåtande den 2
november 1911 anfört, att af den utredning, som ägde rum i samband
med upprättandet af statens trädgårdsskola vid Alnarp, framginge, att
växthusen därstädes ingalunda motsvarade de kraf, som måste ställas
på dylika i och för undervisningens rätta bedrifvande, samt att de¬
samma voro i ett mindre tillfredsställande skick. Det ansågs emeller¬
tid lämpligast, att ombyggnaden af desamma uppsköts, till dess före¬
ståndare för den nya skolan blifvit anställd och vore i tillfälle att del¬
taga i utarbetandet af förslag till sådana. _
Ej heller ansågs i samband med framställningen till Riksdagen
om öfriga anslag för trädgårdsskolan vid Alnarp böra upptagas af landt¬
bruksstyrelsen föreslagna 11,680 kronor för anläggning af en värme¬
ledning för växthusen, med hvilkens anläggande, ehuru af behof vet pa-
kalladt, syntes kunna tillsvidare anstå.
Sedan skolan nu pågått ett år, hade styrelsen för Alnarps landt-
bruks- och mejeriinstitut låtit under den nya föreståndarens för skolan,
öfverinseende utarbeta förslag till växthusbyggnader samt värmeledning,
på sätt i det föregående framställts.
Landtbruksstyrelsen delade fullständigt institutsstyrelsens uppfatt¬
ning, att tidsenliga byggnader för trädgårdsskolans behof snarast möjligt
borde anordnas, för så vidt skolan skulle kunna fylla sin viktiga be¬
stämmelse. . . ,
Det kunde visserligen synas, som om vissa delar åt de nuvarande
byggnaderna skulle efter nödtorftig reparation kunna användas ännu
några år. Men i betraktande af samtliga byggnaders tillstånd skulle
detta icke lända till någon ekonomisk fördel, ty dels kunde byggnaderna
icke ens efter reparation användas under synnerligen lång tid, innan
behofvet af nybyggnad åter gjorde sig gällande, och dels måste hänsyn
tagas till, att kostuaderna för uppvärmning m. m. blefve under tiden i
hög urad förhöjda därigenom, att lämpliga och tillfyllestgörande värme¬
anordningar icke med fördel kunde anbringas i byggnaderna, hvarest
uppvärmningsanordningarna nu vore mycket bristfälliga och otidsenliga.
Under en följd af år hade försäljningen af trädgårdsalster från
Nionde hufvudtiteln.
179
Alnarp varit jämförelsevis ganska ringa och detta till den grad, att [19.]
institutsstyrelsen ansett sig böra hos Kungl. Maj:t göra framställning
om särskildt anslag för betäckande af uppkommen brist. Dessa otill¬
fredsställande förhållanden kunde till stor del tillskrifvas det underhaltiga
skick, hvaruti byggnaderna m. m. befunnit sig. Enär försäljningen af
trädgårdsalster både stort inflytande på skolans ekonomi, framginge
häraf enligt landtbruksstyrelsens mening ännu mera vikten af att bygg¬
naderna så snart som möjligt sattes i det tillstånd, att icke skolans hela
ekonomi komme att lida genom den minskade inkomst, som kunde be¬
räknas skola uppkomma, så länge byggnaderna icke befunne sig uti
tidsenligt skick.
Landtbruksstyrelsen, som icke haft något att erinra mot den upp¬
rättade planen till nybyggnad och förändring af trädgårdsskolans bygg¬
nader eller mot det föreliggande förslaget i öfrigt eller mot de upp¬
rättade kostnadsförslagen eller mot fördelningen af kostnaden till ut¬
gående under åren 1913—1915, dock med iakttagande af en lämplig
afrundning af beloppen i fråga, har på grund af det sålunda anförda
hemställt om beviljande för ifrågavarande ändamål af 73,750 kronor,
däraf för år 1913 ett belopp af 49,500 kronor.
I underdånigt utlåtande den 28 november 1911 har öfverintendents-
ämbetet förklarat sig vid granskning af förevarande framställningar icke
för sin del funnit något att mot dem erinra.
Såsom i nu föreliggande framställningar redan blifvit antydt, har Departement*.
jag vid underdånig föredragning den 12 januari 1908 af frågan om dtefen-
anvisande af medel till trädgårdsundervisningens ordnande uttalat mig
angående viss del af nu ifrågasatta växthusanläggningar vid Alnarp. I af-
gifvet yttrande öfver af särskildt tillkallade sakkunniga uppgjordt förslag
till trädgårdsundervisningens ordnande hade styrelsen för landtbruks- och
mejeriinstitutet vid Alnarp beträffande förläggande därstädes af en af de
ifrågasatta trädgårdsskolorna bland annat anfört, att för ett tidsenligt
bedrifvande af till trädgårdsskötseln hörande kulturer och ölningar kräfdes
äfven uppförande vid Alnarp af nya växthus samt vissa ändringar i de
då befintliga äfvensom anläggande af en värmeledning med tillhörande
för växthusen. Äfven landtbruksstyrelsen förklarade sig anse,
att, om en trädgårdsskola förlädes till Alnarp, anläggningen af omför-
mälda värmeledning med tillhörande byggnad vore erforderlig. Denna
värmeledning syntes äfven mig vara af behofvet påkallad, men ansåg
jag, att med anläggandet af densamma borde kunna tillsvidare anstå.
Beslutet om upprättande af en statens trädgårdsskola vid Alnarp för-
180 Nionde hufvudtiteln.
[19.] anledde sålunda inga som helst anslag till uppförande af erforderliga
växthus eller till anläggande af omordade värmeledning.
Såsom jag vidare vid föredragning af detta ärende anförde, syntes
förläggandet åt" en trädgårdsskola till Alnarp från flera synpunkter er¬
bjuda stora fördelar, därvid jag särskild! framhöll lämpligheten af att
till denna trädgårdsskola förlägga för blifvande konsulenter afpassade
specialkurser, hvilka kurser syntes mig både önskvärda och nödvändiga.
Sedan skolan nu trädt i verksamhet och erfarenhet vunnits an¬
gående förhållandena å platsen, har skolans föreståndare utarbetat för¬
slag till de erforderliga växthus anläggningarna m. m. Då dessa af den
i ärendet förebragta utredningen synas mig vara synnerligen välbehöf-
liga för att denna skola på tillfredsställande sätt skall kunna fylla sitt
ändamål ej endast såsom läroanstalt utan äfven med hänsyn till vid
densamma anordnade specialkurser, anser jag mig böra tillstyrka, att
statsanslag för utförande af åtminstone vissa af dessa byggnadsföretag
nu äskas. Enligt de upplysningar jag inhämtat, äro de nuvarande växt¬
husen så bristfälliga, att, om anslag till de föreslagna nybyggnaderna
icke nu kan erhållas, delvis ganska kostsamma reparationer omedelbart
måste verkställas, genom hvilka det likväl icke lär blifva möjligt att
sätta växthusen i sådant skick, att rationella kulturer i dem skulle
kunna bedrifvas.
Det jämförelsevis afsevärda belopp, hvartill kostnaden för nu före¬
slagna byggnadsföretag uppgår, gör, att jag icke anser mig böra till¬
styrka, att detta belopp ens med den föreslagna fördelningen på tre år
nu begäres af Riksdagen. De byggnadsföretag, för hvilka det för år
1913 afsedda anslaget, 49,500 kronor, skulle komma att användas, ut¬
göra enligt mig lämnade upplysningar så själfständiga sådana, att ett
omedelbart fortsättande af byggnadsverksamheten i sin helhet enligt
den uppgjorda planen icke med nödvändighet påkallas. Under sådana
förhållanden synes mig skäl föreligga att nu af Riksdagen begära endast
anvisande af förenämnda belopp, 49,500 kronor.
Nybyggnad Hvad slutligen angår de byggnadsföretag, som ansetts böra komma
och repara- utförande vid den med Alnarps egendom förenade landtbruksskolan,
^vidnandu har styrelsen för landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp i under-
bruksskoian. dånig skrifvelse den 8 juni 1911 anfört, att lärlingarna vid nämnda
landtbruksskola, alltsedan institutet år 1862 upprättades, haft sina bo¬
städer å den öster om egendomens ekonomihus belägna s. k. Gamle-
gården. Denna har jämväl inrymt bostäder för inspektören, numera
Nionde hufvudtiteln. 181
förvaltaren, samt ladufogden vid Alnarps egendom. För undervisningen
har skolan fått begagna sig af institutets lärosalar och materiell. Nämnda
gårds byggnader, som äro mycket gamla och delvis uppförda af kors¬
virke och råsten, hade emellertid trots ständiga reparationer alltmera
försämrats, och där uti befintliga bostäder visade sig numera icke blott
för. trånga och otidsenliga, utan äfven mindre hälsosamma och så brist¬
fälliga, att en genomgående omändring af desamma samt ett betydligt
ökadt utrymme genom tillbyggnad syntes institutsstyrelsen nödvändiga,
om skolan fortfarande skulle kunna å platsen inrymmas samt förvaltare
och ladufogde där hafva sina bostäder.
För en förvaltare med familj vore utrymmet sålunda högst otill¬
fredsställande såväl i fråga om rum som uthus, hvithet äfven gällde om
ladufogdens bostad; källare saknades, lärlingarna bodde för många i
hvarje rum och i samtliga bostäder hade golf och golf bjälkar visat sig
starkt angripna, hvarjämte de gamla eldstäderna ständigt gåfve anled¬
ning till eldfara. Da därtill komme, att lärlingarna fullständigt saknade
ett samlingsrum samt plats att förvara sina kläder och andra tillhörig¬
heter eller att torka sina arbetskläder, vore de i dessa afseenden sämre
lottade än vid de flesta andra skolor, och en förändring, som af instituts¬
styrelsen länge varit påtänkt, vore nu af behofvet starkt påkallad.
Vidare måste det, enligt styrelsens mening, anses i högsta grad önsk¬
värd^ att skolan, som numera faktiskt vore skild från institutet, iifven
erhölle sin särskilda undervisningslokal och materiell, då åt densamma, vid
tillväxande elevantal och utvidgad undervisning, vid institutet endast med
stor svårighet kunde beredas plats därstädes. Slutligen saknades sjuk¬
rum, _hvilket, där så många voro samlade, numera måste anses ound¬
gängligt, samt likaledes utrymme för betjäningen, för härbärgerande af
montörer eller andra vid Alnarp tillfälligt anställda personer, behof,
som alltmera gjorde sig gällande. Då bristerna efter hand hopat sig
pa ett sådant sätt, att styrelsen icke funne sig med förhanden varande
medel kunna af hjälpa desamma, hade styrelsen efter verkställd utredning
och under åberopande af skrifvelsen bifogade ritningar och kostnads¬
förslag framhållit, att för landtbruksskolan följande arbeten erfordrades
till en kostnad af:
för en ny byggnad, afsedd att inrymma en föreläsningssal, en
ritsal, 22 bostadsrum för lärlingar, torkrum för arbetskläder och skodon,
borstrum, badrum, värmeapparat, kolförråd samt förvaringsrum för sådana
lärlingarnas tillhörigheter, som ej lämpligen kunde
förvaras i boningsrummen............................................ kronor 09,300: —
transport kronor 69,300: —
[19.]
[19.]
182
Nionde hufvudtiteln.
transport kronor
för reparation af de äldre byggnaderna sålunda,
1) att i gamla hufvudbyggnaden förvaltarens
bostad utvidgades samt försåges med källare och den
Öfrig a delen inreddes till en läse- och samlingssal för
lärlingarna ............................................... ........_............. «
2) att i norra flygeln ladufogdebostaden om-
byggdes och förstorades samt den öfriga delen istånd-
sattes att användas såsom förut till arbetarbostäder
och uthus................................................................'• »
3) samt att södra flygeln reparerades och för¬
såges med nya utgångar för att användas till bostad
för skolans städerskor, till sjukrum samt till bostäder
för under kortare tid vid institutionerna å Alnarp
anställda assistenter, montörer eller andra handtverkare ,,
hvartill komme att i enlighet med bilagdt för-
69,300: —
7,500: —
8,400: —
1,900: —
slag erfordrades:
inventarier i lärlingsrum ........................................ n 2,5öö: 30
inventarier uti föreläsnings-, rit- och läsesal ... „ 1,625: 80
undervisningsmateriell............................................ » 1,865.
eller tillsammans kronor 93,179: 10.
Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt har styrelsen hem¬
ställt om anvisande för nu ifrågavarande olika ändamål af nämnda
PP1 infordradt underdånigt utlåtande den 2 november 1911 har landt-
bruksstyrelsen beträffande denna styrelsens framställning anfört, att
styrelsen af byggmästarna Frans Andersson och J. Wahlberg i Malmö
införskaffat ett styrelsens yttrande bilagdt utlåtande öfver beskaffenheten
af de byggnader vid Alnarps Gamlegård, hvarom nu vore fråga. Detta
deras utlåtande har följande lydelse:
B Byggnaderna, uppförda af råtegel och korsvirke, förete ett synner¬
ligen bristfälligt skick.
Grunden är flerstädes otillräcklig eller så godt som ingen alls,
hvilket vållat sättningar och förskjutningar af väggarna med åtföljande
större och mindre sprickbildningar. Grunden är dessutom flerstädes så
låg, att golfbjälkama ligga i markytans plan, hvilket vållat, att de del¬
vis äro skadade af röta. Samma förhållande äger rum med korsvirkes-
byggnadens syllar, hvilka äro nästan helt och hållet uppruttna.
Nionde hufvudtiteln.
183
Råtegel väggarna äro på grund af sättningarna sneda, buktade
och otäta.
Fönster och dörrar äro sneda och delvis lutande, här och där
angripna af röta.
Invändiga taken bestå på de flesta ställen endast af vindsgolf-
bräderna och dessa ofta bristfälliga.
Dessa påpekade brister känneteckna samtliga tre husen, om också
bristfälligheterna äro störst i norra flygeln, hvars norra långsida på en
sträcka hårdt förskjutils utåt, så att fara för de inneboendes säkerhet
kan anses föreligga.
Förvaltarebostaden måste med dess för en större familj med barn
ytterst ringa utrymme anses vara i hög grad otillräcklig och tillika
otidsenlig. Sofrums- och köksafdelningen äro så minimala som möjligt.
Ladufogdebostaden kräfver ej blott utvidgning utan ock fullständig
ombyggnad med undantag af taket.
Förutsatt att de i norra flygelns östra ända befintliga rummen
endast användas för tillfälligt behof, torde donna del af husen kunna
bibehållas efter företagen nödig reparation. Till bostadsrum för lär¬
lingar torde dessa rum få anses vara fullkomligt otjänliga. Detsamma
kan sägas om södra flygeln, där de hygieniska krafven ingalunda äro
tillgodosedda vid inrymmande af två personer i nästan hvarje rum.
Om möjligt ännu sämre ställer sig saken för den afdelning af
landtbruksskolan, som är inrymd i gamla hufvudbyggnaden. Här äro
i de flesta rummen tre personer boende, och här måste de också in¬
rymma de gångkläder m. m., som ej lämpligen kunna förvaras på en
trång och i hvarje fall oeldad vind.
Yi styrkas så mycket mer i vår uppfattning om trångboddheten
för landtbruksskolan, . som i Alnarps trädgårdsskolas elevbostadsrum,
hvilka vi hafva haft tillfälle att bese, kubikinnehållet i hvarje är betydligt
större.
På grund af vår undersökning af ifrågavarande byggnad få vi
sålunda härmed uttala:
att Alnarps Gamlegårds byggnader i närvarande skick äro i hög
grad i behof af grundlig reparation;
att de lämna ett alldeles otillräckligt utrymme för där boende
tjänstemannafamiljer och lärjungar; samt
att de, om genom nybyggnad utrymme anskaffas för lärosalar och
lärlingsbostäder, genom grundlig reparation låta aptera sig för de skilda
ändamål, som ifrågasatts, nämligen till bostäder för skolans föreståndare,
ladufogden, ogift personal, sjukrum, ekonomirum m. m.»
[19.]
184 Nionde hufvudtiteln.
För egen del bar landtbruksstyrelsen anfört, att det syntes styrelsen,
att uppförandet af nybyggnader i de äldre byggnadernas ställe till
fyllande af samtliga de ändamål, hvartill dessa vore afsedda, gitvetvis
skulle medföra ganska stora kostnader. Det af mstitutsstyrelsen i dess
här angifna förslag att genom uppförandet af en ny byggnad for sjalfva
landtbruksskolans behof samt genom en jämförelsevis billig omandnng
af de gamla byggnaderna bereda ökadt, väl behöflig! utrymme tor för¬
valtaren och ladufogden samt för vissa andra angifna ändamål syntes
sålunda landtbruksstyrelsen i allo välbetänkt.
Vid Granskning af de framlagda förslagen saväl till nybyggnaden
som till restaurering af de gamla husen hade landtbruksstyrelsen ej
haft något att anmärka. o , . . . , ,,
I likhet med institutsstyrelsen ansage landtbruksstyrelsen, att för¬
hållandena numera nåkallade, att landtbruksskolan erhölle icke blott sm
särskilda undervisningslokal utan äfven särskddt undervisningsmateriel
Likaledes kunde ej undvikas, att nya inventarier för larlingsrummen
samt undervisningslokalerna anskaffades, hvilket allt icke kunde ske for
en kostnad understigande den i styrelsens förslag beräknade.
I anslutning härtill har landtbruksstyrelsen hemställt, att Kung!.
Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning om beviljande för sagda
ändamål af ett sammanlagdt belopp af i jämnadt tal 93,^00 kronor
I häröfver afgifvet underdånigt utlåtande den 28 november 1911
har öfverintendentsämbetet anmält, att ämbetet, som mot de företedda
kostnadsberäkningarna icke funnit orsak till anmärkning, mot de före¬
liggande ritningarna ansett sig allenast hafva att erinra, att den taft
ämnade nya föreläsningssalen syntes ämbetet böra göras något högre.
Departements
chefen.
Af den i detta byggnadsärende förebragta utredningen synes mig
tydligt framgå, att de nybyggnader och reparationer, som här blifvit
föreslagna, äro oundgängligen nödvändiga. Mm öfvertygelse ar, att om
innehafvaren af en enskild egendom med byggnader åt sådan beskaffen¬
het som de här ifrågavarande önskade få en statens landtbruksskola för¬
lagd till sin egendom, stor tvekan skulle råda, huruvida denna hans
begäran skulle kunna bifallas.
Någon minskning i den af vederbörande myndigheter granskade
och tillstyrkta kostnadssumman anser jag mig icke kunna föres a. a
emellertid denna uppgår till ett jämförelsevis afsevärdt belopp, och da
arbetena utan olägenhet torde kunna fördelas på mer an ett ar, synes
mig kostnadssumman i sin helhet icke böra begaras pa 1913 ars stat.
Enligt hvad jag inhämtat, torde det belopp, som närmast behofver tagas
Nionde hufvudtiteln. 185
i anspråk, kunna inskränkas till omkring två tredjedelar af hela kost- T19 j
nadssumman eller sammanlagdt 60,000 kronor. '
. De byggnadsföretag vid Alnarp, till hvilkas utförande anslag
nu i anslutning till hvad jag här anfört skulle af Riksdagen begäras
utgöra sålunda: * ® ’
utvidgning af mejeriets ostkällare .............................. kronor 7 700:_
^byggnad och reparation af växthus in. m............. , 49 500-_
^byggnad och reparation m. in. vid landtbruks-
&kolan ........................................................................... „__ 93,200: —
summa kronor 150,400: —,
daraf ett belopp af sammanlagdt 117,200 kronor synes böra uppföras på
1913 ars stat. rr v
Då eu del af dessa byggnadsföretag torde kunna påbörjas redan
1”ld?r innevarande år, synes mig Riksdagens medgifvande böra begäras,
att harfor erforderligt belopp må under år 1912 kunna af Kungl Mai-t
disponeras. & ■>'
P] ^ hvad jag sålunda anfört hemställer jag alltså, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till bestridande af kostnaderna för vissa bgggnadsföretaq m. m
md Alnarp bevilja ett anslag af 150,400 kronor och häraf på extra stat
.r ar 1913 anvisa 117,200 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att utaf
sistnamnda belopp under år 1912 af tillgängliga medel förskottsvis ut¬
anordna, hvad som må finnas erforderlio-t.
i Pa. fra“8talbimg af Kungl. Maj:t beviljade nästlidet års Riksdag [20.1
tili bestridande af kostnaderna för uppförande af en institutionsbyggnad Byggnad*.
och tva lararbostader vid landtbruksinstitutet vid Ultima samt för upp- S?
orande af två lärarbostäder och för vissa förändringar i hufvudbygg- institutet vid
V1J landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp ett anslag- af vltuna-
qa Ann°i kronor’ hvaraf Riksdagen på extra stat för år 1912 anvisade
94,000 kronor.
Beträffande dessa byggnadsanslag anförde föredragande departe¬
mentschefen under punkterna 3 och 4 i protokollet öfver jordbruks-
arenden den 13 januari 1911, att af dem erfordrades under år 1912
hela det för landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp beräknade be-
foppet, 44,000 kronor, samt halfva det belopp å sammanlagdt 100 000
kronor, som var afsedt för landtbruksinstitutet vid Ultima. Återstående
Bihang till Riksd. prot. 1912. 1 Sami. 1 Afd. 24
186 Nionde hufvudtitoln.
[20.] halfva kostnad för byggnadsföretagen vid Ultima, 50,000 kronor, kunde
däremot anstå till år 1913.
Med anledning af livad sålunda förekommit hemställer jag, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att af det utaf 1911 års Riksdag beviljade anslaget å 144,000
kronor för uppförande af vissa byggnader vid landtbruksinstitutet vid
Uituna m. rii. på extra stat för år 1913 anvisa ett anslag af 50,000
kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att däraf under ar 1912 al tillgängliga
medel förskottsvis utanordna, hvad som må finnas erforderligt.
[21.]
Byggnads•
arbeten vid
Uituna landt-
b ruka skola och
egendom.
Uti underdånig skrifvelse den 10 november 1911 har styrelsen
för landtbruksinstitutet vid Ultima hemställt, att ett årligt statsanslag
af 6,000 kronor måtte anvisas till uppehållande af undervisningen vid
Uituna landtbruksskola i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad före-
skrifvits angående öfriga lantbruksskolor i mellersta och södra Sverige.
I sammanhang härmed har samma styrelse i skrifvelse den 21 november
1911 hemställt, att ett anslag af 83,000 kronor måtte beviljas till upp¬
förande af nya byggnader för ifrågavarande landtbruksskola och Ultima
egendom.
Genom nådig remiss har Kungl. Maj:t anbelallt landtbruksstyrelsen
att öfver dessa framställningar afgifva utlåtande.
Då på grund af erforderlig utredning det sålunda infordrade ut¬
låtandet icke ännu kunnat afgifvas, har jag under hand inhämtat, att
anledning finnes antaga, att det anslag, som för omförmälda ändamål
kan komma att erfordras, torde kunna inskränkas till omkring 38,000
kronor. ., ,
Enär jag har för afsikt att under loppet af instundande Riksdag
förelägga Kungl. Maj it förslag i ämnet, hemställer jag, att Edeis Kungl.
Maj :t måtte föreslå Riksdagen
att, i afvaktan på den nådiga propositionen angående anslag att
användas Ull vissa byggnadsarbeten vid Uituna landtbruksskola och egen¬
dom, Kungl. Maj:t kan komma att till Riksdagen aflåta, på extra stat
för år 1913 beräkna ett anslag af 38,000 kronor.
[22.] Till undervisningsmateriell för landtbruks- och mejeriinstitutet vid
Undervis- Alnarp har Riksdagen på extra stat för hvart och ett af åren 1908
Hingsmatericii 1Q12 aQvigat ett statsanslag å 3,000 kronor.
bruks- och I en till Kungl. Maj:t ställd skrifvelse har nu styrelsen för namnda
. institut giort framställning om anslag å 3,000 kronor för samma ända-
Ainarp. mål jämväl för år 1913 och såsom stöd för denna sin framställning
Nionde hufrndtiteln.
187
[22.]
Departe¬
mentschefen.
anfört, hurusom i inkomst- och utgiftsstaten för landtbruks- och mejeri-
institutet vid Alnarp den brist alltjämt förelåge, att till undervisnings-
materiell i egentlig mening nästan inga medel blifvit anvisade, under
det att behofvet af att komplettera och underhålla sådan materiell vid
institutet, såsom vid andra läroanstalter, ständigt gjorde sig gällande
och ännu mera komme att framträda vid de fortsättningskurser, som
vore bestämda att vid institutet anordnas.
Landtbruksstyrelsen har häröfver den 31 oktober 1911 afgifvit
underdånigt utlåtande, däri styrelsen tillstyrkt institutsstyrelsens ifråga¬
varande framställning.
Då ökade medel för anskaffande af undervisningsmateriell för
institutet under nästkommande år ingalunda torde komma att visa sig i
mindre grad erforderliga än under de förflutna åren, hemställer jag, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till undervisningsmateriell för landtbruks- och mejeriinstitutet vid
Alnarp å extra stat för år 1913 anvisa ett anslag af 3,000 kronor.
Då Fredrika-Bremer-förbundets landthushållningsskola vid Rimforsa [23.]
år 1907 började sin verksamhet, anvisade Kungl. Maj:t den 31 december ^"^^undet]
1907, på därom al förbundets styrelse gjord framställning, såsom bidrag landthxuMu.
till organisationskostnadernas täckande från den till Kungl. Maj:ts för- nin9,.th>la vid
fogande stående del af anslaget till undervisningsanstalter för jordbruk
och landtmannanäringar ett belopp af 2,500 kronor. Därefter har Riks¬
dagen, på framställning af Kungl. Maj:t, till beredande af statsbidrag-
åt denna skola för hvart och ett af åren 1908, 1909 och 1910 beviljat
ett anslag af 4,000 kronor, hvilket för hvart och ett af åren 1911 och
1912 blifvit förhöjdt till 6,000 kronor.
Vid utanordnandet af de för åren 1908—1910 beviljade anslagen
bär Kungl. Maj:t såsom villkor för anslagens åtnjutande föreskrifvit,
bland annat, att tre elever skulle äga åtnjuta kostnadsfri undervisning,
dock utan att vara befriade från afgifter för kost och logi; samt att
afgiften för undervisning, kost, logi och lyse ej finge öfverstiga 600
kronor för år.
För åtnjutande af de för åren 1912 och 1913 beviljade årsanslagen
har ingen annan förändring ägt rum i de föreskrifna villkoren än be¬
träffande antalet frielever, hvilket bestämts till fyra.
Fredrika-Bremer-förbundets styrelse har nu i en underdånig till
jordbruksdepartementet den 15 december 1911 ingifven skrift, till hvilken
finnes bilagdt förslag till stat för skolan för läsåret 1912—1913, gjort
188 Nionde hufvudtiteln.
framställning om beredande af förhöjdt anslag till skolan för sistnämnda
år. Därvid har styrelsen tillika anfört hufvudsakligen följande.
Den erfarenhet skolan samlat under de fyra år, som förflutit sedan
den började sin verksamhet, visade, att en skola för undervisning i
landthushållning, där eleverna icke skulle inhämta de första begrepenp
i ämnet utan utbildas till lärarinnor och där skolan sålunda vore ett
slags seminarium eller högskola, blefve ganska dyrbar. Stor vikt måste
nämligen därvid läggas på de praktiska undervisningsöfningarna, hvar¬
med följde såväl behofvet af stort utrymme som ock af ökade, väl
aflönade lärarkrafter. Såsom ett särskildt skäl till att aflöningarna icke
'kunde sättas låga, har styrelsen anfört, att lärarinnornas arbete och
ansvar ökades genom att skolan vore ett internat, livilket för eleverna
måste varda ett hem med möjlighet att, så vidt det kunde ske, utöfva
ett hems fostrande inflytande.
Vidare hade skolan ofta för elevernas utbildning till dugliga
lärarinnor för småbrukarnas hustrur och döttrar måst anordna särskilda
studieresor för sina elever, hvilka resor blifvit betungande för skolans
medel, hvadan styrelsen äfven af denna anledning ansåge sig hora göra
framställning om högre anslag.
Kostnaderna för uppförandet af den nya skolbyggnaden komme
att uppgå till omkring 83,000 kronor. För bestridande af dessa kost¬
nader hade styrelsen icke haft till sitt förfogande mera än sammanlagdt
47,000 kronor. Öfriga belopp hade måst anskaffas genom lån, som
uppgingo till omkring 35,000 kronor, t* ör att förränta och amortera
denna skuld komme af skolans medel under en längre följd af år ganska
betydande belopp att tagas i anspråk, livilket, om icke ökade inkomster
kunde åstadkommas, menligt komme att inverka på undervisningen.
Den afgift, 600 kronor, som lärarinneeleverna erlade för år för
både inackordering och undervisning, vore mycket låg, väsentligt lägre
än vid motsvarande statsunderstödda anstalter, och styrelsen hade här¬
igenom kunnat bereda möjlighet äfven för elever med begränsade
ekonomiska tillgångar att vinna utbildning vid skolan. Höjandet af
årsafgifterna skulle väl tillföra skolan afsevärdt ökade inkomster, men
styrelsen hade ansett, att denna väg icke vore lämplig eller önskvärd, enär
därigenom mången elev skulle finna sig förhindrad att söka inträde i skolan.
Det hade ock visat sig, att omkring en tredjedel af elevantalet
utgått från hem på landet och efter genomgången folkhögskolekurs
vunnit inträde vid skolan samt att dessa elever med stor heder genom¬
gått skolan och sedan väl skött erhållna befattningar. Att genom höjda
_ årsafgifter utestänga dessa elever önskade styrelsen om möjligt undvika.
Nionde hufvudtiteln. 189
Med stöd af det sålunda anförda har styrelsen hemställt om en [23?]
förhöjning i nu utgående statsanslag med 3,000 kronor eller från 6,000
till 9,000 kronor.
I häröfver infordradt utlåtande den 20 december 1911 har landt-
bruksstyrelsen hemställt om bifall till den gjorda framställningen. I
likhet med skolstyrelsen syntes det äfven landtbruksstyrelsen nödvändigt
för ifrågavarande skolas ändamålsenliga uppehållande, att anslaget till
skolan höjdes, och har landtbruksstj-relsen vidare anfört sig icke hafva
något att erinra mot det af styrelsen uppgjorda förslaget till stat för
skolan för läsåret 1912—1913.
Enligt hvad jag vid flera olika tillfällen inhämtat, har ifrågavarande DcParUmtnU-
skola på ett förtjänstfullt sätt lyckats fylla sin uppgift och sålunda
i sin mån och inom sitt verksamhetsområde underlättat de med så lifligt
intresse omfattade sträfvandena att höja landets mindre jordbruk.
Under sådana förhållanden synes mig skolan vara väl förtjänt af fortsatt
statsunderstöd.
Utan att vilja förneka, att ökadt statsanslag för befordrande af
denna skolas vidare utveckling från flera synpunkter kan vara önskvärdt
och möjligen ock i viss mån af behofvet påkalladt, anser jag mig dock
icke, da en afsevärd förhöjning sa sent som år 1910 ägde rum, nu
kunna tillstyrka en ytterligare förhöjning i det till skolan utgående
anslaget. Det synes mig dessutom som om denna skola, på grund af' sin
gagnande, med det mindre jordbruket och dess främjande så nära för¬
bundna verksamhet, borde kunna komma i åtnjutande af högre orts-
bidrag än nu i staten upptagna bidrag från hushållningssällskapen å
650 kronor.
På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att å extra stat för år 1913 bevilja ett anslag af 6,000 kronor
såsom statsbidrag åt Fredrika-Bremer-förbundets landthushållning sskola vid
Rimforsa för utbildande af lärarinnor.
I anledning åt vid 1911 års Riksdag väckta motioner beslöt Riks- [24.1
dagen att a extra stat för ar 1912 anvisa ett anslag af 8,000 kronor
till beredande af statsbidrag åt landthushållningsskolan vid Brogård för n‘ng*,kolan
utbildande af lärarinnor, med rätt för Kungl. Maj:t att af beloppet "
under år 1911 af tillgängliga medel förskottera 4,000 kronor.
Genom nådigt bref den 15 september 1911 har Kungl. Maj:t
funnit godt tilldela Uppsala enskilda läroverk och fackskolan för huslig
190
Nionde hufvudtiteln.
ekonomi såsom bidrag till upprätthållande under åren 1911 och 1912
af dess landthushållningsskola vid Brogård för utbildande af lärarinnor
ett statsanslag af 8,000 kronor under följande villkor för anslagets
åtnjutande, nämligen: .
att två frielever skulle äga åtnjuta kostnadsfri undervisning vid
skolan, dock utan att vara befriade från afgifter för kost och logi;
att för inträde i skolan skulle erfordras, att sökande erhållit högre
flickskolebildnmg eller visade sig eljest hafva förvärfvat motsvarande
kunskaper eller genomgått folkhögskolekurs;
att sådana inträdessökande, som därjämte kunde förete intyg om
praktisk duglighet och vana vid landtlig^ göromål, skulle äga företräde;
att förslag till plan för undervisningen skulle underställas landt-
bruksstyrelsens pröfning och godkännande; samt
att till landtbruksstyrelsen skulle tre månader efter lärokursens
afslutande ingifvas berättelse om skolans verksamhet.
Uti en till Kungl. Maj:t den 29 september 1911 ställd skrift
har styrelsen för Uppsala enskilda läroverk och fackskolan för huslig
ekonomi i underdånighet hemställt ofta anvisande af statsunderstöd jäm¬
väl under år 1913 för utbildning af lärarinnor i landthushållning å
skolans landtgård Brogård med samma belopp, som för åren 1911 och
1912 beviljats, eller 4,000 kronor, på villkor, som Kungl. Maj:t. agde
bestämma. , „
Såsom stöd för denna sin framställning har styrelsen aniort, att
undervisningen vid fackskolans förenämnda landtgård skulle enligt den
hittills tillämpade och i förberörda motioner omförmälda planen ordnas
på det sätt, att en af fackskolans tre lär arinn ekur ser, C-kursen i huslig
ekonomi med landthushållning, skulle utöfver de tva terminer, den till¬
bringade i Uppsala vid fackskolan, under ett års eller närmare bestämdt
10 Va månaders vistelse och arbete å Brogård blifva praktiskt och
teoretiskt väl förtrogen med alla kvinnogöromål i jordbruk och landt-
hu shåll.
Sedan under hösten 1910 flertalet elever i den förutvarande lägre
lärarinnekursen frivilligt förlängt sin utbildningstid med tre månaders
arbete å Brogård, öfvergick på nyåret 1911 den C-kurs, som under
höstterminen fått sin grundläggande utbildning i stadsskolan, till Bro-
gård för att stanna där till årets slut, delvis in i januari 1912, med
tre veckors ferier under sommaren och tre veckors ferier omkring
jul och nyår, halfva kursen i sänder. På nyåret 1912 skulle dessa
elever återvända till Uppsala och lämna plats åt den andra C-kurs,
som hösten 1911 arbetat i Uppsala. Den dagliga undervisningen å
Nionde hufvudtiteln. 191
Brogård meddelades och arbetet leddes af tre lärarinnor. Några kvinn¬
liga tjänare funnes icke. De årligen mottagna och utgående elevernas
antal vore 14.
Hittills vunnen erfarenhet hade visat, att de träffade anordningarna
varit väl afpassade för ändamålet. Eleverna utförde med glädje och
energi ensamma allt arbete i kök, mejeri, ladugård, tvätt- och bagar¬
stuga, redde slakt, skötte grisar och höns samt trädgården och utförde
På åkern, vid tröskning o. s. v. allt sådant arbete, som vanligen
utfördes af kvinnor. Sålunda vunne de ej blott färdighet, utan äfven
vana vid förekommande arbeten. De teoretiska kunskaperna med¬
delades i sammanhang med arbetet. En gång i veckan hade en
fackman gifvit en repeterande och sammanfattande lektion öfver nåo-on
del af jordbruks- eller husdjursläran. Dessutom hade eleverna fått& en
till två lektioner i veckan i samhällslära och i pedagogik. Med den
utbildning dessa elever sålunda finge, vore styrelsen förvissad om, att
från skolan skulle utgå en stab af teoretiskt och praktiskt kunniga, i
allt praktiskt arbete skickliga och vana, för vårt jordbruk och dess bi¬
näringar varmt intresserade lärarinnor. Ett önskemål, att de blifvande
lärarinnorna redan under sin utbildningstid å Brogård måtte få på nära
håll lära känna och deltaga i undervisning i en landthushållsskola, komme
redan under år 1912 att förverkligas, enär styrelsen hade för afsikt att
vid Brogård anordna landthushållskurser för allmogens döttrar. Uppsala
och Gäfleborgs läns landsting hade redan för möjliggörande af sådana
kursei under ar 1912 beviljat anslag till brogardsskolan å respektive
500 och 250 kronor.
Till styrelsens förevarande framställning har fogats följande för¬
slag till stat för undervisningen å Brogård under 1912.
Inkomster:
Elevafgifter från C-kursen (14x150)
Extra elever af olika slag.................
