Motioner i Andra kammaren, Nr 198.
1
Nr 198.
Af herrar Hage och Lilldliageil, om åtgärder till för¬
bättrande af den mindre burgna lappmarksbefolkningens
möjligheter att förvärfva inkomst genom utdrifning af
'vindfällen eller liknande skog.
För en del år sedan var det brukligt, att befolkningen i öfre Norr¬
lands lappmarker — åtminstone inom somliga revir — fick själf hos
vederbörande revirförvaltare söka s. k. vindfälltrakter å statens skogar.
En sådan vindfälltrakt bestod af ett område, som en viss person ut¬
sökte åt sig och där han efter ansökan hos revir förvaltaren fick utstämpladt
åt sig skadad, omkullblåst eller torr skog. Denna skog åsattes därefter
ett visst stubbörespris, hvilket i regel föreslogs af kronojägaren med hän¬
syn till kvalitet, afstånd från vattendrag, vägförhållanden och dylikt.
Detta pris betalades nu af den, som hade sökt trakten, hvilken äfven ned-
dref skogen och försålde den.
I regel gaf detta en ganska god förtjänst, då det fanns flere bolag,
hvilka konkurrerade som köparespekulanter på den neddrifna skogen.
Åtminstone blef det så pass förtjänst, att befolkningen hade en skälig
dagspenning, medan den arbetade.
Af en eller annan anledning har denna metod af revir förvaltarna,
åtminstone i en del revir, öfvergifvits för ett nytt system, som medför en
del för befolkningen ofördelaktiga konsekvenser.
Nu går det i allmänhet till på så sätt, att visst antal torr eller vind¬
fälld skog utstämplas på flere ställen inom ett revir. Dessa utstämplingar
utbjudas sedan genom revirförvaltningen till den högstbjudande. Nu in¬
strömma i de flesta fall en hel massa anbud å de utbjudna trakterna —
det ena gående öfver det andra. Ty på grund af att befolkningen. ej
har nog tillgång på arbetsförtjänster och dessutom är i synnerligen fattiga
Bihang till Biksdagens protokoll 1912. 4 samt. 71 käft. (Nr 198—200). 1
2
Motioner i Andra hammaren, Nr 198.
omständigheter, bjuda de öfver hvarandra till den grad, att en sådan trakt
kanske kommer att i stubbören betinga högre pris än en vanlig krono-
skogsutstämpling af frisk skog.
!!§ Följden af detta blir, att i stället för att befolkningen skulle fä eu
välbehöflig arbetsförtjänst, så förlorar den i många fall värdet af allt sitt
nedlagda arbete. Ja, den får kanske t. o. m. förlora ytterligare i reda
pengar.
En bidragande orsak till att förtjänsten på dessa vindfälltrakter i
inånga fall blir sämre än hvad man från början beräknat, är, att det ofta
följer med så mycket rent odugligt virke, som ej lönar sig att taga vara
på, men likväl kostar stubbören. Detta äter då upp förtjänsten på det
användbara virket.
Anledningen, hvarför vederbörande i allmänhet öfvergifvit det förra
sättet för utstämplingar å vindfälltrakter, kan man möjligen gissa sig till.
Man får väl nämligen antaga, att som grund till omändringen ligger den
uppfattningen, att man på det nu använda sättet åstadkommer en från
skogsvårdssynpunkt mera planmässig ^stämpling därigenom att veder¬
börande skogstjänstemän få i de flesta fall utan hänsyn tagen till befolk¬
ningens utpekningar anvisa, hvar stämpling skall ske. Och systemet med
infordrande af anbud har väl införts för erhållande af högsta möjliga be¬
talning för kronans virke.
Det kan ju dock ifrågasättas, om ej staten bör kunna göra vissa
eftergifter vis ä vis befolkningen i dessa nordliga trakter, äfven om detta
skulle leda till vissa smärre förluster för staten. Den fattiga befolkningen
i dessa karga ödebygder för en tillvaro under svält och försakelser af
mångahanda slag, en tillvaro, som borde kunna berättiga den till att få
komma i åtnjutande af att få bibehållas vid vissa förut innehafda för¬
delar, t. ex. fördelen att i en del fall själf få söka s. k. vindfälltrakter
och söka utstämpling härå hos resp. skogstjänstemän, äfven om möjligen
härigenom staten skulle erhålla något mindre inkomst af skogarna i dessa
trakter.
