Motioner i Andra kammaren, Nr 130,
1
Nr 130.
Af herr Nilson i Örebro, om ändringar i lagen om val till Riks¬
dagen m. m.
Genom stadsfullmäktig- och landstingsmannavalen 1910 och riks-
dagsmannavalen 1911 hafva brister i den i vallagen föreskrifna val¬
metoden klart trädt i dagen.
I en inom denna kammare vackt motion har herr Petersson i
Lidingön framställt några förslag till ändringar i vallagen, afsedda att
undanröja dessa brister. Det förefaller emellertid som om den väg,
han anvisat, knappast leder till målet — med det automatiska streck
han föreslår träffar man icke sakens kärna — man måste fastmer full¬
ständigt öfverge denna reduktionsregel, vid hvilken alla hittillsvarande för¬
slag — äfven motionärens •— hakat sig fast med en oförklarlig envishet.
Anmärkningarna rörande hufvudvalen gå, som motionären påpekar,
ut på, att den ordningsföljd, i hvilken kandidaterna uppförts på val¬
sedeln, stundom saknat inflytande på valets utgång. Den tanke om
ordningens afgörande inflytande, som fått sitt uttryck i rangordnings¬
regeln, har, säges i förenämnda motion, så fullständigt slagit igenom,
att man »synes vara på väg att glömma att hufvudregeln dock alltid
är den s. k. reduktionsregeln och att denna räknar med de å valsedeln
uppförda namnen i den mån de skola vid sammanräkning medtagas
såsom likvärdiga». Denna sats åskådliggör på ett briljant sätt motio¬
närens tankegång. Ätt den stora mängden af väljare funnit rangord¬
ningsregeln naturlig, ja så själfklar, att de val, där reduktionsregeln
har gifvit omkastade resultat, väckt ett samstämmigt ogillande, har icke,
såsom man skulle väntat, gett motionären anledning till att dra följande
slutsats: »Det är påtagligt, att denna rangordningsregel, som föreslogs
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 4 samt. 46 käft. (Nr 130.) 1
2
Motioner i Andra kammaren, Nr 130:
i elfte timmen vid 1907 års riksdag gett odeladt tillfredsställande resultat,
men att däremot reduktionsregeln, på hvilken _ de tidigare förslagen
uteslutande voro byggda, varit praktiskt oduglig — för att resultatet
skall bli riktigt, måste uppenbarligen den senare fullständigt öfverges».
Motionären säger i stället: Väljarna få dock icke glömma att reduktions¬
regeln är hufvudregel!
Motionären medger emellertid sedermera det önskvärda i eu
generalisation af rangordningsregeln, men, säger han, »att helt genom¬
föra principen om valsedlarna som rangordningslistor torde emellertid
icke vara möjligt. Den Thieleska metoden är ytterst grundad på den
förutsättning att namnen äro likvärdiga». Denna sats ger anledning
till följande erinringar. Reduktionsregeln, såsom den blifvit utformad i
den svenska vallagen, är icke liktydig med Thieles metod. Thiele får
visserligen i ett fall, som han utförligt behandlar, från sina utgångspunkter
och med sin metod ett valresultat, som Öfverensstämmer med det som
reduktionsregeln lämnar. Men att endast därför beteckna Thiele som
fäder till vår reduktionsregel, det är en lika missvisande terminologi,
som att identifiera en strejk med en lockout — därför att bada resultera
i att arbetet afstannar. För öfrigt så begränsar Thiele ingalunda sin
problemställning till det fäll, då namnen äro likvärdiga. (Jfr Thieles
afhandling »Om Flerfoldsvalg» i Overs. over D. K. Danske Vidensk.
Selsk. Forh. 1895 sid. 416).
Motionären har ytterligare en invändning att göra. »Hvarje för¬
sök att gradera röstvärdet efter namnens plats å valsedlarna strandar
på de valmanövrer, till hvilka en sådan gradering öppnar möjlighet».
Uttalandet styrkes icke genom något exempel, och de erfarenheter man
har af rangordningsregeln — som dock är en form för en dylik grade¬
ring af röstvärdet — ge ju knappast något stöd åt påståendet.
Detta om motionärens utgångspunkter. Han medger, att anled¬
ningen till de missvisande resultaten är dualismen i vår valmetod, men
han tror optimistiskt på möjligheten af en lösning utan att hafva
den. Hvad innebär donna dubbelregel för väljaren? Uppenbarligen
det, att han endast under en förutsättning kan ge sin lista den form,
att den tolkar hans mening: att han på förhand känner valresultatet.
Han måste nämligen alltid — och där ligger metodens olösbara mot¬
sättning — när han upprättar sin lista antingen taga hypotesen om
ordningens afgörande inflytande eller också den motsatta, om namnens
likvärdighet, som utgångspunkt men aldrig båda. Hvarje valmetod, som
icke är den logiska utformningen af den ena af dessa grundtankar, är
dömd till undergång. Och någon tvekan kan ju knappast råda om
Motioner i Andra kammaren, Nr 130.. S
hvilken af de två hypoteserna, som bör bli grundval för en omredige¬
ring af vallagen.