Från gården för elevernas arbete
Statsunderstöd .......................
kronor 2,100: —
„__ 350: —
n
i
'Il
2,450
1,000
4,000
Summa kronor 7,450
192
Nionde hufvudtiteln.
[24.]
Departement,
chefen.
Utgifter:
Hyra till fastigheten........
Aflöningar och arfvoden
Ilndervisningsm ateriell
Administrationskostnader
Diverse omkostnader ......
Beträffande denna stat har styrelsen meddelat, att hushållet, i
hvilket lärarinnor och elever vore inackorderade med en åt lärarinnorna
som husmor, hade egna räkenskaper och skulle, liksom jordbruket med
ladugård och mejeri, bära sig själft. De ekonomiska relationerna mellan
jordbruk och undervisning bestode däri, att skolan debiterades för hyra,
skjutsar och dylikt samt krediterades för elevernas arbete.. Hushållet
betalade hyra, arrenderade trädgården och betalade alla naturaprodukter,
som toges från jordbruk, ladugård, mejeri, svin- och hönsgård. En
detaljerad bokföring gjorde det möjligt att visa eleverna det ekonomiska
resultatet af jordbrukets och husdjursskötselns olika sidor.
1 öfver denna framställning infordradt underdånigt utlåtande den
13 november 1911 har landtbruksstyrelsen anfört, att det icke kunde
anses lämpligt, att det understöd till ifrågavarande skola, som Riksdagen
på förslag af enskilda motionärer anvisat för åren 1911 och 1912, med
sistnämnda år upphörde att utgå. Då landtbruksstyrelsen därtill ansåge
det önskligt, att ifrågavarande skola, såsom välbehöflig, med statsmedel
understöddes, har landtbruksstyrelsen, som till styrelsen tor skolan
aflämnat för utbekommande af anslaget för år 1911 föresknfvet intyg
och däri vitsordat, att undervisningen vid skolan bedrefves på tillfreds¬
ställande och med dess ändamål öfverensstämmande sätt, i underdånig¬
het hemställt om aflåtande af nådig proposition, att Riksdagen måtte
för år 1913 till skolan anvisa ett anslag af 4,000 kronor på de villkor,
Kungl. Maj:t kunde finna skäl meddela.
På sätt jag förut denna dag under punkt 2 anfört, synes mig
anslag böra äskas till upprättande af särskilda landthushallsskolor, i
främsta rummet afsedda för landsbygdens kvinnliga ungdom, som vid
dem skulle sättas i tillfälle att förvärfva den utbildning, som kraf ves
för ett framgångsrikt arbete i småbrukets tjänst. Jag framhöll därvid
............ kronor
|
550:
|
|
5,950:
|
|
200:
|
|
400:
|
............. 11
|
350:
|
gumma kronor
|
7,450:
|
Nionde hufvudtiteln.
193
ock, hurusom dessa nya skolor icke linge likställas med de statsunder- [24 j.
stödda 1 andthushållningsskolorna vid Rimforsa och Rrogård, i det att
dessa sistnämnda hafva till hufvudsaklig uppgift att utbilda i sitt kall
välförfarna lärarinnor, Indika, med klar uppfattning om landsbygdens
och särskildt småbrukets förhållanden och kraf, kunna meddela en efter
dessa förhållanden väl afpassad undervisning vid bland annat förenämnda
landtbushållsskolor. För vinnande af fullgoda resultat vid sistnämnda
skolor erfordras undervisningsanstalter sådana som den nu ifrågavarande
vid Brogård, från hvilka väl utbildade lärarinnor i tillräckligt antal
kunna erhållas.
1907 års landtbruksimdervisningskommitté, som föreslagit inrättande
af här berörda landthushållsskolor, har ock beaktat detta samt i sitt
underdåniga betänkande den 12 december 1908 anfört, att det icke kunde
förutsättas, att vid endast rimforsaskolan skulle kunna utbildas så många
lärarinnor, som erfordrades för att fylla landets behof af lärarkrafter
vid de kvinnliga landtbruksundervisningsanstalterna. I sammanhang
härmed har kommittén framhållit önskvärdheten af att, därest fråga
uppstode om inrättande i andra delar af landet af dylika skolor, afsedda
att, tillfredsställa nämnda behof, äfven dessa skolor måtte i likhet med
rimforsaskolan komma att understödjas af statsmedel, i den mån sådant
vore ad nöden för lärarinneutbildningen.
Äfven Kung!. Maj:t torde redan i viss mån ha erkänt behofvet
af nu ifrågavarande landthushållningsskola, i det att Kung], Magt genom
nådigt beslut den 20 januari 1911 såsom bidrag till bestridande af
kostnaderna för skolans grundande från för Kung], Maj:t tillgängliga
medel tilldelat styrelsen för Uppsala enskilda läroverk och fackskolan
för huslig ekonomi ett statsanslag af 2,500 kronor.
I anslutning till hvad jag sålunda anfört, hemställer jag alltså
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att å extra stat för år 1913 bevilja ett anslag af 4,000 kronor
till beredande af statsbidrag åt fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala
för utbildning af lärarinnor i landthushållning å skolans landtgård
Brogård.
Såsom bidrag till aflöning åt tolf kringresande jordbrukskonsu- ['251
lenter i Dalarna och Norrland, under villkor att konsulenternas rese- Jordbruk»-
och traktamentsersättning bekostades af landsting, hushållningssällskap kontvltnter-
eiler eljest, samt på de villkor i öfrigt, Kungl. Maj:t kunde finna godt
föreskrifva, har Riksdagen på extra stat för hvart och ett af åren 1908
Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Sami. 1 Afd. 25
194 Nionde hufvudtiteln.
— 1911 anvisat ett anslag af 30,000 kronor att af Kungl. Maj:t i män
af behof för ändamålet användas.
Vidare har 1910 års Riksdag medgift, att ett belopp åt högst
25,000 kronor af det för år 1911 beviljade anslaget till åtgärder för
höjande af det mindre jordbruket finge, med en beräkning af 2,500 kronor
till hvart och ett af tio hushållningssällskap inom mellersta och södra
Sverige, användas för anställande inom sällskapets område af en jord¬
brukskonsulent för det mindre jordbruket.
Då förstberörda anslag syntes vara af enahanda natur som om-
förmälda del af anslaget till åtgärder för höjande af det mindre jord
bruket och då i hufvudsak samma villkor gällde för åtnjutande af
hvartdera slaget af• statsbidrag, föreslog Kungl. Maj:t i sin hemställan
om anslag för berörda båda ändamål för ar 1912, att båda beloppen
måtte sammanföras under en ansl ags titel; och beslöt Riksdagen med
bifall härtill att såsom bidrag till aflöning åt tolf jordbrukskonsulenter
i Dalarna och Norrland samt åt tio jordbrukskonsulenter i södra och
mellersta Sverige på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af 55,000
kronor.
Den 19 oktober 1911 har Kungl. Maj:t utfärdat nådig kungörelse
angående statsbidrag till aflönande af jordbrukskonsulenter (Sv. förf.-
saml. n:r 121). _
Nu har landtbruksstyrelsen i underdånig skrifvelse den n november
1911 gjort hemställan om anvisande af anslag för berörda ändamål
jämväl för år 1913 och därvid beträffande antalet jordbrukskonsulenter
i Dalarna och Norrland anfört, att Västerbottens läns hushållnings¬
sällskap visserligen inkommit med framställning om beredande af medel
till anställande af eu fjärde jordbrukskonsulent inom länet utöfver de
tre redan förut där anställda och med bidrag af statsmedel aflönade,
hvilken framställning landtbruksstyrelsen emellertid i särskild! utlåtande
samma dag ansett sig böra afstyrka. Såsom skål härför har landtbruks-
styrelsen i sitt åberopade utlåtande anfört, att, sedan sagda framställning
ingafs, 1911 års Riksdag anvisat statsanslag till vandringsrättare i Da¬
larna och Norrland, hvarigenom det för Västerbottens låns hushållnings¬
sällskap blifvit möjligt att erhålla bidrag till nu utgående aflöning^
af inom läuet anställda vandringsrättare samt en väsentlig del af de
kostnader, anställandet af sådana medfört för sällskapet, blifvit aflyfta e.
Det sålunda tillgängliga beloppet kunde således användas för aflöning
af en fjärde jordbrukskonsulent inom länet. Härtill komme ytterligare,
enligt landtbruksstyrelsens mening, att, sedan anslaget till v andnngs-
rättare beviljats, erfarenhet ännu icke vunnits, om och i hvilken riktning
Nionde hulvudtiteln. 195
en samverkan mellan jordbrukskonsulenterna och vandringsrättarna kunde [25.1
komma att inverka på behofvet af statsanslag för de särskilda ändamålen.
Da enligt landtbruksstyrelsens mening anledning i öfrigt saknades att
höja anslaget för ifrågavarande ändamål, syntes det landtbruksstyrelsen,
att medel lör år 1913 borde fortfarande anvisas till aflönande af endast
tolf jordbrukskonsulenter i Dalarna och Norrland.
Vidkommande åter antalet jordbrukskonsulenter i södra och mellersta
Sverige har landtbruksstyrelsen erinrat, hurusom Kungl. Maj:t i fram¬
ställning till 1910 års Riksdag angående åtgärder till höjande af det
mindre jordbruket hemställt om medels beredande till aflönande af
femton dylika konsulenter, men att Riksdagen emellertid funnit antalet
tillsvidare kunna begränsas till tio, särskildt med hänsyn till bristen å
föi befattningarna fullt kvalificerade och i öfrigt lämpliga personer.
Under år 1911 har Kungl. Maj:t på grund af framställningar från
hushållningssällskapen inom dessa delar af landet anvisat medel till sex
dylika konsulenter, hvartill komme, att landtbruksstyrelsen uti under¬
dånig skrifvelse den 21 april 1911 anmält ytterligare en djdik fram¬
ställning, hvilken fortfarande vore beroende på Kungl. Maj:ts pröfning,
hör närvarande både ansökningar till landtbruksstyrelsen inkommit från
nio hushållningssällskap om anslag för år 1912 för samma ändamål,
hvadan under detta år anslag till nio jordbrukskonsulenter i södra och
mellersta Sverige syntes komma att 'beviljas. Då landtbruksstyrelsen
hade anledning antaga, att åtgärder vidtoges äfven inom andra sällskap
i samma riktning, och flera personer under senaste åren sökt göra sig
kompetenta för erhållande af platser såsom jordbrukskonsulenter, kunde
det antagas, att under år 1913 brist på kompetenta sökande ej komine
att förefinnas, om medel anvisades till anställande af tolf jordbruks¬
konsulenter inom mellersta och södra Sverige.
På grund häraf har Iandtbruksstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t
måtte hos Riksdagen begära anvisande af 60,000 kronor att på samma
villkor som hittills utgå såsom bidrag till aflöning åt tolf jordbruks¬
konsulenter i Dalarna och Norrland samt åt tolf jordbrukskonsulenter i
södra och mellersta Sverige.
I likhet med landtbruksstyrelsen finner jag förhållandena åtminstone i>*pa.rttmtnt>-
icke för närvarande påkalla någon förhöjning i nu ifrågavarande anslag chefcn-
för anställande af ökadt antal jordbrukskonsulenter i Dalarna och Norr¬
land. Redan nu äro hushållningssällskapen inom dessa landsdelar i
förevarande hänseende vida gynnsammare ställda än sällskapen inom
of i iga delai af landet, i det att statsbidrag utgår till aflönande af mer
196 Nionde hufvudtiteln.
[25.1 än en konsulent inom hvart och ett af de förra, hvarjämte det för stats¬
bidrags erhållande icke för dem är uppställdt samma villkor som för
hushållningssällskapen i södra och mellersta Sverige, eller att veder¬
börande hushållningssällskap på egen bekostnad skall anställa minst eu
konsulent, Därtill kommer ock, att — såsom landtbruksstyrelsen fram¬
hållit beträffande Västerbottens läns hushållningssällskap — det till
aflönande af vandringsrättare inom Dalarna och Norrland beviljade stats¬
anslaget befriar sällskapen inom dessa landsdelar från en mer eller
mindre afsevärd utgift, hvarigenom medel bli åtminstone delvis till¬
gängliga till att, där så befinnes erforderligt, aflöna ytterligare en .1 ord¬
brukskon sulent. ... .
Hvad åter angår den af landtbruksstyrelsen föreslagna förhöjningen
af anslaget, i hvad detsamma afser bidrag till aflöning åt jordbruks¬
konsulenter i södra och mellersta Sverige, finner jag denna förhöjning
af omständigheterna påkallad. Då medel för närvarande icke finnas
tillgängliga till aflöning åt flera än tio konsulenter inom södra och
mellersta Sveriges tjugu hushållningssällskap och då af landtörn s-
styrelsens framställning framgår, att anledning linnes antaga, att ett
större antal sällskap än för närvarande kommer att för år 1913 begära
bidrag från nu ifrågavarande anslag, synes mig i denna omständighet
ligga tillräckligt skäl för den begärda anslagshöjningen. 1910 ars
Riksdag, som på framställning af Ivungl. Maj:t första gången beviljade
anslag till aflöning åt jordbrukskonsulenter i södra och mellersta Sverige,
framhöll, att anställandet af dylika vore ett så viktigt led i de behöflig!!
åtgärderna för småbrukarundervisningens höjande, att statsbidrag därtill
borde beviljas; och det var hufvudsakligen med hänsyn till bristen å
för befattningarna fullt kvalificerade och i öfrigt lämpliga personer som
Riksdagen fann antalet tillsvidare kunna begränsas till bo. Det åt
Riksdagen sålunda anförda skälet för den vidtagna begränsningen torde,
såsom af landtbruksstyrelsens framställning framgår, numera kunna
anses hafva försvunnit. .
På grund af hvad jag sålunda anfört, tillstyrker jag alltså, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att såsom’ bidrag till aflöning åt tolf jordbrukskonsulenter i Dalarna
och Norrland samt åt tolf jordbrukskonsulenter i södra och mellersta Sve¬
rige under villkor, att konsulenternas rese- och traktamentsersättning
bekostas af landsting, hushållningssällskap eller eljest, och, hvad angår
konsulenterna i södra och mellersta Sverige, att vederbörande hushåll¬
ningssällskap under det år, för hvilket statsbidrag, sökes, på ogen be¬
kostnad och utan anlitande till någon del af statsbidraget, anställei en
Nionde hufvudtiteln. 197
eller flera ytterligare jordbrukskonsulenter, samt på de villkor i öfrigt, [25.]
Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva, på extra stat för år 1913
anvisa ett anslag af 60,000 kronor, att af Kungl. Magt i mån af behof
för ändamålet användas.
På grund af i ämnet väckt motion beslöt nästlidet. års Riksdag [26.]
att på extra, stat för ar 1912 anvisa ett anslag af 18,000 kronor att af Vandringi-
Kungl. Maj:t i män af behof anväudas såsom bidrag till aflönande af räUart-
vandringsrättare i Dalarna och Norrland under villkor, att kostnaderna
för desamma i öfrigt bestriddes af landsting, hushållningssällskap eller
eljest samt på de villkor i öfrigt, Kungl. Maj:t kunde finna godt före¬
skrifva.
Efter det att Kungl. Maj:t därefter den 22 juni 1911 med god¬
kännande af detta Riksdagens beslut anbefallt landtbruksstyrelsen att
inkomma med förslag till det beviljade anslagets användande, har Kungl.
Maj:t den 19 oktober 1911 utfärdat nådig kungörelse angående stats¬
bidrag till aflönande af vandringsrättare i Dalarna och Norrland (Sv.
förf.-saml. n:r 121).
Landtbruksstyrelsen har nu i underdånig skrifvelse den 4 december
1911 anfört, att medel för ifrågavarande ändamål syntes styrelsen böra
finnas tillgängliga äfven för år 1913 och i anslutning härtill hemställt
om aflåtande af nådig proposition om beviljande af anslag för sistnämnda
ar till samma belopp som det af Riksdagen för år 1912 anvisade.
På jag delar den af landtbruksstyrelsen i dess förberörda skrifvelse
uttalade uppfattningen, hemställer jag, att Eders Kungl. Magt måtte
föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1913 anvisa ett anslag af 18,000 kronor
att af Kungl. Maj:t i mån åt behof användas såsom bidrag till aflöning
åt vandringsrättare i Dalarna och Norrland under villkor, att kostnaderna
för desamma i öfrigt bestridas af landsting, hushållningssällskap eller
eljest samt på de villkor i öfrigt, Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva.
I nådig proposition den 31 mars 1911 (n:r 170) föreslog Kufigl. [27.]
Maj:t Riksdagen att såsom bidrag till anordnande af utbildnings- utbildning»■
kurser för kontrollassistenter på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag IZtZulZ
af 19,100 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att af nämnda belopp låta itenter.
under år 1911 förskottsvis af tillgängliga medel för ändamålet utan¬
ordna 9,550 kronor.
Denna Kungl. Maj:ts framställning blef af Riksdagen bifallen.
Vid underdånig föredragning af detta ärende redogjorde före-
198
Nionde hufvudtiteln.
[27.] dragande departementschefen för afsikten med ocli betydelsen lör vår
ladugårdsskötsel af de kontrollföreningar, inom hvilka de vid ifråga¬
varande kurser utbildade eleverna skulle komma att tjänstgöra, bvarjämte
departementschefen i sammanhang härmed påvisade den starka till¬
växten under de senaste åren i antalet föreningar samt den lifliga an¬
slutning, denna rörelse vunnit icke minst bland landets mindre jord¬
brukare.
Beträffande det för kursernas anordnande äskade beloppet anförde
departementschefen, att vid den hos 1901 års Riksdag begärda för¬
höjningen i den till Kungl. Maj:ts disposition ställda delen af anslaget
till undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar be¬
räknats, att för om förmälda kurser skulle i denna förhöjning ingå, hvad
som då ansågs för ändamålet erforderligt eller ett belopp af 1,000 kronor.
På grund häraf begärdes af Riksdagen på extra stat för år 1912 endast
hvad som kräfdes utöfver omförmälda år 1901 beräknade belopp.
Landtbruksstyrelsen har nu i underdånig skrifvelse den 13 november
1911 anfört, hurusom det visat sig, att det hittills utbildade antalet
kontrollassistenter, som år 1909 uppgick till 284, år 1910 till 292 samt
år 1911 till 302, icke varit tillräckligt att tillfredsställa behofvet för
det år från år ökade antalet kontrollföreningar. Detta berodde gifvct-
vis därpå, att kontrollassistenterna ganska snart öfverginge till annan
verksamhet och att sålunda omsättningen af kontrollassistenter vore jäm¬
förelsevis hastig. Följden häraf både också blitvit den, att många
kontrollföreningar tvingats att till assistenter antaga personer, som ej
erhållit tillräcklig utbildning för kontrollarbetet.
För att värdet af det för landets boskapsskötsel viktiga arbete,
som kontrollföreningarna både att utföra, icke skulle löpa fara att för¬
minskas, syntes det landtbruksstyrelsen nödigt att genom statens försorg
tillsåges, att kontrollföreningarna kunde förses med tillräckligt antal
utbildade assistenter, hvilket endast kunde ske genom att ökade medel
anvisades för anordnande af dylika kurser.
För år 1913 ansåge landtbruksstyrelsen, att medel borde beredas
för utbildande af minst 350 elever, hvartill skulle erfordras 14 kurser,
och då ersättning för hvarje kurs fortfarande borde beräknas till 350
kronor för själfva kursen samt 20 kronor för hvarje elev, komme det
erforderliga beloppet att uppgå till 11,900 kronor, om hvars beviljande
landtbruksstyrelsen nu gjort underdånig framställning.
Departements■ Bland de åtgärder, som vidtagas för att böja afkastningen från
ekefen. ian(Jets ladugårdar, torde kontrollföreningsväsendet med fullt fog kunna
Nionde hufvudtiteln. 199
betecknas såsom en af de mest betydelsefulla. Då därtill kommer, att [27.]
dessa föreningar i vårt land ordnats så, att de utgöra en viktig del
äfven i det egentliga afvelsarbetet och sålunda kraftigt bidraga till
produktion af. verkligt framstående afvelsdjur, synes mig denna rörelse
vara väl förtjänt af det statsmakternas stöd, som ligger i att staten
träffar anstalter för nöjaktigt utbildande af tillräckligt antal kontroll¬
assistenter. Mot det af landtbruksstyrelsen nu äskade beloppet för ifråga¬
varande ändamål har jag sålunda intet att erinra.
Då det synes mig lämpligt, att hela det för dessa kurser erforder¬
liga beloppet begäres under samma anslagstitel, hemställer jag alltså,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till anordnande af utbildning skurser för kontrollassistenter på
extra stat för år 1D13 anvisa ett anslag af 11,900 kronor.
Nötkreatursskötseln har under de senare åren visat ett starkt upp- [28 ]
svång inom vårt lands olika delar och omfattas med allt större intresse utbildnings-
af såväl det större som det mindre jordbrukets idkare. Liksom vårt l‘TerAfdSr
jordbruk i. öfrigt bär emellertid äfven denna näringsgren att kämpa med fsrmän'
stora svårigheter, då det gäller att anskaffa tillräcklig och lämplig ar¬
betskraft. Särskild! är detta förhållandet i fråga om ladugårdsförmännen.
På dessa ställas också i våra dagar betydligt större fordringar än förut
vant fallet. Med den intensitet, som utmärker det moderna ladugårds-
arbetet, kräfves det ovillkorligen, att förmännen vid detta arbete besitta
såväl en god teknisk färdighet i ladugårdsgöromålens utförande som ock
tillräckliga teoretiska fackkunskaper för att kunna allsidigt bedöma sagda
göromål innebörd och på lämpligaste sätt planlägga dem.
Visserligen finnas inom flera hushållningssällskaps områden inrättade
särskilda s. k. kreatursskötarskolor med uppgift att hvar för sitt om¬
råde utbilda ladugårdsförmän, men dessa skolor äro alltför fåtaliga för
att kunna fylla det inom landet i dess helhet förefintliga behofvet af
sådana förmän, hvarjämte den undervisning och handledning, som lämnas
vid dessa skolor, ej alltid motsvara tidens kraf på en god såväl praktisk
som teoretisk fackutbildning. Dessa och andra förhållanden hafva med¬
fört, att ifrågavarande skolor i allmänhet blifvit fåtaligt besökta och
bär och hvar måst nedläggas i brist på elever.
Vid sammanträde, med hushållningssällskapens ombud i Stockholm Hushåiinings-
år 1907 framhölls med skärpa å ena sidan faran för vårt landtbruk af s'illsknPens
att landsbygdens arbetskraft mer och mer dragés till städerna, industrien
och allmänna arbeten med dess större möjligheter till högre aflöning,
200 Nionde hufvudtiteln.
[28.] något som särskildt gäller kreatursskötseln, vid hvilken bristen på lämpliga
arbetare gör sig alltmera kännbar, samt å andra sidan nödvändigheten
af att åtgärder vidtagas för att råda bot på denna i störa delar af vårt
land rådande brist på kreaturs sköt are äfvensom för att inrikta allmän¬
hetens uppfattning på det förtjänstfulla uti nedläggande af omtanke
och intresse för husdjurens skötsel och på betydelsen al ett sådant
arbete i landtbrukets tjänst. I underdånig skrifvelse hemställde om¬
buden i sådant afseende, att Kungl. Maj:t måtte taga i öfvervägande,
huruvida icke anslag borde beredas dels för inrättande vid större ladu¬
gårdar med förstklassiga besättningar — företrädesvis vid afvelscentra
för nötboskap eller sådana lantbruksskolor, där för ändamålet tillräckliga
kreatursbesättningar funnes — af skolor för kreatursskötare, till hvilka
skolor intresset skulle kunna dragas genom stipendier till eleverna af
icke för obetydliga belopp, dels ock för anordnande af praktiska mindre
kurser särskildt i ladugårdsskötsel, hvilka kurser skulle väcka håg för
denna art af arbete samt stärka insikten om dess stora betydelse för
landet. .
Denna hushållningssällskapens ombuds skrifvelse remitterades till
den under den 14 juni 1907 tillsatta kommittén för den lägre landt-
bruksundervisuingens ordnande, hvilken kommitté i sitt underdåniga
betänkande den 12 december 1908 afgaf förslag i ämnet.
Landtbruk.x- j likhet med ombuden synes det kommittén nödvändigt, att lands-
ZtT bygdens befolkning bibringas upplysning om nötkreatursskötselns och där-
kommitténs njed också hidugårdsarbetets genomgripande betydelse för vår modernäring,
förtidg. härigenom den motvilja mot detta arbete, som otvifvelaktigt före¬
finnes i stora delar af landet, kan arbetas bort eller åtminstone föiminskas.
Särskildt framhålles, att respektive hushållningssällskap böra vinnlägga
sig om att genom sina konsulenter, medelst föredrag eller kortaie kurser
i kreaturens rätta vård och skötsel, sprida upplysning i berörda hän¬
seende. För sådan undervisningsverksamhet anser kommittén, att
statsbidrag från anslaget till åtgärder för höjande af det mindre jord¬
bruket bör kunna påräknas, om nämligen undervisningen anordnas under
formen af undervisningskurser för en större allmänhet eller specialkurser
för särskildt antagna elever, manliga eller kvinnliga.
Hvad åter beträffar själfva utbildningen lör ladugårdsförmän, synes
det kommittén, att, då med nutidens utvecklade ,husdjursskötsel behofvet
af dugliga förmän i ladugårdarna är minst lika stort som behofvet af
arbetsförmän vid själfva jordbruket, staten, på samma sätt som den
anslår medel till uppehållande af anstalter för utbildande af jordbruks-
Nionde hufvudtiteln. 201
förman, äfven bör vidtaga åtgärder för ett ändamålsenligt ordnande af [28.1
en tdlfredsställande utbildning för ladugårdsförmän till det antal, som
för landets kreatursskötsel är beböfligt. Förutom det intresse för det
allmänna, som ligger däruti, att en för landet så viktig näringsgren som
kreatursskötseln sålunda på effektivt sätt understödjes i sin utveckling,
har kommittén äfven ansett sig böra framhålla, att de statsmedel, som
komma att användas för detta ändamål, säkerligen komma att lända till
gagn äfven därigenom, att obemedlade unga män kunna väsentligen för¬
rätt™ sin ställning genom att efter genomgången utbildningskurs taga
anställning som ladugårdsförmän, hvilka befattningar numera kunna högt
aflönas, om man för desamma kan erhålla verkligen dugligt folk.
Vid do hittillsvarande skolorna för utbildande af kreatursskötare
bär man förlagt den praktiska och den teoretiska utbildningen till samma
plats. Detta har emellertid, enligt kommitténs mening, visat sig för¬
svåra ett godt resultat af den sålunda meddelade undervisningen, i det
att vid mången egendom, där förutsättningar funnits för en fullgod prak¬
tisk utbildning för de blifvande ladugårdsförmännen, stor svårighet yppat
sig att kunna åt eleverna lämna en tillfredsställande teoretisk undervisning.
Kommittén har därför tänkt sig ladugårdsförmannens utbildning
bäst ordnad på det sätt, att den praktiska och den teoretiska utbildningen
som för hvaije elev bör beräknas upptaga en tid af sammanlagdt ett år’
l regel förlägges till olika platser, hvar i sitt slag väl rustade att bi-
brmga eleverna den del af den för dem nödiga fackutbildningen, som
dit blifvit förlagd.
a i/ S^?,nt leende föreställer sig kommittén, att icke blott våra
landtbruksskolegendomar utan ock de såsom afvelscentra för nötboskap
godkända gårdarna samt jämväl andra större egendomar, där en verkligt
framstående kreatursskötsel bedrifves, kunna vara synnerligen lämpade
att mottaga elever för meddelande af den praktiska utbildning, som för
den blifvande ladugårdsförmannen är af nöden. Men då vid måno-a af
dessa egendomar förhållandena icke medgifva att åt eleverna meddela
.. i ... ^ undervisningen, synes det kommittén lämpligt, att
särskilda teoretiska kurser för ladugårdsförmännens utbildning inrättas vid
nagra vissa landtbruks- eller landtmannaskolor, där man kan förutsätta, att
nödiga lärarkrafter finnas för ändamålet tillgängliga. Till dessa kurser
som synas kommittén böra pågå minst en månad och vara förlagda till
den årstid, då eleverna lättast kunna undvaras å de gårdar, där°de er¬
hålla sin praktiska utbildning, böra elever från flera sådana gårdar
sammanföras till det antal, som lämpligen kan vid en kurs på eu gåno-
undervisas. ° ö
Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Sami. 1 Afd.
26
202 Nionde hnfvudtiteln.
Att med någon större noggrannhet beräkna behof vet af ladugårds-
förmän i vårt land faller sig visserligen svårt. Kommittén har emellertid
vid öfvervägande af denna fråga kommit till den åsikten, att detta behof
icke kan sättas lägre än 100 dylika förmän årligen, och synes det kom¬
mittén att åtgärder böra vidtagas för utbildande af minst detta antal.
Hvad ladugårdselevernas praktiska utbildning beträffar föreslår
kommittén sålunda, att landtbruksstyrelsen, åt hvilken myndighet torde
böra uppdragas att ordna utbildandet af ladugårdsförmän, skall med
innehafvare af landtbruksskolegendomar, afvelscentra för nötboskap eller
andra enskilda egendomar med välskötta ladugårdar upprätta skriftliga
aftal, hvarigenom sådan ladugårdsinnehafvare förbinder sig att mot be¬
stämd ersättning, som utgår af till landtbruksstyrelsens disposition för
ändamålet ställda medel, å egendomen mottaga 2—5 elever samt under
en tid af ett år bereda dem praktisk instruktionsun dejsning i ladu-
gårdsarbetens utförande. Eleven skall under denna tid anses såsom i
ladugårdsinnehafvarens tjänst lagligen stadd tjänare. För att elever må
kunna i tillräckligt antal erhållas, anser kommittén det vara nödigt, att,
dessa för elevåret tillförsäkras, förutom fritt vivre eller, om elev är gift,
full stat, äfven en kontant lön af 200 kronor att af ladugårdsmne-
hafvaren utbetalas, hvarjämte elev äfven bör al ladugårdsinnehafvaren
få uppbära ett belopp af 20 kronor såsom bidrag för bevistande af den
teoretiska kursen. Med hänsyn till de kontanta utgifter, som sålunda
skola åligga ladugårdsinnehafvaren, synes det kommittén, att den ersätt¬
ning af statsmedel, som enligt hvad nyss sagts bör tillkomma denne,
lämpligen bör utgå med 120 kronor för hvarje elev. I kontraktet bör
vidare ladugårdsinnehafvaren tillförbindas att lämna eleverna en månads
ledighet från ladugårdsarbetet under tiden mellan den 1 juni och den
1 september för genomgående af förberörda kurs.
Teoretiska undervisningskurser höra, enligt kommitténs förslag,
genom landtbruksstyrelsens försorg till nödigt antal anordnas på olika
tider under sommaren vid lantbruksskolor eller andra läroanstalter,
som af nämnda styrelse befinnas därför lämpliga. Landtbruksstyrelsen
bestämmer för hvarje ladugårdselev den kurs, som. skall af honom, be¬
vistas. Äfven om sådan elev erhåller siri praktiska utbildning a en
landt bruksskolegendom, där teoretisk undervisning möjligen skulle kunna
meddelas honom, men någon dylik kurs ej där finnes inrättad, synes
det kommittén lämpligast och mest ekonomiskt, att eleven för erhållande
af den teoretiska utbildningen bevistar någon af nyss nämnda kurser.
Därest nämligen det ej kan genomföras, att ladugårdselever vid iandt-
bruksskola inhämta sina teoretiska fackinsikter tillsammans med eleverna
Nionde hufvndtiteln. 203
i landtbruksskolans äldre afdelning, hvilket enligt kommitténs mening i
regel icke lämpligen torde låta sig göra, skulle anordnandet vid landt-
bruksskolan af särskild teoretisk utbildningskurs ensamt för skolans
ladugårdselever ställa sig alltför dyrbart.
Dndervisningen vid den teoretiska kursen synes kommittén höra
omfatta följande ämnen med ungefär bär nedan angifna timantal:
Nötboskapens afvel och uppfödning ................. 24 timmar
Nötboskapens utfodring och vård .................... 24 „
Anatomi och sjukvårdslära ................................... 16
Mjölkhushållning .................................................. 8
Räkning.................................................................... 24 „
— Förande af ladugårdslistor m. m........................ 24 „
I öfrigt bör tiden användas till demonstrationer i skolegendomens
eller annan närliggande välskött ladugård samt till själfstudier.
Då högst 15—20 elever lämpligen kunna undervisas på en gång
i samma kurs, anser kommittén det nödigt, att 5—6 dylika kurser
årligen anordnas inom landet. Eleverna böra erhålla fri undervisning
och fritt vivre å den egendom, där kursen hålles, hvilket kan beräknas
draga en kostnad per elev af minst 50 kronor, som bör af statsmedel
ersättas. Därjämte synes af statsmedel böra utgå ett belopp af 300
kronor per kurs såsom ersättning för öfriga med kursen förenade om¬
kostnader.
Såsom villkor för deltagande i den sålunda föreslagna praktisk¬
teoretiska utbildningen för blifvande ladugårdsförmän anser kommittén
böra fordras, att elev besitter de kunskaper i läsning, räkning och skrif¬
ning, som vid folkskola i allmänhet inhämtas, äfvensom att han under
minst ett år allvarligt deltagit i ladugårdsgöromål. Inträdesåldern bör
sättas så hög som möjligt, minst 19 år, och utbildningsåret förläggas
antingen före eller efter värnpliktstjänstgöringen. För att underlätta
utbildandet af ladugårdsförmän i tillräckligt antal synes tillträde till
teoretisk kurs böra kunna i mån af utrymme medgifvas personer, som,
utan att halva genomgått den af kommittén föreslagna praktiska utbild¬
ningen, styrka sig hafva nödig praktisk förbildning, men äro i behof
af ökade teoretiska kunskaper i facket samt villiga att bekosta sitt
uppehåll vid kursen.
I fråga om de närmare detaljerna vid ordnandet af ladugårdsför-
männens utbildning, på sätt kommittén föreslagit, har kommittén hän¬
visat till sitt i betänkandet intagna förslag till reglemente för med stats¬
medel understödd undervisning för utbildande af ladugårdsförmän.
204
Nionde hufvudtiteln.
[28.] De årliga utgifter, som enligt kommitténs här framlagda organisa-
tionsförslag för utbildande af ladugårdsförmän skulle drabba statsverket
vid en utbildning af 100 elever, uppgår till följande belopp:
för den praktiska utbildningen:
ersättning till ladugårdsinnehafvare för 100 elever
å 120 kronor............................................................... kronor 12,000: —
för den teoretiska utbildningen:
ersättning till landtbruksskolor eller landtmannaskolor
för 100 elever å 50 kronor .................................... ,, 5,000: —
för 6 kurser å 300 kronor ................................................ „ 1,800: —
(Summa kronor 18,800: —
I anslutning till hvad kommittén sålunda anfört har kommittén
hemställt, att för utbildande af ladugårdsförmän årligen måtte till landt-
bruksstyrelsens förfogande ställas ett anslag af 18,800 kronor.
Landtbruks- Sedan landtbruksstyrelsen blifvit anbefalld att, efter inhämtande
*Ä"*r‘ yttranden i ärendet från hushållningssällskapens förvaltningsutskott,
1909. afgifva underdånigt utlåtande öfver de i kommitténs betänkande upp¬
tagna förslag, har styrelsen den 18 oktober 1909 inkommit med det
sålunda infordrade utlåtandet och därvid öfverlämnat till styrelsen in-
gifna yttranden från samtliga förvaltningsutskott med undantag af Norr¬
bottens läns hushållningssällskaps.
Ur dessa utskottens yttranden tillåter jag mig att här i korthet
meddela, hvad utskotten haft att anföra rörande kommitténs af mig i
det föregående omförmälda förslag.
Stockholms läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har funnit
sig böra ifrågasätta, huruvida icke en så kort tidsperiod som en månad
för ett nöjaktigt genomförande af den föreslagna teoretiska kursen vore
väl knappt tillmätt. Utskottet har ansett, att minst 150 undervisnings-
timrnar därtill behöfva användas och att denna undervisningstid bör
fördelas på sex veckor eller två månader enligt vederbörande skol¬
styrelses förslag. — Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltnings¬
utskott har mot det af kommittén uppgjorda förslaget ansett sig höra
göra endast den anmärkningen, att högst två elever torde böra på en
gång anställas å hvarje egendom. — Gent emot det af kommittén
gjorda antagandet, att elevantalet vid här ifrågavarande kurser skulle
komma att uppgå till 100, ställer sig Värmlands läns hushållnings-
Nionde hufvudtiteln. 205
sällskaps förvaltningsutskott tveksamt, äfven under förutsättning att [28.1
afsevärda fördelar komme att beredas eleverna. Då emellertid kraftiga
åtgärder, enligt utskottets mening, måste vidtagas för att minska bristen
pa dugliga ladugårdsskötare och då kommitténs förslag synes utskottet
val genomtänkt, bär utskottet ansett sig böra tillstyrka detsamma, dock
under förutsättning att de teoretiska kurserna hållas på olika tider, så
att en ladugårdsägare, som har exempelvis fyra elever, ej skall behöfva
samtidigt vara i saknad af samtliga dessa ladugårdsbiträden, något som
ätt skulle kunna^ vålla honom olägenhet. — Öfriga förvaltningsutskott
hafva ej haft något att erinra mot kommitténs förslag, hvars snara
genomförande flera af dem ansett vara synnerligen af behofvet påkalladt.