Yi kunna visserligen tänka oss, att ett fullständigt återgående till
det gamla systemet ej vid alla tillfällen skulle befinnas lämpligt. Möjligt
är, att nödvändigheten att planmässigt sköta utgallringen af vindfälld skog
m. m., som bör utstämplas, nödvändiggör att i vissa fall det nya systemet
delvis måste komma till användning bredvid det gamla. Intet hinder
torde väl emellertid möta, för att det gamla systemet i allmänhet
komme till andvändning, d. v. s. att befolkningen själf får uppsöka vind¬
fälltrakter, som sedan anmälas till revirförvaltarna och eventuellt åsätta®
Motioner i Andra kammaren, Nr 198.
pris för försäljning till den, som sökt trakten, eller eventuellt till annan,
som kan bevisligen vara i större behof af arbetsförtjänst, men att samtidigt
i de fall, då resp. revirförvaltare finner sådant nödigt, vissa trakter dess¬
utom anvisas af skogstj ämstemännen för af verkning. Priset på sådan trakt
borde då fastställas af vederbörande revirförvaltare efter kronojägarens förslag
samt efter enhetliga och billiga grunder, hvilka af vederbörande fastställdes.
Därefter borde befolkningen få anmäla sig för erhållande af afverkningsrätt,
och om flere anmälningar inkoinmo på resp. afverkningar, borde lottning
verkställas för hvarje utverkning för sig, hvarvid dock borde bestämmas, att
person eller arbetslag, som redan vid lottning erhållit en utverkning, ej skulle
få deltaga i senare lottning, såvida ej särskilda omständigheter, exempelvis
trängande behof af arbetsförtjänst, kunde motivera undantag härifrån. Kunde
dessutom samtidigt bestämmelser om säkerhets ställande för fullgörande af
åtagande förmildras eller helst borttagas eller i allmänhet ordnas så, att den
fattigare befolkningen kunde i största möjliga utsträckning få komma i fråga
vid erhållande af afverkningsrätt å vindfällen m. in., så skulle säkerligen
mycket härmed vara vunnet för förbättrandet af den fattiga lappmarks-
befolkningens ställning.
Eu sådan reform skulle naturligtvis ej få leda till spekulation från
småfolkets sida i skogsaffärer, utan endast läggas så, att den beredde den
behöfvande befolkningen eu sådan dagsinkomst, att den kunde lefva. Då
det visat sig, att statens bortskänkande af skogarna till enskilda i allmänhet
ej ledt till fördelar för befolkningen, skulle eu sådan reform möjligen i
någon mån neutralisiera verkningarna för befolkningen af den förra åtgärden.
Genom en sådan reform, som kanske skulle nödvändiggöra en om¬
redigering af Kung!, förordningen af den 26 januari 1894 kap. VIII,
borde all efterbetalning till staten med därmed följande förluster för den
fattiga befolkningen kunna förhindras, och utsikt till en drägligare arbets¬
förtjänst uppstå samt arbetsmöjligheterna och förtjänsten jämnare fördelas
bland befolkningen.
Ett annat sätt att nå detta mål skulle kanske vara, att i vissa fall
staten själf med skogspersonalen som arbetsledare verkställde behöflig upp¬
rensning af omtalade skogar för beredande af arbetsförtjänst i synnerhet
vid de tillfällen, då arbetstillgångem vore knapp, hvilket varit fallet nu
under långa tider i Lappmarken. Hufvudsyftet med reformen skulle i alla
fall vara, att anbuclsutbjuäandet af afverkningarne med dess ödesdigra eko¬
nomiska konsekvenser för befolkningen kom bort samt att i stället stats¬
verket vid utstämplmgen fastställde för skogen visst bestämdt pris så af-
passadt, att befolkningen kunde erhålla eu skälig arbetsförtjänst samt att
4
Motioner i Andra kammaren, Nr 198.
betryggande garantiformer skapades för att denna arbetsför^ftnst kom den
behöfvande befolkningen till godo.
Yi vilja alltså, under hänvisning till de olika alternativförlag till
frågans ordnande vi här framfört, yrka,
att Riksdagen måtte anhålla, det Kungl. Maj:t
måtte skyndsamt taga i öfvervägande, hvilka åtgärder
i ofvan angifna eller andra syften kunna vidtagas för
att på ett annat och för befolkningen gagneligare sätt
än nu äger rum tillförsäkra den mindre burgna orts¬
befolkningen inom lappmarkssocknarne bättre inkomst¬
möjligheter genom utdrifning af vindfällen eller annan
liknande skog.
Stockholm den 26 januari 1912.
Ernst Hage. Carl Lindhagen.
I syftet instämma:
F. O. Mörtsell.
Ant. Wikström.
W. Bäckström.