Om således icke motionären genom sitt ändringsförslag rubbat
själfva grunden för felaktigheterna, så är det ju likväl möjligt, säger
man sig, att de efter en förändring i den riktning, lian föreslagit,
komma att bli sällsyntare, ja så sällsynta, att metoden, praktiskt sedt,
kommer att verka fullt tillfredsställande. För att bedöma denna in¬
vändnings halt är det nödvändigt att granska karaktären af de omkast¬
ningar, som valen uppvisat och det »automatiska streckets»- förmåga att
korrigera dem.
De omkastningar, som ägt rum, tillhöra — mer eller mindre
markant — två typer.
Första fallet. Ett parti gör sig räkning på ett visst antal platser
men har en vallista, som upptager ett större antal namn än man äger
förhoppning om att få valda. En numerärt relativt obetydlig grupp är
emellertid missnöjd med att deras specielle kandidat på hufvudlistan
fått en sådan placering, att hans val efter rangordningsregeln är ute¬
slutet; den går därför fram med en lista, på hvilken alla eller några af
den officiella listans föregående namn saknas. Under samma partibe¬
teckning förekommer ett stort antal listor, som icke innehålla någon-
deras af de så tvistande kandidaternas namn. Valsedelmaterialet har
då schematiskt följande form:
1) Den officiella listan A, B, C, D, E, F,
af hvilka partiet hoppas att placera A' och B.
2) listor utan B, C men däremot med D, men utan tillräcklig
röststyrka för att vara berättigad till representation.
3) listor fullkomligt afvikande från den officiella listan, eller också
opinionsyttringar för E och F af samma karaktär som listan 2 men
svagare. D blir vald i stället för B. Till denna typ höra valen i
Kalmar läns södra och i Jönköpings östra.
Andra fallet. Ingen tvekan om hvilka som skola placeras, men
rivalitet råder om ordningen på listan. Ett af dess fyllnadsnamn fram-
föres som specialkandidat på en variant med obetydlig röststyrka.
Schematiskt ser det ut så här:
1) (stor variant) A, B, C, D.
2) (variant något svagare än 1) B, A, C, D.
3) (liten variant) C.
C undantränger B.
På val af denna natur ge Andrakammarvalet i Kalmar läns norra
valkrets och Förstakammarvalet i Västerbottens läns landsting exempel.
4
Motioner i Andra kammaren, Nr 130.
1 hvad mån påverkar då detta automatiska streck valresultatet i
de båda fallen? För*att diskutera ett konkret exempel låt oss ta t. ex.
valet i Kalmar läns södra. Där förekomma enligt fil. lic. Palme följande
större list varianter inom lib.-soc.-gruppen.
H. Lib.-soc.
|
I. Lib.-soc.
|
K. Lib.-soc.
|
L. Lib.-soc:
|
Olsson
Petersson
Svänsson, E.
Runefors
Erlandsson
Medin
|
Magnusson
Rehnberg
Kämpe
Lindkvist
Rydén
Engstrand
|
Medin
Åckerström
Runefors
637 r.
|
Erlandsson .
312 r.
|
Johannesson
Stéenhoff
2,414 r.
|
Fransén
Arvidsson
1,540 r.
|
|
|
M. Lib.-soc.
|
X. Lib.-soc.
|
0. Lib.-soc.
|
P. Lib.-soc.
|
Olsson
Petersson
Svänsson, E.
Runefors
Erlandsson
Johannesson
Stéenhoff
172 r.
|
Åckerström
104 r.
|
Medin
Runefors
Stéenhoff
Åckerström
81 r.
|
Olsson
Åckerström
Runefors
Lindmark
Andersson, A. Th.
Andersson, G. T.
: 77 r.
|
R. Lib.-soc.
|
S. Lib.-soc.
|
T. Lib.-soc.
|
IT. Lib.-soc.
|
Olsson
Petersson
Runefors
Erlandsson
|
Olsson
Petersson
Svänsson, E.
Runefors
|
Medin
67 r.
|
Svänsson
48 r.
|
Johannesson
Stéenhoff
76 r.
|
Johannesson
Stéenhoff'
73 r. .
|
|
|
Motioner i Andra kammaren, Nr 130.
V. Lib.-soc.
Olsson
Svänsson, É.
Runefors
Erlandsson
Johannesson
Stéenhoff
31 r.
X. Lib.-soc.
Erlandsson
Med in
31 r.
Y. Lib.-soc.
Olsson
Z. Lib.-soc.
Olsson
Petersson
Svänsson, E.
Erlandsson
Johannesson
Stéenhoff
24 r.
Å. Lib.-soc.
Olsson
Petersson
Runefors
Erlandsson
Medin
Johannesson
Stéenhoff
23 r.
Å. Lib.-Soc.
Olsson
Petersson
Erlandsson
21 r.