För egen del har landtbruksstyrelsen icke funnit anledning till
anmärkning mot kommitténs förslag; och har styrelsen ansett kommit¬
téns . motivering för förslaget uttrycka de grunder, hvarpå styrelsen
funnit sig kunna biträda detsamma.
Sedermera bär landtarbetsgifvarföreningarnas fullmäktiges verk- Landt-
ställande utskott i en i jordbruksdepartementet den 5 september 1911 arbetwfvar-
inlämnad underdånig skrifvelse framhållit, hurusom ej endast jord- ffuib!migu
brukarnas egen erfarenhet utan äfven den offentliga arbetsförmedlingens vcrkställandt
rapporter med tydlighet lägga i dagen, att det visar sig allt svårare
att erhålla ladugårdsskötare, särskildt dugliga sådana. Då detta miss- mi-
förhållande, som torde ha sin orsak dels i aftagande intresse bland lands-
bygdens befolkning för detta slag af arbete, dels i bristande utbildning
af ladugårdsskötare, med det snaraste bör afhjälpas, ha landtarbets-
gifvarforeningarnas fullmäktige ansett sig böra upptaga denna fråga
till behandling för att söka i någon mån rätta detta missförhållande och
lämna sin medverkan vid frågans lösning samt för detta ändamål åt
sitt verkställande utskott gifvit i uppdrag att till Kungl. Makt ingå
med skrifvelse i ämnet. &
. Utskottet hänvisar nu i denna sin skrifvelse till landtbruksunder-
visnmgskommitténs af mig i det föregående omförmälda förslag samt
hemställer, att Kungl. Maj:t måtte på grundvalen af detta förslag
inför 1912 års Riksdag framlägga proposition om ladugårdsskötares
utbildning.
Vidare, anför utskottet, att det bär för afsikt att, därest ifråga¬
varande utbildning erhåller fast form, söka bidraga till dess genom¬
förande medelst anskaffande af elever till eventuella utbildningskurser
och äfven på annat sätt bidraga till frågans lösning. På grund häraf
har utskottet ansett sig böra mot det föreliggande förslaget göra ett
206 Nionde hufvudtiteln.
[28.] par erinringar, påkallade af nu rådande förhållanden och med tanke pa
utskottets medverkan i antydt hänseende.
Det kontanta bidrag — 200 kronor för år — som skulle tillför¬
säkras hvarje elev vid kreatursskötarkurs synes sålunda utskottet med
hänsyn till nuvarande högt uppdrifna löner och tillfähen till god arbets¬
förtjänst vara allt för litet och föga ägnadt att bidraga till erhållande
af tillräckligt antal elever. Enligt utskottets mening bör anslaget hojas
till 375 kronor för elev och år. _
Vidare anser utskottet, att den teoretiska kursen icke bör omfatta
alltför många ämnen utan inskränkas hufvudsakligen till sådana, som
den blifvande ladugårdsskötaren under sitt dagliga arbete har behof af,
därvid särskilt framhålles det i kommittéförslaget icke omnämnda ämnet
mjölk- och djurhygien.
Departements■ På vår nötkreatursafvels utveckling offras för närvarande årligen
chefen. pety(piga belopp såväl af stat och hushållningssällskap som af enskilda
jordbrukare. Dessa uppoffringar hafva onekligen burit rik frukt, i det
att denna för våra svenska förhållanden viktiga gren af jordbruket nu¬
mera intar eu synnerligen framskjuten plats ur både afvels- och bruks-
svnpunkt. Framstående inhemska afvelsdjur betinga nu pris, som man
för få år sedan näppeligen trodde sig någonsin kunna uppnå, hvartill
den omständigheten torde bidraga, att våra afvelsdjur i allt större
utsträckning visat sig eftersökta äfven af utlandets djuruppfodare. Uch
afkastningen från såväl stora som små ladugårdsbesättningar bär vuxit
så, att, trots en ständigt stigande inhemsk konsumtion af mejeriprodukter,
vår smörexport kunnat om än långsamt ökas och i allt högre grad blitvit
eu af vårt jordbruks viktigaste inkomstkällor. Under sådana förhallanden
blir det af ännu större vikt att noga se till, att allt, som kan lagga
hinder i vägen för en fortgående utveckling af denna näringsgren eller
minska utsikterna till ett fortsatt framgångsrikt utnyttjande af de gjorda
uppoffringarna, i tid blir undanröjdt. Då ett dylikt hinder obestridligen
ligo-er i den från skilda håll påvisade allt större svårigheten att erhålla
lämpliga ladugårdsförmän, synes mig statsmakternas ingripande vara sa
mycket mera af beliofvet påkalladt, som erfarenheten lågt i dagen, att
det här kräfves vidtagande af mera systematiskt planlagda åtgärder,
än dem enstaka hushållningssällskap hvart för sig kunna med sina
hårdt anlitade tillgångar åstadkomma.
I det föregående har påpekats, hurusom staten anslar medel till
uppehållande af anstalter för utbildande af jordbruksförmän, och att ut¬
bildningen af förmän för våra ladugårdar måste anses minst lika viktig.
Nionde hufvudtiteln. 207
Härtill vill jag ytterligare lägga, att Riksdagen nästlidet år med er-
kännansvärd beredvillighet beviljade erforderligt anslag till fortsatt an¬
ordnande af kurser för utbildande af kontrollassistenter, därvid Riks¬
dagen särskildt framhöll, att, med hänsyn till den storartade utveck¬
ling kontrollföreningsväsendet undergått, Riksdagen funne det begärda
anslaget fullt befogad! Vidare tillåter jag mig erinra, att statsanslag
sedan flera år tillbaka årligen utgår till utbildande vid enskilda väl¬
skötta mejerier af mejerskor — under nästlidet år med 18,400 kronor
till undervisning af 36 elever i hvar och en af två årskurser. — Denna
sistnämnda undervisning är ordnad i nära öfverensstämmelse med de
nu föreslagna kurserna för ladugårdsförmän, i det att åt landtbruks-
styrelsen är uppdraget att träffa öfverenskommelse med ägare till en¬
skilda mejerier att i sin tjänst mottaga visst antal elever med skyldighet
för vederbörande mejeriägare att mot viss ersättning af statsmedel
lämna hvarje elev fri undervisning och fritt vivre samt beklädnads-
hjälp. Principen att staten, där så visar sig erforderligt, skall träda
hjälpande emellan samt vidtaga åtgärder för och bekosta utbildandet
af speciella biträden vid det enskilda jordbruket och dess viktigaste bi¬
näringar är sålunda icke ny utan har gammal häfd.
Mot det af landtbruksundervisningskommittén uppgjorda förslaget
till anordnande af nu ifrågavarande kurser har jag i hufvudsak icke
något att erinra. Det synes mig, som om realiserandet af detta förslag
skulle pa ett tillfredsställande sätt främja intresset för kreaturens vård
och bereda ladugårdsägare ökad möjlighet att erhålla lämpliga ladugårds-
förmän.
Den enda mot förslaget riktade anmärkning, som möjligen skulle
kunna föranleda förändring i det till kursernas anordnande af kommittén
beräknade statsanslaget, är den af landtarbetsgifvarföreningarnas full¬
mäktiges verkställande utskott framställda om eu väsentlig förhöjning i
det kontanta belopp, som ladugårdsägare skall lämna kurselev. Äf d<'tta
belopp skulle enligt kommitténs förslag — förutom 20 kronor till be¬
stridande af elevens utgifter för bevistande af don teoretiska kursen —
100 kronor anvisas af statsmedel, medan återstående 100 kronor skulle
bestridas af ladugårdsägaren samt utgå såsom ersättning till eleven för
dennes arbete i ladugården under omkring 11 månader. Det af stats¬
medel utgående bidraget är till beloppet lika med den summa, som
bestämts såsom understöd till obemedlad elev vid landtbruksskola, och
torde i nu föreliggande fall icke lämpligen böra sättas högre. Skulle
det till ladugårdselev utgående kontanta beloppet höjas, måste således
höjningen bekostas af ladugårdsägaren. Det lärer emellertid med visshet
[28.]
208 Nionde hufvudtiteln.
[28.] kunna antagas, att man under sådant förhållande endast med svårighet
skulle finna ett tillräckligt antal ladugård sågare villiga att till under¬
visning emottaga det erforderliga antalet elever. Man bör jämväl ihåg¬
komma, att villkoren för elever vid dessa kurser ställa sig väsentligt
fördelaktigare än för elever vid annan med dem närmast jämförlig
landtbruksundervisning. Vid betraktande af nu antydda omständig¬
heter synes mig, åtminstone för närvarande och intill dess vidare
erfarenhet vunnits, skäl icke föreligga till höjning af ifrågavarande, af
kommittén förordade ersättningsbelopp.
Beträffande kommitténs förslag i öfrigt synas mig en eller annan
detaljanmärkning kunna framställas, till hvilka jag lärer få tillfälle fram¬
deles återkomma, därest de för ändamålet erforderliga penningmedlen
af Riksdagen anvisas. Redan nu ber jag emellertid i sådant afseende
få framhålla, att den af kommittén föreslagna bestämmelsen, att ladu-
gårdselev skulle under undervisningsåret anses såsom ladugårdsägarens
lagstadda tjänare, lämpligen torde, på sätt jämväl ägt rum i fråga om
landtbruksskolorna, böra ersättas med en allmän föreskrift om skyldighet
för elev att inställa sig vid kursernas början, deltaga i desamma till
deras afsilande samt ställa sig till efterrättelse de anvisningar, ladu-
gårdsägaren meddelar angående i ladugården förekommande arbeten.
På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag alltså, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till anordnande af utbildning skurser för ladugårds förmån anvisa
å extra stat för år 1913 ett anslag af 18,800 kronor.
Veterinär undervisning in. m.
regi Till 1908 års Riksdag aflat Kungl. Maj:t förslag om inrättande af
stata it veteri. en veterinärbakteriologisk anstalt. Den för anstalten förslagsvis upp-
7iärkakaniuat gjorda. staten för år 1909 slutade på 22,200 kronor. Riksdagen biföll
^ förslaget om anstaltens inrättande, men gjorde vissa ändringar i af¬
seende å aflöningsförmånerna för föreståndaren och vaktmästaren,
hvarigenom statens slutsumma nedbringades till 21,320 kronor. För
ändamålet anvisade Riksdagen på extra stat för år 1909 ett anslag af
30,470 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att, på sätt jämväl af Kungl.
Maj:t föreslagits, redan under år 1908 låta af anslaget utanordna 9,150
kronor. Sistnämnda belopp var afsedt att bekosta inredandet af tillfällig
Nionde hufvadtlteln. 209
lokal åt anstalten i veterinärinstitutets byggnad vid Karlavägen, an¬
skaffande af första uppsättningen inventarier m. m.
Den utaf Riksdagen godkända staten för år 1909 hade följande
utseende:
Arfvode till föreståndaren ................................................... kronor 7 250:_
b » laboratorn ......................................................... 4,000:_
Till tillfälliga biträden, vikariatsersättning m. m....... „ 2,300:_
Arfvode till en vaktmästare................................................ ^ 1,470:_
Till hyresersättning åt tre drängar vid veterinärinstitutet „ 600: —
:* beredning af tuberkulin och serum, nyanskaffning
och ombyte af djur m. m........................................... 2,400:_
t> instrument, förbrukningsartiklar, reagentier, em¬
ballage, böcker och tidskrifter, skrifmaterial, tele¬
fon m; m......................................................................... „ 2,000: —
.)> belysning, bränsle, gas, vatten m. m................... ,, 800: —
b fraktkostnad för insända prof, misstänkta för
tuberkulos, m. m............................................................ 5qq;_
Summa kronor 21,320: —
Under denna st at äro såsom särskilda b anmärkningar» införda
bestämmelser rörande den del af ofvan upptagna arfvoden, som skall
anses såsom tjänstgöringspenningar, samt angående hyresafdrag för före¬
ståndare, laborator och vaktmästare äfvensom beträffande aflönings-
villkor för föreståndaren och vaktmästaren.
Detta Riksdagens beslut blef af Kungl. Maj:t godkändt och har
instruktion för anstalten fastställts den 2 oktober i908. (Sv. förf.-saml.
n:r 104.)
På framställning af Kungl. Maj:t anvisade 1909 års Riksdag
— med förklarande att samma stat, som för år 1909 blifvit för anstalten
godkänd, skulle vara gällande äfven för år 1910 — för uppehållande
af anstaltens verksamhet under sistnämnda år på extra stat för samma
år ett anslag af 21,320 kronor.
Vid underdånig föredragning den 14 januari 1910 af frågan om
anslag till anstalten för år 1911 redogjorde föredragande departements¬
chefen för de svårigheter, som visat sig förknippade med tillsättandet
af föreståndarbefattningen vid anstalten och hvilka haft till följd, att
anstalten icke under år 1909 kunnat börja sin verksamhet. På grund
Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Sami. 1 Afd. 27
210 Nionde hufvndtiteln.
[29.] häraf beslöt Kungl. Maj:t då föreslå Riksdagen att — med förklarande
att samma stat, som för år 1909 blifvit för veterinärbakteriologiska
anstalten af Riksdagen godkänd, skulle vara gällande äfven under år
1911_medgifva, att Kungl. Maj:t finge under sistnämnda år för uppe¬
hållande af anstaltens verksamhet under år 1911 disponera å extra stat
för år 1909 för samma ändamål anvisade medel, 21,320 kronor.
Denna Kungl. Maj:ts hemställan blef af Riksdagen bifallen.
Då emellertid föreståndare för anstalten icke kunde tillsättas förr
än från och med ingången af år 1911, kunde anstalten ej heller under
år 1910 komma i verksamhet, hvadan alltså det af Riksdagen för sist¬
nämnda år beviljade anslaget vid årets utgång fortfarande fanns odispo-
neradt. På grund häraf beslöt 1911 års Riksdag på framställning af
Kungl. Maj:t, att — med förklarande att samma stat, som för år 1909
blifvit för veterinärbakteriologiska anstalten af Riksdagen godkänd,
skulle vara gällande äfven under år 1912 — medgifva, att Kungl. Maj:t
finge under sistnämnda år lör uppehållande af anstaltens verksamhet
under år 1912 disponera å extra stat för år 1910 för samma ändamål
anvisade medel, 21,320 kronor.
Beträffande i det föregående omförmälda 9,150 kronor, alsedda
att bekosta inredande af tilllällig lokal åt anstalten, ställdes, detta be¬
lopp genom nådigt bref den 6 november 1908 till direktionens för
veterinärinstitutet förfogande att användas till vissa för inredningen
m. m. nödiga utgifter, däraf 1,000 kronor till möbler m. m., 4,000 kronor
till öfriga inventarier och 1,300 kronor till hästar och marsvin m. m.
Då emellertid den sålunda ifrågasatta provisoriska anstalten icke kunde
komma till stånd och då förenämnda tre poster å sammanlagdt 6,300
kronor varit afsedda till sådana inventarier m. m., som vid den provi¬
soriska anstaltens öfverflyttande till lokalen i nya veterinärinstitutet
skulle till nämnda lokal öfverföras, bemyndigade Kungl. Magt medicinal¬
styrelsen genom nådigt bref, den 28 april 1911 att använda sistberöida
belopp, 6,300 kronor, till inventarier vid veterinärbakteriologiska anstalten
i enlighet med förut stadgad fördelning.
Sedan laboratorsbefattningen från och med den 1 september 1911
blifvit af medicinalstyrelsen tillsatt, har anstalten den 1 november 1911
trädt i full verksamhet.
Medicinalstyrelsen har nu i underdånig skrifvelse den 29 september
1911 hemställt om beredande af anslag till anstalten jämväl för år 1913
och därvid öfverlämnat följande af anstaltens föreståndare professor A.
Bergman uppgjordt förslag till stat för anstalten under sistnämnda år.
Nionde hulrudtiteln.
211
Arfvode till föreståndaren .........................................
„ „ laboratorn ..................*............................
„ „ ett biträde på laboratoriet för jufver-
tuberkulosimdersökning in. m.......
Till tillfälliga biträden, vikariatsersättning m. m.:
Vikariatsersättning........................... kr. 600: —
Biträde vid tuberkulinberedning
och renhållning .......................... „ 900: —
Biträde med skrifning samt distri¬
bution af tuberkulin och sera... „ 720: —
Extra hjälp i stallet etc................ „ 280: —
Arfvode till en vaktmästare ...................................
Till beredning af tuberkulin och sera, nyanskaff¬
ning och ombyte af djur m. m.:
Till tuberkulinberedning, material kr. 2,300: —
„ nyanskaffning och ombyte af
djur för serumberedning och
diagnostiska arbeten.............. „ 2,900: —
„ foder
åt 8 hästar ... kr. 4,380: —
„ öfriga djur ... „ 1,000:— 5,380: —
„ hyra för stall........................... „ 1,000: —
Till instrument, förbrukningsartiklar, emballage,
böcker och tidskrifter, skrifmaterial, telefon
kronor 7,250: —
„ 4,000: —
„ 1,500: —
2,500: —
1,470: —
11,580: —
m. m.:
Till böcker, tidskrifter och in¬
|
bindning ....................
|
kr.
|
500: —
|
|
11
|
telefon och telegram............
|
|
200: —
|
|
11
|
skrifmaterialier, teckningar
|
|
|
|
|
och fotografering..........
|
11
|
350: —
|
|
11
|
konserveringsmedel, sub-
|
|
|
|
|
stråt, reagens och färger ...
|
11
|
500: —
|
|
n
|
emballage.....................
|
11
|
100: —
|
|
n
|
glasvaror, handdukar m. m.
|
11
|
200: —
|
|
n
|
ersättning och nyanskaffning
|
|
|
|
|
af instrument .............
|
kr.
|
300: —
|
|
11
|
tvätt.............................
|
|
250: —
|
|
v
|
bortforsling af gödsel m. rn.
|
11
|
50: —
|
„ 2,450: —
|
transport kronor 30,750: —
[29.]
212
Nionde htrfvudtiteln.
[29.]
Till belysning, bränsle, gas, vatten
transport kronor 30,750: —
m. m.:
Till gas ......................................... „ 1,000: —
„ vatten och uppvärmning ... „ 1,000: —
„ elektrisk ström för belysning
och drift af motorer............ „ 700: —
Till fraktkostnad för insända prof, misstänkta
för tuberkulos, m. m..........................................
„ inköp af en apparat för mikrofotografi med
tillhörande mikroskop samt af en stativ¬
kamera jämte lins för fotografering af makro-
skopiska preparat .................................... ........
Summa
„ 2,700: -
„ 1,100: -
_,, 2,364:-
kronor 36,914: —
Innan medicinalstyrelsen öfvergår till en närmare redogörelse lör
det sålunda öfverlämnade statförslaget, har styrelsen erinrat, att sty¬
relsen redan förut vid afgifvande af framställningar angående ordnandet
af denna anstalts stat för de närmast förflutna åren framhållit, att de
till anstaltens förfogande ställda medel syntes styrelsen vara lör dessa
år lågt tilltagna. Samtidigt därmed har styrelsen emellertid framhållit,
hurusom anstaltens årliga driftkostnader svårligen läte sig beräknas, förr
än anstalten kommit i full verksamhet. Vidare har styrelsen ansett sig
böra fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på, att den stat lör den
veterinärbakteriologiska anstalten, som under flera år varit gällande,
från början uppgjorts som en stat för den provisoriska veterinär-
bakteriologiska anstalt, hvilken på sin tid planerades inom veterinärinsti-
tutet vid Karlavägen. Denna provisoriska anstalt kom af flera skäl
emellertid icke till utförande.
I professor Bergmans ofvannämnda statförslag vore nu de till
föreståndaren, laboratorn och vaktmästaren upptagna arfvodena de¬
samma, som de i staten för år 1912 upptagna. Därjämte hade i
statförslaget upptagits ett särskildt arfvode å 1,500 kronor till ett
biträde på laboratoriet för jufvertuberkulosundersökningar m. in. Detta
biträde, som skulle hafva till hufvudsaklig uppgift att undersöka mjölk-
prof på tuberkelbaciller äfvensom fullgöra andra undersökningar, som
stå i samband med de genom nådiga kungörelsen den 1 maj 1903
angående åtgärder mot tuberkulos i jufret hos nötkreatur gifna före¬
skrifter, vore enligt styrelsens mening alldeles nödvändigt, då dessa
Nionde hufvudtiteln. 213
undersökningar under årens lopp ständigt tilltagit, De utgjorde nära
ligen:
År undersökningar
af mjölkprof af jufver
1906 382 59
1907 455 76
1908 616 102
1909 822 133
1910 1,050 185
Antalet undersökningar under år 1911 komme synbarligen att öfver¬
stiga dem, som utfördes under år 1910.
• n ^ , k1.träc*e dessa undersökningars utförande hade professorn
i bakteriologi och patologisk anatomi vid veterinärinstitutet, som hittills
U^j . esammai käft tillgå såväl assistenten som amanuensen på denna
al delning och därjämte ett kvinnligt biträde, hvilket senare i ersättning
uppbunt 600 kronor om året af de medel, som jämlikt nådigt bref den
16 juli 1909 ställts till medicinalstyrelsens förfogande från anslaget till
förekommande och hämmande af smittosamma sjukdomar bland hus¬
djuren. Det syntes styrelsen här särskildt böra framhållas, att laboratorn
i Te^ennär.^a^ter^0^°gi8ka anstalten, som förutom sin undervisnings-
8kylighet vid veterinärinstitutet hade att biträda föreståndaren, borde
sysselsattas med arbeten af mera kräfvande art än mjölkprofsundersök-
nmg på tuberkelbaciller.
I fråga om höjningen af anslaget till tillfälliga biträden, vikariats-
ersattnmg m. m. från nu utgående 2,300 kronor till 2,500 kronor hade
professor Bergman i en statförslaget åtföljande skrifvelse anfört, att
arfvodet till ett biträde vid tuberkulinberedning och renhållning, som i
den ursprungliga staten beräknats till 780 kronor, nu blifvit höjdt till
samma belopp, 900 kronor, som det, hvarmed det för samma ändamål
vid veterinärinstitutets bakteriologiska afdelning anställda biträdet under
dessa sista år aflönats. Den föreslagna höjningen syntes medicinal-
s tyr elsen icke fordra ytterligare motivering.
I anslaget till beredning af tuberkulin och sera, nyanskaffning
ock. ombyte af djur m. m. hade af professor Bergman föreslagits eu
okmng från 2,400 kronor till 11,580 kronor.
Beträffande denna utgiftspost hade professor Bergman i sin före-
nämnda statförslaget _ bilagda skrifvelse anfört, att då kostnaderna för
material till tuberkulinberedning stigit från 900 kronor år 1907 till
öfver 2,000 kronor år 1911, måste en ökning af beloppet för år 1913
214
Nionde hnfvudtiteln.
till 2 300 kronor med nödvändighet beräknas. Antalet hästar för serum-
beredning hade beräknats till 8 under år 1913, inköpspriset för dem
till 600 kronor per styck samt deras utfodring till 1 krona 50 ore
per dag och djur. Vidare hade upptagits 1,000 kronor till hyra af
stall. Redan hösten 1910 säger sig professor Bergman för direktionen
för veterinärinstitutet hafva, beträdande anordningarna vid vetennar-
bakteriologiska anstalten, framhållit, att det anstalten tillhöriga stallet
med sex spiltor för hästar och två för nötkreatur inom samma ingång
blefve allt för litet för sitt ändamål och att anstalten beliöfde förfoga
öfver flera små stallafdelningar, enär serumberedning och olika mfek-
tionsförsök icke kunde försiggå i samma stallrum. Om det nu befintliga
stallet disponerades för infektionsförsöken, hvilket vore det mest ända¬
målsenliga, syntes det professor Bergman nödvändigt att förhyra stall
för anstaltens serumhästar.
För egen del har medicinalstyrelsen beträffande nu ifrågavarande
utgiftspost ansett sig endast böra tillägga, att då det nuvarande anslaget
1 sin helhet utginge med 2,400 kronor och kostnaderna endast för
materialet till tuberkulinberedningen för år 1913 måst beräknas till
2 300 kronor, skulle således under sistnämnda år endast 100 kronor
finnas disponibla för beredning af sera, vacciner m. in. Det vore enligt
styrelsens förmenande beklagligt, om medel skulle komma att saknas
för tillverkning äfven i vårt land af åtminstone sådana sera mot djur¬
sjukdomar, som enligt de senaste årens erfarenheter visat sig kunna med
fördel användas, såsom till exempel serum mot rödsjuka hos svin, kall-
diarré, hönskolera och så vidare. Styrelsen ville därför pa det Ulligaste
förorda bifall till hvad föreståndaren föreslagit angående denna utgiftspost.
Ökningen af anslaget till instrument, förbrukningsartiklar in. m.
från 2,000 kronor till 2,450 kronor syntes ej erfordra särskild motivering.
Den föreslagna höjningen af anslaget till belysning, bränsle, gas,
vatten in. m. vore kalkylerad efter vederbörande entreprenadfirmors
beräkningar och kunde således icke sättas lägre. _
Ej heller kunde fraktkostnad för insända prof, misstänkta ior
tuberkulos in. m. beräknas till mindre än 1,100 kronor, då denna summa
antoges åtgå redan under år 1911.
För tillgodogörandet af arbetet vid anstalten hade föreståndaren
hemställt om ett anslag af 2,364 kronor för inköp af en apparat för
mikrofotografi samt af en stativkamera jämte lins. Medicinalstyrelsen
ansåge sig kunna vitsorda behofvet. af dessa fotografiapparater för anstå -
ten och detta så mycket hellre, som styrelsen funne dem absolut nod-
Nionde hufvudtiteln. 215
vändiga ej blott för det vetenskapliga arbetet vid anstalten utan ock
lör populariseringen af detsamma.
Med stöd af hvad medicinalstyrelsen sålunda anfört och med hän¬
visning till samt under åberopande af det utaf professor Bergman af-
gifna statförslaget bär styrelsen i underdånighet hemställt, det täcktes
Kung]. Maj:t föreslå Riksdagen att för uppehållande af veterinär-
bakteriologiska anstaltens verksamhet under år 1913 på extra stat för
samma år anvisa ett anslag af 30,914 kronor.
I särskild skrifvelse den 29 september 1911 har medicinalstyrelsen,
under. hänvisning dels till hvad styrelsen anfört angående veterinär¬
bakteriologiska anstaltens anslagsbehof för år 1913 och dels till de skäl,
professor Bergman åberopat i en medicinalstyrelsens skrifvelse biland
framställning till styrelsen, hemställt om anvisande af ett anslag °å
9,000 kronor utöfver det för uppehållande af veterinärbakteriologiska
anstaltens verksamhet under år 1912 på extra stat anvisade anslag å
21,320 kronor. °
1 sin omförmälda framställning till medicinalstyrelsen har professor
ergmau anfört, att han af anslaget till tillfälliga biträden, vikariats-
ersättningar m. m., 2,300 kronor, måste disponera 600 kronor till vikariats-
ersättning och 1,400 kronor till ett biträde på laboratoriet vid jufver-
tuberkulosundersökningar m. m.; vidare behöfdes ett biträde vid'tuber-
kuhnberedmng pell renhållning, hyilket kunde erhållas för samma arf¬
vode, som nu gifves motsvarande biträde på veterinärinstitutet, nämligen
900 kronor, samt ett biträde för skrifgöromål och distribution af tuber-
kuhn och sera pilot arfvode af 600 kronor, tillhopa 1,500 kronor. Denna
post behöfde således ökas med 1,200 kronor.
Till beredning af tuberkulin och sera, nyanskaffning och ombvte
af djur hade i 1912 års stat upptagits 2,400 kronor. I staten för tuber-
kulmberedningen på veterinärinstitutet under år 1911 utgjorde den del
af anslaget, som afsåge endast material, 2,007 kronor. Mindre kunde
ej. väntas åtgå under år 1912. Om denna summa fråndroges den förut¬
nämnda, återstode knappt 400 kronor, hvilka tydligtvis ej kunde förslå
till nyanskaffning och ombyte af djur, foder m. in. Om man räknade
med inköp af endast två hästar å 600 kronor och andra försöksdjur
för 300 kronor, utgjorde detta 1,500 kronor; till foder åt 6 hästar och
ofriga försöksdjur kunde ej beräknas mindre än 3,800 kronor och till
hyra för stall 1,000 kronor. Tillsammans med förutnämnda 2,000 kronor
till material för tuberkulinberedningen utgjorde detta 8,300 kronor. Då
därifrån fråndroges beviljade 2,400 kronor, återstode alltså 5,900 kronor,
som måste täckas med ytterligare anslag.
216 Nionde hufvndtiteln.
Utgifterna för belysning, bränsle, gas, vatten m. m. kunde för år
1912 beräknas något lägre än för år 1913 eller förslagsvis till 2,200 kro¬
nor. Till täckande af dessa utgifter funnes endast 800 kronor beviljade.
Posten behöfde således ökas med 1,400 kronor. .
Slutligen behöfde anslaget till fraktkostnad för insända prol åt
mjölk från för jufvertuberkulos misstänkta kor m. m. höjas med 500
kronor på grund af erfarenhet från veterinärinstitutets bakteriologiska
afdelning om den verkliga fraktkostnaden för sådana prof under år 1911.
För veterinärbakteriologiska anstaltens verksamhet under år 1912
fordrades alltså ett ytterligare anslag af 9,000 kronor utöfver redan
anvisade 21,320 kronor.
Departements¬
chefen.
De uppgifter, som föreligga denna anstalt, äro, såsom jag icdan
vid underdånig föredragning den 9 april 1908 al förslag till anstaltens
inrättande framhöll, af stor betydelse för landets husdjursafvel. Det är
till väsentlig del med bistånd, och stöd af densamma, som en mera
verksam kamp skall kunna föras såväl mot de smittosamma husdjurs¬
sjukdomar med farsotartad karaktär som mot de mera sporadiskt före¬
kommande, hvilka, i samma mån som vår husdjursafvel går framåt och
besättningarnas bruks- och afvelsvärde ökas, blifva för den enskilde och
för landet i dess helhet allt mera förlustbringande. _ Erfarenheten från
utländska anstalter af samma slag lägger också tydligt i dagen, att det
är ett stort och tacksamt verksamhetsfält, som här kommer att öppna
si o- äfven för nu ifrågavarande anstalt. Nya veterinärbakteriologiska
medel, afsedda att användas i diagnostiskt eller terapeutiskt syfte, till¬
verkas vid dessa utländska anstalter i ökad utsträckning, och det har
hittills varit endast från dem som vi, ofta med störa svårigheter, lyckats
erhålla hvad vi däraf kunnat vara i behof. Äfven i öfrigt hafva vi vid
kampen mot dessa sjukdomar så godt som uteslutande måst bygga våra
åtgärder för deras hämmande på i utlandet anställda försök och där¬
städes gjorda närmare undersökningar rörande sjukdomarnas karaktar.
För att emellertid denna af statsmakterna nyupprättade vetermar-
bakteriologiska anstalt skall kunna motsvara de förväntningar, som
ställas på densamma, kräfves det, att anstalten är så utrustad, att den
kan på nöjaktigt sätt utföra sitt ofta maktpåliggande arbete. I annat
fall kan dess inrättande lätt visa sig hafva vant till jämförelsevis
ringa nytta. J
På grund af det sålunda anförda anser jag mig redan nu, innan
någon rikare erfarenhet hunnit samlas angående anstaltens verksamhet
och anslagsbehof, nödgas framlägga förslag om väsentliga förhöjningar
Nionde huivudtiteln. 217
i de för anstaltens uppehållande och drift ursprungligen beräknade an-
slagsbeloppen.
Såsom en åt hufvudorsakerna till dessa förhöjningar har medicinal¬
styrelsen anfört, att den hittills gällande staten varit uppgjord för den
provisoriska anstalt, som man afsåg att inrymma i det gamla veterinär¬
institutet. Äfven jag anförde vid underdånig föredragning af förslaget
om anstaltens inrättande, att det för densamma erforderliga årsanslaget
tills vidare, innan man vunnit erfarenhet om anstaltens verksamhet,
syntes mig höra uppföras på extra stat, därvid jag dock i främsta
rummet tänkte mig, att den sålunda vunna erfarenheten möjligen skulle
komma att utöfva inflytande på anstaltens organisation.
Äfven om jag sålunda anser en förhöjning i anstaltens årsanslag
både förklarlig och befogad, sedan anstalten nu börjat sin verksamhet
i rymliga och för dess speciella ändamål särskildt inrättade lokaler samt
under för denna verksamhets framgångsrika bedrifvande väsentligt
gynnsammare förhållanden i öfrigt än de, som vid statens uppgörande
år 1908 voro för handen, kan jag dock icke finna annat, än att
den ursprungliga till Kung]. Maj:t ingifna kostnadsberäkningen, som
låg till grund för Kung!. Maj:ts förslag och Riksdagens beslut, bort
upptaga vissa poster till högre belopp än de då beräknade; och det
synes mig af nu föreliggande framställning tydligt framgå, att en icke
obetydlig anslagsförhöjning skulle hafva visat sig erforderlig äfven för
den ifrågasatta provisoriska anstalten, om denna kommit till stånd.
På de af medicinalstyrelsen angifna skälen synes mig anställande
af ett särskildt biträde för jufvertuberkulosundersökningar vara af be-
hofvet påkalladt. Det härför erforderliga beloppet torde emellertid, liksom
fallet är med aflöningarna till öfriga biträden, böra ingå i det i staten
till tillfälliga biträden, vikariatsersättning m. m. afsedda anslaget. Den
häraf föranledda höjningen i detta anslag finner jag dock, innan när¬
mare erfarenhet föreligger angående den tid laboratorns undervisnings-
skyldighet och öfriga göromål komma att taga i anspråk, icke behöfva
uppgå till fullt det för ändamålet begärda beloppet. Förhöjningen i nu
ifrågavarande anslagspost i sin helhet torde under alla förhållanden kunna
inskränkas till 1,500 kronor.
I det till beredning af tuberkulin och sera, nyanskaffning och
ombyte af djur m. m. ursprungligen beräknade beloppet begäres nu eu
förhöjning från 2,400 kronor till 11,580 kronor. Att förstnämnda be¬
lopp redan från början beräknats alltför lågt synes mig af den nu före-
bragta utredningen uppenbart. Då emellertid gagnet af anstaltens verk-
Bihang till Biksd. prof. 1912. 1 Samt. 1 Afd. 28
[29.]
[29.]
2LS
Nionde hnfvudtiteln.
samhet till väsentlig del är beroende på, att tillräckliga medel finnas
tillgängliga för de utgifter, som för angifna ändamål kräfvas, nödgas
jag på de i framställningen anförda skälen här föreslå eu afsevärd för¬
höjning i det ursprungliga anslagsbeloppet; det för ändamålet nödiga
beloppet synes mig dock kunna begränsas till 9,000 kronor. Jag tillåter
mig nämligen erinra, att Kungl. Maj:t genom nådigt beslut den 1 december
1911 medgifvit, att bland kasserade stamhästar vid lifgardet till häst, lif-
regementets dragoner och Svea artilleriregemente finge för veterinärbakte¬
riologiska anstaltens och statsmedicinska anstaltens räkning under åt 191—*
uttagas sammanlagdt högst tjugu hästar under villkor, bland annat,
att för hvarje sålunda uttagen häst erlades ett belopp af 100 kronor.
På grund häraf torde för serumberedning m. m. erforderliga hästar
kunna anskaffas till väsentligt lägre pris än det i statförslaget beräknade.
Därjämte finner jag de beräknade kostnaderna såväl för hästarnas ut¬
fodring som för stallhyra alltför högt beräknade.
Anledning till att redan nu höja den till instrument, förbruknings¬
artiklar in. m. i staten upptagna anslagsposten, 2,000 kronor, synes mig
icke föreligga.
De begärda förhöjningarna med respektive 1,900 och bOO kronor
i posterna till belysning, bränsle, gas, vatten in. m. samt till frakt¬
kostnad för insända prof, misstänkta för tuberkulos, m. m. torde få
anses väl motiverade. Den förra har, såsom medicinalstyrelsen framhåller,
beräknats med ledning af vederbörande entreprenadfirmors uppgifter
och är gifvetvis beroende på anstaltens inrättande i de väsentligt rym¬
ligare lokalerna i det nya veterinärinstitutet, och den senare liar, enligt
hvad medicinalstyrelsen meddelar, synts komma att visa sig erforderlig
redan under år 1911.
