Motioner i Första kammaren, Nr 36.
1
Kr 36.
Af herr Knaust, om utvidgning af högre allmänna läroverket i
Sundsvall med fullständigt latingymnasium på statens
bekostnad.
Då senaste läroverksreformen år 1904 genomfördes, väcktes vid
samma års riksdag inom såväl Första som Andra kammaren motioner
därom, att Sundsvalls högre allmänna läroverk måtte utvidgas till full¬
ständigt äfven på latinlinjen, hvilka motioner blefvo af Riksdagen af-
slagna. Med anledning af frågans utgång, och då det syntes Sundsvalls
stadsfullmäktige uppenbarligen vara ett beklagligt missförhållande, att
Sundsvalls talrikt besökta allmänna läroverk genom sin ensidiga organisa¬
tion icke kunde erbjuda stadens och provinsens studerande ungdom de
olika möjligheter vid val af lefnadsbana, som ett fullständigt läroverk
öppnade för lärjungarna, funno stadsfullmäktige sig manade att, i enlig¬
het med den från högt stående håll gifna anvisningen, »att tillsvidare
taga saken i sin egen hand» och beslöto den 15 januari 1906 att med
höstterminens början samma år på stadens bekostnad anordna eu latin¬
linje B för en tid af åtta år och eventuellt tre års afveckling eller till¬
hopa elfva år samt att härför bevilja ett anslag af 2,000 kronor årligen
för enhvar af de för kursen afsedda eu ä två lärare och, om mera än
28 timmars undervisning pr lärare och vecka icke skulle kunna und¬
vikas, det ytterligare anslag, som härför kunde blifva erforderligt. Total¬
kostnaden för linjen under dessa 11 år beräknades till 36,450 kronor
eller i medeltal 3,313 kronor årligen.
Sedan stadsfullmäktige gjort underdånig framställning i ärendet,
fann Eungl. Maj:t i bref till öfverstvrelsen för rikets allmänna läroverk
den 10 augusti 1906 för godt i nåder medgifva, att en latinlinje B
under vissa villkor finge utan kostnad för statsverket anordnas vid Sunds¬
valls läroverk från och med höstterminen 1906.
Enligt den plan, som låg till grund för ofvanberörda beslut, skulle
först vid slutet af sjunde läsåret efter linjens inrättande eller i sådan
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 3 saml. 13 käft. (Nr 36.) 1
Motioner i Första hammaren, Nr 36.
2 .
tid, att staden inom åttonde läsårets utgång kunde få besked, huruvida
staten vore villig öfvertaga kostnaden för linjen, framställning härutinnan
göras hos Kung!. Maj:t.
Det ansågs nämligen nödigt att låta försöket fortgå så pass lång
tid för att vinna stadgad erfarenhet angående tillslutning af lärjungar
till den nya bildningslinjen och för att med stöd häraf kunna för stats¬
makterna påvisa nyttan och nödvändigheten af läroverkets utvidgning
på statens bekostnad.
Visserligen har undervisningen å linjen nu fortgått icke fullt sex
år, men dels torde det resultat, som redan kan påvisas, tillräckligt moti¬
vera en sådan framställning, dels hafva kostnaderna för linjens uppe¬
hållande så afsevärdt öfverskridit de beräknade, att det är tydligt, att
stadens uppoffringar redan vid sjunde årets utgång komma att öfver¬
skrida det belopp, hvartill de beräknats uppgå vid försökstiden, d. v. s.
åttonde årets utgång, då afveckling skulle vidtaga för den händelse
statsverket mot förmodan icke skulle vilja öfvertaga kostnaden.
Då Sundsvalls stadfullmäktige år 1906 fattade sitt beslut att hos
Kungl. Maj:t anhålla om tillstånd att vid stadens högre allmänna läroverk
på stadens bekostnad få inrätta en latinlinje, kunde ingen våga hoppas,
att densamma skulle utveckla sig så kraftigt, som erfarenheten sedermera
visat, att den gjort. Den första uppsättningen lärjungar i det nybildade
latingymnasiets första ring höstterminen 1906 var till antalet 8; när
latingymnasiet höstterminen 1909 hunnit växa ut till sin fulla omfatt¬
ning, utgjorde lärjungeantalet i de fyra ringarna tillsammans 39, och
höstterminen 1910 hade det ökats till 51 samt höstterminen 1911 till
59. Sedan häraf synes den slutsatsen kunna dragas, att latinlinjens
upprättande vid Sundsvalls allmänna läroverk fyllde ett verkligt behof.
Som ofvan nämnts, hafva kostnaderna för linjens uppehållande af¬
sevärdt öfverskridit de beräknade.
Ökningen härleder sig hufvudsakligen däraf, att långt ifrån att
undervisningen i en del ämnen kunnat, såsom beräknats, meddelas
gemensamt för båda linjerna, tvärtom klyfning af vissa ringar måst vid¬
tagas på grund af lärjungeantalets tillväxt. Lärjungeantalet vid läro¬
verket utgjorde höstterminen 1895: 231, höstterminen 1900: 307, höst¬
terminen 1905: 366, höstterminen 1910: 434 och höstterminen 1911: 447.
Denna ökning står naturligtvis i sammanhang därmed, att staden växt,
och att provinsen Medelpads befolkning ökats.
I stället för två nya lärare och någon extra timläsning erfordras
Motioner i Första hammaren, Nr 36.
3
för närvarande en extra ordinarie lektor och tre extra adjunkter, hvar¬
förutom 18 timmars undervisning i veckan lämnas af andra lärare.
Kostnadsökningen har jämväl föranledts häraf, att den extra ordinarie
lektorns lön enligt Kungl. Maj:ts beslut utgår med 500 kronor utöfver
det beräknade. Kostnaden för latinlinjen läsåret 1910 —1911 utgjorde
efter afdrag för terminsafgifter kronor 7,500 och utgör för innevarande
läsår med samma beräkningsgrund kronor 7,500. Stadskassans utgifter
äro alltså högst betungande.
Den 5 maj föregående år inlämnades af därtill af stadsfullmäktige
i Sundsvall utsedda kommitterade en till Konungen ställd, så fullstän¬
digt som möjligt motiverad, underdånig anhållan, det täcktes Hans Kungl.
Maj:t för nästkommande års riksdag framlägga nådig proposition om
latinlinjens vid Sundsvalls allmänna läroverk öfvertagande och bekostande
af statsverket, öfver hvilken underdåniga ansökan öfverstyrelsen för
rikets allmänna läroverk på nådigste befallning den 6 sistlidne oktober
till Konungen inkommit med underdånigt tillstyrkande utlåtande.
På grund af det anförda och med biläggande af stadsfullmäktiges
i Sundsvall underdåniga ansökan till Konungen jämte öfverstvrelsens
därpå grundade utlåtande såsom ytterligare och mera ingående motivering
hemställes härmed vördsamt,
att Eiksdagen ville, på det sätt och villkor för
öfrigt, som öfverstyrelsen föreslagit besluta,
att högre allmänna läroverket i Sundsvall må
på statens bekostnad utvidgas med fullständigt latin¬
gymnasium ;
att utvidgningen må taga sin början med höst¬
terminen 1912 och sedan fortgå under hvart och ett
åt de följande tre läsåren, hvarje läsår med en ring,
intill dess gymnasiet blifvit färdigbildadt; samt
att för inrättandet vid sagda läroverk under år
1913 af en lektors- och en adjunktstjänst höja re¬
servationsanslaget till de allmänna läroverken med
7,000 kronor.
Stockholm den 22 januari 1912.
Gustaf Knaust.
4
Motioner i Första kammaren, Nr 36.
Bilaga 1.
De af stadsfullmäktige utsedde delegerades underdåniga skrifvelse till Konungen med
framställning om latinlinjens vid Sundsvalls allmänna läroverk öfver-
tagande och bekostande af statsverket.
Till Konungen.
I skrifvelse af den 28 augusti 1903 anhöll Sundsvalls läroverkskollegium i
underdånighet om Eders Kungi. Maj:ts medverkan till att Sundsvalls allmänna
läroverk måtte blifva fullständigt på latinlinjen.
Såsom stöd för framställningen anförde kollegiet följande:
»Då Sundsvalls förutvarande 5-klassiga läroverk utvidgades till högre allmänt
läroverk, erhöll det endast reallinje i sjätte och sjunde klasserna. Att just real-
linjen då kom till stånd härstädes, var så.mycket naturligare som de närmaste
högre allmänna läroverken i Härnösand, Östersund och Hudiksvall då saknade
fullständig reallinje. Sundsvalls allmänna läroverk har också under en följd af
år mottagit lärjungar på reallinjen frän särskild! de två förstnämnda läroverken
och sålunda så att säga kompletterat dessa läroverk, liksom å andra sidan dessa
mottagit lärjungar på latinlinjen från Sundsvalls allmänna läroverks femte klass.
På senare åren har. emellertid ställningen väsentligt förändrats, därigenom
att vid Härnösands och Östersunds läroverk inrättats äfven fullständig reallinje.
Däraf har följden blifvit, att Sundsvalls allmänna läroverk, som dock är det
största i stiftet, numera är i en afgjordt ogynnsammare ställning än alla öfriga
därmed jämförliga läroverk inom Härnösands stift. Det är nämligen nu det
enda högre allmänna läroverk inom stiftet, som icke är fullständigt på båda
linjerna, det enda, som saknar latinlinje på det högsta stadiet.
Det oegentliga häruti träder starkt i dagen, då man betänker, att Sunds¬
valls allmänna läroverk, trots dessa ogynsamma förhållanden, är det till lärjunge¬
antalet största och det, som har att uppvisa den starkaste och jämnaste öknin¬
gen i lärjungeantalet inom stiftet.
Den ort, där detta läroverk har sin verksamhet, är som bekant en af de
mest betydande och kanske den folkrikaste i hela riket. Redan ur denna syn¬
punkt är det anmärkningsvärd!, att stiftets största och lifligaste stadssamhälle
skall afseende på allmänna undervisningsanstalter för den manliga ungdomen
vara sämre lottadt än alla öfriga städer med högre allmänna läroverk inom
stiftet.
Den kringliggande landsbygden är som bekant ovanligt folkrik samt i indu¬
striellt och ekonomiskt hänseende särdeles framstående, hvadan den måste anses
såsom ett synnerligen lämpligt område för ett fullständigt allmänt läroverk,
och behofvet af ett sådant på denna ort är alldeles påtagligt.
Motioner i Första kammaren, Nr 36.
o
Kollegiet kan ej heller underlåta att kraftigt framhålla vikten och betydel¬
sen af, att de intellektuella intressena, så långt som möjligt är, fullständigt
tillgodoses på en ort, där de materiella sträfvandena nått en så stor utveckling
som här är fallet. Det synes kollegiet, som om just eu sådan ort företrädesvis
är i behof af så mångsidiga och fullständiga bildningsanstalter som möjligt, om
icke utvecklingen skall taga en alltför ensidig riktning.
