Motioner i Andra kammaren, Nr 165.
11
Nr 165.
Af herr ChristierilSOn, om skrifvelse till Kungl. Majd
angående föreskrifter i visst syfte i fråga om docentsti¬
pendierna vid universiteten och karolinska institutet.
Vid de utredningar, som föregingo den senaste omregleringen af uni¬
versitetens och karolinska institutets stater och revideringen af statuterna,
hvilken omreglering beslutades af 1908 års Eiksdag, ägnades mycken upp¬
märksamhet åt docentinstitutionen. Kommittébetänkandena vittna om, att
denna fråga var en af de svårlöstaste. Det gällde dels att tillgodose be-
hofvet af extra och vikarierande universitetslärare, men undvika uppkoms¬
ten af en mellangrad af lärare i likhet med den förut utdömda adjunkts-
institutionen, dels att sörja för att unga vetenskapsmän uppmuntrades till
fortsatta studier på den vetenskapliga banan. Systemet med docentstipen¬
dier afser att gagna dessa behof utan att befrämja olägenheterna med en
till åren kommen grupp af obefordrade akademiska lärare. I ett utlåtande,
afgifvet af större akademiska konsistoriet i Uppsala, angifvas docentsti¬
pendierna afse att fylla följande tre behof:
1) att tillhandahålla medel, genom hvilka tillfälle kunde beredas unga
män att under några år efter afslutade examensstudier uppehålla sig vid
universitetet för att både genom strängare vetenskapliga studier och ge¬
nom undervisning förvärfva sig de djupare vetenskapliga insikter och den
högre lärarskicklighet, som vid universiteten och elementarläroverkens högre
afdelning samt i allmänhet vid alla högre undervisningsanstalter vore be-
höfliga.
2) af yngre akademiska lärare, som med säkerhet kunde påräknas för
den enskilda och mer elementära undervisningen vid universiteten.
3) af säkert tillgängliga vikarier.
12
Motioner i Andra kammaren, Nr 165.
I ett yttrande af universitetskanslern af den 15 december 1906 heter
det på tal om dessa stipendier:
»Det läge nämligen vikt uppå, att docenten icke genom att alltför
länge bibehållas vid docentstipendiet lockades att obefordrad kvarstanna
vid universitetet. — Docentstipendiet torde sålunda utgöra snarare en upp¬
muntran till fortsatt vetenskapligt arbete än en full godtgörelse för utfördt
sådant samt borde ock därför framför allt tillkomma den unge lofvande
vetenskapsmannen.»
Riksdagen, som beaktade krafvet om att uppmuntra unga lofvande
vetenskapsmän och ville tillse, att universitetens behof af vikarierande
lärarkrafter icke äfventyrades, beviljade vid förut omnämnda omreglering
en höjning af docentstipendiernas såväl antal som belopp, samtidigt som
vissa andra förändringar vidtogos i syfte att göra dessa stipendier ännu
mera lämpade att fylla sin uppgift.
Emellertid synes det, som om vissa missförhållanden redan nu, få år
efter omregleringen, skulle vilja insmyga sig i fråga om docentstipendiernas
utnyttjande. Vid det sydsvenska universitetet förekommer nämligen, efter
hvad jag erhållit kännedom om, icke så sällan, att innehafvare af docent¬
stipendier visst icke ägna sin hufvudsakliga tid åt vetenskapliga studier,
utan tvärtom äro upptagna af annat arbete i så stor utsträckning, att
man med skäl skulle kunna kalla deras stipendier lönefyllnader åt i enskild
tjänst sysselsatta personer. Då det aldrig varit statsmakternas mening, att
docentstipendierna skulle på detta sätt utnyttjas, ty då kunde universiteten
säkerligen för långt billigare pris erhålla den 35-timmars tjänstgöring pr år,
som nu är ålagd stipendieinnehafvare, har jag ansett det lämpligt att på¬
tala saken inför Riksdagen.
Att en docentstipendiat är innehafvare af väl aflönad statstjänst får
väl anses som en oformlighet. Och att en annan stipendiat vid privat
läroverk bestrider lärartjänst med 27 timmars undervisningsplikt pr vecka,
kan väl heller inte vara att rekommendera för universitetet. Men rekor¬
det i denna förmåga att af docentstipendiet göra en obetydlig bisyssla
innehafves dock af den docent, som icke ens bor i universitetsstaden, men
i ett annat samhälle bestrider den ansvarsfulla posten som rektor vid ett
enskildt (kommunalt) läroverk. Andra mindre grava fall af uppenbart
åsidosättande af med stipendium förenade docenturers uppgift skulle af
mig kunna anföras, men enbart de af mig påpekade fallen tala tillräckligt
för behofvet af ändrade bestämmelser, hvarigenom det med docentstipen¬
Motioner i Andra kammaren, Nr 165. 13
dierna afsedda ändamålet, befrämjandet af vetenskapliga studier, mera
komme till sin rätt.
Med hänvisning till hvad här ofvan anförts, tillåter jag mig hemställa,
att Eiksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om
utredning, huruvida icke föreskrifter kunna meddelas,
hvarigenom säkerhet erhålles för att docentstipendierna
vid universiteten och karolinska institutet icke tilldelas
docenter, som genom regelbundet arbete i enskild tjänst
undandraga att ägna sig åt strängare vetenskapliga
studier, samt för Eiksdagen framlägga de förslag, hvar¬
till denna utredning kan gifva anledning.
Stockholm den 26 januari 1912.
A. J. Christiernson.