Motioner i Andra kammaren, Nr 274.
1
Nr 21L
Af herr Kristensson, om skrifvelse till Kungl. Maj:t angå¬
ende utvidgning af Riksdagens bibliotek till ett statsveten¬
skapligt bibliotek m. m.
I skrifvelse till bankoutskottet hafva riksgäldsfullmäktige hemställt,
att bankoutskottet täcktes föreslå Riksdagen dels besluta viss ändring i
staten för tjänstemännen vid Riksdagens bibliotek, dels oek höja anslaget
för bokinköp m. m. till biblioteket. Med anledning af denna under
riksdagen inträffade händelse anhåller jag få afgifva denna motion.
I samband med fullmäktiges här nämnda skrifvelse bör enligt min
mening frågan om riksdagsbibliotekets ändamål och utveckling med hän¬
syn till de kungliga kommittéernas och den centrala förvaltningens bok-
anskaffningar behandlas.
Rör närvarande tinnes icke någon bestämmelse utfärdad, huru med
de kungliga kommittéernas inköpta, ofta ganska afsevärda boksamlingar
skall förfaras, då kommittéerna afsluta sitt arbete. Hittills har man för¬
farit på olika sätt. Ibland ha kommittéerna själfva fattat beslut i frågan,
hvarvid man i regel torde hafva bestämt sig för att öfverlämna de an¬
skaffade böckerna till något verk inom det departement, under hvilket
vederbörande kommitté sorterat, ibland torde man utan vidare låtit böc¬
kerna ligga kvar i kommittélokalerna, och icke sällan torde de med
statens medel förvärfvade böckerna behållits af eu kommittés ledamöter
eller tjänstemän. Man kan nog med rätt ifrågasätta, om vid sådant för¬
hållande statens intressen blifvit på bästa sätt tillgodosedda.
Ärligen införskaffas genom köp eller byte med främmande länders
myndigheter utaf departementen och dem underlydande verk inom den
centrala förvaltningen en mängd statsvetenskaplig litteratur. Denna torde
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 4 samt. 111 käft. (Nr 274.) 1
2
Motioner i Andra hammaren, Nr 274.
dels intagas i de olika verkens bibliotek, dels ock på ett eller annat
sätt förfaras. Samma torde gälla beträffande det s. k. »femte exempla¬
ret», som öfverlämnas åt justitiedepartementet. På grund af bristande
utrymme eller vård, äfvensom på grund af vissa böckers ringa värde
för det verk, inom kvilket de med eller utan slumpens medverkan ham¬
nat, har litteratur, anskaffad på sätt här nämnts, utrangerats å vindar
och kontor, där den förvisso i ytterst ringa mån kunnat tjäna ett all¬
mänt gagn.
Men än värre är, att det händt, att sådan litteratur sålts som maku¬
latur till pappersbruken. I synnerhet vid ett verks förflyttning till nya
lokaler har detta ägt rum. Huruvida endast värdelösa saker därvidlag
blifvit inpackade i säckarne och transporterade till pappersbruken, är
för mig svårt att yttra mig om, då jag icke känner, hvilken kompetens
på detta område de tjänstemän ägt, åt hvilka bestämmanderätten i hvarje
fall varit öfverlämnad, och någon klarhet i denna sak torde knappast
stå att vinna. Men jag kan icke värja mig för den tanken, att litte¬
ratur af synnerligen svåråtkomlig och därför värdefullare art, som ofta
kommittéernas anskaffade litteratur utgör, blifvit affärdad till pappers¬
bruken. Hufvudsaken är dock, att det sättes stopp för den trafiken.
Man kan sätta ifråga, om icke samtidigt, som man gör slut på den
nuvarande planlösheten, den frågan bör tagas under öfvervägande, huru¬
vida icke en centralisation af den allmänna förvaltningens och riksdags¬
bibliotekets boksamlingar borde och kunde äga rum. Yi sakna i vårt
land ett speciellt statsvetenskapligt bibliotek, men däremot äga vi en
stor mängd boksamlingar, innehållande hithörande litteratur, spridda å
ämbetsverkens lokaler, å vindar och kontor. Förvisso kan ett verks
boksamling vara till gagn för mer än verkets egen personal, och för¬
visso kan riksdagsbibliotekets stora boksamling tjäna andra än riks¬
dagens ledamöter och utskott, det hvart femte år sammanträdande kyrko¬
mötet och de få öfriga korporationerna, som enligt nuvarande bestäm¬
melser äga tillgång till detsamma. Inom verken torde förefinnas ett
behof af s. k. referensbibliotek, innehållande allmänna uppslagsböcker
och sådana arbeten, som för det mera löpande arbetet inom verket äro
behöfliga, men fråga är, om det icke ur flera synpunkter vore mera
lämpligt, att den centrala förvaltningens bibliotek inskränkte sig härtill,
och den öfriga litteraturen vore samlad inom ett enda bibliotek, där den
vore tillgänglig icke blott för förvaltningens samtliga ämbetsverk utan
äfven för dem, som nu äga rätt begagna riksdagsbiblioteket. Det natur¬
Motioner i Andra kammaren, Nr 274.