Med det automatiska strecket skulle således, om man tar hänsyn
'endast till de röstsedlar, som Palme publicerar, ingalunda Petersson
blifvit vald, utan Svänsson med den imponerande öfvervikten af 3 V2
röst. Och Magnusson, som segrade öfver Rehnberg med 4.17 rösts
öfvervikt skulle äfven med tillämpning af ett automatiskt streck
suttit lika osäker. Det automatiska strecket verkar ej mer till för¬
mån för Magnusson än för Kämpe eller Rehnberg. Hur litet detta
streck ger inser man, om man tänker sig en höjning af socialde¬
mokraternas styrka därhän, att gruppen i sin helhet erhåller 4 plat¬
ser, af hvilka socialdemokraterna två, I detta fall skulle herrar Rune¬
fors och Olsson blifvit valda! Det liberala listmaterialet är i båda
fallen identiskt, men allt efter styrkan på den socialdemokratiska listan
I blir antingen Olsson och Svänsson eller också Runefors och Olsson
fortunas gunstlingar. Det är möjligt att förstå en åskådning, som
anser att listan K är så pass stark, att en placering af Runefors fram¬
för Petersson icke är alltför orättvis. Men att den svaga varianten
U skall bestämma resultatet — såsom vid användningen af automa¬
tiskt streck på detta val — det är en påtaglig oegentlighet.
6
Motioner i Andra 'kammaren, Nr 130.
Detta exempel ger ju en slående bild af godtyckligheten i utslaget
hos detta automatiska streck. Att detta icke är någon tillfällighet utan
tvärtom en nödvändig konsekvens af metoden framgår af följande all¬
männare exempel.
I. II.
A
B
C O
I) D
E E
111.
1)
E
IV. V. VI.
G G
H H
I I I
K K K
F F F
2600 50 10 2000 2 1
Jag föreställer mig att I, II, III äro liberala listor, IV, V, VI
socialdemokratiska. Partibeteckningen är gemensam. Fyra platser skola
tillsättas. Hvad blir nu resultatet med tillämpning af motionärens
metod?
Först placeras A efter rangordningsregeln. Sedan efter reduktions-
regeln antingen I eller K (lottning) låt vara I; därefter D, slutligen
K. Säkerligen vill ingen förneka att det riktiga resultatet här är
A, G, B, H. I detta fall har metoden dock förhindrat valet af E
och F.
Men hur förklara, att det automatiska strecket i några fall, som
motionären användt för att exemplifiera sin metod, dock korrigerat
valresultaten?
Det beror därpå, att i dessa fall representantantalet är så ringa,
att endast hufvudlistan kan göra sig gällande. Så fort detta antal blir
så stort, att äfven mindre grupper nå representation, är hjälpmedlet
värdelöst. För att ta ett exempel.
I. II. 111.
A D C
B F
C G
300 120 10
IV.
F
listor utan dessa namn
5 20
Antag att partiet får besätta 2 platser.
Valutgången blir A, B. (Med nuvarande metod A, C.)
Antag att partiet får besätta 3 platser.
Valutgången blir A, C, F, och hvarför? Jo, därför att förefintlig-
7
Motioner i Andra kammaren, Nr ISO.
heten af gruppen II i detta fall flyttar det automatiska strecket ner
under C på listan I och beröfvar B hans skydd mot intrång från C.
Den stora begränsningen af antalet representanter ger därför för¬
klaringen till att metoden, när det gäller det moderata partiet i Jön¬
köpings östra, det moderata i Kalmar norra, det liberala i Hälsinglands
södra och Ångermanlands norra valkrets, lämnar ett riktigt resultat.
Att den inte gör det i Kalmar läns södra, om man begränsar sig till
de af Palme anförda sedlarna, har jag nyss visat, och om de icke an-
gifna strösedlarna åstadkomma en omkastning af valresultatet, bevisar
detta uppenbarligen ingenting, ty en tillfredsställande valmetod borde
gifvetvis ge ett otvetydigt utslag till förmån för hufvudlistans andra
namn. Inom den lib.-soc. gruppen i Jönköpings östra skulle visserligen
kapten Liljedahl ha fått afstå sin plats, men icke åt den liberala listans
andra namn Oarlström utan åt socialdemokraterna, som i så fall skulle
fått sin andra man, Blomqvist, placerad med förbigående af deras första
namn, Lundberg. I Värmlands östra skulle också, som motionären på¬
pekar, en omkastning ha ägt rum, men där har, som i ett annat sam¬
manhang kommer att påpekas, den nuvarande metoden gett det enligt
min mening riktigare resultatet.
För att sammanfatta resultatet af denna granskning:
Den af motionären föreslagna förändringen kommer säkerligen att
i en del af de fall, där ett fåtal platser skola fördelas inom ett relativt
homogent parti medföra fördelar, men den förlorar betydelse i samma
mån som detta antal ökas och ger olika skiftningar inom partiet till¬
fälle till representation.
Denna kritik har, hoppas jag, klarlagt, att revisionen af vallagen
måste sträcka sig längre än till införande af ett automatiskt streck.
