4
Motioner i Andra kammaren, Nr 15,
Nr 15.
, Af herr Eriksson i Grängesberg, om upphäfvande af tullen å
cement.
Vid 1888 års riksdag fastställdes en tull på cement af 40 öre per
100 kg. Den omedelbart därefter tillsatta tulltaxekommiitén föreslog,
att tullen skulle höjas till 60 öre per 100 kg., hvilket i kungl. propo¬
sition föreslogs 1892 års Eiksdag utan att dock vinna Riksdagens bifall.
Denna tullförhöjning genomfördes dock år 1894 på förslag af enskild
motionär och mot bevillningsutskottets majoritets afslagsyrkande. Sedan
dess har den svenska cementindustrien åtnjutit ett tullskydd af 60 öre
per 100 kg. eller kronor 1:08 per fat. Då cementtullen infördes, var
inom landet behofvet af cement ringa och fabrikerna hade svårt att få
afsättning för så stor produktion, att tillverkningen kunde bära sig. Man
ville genom tullen stödja eu för Sverige naturlig, svag industri. Sedan
dess har förbrukningen ökats oerhördt och kommer att ytterligare hastigt
stegras. De förhållanden, som sålunda motiverade tullens införande, före¬
ligga icke längre.
För att kunna till sista öret utnyttja tullskyddet ha samtliga sven¬
ska cementfabriker sammansluta sig i ett gemensamt försäljningsbolag —
Svenska Cementförsäljnings Aktiebolaget i Malmö — i dagligt tal kalladt
»Cementa». Fabrikernas hela försäljning sker genom denna trust, hvar¬
igenom all konkurrens inom landet är fullständigt upphäfd. För att än
ytterligare tillförsäkra sig ensamförsäljningen å den inhemska marknaden,
har timsten tillsammans med grannländernas fabriker bildat en försälj-
ningsring. Genom att på detta sätt organisera den internationella han¬
deln har man uppdelat norra och mellersta Europa i försäljningsdistrikt,
där hvarje bolag har sitt gifna försäljningsområde och de öfriga icke
konkurrera genom låga priser eller bättre försäljningsvillkor. »Cementa»
är blomman af skyddstullspolitiken, den inhemska konkurrensen är upp¬
häfd och utländsk konkurrens på det kraftigaste möjliga sätt begränsad.
Motioner i Andra kammaren, Nr 15.
5
Den svaga, betryckta cementindustrien har blifvit ett monopol för en
grupp kapitalister, som efter godtfinnande beskattar det allmänna, öfriga
näringsgrenar och enskilda samhällsmedlemmar.
Trastens affärsmetoder.
Enligt samstämmande uttalanden från skilda håll har trasten genom¬
fört ett försäljnings förbuds- och bojkottsystem, för att hindra svenska för¬
brukare att köpa utländsk cement, som icke torde öfverträffas af någon
annan svensk industrisammanslutning.
I Aftonbladet för den 11 mars 1911 läses följande skarpa ankla¬
gelse: »Hvad sägs t. ex. om, att å hvarje tullplats lär »Cementa» ha
anställt ett ombud bland svenska tullverkets personal? Denne har till
åliggande att, så snart utländsk cement importeras, genast i saken in¬
gifva rapport till »Cementa», upptagande vikt och kvantitet, fabriksmär-
ket samt importörens namn. Omedelbart därefter utsändas hemliga cir¬
kulär från trasten till dess ombud, däri dessa underrättas om att N. N.
importerat utländsk cement, att N. N. hädanefter icke på några som
helst villkor och pris får vidare inköpa svensk cement.»
Så vidt jag kunnat finna har icke, ens af trastens chef, riktigheten
af detta påstående förnekats. Detta framgår äfven tydligt af de kontrakt,
som föreläggas köparne före leverans till underskrift. Dessa kontrakt
innehålla bi. a. följande:
»Från Svenska Cementförsäljnings Aktiebolaget i Malmö rekvireras här¬
med mitt årsbehof af cement på nedanstående villkor: Dagens prisno¬
teringar : — — — — — — — — — — — — — — — — — —
öfriga villkor: Köparen förbinder sig att under året icke handla med
främmande cementsorter.
Godkännes:» Underskrift.
Äfven om »Cementas» priser icke vore högre än motsvarande i ut¬
landet, måste man på det kraftigaste fördöma sådana affärsmetoder.
