Motioner i Första kammaren, Nr 84.
1
Kl* 84.
Af herr C las Öl!, om åvägabringande af utredning i fråga om in¬
förande af stenograf såsom läroämne vid Sveriges un¬
dervisningsanstalter.
Redan länge har i vårt land stenografiens betydelse såsom referent¬
skrift varit känd och erkänd. I Riksdagen verkställes stenografisk upp¬
teckning af all diskussion inom kamrarna; och de sålunda åstadkomna
diskussionsprotokollen äro oundgängliga för den, som vill studera en frågas
föregående behandling. Liknande användning har stenografien fått vid
kyrkomötet samt hos Stockholms och Göteborgs stadsfullmäktige. Under
senare år har stenografien jämväl anlitats vid de enqueter, som anordnats
af vissa offentliga kommittéer.
I ännu större utsträckning har stenografien tagits i anspråk vid en
mängd privata konferenser, möten och föreningssammanträden.
Särskilt under det sista årtiondet har stenografien vidare fått om¬
fattande användning såsom ett hjälpmedel för chefer och souschefer å
handels- eller bankkontor och vid industriella verk att få sin korrespon¬
dens expedierad på snabbaste sätt.
Sin största betydelse äger emellertid stenografien onekligen såsom
privat anteckningsskrif t, vare sig det gäller att med minsta tidsutdräkt åstad¬
komma ett manuskript för eget bruk eller ett koncept eller att säkrare
och fullständigare, än med vanlig skrift är möjligt, göra anteckningar efter
en föreläsning eller ett föredrag eller att använda den för excerpt vid
studier o. s. v.
Tidigare kunde man möjligen göra gällande, att äfven å detta om¬
råde stenografien var till gagn blott för ett mindretal, för vissa klasser.
Präster och jurister kunde använda den för sina manuskript och koncept,
författare likaså, vetenskapsmän för excerpt vid forskningar och studerande
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 3 samt. 35 käft. (Nr 84.) 1
2
Motioner i Första kammaren, Nr 84.
vid högskolorna för anteckningar vid föreläsningarna, men för den stora
massan af folket fanns icke motsvarande gagn. Numera håller dock detta
icke längre sträck. Det är icke längre blott de akademiskt bildade, som
ha att hålla tal och föredrag, utan detta hör till de regelbundna åliggan¬
dena för alla dem, som intaga någon ledande ställning inom de breda lag¬
rens ständigt rikare föreningsväsende. Föreläsningen som undervisnings¬
form har i viss mån upptagits såväl inom elementarläroverken som i folk¬
skolan; men framför allt hafva de fria föreläsningarna vunnit en utbred¬
ning och anslutning, särskildt från landtbefolkningens och stadsarbetarnas
sida, som icke någon kunnat för några årtionden sedan beräkna. För de
tusentals åhörarna vid dylika föreläsningar skulle dessa lämna vida större
behållning, om åhöraren med stenografi kunde korrekt och med erforderlig
snabbhet anteckna hvad han finner behöfligt att bevara i minnet för fram¬
tiden af föreläsningens innehåll, och vidare, huru många äro icke numera
inom alla klasser de, äfven bland arbetare och med dem jämställda, hvilka
icke finna sin kunskapstörst tillfredsställd af föreläsningarna, utan på sin
fritid med anlitande af folkbiblioteken drifva själfstudier, och hvilka där¬
vid, för verkställande af nödiga anteckningar, skulle hafva gagn af steno-
grafien.
De tyska arbetarne hafva redan kommit till insikt härom, och i de¬
ras kretsar råder ett synnerligen stort intresse för stenografi, hvilket bland
annat visas däraf, att organet för ett specifikt arbetarstenografsamfund,
omfattande Ärende system, »Arbeiterstenograph» utgår i en upplaga af
mellan två och tre tusen exemplar.
På vissa af de områden, där stenografien nu användes, är ju tänk¬
bart, att den framdeles blir gjord obehöflig genom nya uppfinningar. Dikta-
fonen torde i en framtid kunna åtminstone delvis ersätta stenografien inom
affärsvärlden och hos tränade talare eller föreläsare: vid offentliga och en¬
skilda möten skulle möjligen fonografen, ytterligare förbättrad och under
villkor af en efterföljande öfverredigering, kunna tänkas komma till an¬
vändning. Men såsom privat anteckningsskrift i egentlig mening kan
stenografien icke tänkas ersatt af något annat. Vinsten af en skrift, mång¬
dubbelt kortare än den vanliga, blir gifvetvis större, ju mera behofvet af
dylika anteckningar sväller ut, såsom i vår tid är fallet. Och särskildt
är denna vinst af värde för de klasser, som åt kunskapsförvärfvet kunna
ägna blott sin knappa fritid.
