Motioner i Andra hammarm, Nr 307.
1
Nr 307.
Af herr Branting m. fl., angående utvidgad politisk valrätt och
valbarhet.
Alltsedan 1907, då det s. k. Lindmanska rösträttsförslaget fram¬
lades, har den socialdemokratiska riksdagsgruppen inför Riksdagen fram¬
ställt förslag om en genomgripande författningsrevision, innebärande en
verklig demokratisering af såväl den politiska som den kommunala röst¬
rätten i vårt land. Vi ha ständigt framhållit, att rösträttskompro missen
af 1907—1909, tillkommen i trötthetens tecken, ingalunda af den svenske
demokratien ens för en kortare tid framåt kan godtagas såsom en verklig
lösning af rösträttsfrågan. Ån mindre kan ett ögonblick af oss erkän¬
nas, att denna rösträttskompromiss, såsom från högerhåll envist upp¬
repas, skulle innebära någon slags »öfverenskommelse» eller »fredsslut»
mellan partierna.
Vi komma därför att alltjämt förnya våra yrkanden på en full¬
ständigt genomförd rösträttsreform, hvarigenom demokratiens princip
kan komma till sin fulla tillämpning i såväl stat som kommun.
I en föregående motion, nr 182, till innevarande års Riksdag ha
vi redan framställt dessa våra kraf, för så vidt de afse den kommunala
rösträtten. Det återstår oss nu att något motivera våra yrkanden be¬
träffande den politiska rösträtten, hvartill vi ha så mycket större anled¬
ning att i år återkomma, eftersom regeringen i sin proposition nr 110.
om politisk rösträtt för kvinnor på samma villkor som för män äfven
för sin del erkänt att rösträttsreformen icke är afslutad, utan kräfver
att högst väsentligt utvidgas och kompletteras. Men då bör, efter vårt
sätt att se, denna utvidgning göras icke blott i en enda riktning, utan
fullföljas till verklig allmän rösträtt för alla fullmyndiga och välfrejdade
män och kvinnor.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 4 samt. 130 käft. (Nr 307.)
1
2
Motioner i Andra kammaren, Nr 307.
Andra kammaren.
Regeringens nyss nämnda förslag till den politiska rösträttens ut¬
vidgning är visserligen ett betydelsefullt steg i rätt riktning, då det
i princip bryter med könsstrecket. Men det upprätthåller, så som det
är lagdt, alldeles samma inskränkningar och brister som de nuvarande
för männen gällande rösträttsbestämmelserna. Ja, verkningarna af alla
dessa »streck» skulle för kvinnornas del t. o. m. bli ännu mera känn¬
bara än för männen. I den Widellska utredningen framhålles sålunda
(sid. 58) att för de ogifta kvinnornas del fattighjälpsstrecket (»under-
stödsstrecket») »måste komma att drabba kvinnorna i betydligt högre
grad än männen», medan flyttningsstrecket antages träffa båda könen
ungefär lika och utskyldsstrecket »i långt högre grad drabba männen
än kvinnorna». För de gifta kvinnorna har herr Widell räknat med att
mannens uraktlåtenhet att betala skatt skulle ovillkorligt beröfva äfven
hustrun hennes politiska rösträtt. Hans resultat blir (sid. 60) att för de
olika strecken år 1911 stupade 21 procent af männen öfver 24 år, men
skulle ha stupat 22A procent af kvinnorna, eller i absoluta tal (se reg.
prop. sid. 22, noten) af 1,520,666 kvinnor skulle ha stupat ej mindre
än 340,563, medan männen reducerades från 1,349,201 med 283,001.
I sanning en väldig skara medborgare, män och kvinnor tillsammans ej
mindre än 623,564, inemot en fjärdedel af hela antalet öfver 24 år, som
alltså skulle efter regeringsförslagets »allmänna» rösträtt fortfarande
stanna utestängda från medborgarrätten!