Vid denna revision stå vi i en betydligt gynnsammare ställning än våra
föregångare: mot deras obevisade antaganden om valmanskårens psyko¬
logi är det numera möjligt att med det statistiska material, som står
oss till buds, draga tämligen exakta slutsatser på detta område. Iaktta¬
gelserna löpa samman i en punkt — valmännen tillmäta ordningen
mellan sina kandidater en afgörande roll. Detta är ju i viss mån
ägnadt att förvåna, tycker man, ty vid majoritetsvalen har man ju icke
spårat några sådana tendenser. Men det är just en af olikheterna
mellan majoritetsvalen och de proportionella valen, att de senare nöd¬
vändigt tvinga fram ordningstanken. Vid majoritetsvalen får jag, när
det gäller val af flera personer, i regel antingen listan i sin helhet
eller också ingen af mina kandidater vald — att bestämma ordningen
dem emellan är således en fullkomligt omotiverad åtgärd. Helt annor¬
8
Motioner i Andra kammaren, Nr 130.
lunda är situationen vid proportionsvalen, jag saknar bestämdt känne¬
dom om antalet af de kandidater jag kan få placerade — det tvingar
mig med nödvändighet att gradera mitt intresse lör de olika kandida¬
ternas val. Hvad är då naturligare än att man sätter den kandidat
först, som man helst önskar få vald?
Jag har nyss påpekat, att vår valmetod livilar på två konträra
hypoteser. Rangordningsregeln är den matematiska utformningen —
dock endast i ett specialfall — af en princip, som skulle kunna formu¬
leras så: Innan ett af listans föregående namn placerats, är för val¬
männen hvarje efterföljande obefintligt. Reduktionsregeln åter utgår
från hypotesen om valmannens fullkomligt likartade intresse för alla
listans namn. Efter de val som förrättats hittills kan man icke tveka
om problemställningen för en revision af vallagen: är det möjligt att
ge denna hypotes om ordningens afgörande betydelse en praktiskt an¬
vändbar utformning i de fall, där nu reduktionsregeln vinner till-
tampning?
För att härom vinna ett tillförlitligare svar än hvad jag själ! kan
afgifva, har jag anmodat en för saken intresserad sakkunnig person att
yttra sig. Han skulle därvid beakta verkningarna af det ifrågasatta
»automatiska strecket». Det svar, jag erhållit, lyder:
»Ett svar på denna fråga krafvel- en analys af det nuvarande tillvägagångs¬
sättet. Hvad är det som karakteriserar denna reduktionsregel? Den innehåller
uppenbarligen två väsentliga moment: 1) en reduktion af listans tyngd i förhållande
till antalet placerade namn, 2) hypotesen om namnens likvärdighet. Det första är
ingenting annat än den ryktbara d’Hondtska regeln i en något annan formulering.
Om denna d’Hondtska regel råder ju icke mer än en mening — mot de resultat
den gifvit ha inga invändningar gjorts. Den andra egenskapen är tydligen reduk-
tionsregelns onda genius, men påtagligen ingen konsekvens af den första. Ingenting
hindrar således att man ersätter denna hypotes med den motsatta. Under sådana
förhållanden får man följande formulering för sättet att bestämma kandidaterna
inom ett parti (i alla fall där nu rangordningsregeln tillämpas blir resultatet iden¬
tiskt): Yid hvarje sammanräkning tages hänsyn endast till det främsta af listans
icke placerade namn (alla följande betraktas såsom obefintliga).
1) Vid första sammanräkningen gäller hvarje valsedel såsom hel röst. Det
namn, som når högsta rösttalet, blir det första i ordningen.
2) Vid hvarje följande sammanräkning gäller valsedel,, som icke fått sitt första
namn placeradt som hel röst. Valsedel, hvars första men icke andra namn vunnit
placering, gäller som half röst. I allmänhet är röstvärdet för valsedel hvars n första
namn fått rum i ordningen lika med
3) Vid hvarje sammanräkning kommer det namn närmast i ordningen, som
når högsta röstetalet.
II) 1540
|
III) 637
|
IY) 312
|
V) 172
|
Magnusson
|
Medin
|
Erlandsson
|
Olsson
|
Rehnberg
|
Ackerström
|
|
Petersson
|
Kämpe
|
Runefors
|
|
Svänsson
|
Lindkvist
|
|
|
Runefors
|
Rydén
|
|
|
Erlandsson
|
Engstrand
|
|
|
|
Motioner i Andra kammaren, Nr ISO. §
... Tmät ™ig exemplifiera denna räkneregel på valet i Kalmar läns södra (lag
tar hänsyn endast till de fem största listorna):
Total röststyrka 6175
I) 2414
Olsson
Petersson
i Svänsson
Runefors
Erlandsson
Medin
.... Vid första sammanräkningen (hänsyn tages endast till listornas första namn)
erfialles följande röstetal:
Olsson 2414+172
Magnusson 1540
Medin 637
Erlandsson 312.
Olsson blir partiets första man.
Det fullständiga schemat ser ut så här:
Samman¬
räkning
1
+414+172
— 2 2 -
_ 2414+172
2 2
4 _ _ ' 2414+172
3 3
T. 1 P.e /yia första namnen äro således: Olsson, Magnusson, Petersson, Svänsson.
Det erbjuder ingen svårighet att fullfölja räkningen, som är fullkomligt enhetlig.
