Motioner i Andra hammaren, Nr 136.
13
Nr 136.
Af herr Åkerlund, om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående
förbud för köpare af skogsegendom att under viss tid
afverka skog å fastigheter utöfver husbehof.
Lyckligtvis börjar — sent omsider — vikten af en bättre hus¬
hållning än tillförene med vårt lands skogstillgångar tillvinna sig
allt större uppmärksamhet, och lagstiftningen har ju äfven inskridit
till förekommande af sådan skogssköfling, som var ägnad att omöj¬
liggöra eller i hög grad försvåra skogens återväxt. Därmed är ju
visserligen ett beaktansvärdt steg taget till bevarande af landets
skogstillgång i framtiden, men huru ställer det sig, om den nu genom
skogshandlare pågående skogssköflingen obehindrad får fortgå, låt
vara med garantier för skogens återväxt? Yi hafva under en lång
följd af år erfarit, huru det ena godset efter det andra och det ena
hundratalet eller måhända tusentalet hemman efter det andra för¬
sålts till personer eller konsortier, hvilka icke haft det bittersta
intresse för jordbruken å egendomarne, utan endast för att ned¬
hugga rubb och stubb af där befintlig skog samt sedermera kuckla
bort den ofta ytterst vanskötta jorden och den till ödemark förvand¬
lade skogen till hvilket pris som bjudits, ända till dess uppmärk¬
samheten blef riktad på de utmärkta tillfällen egnahemsfrågan för
närvarande erbjuder till erhållande af mycket god betalning för
sådana hälft ödelagda hemman.
Först utplundras skogen och vanskötas jord och byggnader,
men slutet på visan blir dock alltmera det, att man fått skogen på
köpet samt understundom litet till, tack vare de fattiga människor,
hvilka åtaga sig det mödosamma värfvet att sköta småjordbruk här
i landet.
Tvifvelsutan kan man våga påstå, det rätten att omedelbart
efter inköp af skogsegendom här i landet afverka all där befintlig
skog i hög grad främjat våra enskilda skogars fördärf och att det
är hög tid att här söka åvägabringa ett bättre tillstånd.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. i saml. 48 käft. (Nr 133—136.)
3
14 Motioner i Andra hammaren, Nr 136.
Visserligen är det sant, att personer med större kapitaltillgångar
ändock skulle kunna inköpa skogsegendomar och låta skogen stå,
intill dess tiden för afverkningsförbud vore ute, men helt säkert
skulle dock en mängd egendomsköp för skogssköfling uteblifva, om
skogstillgångarna ej annat än för husbehof finge tagas i anspråk
före utgången af viss tid från egendomarnes förvärfvande, och där¬
med vore ganska mycket vunnet. Sant är, att ändock afverknings-
rätten oförminskad skulle kvarstå för äldre innehafvare af skogs¬
egendomar, men den goda verkan af skogsvårdslagen har alltmera
försports, att dessa, vare sig de sjäifva afverka eller upplåta afverk-
ningsrätt i sina skogar, af fruktan för ingrepp från skogsvårdsstyrel-
serna, numera ytterst sällan åstadkomma närmelsevis den förödelse
som våra vanliga skogsjobbare.
Våra grannar danskarna hafva ock sedan länge insett vikten af
ett förbud för afverkning utöfver husbehof genast efter inköp af
egendomar och alltsedan 1805 haft gällande lag därom, att dylik
afverkning ej får verkställas, förrän 10 år förflutit från skogens
förvärfvande, såvida ej styrkes, att större afverkning kan ske utan
skogsvärdets förminskande. På grund af hvad jag här ofvan anfört,
får jag vördsamt hemställa,
det Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhåller, det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda,
huruvida icke förbud för köpare af skogsegen¬
domar att före utgången af viss tid från köpets
afslutande, utan utsyning af vederbörande skogs-
tjänstemän, afverka skog å fastigheterna utöfver
hvad som erfordras för husbehof, vore ägnadt att
i betydande mån förekomma skogssköfling å en¬
skilda marker, och att Kungl. Maj:t sedermera
täcktes förelägga Riksdagen de förslag, hvartill
utredningen kan gifva anledning.
Stockholm den 20 januari 1912.
E. Åkerlund.
Stockholm, Oskar Eklunds boktr., 1912