Det synes mig vara själfklart, att svenska medborgare i främsta rummet
böra använda svenska varor. Men ingalunda befordrar man aktning för
svenska varor och svenskt näringslif genom att lojalt eller illojalt resa
en oöfverstiglig kinesisk mur mot utländsk import.
Bortsedt från att trastens monopolisering af den inhemska mark¬
6
Motioner i Andra kammaren, Nr 15.
naden medför oerhördt höga priser, ha dessa affärsmetoder ett korrumpe¬
rande inflytande på affärslifvet, som ställer den enskilde byggmästaren eller
återförsäljaren i ett allt annat än behagligt beroende. En återförsäljare, som
under året fört utländska cementsorter, finner sig af en eller annan anledning
behöfva svensk vara, han är fullt solid men får icke af trusten eller dennas
agenter köpa hvad han behöfver. Han har då att antingen hos trusten göra
afbön, om nu detta lyckas, eller ock afstå från att sälja svensk tillverkning.
Inom andra brancher för affärsmannen både inhemska och utländska
varor. Kunden har att välja. Inom denna branch gäller icke att med
ett öfverlägset fabrikat och låga priser konkurrera med utländsk till¬
verkning, utan här gäller att genom bojkott och försäljningsförbud be¬
hålla marknaden för egen del.
Cementpriset.
Cementtrustens försäljningspris har under år 1911 varierat för staten
och större kommuner mellan kr. 5: 90 och 6: 80 och för enskilda förbru¬
kare mellan kr 6: 80 och 8: 50 pr fat. Lägsta pris har staten erhållit vid
leverans till telegrafverkets byggnad i Nynäshamn kr. 5: 90 och för leverans
till kraftbyggnaden vid Porjus 6: 10, emballeradt i säckar fritt Luleå. Bo¬
lagets lägsta anbud till Stockholms stad för år 1911 är efter hvad Stock¬
holms Dagblad meddelat kr. 6:80 vid förpackning i fat eller tredjedels-
säckar och 6: 65 i halfsäckar. Motsvarande pris för Göteborgs stad är
kr. 6: 50 för två halfsäckar. De allra största enskilda förbrukarne er¬
hålla cementen till samma pris som Stockholms stad, hvaremot relativt
stora afnämare med årsbehof understigande 3,000 fat få betala kr. 7:10
— 7: 50 och de minsta förbrukarne 8 kronor och därutöfver. Hvad är
motsvarande pris i våra grannländer?
Enligt hvad ett byggnadsbolag i Stockholm meddelat Aftonbladet (tors¬
dagen den 23 mars) är priset å cement från Norges enda cementfabrik,
Slemmestads cementfabrik, fritt Kristiania eller andra städer vid Kristiania-
fjorden, kr. 4:10 per fat. A detta pris erhålla större afnämare ytterligare
någon rabatt. Samma fabrik levererar till större afnämare fritt kaj
Trondhjem cement till så lågt pris som kr. 4: 15 per fat. I Danmark
är priset (trustpris) kr. 5: 95. I Tyskland torde motsvarande pris vara
c: a 4 kronor. Från Tyskland har under föregående år importerats flera
partier prima Portland-cement för kr. kr 4: 20 per fat fritt Stettin. Om
7
Motioner i Andra kammaren, Nr 15.
frakten uppgår till 80 öre och. då tullen är kr. 1: 08, blir priset fritt
Stockholm kr. 6: 08. Belgisk cement kan för närvarande importeras fritt
Stockholm oförtulladt till 4: 50—5 kr.
Vid export till främmande länder säljer trusten cement till kr. 4
ä 4: 50. Äfven om icke någon större vinst uppstår å denna försäljning,
kan man vara förvissad om att exporten sker utan förlust. Afgjordt
torde vara att minst det belopp, som de svenska köparne få betala utöfver
exportpriset, är bolagets vinst. Då utländska köpare erhålla cementen
för c:a 4 kronor, är det då rimligt, att svenska staten skall betala 6
kronor och enskilda inhemska förbrukare 7 ä 8 kronor? Vanliga män¬
niskor kunna icke förstå rättfärdigheten i en sådan affärspolitik. Simman
är den, att cementpriset i Sverige är utan berättigande oskäligt högt. Det
kan förefalla, som om detta vore en sak, som icke vidkommer den stora
allmänheten, men så är ingalunda förhållandet. Bli statens och kommu¬
nernas byggnader dyrare, stiger skatten. Äro materialpriserna höga, bli
de enskildas byggnadskostnader högre och hyrorna stegras. Öfriga
industrigrenar få högre anläggningskostnader och större kapital att
förränta och amortera, få svårare att bestå i konkurrensen med utlandet.