Beträffande föreslagna inköp af apparat för mikrofotografi samt
stativkamera finner jag visserligen, att dessa inköp, på grund af hvad
medicinalstyrelsen anfört, kunna vara önskvärda, då de i sin man skulle
bidraga till att popularisera de redogörelser anstalten kommer att lämna
öfver sitt vetenskapliga arbete. Med anskaffande af ifrågavarande apparat
och kamera torde emellertid tillsvidare kunna anstå.
I detta sammanhang tillåter jag mig — med anledning åt eu till
medicinalstyrelsen från veterinärbakteriologiska anstaltens föreståndare
inkommen skrift, som med underdånig skrifvelse den 8 december 1911
af medicinalstyrelsen öfverlämnats till Kungl. Maj:t föreslå, att det
hittillsvarande namnet å anstalten måtte, till undvikande af förväxling
med andra inom landet befintliga anstalter af samma slag, utbytas mot
namnet: »statens veterinärbakteriologiska anstalt».
Nionde hufvudtiteln.
219
På grund af hvad jag sålunda anfört tillåter jag inig framlägga
följande förslag till
Stat för år 1913 för statens veterinärbakteriologiska anstalt.
Arfvode till föreståndaren ................................................
„ ,, laboratorn........................................................
Till tillfälliga biträden och vikariatsersättningar m. m.
Arfvode till en vaktmästare.............................................
Till beredning af tuberkulin och sera, nyanskaffning
och ombyte af djur in. m.....................................
„ instrument, förbrukningsartiklar, reagentier, embal¬
lage, böcker och tidskrifter, skrifmaterialier,
telefon in. m..........................................................
,, belysning, bränsle, gas, vatten in. m.....................
„ fraktkostnad för insända prof, misstänkta för
tuberkulos, m. in....................................................
kronor
|
7,250: —
|
55
|
4,000: —
|
55
|
3,800: —
|
55
|
1,470: —
|
55
|
9,000: —
|
55
|
2,000: —
|
55
|
2,700: —
|
55
|
1,100: —
|
Summa kronor 31,320:
1 fråga om de af mig i det föregående omtalade såsom »anmärk¬
ningar» under nu gällande stat upptagna bestämmelserna har jag icke
anledning föreslå någon som helst förändring.
Hvad angår det ytterligare anslag å 9,000 kronor, som blifvit
begärdt utöfver de till anstaltens verksamhet under år 1912 redan an¬
visade 21,320 kronor, synes mig detta anslag, på grund af hvad jag i
det föregående anfört beträffande inköp och utfodring af hästarna samt
hyra af stall, kunna minskas till 7,500 kronor.
Såsom jag* i det föregående omförmält, har den veterinärbakteri¬
ologiska anstalten icke kunnat träda i full verksamhet förr än den
1 november 1911. Då på grund häraf det af Riksdagen för uppe¬
hållande af anstaltens verksamhet under år 1911 på extra stat för samma
år anvisade anslaget, 21,320 kronor, icke i sin helhet kommit till an¬
vändning, återstdo vid 1911 års utgång, enligt hvad jag inhämtat, af
detta anslag ett icke af anstalten disponeradt belopp å omkring 7,600
kronor. Under sådana förhållanden synes mig Riksdagens medgifvande
böra begäras till att för nu ifrågavarande ändamål taga i anspråk
viss del af sistnämnda belopp.
I detta sammanhang ber jag få erinra, att i och med att omför-
mälda anstalt börjat sin verksamhet följande anslag blifvit inbesparade
nämligen:
[29.]
220
Nionde hufvudtiteln.
dels den hittills från anslaget till förekommande och
hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen
utgående kostnaden för beredning af tuberkulin
m. m., för år 1911 beräknad till ........................... kronor
dels genom särskilda nådiga bref till medicinalstyrelsens
förfogande ställda anslag af högst 5,000 kronor
för år räknadt till gäldande af kostnaderna för
sådana bakteriologiska och patologisk-anatomiska
undersökningar, som af medicinalstyrelsen pröfva-
des nödiga, från hvilka anslag för kostnader,
som nu öfvertagits af veterinärbakteriologiska
anstalten, från och med den 1 juli 1909 för år
räknadt utgått sammanlagdt..........................■_........... n
dels ock genom särskildt nådigt bref till direktionens
för veterinärinstitutet förfogande ställdt årsanslag
till täckande af vissa kostnader för vid institutet
verkställda undersökningar angående vissa för
smittosamma husdjurssjukdomar misstänkta djur¬
delar ............................................................................. it
Summa kronor
4,500: —
3,000: —
100: —
7,600: —
Med stöd af det sålunda anförda får jag alltså hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
dels, med godkännande af det af mig framlagda förslag till stat för
statens veterinärbakteriologiska anstalt för år 1913, för uppehållande af
anstaltens verksamhet under samma år å extra stat för år 1913 anvisa
ett anslag af 31,320 kronor,
dels ock medgifva, att af hvad vid utgången af år 1911 icke blindt
användt af tidigare för ändamålet beviljade anslag ett belopp af högst
7,500 kronor må under år 1912 för enahanda ändamål af Kungl. Magt
disponeras.
j-gQ "i Sedan Riksdagen år 1906 på framställning af Kungl. Maj:t anvisat
Uppehållande medel till uppförande å lägenheten Katrineberg eller Kräftriket a Djur-
af veterinär- g,irc[en af nya byggnader för veterinärinstitutet, hade arbetena med
verksamhet nämnda byggnader våren 1911 fortskridit så långt, att institutet syntes
i dess nya ljusna under hösten samma år dit öfverflytta sin verksamhet. . Af sådan
lokale.. anledning underställde dåvarande statsrådet och chefen för jordbruks¬
departementet den 24 mars 1911 Kungl. Maj:ts pröfning fiågan om
beredande åt institutet af de ökade penningemedel, som syntes erforderliga
Nionde hufvudtiteln. 221
för arbetenas bedrifvande i de betydligt utvidgade lokaler, som sålunda
komme att stå till institutets förfogande.
Då pa grund af dessa lokalers omfattning oeh vissa andra an¬
ledningar direktionen för veterinär institutet gjort framställning om vid¬
tagandet i sammanhang med institutets öfverflyttning till de nya bygg¬
naderna af väsentliga förändringar i institutets gällande stat, hvilken
framställning i id nämnda tidpunkt var öfverlämnad till lönereglerings-
kommittén för närmare utredning, syntes det föredragande departements¬
chefen, att _ det erforderliga beloppet endast borde afse ett provisoriskt
ordnande af vissa förhållanden vid det nya institutet och sålunda begäras
å extra stat.
Med anledning häraf och på grund af hvad föredragande departe¬
mentschefen i öfrigt anförde, beslöt Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen att
å extra stat för nr 1911 dels till Kungl. Maj:ts förfogande ställa ett
anslag a o 1,000 kionor att användas till uppehållande af veterinär-
institutets verksamhet efter inflyttandet i de för institutets räkning upp¬
förda nybyggnaderna vid lägenheten Kräftriket, med rätt för Kungl.
Maj.t att utaf sagda anslag under år 1911 af tillgängliga medel för¬
skottsvis för ändamålet utanordna erforderligt belopp, dels ock anvisa
ett belopp af 5,000 kronor till inköp af en för institutets försöksladugård
erforderlig nötkreatursbesättning.
Förstnämnda anslag, 51,000 kronor, skulle jämte de till 11,700
kronor för år beräknade nettoinkomsterna af institutets stall och smedja
användas för vissa särskilda ändamål i enlighet med en i den nådiga
propositionen närmare angifven beräkning.
Hvad Kungl. Maj:t sålunda äskat blef af Riksdagen beviljadt med
endast den förändringen, att det till inköp af en nötkreatursbesättning
begarda beloppet, 5,000 kronor, nedsattes till 3,000 kronor.
Vid meddelandet af detta sitt beslut anförde Riksdagen i under¬
dånig skrifvelse den 30 maj 1911, att Riksdagen beträffande de särskilda
ändamål, som med det för verksamhetens provisoriska uppehållande
begärda a fiskigel afsåges, icke funnit anledning till annat uttalande, än
att Riksdagen velat uttala sin förväntan, att största möjliga sparsamhet
iakttoges vid handhafvandet af institutets ekonomi, särskildt hvad bränsle
och elektrisk ström beträffade. Ty anordningarna för uppvärmning och
belysning, ehuru säkerligen från facklig synpunkt tillfredsställande, hade
Riksdagens vederbörande utskott vid besök å stället funnit vara af den
beskaffenhet, att kostnaderna för anstaltens drift kunde till afsevärd
grad blifva beroende på sättet, huru nämnda anordningar nyttjades.
Sålunda syntes byggnaderna vara synnerligen rikligt försedda med värme-
[30.]
[30. j
222
Nionde hulvudtiteln.
element äfven å ställen, där det kunde ifrågasättas, huruvida uppvärm¬
ning vore af behofvet; och elektriska lampor tycktes flerstädes inom
anstalten vara så tätt monterade, att särskild aktsamhet syntes fordras
för att undvika slöseri med ljus.
Sedan direktionen för veterinärinstitutet i underdånig skrivelse
den 13 juli 1911 anmält, att verksamheten i de nya lokalerna kunde
taga sin' början med ingången af september månad 1911, har Kungl.
Maj-t genom nådigt bref den 12 augusti samma år bland annat anvisat
och ställt till direktionens förfogande det af Riksdagen anvisade beloppet,
51 000 kronor att för tiden af ett år från inflyttningen räknadt jämte
ej mindre 11,700 kronor af beräknade nettoinkomsten af institutets stall
och smedja än äfven institutets på ordinarie stat uppförda anslag för
diverse utgifter under ett år, 10,000 kronor, fördelas enligt af Kungl.
Maj:t lämnade närmare bestämmelser, därvid sammanlagd t 38,050 kronor
komme å följande poster, nämligen:
till gas .................................................................
)> vatten..............................................................
» elektrisk belysning och drift .................
» bränsle ..........................................................
)> inventariers anskaffande och underhåll
» renhållning ................................................
» diverse utgifter...........................................
kronor 2,000
)> 1,000
)) 10,000
» 14,000
» 2,000
» 4,000
» 5,050.
I en till jordbruksdepartementet den 27 december 1911 in-
gifven skrifvelse af den 8 i samma manad har direktionen anfört,
att, sedan till direktionens kännedom kommit, att den till lönereglermgs-
kommittén öfverlämnade utredningen angående direktionens förslag till
förändringar i institutets gällande stat ej torde blifva färdig så tidigt,
att den kunde läggas till grund för nådig proposition till 1912
års Riksdag, syntes äfven för verksamhetens drifvande i institutets
nya lokaler under närmaste tiden efter den 1 september 1912 anslag
böra utgå på extra stat. Direktionen har vidare medd^at, att institutet,
som beräknadt var, den 1 september 1911 flyttade sin verksamhet till
de nya lokalerna med undantag för afdelningarna för patologisk anatomi
och hofbeslag, hvilkas lokaler på grund af lockout törst under loppet
af november månad hunnit blifva i ordning för inflyttning. .
På grund af att verksamheten under terminen sålunda vant splittrad
och först så småningom kunnat till hela sin utsträckning fortgå och
delvis, såsom i fråga om ladugården, ej ännu börjat, hade det erbjudit
svårigheter att redan nu med stöd af den hittills vunna erfarenheten
Nionde hulvndtiteln.
223
mera exakt beräkna de för verksamhetens drifvande oundgängliga
utgifterna å de allmänna anslagsposterna. Tydligtvis hade dock en del
erfarenheter gjorts, som gåfve vägledning härvidlag och som fått ligga
till grund för direktionens underdåniga framställning.
Såvidt hittills vunnen erfarenhet gåfve vid handen, syntes alltså
anslaget till gas kunna räcka till.
Anslaget till vatten åter hade visat sig för knappt tilltaget, enär
vattenåtgången vant omkring 1,000 kubikmeter i månaden, hvilket
efter 20 öre per kubikmeter gjorde 200 kronor månatligen eller 2,400
kronor årligen. Då emellertid numera en del af spolvattnet kunde tagas
irån egen pumpinrättning, kunde någon afräkning göras härå; och
anslaget syntes direktionen kunna sättas till 2,000 kronor.
Anslaget till elektrisk belysning och drift syntes, ehuru knappt,
dock tillsvidare kunna lämnas orördt.
Bränsleanslaget åter vore uppenbarligen lör lågt beräknadt. Ehuru
ännu . ej alla institutioner vore i verksamhet och patologisk-anatomiska
avdelningen endast en kortare tid varit inrymd i de nya lokalerna samt
någon mera ihållande köld ännu ej förekommit, hade bränsleåtgången
varit omkring 2,000 hektoliter gasverkskoks i månaden, hvadan vid full
drift under vintern bränsleåtgången ej rimligen kunde beräknas till
mindre än 16,000 hektoliter per år, då kostnaden efter omkring 1 krona
per hektoliter utgjorde 16,000 kronor årligen. Härtill komme emellertid,
att för skötseln af alla åtta centraluppvärmningsanstalterna två och tid¬
tals tre eldare måste anställas. Till dessas aflöning kunde intet tagas
åt de å ordinarie stat till betjäning anslagna 5,000 kronor, enär ur
detta anslag skulle aflönas eu dräng vid medicinska kliniken, två drängar
vid den kirurgiska kliniken, en gårdskarl och en nattvakt, det minsta
antal åt dessa tjänare, med hvilket institutets kliniker m. fl. kunde uppe¬
hållas. För eldarpersonalen hade alltså ett anslag af 2,000 kronor
årligen redan visat sig nödvändigt.
Vidare hade tillkommit en anstalt för tvätt, desinfektion, macera-
tion, destination åt vatten in. m. Den härför erforderliga ångpannan,
som vore af sådan konstruktion, att den måste eldas med s. k. waleska
kol, användes till full drift för tvätt fem dagar i månaden eller 60
dagar om året under 4 timmar hvarje dag. Fyra hektoliter kol åtginge
om dagen till sådan drift, hvartill således erfordrades 240 hektoliter
om året. Under återstående delen af året eller 300 dagar skulle pannan
eldas till partiell drift med 1V2 hektoliter kol dagligen; och åtginge
således till denna drift 450 hektoliter om året. Hela kolåtgången till
ifrågavarande ångpanna utgjorde alltså 690 hektoliter om året. Med
224
Nionde hulvudtiteln.
ett pris af 3 kronor per hektoliter kol utgjorde följaktligen bränsle¬
kostnaden för pannan omkring 2,000 kronor om året.
Bränsleanslaget i sin helhet borde fördenskull höjas till 20,000
kronor för år räknadt.
Benliållningsanslayet å 4,000 kronor visade sig jämväl lor knappt.
Det vore omöjligt att för denna summa ombesörja städning och renhåll¬
ning af alla institutets olikartade institutioner med till dem hörande
tvätt, fönstertvättning, gårdsrenhållning m. m. Detta anslag måste
ökas med minst 1,000 kronor.
Den höjning i för närvarande utgående anslag^ till institutet, som
på grund af hittills vunnen erfarenhet nödvändigt måste ifrågasättas för
år 1913, hänförde sig alltså till posterna
vatten med
bränsle )>
renhållning »
kronor 1,000: —
» 6,000: —
» 1,000: —
Då det emellertid vore önskvärdt, att anslaget till institutet utginge
för kalenderår, syntes sålunda det erforderliga beloppet 59,000 kronor
för år räknadt böra för tiden från och med den 1 september till och
med den 31 december 1913 höjas med en tredjedel eller i rundt tal
19,670 kronor, hvadan för tiden från och med den 1 september 1912
till och med den 31 december 1913 erfordrades ett belopp af 78,670
kronor. _ „ 0
Af det anförda syntes det direktionen vidare framgå, att det tor ar
1912 beviljade anslaget icke vore tillfyllest för verksamhetens drifvande
vid institutet, utan att fastmera ett fyllnadsanslag till posterna för vatten,
bränsle och renhållning blefve nödvändigt äfven för^ år 1912, hvilket
dock, i betraktande af att verksamheten ej kunnat från början drif vas
till sin fulla utsträckning, syntes kunna beräknas till endast 6,000 kro-
nor, fördeladt med 4,500 kronor på bränsle, 500 kronor på vatten och
1,000 kronor på renhållning.
Det framginge vidare af verkställd utredning, att de till institutets
nybyggnader anslagna medel komme att vara tillfyllest för byggnadernas
fullbordande. Långt större svårigheter hade det erbjudit att från början
angifva någon bestämd summa för inredningen af de nya byggnaderna,
hvilket äfven framhölls i den promemoria, som den 15 februari 190b
af institutets rektor öfverlämnades till dåvarande statsrådet och cheien
för jordbruksdepartementet och som låg till grund för det i 1906. års
nådiga proposition angående anslag till nybyggnader för vetermärmsti-
tutet upptagna inredningsanslaget. I denna promemoria lämnades en
Nionde hufvudtiteln.
225
utredning öfver kostnaderna för inredningar vid en del främmande
veterinärskolor, med stöd hvaraf rektor hemställde om ett inrednings-
anslag af V0—Vs af byggnadskostnaderna, d. v. s. 315,000—378,000
kronor. Emellertid föreslogs i den nådiga propositionen blott 250,000
kronor till inredning och inventarier.
Det hade nu, enligt hvad direktionen meddelar, visat sig, att trots
all sparsamhet och alla nedprutningar på begärda inredningsarbeten
denna summa ej fullt försloge. Den hade nämligen måst helt tagas i
anspråk för själfva den egentliga inredningen och äfven i fråga om
denna syntes eu del senare kompletteringar behöfva göras, för hvilka
medel ej kornme att finnas tillgängliga utan särskildt anslag.
Till den utrustning i undervisningsmateriell, laboratorieutrustning,
instrument och apparater, som nödvändigt kräfdes för att de särskilda
institutionerna skulle kunna arbeta i sina nya lokaler, hade omöjligen
några medel kunnat afsättas. Det vore att märka, att flera viktiga af-
delningar, nämligen kliniska laboratorier på såväl den kirurgiska som
den medicinska kliniken och hundkliniken, afdelningarna för kött- och
mjölkkontroll, husdjursskötsel, ambulatorisk klinik samt hofsjukdomar
och hofbeslag, helt och hållet saknat laboratorier och således kommit
att rycka in i de nya lokalerna i fullkomlig afsaknad af en stor del och
delvis. hela den utrustning, som kräfdes för laboratoriearbete å dessa
afdelningar. Som exempel på dylika inventarier, som saknades i dessa
laboratorier, funnes till den underdåniga skrifvelsen bifogade förtecknin¬
gar från institutionscheferna. Dessa hade här endast upptagit det nöd¬
vändigaste af hvad de för af delningarnas drift ansett sig behöfva, och
deras kraf belöpte sig till sammanlagdt 9,251 kronor. Emellertid hade
direktionen ansett vissa af dessa till inköp föreslagna apparater möjligen
kunna så småningom anskaffas från de särskilda afdelningsanslagen och
på den grund kunnat minska summan till 8,000 kronor, hvilket belopp
icke kunde utgå ur afdelningsanslagen, enär dessa i öfrigt vore nöd¬
vändiga för arbetets fortgång å de olika institutionerna.
Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt har direktionen hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1912 års Riksdag
dels att för år 1913 för veterinärinstitutet bevilja ett anslag af
78,670 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att af detta anslag redan
under år 1912 af tillgängliga medel förskottsvis utanordna hvad som
erfordras för 1912 års andel af läsåret 1912—1913;
dels att till täckande af eljest med all sannolikhet uppkommande
brist i 1912 års anslag höja detta med 6,000 kronor;
Bihang till Riksd. prot. 1912. 1 Sami. 1 Afd.
29
226 Nionde hulvudtiteln.
dels ock att till inköp af instrument för institutet bevilja ett anslag
af 8,000 kronor att användas under år 1912.
I infordradt underdånigt utlåtande den 29 december 1911 bär
medicinalstyrelsen förklarat sig för sin del icke hafva något att erinra
mot bifall “ till den af direktionen för vetennärmstitutet gjorda fram¬
ställning.
Departement*-
chefen.
I sin ifrågavarande framställning bär direktionen föi veterinär-
institutet till en början begärt, dels att på grund al otillräcklighet af
vissa utgiftsposter, som ingå i det af nästlidna års Riksdag a extra stat
beviljade anslaget till uppehållande af institutets verksamhet i dess nya
lokaler, en förhöjning i detta anslag måtte äga rum såväl för ar 191-
som för år 1913, dels att ifrågavarande anslag måtte få utgå för kalenderår
i stället för, såsom nu är fallet, för tiden från den 1 september till den
31 augusti, dels ock att särskildt anslag måtte beviljas för inköp åt
instrument för institutet.
Beträffande den sålunda begärda anslagsförhojningen tillåter jag mig
erinra att de utgiftsposter, hvilka direktionen nu anser höra höjas, ingå i
omordade anslag med samma belopp, som, enligt hvad dåvarande stats¬
rådet och chefen för jordbruksdepartementet vid föredragning den -4
mars 1911 af detta ärende anfört, direktionens ordförande efter förnyad
undersökning meddelat vara erforderliga för ett provisoriskt ordnande
af verksamheten vid det nya institutet. Då vidare Riksdagen vid an¬
slagets beviljande, på grund af i sin ofvan omförmäla skrifvelse anförda
skäl, särskildt uttalade sin förväntan, att största möjliga sparsamhet
måtte iakttagas vid handhafvandet af institutets ekonomi, i all synnerhet
hvad angår bland annat den af de utgiftsposter — bränsle — i hvilken nu
begäres en förhöjning, som skulle medföra, att denna utgiftspost afse-
värdt komme att öfverstiga det i den ursprungliga staten angifna be¬
loppet, 17,000 kronor, samt då därtill ytterligare kommer, att de begarda
anslagsförhojningårna grunda sig på en under den korta tiden af endast
tre månader vunnen erfarenhet, anser jag mig icke for närvarande
kunna tillstyrka bifall till dem. Komma dessa förhöjningar att visa sig
så nödvändiga, som direktionen i sin framställning förutsätter, synes mig
direktionen kunna åtminstone tills vidare täcka eventuellt uppstående
brist genom besparingar å andra utgiftsposter.
Mot den begärda förändringen, att nu ifrågavarande anslag inatte
få utgå för kalenderår, har jag så mycket mindre att erinra, som ofnga
för veterinärinstitutet erforderliga anslag utgå för helt kalenderår. Den
häraf föranledda förhöjningen uppgår enligt direktionens beräkningsgrund
Nionde hufvudtiteln. 227
till 17,000 kronor och innebär icke någon anslagsförhöjning i egentlig [30.]
Hvad slutligen angår det anslag, som begärts till inköp af instrument,
hnner jag mig, åtminstone för närvarande, ej heller kunna tillstyrka
beviljandet af detsamma. Anskaffandet af dessa instrument bör, i den
mån de befinnas nödvändiga för undervisningen vid institutet, så
småningom kunna ske genom anlitande af för dylikt ändamål tillgäne-lie-a
,1’å grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att^ a extra stat för år 1913 till Kungl. Maj:ts förfogande ställa ett
anslag å 68,000 kronor att användas till uppehållande af veterinär-
institutets verksamhet med rätt för Kungl. Maj:t att utaf sagda anslag
a]' 1912 af tillgängliga medel förskottsvis för ändamålet utanordna
17,000 kronor.
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och
landtmannanäringar.
Sedan Riksdagen under åtskilliga år såsom bidrag till bestridande
af kostnaderna för allmänna landtbruksmöten samt till prisbelöningar
vid dylika möten för husdjur, redskap och maskiner samt ladugårds-
produkter, sädesslag och andra jordbruksalster anvisat 5,000 kronor
till det förra ändamålet och 10,000 kronor till det senare, blefvo dessa
anslag med anledning af de ökade kostnader de allmänna landtbruks-
motena på grund af jordbrukets utveckling i flera afseenden kräfde
pa framställning af Kungl. Maj:t, af 1892 års Riksdag höjda till respek-
t!ve 7,500 kronor och 12,500 kronor årligen. Med sistnämnda belopp
hafva bada anslagen sedermera utgått utan annan förändring, än att
af dem’ Pa.framställning af Kungl. Maj:t, från och med år
J07 beviljats endast till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten,
sålunda utan angifvande af hvad dessa prisbelöningar skulle omfatta.
L>en forandrade formen för anslagets beviljande vidtogs dels på grund
af, att . det af. flera skäl ansågs lämpligt att för framtiden från pris-
bedomningen vid nämnda möten utesluta redskap och maskiner, och dels
för att bereda vederbörande mötesbestvrelse större frihet vid uppo-örandet
af program för mötena. “
[31.]
Bidrag till
kostnaderna
för allmänna
landtbruks¬
möten.
[32.]
Pris-
belÖningar
vid allmänna
landtbruks¬
möten.
228
Nionde hufvudtiteln.
Beträffande anslag till bestridande af kostnaderna för allmänna
landtbruksmöten bar landtbruksstyrelsen i underdånig skrifvelse den 31
oktober 1911, i likhet med livad under föregående år agt rum, hem¬
ställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för år 1913 för
ändamålet anvisa 7,500 kronor. ,.
Hvad åter angår anslaget till prisbelöningar loreligger framställ¬
ning om böjning af detta anslag. . .. ,
Den 21 december 190G utfärdade Kungl. Maj:t nådig kungörelse
angående stadgar för allmänt svenskt landtbruksmöte (Sv. lörl.-saml.
n-r 120). Enligt 4 § i dessa stadgar utöfvas den hushållningssällskapen
tillkommande beslutanderätten angående allmänt svenskt landtbruksmöte
af en kommitté, bestående af ett ombud jämte eu suppleant tran hvart
och ett af rikets hushållningssällskap- samt af den i o § åt samma
stadgar omförmälda mötesbestvrelsens ordinarie ledamöter.
Uti underdånig skrifvelse den 3 april 1911 har nu denna kom¬
mitté anfört, att kommittén, på sätt närmare framgår af ett stafvelse!!
bifogad! protokollsutdrag, samma dag enhälligt beslutit att hos Kungl.
Maj:t anhålla, att det till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten
utgående statsanslaget, nu 12,500 kronor om året, måtte från och med
år 1912 höjas med 5,000 kronor eller till 17,500 kronor. ,
Såsom stöd för denna sin framställning har kommittén omtormalt,
hurusom det visat sig, att ett förminskadt deltagande mom liera grupper
vid det allmänna svenska landtbruksmötet, i Örebro vore att tiilskntva
de inom dessa grupper alltför knappt tilltagna prisen, hvilka icke ansetts
uppväga den särskildt med utställning af dyrbara afvelsdjur förenade
risken samt de stegrade omkostnaderna vid deras utställande
Med den utveckling, som häst-, nötkreaturs- och svinalveln in. in.
tagit under de senare åren, hade det befunnits nödvändigt att uppdela
de olika grupperna för de lefvande djuren i allt derå klasser; sålunda
hade afdelning »Djur» varit indelad år 1890 i Malmo i 118 klasser
år 1901 i Gälle i 106 klasser, år 1900 i Norrköping i 118 klasser samt
år 1911 i Örebro i 133 klasser, trots att vid sistnämnda mota en hel
underafdelning af nötboskapen ur programmet för mötet utgått. Det
lede icke något tvifvel, att ju längre afvelsarbetet framskrede, klass¬
indelningen allt mer komme att ökas. ___ .
Då alltsedan år 1893 samma belopp eller 12,500 kronor årligen
stått till mötesbestyrelsemas förfogande till pris, måste med ett okadt
antal klasser prisen inom hvarje klass minskas, hvilket åter otvifvel¬
aktigt komme att hafva till följd ett minskadt deltagande i c manna
landtbruksmötena, särskildt inom nötboskapen, där genom kontroll-
Nionde hufvudtiteln.
229
föreningsverksamheten hvarje särskild individ för sin ägare representerade [32.J
ett betydligt värde, som han icke ville utsätta för den risk, hvilken
alltid vore förenad med ett utställande, om icke utsikt funnes att kunna
hemföra ett icke alltför obetydligt pris, i någon mån motsvarande risken
och de med en utställning af djur förenade betydande kostnaderna, såsom
anskaffande af foder åt djuren, bostad och vivre åt kreatursskötare, för¬
lust genom minskad inkomst af mjölk in. in.
Då betydelsen för landet af de allmänna landtbruksmötena syntes
vara obestridlig samt prisens både antal och storlek otvifvelaktigt måste
ökas, hade kommittén icke tvekat att, då någon ökning i det till pris
utgående statsanslaget icke ägt rum, sedan det vid 1892 års Riksdag
höjdes till det nu utgående beloppet, hos Kung], Maj:t hemställa
om en årlig höjning af 5,000 kronor af detta anslag samt att denna
förhöjning måtte taga sin början med år 1912.
I infordradt underdånigt utlåtande den 31 oktober 1911 öfver
denna framställning har landtbruksstyrelsen anfört, hurusom styrelsen i
likhet med' förbemälda kommitté vore öfvertygad därom, att, om de mest
framstående husdjur skulle komma att utställas vid de allmänna landt¬
bruksmötena, höga penningpris måste finnas att utdela vid mötena för
djurgrupperna, särskildt hvad beträffade hästar och nötkreatur.
Det gällde nämligen här att söka åstadkomma, att de bästa djur,
som landet hade att uppvisa, blefve utställda. Lyckades ej detta, blefve
mötena i detta fall ej tillräckligt lärorika för den djuruppfödande all¬
mänheten och förlorade därigenom en väsentlig grad af sin betydelse.
I betraktande af den stora fara, transporten till och utställning
under åtta dagar vid mötet innebure för djuren, vore emellertid lätt för¬
klarligt,. att ägaren af dyrbara djur tvekade att utsätta sig för den
ekonomiska risk, som han löpte genom att till mötet sända sina bästa
djur, och att han, om han skulle göra detta, ansåge sig hafva skäl
fordra den ersättning för risken, som läge uti möjligheten att kunna
erhålla jämförelsevis höga penningpris. Enligt landtbruksstyrelsens
åsikt uppfyllde de pris, som vid de senaste allmänna landtbruksmötena
vant bestämda för hästar och nötkreatur, icke donna fordran. Då någon
inskränkning i till öfriga utställningsgrupper anvisade pris icke utan
skada kunde äga rum, syntes annan utväg till undvikande af berörda
olägenhet ej finnas, än att den för pris tillgängliga summan ökades.
Sedan år 1893 hade Riksdagen årligen anvisat 7,500 kronor till
bestridande af kostnaderna för allmänna svenska landtbruksmöten. För
detta ändamål hade väl äfven rikets hushållningssällskap sedan år 1901
ställt till mötenas förfogande en procent af de brännvinsutminuterings-
230
Nionde hufvudtiteln.
[32.] och utskänkningsafgifter, sällskapen uppburit, och af dessa sällskapens
tillskott hade på grund af synnerligen gynnsamma förhållanden en del
kunnat återbetalas. Dessa medel vore emellertid ej afsedda att användas
till pris utan endast för mötenas anordnande och öfriga därmed för¬
enade utgifter och skulle, äfven om så ej vore fallet, svårligen kunna
beräknas till pris, hvilkas storlek måste fastställas i samband med mötets
program ett år före detsamma, då man ännu icke kunde bedöma, huru
mötets ekonomi komme att ställa sig.
Under sådana förhållanden har landtbruksstyrelsen ansett enda
utvägen till åstadkommande af högre penningpris vid våra landtbruks-
möten vara, att staten höjer sitt för detta ändamål utgående anslag,
och har det synts landtbruksstyrelsen, som om förutnämnda af kommittén
begärda förhöjning af anslaget, 5,000 kronor, vore väl afpassad, för att
det därmed afsedda ändamålet skulle vinnas.
På grund häraf och då höjningen af anslaget synts landtbruks¬
styrelsen böra beräknas äfven för år 1912, har landtbruksstyrelsen hem¬
ställt, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att till prisbelöningar
vid allmänna landtbruksmöten måtte å extra stat för år 1913 anvisas
ett belopp af 22.500 kronor.
Departements- ])e allmänna landtbruksmötenas största betydelse ligger tvifvels-
ctiefen utan j att bereda den jordbruksidkande allmänheten, i främsta rummet
dem, som ägna sig åt uppfödning af afvelsam-, ett tillfälle att se och
lära känna utvecklingen på jordbrukets olika verksamhetsområden under
tiden från närmast föregående möte. För att de kostnader, stat och
hushållningssällskap nedlägga på anordnandet af dessa möten, skola
komma landets jordbruk till afsedd nytta, kräfves alltså, att hvarje
mötes olika afdelningar lämna en så klar och fyllig bild som möjligt
af de under tiden från senaste möte gjorda framstegen. Då förutsätt¬
ningen härför är, att mötet vinner största möjliga anslutning bland dem,
som hafva något verkligen godt att uppvisa, och då detta icke låter
tänka sig, utan att ett så pass stort antal pris finnas tillgängliga, att
åtminstone flertalet af dem, som gjort sig väl förtjänta Häraf, kunna
erhålla ett sådant till ej alltför ringa belopp, är det uppenbart att, i
samma mån som jordbruket utvecklar sig och går framåt, en höjning
måste äga rum i det för prisbelöningar vid mötena tillgängliga beloppet.
I likhet med landtbruksstyrelsen finner jag sålunda en dylik förhöjning
nu vara af omständigheterna väl motiverad och af behofvet påkallad.
Såväl i möteskommitténs framställning som af landtbruksstyrelsen
har den erforderliga förhöjningen i nu utgående statsanslag blifvit be-
Nionde hnfvndtiteln. 231
räknad till 5,000 kronor om året, och mot storleken af detta belopp bär [32.]
jag icke något att erinra. Däremot anser jag mig icke böra tillstyrka,
att för ifrågavarande ändamål medel skola jämväl för innevarande år
lltö*ver de 1 riksstaten för samma år af Kungl. Maj:t äskade och
al Riksdagen redan anvisade. Äfven om den föreslagna förhöjningen äger
rum först i anslaget för år 1913, kommer likväl nästa allmänna landt¬
bruksmöte att hafva till sitt förfogande lör prisbelöningar ett belopp
af statsmedel, som med icke mindre än 20,000 kronor öfverskjuter,
hvad de senast hallna mötena för samma ändamål disponerat.
1 § ä'rimd hvad jag sålunda anfört hemställer jag alltså, att
itders Kung]. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1913 anvisa
såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna landtbruks-
möten 7,500 kronor; samt
till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten 17,500 kronor.
Sedan profningsanstalter för maskiner och redskap för landtbrukets T33 1
® - imder en följd af år varit i verksamhet vid landtbruksinstitutet Kedskaptprof.
vid Ultima och landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp samt kost- n<?9£?'
naderna härför bestridts genom ett af aktiebolaget Separator den 7 '
augusti 1896 doueradt kapital al 100,000 kronor äfvensom genom
profnmgsafgifter och inkomster af försålda meddelanden rörande prof-
nmgarna, föreslog Kungl. Maj:t 1907 års Riksdag att, enär förberörda
pinomedel komme att vid samma års slut vara nästan fullständigt för¬
brukade, å extra stat för år 1908 anvisa ett anslag af 10,000 kronor
for profnmgarnas fortsättande under sistnämnda år. Detta förslag vann
ock Riksdagens bifall.
För år 1909 gjorde landtbruksstyrelsen framställning om ett anslag
fot dessa profnmgsanstalter till belopp af 12,500 kronor och stödde sig
härvid på en af profningsanstaltemas styrelse gjord utredning angående
utgifter och inkomster vid profningarna under åren 1905 och 1906.
emellertid ansåg, att i någon mån ökade inkomster borde kunna
beredas genom höjning i vissa fall af afgifterna för profningar och att
det icke vore uteslutet, att äfven jämkningar kunde göras å vissa ut¬
giftsposter, fann jag mig icke hafva tillräcklig anledning tillstyrka för-
ho.ldt anslag för år 1909. Kungl. Maj:ts i enlighet härmed aflåtna förslag-
om anslag å 10,000 kronor bifölls af Riksdagen.
I framställningar från profningsanstalternas styrelse och landtbruks¬
styrelsen begärdes för år 1910, särskildt med hänsyn till den ökning i
profningsarbetet, som i anledning af det 21:sta allmänna svenska landt-
232 Nionde hufvudtiteln.
bruksmötet i Örebro år 1911 kunde emotses, ett till 12,500 kronor för¬
hö jdt anslag. Den i öfverensstämmelse härmed aflåtna nådiga proposi¬
tionen blef ock af Riksdagen bifallen.
För dylika profningar under år 1911 begärde styrelsen för prof¬
ningsanstalterna och landtbruksstyrelsen ett anslag af 20,000 kronor.
Den sålunda ifrågasatta förhöjningen i anslagsbeloppet berodde på att
förslag samtidigt framlades till genomgripande förändringar i profning^
anstalternas organisation, för hvilka förändringar dåvarande statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet vid underdånig föredragning den
14 januari 19i0 af frågan om statsanslag till anstalterna för ar 1911
lämnade utförlig redogörelse. Då föredragande departementschefen på
anförda skäl icke ansåg sig kunna tillstyrka bifall till den sålunda
gjorda framställningen, täcktes Kungl. Maj:t af Riksdagen begära för
uppehållande af nämnda profningsanstalter under år 1911 allenast ett
anslag af 12,500 kronor, som ock af Riksdagen beviljades.