I åtskilliga länder har bland dem, som själfva haft erfarenhet af steno-
grafiens nytta, framställts kraf på dess införande i skolorna, för att så
Motioner i Första kammaren, Nr 84.
3
många som möjligt måtte bli delaktiga af de fördelar, kunskapen i steno¬
graf! medför. Dessa kraf kafva äfven, om ock måhända icke alltid på
lyckligaste sätt, blifvit tillgodosedda i Bayern, Sachsen och Österrike.
Dessutom har undervisning i stenograf! på enskild väg införts i ett stort
antal engelska och franska skolor.
I den svenska Riksdagen har redan för omkring 50 år sedan (den
30 november 1862) en motion blifvit väckt af friherre Ludvig von Plåten,
hvari yrkades, att, i sammanhang med förslag från Riksdagens sida till
reglering af undervisningsämnena vid elementarläroverken, anhållan måtte
framställas om beredande af tillfälle till undervisning i stenograf! vid
nämnda läroverk. Förslaget vann då icke Riksdagens bifall. Förhållan¬
dena hafva dock sedan den tiden väsentligt ändrats dels därutinnan att
med skriftens allmännare användning, särskild! för privata anteckningar,
behofvet af en kortskrift ökats, dels ock därutinnan att numera föreligga
stenografiska system, vida enklare och tillförlitligare än de då kända.
Det hufvudskål, som af vederbörande utskott anfördes mot friherre
von Plåtens framställning, torde emellertid nu komma att åberopas äfven
mot denna motion, nämligen att skolan redan har alltför många läro¬
ämnen och att man snarare borde minska än öka deras antal.
Gent emot denna invändning må dock framhållas, att stenografien
skulle intaga en särställning i jämförelse med alla öfriga skolämnen.
Medan hvarje af dessa andra ämnen genom den tid, som kräfves icke
blott för undervisningstimmarna i skolan utan äfven för hemarbetet, i sin
mån ökar lärjungens arbete under skolåren, så ger stenografien, därest
undervisning i densamma lämnas på lämpligt stadium i skolan, redan
under skoltiden, till gagn för öfriga ämnen och för lärjungen själf, igen
all den tid och mer än den tid, som användts på dess lärande och in-
öfvande.
I detta afseende må särskildt åberopas bilagda år 1890 tryckta med¬
delande af folkskolläraren Alfr. Rosvall under rubrik »Stenografiens be¬
tydelse för folkskolan». Herr Rosvall nämner där, att han i Eskelhems
folkskola å Gottland med vederbörligt tillstånd lärt barnen i 3:e och 4:e
årsklasserna stenograf! (Arends’ system) och redogör för därvid vunna er¬
farenheter. Dessa gå därpå ut, att den ringa tid, som för inlärandet af
stenograf! åtgått och som tagits från undervisningstimmarna för svenska
språket, blifvit mer än ersatt redan inom 4:e årsklassen.
Yid de båda stenografiska system, som numera äro mest i bruk inom
Sverige, Arends’ och Melins, beräknas ett inlärande af systemets teori
4
Motioner i Första kammaren, Nr 84.
kräfva c:a 10 undervisningstimmar eller något mera. Herr Eosvalls redo¬
görelse bekräftar, att ungefär samma tid varit tillräcklig för barn i så
späd ålder och med så ringa förbildning som i folkskolans 3:e årsklass.
Kan således undervisning i stenograf! med framgång meddelas redan å
detta stadium, bör det ock ske; desto större blir säkerheten i kortskrift
redan under skoltiden, desto större tidsvinsten under återstoden af denna tid.
Hen invändningen kommer möjligen att framställas, att undervis¬
ningen i stenograf! i skolorna bör såsom hittills meddelas på enskild väg
eller att ämnet åtminstone skulle vara frivilligt. Men i förra fallet komme
undervisningen att blifva förenad med särskild kostnad och därigenom
tillgänglig blott för mera bemedlade, och den senare utvägen är otillräck¬
lig, därest stenografien är att anse som ett för alla, så i skolåren som
sedermera, gagneligt hjälpmedel för fortsatt utbildning. Och detta torde
numera vara fallet. Det gagn skolan själf skulle hafva af stenografisk
färdighet hos lärjungarne, skulle dessutom uteblifva, om endast en del af
dem ägde denna färdighet.