Såsom en konsekvens af könsstreckets borttagande och för att
verklig rättvisa skall kunna skipas härvid kräfvas därför också redan ur
denna synpunkt att de öfriga »strecken)' och »garantierna», som knutits
till den nu gällande s. k. »allmänna» rösträtten, och hvarigenom, för¬
utom alla kvinnor, äfven ofantligt stora medborgargrupper af fattiga
män blifvit uteslutna från medborgarrätten, helt och hållet slopas.
Vi tillåta oss att här göra några korta randanteckningar till de
olika »strecken».
Det värst härjande bland dessa är, som en hvar känner, utskyld-
strecket. Vi ha för vår del ständigt principiellt protesterat mot det¬
samma, såsom varande en kvarlefva af censusåskådningen, oförenlig med
den allmänna rösträttens grundtanke och okänd i den allmänna röst¬
rättens länder. Härtill kommer, att detta streck måste framstå såsom
särskildt orättvist och förkastligt, alldenstund det nästan uteslutande
drabbar dem, som af en eller annan anledning äro i ekonomiskt af-
3
Motioner i Andra kammaren, Nr 307.
seende vanlottade. Allra mest hjärt framträder detta under tider af eko¬
nomisk depression, med dess sviter af arbetslöshet och minskade in¬
komster för de breda lagren. Det är icke nog med, att arbetareklassen
får direkt lida värst af de härda tiderna, den drabbas genom utskylds-
strecket samtidigt af en minskning i sitt politiska inflytande.
Huru utskyldsstrecket under svåra tider särskildt härjar bland de
minst bemedlade klasserna, därom förelågo redan drastiska vittnesbörd
i den officiella valstatistik, som uppgjordes rörande landstingsvalen och
den kommunala rösträtten år 1910, och ur hvilken vi i vår motion till
förra årets Riksdag voro i tillfälle att anföra en del synnerligen bely¬
sande siffror. Dessa visade bland annat att öfver fjärdedelen af de fattigare
klassernas valmän då stupade på utskyldsstrecket! Huru detta streck
verkat vid Andra kammarvalen sistlidne höst, därom föreligga numera
officiella statistiska utredningar.
Nedanstående tabell (se Widell sid. 55) belyser de olika diskvali-
fikationsgrundernas verkningar vid Andra kammarvalen 1911:
De i 1911 års röstlängder såsom icke röstberättigade uppförda,
fördelade efter diskvalifikationsgrunder.
1.
|
Utländska undersåtar....................
|
A.
Landsbygd
2,657
|
B.
Städerna
2,930
|
C.
Samtliga
5,587
|
2.
|
Vanfrejdade.......................................
|
497
|
376
|
873
|
3.
|
I konkurs.........................................
|
1,426
|
1,195
|
2,621
|
4.
|
Omyndiga..........................................
|
4,146
|
971
|
4,917
|
5.
|
Fattigunderstödda...........................
|
26,292
|
17,848
|
44,140
|
6.
|
Nyinflyttade.....................................
|
41,280
|
15,386
|
56,666
|
7.
|
Försummad värnplikt.....................
|
2,707
|
1,299
|
4,006
|
8.
|
Oguldna kronoutskylder...............
|
29,223
|
16,953
|
46,176
|
9.
|
» kommunalutskylder ......
|
23,074
|
13,097
|
36,171
|
10.
|
» krono- och kommunalut¬
skylder ..........................................
|
32,617
|
49,170
|
81,787
|
|
Summa
|
163,919
|
119,025
|
282,944
|
Af de 282,944 manliga medborgare, som på grund af de olika
strecken blefvo i fjol höst utestängda från sin rösträtt, är det således
icke mindre än 164,134, som fallit offer för utskyldsstrecket!
Att detta streck isynnerhet härjar bland de fattigare klasserna,
torde med all tydlighet framgå af de i följande tabell sammanförda
uppgifterna, utvisande antalet röstberättigade samt antalet röstande inom
olika yrkesgrupper :
4
Motioner i Andra kammaren, Nr 307.
De i 1911 års röstlängder uppförda, fördelade efter yrkesgrupper.