Då detta anslag på grund såväl af den starka tillströmningen åt
anmälningar till profningar med anledning af det allmänna svenska
landtbruksmötet i Örebro som af väsentligt ökade utgifter föi tryck¬
ning af profningsberättelser förutsägs komma att visa sig otillräckligt,
begärde Kungl. Maj:t, i enlighet med landtbruksstyrelsens hemställan,
för ändamålet å 19i2 års stat ett anslag af 17,500 kronor med rätt
för Kungl. Maj:t att låta af nämnda belopp förskottsvis under år 1911
af tillgängliga medel utanordna 5,000 kronor. Det sålunda begärda
beloppet blef beviljadt af Riksdagen. I den underdåniga skrifvelse den
30 maj 1911, däld Riksdagen meddelade detta beslut, anförde Riks¬
dagen,' att, då till dess kännedom kommit, att profningsanstalterna mången
oring vid profningarnas utförande icke iakttagit den skyndsamhet, som
af allmänheten förväntats, hade Riksdagen, som väl insåge svårigheten
för anstalterna att med deras nuvarande organisation kunna motsvara
de kraf, som skäligen borde kunna ställas å dem, velat uttala sin för¬
väntan, att Kungl. Maj:t måtte ägna ordnandet af denna för landtbruks-
näringen icke oviktiga angelägenhet den uppmärksamhet, hvaraf den
vore förtjänt.
Genom nådigt bref den 27 oktober 1911 tacktes Kungl. Magt
fastställa följande utgiftsstat att gälla för profningsanstalterna för
år 1912:
Nionde hufvudtiteln.
233
Inkomster:
Statsanslag. ........................................................................ kronor 12,500: —
i rofningsafgifter och inkomst genom försäljning af
exemplar af styrelsens meddelanden ................... » 2,000-_
Kronor 14,500: —
Utgifter:
Profningsanstalterna vid
Ultima Alnarp
Profningsnämnden ........... kronor 1,500:— 2,000: —
Arfvode åt sekreteraren ... » 1,500:— 1,500:_
Instrument och inventarier » 1,000: — 1,000:_
Arbete, transporter, för-
brukningsmateriell,
post, telefon m. in. ... » 1,000: — 1,500: —
Till styrelsens disposition för tryckningskostnader
in. m. äfvensom stvi'elsens egna utgifter
Kronor 14,500: —
I underdånig skrifvelse den 25 oktober 1911 har nu landtbruks-
styreisen gjort, framställning om anslag till dylika profningar för år 1913
och därvid öfverlämnat en skrift i ämnet från profningsanstalternas
styrelse, dan sistnämnda styrelse framlagt förslag till profnine-sanstal-
ternas omorganisation.
Innan jag öfvergår till eu närmare redogörelse för det sålunda
framlagda forslaget, tillåter jag mig i detta sammanhang beträffande
profningsanstalternas nuvarande organisation meddela, att profningarna
utgöras af dels utaf anstalternas styrelse i regel årligen anordnade serie-
Pr°, .V1/’ar’ rättande hel klass af maskiner eller redskap, samt dels
särskilda, på begäran af enskilda anordnade profningar af vissa maskiner
eller redskap. Dessa profningar utföras vid Alnarp eller Ultuna bero¬
ende på, huruvida den ena eller den andra platsen bäst lämpar sig för
profning af ifrågavarande maskin eller redskap eller klass af dylika.
Maskiner och redskap för mejerihandteringens behof profvas dock endast
vid Alnarp. Vid sidan af dessa profningar äger profningsnämnd verk-
stalla profnmgar af maskiner eller redskap, hvilka ej blifvit till profning
anmälda, men om hvilka kännedom anses önsklig. Anstalternas styrelse
utgores af fem personer, nämligen en ordförande och två ledamöter, alla
utsedda af landtbruksstyrelsen, samt rektorerna vid de båda landtbruks-
Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Sand. 1 Afd. 30
11,000: —
3,500: —
234 Nionde hufvudtiteln.
instituten. Profning af maskiner eller redskap för landtbrukets bebo!
med undantag af dem, som afse mejerihandteringen, verkställes vid
hvardera anstalten af en särskild profningsnämnd, som utgöres.af rektorn
vid det institut, dit profningsanstalten är förlagd, lektorerna i redskaps-
lära och i jordbrukslära därstädes, institutsegendomens förvaltare, en
tekniker och en jordbrukare. Vid profning af maskiner eller redskap
för mejerihandteringens behof utgöres nämnden af rektorn vid landt-
bruks- och mejeriinstitutet vid Alnärp, lektorerna i redskapslära och1
mejerilära därstädes samt en tekniker och en mejerist. Tekniker, jord¬
brukare och mejerist utses, på förslag af anstalternas styrelse, af landt-
bruksstyrelseu, ' som handhafver öfverinseendet och kontrollen öfver
anstalterna. Styrelsens samtliga ledamöter äfvensom de ledamöter af
profningsnämnd, hvilka icke äro bosatta vid det institut, däi profnings
anstalt är belägen, åtnjuta dagtraktamente med 10 kronor om dagen
jämte godtgörelse för resekostnad. De ledamöter i profningsnämnd,
hvilka äro bosatta vid respektive institut, uppbära, om profning^ verk-
ställes vid institutet, dagtraktamente med 5 kronor, i annat fall godt¬
görelse i likhet med styrelseledamöter. Vid hvardera profningsanstalten
tinnes anställd en sekreterare; den vid Ultuna anställda är jämväl
styrelsens sekreterare.
I förenämnda, af landtbruksstyrelsen öfverlämnade, till styrelsen
ställda skrift har profningsanstalternas styrelse erinrat, hurusom styrelsen,
då det från ,flera håll uttalats såsom möjligt eller till och med önsk-
värdt, att redskapsprofningarna förlädes under centralanstalten för joid-
bruksförsök vid Experimentalfältet, ägnat denna sida af saken all upp-
märksamhet. Redan år 1906, då fråga uppstod om anskaffande af medel
till profningarnas fortsättande, sedan den för ändamålet af aktiebolaget
Separator gjorda donationen blifvit till fullo förbrukad, både styrelsen
föreslagit, att man med bibehållande af fasta profningsstationer vid k Runa
och Alu ar p skulle till Experimentalfältet förlägga en profil! nysans tal t
för landtbruksmaskiner och redskap; och skulle föreståndaren för nämnda
anstalt, som borde utgöra en själfständig afdelning af centralanstalten,
leda samtliga profningar såväl vid Experimentalfältet som vid Ultuna
Efter sagda förslags upprättande hade centralanstalten trädt i verk¬
samhet, och styrelsen för profningsanstalterna hade under flera år vant
i tillfälle att följa utvecklingen därstädes. Den härunder samlade er-
fareuheten hade ådagalagt det olämpliga i att kombinera redskapspiot-
ningarna med den från centralanstalten ledda försöksverksamheten.
Enligt det ursprungliga förslaget hade afsetts att verkställa alla mindre
Nionde hufvudtiteln. 235
profningar af arbetsmaskiner jämte motorer och andra maskiner, som
ej kraf de tillgång på större utrymme, vid den föreslagna profnings-
anstalten vid Experimental fal t et, hvarvid jämväl påräknades att i jord-
bruksafdelningens föreståndare erhålla sakkunnig jurymedlem samt att
tillfälle skulle gifvas till utförande åt sådana agronomiska försök, som
vore grundläggande för bedömandet af en del redskap. Såvidt styrelsen
hade sig bekant, upptoges emellertid numera så godt som hela åkerarealen
vid Experimentalfältet af försöks- och demonstrationsfält, som, om ända¬
målet med desamma skulle vinnas, förbjöde utförandet af redskapsprof-
ningar. Till försöksfält för erhållande af svar å olika spörsmål i afseende
på bearbetning och dylikt lämpade sig för öfrigt icke de små ojämna
åkrarna kring Experimentalfaltet, hvilket framginge däraf, att céntral-
anstaltens jordbruksafdelning för utförande af dylik försöksverksamhet
vore hänvisad till fasta rundt om i landet spridda försöksstationer. Då
dessa försöksfält inspekterades af jordbruksafdelningens föreståndare,
blefve dennes tid under sommarhalfåret till stor del upptagen af resor,
medan vinterhalfåret ägnades åt bearbetning af försöksresultaten, hvadan
sålunda, om ej den egna verksamheten skulle för lyckas, nämnde före¬
ståndare vore under alla förhållanden förhindrad att deltaga i profnings-
arbetena. Då arbetskrafterna vid jordbruksafdelningen i öfrigt knappast
vore tillräckliga för de egna göromålen, vore tydligen samarbete från
detta håll för närvarande fullständigt uteslutet. Till ofvan nämnda
olägenheter komme ytterligare svårigheten att mot rimlig ersättning
skaffa folk och dragare för profningarna. De arbetare, som kunde er¬
hållas vid Experimentalfaltet, vore föga vana vid jordbruksarbete, men
betingade likväl högsta arbetslöner. Då sålunda hvarken fältprofningar
eller andra profningar, som kräfde tillgång på större mängder profnings-
mateiiell, såsom t. ex. tröskverksprofningar, kunde utföras därstädes
och då, såsom under de senare åren skett, profningar af motorer med
fördel kunde företagas vid tillverkarnas verkstäder, såvida de icke an-
såges höra äga rum vid Ultima, måste inrättandet af en profning,sanstalt
vid Experimentalfältet anses högst olämpligt.
Återstode af förevarande förslag endast tanken på en för båda
proli i ingsan s tält erna gemensam föreståndare. Äfven häremot förefunnes
störa betänkligheter. Enligt styrelsens åsikt, som delades af profnings-
nämnderna, vore det omöjligt för en enda person att kunna leda prof¬
ningarna vid . de båda landtbruksafdelningarna vid Ultima och Alnarp,
att sköta mejeriprofningarna, att i rätt tid utarbeta redogörelserna för
samtliga profningar samt att handhafva anstalternas ekonomi och om¬
besörja deras vidlyftiga brefväxling, helst som mycken tid skulle gå
286 Nionde hufvudtiteln.
förlorad genom resor mellan de båda profningsplatscrna, utan kräfdes
ovillkorligen till hans biträde en eller flera fast anställda assistenter.
Anställandet af assistenter, hvilka väl i regel icke kunde beräknas vara
kompetenta att affatta profningsredogörelser och sålunda icke i namn-
värd mån kunde biträda föreståndaren att tillgodose den stora allmän¬
hetens berättigade kraf på snabbt publicerade profningsredogörelser,
ansåge styrelsen vara en nödfallsåtgärd, som icke borde ifrågakomma,
då det gällde att åstadkomma en fast organisation, befriad från det hit¬
tillsvarande systemets största olägenheter.
I princip fasthölle styrelsen därför vid sitt år 1909 framlagda om¬
organisation sföralag, som endast i fråga om kostnadsberäkningarna och
en del detaljer, för hvilka nedan redogöres, syntes behöfva kompletteras.
Grundtanken i detta förslag, som utgjorde en påbyggnad eller förstärk-
ning åt den nuvarande organisationen, vore anställandet af fast personal
för profningarna, nämligen en profningsledare, tillika sekreterare vid
hvardera anstalten vid Ultima och Alnarp. Dessa profningsledare borde
mot åtnjutande af tillfredsställande aflöning odeladt kunna ägna sig åt
profningsarbetet och sålunda minska detsamma för institutets lärare,
hvilkas tid, sedan de beslutade fortsättningskurserna för landtbrukslärare
och konsulenter trädt i verksamhet, blefve än mera upptagen och ej
komme att tillåta något mera ihållande deltagande i profningarna. Nom
följd däraf borde vid profningsanstalternas landtbruksafdelnmgar endast
lektorn i redskapslära och institutsegendomens förvaltare vara själfsknfna
ledamöter i profningsnämnden, som i öfrigt skulle utgöras åt piofnings-
ledaren och en tekniker. För lektorn i redskapslära måste praktiskt
deltagande i profningarna anses vara af största betydelse såsom medel
att underhålla och förkofra fackkunskapen, hvarför man borde kunna
förutsätta, att denne lärare icke undandroge redskapsprofnmgarna sitt
stöd. Äfven institutsegendomens förvaltare, som borde vara i särskild
grad intresserad af att följa framstegen inom maskinväsendet för att
kunna utnyttja dem vid skötseln af egendomens jordbruk, borde till¬
höra nämnden och detta äfven af de skäl, att han hade att upplåta
mark, tillhandahålla arbetskraft med mera vid profningarna, hvarjemte
lian måste anses vara den, som ägde säkraste kännedomen om jor ens
beskaffenhet, föregående bearbetning med flera vid profnmgen inverkande
faktorer. För landtbruksafdelningarna skulle finnas tre suppleanter, åt
hvilka två skulle vara jordbrukare och eu tekniker. Vid mejeriafdelmngen
vid Alnarp skulle såsom själfskrifna ledamöter i profningsnämnden ingå
lektorn i mejerilära och mejeriföreståndaren vid institutet; i öfrigt skulle
profningsnämnden utgöras af profningsledaren och en tekniker, r or
Nionde hufvudtiteln. 237
denna afdelning' skulle likaledes finnas tre suppleanter, af livilka två
vore mejerister och en tekniker. Profningsnämnderna komme sålunda
i regeln att utgöras af tre till fyra personer, hvarvid dock vid större
profningar juryn vid behof skulle kunna förstärkas genom inkallande
af en eller flera suppleanter eller profuingsledaren vid den andra anstalten,
i den mån hans tid medgåfve, eller i speciella fall af särskilt sakkunniga.
Däremot skulle lektorerna i jordbrukslära, som i och med utvidgningen
af jordbruksförsöken vid instituten i anledning af fortsättningskurserna
blefve strängt upptagna, befrias från att tillhöra profningsnämnderna,
dem dock obetaget att i den män deras tid medgåfve följa profningarna.
Likaså skulle institutens rektorer, oafsedt de lektorat de beklädde, icke
vidare vara själfskrifna ordförande i profningsnämnderna, men dock äga
rätt att närvara vid profningsnämndernas sammanträden och deltaga i
förhandlingarna. Då profningarna, såsom hittills, gifvetvis komme att
ingripa i institutens verksamhet, kräfdes samarbete mellan profnings-
ledarna och institutens rektorer, särskildt vid planläggandet af prof¬
ningarna, och borde samarbetet dem emellan i väsentlig mån kunna
underlättas, om såväl rektorer som profningsledare vore själfskrifna leda¬
möter i styrelsen. I egenskap af styrelsemedlemmar vore rektorerna i
tillfälle att göra sina önskemål i afseende på profningarna gällande, ocli
för profningsledarna måste det personliga sammanträffandet och gemen¬
samma arbetet för de båda anstalterna anses särskildt betydelsefullt, då
därigenom enhetlighet i arbetsmetoderna vid de båda anstalterna be¬
fordrades. Till främjande af sistnämnda ändamål syntes därjämte
önskvärdt, att profningsledaren vid hvardera anstalten kunde närvara
vid och såsom jurymedlem' deltaga i den andra anstaltens profningar.
Såsom biträde åt profningsledarna borde vid hvardera profnings-
anstalten fast anställas eu slöjd- och smideskunnig person, tillika maskin¬
skötare, som skulle utföra nödiga förberedelser för profven, såsom er¬
forderlig montering, maskinernas försättande i driftfärdigt skick m. in.,
under själfva profven sköta maskinerna samt efter profvens afsilande
ombesörja maskinernas rengöring och isärtagande i och för deras upp¬
mätning och beskrifning. Anställandet af dylikt arbetsbiträde voro icke
upptaget i 1909 års omorganisationsförslag, men då hela profningsverk-
samheten vore i hög grad beroende på att dylik arbetskraft vid behof
funnes tillgänglig, och då svårigheten att erhålla biträde af instituts¬
egendomens smed, som hittills anlitats, i framtiden efter landtbrukssko-
lornas omorganisation blefve ännu större än förut, syntes det styrelsen
vara oundgängligen nödvändigt att försäkra sig om en sådan person,
som, i den händelse att profningsarbetet ej komme att taga hela hans
[33.]
238 Nionde hufvudtiteln.
[33.] tid i anspråk, sannolikt kunde beredas lämplig sysselsättning mot dag¬
penning vid institutsegendomarna. Under alla förhållanden vore de
med anställandet af ett dylikt arbetsbiträde förenade kostnaderna väl
motiverade genom de fördelar, som skulle tillföras profningsanstalterna
genom dylik arbetskraft.
Kostnaderna för den nu föreslagna organisationen har åt styrelsen
beräknats sålunda:
Utgifter:
a) Profning skostnader:
|
Landtbruksafdelningarna vid
Ultuna Alnarp
Kronor Kronor
|
Mejeriafdelningen
vid Alnarp
Kronor
|
Summa
Kronor
|
Profningsnämnderna ............
Instrument och inventarier
Fast arbetsbiträde..................
|
1,500: —
800: —
1,100: —
|
1,500: —
800: —
1,100: —
|
1,000: —
400: —
|
4,000: —
2,000: —
2,200: —
|
Arbete, transporter, förbruk-
ningsmateriell ...............
Diverse utgifter....................
|
700: —
500: —
|
700: —
500: —
|
600: —
300: —
|
2,000: —
1,300: —
|
Summa
|
4,600: —
|
4,600: —
|
2,300: —
|
11,500: —
|
b) Sekreterare och redigering af berättelser:
Sekreteraren1) vid Ultuna, tillika styrelsens sekreterare ......... 5,000: —
Sekreteraren1) vid Alnarp, gemensam för båda afdelningarna 6,000: —
c) Tryckningskostnader ............................................................ 4,000:
d) Till styrelsens disposition för öfriga utgifter............... 1,000: —
summa utgifter kronor 27,500: —
Inkomster:
bro fn i n gsalgi fter............................................................... 2,000: —
Inkomst genom försäljning af meddelanden............ 500: — 2,500: —
hvadan det belopp, som af statsmedel årligen borde utgå,
skulle utgöra ............................................................. kronor 25,000:
Till profningsuämndernas ledamöter borde vid tjänstgöring utgå
dagtraktamente med 8 kronor åt de på platsen boende jurymedlem-
i) D. v. s. profningsledaren, som samtidigt enligt förslaget skalle vara sekreterare
Nionde hufvudtiteln.
239
marna, i likhet med livad vid svenska smörprofningarna förekomme,
samt med 10 kronor åt de såsom suppleanter för institutsegendomarnas
förvaltare (resp. mejeriföreståndaren) anställda jordbrukarna (resp. rneje-
risterna), medan teknikerna och deras suppleanter vid tjänstgöring borde
åtnjuta dagtraktamenten med 20 kronor, hvilket högre belopp motivera¬
des med svårigheten att för denna befattning i profningsnämnden er¬
hålla lämplig tekniskt utbildad person. Reseersättning borde utgå efter
tredje klassen i nu gällande resereglemente.
Under antagande att vid hvardera landtbruksafdelningen hvar och
en af de på platsen bosatta jurymedlemmarna komrne att tagas i an¬
språk för profningarna och sammanträden 30 arbetsdagar per år, blefve
detta sammanlagdt 480 kronor. Teknikern eller dennes suppleant torde
behöfva, anlitas 12 å 15 dagar, hvartill komme reseersättning, hvarför
i ett för allt för detta ändamål syntes böra reserveras 400 kronor
medan ersättningen åt jordbrukarna syntes kunna beräknas uppgå lika¬
ledes till 400 kronor. För att sätta profningsledaren vid hvardera an¬
stalten i tillfälle att närvara vid den andra anstaltens profniugar under
tvenne tredagarsperioder, måste vidare anslås ett belopp af 220 kronor.
Till hela profningsnämnden vid hvardera landtbruksafdelningen kräfdes
sålunda sammanlagdt 1,500 kronor.
Vid mejeriafdelningen syntes ersättningen till de på platsen boende
jurymedlemmarna likaledes kunna anslås till 480 kronor, hvaremot tek¬
nikern ej behöfde anlitas i lika stor utsträckning som vid landtbruks-
afdelningarna, hvarför ett belopp af 280 kronor syntes styrelsen här
vara till fyllest, liksom äfven en ersättning af 240 kronor till mejeri-
sterna kunde anses fullt tillräcklig. Sammanlagda kostnaden till prof¬
ningsnämnden vid denna afdelning skulle sålunda komma att uppgå till
1,000 kronor.
Till instrument och inventarier har styrelsen beräknat en årlig
summa af 800 kronor vid hvardera landtbruksafdelningen samt 400 kro¬
nor vid mejeriafdelningen, hvilka belopp syntes vara nätt och jämt till¬
räckliga under vanliga förhållanden.
För aflönande af fast arbetsbiträde vid hvardera landtbruksafdel¬
ningen eidbrdrades per år 800 kronor förutom bostad, som kunde an¬
slås till 300 kronor, och borde vid Alnarp samma person kunna tjänst¬
göra jämväl vid mejeriafdelningen.
Till ersättning för arbeten vid profningarna, transporter af prof-
ningsföremål, förbruksmaterial och dylika direkta profningskostnader
beräknades åtgå 700 kronor vid hvardera landtbruksafdelningen och 600
kronor vid mejeriafdelningen.
240 Nionde hufvudtiteln.
[33.] Till diverse utgifter för post, telegraf och telefon, arfvoden för
speciella utredningar m. m. syntes böra anslås en summa af 500 kro¬
nor vid hvardera landtbruksafdelningen samt 300 kronor vid mejeriaf-
delningen. .
Profningsledarna, som odeladt skulle ägna sig åt prolmngsanstal-
ternas angelägenheter, bordo enligt styrelsens mening åtnjuta tillfreds¬
ställande aflöning, som för profningsledaren vid Ultima syntes böra sät¬
tas till 5,000 kronor med skyldighet för befattningens innehafvare att
jämväl tjänstgöra såsom sekreterare i styrelsen för profningsanstalterna,
medan profningsledaren vid Alnarp på grund af svårigheten att finna
för denna plats kompetent person borde erhålla 6,000 kronor i aflöning.
Däremot skulle dagtraktamente icke åtnjutas af profningsledaren under
tjänstgöring vid den anstalt, där han vore anställd, men väl under
tjänstgöring vid den andra profningsanstalten dagtraktamente och rese¬
ersättning i likhet med utom institutet boende jurymedlemmar.
Till styrelsens disposition borde ställas erforderliga medel till be¬
stridande af kostnaderna för profningsredogörelsernas tryckning samt för
annonsering, kungörelser och blanketter m. m. äfvensom till resekost-
nadsersättning åt styrelsens ledamöter.
Tryckningskostnaderna, som i medeltal för åren 1905—1908 ut¬
gjort 1,836 kronor per år, hade uppgått under
år 1909 till 2,234 kronor
„ 1910 „ 2,826 „ samt under de nio första månaderna
” 1911 „ 4,219
1 ofvanstående utgifter inginge ej en summa å 2,269 kronor lör
tryckning af sammandrag af meddelandena nr 1 —10, landtbruksafdel¬
ningen, hvilket arbete nödvändiggjorts däraf, att de sex första medde¬
landena slutsålts. Då profningsverksamheten efter den föreslagna om¬
organisationens genomförande syntes komma att drifvas i ökad omfatt¬
ning och då tryckerierna till följd af allt jämt stegrade arbetskostnader
tid efter annan höjde prisen, syntes man böra räkna med ett minimi¬
belopp af 4,000 kronor för ändamålet.
Till styrelsens ofvannämnda öfriga utgifter, hvari jämväl inginge
dagtraktamenten med 10 kronor per förrättningsdag och resekostnads-
ersättningar efter tredje klassen i gällande resereglemente åt styrelsens
ledamöter, syntes för styrelsens behof böra anslås en summa af minst
1,000 kronor.
Ofvan framställda kostnadsberäkningar slutade.på ett belopp, som
med 5,000 kronor öfverstege den summa, hvilken vid framläggandet.af
1909 års omorganisationsförslag ansetts vara oundgängligen nödvändig.
Nionde hnfvudtiteln. 241
Denna ökning berodde delvis på det nu föreslagna anställandet af fast [33.]
arbetsbiträde, hvilket föranledts af svårigheten att vid de senaste årens
forcerade profningar erhålla behöflig hjälp med anlitande af institutens
personal, dels på den väsentliga ökning i tryckningskostnaderna,
som under de senaste åren uppstått och som icke kunnat bestridas med
anslagna medel, dels äfven därpå att de senaste årens framsteg inom
maskintekniken icke endast frambringat helt nya maskiner och red¬
skap till landtbrukets tjänst utan äfven syntes komma att i viss utsträck-
ning förändra sättet för landtbrukets utöfning, hvarigenom sålunda större
anspråk komma att ställas på profningsanstalterna.
För egen del har landtbruksstyrelsen beträffande det sålunda af
styrelsen för redskapsprofningsanstalterna uppgjorda förslaget till dessa
anstalters omorganisation till en början hänvisat till sin underdåniga
skrifvelse den 26 september 1909, för hvars innehåll dåvarande stats¬
rådet och chefen för jordbruksdepartementet utförligt redogjorde vid
underdånig föredragning den 14 januari 1910 af frågan om statsanslag
till anstalterna för år 1911. Landtbruksstyrelsen hade då på anförda
skäl ansett sig höra tillstyrka det då af redskapsprofningsanstalternas
styrelse framlagda, i all hufvudsak med det nu föreliggande öfverens¬
stämmande förslaget till profningsanstalternas omorganisation.
Under den tid, som sedan dess förflutit, hade, enligt landtbruks-
styrelsens mening, behofvet af en omorganisation af sagda anstalter
blifvit allt mera ^trängande på grund af de allt större kraf, som från
la.ndtbrukets sida ar från ar ställas pa dessa viktiga profningar. Prof-
ningarna hade, såsom äfven Riksdagen i sin förberörda skrifvelse an¬
märker, på det sätt, de nu varit ordnade, ej kunnat motsvara dessa kraf,
hvaribland särskildt ma nämnas skyndsamhet vid såväl profningarnas
utförande som offentliggörandet af berättelserna öfver desamma. &
Såsom profningsanstalternas styrelse erinrat, hade upprättandet af
en profningsanstalt vid Experimentalfält i samband med den där för¬
lagda centralanstalten för försöksverksamheten på jordbrukets område
blifvit ifrågasatt. I likhet med styrelsen för anstalterna och på de grun¬
der, som af densamma anföras, vore äfven landtbruksstyrelsen för sin
del öfvertygad om det olämpliga i en sådan lösning af frågan.
Landtbruksstyrelsen, som sålunda ansåge det af profningsanstal¬
ternas styrelse framlagda förslaget såsom den i sakligt afseende för när¬
varande bästa lösningen af frågan, hölle äfven före, att sagda förslag
också ur ekonomisk synpunkt vore det fördelaktigaste.
Såsom stju-elsen för anstalterna framhållit, hade de senare årens
tekniska framsteg framkallat ett stort antal nya maskiner och redskap
Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Sami. 1 Afd. 31
242 Nionde hufvudtiteln.
[33 ] för landtbrukets utförande, och allt syntes landtbruksstyrelsen tyda därpå,
att denna för landtbruksdriften ytterst viktiga utveckling komme att
fortfara. Särskildt förtjänade framhållas de utsikter, som funnes för
den elektriska kraftens utnyttjande i landtbrukets tjänst, hvarför gifvet-
vis erfordrades särskilda redskap och maskiner. Skulle de berättigade
kraf som härigenom komme att ställas på redskapsprofningsanstalterna,
kunna fyllas, måste emellertid anstalterna enligt landtbruksstyrelsens
mening äga till sitt förfogande väsentligt högre anslag än hvad hittills
varit fallet.
Utaf den af profningsanstalternas styrelse uppgjorda staten tram-
ginge, att styrelsen icke ansåge möjligt för profningsanstalterna att
under närmaste framtid kunna fylla sin uppgift, med mindre än att de
kunde beräkna ett statsanslag af 25,000 kronor. Landtbruksstyrelsen
hade vid granskning åt de olika posterna i denna stat ej ansett sig
kunna göra någon annan anmärkning, än att profningsafgiftema, med
hänsyn till de mera omfattande profningarna, som vore att motse under
den närmaste tiden, syntes böra kunna höjas till 3,000 kronor, hvari¬
genom statsbidraget ej skulle behöfva sättas högre än till 24,000 kronor.
Ehuru detta bidrag vore väsentligt högre än det nuvarande, tve¬
kade dock icke landtbruksstyrelsen att tillstyrka detsamma, då det vore
af största betydelse för landtbruket att. kunna genom bästa möjliga red¬
skap och maskinella anordningar i möjligaste mån nedbringa de under
senare åren hastigt växande arbetskostnaderna.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen
hemställt, att ett statsanslag af 24,000 kronor måtte utverkas till fort¬
satt uppehållande under år 1913 al de vid landtbruksinstitutet vid Ultima
samt landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp inrättade profningsan¬
stalternas verksamhet.
I öfver denna framställning infordradt underdånigt utlåtande den
16 november 1911 har styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet såsom sin mening uttalat, att de förändringar i
redskapsprofningsanstalternas organisation, som af anstalternas styrelse
föreslagits och af landtbruksstyrelsen förordats, syntes styrelsen väl
ägnade att undanröja de öfverklagade bristerna i anstalternas verksamhet
samt att en öfverflyttning af redskapsprofningarna till en ny afdelning
af centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet på grund
af de i ärendet anförda skäl icke vore ägnad att vare sig befordra prof-
ningsarbetet eller nedbringa kostnaderna lör detsamma.
Endast i några mindre väsentliga afseenden har centralanstaltens
Nionde hufvudtiteln.
243
styrelse funnit vissa ändringar i det föreliggande förslaget böra vid¬
tagas för att något minska utgifterna för profningsanstalterna.
Sålunda har det synts styrelsen, att då det arbetsbiträde, som i
förslaget beräknats skola fast anställas vid hvardera profningsanstalten,
antagligen komme att vid profningarna sysselsättas endast under en del
af året och det ej borde vara omöjligt att uppgöra med någon kunnig
fackman, till exempel en arbetare eller förman vid någon mekanisk
verkstad, att efter kallelse infinna sig och mot dagaflöning tjänstgöra
vid redskapens uppsättande, skötsel och nedtagande, något fast arbets¬
biträde icke borde antagas. I stället för de båda biträdenas arfvode
borde alltså i staten för hvardera anstalten upptagas ett belopp till
daglön för biträde af montör. Under antagande af högst 50 dagars
arbete om året och en daglön af 10 kronor, borde omkostnaderna för
ändamålet för hvardera anstalten icke behöfva öfverskrida 600 kronor
och sålunda en besparing af 1,000 kronor här kunna göras.
Då vidare enligt gällande praxis dagtraktamentet till medlemmar
af utaf Kungl. Maj:t tillsatta kommittéer eller särskildt tillkallade sak¬
kunniga plägade utgå med 5 kronor, när arbetet ägde rum på veder-
börandes boningsort, syntes det styrelsen, att samma arfvode borde böra
beräknas till lärare och egendomsförvaltare vid det institut, där profning
försiggmge. Då det emellertid kunde antagas, att en lärare och en för¬
valtare åtminstone under en del af profningarna komme att samtidigt
närvara, så syntes den för dessa i förslaget till stat beräknade summan,
480 kronor, icke böra minskas, äfven om det föreslagna dagarfvodet
nedsattes med 3 kronor.
Slutligen syntes det styrelsen, att sekreterarbefattningarna borde
betraktas såsom fasta beställningar, för hvilkas erhållande borde upp¬
ställas motsvarande kompetensfordringar som till exempel för före-
ståndarbefattningarna vid centralanstalten för försöksväsendet på jord¬
bruksområdet. Under sådana förhållanden vore det både lämpligt och
rättvist, att aflöningsförmånerna blefve desamma. Då nämnda före¬
ståndare för närvarande åtnjöte 5,000 kronor i lön med två ålderstillägg
af 500 kronor, borde samma aflöningsförmåner tillerkännas sekreterarna
vid redskapsprofningsanstalterna. Att bestämma dessa löneförmåner olika
för de båda sekreterarna, då deras kompetens borde vara ungefär den¬
samma och bådas hela arbetstid borde beräknas disponibel för arbetet
vid vederbörande profningsanstalt, syntes styrelsen icke erforderligt.
På grund af hvad sålunda anförts har styrelsen funnit sig böra
tillstyrka det föreliggande förslaget med de af styrelsen förordade
ändringarna.
[33.]
[33.]
244 Nionde hufvudtiteln.
Mot detta styrelsens beslut har enligt styrelsens utlåtande bifogadt
protokollsutdrag reservationer anmälts dels af herrar Juhlin Dannfelt och
Henricson, dels ock af herr Lindström.
Herrar Jublin Dannfelt och Henricson hafva i sin reservation såsom
brister i redskapsprofningsanstaltemas verksamhet framhållit,
att profningarna varit allt för litet omfattande, i det att de icke
nått på långt när alla viktigare i handeln förekommande landtbruks-
redskap, ... ... „.. , . ,
att profningsverksamheten varit till tiden ytterst ojämnt fördelad,
i det att den hopats på åren närmast före de allmänna landtbruksmötena,
hvarigenom under dessa ar ett afsevärdt antal anmälningar till profning
måst tillbakavisas, under det att verksamheten vissa andra år, af de
utgrina berättelserna att döma, varit ytterst inskränkt, samt
att berättelserna om de utförda profningarna och omdömena om
de profvade redskapen blifvit tillgängliga först lång tid, i vissa fall först
mer än två år efter profnings afsittande.
Efter att sedermera utförligt hafva redogjort för orsakerna till de
sålunda påpekade bristerna, deras innebörd och huru de enligt reser¬
vanternas mening lämpligen borde al hjälpas, hafva reservanterna såsom
sin från styrelsens flertal utvikande mening uttalat,
att redskapsprofningarna borde uppdelas på två anstalter eller al¬
delningar med hvar sin ledare (sekreterare), en för landtbruksredskap
och en för mejeriredskap,
att i stadgarna för redskapsprofningarna borde föreskrifvas, att
verksamheten borde företrädesvis utföras genom s. k. serieprofningar,
som ordnades så, att så vidt möjligt alla lörut oprolvade redskap åt den
grupp, som skulle undergå profning, komme att indragas i dessa, så att
särskild profning af enskilda redskap endast undantagsvis komme att
erfordras
att profningarna af mejeriredskap i regel borde utföras vid Alnarp
under ledning af lektorn i mejerilära, och prolningarna al landtbruks¬
redskap under ledning af en fast anställd ledare fördelas mellan statens
båda landtbruksinstitut eller, om detta icke syntes lämpligt, lörläggas
till Ultuna landtbruksinstitut,
att profningarna borde utföras af en nämnd, bestående al försöks-
ledaren, en maskintekniker och en praktisk jordbrukare, respektive mejeri-
man, för hvilka suppleanter borde finnas, hvarjämte läraren i redskaps-
lära och gårdsförvaltaren vid det institut, där profningarna skedde, borde
äga rätt att som ordinarie medlemmar i landtbruksredskapsprolningama
Nionde huivudtiteln. 245
deltaga liksom också läraren i redskapslära vid Alnarp i mejerimaskin- [33.]
profningarna, samt
att vissa skäl talade för, men knappast några mot redskapsprof-
ningarnas inordnande under centralanstaltens för jordbruksförsök styrelse.
Herr Lindström bär på anförda skäl i sin reservation uttalat eu-
afvikande mening mot styrelsens för centralanstalten beslut att tillstyrka
förslaget att för profning af landtbruksmaskiner och redskap skulle finnas
tillsatta två profningsnämnder, hvardera med en fast aflönad sekreterare,
den ena nämnden förlagd till Ultima, den andra till Alnarp, samt ansett
att en profningsanstalt, tidsenligt och fullständigt utrustad med instru¬
ment och ändamålsenliga anordningar samt skott på sätt landtbruks-
styrelsen i föreliggande underdåniga skrifvelse föreslagit, vore tillfyllest
och i det afseendet att föredraga framför två, att profningarna principiellt
sedt kunde blifva mera ensartade.
Med den starka utveckling, som under dessa sista decennier ägt Departement».
rum i användandet vid jordbruket af maskiner och maskinella anord-
ningar af olika slag, är det uppenbarligen af vikt, att — såsom ock Riks¬
dagen i sin förenämnda skrifvelse den 30 maj 1911 framhåller och be¬
tonar — den skyndsamhet iakttages både vid profningarnas utförande och
vid offentliggörandet af berättelserna öfver desamma, som den af dessa
profningar intresserade allmänheten kan hafva rätt att förvänta.