Skulle slutligen någon invändning göras på grund af befintligheten i
vårt land af olika system, så må framhållas, att äfven frågan om valet af
det ur olika synpunkter lämpligaste systemet bör ingå i den utredning,
som här nedan föreslås.
Till bevis om den uppskattning, personer å skilda verksamhetsom¬
råden ägna stenografien, lättheten att inlära densamma och dess tillförlit¬
lighet vid användningen, må här ytterligare bifogas några tryckta ut¬
talanden.
På grund af hvad sålunda anföres hemställes,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, på hvad
sätt och i hvilken utsträckning stenograf! bör införas
såsom läroämne vid landets undervisningsanstalter.
Stockholm den 2 februari 1912.
Sam. Clason.
Motioner i Första kammaren, Nr 84.
5
Bil. 1.
Stenograflens betydelse för folkskolan. Af Alf. Rosvall.
Med anledning af, att några stenografiska stilprof från Eskelhems folk¬
skola på Gottland varit utställda vid det nyligen hållna Arend’ska stenografmötet
i Stockholm, har i referatet öfver mötet eller som notis gått genom tidningarna
den underrättelsen, att undertecknad använder stenografi såväl vid rättskrifningen
som vid de skriftliga grammatiska öfningarna i 3:dje och 4:de klass och däri¬
genom vunnit mycken dyrbar tid. Då jag icke var närvarande vid detta möte
och sålunda uttalandet gjorts endast med ledning af stilprofven eller af tidigare
upplysningar från min sida, torde det tillåtas mig att på detta sätt yttra mig
i frågan. Och skulle det vara mig kärt, om de tidningar, som upptagit mitt
namn i nämnda referat eller notis, ville öppna sina spalter för denna uppsats.
Det torde hafva förefallit mången rent af löjligt, att stenografi skulle före¬
komma i folkskolan, och att man skulle vinna tid därmed. Och mången lärare
har helt säkert tänkt: sådant är omöjligt. Likväl är det fullt sant. Jag accep¬
terar sålunda det gjorda uttalandet och vill upplysa, hur det varit möjligt, och
hur jag kunnat inbespara tid.
Ben Arendska stenografen — det är endast om denna min uppsats rör sig
— är icke ett så svårlärt kuriosum, att icke ett barn kan lära den, hvilket är
bevisadt genom många exempel. Den är vidare möjlig att lära icke blott af de
bäst lottade barnen, utan t. o. m. af mycket klent utrustade. Man kan sålunda
öfva den i klassundervisning lika lätt som hvilket annat undervisningsämne som
helst. Den grundar sina former på fullt bestämda regler, hvilka genom åskåd¬
ning måste riktigt uppfattas och sedan säkert i minnet behållas. Därför försva¬
rar den som bildningsmedel sin plats i folkskolan bättre än månget annat ämne.
Den skiljer noga mellan förstafvelse, stam och ändelse i ett ord, hvadan den
ständigt i detta stycke är språkligt fostrande. Den återgifver ganska troget
ljudens hårda eller mjuka karaktär, hvarigenom barnen bättre än genom van¬
ligt tryck- eller skrifstil lära sig uppfatta den egentliga skillnaden mellan kon¬
sonant- och vokaljud, mellan hårda och mjuka sådana. Den fordrar vid ut¬
förandet ungefär 1/i af den tid, som åtgår till skrifning med vanlig stil; men
den tillåter icke några onödiga svängningar eller »slängar», så att barnen ovill¬
korligen måste genom den hindras från allt slarf. Bokstäfverna i densamma
förenas på olika sätt med hvarandra i olika fall, hvadan eftertanken måste ganska
strängt anlitas för att bilda den riktiga formen. Den är sålunda tankeväckande.