(Sammandrag för hela riket.)
Yrkesgrupp.
|
Röstberätti
|
gade
|
Röstande
|
Icke röst¬
berättigade
|
Antal
|
0/
10
|
Antal
|
Vo
|
Grupp 1.
|
|
|
|
|
|
Godsägare ................
|
1,057
|
89.4
|
856
|
81.o
|
125
|
Fabrikörer................
|
8,477
|
88.5
|
6,137
|
73.6
|
1,102
|
Kontorspersonal.............
|
30,027
|
80.8
|
20,499
|
63.3
|
7,136
|
Högre tjänstemän............
|
21,168
|
89.4
|
15,508
|
73.3
|
2,509
|
Fria yrken............. . . .
|
6,267
|
76.8
|
3,770
|
60.2
|
1,898
|
Husägare och kapitalister.......
|
3,456
|
91.5
|
2,035
|
58.9
|
322
|
Öfriga i grupp 1............
|
2,668
|
79.6
|
996
|
37.3
|
684
|
Grupp 2.
|
|
|
|
|
|
Hemmansägare.............
|
245,242
|
96.o
|
146,361
|
59.7
|
10,182
|
Arrendator...............
|
42,672
|
92.9
|
25,747
|
60.3
|
3,269
|
Handtverkare..............
|
89,166
|
77.o
|
53,427
|
59.9
|
26,684
|
Handlande................
|
26,483
|
83.2
|
17,087
|
64.5
|
5,339
|
Handelsbiträden.............
|
6,368
|
71.9
|
3,449
|
54.2
|
2,489
|
Öfriga näringsidkare..........
|
5,646
|
74.7
|
3,064
|
54.3
|
1,915
|
Lägre tjänstemän............
|
61,165
|
87.3
|
20,003
|
65.4
|
8,888
|
Folkskollärare..............
|
6,855
|
93.5
|
5,561
|
81.i
|
473
|
Öfriga i grupp 2............
|
2,803
|
76.4
|
1,120
|
40.o
|
866
|
Grupp 3.
|
|
|
|
|
|
Rättare..................
|
6,557
|
81.7
|
4,154
|
63.4
|
1,470
|
Torpare.................
|
85,177
|
89.2
|
41,346
|
48.5
|
10,321
|
Drängar .................
|
78,245
|
81.2
|
39,737
|
50.8
|
18,103
|
Öfriga jordbruksarbetare...... . .
|
34,865
|
83.0
|
15,960
|
45.8
|
7,118
|
Sjömän och fiskare......... . .
|
21,345
|
69.3
|
6,067
|
28.4
|
9,470
|
Arbetare.................
|
265,896
|
64.9
|
151,494
|
57.o
|
143,857
|
Öfriga i grupp 3............
|
14,590
|
44.7
|
3,009
|
20.6
|
18,781
|
Summa
|
1,066,200
|
79.o
|
607,487
|
57.o
|
283,001
|
Således voro icke mindre än 143,857 arbetare diskvalificerade vid
höstens val, d. v. s. mer än halfva antalet af alla icke röstberättigade
utgjordes af arbetare. Räknar man hit alla de i grupp 3 upptagna,
Motioner i Andra kammaren Nr 307.
5
som innefatta de lägsta inkomstlagren, stiger siffran till 209,120, af
hvilka säkerligen vida öfver hälften förlorat sin rösträtt till följd af ut¬
skyldsstrecket.
Särskild! på sådana platser, där en större industribefolkning är
hopad, verkar utskyldsstrecket fullkomligt härjande. Sålunda, för att
blott anföra ett par exempel, voro i höstas i Göteborg ej fullt hälften
af samtliga i röstlängden upptagna, eller 49.2 procent, effektivt röstbe¬
rättigade. I Malmö var siffran föga bättre, endast 51.2 procent.
