Motioner i Andra kammaren, Nr 304.
1
Nr 304.
Af herr Lithander, i anledning af Kungl. Maj:ts 'proposition
angående anslag till ett centralt ämbetsverk för sociala
ärenden, socialstyrelsen.
I Kungl. Maj:ts proposition nr 108 begäres jämte Riksdagens god¬
kännande af allmänna villkor och bestämmelser enligt Kungl. Maj:ts för¬
slag från och med 1913 kr. 138,200 såsom ordinarie anslag till ett cen¬
tralt ämbetsverk för sociala ärenden, kalladt socialstyrelsen, samt att för
samma socialstyrelses verksamhet för år 1913 anvisa ett belopp af 35,000
kronor, dels ock att från och med år 1913 från kommerskollegii nuvaran¬
de stat utesluta en byråchef och föreståndare för det arbetsstatistiska ar¬
betet m. m.
K tan att i ringaste man underkänna betydelsen al de viktiga upp¬
gifter, som kunna komma att föreligga en blifvande socialstyrelse eller
ämbetsverk med annat namn, som kommer att handhafva i den kungl.
propositionen omnämnda ärenden, är dock åtskilligt att erinra rörande den
föreliggande kungl. propositionen.
Utan att emellertid ingå på detaljgranskning af det föreslagna äm¬
betsverket synes organisering af ett helt. nytt ämbetsverk vara att i be¬
tänklig . grad föregripa den departementalreform, som har till uppgift att
modernisera hela vår statsförvaltning. Det synes vara synnerligen viktigt
att, då ännu . ej någon enhetlig plan föreligger från departementalkom-
mittén, man icke genom att skapa nya ämbetsverk, som sedan eventuellt
ånyo behöfva omformas, ökar de svårigheter, som inträda, då redan nu
befintliga verk skola ombildas.
Särskildt viktigt anser jag, att frågan rörande ett statsdepartement
för handel, industri, handtverk och sjöfart bör utredas på samma gång
såsom ett första moment i den utredning, som äfven ordnar för social¬
styrelsen.
Bihang till Riksdagens protokoll 1012. 4 sand. 128 käft. (Nr 304.)
2
Motioner i Andra kammaren, Nr 304.
Det är nu fråga om att de ämbetsmän, som inom kommerskollegium
hittills till hufvudsaklig del sysslat med socialärenden fortfarande skola så
göra, fast i ett ämbetsverk under namn af socialstyrelse, men då samma
arbete som hittills beträffande de sociala ärendena skall skötas af till huf¬
vudsaklig del samma personer, kan jag för min del ej inse nödvändig¬
heten af att därföre nu anordna detta nya ämbetsverk, innan departemen-
talkommittén, som arbetar, har sin plan färdig.
Bättre synes då vara att med tillfälliga anordningar ordna de arbets¬
krafter, som i ett eller annat afseende behöfva förstärkas under afvaktan
på departementalkommitténs betänkande och däraf beroende beslut.
På grund af omständigheternas makt har kungl. kommerskollegium
kommit att i afsevärd grad syssla med socialpolitiska spörsmål i stället
för rena näringsspörsmål.
Då så nu emellertid är fallet blir ju ur socialpolitisk synpunkt ringa
skillnad, om verksamheten fortsättes tillsvidare under namn af kungl. kom¬
merskollegium i stället för socialstyrelsen.
Hvad handeln och näringarna beträffar, torde det för dem vaxa af
relativt liten betydelse, om kungl. kommerskollegium jämte sin hufvud-
uppgift tillsvidare sysselsätter sig med socialpolitiska spörsmål i afvaktan
på departementalkommitténs förslag till såväl ett handelsdepartement som
hur de sociala frågorna skola ordnas. Det torde ju icke heller vara all¬
deles uteslutet, att departementalkommittén kan komma till den uppfatt¬
ning, att för hela landet viktiga sociala spörsmål böra lämpligen ordnas
annorlunda än så som nu är tänkt medelst ett verk, som ursprungligen
tillkommit för helt andra uppgifter, men som så småningom kommit att
syssla med mera s. k. sociala frågor.
Det kan ju tänkas, att äfven ur den synpunkten det kan vara klokt
att icke fixera det nuvarande kungl. kommerskollegiets verksamhet åt ena
eller andra hållet och på så vis binda departementalkommitténs handlings¬
frihet, allra minst genom att nu skapa ett nytt ämbetsverk.
