STATISTISKA KOMMITTÉNS BETÄNKANDE
HANDELSSTATISTIK
STOCKHOLM
KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
1908
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
Skrifvelse till Konungen...................... 3.
Historik.............................. 5.
Kommitténs betänkande...................... 9.
I. Den allmänna beskaffenheten af det handelsstatistiska mate¬
rialet.........................10.
Nuvarande beskaffenhet s. 10. Kommitténs förslag s. 12. Transit-
rörelsen s. 13. Svensk fiskfångst utanför sjöterritoriet s. 14.
II. De särskilda uppgifterna i det handelsstatistiska materialet. 14.
Uppgifter om varuslag s. 14. Uppgifter om ursprungs- och be¬
stämmelseland s. 15. Kommitténs förslag s. 16. Uppgifter om
kvantitet och värde s. 16. Värdesättningen s. 17. Värdeupp¬
skattning s. 18. Ledamoten Eklunds förslag s. 19. Obligatorisk
värdedeklaration s. 21. Kommittémajoritetens förslag s. 22. Vär¬
det vid riksgränsen s. 27. Uppgift om varas utländska ur¬
sprung s. 28. Frihamnarna i statistiken s. 28.
III. Handelsstatistikens organisation..............30.
Nuvarande organisation s. 30. Organisationens brister och sättet
för deras af hjälpande s. 31. Kommitténs förslag s. 33.
IV. Handelsstatistikens publicering .... -..........36.
Månadsstatistik s. 37. Kommitténs förslag s. 38. Årsstatistik
s. 39. Kommitténs förslag s. 40.
Förslag till förordning rörande statistiken öfver utrikes handeln . . 43.
Förslag till särskilda bestämmelser rörande statistiken öfver utri¬
kes handeln..........................48.
Redogörelse för handelsstatistiken i eu del främmande länder ... 52.
'
Till Konungen.
Den af Eders Kung], Maj:t den 30 januari 1905 tillsatta kommitté med
uppdrag att verkställa utredning och afgifva förslag, huru inom rikets offi¬
ciella statistik största-' möjliga enhet och planmässighet äfvensom ökad skynd¬
4
samhet vid publikationen må kunna åstadkommas, får härmed i underdånighet
öfverlämna den del af sitt betänkande, som afser handelsstatistiken, åtföljd t
af dels förslag till förordning och till särskilda bestämmelser rörande statistiken
öfver utrikes handeln, dels en inom kommittén utarbetad redogörelse för han¬
delsstatistiken i en del främmande länder. Kommitténs betänkande utgör äf¬
ven mfordradt utlåtande öfver vissa till kommittén öfverlämnade, i betänkan¬
det närmare angifna handlingar.
Föreliggande del af betänkandet utgör dock så till vida icke kommitténs hela
förslag i afseende på handelsstatistiken, att här icke upptagits till behandling
frågan om det ämbetsverk, till hvilket handelsstatistiken bör vara förlagd,
och följaktligen heller icke frågan om detta ämbetsverks organisation och per¬
sonal samt om de anslag, som för handelsstatistiken blifva erforderliga. Sitt
förslag i afseende på samtliga dessa frågor ämnar kommittén framlägga i den
del af betänkandet, som skall behandla den officiella statistikens allmänna
organisation.
Förslag till statistisk varuförteckning har af kommittén öfverlämnats
genom underdånig skrifvelse den 30 oktober 1906.
De remitterade handlingarna återställas härjämte.
Stockholm den 30 maj 1908.
Underdånigst
ALFR. LAGERHEIM.
AXEL EKLUND. PONTUS FAHLBECK. WILHELM FLACH.
HJALMAR GULLBERG. GUSTAV SUNDBÄRG. LUDVIG WIDELL.
EU F. Heclcscher.
HISTORIK.
Deri svenska handelsstatistiken räknar gamla anor. Men då dess äldre
historia framställts i det betänkande, som den år 1854 tillsatta statistiska kom¬
mittén den 18 juni 1856 afgaf rörande inrättandet af ett statistiskt ämbets¬
verk, skall kommittén inskränka sig till en redogörelse för den utveckling som
ägt rum sedan det sistnämnda året.
I midten af 1800-talet utgjordes de officiella svenska handelsstatistiska
publikationerna liksom för närvarande i hufvudsak af Kommerskollegii berät¬
telser angående handel och sjöfart, hvilka i enlighet med ämbetsverkets in¬
struktion den 23 april 1831 årligen hade utgifvits sedan det sistnämnda året.
1854 års statistiska kommitté fäste uppmärksamheten på, att äfven Ko¬
nungens befallningshafvandes femårsberättelser bland annat innehöllo en del
uppgifter af växlande fullständighet angående de olika städernas handel och
sjöfart, och påpekade olämpligheten af denna dubbla publicering. Vid den
kort efter denna tid företagna förändringen i planen för femårsberättelserna
blefvo emellertid dessa uppgifter i öfverensstämmelse med kommitténs me¬
ning i hög grad sammandragna.
I serien Bidrag till Sveriges officiella statistik, som 1858 kom till stånd,
ingick såsom litt. F. Kommerskollegii berättelse angående utrikes handel och
sjöfart samt såsom litt. E. dess berättelse angående inrikes sjöfart och handel.
Den sistnämnda berättelsen berörde endast i ringa grad handeln, men innehöll
dock uppgifter om handlande och deras betjäning samt om den för bevillning
uppskattade inkomsten af handelsrörelse, hvilka uppgifter sedan dess endast
undergått mindre omgestaltningar.
Uppgifterna om utrikes handeln i Kommerskollegii berättelse angående
utrikes handel och sjöfart erhöllos i hufvudsak från tullverket genom af Ge¬
neraltullstyrelsen meddelade generalsammandrag öfver in- och utförseln samt
vissa andra extrakt och redogörelser. Dessa tullverkets tabeller innehöllo bland
annat uppgifter om kvantiteter af de olika varuslagen samt om deras s. k.
tullvärden, om ursprungs- och bestämmelseländer samt om de för handelssam-
färdseln använda fartygens nationalitet, om värdet af Sveriges omedelbara han¬
del med olika länder, om in- och utförselns fördelning på de olika tullplatserna
samt om tullumgälderna.
De för handelsberättelsen behöfliga värdeuppgifterna erhöll dock Kom¬
merskollegium i hufvudsak på annat sätt, dels från prisnoteringar, dels genom
6
uppgifter från Sveriges konsuler i utlandet. Behofvet af detta senare slag af
uppgifter berodde på sättet för värdeberäkningen.
Yärdesättningen reglerades genom kungl. bref den 10 november 1832. Enligt
detta skulle värdet beräknas olika, allt efter som införseln resp. utförseln ägde
rum med inhemska fartyg och för svenska medborgares räkning eller med utländska
fartyg. I det förra fallet skulle importens värde beräknas efter varornas värde
i lastningsorten, sålunda i utländsk hamn, och exportens värde efter värdet i
lossningsorten, sålunda likaledes i utländsk hamn, allt jämte tillägg resp. afdrag
af kända umgälder i utländsk hamn. I det senare fallet skulle däremot värdet be¬
räknas efter gångbart pris i Sverige. Till grund för denna anordning låg tydligen
följande i och för sig fullt riktiga tankegång. När transporten var i svenska hän¬
der, medförde fraktkostnaden vid importen ej någon svensk betalningsförpliktelse
till utlandet, men skapade vid exporten en svensk fordran på utlandet, medan
motsatt förhållande ägde rum, när transporten låg i utländska händer. Allt¬
så skulle vid transport med svenska fartyg fraktkostnaden för importen ej ingå
på handelsbalansens debetsida eller öfver hufvud ingå i handelsbalansen, men
fraktkostnaden för exporten ingå på handelsbalansens kreditsida; medan vid
transport med utländska fartyg fraktkostnaden skulle ingå på debetsidan men
ej på kreditsidan. Konsulernas uppgift var då att för varor, som in- eller ut¬
fördes på svenska fartyg, företaga och meddela värdeberäkning för varorna i
lastnings- resp. lossningsorten, hvilket skulle ske med ledning af uppgifter från
skepparna.
Kommerskollegii handelsberättelse utgjordes till och med 1870 hufvud¬
sakligen af en ganska utförlig textredogörelse med insprängda statistiska upp¬
gifter, medan tabellerna voro ganska fåtaliga. Redogörelsen meddelade under
denna tid uppgifter om hela in- och utförseln af alla varor efter tulltaxans ord¬
ning, utan gruppindelning och utan värdeuppgifter för de särskilda varorna.
I textform lämnades dessutom ganska utförliga uppgifter om handeln med
hvarje särskildt land — hvarvid konsulatrapporter i betydlig utsträckning
kommo till användning — och i tabellform totalvärdet af in- och utförsel för
hvarje land, jämte en tablå öfver handelsbalansen, både i förhållande till hvarje
land och i dess helhet, det sistnämnda i öfverensstämmelse med 1832 års kungl.
bref, som föreskref upprättande af »en calculation, som utvisar, huru värdet
i penningar af rikets import må anses förhålla sig till det som uppkommer, då
exporten blifvit behörigen uppskattad». Därjämte förekommo bland annat
kortare uppgifter om handeln på de viktigaste hamnarna, om nederlagsgods,
om prisnoteringar och om växelslut. Alla viktigare uppgifter meddelades för
hvart och ett af de sista tio åren.
År 1869 började Generaltullstyrelsen månatligen meddela kortfattade
uppgifter om in- och utförseln af de viktigaste varuslagen, hvilken publika¬
tion sedan dess i hufvudsak förblifvit oförändrad.
Kommerskollegii berättelse för år 1871 underkastades en grundlig förändring,
i det att man öfvergick till ett genomfördt tabellsystem och inskränkte text¬
redogörelsen till några få sidor, hvarvid handelsstatistiken och sjöfartsstati-
7
stiken samtidigt gjordes till två skilda delar af berättelsen. I afseende på inne¬
hållet företogos inga inskränkningar, men däremot betydliga utvidgningar,
hvarvid samma gruppindelning af varorna infördes som ännu tillämpas och
uppgifter meddelades om alla in- och utförda varors fördelning på de olika
tullplatserna.
Den viktigaste förändringen gällde dock värdeberäkningen. I skrifvelse
till Kungl. Maj:t den 28 maj 1872 hade nämligen Kommerskollegium riktat en
skarp kritik mot det bestående systemet, som ämbetsverket ansåg byggdt på
en teoretiskt ohållbar grund, nämligen handelsbalansläran, och som dessutom
erbjöd mycket stora praktiska olägenheter. Då konsulerna insände uppgifter
på värdet af de olika varor, som in- eller utfördes från eller till deras distrikt
under ett visst år, inträffade det nämligen ofta, att den del af dessa varor, som
afsändts från distriktet i slutet af året, först följande år förekom i tullverkets
uppgifter och tvärtom, med den påföljd, att statistiken upptog sådana varors
kvantiteter under ett år, men deras värden under ett annat år. Därtill kom,
att varor, som för konsuln angifvits såsom destinerade till Sverige, i verklig¬
heten ofta ej nådde detta land utan lossades i någon utländsk hamn under
vägen och tvärtom, samt slutligen att tiden stundom alls ej tillät skeppare,
som endast anlöpte den ifrågavarande lastnings- eller lossningshamnen, att
före fartygets afgång meddela konsuln sådana uppgifter, som kunde sätta denne
i stånd att beräkna värdet. Följaktligen motsvarade de genom tullverket kon¬
staterade kvantiteterna i många fall alldeles icke de af konsulerna meddelade
värdena. För att i någon mån råda bot härpå hade Kommerskollegium därför
från konsulerna i vissa viktiga orter begärt uppgift om ortens medelpris på
olika varor och med ledning af detta beräknat totalvärdet. Denna sistnämnda
utväg ansåg emellertid Kommerskollegium tydligen olämplig och föreslog där¬
för, att värdet för hela in- och utförseln, oafsedt fartygens nationalitet, skulle
beräknas efter den metod, som förut tillämpats endast i afseende på in- och
utförseln med utländska fartyg, alltså efter gångbart pris i Sverige. Sedan
detta förslag bifallits genom kungl. bref den 12 juli 1872, kom den nya beräk¬
ningsmetoden första gången till användning för 1871 års berättelse. Sverige
afstod därigenom i likhet med de flesta andra länder från att i handelsstatisti¬
ken taga hänsyn till frakternas inverkan på handelsbalansen och öfvergick
efter utländskt föredöme till en beräkningsmetod, som noga taget förutsätter
att hela transporten bestrides af utländska fartyg.
Med undantag af några i 1885 års handelsberättelse nytillkomna tabeller
-— såsom om reimporterade och reexporterade varor, den förra tabellen byggd
på uppgifter, som af tullverket meddelades på grund af ett kungl. bref den 11
december 1868 —undergick handelsstatistiken efter 1871 ingen väsentlig för¬
ändring före 1891, då i sammanhang med Kommerskollegii omorganisation en
särskild statistisk afdelning upprättades inom ämbetsverket. I 1891 års be¬
rättelse lossades bandet mellan handelsstatistiken och sjöfartsstatistiken ytter¬
ligare, i det att berättelsen delades i två häften, ett för utrikes handeln och ett
för utrikes sjöfarten. Textredogörelsen utvidgades, samtidigt med att ett
8
betydligt antal mindre ändringar och tillägg i tabellerna infördes och några
af de vidlyftigaste tabellerna förkortades, hvarjämte en alfabetiskt ordnad
varuförteckning med hänvisning till nummer såväl i den statistiska gruppe¬
ringen som i tulltaxan vidfogades berättelsen.
Äfven frånsedt de ganska talrika förändringar, som blefvo en följd af
ändrade tullförfattningar, företogos under de följande åren flera åtgärder för
handelsstatistikens reformering. 1894 infördes två nya, stora tabeller, upp¬
tagande specifikation efter länder under hvarje varuslag, hvarjämte de använda
medelvärdena för alla varuslag infördes i hufvudtabellen. Med 1895 års berät¬
telse blef den länge förberedda skilsmässan mellan handelsstatistiken och sjöfarts-
statistiken fullständig, i det att den inrikes och utrikes sjöfarten sammanfördes
i en berättelse under litt. E., Sjöfart, samt den utrikes och inrikes handeln i
en berättelse under litt. F., Handel. I handelsberättelsen intogs därvid den
förut i litt. E. förekommande tabellen öfver handlande, hvilken tabell 1897
undergick den förändring, att däri gjordes skillnad på enskilda personer, aktie¬
bolag och registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet.
Särskild uppmärksamhet ägnades under dessa år åt statistiken öfver sam¬
färdseln med Norge, för hvilken uppgifterna i flera hänseenden varit mycket
ofullständiga. I 1892 års berättelse redogjordes första gången för de på grund
af mellanrikslagen från Norge tullfritt införda varor, som enligt tulltaxan eljest
voro tullbelagda, hvartill 1895 kommo uppgifter om enligt samma lag för
gränsbefolkningens behof tullfritt införda varor. Den landväga utförseln till
Norge saknades däremot fortfarande till stor del i statistiken, då inga föreskrif¬
ter om dess angifvande voro utfärdade och angifning följaktligen endast före¬
kom i de fall, då densamma, t. ex. på grund af anspråk på tullrestitution, låg
i varuägarens eget intresse. För att i någon mån råda bot på denna brist upp-
togos från och med 1893 i en bilaga till berättelsen kvantitetsuppgifter angående
Sveriges utförsel till Norge enligt norsk införselsstatistik. Sedan f. d. presidenten
C. Fr. Wsern och öfverdirektören Elis Sidenbladh den 12 maj 1894 afgifvit förslag
till förbättring af statistiken öfver varuutbytet med Norge och sedan mellan¬
rikslagen 1897 upphört att gälla, utfärdades slutligen den 22 mars 1901 den
ännu gällande kungl. kungörelsen angående uppgifter för denna statistik. De
nya uppgifterna kommo första gången till användning i 1902 års handelssta¬
tistik.
