Motioner i Andra kammaren, Nr 197.
1
Nr 197.
Af herr Edén m. fl., om uppdrag åt konstnären Axel Törneman
att i Andra kammarens plenisal utföra väggmålningar
m. m.
När plenisalarna i det nuvarande riksdagshuset tillkommo, var det
arkitektens mening, att till skälfva inredningen skulle sluta sig äfven en
konstnärlig dekorering. Särskild! äro de stora fälten öfver talmansplatsen
och öfver de båda läktarna på ömse sidor om denna plats uppenbarligen
afsedda att prydas med målningar. Att sådana målningar skulle vara väl
behöfliga för att upplifva och förhöja salarnas utseende, torde också vara
en allmän mening, ej minst bland Riksdagens ledamöter.
Ett försök till åstadkommande af sådan utsmyckning gjordes redan
för sex år sedan, sålunda omedelbart efter det riksdagshusets lokaler ta¬
gits i bruk. Riksgäldsfullmäktige afläto då, den 18 januari 1906, eu
skrifvelse till Riksdagen, hvari de fäste uppmärksamheten på hvad som i
detta stycke närmast behöfde göras och för sin de! förordade dels mål¬
ningar å de nyssnämnda stora väggfälten, dels skulpturverk framför de
mindre, rektangulära ytorna, som ligga under samma läktare, samt hem¬
ställde om ett anslag af 10,000 kr. för utlysande af täflan mellan svenska
konstnärer på grundvalen af ett af fullmäktige uppgjordt program. Sedan
denna hemställan af Riksdagen bifallits, företogs törst en allmän och för
alla svenska konstnärer öppen täflan, därefter uttog den utsedda pris¬
nämnden — prins Eugen, artisten Richard Bergig arkitekten A. Johans¬
son, professor Th. Lundberg och professor K. Warburg — ett mindre
antal konstnärer, som berättigades att deltaga i en begränsad täfling, och
slutligen gaf i denna senare täflan prisnämnden enhälligt det första rum¬
met åt konstnären Axel Törneman, hvilkens skisser af nämnden föreslogos
till utförande. Från Akademien för de fria konsterna framställdes emel¬
lertid vissa anmärkningar mot dessa skisser, och inom Riksdagen tillvunno
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 4 samt. 70 käft. (Nr 197.) 1
- Motioner i Andra 'kammaren, Nr 197.
de sig icke några större sympatier. På grund häraf fick frågan för denna
gång förfalla.
Penna utgång torde väsentligen ha berott på ämnesvalet för tättin¬
garna. I enlighet med riksgäldsfullmäktiges första förslag begränsades
detta i programmet så, att målningarna borde afse allegoriska framställ¬
ningar på väggfälten af Sveriges näringslif och i absiderna af Sveriges
försvar och andliga kultur. Dylika allegorier blifva gärna för konstnären
tämligen ointressanta uppgifter, så mycket mer när de, som här, icke
hafva någon direkt anknytning till den lokal, för hvilken konstverket är
afsedt, och äfven för åskådarna förefalla de lätteligen främmande. Äfven
den, som uppskattar de af prisnämnden föreslagna skissernas konstnärliga
förtjänster, kan därför anse, att det icke innebar någon större förlust,
när de ej kommo till utförande. Men väl blef utgången af 1906 års
försök beklaglig ur den synpunkten, att resultatet måste försvåra frågans
upptagande på en liknande väg. En ny pristäflan kunde åtminstone tills¬
vidare svårligen komma i fråga.
Så mycket mera tillfredsställelse måste det under sådana förhållan¬
den framkalla, att saken nu kommit upp igen på ett annat sätt. Herr
Törneman, som vid täflingen sattes främst, ehuru hans skisser icke då
kommo till utförande, har af eget initiativ framlagt ett nytt förslag genom
de skisser, som varit utställda först i Nationalmuseum och sedan i Riks¬
dagshuset, Konstnären har nu arbetat efter en helt annan plan än den
år 1906 följda; han vill nämligen nu framställa bilder, som i främsta
rummet hämtats ur svenska folkets och svenska representationens historia.
