Motioner i Andra kammaren, Nr 142.
o
att öfverträdelse af dessa bestämmelser straffas
enligt strafflagens kap. 7, § 3.
1 händelse af bifall härtill hemställes vördsamt att vederbörande
utskott ville vidtaga erforderliga redaktionella ändringar.
Stockholm den 2(1 januari 1912.
J. A. Ing vars son.
Nr 142.
Af herr (JarlSSöIl i Frosterud, om upphäfvande af stadgan¬
det i 6 §, 3 mom. i förordningen angående försäljning
af vin och öl,
I motion nr 83 vid 1910 års riksdag anförde jag:
Bland de förslag, som på sin tid af kommittén för revision af gällande
stadganden angående försäljning af vin och maltdrycker i dess utlåtande
af 23 maj 1900 framlades, har knappast något varit mera omtvistadt än
det, som sedan inflöt i kungl. förordningen angående försäljning af vin och
öl den 5 juni 1905 § 6, mom. 3, hvilket lyder: »Mottager någon i sitt
hem emot betalning gäster till bespisning vid slutet bord, må han, därest
aftal om bespisning träffats för en tid af minst en vecka, utan särskildt
tillstånd till gästerna vid deras måltider utskänka öl.»
Kommitterade själfva sade sig icke ha blundat för den fara, som
kunde ligga i missbruk af en dylik, en hvar som har eget hem tillerkänd,
utskänkningsrätt; men kommittérade trodde sig ha uppställt tillräckliga ga¬
rantier mot sådana missbruk »genom den snäfva begränsning af rättigheten
som stadgats, samt genom den konungens befallningshafvande tillerkända
6
Motioner i Andra kammaren, Nr 142.
makt att förbjuda sådan utskänknings fortsättande, då utskänkningen be-
finnes ske i större omfattning eller på annat sätt än därmed afses».
Då ärendet förelädes 1905 års riksdag, frambar herr Matsson i Grafås
i motion i Andra kammaren åtskilliga välgrundade betänkligheter mot för¬
slaget. »Man kan», heter det i motionen, »ha anledning frukta att, om
detta moment oförändradt antages, det kan komma att tjäna helt andra
syften. De i nämnda moment förekommande beteckningarna »hem» och
»slutet bord» synas nämligen påkalla närmare definiering, såframt de ej
skola ge rum åt en mångtydighet, som kan göra rättsskipningen på detta
område i viss män osäker. En barack för vägarbetare, en skogsarbetare¬
koja eller s. k. inneboendes uppehållsort, ja, t. o. m. en trädgård, torde
man med hänsyn till ifrågavarande moment stundom vilja inrymma i be¬
greppet hem; och »slutet bord» är en för vanligt språkbruk så främmande
beteckning, att man kan känna sig något oviss om dess betydelse.»
Vid ärendets behandling i Andra kammaren gjordes från sakkunnigt
håll många tungt vägande erinringar mot bestämmelsen i fråga.
Så framhöll herr Sjö, med instämmande af flera kammarledamöter,
bl. a., att härigenom skulle skapas ett kryphål, som förvisso komme att i
stor omfattning begagnas. Icke ens en anmälan behöfde göras såsom i fråga
om försäljning af svagdricka och alkoholfria drycker.
Under debatten i kammaren yttrade sig vidare herr Bergendahl, som
sade sig hysa stora betänkligheter mot förslaget. Det pålade ordnings¬
makten en uppgift, som den nästan omöjligen kunde fylla. »Jag har knap¬
past läst en författning, som inbjuder så till lagöfverträdelser som just
denna», förklarade herr Bergendahl med instämmande af flere kammar¬
ledamöter.
Herr Widén erinrade, att äfven åtskilliga Konungens befallningshaf¬
vande hade yttrat sig mot den föreslagna bestämmelsen, och herr Widén
trodde, att anledning ej funnes att intaga eu sådan nyhet i lagen. Och
här vore ej fråga om att frigifva utskänkning af svagdricka utan af öl,
hvarjämte, då svagdricksutskänkningen frigåfves, behofvet af en sådan be¬
stämmelse som den åsyftade voro ringa. Herr Widén trodde vidare, att
det läge en stor fara i förslaget och att särskildt de, som ha med ord¬
ningsmakten att göra, skulle betacka sig för detsamma. Herr Widén fram¬
höll ock, att de, som inackorderade sig för en vecka, ofta komma att gå
sin väg efter första dagen.