Den 10 april 1897 afgåfvo herrar C. Fr. Wsern och Elis Sidenbladh ett utför¬
ligt förslag till reformering af handelsstatistiken. För de olika delarna af detta
förslag, äfvensom för de ändringar, som under de senaste åren företagits i den
svenska handelsstatistiken, redogöres på vederbörliga ställen i kommitténs
efterföljande betänkande.
9
KOMMITTÉNS BETÄNKANDE.
Till Statistiska kommittén har Kungl. Maj:t den 26 april 1905 för afgif¬
vande af utlåtande öfverlämnat dels f. d. presidenten O. Fr. Wrerns och öf-
verdirektören Elis Sidenbladhs underdåniga förslag den 10 april 1897 angå¬
ende handelsstatistiken, jämte däröfver afgifna utlåtanden af Kommerskol¬
legium och Generaltullstyrelsen gemensamt den 11 november 1899 samt af
Statistiska tabellkommissionen den 2 juni 1900, dels Riksdagens underdåniga
skrifvelse den 1 juni 1901 angående utredning rörande åstadkommandet af
förbättrade uppgifter om rikets in- och utförsel af varor in. m., dels äfven
Sveriges allmänna handelsförenings underdåniga skrifvelse den 29 januari 1903,
jämte däröfver afgifvet gemensamt utlåtande af Kommerskollegium och Gene¬
raltullstyrelsen den 5 februari 1904.
Jämte betänkande öfver handelsstatistiken, hvilket tillika utgör utlå¬
tande öfver de remitterade skrifvelserna, har kommittén ansett sig böra fram¬
lägga förslag till stadgande!! i afseende på de uppgifter, som skola afgifvas för
denna statistik, äfvensom för behandlingen af sådana uppgifter.
Några i särskild författning samlade föreskrifter angående handelsstati¬
stiken hafva hittills icke förekommit i Sverige. Gällande tullstadga af den 1
juli 1904 innehåller emellertid bestämmelser angående angifning af varor vid
in- och utförsel, och då nya sådana föreskrifter under förutsättning af bifall
till kommitténs förslag blifva nödvändiga, kunde det ifrågasättas att antingen
ur tullstadgan utesluta alla för statistiskt ändamål afsedda föreskrifter och
sammanföra dessa i en särskild förordning, eller ock i tullstadgan intaga de af
kommitténs förslag föranledda nya föreskrifterna. Den förra lösningen synes
emellertid ej erbjuda några egentliga fördelar, då vissa föreskrifter angående
angifning af varor alltid måste kvarstå i tullstadgan och en varuägare sålunda
äfven under denna förutsättning måste taga hänsyn till såväl tullstadgans
som den statistiska förordningens föreskrifter. Den senare lösningen åter tor¬
de förhindras bland annat däraf, att uppgifter för statistiken skola aflämnas ej
blott till tullförvaltning, utan äfven till post- och järnvägsförvaltning. Under
dessa förhållanden har kommittén icke ansett sig böra föreslå några ändrin¬
gar i tullstadgan, men har i ett förslag till Förordning rörande statistiken öfver
utrikes handeln (i det följande betecknad: f. fg) under hänvisning till tullstad¬
gan sammanfört alla sådana för handelsstatistiken nödiga föreskrifter, som
innebära förpliktelse för den trafikerande allmänheten och därför måste va¬
ra kända af denna. I ett förslag till Särskilda bestämmelser rörande statistiken öf-
10
ver utrikes handeln har kommittén åter intagit i afseende på statistiken erfor¬
derliga föreskrifter för de myndigheter, åt hvilka vården om densamma enligt
kommitténs förslag bör anförtros.
De till handelsstatistiken hörande uppgifterna angående rikets hand¬
lande beröras ej af dessa författningar, utan böra fortfarande såsom hittills
regleras genom särskilda föreskrifter från det statistiska ämbetsverket.
I. Den allmänna beskaffenheten af det handelsstatistiska
materialet.
Nuvarande Handelsstatistiken hvilar i Sverige liksom i andra länder till öfvervägande
beskaffenhet. ett material, som icke insamlats för statistiskt ändamål utan till¬
kommit i tulluppbördens intresse. Äfven sådana uppgifter, som lämnas ute¬
slutande i handelsstatistiskt syfte, insamlas af tullverkets personal i samman¬
hang med de egentliga tulluppgifterna. Nästan hela det handelsstatistiska
materialet består alltså af tullhandlingar. Det säger sig själft, att detta förhål¬
lande i många olika hänseenden måste inverka på handelsstatistikens beskaf¬
fenhet och organisation.
Af handelsstatistikens material böra först nämnas uppgifterna om införda
tullpliktiga varor. Sedan varuägaren eller hans ombud aflämnat angifningsin-
laga på sådana varor, med uppgift ej blott om godsets beskaffenhet, utan äf¬
ven om det land, hvarifrån godset blifvit inköpt eller eljest till Sverige afsändt
(tullstadgan §§23 och 42), skall vid tullbehandlingen af vederbörande tull¬
tjänsteman utfärdas en s. k. packhusattest, innehållande noggrant kontrolle¬
rade uppgifter om varornas beskaffenhet (med beteckningar efter statistiska
varuförteckningen), myckenhet, resp. värde, och påförd tull. För tullpliktiga
varor, som genast förtullats eller upplagts på nederlag, utgöra packhusattes¬
terna handelsstatistikens primärmaterial; och för dessa varor kräfves i själfva
tulluppbördens intresse största möjliga noggrannhet i de meddelade uppgifter¬
na. Dessa uppgifter äro alltså otvifvelaktigt den fullständigaste och tillförlitli¬
gaste delen af det handelsstatistiska materialet. Häri böra äfven inbegripas
uppgifterna om varor, som förtullats från nederlag, ehuru packhusattester ej
för dem användas utan endast vederbörligen kontrollerade och kompletterade
angifningsinlagor.
Hvad därnäst beträffar de införda tullfria varorna, befinnes materialet
bestå af varuägarnas angifningsinlagor eller af särskilda på dem grundade
packhusattester. I afseende på dessa varor tillser tullpersonalen, att uppgif¬
terna om beskaffenheten äro riktiga och i öfverensstämmelse med statistiska
varuförteckningen, men beträffande kvantiteten resp. värdet utöfvas i allmän¬
het ingen kontroll. Det ligger alltså i sakens natur, att uppgifterna beträf¬
fande införda tullfria varors myckenhet icke kunna vara lika tillförlitliga som
de förut berörda uppgifterna.
11
Betydligt bristfälligare äro emellertid uppgifterna om utförda varor.
Uppgifterna om utförseln sjöledes lämnas alltid genom angifningsinlagor, komplet¬
terade af tullpersonalen i hvad beträffar varuslaget, men okontrollerade i
afseende på kvantitet resp. värde. Det ligger i sakens natur, att tullver¬
kets kontroll beträffande varuslaget i detta fall blir mindre noggrann än då
det gäller införda varor, eftersom tullverkets eget intresse kräfver ett faststäl¬
lande af importvarornas beskaffenhet — redan för att bestämma om de äro
tullfria eller icke — medan varuslaget vid utförseln i allmänhet endast är af
betydelse för statistiken. Det nu sagda gäller dock endast sådana utförda va¬
ror, för Indika restitution af tull eller tillverkningsafgift icke ifrågasättes. Om
sådan ifrågakommer, är tullverkets kontroll och följaktligen äfven uppgif¬
ternas noggrannhet fullt tillfredsställande. En ännu större brist beträffande
utförseln är dock det förhållandet, att icke alla utförda varor ens blifva veder¬
börligen angifna, alltså att icke hela utförseln kommer till synes i statistiken.
Fartyg, som skola afgå till utrikes ort, måste visserligen vara försedda med
tullpass och äro skyldiga att för erhållande af sådant aflämna lastförteck¬
ning och angifningsinlagor på inlastadt gods (tullstadgan § 36 mom. 1 och
§ 37 mom. 4); men det torde ej sällan inträffa, att fartygsbefälhafvare såväl
före som i synnerhet efter tullpassets utfärdande emottager gods utan att gö¬
ra anmälan därom; och en sådan uraktlåtenhet, som icke är underkastad straff,
kan under nuvarande förhållanden ej alltid upptäckas och aldrig beifras.
öfvergår man slutligen till med järnväg utförda varor, torde uppgifterna
vara ännu mindre tillfredsställande. I afseende på järnvägsexporten till Norge
är visserligen föreskrifvet, att för gods, som ej är åtföljdt af förpassning, skall
afsändaren till vederbörande järnvägsförvaltning aflämna angifningsinlaga,
som sedan af järnvägsförvaltningen öfverlämnas till gränstullkammaren och
från denna vid hvarje månads slut öfversändes till Generaltullstyrelsen (kungl.
kungörelsen den 22 mars 1901). Dessa inlagor blifva emellertid icke föremål
för kontroll eller komplettering vare sig af järnvägsförvaltningen eller af
gränstullkammaren, utan hela granskningen af desamma måste verkställas
efteråt i Generaltullstyrelsen, som har att genom brefväxling med resp. af¬
sändare bringa angifningsinlagorna i tillfredsställande skick. Då därtill kom¬
mer, att intet ansvar åligger afsändarna för uppgifternas fullständighet eller
noggrannhet, inses lätt, att detta material trots alla ansträngningar måste vara
från flera synpunkter otillfredsställande.
Till dessa fyra hufvudslag af uppgifter — beträffande införda tullpliktiga
varor, införda tullfria varor, sjöledes utförda varor och med järnväg utförda
varor — komma sedan mindre ehuru ej betydelselösa grupper. Varor, som
utföras landvägen annorledes än med järnväg, anmälas hos vederbörande
tullförvaltning eller gränsridare och upptagas i tulljournalerna eller gränsbe¬
vakningens diarier, hvilka ligga till grund för statistiken. Öfver införda post¬
paket föres en särskild journal, där ej sådant gods packhusattesteras, och den-
an journal ligger likaledes till grund för statistiken; däremot saknas alla upp¬
gifter om utförda postpaket. Slutligen föres äfven för passageraregods en
12
särskild journal; dock upptagas i denna gifvetvis endast tullpliktiga införda
varor.
Det finnes emellertid två viktiga slag af varuförsel, som stå utrikeshan¬
deln nära, men för hvilka inga statistiska uppgifter nu meddelas. Dessa äro
transitrörelsen och införseln af fisk, som svenska fiskare fångat utanför svenskt
farvatten. För den förra aflämnas visserligen redan nu inlagor, men dessa
blifva ej föremål för någon statistisk bearbetning, medan däremot betryg¬
gande föreskrifter ej för närvarande finnas angående redovisningen af till
Sverige införd, utanför svenskt farvatten fångad fisk.
Från magistrater och kronofogdar meddelas slutligen (i enlighet med
Kommerskollegii på grund af kungl. bref den 22 december 1846 utfärdade cir¬
kulär) uppgifter angående antalet handlande och deras betjäning, äfvensom
dön för bevillning uppskattade inkomsten af handelsrörelse.
Kommitténs Såsom redan från början anmärktes, är beskaffenheten af det handels-
förslag. statistiska materialet i främsta rummet beroende af tullverkets behof, näm¬
ligen så till vida som inlagornas och packhusattesternas allmänna karaktär
äfvensom tullpersonalens befattning med själfva varorna närmast måste tjäna
tullverkets syften. Af dessa skäl har kommittén ej ansett sig kunna ifråga¬
sätta sådana uteslutande för statistiskt ändamål afsedda åtgärder som exem¬
pelvis vågning af tullfria varor vid införseln eller en mera ingående gransk¬
ning af varorna vid utförseln, emedan dylika åtgärder, huru gagneliga de än
kunde vara för statistiken, dock skulle i för hög grad besvära trafiken. Det sy¬
nes ej heller vara anledning att förmoda, att vederbörandes egna uppgifter
i dessa fall afvika i högre grad från det verkliga förhållandet. Kommittén
har därför inskränkt sig till att i sitt förslag till förordning (§ 15) införa ett be¬
myndigande för tullförvaltning att kontrollera exportinlagornas riktighet ge¬
nom yttre besiktning och, om anledning därtill förefinnes, profvägning af ett
och annat kolli brutto.
Kommittén anser emellertid, att jämte nu upptagna varor äfven böra an-
gifvas utförda postpaket (f. fg § 1 mom. 3), med undantag af sådana, hvilkas
bruttovikt icke öfverstiger 2 kg och hvilkas värde tillika icke öfverstiger 5 kro¬
nor (f. fg § 4 mom. 2).
Slutligen anser kommittén, att åtgärder måste vidtagas för att de redan
nu gifna föreskrifterna blifva bättre iakttagna än hittills skett. För detta än¬
damål har kommittén (f. fg § 19 mom. 3) föreslagit böter från och med 10 till
och med 100 kronor för fartygsbefälhafvare, som vare sig för utförsel emot-
tager gods utan att detsamma är åtföljdt af angifningsinlaga eller uraktlåter
att till tullförvaltningen aflämna afgifna inlagor. Härigenom torde möjlighet
vara beredd att erhålla fullständig uppgift på de sjöledes utförda varorna. Ge¬
nom en i förslaget till förordning (§ 16) intagen föreskrift, om rätt för det
statistiska ämbetsverket att från varuägare infordra alla för uppgifternas kom¬
plettering eller beriktigande eller för bearbetningen erforderliga upplysnin¬
gar, synes vara sörjdt för bland annat kompletteringen af materialet för järn-
13
vägsexporten, enär vid tillvaron af en sådan föreskrift Konungens befallnings-
hafvandes handräckning alltid kan erhållas för införskaffande af uppgif¬
ter, som ej på ämbetsverkets begäran lämnas. I anslutning till det Wsrn-
Sidenbladhska förslaget har kommittén vidare i sitt förslag till förordning in¬
tagit föreskrift därom, att angifningsinlaga skall vara försedd med behörig un¬
derskrift af varuemottagaren, resp. varuafsändaren eller deras ombud och att
mottagaren, resp. afsändaren skall ansvara för dess riktighet och fullständighet
(§ 13), hvarjämte kommittén tillika för uppsåtligt lämnade felaktiga uppgifter
föreslagit böter från och med 25 till och med 250 kronor (f. fg § 19 mom. 2).
Genom ingen af dessa förändringar erhålles emellertid någon kännedom
om transitrörelsen, hvarmed här menas den direkta försändningen af varor
öfver Sverige mellan tva främmande länder, äfvensom uppläggningar på tran-
situpplag. För att erhålla statistik öfver denna rörelse föreslogs i det Wsern-
Sidenbladhska betänkandet föreskrift om att äfven transitvaror skulle angif-
vas på samma sätt som öfriga in- och utförda varor. Detta förslag afstyrktes
emellertid af Kommerskollegium och Generaltullstyrelsen. Ämbetsverken fäste
uppmärksamheten därpå, att tullstadgan vid transituppläggning och transit-
försändning endast föreskrifver uppgifter om kärlens eller omslagens stycketal,
beskaffenhet, märke och nummer, äfvensom kollinas vikt, men icke godsets
beskaffenhet och kvantitet, liksom ej heller någon undersökning från tull¬
verkets sida får förekomma. Ämbetsverken gjorde äfven gällande, att en
ändring af denna anordning i den riktning förslaget innebar skulle beröfva
trafikanten den hufvudsakliga fördelen af transituppläggningen.
