Motioner i Andra kammaren, Nr 236.
1
Nr 236.
Af herr Olsson i Blädinge, om skrifvelse till Kungl. Maj:t an¬
gående åtgärder mot jordkulturens ödeläggelse genom för-
sumpning.
Det är ett kändt förhållande, att den alltjämt fortgående försump-
ningen, jordkulturens farligaste fiende, åstadkommer ödeläggelse öfver
vida områden af vårt land, och därest det blefve undersökt, hvilka stora
arealer, som under ett århundrade sålunda gå förlorade, skulle vi helt
säkert förskräckas öfver att vi på detta sätt låta så att säga en osyn¬
lig fiende eröfra den ena landsträckan efter den andra.
Följderna häraf äro också af högst betänklig art och visa sig i
främsta rummet genom skogsarealens förminskande och skogsväxtlig-
hetens nedsättande, för att icke tala om klimatets hårdhet och frost-
ländhetens tilltagande, hvarigenom kulturväxterna i dessa och kring¬
liggande bygder hotas af förstörelse, hvilket åter föranleder den jord¬
brukande befolkningens förminskande genom utvandring; ja äfven vissa
sjukdomar torde kunna skrifva^ på dessa sumptrakters konto.
Visserligen hafva under de senaste decennierna åt kulturen åter¬
bördats ofantliga vidder, men härvid har man så godt som undantags¬
löst och helt naturligt ägnat sin uppmärksamhet åt sådan mark som
lämpat sig för jordbruk och som kunnat åt företaget gifva en snar om
ock mer eller mindre god valuta. De ojämförligt mycket större arealer
återigen, som icke lämpa sig för jordbruk, lämnas emellertid så godt
som undantagslöst åt sig själfva och ödeläggelse!! fortgår här ohäjdadt.
Så är åtminstone förhållandet i den bygd jag representerar, västra
delen af Kronobergs län, och å en bifogad karta visas, hvilka jämförelse¬
vis stora områden som i stort sedt äro utsatta för försumpning, och
samma förhållande finnes vara rådande i närgränsande delar af Kristian¬
stads, Hallands och Jönköpings län samt till sistnämnda län gränsande
delar af Ålfsborgs län, för att nu icke tala om Norrland och äfven andra
delar af vårt land.
Man kan sålunda hänföra dessa försumpningar till tvenne olika
kategorier: där bildningarne äro tjänliga för jordbrukskultur och i följd
häraf redan till stor utsträckning äro torrlagda och tagna i bruk och
sådana där man äfven efter genomförd torrläggning åtminstone icke på
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 4 saml. 87 käft. (Nr 236—237.) 1
2
Motioner i Andra kammaren, Nr 236.
mansåldrar om ens någonsin kan vänta någon kultur, men som dock i
sitt nu befintliga skick fortfarande växa ut och sprida omkring sig den
ödeläggelse hvarom här ofvan är taladt. Att å dessa, till den sistnämnda
kategorien hänförliga marker, den enskilde skulle i någon mån kunna
ingripa är otänkbart och då det uppenbarligen är ett stort statsintresse,
som här är satt i fråga, och ofantliga värden som äfventyras, torde
det ligga i statens välförstådda intresse att kraftigare än hittills gripa in.
Statsmakterna hafva visserligen länge insett betydelsen af att dylika
sumptrakter blifva torrlagda och därför årligen anvisat medel för detta
ändamål, det s. k. frostminskningsanslaget, men villkoren för detta an¬
slags utlämnande, det utgår som bekant med endast halfva kostnads-
beloppet, gorå att det väl knappast tages i bruk för dessa här åsyftade
försumpade marker af sämre beskaffenhet, och dessutom torde det vara
alltför otillräckligt för att uppnå ett till verkligt gagn ledande mål.
Hvad som i första hand erfordras synes vara stora afloppskanalers
upptagande genom de af försumpning mest hotade orterna, och det är
en undersökning häraf och systematisk planläggning för sådana kanalers
utförande, som närmast är af behofvet påkallad för att frågan skall
kunna föras vidare framåt.
För att få en sådan utredning till stånd, tillåter jag mig vördsamt
anhålla,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
hemställa om utredning och förberedande undersökning
af hvilka åtgärder lämpligen böra och kunna vidtagas
till förhindrande af jordkulturens fortgående ödeläg¬
gelse genom försumpning, företrädesvis å sådana trakter
inom landet, där dessa försumpningar redan fått den
utsträckning och omfattning, att enskildes krafter och
förmåga att verksamt ingripa uppenbarligen äro otill¬
räckliga, samt att Kungl. Maj:t därefter för Riksdagen
framlägger det förslag, hvartill denna utredning kunnat
föranleda.
Stockholm den 31 januari 1912.
P. M. Olsson i Blädinge.
I motionens syfte instämmer:
E. O. Magnusson.