Alla de sålunda från skilda håll framförda farhågorna ha i rikligt
mått besannats. Bestämmelserna om »eget hem» och »slutet bord» öfver-
trädas ofta så, att däraf skapas verkliga restaurationer, där öl utskänkes
Motioner i Andra lcammaren. Nr 142. 7
fij blott åt »inackorderade , utan ock åt snart sagdt hvem som helst och
där ackordsuppgörelsen för en vecka blifver en bestämmelse endast på
papperet. Ej alltför sällan sker ook ölutskänkningen äfven utan samband
med måltid, hvarigenom dessa »egna hem» blifva verkliga ölutskänknings-
ställen, men i regel utan den nödvändiga kontroll sådana med tillstånd
äro uuderkastade. Den ordningsmakten medgifna rätten att kontrollera
dessa ölutskänkningsställen kan sällan med nödig effekt tillämpas. Är det
i allmänhet svårt att få bevisning i fråga om öfverträdelser af utskänk-
ningslagarna, så äro svårigheterna här mångdubblade. Först när utskänk-
ningen medför oordningar utanför lokalerna komma i regel oegentligheterna
till ordningsmaktens kännedom. Och ej så sällan uppstå dylika utskänk-
ningsställen på platser, där ingen ordningsmakt finnes nära till hands.
Söka de kommunala myndigheterna ingripa och lyckas med ordnings¬
maktens tillhjälp få förbud för innehafvaren af en sådan utskänknings-
lokal att fortsätta rörelsen, så anställes blott en tjänstflicka, som förestår
inackorderingen, och olagligheterna fortsätta.
Det finnes synbarligen ingen annan utväg att uudgå dessa oegentlig-
heter, än att i detta fall återgå till de bestämmelser, som vore gällande
före 1 januari 1906, eller att äfven sådan utskänkning af öl, hvarom här
är fråga, göres beroende af de kommunala myndigheternas medgifvande.
Dessa, som alltid äga nödig person- och lokalkännedom och kunna bedöma
behofvet af sådan utskänkning, skola helt visst icke, där sådant behof
verkligen förefinnes och mot person eller lokal ingen befogad anmärkning
kan göras, vägra sitt medgifvande.
På grund häraf yrkade jag, att Piksdagen måtte för sin del besluta,
att § 6 mom. 3 i kung!, förordningen angående försäljningen af vin och
öl den 9 juni 1905 måtte ur förordningen utgå.
Lagutskottet, som fann att här ifrågavarande stadgande lämnade rum
för åtskilliga anmärkningar och att vunnen erfarenhet ådagalagt, att ifråga¬
varande rättighet visat sig leda till missbruk och oordningar, föreslog, att
Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Ma.pt anhålla om utredning i hvad
mån ändring beträffande nämnda lagrum bör ske samt för Riksdagen fram¬
lägga det förslag, hvartill utredningen kunnat föranleda.
Andra kammaren biföll utan debatt utskottets förslag, medan Första
kammaren följde ett par af sina reservanter i utskottet och afslog skrifvelse-
förslag.
För min del har jag ingen anledning frångå min tidigare hysta upp¬
fattning, att frågan är synnerligen enkel och lämpligast löses genom att
den 1905 införda bestämmelsen ur förordningen utgår.
8
Motioner i Andra kammaren, Nr 142.
På grund häraf hemställer jag,
att Kiksdagen för sin del beslutar, att § 6 mom. B
i kungl. förordningen angående försäljning af vin och
öl af den 9 juni 1905 skall ur förordningen utgå.
Stockholm den 26 januari 1912.
L. J. Carlsson,
O. L. Svanbäcks Boktryckeri, Stoakholm IMS.