Det är gifvet, att vid en dylik sammanräkning ett fall kan inträffa, som vid första
ögonkastet förefaller egendomligt, men som endast är en naturlig konsekvens af
hypotesen om listans likvärdighet med dess första icke placerade namn. Listmateri¬
alet är af följande form:
Olsson Petersson Svänsson Runefors
2414+172 — — _
2
3
Erlands¬
son
|
Medin
|
Magnus- ,, , ,
son Rehnberg
|
Äcker-
ström
|
312
|
637
|
1540 —
|
—
|
312
|
637
|
1540 —
|
—
|
312
|
637
|
_ 1540
2
|
—
|
312
|
637
|
_ 1540
2
|
—
|
I) A
B
C
Sammanräkning A B
II) C
E
48
48
2
48
o
C
30
30
D
E
15
48
4
D 4
48 30
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 4 saml. 46 käft, (Nr 130.)
10
Motioner i Ändra hammaren, Nr 130.
, De fyra första namnen äro således Å, C, B, E. Exemplet företer den egen¬
domligheten, att når B placerats, så blir antalet från början placerade namn på I)
icke endast två utan till och med tre och listans rösttal reduceras icke till -T utan
o
48
-j-. Detta är ju också helt naturligt och endast en motsvarighet till de nuvarande
bestämmelserna om gemensamma kandidater. I samma ögonblick som C på listan
I) kommer att tillhöra namnföljden uppifrån, så bör också denna lista bära en del
af den belastning som förut odeladt tyngt II).
Jag har förut berört det automatiska streckets förmåga att korrigera om¬
kastningarna vid årets riksdagsmannaval. En sammanställning af valresultatet
under förutsättning att man använder den nuvarande (I), herr Petersson i Lidingö
eller den af mig föreslagna metoden (III) på dessa erbjuder åtskilligt af intresse.
(Jag hänvisar till fil. lic. Palmes redogörelse):
Jönköpings östra, moderata.
|
|
Valda:
|
|
Hufvudlista: Spränglistor:
|
I
|
II
|
in
|
Jonsson,
Budin,
Sjöberg.
|
Sjöberg.
|
Jonsson,
Sjöberg.
|
Jonsson,
Budin.
|
Jonsson,
Budin.
|
Jönköpings östra,
|
lib.-soc.
|
|
|
|
a) Johansson,
Carlström,
Liljedahl.
|
b) Lundberg,
Blomqvist,
Moberg,
Söderqvist.
|
Johansson,
Liljedahl.
|
Johansson,
Blomqvist.
|
Johansson,
Lundberg.
|
Kalmar norra,
|
mod.
|
|
|
|
a) Andersson, b) Carlsson,
Carlsson, Andersson,
Isaksson. Isaksson.
|
c) Isaksson.
|
Andersson,
Isaksson.
|
Andersson,
Carlsson.
|
Andersson,
Carlsson.
|
Kalmar södra, lib.-soc.
|
|
|
|
a) Olsson, b) Magnusson, c) Medin,
|
Olsson,
|
Olsson,
|
Olsson,
|
Petersson, Behnberg,
Svänsson, Kämpe.
Bunefors.
|
Åckerström,
Bunefors.
|
Bunefors,
Magnusson.
|
Magnusson,
Svänsson.
|
Magnusson.
Petersson.
|
Häsinge södra,
|
lib.
|
Jonsson.
|
Johansson.
|
Johansson.
|
o
Ångermanlands norra, lib.
|
|
|
|
a) Lundgren, b) Molin.
Lindgren,
|
|
Lundgren,
Molin.
|
Lundgren,
Lindgren.
|
Lundgren,
Lindgren.
|
Molin.
Motioner i Andra kammaren, Nr 130. 11
Jakt i Värmlands läns Östra valkrets förtjänar ett särskild! omnämnande
inn”' - r . Ilberala STuPPen förekommo följande gedeltyper med en styrka af öfver
I) 2497 11) 953
Schotte, Schotte,
Jansson, G., Jansson, C. P.
Jansson, C. P.,
Larsson.
VI) 110
Schotte,
Jansson, G.
Här står visserligen Jansson i Rrakerud som andra namn på 2,507 röster
**■ J- s- med rednceradt röstvärde af 1,253 \U röster, under det att de motsva-
vande siffrorna för Jansson i Edsbäcken äro 953 och 476 Men det är påfallande
att listorna IH) och IV) med sina nära 1,100 röster på Jansson i Edsbäcken till
frn-sta, plats, äfven om man tar hänsyn till listan V, mer än väl utjämnar denna,
ofvervikt Har ar således påtagligen ett riktigt utslag om Jansson i. Edsbäcken
för mandatet. Med hr Petterssons automatiska streck blir emellertid Jansson i
Arakerud vald, och hvarför? Jo. denna metod tillmäter icke den omständigheten att
iil) satt Jansson i Edsbäcken först någon betydelse, men beröfvar honom å andra
sidan stödet af listan I), därför att han där står på tredje plats.
Låt oss anta, att de båda Janssönema en gång i tiden varit föremål för
samma gamla skolrektors nit!
Om denne hade lagt samma synvinkel på deras kunskaper som det automa¬
tiska strecket pa deras rätt till mandatet, skulle han sagt: ‘Ja, Carl Petter, du är
visserligen rätt stor. öfverdängare i. naturläran och där kan Gustaf inte mycket i
tyska och engelska är ni medelmåttor båda två, i latinet är det nog som det kan
med Gustafs kunskaper, men där är du i alla händelser under isen, så jag tror nog
jag kan låta Gustaf flytta upp, men du får allt sitta kvar’. ’Ja, men’, invänder Carl
mter blygt, efter som jag har högt betyg i matematik och fysik så blir ju min
betygssumma i alla fall större?’ Hvad säger du, pojke’, utbrister den garnlé peda¬
gogen, (len som har underbetyg i latin, skolans hufvudämne, kan naturligtvis inte
fa mer än B i matematik heller!’