Gentemot redan befintliga allmänna skolor och läroverk har intresset och
offervilligheten härstädes både från kommunens och enskildes sida varit så stora,
att man svårligen kan förutsätta mera. Kollegiet dristar därför framhålla det
såsom en statens angelägenhet och plikt att härvid fylla den brist, som kan
förefinnas.
Att den stympade latinlinje, som nu finnes vid läroverket i 4:de och öde
klasserna, skall föra en mera tynande tillvaro, är ju alldeles naturligt, men lika
säkert torde äfven vara, att latinlinjen härstädes skulle röna större tillslutning,
om den utsträcktes till de högsta klasserna.
Också får man ofta och från olika håll höra förfrågningar, om icke till¬
fälle kan beredas för lärjungar att härstädes genomgå fullständig latinlinje, och
lifliga önskningar uttalas ofta i denna riktning från föräldrars och måls¬
mäns sida.
Ett icke så ringa antal realstudenter från detta läroverk hafva äfven måst
underkasta sig den betungande kompletteringen i latin, då de fortsatt sina studier
vid universitet.
En annan mycket svår olägenhet, som det nuvarande tillståndet medför,
visar, sig däri, att en del lärjungar, som sakna anlag för de reala ämnena, sär¬
skild! matematik, nu utaf lokala och personliga förhållanden tvingas in på den
reala linjen, där de nedtynga undervisningen och ofta misslyckas eller endast
med största svårighet och svagt resultat arbeta sig fram genom läroverket, under
det att de i många fall mycket bättre skulle fylla sin plats på latinlinjen. Man
må icke heller förbise de stora uppoffringar, som en del i Sundsvall bosatta
familjer måste underkasta sig genom att nödgas sända sina söner till andra stä¬
der med latinläroverk.
Skulle emellertid Eders Kungi. Maj:t icke finna en framställning om erhål¬
lande af fullständig latinlinje vid Sundsvalls allmänna läroverk förtjäna nådigt
afseende, får kollegiet underdånigast anhålla, att åtgärder måtte vidtagas för upp¬
rättande af eu latinlinje jB, hvilken linje öfver hufvud visat sig synnerligen lifs¬
kraft!^ och med sympati omfattad vid våra läroverk.
Då reallinjen och latinlinjen B till största delen torde komma att under¬
visas gemensamt, torde en latinlinje B härstädes knappast kräfva mera än två
nya lärarekrafter, under förutsättning att latinet uppflyttas till nedre sjätte klas¬
sen, hvadan den ekonomiska sidan af saken ej synes höra lägga afsevärda hinder
i vägen.
Beträffande de lokaler, som behöfvas för en dylik latinlinje, torde dessa
kunna beredas inom läroverkets byggnader utan alltför stor svårighet.
På grund af hvad här ofvan anförts vågar kollegiet i underdånighet hop¬
pas på Eders Kungl. Maj:ts kraftiga och ynnestfulla medverkan till att Sunds¬
6
Motioner i Första kammaren, Nr 36.
valls allmänna läroverk måtte erhålla den här ifrågasatta utvidgning och så¬
ledes sättas i stånd att bättre än hittills kunna fylla sin ansvarsfulla uppgift på
denna ort.»
Med anslutning till denna petition dristade sig Sundsvalls stadsfullmäktige
i skrifvelse af den 17 september 1903 hos Eders Kungl. Maj:t göra följande
underdåniga framställning:
»Mer än 25 år hafva förflutit, sedan Sundsvalls dåvarande femklassiga läro¬
verk genom Eders Kungl. Maj:ts nådiga bref den 1 juni 1877 utvidgades till
högre allmänt läroverk, dock allenast på reallinjen fullständigt i de fyra högsta
klasserna. Denna tidrymd kännetecknas för Yästernorrlands län och isynnerhet
för Sundsvall med omnejd, eller landskapet Medelpad, af en snabbt fortgående
utveckling på alla områden, hvartill knappast någon ort inom riket torde kunna
uppvisa motstycke.
Denna utveckling, som kanske mest skönjbart framträder i den starka ök¬
ningen af folkmängden, gör behofvet af fullständiga och tidsenliga bildnings¬
anstalter för den uppväxande ungdomen alltmer trängande, och ingen lärer
numera kunna påstå, att detta behof här är tillgodosedt genom ett allenast å
reallinjen fullständigt allmänt läroverk.
Uti en nyligen aflåten underdånig skrifvelse har Sundsvalls allmänna läro¬
verks kollegium inför Eders Kungl. Maj:t framlagt behofvet af läroverkets ut¬
vidgning jämväl på latinlinjen och på ett uttömmande sätt påpekat de stora
olägenheterna för målsmän och lärjungar äfvensom för orten i dess helhet af
den antydda, läroverket vidlådande bristen. Då nu stadsfullmäktige känt sig
manade att härutinnan göra gemensam sak med läroverkskollegiet, hafva stads¬
fullmäktige föga att tillägga utöfver hvad läroverkskollegiet i saken redan anfört.
Emellertid anse sig stadsfullmäktige icke böra underlåta att något utförligare
än läroverkskollegiet gjort framhålla den för frågans bedömande synnerligen
viktiga faktorn i folkmängden inom orten och dess tillväxt under de senare
årtiondena.
I en statistisk afhandling med titel 'Västernorrlands län 1871—1895’, af
fackman utarbetad på föranstaltande af kommitterade för länets deltagande i
allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897, äro hithörande för¬
hållanden på ett särdeles upplysande sätt skildrade. Då den tidsperiod, afhand-
lingen afser, i hufvudsak sammanfaller med här ofvan augifna skede af Sunds¬
valls allmänna läroverks tillvaro, tillåta sig stadsfullmäktige att här såsom bilaga
åberopa ett utdrag af en i afhandlingen, sid. 18 och följande, förekommande
statistisk tabell (Bilagan A). Ur fortsättningen af samma arbete tillåta sig stads¬
fullmäktige vidare citera följande:
'De tre västernorrländska städernas folkmängd har under åren 1871—95
ökats med 102 procent (årligt medeltal 2,85 %), Sundsvalls stad särskilt med
116 % eller i årligt medeltal 3,13 %. För stadssamhällen i vårt land är detta
oemotsägligt en märklig tillväxt, som icke blott är jämförlig med utan till och
med — hvad Sundsvall beträffar — öfverträffar våra storstäders, Stockholms,
Göteborgs och Malmös (med resp. 100, 103 och 105 procents ökning, d. v. s. i
7
Motioner i Första kammaren, Nr 36.
årliga medeltal 2,si, 2,88 och 2,9i %)• Af de svenska städerna öfver hufvud är
det endast Helsingborg (med 180 [4,ai] %>), Halmstad med 133 [3,44] %) och
Söderhamn (med 122 [3,25] %), som i detta hänseende gjort större framsteg än
Sundsvall.
Landsbygden i Västernorrlands län, med en folkmängdsökning af 57 %
(1,83 % årligen) står såsom ett helt oöfverträffad. Minskning (med 1 %) har
förekommit blott i eu _ enda kommun, Hemsö. I några socknar är tillväxten
visserligen obetydlig, men i andra så mycket större och står i vissa af dem utan
motstycke. Detta sistnämnda omdöme gäller företrädesvis sågverkssocknarna om¬
kring Sundsvall (Njurunda med 107, Skön med 232, Alnö med 300, Timrå med
172, Hässjö med 59 %), Härnösand (Högsjö.med 76, Gudmundrå med 178, Ytter-
Lännäs med 109, Bjärtrå med 113 °/o) och Örnsköldsvik (Själevad med 55, Arnäs
med 55, Grundsunda med 56 %). Selångers och Säbrå kommuner, den förra
med 71 och den senare med 54 procents ökning, hafva väl härför hufvudsak¬
ligen sin närhet till städerna Sundsvall och Härnösand att tacka.
Anser man Sundsvalls sågverksdistrikt sammanfalla med Medelpads östra
fögderi och Härnösands distrikt med Södra Ångermanlands nedre fögderi samt
räknar till det förra Sundsvalls, till det senare Härnösands stad, så har under
den period, som behandlas, folkmängden i Sundsvallsdistriktet ökats från 27,455
till 57,224, i Härnösandsdistriktet från 28,775 till 46,913 personer, d. v. s. med
resp. 108 och 63 % (2,98 och 1,97 % om året). Folkökningen i Nordamerikas
Förenta stater, hvilken plägar betraktas såsom måttstocken för en snabb utveck¬
ling i våra dagar, uppgår under samma tid till 80 °/o (2,40 årligen). Att karak¬
terisera den nordsvenska sågverksbygdens framåtskridande såsom påminnande
om Amerikas, innebär alltså långt ifrån någon öfverdrift.
Men vi hafva ännu några socknar utom de redan nämnda, hvilkas folk-
ökniugsprocent öfverstiger (eller åtminstone motsvarar) medeltalet för länets lands¬
bygd. Dessa äro: Hafverö (97 %) i Medelpads Västra fögderi — —--—
Jämte sågverkssocknarne är det alltså äfven de stora skogssocknarne, som
särskildt gått framåt, och deras täta bebyggande — som visserligen delvis är
befrämjadt af statsbanornas framdragande genom länet — afgifver ett fördel¬
aktigt vittnesbörd om det inflytande skogarnes tillgodogörande utöfvat på od¬
lingens utbredning. —--— — — — —---—______ _
Sammanställas areal och folkmängd erhålles folkmängdstätheten, hvilken
naturligtvis undergår samma förändringar som folkmängden själf. Medan länet
år 1870 ännu icke räknade öfver hufvud mer än 6 innebyggare på kvadratkilo¬
metern, liar siffran år 1895 stigit till 9. Jämförd med folkmängdstätheten i de
södra och mellersta delarna af vårt land, är ju Västernorrlands läns fortfarande
ringa. Alen det är egentligen endast de stora områdena i länets inre delar, om
hvilka detta omdöme är i verkligheten gällande. Södra Ångermanlands nedre
fögderi med Härnösand räknar 21, Medelpads östra fögderi med Sundsvall 24
innebyggare på kvadratkilometern, och denna folkmängdstäthet öfverträffar flere
af de sydligare länens, såsom Värmlands, Gottlands och Smålandslänens, ja Sunds¬
vallsdistriktet är till och med tätare befolkadt än Stockholms, Västmanlands,
Örebro och Älfsborgs län öfver hufvud taget. Räknas till det sistnämnda distrik-
Motioner i Första Isamma,ren, Nr 36.
tet icke Indals tingslag, stiger dess folkmängdstäthet till 42 personer på kvadrat¬
kilometern ; i förhållande till arealen större folkmängd äga endast Blekinge, Göte¬
borgs och Bohus’ samt Malmöhus län. Sköns tingslag här uppe är i själfva
verket det tätast bebodda tingslaget i hela vårt land.’ — —----- ---
Såsom tillägg till de folkmängdsuppgifter, anförda arbete innehåller,'åbero¬
pas kungl. statistiska centralbyråns till ledning vid vissa val offentliggjorda
'Uppgift å folkmängden inom hvarje kommun, härad, tingslag o. s. v. den 31
december 1902’ enligt hvilken siffrorna för folkmängden inom Medelpad ställa
sig sålunda:
Medelpads västra domsaga (=vestra fögderi) 32,751
» östra » (=östra fögderi) 46,631
Sundsvalls stad ___15,671
Summa 95,053,
utvisande alltså eu ökning sedan 1895 med 7,362, däraf för västra fögderiet 2,284,
för östra fögderiet 3,261 och för Sundsvalls stad 1,817.