Af tabellen här ofvan framgår att för hela riket öfver en tredjedel
af arbetare-valmännen utestänges från sin rösträtt på grund af det
dubbla utskyldsstrecket. Högern visste väl hvad den gjorde då den
höll hårdt på utskyldsstrecket — häri tyvärr understödd af ett flertal
inom det liberala partiet. Men att kalla ett valsystem, där sådana
massor af valmän stupa under de direkta skatternas tyngd, för »allmän
rösträtt», verkar nästan parodiskt. Och att kalla detta streck ett
»ordentlighetsstreck» är en tanklös utmaning mot alla de tusenden,
hos hvilka brödbekymren måste taga ut sin rätt framför alla andra
kraf.
Fattighjälpstrecket måste i sin nuvarande omfattande formulering-
betraktas såsom en upprörande orättvisa mot medborgare, som nödgats
mottaga tillfälligt understöd från det allmänna för sig eller de sina på
grund af t. ex. sjukdom eller oförvållad arbetslöshet. Naturligtvis
härjar detta streck enbart bland de minst bemedlade, och det stora antal
som enligt tab. I i följd af dessa stadganden förlorade sin rösträtt eller
icke mindre än 44,140 personer, torde till fullo ådagalägga, att man
åtminstone på många ställen vid tillämpningen af detta streck gått
betydligt längre, än hvad ursprungligen varit afsikten med detsamma:
Då denna fråga förra året behandlades i konstitutionsutskottet,
yttrade äfven fem reservanter, tillhörande det liberala partiet, bland
annat följande: »— — Tillämpningen synes ådagalägga, att de farhågor,
som uttalats för ifrågavarande bestämmelsers verkningar, varit blott
allt för väl grundade. Icke nog därmed, att antalet af dem, som genom
Tattigvårdsstrecket’ uteslötos från valrätt, blef oväntadt stort, i synnerhet
i vissa kommuner, utan där befanns också, att detta delvis berodde
därpå, att bland de häftande för fattigunderstöd uppfördes en mängd
valmän, som själfva icke voro medvetna om att hafva erhållit sådant
understöd. Valmän, som själfva eller för hustru eller barn erhållit
sjukvård å vissa allmänna anstalter och på grund af medellöshet icke
behöft erlägga betalning för denna vård, ingingo sålunda bland de
häftande. En sådan verkan af riksdagsordningens stadganden måste
6
Motioner i Andra kammaren, Nr 307.
uppröra den allmänna rättskänslan, så mycket mer som stadgandet kom
att drabba olika på olika orter, allt efter den olika karaktären af de
sjukvårdsinrättningar, som anlitats samt olika uppfattning och anordning
af det inbördes förhållandet mellan fattigvård och sjukvård inom respek¬
tive kqmmuner. Det synes oss uppenbart, att härutinnan yppat sig ett
missförhållande, som krafvel- snar rättelse. Sådan rättelse bör närmast
vara att vinna genom lämplig omformulering af vederbörande moment
i riksdagsordningen. — —»
Då reservanterna ansågo en dylik formulering vara förenad med
svårigheter, som ej kunde öfvervinnas utan föregående utredning, hem¬
ställde de om en skrifvelse till Kungl. Maj:t i syfte att få de omnämnda
olägenheterna afhjälpta.
Enligt vårt förmenande kan emellertid eu suspension af den poli¬
tiska valrätten under nuvarande fattigvårdsförhållanden endast vara be¬
fogad i fråga om sådana personer, hvilka i viss utsträckning ställts
under annans förmyndareskap. Vi föreslå därför, att detta stadgande
begränsas att blott omfatta dem, som på grund af stadigvarande fattig¬
understöd stå »under fattigvårdsstyrelses målsmansrätt.»
Ett streck, som beröfvat ett oväntadt stort antal medborgare deras
valrätt, är flyttning sstrecket. På detta stupade vid valet förra hösten
icke mindre än 56,666. Rösträttsbestämmelser, som åstadkomma sådana
verkningar, kunna väl med skäl stämplas som absurda, ty det kan
väl ändå inte ligga någon mening i att en person skall förlora en
viktig medborgerlig rättighet därför att han flyttar från en ort till en
annan inom riket. Vi äro naturligtvis medvetna om de svårigheter,
som kunna ställa sig i vägen för ett fullständigt undanröjande af nyss¬
nämnda brister i valrättsbestämmelserna, men äro dock förvissade om,
att hithörande stadganden både kunna och böra underkastas en sådan
revidering, att den genom dessa bestämmelser förorsakade decimeringen
må så mycket som möjligt begränsas.