Jag har icke berört de exempel som hr Petersson hämtat ur fil. lic. O. Palmes
undersökningar om landstingsmannavalen. Jag skall för att öka materialet för denna
diskussion sammanställa valet i 10 af de 22 valkretsar, som hr Palme utförligt
behandlar, och jämföra resultatet vid de olika metodernas användning Dessa
exempel ge icke hr Peterssons metod de stöd, lian påstår. Efter en genomräkning
åt dessa val måste man verkligen med förvåning ta del af motionärens sätt att
utnyttja detta material som bevismedel, .och man står undrande inför den diärfhet
med hvilken lian slungar fram satsen: »Öfverallt har jag funnit, att en tillämpning
n . ?u, Hrågasatta ändringarna skulle lämnat resultat, som säkerligen för den stora
allmänheten framstått som mera naturligt, mera väntadt än det nu framgångna,
ingenstädes har jag kommit till ett slut som förefallit stötande eller obilligt». Jag
betecknar som nyss med I, H, III respektive den nuvarande, hr Peterssons och den
åt mig föreslagna metoden.
III) 752
Jansson, C. P.,
Schotte.
IV) 336
Jansson. C. P.
V) 164
Jansson, G.
12
Motioner i Andra kammaren, Nr ISO.
platser. De 56 rösterna äro fördelade på
Exempel 1. Valet af ledamöter till Första kammaren i Stockholms städs
fullmäktige hösten 1909.
Det moderata partiet får besätta i
följande sätt.
II) 8 röst. III) 5 röst.
Afzelius, Afzelius,
Wallenberg, Wallenberg,
Almgren, Almgren,
Hernlund, Fränekel,
v. Rosen. v. Rosen.
1) 38 röst.
Afzelius,
Wallenberg,
Almgren,
Fränekel,
Hemlund,
v. Rosen.
Resultat med 1
» » H
* * III
IV) 3 röst.
Afzelius,
Wallenberg,
Almgren,
v. Rosen.
V) 1 röst.
Afzelius,
Wallenberg,
Almgren,
Fränekel.
VI) 1 röst.
Afzelius.
Wallenberg!.
Almgren.
Fränckel.
Hernlund.
Afzelius, Wallenberg, Almgren, Fränckel,
v. Rosen.
Hernlund.
Hernlund.
Exempel 2
Landstingsval i Linköping. Högern besätter fem platser af sex.
3) Strölistor på hvilka Heyman förekom¬
mer i större utsträckning än Tollin.
1) Hufmdlista.
|
2) Spr änglista
|
Beckman,
|
Beckman,
|
Thomgren,
|
Tollin,
|
Petersson,
|
Heyman,
|
Uggla,
|
|
Tollin,
|
Hagström.
|
Heyman.
|
|
Hagström,
|
|
Ohlsson
|
|
etc.
|
|
Valda: I.
II.
ID.
Heyman (reduktion).
I stället för Heyman
Tollin.
Tollin.
Exempel 3. Västerås stad. Det moderata partiet har tre platser att fördela.
1) 8.934 röster. 2) 6,774 röster.
Karlsson. Karlsson,
Uggla, Schenström,
Björklund, Björklund,
Lundgren. Lundgren.
Valda med I. Karlsson (rangordning), Björklund, Lundgren (reduktion). ,
Valda med II. Karlsson, Uggla, Björklund.
Valda med III. Karlsson, Uggla, Schenström.
Detta fall är synnerligen belysande, med dessa tämligen jämnstarka grupper
är ju fördelningen af platserna enligt III påtagligen synnerligen rättvis. Herr
Petersson, som citerar detta exempel, är nöjd med att lyckas åstadkomma att
åtminstone det ena af de båda namnen på andra plats går in. Men det är ju dock
endast en halfmesyr!
13
Motioner i Andra hammaren, Nr ISO.
Exempel 4. Timrå sockens samt Indals och Ljustorps tingslags valkrets.
Lib.-soc. gruppen får besätta 3 platser. Hela platsantalet 5.
2) 1,953 röster.
Byström,
Hedlund,
Wahlström,
Hedkvist,
Persson.
4) Strösedlar med namn från
listan 1).
1) 3,680 röster. 2) 1,953 röster. 3) 2 röster.
Nilsson, Byström, Persson.
Åslin,
Karlsson,
Granström,
Söderberg.
(Ytterligare
5 namn.)
Valda I. Nilsson (rangordning), Persson (tack vare 3).
Söderberg (tack vare 4).
Valda II. Nilsson, endera af Byström, Hedlund. Wahlström (lottning) och Karlsson.
Valda HL Nilsson, Byström, Aslin.
Detta exempel hoppar herr Petersson öfver.
Exempel 5. Landstingsmannaval, Alingsås, Ulricehamn, Amål.
Fyra platser, af hvilka högern får tre.