Vi ha för närvarande goda förhoppningar om en storartad vattenfallsindu-
stri. Det kan icke vara likgiltigt för möjligheten af dessa förhoppningars
förverkligande, om vid montering af vattenfallen ett af de viktigaste
byggnadsämnena kostar hos oss 50 å 75 procent mera än hos våra
konkurrenter i Tyskland och Norge.
Kan cementindustrien bestå utan tullskydd?
Att cementfabrikationen är en för vårt land naturlig näring torde väl
af ingen förnekas. Och det vill synas som om de naturliga förutsätt¬
ningarna hos oss skulle vara lika goda som i Danmark. Då de danska
cementfabrikerna icke ha något tullskydd och ändå kunna bestå ocli
kraftigt utveckla sig, hvarför skulle icke deras svenska konkurrenter
kunna reda sig såväl som de? Ingen vill väl på allvar påstå, att de
danska yrkesidkarne äro de svenska öfverlägsna eller att de danska
ingenjörerna äro dugligare än vårt lands. Icke heller torde de svenska
arbetarne vara sämre än de danska. Det har i en tidning påståtts, att
arbetslönerna inom cementindustrien äro högre i vårt land än i Dan¬
mark. Ingå bevis för detta påstående ha dock mig veterligt presterats.
I motion nr 203 vid fjolårets riksdag gjordes en jämförelse mellan de
8
Motioner i Andra kammaren, Nr 15.
arbetslöner, som betalas inom cementindustrien i Danmark och i vårt
land, och anföres nr denna motion följande:
»Vid den i Danmark den 12 juni 1906 företagna Haandvmrks- og
Industritsellingen befanns arbetstiden inom denna industrigren vara 10
timmar pr dag och genomsnittsförtjänsten för icke facklärda arbetare uppgå
till kronor 22 : 80 pr vecka. Denna veckolön reducerad till timlön gör
efter en arbetstid af 60 timmar i veckan 38 öre pr timme.
En granskning af de danska cementfabrikernas lönestatistik visar
för år 1909 följande arbetslöner:
Vid »Aktieselskabet Portland-Cementfabriken Danmark» var från
den 29 oktober 1908 till den 27 oktober 1909 genomsnittsarbetslönen
för samtliga sysselsatta cementarbetare 40 öre pr timme. Genomsnitts-
förtjänsten pr timme för ackordsarbetare var vid denna fabrik under
tiden från den 29 april till den 30 juni 1909 för arbetare sysselsatt:
vid »Slammeriet» 49,9 öre, »Salamandern» 46 öre, uppskalfning af sten
och kol till ugnarna 62,1 öre, »Overtraekning og Klinkerkorsel» arbets¬
lag A 60,7 öre, arbetslag B 54,7 öre och cementpackning 64,3 öre.
Vid en annan dansk fabrik var genomsnittsförtjänsten pr timme för
ackordsarbetare under 1909 följande: vid »Afromning» 56, »Slammeri»
49,1, roterugnarna 34,3, kol till ångpannan 38,4, packning 45, utskepp¬
ning till ångare 76,4, seglare 54, stufning 75,7, reparation af säckar 38,4,
kollossning 58, att köra upp lera 45, gipslossning 66 öre.
Vid cementfabriken »Kongsdal» var genomsnittslönen under år 1909
40,6 öre pr timme.
Vid fabriken »Norden» var genomsnittslönen för samtliga cement¬
arbetare under samma tid 43,8 öre pr timme.
Er denna fabriks lönestatistik anföra vi några exempel på hvad
därstädes anställda årsarbetare (icke säsongarbetare) kunnat förtjäna från
den 1 januari till den 31 december 1909.
Nr.
|
Arbetarens namn
|
Sysselsättning
|
Arbetstimmar
under året.
|
Årsförtjänst.
Kr.
|
Genomsnitts-
timlön.
|
4
|
J. P. Pedersen ..
|
Kridtgraven
|
2,759 Vs
|
1,407: 99
|
51,0
|
7
|
Vilh. Nielsen... .
|
»
|
2,714
|
1,394: 95
|
51,4
|
71
|
A. Jocumsen......
|
»
|
2,516
|
1,459: 16
|
58,0
|
53
|
P. Jensen .......
|
Lergraven
|
2,651 Vs
|
1,345: 37
|
50,7
|
18
|
Jens Madsen.....
|
Brtender
|
4,220 Va
|
1,835: 97
|
43,5
|
19
|
P. Pedersen ......
|
»
|
4,237
|
1,833: 45
|
43,3
|
Motioner i Andra kammaren, Nr 15.