3
liga torde vara att riksdagsbiblioteket finge denna litteratur åt sig efter¬
låten — det finge gifvetvis bero på en noggrann utredning, i hur stor
omfattning detta kunde ske — mot att rikdagsbiblioteket blefve till¬
gängligt äfven för den centrala förvaltningens ämbets- och tjänstemän
samt med lämplig afvägning jämväl för enskilda forskare.
De nuvarande bestämmelserna angående lånerätt vid riksdagsbiblio¬
teket måste anses föråldrade. Jag skall endast anföra ett exempel, som
tycks tyda därpå. Den nuvarande utrikesministern har föranstaltat om
att en del litteratur, som på diplomatisk väg anskaffas till departe¬
mentet, öfverlämnas till riksdagsbiblioteket. Ehuru det helt 'naturligt
varit önskvärdt, att utrikesdepartementets tjänstemän kunde erhållit rätt
att vid behof få lån af denna litteratur, så har sådant icke ens satts
i fråga. Enda sättet för biblioteket att kunna mottaga gåfvan var, att
den öfverlämnades med full dispositionsrätt.
Med afseende på denna frågas förhistoria tillåter jag mig erinra om,
att riksgäldsfullmäktige i en till statsutskottet vid 1899 års riksdag af-
låten skrifvelse gjort framställning om vidtagande af vissa ändringar i
gällande stadgar för Riksdagens bibliotek, bland annat med afseende
därpå att boklån från biblioteket skulle kunna under tid, då riksdag ej
påginge, utlämnas äfven till ämbets- och tjänstemän samt enskilda
forskare. I memorial af den 18 april 1899 yttrade statsutskottet be¬
träffande denna fråga, att utskottet ansåge betänkligheter möta mot ofvan-
nämnda af fullmäktige föreslagna ändring i bibliotekets stadgar. Be¬
stämmelser i enahanda syfte hade jämväl vid 1882 års riksdag, då stad-
garne för biblioteket fastställdes, varit ifrågasatta, men blifvit i enlighet
med statsutskottets hemställan därifrån uteslutna. Enligt hvad utskottet
då anförde, afsåge ifrågavarande bibliotek endast att tillgodose Riks¬
dagens och dess delegationers äfvensom revisorernas och kyrkomötets
behof, hvarjämte detsamma borde, då riksdag icke påginge, tillhanda¬
hållas äfven de af Kungl. Maj:t tillsatta kommittéer, enär arten och
föremålet för dessas arbeten ofta ägde sammanhang med riksdagsarbetet.
Med bibliotekets egentliga ändamål syntes ej öfverensstämma att stadga
rättighet för ämbets- och tjänstemän samt enskilda forskare att begagna
sig af biblioteket; och äfven om, såsom med förenämnda förslag åsyfta¬
des, sådan rättighet skulle medgifvas endast för tiden mellan riks¬
dagarna, torde dock därigenom olägenhet kunna föranledas för dem,
som främst borde äga att anlita biblioteket. På grund af det anförda
4
Motioner i Andra hammaren, Nr 274.
ansåg sig utskottet icke höra till Riksdagen göra framställning om be¬
rörda ändring af stadgarna för Riksdagens bibliotek.
Utskottets här berörda hemställan, mot hvilken herr Sixten von
Friesen reserverat sig, antogs af båda kamrarna. Vid behandlingen i
Andra kammaren anförde von Friesen, hurusom fullmäktige moti¬
verat sin hemställan att äfven utom Riksdagen stående personer mellan
riksdagarna skulle erhålla lån ifrån biblioteket därmed, att biblioteket
på sista tiden erhållit eu ganska betydande gåfva utaf den Lorénska
stiftelsen, och att de sålunda bekomna värdefulla böckerna troligen icke
annorstädes funnos att tillgå i Stockholm. Talaren kunde endast yrka
återremiss. Dels genom instämmanden dels genom yttranden fick von
Friesen understöd af herrar Ernst Carlsson, Hammarlund, Berg och
Waldenström. Herr Pehrson i Törneryd förde utskottets talan med i
hufvudsak samma argumentering som här ofvan refererats. Med 90
röster mot 75, som afgåfvos för återremiss, bifölls utskottets hemställan.
Äfven i Första kammaren höjdes ett par röster till förmån för fullmäk¬
tiges förslag.
Såvidt jag känner, har frågan sedermera icke varit föremål för Riks¬
dagens pröfning. Däremot torde den i viss mån spelat in för Ivungl.
Maj:t vid afgörandet af begärdt anslag till resestipendium. Riksdagens
bibliotekarie, d:r Gfödel, anhöll år 1908 hos Ivungl. Maj:t om ett anslag
af 1,000 kronor för att i utlandet studera biblioteksväsendet vid den
centrala förvaltningen. Till stöd för framställningen anfördes bl. a.,
att saknaden af ett bibliotek för den centrala förvaltningen gjorde sig
starkt kännbar, hvarför man inom förvaltningen måst vända sig till Riks¬
dagens bibliotek, som i sitt inom statsvetenskap och förvaltningsväsen
jämförelsevis rika bokförråd kunnat erbjuda ett systematiskt och i tryckt
katalog öfverskådligt material för undersökning och forskning. Så långt
förhållandena det medgifvit, hade ock nämnda bibliotek sökt stå till tjänst,
ehuru dylik utlåning, strängt taget, skedde vid sidan om reglementet.