1) 4,671 röster. 2) 2,433 röster. 3) 2,654 röster. 4) Strölistor med Ek-
Zimdahl, Eklundh, Petersson, lundh i större utsträck-
Eklundh, Zimdahl. Köhlin. ning än Zimdahl.
Bohlin.
Valda I. (Alla efter reduktion). Eklundh, Zimdahl, Petersson (efter lottning med
Köhlin, en enda lista med Köhlin utan Petersson hade tillförsäkrat den
förre platsen).
Valda II. Fullkomligt identiskt med I.
Valda HI. Zimdahl, Eklundh, Petersson.
Detta exempel liksom det närmast föregående kan ju tjäna som åskådnings¬
material till herr Peterssons uppfattning om obehöfligheten af en förändring i be¬
stämmelsen om lottning vid lika röstetal efter införandet af det automatiska strecket.
Exempel 6. Norrtälje, Vaxholm, Sigtuna, tre platser af hvilka den lib.-soc.
jruppen får två.
1) 1,693 röster, 2) 882 röster, 3) 443 röster,
Löfgren,
Lindström.
Elfström,
Gustafsson,
Lundgren,
Vigren.
Valda
Nilsson,
Nilsson,
Lindström,
4) 719 röster,
Gustafsson,
Vigren,
I.
Lindström, Nilsson (båda efter reduktion).
Valda II. Fullkomligt likartad!
Valda III. Löfgren, Nilsson.
Detta exempel är likaledes förbigånget.
5) 275 röster,
Lindström,
Elfström,
Gustafsson,
14
Motioner i Andra kammaren, Nr 130.
Exempel
1) SOS röst. 2)
Danielsson,,
Hjelm,
Karlsson,
Hedberg,
Falk,
Olausson.
Grangärde tingslag. Åf 4 platser tillföllo 2 de frisinnade.
3) 258 röst. 4) 541 röst. 5) 1,696 röst. 6) 2,345 röst.
Hjelm, Hjelm, Danielsson, Hedberg,
Karlsson, Hedberg, Olausson.
Karlsson, --
falk, Karlsson.
Olausson.
752 röst.
Danielsson,
Hjelm,
Karlsson,
Hedberg,
Falk,
Olausson.
Valda
Valda
Hedberg.
Falk,
Olausson.
1. (Båda efter reduktion):
II. Hedberg, Danielsson.
Hedberg,
Falk,
Olausson.
Hedberg, Karlsson.
Valda III. Danielsson,
Hedberg.
Här sammanfaller således valresultatet II med III, så när som på ordningen
mellan namnen. Hade emellertid partiet endast fått besätta en plats, så skulle inte,
som man skulle kunna tro, med användning af II Hedberg ha blifvit den lycklige
utan Danielsson. Detta exempel erbjuder nämligen den egendomligheten att om
partiet får besätta respektive 1, 2 och 3 platser så blir med användning af metoden
H valda: respektive 1) Danielsson, 2) Hedberg, Danielsson, 3) Hedberg, Carlsson,
Danielsson. Ett oblidt öde har dömt Danielsson till att alltid vara den yttersta
bland de valda.
Exempel 8. Falu domsagas södra tingslags valkrets,, högern får af 6 platser
besätta en. Det automatiska strecket kommer i detta fall att afskära alla namn
med undantag af det öfverstå, med andra ord, metodenia II och III sammanfalla
och ge då nödvändigt samma resultat.
Exempel 9. Mora, Orsa och Älfdals tingslag 6 platser, af hvilka liberala
partiet besätter 4.
1).
Wikman,
Ersson,
Isacsson,
Beus,
Ohlsén,
Linell.
2)
Andersson,
Tysk,
Hedlund,
Brask,
Persson,
Mattson.
Al dessa båda listor — den första samlade cirka 6,600, den andra cirka
3,800 röster — hade den första i stor utsträckning varit föremål för strykningar,
som riktat sig mot endera af de båda första namnen, hvarför rangordningsregeln
icke kunde tillämpas.
Valda II. Beus, Brask, Linell, Ohlsén.
Valda II. Beus, Brask, Isacsson, Hedlund (sannolikt).
Valda III. Wikman, Andersson, Ersson, antingen Isacsson eller Tysk.
Detta exempel visar ju hur värdelöst det automatiska strecket är som hjälp¬
medel, då det är ett icke alltför litet antal platser som skall fördelas inom ett
parti, och då detta icke utgör en homogen styrka.
. Motioner i Andra kammaren, Nr 130. 15
Dessa exempel äro på intet sätt utvalda utan de öfverensstämma med mot¬
svarande exempel hos Palme. Det är påtagligen öfverflödigt att genomgå alla de
återstående exemplen (inalles äro 22 st, fall skildrade) men det må vara mig tillåtet
att med några ord beröra det sista, liäintadt från eder egen valkrets.
Under partibeteckningen de frisinnade, som eröffade 7 platser, förekomma
följande hufvudlistor.
1) c. 15,000 röster,
Hahn,
Nilson,
Vindahl,
Holmberg,
Karlsson,
Funcke,
Lundberg.
2) c. 10,000 röster,
Schneider,
Lundmark.
Malmrot,
Lindgren,
Hjelmqvist,
Eriksson,
Söderlindh.