Tanken synes oss i hög grad tilltalande. Om någonstädes historiska
motiv lämpa sig vid offentliga byggnaders dekorering, så bör det vara i
riksdagens hus. Yi svenskar kunna vara stolta icke blott öfver eu ur¬
gammal och obruten yttre frihet, utan också öfver en lika urgammal och
nästan lika obruten rätt för folket att direkt eller genom sina represen¬
tanter deltaga i allmänna angelägenheter. Den svenska riksdagen har en
lång och märklig utveckling bakom sig, som väl förtjänar att hugfästas
inom dess nuvarande samlingsrum.
Herr Törnemans nu utställda skisser äro afsedda för Andra kam¬
marens plenisal; motsvarande förslag för Första kammaren äro ännu icke
utarbetade. Konstnären vill på de två fälten ofvanför läktarna i Andra
kammaren framställa, på det ena fältet Torgny lagman och Olof Sköt¬
konung å Uppsalatinget, och på det andra Engelbrekt Engelbrektssons
hyllning efter riksföreståndarvalet vid riksdagen i Arboga 1435 — den
första riksdagen i vår historia. Båda ämnena öro efter vår mening lika
Motioner i Andra kammaren, Nr 197.
3
väl lunna som i det hufvudsakliga förträffligt utförda. Berättelsen om
Torgny lagman och Olof Skötkonung ger oss, hvad man än kan säga om
dess historiska detaljer, i hela sin anda en lefvande bild af den svenska
allmogens själfständighet och rätt att vara med i bestämmandet af landets
öden allt sedan urminnes tider, och konstnären har lyckats att sätta denna
bild på duken med klarhet, värdighet och kraft. Engelbrekt står i vår
historia såsom den svenska samlade fosterlandskänslans första stora upp-
väckare och riksdagens grundläggare, och konstnären har gifvit en ståt¬
lig och liffull tafla af det ögonblick, då han efter valet till riksförestån¬
dare omringas och hälsas af både herrar och prelater, köpstadsmän och
bönder i den lilla medeltidsstaden. I absiden ofvanför talmansstolen er¬
bjuder det tydligen mycket stora svårigheter att placera en figurmålning,
på grund af dess vältning, och konstnären har därför på denna plats icke
föreslagit någon bild af en historisk händelse, utan ett landskap, men
han har i detta landskap insatt ett motiv, som på sätt och vis anknyter
sig till de historiska bilderna, i det att han tecknat eu svensk bygd med
brinnande vårdkasar, sålunda under ofredens dagar, då folket kallas till
landets försvar mot inkräktare och han har i denna bild gifvit en både
osökt och djupt känd symbol af kärleken till fosterlandet och af foster¬
landets värn.
I fråga om herr Tömemans skisser föreligger en mängd uttalanden
af framstående fackkunniga bedömare, och dessa bedömare hafva med
sällsynt enhällighet tillerkänt förslagen ett högt värde samt förordat deras
utförande. ÅT bifoga en del af dessa uttalanden, som offentliggjorts i
pressen, (bil. I) och vilja särskild! fästa uppmärksamheten därpå, att bland
dem som sålunda yttrat sig äro två medlemmar af den föregående pris¬
nämnden, nämligen artisten Richard Bergh och arkitekten A. Johansson,
sekreteraren i Fria Konsternas Akademi dr Ludvig Looström och amanu¬
ensen dr Georg Göthe, konstnären Alls Kreuger och professor O. Hjortzberg.
Om de två sistnämnda vilja vi särskild! erinra, att de själfva utfört
större monumentalmålningar.
Under sådana förhållanden synes det oss, att nu föreligger ett till¬
fälle att få frågan om väggmålningar i plenisalarna löst på ett verkligt
tilltalande sätt, och vi hålla före att Riksdagen bör begagna sig af detta
tillfälle. Att förslagen tillkommit på konstnärens eget initiativ, afviker
från den vanliga metoden med utlysande af täflan för dylika uppgifter.
Men här föreligger först det särskilda förhållande, att herr Törneman redan
genom sin seger i de förra täflingarna dokumenterat sin förmåga, och
vidare det faktum, att han sedan dess utfört andra stora monumental¬
4
Motioner i Andra hammaren, Nr 197.
målningar. (I Östermalms läroverk i Stockholm, Värmlands Enskilda Bank
i Karlstad samt Frimurarelogens hus i Linköping). Att då föranstalta
en ny täflan synes oss knappast ändamålsenligt och icke heller behöflig!