Ej heller kommittén kan tillstyrka det nämnda förslaget, men anser, att
statistiken bör meddela sådana uppgifter rörande transitrörelsen, som utan
större svårigheter stå att vinna. För detta ändamål föreslår kommittén, dels
att inlagorna beträffande transitrörelsen, i motsats till hvad för närvarande
är förhållandet, blifva föremål för statistisk bearbetning, hvarigenom kän¬
nedom erhålles om kollitalet och kollinas bruttovikt, dels äfven att uppgifter
om varornas beskaffenhet och myckenhet genom tulltjänstemannens försorg
blifva antecknade på angifningsinlagorna, i den mån sådana uppgifter kun¬
na erhållas. Föreskrifter härom äro intagna i förslaget till särskilda bestäm¬
melser rörande handelsstatistiken (§ 7 mom. 3). Att i större utsträckning än
detta förslag innebär föreskrifva uppgifter om transitrörelsen anser kommittén
mindre lämpligt, dels af de anledningar ämbetsverken anfört, dels äfven af
andra skäl. Transitrörelsen, som snarare kan betraktas såsom en transportrö¬
relse än såsom en handelsrörelse, är i vårt land säkerligen ännu af så ringa om¬
fattning, att några större uppoffringar för en statistik öfver densamma icke
gärna kunna sättas i fråga. Och därtill kommer, att en fullständig statistik
öfver transitrörelsen knappast är möjlig att åstadkomma, på den grund att
tullfria transitvaror vid införseln vanligen anmälas till »fri disposition», eme¬
dan ägaren därigenom befrias från den omgång och kontroll, som transitför-
sändningen oundgängligen för med sig. Det torde alltså ej kunna undvikas,
att en betydande del af transitrörelsen fortfarande kommer att ingå i statisti-
Traneit-
rörelscn.
14
Svensk fisk¬
fångst utan¬
för sjöterri¬
toriet.
Uppgifter
om varu-
slag.
ken öfver den egentliga in- och utförseln, ett missförhållande, som dock delvis
torde afhjälpas, ej genom särskilda uppgifter om denna rörelse, utan genom
att, såsom kommittén i det följande närmare skall motivera, varornas utländ¬
ska ursprung angifves vid utförseln.
Svenska fiskares fångst utanför svenskt sjöterritorium synes vara af den
betydelse, att statistik däröfver icke får saknas. Visserligen tillhör denna fångst
egentligen icke utrikeshandeln eller handeln öfver hufvud taget, eftersom han¬
delsutbyte här icke äger rum och ej heller något annat slag af förvärf från främ¬
mande land, för hvilket ersättning från svensk sida förekommer; snarast är fisk¬
fångsten i öppen sjö att betrakta såsom afkastningen från ett område, i hvil¬
ket Sverige likaväl som alla andra länder äger del. Att inräkna sålunda fångad
fisk i Sveriges införsel kan därför icke anses berättigadt. Da kommittén trots
detta i sitt förslag till förordning (§ 7) intagit föreskrift om att beskaffenhet
och myckenhet af sådan fångst skall angifvas vid först angjorda tullplats eller
kustbevakningspostering, innebär detta förslag i viss mån en provisorisk an¬
ordning, i det att föreskriften enligt kommitténs mening bör öfverflyttas till be¬
stämmelserna för fiskeristatistiken, när en fullt ordnad sådan statistik kommer
till stånd. Kommitténs provisoriska förslag, som öfverensstämmer med den
i Tyska riket använda metoden, torde tillräckligt motiveras därigenom, att
här trots hvad som nyss sagts dock föreligger en varuförsel öfver den svenska
gränsen och att genom den föreslagna åtgärden undvikes det för närvarande
stundom förekommande förhållandet, att denna fångst upptages såsom i egent¬
lig mening införd fisk.
Utöfver hvad som nu har sagts anser sig kommittén icke böra väcka för¬
slag om införande af några nya slag af inlagor eller attester för handelsstatistiken.
II. De särskilda uppgifterna i det handelsstatistiska materialet.
Packhusattester och vederbörligen kontrollerade angifningsinlagor upp¬
taga främst varuslaget. Intill början af 1907 voro tulltaxans rubriker i första
rummet härvid normgifvande, ehuru särskilda föreskrifter, senast gifna genom
Generaltullstyrelsens kungörelse den 2 januari 1893 med däri företagna änd¬
ringar och tillägg, medförde en delvis starkare specifikation än tulltaxans och
dessutom bestämde sättet för journalisering af tullfria varor. För år 1907
föreskrefs emellertid genom kungl. bref den 14 dec. 1906, att den statistiska
varuförteckning, hvartill kommittén afgaf förslag den 30 oktober 1906, skulle
lända till efterrättelse vid angifningen af varuslaget, och genom kungl. bref
den 22 november 1907 har blifvit bestämdt, att varuförteckningen tills vidare
skall lända till efterrättelse från ingången af år 1908. I följd häraf har antalet
positioner ökats från 876 till 2,037.
15
Genom fastställande af nu gällande tullstadga den 1 juli 1904 har bestämts Uppgifter
(§§23 och 37 mom. 4), att vid införsel af varor från utlandet skall angifvas det Sp™Unqs-
land, hvarifrån godset blifvit inköpt eller för försäljning eller i annat syfte di- och bestäm-
vekt eller öfver annat land till Sverige afsändt, och vid utförsel af varor det ntelseland-
land, till hvilket godset blifvit såldt eller är till försäljning eller i annat syfte
slutligen destineradt. Ehuru uttrycket »slutligen destineradt» sannolikt vål¬
lat någon osäkerhet, är otvifvelaktigt de nämnda föreskrifternas innebörd,
att angifningsinlagorna skola innehålla uppgift om inköps- resp. försäljnings-
land. Dessa bestämmelser aflöste en anordning, enligt hvilken endast last¬
nings- resp. lossningslandet blef upptaget, alltså det land hvarifrån resp. hvar¬
till varan skeppats. Den nya ordningen ligger för första gången till grund för
1905 års handelsstatistik, och denna visar vid en jämförelse med föregående
års statistik betydande skiljaktigheter mellan de två angifningsmetodernas
resultat. Sålunda företedde exempelvis Sveriges införsel från Danmark en
nedgång från 73'4 mill. kronor år 1904 till 39’8 mill. kronor år 1905 (från 12• 7 %
till 6'8 % af Sveriges införsel), samtidigt med att Sveriges införsel från Förenta
staterna visade en ökning från 9‘5 mill. kronor år 1904 till 41-5 mill. kronor
år 1905 (från 1-6 / till 7'1 % af Sveriges införsel); från andra transatlantiska
länder, såsom Brasilien och Argentina, visade sig införseln äfvenledes mångdub¬
belt större än den som förut varit känd. Synnerligen framträdande är ock
skillnaden med afseende på länder i mer eller mindre saknad af sjögräns, hvil-
ka förut i allmänhet icke förekommit i den svenska statistiken; sålunda visar
sig beträffande Österrike vår införsel utgöra 1'4 mill. kronor och vår utförsel
l-i mill. kronor, medan införseln från Schweiz befinnes utgöra 1’8 mill. kro¬
nor, allt enligt 1905 års handelsstatistik.
Den med år 1905 införda ordningen torde vara betydligt att föredraga
framför den förut gällande, som numera också är öfvergifven i Norge och Dan¬
mark. Emellertid förekommer i flera länder, nämligen Tyska riket (sedan
1906), Österrike, Ungern och Schweiz, en tredje angifningsmetod, åsyftan¬
de att följa varorna längre än till närmaste säljare resp. köpare, nämligen till
första säljare resp. sista köpare eller med andra ord till produktions- resp. kon-
sumtionslandet. Denna tredje metod medför obestridligen vissa fördelar. Ge¬
nom uppgifter om det land, hvarifrån de i Sverige konsumerade varorna ur¬
sprungligen härstamma, resp. hvarest svenska varor förbrukas, skulle erhållas en
viktig ledning för bedömande särskild! af möjligheterna till direkta handels¬
ort! sjöfartsförbindelser med aflägsnare länder. Det hos oss gällande systemet
är dessutom mindre tillfredsställande i de numera ganska vanliga fall, då
varor säljas till en kommissionär i någon stapelort, t. ex. Hamburg eller Ant-
werpen, och af denne vare sig efter uppläggning i frihamn eller genom direkta
order säljas till ett annat land, exempelvis England. I ett sådant fall upp¬
tages varan i statistiken såsom utförd till Tyskland resp. Belgien, ehuru den i
verkligheten kanske aldrig berört dessa länder.
Ehuru sålunda ej få skäl tala för den tysk-österrikiska metoden, ha emel¬
lertid skälen emot anordningen förefallit kommittén ännu mera vägande. Till
16
en början synes därvid böra framhållas, att i det alldeles öfvervägande fler¬
talet fall dock en verklig försäljning resp. ett verkligt köp äger rum från resp.
till det i vår handelsstatistik angifna landet. Och handelsstatistikens uppgift
är, såsom dess namn antyder, i första rummet att framställa den svenska ut¬
rikeshandeln, alltså just de transaktioner, som komma till uttryck enligt den
nuvarande ordningen. Endast i andra rummet har handelsstatistiken till upp¬
gift att följa de in- eller utförda varornas förflyttningar före resp. efter slutet
af den handelstransaktion, hvari svenska köpmän haft del. Det synes alltså ej
vara berättigadt att till förmån för uppgifter af det senare slaget utesluta upp¬
gifterna om de egentliga handelsförbindelserna.
Därtill kommer, att produktions- och konsumtionsländer långt ifrån all¬
tid äro kända för importörer och exportörer. Vid införande af föreskrift om
angifvande af produktions- resp. konsumtionsland skulle det därför blifva nöd¬
vändigt att hos oss liksom i Tyska riket och Österrike medgifva, att inköps-
resp. försäljningsland finge angifvas, för den händelse produktions- resp. kon-
sumtionslandet vore okändt. Men, såsom erfarenheten från Österrike tydligt
visar, skulle en sådan föreskrift medföra, att uppgifter om produktions- resp.
konsumtionsland blefve sammanblandade med uppgifter om inköps- resp. för¬
säljningsland och följaktligen att slutsiffrorna icke komme att utgöra ett kor¬
rekt uttryck för vare sig det ena eller det andra slaget af handelsförbindelser.
En sådan sammanblandning af olikartade uppgifter kan icke anses tillrådlig.
Kommitténs Kommittén anser sig därför sakna anledning att ifrågasätta ändring i den
förslag. me(j jQQ5 införda metoden för angifning af varors ursprungs- och bestäm¬
melseland och har i detta hänseende endast velat föreslå att, när godset utfö-
res till ett uppgifvet land för vidare befordran, utan att dess slutliga destina¬
tionsland kan meddelas i angifningsinlagan, uppgift härom införes (f. fg § 6
mom. 1). Då emellertid äfven uppgifter om varornas produktions- och kon¬
sumtionsländer, såsom nyss påvisats, äro ur flera synpunkter önskvärda, anser
kommittén, att åtgärder böra vidtagas för att jämte de för närvarande medde¬
lade uppgifterna äfven erhålla sådana af det förstnämnda slaget. I detta syfte
böra enligt kommitténs mening importörer och exportörer hafva att jämte in¬
köps- resp. försäljningsland äfven angifva produktions- resp. konsumtions¬
land, i de fall då detta är kändt och är ett annat än det förra (f. fg § 1 mom. 1).
Uppgifter Uppgifter af största betydelse äro därnäst de som gälla varornas kvantitet
om kvantitet , 1 , J &
och värde, och värde.
För det stora flertalet varor sker angifvandet efter kvantitet, i allmänhet
efter vikt eller rymd och stundom efter stycketal. Värdeuppgifter förekom¬
ma endast i ett mindre antal fall, nämligen hvad tullpliktiga varor beträffar
blott då värdetull är pålagd; och genom statistiska varuförteckningen, som be¬
stämmer sättet för varornas angifvande, har den förändringen införts, att kvan-
titetsuppgift såsom regel skall lämnas jämte värdeuppgift då sådan är före-
skrifven.
17
De af importörer och exportörer deklarerade varuvärdena gälla alltså
endast en mindre del (omkr. 15 %) af antalet positioner i den statistiska
varuförteckningen och äro sålunda enligt det nuvarande systemet af jämfö¬
relsevis ringa betydelse för statistiken, hvarjämte bör märkas, att deras antal
ytterligare kommer att sjunka, i den mån värdetullarnas antal minskas. Det
följer häraf, att under nuvarande förhållanden värdeuppgifterna i hufvudsak
måste anskaffas på annat sätt än genom deklaration.
Fastställandet af de in- och utförda varornas värde är, såsom lätteligen in¬
ses, en uppgift af grundläggande betydelse för handelsstatistiken, främst af det
skälet, att varuvärdet utgör den enda gemensamma mätaren på olika varors och
varugruppers betydelse. Häraf följer nämligen, att man icke utan en tillfreds¬
ställande varuvärdering kan bedöma en varas eller varugrupps betydelse i
landets handelsomsättning, hvilket från flera synpunkter och icke minst
från den handelspolitiska är af synnerlig vikt. Vidare följer häraf, att
värdesättningen möjliggör erhållande af slutsiffror för in- och utförseln samt
alltså jämförelser dels dem emellan, dels emellan det egna landets och andra
länders handelsomsättning. Goda uppgifter om värdet af in- och utförda va¬
ror ha vidare betydelse i ett annat hänseende, nämligen för jämförelser med
uppgifter rörande det ekonomiska lifvets öfriga områden. Slutligen ha perio¬
diska värdeuppgifter stort intresse för belysning af varuprisnivåns förändringar
och af konjunkturväxlingarna.
De metoder, efter hvilka varuvärderingen i handelsstatistiken i olika län¬
der företages, inskränka sig i hufvudsak till två, hvarvid dock märkes, dels att
metoderna stundom förenas med hvarandra, dels att båda metoderna kunna
genomföras på olika sätt. De två metoderna pläga betecknas med uttrycken
värdedeklaration och värdeuppskattning. Deklarationsmetoden innebär, att
varuägarna själfva angifva värdet af de varor, som af dem in- eller utfö¬
ras, medan uppskattningsmetoden innebär, att ett värde per kvantitetsen¬
het af hvarje varuslag bestämmes genom beräkning och totalvärdena därefter
erhållas genom multiplikation af de sålunda vunna enhetsvärdena med kvan-
titetssiffrorna.
Frågan om värdesättningen torde kunna betraktas såsom handelsstatisti¬
kens mest omstridda punkt. Det följer redan däraf, att någon metod som ga¬
ranterar erhållande af fullt exakta varuvärden knappast ännu kan anses fun¬
nen, och att statistiken således i detta fall mer än i många andra måste nöja sig
med approximativ riktighet. Det ligger emellertid vikt uppå, att det system,
som kommer till användning, lämnar stöd åt hvad man kunde kalla statisti¬
kens grundval, nämligen »de stora talens lag», som innebär, att de fel som fin¬
nas hos uppgifterna gå i motsatta riktningar och i det stora hela taga ut hvar¬
andra. En metod, som medverkar till ett sådant resultat, har gifvetvis ett
afgjordt företräde framför en metod, som kommer detaljfelen att uppträda i
mångdubblad skala i slutresultaten.
Värdesätt¬
ningen.
18
Värdeupp¬
skattning.
Deri i vårt land hittills använda metoden är värdeuppskattning. Ge¬
nom ett fåtal experter erhåller Kommerskollegii afdelning för näringsstati-
stik årliga uppgifter om medelvärden för flertalet hufvudartiklar och bestäm¬
mer själf efter skriftväxling med handels- och industriidkare inom olika gre¬
nar enhetsvärdena på öfriga varuslag, hvarvid värdena för mindre viktiga
varor vanligen få kvarstå oförändrade, där ej särskild anledning förefinnes
att antaga någon under redogörelseåret inträdd värdeförändring. Med an¬
ledning af den nya varuförteckningens införande hafva emellertid för år 1907
fastställts nya enhetsvärden för alla i förteckningen upptagna varuslag, hvar¬
vid antalet experter i någon mån och antalet korrespondenter betydligt ökats.