3) 5,836 röster,
Ahlstrand,
Wiklund,
Lundberg,
Åxner,
Lindqvist,
Gustafsson.
4) Strösedlar
liknande 1)
och 2).
Alla valdes efter reduktionsregeln.
Valda blefvo: Nilson, Malmrot, Hahn, Wiklund (efter lottning med Ahlstrand
och Lundberg), Lundmark, Vindahl och Schneider. Gruppen 1) hade underskattat
sin styrka och satt sitt streck — som afsåg att hindra dekapitering — för högt
upp; hade detta i stället satts efter Holmberg hade demie blifvit vald i stället för
Schneider. Det är således på detta felplacerade streck hr Bergers mandat i Första,
kammaren hvilar.
Det är påtagligt att metoden H ingenting skulle ha ändrat i detta fall. Det
automatiska strecket skulle ha följt på det sjunde d. v. s. det sista namnet och
skulle således ha varit en tämligen imaginär säkerhetsåtgärd, och ett fast streck
hade fortfarande varit nödvändigt.
Med IH blir förhållandet helt annorlunda. Alla streck försvinna, valda bli:
Hahn, Schneider, Nilson, Ahlstrand, Vindahl. Lundmark, Holmberg.
Suppleantvalen.
Hvem bör bli suppleant, om någon af de valda åtgår? Flera definitioner
kunna gifvas, men följande förefaller ställa saken på sin spets: Ersättare för en af
de välde är den, som skulle blifvit vald, om den afgående vid det ursprungliga val-
tillfället icke stått till valmännens förfogande. Ställer man definitionen så, är
också lösningen gifven. För att finna ersättaren behöfver man endast företaga en
ny sammanräkning och därvid betrakta den afqåendes namn som obefintligt.
Ex. 60 r. 24 r.
1) A 2) C Ursprungligen ha valts A, B och 0.
B E C afgår. Man skall utse hans ersättare.
C F C betraktas som obefintligt, till ersättare
nn
utses E med 24 röster mot — 20 för D.
O
D
16 Motioner i Andra kammaren, Nr 130.
Hade man tillämpat hr Peterssons i Lidingö ändringsförslag hade D valts
med 60 röster mot 24 på E, hvilket ju är en påtaglig orättvisa, då meningsgruppen
2) genom C:s tillbakaträdande skulle förlorat den representation, den förut ägt. Det
är lika orätt att, såsom man kanske först skulle vara böjd att göra, som suppleant
beteckna den, som kommer de valda närmast, om man företager en förnyad sam¬
manräkning af de sedlar, med hvars hjälp C vunnit placering utan att därvid be-
O X 0Q
trakta C:s namn som obefintligt. Det skulle i detta exempel låtit D med -j- =
24
15 röster segra öfver E, som endast når 9 — 12 röster.»
En anslutning till här af mig utvecklade synpunkter kräfver för¬
ändrad lydelse af §§ 7 och 9 i vallagen. Jag tilltror mig emellertid
ej att skrifva en lagtext, som skulle kunna vinna godkännande. Jag
anhåller fördenskull, att vederbörande utskott — om det eljes finner
mitt förslag böra tillstyrkas — benäget ville omarbeta lagtexten så,
att den otvetydigt angifver hvad jag här ofvan utvecklat. Det hindrar
mig dock ej att förslagsvis formulera paragraferna ifråga.
Med stöd af hvad jag anfört hemställes,
att Riksdagen för sin del måtte besluta
l:o följande ändrade lydelse af §§ 7 och 9 i lag¬
om val till Riksdagen den 26 maj 1909.
7 §-
För rösternas sammanräknande---själfva
riksdagsmannavalet.
Härvid iakttages i fråga om dylik grupp:
1) |Vidj hvarje sammanräkning förlägges röst¬
värdet till det första af sedelns icke placerade namn.
2) Vid hvarje sammanräkning galle valsedel,
hvars första namn icke vunnit placering, som hel röst.
Har dess första, men icke dess andra namn placerats,
gälle den som half röst. Valsedel, hvars första och
andra men icke tredje namn tillhör de placerade, äge
en tredjedels röstvärde, och så vidare efter samma
grunder.
3) Vid hvarje sammanräkning tillfälle platsen
den, som nått högsta röstetalet.
17
Motioner i Andra kammaren, Nr 130.
Vid hvarje sammanräkning skola föras anteck¬
ningar --- och så vidare.
9 §.
Där någon — — — först, tilldelats honom.
Vid denna nya sammanräkning, som företages i
enlighet med i § 7 angifna grunder, skall den afgå-
endes namn betraktas såsom obefintligt. Den som
erhållit högsta rösttalet är vald i den afgångnes ställe»
2:o) att motsvarande ändringar skola vidtagas
dels i §§ 25 och 28 i förordningen om kommunal¬
styrelse i stad den 21 mars 1862, dels i §§ 11 och
14 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm
den 23 maj 1862 dels ock i §§ 6 och 9 i förordningen
om landsting den 21 mars 1862, samtlige dessa para¬
grafer sådana de lyda enligt lagen den 4 mars 1910.
Stockholm den 25 januari 1912.
E. A. Nilson.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 4 saml. 46 käft. (Nr 130.)
8