Om nu det, hvilket synes regeringen vara angelägnast, nämligen
socialstyrelsen, som trots sitt namn till hufvudsaklig del innebär en löne¬
reglering för kungl. kommerskollegium, skall först och oberoende af sam¬
manhörande frågor beslutas om, så är det ju tänkbart, att denna af re¬
geringen önskade utbrytning af socialstyrelsen och därmed sammanhöran¬
de anordningar inom den återstående delen af kommerskollegium kunna
vara ägnade att minska utsikterna till eu snar lösning af näringarnas vik¬
tiga departementsfråga.
Senast har denna för hela vårt näringslif viktiga fråga om ett han¬
delsdepartement fått stå tillbaka för regeringsrätten; nu utbrytes frågan om
Motioner i Andra kammaren, Nr 304. 3
socialstyrelse, och dock är det näringarnas afkastning, som skall upp¬
bära allt.
När den nuvarande regeringen i försvarsfrågan, där dock snabba
åtgöranden kunna vara af oerhörd vikt för rikets säkerhet, ansett, att för
användande af beslutade utgifter för materiel bör afvaktas hela utredningen,
synes mig regeringen i konsekvens därmed böra anse, att äfven här full¬
ständig utredning och plan bör afvaktas, innan det beslutes om ordinarie
utgifter för och inrättande af ett nytt ämbetsverk.
I den försvarsfråga, som består i, hur vi skola värna vårt land i
kommersiellt hänseende, är det emellertid icke samma uppfattning om ut¬
redning i sin helhet, trots det att den del, som utbrutits i hög grad kommer
att ställa kraf på det närings!if, hvars omvårdnad kommer i andra rummet,
men hvars bärkraft och afkastning är första betingelsen för att socialsty¬
relsen liksom statens öfriga organ skall kunna tillfyllest funktionera.
Ändock äro vi i tillfälle iakttaga, hur i andra länder nutidens lösen
är »skapande arbete» i full förståelse för näringslifvets innebörd, betydelse
och uppgifter.
Om emellertid regeringen vill i handling visa, att den anser, att vi
i främsta rummet böra tillgodose handel, industri, näringar och kommu¬
nikationer och bedrifva svensk näringspolitik med stöd af sakkunskap och
förståelse hos ett från byråkratism fritt men handlingskraftigt och driftigt
näringsdepartement, då möjliggöres att mera nöjaktigt med större förut¬
sättningar och rikligare medel än eljest kunna lösa de frågor, som komma
att föreligga socialstyrelsen eller hvad vi nu må kalla det organ, med
hvilket det bör vara en glädje att kunna tillgodose humanitära och so¬
ciala kraf.
Därigenom ökas möjligheten att bättre än eljest fylla stora upp¬
gifter, ty innerst beror det dock på att inhemskt svenskt näringslif icke
blott tillfälligt utan äfven framgent och i ökad grad kan tillgodose hvar¬
jehanda önskemål.
Det synes vara att börja i orätt ända att definitivt ordna de sociala
frågorna, innan man samtidigt kan göra detsamma med de näringsfrågor,
som skola skapa medlen. Man bör på samma gång beakta, att det man
pålägger näringarna i och för detta ändamål icke är af den beskaffenhet,
att pålagorna genom att hämma näringslifvet minska de medel, som skola
tillgodose såväl sociala kraf som andra för staten viktiga behof.
Omsorgen om ett näringsdepartement bör därför komma i första
rummet, ett departement, som bör stå i ständig och liflig kontakt med det
pulserande svenska näringslifvet inom alla områden, så att departementet
därigenom blir ett verkligt näringsdepartement med ständigt ökade möjlig¬
4 Motioner i Andra hammaren, Nr 304.
heter att bättre och bättre fungera och fylla sin viktiga uppgift till hela
landets nytta.
Näringarnas målsmän inom alla grenar böra kunna känna och erfara,
att ett sådant departement verkligen är deras språkrör och äger full för¬
ståelse för näringarnas behof och egenart. Endast då, endast genom en
liflig, ständig kontakt med och full förståelse för verkliga näringslifvet kan
ett sådant departement få det förtroende hos det svenska näringslifvets
män på alla områden, som är nödvändigt för att kunna väl fylla sin uppgift.
Först i samband med ordnandet häraf och genom att nöjaktigt
ordna för hvad som skall skapa medel till såväl socialstyrelsen som andra
statsutgifter, anser jag vi böra bestämma öfver den s. k. socialstyrelsen.
På grund af det nu anförda och då jag anser, att departemental¬
kommitténs utredning i sin helhet bör afvaktas, innan vi skapa något nytt
ämbetsverk, anhåller jag
att få yrka afslag på Kungl. Maj:ts proposition
nr 108.
Stockholm den 24 april 1912.
Edvard Lithander.
Stockholm 1912. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
111357