Motioner i Andra kammaren, Nr 11.
5
» 11.
Af herr Leailder, om ökadt anslag till förbättring af pensio¬
neringen frän handelsflottans pensions anstalt.
Med. tanke på det betydelsefulla arbete till fromma särskildt för
näringslifvet, som sjömännen utföra, samt på de mödor och strapatser,
som åtfölja deras yrke, började man tidigt inse vikten af att lämna dem
något understöd på deras ålderdom. Enligt tillgängliga uppgifter togs-
första steget därtill af 1746 års Riksdag. Sättet, hvarpå understödet
lämnades, undergick därefter åtskilliga förändringar, tills vid 1863 års
riksdag handelsflottans pensionsanstalt bildades med fyra pensionsklasser
å resp. 160, 120, 100 och 60 kronor efter fyllda 95 år.
I mån af pensionsfondens tillgångar ha under tiden pensionsrummen
ökats. På grund af bestämmelsen, att pensionsrummens antal skola vara
sex gånger så många i fjärde klassen som i hvardera af de tre första
klasserna, har emellertid en påfallande stor disproportion inträdt emellan
pensionärerna inom förstnämnda och sistnämnda klasser. För dem, som
tillhöra fjärde klassen, kunna pensionsbref i allmänhet utfärdas nästan
omedelbart efter de inkomna ansökningarnas granskning och godkännande,
under det ansökningarna från de tre första klasserna måste förklaras
hvilande i flera år, enär pensionsrummen däri äro för få och fondens
tillgångar otillräckliga för rummens ökning.
Redan 1897 dröjde det vidkommande första klassens pensionärer i
7 år, innan de efter lagstadgad ålder erhöllo pension, och för närvarande
få de vänta i minst 9 år. Enahanda är förhållandet med dem, som till¬
höra andra klassen. Inom tredje klassen — omfattande styrmän och
maskinister — är det om möjligt ännu sämre ställdt. Där få ansökningarna
hvila i 11 å 12 år, innan pension å dem erhållas.
För de befälhafvare, styrmän eller maskinister, som innehaft så
inkomstbringande platser, att de kunnat aflägga en penning för ålder¬
domen, spelar pensionens uteblifvande ingen synnerlig roll. De, som
tillhöra denna kategori, torde dock vara jämförelsevis få. De flesta stå
6
Motioner i Andra hammaren, Nr 11.
säkerligen utan något kapital, då de på grund af framskriden ålder ock
nedsatta krafter nödgas upphöra med sitt yrke. För dem utgör det lilla
pensionsbeloppet, när det en gång utfaller, en ganska afsevärd hjälp.
Dock blir under nuvarande förhållanden pensionen för många endast en
i fjärran hägrande förhoppning, som aldrig förverkligas. De nå nämligen
aldrig fram till den dag, då deras tur att uppbära pension kommer.
Den långa väntetid, som de tre första klassernas pensionärer så¬
lunda måste underkasta sig, innan de utfå sin pension, har gifvetvis icke
kunnat undgå att tilldraga sig uppmärksamhet. Åtskilliga förslag ha
framlagts för att bereda dem en gynnsammare ställning i pensionshän-
seende. I en till 1909 års Riksdag afiåten proposition hemställde Kungl.
Maj:t om anvisning å 90,000 kronor å extra stat för år 1910 till för¬
bättring af pensioneringen från handelsflottans pensionsanstalt. På för¬
slag af statsutskottet beviljade emellertid Riksdagen endast 31,000 kronor
att användas såsom förhöjning af pensionerna inom fjärde klassen med
30 kronor per år. Denna summa, som beviljades jämväl af 1910 och
1911 årens Riksdagar, har också i årets statsverksproposition af Kungl.
Maj:t begärts för sagda ändamål.
Pensionärerna inom fjärde klassen erhålla sålunda numera en årlig
pension af 90 kronor, och då de, enligt hvad ofvan nämnts, kunna utfå
sin pension nästan omedelbart efter fyllda 55 år, såvida deras ansökningar
i öfrigt befinnas riktiga, äro de uti här omhandlade hänseende bra mycket
lyckligare lottade än de sjömän, som tillhöra de tre öfriga klasserna.