9
Nr.
|
Arbetarens namn
|
Sysselsättning
|
Arbetstimmar
under året.
|
Årsförtjänst.
Kr.
|
Genomsnitts
timlön.
|
24
|
J. P. Jensen.....
|
Forskelligt
|
3,281 Va
|
1,513: 90
|
46,1
|
32
|
Chr. Knudsen ..
|
>
|
2,931
|
1,371: 79
|
46,8
|
94
|
H. Trenmer .....
|
|
3,161 Va
|
1,431: 07
|
45,2
|
41
|
Chr. Larsen .....
|
Pakhuset
|
2,487
|
1,471: 78
|
59,2
|
42
|
Anth. Lund ......
|
y>
|
2,653
|
1,592: 63
|
60,0
|
76
|
Joh. Christiersen
|
»
|
2,536
|
1,519: 98
|
59,9
|
77
|
Mart. Carlsen ...
|
»
|
2,615 Va
|
1,543: 79
|
59,0
|
102
|
Joh. Sörensen ...
|
Smedemedhjaelpi
|
er 3,081
|
1,112: 88
|
36,1
|
Någon officiell undersökning om arbetslönerna vid samtliga svenska
cementfabriker har icke, såvidt oss är bekant, ägt rum. Endast för en
fabrik, den vid Limhamn, har sådan undersökning berörande arbetslönen
under år 1905 af kommerskollegium utförts.
Genom snittsförtjänsten vid denna fabrik uppgick då för samtliga
arbetare till 37 öre pr timme.
Lägsta timförtjänst för arbetare öfver 20 år var 10 öre och högsta
52 öre. 10 arbetare hade en inkomst pr timme af 20—25 öre, 19
25—30 öre, 33 30 — 35 öre, 65 35 — 40 öre, 163 40—45 öre, 57
45—50 öre och endast 3 arbetare hade öfver 50 öre.
Genomsnittliga årsinkomsten för arbetare i åldern 20—35 år, för¬
delade efter specialiteter, var följande: råmaterialarbetare 1,181 kr., ring-
ugnsarbetare 1,187 kr., sehaktugnsarbetare 1,237 kr., koksugnsarbetare
1,707 kr., cementmjölnare 1,227 kr., ceinentpackare 1,225 kr., kolkörare
1,335 kr., lossare och lastare 1,371 kr., tunnbindare 1,081 kr., järn¬
arbetare 1,162 kr., träarbetare 1,167 kr., murare 1,032 kr., maskin¬
personal 1,231 kr., diverse arbetare 930 kr.
Limhamns cementfabrik torde vara en af de svenska fabriker, som
betala de högsta arbetslönerna. En jämförelse mellan å ena sidan genom-
snittsförtjänsten vid denna fabrik och vid de samtidigt officiellt under¬
sökta danska fabrikerna visar likväl ett öre lägre timförtjänst vid Lim¬
hamn än i Danmark. Genomsnittsförtjänsten var under år 1909, som
förut visats, vid de danska fabrikerna afsevärdt högre, t. ex. vid fabriken
»Norden» icke mindre än 43,8 öre mot 37 öre vid Limhamn år 1905.
Om ock arbetslönerna stigit äfven vid de svenska fabrikerna sedan
1905, har man inga skäl antaga, att de ökats så, att de nu öfrerstiga
hvad som betalas i Danmark.»
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 4 samt. 6 käft.
2
10
Motioner i Andra kammaren, Nr 15.
En jämförelse mellan tillverkningskostnad och. utförsäljningspris ger
äfven vid handen att fabrikerna kunna väl tåla en nedsättning af priset
med minst tullens belopp. Enligt beräkningar, utförda af sakkunnig
person, torde arbetskostnad och materialpris för framställning af ett fat
prima Portland-cement vid fullt modern fabrik belöpa sig till 2: 70 ä 3
kronor. 50 ä 75 procent på arbets- och materialkostnaden synes böra
kunna räcka till täckande af fabrikernas förvaltningskostnader, ränta,
amortering och äfven lämna ägarne skälig vinst.
På grund af hvad jag sålunda anfört, tillåter jag mig föreslå,
att Eiksdagen måtte besluta borttaga tullen å
cement.
Stockholm den 20 januari 1912.
Bernh. Eriksson.