Motioner i Andra hammaren, Nr 284.
13
Nr 284.
Af herr Sommelius, i anledning af Kungl. May.ts propo¬
sition angående ändring i aflöning sreglementet för tjän¬
stemän vid telegrafverket m. m.
Med anledning af Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen
angående ändring i aflöningsreglementet för tjänstemän vid telegrafver¬
ket samt fastställande af telegrafverkets stat för driftkostnader år 1913
får jag göra följande framställning:
Telegrafstyrelsen har i sin utredning afsett, att telegrafists och
vaktföreståndares slutaflöning skall höjas från 1,800 till 2,100 kronor,
sålunda med 300 kronor att erhållas efter 15 års tjänst, hvarvid dessa
tjänstemäns aflöningar ändock städse skulle förblifva lägre än kvinn¬
liga postexpeditörers och kvinnliga kontorsskrifvares vid statens järn¬
vägar, dock med undantag af de företräden, som telegrafists och vakt-
förestånderskas vistande å dyrort i så hänseende medför, att dessa
skulle erhålla 60 å 90 kronor högre slutaflöning än kvinnlig post-
expeditör.
De sakkunnige, som uttalat sig i detta ärende, anföra, att aflö-
ningen till telegrafist nu utgör lägst 1,260 kr. och högst efter 12 år
1,800 kronor, hvartill kommer dyrortstillägg med 10 eller 15 procent
å aflöningen. För kvinnlig postexpeditör är lägsta aflöningen 1,500
kronor och slutaflöningen, som uppnås efter 9 år 2,100 kr., hvartill
äfven kommer dyrortstillägg med 10 eller 15 procent, dock högst 150
resp. 225 kronor.
Då emellertid kvinnliga postexpeditörers dyrortstillägg begränsats
till högst 225 kr., kan det inträffa, att en telegrafist eller vaktförestån-
derska efter 15 års ordinarie tjänst å dyrortsplats erhåller 90 kronor
högre aflöning än en kvinnlig postexpeditör efter 9 års ordinarie tjänst
å dyrortsplats. Af denna och vissa andra anledningar, som i de sak¬
14
Motioner i Andra kammaren, Nr 284.
kunniges yttrande omförmälas, kafva de kunnat endast sålunda bifalla
en framställning om lönetillägg för telegrafister och vaktförestånderekor,
att dessa efter 18 år erhålla en slutaflöning af 2,100 kronor samt där¬
till begränsning af dyrortstilläggets maximibelopp till 150 resp. 225
kronor.
Till denna framställning har Kungl. Maj:t lämnat sitt bifall.
Vid en närmare granskning af sakkunniges förslag till telegrafisters
och vaktförestånderskors aflöning synes framgå, att man i fler än ett
afseende ställt dessa i en ogynnsammare belägenhet än kvinnliga post-
expeditörernas. Visserligen erinra sakkunnige därom, att dels telegra¬
fister och vaktförestånderskor i allmänhet vinna tidigare befordran till ordi¬
narie tjänst och dels att dessa äga bättre befordringsmöjligheter än kvinn¬
liga tjänstemän vid postverket, men å andra sidan erhålla de förra en
begynnelselön af endast 1,260 kronor mot de senares 1,500 kronor.
De sakkunnige synas äfven i ett annat fall hafva ställt telegrafperso¬
nalen i en ogynnsammare ställning än postverkets, då man icke tagit
hänsyn till att de senare, som icke vistas å dyrort, efter 12 års tjänst
erhålla ett ålderstillägg å 100 kronor.
Då de sakkunnige förorda sitt anslag till antagande på därjämte
de motiv, att de högsta aflöningsklasserna icke skulle kunna uppnås
af andra än dem, som ej alls eller endast mycket sällan vinna befordran, så
torde jag få framhålla, att mitt syfte med ett förord för telegrafstyrel¬
sens förslag vore att vinna en något bättre ställning för alla.
Jag torde härjämte få uttala, att den tekniska kompetens, som för
telegrafstyrelsens personal ifrågasättes, berättigar densamma att med
afseende å aflöningen ställas lika med annan kvinnlig personal i statens
tjänst och icke sämre, och jag anser, att en stor orättvisa vederfares
telegrafverkets personal däri, att man af den kräfver 18 år för att
ernå högsta lönegraden, som ställes till kvinnlig postexpeditörs förfo¬
gande efter eu ordinarie tjänst af endast 9 år, och förbises bör ej hel¬
ler, att telegrafist är skyldig att 5 år tidigare än vid postverket träda
tillbaka från ordinarie befattning, hvarigenom man just understrukit
telegraftjänstens betungande arbete.
Sakkunnige hafva på mycket goda grunder och i full öfverensstäm¬
melse med Andra kammarens tidigare uttalade mening sökt att åstad¬
komma en viss öfverensstämmelse med löneförhållandena inom öfriga
kommunikationsverk. Härvid har gifvetvis bästa jämförelsen erbjudit
sig mellan assistent vid telegrafverket och manlig postexpeditör samt
mellan telegrafist och kvinnlig postexpeditör. Vid det förhållandet
emellertid, att ordinarie anställning vinnes inom telegrafverket i all¬
Motioner i Andra kammaren, Nr 284. 15
mänhet 2 år tidigare än vid posten, så torde det hafva varit angeläget
att undersöka på hvad sätt en jämnhet i förhållandena skulle kunna
åvägabringas. Problemet synes hafva invecklats väl närmast däraf,
att åtminstone assistent vid telegrafverket har bättre befordringsut-
sikter än manlig postexpeditör. Frågan anse de sakkunnige för assistent
vara löst därigenom, att dessa få lägre begynnelselön än manlig post¬
expeditör och vinna högsta aflöningen ett år senare.
Men då sakkunnige skola lösa problemet för telegrafisterna, så
komma de till annat resultat. De låta telegrafisterna börja med
lägre lön än de kvinnliga postexpeditörerna alldeles i likhet med
assistenterna och låta dem jämväl i likhet med hvad fallet är med
assistenterna få sin slutlön senare än de kvinnliga postexpeditörerna. Men
under det de sakkunnige anse det vara nog, att assistent erhåller sin
slutlön 1 år senare än postexpeditör, finna de telegrafstyrelsens förslag
att gifva telegrafist lika slutlön med kvinnlig postexpeditör 6 år senare
än den sistnämnda icke till fyllest, utan vilja förlänga tiden till 9 år.
Att assistent har betydligt bättre befordringsutsikter än telegrafist kan
väl icke motivera, att de senare böra ställas i en sämre ställning i för¬
hållande till de förra, än hvad telegrafstyrelsens förslag innebär.
På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag,
att Riksdagen ville besluta att antaga det för¬
slag till aflöning åt kvinnliga telegrafister och vaktföre-
ståndare, som af kungl. telegrafstyrelsen blifvit uppgjordt.
Stockholm den 16 april 1912.
Malte Sommelius.