Till Kung!. Maj:ts kansli inkomme esomoftast litteratur från beskick¬
ningarna, främmande länders regeringar m. fl. korporationer — van¬
ligen rekvirerad för en eller annan utredningsangelägenhet. Det hade
visat sig svårt att i respektive departement kunna förvara och än mera
tillhandahålla denna litteratur. Samma vore förhållandet med de ofta
dyrbara bokinköp, som göras för kungl. kommittéer eller med dem lik¬
ställda utredningskommissioner. Mången gång hade följden blifvit den
att vid en frågas slutliga behandling i Riksdagen den i respektive be-
Motioner i Andra hammaren, Nr 274. 5
tänkande åberopade litteraturen måst ånyo inköpas eller på diplomatisk
väg för andra gången anskaffas. Dessa omständigheter både väckt
sökandens tanke på ett möjligt ordnande af hithörande förhållanden,
hvilket i sig innebure det mera djupgående spörsmålet om huruvida
Riksdagens bibliotek skulle kunna utvidga sin verksamhet och blifva ett
bibliotek äfven för den centrala förvaltningen. Innan denna fråga komme
till officiell behandling, önskade d:r Gfödel göra ofvannämnda studieresa.
Riksgäldsfullmäktige, som hade att yttra sig öfver denna framställ¬
ning, anförde bl. a., att ifrågavarande studieresa ej kunde anses främja
något inom riksdagsbibliotekets egentliga uppgift liggande ändamål. An¬
sökningen afslogs af Kungl. Maj:t.
Det hufvudskål, som anförts mot ändring af bibliotekets stadgar för
ökad lånerätt, har vant, att riksdagsmän kunde råka ut för den olägen¬
heten att finna åstundade böcker utlånta till ämbets- och tjänstemän.
Genom en ändring i sådan riktning, som antydts i denna motion, er-
hölle biblioteket ett mycket stort tillskott af litteratur, förmodligen äfven
dublettexemplar. Risken att icke erhålla ett boklån, om lånerätten ut¬
vidgas, minskas i viss män genom ökadt bokförråd och fullständigare
facklitteratur. En vinst för riksdagsmännen blefve det, om de hädan¬
efter kunde slippa att först med stort besvär utforska, inom hvilket
ämbetsverk de kunna erhålla nödig litteratur, och sedan inhämta
nödig tillåtelse att få låna sådan. Och fördelen för statslifvet i sin helhet
af att äga ett verkligt ordnadt och katalogiseradt, något så när full¬
ständigt statsvetenskapligt bibliotek behöfver nog icke här framhållas.
För frågans bedömande spela lokalförhållandena in. Med den ut¬
ökning af anslaget till inköp m. m. till Riksdagens bibliotek, hvarom
förslag är afgifvet till bankoutskottet, skulle, enligt bibliotekariens be¬
räkning, de nuvarande lokalerna räcka i en 40 år. Men därest en för¬
ändring i här antydd riktning blefve verklighet, toges utrymmet på
helt annat sätt i anspråk. Man torde dock icke sakna möjligheter att
utvidga bibliotekets lokaler, då sådant befunnes nödigt. Dels i samma
plan å ömse sidor af biblioteket, dels inunder detsamma kan beredas
ökadt utrymme.
Jag vill äfven med ett par ord beröra kostnadsfrågan. Personalen
i riksdagsbiblioteket behöfde säkerligen ökas, men den merkostnad, som
härigenom uppstode, skulle måhända kunna mer än inbesparas genom indrag¬
ning eller nedsättning af arfvodena till bibliotekarierna i de flesta ämbets¬
verken inom förvaltningen. Såvida den litteratur, som ändå anskaffas,
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 4 saml. 111 käft. (Nr 274.) 2
6
Motioner i Andra kammaren, Nr 274.
kommer till Riksdagens bibliotek, medför ju detta ingen annan kostnad än
för katalogisering och bindning. Kostnadsfrågan såväl som det öfriga
bör noggrant utredas, innan Riksdagen säger det afgörande ordet.
På grund af det anförda får jag anhålla,
att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t ville
hemställa, det Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huru¬
vida och i hvad mån Riksdagens bibliotek kunde
utvidgas till ett statsvetenskapligt bibliotek, äfvensom
huruvida och i hvad mån en sådan utvidgning bör
medföra ökad lånerätt vid biblioteket, samt för Riks¬
dagen framlägga det förslag, hvartill denna utredning
kan föranleda.
Stockholm den 23 mars 1912.
Emil Kristensson.
Stockholm, Nya Tryckeriaktiebolaget, 1912.