Då, såsom det är att hoppas, det väckta förslaget om en ostkustbana genom
Norrland inom eu nära förestående framtid realiserats, emotse Sundsvalls stad
och omnejd, som af detta företag på det intimaste beröras, en tid af ytterligare
och varaktig utveckling.
På grund af ofvanstående och med lifligt instämmande i hvad läroverks¬
kollegiet i sin underdåniga skrifvelse anfört, våga stadsfullmäktige hos Eders
Kungl. Maj:t i djupaste underdånighet anhålla om åtgärders vidtagande i och
för Sundsvalls allmänna läroverks utvidgning till fullständigt jämväl på latinlinjen.»
Dessa läroverkskollegiets och stadsfullmäktiges underdåniga framställningar
föranledde emellertid ej till någon åtgärd. I Eders Kungl. Maj:ts nådiga propo¬
sition till Riksdagen angående ändrad anordning af rikets allmänna läroverk den
31 december 1903 föreslogs nämligen, att Sundsvalls allmänna läroverk skulle
erhålla, jämte realskola, endast realgymnasium. Uti statsrådsprotokollet anförde
vederbörande departementschef rörande framställningarna från Sundsvall och från
åtskilliga andra städer inkomna petitioner i liknande syfte, att anordnandet af
en af gångsexamen å läroverkens mellanstadium med ty åtföljande kompetens
samt införande af till statsverket ingående terminsafgifter kunde komma att minska
behofvet af nya gymnasielinjer, hvadan han ansåge klokast, att den nya reformens
verkningar måtte afbidas, innan frågan om de påyrkade utvidgningarna företoges
till slutligt afgörande. I fråga om Växjö läroverk fann han emellertid sådana
omständigheter föreligga, att det borde erhålla både latin- och realgymnasium.
Dessa omständigheter bestodo däri, att nämnda läroverk höstterminen 1903 hade
inalles 343 lärjungar, däraf 136 å gymnasiestadiet. För jämförelses skull anförde
departementschefen ock, att motsvarande siffror voro för Sundsvall 351 och 76.
Med anledning däraf, att Eders Kungl. Maj:t i den nådiga propositionen sålunda
för det dåvarande ej ansåg sig böra afgöra frågan om Sundsvalls allmänna läro¬
verks utvidgning till fullständigt sådant, väckte ledamoten af Riksdagens Första
kammare, herr Ax. G. Andersson, motion vid 1904 års Riksdag därom att, då
9
Motioner i Första kammaren, Nr 36.
läroverkskollegiet ock stadsfullmäktige anfört fullgiltiga skäl för att frågan icke
borde undanskjutas och det icke vore med rättvisa och billighet förenligt, att
det egentliga Norrlands största stad, belägen i ett af landets folkrikaste distrikt,
skulle vara i saknad af ett fullständigt läroverk, läroverket måtte utvidgas till
fullständigt äfven på latinlinjen.
Ledamoten i Riksdagens Andra kammare, herr R. Ekholm, väckte där ock
motion i enahanda syfte och anförde därvid bland annat att, då frågan om eu
väsentlig omorganisation af allmänna läroverken nu förelåge till Riksdagens om¬
pröfning och beslut, det syntes vara af stor vikt, att alla berättigade kraf i och
för eu rättvis och lycklig lösning af denna betydelsefulla fråga blefvo tillgodo¬
sedda och tillbörligt beaktade. Isynnerhet de orter, hvarest folknumerären vore
hög och näringslifvet mycket utveckladt, hade berättigade anspråk på så mång¬
sidiga och fullständiga bildningsanstalter som möjligt. Obestridligt vore, att
Sundsvalls stad med omnejd i detta afseende intoge en synnerligen bemärkt
ställning såsom den förnämsta platsen i hela Norrland med hänsyn till befolknings-
täthet och starkt utveckladt affärslif. Så mycket märkligare vore det, att staden
och hela provinsen Medelpad saknade ett fullständigt allmänt läroverk, något
som måste anses såsom ett missförhållande, som ju förr desto hellre borde af¬
la jälpas. Sundsvalls allmänna läroverk vore det största i Norrland, som saknade
latinlinje på gymnasialstadiet. Under det att läroverken i Luleå, Härnösand, och
Östersund på senare åren blifvit utvidgade till fullständiga på alla linjerna, hade
Sundsvalls allmänna läroverk lämnats i sitt ofullständiga skick. Det vore svårt
att försvara eu sådan ojämnhet. Man kunde ju hysa hvilken mening som helst
angående latinlinjens värde i och för sig, men man måste dock medgifva, att
då denna linje i alla fall säkert komme att för lång framtid kvarstå i vår skol¬
organisation, de största och mest lifskraftiga samhällena företrädesvis borde er¬
hålla äfven denna bildningslinje, hvarigenom utsikter öppnades att fylla de olika
bildningsbehofven. Det kunde ju möjligen invändas, att de, som det önskade,
kunde få använda latinlinjen i Härnösand eller Östersund, men afståuden voro
stora i Norrland och ekonomiska skäl lade i många fall hinder i vägen härför.
Det vore svårt att inse, hvarför just Sundsvalls med omnejd befolkning i detta
fall skulle aftvingas en mycket större ekonomisk uppoffring än andra därmed
jämförliga orters, och toge man i betraktande Sundsvalls och Medelpads stora
skattebidrag till staten, så borde äfven ur den synpunkten krafvet på ett full¬
ständigt läroverk vinna ökad styrka. Sundsvalls stad hade alltjämt i afseende å
offentliga institutioner blifvit så tillbakasatt för andra samhällen, att det syntes
vara eu enkel gärd af billighet och rättvisa, att den åtminstone finge ett full¬
ständigt läroverk. Läroverkskollegiets och stadsfullmäktiges framställningar hade
icke för närvarande vunnit afseende i den nådiga propositionen. Endast Växjö
allmänna läroverk hade föreslagits till fullständig utvidgning. Detta läroverk
hade dock mindre lärjungeantal än Sundsvalls och betydligt mindre tillväxt,
hvilket framginge vid eu jämförelse af medelsiffran för åren 1899 — 1903.
Särskilda utskottet nr 1, som hade att behandla den nådiga propositionen
samt de i anledning häraf väckta motionerna äfvensom läroverkskollegiets och
Bihang tilUBiksdagens protokoll 1912. 3 sand. 13 käft. (Nr 36J. 2
10
Motioner i Första kammaren, Nr 36.
stadsfullmäktiges framställningar delade emellertid föredragande departements¬
chefens uppfattning och afstyrkte bifall till motionerna.
Vid ärendets föredragning i Riksdagens Första kammare anförde motionären
Andersson följande:
»Det är icke min afsikt att gentemot ett enhälligt utskotts beslut framställa
något särskildt yrkande beträffande den föredragna punkten. Jag kan förstå,
att utskottet, omsvärmadt som det varit af en mängd speciella önskningsmål
från olika orter, haft svårt att komma till något annat resultat än eu storslakt.
Då det emellertid synes mig öfverensstämmande med grunderna för den före¬
slagna nya läroverksorganisationen, att gymnasierna, såsom högre lärdomsskolor,
blifva fullständiga och icke ensidiga och vingklippta, och då Sundsvalls läroverk
redan har flera lärjungar än läroverket i Växjö, som föreslagits till erhållande
af fullständigt gymnasium, vill jag begagna mig af tillfället för att uttala den
förhoppningen, att regeringen, om läroverksreformen nu genomföres, må hafva sin
blick fäst på vikten häraf, att den kulturella utvecklingen icke blir ensidig i det
egentliga Norrlands största stad och inom ett af landets viktigaste distrikt, hvar¬
ifrån en så högst betydlig del af statens inkomster hämtas. Det är visserligen
sant, att det icke vore lämpligt att tvinga lärjungarne vid ett läroverk att läsa
latin, men i likhet med den högt ärade talare, som i går inledde debatten an¬
gående det föreliggande betänkandet, tror jag icke heller på lämpligheten af den
tendensen att tvinga lärjungarne att icke läsa latin.
Till mig har framburits ett yttrande från högt stående håll, att Sundsvalls
stad kunde söka att tills vidare taga saken i sin egen hand. Sundsvalls stad har
på alla de kulturområden, för hvilka det tillkommer staden att helt eller delvis
sörja, icke sparat vare sig omsorg eller kostnader, för att erhålla anstalter, som
kunna tillfredsställa mycket högt ställda anspråk, och bar gjort icke så litet
därutöfver. Men Sundsvalls samhälle har i detta fall icke begärt att få komma
med några nya dona superaddita — det har begärt en enkel gärd af rättvisa.»
I Andra kammaren anförde motionären Ekholm bland annat:
»Om någon hänsyn tages till folkmängdsförhållandet i Sundsvalls stad med
kringliggande omnejd, är det alldeles gifvet, att denna stads kraf på erhållandet
af ett jämväl på latinlinjen fullständigt läroverk måste anses vara fullt berät¬
tigad!. Utskottet har i sitt afstyrkande utlåtande citerat departementschefens
uppgift, att Sundsvalls läroverk hade på gymnasiestadiet icke mer än 76 lär¬
jungar, under det att läroverkets hela elevantal uppginge till 351. Nyss har
denna kammare beslutit inrättandet af ett (på reallinjen) fullständigt läroverk i
Ystad, där, enligt hvad en kammarledamot nyss framhållit, lärjungeantalet på
gymnasiistadiet endast är 59, nämligen 35 å latinlinjen och 24 å reallinjen. Det
torde då icke böra förtänkas mig, om jag anser, att Sundsvall har i fråga om
erhållandet af ett fullständigt läroverk ett kraf, lika berättigadt som det Ystad
någonsin kan hafva.»