Mot det i öfrigt förtjänstfulla och af noggrannhet och sakkunskap
präglade arbete, som de båda redskapsprofningsanstalterna vid Ultuna
och Alnarp hittills under en lång följd af år utfört, torde i båda om-
förmälda hänseenden vid flera tillfällen berättigade anmärkningar kunnat
anföras. Att anstalternas styrelse sedan lång tid tillbaka haft sin upp¬
märksamhet riktad på afkjälpandet af dessa brister framgår af de förslag
härutinnan, som redan tidigare blifvit framlagda. Frågan har, , närmast
med anledning af Riksdagens nämnda skrifvelse, ånyo blifvit upptagen till
närmare pröfning och ett delvis nytt, på mångårig erfarenhet grundadt
förslag till profningsanstalternas omorganisation föreligger nu, i samband
hvarmed en förhöjning i det till anstalterna för närvarande utgående
statsanslaget blifvit nödvändig. Af den i ärendet förebragta utrednin¬
gen synes mig framgå, att detta nya förslag äger goda förutsättningar
att undanröja de i det föregående påpekade missförhållandena.
De skäl, som blifvit anförda mot att förlägga redskapsprofnings¬
anstalterna till centralanstalten för jordbruksförsök, där de i så fall skulle
komma att bilda eu ny själfständig afdelning, finner jag så tungt vä¬
gande, att förslaget härom synes mig böra öfvergifvas. Till dessa skäl
246 Nionde hufvudtiteln.
vill jag ytterligare lägga betydelsen för instituten, att redskapsprofnin-
gama där äga rum. Från instituten och vid dem anordnade läroanstalter
utgå årligen ett stort antal unga män, som haft tillfälle att följa både
maskinernas arbete och profningarna af dem och som i sin blifvande
verksamhet däraf hafva stor nytta. Och för både lärare och elever äro
såväl dessa profningar som de olika slag af moderna jordbruksmaskiner
och redskap, hvilka på grund af profningarna samlas vid instituten, ett
godt undervisningsmateriell.
Att, såsom det blifvit anfördt, profningarnas utförande vid endast
en anstalt skulle befordra uppnåendet af ett mera ensartadt resultat
torde vara tvifvel underkastadt. Iiufvudvikten ligger i att arbetet ledes
och ordnas efter samma principer. Sker detta, böra resultaten äfven vid
två anstalter blifva fullt korrekta.
Mot den ifrågasatta förändringen att utföra profningarna vid bada
instituten under en ledare tillåter jag mig endast erinra, att en dylik
förändring — såsom äfven redskapsprofningsanstalternas styrelse i sin
skrifvelse påvisar — i stället för att påskynda profningarna och offent-
liggörandet af profningsresultaten, gifvetvis skulle komma att ytterligare
försena både det ena och det andra. I detta sammanhang anser jag
mi0- ock böra framhålla, att, äfven om besparing i kostnader och möj¬
ligen andra fördelar skulle vinnas genom att, såsom blifvit föreslaget,
öfverlåta ledningen af mejeriprofningarna åt lektorn i mejerilära vid
Alnarp, detta likväl icke låter sig göra utan att i så hög grad inkräkta
på hans undervisningsskyldighet, att jag mot en dylik anordning anser
mig böra uttala mina betänkligheter. Dessa blifva så mycket större,
som jag har mig bekant, att nämnda lärares tid redan nu upptages åt
ganska omfattande, af centralanstalten för jordbruksförsök honom anför¬
trodda försök i mejeriet, hvilka under alla förhållanden äro åt större
betydelse för den undervisning, han såsom mejerilärare har att meddela,
än fallet skulle blifva med profningar af olika mejeriredskap och maskiner.
Ett samarbete med ledaren af sistnämnda profningar kan här lika lätt
åstadkommas som vid profningarna af landtbruksmaskiner och redskap
mellan å ena sidan profningarnas ledare och å andra sidan egendomens
förvaltare och lektorn i redskapslära.
Att söka skapa ett närmare samband mellan dessa redskapsprol-
ningar och den vid centralanstalten för jordbruksförsök bedrifna för¬
söksverksamheten genom att inordna de förra under centralanstaltens
styrelse synes mig åtminstone för närvarande möta vissa svårigheter
bland annat på grund af de väsentligt olika förutsättningarna lör dessa
båda slag af försöksverksamhet. Sålunda maste i en styrelse töi red-
Nionde hnfmdtiteln. 247
skapsprofningarna icke endast det praktiska jordbruket utan äfven den [33.]
tekniska sakkunskapen vara representerad, hvarjämte, så länge prof-
ningarna äro förlagda till instituten, rektorerna för dessa måste vara
själfskrifna ledamöter af styrelsen. Att gifva centralanstaltens styrelse
en dylik sammansättning skulle i många fall kunna medföra olägenheter.
Det önskvärda sambandet, hvars värde jag icke vill förneka, synes mig
på enklare vägar lätt kunna åstadkommas.
Mot den af redskapsprofningsanstalternas styrelse föreslagna och
såväl af landtbruksstyrelsen som centralanstaltens styrelse tillstyrkta
sammansättningen af profningsnämnderna har jag icke något att erinra.
Då såväl institutsegendomarnas respektive förvaltare som lektorn i
mejerilära och mejeriföreståndaren vid Alnarp äro själfskrifna ledamöter
i vederbörande nämnder, synes mig den praktiska sakkunskapen och
yrkesskickligheten på ett fullt nöjaktigt sätt vara i dem representerad.
Om någon af nämnda ledamöter skulle vara förhindrad närvara vid
profningarna, torde det vara själffallet att af suppleanterna inkallas en
af jordbrukarna, respektive mejeristerna.
Af de utaf centralanstaltens styrelse förordade besparingarna i om-
kostnaderna anser jag mig icke kunna tillstyrka den, som afser indragning
af i forslaget till stat upptagna arfvoden till fasta arbetsbiträden. Enligt
hvad jag inhämtat, äro dessa biträden af behofvet starkt påkallade för
ett raskt utförande af profningarna, hvarjämte det synes mig tvifvel-
aktigt, att en verkstad skall anse sig under nåtjon längre tid kunna
eller vilja afstå någon viss af sina dugligaste arbetare för utförande af
ett. arbete, i hvilket verkstaden ej är direkt intresseradt. Öfriga af sty¬
relsen förordade besparingar finner jag befogade. Likaledes synas
mig goda skäl tala för att sekreterarna vid anstalterna, som samtidigt
äro ledare af profningarna, komma i åtnjutande af samma aflönings-
formaner som de, hvilka nu utgå till föreståndarna vid centralan¬
staltens olika afdelningar. Mot den af profningsanstalternas styrelse
jJPP§!l0rda kostnadsberäkningen med den af landtbruksstyrelsen gjorda
förändringen har jag i öfrigt icke något att erinra.
På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag alltså, att
Eders Kungl. Maj: t måtte föreslå Riksdagen
att till fortsatt uppehållande af de vid l and tbruks institutet vid Ultima
samt vid landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp inrättade anstalter för
profning af redskap och maskiner för landthrukets behof å extra stat för
år 1913 anvisa ett anslag af 23,0(J0 kronor.
[34.]
Kemiska
stationer.
[35.]
Kemisk-växt-
biologisk an¬
stalt inom
Norrbottens
län.
248 Nionde hufvudtiteln.
I enlighet med hvad landtbruksstyrelsen uti underdånig skrifvelse
den 23 september 1911 hemställt, tillstyrker jag, att, i likhet med före¬
gående år, Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att å extra stat för år 1913 anvisa såsom bidrag till underhåll af
åtta kemiska stationer för jordbrukets och näringarnas behof — inom de
orter, där landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i för¬
ening, förbundit sig att upprätta laboratorium och bekosta ej mindre
lokal ’ för detta jämte bostad eller hyresmedel för kemist och assistent
än äfven aflöningen till dessa och laboratoriet]änaren äfvensom de årliga
utgifterna för laboratoriets underhåll samt till inköp af böcker och
inventarier för stationens behof — 6,000 kronor för hvarje station eller
tillhopa 48,000 kronor.
Sedan år 1895 har den med statsmedel understödda, för öfra Norr¬
land afsedda kemisk-växtbiologiska anstalten i Norrbottens län varit i
verksamhet. Frågan om inrättande af en dylik anstalt väcktes år 1890.
Ursprungligen afsåg förslaget endast upprättandet i Luleå af en kemisk
station för jordbrukets och näringarnas behof, men då man ansåg, att
en sådan kemisk undersökningsanstalt icke skulle få tillräcklig syssel¬
sättning, upptogs förslaget att med densamma förena en praktisk-veten-
skaplig försöksanstalt, afsedd att genom försök och andra undersök¬
ningar utröna förutsättningarna för jordbrukets upphjälpande inom öfra
Norrland. „ 1Qno
Sedan Norrbottens läns landsting och hushållningssällskap ar 189^
beslutat att bekosta anstaltens första uppsättande och att till dess under¬
håll årligen bidraga med sammanlagdt 3,000 kronor, anvisade 1894.
års Riksdag på Kungl. Maj:ts förslag pa extra stat ett arsbidrag åt
5,000 kronor till anstaltens underhåll. År 1898 höjde Riksdagen detta
anslag till 6,250 kronor att utgå under förutsättning, att Norrbottens
läns landsting och hushållningssällskap årligen anvisade ett bidrag for
samma ändamål af minst 3,750 kronor. .
Den omfattande försöksverksamhet, som anstalten utöfvade, gjorde
det emellertid snart behöfligt att vid densamma anställa ökade arbets¬
krafter. Med anledning häraf anvisade 1903 års Riksdag på förslag af
Kungl. Maj:t ytterligare 5,000 kronor för att möjliggöra anställandet
vid anstalten af två försök sassistenter, mot villkor att ortsbidraget höjdes
till 6,750 kronor. .
Riksdagen har därefter årligen på extra stat anvisat till anstalten
samma belopp, 11,250 kronor, under villkor att från länets landsting
Nionde hufrudtiteln.
249
och hushållningssällskap eller eljest bidrag lämnas till anstaltens under¬
håll med sammanlagdt minst 6,750 kronor.
Norrbottens läns hushållningssällskap har nu inkommit med fram¬
ställning om förhöj dt anslag till anstalten för år 1913 och såsom skäl
härför anfört, att den verksamhet, som under de senare åren utöfvats
af ifrågavarande anstalt, varit synnerligen omfattande. Isynnerhet gällde
detta om den af anstalten bedrifna försöks- och konsulentverksamheten.
Äfven anstaltens verksamhet såsom kemisk station hade i afsevärd
mån ökats. Antalet undersökta prof hade sålunda under de 15 år, an¬
stalten varit i verksamhet, utgjort:
1896—1908 1909
Jordarter 711 19
Jordförbättringsmedel 180 3
Gödselmedel 219 22
Fodermedel och skördeprodukter 791 27
Vatten 629 54
Oskummad mjölk 46,893 6,748
Öfriga mejeriprodukter 802 81
Närings- och njutningsmedel 731 18
Arsenikundersökningar 548 14
Malmer, tekniska produkter o. d. 1,036 41
1910
33
1
11
48
34
9,154
60
15
73
90
1896—1910
763
184
252
866
717
62,795
943
764
635
1,167
Summa 52,540 7,027 9,519 69,086
Redan på grund häraf syntes med fullt fog kunna ifrågasättas,
att anstalten komme i åtnjutande af åtminstone lika stor förhöjnino- i
statsbidraget, som Riksdagen ar 1909 beviljade hvar och en af de ofri oa
kemiska stationerna, eller 2,000 kronor.
. Senna anslagsförhöjning motiverades dels därmed att antalet under¬
sökningar vid de kemiska stationerna högst betydligt ökats, hvarigenom
ytterligare arbetskrafter måst anställas, dels därmed att assistenternas
och öfriga biträdens aflöningsförmåner måste väsentligt ökas, om kom¬
petenta personer skulle kunna erhållas för dessa befattningar.
En jämförelse emellan förhållandena vid kemisk-växtbiologiska
anstalten i Luleå å ena sidan och vid de öfriga kemiska stationerna å
den andra ådagalade emellertid tydligt, att de skäl, som anförts
till stöd för statsbidragets höjande för de kemiska stationerna, i ännu
högre grad gjorde sig gällande, hvad beträffar förstnämnda anstalt.
Ökningen i antalet undersökningar framginge af hvad ofvan anförts.
Hvad beträffade den kompetens, som föreskrifvits för föreståndaren och
förste assistenten vid kemisk-växtbiologiska anstalten, så vore denna
Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Sami. 1 Afd. 32
[35.]
250 Nionde huivudtiteln.
r35.] afsevärdt högre än för motsvarande befattningar vid de kemiska statio¬
nerna något som vore helt naturligt, då denna anstalt hade till uppgift
att verka icke blott såsom kemisk station utan äfven såsom praktisk¬
vetenskaplig försöksanstalt. I den af landtbruksstyrelsen utfärdade in-
struktionen för anstalten fordrades sålunda af föreståndaren och förste
assistenten, förutom genom akademisk examen eller på annat sätt styrkta
goda vetenskapliga insikter i kemi och botanik samt vana och skicklighet
f utförandet af alla vid en kemisk station förekommande undersökningar,
äfven fullständig afgångsexamen från landtbruksinstitut.
Oaktadt dessa höga kompetensfordringar hade anstaltens styrelse
på grund af anstaltens svaga ekonomiska ställning icke kunnat bjuda
hvarken föreståndaren eller förste assistenten en däremot svarande lön.
Föreståndaren åtnjöte icke ens så stor lön som den, hvilken för när¬
varande utginge till öfverassis tentera a vid centralanstalten för lörsöks-
väsendet på jordbruksområdet. Föreståndarna vid nämnda centralanstait
hade en lön af 5,500 kronor och öfverassistenterna 4,500 kronor, i bada
fallen med två ålderstillägg å 500 kronor hvardera efter respektive 5
och 10 års tjänstgöring samt dessutom pensionsrätt. Till föreståndaren
för kemisk-växtbiologiska anstalten, som icke hade någon pensionsrätt,
utgino-e den kontanta lönen med endast 4,000 kronor jämte 500 kronor
i ersättning för andel i analysafgifter; och oaktadt han i öfver 15 ar
uppehållit befattningen i fråga, hade styrelsen af brist på medel icke
kunnat bevilja honom något ålderstillägg, utan måst hänvisa honom till
att genom extra arbete vid sidan åt sin föreståndarbefattnmg söka
utfyllnad i sina inkomster.
Beträffande förste assistenten hade dennes kontanta lon under de
senare åren utgått med ett så lågt belopp som 2,500 kronor om året,
ehuru han fyllt de ofvan angifva höga kompetensfordringarna och i
likhet med föreståndaren tjänstgjort vid anstalten under en tid åt
°fV Cr Att "anstalten det oaktadt på ett så tillfredsställande sätt, som den
gjort, lyckats fylla sin betydelsefulla uppgift finge, tillskrifvas det lifliga
intresse för anstaltens arbete, som besjälat samtliga de vid densamma
anställda tjänstemännen. Sannolikt vore dock, att, då de tjänsteman,
som varit med ifrån anstaltens första upprättande, lämnade sina befatt¬
ningar, det komme att möta stora svårigheter att med de nuvarande
löneförmånerna erhålla kompetenta efterträdare till dessa.
Oaktadt de till tjänstemännens aflönande anslagna beloppen således
varit synnerligen blygsamt tilltagna, hade de tillgängliga anslagen,^ till
följd af den utveckling, anstaltens verksamhet under de senare aren
Nionde hufvudtfteln. 251
uppvisat, befunnits otillräckliga. Under år 1910 öfverstego utgifterna [35.1
de tillgängliga inkomsterna med icke mindre än 2,776 kronor. Under
åtskilliga år både jämnvikten i anstaltens budget kunnat uppehållas endast
genom frikostiga bidrag af en numera afliden enskild person; men då
dessa bidrag nu „ upphört, stode anstalten inför det alternativet att an¬
tingen söka erhålla större anslag eller också väsentligt inskränka sin
v,e.r, ^rn^ie^' ^ tillgripande åt det sistnämnda alternativet af många
skäl borde anses uteslutet, särskildt med hänsyn till den betydelsefulla
insats, som . växtbiologiska anstalten visat sig kunna göra i det öfre-
n.05, u^s^a jordbrukets utveckling, hade Norrbottens läns hushållnings¬
sällskap ansett sig höra i underdånighet hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes
bereda kemisk-växtbiologiska anstalten ökadt bidrag af statsmedel för
fortsatt upprätthållande af dess verksamhet. Med utgångspunkt ifrån
den ökning af statsbidraget, som 1909 års Riksdag beviljade till de
andi a kemiska stationerna, hade hushållningssällskapet, med hänsyn till
de behof af ökade aflöningar, som gjorde sig gällande vid nämnda
anstalt, och med hänsyn till den ojämförligt mycket mera omfattande
och för norra Sveriges jordbruk betydelsefulla uppgift, som anstalten
hade att fylla, beräknat, att en ökning i det hittills utgående stats¬
bidraget med 4,000 kronor skulle erfordras för tillgodoseende af de här
angifna behofven.
Då anslaget till de kemiska stationerna lämnats, utan att ökadt
bidrag ifrån vederbörande landsting eller hushållningssällskap därför
erfordrats, hyste, hushållningssällskapet den förhoppningen, att något
större bidrag ifrån orten än det hittills utgående icke heller i detta fall
måtte ifrågasättas.
.Öfver denna framställning har utlåtande den 6 december 1911
afgifvits af landtbruksstyrelsen, som för ett rätt bedömande af behofvet
af ökadt anslag till anstalten ansett det vara nödvändigt att nå°-ot
närmare redogöra för anstaltens försöksverksamhet, sådan den under
de senare åren utvecklat sig.
Genom anstaltens öfver hela Norrbotten spridda gödslingsförsök
hade kännedom om myrmarkernas lämpligaste behandling blifvit allmänt
spridd bland länets jordbrukare, hvarigenom intresset för nyodlingar
särskildt å myrjord under senare åren varit synnerligen lifligt.
Af lika stor omfattning hade växtodlingsförsöken, särskildt med
olika slags rotfrukter, varit. Sålunda hade i dessa trakter, där odling
af rotfrukter till kreatursfoder förut varit nästan okänd, de af anstalten
anordnade rofodlingsförsöken icke blott visat, att denna foderväxt i de
252 Nionde hufmdtiteln.
[351 nordligare delarna af vårt land med stor fördel kunde odlas, utan de
hade också i hög grad bidragit till att väcka befolkningens intresse för
rofodlingen. Härtill hade väsentligen bidragit de demonstrationsfält,
som växtbiologiska anstalten anordnat och vid hvilka vid rotfrukts-
odlingen förekommande arbeten fått af jordbrukarna själfva undei sak¬
kunnig ledning utföras. _ , . A „ , ,
Liknande hade förhållandet vant med de af anstalten anordnade
försöken med olika grönfoderblandningar m. m.
Under senare åren hade anstalten äfven anordnat demonstrativa
utfodringsförsök i jordbrukarnas ladugårdar i afsikt att låta vederbörande
kreatursägare genom iakttagelser på sina egna djur öfvertyga sig om
den ekonomiska fördelen af en rationell utfodring. Följden häraf hade
ofta blifvit bildandet af kontrollföreningar.
Därigenom att kemisk-växtbiologiska anstaltens försöksverksamhet
på detta sätt i främsta rummet varit inriktad på en undersökning, huru¬
vida och till hvilken utsträckning de i de södra delarna af vårt land
vunna erfarenheterna inom jordbrukets område ägde tillämpning på
Norrlands jordbruksförhållanden, hade denna försöksverksamhet halt
värde för hela norra Sveriges jordbruk.
I samma mån som försöksverksamheten utsträcktes och komme
att omfatta flera delar af det vidsträckta _ länet, komme också kost¬
naderna för denna verksamhet att ökas, i synnerhet som kemisk-
växtbiologiska anstalten ända ifrån början af sin försöksverksamhet
till försöksvärdarna ansett sig .höra kostnadsfritt tillhandahålla afl
för försöken behöflig konstgödsel, utsäde samt, vid utfodringsförsöken,
kraftfoder.
Enligt landtbruksstyrelsens åsikt måste det vara af allmän bety¬
delse, att den på detta sätt praktiskt ordnade försöksverksamheten finge
utveckla sig till att omfatta allt flera af de för norra Sverige betydelse¬
fulla jordbruksfrågorna.
Detta kunde endast ske under förutsättning, att anstalten Ange
påräkna större anslag, och syntes det åt hushållningssällskapet beräknade
beloppet 4,000 kronor härtill vara erforderligt. _
Enligt landtbruksstyrelsens mening funnes dock icke anledning
frångå den af Riksdagen förut med afseende på kemisk-växtbiologiska
anstalten tillämpade grunden för statsbidragets beräknande, hvarigenom
det ökade statsanslaget skulle komma att utgå med 2,500 kronor, under
villkor att bidraget från hushållningssällskapet, landstinget eller eljest
ökades med 1,500 kronor.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen
Nionde hulvndtiteln. 253
hemställt om aflåtande af nådig proposition, att Riksdagen måtte såsom [35.]
bidrag till underhåll af en för öfre Norrland afsedd kemisk-växtbiologisk
anstalt inom Norrbottens län — under villkor att från länets landsting
och hushållningssällskap eller eljest bidrag lämnades till anstaltens under¬
håll med sammanlagdt minst 8,250 kronor — på extra stat för år 1913
anvisa ett anslag af 13,750 kronor.
Jordbrukarna i Norrland arbeta under säregna förhållanden. Vid Departement».
arbetet på jordbrukets främjande däruppe kan man svårligen på samma cheftn-
sätt som inom andra delar af landet tillgodogöra sig å andra orter vunnen
erfarenhet, i främsta rummet till följd af de i Norrland rådande klimatiska
förhållandena, som väsentligt afvika från dem i mellersta och södra Sverige
samt nödvändiggöra, att särskildt det norrbottniska jordbruket baseras på
och drifves efter helt andra principer än i öfriga delar af landet. En
ytterligare svårighet, som man vid detta arbete har att kämpa mot, är, att
den jämförelsevis fåtaliga befolkningen i allmänhet är fördelad öfver stora
vidder, livilket bland annat medför, att inom en ort gjorda framsteg
endast långsamt kunna göra sitt inflytande gällande i någon större
utsträckning.
Dessa och därmed sammanhängande förhållanden kräfva gifvetvis,
att arbetet på jordbrukets främjande står under en sakkunnig ledning,
som är fullt förtrogen med utvecklingsmöjligheterna och vet att på mål¬
medvetet sätt draga fördel af dem. En dylik ledning har i främsta
rummet Norrbottens jordbrukare sedan flera år tillbaka ägt i kemisk-
växtbiologiska anstalten i Luleå, hvars verksamhet såsom försöksanstalt
ordnats på ett efter de norrbottniska förhållandena särskildt afpassadt
och, såsom en rik erfarenhet nu lågt i dagen, synnerligen lämpligt sätt.
I samverkan med länets hushållningssällskap har anstalten på detta
område utfört ett arbete, som med hvarje år visar sig allt mera betydelse¬
fullt och som mångenstädes i Norrbotten väckt ett intresse för rationell
jordbruksdrift, hvilket kan tjäna jordbrukare inom mera lyckligt lottade
landsdelar som ett efterföljansvärdt exempel. Detta har lyckats anstalten
dels genom att — trots de stora afstånden inom länet — anordna sin
försöksverksamhet på sådant sätt, att den enskilda jordbrukaren utan
alltför stora kostnader och besvär kan taga del af resultaten af sådana
försök, som intressera honom, dels genom att hushållningssällskapets
jordbrukskonsulenter ställts till anstaltens förfogande och dessas jämte
anstaltens egna tjänstemäns arbete ordnats så, att en hvar fått åt sig
anförtrodd viss del af det vidsträckta länet, inom hvilken del dessa
254 Nionde hufvudtiteln.
[35.] tjänstemän under sommaren leda försöksverksamheten samt lämna råd
och anvisningar under så godt som oafbrutna resor från gård till gård.
Att detta anstaltens arbete icke ställt sig hindrande i vägen för
dess verksamhet såsom kemisk station framgår däraf, att den såsom
sådan anlitas i allt större utsträckning. Äfven i detta hänseende har
anstalten en uppgift att fylla, som blir allt viktigare i samma mån som
jordbruket utvecklar sig och går framåt.
Beträffande den af landtbruksstyrelsen förordade anslagsförhöjningen,
2,500 kronor, och det uppställda villkoret för densamma finner jag icke
anledning till någon erinran.
På grund af hvad jag nu anfört hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att, såsom bidrag till underhåll af en för öfre Norrland afsedd
Iceniisk-växtbiologisk anstalt inom Norrbottens län — under villkor att
från länets landsting och hushållningssällskap eller eljest bidrag lämnas
till anstaltens underhåll med sammanlagdt minst 8,250 kronor — på
extra stat för år 1913 anvisa ett anslag af 13,750 kronor.
[30,] Till understöd åt af hushållningssällskap eller landsting, hvar för
Frökontroll- sjg eller i förening, understödda frökontrollanstalter har Riksdagen från
an,laner. ^ med år 18g7 stäpt till Kungl. Maj:ts förfogande ett anslag å extra
stat till belopp af 10,000 kronor, hvilket årligen, på förslag af landt¬
bruksstyrelsen, af Kungl. Maj:t fördelats bland dem af dessa anstalter,
som gjort framställning om statsbidrag och i ifrigt uppfyllt för anslags
åtnjutande stadgade villkor.
Då antalet dylika statsunderstödda anstalter under de sista åren
uppgått till 17, har statsanslaget i alltför stor utsträckning måst splittras,
hvilket medfört flera olägenheter med hänsyn till anstalternas verk¬
samhet.
Med anledning häraf föreläde Kungl. Maj:t på min framställning
1908 års Riksdag förslag till förändrad organisation af det statsunder¬
stödda frökontrollväsendet, hvilket förslag emellertid afslogs af Riks¬
dagen, som på extra stat för år 1909 anvisade anslag till samma be¬
lopp som under närmast föregående år att utgå till frökontrollanstalter
på dittills stadgade villkor. Tillika anhöll Riksdagen, att Kungl. Maj:t
måtte taga i öfvervägande, huruvida icke en central frökontrollanstalt
borde inrättas i samband med centralanstalten för försöksväsendet på
jordbruksområdet, och därefter till Riksdagen inkomma med det förslag,
'hvartill förhållandena kunde föranleda.
Nionde hufvndtiteln. 255
Vid underdånig föredragning den 12 januari 1909 af då före- [36.]
liggande framställningar om anslag för ändamålet för år 1910 lämnade
,jag en utförlig redogörelse för den i enlighet med Riksdagens hem¬
ställan verkställda utredningen och beslöt Kungl. Maj:t då att, i öfverens¬
stämmelse med hvad jag ansåg mig böra hemställa, hos Riksdagen
begära enahanda anslag som tillförene till lokala frökontrollanstalter,
hvilken framställning ock blef af Riksdagen bifallen.
Anslag till samma belopp, 10,000 kronor, har ock för ändamålet
äskats och beviljats jämväl för åren 1911 och 1912.
I detta sammanhang tillåter jag mig erinra, att dåvarande stats¬
rådet och chefen för jordbruksdepartementet, då han den 14 januari
tv i i» . " frågan om anslag till frökontrollanstalter för år 1911
Kungl. Mapts nådiga pröfning, närmare redogjorde för en till honom
från vissa utsädesaffärer inkommen framställning i ämnet, öfver hvilken
infordradt yttrande hade afgifvits af landtbruksstyrelsen.
Sedan därefter denna framställning remitterats till styrelsen för
centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, har nämnda
styrelse i sitt däröfver afgifna utlåtande framlagt förslag till ändrad
organisation af frökontrollväsendet, hvilket förslag i vissa afseenden
skiljer sig från den proposition i ämnet, Kungl. Maj:t föreläde 1908 års
Riksdag.
Landtbruksstyrelsen har nu i underdånig skrifvelse den 2 december
1911, under förutsättning att Kungl. Maj:t icke skulle finna godt att
med anledning af föreliggande framställning förelägga Riksdagen annat
förslag, hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att på extra
stat för år 1913 till understöd åt frökontrollanstalter ställa till Kungl.
Maj:ts förfogande samma belopp som för innevarande år att fördelas
på samma villkor som hittills.
■^a .iag, innan jag underställer Kungl. Maj:ts pröfning det af Departementa-
styrelsen för centralanstalten för jordbruksförsök utarbetade förslaget, ch'fen-
önskar underkasta detsamma eu närmare granskning och utredning’
som ännu icke medhunnits, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
i likhet med föregående år, föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1913 till Kungl. Maj:ts förfogande anvisa
ett anslag af 10,000 kronor, för att — med högst 1,000 kronor för
hvarje anstalt — användas till understöd åt sådana frökontrollanstalter
som af landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i förening’
understödjas med minst samma belopp som statsbidraget och hvilka
256
Nionde hnfmdtiteln.
[37.]
Åtgärder för
befordrande
af inhemsk
fröodling.
anstalter vilja underkasta sig de villkor och föreskrifter i afseende på
analysmetoder och öfriga förhållanden, som af Kungl. Maj:t fastställas.
Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar har
Riksdagen såsom bidrag till åtgärder för befordrande af den inhemska
klöfver- och gräsfröodlingen på extra stat för hvart och ett åt åren
1908—1912 anvisat ett belopp af 15,000 kronor.
Den 18 oktober 1907 har Kungl. Maj:t utfärdat nådig kungörelse
angående statsbidrag från anslaget till åtgärder för befordrande af den
inhemska klöfver- och gräsfröodlingen att lända till efterrättelse tills-
vidare och så länge anslag för berörda ändamål fortfarande anvisas.
(Sv. förf.-saml. n:r 80.)
Uti underdånig skrifvelse den 13 oktober 1911 har landtbruks-
styrelsen gjort framställning om beredande jämväl under år 1913 af
medel för berörda ändamål.
Sedermera har Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltnings¬
utskott i underdånig skrifvelse den 13 november 1911 hemställt, att
anslag jämväl måtte äskas till befordrande af icke allenast den inhemska
klöfver- och gräsfröodlingen utan äfven den inhemska rotfruktsfröodlingen.
Såsom stöd för denna sin framställning har utskottet påvisat, hurusom
äfven odlingen af rotfruktsfrö vore för landet en angelägenhet af stor
betydelse. Under år 1909 infördes enligt kommerskollegii berättelse
icke mindre än 1,561,722 kilogram af morot-, kålrot- och betfrö till
ett sammanlagd t värde af 937,033 kronor. Äfven om större delen af
den införda kvantiteten utgjorts af sockerbetsfrö, som näppeligen med
framgång torde kunna odlas inom landet, vore det dock ett kändt för¬
hållande, att stora kvantiteter foderbet-, morot-, kålrot- och roffrö, hvilka
alla kunde odlas inom landet, årligen infördes, hufvudsakligast från
Danmark, Tyskland och England. .
Då en riklig tillgång till rotfrukter vore en viktig betingelse tor
en lönande ladugårdsskötsel, hade odlingen af rotfrukter börjat upptagas
i allt större utsträckning öfver hela landet, köljden dåraf hade blifvit,
att införseln af foderrotfruktsfrö betydligt ökats, då odlingen af dylikt
frö inom landet varit obetydlig. Emellertid hade erfarenheten visat, att
olika slags rotfruktsfrö med fördel kunde odlas inom skilda delar a‘
landet, och då det ur nationalekonomisk synpunkt måste anses ofördel¬
aktigt att införa en vara, som kunde produceras inom landet, syntes
det utskottet, att allvarliga ansträngningar borde göras for att inom
Nionde liufvudtiteln. 257
landet åstadkomma en så stor odling af rotfruktsfrö, att landet i detta [37/1
afseende kunde göra sig oberoende af utlandet.
. Ktt kraftigt medel för befrämjandet af rotfruktsfröodlingen vore,
enligt utskottets mening, att staten lämnade understöd för åtgärder i
denna riktning i likhet med hvad som redan skett till den inhemska
Klöfver- och gräsfröodlingen.
Vidare har Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltnings¬
utskott inkommit med underdånig skrifvelse den 21 november 1911 i
samma ämne, i hvilken utskottet hemställer, att Kungl. Maj:t täcktes
vidtaga ändring i förutnämnda nådiga kungörelse, så att icke blott frö-
odling af klöfver och timotej främjades, utan äfven att fröodlino- af
hundäxing, ängssvingel och andra vallgräs äfvensom af rotfruktsfrön
komme i åtnjutande af samma förmån.
Öfver dessa båda. framställningar bär landtbruksstyrelsen den 13
december 1911 afgifvit infordradt utlåtande och därvid erinrat, hurusom
då förslag väcktes om åtgärder från statens sida till befordrande af den
inhemska klöfver- och gräsfröodlingen, uppmärksamheten var fästad
äfven å frön af andra foderväxter än klöfver och gräs. Det ansågs
emellertid då ännu icke behöfligt eller önskligt att utsträcka understödet
vidare, än hvad som då skedde. Foderrotfrukterna torde emellertid
numera erhållit lika stor betydelse för en rationell kreatursskötsel som
öfriga foderväxter, och af sådan anledning syntes dot landtbruksstyrelsen
att tiden nu vore inne att utsträcka åtgärderna, så att de komme att
omfatta äfven odling af frön utaf foderrotfrukter.
®etta kunde? enligt styrelsens mening, ske, utan att anslaget höides,
dci hittills för ändamalet anvisade medel icke fullständigt tagits i anspråk.
Oberäknadt år 1908, då endast ett obetydligt belopp för ändamålet
utgick, både af anslaget disponerats under år 1909 10,030 kronor
och under år 1910 7,347 kronor 94 öre, och syntes det stvrelsen, att
gällande bestämmelser i ämnet i hufvudsak kunde tillämpas äfven på
odlingen af frö utaf foderrotfrukter. 1
Beträffande Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltnings¬
utskotts framställning, i hvad den afser frö af gräs af andra slag än
timotej, anser landtbruksstyrelsen densamma icke böra påkalla någon
åtgärd, då sådant frö vore inbegripet under gällande bestämmelser. ‘
Den här föreslagna, af landtbruksstyelsen förordade utsträckta Departements-
användningen af statsbidrag från nu ifrågavarande anslag jämväl till ehetcn'
befordrande af odlingen af rotfruktsfrö synes mig välbetänkt. Med det
växande intresse, som öfverallt i vårt land förefinnes för en utsträckt
Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Sami. 1 Afd. 33
258
Nionde hufvudtiteln.
[37.] rotfrukt sodling, kommer gifvetvis ett stegradt behof af frö af våra foderrot-
frukter att gorå sig gällande, och da dylikt frö med fördel kan odlas inom
landet, förtjänar tvifvelsutan denna ‘fröodling samma uppmuntran och
stöd, som kommit den inhemska klöfver- och gräsfröodlingen till del.
’ Någon höjning i förevarande anslag synes den föreslagna utvidg¬
ningen icke påkalla. . • ,,,
På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders
Ivungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att såsom bidrag till åtgärder för befordrande af den inhemska
odlingen af frö utaf klöfver, gräs och foderrotfrukter på extra stat för
år 1913 anvisa ett belopp af 15,000 kronor.
r-g1 Till anställande af eu statskonsulent i fröodling har Riksdagen
Statskansli. för £r 1912 på extra stat anvisat ett anslag af 6,500 kronor. Den 19
ädling0' oktober 1911 har Kungl. Maj:t utfärdat nådigt reglemente för denna
statskonsulent (Sv. förf.-saml. n:r 122). .
Beträffande användandet af anslaget för år 1912 har Kungl. Mapt
o-enom nådigt bref samma dag, jämte det bemyndigande lämnats landt-
bruksstyrelsen att för år 1912 i enlighet med bestämmelserna i namnda
nådiga reglemente antaga en statskonsulent i fröodling med arfvode
af 4,000 kronor för år räknadt, föreskrifvit, att af omtöimälda anslag
å 6,500 kronor finge till bestridande af statskonsulentens resor under
år 1912 användas 2,500 kronor. . o
Då en statskonsulent i fröodling synes böra jamval för ar IJIö
anställas, tillstyrker jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte, i öfverens¬
stämmelse med hvad landtbruksstyrelsen i underdånig skrivelse den 16
oktober 1911 hemställt, föreslå Riksdagen
att till anställande af en statskonsulent i fröodling på extra stat
för år 1913 anvisa ett anslag af 6,500 kronor.
[39.] Såsom bidrag till uppehållande af Sveriges utsädesförenings prak-
Sverige> ui- tiskt vetenskapliga verksamhet har Riksdagen på extra stat för hvarje
tädesförening. år fr£n ocp mecf ^r 1905 anvisat ett anslag af 25,000 kronor. 1 hilka
har, i öfverensstämmelse med hvad Riksdagen år 1904 förutsatte, Kungl.
Mnj:t årligen anvisat till föreningen ytterligare 15,000 kronor, hvilka
medel utgått från anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk och
landtmannanäringar. . . . ,, .
Såsom Eders Kungl. Maj:t torde erinra sig, har Kung!. Maj.t,
Nionde hufvudtiteln.