Det har redan ganska länge varit allmänt erkändt, att det nuvarande sättet
för varuvärdenas bestämmande i vårt land lämnar mycket öfrigt att önska
och är i oundgängligt behof af en grundlig reformering. Misstag i enhetsvärde-
nas bestämmande ha också ofta varit af betydande omfattning och framkal¬
lat stora felaktigheter i slutsiffrorna. Sålunda påpekades exempelvis i det Wsern-
Sidenbladhska betänkandet, att värdet af snickeriarbeten af furu eller gran
utan betsning under en följd af år varit satt till 60 öre per kg i införseln, medan
den alldeles öfvervägande delen af denna införsel utgjordes af i Norge fabri¬
cerade trälådor och till sådana apterade brädstycken för fisktransport med
ett värde af 3 eller högst 4 öre per kg å produktionsorten. Det i handelssta¬
tistiken angifna värdet af denna vara kom därigenom under en följd af år att
öfverstiga det verkliga värdet med en summa växlande mellan 900,000 och
1,600,000 kronor.
Fastställandet af enhetsvärden är visserligen ännu — såsom framgår af
den efter betänkandet intagna redogörelsen för den utländska handelsstatis¬
tiken — den i flertalet länder använda metoden för bestämmande af handels¬
statistikens varuvärden. Systemet kommer sålunda till användning i Dan¬
mark, Finland (för flertalet varor), Tyska riket, Österrike, Ungern, Italien,
Frankrike, Nederländerna och Belgien samt för större delen af införseln i Schweiz;
äfven i Norge tillämpas systemet ännu, men skall upphöra på grund af en år
1907 antagen lag.
I flertalet af dessa länder försiggår emellertid varuvärderingen på ett helt
annat och grundligare sätt än som för närvarande är fallet hos oss. För ända¬
målet utses nämligen en kommission af experter, hvilken vanligen består af ett
högst betydligt antal ledamöter. Experterna, som vanligen ej åtnjuta aflöning,
sammanträda i allmänhet i sektioner för olika varugrupper och bestämma där¬
vid enhetspriserna med ledning af egen erfarenhet och af det material, som
ställes till deras förfogande af vederbörande statistiska ämbetsverk. Härvid
tages noggrann hänsyn till alla förhållanden, som kunna gifva antydan om
varornas värde.
Om varuvärderingen i vårt land fortfarande skall ske medelst enhets-
priser, måste, enligt kommitténs enhälliga mening, det nuvarande systemet
ombildas till hufvudsaklig öfverensstämmelse med de nyss omnämnda. Lämp¬
ligheten af en sådan lösning framhölls af Generaltullstyrelsen i dess gemen-
19
samt med Kommerskollegium afgifna utlåtande öfver det Wsern-Sidenbladhska
förslaget, och inom kommittén har ett förslag i denna riktning framlagts af
ledamoten Eklund.
Förslaget innebär tillsättandet af en kommission för värdesättningen, be¬
stående af ett för ändamålet tillräckligt antal experter. Vid bestämmandet af
enhetsvärdena böra experterna taga hänsyn ej blott till handeln med hvarje
vara såsom en helhet, utan därjämte till den ungefärliga procenten af bättre
och sämre kvaliteter i in- och utförseln och till de olika länder, med hvilka
varuutbyte äger rum, hvarvid, om så anses erforderligt, olika enhetsvärden
kunna bestämmas för in- och utförsel, liksom för införseln från eller utförseln
till olika länder.
Denna anordning bör enligt förslagsställarens mening vara ägnad att un¬
danröja de väsentligaste af de brister, som för närvarande vidlåda värdeberäk¬
ningen, i det att fullt sakkunniga personer få tillfälle att årligen beräkna en¬
hetsvärdet för hvarje särskildt upptagen vara under öfverläggning sins emel¬
lan och med ledning af allt till buds stående material. Då specifikationen
på varorna i hög grad utvidgats genom den statistiska varuförteckningen, i
det att rubrikernas antal mer än fördubblats, blir det därjämte i framtiden
lättare att utfinna ett jämförelsevis noggrant enhetspris för hvarje varupo-
sition än förut varit förhållandet. Enär systemet tillämpas i det stora fler¬
talet länder och bibehållits i Tyska riket och Österrike äfven i deras 1906 och
1907 antagna nya föreskrifter för handelsstatistiken, synes det enligt förslags¬
ställarens mening icke finnas skäl att betvifla dess användbarhet i ett land
med Sveriges jämförelsevis begränsade samfärdsel. Hvad särskildt Tyska
riket beträffar, hafva af dess 111 handelskamrar 59, och däribland handels-
kamrarna i Berlin, Frankfurt am Main, Danzig, Elberfeld med flera viktiga
handelsplatser, bestämdt uttalat sig emot hvarje värdedeklaration, 4 hafva
förklarat värdedeklaration vid införseln outförbar, 7 hafva ej bestämdt yttrat
sig och 41 hafva uttalat sig för obligatorisk värdedeklaration. Det öfvervä¬
gande antalet önskar således bibehålla värdeuppskattningsmetoden. Denna
metod medför äfven fördelen att icke åsamka statsverket stora kostnader
och att icke pålägga den trafikerande allmänheten några ökade bördor.
Kommitténs samtliga öfriga ledamöter ha emellertid ansett sig förhindrade
att biträda förslaget om bibehållande af systemet med enhetsvärden, äfven
om detta system förbättras genom användning af experter i större utsträck¬
ning än för närvarande sker.
Såsom utförligt har visats i det Wsern-Sidenbladhska betänkandet, är
nämligen möjligheten af att genom beräkning af enhetsvärden uppnå tillnär¬
melsevis exakta siffror för varornas verkliga pris synnerligen ringa. Äfven
med den noggrannare specifikation, som genomförts i den statistiska varu¬
förteckningen, förekomma ofta under en och samma varurubrik flera olika
varuslag; och om å ena sidan varuförteckningen underlättar kännedomen
om de olika varuslagen, har den å andra sidan nödvändiggjort ett långt större
antal experter än som förut erfordrades, alldenstund äfven skickliga affärsmän
Ledamoten
Eklunds för¬
slag.
20
ingalunda alltid känna värdena på samtliga varor ens inom sin egen speciella
bransch.
Mycket stor betydelse har vidare det förhållandet, som ej kunnat bort-
arbetas genom den nya varuförteckningen, att hvarje varuslag består af en
mängd olika kvaliteter, med olikhet i pris efter hvarje nyans i form och färg,
hvarje ändring i ålder, renhet och sammansättning. Ett exempel torde i detta
hänseende vara tillräckligt. Till och med en så pass ensartad artikel som nord¬
amerikansk bomull ingår regelbundet i den europeiska marknaden i sju vä¬
sentligen olika kvaliteter: »ordinary», »good ordinär}'», »low middling», »midd-
ling», »good middling», »middling fair» och »fair». För att under sådana
förhållanden kunna kalkylera ett riktigt medelvärde fordras att känna dessa
kvaliteters andel i införseln, något som uppenbarligen undandrager sig den
skickligaste köpmans omdöme. Följden blir då i detta liksom i andra hän¬
seenden under ett expertsystem, att experterna antagligen komma att öfver¬
föra de inom deras egen verksamhet rådande förhållandena till hela den han-
delsomsättning enhetsvärdet är afsedt att gälla.
Äfven om man kunde antaga, att de tillkallade experterna vore i stånd att
noggrant bedöma, hvilka kvaliteter som införskrifvas eller utföras af andra
importörer och exportörer — något som, efter hvad nu är visadt, förefaller föga
sannolikt — återstå emellertid andra betydande svårigheter. En af dessa är
prisväxlingarna under årets lopp, hvilka knappast i ett land med Sveriges
brist på varubörser kunna konstateras efteråt, men hvilka kunna vara af stor
omfattning. En annan olägenhet ligger i svårigheten att taga hänsyn till de
lokala prisdifferenserna, hvilka på grund af våra geografiska förhållanden och
därmed sammanhängande transportsvårigheter kunna vara mycket betydande.
Denna sista svårighet skulle endast kunna afhjälpas genom tillkallande af ex¬
perter för alla viktigare varor från landets alla olika delar, något som knappast
kan anses såsom en praktiskt utförbar anordning.
Slutligen utgör systemet med enhetsvärden ett hinder för införande af vär¬
deuppgifter i månadsstatistiken och utesluter öfver hufvud möjligheten att
genom handelsstatistiskt material följa de periodiska prisväxlingarna.
Kommerskollegium, som haft en långvarig erfarenhet af experters an¬
vändning för varuvärdenas bestämmande, har också funnit deras användbar¬
het äfven i gynnsammaste fall ganska begränsad. Sålunda har det visat sig
vara ett ofta återkommande förhållande, att från två olika hvar för sig både
insiktsfulla och intresserade näringsidkare på samma område inkommit vidt
skilda förslag till enhetsvärden äfven för i statistiken noggrant uppdelade
varuslag. Kommerskollegium förklarade också i sitt gemensamt med Gene¬
raltullstyrelsen afgifna utlåtande öfver det Wsern-Sidenbladhska betänkandet,
att någorlunda tillförlitliga värdesummor »i många och viktiga fall äro full¬
komligt omöjliga att erhålla».
Då, såsom förut blifvit omnämndt, intet system för varuvärderingen kan
anses fullt tillfredsställande, vore det likväl tänkbart, att det föreslagna expert¬
systemet trots sina brister kunde förtjäna att komma till användning. Detta är
21
dock, enligt kommittémajoritetens mening, icke förhållandet. Systemet bryter
nämligen i själfva sin princip mot den statistikens grundlag, som förut antydts,
i det att ett äfven i ganska ringa grad felaktigt enhetsvärde ofta medför en syn¬
nerligen betydande afvikelse i varuvärdets slutsiffror. Med andra ord, systemet
ackumulerar felen i stället för att bidraga till deras utjämnande. Sålunda skulle
exempelvis en afvikelse från det verkliga priset af 2 öre för lysolja per kilo¬
gram innebära en felaktighet af 1 s/4 mill. kronor i värdet af varans hela import,
och en afvikelse af 25 öre per hektoliter beträffande stenkol innebära ett mot¬
svarande fel af omkr. 10 mill. kronor. Så betänkliga dessa fel än äro, torde det
ej kunna sägas, att de öfverskrida gränsen för hvad som under ett t. o. m.
ganska väl organiseradt system med enhetsvärden kan inträffa och har inträf¬
fat. Särskildt visar erfarenheten från nästan alla håll, att de beräknade enhets-
värdena gärna blifva för höga. En jämförelse mellan deklarerade och beräk¬
nade värden af Finlands trävaruexport 1906 ger sålunda det resultat, att värdet
enligt enhetsberäkning utgör 140 millioner, men enligt deklaration endast 129
millioner finska mark, alltså en skillnad mellan de två systemens resultat af 11
millioner mark, hvarvid det efter gjorda undersökningar ej anses råda tvifvel
om att det lägre värdet kommer sanningen närmast. I den svenska statistiken
torde de beräknade exportvärdena kanske kunna antagas komma de verkliga
värdena närmare, och det är därför framför allt i afseende på importen som
vår statistik sannolikt räknar med högre värden än de verkliga. En följd af
den nu hos oss tillämpade värdeuppskattningsmetoden är alltså, att handels¬
statistiken troligen kommer vår handelsbalans att framträda såsom mera ogynn¬
sam än den i verkligheten är.
Kommitténs flertal, nämligen ordföranden samt ledamöterna Fahlbeck Obligato-
• ' cj i risk varde-
Flack, Gullberg, Sundbärg och Widell ha därför—i hufvudsaklig öfverensstäm- aeklara-
melse med Kommerskollegium i dess nyss anförda utlåtande — ansett, att arbetet tion.
med vår handelsstatistik i förevarande hänseende blir till ej ringa del förfeladt,
om icke ett nytt system för värdesättningen genomföres. Kommitténs flertal
finner därför, att den obligatoriska värdedeklarationen bör föreskrifvas såsom
medel för erhållande af handelsstatistikens värdeuppgifter.
Denna metod tillämpas för närvarande i Storbritannien, Amerikas förenta
stater, Ryssland, Hamburgs frihamn och Bremen på såväl in- som utförsel,
vidare i Schweiz på hela utförseln och på sådana varor i införseln, för hvilka
medelvärden äro svårast att bestämma, samt slutligen i Finland dels på vissa
svårt värderbara, mindre betydande varor, dels äfven sedan 1905 på trävaror
i exporten. Genom 1907 års lag om åstadkommande af uppgifter till den
officiella statistiken har deklarationssystemet blifvit föreskrifvet äfven i Norge,
ehuru denna föreskrift af vissa administrativa skäl ännu icke där börjat till-
lämpas; och i Tyska riket äger Bundesrat, enligt 1906 års lag angående handels¬
statistiken, myndighet att föreskrifva värdedeklaration för olika varuslag.
Förslag om obligatorisk värdedeklaration framställdes i vårt land första
gången genom det Wsern-Sidenbladhska betänkandet, som gick ut på att obliga-
22
K-ommitté-
majoritetcns
förslag.
torisk värdedeklaration skulle införas för all såväl in- som utförsel och att
värdet såsom regel skulle angifvas i själfva angifningsinlagan. För att tull¬
förvaltningarna skulle hafva säkerhet för erhållande af värdeuppgifter, som ej
kunnat lämnas i denna inlaga, föreslogs åter, att därest tullförvaltning funne
en inlämnad angifningsinlaga vara ofullständig, tullförvaltningen skulle ålägga
varuägaren, om inlagan afsåg infördt tullfritt gods, att före godsets utlämnande
behörigen fullständiga inlagan, om inlagan åter afsåg tullpliktigt gods, att före
eller senast vid erläggande af tullafgifterna inlämna ny, fullt specificerad in¬
laga med alla föreskrifna uppgifter, och om inlagan slutligen afsåg utförsel,
att senast inom 8 dagar afgifva ny fullständig inlaga vid vite af 5 kronor för
hvarje dag därutöfver dröjdes.
Öfver det Waern-Sidenbladhska betänkandet, som alltså i nu ifrågava¬
rande punkt gick ut på att införda varor ej skulle utlämnas af tullverket förr
än alla föreskrifna uppgifter (och närmast värdeuppgifterna) afgifvits, in¬
fordrades gemensamt utlåtande från Kommerskollegium och Generaltullstyrel¬
sen. Det förra ämbetsverket begärde med anledning häraf yttranden från ett
stort antal myndigheter och korporationer, hvilka yttranden i allmänhet för¬
ordade värdedeklarationens införande. Kommerskollegium förklarade sig
också i sitt utlåtande utan tvekan kunna på det lifligaste tillstyrka försla¬
get härom. Delvis med anledning af de till kollegium inkomna yttrandena
förklarade emellertid kollegium de i det Waern-Sidenbladhska betänkandet
föreslagna säkerhetsföreskrifterna för värdeuppgifternas erhållande vara i
fråga om införseln alltför betungande för varuägarna och störande för trafi¬
ken. Kollegium ansåg därför, att varan ej borde kvarhållas på grund af felande
värdeuppgift, utan att deklaranten, på därom framställd anmälan eller efter
aflämnande af interimsdeklaration, skulle vara berättigad att utbekomma
varan emot förbindelse att inom viss tid, förslagsvis tre veckor, och vid visst
stadgadt vite aflämna fullständig deklarationsinlaga. Statistiska tabellkom¬
missionen tillstyrkte det Waern-Sidenbladhska förslaget angående värdede¬
klaration med af Kommerskollegium angifna modifikationer och eventuellt
äfven andra dylika, hvilka kunde befinnas lämpliga att åt den trafikerande
allmänheten bereda skälig lättnad vid skyldighetens fullgörande. Däremot
afstyrkte Generaltullstyrelsen i sitt gemensamt med Kommerskollegium af-
gifna betänkande förslaget om värdedeklarationens införande. Slutligen bör
nämnas, att Riksdagen uttalade önskvärdheten af att, så snart ett nytt sy¬
stem för varornas värdesättning fastställts, månadsstatistiken skulle upptaga
jämte kvantiteter äfven värden.