Motionerna blefvo af Riksdagen afslagna.
Med anledning af frågans utgång och då det syntes stadsfullmäktige uppen¬
barligen vara ett beklagligt missförhållande, att Sundsvalls talrikt besökta all¬
11
Motioner i Första kammaren, Nr 36.
manna läroverk genom sin ensidiga organisation icke kunde erbjuda stadens och
provinsens studerande ungdom de olika möjligheter vid val af lefnadsbana, som
ett fullständigt läroverk öppnade för lärjungarne, funno stadsfullmäktige sig
manade att i enlighet med den från högt stående håll gifna anvisningen taga
saken i sin egen hand och beslöto den 15 januari 1906, att med höstterminens
början samma år på stadens bekostnad anordna en latinlinje B för en tid af
åtta år och eventuellt tre års afveckling eller tillhopa elfva år samt att härför
bevilja ett anslag efter 2,000 kr. årligen för enhvar af de för kursen afsedda en
ä två lärare och om mera än 28 timmars undervisning pr lärare och vecka icke
skulle kunna undvikas, det ytterligare anslag, som härför kunde blifva erforder¬
ligt. Totalkostnaden för linjen under dessa elfva år beräknades till 36,450 kronor
eller 3,318 kronor i medeltal årligen. Sedan stadsfullmäktige__gjort underdånig
framställning i ärendet, har Eders Kung! Maj:t i bref till Öfverstyrelsen för
rikets allmänna läroverk den 10 augusti 1906 funnit för godt i nåder medgifva,
att en latinlinje B under vissa villkor finge utan kostnad för statsverket anordnas
vid Sundsvalls läroverk från och med höstterminen 1906.
Enligt den plan, som låg till grund för stadsfullmäktiges berörda beslut,
skulle först vid slutet af sjunde läsåret efter linjens inrättande eller i sådan tid,
att staden inom åttonde läsårets utgång kunde få besked, huruvida staten vore
villig öfvertaga kostnaden för linjen, framställning härutinnan göras hos Eders
Kungl. Maj:t. Det ansågs nämligen nödigt att låta försöket fortgå så pass lång
tid för att vinna stadgad erfarenhet angående tillslutningen af lärjungar till den
nya bildningslinjen och för att med stöd häraf kunna för statsmakterna påvisa
nyttan och nödvändigheten af läroverkets utvidgning på statens bekostnad.
Visserligen har undervisningen å linjen nu fortgått icke fullt fem år, men
dels torde det resultat, som redan kan påvisas, tillräckligt motivera en sådan
framställning, dels hafva kostnaderna för linjens uppehållande så afsevärdt öfver-
skridit de beräknade, att det nu är tydligt, att stadens uppoffringar redan vid
sjätte läsårets utgång komma att närma sig det belopp, hvartill de beräknades
uppgå vid försökstidens, d. v. s. åttonde årets utgång, då afveckling skulle vid¬
taga för den händelse statsverket mot förmodan icke skulle vilja öfvertaga kostnaden.
I fråga om frekvensen å latinlinjen tillåta sig stadsfullmäktige anföra föl¬
jande af läroverkets rektor afgifna utlåtande:
»Då stadsfullmäktige år 1906 fattade sitt beslut att hos Kungl. Maj:t an¬
hålla om tillstånd att vid härvarande högre allmänna läroverk på stadens be¬
kostnad få inrätta en latinlinje, kunde väl ingen våga hoppas, att denna latin-
linje skulle utveckla sig så kraftigt, som erfarenheten sedermera visat, att den
gjort. Den första uppsättningen lärjungar i det nybildade latingymnasiets första
ring h. t. 1906 var till antalet 8; när latingymnasiet h. t. 1909 hunnit växa ut
till sin fulla omfattning, utgjorde lärjungeantalet i de fyra ringarna tillsammans
39, och h. t. 1910 hade det ökats till 51. Af härtill såsom bilagor fogade ta¬
beller framgår, att Sundsvalls läroverk då ägde en latinlinje med större lärjunge¬
antal än något annat läroverk i Norrland, Gäfle inbegripet, och detta efter blott
4 års förlopp. Nedan häraf synes den slutsatsen kunna dragas, att latinlinjens
upprättande vid härvarande allmänna läroverk fyllde ett verkligt behof.
12
Motioner i Första kammaren, Nr 36.
Utsträckes jämförelsen till läroverk utom Norrland, visar det sig, att Sunds¬
valls latingymnasium, livad lärjungeantalet angår, står öfver flera läroverk inom
sydliga delar af riket, äfvensom att så betydande läroverk som Nya Elementar¬
skolan i Stockholm och Norrköpings läroverk h. t. 1909 ej ägde större försteg,
än att det förra hade 47 latinare och det senare 59, medan Sundsvalls-gymnasiets
latinlinje efter 3 års förlopp uppnått antalet 39.
Antalet lärjungar å latingymnasiet vid Sundsvalls allmänna läroverk ut¬
gjorde h. t 1906 med endast Ring I 8, h. t. 1907 med Ring I och II 15, h. t.
1908 med Ring I—III 27, h. t. 1909 med Ring I—IV 39 och li. t. 1910 51 st.
Om, såsom ofvan nämnts, latinlinjens inrättande 1906 tyckes hafva till¬
godosett ett verkligt behof, synas äfven starka skäl tala för att detta behof icke
var tillfälligt, utan att det äfven framdeles kommer att kvarstå. Sundsvalls all¬
männa läroverk i sin helhet har under senare år ganska betydligt tillväxt. Lär¬
jungeantalet utgjorde h. t. 1895 231, h. t. 1900 307, h. t. 1905 366 och h. t.
1910 434. Denna ökning står naturligtvis i sammanhang därmed, att staden
Sundsvall växt och att provinsen Medelpads invånareantal ökats. Om också
Sundsvalls läroverk i någon mån drar till sig lärjungar från angränsande pro¬
vinser, Helsingland, Jämtland, Ångermanland, så är dock allra största antalet af
dess alumner från Medelpad och i all synnerhet från staden Sundsvall och dess
folkrika omgifningar. Huruvida läroverkets tillväxt kommer att fortgå äfven
under kommande år och i hvilken proportion detta antagligen skulle ske, därom
kan icke något bestämdt omdöme uttalas, men så mycket synes dock kunna med
säkerhet påstås, att ingen som helst anledning finnes för det antagandet, att lär¬
jungeantalet vid Sundsvalls läroverk under den närmare framtiden skall komma
att i någon afsevärd mån förminskas. Sundsvalls allmänna läroverk är det enda,
som finnes inom Medelpad, och för att detta läroverk skall kunna fylla sin upp¬
gift såsom bildningscentrum, bör det äfven hafva ett fullständigt gymnasium med
båda dess bildningslinjer. Sundsvall 4 februari 1911.
N. F. Lilliestråle,
rektor.»
De af rektor åberopade tabellerna innehålla dels öfversikter af lärjunge¬
antalet 1906—1909 vid rikets högre allmänna läroverk med både latin- och real-
gymnasium, slutande med följande sammandrag:
Läroverk
|
År
|
Gymnasiet
|
Hela
läro¬
verket
|
Ring
|
Real-lin.
|
Latin-
lin.
|
Summa
|
%
Latinare
|
Sundsvall..........................
Ofriga läroverk i medeltal
|
1906—09
|
I—IV
»
|
43.8
53.5
|
22.8
39.5
|
66.0
93.2
|
33.7
42.4
|
388.5
422.9
|
dels följande tabellariska öfversikter:
Motioner i Första kammaren, Nr 36.
13
Antalet lärjungar höstterminerna 1906—1910 i real= och latingymnasiet
vid Sundsvalls högre allmänna läroverk.
År
|
|
|
R i n
|
g 0 c
|
h 1
|
n j e
|
|
|
Summa
|
Latinare
afgångna
sedan
föreg.
höst¬
term.
|
I
|
II
|
III
|
IV
|
Real-
lin.
|
Latin¬
lin.
|
R.
|
L.
|
R.
|
L.
|
R.
|
L.
|
R.
|
L.
|
1906
|
14
|
8
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
14
|
8
|
—
|
1907
|
21
|
8
|
13
|
7
|
—
|
—
|
—
|
—
|
34
|
15
|
1
|
1908
|
24
|
15
|
17
|
6
|
15
|
6
|
—
|
—
|
56
|
27
|
2
|
1909
|
18
|
16
|
24
|
11
|
16
|
7
|
13
|
5
|
71
|
39
|
2
|
1910
|
15
|
17
|
21
|
18
|
23
|
8
|
15
|
8
|
74
|
51
|
3
|
Summa
|
92
|
64
|
75
|
42
|
54
|
21
|
28
|
13
|
249
|
140
|
8
|
Jämförelse mellan antalet lärjungar höstterminerna 1906 och 1910 vid
Sundvalls och öfriga norrländska högre allmänna läroverk.
Läroverk
|
Gymnasiet
|
Hela läroverket
|
Ökn. (-f)el. minskn. (—)
°!o
|
1906
|
1910
|
1906
|
1910
|
Gymnasiet
|
Hela lärov.
|
Sundsvall .........
|
86
|
125
|
391
|
434
|
+
|
45.3
|
+
|
11.0
|
Gäfle.....................
|
131
|
116
|
381
|
408
|
—
|
11.5
|
+
|
7.i
|
Härnösand............
|
76
|
94
|
288
|
289
|
+
|
23.7
|
+
|
0.3
|
Hudiksvall...........
|
45
|
57
|
189
|
178
|
+
|
26.7
|
—
|
5.8
|
Luleå .................
|
97
|
82
|
277
|
257
|
—
|
15.5
|
—
|
7.2
|
Umeå ..................
|
99
|
83
|
246
|
257
|
—
|
16.2
|
+
|
4.5
|
Östersund...........
|
101
|
98
|
324
|
376
|
—
|
3.o
|
+
|
16.o
|
Medeltal
|
90.7
|
93.6
|
299.4
|
314.i
|
+
|
3.i
|
+
|
4.9
|
14
Motioner i Första kammaren, Nr 36.
Af dessa tabeller framgår bland annat, att af de norrländska läroverken
hade Sundsvalls allmänna läroverk höstterminen 1910 det största lärjungeantalet
(434). Därefter komma i följande ordning läroverken i Gäfle (408), Östersund
(376), Härnösand (289), Umeå (257), Luleå (257) och Hudiksvall (178). Vid jäm¬
förelse mellan antalet lärjungar höstterminen 1910 å latinlinjen i Sundsvall och
läroverkets hela lärjungeantal å gymnasiet, visar det sig, att antalet latinare ut¬
gjorde 40,8 %>. Motsvarande siffra utgjorde för Gäfle 30,2 för Östersund 31,e för
Härnösand 39,4 för Umeå 45,8 och för Luleå 30,5 °/o.