öfver hufvud taget torde det förhålla sig så, att eu uppgift sådan som
denna just kan väntas blifva bättre löst, när en konstnär tar upp den af
egen ingifvelse, än när den skall behandlas på grund af en officiellt för¬
anstaltad täflan med utstakadt program. De offentliggjorda vitsorden om
herr Törnemans skisser och hans förmåga såsom monumentalmålare synas
oss också vara i och för sig tillräckligt talande.
Vi tveka följaktligen ej att föreslå, att riksgäldsfullmäktige måtte få
i uppdrag att med herr Törneman träffa aftal om de af honom föreslagna
målningarnas utförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med skisserna.
Då för Första kammarens dekorering inga förslag ännu blifvit framställda,
men det torde vara önskvärdt, att båda plenisalarna erhålla målningar
efter samma plan och af samma hand, förutsätta vi, att i Första kammaren
motion väckes om uppdragande åt herr Törneman att utarbeta skisser
också för Första kammarens säl.
Konstnären har tänkt sig, att målningarna böra utföras icke på duk,
som anbringas å väggen, utan al fresco, med vattenfärger direkt å den
våta putsytan. Det senare förfaringssättet, som visserligen medför någon
ökning af kostnaderna, gör färgerna ljusare och mera glänsande samt är
äfven genom hållbarheten oljemålningen ojämförligt öfverlägsen. Då fresco-
tekniken af dessa skäl, såvidt ske kan, plägar föredragas i offentliga bygg¬
nader, vilja vi i detta hänseende tillstyrka konstnärens förslag. Körande
kostnaderna hänvisas i öfrigt till bifogade på vår begäran eif konstnären
uppgjorda promemoria, hvilken styrkes af kalkyler från flera firmor samt
granskats och godkändts af professor O. Hjortzberg samt dekorations-
målaren Filip Månsson med den reduktion, som af dessa senare på eu
post föreslagits, och som konstnären godkändt (bil. 2). Då kostnaderna
äro beräknade för båda kamrarna, men målningarna nu ej föreslås till
utförande för mer än Andra kammaren, behöfver tydligen för detta ända¬
mål endast anslås hälften af beräknade beloppet, afrundadt till ett jämnt tal.
Vi hemställa alltså att Riksdagen måtte besluta:
1) att åt Riksgäldsfullmäktige uppdraga att träffa
aftal med konstnären Axel Törneman om utförande i
Andra kammarens plenisal af väggmålningar al fresco
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af herr Tör¬
neman utställda skisserna;
Motioner i Andra hammaren, Nr 197.
o
2) att för detta ändamål anslå ett belopp åt
32,000 kr.;
3) att bemyndiga riksgäldsfullmäktige att till herr
Törneman i mån af arbetets fortskridande utanordna
medel af det sålunda anslagna beloppet, om så påfordras
redan under innevarande år.
Stockholm den 26 januari 1912.
Carl Carlson Bonde. P. Nilsson,
Bonarp.
Värner Rydén. Karl Starbäck.
E. Palrnstierna.
Nils Eden.
Otto Holmdahl.
Hjalmar Branting.
J. F. Nyström.
Bil. 1.
Uttalanden {rån sakkunniga.
I Stockholms Dagblad den 15 jan. skifver d:r Georg Göthe:
»Axel Törnemans skisser till tre väggmålningar i Andra kammarens pleni¬
sal, hvilka Stockholms Dagblad i korthet omnämnt, äro från och men lördagen
den 13 d:s utställda i Nationalmusei öfre vestibul.
Så godt först som sist bör det utsägas, att dessa kompositioner beteckna
en stor framgång för konstnären; ägnade att hälsas med tillfredsställelse af dem,
som icke ansågo hans äldre skisser aceptabla, och ännu mera af dem, som det
oaktadt funno dessa äldre kompositioner vittna om så mycken talang, att under-
handlingarne med konstnären icke bort helt simpelt afbrytas. .