Beträffande de mindre strecken vilja vi till slut blott påpeka, att
värnplikts strecket aldrig varit annat än, som vi förut uttryckt det, »ett
öfverflödigt trasselstreck», samt att konkursstrecket utan fog samman¬
blandar en gäldenärs privatekonomiska ställning med hans valrätt.
Slutligen må ej förgätas det höjda åldersstreck, upp till faktiskt i
medeltal öfver 25 år, som infördes i samband med 1907 års rosträtts-
utvidgning. Ingen somt] helst olägenhet hade förut försports af att
rösträttsåldern satts lika med den borgerliga myndighetsåldern, intet
hållbart skäl lärer heller kunna anföras, minst i ett land som Sverige,
för att stänga ute dessa fyra åldersklasser myndiga män och kvinnor
7
Motioner i Andra kammaren, Nr 307.
från valrätten. Tvärtom behöfva vi våra unga med vid valurnorna för
att med sin ljusa tro på möjligheten och nödvändigheten af ett snabbt
och effektivt reformarbete motväga den alltför ängsliga betänksamhet,
som där har sin fulla talan ända upp till lifvets senaste höst.
I en motion 1907 skref nuvarande finansministern Adelswärd
följande: »Såsom villkor för rösträtten borde icke få kvarstå andra
bestämmelser än sådana, för hvilka fullt klara skäl för deras rättvisa
kunna anföras och som icke på grund af deras natur måste komma att
verka olika inom olika samhällsklasser.» Mäter man med denna sunda
måttstock, så falla också alla här uppräknade streck, och rösträtts-
\'ilikoren förenklas till välfrejdad och fullmyndig.
Då vi sålunda fortsätta att kräfva allmän rösträtt i verkligheten
och ej blott till namnet såsom grund för den folkvalda kammaren, följer
också häraf som en naturlig konsekvens att valbarheten bör frigöras från
de inskränkningar, som nu ålagts densamma.
Den nuvarande regeringen har också i sitt förslag angående kvin¬
nornas politiska rösträtt visat sig behjärta denna konsekvens och låtit
valbarheten följa med jämte valrätten. Enligt vårt förmenande finnes
det emellertid icke något bärande skäl att, när denna reform sker, fort¬
farande bibehålla en sådan inskränkning i valbarheten som ligger i
hostadshandet, och hvarigenom ett parti, som kanske har en högt skattad
medlem straxt utanför valkretsgränsen, hindras att, om valmännen så
önska, sända denne som kretsens representant till Riksdagen. Genom
beslut vid fjolårets riksdag blef som bekant bostadsbandet på sätt och
vis afskaffadt för statsråd. Men samma skäl, som talade för en ändring
i detta specialfall, äga äfven sin giltighet i öfriga fall, då bostadsbandet
ställer sig hindrande i vägen för de bäst kvalificerade att bli valda.
Ser man saken ur valmännens synpunkt har man öfver hufvud svårt
att förstå, hvilka olägenheter denna för vårt land nästan enastående
inskränkning i deras rätt till fritt urval bland kandidater skulle kunna
medföra. Visst är att om man med proportionalismen afsett att trygga
att de största kapaciteterna inom de olika partierna komma fram, så
motverkar bostadsbandet direkt en sådan sträfvan.
Vi vilja således, att ur hela nationens fria val skall framgå en
kammare, som med full rätt kan göra anspråk på namnet folkvald. Vi
påyrka därför alltjämt slopandet af alla de mångahanda »streck», hvilka
fortfarande göra rösträtten i vårt land till allt annat än allmän, och
hvilka hvart i sin mån motverka och fördröja den demokratisering af
statslifvet, som tidsutvecklingen bjudande påkallar.
