Motioner i Andra kammaren, Nr 146.
1
Nr 146.
Af herr Söderberg i Stockholm, angående vissa lättnader i
skattehänseende för föreningar med ideell verksamhet.
De sedan år 1910 gällande förordningarne om inkomst- och för¬
mögenhetsskatt samt angående bevillning af fast egendom samt af in¬
komst tillämpades första gången vid 1911 års taxeringsförfarande. Att
de myndigheter, taxeringsnämnderna, som i första hand haft befattning
med den nya skattelagstifningen i dess tillämpning, haft mycket arbete
att sätta sig in i de nya förhållandena, samt äfven gjort sina erfaren¬
heter på området, är antagligt. Alldeles gifvet är, att de beskattade äro
de, som främst erfara verkningarna af huru förordningarne ifråga
tillämpas.
Under det de förutvarande skattelagarne vore gällande, ifrågasattes
icke från vederbörande myndigheter skatteplikt för de icke ekonomiska
eller ideella föreningarne. I allmän uppfattning har äfven ingått att de
föreningar, som ej drifva ekonomisk verksamhet, hvarken i vinstsyfte
för föreningens del eller för medlemmarnes enskilda del, ej heller äro
skattskyldiga.
Vid 1911 års taxeringar har dock, särskildt i Stockholm, ett mot¬
satt förfaringssätt i flera fall tillämpats af taxeringsnämnder i olika
taxeringsdistrikt. Med hänvisning till 10 § bevillningsförordningen samt
3 §, 2 mom. och 12 § b) inkomstskatteförordningen, ha respektive
taxeringsnämnder i flera fall ansett fackorganisationers m. fl. andra orga¬
nisationers, hvilka äro att hänföra till icke registrerade, eller så kallade
ideella föreningar, ränteinkomster och kapitalbehållningar beskattnings¬
bara. Man har ansett dessa ränteinkomster och kapitalbehållningar
beskattningsbara, såsom tillkommande juridiska personer, hvilka ej äro
i författningarne undantagna, och på den grund taxerat dem till erläg-
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 4 samt. 54 käft. (Nr 146—148.) 1
2
Motioner i Andra kammaren, Nr 146.
gande af såväl bevillning som inkomst- och förmögenhetsskatt. Som
exempel må här nämnas:
Centralförbundet för Socialt arbete taxerades till bevillning för
5,700 kronor samt till inkomst- och förmögenhetsskatt för 7,300 kronor.
Svenska Statsförbundet taxerades till bevillning för 650 kronor
samt till inkomst- och förmögenhetsskatt för 1,000 kronor.
Oskar Ekmans stiftelse för immigrationens befrämjande samt mot¬
verkande af emigrationen, taxerades till bevillning för 17,780 kronor
samt till inkomst- och förmögenhetsskatt för 24,400 kronor.
Föreningen för Stockholms fasta försvar taxerades till bevillning
för 4,580 kronor samt till inkomst- och förmögenhetsskatt för 15,200 kronor.
Sällskapet Par Bricole (sällskap för välgörenhet och understöd¬
jande af sångens befrämjande) påfördes, efter besvär hos pröfnings-
nämnden, som nedsatte taxeringsnämndens belopp, till bevillning för
1,460 kronor och till inkomst- och förmögenhetsskatt för 2,300 kronor.
Landsorganisationen i Sverige (samorganisation för Sveriges fack¬
förbund och fackföreningar) taxerades till bevillning för 14,200 kronor
samt till inkomst- och förmögenhetsskatt för 30,100 kronor. Nämnda
organisation har förut endast skattat för innehafd fastighet och dess an¬
hållan att för sin föreningsverksamhet icke anses som skatteskyldig
afslogs af taxeringsnämnden.
Sv. Järnvägsmannaförbundet taxerades till 5,440 kronor för
bevillning och till inkomst- och förmögenhetsskatt för 7,100 kronor.
De besvär öfver taxeringsnämndernas beslut, som framställts till
pröfningsnämnden, och hvari respektive organisationer ha yrkat befrielse
från dem påförd skatteplikt, ha lämnats utan afseende.