Af rektors ofvan anförda utredning och de jämförande siffror han sålunda
framlagt rörande frekvensen å latingymnasium vid Sundsvalls och de flesta öfriga
allmänna läroverk synes med all önskvärd tydlighet framgå, att latinlinjens in¬
rättande fyllt ett verkligt behof.
Såsom ofvan nämnts, hafva kostnaderna för linjens uppehållande afsevärdt
öfverskridit de beräknade. Ökningen har föranledts hufvudsakligen däraf, att
långt ifrån att undervisningen i en del ämnen kunnat, såsom beräknats, med¬
delas gemensamt för båda linjerna, tvärtom klyfning af vissa ringar måst vid¬
tagas på grund af lärjungeantalets tillväxt. I stället för två nya lärare och möj¬
ligen någon extra timläsning erfordras för närvarande en extra ordinarie lektor
och tre extra adjunkter, hvarförutom 18 timmars undervisning i veckan lämnas
af andra lärare. Kostnadsökningen har jämväl föranledts däraf, att den extra
ordinarie lektorns lön enligt Eders Kung!. Maj:ts beslut utgår med ett belopp,
som med 500 kronor öfverstiger det beräknade. Det må i detta sammanhang
framhållas, att klyfning af en eller annan af ringarne med all säkerhet varit
nödvändig, äfven om latinlinjen ej kommit till stånd. Det ökade behof af lärare¬
krafter, som då hade måst tillgodoses på statsverkets bekostnad, har nu fyllts
genom att läroverket tager i anspråk de lärarekrafter, som staden bekostar, hvil-
ket stadsfullmäktige anse icke vara rättvist. Kostnaden för latinlinjen uppgår
för läsåret 1910—1911 till 9,260 kronor. Om härifrån afdragas terminsafgifterna
c:a kr. 1,760, återstår en nettokostnad för staden af kr. 7,500. Den utgift, som
stadskassan får vidkännas, är alltså högst afsevärd.
I detta sammanhang torde förtjäna omnämnas det yttrande, som läroverks-
kommitterade afgåfvo beträffande begärd utvidgning af det femklassiga läroverket
i Ystad och som låg till grund för Eders Kungl. Maj:ts proposition till 1904 års
Riksdag. Ystads samhälle hade nämligen gjort stora uppoffringar för läroverkets
utvidgning, i det att det på stadens bekostnad gjorts fullstäudigt. Detta syntes
kommitterade utgöra verkliga undantagsförliållandeu. Att staden från början
vågat sig in på ett sådant kostsamt företag hade enligt kommitterades förmodan
sannolikt berott på att staden kunnat för ändamålet disponera räntorna å en till
omkring 100,000 kronor uppgående donationsfond. Sedan hade emellertid de af
staden och enskilda anslagua medlen öfverstigit nämnda räntors belopp. Vidare
erinrade kommittén bl. a. därom, att statsutskottet vid 1898 års riksdag, med
anledning af väckt motion om ett större statsbidrag till Ystads läroverk, uttalat,
att samhällets uppoffringar för läroverkets utvidgning jämväl från det allmännas
synpunkt vore erkännansvärda och att utgifterna måste för stadens invånare med¬
föra kännbar tunga. Motionen hade emellertid af utskottet afstyrkts och af Riks¬
15
Motioner i Första kammaren, Nr 36.
dagen afslagits, dels emedan behofvet af ett fullständigt läroverk i Ystad ej an¬
setts oafvisligt, enär därvarande gymnasieklassers lärjungar kunde inrymmas i
andra läroverk inom stiftet, dels ock emedan efter ett bifall till motionen Riks¬
dagen svårligen skulle kunna underkänna blifvande anspråk på statens under¬
stöd åt de mindre städer, som bekostat utvidgning af treklassiga läroverk eller
pedagogier. Kommittén framhöll med anledning häraf att, ehuru det väl torde
vara möjligt att fördela Ystads gymnasister mellan andra skånska läroverk, utan
att nya parallellklasser därför behöfde upprättas, klasserna inom samma linje
dock skulle därigenom blifva så stora, att en eljest möjlig Barnundervisning mel¬
lan olika linjer försvårades och delvis omöjliggjordes. Dessutom vitsordades
gymnasiets behöflighet för samhället däraf, att detta under en följd af år gjort
stora uppoffringar för detsamma, och det vore ej antagligt, att inom andra kom¬
muner än sådana, hvilka hade förutsättningar för och verkligt behof af ett gym¬
nasium, så stora kommunala och enskilda bidrag för ett sådant skulle kunna
åstadkommas. Slutligen blefve hvarje betänklig konsekvens med hänsyn till stä¬
der, som hade pedagogier eller treklassiga läroverk, undanröjd, i samma ögon¬
blick den sedan länge sväfvande frågan om dessa läroverks framtida organisation
blefve löst genom en läroverksreform, som för dessa städer gjorde det möjligt
att erhålla efter deras behof lämpade läroverk. Pa dessa grunder föreslog kom¬
mittén, att Ystads läroverk måtte utvidgas till fullständigt, men endast på real-
linjen, enär lärjungeantalet ej vore tillräckligt stort för att läroverket på statens
bekostnad skulle kunna erhålla både latin- och reallinjer.
I Eders Kungl. Maj:ts ofvanberörda proposition upptogos dessa motiv för
en utvidgning af Ystads läroverk på reallinjen, och Riksdagen biföll propositionen.
Dessa motiv synas äfven böra kunna gälla för en utvidgning af Sundsvalls
läroverk, desto hellre som Ystads läroverk höstterminen 1909 ägde endast 268
lärjungar, men Sundsvalls 404, och Sundsvalls stad och dess läroverk icke hafva
några fonder att tillgå för här ifrågavarande ändamål.
I sin underdåniga här ofvan anförda skrifvelse af den 17 september 1903
hafva stadsfullmäktige ingående redogjort för den för frågans bedömande viktiga
faktorn: folkmängden inom orten och dess tillväxt. Denna redogörelse omfattade
perioden 1871—1895.
Stadsfullmäktige tillåta sig här nu komplettera denna redogörelse med några
siffror för tiden efter år 1902 och i sådant afseende anföra följande:
Enligt kungl. statistiska centralbyråns uppgifter utgjorde folkmängden
år 1903:
i Medelpads västra domsaga 32,678
i » östra » 46,548
i Sundsvalls stad 15,795
S:ma 95,021; och
16
Motioner i Första hammaren, Nr 36.
år 1909:
i Medelpads västra domsaga 34,328
i » östra » 47,769
i Sundsvalls stad 16,508
S:ma 98,605
Några officiella uppgifter för 1910 äro stadsfullmäktige tyvärr ej i tillfälle
att lämna, men hafva dock utrönt, att folkmängden under detta sistnämnda år
ökats med 600 å 700 personer. Folkmängden i provinsen har efter år 1902
alltså ökats med cirka 4,200 personer.
I en till Eders Kungl. Maj:t nyligen ingifven skrifvelse har Humanistiska
förbundet anhållit om inrättandet vid ett antal läroverk af en klassisk linje, på
det att humanistiska studier vid universitetet måtte blifva bättre förberedda i
skolan, och motiverar förbundet sin framställning på följande sätt.
I fråga om undervisningens anordning vid de högre allmänna läroverken
hade förbundet utgått från öfvertygelsen därom, att hvarje folk, som ville med
hänsyn till andlig odling intaga en själfständig ställning, måste tillse, att klassisk
bildning inginge i dess högre allmänbildning och sålunda icke blefve en uteslu¬
tande tillhörighet för en starkt begränsad krets af fackmän och lärde. Antikens
humanistiska bildning hade erhållit en sådan utveckling, att hon kunde under
följande tider blifva och fortfarande i våra dagar vara en högst betydande faktor
i de europeiska folkens högre kulturlif. Djupare humanistisk bildning hos ett
folk kunde sålunda sägas vara oskiljaktigt förbunden med fornklassisk bildning.
Vid undervisningsväsendets organisation hos ett modernt kulturfolk måste därför
tillses, att denna erhölle en sådan form, att inom folket en direkt förbindelse
med nämnda odling i erforderlig utsträckning åvägabragtes. Visserligen skulle
samband med den klassiska odlingen till eu viss grad kunna äga rum genom
beröring med en eller flera nationer, som inom sig bevarat det direkta sambandet
med denna odling, men också endast till en viss grad. Ett folk, som blott me¬
delbart — genom andra nationer — vore delaktigt i de kulturströmningar, som
voro de västerländska folkens gemensamma arf och egendom, skulle utan tvifvel
löpa fara att ställas utanför västerländskt kulturarbete af högre art och således
komma på en lägre bildningsnivå än de stora västerländska kulturfolken. Syn¬
nerligen farlig vore en sådan ställning för en liten nation som vår, hvilken i
alla händelser måste räkna med ett mera begränsadt antal arbetskrafter i den
andliga odlingens tjänst.
Stadsfullmäktige ansluta sig till den af Humanistiska förbundet här uttalade
uppfattningen och anse, att den humanistiska bildningen bör alldeles särskildt
tillgodoses på en ort som Sundsvall med omnejd, där de materiella sträfvandena
nått en så stor utveckling.
I detta sammanhang torde äfven böra framhållas, att allmänna läroverket
i Sundsvall är den enda statens bildningsanstalt, hvaraf staden och orten hittills
kommit i åtnjutande.
17
Motioner i Första kammaren, Nr 36.
På grund af hvad ofvan anförts få stadsfullmäktige härmed i underdånig¬
het anhålla, det täcktes Eders Kungl. Maj:t för nästkommande års Riksdag fram¬
lägga nådig proposition om latinlinjens vid Sundsvalls allmänna läroverk öfver-
tagande och bekostande af statsverket.
Underdånigst
A stadsfullmäktiges vägnar
enligt uppdrag:
Gustaf Knaust.
N. F. Lilliestråle. Joh. Norlén.
E. Ödlund.
Bil. 2.
Afskrift af afskrift.
Till Konungen.
Med öfverlämnande af inneliggande underdåniga ansökan får öfverstyrelsen
för rikets allmänna läroverk i underdånighet anföra följande:
Öfverstyrelsen anser sig till en början böra i korthet erinra om frågans
föregående behandling.
I skrifvelse den 28 augusti 1903 gjorde läroverkskollegiet i Sundsvall hos
Eders Kungl. Maj:t underdånig framställning om åtgärders vidtagande för utvidg¬
ning af Sundsvalls högre allmänna läroverk till fullständigt jämväl på latinlinjen,
helst med tillfälle till undervisning äfven i grekiska. I infordradt utlåtande
tillstyrkte domkapitlet i Härnösand bifall till denna framställning med det tillägg,
att å den nya linjen jämväl borde beredas tillfälle till undervisning i grekiska.