8
Motioner i Andra hammaren, Nr 307.
Första hammaren.
När vårt parti som konsekvens af 1906 års händelser vidgade sitt
gamla kraf på allmän rösträtt till att fordra en demokratisk författnings¬
revision, som sålunda skulle omfatta äfven Första kammaren, funno vi
vägande skäl tala för att göra ett försök att gifva demokratien dess till¬
börliga plats i vårt statslif utan att fordra på samma gång ett sönder¬
brytande af vårt historiskt gifna tvåkammar sy stena. Den uppgift, som
förelåg, var icke nödvändigt att utforma en helt ny författning, men
fastmera att åstadkomma sådana genomgripande ändringar i det gamla
systemet att eu klar och stadgad folkvilja icke skulle kunna som hit¬
tills på obestämd tid alldeles hejdas af eu Första kammare, som blott
företrädde intressena och fördomarna hos en liten minoritet af nationen.
Frågan om en undersökning af ett enkammar systems problemer föll utan¬
för ramen af vår sålunda genom förhållandena begränsade uppgift. Där¬
emot anvisade vi två utvägar att vinna det närmaste och oeftergifliga
målet: brytande af Första kammarens allt mer olidliga förmynderskap
öfver ett fullmyndigt folk. Grundvalen för denna kammare måste
demokratiseras genom införande af den lika och fullt allmänna kommu¬
nala rösträtten. Men dessutom måste den nu genomförda likställigheten
kamrarna emellan modifieras genom införande af stadganden om ett
blott suspensivt veto, till förebyggande af stagnation i utvecklingen.
Af dessa båda vägar är den förra af alldeles särskild vikt genom
den demokratisering af hela det kommunala lifvet, som den på samma
gång innebär. Så starkt samlade sig också folkkrafvet på en demo¬
kratisering af första-kammar-grunden, att själfva den konservativa
regeringen ju fann sig böra gå detsamma ett stycke till mötes, medan
den, liksom Riksdagens majoritet, alldeles afvisade hvarje tanke på rubb¬
ning i kamrarnas likställighet.
Själfklart kan detta motstånd på intet sätt rubba vår öfvertygelse
om behofvet och gagnet att i ett tvåkammarsystem till betryggande af
snabb demokratisk utveckling ge plats åt det suspensiva vetots princip.
Den lärorika historien om hur Englands folk helt nyss måste för att
bli herre i eget hus, bryta motståndet hos eu halsstarrig öfverhusmajoritet
och fastslå grundsatsen att öfverhuset blott bör besitta ett ganska
kort suspensivt veto, torde vara i friskt minne. Och åtskilligt talar
för att vi, trots den förskjutning, som redan den 40-gradiga skalan
medfört, komma att här i landet få genomgå liknande erfarenheter.
Motioner i Andra kammaren, Nr 307. 9
Emellertid är det uppenbart att det allmänna intresset i vårt land
för närvarande så starkt samlat sig på demokratiseringen af Första
kammaren, att det kan vara tvifvelaktigt, om något vinnes med att just
nu äfven skjuta fram det suspensiva vetot. Vi skola så mycket hellre
låta denna fråga för tillfället hvila som ju alltid bör ihågkommas, att
problemet om en Första kammares maktbefogenhet kan lösas efter en
helt annan, många skola säga en bättre linje än det suspensiva vetot,
nämligen på enkammarsgstemets grund. I all synnerhet sedan numera
proportionalismen väl får anses vara stadfäst i vår författning och den
förut alldeles fullständiga artskillnaden i kamrarnas sammansättning
synbarligen modifierats redan genom den nya skalan — ett närmande
som redan tagit sig uttryck t. ex. i för båda kamrarna gemensamma
partibildningar och som enligt sakens natur väl blir ännu något mera
intimt sedan röstskalan ersatts af lika rösträtt — komma nog allt flera
att fråga sig om systemet med två kamrar icke är i själfva verket en
onödigt tung och långsamt arbetande apparat för att nå sitt ändamål
att ge den stabilitet åt statslifvet, som i det helas intresse är önskvärd.
