6
Motioner i Andra kammaren, AV 108.
Nr 108.
Af herr EriCSSOll i Vallsta, om införande af öppen omröstning
inom Riksdagens kamrar.
Under många föregående år har frågan om omröstningssättet i Riks¬
dagens kamrar varit före i Riksdagen. Vid icke så få tillfällen har därvid
majoritet ernåtts i Andra kammaren för yrkandet om införandet af öppen
omröstning. Så skedde år 1891, 1896, 1903 och 1909, sistnämnda riks¬
dag utan votering.
De hufvudskål, som man, och detta enligt min mening med rätta,
anfört för att motivera en öfvergång till Öppet omröstningssätt, ha varit,
att det sistnämnda ur principiella synpunkter äger afgjorda företräden
framför det slutna. Riksdagens förhandlingar äro offentliga, diskussions-
inläggen tagas till protokoll och riksdagsmannens åtgöranden i denna hans
egenskap anses allmänneligen böra utföras under öppet ansvar. Under
sådana förhållanden finner man det inkonsekvent och olämpligt att själfva
röstafgifningen sker med sluten sedel. Norge, Danmark, England, Tysk¬
land, Frankrike, Österrike, Ungern, Italien, Schweiz, Holland, Belgien,
Nordamerikas Förenta stater, med ett ord, nästan alla stater med ett mera
utveckladt och i olika afseenden högt stående parlamentariskt arbetssätt
tillämpa också det öppna omröstningssättet. Någon särskild anledning för
Sverige att behålla det slutna omröstningssättet låter sig ej heller påvisas.
Efter tillkomsten af det proportionella valsättets införande har, sjmes
det, ytterligare anledning uppstått att införa öppet omröstningssätt i Riks¬
dagen. Det är efter vissa stora politiska hufvudlinjer sammanslutna val-
mansgrupper, som numera utse representanter för just dessa hufvudupp-
fattuingar. Det bör då vara naturligt att de väljande äga tillfälle att följa
sina representanters vota. Sin röstafgifning bör riksdagsmannen vara be¬
redd att motivera. Däremot synes han böra vara skyddad för misstroende.
Att hittills fall förekommit, därvid sistnämnda känsla förefunnits och tagit
Motioner i Andra kammaren, Nr 108.
7
sig uttryck, enskildt och offentligt, gentemot riksdagsmäns röstafgifning,
därpå äga äfven de senare åren icke få exempel.
På grund af hvad sålunda anförts får undertecknad hemställa,
att Riksdagen måtte såsom hvilande till vidare
grundlagsenlig behandling antaga följande förslag till
ändrad lydelse af §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen.
§ 60.
När ärendet — — — — — — — — — därom tillåtas.
Omröstningen skall ske öppet och medelst namnupprop. Befinnas
i mål, där blott enkel pluralitet erfordras, de afgifna rösterna lika de¬
lade, nedlägge talmannen i en därtill afsedd rösturna en jasedel och en
nejsedel, båda lika samt hvar för sig slutna och hoprullade, och afgöres
då omröstningens utgång genom den sedel, som en af kammarens leda¬
möter på anmodan af talmannen ur rösturnan upptager.
§ 65.
När i fråga — — — — — — — — Riksdagens beslut.
Om vid sammanräkningen af de afgifna rösterna dessa befinnas lika
delade, nedlägge Andra kammarens talman i en därtill afsedd rösturna
en jasedel och en nejsedel, båda lika samt hvar för sig slutna och hop¬
rullade, och afgöres då omröstningens utgång genom den sedel, som en af
Andra kammarens ledamöter på anmodan af talmannen ur rösturnan upptager.
§ 75.
Vid alla val, hvilka alltid skola ske med slutna sedlar, iakttages
— — — — — — — — — erfordras.
Stockholm den 25 januari 1912.
Johan Ericsson.