Äfven stadsfullmäktige i Sundsvall hade den 17 september 1903 gjort underdånig
ansökan om inrättande af fullständig latinlinje vid stadens högre allmänna läro¬
verk.. Proposition om den ifrågasatta utvidgningen afläts emellertid icke till 1904
års riksdag. I det statsrådsprotokoll, som åtföljde nämnda års proposition angående
ändrad anordning af rikets allmänna läroverk, utvecklade vederbörande departe¬
mentschef de principiella skäl, som då ansågos tala emot ifrågasatta utvidgningar
af vissa läroverk, och framhöll därvid, att anordnandet af en afgångsexamen å
läroverkens mellanstadium med ty åtföljande kompetens samt införandet af till
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 3 samt. 13 haft. (Nr 36). 3
18
Motioner i Första kammaren, Nr 36.
statsverket ingående terminsafgifter kunde komma att minska behofvet af nya
gymnasielinjer, hvarför det vore klokast att afbida den nya reformens verkningar,
innan frågan om de påyrkade utvidgningarne företoges till slutligt afgörande.
Visserligen väcktes vid samma års riksdag motioner om utvidgning af Sundsvalls
högre allmänna läroverk med latingymnasium, men dessa blefvo af vederbörande
utskott afstyrkta samt afslogos af Riksdagen. Vid sådant förhållande funno stads¬
fullmäktige i Sundsvall nödigt, att staden själf tillgodosåge behofvet af ett med
latingymuasium utvidgadt läroverk, och beslöto den 15 januari IDOG att från och
med höstterminens början samma år på stadens bekostnad anordna eu latinlinje
B för en tid af åtta år och eventuellt tre års afveckling, samt att härför bevilja
ett anslag af tvåtusen kronor årligen för enhvar af de för kursen afsedda eu ä
två lärare, och om mer än 28 veckotimmars undervisning per lärare icke skulle
kunna undvikas, det ytterligare anslag, som härför kunde blifva erforderligt.
Sedan stadsfullmäktige därefter gjort underdånig framställning i ärendet, fann
Eders Kung! Maj:t för godt att i bref till öfverstyrelsen för rikets allmänna
läroverk den 10 augusti 1906 i nåder medgifva, att en latinlinje B under vissa
villkor finge utan kostnad för statsverket anordnas vid Sundsvalls högre all¬
männa läroverk från och med höstterminen 1906, samt att för läsåret 1906—190<
skulle i och för läroverkets utvidgning med första ringen å latinlinjeu förordnas
eu extra ordinarie lektor och erforderliga timlärare. Under de följande åren har
öfverstyrelsen jämlikt kung! bref den 12 juni 1908, den 18 juni 1909, den 10
juni 1910, den 16 juni 1911 förordnat nödiga lärarkrafter för latingymnasiets
succesiva utvidgning och fortsatta verksamhet, under senaste två läsår, då under¬
visning meddelades i latingymnasiets samtliga ringar, en extra ordinarie lektor, 3
extra ordinarie adjunkter samt därjämte timlärare med tillsammans 18 respektive
17 veckotimmar. Stadens kostnader för latinlinjen uppgingo för läsåret 1910—1911
till 9,260 kronor. Om härifrån afdragas terminsafgifterna, cirka 1,760 kronor,
återstår för staden eu nettokostnad af 7,500 kronor för sagda läsår.
Sedan stadsfullmäktige i Sundsvall innevarande år beslutat hos Eders Kung!
Maj:t göra underdånig framställning, att nådig proposition om latingymnasiets
öfvertagande af statsverket måtte till 1912 års riksdag aflåtas, får öfverstyrelsen
beträffande den underdåniga ansökningen för sin del anföra följande.
Öfverstyrelsen tillåter sig att till eu början erinra, att i det anförande till
statsrådsprotokollet, som åtföljer ofvanbemälta kungl. proposition om läroverkens
omorganisation, vederbörande departementschef yttrar följande:
»De förhållanden i afseende på befolkningens fördelning och bildningsbehof-
vets omfattning, som på sin tid föranledt inrättandet af allmänna läroverk å de
olika orterna, hafva under tidernas lopp undergått ej oväsentliga förändringar, i
det att samhällen, som eu gång spelat en framskjuten roll, ej förmått hålla jämna
steg med utvecklingen, andra åter efter hand blifvit viktiga medelpunkter för
kringliggande trakter. Vårt land äger ej så få sådana jämförelsevis unga sam¬
hällen, hvilka med hänsyn till folkmängd såväl som i kommersiellt och industriellt
hänseende vida öfverträffa många af de städer, där allmänna läroverk för när¬
varande äro inrättade. Att dessa af utvecklingen betingade förhållanden förr eller
Motioner i Första kammaren, Nr 36. 19
senare måste föranleda en omflyttning eller indragning af läroverk, synes mig
uppenbart.»
Anförda uttalande äger i allt väsentligt sin tillämpning jämväl hvad angår
omorganiseringen af förutvarande läroanstalter. Visserligen är det, såsom öfver-
styrelsen vid liknande tillfällen tidigare haft anledning att framhålla, ganska
vanskligt att enbart efter innevånareantalet söka mäta det å en viss ort tilläfven¬
tyrs förefintliga hehofvet af högre skolbildning, men det ligger å andra sidan i
sakens natur, att detta behof i regel växer med folkmängdens ökning och utveck¬
lingen i öfrigt.
Att Västernorrlands län och särskild! staden Sundsvall under de senaste
årtiondena haft att glädja sig åt ett snabbt framåtskridande på olika områden,
hvilket tydligast tager sig uttryck i en stark ökning af folkmängden, detta är i
och för sig väl kändt och åskådliggöres ytterligare af de statistiska uppgifter,
som i den underdåniga ansökningen meddelas. I detta sammanhang må endast
erinras, att under åren 1871—1895 folkmängden i staden Sundsvall ökats med
116 procent, en tillväxt som öfverträffar Stockholms, Göteborgs och Malmös (med
respektive 100, 103 och 105 procents ökning). Af de svenska städerna öfver
hufvud hafva endast Hälsingborg (med 180 %), Halmstad (med 133 %) och
Söderhamn (med 122 %) i detta hänseende gjort större framsteg än Sundsvall.
Vid slutet af år 1895 ställer sig siffrorna för folkmängden inom Medelpad
sålunda:
Medelpads västra domsaga........................................ 30,467
» östra » 43,370
Sundsvalls stad ........................................................... 13,854
Summa 87,691
den 31 december 1902:
Medelpads västra domsaga......................................... 32,751
» östra » ...................................... 46,631
Sundsvalls stad......................................................... 15,671
Summa 95,053,
utvisande alltså eu ökning sedan 1895 med 7,362, däraf för västra domsagan
2,284, för östra domsagan 3,261, för Sundsvalls stad 1,817.
Ändtligen utgjorde folkmängden den 31 december 1909
i Medelpads västra domsaga ..................................... 34,328
i » östra » ..................................... 47,769
i Sundsvalls stad ......................................................... 16,508
Summa 98,605
samt har, enligt hvad stadsfullmäktige utrönt, under år 1910 ökats med ytter¬
20
Motioner i Första kammaren, Nr 36.
ligare 600 å 700 personer, hvadan alltså efter år 1902 folkmängden i provinsen
stigit med cirka 4,200 personer.
Hand i hand med denna stadens och landsbygdens utveckling går tillväxten
af lärjungeantalet vid Sundsvalls högre allmänna läroverk, såsom ock naturligt är,
då detta till allra största delen rekryteras från Medelpad och i all synnerhet från
staden Sundsvall och dess folkrika omgifningar. Några sifferuppgifter må här
anföras för att belysa detta förhållande. Höstterminen 1895 utgjorde lärjunge¬
antalet 231, höstterminen 1900 307, höstterminen 1905 366 och höstterminen
1910 434 och har sålunda under loppet af femton år i det allra närmaste för¬
dubblats. För jämförelses skull må tilläggas, att öfriga norrländska högre allmänna
läroverk med af statsverket bekostadt fullständigt latin- och realgymnasium höst¬
terminen 1910 uppvisa följande lärjungeantal: Gäfle 408, Härnösand 289, Luleå
257, Umeå 257, Östersund 376. Sundsvalls högre allmänna läroverk är alltså
det till lärjungeantalet största i Norrland och har, såsom framgår af i den under¬
dåniga ansökningen (s. 15) anförd tabellarisk öfversikt, med undantag för Öster¬
sund att uppvisa den största ökningen i lärjungeantalet af samtliga norrländska
läroverk.
Utsträckes jämförelsen till de öfriga fullständiga läroverken i riket, visar
det sig, att Sundsvalls högre allmänna läroverk höstterminen 1910 ägde större
lärjungeantal än följande 12 fullständiga läroverk: Falun (391), Halmstad (414),
Kalmar (431), Karlskrona (288), Kristianstad (356), Nyköping (222), Skara (413),
Visby (201), Vänersborg (201), Västerås (422), Växjö (392) och Ystad (251),
medan det öfverträffas i lärjungeantal endast af läroverken i Hälsingborg (624),
Jönköping (481), Karlstad (458), Linköping (628), Lund (461), Malmö (597), Norr¬
köping (576), Stockholm: Södermalm (646), Nya Elementarskolan (449), Uppsala
(578) och Örebro (669).
Anförda sifferuppgifter äro i och för sig så till vida betydelsefulla, som de
gifva vid handen, att Sundsvalls högre allmänna läroverk är ett af rikets vikti¬
gare bildningscentra, hvarförutom de synas gifva bestämd anledning att antaga,
att inom Sundsvallsdistriktet förefinnes ett behof af ett fullständigare tillgodo¬
seende af de intellektuella intressena från statens sida, än hvad hitintills varit
fallet.