Enligt undertecknads mening beteckna de nu utställda skisserna ett afgjordt
framsteg hos konstnären i fråga om lösningen af en momumental uppgift,
framför icke allenast hans föregående skisser till riksdagshuset, utan också
framför målningarna i Östermalms läroverk. Ett framsteg så afgjordt, att man
har svårt att se något skäl, hvarför icke hans förslag denna gång borde leda
fram till ett definitivt uppdrag.
Man ville blott inför dessa förslag önska, att både allmänheten och even¬
tuella beställare icke toge dem för annat än hvad de äro: skisser som mången¬
städes mera ge antydningar om konstnärens mening än utsäga hans sista ord i
utkast, som kunna ändras i detaljer och retoucheras, icke fullfärdiga kartonger
eller genomförda målningar. Men dylika ändringar synes man med en viss
tillförsikt kunna öfverlämna åt en konstnär, som visat sig så säker i det hufvud
6
Motioner i Andra kammaren, Nr 197.
sakliga, jag menar i kompositionens stora drag, både hvad form och färg-
beträffar, i den dekorativa hållningen, det monumentala greppet.
Därför ett litet råd till besökarne i Nationalmuseum: betrakta icke skisserna
på för nära håll, utan på något afstånd!
Den största målningen är den, som skall fylla det buktiga kupolhvalfvet i
absiden bakom talmansstolen. Här har konstnären skildrat ett landskap utan
figurer, eu strandbild med flammande vårdkasar på de kala klipporna, och
där öfver en starkt blå himmel med ljusa stormmoln, som sopa utefter horisonten
och i djärfva konturer stiga upp mot zenith. En nordisk naturscen af präktigt
dekorativ verkan, som med sina ljusstarka färger bör kunna lifva upp den nå°-ot
gråmulna luften i salens fond.
De två lunetterna, med plan väggyta, upptagas af historiska figurscener.
I den ena framställes den ur Snorre Sturlason bekanta scenen mellan
»Torgny Lagman och Olof Skötkonung». På ena sidan Torgny, eu väldig-
gubbe i långt hvitt skägg — eu så stor karl hade norrmännen aldrig sett, säger
Snorre. Hufvudet högre än allt folket står han framför bondeskaran — en
präktigt komponerad grupp! — och talar sina stolta ord till kungen, som sitter
till vänster invid en knotig ek med sina krigare bakom sig. I taflans midt eu
ljusning: utsikt öfver den vida Uppsalaslätten.
En annan färgskala än i landskapet råder här: kraftiga, mustiga toner i
rödaktiga, bruna, gröngula schatteringar af förträfflig koloristisk verkan.
Konstnären har jämte den, som det tyckes, definitiva skissen vattenfärg
(under glas) utställt dels en äldre och mindre skiss i vattenfärg, dels en större
och mycket summarisk i olja. Den sistnämnda har sina egna förtjänster i den
lugnare sammanhållningen i linjer och färgskala (den alltför store kungen har
icke den historiska röda manteln utan är klädd i blått). Men den äldre och
mindre skissen synes mig i det hela underlägsen. Och det oaktadt den har att
uppvisa en synnerligen vacker grupp: »Kungen och hans män».
Men denna är tänkt i för liten stil, i motsats till de två andra. Den är
bra och färdig som den är i sitt lilla format. Men en skiss till ett monumen¬
talt verk får icke nöja sig med detta. Den skall tvärtom visa utöfver sig själ!',
den skall ropa på större format, ty först i detta blir verket färdigt. Och detta,
synes mig, gorå de andra.
»Engelbrekt rider från riksdagen i Örebro», så är titeln på den andra
figurkompositionen. Äfven här är den definitiva skissen öfverlägsen den mindre
och tidigare (konstnären har icke heller utställt den sistnämnda).
Kompositionsschemat är i hufvuddragen detsamma som i Torgnybilden.
I midten en ljus utsikt inåt bakgrunden: landsbygden med röda stugor." I för¬
grunden två sidogrupper: till vänster krigsfolk, till höger Imfvudgruppen: Engel¬
brekt till häst i spetsen för bondehären.