259
som den 23 december 1909 fastställt stadgar för utsädesföreningeu, vid
underdånig föredragning den 17 november 1911 af utsädesföreningens
framställning om utbekommande af statsanslag för år 1912 dels såsom
bidrag till uppehållande af föreningens praktiskt vetenskapliga verksam¬
het tilldelat föreningen för år 1912, utöfver det af Riksdagen för samma
ändamål beviljade anslag af 25,000 kronor, berörda ytterligare anslag
af 15,000 kronor, dels ock föreskrifvit, att för tillgodonjutande af de
sålunda beviljade anslagen, tillhopa 40,000 kronor, skulle gälla ej mindre
de bestämmelser i fråga om öfverlåtelse af från föreningen utgående nya
stammar och sorter af landtbruksväxter, som innehölles uti en mellan
utsädesföreningen och allmänna svenska utsädesaktiebolaget aftalad, föl¬
en tid af 10 år från den 1 juli 1909 gällande öfverenskommelse, upprättad
i enlighet med af Kungl. Maj:t den 29 oktober 1909 meddeladt beslut i
ämnet, än äfven följande villkor, nämligen: att en af Kungl. Maj:t för ett år
i sänder utsedd person skulle vara ledamot i föreningens mindre styrelse
med enahanda befogenhet som öfriga ledamöter i samma styrelse; att
ett ombud för statens räkning skulle äga deltaga i revisionen af före¬
ningens förvaltning; att kostnaderna för nämnda ledamot och ombud
skulle bestridas af föreningen med belopp, som i brist på godvillig
öfverenskommelse skulle bestämmas af landtbruksstyrelsen; att före¬
ningen skulle i afseende å sin verksamhet vara underkastad inspektion
från statens sida, hvilken inspektion skulle utöfvas af landtbruksstyrel¬
sen; att föreningens nuvarande filialer ej finge nedläggas utan medgif¬
vande af landtbruksstyrelsen; att föreningen skulle under år 1912 i
minst lika stor utsträckning, som från och med år 1906 årligen ägt rum,
till mindre jordbrukare utlämna goda utsäden såsom försträckning samt
åt andra medel än statsanslag bestrida däraf föranledda kostnader; samt
att föreningen skulle före utgången af maj månad 1913 till Kungl. Maj:t
ingifva fullständig berättelse öfver föreningens verksamhet under år 1912,
hvarjämte det skulle åligga föreningen att tillställa hvartdera af rikets
landtbruksinstitut två exemplar samt en hvar af de med statsmedel under¬
stödda landtmanna- och landtbruksskolor ett exemplar af föreningens
tidskrift för samma år.
I underdånig skrifvelse den 23 oktober 1911 bär nu utsädesföre¬
ningen hemställt om beredande af statsanslag till föreningen jämväl för
år 1913. Föreningen har därvid anfört, att, ehuru föreningens arbeten
hittills noggrannt följt den plan, som på sin tid lades till grund för det
af Riksdagen beviljade statsanslaget, hade det under de senaste åren
blifvit allt tydligare, att denna arbetsordning under sin vidare utveck¬
ling måste ställa vida större kraf på penningtillgångar, än som från
[39.]
2G0
Nionde hufvudtiteln.
[39.] början beräknats. Då därtill äfven vissa andra utgifter mot förväntan
ansenligt ökats, hade vållats en nödtvungen inskränkning af verk¬
samheten, som ej kunnat undgå att återverka på det hela. Ändock
hade det fått förblifva härvid, till dess ställningen nu ytterligare för¬
sämrats, i det att föreningen sett sig gå miste om en väsentlig del af
sina hittills varande, i och för sig redan otillräckliga inkomster. Under
sådana förhållanden hade det icke för föreningen funnits någon annan
utväg än att ånyo i underdånighet påkalla Kungl. Maj:ts åtgörande
för upprätthållande och betryggande af eu verksamhet, som afsåge det
svenska jordbrukets höjande och väl äfven redan i någon mån lyckats
fylla denna sin uppgift.
Sedan Sveriges utsädesförening för 25 år sedan bildats och på¬
börjat sitt arbete, dröjde det ej länge, innan rikets hushållningssällskap,
behjärtande den viktiga angelägenhet, det här gällde, utfäste sig till
årliga anslag för verksamhetens orubbade fortgång. Redan 1888 bekoms
sålunda det första understödet från detta håll, utgörande 7,150 kronor
från 14 sällskap, och år 1890 hade samtliga 26 sällskap anslutit sig
med en anslagssumma af 18,100 kronor. Sedan dess hade väl både
antalet betalande sällskap och den samlade inkomstposten från detta
håll varit växlande, men i det hela hade detta sällskapens betydelsefulla
pekuniära och moraliska stöd med erkännansvärd regelbundenhet kvar¬
stått ända till sista tiden. Anslagens totalsumma hade i medeltal ut¬
gjort 15,850 kronor, eller ungefär lika mycket som det från år 1890
bekomna första regelbundna statsunderstödet, och utgjorde ännu vid tiden
för svalöfsarbetenas påtänkta utvidgning år 1903 öfver 16,000 kronor.
Man vågade också därför samtidigt med begäran om ökadt statsunder¬
stöd ingå till sällskapen med anhållan om tillägg i de redan lämnade
ärsanslagen med 50 procent. Blott från fyra håll bekoms emellertid ett
sådant och det blef i stället uppenbart, att sällskapens egen ekonomiska
ställning blifvit sådan, att de snarare funno sig föranledda att göra in¬
skränkningar i dittills lämnade anslag. Sådana indragningar skedde
också med ej mindre än 2,500 kronor redan året efter statsanslagets
ökning och med ytterligare 1,200 kronor därpå följande år. Med säll¬
skapens under tiden ökade egna utgifter för vissa ändamål och samtidigt
på många håll minskade inkomster hade nu denna successiva indragning
alltjämt fortgått, till dess föreningens inkomster från detta håll år 1911
stannat vid 13,550 kronor från blott nitton sällskap. För år 1912 vore
blott 9,850 kronor från tolf sällskap att någorlunda säkert påräkna, under
det att 2,900 kronor från fem sällskap vore beroende af förnyad pröfning
och beslut och 800 kronor från två redan vore så godt som uppsagda.
Nionde hulvudtitein.
261
oge man härtill i betraktande från sällskapens sida gjorda uttalanden,
som häfdade den principen, att sällskapen nu måste anses hafva för denna
allmännyttiga sak gjort allt hvad på dem ankomme och att staten för
framtiden ensam borde öfvertaga understödet, syntes ej längre något
tvifvel kunna råda därom, att icke föreningen nu stode inför den vissa
utsikten att inom kort gå förlustig sina inkomster från sällskapens sida.
j a c*e anförda första minskningarna i sällskapens anslag
inträdde samtidigt med den kritiska ställning i föreningens ekonomi,
som vallats af den genom arbetarstridigheter fördyrade institutionsbygg-
naden, befanns det nödvändigt att omedelbart från annat håll söka vinna
en åtminstone tillfällig ersättning för hvad som förlorats. En sådan
lämnades villigt af de båda skånska landstingen, som intill år 1911 be-
viljat ett understöd af sammanlagdt 6,500 kronor per år, med uttalande
dock han Malmöhus läns landstings sida af den förhoppningen, att en
törnyelse ej måtte erfordras. Då en sådan det oaktadt bekommits för
ar 1912, hade detta skett endast med hänvisning till en af utsädesföre-
nmgen afgifven förbindelse, att något ytterligare kraf ej skulle sättas i
tvaga. Äfven Östergötlands läns landsting hade år 1911 lämnat ett
understöd af 500 kronor, motsvarande det af länets hushållningssällskap
för två år sedan indragna anslaget.
Då det sålunda af nu anförda förhållanden, sammanställda med de
anförda uttalandena, syntes föreningen otvetydligen framgå, att före¬
ningen redan med 1912 års utgång skulle se sina inkomster miuskade
med ett så stort belopp,, att utsikterna för eu fortsättning af dess
verksamhet därmed allvarligen äfventyrades, och då föreningen dessutom
mom närmaste framtiden hade att räkna med en nedsättning af ända
till ,, af samtliga nu bekomna anslag eller 20,000 kronor, hvartill hus¬
hållningssällskapens och landstingens understöd sammanlagdt uppgått
Båge sig föreningen nu nödsakad att hos Kungl. Maj:t anhålla om
sadant understöd, som skulle kunna förekomma den härmed hotande
rubbningen i föreningens arbeten.
Äfven i öfrigt påkalla emellertid, enligt föreningens mening, för¬
utsättningarna för föreningens verksamhet i närvarande stund den all¬
varligaste uppmärksamhet.
Då utsädesföreningen, hörsammande ett i landtmannakretsar äll¬
mänt omfattadt önskemål, år 1902 beslöt sig för en utvidgning af sin
verksamhet, afsåga därmed närmast en utfyllning af det ursprungliga
redan i föreningens första stadgar angifna programmet, hvari ingfck
bearbetningen. af samtliga våra landtbruksväxter. Af hänsyn till kost¬
nadsfrågan dristade man sig dock icke den gången sätta i fråga stats-
[39.]
262 Nionde hufvudtiteln.
[39.] understöd till annat än förädling af foderväxter och. potatis, utan beslöt
göra bearbetningen af äfven öfriga rotfrukter beroende af en vädjan till
hushållningssällskapen. Huru denna utföll, är redan angifvet.
Det anslag af 25,000 kronor, som Riksdagen sedan år 1905 årligen
låtit komma den sålunda utvidgade verksamheten till godo, hade i det
hela visat sig vara någorlunda rätt beräknadt. Att det med en fort¬
gående utveckling af de nya och opröfvade arbetsgrenarna dock till
sist kunde befinnas otillräckligt var visserligen att förutse, men att en
sådan situation redan för länge sedan inträdt både i hufvudsak berott på
andra tillstötande omständigheter. Helt naturligt skulle ju nämligen
utvidgade och för ändamålet bättre afpassade arbetslokaler utgöra en
lika nödvändig förutsättning för verksamhetens tillökning med nya upp¬
gifter, nytt material och ny personal, som rikligare penningmedel för
själfva ai-betenas bedrifvande kunde vara. Frågan om uppförande af
ny, rymligare institutionsbyggnad måste alltså från början vara oskilj-
aktligt förenad med den vidgade arbetsplanens genomförande.
Beträffande den opåräknade utgången af detta byggnadsföretag
har föreningen i detta sammanhang endast erinrat därom, att den till
fyra år utsträckta byggnadstiden ej kunde undgå att vålla mångahanda
rubbningar och ökade kostnader äfven för själfva arbetena samt att
också den dryga räntan på den uppspringande byggnadsskulden snart
måste blifva en svårt tyngande post på de årliga budgeterna.
Eu direkt följd häraf blef den svåra ekonomiska kris, som år 1908
öfvergick föreningen, hvarvid det syntes allvarligt ifrågasatt, om arbetena
ens skulle kunna fortsättas till årets slut. Ännu eu gång kom emellertid
den på ett utbredt intresse för föreningens verksamhet hvilande en¬
skilda offervilligheten till hjälp, och det i sådan utsträckning, att icke
blott en tillfällig jämnvikt återställdes i den arbetena direkt uppbärande
ekonomien, utan därtill äfven afsevärda afbetalningar kunde göias på
byggnadsskulden, till dess denna senare omsider genom en för våra
förhållanden storartad donation kunnat nedbringas till blott hälften af
den summa, hvilken man från början beräknat för uppförande af den
ifrågavarande byggnaden.
Visserligen hvilade ännu på föreningens fastigheter en ganska
ansenlig skuld, men då dennas förräntning numera kräfde mindre än 9,000
kronor, syntes denna omständighet ej kunna väcka några betänkligheter.
Detta vore för öfrigt den enda utgift, som af de årliga inkomsterna
gått till den privata föreningen såsom ersättning för de^ byggnader och
lokaler af olika slag, jord och lägenheter, som denna hållit det allmän-
nvttiga arbetet till hända. Dessutom kunde för en successiv minskning
Nionde huivudtiteln. 263
al denna skuld med log- hänvisas till de öfverskott från utsädesbolagets
eventuella vinstbelopp, som enligt Kuogl. Majrts bestämmelser be¬
träffande handhafvandet af föreningens nya sorter inom en ej alltför
aflägsen framtid komme att tillfalla föreningen. Att räkna på dessa för
själlva arbetet vore däremot helt visst mindre välbetänkt, enär detta ju
framför allt måste bygga på säkert och regelbundet inflytande medel.
kläde det sålunda verkligen lyckats att bringa föreningens så att
säga yttre ekonomi i ett bättre läge, än man vågat påräkna, kvarstode
däremot beträffande föreningens hufvudsakliga uppgift, dess verksamhet,
ännu många viktiga önskemål ouppfyllda.
Den möjlighet till arbetenas fortsättning, som vid krisens upplös¬
ning ernåddes, måste nämligen köpas mot största möjliga indragningar
på alla områden, ja med fara för den sakkunniga personalens minsk¬
ning. Visserligen hade ställningen sedan dess något förbättrats dels i
följd af . det nya af Kungl. Maj:t förmedlade och för föreningen så
fördelaktiga aftalet med allmänna svenska utsädesbolaget, dels också
genom skuldräntornas minskning. I det hela vore ställningen dock
fortfarande lika otillfredsställande, hvilket bäst framginge häraf, att, all
beräkning och sparsamhet till trots, ett par oförutsedda utgifter på
något öfver 3,000 kronor vållade en motsvarande underbalans i 1910
års bokslut.
förhållandena vore i själfva verket fortfarande sådana, att verk¬
samheten endast med iakttagande af stor försiktighet och med kännbara
inskränkningar kunde hållas i gång. Återverkningarna häraf vore helt
naturligt mångahanda, såsom af följande öfversikt framginge.
I första hand ställde de sig som ett hinder för de det hela upp¬
bärande fältarbetenas bedrifvande i det omfång, som de föreliggande
uppgifterna och det under bearbetning stående materialet med rätta
kräfde. För att kunna, om också i starkt begränsad skala, fullfölja de
efter år 1900 upptagna systematiska korsningsserierna med strå- och
trindsäd hade sålunda andra lika viktiga äldre arbetsgrenar tills vidare
mast inskränkas. När den raskt framåt gående gräsförädlingen börjat
lämna nya sorter till jämförande pröfning, hade man ej annat än pro-
visoiiskt kunnat sätta eu sådan i gång, enär den nödig'a utvidgningen
af försöksarealen skulle ställt sig för dyr. Man hade visserligen i största
möjliga utsträckning begagnat sig af föreningens egen jord härför, men
då denna dels vore till sin beskaffenhet alltför ojämn och dels uppdelad
i för små skiften, hade vinsten häraf blifvit mycket tvifvelaktig. Det¬
samma gällde för öfriga nya arbetsgrenar: klöfver, luzern och potatis.
Vida större och delvis fleråriga försöksfält måste med nödvändighet
[39.]
264 Nionde hufvudtiteln.
£39.] under närmaste framtiden kunna upplåtas åt dem, om det viktiga slut¬
giltiga urvalet bland de redan färdiga stammarna skulle kunna genom¬
föras, innan detta blefve för sent. Här förelåge nämligen just nu eu
mycket liflig konkurrens från så väl Danmark som Tyskland och Nord¬
amerika, och det vore påtagligt, att den som här koinme först för lång
tid framåt skulle behärska marknaden till förfång för de öfriga. Såväl
gräs- som klöfverfrön gåfve vida bättre utsikter till en framtida lönande
export från vårt land, än stråsädesslagen någonsin erbjudit.
Äfven om det numera måste anses vara af erfarenheten bekräf-
tadt, att det svenska växtförädlingsarbetets koncentrering till en enda
anstalt varit en klok och ändamålsenlig åtgärd, kvarstode dock alltjämt
nödvändigheten att i landets skilda delar praktiskt pröfva de nya sorter,
hvilkas egenskaper tycktes göra dem särskilt ägnade för klimatiska
och jordmånsförhållanden af ena eller andra slaget. Sådana försök hade
också hittills i alltjämt ökad omfattning utförts dels vid föreningens
filialer i Ultuna och Luleå, dels också hos enskilda landtman i olika
provinser, do senare delvis i samarbete med centralanstalten för för-
söksväsendet på jordbruksområdet. Upprepade gånger hade emellertid
i föreningens underdåniga ansökningshandlingar till Kungl. Maj:t fram¬
hållits, att de sistnämnda, de spridda lokala sortförsöken, ej kunde
tillfredsställande besvara de frågor det här gällde och att behofvet af
nya filialer, åtminstone i öfre Götalands båda förnämsta jordbruksdistrikt,
Väster- och Östergötland, därför för hvarje år gjort sig alltmera känn¬
bart. Denna fråga hade till sist blifvit så maktpåliggande, att före¬
ningen, trots den tryckande ekonomiska ställningen, funnit sig föran¬
låten att söka få densamma ordnad. Oaktadt ett frikostigt anbud om peku-
niärt understöd från en påtänkt försöksvärd, hade dock äfven de relativt
små återstående kostnaderna befunnits öfverstiga föreningens ekonomiska
bärkraft för tillfället och frågan således måst ytterligare framskjutas.
Med den väsentligen ökade användning, som svalöfssorterna på de
senaste åren vunnit i just dessa landsändar, hade emellertid så många
spörsmål framställt sig till praktisk och teoretisk utredning på ort och
ställe, att saknaden af egna vederbörligen utrustade filialer därstädes
både för föreuingens fortgående verksamhet och än mera för dessa
viktiga områdens eget jordbruk måste betecknas som synnerligen be¬
klaglig. Ett snart ordnande af denna angelägenhet stode således för
närvarande som ett af de främsta önskemålen i fråga om svalöfsarbe-
tets tidsenliga organisation, enär en dyrbar tid ofta förlorades under
afvaktande på verkligen vägledande försöksresultat med lofvande sorter,
som sedan länge förelegat färdiga och slutpröfvade vid hufvudstationen.
Nionde hufvudtiteln.
265
En annan för de egna arbetena kännbar och från andra håll ofta
anmärkt ofullständighet i föreningens arbetsprogram läge i saknaden af
äfven kemisk undersökning för vissa grupper af materialet. För be¬
dömande af t. ex. hvetets bakningsduglighet, lika väl som af kornets
värde för bryggeriändamål spelade den kemiska analysen en särdeles
viktig roll. De tillfälliga undersökningar af detta slag, hvilka kommit
de nya svalöfssorterna till del i samband med de specialutställningar,
som föreningen anordnat med svenska bryggareföreningen och de skånska
hushållningssällskapen, hade naturligtvis kunnat lämna eu blott ofull¬
ständig ersättning för denna brist. Då nu till sist med de nya arbets¬
grenarna tillkommit ett material, foderväxter och rotfrukter, för hvars
bedömning och värdering den kemiska sammansättningen vore ett af
de mest afgörande momenten, hade behofvet af en särskild kemisk af¬
delning vid anstalten blifvit en ren lifsfråga för dennas rationella verk¬
samhet. En sådan inreddes därför också i nya institutionsbyggnaden
och med särskilda gåfvomedel sörjdes i hufvudsak för dess tidsenliga
utrustning. Därvid hade det emellertid sedan dess måst stanna, allden¬
stund ekonomien förbjudit anställandet af särskild kemist och bekostan¬
det af hit hörande arbeten. Hvilken hämsko, som härmed hvilade på
samtliga arbetsgrenar, men i synnerhet på de nyare, vore ögonskenligt.
Ett tungt vägande motiv för uppförande af en helt ny institutions-
byggnad hade bland annat varit omsorgen om bevarandet och en praktisk
uppställning af de samlingar, som tillkommit jämsides med arbetenas ut¬
veckling, och som för dessas normala fortgång alltid skulle blifva af
ett bestående värde. För dessa reserverades också en rymlig, för ända¬
målet afpassad och mot eldfara skyddad lokal. Medel för anskaffande
af nödiga skåp och montrer samt för det rika materialets inordnande
däri hade emellertid sedan dess ej kunnat uppbringas, hvarför blott de
äldre föremålen kunnat göras någorlunda tillgängliga, men allt det sedan
sekelskiftet magasinerade däremot fortfarande måst lämnas orördt, natur¬
ligtvis till stor afsaknad för de arbetande liksom till påtagligt förfång
för den fastslagna arbetsriktningens bibehållande. Först när tillbörlig
hänsyn toges till utgångsformernas och deras utgreningars afgörande
betydelse för ett sådant urvals rätta fullföljande, kunde hela innebörden
af ett sådant missförhållande uppskattas. Det historiska intresse, en
åskådlig öfverblick af ett sådant banbrytande arbetes gradvisa utveck¬
ling hade att erbjuda, borde ej heller lämnas helt ur sikte.
Såväl föreningens ursprungliga program som den ofvan berörda
särskilda hänvändelsen till hushållningssällskapen bure vittnesbörd där¬
om, att rotfrukterna alltid ansetts falla inom svalöfsarbetenas naturliga
Bihang till Riksd. prof. I9/?. 1 Sami. 1 Afd. 34
266 Nionde hufvudtiteln.
[39.] råmärken. Den synnerligen viktiga roll, som rotfruktsodlingen både
sig anvisad i våra dagars jordbruk, i förening med dess på senare tider
påtagligen ökade utbredning inom alla landsdelar, innebure dessutom en
kraftig maning för utsädesföreningen att snarast möjligt söka ingripa
äfven på detta område för att söka åstadkomma ett pålitligare odlings-
material och därmed en reglering af rotfruktsfrömarknaden. Endast
saknaden af den härför nödiga penningtillgången hade hindrat fullföl¬
jandet af detta önskemål.
Utsädesaktiebolaget, som själf kände behofvet af bättre ordnade
förhållanden inom denna del af frö handeln, såg sig emellertid efter miss¬
lyckandet af föreningens nämnda ansats i denna väg nödsakadt att på
egen hand upptaga ett ganska omfattande försöks- och förädlingsarbete
med de olika slagen af rotfrukter, detta så mycket mera som det vid
ifrågavarande tidpunkt var mycket ovisst, om och när ett samarbete
med föreningen åter kunde blilva tillåtet. Da ett sådant till sist verk¬
ligen kom till stånd, förelåg alltså den oegentligheten, att dot beträf¬
fande alla saluförda fröslag af föreningen kontrollerade bolaget på ett
viktigt område bedref en själfständig lörädlingsverksamhet, på hvilken
redan offrats alltför stora kostnader, för att d- ss nedläggande utan vidare
skulle kunna sättas i fråga. Med den samarbetet reglerande kommissio¬
nens medgifvande .ordnades saken därför på det sätt, att föreningen
öfvertog tillsynen och ansvaret för denna bolagets rotfruktslörädling
samt anställde dess b dåre i sin tjänst, under det att bolaget fortfarande
fick bära kostnaderna för detta med de saluförda rotfruktsfrönas odlings¬
kontroll nära förbundna arbete. På detta sätt hade föreningen redan i
närvarande stund faktiskt inledt, en bearbetning äfven af rotfrukterna.
Den metod, som här användes, vore emellertid det annorstädes
öfver allt tillämpade massurvalet, grundadt på årlig torrsubstausbestäm-
ning hos sättrötterna. Ett sådant tillvägagångssätt betecknade dock
från föreningens ståndpunkt sedt icke någon verklig uppdragning af
nya sorter utan snarare blott en kontroll af de blandade äldre stam¬
marnas produktionsmöjligheter. I öfverensstämmelse härmed måste
således frågau om rotfrukternas rationella förädling allt fortfarande anses
erbjuda många öppna frågor och således äfven utsikter till ett nytt
arbete med vidtgående möjligheter. Samma lagar, som befunnits gälla
för de hittills vid föreningen bearbetade växtslagen — för de själf-
befruktande såväl som för de vindbefruktade: råg och vissa gräs etc.
— vore säkerligen äfven här de afgörande. Det borde således jämväl
vara möjligt att här uppdraga och fixera nya sorter med konstant ärft¬
liga egenskaper, ej minst beträffande anlagen för upplagrandet åt en
Nionde hufvudtiteln. 267
viss medeikvantitet af reservämnen i de till öfvervintring afsedda växt¬
delarna, här »rötterna».
Ett sådant arbete förutsatte emellertid helt andra, vetenskapligt
utbildade arbetskrafter och eu från början på botaniskt urval bvilande
arbetsmetod. Äfven noggrannare kemisk analys blefve oundgängligen
behöflig. Vid sidan häraf kunde och borde dock den äldre massunder¬
sökningen af mera bandtverksmässigt slag bibehållas till kontroll af de
i förökning stadda förädlingsprodukternas vidare förhållande. Det senare
arbetet blefve då allt fortfarande till hufvudsaklig de! utsädesaktiebola-
gets sak, det förra däremot föreningens. Men uppfyllandet af denna
lika maktpåliggande som kräfvande uppgift blefve för föreningen möjligt
endast under den förutsättningen, att den koinme i åtnjutande af den här¬
för nödiga ökningen i de årliga inkomsterna. I hvarje fall vore den
nu bestående provisoriska anordningen af denna arbetsgren afgjordt
otillfredsställande och i behof af snar reglering. •
De här påpekade missförhållandena och ännu andra, som det skulle
föra för långt att här beröra, vore emellertid enligt föreningens mening
icke afhjälpta ensamt genom rikligare penningtillgång för själfva arbe¬
tena. Äfven ökade arbetskrafter vore i vissa fäll nödvändiga, såsom för
öfvertagande af den ofvan nämnda rotfruktsförädlingen i ny form, för
utförande af de själfständiga kemiska undersökningar, som samman¬
hänga med specialisternas arbeten, samt för ledningen af de nya filia¬
lerna. Äfven för foderväxtarbetets fullföljande med den önskvärda intensi¬
teten påfordrades ännu en, dock mera underordnad tjänsteman.
Härmed blefve emellertid ett spörsmål brännande, hvilket redan
länge stått som en botande fara för hela verksamhetens bestånd, näm¬
ligen personalens lönefråga. Under de ständiga ekonomiska svårigheter,
med hvilka de alltjämt tillväxande arbetena ända från föreningens till¬
komst käft att kämpa, hade det varit otänkbart att införa och tillämpa
en fäst lönestat, utan både man i stället nödgats att söka förskaffa sig
de behöfliga arbetskrafterna till lägsta möjliga pris. Sedan nu emel¬
lertid lönerna på andra närliggande och för samma personer tillgängliga
områden blifvit ansenligt förbättrade, vore det hädanefter otänkbart för
föreningen att kunna åt sig förvärfva vederbörligen kvalificerade krafter
mot så knappt tillmätta och obestämda lönevillkor som hittills. För
arbeten af så fordrande och själfständig art som de bär ifrågavarande
kunde man nämligen ej vara betjänt med blott medelmåttor. När här¬
till på senaste tiden kommit tecken, som antydde, att äfven de äldre
arbetskrafterna allt mera funne det med sina intressen förenligt att på
annat båll söka den rikligare ersättning, som deras arbete där kunde
[39.]
268 Nionde hufvudtiteln.
[39.] inbringa, syntes man nu ej längre kunna undanskjuta reglerandet al
tjänstemännens löner i enlighet med motsvarande statstjänstemäns, hvilka
därutöfver dock alltid ägde förmånen af betryggad pension. Härvid
kunde man väl ej rimligen gå längre än till lektors lönevillkor för första
assistenterna, med tillägg af särskildt arfvode åt föreståndaren, och
adjunkts för andra assistenterna, hvilka i regel vore agronomer med
speciell praktik i någon arbetsgren.
Med de ofvan anförda förhållandena för ögonen syntes det lore¬
ningen, att de summor, som årligen kräfdes för afhjälpande af nu
rådande olägenheter, icke kunde blifva oansenliga. Också hade det befun¬
nits, att de äfven efter möjligast sparsam och sträng beräkning ginge
ut på eu ökning af 30,000 kronor utöfver den ofvan ifrågasatta ersätt¬
ningen för de uteblifna anslagen från hushållningssällskap och landsting.
Äfven om på detta sätt det samlade beloppet af de statsanslag, som
föreningen nu vågade sätta i fråga, komme att uppgå till ej mindre än
90,000 kronor, syntes likväl härvid böra tagas i betraktande, att före¬
ningens inkomster från andra håll dock samtidigt skulle gå upp till
nära nog hälften eller nogare angifvet Vo till och med af denna summa.
Emedan hvarje utgiftspost beräknats möjligast knappt, Unge man
emellertid vara beredd på, att det ej kunde dröja synnerligen länge, innan
stegrade kraf på flera håll ånyo skulle inställa sig. För uppvägande af
cIgssei blefve dock lyckligtvis du utt puräknu 6n motsvurundc ökning i de
från utsädesaktiebolaget inflytande annuiteterna, hvilkas redan nu fram¬
trädande tendens till stigning säkerligen skulle gorå sig än mera gällande,
sedan äfven de nya foderväxtfröna kunnat föras i marknaden. Gifvetvis
otillräckliga för tillgodoseendet af de vidtgående kraf, som ofvan fram¬
lagts, komme inkomsterna från detta håll således framdeles att få stor
betydelse för mötande af den naturliga utveckling, som en vederbörligen
kousoliderad och normalt arbetande förädlingsverksamhet borde få att
uppvisa. __
1 sammanhang med den nya reglering af föreningens utgiitsstat,
som sålunda blifvit ställd i utsikt, har föreningen anhållit om upphäf¬
vande af det villkor för statsunderstöds erhållande, som nu tunnes upp¬
stådd! i åläggandet för föreningen att till mindre jordbrukare förskottera
hafreutsäden. Sedan de ekonomiska svårigheterna iramtvungit en höj¬
ning af inlösningspriset för den förskotterade hafren därhän, att före¬
ningens förlust nedgått till blott 1U af det belopp, som tidigare för detta
ändamål bekommits i särskildt statsanslag, hade denna sak visserligen
ej längre samma ekonomiska betydelse som förr. Värre vore däremot,
att allt härmed förenad! besvär, korrespondens m. in. vållade opropor-
Nionde hufvudtiteln.
269
tionerligt stor förlust af tid och arbete till förfång- för den liufvudsakliga
verksamheten. Hela gagnet af denna åtgärd kunde dessutom numera
sättas mycket starkt i fråga, sedan särskilt Svalöfs hafresorter vunnit
allmän spridning och användning äfven i aflägsnare landsdelar.
För så vidt det finge anses vara en det allmännas angelägenhet,
att den verksamhet, som af Sveriges utsädesförening upptagits och
intill denna dag utvecklats till er kandi gagn för vår modernäring och
heder för vårt land, allt fortfarande skulle hållas vid makt och be-
drifvas i sådan omfattning, som föreliggande behof kräfde, måste det
stå som eu bjudande plikt för föreningen att, såsom nu skett, genom
en utförlig redogörelse för sin nuvarande ekonomiska ställning påvisa
sin oförmåga att längre på egen hand föra denna sak vidare framåt.
Härför fordrades gifvetvis vida större årliga tillgångar, än dem för¬
eningen nu förfogade öfver eller Båge sig i stånd att genom den redan
mycket starkt anlitade enskilda offervilligheten uppbringa. Föreningen
funne sig därför nödsakad att hänskjuta hela denna angelägenhet till
Kungl. Maj:ts nådiga öfvervägande under vördsam hänvisning till dels
de resultat, det hittills befunnits för föreningen möjligt att ernå, dels
ock de materiella och ideella värden, öfver hvilka den förfogade.
Med stöd af hvad som här anförts har utsädesföreningen hem¬
ställt, att Kungl. Maj:t måtte hos 1912 års Riksdag utverka, ej mindre
i likhet med föregående år ett statsanslag af 25,000 kronor till uppe¬
hållande af föreningens praktiskt vetenskapliga verksamhet än äfven där-
utöfver 30,000 kronor till nödig komplettering af densamma jämte ytter¬
ligare 20,000 kronor till betäckande af den brist i föreningens hittills
varande inkomster, som komme att uppstå i och med indragningen af
landstingens och hushållningssällskapens anslag, eller tillhopa 75,000
kronor. I
I öfver denna utsädesföreningens framställning införd rad t utlåtande
den 7 november 1911 har landtbruksstyrelsen framhållit, hurusom det
af densamma framginge, att föreningens arbeten ej kunde fortgå och
vidare utvecklas efter den år 1904 fastställda planen, utan att väsent¬
ligt större belopp blefve tillgängliga för bestridande af de med för-
ädlingsarbetena oundgängligt förenade kostnaderna, liksom ock att de
anslag, som hittills lämnats af hushållningssällskap och landsting, dels
redan blifvit indragna, dels ej vore att för framtiden påräkna, hvarför
utsädesföreningen sannolikt ganska snart vore uteslutande hänvisad till
det statsunderstöd, som kunde erhållas.
Landtbruksstyrelsen ansåge sig ej behöfvå erinra om det för
[39.]
Landtbrukt-
styre,l$en.
270
Nionde halm dtiteln.
[39.] Sveriges landtbruk synnerligen betydelsefulla arbete, utsädesföreningen
redan uträttat, ett arbete, som den sädesodlande befolkningen inom
landet lärt sig till fullo uppskatta och som vunnit andra länders
berättigade uppmärksamhet. Då härtill komme den stora betydelsen
af det under senare åren påbörjade arbetet vid Svalöf med förädlingen
af foderväxter samt rotfrukter, kunde tvifvel ej råda om den för¬
lust, det skulle vara för vårt jordbruk, om förädlingsarbetet vid Svalöf
på grund af bristande tillgångar ej skulle kunna bedrifvas på det sätt
och i den utsträckning, landets jordbruk kräfde.
Utan att för närvarande ingå i pröfning, huruvida några anmärk¬
ningar möjligen kunde göras vid några detaljer af de utaf utsädes¬
föreningen uti förevarande skrifvelse framlagda beräkningarna rörande
beloppet af de medel, som enligt föreningens mening vore erforderliga
för dess kommande verksamhet, ansåge landtbruksstyrelsen sig dock
kunna uttala den bestämda öfvertygelsen, att ett belopp af omkring
100,000 kronor komme att inom den närmaste framtiden årligen er¬
fordras för förädlingsarbetena vid Svalöf. Likaledes kunde förutses, att
några väsentliga bidrag ej för framtiden vore att påräkna vare sig från
hushållningssällskap och landsting eller från enskilda personer.
Under sådana förhållanden blefve staten nödsakad att tillhanda¬
hålla föreningen hela det belopp, som erfordrades för bedrifvande af
dess verksamhet, utan att likväl, om föreningen fortfarande intoge
samma ställning till staten som hittills, staten blefve i tillfälle att
göra sitt inflytande gällande vid ordnandet af föreningens verksamhet
vid Svalöf.
Med skäl kunde då ifrågasättas, huruvida ej lämpligare vore, att
staten öfvertoge hela förädlingsanstalten. Landtbruksstyrelsen ville där¬
vid särskildt erinra, hurusom härigenom vida större utsikt förefunnes
att vid anstalten kunna fästa framstående vetenskapsmän, hvilka, för
närvarande i saknad af den trygghet för framtiden, som en statstjänst
med pension innebure, lätt kunde tänkas komma att lämna anstalten för
att söka annan tjänst. Olägenheten häraf kunde ej ölverskattas, då
framgången af hela det arbete, som vid Svalöfs förädlingsanstalt be-
drefves, uteslutande vore beroende däraf, att arbetena planlades och leddefe
af härför särskildt utbildade framstående vetenskapsmän.
Det hade därför synts landtbruksstyrelsen, som om anledningar
förefunnes att, innan något beslut fattades rörande väsentligt högre
anslag till utsädesföreningen, en utredning borde åvägabringas, om och
på hvad sätt staten lämpligen skulle kunna öfvertaga den verksamhet,
som vid Svalöf för närvarande bedrifves af Sveriges utsädesförening.
Nionde hufvudtiteln. 271
Da emellertid utaf föreningens underdåniga framställning framginge, [39-]
att föreningen under år 1913 komme att sakna bidrag från vissa hus¬
hållningssällskap och landsting, hvarigenom dess verksamhet i väsentlig
mån komme att försvåras, syntes det landtbruksstyrelsen att för år 1913
ett ökadt statsbidrag af 10,000 kronor borde beredas föreningen.
På grund häraf har landtbruksstyrelsen hemställt, att Kungl.
Maj:t måtte dels föreslå Riksdagen, att såsom bidrag till uppehållande
af Sveriges utsädesförenings praktiskt vetenskapliga verksamhet, på
extra stat för år 1913 anvisa ett anslag af 35,000 kronor att utgå
under de villkor, som finnas intagna i de af Kungl. Maj:t den 23
december 1909 för föreningen fastställda stadgar, dels ock förordna,
att utredning måtte, på sätt Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt, verk¬
ställas, om samt, i sådant fall, huru och på Indika villkor, staten lämp¬
ligen skulle kunna öfvertaga den verksamhet, som af Sveriges utsädes-
förening för närvarande utöfvas.