Såväl vokaler som konsonanter utskrifvas, så att ett ord kan skrifvas fullt orto-
grafiskt, efter hvilken rättskrifningsregel som helst, hvarför man icke behöfver
befara osäkerhet i rättskrifningen genom densamma. Den begagnar sig af van¬
liga tryckningsförhållanden, så att den i detta stycke kan utföras efter samma
grunder som den vanliga stilen; men den är icke i likhet med våra andra system
bunden af några tryckningar. Stenografien föder ett lifligt intresse för skrif-
göromål, så att barnen under dessa lektioner icke önska sitta orkeslösa, utan
med all ifver fortsätta till lektionens slut. Den blir, ju mer de tillägnat sig
6
Motioner i Forsta kammaren, Nr 84.
denna sköna konst, dem så kär, att de vid valet af skrifsätt helst välja den¬
samma samt ljusna af fröjd, då de få använda den.
Detta och mycket mer var mig klart, då jag började införa densamma i
skolan, och mina erfarenheter ha fullkomligt stadfäst mitt förtroende för steno-
grafien som ett godt medel för folkskolans framåtskridande. Den tid den fordrar
för inlärandet kan man icke anse för bortkastad.
Sedan barnen i l:sta och 2:dra årsklasserna säkert inlärt de rätta formerna
för de vanliga bokstäfverna samt fått lära sig använda dem vid alla skriftliga
uppgifter, som då förekomma — och med den metod jag därvid begagnat, har
detta efter mitt tycke lyckats synnerligen bra — hafva 3:dje klass barn under
sin första termin — omfattande 3 månader — fått under 2 halftimmar i veckan
lära sig stenografi. Detta har skett på vanligt skolmanér från svarta täflan.
Förskrift har lämnats ungefär hvar tionde minut ooh omfattat en hel eller en
del af en paragraf efter någon liten stenografisk lärobok, som dock icke barnen
behöft använda. Genom ett synnerligen enkelt men åskådligt linjeringssystem
hafva de stenografiska formerna till längd, djup och plats noga och med lätthet
uppfattats af barnen. 4:de klassen, hvilken eljest vanligen undervisas samtidigt
med 3:dje, har under dessa halftimmar öfvats i vanlig småstil utan förskrift.
Vid rättskrifningsöfningarna, som ordnats med hänsyn till det i stenografien
genomgångna, har sålunda stenografien kunnat användas för 3 :dje klassen äfven
under dess första termin. För 4:de klassen har detta utgjort en repetition för
stenografiens progressiva inlärande. Har förberedelse därför behöft göras, har
sådant skett från svarta täflan medelst användande af stenografi. Vid de
skriftliga grammatiska öfningarna har 4:de klass användt stenografi, men 3:dje
klass vanlig stil under första terminen. Under andra hafva de båda begagnat
sig af stenografi. Då 4:de klassen själfklart därigenom hunnit mera än 3:dje,
så har, fast undervisuingen meddelats samtidigt i språklärans olika delar, 4:de
klassen fått genomgå en betydligt vidlyftigare kurs i skriftliga öfningar än 3:dje,
ja, då ändå den upptagna tiden för 4:de blifvit för vidlyftig, har denna klass
under sådana timmar eller timdelar fått sysselsätta sig med räkning. På sådant
sätt har det varit möjligt, ja, lätt att genomgå alla de öfningar, som stå upp¬
tagna i Norléns språklära. Äfven vid konceptens affattande vid uppsatsskrif-
ning har stenografi användts af de flesta barnen, fast ingen befallning därom
gifvits. Uppsatserna själfva hafva skrifvits med vanlig stil. Alla anteckningar,
som vid den öfriga undervisningen hafva behöft göras, ha verkställts medelst
stenografi och sålunda äfven inbesparat tid.
Till stenografiens inlärande har sålunda icke behöfts någon extra tid.
Sådan har jag endast användt till några stenografiska läsöfningar under höst¬
terminen. öfningarna hafva uppskrifvits på svarta täflan före barnens ankomst
till skolan. De hafva fått genomse dem efter eget behag och läsa upp dem,
strax innan skolarbetet börjat. Jag har icke kunnat förmärka någon menlig
inverkan på läxornas inlärande därigenom.
Har då icke den vanliga stilen blifvit för litet öfvad? Denna fråga är
berättigad, ty såsom förhållandena ännu gestalta sig, måste skolbarnen först
och främst lära sig lätt och ledigt använda denna stil. Jag kan då icke bättre
svara än hänvisa till mina skolbarns förmåga i detta fall och hade tänkt —
Motioner i Första kammaren, Nr 84.