Rörelsen i denna senare grupp är alldeles präktig: man ser bondehären
tåga uppför den branta backen i mellanplanet (i dämpad ton), så gör den en
sväns: åt höger och kommer upp (i full belysning) på planet i förgrunden, där
de! främsta i truppen hylla hjälten med upplyftade (alltför lodräta?) vapen.
Engelbrekts näst tager just det sista steget upp på backens krön och rider snedt
fram mot åskådaren.
Motioner i Andra kammaren, Nr 197.
7
Hästens rörelse är förträfflig, dess anatomi kan förbättras inför eu modell.
Engelbrekts egen figur är i mitt tycke för tam och poserande (här verkade
kanske den mindre skissen bättre). Jag har därmed antydt exempel på enstaka
detaljer, som en och annan kan önska annorlunda, men som betyda mycket
litet i det stora hela, och som säkerligen ingen annan kan bättre ändra än
konstnären själf.
Alltnog, det är sällan man i vårt land sett konstnärliga utkast, som lofvat
mera.»
I Dagens Nyheter den 18 jan. ha nedanstående personer uttalat sig:
»Axel Törnemans skisser och kritiken; en liten enquéte bland fackmännen.
Sedan lördagen ha Axel Törnemans skisser till dekorativa målningar i Andra
kammarens plenisal varit utställda i Nationalmuseum, och under de gångna da¬
garna ha störa skaror intresserade, däribland ett betydande antal riksdagsmän
och konstnärer, skyndat att ta dem i betraktande. Omdömena om de utställda
utkasten ha genomgående varit lofordande. Dagens Nyheter har bland fack¬
männen anordnat en liten enquéte rörande deras mening om lämpligheten att
uppdraga plenisalarnas konstnärliga utsmyckning åt Törneman. De tillfrågade
ha varit konstnärerna Richard Bergh, Olle Hjortzberg och Nils Kreuger, arkitek¬
terna Aron Johansson och Ragnar Östberg samt d:r Ludvig Looström. Behåll¬
ningen utgöres af nedanstående svar.
Richard Bergh, som var medlem af den jury hvilken bedömde de Törne-
manska täflingsskisserna för fyra år sedan och som i hög grad tilltalats af de
första .utkasten till den nya ämnesbehandlingen, yttrar:
Ämnena äro särdeles väl funna, och jag är öfvertygad att Törneman skall
på grundvalen af de här gifna uppslagen kunna lyckligt lösa uppgiften, om han
håller den slutliga färgskalan sådan som i akvarellskisserna, särskildt den med
Engelbrekt. Färgen i oljefärgskisserna förefaller mig däremot för kall. Torgny¬
bilden, som nu verkar något teatralisk och såsom rumskomposition lämnar åt¬
skilligt öfrigt att önska, bör också ytterligare genomarbetas. Jag vill emellertid
tillägga att det sätt hvarpå skisserna exponerats i Nationalmuseum gjort det
mycket svårt att få något intryck af deras afståndsverkan.
Olle Hjortzberg, som själf är en af de få svenska konstnärer hvilka sysslat
med större dekorativa uppgifter och som bland dessa konstnärer intager ett er-
kändt framstående rum, svarar:
Mitt intryck af skisserna är att Törneman skulle på ett utmärkt sätt skilja
sig från den föreliggande uppgiften. Jag kan med så mycket större tillförsikt
uttala detta som mitt omdöme, som jag varit i tillfälle att se en större skiss1 i
kol, där de bästa sidorna hos akvarellutkasten tillvaratagits och som hos mig i
hög grad förstärkt det nyss omtalade intrycket. Uppslaget är förträffligt och
kompositionen lyckad. Jag vill tillägga att denna dekoreringsfråga dock ej
får ses fristående från salarnas utseende i öfrigt. Deras konstnärliga utsmyck¬
ning, som det nu talas om, kan inte anses afsiutad med det att Törneman får
tillfälle att utföra sina målningar. Låt vara att han i dem tagit all rimlig hän¬
syn till salarna i öfrigt, det är dock nödvändigt att de så att säga stämmas ihop
med målningarna och äfven härvidlag bör konstnären ha ett ord med i laget.
8
Motioner i Andra hammaren, Nr 197.