Det förslag beträffande värdedeklarationens införande, som kommitténs
flertal härmed framlägger, ansluter sig i hufvudsak till Kommerskollegii för¬
slag. Värdet angifves enligt kommittémajoritetens förslag vid såväl in- som
utförsel. Skulle det erbjuda svårigheter att lämna värdeuppgifterna i angif¬
ningsinlaga eller vid förtullningstillfället, bör detta dock icke utgöra hinder
för varornas in- eller utförsel. Importör bör i sådant fall få utbekomma god¬
set mot afgifvande af skriftlig förbindelse att inom viss, af tullförvaltningen
23
bestämd tid aflämna föreskrifna värdeuppgifter (f. fg § 11), och exportör
bör vara berättigad att aflämna interimsinlaga, mot skyldighet att inom åtta
dagar utbyta densamma mot behörig exportinlaga (f. fg § 12). Underlåten¬
het att uppfylla förbindelse i afseende på angifningsinlagans kompletterande
bör medföra vitespåföljd af 10 kronor för hvarje särskildt fall (f. fg
§ 19 mom. 1). Anledningen till att kommittémajoriteten sålunda föreslår
bestämd tidsfrist för afgifvande af fullständiga uppgifter för utförseln, men ej
för införseln, är att den tid, som erfordras för anskaffande af uppgifterna för
införseln, kan vara ganska växlande och icke bör utsträckas längre än i
hvarje särskildt fall anses nödvändigt.
Det skäl, som främst föranledt kommitténs flertal att framlägga detta
förslag, är det redan angifna, nämligen omöjligheten af att på annan
väg erhålla något så när tillfredsställande värdeuppgifter i handelsstatistiken.
Det har nu visserligen på ett och annat håll ansetts, att ej heller de uppgifter,
som erhållas genom deklaration, alltid kunna tillerkännas någon hög grad
af tillförlitlighet, och detta af flera skäl. Äfven i de fall, då varans ägare och
icke någon kommissionär är dess mottagare eller afsändare och alltså dekla¬
ranten känner värdet, har man ansett fara föreligga, att ägaren öfverlämnar
omsorgen om varans angifning åt någon icke handelskunnig underordnad,
som icke kan väntas lämna tillförlitliga uppgifter. Och i de mycket talrika fall
då införd vara angifves af kommissionär för ägare, som är bosatt på annan ort,
är det — har man vidare ansett — ej möjligt för kommissionären att känna va¬
rans värde, hvaraf skulle följa risken att han angåfve värdet på en höft. Slut¬
ligen har man förmenat, att det kunde befaras icke blott oförmåga utan äfven
bristande vilja att lämna noggranna värdeuppgifter, då sådana måste betrak¬
tas såsom viktiga affärshemligheter. I hvad fall som helst skulle enligt denna
uppfattning det statistiska ämbetsverket sakna möjlighet att kontrollera upp¬
gifternas riktighet.
Med hänsyn till dessa invändningar mot tillförlitligheten af deklare¬
rade värdeuppgifter må det erkännas, att sådana uppgifter icke kunna väntas
blifva felfria. Men det kan icke rimligtvis förnekas, att de komma att blifva
ojämförligt tillförlitligare än enhetsvärden, huru samvetsgrant dessa än må
vara uppgjorda, redan af det skälet, att vid deklarationssystemet »de stora
talens lag» obehindradt får göra sig gällande på grund af uppgifternas oerhördt
stora antal och att tendens till felaktighet i någon viss riktning icke är att befara.
Det är efter kommittémajoritetens mening uppenbart, att deklarationssyste¬
met utgör den bästa hittills kända metoden för erhållande af värdeuppgifter i
handelsstatistiken. De källor till felaktighet, som ansetts föreligga, torde icke
böra tillmätas någon större vikt. De kunna visserligen göra sig ganska känn¬
bara till en början, men torde i hufvudsak försvinna, så snart systemet hun¬
nit blifva invandt, i det att affärsmännen utan tvifvel inom ganska kort tid
komma att förse både underordnade och kommissionärer med erforderliga
uppgifter för att riktigt angifva varans värde. Det är vidare icke förhållan¬
det, att kontroll af uppgifternas riktighet skulle helt och hållet saknas. Tull-
24
personalen har att i den mån sådant kan ske granska de inkomna uppgifterna
och, därest aflämnade värdeuppgifter befinnas vara uppenbart oriktiga, träffa
anstalt för deras korrigerande, hvarjämte det statistiska ämbetsverket äger
att i viktigare fall infordra supplementära upplysningar (f. fg § 16). Då alltid
en stor mängd otvifvelaktigt riktiga värdeuppgifter finnes att tillgå för jäm¬
förelse, medför deklarationssystemet faktiskt möjligheter till kontroll, som
alldeles saknas vid ett system med enhetsvärden.
Den enda af de anmärkningar mot deklarationsuppgifternas noggrannhet,
som kommitténs majoritet kan tillerkänna större betydelse, är den som fäster
sig vid uppgifternas konfidentiella natur. Men då innevarande års riksdag,
på grund af en med anledning af kommitténs hemställan framlagd kungl.
proposition, såsom hvilande antagit ett tillägg till Tryckfrihetsförordningen
§ 2 mom. 4, hvarigenom för officiell statistik lämnade uppgifter i erforder¬
lig utsträckning undandragas offentligheten, kan denna invändning antagas
blifva undanröjd. För att fästa vederbörande trafikanters uppmärksamhet
på detta skydd för värdeuppgifterna torde genom Generaltullstyrelsens för¬
sorg i ögonen fallande hänvisningar till detsamma böra uppsättas på tull¬
platserna samt införas på blanketter till angifningsinlagor och packhusattester.
Det torde också vara tämligen allmänt erkändt, att deklarationssystemets
införande skulle medföra en mycket afsevärd förbättring i värdeuppgifternas
beskaffenhet. Äfven Generaltullstyrelsen i sitt. afstyrkande utlåtande förkla¬
rade, att den ej skulle ansett sig böra helt och hållet afstyrka förslaget härom,
om icke andra synpunkter än de nu berörda gjorde sig gällande. Man kom¬
mer då till den ännu kvarstående invändning mot deklarationssystemet, som
äfven enligt kommittémajoritetens mening äger största vikten.
Denna invändning afser de olägenheter, som genom deklarationssyste¬
met förorsakas dels tullverket dels den trafikerande allmänheten. Härom
säger Generaltullstyrelsen i sitt nämnda utlåtande: »Främst och kraftigast
skulle i afseende på införseln dessa olägenheter framstå vid förtullning af korta
varor och manufakturvaror eller i allmänhet vid tullbehandling af kolli, inne¬
hållande flera olikartade artiklar. För dylika fall kan såsom regel uppställas,
att varuägaren ej kan å angifningsinlagan före tullbehandlingen utsätta vär¬
dena å de olika artiklarna, utan deklarerandet måste ske antingen vid själfva
tullbehandlingen eller ock omedelbart därefter. Att under en brådskande ex¬
pedition å fakturor, som mången gång omfatta flera sidor, uppleta värdena å
de olika varorna och anteckna dessa värden å packhusattester eller deklara-
tionsinlagor låter sig svårligen förena med berättigade kraf på snabb expedition
och skulle medföra en högst väsentlig tidsutdräkt samt på vissa tullplatser,
särskildt här i Stockholm, hvarest tullbehandlingslokalerna redan nu äro o-
tillräckliga, blifva nästan outförbart. Deklarerandet vid själfva tullbehand¬
lingstillfället förutsätter därjämte, att varuägaren själf eller ett med hans
affärsgren fullt förtroget ombud är vid tullbehandlingen närvarande, hvilket
ganska ofta ej är händelsen. I många fall måste således deklarerandet ske först
efter tullbehandlingen.» Efter att därpå ha påpekat följderna af förslaget om
25
varornas kvarhållande tills värdeuppgift aflämnats -— ett förslag som numera
icke vidhålles på något håll — fortsätter styrelsen: »Härjämte torde böra
framhållas det i hög grad ökade arbete, som dessa efterdeklarationer skulle
medföra ej allenast för tullpersonalen, som hade att tillse, det vederbörliga
deklarationer aflämnades, utan äfven för varuemottagarna, särskildt i gräns¬
orterna, hvarest tullangifningen i de flesta fall sker genom kommissionär eller
j ärnvägsförvaltning, som i allmänhet ej kan vid tullbehandlingen äga känne¬
dom om varornas värde, utan måste underkasta sig en ganska vidlyftig skrift¬
växling för erhållande af de fordrade uppgifterna.» Mot värdedeklarationens
införande vid exporten anför Generaltullstyrelsen endast de efter dess mening
betänkliga följderna af att garanti saknas för efterdeklarationernas insändande,
något som kommittémajoriteten ej kan finna berättigadt, då de af kommit¬
tén föreslagna föreskrifterna om uppgifternas komplettering synas utgöra till¬
räcklig garanti i detta hänseende.
Det synes kommitténs majoritet tydligt och framgår äfven af General¬
tullstyrelsens yttrande, att de här angifna svårigheterna endast i ringa grad gö¬
ra sig gällande vid exporten. Exportören känner i de flesta fall redan vid va¬
rans afsändande så noggrant dess värde vid riksgränsen, att angifvandet däraf
i exportinlagan ej kan erbjuda nämnvärda svårigheter. Exportvärdena äro
vidare så mycket lättare att uppgifva, som utförseln till betydlig del består
af ett jämförelsevis litet antal stora stapelartiklar. Af dessa skäl synes ej be¬
höfva befaras att, då systemet hunnit blifva invandt, efterdeklaration af värde¬
uppgifterna för exporten i större utsträckning skall komma i fråga.
Fullt så gynnsamt ställer sig visserligen icke läget med hänsyn till importen.
Den svårighet, som härvid i första rummet möter, består i det redan påpekade
förhållandet, att varorna till stor del mottagas af kommissionärer, som icke
från den på annan ort boende varuägaren mottagit faktura eller annan pris¬
uppgift på varorna. Detta synes dock vara ett förhållande, som utan egentlig
svårighet kan komma och otvifvelaktigt äfven kommer att ändras, om behof
däraf gör sig gällande. Ty den stundom hörda invändningen, att ägaren ej skulle
vilja för sin kommissionär yppa varupriserna, kan ej kommittémajoriteten
tillmäta någon större betydelse, eftersom det alltid måste ligga i kommissionä-
rens eget intresse att ej svika sin hufvudmans förtroende; och det återstår för
öfrigt i hvarje fall för ägaren möjligheten att skicka värdeuppgift direkt till
tullkammaren, om han mot förmodan så skulle önska. I alla händelser torde
man utan tvekan kunna påstå, att äfven för större delen af importen, nämligen
för alla varor, som inkomma i kolli, innehållande endast en och samma vara,
värdedeklarationen efter någon kortare öfvergångstid bör kunna försiggå
utan större svårigheter på det ojämförligt lämpligaste sättet, nämligen före
tullbehandlingen. För denna del af importen har dessutom deklarationen sin
största betydelse.
Såsom man finner, uppehåller sig också Generaltullstyrelsen i sin fram¬
ställning af systemets svårigheter alldeles öfvervägande vid en viss begränsad,
om ock ej obetydlig del af importen, nämligen det s. k. sorteringsgodset, som i
26
allmänhet utgöres af korta varor och manufakturvaror. Visserligen torde det
ej kunna bestridas, att varuemottagaren ofta är ur stånd att på förhand lämna
tillfredsställande specificerade värdeuppgifter för sådana varor, af den anled¬
ningen, att sändningarnas angifvande enligt tulltaxans och den statistiska
varuförteckningens positioner ej på förhand kan ske. Men häremot vill kom¬
mitténs flertal, i öfverensstämmelse med en fraktion i den sista norska »Told-
lovkommissionens i ett betänkande af år 1901, uttala sin bestämda förvissning
om att varuägarna skola veta att skaffa sig ett fullständigare material för va¬
rornas deklarerande före tullbehandlingen, om detta enligt lag ålägges dem el¬
ler endast tullexpeditionen därigenom påskyndas, än de kunna väntas göra, då
särskilda anledningar därtill saknas. Att uppmuntra den trafikerande allmän¬
heten till deklaration på förhand, exempelvis genom företräde vid expeditio¬
nen för sådana varusändningar, för hvilka fullständiga uppgifter afgifvits, sy¬
nes ej heller erbjuda några betänkligheter. Det torde alltså ej ens för det slag
af varor, för hvilka systemet erbjuder de största svårigheterna, anses osanno¬
likt, att värdet i många fall skall kunna angifvas på förhand. Och att i några
af det återstående antalet fall deklaration lämpligen kan äga rum vid själfva
tullbehandlingen, synes ej heller böra bestridas.
De tillfällen, då en efterdeklaration måste äga rum, torde sålunda blifva
en jämförelsevis ringa del af hela antalet. Trots allt måste man emellertid vara
beredd på att efterdeklarationer blifva nödvändiga i ej få fall och att dekla-
rationssystemet kan komma att medföra icke ringa besvär såväl för tullperso¬
nalen som äfven, ehuru i mindre grad, för den trafikerande allmänheten. Men
då det synes kommitténs majoritet uppenbart, att det stora arbetet och de be¬
tydande kostnaderna för den svenska handelsstatistiken ej komma att stå i
rimligt förhållande till resultaten, om ej en god metod för värdebestämningen
införes, torde vinsten af värdedeklarationssystemet mer än uppväga det ökade
besvär som genom detsamma uppstår.
Ehuru erfarenheterna från främmande länder visserligen gifva vid handen,
att intet system för varuvärderingen kunnat vinna allmän anslutning, är det å
andra sidan uppenbart af dessa erfarenheter, att deklarationssystemet, som
också vid flera tillfällen förordats af Internationella statistiska institutet, allt¬
mera har vunnit terräng. Medan systemet med enhetsvärden i flera fall fått
gifva vika för deklarationssystemet, förefinnes veterligen intet exempel på att
detta senare system blifvit afskaffadt i något land, där det en gång införts.