/
om jag varit i tillfälle därtill — att förelägga stenografmötet stilprof äfven däri
från. samma barn. Jag^ tror mig dock berättigad såga, att den vanliga stilen
är så väl skrifven och så pass öfvad, som den kan vara i folkskola, och hyser
den åsikten, att den öfverdrifvet myckna skrifningen med småstil i 3:dje och
4:de klassen oftare försämrar än förbättrar handstilen. Barnen få öfva den vid
välskrifningen (utom som sagdt i 3:dje klass under första terminen) och upp-
satsskrifningen samt någon gång vid rättskrifningen för omväxlings skull. Vi¬
dare är det ett kändt förhållande, att genom stenografien försämras aldrig den
vanliga stilen, i det att stenografi fordrar bestämda och noggranna drag och
handen ej behöfver ansträngas för att forma dem.
Barnen hafva ju icke någon större praktisk nytta af stenografi, då de
slutat skolan invänder någon. Lika mycken och lika liten som af öfriga skol¬
ämnen. Öfva de dem efter skoltiden, hafva de gagn däraf för lifvet, eljest icke.
Och erkändt måste vara, att stenografien intager ett framstående rum bland
vår tids medel att på bästa sätt tillgodogöra sig en hastigt flyende tid och
höja sig till den bildningsnivå, som tiden kräfver af en hvar, och som vi hoppas
mer och mer skall stiga.
Men hvarför hafva icke flera folkskollärare, som kunna stenografi, fram¬
ställt dessa erfarenheter? Helt enkelt därför, att de aldrig infört stenografien
i sina skolor och hafva svårt därför, hufvudsakligen emedan man ju icke är
lagligt berättigad därtill. Jag för min del har dock af skolråd och församlings¬
bor därför rönt långt ifrån obehag. Många skollärare hafva ock icke tillägnat
sig stenografi till det mått, att de vunnit kärlek och intresse för den, och se
sålunda icke dess väsentligaste innebörd. Skulle jag genom vunna erfarenheter
kunna hjälpa dem därtill, har jag vunnit mycket mera, än jag vågat hoppas.
Bil. 2.
Några uttalanden af Arendska stenografer om stenografiens användning på
skilda områden.
Professor Sam Clason skribler i en pedagogisk tidskrift om stenografiens
betydelse för studenter: »Hvar och en, som studerat, torde minnas, hvilken svå¬
righet han hade att anteckna om ock blott hufvudinnehållet i en föreläsning,
och minnas, huru de afbrutna, stympade meningar, hvaraf hans anteckningar
kommo att bestå, sedan kräfde drygt hemarbete, för att blifva i någon mån
njutbara. Här undanröjer stenografien svårigheterna, sätter sina anhängare i
stånd att på samma gång lugnt göra sina erforderliga anteckningar och upp¬
märksamt följa föreläsningens gång under reflexion öfver dess innehåll samt
gör dessutom all utarbetning onödig.»
8
Motioner i Första kammaren, Nr 84.
Vidare skrifver professor Clason i den stenografiska veckotidningen »Ker¬
mes» om stenografiens betydelse för författare och arkivforskare: »Särskilt
historieforskarens mödosamma materialsamlande kan med stenografien göras
snabbare och fullständigare än eljest, förutsatt att det använda systemet har
det arendskas lättlästhet och tydlighet. Mina föreläsningar hållas ständigt med
stenografiskt manuskript, mitt författarskap likaledes, så framt ej omständig¬
heterna tvingat mig till den tidsödande långskriftens användande. Utan ste¬
nografiens hjälp skulle mycket vara ogjordt eller bristerna större.»
Regeringsrådet G. Thulin yttrar om stenografiens betydelse för jurister:
»På grund af vunnen erfarenhet under mina juridiska studier, min verksamhet
vid universitetet samt min tjänstgöring hos domare och i de administrativa
verken, får jag, som under mera än 25 år dagligen användt Arends' stenografi-
system, till hvarje blifvande jurist gifva det bestämda rådet: Lär Eder redan
från början stenografi. Kännedom i stenografi medför synnerligen stor tids¬
besparing, underlättar Edert arbete och gör Eder mera användbar, åt hvilken
gren af juridisk verksamhet Ni än komma att ägna Eder.»
Kyrkoherde S. G. Palén, Västervik, skrifver i en artikel om stenografiens
betydelse för präster: »Om jag undantager publicister, jurister och författare
ex professo, torde knappast någon ha större nytta af stenografi än en präst.
Det gäller först och främst hvad han har att skrifva i och för en predikan.