Fullgiltiga vittnesbörd om ett starkare behof af gymnasialbildning låta sig
emellertid svårligen bibringas endast genom angifvande af läroverkens lärjunge-
numerär, äfven där denna ses i belysning af den allmänna utvecklingen eller
sammanställes med annorstädes rådande förhållanden i här ifrågavarande hän¬
seende. Härför äro mera direkta och på sak gående uppgifter nödiga, så mycket
mera som det, enligt hvad öfverstyrelsen tidigare haft anledning att fastslå, vid
en öfverblick af den allmänna ställningen låter sig iakttagas, att, ehuru lärjunge¬
antalet vid rikets undervisningsanstalter under perioden höstterminen 1903 till
höstterminen 1910 tillväxt i rätt betydande grad, nämligen från 19,501 till 22,596,
lärjungeantalet ingalunda ökats i samma proportion på det högre som på det
lägre skolstadiet, utan fastmera visat sig vara på det hela taget konstant, hvad
gymnasiet vidkommer. Lärjungeantalet å gymnasiestadiet uppgick nämligen år
1910 till 5,692 mot 5,413 år 1903, ett förhållande, som synes ådagalägga det väl¬
21
Motioner i Första kammaren, Nr 36.
grundade i de principiella betänkligheter, som vederbörande departementschef år
1904 fann sig böra göra gällande gentemot framställda anspråk på utvidgning
af vissa läroverk. Huruvida dessa betänkligheter fortfarande och särskildt i här
förevarande fall alltjämt äga sitt berättigande, återstår ännu att utröna. Redan nu
är emellertid tydligt, att afgörandet af denna fråga är på det allra närmaste af-
hängigt af svaret på frågan, om den i det föregående konstaterade starka utveck¬
lingen af Sundsvalls läroverk enbart eller åtminstone hufvudsakligen gjort sig gäl¬
lande på realskolestadiet eller om jämväl gymnasiet blifvit i större omfattning däraf
delaktigt. Visar det sig, att det sistnämnda är fallet, måste man ock anse det
vara i och därmed ådagalagdt, att ett bestämdt behof af ett bildningsmått utöfver
det, som realskolan afser att bibringa, under senaste årtionde här gjort och fort¬
farande gör sig gällande, för hvars tillgodoseende staten rättvisligen har att sörja.
Såsom Sundsvalls högre allmänna läroverks kataloger utvisa, har åren 1903
•—1910 fördelningen af lärjungarne på de olika stadierna varit följande:
höstterminen
|
1903 klass 1—5:
|
275, klass
|
6-
|
-7:
|
76 lärjungar
|
»
|
1904
|
» 1—5:
|
278, »
|
6-
|
-7:
|
89
|
»
|
|
1905
|
» 1—5:
|
279, »
|
6-
|
-7:
|
87
|
»
|
»
|
1906
|
realskolan
|
305, gymnasiet
|
|
86
|
»
|
»
|
1907
|
»
|
295, »
|
|
|
89
|
»
|
»
|
1908
|
»
|
275, »
|
|
|
100
|
|
|
1909
|
■»
|
294,
|
|
|
no
|
»
|
»
|
1910
|
»
|
309,
|
|
|
125
|
»
|
Af dessa siffror framgår, att medan realskolans ökning varit relativt svag
och dess lärjungeantal ganska fluktuerande — i ett fall och ännu så sent som
1908 ej högre än år 1903 trots tillkomsten af ännu en årsklass, realskolans sjätte
klass, — så har gymnasiet under större delen af den här ifrågavarande tid be¬
funnit sig i ständig och jämn tillväxt, i det att detsamma sedan år 1903 ökats
med omkring 65 procent. Häraf är påtagligt, att inom denna folkrika trakt af
Norrland behofvet af högre skolbildning framträder i en omfattning, som gör
dess tillgodoseende till en statens angelägenhet.
Men den möjligheten återstår ännu att beakta, att det i en medelpunkt för
handel och i industri sådan som Sundsvallsdistriktet företrädesvis vore den högre
reala skolbildningen, som allmännare eftersträfvades, och att det är å omfatt¬
ningen af detta speciella behof, som det allt starkare och starkare framträdande
krafvet på gymnasiebildning närmast beror. För att utröna, huruvida detta här
är förhållandet eller ej, har man tydligen att tillse, hvilken fördelning af lär¬
jungarna på latin- och realgymnasiet varit under den tid det förra ägt bestånd,
nämligen från höstterminen 1906 till höstterminen 1911. Denna öfversikt
visar, att *
höstterminen
|
1906
|
Ring I i
|
i latinlinjen
|
hade 8 lärjungar,
|
å
|
reallinjen
|
14
|
»
|
1907
|
» I—II
|
»
|
15
|
»
|
»
|
|
34
|
|
1908
|
» I—III
|
|
27
|
»
|
>
|
»
|
56
|
»
|
1909
|
» I—IV
|
»
|
39
|
»
|
|
$
|
71
|
»
|
1910
|
» I—IV
|
»
|
51
|
»
|
»
|
»
|
74
|
|
1911
|
» I—IV
|
|
59
|
|
»
|
»
|
75.
|
22
Motioner i Första kammaren, Nr 36.
Trots sin provisoriska karaktär, hvilken bland annat yttrar sig däruti, att
den hufvudsakliga undervisningen omhänderhafves af extra ordinarie lärare, har
latingymnasiet alltså efter några få års förlopp från en ringa början utvecklat
sig därhän, att det höstterminen 1910 i betydelse öfverträffade latingymnasiet
vid läroverken i Gäfle (35 lärjungar), Härnösand (37 lärj.), Karlskrona (30 lärj.),
Kristianstad (44 lärj.), Luleå (25 lärj.), Nyköping (25 lärj.), Umeå (38 lärj.). Visby
(22 lärj.), Vänersborg (22 lärj.), Västerås (31 lärj.), och Östersund (31 lärj.).
Beträffande förhållandet mellan de båda bildningslinjerna vid högre all¬
männa läroverket i Sundsvall är ändtligen att märka, att höstterminen 1910
latingymnasiets ring IV omfattade närmare 35 procent af gymnasiets lärjungar
på detta stadium, ring III 26 procent, ring II 46 procent samt ring I ej mindre
än 53 procent. Att döma af erfarenheten under den gångna tiden visar alltså
det å staden Sundsvalls bekostnad anordnade latingymnasiet en tendes att till¬
taga i omfattning, och härvid är icke minst anmärkningsvärdt, att hösterminen
1910 lärjungeantalet i dess första afdelning öfversteg numerären i motsvarande
afdelning af realgymnasiet — ring I hade 17 respektive 15 lärjungar — samt
att samma förhållande äger ram jämväl höstterminen 1911, i det att för när¬
varande 20 lärjungar tillhöra latin- och 19 realgymnasiet.
Då man tager i betraktande den tillväxt, latingymnasiet under sin femåriga
verksamhet vunnit, bör ej heller lämnas ur sikte, att denna stadigt fortgående
ökning af lärjungeantalet ernåtts trots undervisningens begränsning till latinlinjen
B, samt att eu i samma omfattning som vid de fullständiga högre allmänna läro¬
verken meddelad undervisning å latingymnasiet efter all sannolikhet komme att
yttermera bidraga till denna bildningslinjes utveckling, något som med hänsyn
till de särskildt i Norrland framträdande klufven på utvidgade anordningar för
prästbildningens tillgodoseende enligt öfverstyrelsens mening vore med det all¬
männas intresse öfverensstämmande.
Med stöd af hvad i det föregående anförts får öfverstyrelsen med så mycket
större skäl tillstyrka nådigt bifall till den af stadsfullmäktige i Sundsvall gjorda
underdåniga ansökningen, som det torde få anses framgå af hvad angående läro¬
verkets storlek nämnts, att, därest ej kommunen med afsevärda uppoffringar an¬
ordnat en särskild latinlinje, det utan tvifvel måst ifrågakomma att på statens
bekostnad företaga en delning af en eller flera bland gymnasiets afdelningar,
hvarigenom icke oväsentliga kostnader skulle tillskyndats statsverket.
Vid beräkning af den tillökning i lärarestaten, som genom utvidgningen
af Sundsvalls högre allmänna läroverk med fullständigt latingymnasium komme
att erfordras, har man att utgå å ena sidan från den vid läroverkens omorganisation
år 1904 tillämpade och genom nu gällande läroverkstadga fastslagna grundsatsen,
att å gymnasiet högst trettio lärjungar kunna med framgång undervisas till¬
sammans, å andra sidan från den i § 133 af nyssnämnda stadga för lektor eller
adjunkt med hufvudsaklig tjänstgöring på gymnasiet fastställda undervisnings-
skyldigheten.
Hvad först angår möjligheten af Barnundervisning mellan latin- och real-
gymnasiets lärjungar i ett eller flera ämnen, är här åter att erinra dels om hvad
tidigare blifvit beträffande läroverkets och särskildt gymnasiets stadigt fortgående
23
Motioner i Första kammaren, Nr 36.
tillväxt fastslaget, dels ock om gymnasieafdelningarnes storlek under de senare
åren. Så hade ring I
höstterminen
|
1908 i
|
realgymnasiet 24, i
|
latingymnasiet
|
15 lärjungar,
|
»
|
1909 »
|
» 18, »
|
|
16
|
»
|
1910 »
|
» 15, »
|
»
|
17
|
|
1911 »
|
» 19, »
|
»
|
20
|
hvaraf torde få anses framgå, att här ifrågasatta möjlighet till Barnundervisning
mellan de båda bildningslinjerna för framtiden måste anses vara utesluten, lik¬
som sådan ej heller för närvarande äger rum hvad de tre lägre ringarne angår.
För latingymnasiets fyra afdelningar kräfves följaktligen enligt timplanerna
följande antal undervisningstimmar: Eing I 28 timmar, ring II 29 timmar, ring
III 38. timmar, ring IV 38 timmar jämte 2 timmar teckning för en hvar af de
fyra ringarne, hvartill kommer någon ökning af gymnastiklärarens tjänstgöring.
Hvad beträffar den ledande principen för fördelningen af undervisningen
på lärarne, vore det nog i allmänhet ett önskemål, att i främsta rummet hänsyn
till läroverkens verkliga behof kunde få göra sig gällande och att följaktligen under¬
visningen på läroverkens gymnasialstadium kunde öfverlämnas till lärare, som
för denna undervisning hade den erforderliga utbildningen, d. v. s. lektorskom-
petens. Då emellertid oafsedt andra omständigheter, bristen på nödiga medel
hittills ställt sig hindrande i vägen för ett allmännare genomförande af nämnda
grundsats,. finner sig öfverstyrelse!! nödsakad att äfven i förevarande fall in¬
skränka sig till att för ifrågavarande ändamål äska endast sådan tillökning i
lärarekrafter, som kan anses vara ägnad att tillgodose minimibehofvet, och på
samma gång, med hänsyn till de vid andra läroverk af samma betydelse som
Sundsvalls högre allmäna läroverk rådande förhållandena, är i öfrigt rättvisligen
afvägd.