Det bör här erinras om att 1911 års socialdemokratiska partikongress
för sin del uttryckligen tog steget öfver till enkammarsystemets linje.
Mot ett upptagande af krafvet på suspensivt veto talar emellertid
icke minst det rent praktiska skälet att så länge det fortsatta höger¬
väldet i Första kammaren med siffror kan visas vara en direkt följd af
den 40-gradiga skalan, böra ansträngningarna icke splittras, utan samlas
mot denna, som ännu på intet sätt kunnat få traditionens och vanans
hypnotiserande makt öfver sinnena.
Vårt förslag måste af naturliga skäl äfven rikta sig mot de orätt¬
visa streck, som fortfarande satts för valbarheten till Första kammaren.
De obehöriga hinder, som ligga i förbud för kvinnas valbarhet och
stadgande af en viss högre förmögenhet såsom valbarhetsvillkor, måste
bort. Hvad särskildt angår förmögenhetsstrecket, har erfarenheten från
första-kammar-valen enligt den nya ordningen redan till fullo ådagalagt,
hvilka stora svårigheter det möter för arbetarklassen och säkerligen
äfven för småfolket på landet att kunna till sina representanter utse
personer, som de anse närmast företräda sina intressen.
De sålunda af oss åter framförda förslagen till ändringar i våra
kommunal- och grundlagar utgöra tillsammans en reformkomplex, hvars
genomförande är efter vår mening oundgängligt, därest vårt land skall
på allvar kunna komma in i den demokratiska utveckling och själffostran,
som tiden kräfver. Man må icke invända, att vi så nyss tagit steg
framåt, att tills vidare ingenting bör göras. Tvärtom vore just nu rätta
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 4 sand. 130 käft. (Nr 307.) 2
10
Motioner i Andra kammaren, Nr 307.
tidpunkten att radikalt fullfölja den rösträttsreform, som 1907—09
stannade vid halfgjord t arbete. Sanningen är att rösträttsfrågan, trots att
medgifvanden gjorts, alltjämt står olöst, så länge ett fåvälde med hjälp af
allehanda »streck» och graderade röstskalor långa tider framåt kan trotsa
äfven en mycket stark folkmening. Vi vilja fram till möjligheten för
Sveriges hela folk att själf bli herre i eget hus, i stat och kommun.
Med stöd af hvad vi sålunda anfört hemställa vi
att Riksdagen för sin del måtte antaga som
hvilande till grundlagsenlig behandling
I. Beträffande § 16 riksdagsordningen följande
ändrade lydelse af nämnda paragrafs första stycke:
Valrätt till Andra kammaren tillkommer en hvar
välfräjdad svensk medborgare, såväl man som kvinna,
som före det kalenderår, hvarunder val äger rum, upp¬
nått 21 års ålder; dock ej den som står under för¬
mynderskap eller fattigvårdsstyrelses målsmansrätt.
II. Beträffande § 19 riksdagsordningen följande
förändrade lydelse:
Till ledamot i Andra kammaren kan endast utses
man eller kvinna, som uppnått 25 års ålder samt äger
valrätt inom riket.
III. Beträffande § 9 riksdagsordningen följande
förändrade lydelse:
Till ledamot i Första kammaren kan endast väljas
man eller kvinna, som är röstberättigad inom sin
kommun samt uppnått 30 års ålder.
Slutligen hemställa vi, att vederbörande utskott, i händelse af bifall
till våra ofvanstående förslag, ville vidtaga den jämkning i formuleringen
jämväl af andra paragrafer i grundlagarna, som kan blifva en följd af
ofvanstående förslag.
Stockholm den 22 april 1912.
Hj. Branting.
Herm. Lindqvist. F. W. Thorsson. Nils Persson.
Värner Bydén. A. J. Christiernson. Viktor Larsson.
E. Palmstierna. B. Eriksson. O. H. Waldén.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1912