Motioner i Andra kammaren, Nr 257.
25
Nr 257.
Af herr Lindhag©n, om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående
vidsträcktare användande af obligatorisk skiljedom vid
tvister med främmande stater.
Af Sverige ha ingåtts skiljedomskonventioner dels med Belgien
1904, _ Ryssland 1904, Schweiz 1904 och Spanien 1905, alla gällande
för tio år från ratifikationernas utväxlande, hvilket i alla fallen skedde
1905, och, om ej uppsägning skett sex månader före utgången af dessa
tio år, därefter bindande till ett ar förflutit från dagen för uppsägning
dels med ^ Norge 1905, Danmark 1908 och Italien 1911, samtliga gäl¬
lande tio år från undertecknandet och därefter ytterligare tio år, om ej
uppsägning skett två år före tioårsperiodens utgång och dels med Frank¬
rike 1904, Storbrittanien 1904, Portugal 1905 och Förenta staterna
1908, samtliga gällande för fem år, räknade för de två konventionerna
från ratifikationernas utväxlande, hvilket skedde i båda fallen 1908, och
ha de franska och engelska aftalen förnyats år 1909 för perioden af fem
år. Dessutom finnes ett ej ratificeradt skiljedomsaftal med Brasilien af
år 1909.
I hufvudsak innehålla alla dessa tre typer af konventioner, att
tvister skola, om de_ ej kunnat afgöras på diplomatisk väg, underställas
den permanenta skiljedomstolen i Haag, likväl under förutsättning att
de ej. beröra de. särskilda ländernas lifsintressen, själfständighet eller
integritet (suveränitet). Bestämmelserna växla dock för de olika typerna
åtskilligt beträffande uttryckssätten och äfven i fråga om det detaljerade
innehållet af det obligatoriska i skiljedomsaftalet. Längst gå i sist¬
nämnda afseende aftalen med Norge, Danmark och Italien, som hän¬
skjuta ovillkorligt till skiljedom äfven skiljaktiga uppfattningar, huru¬
vida en uppkommen tvist berör ettdera landets lifsintressen (»vitala
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 4 samt, 100 höft. (Nr 254—257.) 4
. 26 Motioner i Andra hammaren, Nr 257.
intressen») och af denna grund är undantagen från obligatorisk skilje¬
dom.
Ingen af dessa traktater bestämmer sålunda obligatorisk skiljedom
för alla tvister. Detta förekommer endast i en mellan Danmark och
Nederländerna år 1904 afslutad skiljedomskonvention, som dessutom
innehåller rätt för andra stater att sluta sig till densamma.
Det synes vara en önskvärd sak att när förenämnda skiljedoms-
aftal nu till större delen snart utgå, ett öfvervägande måtte vid deras
förnyande äga rum huruvida ej traktaterna eller vissa af dem kunna
vidgas i afseende å föremålet för den obligatoriska skiljedomen. En
större likformighet vore ju också lämplig.
Det hemställes alltså,
att Riksdagen ville anhålla att Ivungl. Maj:t måtte,
såvidt på Sverige ankommer, taga i öfvervägande
huruvida och i hvad mån vid förnyandet af de mellan
Sverige och andra länder ingångna skiljedomskonven-
tioner eller vid afslutandet af nya sådana konventioner
tvister må kunna i vidsträcktare mån än hitintills skett
hänskjutas till obligatorisk skiljedom.
Stockholm den 5 februari 1912.
Carl Lindhagen.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG-, 19i2.