Herr Olssons i Kullenbergstorp motion vid 1910 års riksdag om ett
anslag å 32,000 kronor, på det att dessa senare skulle kunna tilldelas
pension, senast 5 år efter det deras ansökningar blifvit insända och god¬
kända, lyckades ej heller tillvinna sig bifall af Riksdagen, som följaktligen
sagt nej till alla hittills gjorda framställningar om förbättring af befäl-
hafvares, styrmäns och maskinisters pensionsförhållanden.
Det förnämsta skälet, som åberopats för afslag, har varit den på¬
gående utredningen angående allmän ålderdoms- och invaliditetsförsäkring.
Man har förmenat, att lösningen af denna betydelsefulla och på dagord¬
ningen stående fråga skulle kunna fördröjas genom att tillmötesgå sjö¬
männens önskemål. Det är dock svårt att inse, hvarför ett bättre ord¬
nande af kofferdisj ömännens pensionsfråga skulle behöfva stå hindrande
i vägen för den allmänna pensioneringen. Tvärtom borde väl lösningen
af den senare frågan främjas genom att på ett mera rättvist sätt ordna
den förra. Man måste komma ihåg, att handelsflottans pensionsanstalt
länge existerat, och att många gamla medellösa sjömän icke blott gjort
Motioner i Andra hammaren, Nr 11.
7
sig liflig förhoppning om att erhålla det för hvarje särskild klass be¬
stämda understödet, utan äfven anse detta såsom sin fulla rätt, enär de
äga en för deras räkning enkom stiftad pensionsanstalt.
På grund af den ställning, Riksdagen förut intagit till denna fråga,
anser jag försiktigheten bjuda, att anspråken nedbringas till det minsta
möjliga. Därest pensionsrummen inom hvar och en af anstaltens tre
törsta klasser ökades med 20 st., skulle detta med bibehållande i öfrigt
af samma belopp, som hittills utgått, draga en merutgift af 3,200 kronor
för första klassen, 2,400 kronor för andra och 2,000 kronor för tredje
klassen eller tillhopa 7,600 kronor. För statskassan skulle denna ökning
ej betyda synnerligen mycket, men 60 st. gamla sjömän skulle därigenom
erhålla en länge efterlängtad hjälp samt öfriga pensionsberättigade sjö¬
män af befälhafvare-, styrmans- och maskinistgrad styrkas i sin förhopp¬
ning, att äfven deras tur en gång skall komma. På samma gång deras
väntetid i någon mån afkortades, vore det ett bevis för, att Riksdagen
icke alldeles bortglömt dessa gamla tjänare, som ofta fått kämpa med
storm och vågor samt våga sina lif för att förmedla varuutbytet och så¬
medelst skaffa icke blott sig själfva, utan många andra munnar bröd.
Gifvetvis skulle ett dylikt beslut af Riksdagen äfven utöfva en lifvande
inverkan på ännu i tjänst varande sjömän.
På grund af det anförda tillåter jag mig vördsamt hemställa,
det Riksdagen ville, förutom af Kungl. Maj:t i
årets statsverksproposition äskade 31,000 kronor, å
extra stat för år 1913 anvisa ytterligare 7,600 kronor
till förbättring af pensioneringen från handelsflottans
pensionsanstalt sålunda, att pensionsrummen ökas till
ett antal af 20 st. inom hvar och en af klasserna 1, 2
och 3 eller att däraf anslås till en vidsträcktare pen¬
sionering inom första klassen 3,200, inom andra klas¬
sen 2,400 och inom tredje klassen 2,000 kronor.
Stockholm den 20 januari 1912.
Ulrik Leander.
I motionens syfte instämma-:
John Jönsson. Th. Hansén. Joh. Jeansson, C. A. Olsson,
i Kalmar. i Järnsida.
Carl L. Olausson. Sven Olsson. Oskar Lundgren
i Wendelsberg.