Motioner i Första kammaren, Nr 19.
7
» 19.
Af herr Dalll, om ändring i gällande bestämmelser angående
klagan öfver val af landsting smän.
Enligt 13 § i kung!, förordningen om landsting den 21 mars 1862
må klagan öfver landstingsmannaval föras hos Konungens befallningshaf¬
vande, öfver hvars utslag i sådant mål klagan ej får föras.
Under tidigare rådande förhållanden, då medelbart valsätt och be¬
skaffenheten af rösträttens gradering begränsade och förenklade valförfaran¬
det, torde anledning mera sällan hafva förekommit till rättslig profning af
landstingsmannaval och nämnvärd olägenhet af den stadgade instansord¬
ningen således ej förnummits.
Det nu tillämpade valsättet och det mångfaldigt lifligare deltagan-
innebära ^lfvetvis vidgade möjligheter för misstag, som påkalla
rättelse, liksom valens ökade politiska betydelse och däraf föranledd ökad
uppmärksamhet å valen måste antagas föranleda utsträckt tillitande af rätts¬
lig pröfning. I sistberörda afseende kan erfarenhetens vittnesbörd redan
åberopas.
Antydda omständigheter synas mig gifva stöd åt krafvet å en sålunda
ordnad pröfning af ifrågavarande ärenden, att densamma blefve såvidt möj¬
ligt likformig och betryggande. Detta önskemål lär ej kunna vinnas med
mindre än att bestämmelsen om Konungens befallningshafvandes slutliga
pröfningsrätt upphäfves.
Det torde kunna ifrågasättas, huruvida länsstyrelsen borde bibehållas
såsom lägre instans. För min del förmenar jag, att önskvärdheten af ett
möjligast snabbt afgörande ger företräde åt dylika måls hänskjutande ome¬
delbart till Konungen i regeringsrätten, hvars slutliga pröfning äfven vid
bibehållande af en lägre instans linge antagas i de flesta fall varda påkallad.
I särskilda skrivelser till Konungeu har Riksdagen sistlidet år be¬
gärt utredningar och förslag angående förändringar i angifna afseenden af
8
Motioner i Första lcammaren, Nr 20.
landstino-sförordningen, och möjligen torde det finnas ändamålsenligt att i
skrifvelse påkalla Kungl. Maj:ts uppmärksamhet jämväl å ifrågavarande
önskemål i syfte af behandling i sammanhang med öfriga ändringsförslag.
Emellertid håller jag före, att den nu ifrågasatta förändringen, som
torde vara helt fristående, utan olägenhet må kunna för sig beslutas.
Vid en ifrågakommande omformulering af lagtexten därvid utom
§13 äfven § 14 i landstingsförordningen lär böra komma i beaktande
har jag antagit, att bestämmelserna i 11 § riksdagsordningen i väsentliga
delar skulle kunna tjäna till ledning, men har jag ej tilltrott mig att här¬
utinnan affatta formligt förslag, under antagande att konstitutionsutskottet,
vid ett godkännande af motionens syfte, komme att verkställa formuleringen.
Med stöd af hvad jag anfört tillåter jag mig hemställa,
att Riksdagen måtte för sin del besluta sådan
ändring i kungl. förordningen om landsting den 21 mars
1862, att klagan öfver val af landstingsmän må föras
hos Konungen.
Stockholm den 24 januari 1912.
Ådolf Dahl.
Nr 20.
Af herrar Berglund, Fredrik, och B I! SI berg, om ändring i
gällande bestämmelser angående sådant val af folkskol¬
lärare, som förrättas å kyrkostämma.
Åsikten, att en viss ekonomisk styrka bör utgöra förutsättning för
rösträtt i offentliga angelägenheter, är något som numera är på väg att
öfvergifvas, särskildt i frågan om personalval. I frågan om politiska val
är ju numera den förutsättningen i väsentlig grad borttagen. Äfven på
andra områden hafva vi sett densamma få vika för personlighetsprincipens
genomförande. Så är ju förhållandet i fråga om prestval, där en mycket
vidsträckt demokratisk rösträtt är genomförd. Gifvet är ju, att, om per¬
sonlighetsprincipens fidla och oinskränkta tillämpning någonstädes är be-