Som förut nämnts har, oss veterligt, på ett undantag, nämligen
då typografförbundet år 1910 af en taxeringsnämnd i Stockholm betrak¬
tades som skattskyldigt, icke ifrågasatt skatteplikt för fackorganisatio¬
nernas del. Ej heller har det kommit till vår kännedom att år 1911 å
andra platser än Stockholm respektive taxeringsmyndigheter tolkat anförda
stycken i de nya skatteförordningarna så, att de ideella föreningarna
skulle vara skattepliktiga. An vidare synes det framgå, att man här
vill söka prejudicera fall, hvarpå man. sedan kan bygga vidare, då man
bland mängden af isynnerhet fackliga organisationer stannat vid att på¬
föra endast några af desamma skatt. Man synes utgå ifrån att, då
isynnerhet fackorganisationerna under de senare åren tilldelats en viss
rättskapacitet, som juridiska personer, dock ej legaliserad sådan, skulle
ock därmed deras skattskyldighet vara gifven.
Motioner i Andra kammaren, Nr 146.
3
Hvarken i Kungl. Maj:ts proposition till 1910 års Riksdag, i bevill¬
ningsutskottets betänkanden eller i kamrarnes debatter samma år öfver
o
dessa frågor kan man dock få fram att i och med de nya skattelagar-
nes tillkomst skulle de ideella föreningarne drabbas af skattskyldighet.
Denna kan ej heller, enligt vår uppfattning, ligga innesluten i de lag¬
bestämmelser som åberopas, och hade skatteskyldighetens utsträckande
till exempelvis fackföreningarna framförts, som gifven vid detta ärendes
behandling i kamrarne 1910, så hade, åtminstone i Andra kammaren,
detta alldeles säkert bemötts af arbetarerepresentanter. Tvärtom, den
allmänna uppfattningen var nog den att de ideella, icke registrerade
föreningarne fortfarande skulle vara skattefria för sina medel. En jäm¬
förelse mellan innehållet it. ex. 13 § af 1902 års förordning om in¬
komstskatt, och 3 § 2 mom. i förordningen om inkomst- och förmögen¬
hetsskatt af år 1910, gifver äfven stöd åt denna uppfattning. Hvad gäl¬
ler frågan om ideella föreningars skattskyldighet, behandlas densamma
likartadt i begge förordningarne. Termen »andra juridiska personer» är
densamma.
Att uti denna fråga en närmare definition af Riksdagen bör göras,
synes oss nödvändigt, genom de fall som här anförts. I förordningarne
i fråga böra de ideella föreningarne, oafsedt den rättskapacitet som juri¬
diska personer dem i viss utsträckning tilldelats, i denna sin egenskap
fritagas från skattskyldighet.
Hvad särskildt fackföreningarne vidkommer, hvilkas verksamhet vi
närmast känna, så är deras karaktär af institutioner för inbördes själf-
hjälp allmänt känd. Deras inkomster användas för medlemmarnes räk¬
ning i form af understöd vid arbetskonflikter, vid arbetslöshet, vid resor
för sökande af arbete, vid sjukdom och andra tillfällen. Deras samlade
kapital — ifall de ha något — har samma uppgift. Fackförbunden äro
en sammanslutning af fackföreningarne inom samma fack eller industri
öfver landet. Landsorganisationen å sin sida är en federation af fack¬
förbunden. Ingen af de här nämnda organisationerna drifva rörelse eller
yrkesmässig verksamhet och torde väl sålunda icke, lika litet som andra
ideella föreningar, kunna hänföras till de kategorier skattskyldiga, som
i resp. förordningar äro uppförda. Fastmera böra de hänföras till sådana
anstalter eller sådana stiftelser, som i de åberopade förordningarne äro
frikallade från att erlägga såväl inkomst- och förmögenhetsskatt som
bevillning.
Med de sociala uppgifter, den ideella föreningsverksamheten har
sig förelagd, bör denna ej drabbas af skattskyldighet för de medel, den
4
Motioner i Andra Tcammaren, Nr 146.
kan förfoga öfver för fullföljandet af sin verksamhet. Ty skall rättvisa
ske, fordrar ju konsekvensen af t. ex. fackföreningarnes beskattning att
samma skyldighet utsträckes till all föreningsverksamhet, där något be¬
skattningsbart finnes i form af ränteinkomster eller kapital.