Nils Kreuger uttrycker sitt tillstyrkande omdöme i ungefär följande ordalag:
De utställda förslagen få naturligtvis betraktas som skisser och inte som
färdiga saker, som det sedan gäller att bara kopiera i förstorad skala. De äro
utkast och skola bedömas som sådana. För min del finner jag dem bra kompo¬
nerade och af god dekorativ verkan. Jag anser dem således väl lämpade att
komma till utförande.
Ludvig Loostrom, Konstakademiens sekreterare, Nationalmuseums intendent,
som inte haft tillfälle att ta närmare kännedom om den plats för hvilken mål¬
ningarna äro afsedda och därför bedömer de utställda skisserna i och för sig,
oafsedt deras närmaste uppgift, skrifver:
Af Dagens Nyheters redaktion anmodad att uttala mitt omdöme om de
Törnemanska skisserna, hvilka äro afsedda för Andra kammarens plenisal, får
jag härmed nämna att jag anser dem beteckna ett synnerligt stort framsteg i
lar Törnemans konstnärliga utveckling, hvartill han är att i hög grad lyckönska.
Aron .Johansson, riksdagshusets arkitekt, liksom hr Bergh medlem af den
tidigare juryn, har inte frångått den mening han redan som jurymedlem gaf till
känna, nämligen att hr Törneman bör få uppdraget att dekorera plenisalarna.
Han säger: Jag finner Törneman utmärkt ägnad för uppdraget. Särskildt för¬
tjust är jag i hans färgskala. De historiska motiv han nu valt i stället för de
tidigare landskaps- och industribilderna äro säkerligen lättare tillgängliga för den
vanliga uppfattningen. Om ett och annat i de nu utställda skisserna skulle
kunna önskas annorlunda, så är Törneman säkert mannen att göra dessa än¬
dringar. Skisserna äro ju inga slutgiltiga arbeten, och hvad det först kommer
an på är att finna den rätta mannen för det gifna verket. Jag är alldeles öfver-
tygad om att Törneman är den rätte.
Ilagnar Östberg slutligen har på följande sätt gett uttryck åt sin uppfatt¬
ning :
Jag har i högsta grad tilltalats af själfva uppslaget. Först och främst före¬
faller det mig riktigt att, när det blir tal om att föra den hittills oafgjorda frågan
om riksdagssalarnas dekorering fram till ett resultat, man vänder sig till den i
detta fall mest meriterade, det vill säga Törneman, och därmed tillgodogör sig
det arbete, som redan nedlagts på uppgiftens lösning. Dennes idé med historiska
ämnen bör ju vidare, om den någonsin skall anses berättigad, vara det i en
parlamentsbyggnad. Uppslaget finner jag således godt med hänsyn till valet
både af konstnär och af ämnen.
Skisserna visa liksom Törnemans föregående arbeten, att hans styrka är
linjeföring och komposition. Grupperna äro af en monumental effekt, samlade,
stora i linjerna. Färgen utvisar eu motsvarande sammanhållning. Utkasten äro
i det hela af en homogenitet som ej är vanlig hos oss. Därtill kommer det
glädjande i att få se säker, karaktäristisk figurmålning igen i Sverige.
Den för fonden afsedda landskapsbilden är ståtlig. Genom sina vårdeldar
såsom manande uttryck för verksamhet får den ett själsligt innehåll, som natur¬
ligt förenar den med figurmålningarna.
Konstnärligt lofva utkasten alltså det allra bästa. En fördel är vidare att
Törneman ensam bland yngre kontsnärer haft tillfälle att experimentera på
området, nämligen genom freskomålningen i Ostermalmsskolan. Därigenom har
han naturligtvis tillgodogjort sig erfarenheter, som nu bli af det största värde.»
Motioner i Andra kammaren, Nr 197.
9
Kostnadsförslag.
Bil. 2.
P. M. angående kostnaderna för utförande af alfrescomålning ar i Riksdagens
båda plenisalar i enlighet med af mig utställda skisser (6 fält).
Arbetet beräknas taga en tid af tre ä 4 år.
Hyra för atelier pr år kr. 1,200: — .................................... Kr. 3,600:_
Atelier omkostnader (ljus, värme etc.) ä kr. 400: — pr år............ » l ,200:_
Modeller.