Vid utredningen af det genom latingymnasiets eventuella öfvertagande af
staten uppkommande behofvet af nya lärare vid högre allmänna läroverket i
Sundsvall bör alltså vederbörlig hänsyn tagas ej mindre till det för latingymna¬
siet erforderliga antalet undervisningstimmar, än äfven till de nuvarande lärar-
krafterna och den förskjutning af lärarnes tjänstgöring, som kan genom de nya
förhållandena komma att inträda. Det gäller med andra ord uttryckt att efter
en fast norm bestämma hela läroverkets behof af lärarkrafter, sedan utvidgningen
blifvit fullständigt genomförd. Härvid är visserligen lärjungenumerären en faktor
att räkna med, men då läroverk med ungefär samma lärjungeantal förete afse-
värda växlingar i fråga om antalet afdelningar, på hvilka lärjungarne under¬
visas, kan en enbart efter denna norm utförd beräkning af behofvet dock ej få
blifva utslagsgifvande. I öfverstyrelsens den 28 februari 1907 samt den 30 sep¬
tember. 1911 till Eders Kungl. Maj:t afgifna utredningar och förslag om nya
ordinarie lärareplatser har öfverstyrelsen för den skull grundat undersökningen
af hvarje läroverks behof af lärarkrafter på medeltalet af de på läroverkets högre
respektive lägre stadium under en viss period behöfliga undervisningstimmarne
och. genom dessas delning med normaltalen för lektors respektive adjunkts tjänst¬
göring erhållit en fullt betryggande utredning af hvarje ifrågavarande läroverks
effektiva behof af lärarkrafter på de olika stadierna. Ur den senare af dessa ut¬
24
Motioner i Första kammaren, Nr 36.
redningar, hvilken omfattar årsperioden 1907—1910, må (enligt tabell III) anföras
uppgift på de för Sundsvalls högre allmänna läroverk med dess nuvarande orga¬
nisation — d. v. s. utan hänsyn till det kommunala latingymnasiet — behöfliga
lärarkrafterna, och härmed må för jämförelses skull sammanställas de uppgifter,
som meddelats för ett läroverk af i det närmaste samma storlek, läroverket i
Halmstad, och därur vunna resultat. Genom latingymnasiets öfvertagande af
staten — med ett i det föregående angifvet tillskott af 133 undervisningstimmar
— skulle nämligen de vid dessa båda läroverk rådande förhållandena och där¬
med ock behofvet af lärarkrafter komma att blifva med hvarandra i det allra
närmaste analoga:
|
Antal
närv. lärj.
i medeltal
hösttermi¬
nerna
1907-1910.
|
Antal
undervis¬
ningstim¬
mar i me¬
deltal höst¬
terminerna
1907—1910.
|
Beräknadt antal lärarkrafter I
& gymn.
|
Nu v. antal lektorstjänster
jämte rektorstj.
|
Erforderliga nya lektors¬
tjänster.
|
Summa lektors- jämte
rektorstj.
|
Rest. å beräknadt antal lärar¬
krafter å gymn.
|
Beräknadt antal lärarkrafter i i
realsk.
|
Summa återstående beräknade
lärarkrafter vid hela läroverket.
|
Nuvarande antalet adjunkts- |
tjänster.
|
Erforderliga nya adjunkts¬
tjänster.
|
Summa adjunktstjänster.
|
Återstående e. o. lärarkrafter.
|
Summa lärarkrafter efter genom- 1
förd reglering
|
Nuvarande antal lärarkrafter. j
|
|
Real¬
skola.
|
Gym¬
nasium
|
Real¬
skola.
|
åf
O c3
a
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Sundsvall . . .
|
293
|
106
|
298,o
|
119,o
|
6,0
|
6
|
0
|
6
|
0
|
11,5
|
11,5
|
11
|
0
|
11
|
2
|
19
|
19 (2)
|
» efter utvidg.
|
298
|
126
|
298,0
|
252
|
12
|
6
|
2
|
8
|
4
|
11,5
|
16,5
|
11
|
3
|
14
|
3
|
25
|
25
|
Halmstad . . .
|
286
|
128
|
299,5
|
253,o
|
12,7
|
7
|
i
|
8
|
4,7
|
11,5
|
16,2
|
14
|
i
|
15
|
2
|
25
|
26 (4)
|
Då Sundsvalls högre allmänna läroverk för närvarande har 6 lektorstjänster
— rektorstjänsten inberäknad — och 11 adjunktstjänster, skulle alltså, i öfver¬
ensstämmelse med öfverstyrelsens tidigare utredning, för fyllandet af det genom
utvidgningen uppkommande behofvet erfordras ett tillskott af 2 lektorer och 4
adjunkter" Sundsvalls högre allmänna läroverks lärarstat skulle alltså komma
att omfatta sammanlagdt 25 ordinarie läraretjänster. Såsom af läroverkets rektor
i den underdåniga ansökningen uttryckligen framhållits, gifves det ingen anled-
ledning att antaga, att den nuvarande tillströmningen af lärjungar till läroverket
skulle för framtiden aftaga och hvad i det föregående anförts angående afdel-
niugarnes storlek under den senaste 4-års perioden är lika litet ägnadt att gifva
stöd för den eventualiteten, att samläsning mellan latin- och realgymnasiet skulle
i någon afdelning kunna inträda. Men då den efter latingymnasiets upprättande
vunna erfarenheten om frekvensen å dess afdelningar i alla händelser är relativt
kort och alltså ej berättigar till alltför vidtgående slutsatser, anser sig öfver-
styrelsen icke desto mindre böra ifrågasätta, att en af de erforderliga fyra adjunkts-
tjänsterna må få bestridas af extralärare, intill dess ytterligare erfarenhet vunnits
om den ifrågasatta utvidgningens verkningar.
Motioner i Första kammaren, Nr 36.
25
Med stöd af hvad i det föregående anförts får öfverstyrelsen för den skull
föreslå, att i och för latingymnasiets öfvertagande af staten må vid Sundsvalls
högre allmänna läroverk upprättas sammanlagdt 2 lektors- och 3 adjunktstjänster
hvadan å ordinarie stat skulle erfordras 2 lektorslöner ä kronor 8,000 samt 3
adjunktslöner ä kronor 9,000 eller tillsammans 17,000 kronor. Härtill kommer
såsom öfverstyrelsen anser sig i detta sammanhang böra erinra, tilläggsersättning
åt teckmngsläraren för 8 timmars undervisning, beräknadt efter en medelkostnad
af 90 kronor för veckotimme, 720 kronor samt åt gymnastikläraren enligt för
närvarande tillämpade grunder cirka 200 kronor eller sammanlagdt 920 kronor.
Hvad beträffar tiden och sättet för utvidgningen af högre allmänna läro-
verket i Sundsvall med latingymnasium, anser öfverstyrelsen denna utvidgning
höra påbörjas från och med höstterminen 1912, då första rmgen skulle af staten
öfvertagas, hvarefter samma förhållande skulle hvarje följande läsår inträda med
enhvar åt de följande riugarne, till dess utvidgningen vore fullständigt genom-
h ärm a re utfördt borde enligt öfv erstyrelsens mening latingymnasiets öfver¬
tagande af staten ske enligt följande grunder:
höstterminen 1912 uppehälles undervisningen i R. I (28 t.) af 1 extra lärare, 1
timlärare.
vårterminen 1913
höstterminen 1913
vårterminen 1914
höstterminen 1914
vårterminen 1915
höstterminen 1915
i R. I (28 t.) af 1 ord. lektor (ny
tjänst), 1 timlärare,
i R. I—II (57 t.) af 1 ord. lek¬
tor, 1 ord. adjunkt (ny tjänst),
1 timlärare.
i R. I—II af samma lärare,
i R. T ill (95 t.) af 1 ord. lek¬
tor, 1 ord. adjunkt, 1 ord. adjunkt
(ny tjänst), 1 extralärare.
i R. I—III (95 t.) af 1 ord. lek¬
tor, 1 ord. lektor (ny tjänst), 1 ord.
adjunkt, 1 ord. adjunkt,
i R. I—IV (133 t.j af 1 ord. lek¬
tor, 1 ord. lektor, 1 ord. adjunkt,
1 ord. adjunkt, 1 ord. adjunkt (ny
tjänst), 1 timlärare.
Por latmgymnasiets successiva öfvertagande af staten erfordras alltså enligt
detta förslag förutom extralärare och timlärare 1 ordinarie lektor från 1 januari
1913 1 ordinarie adjunkt från 1 juli 1913, 1 ordinarie adjunkt från 1 juli 1914
1 ordinarie lektor från 1 januari 1915 samt 1 ordinarie adjunkt från 1 juli 1915'
i och hvarmed organisationen vore fullständigt genomförd.
Därest Eders Kungl. Maj:t godkänner hvad öfverstyrelsen sålunda före¬
sagd torde nådig framställning göras till Riksdagen att dels medgifva, att högre
allmänna läroverket i Sundsvall må efter angifna grunder från och med höst
terminen 1912 utvidgas, dels ock å ordinarie stat bevilja nödigt anslag för upp¬
rättande af 2 lektors- och 3 adjunktstjänster, hvaraf för år 1913 1 lektors- ä 4,000
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 3 samt 13 höft, (Nr 36). 4
26
Motioner i Första kammaren, Nr 36,
kronor samt 1 adjunktstjänst k 3,000 kronor, å hvilken senare tjänst, som upp¬
rättas den 1 juli, dock 1,500 kronor besparas.
Beträffande möjligen erforderliga ålderstillägg torde för närvarande ingen
framställning böra göras. , , , ,
I öfrigt tillåter sig öfverstyrelsen att föreslå, att kostnaderna for ofvertagan-
det af latingymnasiets första ring må för 1912 bestridas af besparingarna å reser¬
vationsanslaget till de allmänna läroverken.
För nu ifrågavarande utvidgning bör gifvetvis det villkoret uppställas, att
kommunen förbinder sig att, utöfver sitt den 12 augusti 1909 gjorda åtagande
att tillhandahålla läroverksbus samt bostad eller i vederbörlig ordning bestämd
hyresersättning åt rektor, jämväl tillhandahålla samtliga de lokaler, som kunna
påkallas af den ifrågasatta utvidgningen. x . . ,
På grund af hvad öfverstyrelsen sålunda anfört, får öfverstyrelsen i under¬
dånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att medgifva, att högre allmänna läroverket i Sundsvall må utvidgas med
fullständigt latingymnasium, . , ,
att utvidgningen må taga sin början med höstterminen 1912 ocn sedan
fortgå under hvart och ett af de följande tre läsaren hvarje läsår med en ring,
intill dess gymnasiet blifvit färdigbildadt,
samt att för inrättandet vid sagda läroverk under år 1913 af eu lektors-
och en adjunktstjänst höja reservationsanslaget till de allmänna läroverken med
sjutusen kronor.
Stockholm den 6 oktober 191b
Underdånigst
(Namnunderskrifter)
Öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk, angående Stadsfullmäktiges i
Sundsvall underdåniga ansökan om högre allmänna läroverkets i nämnda stad
utvidgning med latingymnasium.
Vidimeras; ex officio: Vidimeras.
Yngve Dahl, & Ödlund,
Registrator och aktuarie. Stadsfullmäktiges sekreterare.
Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1912.