Hvad vi ha oss bekant, äro de fackliga organisationerna i Dan¬
mark och Norge icke skattskyldiga. Icke ens tyska riksdagen har, i
sitt sökande efter nya skattekällor, rammat fackorganisationerna.
Härtill kommer ytterligare att denna skattepåläggning icke kan vare
sig drabba jämt eller träffa alla föreningar. Det kommer att bero på
i hvilken utsträckning vederbörande taxeringsmyndigheter i första hand
äga kännedom om, att dylika icke registrerade föreningar finnas inom
deras taxeringsområde.
Utan att vilja bestrida det allmännas behof af, eller rätt till skatte¬
inkomst af befintligt kapital och detsammas ränteafkastning, hålla vi
dock före att de belopp, som på detta sätt skulle tillföras stat och kom¬
mun, icke skulle blifva af den ekonomiska betydelse, att den synpunk¬
ten skulle framför andra vara den afgörande. Vi våga i stället hålla
före att det sociala värde, som den ideella föreningsverksamheten i sig
innebär, väl motiverar att dess organ äro frikallade från skatteskyl-
dighet.
På grund af hvad vi sålunda anfört, hemställa vi att Riksdagen
måtte besluta:
dels i Kungl. förordningen om inkomst- och för¬
mögenhetsskatt af 28 oktober 1910 i 5 §. 2 mom.
c) att blarfd de institutioner, som frikallas från erläg¬
gande af inkomstskatt, äfven angifves föreningar med
ideell verksamhet, för sådan inkomst, som icke här¬
flyter af rörelse eller yrke;
dels i samma förordnings 12 § b) tillägg göres
att samma föreningar befrias från att erläggajörmö-
genhetsskatt;
dels i Kungl. förordningen angående bevillning
af fast egendom samt af inkomst af 28 oktober 1910
12 § 2 mom. b), att bland de institutioner, som fri¬
kallas från erläggande af inkomstbevillning äfven an¬
gifves föreningar med ideell verksamhet för sådan
inkomst, som icke liärflyter af rörelse eller yrke.
Till vederbörande utskott hemställes att i åbe¬
Motioner i Andra hammaren, Nr 147.
5
ropade och hithörande förordningar föreslå de föränd¬
ringar, som med anledning af här framställda yrkan¬
den må kunna befinnas erforderliga.
Stockholm den 26 januari 1912.
Ernst Söderberg. Herm. Lindqvist. Carl Winberg.
Nils Persson. J. A. Wallin. Gust. Nilsson.
» 147.
Af' herr Olsson i Åsen, om skrifvelse till Kungl. Maj:t ifråga
om införande af stadgande om efterbeskattning i för¬
ordningen angående bevillning af fast egendom samt
af inkomst.
I kungl. förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och för¬
mögenhetsskatt lyder 22 § i sin förra del sålunda: »Har någon i upp¬
gift eller upplysning, som afgifvits till taxering, lämnat oriktigt meddelande,
eller har uppgiftspliktig underlåtit aflämna uppgift eller infordrad upp¬
lysning och har däraf föranledts att inkomst eller förmögenhet icke
blifvit taxerad eller blifvit för lågt taxerad, skall, då sådant kommit till
vederbörandes kännedom, särskild inkomst- och förmögenhetsskatt genom
taxering påföras den skattskyldige till belopp, som genom berörda för¬
farande undandragits.»
Genom detta stadgande om efterbeskattning har statens rätt blifvit
tryggad i nu antydt fall och på samma gång har det fastslagits att
ingen skall slippa ifrån sina medborgerliga skyldigheter, därför att de ej
blifvit utgjorda det år, då det rätteligen bort ske. Detta är ju också
endast öfverförande på skatteförhållandena af en allmän rättsregel.
Men huru fullkomligt rättvis bestämmelsen om efterbeskattning än
är, så äger den dock ej tillämpning, när det gäller utskylder till lands-