4
Motioner i Andra kammaren, Nr 76.
jSTr 76.
Af herr Rydén, om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående rätt
för oäkta barn att erhålla vetskap om sina föräldrar.
I anslutning till en annan denna dag väckt motion, afseende rätt¬
färdigare lagstiftning beträffande utom äktenskapet födda barn, tillåter
ja,g mig härmed påkalla uppmärksamheten för en annan sida af den
rättslöshet hvari dessa äro försatta. Jag åsyftar härvid närmast den orätt¬
visa lagstiftningen om, att dessa barn kunna beröfvas all vetskap om sina
föräldrar. Ännu äger det gamla kungabrefvet af den 17 oktober 1778
gällande kraft, enligt hvilket barn kunna såsom föräldralösa antecknas i
kyrkböckerna, därmed för all sin tid beröfvade rätten till far och mor.* 1)
Om denna lagstiftning en gång, då opinionen gränslöst obarmhärtigt
dömde den ogifta modern, var en akt af humanitet mot henne, så har
den å andra sidan blifvit i högsta grad inhuman mot hennes barn. Den
utveckling rättsmedvetandet under senare tider genomgått, torde ock täm¬
ligen enstämmigt ha fört till den uppfattningen, att barnets rätt år den,
som lagstiftningen i främsta rummet här har att tillvarataga. Upprepade
gånger har frågan hvarit föremål för Riksdagens pröfning. Redan år
1898 var Andra kammaren redo att företaga en lagändring i omförmälda
syfte och i Första kammaren fattades blott 6 röster för att få till stånd
ett riksdagsbeslut i frågan. Åtta år senare ■ år 1906 var tidpunkten
inne, då Riksdagens båda kamrar kunde enas om att i skrifvelse till
Kungl. Maj:t anhålla »det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda, om och på
hvad sätt sådan ändring af mom. 7 i kungl. brefvet den 17 oktober 1778
angående barnamord jämte andra därmed i sammanhang stående författ¬
ningsbestämmelser må kunna företagas, att moders namn blifver fort¬
farande skyddat mot offentliggörande, men, till upplysning i vissa upp-
!) Mom. 7 i ifrågavarande' kungabref må här som ett bidrag till belysandet af dess tids¬
»7) Åt qvinna som wil i okänd ort framföda Fostret, ma i sadant upsat lamnas ostord
utan "å<mns åtal eller efterfrågan om hennes person eller tillstånd. Och anse Wi den olägenhet
mindre om på sådant sätt något olofligt häfdande skulle döljas, än åt igenom sträng efterfrågan
i dylikt tillfälle betaga et blödigt sinne all utwäg åt kunna dölja sin förbrytelse.»
5
Motioner i Andra kammaren, Nr 76.
o-ifna och bestämda fall, på lämpligt sätt antecknadt eller, där sådant finnes
e] lämpligen kunna ske, upphäfva samma moment och bestämmelser.»
Beslutet syntes då närmast påkallat af den nya lagen om »oäkta» barns
arfsrättefter moder och mödernefränder.
Tilläggas bör att så väl 1898 års som 1903 års kyrkomöten vant
inne på samma vägar som 1906 års Riksdag.
Det vill emellertid synas, som om vissa reformer vore dömda att
stranda på det negativa motståndet hos en del myndigheter. Ännu sex
år efter ett enhälligt ingripande från Riksdagens båda kamrar, står lag¬
stiftningen på samma ståndpunkt, som för snart ett och ett hälft år-
It.TlcLl*3)d.ö sodcTir»
Å andra sidan kan måhända detta medföra, att frågan nu kan
lösas efter vidare linjer än de i 1906 års riksdagsskrivelse. I den er¬
kändes de »oäktas» rätt till mor. Måhända är tidpunkten nu kommen,
då steget kan tagas fullt ut, så att äfven faderns anonymitet gentemot
sitt barn kan afskaffas. I de talrika resolutioner, som en mängd kvinno¬
föreningar affattade under diskussionen om 1906 års riksdagsbeslut, ut¬
talades0 allmänt följande: »Lagen om anonymitet för moder skall upp-
häfvas, emedan rättvisan mot barnet kräfver detta, men som barnet ock
har rätt till fader, skall faderns namn äfvenledes uppgifvas och han
åläggas att jämte modern bära ansvaret för barnets vård och uppfostran.»
Riktigheten och rättvisan i dessa uttalanden lära icke kunna med sakskäl
bestridas. _ ..
Då jag sålunda tager mig friheten att nu upptaga detta spörsmål
till Riksdagens förnyade ompröfning, anser jag det böra ske i den vid¬
sträcktare formen, att spörsmålet om »oäkta» barns rätt att få veta om
sina föräldrar bör omfatta icke blott modern utan äfven fadern. Behjärtar
Riksdagen rättvisan i detta kraf, så lära framkomliga vägar för uppnående
af detta mål icke vara omöjliga att finna vid en blifvande utredning.
I enlighet med denna uppfattning vågar jag därför vördsamt hemställa,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla om utredning angående lämpliga åtgärder för
att s. k. oäkta barn må tillförsäkras rätten att erhålla
vetskap om sina föräldrar, samt för Riksdagen fram¬
lägga förslag till de författningsändringar, hvartill ut¬
redningen må gifva anledning.
Stockholm den 26 januari 1912.
Värner Rydén.