Ungefär 30 figurer pr fält (120 figurer) 3 dagar för hvarje figur
å 10 kr. pr dag......................................................... » 3,600: —
Material för kartonger, studier etc.
6 dukar med färg, penslar, koppar etc. enligt bifogadt kostnads¬
förslag från A. B. Wilhelm Becker .............................. » 4,000:_
Material för alfresco-utförandet.
Enligt bifogadt kostnadsförslag från Antonio Bellio ............... » 4,360: 40
Arfvode åt stuccatörarbetarna.
C:a 8 månader ä kr. 10 pr dag och stuccatör ......... 2,400: —
Of riga biträden................................................... 600: — * a nnn- _
Konstn ärsarfvode.
För förberedande skisser, kartonger samt slutliga utförandet i
alfresco pr fält kr. 7,500: —, 6 fält .............................. » 45,000:_
Stockholm den 16 januari 1912.
Kronor 64,760: 40
Axel Törneman.
Offert utan förbindelse.
Stockholm den 16 Jan. 1912.
Herr Konstnären Axel Törneman, Stockholm.
Med anledning af Eder v. förfrågan offerera vi Eder härmed:
Bukar c:a 650X280 c. m.:
med romersk duk nr 1257
kilramar med uppspänning jämte papper
färger, penslar m. m...........................
4 st. å .................
Kr.
|
200: —
|
|
»
|
125: —
|
|
»
|
275: —
|
4
|
Kr.
|
600: —
|
Kr. 2,400: —
|
Transport 2,400: —
2
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 4 sand. 70 käft. (Nr 197.)
10
Motioner i Andra kammaren, Nr 197.
Dukar c:a 850X850 c. m.:
med romersk duk nr 1257 .................
kilramar med uppspänning jämte papper
färger, penslar m. m...........................
2 st. å
Transport 2,400: —
Kr.
|
350: —
|
»
|
150: —
|
»
|
300: —
|
Kr.
|
800: —
|
Kr. 1,600: —
Kronor 4,000: —
att levereras fritt Stockholm.
Betalningsvillkor vanliga.
Alltid med nöje emotseende Edra v. ordres tecknar
Högaktningsfullt
Aktiebolaget Wilh. Becker
A. Gentele.
Stockholm den 15 jan. 1912.
Kostnadsförslag:
Hr artisten Axel Törneman
för utförande af alfrescomålningar i riksdagshuset.
Specialgrundputs för klassisk alfresco:
6 fält, storlek pr st. 10.so □ mtr. = c:a 100.so Q mtr. ä 10 Kr.
pr. □ mtr................................................................ Kr. 1,008: —
Specialbruk för frescomålningen, 3 Kr. pr. □ mtr. c:a............ » 302: 40
Färger och kalk ............................................................... » 2,900: —
Hjälp af en stuccatör, som står till artistens förfogande pris
pr dag Kr. 10:—, oafsedt om lång eller kort arbetsdag.
Ställningar....................................................................... » 150: —
Betalningsvillkor: Så snart grundputsen är färdig, betalas den för samma stipule¬
rade summan.
Färger-, betalas allt efter som de levereras.
Hjälparen (stuccatören) betalas hvar 14 dag.
Stockholm som ofvan. A. Bellio.
Undertecknade, som på begäran granskat af artisten Axel Törneman upp¬
gjord kostnadsberäkning för utförande af alfrescomålningar i Riksdagens båda
plenisalar i enlighet med af honom utställda skisser, få med anledning häraf
anmärka, att vi funnit den i Antonio Bellios förslag upptagna summan för färger
och kalk böra sänkas med kr. 1,900:— till 1,000:—, medan däremot kostnader för
ställningar torde böra höjas med kr. 350:— till 500:—. På grund häraf kommer
posten, Material för alfrescoutfövandet, att sänkas från kronor 4,360: 40 till 2,810: 40
och hela kostnadsförslagets slutsumma från kronor 64,760:40 till 63,210:40.
I öfrigt hafva vi icke funnit skäl att mot det föreliggande förslaget fram¬
ställa några anmärkningar.
Stockholm den 20 januari 1912.
Olle Hjortzberg. Filip Månsson.
Stockholm 1912. Stockholms Bokindustri A.-B:s Boktr.