Betydelsen för landets jordbruk af Sveriges utsädesförenings Departements-
arbeten har allt tydligare trädt i dagen, i samma mån som resultaten chefen-
af desamma i ökad utsträckning kommit den jordbruksidkaude allmän¬
heten till godo. Då dessa resultat hittills hufvudsakligen gällt de olika
strå sädesslagen samt ärter och vicker, är det uppenbart, att det för
såväl föreningen som landets jordbrukare måste framstå såsom ett efter-
sträfvansvärdt önskemål att, på samma sätt som nya mera rikt gifvande
601 ter af föienämnda jordbruksväxter gjorts tillgängliga, ett motsvarande
arbete måtte nedläggas på uppdragandet af nya sorter af foderväxter,
potatis och andra rotfrukter. Utsikterna för att äfven detta arbete inom
jämförelsevis kort tid skall komma att visa sig fruktbärande äro så
mycket större, som man vid detsamma kan bygga på den vid de
föregående arbetena vunna, här i stor utsträckning tillämpliga erfaren¬
heten. Därtill kommer ock, att det för ett land sådant som vårt,
hvars jordbruk till så väsentlig del är baseradt på ladugårdsskötsel,
måste vara af särskild vikt, att äfven på här antydd väg kunna inhösta
allt rikare foderskördar. Det var under erkännande af betydelsen af,
att föreningens verksamhet utsträcktes till dessa nya arbetsfält, och under
särskildt framhållande af vikten, att ifrågavarande arbete icke blefve
mer än nödvändigt fördröjdt, som 1904 års Riksdag på grund af enskild
motion anvisade till utsädesföreningen ett anslag af 25,000 kronor ut¬
öfver dittillsvarande 15,000 kronor.
Såväl af utsädesföreningens nu föreliggande framställning som af
hvad landtbruksstyrelsen med anledning af densamma yttrat synes mig
272 Nionde huivudtiteln.
[39.] tydligt framgå, att eu ytterligare höjning i det för närvarande till
utsädesföreningen utgående statsanslaget är åt behofvet pakallad för
fullföljande af de år 1905 påbörjade och enligt allas samstämmande
mening för vårt jordbruk betydelsefulla förädlingsarbetena.
Hittills bär föreningens' verksamhet på ett framgångsrikt sätt be-
drifvits genom samverkan mellan staten, hushållningssällskapen och en¬
skilda. Skulle emellertid — såsom landtbruksstyrelsen förutsätter —
staten blifva nödsakad att ensam tillhandahålla föreningen hela eller
större delen af det belopp, som i anslag erfordras för dess verksamhet,
kunde det allvarligt ifrågasättas, huruvida icke staten borde öfvertaga
hela anstalten. Intill dess denna fråga blifvit mera ingående pröfvad,
anser jag i likhet med landtbruksstyrelsen, att den ökning i statsbidrag,
som bör beredas föreningen, lämpligen bör bestämmas till 10,000 kronor.
I anslutning härtill hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen
att såsom bidrag till uppehållande af Sveriges utsädes/(»rening s
praktiskt vetenskapliga verksamhet på extra stat för år 1913 anvisa ett
anslag af 35,000 kronor. . r..
Bifalles detta, lär Eders Kungl. Maj:t vilja angående villkoien tor
anslagets åtnjutande meddela enahanda bestämmelser, som stadgats i
fråga om de till föreningen för innevarande år anvisade anslag.
[40.]
Stipendiat i
boskapsskötsel
och mejeri-
hushållning.
För hvart och ett af åren 1892—1910 har Riksdagen på extra
stat anvisat ett belopp af 1,000 kronor till utbildande af en elev x
boskapsskötsel och mejerihushållning. Beloppet, som uteslutande anvandts
till arfvode åt eleven, blef på framställning af Kungl. Maj:t åt 1910
års Riksdag för år 1911 höjdt med 500 kronor till 1,500 kronor, i
sammanhang hvarmed innehafvaren af befattningen erhöll benämning
stipendiat i boskapsskötsel och mejerihushållning; och har jämväl för
år 1912 af Riksdagen anvisats sistnämnda belopp, 1,500 kronor. Anda-
målet med anställandet af ifrågavarande stipendiat, för hvilken landt¬
bruksstyrelsen den 24 oktober 1910 utfärdat instruktion (Bin* ti J-
förf.-saml. n:r 69), är att bereda tillgång på personer, särskildt utbildade
för att kunna antagas till konsulenter i nämnda grenar åt landthus-
I underdånig skrifvelse den 13 oktober 1911 har nu landtbiuks-
styrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen gorå fram¬
ställning om anvisande äfven för år 1913 af ett anslag å 1,500 kronor
till utbildande af en stipendiat i boskapsskötsel och mejerihushållning.
Nionde hofyndtiteln. 273
Fördelarna af att äga tillgång till här ifrågavarande anslag hafva [40.]
under de år, detsamma funnits tillgängligt, varit synnerligen stora, i
det att ett flertal unga män genom detsamma vunnit en utbildning,
som satt dem i stånd att i olika tjänstebefattningar inom förevarande
grenar af landthushållningen utöfva en i flera afseenden gagnande verk¬
samhet.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till utbildande af en stipendiat i boskapsskötsel och mejerihus¬
hållning på extra stat för år 1913 anvisa ett anslag af 1,500 kronor.
1 enlighet med hvad landtbruksstyrelsen uti underdånig skrifvelse [41. i
den 13 november 1911 hemställt, tillstyrker jag, att, i likhet med före- Anrättande
gående år, Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå'Riksdagen jteZchZTi
att för anställande af en förste och en andre torfingenjör samt tre assistenter,
torf assistenter på extra stat för år 1913 anvisa eit anslag af 25,000
kronor.
1907 års Riksdag har på förslag af Kungl. Maj:t till upprätt- [42.]
hållande af en torfskola under åren 1908—1912 beviljat ett auslag af Torfskolan vid
35,000 kronor. Däraf har Riksdagen på extra stat för hvart och ett Marka,i,d-
af åren 1908—1912 anvisat ett belopp af 7,000 kronor.
Genom nådigt bref den 20 september 1907 bemyndigade Kungl.
Maj:t landtbruksstyrelsen att med svenska torfindustriföreningen afsluta
kontrakt om upprätthållande under åren 1908—1912 af en torfskola
vid Markaryd i Krouobergs län. Samtidigt anvisade Kungl. Mnj:t till
skolans upprätthållande under nämnda tid förberörda af Riksdagen be¬
viljade anslag af 35,000 kronor samt anbefallde statskontoret att efter
ingången af år 1908 till svenska torfindustriföreningen på rekvisition
utanordna ej mindre ett belopp af 4,250 kronor för skälfva skolans
upprätthållapde än äfven ett belopp af 275 kronor för en hvar af högst
10 trielever, dock först sedan med intyg från landtbruksstyrelsen blifvit
styrkt, ej mindre att undervisningen vid skolan under året bedrefves
på ett tillfredsställande sätt enligt af landtbruksstyrelsen fastställd plan,
än äfven huru många frielever'vid skolan under året åtnjöte undervis¬
ning. Vidare har Kungl. Maj: t genom särskilda nådiga bref anbefallt
statskontoret att för hvart och ett af åren 1909, 1910, 1911 och
1912 på enahanda villkor utanordna samma belopp som för år 1908 till
skolans upprätthållande och till frielever.
Bihang till Biksd. prof. 1912. 1 Samt. 1 Afd.
35
274 Nionde hufvudtiteln.
[42.] I underdånig skrifvelse den 13 november 1911 har landtbruks-
styrelsen anfört, att det torde vara för svenska torfindustrien af vikt,
att möjlighet bereddes till upprätthållande af en torfskola äfven efter
utgången af femårsperioden 1908—1912. Visserligen har det ännu icke
varit landtbruksstyrelsen möjligt att upprätta definitivt förslag om sättet
för skolans uppehållande, men har landtbruksstyrelsen ansett, att det
oaktadt medel för ändamålet borde beredas, för att Kungl. Maj:t
skulle blifva satt i tillfälle att framdeles efter skedd utredning därom
fatta beslut. Landtbruksstyrelsen, som ansett att anledning saknades
att föreslå någon förändring i beloppet af de medel, hvilka borde för
ändamålet beviljas, har hemställt, att Kungl Maj:t måtte till Riks¬
dagen aflåta proposition, att Riksdagen måtte till upprätthållande af en
torfskola under åren 1913—1917 bevilja ett anslag af 35,000 kronor
och däraf på extra stat för år 1913 anvisa ett belopp af 7,000 kronor.
Departements- Då särskilt anslag till upprätthållande af en torfskola år 1907
cfiefen. askacies af Riksdagen, framhöll landtbruksstyrelsen, hurusom det vore
af intresse såväl för det allmänna som för den enskilda person, förening
eller bolag, med hvilken öfverenskommelse om skolans upprätthållande
komme att träffas, att denna öfverenskommelse omfattade en tid af flera år;
och hade landtbruksstyrelsen tänkt sig, att en tid af tio år skulle i sådant
afseende vara efter omständigheterna väl afpassad. Vid underdånig
föredragning den 12 januari 1907 af detta ärende fann äfven jag, i lik¬
het med landtbruksstyrelsen, det vara nödvändigt, att det sålunda träf¬
fade aftalet komme att gälla för en viss ej för kort tid, men syntes
mig denna kunna begränsas till fem år. Detta så mycket mera, som
jag var öfvertygad om, att, därest samma behof efter fem år skulle
föreligga, hvilket jag ansåg antagligt, Riksdagen icke skulle undandraga
sig att då lämna behöflig! anslag.
Då erfarenheten nu bekräftat, att den undervisning, som meddelats
vid Markaryds torfskola, varit torfindustrien till afsevärd nytta, och då
det under sådana förhållanden synes mig önskvärd!, att åtgärder vidtagas
för att möjliggöra fortsättandet af dylik undervisning under en ny lem¬
årsperiod, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till upprätthållande af en torfskola under åren 1913 1917
bevilja ett anslag af 35,000 kronor och däraf på extra stat för år 1913
anvisa ett belopp af 7,000 krunor.
Nionde hufvudtitela. 275
Till Kungl. Maj:ts förfogande för vidtagande af sådana åtgärder, [43.]
som kunde finnas vara ägnade att främja lösningen af frågan angående ^ärier tör
lämpligaste sättet att tillgodogöra den i landets torfmossar befintliga ™0dogämnd!!t
bränsletillgång, har Riksdagen anvisat på extra stat för år 1902 ett
anslag af 100,000 kronor, för år 1905 25,000 kronor, för år 1907 XejiTdigZ
20,000 kronor och för år 1912 10,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t bräiuietuigSn§
att låta utaf sistnämnda belopp förskottsvis under år 1911 af tillgängliga
medel utanordna 5,000 kronor. Vidare har Riksdagen för ett hvart år
från och med år 1904 medgifvit, att Kungl. Maj:t finge under ett följande
år i män af behof för ändamålet disponera, hvad vid utgången af när¬
mast föregående år icke blifvit användt af samma medel.
Sedan landtbruksstyrelsen under nästlidet år till statskontoret åter-
levererat 2,500 kronor, utgörande besparing å ett till landtbruksstyrelsens
förfogande från nu ifrågavarande anslag anvisadt belopp, bär Kungl.
Maj:t genom nådigt bref den 30 juni 1911 af berörda medel utanordnat
7,500 kronor till civilingenjören, doktor Gustaf de Laval för afslutande
af hans pågående arbeten för utförande af vissa försök med framställ¬
ning af briketterbart torfpulver.
I underdånig skrifvelse den 13 november 1911 har landtbruks¬
styrelsen dels meddelat, att enligt uppgift från statskontoret af före¬
varande anslag samma dag återstode att disponera omkring 1,000
kronor, dels ock, med förmälan att styrelsen ansåge medel för ifråga¬
varande ändamål fortfarande böra finnas tillgängliga, hemställt, att
Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen begära anvisande för ändamålet å
extra stat för år 1913 af ett anslag af 20,000 kronor, med rätt för
Kungl. Maj:t ej mindre att af nämnda anslag under år 1912 förskotts¬
vis utanordna 5,000 kronor än äfven att under år 1913 i mån af behof
för enahanda ändamål disponera hvad vid utgången af år 1912 icke
blifvit användt af tidigare beviljade medel.
Äfven mig synes det önskvärdt, att Kungl. Maj:t fortfarande blir Departement»-
satt i tillfälle att understödja nya uppslag, som kunna vara ägnade att cA'/e”'
lösa frågor af nu förevarande art. Att med någon säkerhet beräkna
det härför erforderliga beloppet låter sig på förhand gifvetvis icke gorå.
Under sådana förhållanden saknar jag nu anledning att för ändamålet
föreslå anvisande af högre belopp än det, som, på framställning af
Kungl. Maj:t, beviljades af nästlidet års Riksdag.
På grund häraf hemställer jag, att Eders Kungl. Mai:t måtte
föreslå Riksdagen
att för vidtagande af sådana åtgärder, som kunna finnas
vara
276 Nionde hufvudtiteln.
[43.] ägnade att främja lösningen af frågan angående lämpligaste sättet att
tillgodogöra den i landets torf mossar befintliga tillgång på bränntorf
torfströ m. m., på extra stat för år 1913 att i män af behof användas
anvisa ett belopp af 10,000 kronor, med rätt därjämte för Kungl.
Maj:t att låta utaf nämnda belopp förskottsvis under år 1912 af till-
gängliga medel utanordna 5,000 kronor samt likaledes i mån af behof
under år 1913 för enahanda ändamål disponera hvad vid utgången af
år 1912 icke blifvit användt af tidigare för samma ändamål på extra
stat beviljade medel.
[44.] Till understöd åt svenska mosskulturföreningen har Riksdagen på
Svenska mosa- expra stat för hvarje år från och med år 1890 anvisat statsanslag, som,
efter att för hvart och ett af åren 1906—1909 hafva utgjort 20,000
kronor, från och med år 1910 höjdes till 35,000 kronor, med hvilket
belopp anslaget utgår äfven för år 1912.
I en till Kungl. Maj:t ställd skrift har nu föreningen anhållit
om beredande åt föreningen jämväl för år 1913 af ett statsanslag af
35,000 kronor.
Med bifogande af berättelser öfver föreningens verksamhet på
olika områden under år 1910 samt förslag till inkomst- och utgiftsstat
för föreningen för år 1913 har föreningen till stöd för denna ansökning
anfört hufvudsakligen följande.
De kemiska arbetena hade omfattat, utom några särskilda veten¬
skapliga undersökningar, analyser å 1,019 prof. Systematiska botaniska
och torfgeologiska undersökningar hade verkställts inom Blekinge län,
därvid 255 torfmarker besökts; därjämte hade i några andra län enstaka
undersökningar utförts. Kulturingenjörerna hade verkställt förrättningar
hos 338 mossägare under sammanlagdt 262 dagar, hvarvid undersökts
335 stycken mossar om 8,337 hektar. Hos 66 småbrukare inom Stock¬
holms och Östergötlands län hade under året kostnadsfria besök gjorts
under 40 dagar. Populära föredrag i mosskultur, hufvudsakligen af-
sedda för den mindre jordbrukaren, hade af tjänstemännen hållits i 16
län till ett antal af 108 stycken, hvartill komme en särskild s. k. moss¬
kurs för småbrukare i Jönköping, hvilken besökts af 200 personer från
15 län. Kulturförsöken hade omfattat, utom vegetationsförsök i Jön¬
köping och vid de tvenne fasta stationerna vid Flahult och Torestorp,
65 försöks- och förevisningsfält inom 18 län. Föreningen hade under
året deltagit i två utställningar. Af hvad sålunda anförts framginge,
Nionde hufvudtitelm
277
•att en liflig verksamhet ägde rum inom alla grenar af föreningens [44.]
verksamhetsområde.
Öfver denna framställning har landtbruksstyrelsen den 23 september
1911 afgifvit underdånigt utlåtande samt därvid, under framhållande
af att det vore synnerligen önskvärdt, att föreningens verksamhet äfven
under år 1913 finge fortgå i afsedd riktning, förklarat sig icke hafva
något att erinra mot ofvan omförmälda förslag till inkomst- och utgifts-
stat för föreningen samt tillstyrkt föreningens anhållan om fortsatt stats¬
understöd till samma belopp som för innevarande år, eller 35,000 kronor.
Då det synes äfven mig vara af vikt, att föreningen blir satt i Dep^f^nt>
tillfälle att fortsätta sin synnerligen gagnande verksamhet, och då härför
kräfves, att föreningen äfven under år 1913 kommer i åtnjutande af
statsanslag till samma belopp som under innevarande år, hemställer jag,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till understöd åt svenska mossku l tarf öreni ngen på extra stat
för år 1913 anvisa ett anslag af 35,000 kronor.
Bifalles detta, lärer Kungl. Maj:t vilja, på sätt landtbruksstyrelsen
hemställt, angående villkoren för anslagets åtnjutande meddela enahanda
bestämmelser, som stadgats i fråga om det till föreningen för inne¬
varande år beviljade anslag, och sålunda, bland annat, föreskrifva, att
ett för statens räkning utsedt ombud, för hvilket kostnaden bör bestridas
af föreningen, skall deltaga i revisionen af föreningens förvaltning samt
att föreningen fortfarande skall i afseende å sin verksamhet vara under¬
kastad särskild inspektion från statens sida, hvilken inspektion fram¬
deles, liksom för innevarande år, torde böra tillkomma landtbruksstyrelsen.
Till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket har Riksdagen [45.]
hvarje år allt sedan år 1901 anvisat anslag, som, från att för år 1902 ;^äjj!Ur
hafva uppgått till 25,000 kronor, så småningom ökats så, att för inne- aTdéfmindr*
varande år beviljats ett anslag af 250,000 kronor. Af detta belopp jordbruket.
skola 50,000 kronor i första hand utgå till understödjande och premie-
ring af mindre odlingsföretag, hvilka icke på annat sätt kunna komma ."
i åtnjutande af statsbidrag, hvarjämte 10,000 kronor äro beräknade att
användas till anordnande af undervisning, som afser att främja det
mindre jordbruket, men icke på annat sätt kan komma i åtnjutande af
statsunderstöd.
Den 19 oktober 1911 har Kungl. Maj:t utfärdat dels förnyadt
reglemente för med statsmedel understödda åtgärder till höjande af det
278
Nionde hufvudtiteln.
[45.] mindre jordbruket och dels kungörelse angående statsanslag till åtgärder
för höjande af det mindre jordbruket att lända till efterrättelse tills
vidare och så länge anslag för berörda ändamål fortfarande anvisas
(Sv. för.-saml. n:r 116).
1 underdånig skrifvelse den 4 december 1911 har nu landtbruks-
styrelsen gjort framställning om beredande af anslag för ändamålet
jämväl för år 1913.
Landtbruksstyrelsen har därvid anfört, att vid sammanträde den
10 och 11 april 1911 med ordförandena i nämnderna för premiering af
mindre jordbruk, hvilka äfven hafva sig ålagdt att besiktiga mindre
odlingsföretag i och för dessas premiering, beslöto de närvarande såsom
sin äsikt uttala, att odlingsarbete för att kunna premieras ej finge hafva
företagits tidigare än högst tre år före samma premiering i stället för
såsom för närvarande vore fallet fem år. Såsom skäl härför framhölls,
att vid premieringar af mindre odlingsföretag svårighet ofta visat sig-
att med tillförlitlighet bedöma tiden för odlingens utförande så långt
efter som fem år, äfvensom att det vore med afsevärda svårigheter för-
enadt att rätt värdesätta en nyodling fem år efter dess utförande.
Äfven landtbruksstyrelsen ansåge lämpligt vara, att sagda för¬
ändring af gällande bestämmelser för med statsmedel understödda åt¬
gärder till höjande af det mindre jordbruket blefve vidtagen. Denna
förändring, som syntes böra genomföras först efter det medel af Riks¬
dagen för år 1913 för ändamålet beviljats och i sammanhang med de
åtgärder, som med anledning däraf komme att vidtagas, inverkade
emellertid gifvetvis icke på det för ändamålet i fråga erforderliga
anslaget.
Enligt den beräkning, som af landtbruksstyrelsen med ledning af
inkomna berättelser öfver de med understöd af statsmedel under år
1911 vidtagna åtgärder för höjande af det mindre jordbruket uppgjorts
rörande beloppet af de medel, som för ändamålet under samma år
tagits i anspråk, skulle ändring i det belopp å 250,000 kronor, hvarmed
anslaget för närvarande utginge, ej heller af andra skäl erfordras.
Departements■ För den af landtbruksstyrelsen föreslagna förändringen i de för
chefen. premiering af mindre odlingsföretag gällande bestämmelserna synas mig
goda skäl ha blifvit anförda af ordförandena i nämnderna för premiering
af mindre jordbruk vid deras sammanträde inför landtbruksstyrelsen
våren 1911. Då emellertid denna förändring icke utöfvar inflytande på
beloppet af det statsanslag, som nu af Riksdagen bör äskas, torde jag
därtill få återkomma, sedan anslag för ändamålet af Riksdagen beviljats.
Nionde hufvudtiteln. 279
Beträffande storleken af det för år 1913 erforderliga beloppet har [45.]
jag icke något att erinra mot livad landtbruksstyrelsen härutinnan
anfört.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen
att på extra stat för år 1913 till åtgärder för höjande af det
mindre jordbruket bevilja ett anslag af 250,000 kronor.
Till anställande af en statskonsulent för det mindre jordbruket [46 ]
har Riksdagen för hvart och ett af åren 1910—1912 beviljat ett anslag stat.kon.iunt
af 6,500 kronor. Den 15 oktober 1909 har Kungl. Maj:t utfärdat nådigt mifndredet0 d
reglemente för denna statskonsulent (Sv. förf.-saml. n:r 118). ° brukL
Beträffande användandet af anslaget för år 1912 har Kungl. Maj:t
genom nådigt bref den 8 september 1911. jämte det bemyndigande
lämnades . landtbruksstyrelsen att för år 1912 i enlighet med bestäm¬
melserna i nämnda nådiga reglemente antaga en statskonsulent för det
mindre jordbruket med arfvode af 4,000 kronor för år räknadt, före-
skrifvit, att af omförmälda anslag a 6,500 kronor finge till bestridande
af statskonsulentens resor under år 1912 användas 2,500 kronor.
Då en statskonsulent för det mindre jordbruket synes böra äfven
under år 1913 anställas, tillstvrker jag, att Eders Kungl. Maj:t. måtte, i
öfverensstämmelse med hvad landtbruksstyrelsen uti underdånig skrifvelse
den 13 oktober 1911 hemställt, föreslå Riksdagen
att till anställande af en statskonsulent för det mindre jordbruket
pa extra stat för ar 1913 anvisa ett anslag af 6,500 kronor.
Hos nästlidet års Riksdag gjorde Kungl. Maj:t framställning om [47 ]
anvisande på extra stat tör år 1912 af ett förslagsanslag å 15,0<K) kronor Åtgärder
såsom bidrag till åtgärder för främjande af ordnad bokföring- vid mindre fö! trämiand*
jordbruk. ' * Vmfä
Den närmaste afsikten med det framlagda förslaget var att söka minf
bibringa mindre jordbrukare — i detta sammanhang sådana, som bruka
högst 75 hektar åker — insikt om det för dem fordelaktiga i en ordnad
bokföring. För detta ändamål skulle staten för hvarje sådan brukare,
som late ombesörja bokföringen för sitt jordbruk genom vederbörlig
enligt närmare omförmälda grunder upprätta! bokföringsbyrå, bidraga
till brukarens afgift, till byrån under de första fyra åren han tillhörde
densamma med visst belopp, högst 15 kronor, under villkor att veder-
280 Nionde hufvndtiteln.
[47.] börande hushållningssällskap lämnade minst samma bidrag samt att
bidraget utginge endast till innehafvare af jordbruk, hvilken hade detta
till sin hufvudsakliga näring.
Denna Kungl. Maj:ts framställning blef af Riksdagen bifallen.
Den 19 oktober 1911 har Kungl. Maj:t utfärdat nådig kungörelse;
angående statsbidrag till åtgärder för främjande af ordnad bokföring
vid mindre jordbruk (Sv. förf.-saml. n:r 121).
I underdånig skrifvelse den 6 december 1911 har landtbruksstyrel-
sen nu, under framhållande af önskvärdheten af att medel för ifråga¬
varande ändamål måtte finnas tillgängliga jämväl för år 1913, hemställt
om aflåtande af nådig proposition om anvisande för sistnämnda år af
' ett förslagsanslag för ändamålet å samma belopp som det för är 1912;
beviljade.
Departements. Då i skilda delar af landet ett lifligt intresse synes föreligga att
chefen. praktiskt och enkelt sätt ordna här berörda, för främjandet af det
mindre jordbruket viktiga angelägenhet, och då man genom statsbidraget
ej endast bereder dem, som komma i åtnjutande af detsamma, ett väE
behöflig! ekonomiskt stöd, utan äfven samtidigt vinner större säkerhet
för att fullt rationella och mera enhetliga metoder vid bokföringsarbetet
komma till användning, synes äfven mig statsanslag för ändamålet fort¬
farande böra af Riksdagen äskas.
På grund häraf hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte före¬
slå Riksdagen
att, såsom bidrag till åtgärder för främjande af ordnad bokföring
vid mindre jordbruk på extra stat för år 1913 anvisa ett förslagsanslag
af 15,000 kronor.
[48.] Under en följd af år har Kungl. Maj:t till smörprofningar i Malmö-
■ Fortgående ocp Göteborg anvisa!, statsbidrag från anslaget till befrämjande i all-
*yarPm^m.m mänhet af jordbruk och landtmannanäringar, hvilket bidrag under de
senare åren utgått med 15,000 kronor årligen. Såsom ökadt statsbidrag
till dessa smörprofningar har därjämte Riksdagen, på framställning af
Kungl. Maj:t, för hvart och ett af åren 1906—1912 anvisat å extra
stat 10,000 kronor, hvarjämte ytterligare beviljats för åren 1910, 1911
och 1912 6,000 kronor' till anställande af särskilda undersökningar af
vattenhalten i svenskt exportsmör.
Sistnämnda anslag har beviljats närmast med anledning däraf, att
i England, hufvudmarknaden för den svenska smörexporten, den 1
Nionde hufvudtiteln. 281
januari 1908 trädde i kraft en lag, i hvilken import af smör innehållande [48.]
öfver 16 procent vatten förbjudes och höga böter äfvensom eventuellt
konfiskation af varan stadgas såsom straff för öfverträdelse häraf. Under
sådana förhållanden kräfde omsorgen om den för landet i national¬
ekonomiskt hänseende så betydelsefulla smörexporten, att möjlighet
blefve beredd till en vidsträcktare kontroll i fråga om vattenhalten hos
det svenska exportsmöret än den, som redan förut ägde rum vid smör-
profningarna. Vid utanordnande af ifrågavarande för åren 1910 och
1911 beviljade till vattenhaltsundersökningar afsedda anslag har detta
blifvit stälidt till styrelsens för svenska smörprofningarna förfogande att
användas enligt vissa af Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.
l)en 26 maj 1911 har Kungl. Maj:t utfärdat nådig kungörelse
med vissa bestämmelser att lända till efterrättelse vid utförandet från
riket af smör (Sv. förf.-saml. n:r 36), därvid Kungl. Maj:t bland annat
förordnat, att för utrönande af vattenhalten i smör, som är afsedt att
från riket utföras, allmän åklagare, statskonsulent i mejerihushållning
eller af larjdtbruksstyrelsen därtill förordnad person skall äga taga prof
af sådan vara samt att de med understöd af statsmedel inrättade kemiska
stationer för jordbrukets och näringarnas behof äfvensom den, som blifvit
af landtbruksstyielsen därtill förklarad kompetent, äro behöriga att verk¬
ställa erforderliga undersökningar af de tagna profven. Med anledning
häraf har landtbruksstyrelsen med lämpliga personer i Göteborg, Halm¬
stad, Malmö och Slite på Gottland öfveronskommit om profs tagande
enligt vissa af _ landtbruksstyrelsen meddelade regler, hvarjemte landt¬
bruksstyrelsen i kungörelse den 18 juli 1911 meddelat närmare före¬
skrifter angående märkning af exportkärl för smör (Bih. t. Sv. förf.-
saml. n.o 34). Då det på grund af hvad sålunda förekommit icke synts
landtbruksstyrelsen lämpligt, att berörda af Riksdagen för år 1912 be¬
viljade . anslag, till anställande af särskilda undersökningar af vatten¬
halten i svenskt exportsmör såsom hittills ställdes till svenska smör-
profningarnas förfogande, har landtbruksstyrelsen i sin framställning om
utanordnande af 1912 års anslag hemställt, att detsamma i stället finge
af landtbruksstyrelsen i mån åt behof användas till ersättning åt de
proftagare, som blifvit af styrelsen för ofvan angilna ändamål utsedda,
samt för bekostande af ofvan sagda undersökningar jämte öfnga för
ifrågavarande kontroll erforderliga åtgärder. Landtbruksstyrelsen hade
visserligen ännu icke varit i tillfälle att framlägga någon tillförlitlig
beräkning öfver de i detta afseende erforderliga medel, då erfarenhet
därom ännu saknades, men ansåge dock, att de icke komme att öfver¬
stiga den summa, som af Riksdagen för ändamålet anvisats.
Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Sami. 1 Afd.
36
282 Nionde hufvudtiteln.
[48.] Till denna landtbruksstyrelsens framställning fann Kungl. Maj:t
för godt att den 15 december 1911 lämna nådigt bifall, i samband
hvarmed Kungl. Maj:t till fortgående smörprofningar under år 1912
anvisat samma belopp som under de närmast föregående åren eller
sammanlagdt 25,000 kronor.
Landtbruksstyrelsen bär nu med underdånigt utlåtande den 27
november 1911 öfverlämnat en af styrelsen för smörprofningarna gjord
framställning om beredande af anslag för år 1913.
Sistnämnda styrelse har därvid åberopat en för innevarande år
uppgjord inkomst- och utgiftsstat för ifrågavarande profningar, enligt
hvilken icke någon behållning från år 1911 upptagits såsom tillgång
och icke heller något öfverskott vid 1912 års slut beräknats uppstå.
Statsbidraget har därvid uppförts till det för innevarande år till de
fortgående smörprofningarna beviljade beloppet, 25,000 kronor. Anslagen
från hushållningssällskapen och profningsafgifter från mejerier hafva
beräknats till 18,000 kronor samt afgifter för rätt att begagna run-
märket till 10,000 kronor. Smörprofningarnas styrelse har vidare anfört,
dels att kostnaderna för år 1913 svårligen kunde beräknas lägre än för
år 1912, dels ock att större bidrag från rikets hushållningssällskap icke
vore att under år 1913 påräkna och att alltså ett statsbidrag till oför-
ändradt belopp af 25,000 kronor äfven för år 1913 vore behöflig!
För egen del har landtbruksstyrelsen anfört, att medel till enahanda
belopp som för innevarande år erfordrades såväl till de fortgående smör¬
profningarna som ock till bestridande af kostnaderna för kontrollen öfver
efterlefnaden af gällande föreskrifter rörande vattenhalten hos svenskt
exportsmör.
Departements- För uppehållande äfven under år 1913 af smörprofningarnas verk-
ehefen- samhet, som alltjämt visar sig vara af stor betydelse för höjandet af
det svenska smörets kvalitet, torde liksom under de senare åren ökade
medel vara erforderliga utöfver de 15,000 kronor, hvilka synas fort¬
farande böra utgå från anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk
och landtmannanäringar. Någon förändring i det anslagsbelopp å 10,000
kronor, som af Kungl. Maj:t för ifrågavarande ändamål under senare år
äskats och af Riksdagen beviljats, torde icke vara af behofvet påkallad.
Beträffande den skärpta kontrollen öfver vattenhalten i för export
afsedt smör har jag grundad anledning antaga, att de af Kungl. Maj:t
i förenämnda kungörelse meddelade bestämmelserna skola komma att
visa sig verksamma och väl fylla sitt ändamål under förutsättning att
åtgärder från myndigheternas sida blifva vidtagna för att öfvervaka
Nionde hufvudtiteln.
283
dessa bestämmelsers efterlefnad. Under sådana förhållanden finner jag [48.]
anvisande af statsanslag äfven för detta ändamål till af landtbruks¬
styrelsen föreslaget belopp vara erforderligt.
Den framskjutna plats, det svenska smöret numera intager på den
engelska världsmarknaden, och den framgång hvarmed detsamma under
dessa sista år kunnat upptaga täflan med det bästa smör, för hvilket
andra länder där söka afsättning, torde till stor del kunna tillskrifvas
det sätt, hvarpå här ifrågavarande smörprofningar äro ordnade, och
de åtgärder, som i öfrigt från statsmakternas sida vidtagits för att
ytterligare höja det svenska smörets anseende. Då det för bibehållande
af den ställning, vi nu åt oss skapat, kräfves, att arbetet på att ytter¬
ligare höja det svenska smörets kvalitet oafbrutet fortsattes, hemställer
jag alltså, att Eders Kungl. Majft måtte föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1913 anvisa dels till ökad t statsbidrag
till fortgående smörprofningar ett anslag af 10,000 kronor samt dels till
bestridande af kostnaderna för kontrollen öfver vattenhalten i svenskt ex¬
portsmör ett anslag af 6,000 kronor, eller tillhopa 16,000 kronor.
Till fjäderfäafvelns befrämjande har Riksdagen på extra stat för [49.]
hvarje år från och med år 1904 anvisat anslag till belopp af för hvart Fiäd'-d^-
och ett af åren 1904—1906 5,000 kronor, för hvartdera af åren 1907 “främjande
och 1908 10,000 kronor samt för hvart och ett af åren 1909—1912
20,000 kronor.
Då anslaget, på framställning af Kungl. Majft, af 1908 års Riksdag
höjdes till 20,000 kronor, anförde Riksdagen i underdånig skrifvelse
den 1 juni 1908, att Riksdagen, som beträffande villkoren för under¬
stöds beviljande från anslaget delade departementschefens uppfattning,
att desamma borde af Kungl. Majft fastställas, i fråga om dessa villkor
endast ville uttala den uppfattningen, att anslaget torde böra så litet
som möjligt splittras utan hellre koncentreras på Sveriges allmänna
fjäderfäafvelsföreningen, af hvilken de andra föreningarna vore under-
afdelningar.
Sveriges allmänna fjäderfäafvelsförening har för åren 1906—1909
såsom understöd erhållit hela det för samma år beviljade anslaget.
Landtbruksstyrelsen har nu i underdånig skrifvelse den 13 december
1911 anfört, att medel för fjäderfäafvelns befrämjande jämväl för år
1913 borde finnas tillgängliga. Då emellertid anledning saknades att
vare sig höja eller sänka det nu för ändamålet tillgängliga anslags-
beloppet, hemställer landtbruksstyrelsen om anvisande för år 1913 till
[49.]
[50.]
Afvelscentra
för nötboskap.
284 Nionde hafvudtUeln.
fjäderfäafvelns befrämjande af 20,000 kronor att af Kungl. Maj:t för
ändamålet disponeras.
I enlighet med hvad landtbruksstyrelsen hemställt tillstyrker jag,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till fjäderfäafvelns befrämjande anvisa å extra stat för år 1913
ett anslag af 20,000 kronor.
År 1902 begärde Kungl. Maj:t första gången hos Riksdagen
anslag till bildande och upprätthållande af afvelscentra för nötboskap.
Det härtill erforderliga bidraget af statsmedel beräknades då till sarnman-
lagdt 108,600 kronor. Af detta belopp skulle 35,600 kronor tagas från
afkastningen af fonden för svenska hornboskaps- och fårafvelus för¬
ädling och återstoden, 73,000 kronor, afsåga skola gäldas genom sär¬
skilda anslag å extra stat under åren 1903—1910. I sammanhang
härmed utvecklade föredragande departementschefen vid ärendets före¬
dragning den 11 januari 1902 hufvudgrunderna för själfva täflingarna
för utseende af afvelscentra. Riksdagen gillade i allt väsentligt den
sålunda framlagda planen och har därefter för hvart och ett af åren
till och med 1910 för ändamålet anvisat de beräknade beloppen.
Afvelscentra vid denna täfling utsågos år 1906.
År 1908 gjorde Kungl. Maj:t framställning till Riksdagen om
anordnande af förnyad täflan för utseende af afvelscentra. I stats¬
rådsprotokollet den 13 januari 1908 rörande detta ämne utvecklades den
plan, som syntes böra följas för denna förnyade täflan, hvilken plan i
åtskilliga hänseenden afvek från den, som tillämpats vid de först
anordnade täflingarna. De nya täflingarna skulle i likhet med den
första täflingen fortgå under två år och alltså vara afslutade vid
utgången af år 1910. Kostnaderna för dessa täflingar jämte upprätt¬
hållande af de vid dem utsedda afvelscentra beräknades till 112,000
kronor, hvaraf 27,000 kronor afsågos skola under åren 1911—1915
tagas från afkastningen af fonden för svenska hornboskaps- och får-
afvelns förädling, och 85,000 kronor beräknades skola såsom anslag å
extra stat beviljas af statsmedel med 12,000 kronor för hvartdera af
åren 1909 och 1910, med 17,000 kronor för år 1911 och med 11,000
kronor för hvart och ett af de följande åren.
Hvad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit gillades af Riksdagen, som för
ändamålet å extra stat för hvartdera af åren 1909 och 1910 anslagit 12,000
kronor, för år 1911 17,000 kronor, samt för år 1912 11,000 kronor.
Den 29 juni 1908 fastställde Kungl. Maj:t föreskrifter i fråga om