1 Ryssland infördes systemet försöksvis i Petersburgska guvernementet 1896
och utsträcktes följande år till hela riket. I Tyska riket, där dessa frågor under
ganska lång tid varit föremål för öfverläggning, har visserligen det i Hamburg
och Bremen sedan gammalt gällande deklarationssystemet ej blifvit antaget,
men bland de 41 af rikets handelskamrar, som uttalat sig därför, befinna sig
handelskamrarna i Hamburg och Bremen, hvilkas långvariga erfarenhet af
systemet alltså stadgat deras omdöme om dess praktiska tillämplighet och
nytta. Att systemet, trots en del trafikanters klagomål öfver granskningens
stränghet och den rigorösa tillämpningen af straffbestämmelserna, i allmän-
27
het befunnits ändamålsenligt i Hamburg och Bremen, framgick äfven af de
upplysningar, som inhämtades af kommitténs ledamöter Eklund och Gullberq
vid en år 1898 på offentligt uppdrag företagen resa. Den 1906 i Tyska riket
införda rättigheten för Bundesrat att föreskrifva värdedeklaration för olika
varuslag innebär också uppenbarligen ett steg i riktning af värdedeklaratio¬
nens införande. Hvad Skandinavien beträffar, enades cheferna för de skan¬
dinaviska ländernas statistiska centralbyråer 1900 om ett uttalande till förmån
för systemets införande. I Finland väckte 1903 majoriteten i den därstädes
arbetande statistiska kommittén ett utförligt motiveradt förslag härom, och
förslaget synes sedan dess ha vunnit allt större anslutning, så att endast för
saken främmande omständigheter lära ha hindrat dess förverkligande. I af-
sikt att vänja näringsidkarna vid värdedeklaration har därför systemet se¬
dan 1905 i Finland tillämpats för trävarorna i exporten, utan att några nämn¬
värda svårigheter från exportörernas sida lära ha förekommit. Särskildt bör
emellertid uppmärksamheten fästas därpå, att värdedeklarationen, såsom re¬
dan nämndt, blifvit föreskrifven i Norge genom en år 1907 antagen lag. Refor¬
men har i Norge föregåtts af långvariga förhandlingar, under hvilka förslaget
har tillstyrkts bland andra af en fraktion i »Toldlovkommissionen» i dess be¬
tänkande af 1901, vidare enhälligt af tulltariffkommittén af 1903 och den
förstärkta tulltariffkommittén af 1904 samt slutligen af flertalet tillfrågade
korporationer inom handelsvärlden. Det synes sålunda i Norge ej råda nämn¬
värda farhågor för att det besvär, som systemet kan komma att åsamka tull¬
verket och allmänheten, skall blifva alltför betungande. Slutligen kan kom¬
mitténs flertal icke undgå att fästa uppärksamheten på systemets användning
hos två af världens förnämsta handelsnationer, Storbritannien och Förenta
staterna, äfven om det måste erkännas, att de i stort sedt mycket gynnsam¬
ma erfarenheterna därifrån ej utan vidare kunna öfverföras på svenska för¬
hållanden.
Ledamoten Eklund, som efter hvad förut sagts föreslår varuvärdering
genom ett reformeradt system med fastställande af enhetsvärden, vill ej bestri¬
da, att värdedeklarationssystemet från rent statistisk synpunkt erbjuder sto¬
ra fördelar men ansluter sig i hufvudsak till Generaltullstyrelsens kritik af
systemet. Det vill dock efter hans mening synas, som om systemet lättast skul¬
le kunna införas vid exporten och som om de största svårigheterna för dess
tillämpning vid importen skulle uppstå vid behandlingen af s. k. sorterings-
gods.
Det återstår med hänsyn till handelsstatistikens värdeuppgifter endast en
fråga, nämligen till hvilket stadium på varornas vandring från säljare till kö¬
pare värdeuppgiften skall hänföra sig. Det torde numera knappast råda menings¬
skiljaktighet om att handelsstatistiken af praktiska skäl bör upptaga varans
värde vid riksgränsen, alltså, för att använda handelstermer, vid införseln
»eif»- pris (c. i. f. = cost, insurance, freight) eller utom inköpspriset frakt,
assurans och andra kostnader utom landet, samt vid utförseln »fob»-pris
Värdet vid
riksgrän¬
sen.
28
Uppgift om
varas ut¬
ländska ur¬
sprung.
Friham¬
narna i sta¬
tistiken.
(f. o. b. = free on board), alltså försäljningspriset med tillägg af frakt och öf-
riga kostnader inom landet. I öfverensstämmelse härmed påyrkades i det
Wrern-Sidenbladhska betänkandet, att lossningskostnader, tull och hamnaf-
gifter ej skulle inbegripas i värdet vid införseln, men lastningskostnader och
umgälder däremot inbegripas i värdet vid utförseln, ett förslag, som äfven till¬
styrktes af Kommerskollegium och Generaltullstyrelsen, liksom af Statistiska
tabellkommissionen. Kommittén ansluter sig likaledes till detta förslag och
har i sitt förslag till förordning (§ 10) intagit nödig föreskrift om huruledes vär¬
det bör angifvas.
I det handelsstatistiska materialet saknas för närvarande uppgifter där¬
om, huruvida en från den fria omsättningen utförd vara är af svenskt eller
utländskt ursprung. I öfverensstämmelse med det Wrern-Sidenbladhska för¬
slaget anser kommittén, att ändring häri bör ske, hvarvid det emellertid tor¬
de vara tillräckligt att föreskrifva, såsom skett i kommitténs förslag till för¬
ordning (§ 3), att, då varan är af utländskt ursprung, uppgift lämnas därom.
I den mån tullfria transitvaror vid införseln angifvits till »fri disposition» och
alltså upptagits tillsammans med i verklig mening införda varor, finnes genom
denna åtgärd möjlighet att återfinna motsvarande varukvantiteter i utförseln och
alltså dels utmönstra dem ur in- och utförseln, dels ock erhålla kännedom om
någon del af transitrörelsen.
I anslutning till Kommerskollegii och Generaltullstyrelsens förslag får kom¬
mittén vidare hemställa, att såsom främmande icke må betraktas från utlandet
införda varor, som i Sverige blifvit blandade eller sammansatta med andra
varor eller som i Sverige undergått bearbetning, hvarigenom de blifvit antingen
hänförliga till annat nummer i tulltaxan eller till sitt värde väsentligen för¬
ändrade. Bestämmelse härom är intagen i kommitténs förslag till förord¬
ning (§3).
Så länge hänsyn ej behöfver tagas till någon frihamnsrörelse, torde den
af kommittén här föreslagna anordningen af de handelsstatistiska uppgif¬
terna kunna anses tillfyllestgörande. Då emellertid genom kungl. förord¬
ningen den 15 november 1907 medgifvits inrättande af frihamnar efter sär¬
skilt tillstånd, dock ej före utgången af år 1910, har kommittén ansett sig
redan nu böra i sina förslag taga hänsyn till handelsomsättningen öfver fri¬
hamn. Några föreskrifter för frihamnarnas egen statistik i detta hänseende
har kommittén dock ej ansett sig böra föreslå, då frihamnarnas organisation
ännu ej blifvit i detalj bestämd. Bestämmelser härom torde böra utfärdas,
innan någon frihamn kommer till stånd. En viss frihet synes emellertid
böra lämnas frihamnsföreståndarna att i samråd med det statistiska ämbets¬
verket efter omständigheterna anordna frihamnarnas egen statistik.
Såsom grundsats synes böra uppställas, att frihamn i statistiken betrak¬
tas och behandlas såsom utland och att en särskild statistik uppgöres för
hvarje frihamn. Från handelssynpunkt skulle det visserligen vara riktigast
29
att upptaga frihamnarnas omsättning i generalhandeln; men ett inordnande
af uppgifterna för frihamnsstatistiken i uppgifterna för rikets handelsstati¬
stik strandar ofta därpa, att varorna icke i frihamn kunna angifvas lika
specificeradt som vid egentlig in- och utförsel, emedan deras beskaffenhet vid
införsel till eller utförsel från frihamn ingalunda alltid är känd för mottagaren
resp. afsändaren, hvartill ytterligare kommer, att någon egentlig tullkontroll
med afseende på angifningens riktighet och fullständighet icke förefinnes inom
frihamnsområdena.
Under dessa förhållanden måste handelsstatistiken i första rummet till¬
se, att själfva riksuppgifterna icke blifva lidande genom ofullständigheten i
frihamnsstatistikens uppgifter. Af denna anledning bör svensk frihamn icke
få uppges såsom inköpsland för andra varor än sådana, som i frihamn till¬
verkats eller där undergått bearbetning eller förädling, och icke såsom desti¬
nationsland för andra varor än sådana, som äro afsedda att förbrukas i frihamn
eller ock att där uppläggas, i senare fallet för så vidt det vid tiden för utför¬
seln till frihamn icke är kändt, hvarthän de skola vidare försändas. Att i
andra fall angifva det verkligå inköpslandet äfven vid införsel till tullterri¬
toriet af en vara, som någon tid varit upplagd i frihamn, synes nämligen icke
erbjuda någon svårighet. Genom en sådan anordning uppnår man, att varor¬
na vid passerande af rikets tullgräns blifva fullständigt angifna, äfven dåde
utföras till eller inlöras från frihamn, och att följaktligen de verkliga inköps-
resp. försäljningsländerna blifva angifna för tullterritoriets varuomsättning
enligt för denna gällande specifikation. Den enda svårighet, som återstår i
detta hänseende, är då att erhålla uppgift om försäljningsländer för inhemska
varor, som först efter uppläggning i frihamn blifva utförda till främmande län¬
der; men dels torde det jämförelsevis sällan inträffa, att till export afsedda
svenska varor komma att, åtminstone för någon längre tid, uppläggas i fri¬
hamn, dels bör man för dylika varor kunna erhålla kännedom om försälj nings-
landet genom uppgifterna i frihamnsstatistiken. Föreskrifter i enlighet här¬
med äro intagna i förslaget till förordning (§ § 2 och 6 mom. 2).
Hvad därnäst beträffar frihamnarnas egen statistik, måste uppgifternas
insamlande öfverlämnas åt frihamnsföreståndarna. I tillämpliga delar böra,
såvidt ske kan, för frihamnsstatistiken gälla samma föreskrifter som för den
öfriga handelsstatistiken. Där specifikation enligt statistiska varuförteck-
ningen icke är möjlig vid införsel eller vid utförsel af utländska varor, skall
det vara tillåtet att angifva varorna efter deras i handeln brukliga benämning;
däremot är det vid utförsel af svenska och af i frihamn bearbetade eller för¬
ädlade varor nödvändigt, att specifikation sker enligt statistiska varuförtecknin-
gen, detta af hänsyn till riksstatistiken, som endast på detta sätt kan erhålla till¬
fredsställande uppgifter om varuslaget för de i frihamnen förädlade varorna och
om destinationsländerna för svenska, öfver frihamn utförda varor. Vid ut¬
försel från frihamn bör angifvas, huruvida varan härstammar från utlandet,
från Sverige eller från själfva frihamnen d. v. s. i denna undergått bearbet¬
ning eller förädling. I sitt förslag till förordning (§ 21) har kommittén intagit
30
Nuvarande
organisa¬
tion.
hänvisning till de föreskrifter, som i hufvudsaklig öfverensstämmelse här¬
med synas böra utfärdas.
lil. Handelsstatistikens organisation.
Den organisation, som för närvarande existerar för insamlande och bear¬
betning af det handelsstatistiska materialet äfvensom för handelsstatistikens
utgifvande, är i hufvudsak af följande beskaffenhet.
Af primärmaterialet inkommer en del till tullkamrarna och under dem
stående lokalförvaltningar, medan en annan del uppsättes af dessa myndighe¬
ter själfva. Såsom framgår af det föregående, granskas det inkomna materi-
rialet — i den mån det öfver hufvud underkastas granskning —• likaledes af
tullkamrarna, med undantag för angifningsinlagorna vid järnvägsexport till
Norge, hvilka inlagor, såsom förut nämnts, först i Generaltullstyrelsen blifva
föremål för granskning.
Handlingarna blifva därefter för statistiskt ändamål »extraherade», d.
v. s. uppgifterna sammanföras i för ändamålet uppgjorda blanketter, s. k.
extraheringslistor. För månadsstatistiken, som blott upptager de viktigaste
varorna under ett fåtal rubriker, äger extraheringen rum vid tullkamrarna,
hvilka insända de statistiska månadssammandragen till Generaltullstyrelsens
revisionsbyrås statistiska afdelning så skyndsamt möjligen ske kan. Denna
afdelning sammanför därpå de olika tullkamrarnas uppgifter, extraherar och
sammandrager själf angifningsinlagorna för järnvägsexporten till Norge samt
offentliggör månadsstatistiken.
För årsstatistiken åligger däremot tullkamrarna intet arbete. Efter slu¬
tet af hvarje månad (med första post efter den 8 eller — för Stockholms och
Göteborgs tullkamrar — den 20 i följande månad) insända tullkamrarna sina
journaler till Generaltullstyrelsens revisionsbyrå och bifoga därvid såsom
verifikationer alla inlagor och packhusattester. Redan för revisionssyfte in¬
kommer alltså hela primärmaterialet till Generaltullstyrelsen, och innan rä¬
kenskaperna revideras, blifva packhusattester och angifningsinlagor extra¬
herade i revisionsbyråns statistiska afdelning. Handlingarna för en månad bö¬
ra i regel vara extraherade och aflämnade till revisionsafdelningen innan den
följande månadens handlingar inkomma till statistiska afdelningen. Sedan ma¬
terialet för årets tolf månader på detta sätt successivt extraherats och sum¬
merats, sammanföres detsamma i s. k. liggare, hvilka i sin tur utgöra grundva¬
len för de tabeller, som öfverlämnas till Kommerskollegium. Den vidare bear¬
betningen försiggår inom detta ämbetsverk, nämligen inom dess näringsstati-
stiska afdelning, som äfven författar och utgifver berättelsen om rikets handel.
Enligt den nuvarande anordningen ha alltså tullkamrarna att extrahera
materialet för månadsstatistiken och insända materialet för årsstatistiken, Ge¬
neraltullstyrelsen att utgifva månadsstatistiken samt extrahera och samman¬
föra materialet för årsstatistiken samt slutligen Kommerskollegium att ut¬
gifva årsstatistiken.
31
Såsom framgår af denna redogörelse, förekommer dubbelextrahering i
afseende på en del af materialet af den anledning, att en extrahering af
månadsstatistiken tillsammans med årsstatistiken, alltså i Generaltullstyrelsen,
först skulle kunna börja sedan tullräkenskaperna inkommit från tullkamrar¬
na, efter den 8 resp. den 20 i månaden efter redogörelsemånaden, hvilket gif-
vetvis skulle förorsaka ett otillåtligt dröjsmål med månadsstatistikens utgif¬
vande. Tullkamrarnas extrahering är med månadsstatistikens nuvarande be¬
gränsade omfång och uppdelning ganska summarisk, men hela materialet måste
icke desto mindre genomgås för ändamålet och många skilda poster sammanslås.
Vid den förnyade extrahering, som materialet därefter för årsstatistiken un¬
dergår i Generaltullstyrelsen, erhålles en viss efterkontroll på tullkamrarnas
extraheringar, och korrektioner införas i statistiken för de följande månaderna.
Någon fullständig kontroll kan emellertid icke komma i fråga, enär månads¬
statistiken gäller generalhandeln, medan årsstatistiken i första rummet afser
specialhandeln.
Tullkamrarna använda såsom regel ingen särskild personal för det sta¬
tistiska arbetet. Däremot har Generaltullstyrelsens revisionsbyrås statistiska
afdelning, såsom namnet antyder, det statistiska arbetet till hufvuduppgift.
Denna afdelning består af en revisor och statistiker såsom chef samt en å extra
stat anställd aktuarie, båda med tullteknisk utbildning, och vidare ett antal
med fast arfvode anställda e. o. kammarskrifvare, f. n. 13, äfvensom ett väx¬
lande antal tillfälligt anställda tjänstemän och kvinnliga biträden — alla utom
afdelningschefen uteslutande sysselsatta med statistiskt arbete.
Handelsstatistikens nuvarande organisation lider af betydande brister. Organisatio
Statistiskt utbildade tjänstemän förekomma ej inom vare sig lokaltull-n^rs..Aft®£?r
... \ , ,, . och sattet för
förvaltningarna eller Generaltullstyrelsen, utan endast i Kommerskollegium, deras eif-
och till detta ämbetsverk kommer materialet först i ganska långt bearbetad hjälpande.
form, sammanfördt i ett fåtal stora tabeller. Denna anordning medför visser¬
ligen fördelen af tullteknisk insikt hos de personer, som ha ledningen af pri¬
märmaterialets extrahering och första sammanförande sig anförtrodd, men å
andra sidan medför systemet också den därmed sammanhängande olägenheten,
att dessa personer sakna statistisk utbildning. En större brist, som icke upp-
väges af någon motsvarande fördel, är emellertid bearbetningens uppdelning
på flera olika myndigheter, af hvilka ingen kan följa behandlingen från början
till slut, från primärmaterialet fram till den färdiga berättelsen. Såväl öfver¬
blick som kontroll försvåras genom denna anordning.