Då man under förberedelsen till densamma vanligen måste göra anteckningar
vid studiet af exegetiska och homiletiska arbeten för att på detta sätt samla
material till predikan, är det en ofantlig tidsvinst att därvid använda steno¬
grafi. En predikan kan vara affattad på Vs den tid, som behöfdes för dess
nedskrifvande med vanlig skrift; den blir mera sammanhängande ledig och
naturlig.»
Om det arendska systemet skrifver kyrkoherde Palén i sin uppsats, att det
»erbjuder den dubbla förmånen af enkelhet och tydlighet i förening med den
största fullständighet och regelbundenhet.»
Förste stadsläkaren i Uppsala, docenten, med. d:r E. Bolin, afslutar en längre
framställning om stenografiens betydelse för läkare med orden: »Jag anser mig
sålunda böra rekommendera åt hvarje medicine studerande att begagna första
erbjudna tillfälle att lära sig stenografi.» Om det arendska systemet skrifver
han, att det utmärker sig för »absolut lättlästhet, så att i detta afseende intet
står öfrigt att önska; det möter nämligen intet hinder att efter huru lång tid
som helst läsa åtminstone hvad man själf t. o. m. ganska slarfvigt nedskrifvit
medelst arendsk stenografi.»
Direktör Arvid Sohlman (Aftonbladet) säger om stenografiens betydelse för
affärsvärlden: »Hvad jag i fråga om stenografiens betydelse för ett kontor fram¬
för allt vill konstatera är dess betydelse för chefen, särskildt vid affärer, där
öfvervakandet af en mängd detaljer åligger honom. För mig skulle det utan
min kännedom om Arends' stenografi vara mycket svårt att medhinna det ar¬
bete, som min befattning kräfver. Särskildt vill jag framhålla betydelsen af
att vid öfverläggningar, förfrågningar och meddelanden, som förmedlas per te¬
lefon, genast kunna noggrant och utan tidsutdräkt fixera innehållet i de gjorda
öfverenskommelserna och meddelandena.»
Motioner i Första kammaren, Nr 84.
9
Om samma sak yttrar direktör Tf. de Shärengracl (Lomma): »Sedan 24 år
tillbaka har den arendska stenografien, med hvilken jag redan som skolpojke
stiftade bekantskap, dagligen varit mig till hjälp och till ovärderlig nytta i mitt
arbete. Under den gångna tiden har jag sysslat med åtskilliga andra stenogra¬
fiska system, men aldrig funnit anledning att lämna det arendska, hvilket fram¬
för allt i tydlighet vida öfverträffar alla andra system jag lärt känna.
Den arendska stenografiens lättlärdhet och tydlighet har föranledt mig att
upprepade gånger tillsäga kontorsspringpojkar, som ej haft annan underbyggnad
än vanlig folkskolebildning, att på egen hand lära sig stenografi för att därefter
bli sysselsatta med maskinskrifning efter stenografiskt koncept. Experimentet
har alltid lyckats, och förmågan att läsa mina stenografiska manuskript har af
ifrågavarande gossar vanligen nåtts redan efter 2 veckors studium under friti¬
derna. Jag har därför sedan många år tillbaka haft min omfattande korres¬
pondens ordnad sålunda, att jag själf skrifvit alla mina bref i stenografiskt
koncept, som sedan renskrifvits med maskin af någon på nu nämnda sätt upp¬
lärd yngling. Periodvis har hela kontorspersonalen varit kunnig i den arendska
stenografien, och någon svårighet att komma till ett liknande resultat äfven på
andra ställen bör knappast finnas om viljan är god.
Jag vågar påstå, att ofvan skildrade sätt för en affärschefs brefskrifning
är betydligt säkrare och lugnare än att diktera. Det går dessutom fortare och
erbjuder framför allt den fördelen, att brefskrifvaren ständigt har för ögonen,
hvad han skrifvit och därför äfven är i tillfälle att få brefvet i formellt hän¬
seende så fulländadt som möjligt.
Jag skulle icke mera i mitt nuvarande arbete kunna undvara stenografien.
Och jag kan icke tänka mig, att jag skulle varit i stånd att utan min steno¬
grafiska kunskap under de förflutna 24 åren medhinna hvad som nu, tack vare
den genom stenografien dagligen erhållna tidsbesparingen, varit mig möjligt.»
Bihang till Riksdagens protokoll 1912.
3 samt.
85 käft. (Nr 84.)
2