Vidare medför den nuvarande organisationen till stor del nödvändigt
det beklagliga dröjsmål med publiceringen, som kommittén särskildt har i upp¬
drag att söka få af hjälpt. Slutligen medför detta system olägenheten af det re¬
dan påpekade dubbla extraheringsarbetet en gång för månadsstatistiken
och en gång för årsstatistiken, en olägenhet, som blir ännu större, om månads¬
statistiken i ena eller andra hänseendet utvidgas. Det 'måste anses mycket
önskligt att afskaffa den dubbla extraheringen och att låta månadsstatistiken
2688/»j 3
32
utgöra ett förarbete till årsstatistiken, hvilket den, såsom synes, för när¬
varande icke är. Då månadsstatistiken ej bör utkomma senare än för när¬
varande, kräfver uppfyllandet af detta önskemål emellertid i sin tur, att hela
materialet successivt bringas till bearbetning med en snabbhet, som mot¬
svarar månadsstatistikens behof.
Af dessa skäl har inom kommittén enighet rådt därom, att den nuvarande
organisationen icke bör bibehållas oförändrad.
Den lösning, som med minsta ändring i nuvarande ordning skulle befria
från dubbelextrahering, innebure att extraheringsarbetet äfven för månads¬
statistiken flyttades till Generaltullstyrelsen, hvilket af förut anförda skal
skulle förutsätta, att tullkamrarna successivt och utan att afvakta månads-
räkenskapernas afslutande insände originalhandlingarna. Denna utväg torde
emellertid utan tvekan böra afvisas, eftersom handlingarna, såsom förut nämndt,
utgöra verifikationer till tullkamrarnas räkenskaper och alltså ej utan högst
betänkliga olägenheter kunna aflämnas före räkenskapernas afslutande.
Därjämte ha inom kommittén varit under öfverläggning två andra för¬
slag, som gå ut på att liksom det nu nämnda låta en stor del af arbetet stanna
hos Generaltullstyrelsen. Enligt det ena af dessa förslag skulle Generaltullsty¬
relsens revisionsbyrås statistiska afdelning i allo behålla sin nuvarande uppgift,
men så till vida omorganiseras, att den erhölle en skolad statistiker såsom le¬
dare, med en tulltekniker såsom aktuarie samt en fast, tränad personal af bi¬
träden. Genom detta förslag skulle visserligen vinnas, att hela den statistiska
bearbetningen af materialet (för årsstatistiken) komme under fackmässig
ledning, utan att grundvalarna för den nu rådande anordningen behöfde änd¬
ras, men bearbetningen skulle äfven efter denna ändring vara fördelad mellan
flera verk och dubbelextraheringen bibehållas eller snarare afsevärdt utvid¬
gas, eftersom månadsstatistikens omfång måste betydligt utsträckas öfver det
nuvarande. Kommittén har därför ej ansett sig kunna förorda denna lösning.
Vidare har inom kommittén framkommit tanken på en sådan omorgani¬
sation af Generaltullstyrelsens statistiska afdelning som i det sist nämnda för¬
slaget, men under förutsättning af att afdelningen ersatte Kommerskol-
legii näringsstatistiska afdelning med afseende på handelsstatistiken. Enligt
detta förslag skulle Generaltullstyrelsens statistiska afdelning — under ledning
af en skolad statistiker—ej blott såsom nu utgifva månadsstatistiken och extra¬
hera materialet för årsstatistiken, utan äfven utgifva denna senare statistik.
Denna plan har dock kommittén ansett sig böra afvisa, då den dels, i likhet
med det nyss berörda förslaget, skulle medföra dubbelextraheringens bibehål¬
lande och utvidgning, dels äfven skulle medföra en ingalunda önskvärd, ännu
starkare decentralisation af den officiella statistiken än den nuvarande.
Kommittén har af dessa skäl ansett det nödvändigt att föreslå en mera
genomgripande reform af handelsstatistikens organisation än den som innebäres
i de nu nämnda förslagen. De förslag, som därvid varit å bane, öfverensstämma
däri, att de väsentligt inskränka Generaltullstyrelsens befattning med handels¬
statistiken.
33
Om man fasthåller vid att dubbelextraheringen bör försvinna samtidigt
med att månadsstatistiken måste utkomma minst lika snabbt som för närva¬
rande, framställer sig i första rummet den lösningen, att extraheringen af hela
materialet försiggår vid de platser, där originalhandlingarna från början be¬
finna sig, alltså vid tullkamrarna. Ett förslag härom innebär, att tullkamrarna
erhålla samma uppgift beträffande årsstatistiken, som de redan nu hafva be¬
träffande månadsstatistiken. Enligt detta förslag skulle tullkamrarna — där
så erfordrades, genom särskilda för ändamålet anställda biträden, men i hvarje
fall under föreståndarens kontroll och ledning — successivt, som regel dagli¬
gen, extrahera de hos dem befintliga originalhandlingarna samt insända sam¬
mandragen till det statistiska ämbetsverket snarast möjligt efter månadens
slut; för kontrollens skull borde äfven extraheringslistorna insändas, då de
upphört att användas.
Ledamoten Eklund, som ansett detta förslag medföra betydande för¬
delar i jämförelse med den nuvarande anordningen och som särskildt velat
betona, att ett uppdrag af nu berörda slag med fullt förtroende kunde läggas
i tullpersonalens hand, har dock, i betraktande af möjligheten att på annat
sätt erhålla tullteknisk insikt vid materialets bearbetning, icke velat påyrka
förslagets antagande inom kommittén.
Kommitténs öfriga ledamöter ha dessutom ansett förslaget lida af väsent¬
liga brister, som äro af särskild vikt, emedan de kunna väntas medföra en för¬
sämring i själfva grundvalarna för handelsstatistiken. Det ligger nämligen
enligt dessa ledamöters mening en betydande fara i att ett arbete, vid hvilket
risken af uppgifternas felaktiga införande är så stor som i detta fall, dels ut-
föres af en personal, som i regel icke kan antagas äga intresse för statistik,
dels äfven står under ledning af tullkamrarnas med en mängd praktiska be¬
styr upptagna föreståndare, i synnerhet då därtill lägges, att materialet in¬
kommer till det statistiska ämbetsverket i sådant skick, att dess tillförlitlighet
knappast kan bedömas.
Kommittén har af dessa skäl förenat sig om ett förslag, enligt hvilket i Kommitténs
hufvudsak hela bearbetningen af såväl månads- som årsstatistiken förlägges förslag.
till det statistiska ämbetsverket. .
Den svårighet detta förslag möter består, såsom man lätt inser, främst
däri, att tullverket ej kan afstå från tullkamrarnas originalhandlingar. Svå¬
righeten undanröjes emellertid, om de tullhandligar, som användas i statis¬
tiskt syfte, utfärdas i ett exemplar utöfver det antal exemplar, som erfordras
för tulländamål, och om detta nya exemplar insändes till ämbetsverket för
statistisk behandling. Bandet mellan handelsstatistikens primärmaterial och
tullkamrarnas räkenskaper är därmed upplöst, och möjlighet är beredd att
ordna statistiken med hufvudsaklig hänsyn till dess egna intressen. Genom
denna anordning undanröjas sålunda alla de ofvan angifna bristerna i det nu¬
varande systemet. Hela bearbetningen blir förlagd till ett enda ämbetsverk
och sker under ledning af utbildade statistiker, som genom intim och daglig be-
34
röring med primärmaterialet blifva i stånd att bedöma hvad som kan afvinnas
de befintliga uppgifterna och hvilka förbättringar som äro möjliga att genom¬
föra. Offentliggörandet kan vidare försiggå med största möjliga snabbhet och
dubbelextraheringen samtidigt upphöra, hvilket sistnämnda äfven lämnar möj¬
lighet till att utan synnerligen ökadt arbete utvidga månadsstatistiken i den
utsträckning som anses erforderlig.
Närmare utfördt gestaltar sig kommitténs förslag på följande sätt.
Af packhusattester tages med blåkopiering ett för statistiskt ändamål af-
sedt särskildt exemplar, och af angifningsinlagor å varor, för hvilka packhusat¬
tester ej utfärdas, aflämnas till tullkamrarna ett särskildt, för samma ända¬
mål afsedt exemplar, hvarvid möjlighet för varuägaren beredes att åstadkom¬
ma äfven detta medelst blåkopiering. De för statistisk bearbetning afsedda
exemplaren förses med ett eget, tydligt märke eller utskrifvas på papper af sär¬
skild färg. Dessa exemplar insända tullkamrarna efter granskning och möj¬
ligen erforderlig komplettering successivt under månadens lopp till det sta¬
tistiska ämbetsverket, hvarjämte efter hvarje månads slut från tullkamrarna
insändas sammandrag af uppgifterna rörande under månaden tullbehandlade
passagerareffekter och sådana postpaket, för hvilka packhusattest ej uttal das.
Dessutom insända tullkamrarna till ämbetsverket hvarje år före januari manads
utgång uppgifter för föregående år angående nederlagsrörelsen, till kronan
öfverlåtna varor, sjöskadade varor, som i riket införts, samt olofligen införda,
förbrutna dömda varor. Däremot torde packhusattester för af handelsresande
medförda profver och andra för återförsel afsedda varor ej behöfva insändas,
då dessa varor i regeln äro af alltför ringa betydelse för att statistiken där¬
med bör betungas.
För att sätta ämbetsverket i stånd att ur det insända materialet extra¬
hera uppgifterna om tulljMiktiga varor, som införas tullfritt eller mot lägre
tull än den i tulltaxan bestämda, skola tullkamrarna på ett i ögonen fallande
sätt göra anteckning på det till statistisk behandling ingående exemplaret af
packhusattesterna om detta förhållande och om anledningen därtill. Äfven
en annan uppgift bör i vissa fall utsättas på packhusattesternas statistiska
exemplar, nämligen de af tullkammaren uträknade tullbeloppen på varor, för
hvilka tullen utgår efter andra grunder än enbart efter varans myckenhet.
För en del varor utgår nämligen tullbeloppet med ett växlande tillägg till tullen
å det ämne hvaraf de bestå, och för vissa andra varor är tullbeloppet beroende
af huruvida varan öfver- eller understiger en bestämd vikt. Ehuru det ej skulle
vara omöjligt för ämbetsverket att med begagnande af primäruppgifterna
själft beräkna dessa tullbelopp, anser nämligen kommittén detta icke böra
ifrågasättas, då uträkningen redan eu gång skett vid tullkamrarna.
Genom detta förslag upphör i hufvudsak för Generaltullstyrelsens revisions¬
byrås statistiska afdelning all befattning med handelsstatistiken. General¬
tullstyrelsen bör emellertid meddela uppgifter för hvarje tullplats om upp¬
burna tull-, nederlags- och transitafgifter samt, i enlighet med det Waern-
Sidenbladhska förslaget, om de varukvantiteter, för hvilka restitution en-
35
ligt tulltaxeunderrättelserna åtnjutits, äfvensom om de restituerade tullbe¬
loppen.
Hvad slutligen beträffar bearbetningen i det statistiska ämbetsverket,
äro åtgärder tydligen af behofvet påkallade för att tillförsäkra den här före¬
slagna bearbetningsmetoden samma fördel som tillkommer den nu gällande,
nämligen tullteknisk insikt. Särskildt förefaller det kommittén uppenbart,
att extraheringen af angifningsinlagorna för järnvägs export en till Norge på
grund af dessa inlagors stora ofullständighet skulle erbjuda betydande svårig¬
heter, om hela ledningen däraf lades i händerna på enbart statistiskt utbildade
tjänstemän. Det är därför enligt kommitténs mening af vikt, att ämbetsver¬
ket erhåller till sitt förfogande tulltekniskt biträde, hvilket i den utsträck¬
ning som kan befinnas erforderlig tillhandagår ämbetsverket med upplysningar
af berörda slag.
De för genomförande af kommitténs organisationsförslag erforderliga före¬
skrifterna äro intagna i kommitténs förslag till särskilda bestämmelser § § 1—8.
Då den praktiska utförbarheten af kommitténs förslag i främsta rummet
beror af möjligheten att på mekanisk väg åstadkomma dubblettexemplar af
tullhandlingarna, har för konstaterande häraf vid Stockholms packhusinspek¬
tion anställts försök med mångfaldigande af packhusattester genom blåkopie¬
ring. Dessa försök ha utfallit tillfredsställande, och de många uppfinningar på
själfkopieringssystemets område, som fortfarande göras, torde lämna tillräcklig
säkerhet för en från alla synpunkter förmånlig lösning af den tekniska svårig¬
heten. Hvad som i detta hänseende inom kommittén vållat någon tvekan är
endast, att de genom kungl. förordningen ang. papper o. s. v. till vissa offentliga
handlingar den 12 juli 1907 gifna bestämmelserna lägga hinder i vägen föran¬
vändning af sådant papper, som med fördel kan begagnas för kopieringsända-
mål. Då emellertid tullverket sedan gammalt för packhusattesterna användt
ett betydligt lättare papper än det genom kungl. förordningen föreskrifna och
dessa attester äro afsedda att förvaras endast i tio år, har det synts kommittén
att ett undantag från de nämnda bestämmelserna i nu berörda afseende borde
kunna medgifvas.
Genom den vid Stockholms packhusinspektion pröfvade metoden kunna
minst tre exemplar af attesterna skrifvas på en gång, och om en sådan anord¬
ning blir genomförd, innebär det af kommittén framlagda förslaget jämväl
för tullkamrarna en afsevärd minskning i arbete, emedan därigenom besparas
de afskrifter af packhusattesterna, som tullkamrarna för närvarande nödgas
för hand verkställa för sin kopiejournal. Om alltså det ökade besvär, som genom
förslaget åsamkas tullpersonalen, uppväges af arbetsbesparing på en annan
punkt, kan ej heller det ökade besväret för allmänheten anses betungande,
i synnerhet om genom tillhandahållande af blanketter för angifningsinlagor
möjlighet beredes till själfkopiering äfven af inlagorna. I detta afseende torde
för öfrigt kunna hänvisas till att tre exemplar af fraktsedlar erfordras för
järnvägstransport, utan att detta veterligen vållat några nämnvärda svårig¬
heter.
36
Deri enda invändning mot förslaget, som kommittén kan tillmäta någon
betydelse, är svårigheten för det statistiska ämbetsverket att kontrollera, att
alla uppgifter verkligen inkomma från tullkamrarna. Förhållandet är näm¬
ligen, att de olika varusändningarnas tullbehandling ej afslutas i den ordning
sändningarna inkommit, utan att många sändningar få ligga öfver ganska länge
och ofta balanseras till följande månad. Generaltullstyrelsen, som för när¬
varande mottager märkrullor och öfriga tullhandlingar såsom verifikationer
till tulljournalerna, har i dessa handlingar en fullt säker kontroll på materi¬
alets fullständighet; men en sådan kontroll saknar enligt förslaget det sta¬
tistiska ämbetsverket, som dels mottager handlingarna successivt, dels ej får
del af tulljournalen. Det kan alltså ej bestridas, att ämbetsverket blir i huf¬
vudsak hänvisadt till tullkamrarnas ordningssinne beträffande materialets full¬
ständighet. Å andra sidan kan det knappast ifrågasättas, att icke tullkam¬
rarna skulle samvetsgrant utföra en så enkel uppgift som att dels öfvervaka
aflämnandet af erforderligt antal angifningsinlagor, dels insända alla med ett
visst, tydligt märke försedda kopior, hvilkas tillvaro måste göra sig påmint
vid hvarje än så flyktigt genomgående af materialet. Därtill kommer, att det
statistiska ämbetsverket alltid har möjlighet att kontrollera materialets full¬
ständighet genom jämförelser med originalattesterna i Generaltullstyrelsen.
Af dessa skäl anser kommittén äfven denna invändning mot förslaget vara af
jämförelsevis ringa vikt.
Enligt kommitténs förslag bör sålunda handelsstatistikens hela bearbet¬
ning och publicering utföras af ett och samma ämbetsverk. Detta ämbets¬
verk har i det föreliggande betänkandet liksom i förslagen till förordning och
särskilda bestämmelser betecknats med namnet »det statistiska ämbetsverket».
Då frågan om näringsstatistikens organisation måste lösas i ett sammanhang
för hela denna statistik, är det icke kommittén möjligt att i detta betänkande
ingå på frågan om det ämbetsverk, åt hvilket vården om handelsstatistiken
bör anförtros, utan måste kommittén uppskjuta behandlingen af denna fråga
till den del af sitt betänkande, som skall behandla den officiella statistikens
allmänna organisation och som kommittén hoppas blifva i tillfälle att fram¬
lägga inom ganska kort tid.
IV. Handelsstatistikens publicering.
De officiella handelsstatistiska publikationerna äro för närvarande hufvud¬
sakligen af två slag: den af Generaltullstyrelsen utgifna, Post- och Inrikes Tid¬
ningar åtföljande månadsstatistiken (Uppgift i runda tal öfver rikets in- och ut¬
försel af vissa varor) och den af Kommerskollegium utgifna årsstatistiken (Bi¬
drag till Sveriges officiella statistik litt. F., Handel, Kommerskollegii berättelse).
Dessutom har Statistiska centralbyrån, i enlighet med kommitténs till Kungl.
Maj:t afgifna framställning den 27 november 1906, från och med 1907 i två
%
37
häften utgifvit kvantitetsuppgifter öfver rikets utförsel och införsel så snart
dessa uppgifter hunnit sammanföras i Generaltullstyrelsen.
Vid publicering af det handelsstatistiska materialet bör hänsyn tagas till
två skilda slag af utrikes handel, generalhandel och specialhandel. Innebör¬
den af dessa två begrepp är ej fullt densamma i alla länder, såsom framgår af
den till föreliggande betänkande fogade redogörelsen för den utländska han¬
delsstatistiken. Enligt kommitténs mening bör generalhandeln i den svenska
statistiken omfatta alla från främmande länder till riket införda varor och från
riket till främmande länder utförda varor med undantag af transitrörelsen,
alltså i införseln såväl till förbrukning införda som på nederlag upplagda varor,
och i utförseln alla såväl direkt som från nederlag utförda varor; af förut an-
gifna, hufvudsakligen praktiska skäl bör dock icke frihamnsrörelsen ingå i den
svenska generalhandeln. Specialhandeln åter bör omfatta i införseln till för¬
brukning införda varor, alltså dels direkt och dels från nederlag eller tran-
situpplag införda varor, och i utförseln alla från den fria omsättningen ut¬
förda varor, hvarvid skillnad bör göras mellan svenska och främmande va¬
ror. Föreskrifter i enlighet härmed äro intagna i förslaget till särskilda be¬
stämmelser (§ 9).
Månadsstatistikens nuvarande anordning är bestämd genom Generaltull¬
styrelsens cirkulär den 8 december 1868. Redogörelsen afser generalhandeln.
Uppgifterna omfatta emellertid endast ett ganska litet antal varor, nämligen
för närvarande 84 varuslag i införseln och 79 i utförseln; men dessa varor repre¬
sentera ungefärligen tre fjärdedelar af införselns och fyra femtedelar af ut¬
förselns värde. I statistiken meddelas endast kvantitetsuppgifter, utom i de
fall då varorna deklareras efter värde, och uppgifterna meddelas endast för
in- och utförseln såsom en helhet, utan specifikation vare sig efter länder eller
efter tullkammardistrikt. Uppgifterna gälla omsättningen under hela den till-
ändagångna delen af det löpande året jämte motsvarande uppgifter för de
fyra nästföregående åren; däremot förekomma ej uppgifter för den sistförflutna
månaden särskildt. Hvarje månadsrapport upptager ej mer än två kvartsidor.
Uppgifterna pläga utkomma omkring den 18 i månaden näst efter den sista
månad statistiken omfattar.
Såsom framgår af redogörelsen för den utländska handelsstatistiken, före¬
komma månatliga handelsstatistiska publikationer i nära nog alla länder af nå¬
gon betydelse med undantag af Danmark (som har kvartalspublikationer) och
omfatta i flertalet fall hela den under redogörelseperioden förekommande omsätt¬
ningen. Månadspublikationerna öfver handelsstatistiken äro i flera af de större
länderna volymer på flera hundra sidor, och i mycket få länder torde månads¬
statistiken vara så ofullständig eller så summarisk som i Sverige.
Månadsstatistikens syfte är gifvetvis dels att lämna material för bedömande
af marknadsläget vid en viss tidpunkt, dels att framställa handelns utveckling
under den senast förflutna tiden, genom jämförelse mellan olika månader af
samma år och samma månad under olika år, dels slutligen att meddela de
Månads¬
statistik.
38
Kommitténs
förslag.
snabbaste uppgifterna om handelns omfattning under hela den förflutna delen
af det löpande året. Sålunda har månadsstatistiken betydelse för köpmän
och producenter, emedan de måste äga kännedom om handeln med de varor,
som ingå i deras egen omsättning, för finansmän och banker, enär de hafva
stort behof af färska uppgifter om näringslifvets fluktuationer, och slutligen
för politiker, forskare och den stora allmänheten, då det gäller att bedöma
utvecklingen af rikets handel.
Inom kommittén har därför enighet rådt därom, att den svenska månads¬
statistiken är i behof af betydlig utvidgning och att densamma bör omfatta
en redovisning för månadens handel i största möjliga omfattning. I denna
liksom i ett icke ringa antal öfriga frågor beträffande de handelsstatistiska
publikationerna har emellertid kommittén ansett sig icke böra föreslå detal¬
jerade föreskrifter, emedan sådana kunna obehörigt inskränka det statistiska
ämbetsverkets handlingsfrihet. Kommittén har dock i hvarje fall ansett sig
böra framlägga den uppfattning, till hvilken kommittén efter sina öfverlägg-
ningar kommit.
Det är ett ganska betydande antal uppgifter af olika slag, som kan ifråga¬
komma för en handelsstatistisk månadspublikation. Med den af kommittén
föreslagna organisationen af handelsstatistiken kommer en från olika synpunkter
fullständig månadsstatistik icke att medföra annat ökadt arbete än åtskilliga
visserligen ganska tidsödande summeringar i de i statistiska ämbetsverket
förda extraheringslistorna.
Den punkt, som först bör tagas i betraktande, gäller i hvilket omfång
utrikeshandelns varugrupper böra upptagas och specificering inom dessa grup¬
per förekomma. Kommittén har visserligen ansett, att en hvad beträffar va¬
ruslagen och deras specificering fullständig månadsstatistik skulle erbjuda
vissa fördelar, men har afhållit sig från att väcka förslag härom på grund af
att, med den starka specificering varuförteckningen numera företer, statistiken
skulle komma att upptaga varor med så pass liten årlig omsättning, att den
månatliga omsättningen däraf ej skulle erbjuda något intresse. Kommittén
är därför af den meningen, att månadsstatistiken bör upptaga alla varor, hvilka
under en så kort tidrymd som en månad äro af någon betydenhet, och har
ansett att man vid urvalet i regeln bör kunna låta sig ledas af årliga värdet af
resp. varas in- eller utförsel enligt senaste tillgängliga uppgifter, hvarvid grän¬
sen synes kunna sättas vid ett årligt värde af 5,000 å 10,000 kronor.
Det är emellertid önskvärdt, att slutsiffran för en varugrupp angifves
i månadsstatistiken, så snart någon till densamma hörande position i varu¬
förteckningen enligt hvad ofvan sagts skall vara upptagen.
För den händelse kommittémajoritetens förslag om införande af obliga¬
torisk värdedeklaration för alla varor vinner bifall, böra, enligt kommitténs en¬
hälliga mening, i öfverensstämmelse med hvad Riksdagen år 1901 förkla¬
rat önskvärdt, i månadsstatistiken jämte kvantitetsuppgifter äfven medde¬
las värdeuppgifter, och det torde äfven vara af betydelse att därjämte lämnas
uppgift på sammanlagda värdet af månadens in- och utförsel. För den hän-
39
delse obligatorisk värdedeklaration ej kommer till användning, böra värdeupp¬
gifter däremot ej upptagas i månadsstatistiken, då den i vissa länder före¬
kommande metoden att begagna sig af medelvärden för ett föregående år
efter kommitténs mening icke lämnar något tillfredsställande resultat.
Jämte kvantitets- och värdeuppgifter bör månadsstatistiken äfven i sär¬
skilda tabeller meddela uppgifter om inköps- och försäljningsländer, äfvensom
beträffande in- och utförselns fördelning på tullkamrar. En i någon mån full¬
ständig uppdelning af materialet från dessa två synpunkter skulle emellertid
öka publikationernas omfång utan motsvarande gagn, hvarför kommittén an¬
ser sig böra föreslå, att endast de viktigaste varornas, de stora kassaartiklar¬
nas fördelning på länder meddelas och att fördelningen på tullkamrar angif-
ves endast för ett fåtal varor, för hvilka denna fördelning är af synnerlig be¬
tydelse, såsom exempelvis järnmalm, trävaror och spannmål.
Uppgifterna böra enligt kommitténs mening meddelas utom för löpande
år om möjligt äfven för två närmast föregående år. Af vikt är vidare, att ej
blott den förflutna delen af året såsom en helhet redovisas, utan att dessutom
den sista månaden redovisas för sig själf.
I motsats mot hvad nu är förhållandet böra hufvudtabellerna i månads¬
statistiken liksom i årsstatistiken gälla specialhandeln, men en särskild tabell
därjämte meddelas öfver nederlagsrörelsen, upptagande sådana varor, som van¬
ligen pläga uppläggas på nederlag, med uppgift om ej blott uppläggningar på
och uttagningar från nederlag, utan äfven behållningen vid månadens början
och slut. Likaledes böra särskilda uppgifter meddelas om frihamnarnas in- och
utförsel, i den utsträckning som befinnes lämplig.
Slutligen vill kommittén fästa uppmärksamheten på lämpligheten af att
i en särskild tabell i månadsstatistiken lämnas uppgifter om den inhemska pro¬
duktionen af vissa varor, för hvilka en jämförelse mellan in- och utförsel samt
produktion är af särskildt intresse och för hvilka månatliga uppgifter till¬
räckligt snabbt kunna erhållas, såsom socker, maltdrycker och brännvin.
Månadspublikationerna torde, ehuru betydligt utförligare än för närvaran¬
de, efter kommitténs organisationsförslag icke behöfva utkomma senare än nu
är fallet.
Inom kommittén har äfven varit ifrågasatt lämpligheten af handelssta-
tistiska publikationer med kortare mellanrum än en månad, hvilket icke sy¬
nes förekomma i andra länder, med undantag af de dagliga engelska »London
Customs Bills of Entry». Kommittén har emellertid ej ansett nyttan af sådana
publikationer i vårt land tillnärmelsevis motsvara de kostnader och svårighe¬
ter, som därmed äro förenade.
I motsats till månadsstatistiken är icke årsstatistiken i behof af några
större förändringar beträffande publikationens yttre anordning, om man från¬
ser de förändringar, som blifva en följd af det förslag till förändradt format
för de statistiska publikationerna, som kommittén har för afsikt att framlägga.
De förslag, som i afseende på årspublikationerna framlagts i det Wrern-
Årsstatistik.
40
Kommitténs
förslag.
Sidenbladhska betänkandet, har kommittén i flertalet fall ansett sig böra till¬
styrka, dock utan att därmed vilja hemställa om fastställande af alla de i de¬
talj gående föreskrifter, som äro intagna i det nämnda förslaget.
De enligt kommitténs mening erforderliga förändringarna äro följande.
I de tabeller, so'm äro afsedda att lämna en totalbild af rikets in- och ut¬
försel, torde uppgifterna för generalhandeln vara på sin plats jämte de nu med¬
delade uppgifterna om specialhandeln. Båda slagen af uppgifter böra därför
komma till användning i de tabeller, som skola motsvara den nuvarande han-
delsberättelsens tabeller 1—3 (kvantitet och värde af in- och utförda varor,
fördelade i grupper) samt tab. 11 (handeln med olika länder efter totalvärden).
Uppgifterna i dessa tabeller böra alltså innefatta äfven i hufvudsak sådana
varor, som nu äro upptagna i de särskilda tabellerna n:r 4—7, alltså sjöska-
dade, förbrutna, tullpliktiga men på grund af särskilda bestämmelser tullfritt
införda varor (tab. 4), reimporterade (tab. 5) och reexporterade varor (tab. 6)
samt på nederlag upplagda och från nederlag utförda varor (tab. 7). Däremot
anser sig kommittén icke kunna tillstyrka den i det Wsern-Sidenbladhska för¬
slaget upptagna anordningen, att dessa uppgifter jämväl skola innefatta tran-
sitrörelsen, då denna icke tillhör generalhandeln i egentlig mening; och icke
heller frihamnarnas in- och utförsel från och till utlandet bör förekomma i
de nämnda tabellerna, då, såsom i det föregående angifvits, uppgifterna för
frihamnsrörelsen ej kunna blifva lika detaljerade som uppgifterna om den
egentliga in- och utförseln.
Jämte dessa hufvudtabeller böra dessutom förekomma särskilda tabeller öf¬
ver till kronan öfverlåtna, sjöskadade, förbrutna och på grund af särskilda be¬
stämmelser tullfritt införda varor, vidare öfver reimporterade varor samt slutli¬
gen öfver nederlagsrörelsen. Kommittén kan nämligen ej tillstyrka det Wsern-
Sidenbladhska förslaget i afseende på uteslutande af uppgifterna om reim¬
porterade varor, då kännedom om dem ej kan vinnas annat än genom en särskild
tabell. Däremot anser kommittén, att i öfverensstämmelse med det nämnda
f örslaget de nu i särskild tabell (tab. 6) meddelade uppgifterna om reexpor¬
terade varor kunna utgå, då dessa uppgifter böra sammanfalla med de i den
allmänna exporttabellen meddelade uppgifterna om utförda främmande varor.
Likaledes torde den nuvarande berättelsens tabell 16, med uppgift på för¬
säljningsvärdet m. m. af olofligen införda, förbrutna dömda varor, kunna utgå.
Till de nu i berättelsen intagna tabellerna böra i stället komma särskilda ta¬
beller för transitröreisen, för in- och utförsel i hvarje frihamn samt för beviljade
tullrestitutioner. Dessutom böra tills vidare, intill dess en ordnad fiskerista-
tistik kommer till stånd, uppgifter meddelas om införseln af fisk fångad af
svenska fiskare utanför svenskt sjöterritorium.
Beträffande den nuvarande handelsberättelsens tabeller 12 och 13, uppta¬
gande in- och utförsel till och från hvarje tullkammardistrikt af varor, hvilkas
värde uppgått till minst 5,000, resp. 3,000 kronor, föreslogs i det Wsern-Siden¬
bladhska betänkandet, att tabellerna skulle utvidgas till att omfatta alla va¬
ror. Kommittén har däremot ansett, att dessa skrymmande tabeller, där
41
många kolumner redan nu stå nästan tomma, snarare borde inskränkas än
utvidgas. I berättelsens text torde kunna meddelas bearbetning äfven af upp¬
gifter, som ej i sin helhet publiceras, och sålunda redogöras för in- eller utför¬
selns fördelning exempelvis på olika hufvuddelar af landet, i de fall då detta
skulle erbjuda särskildt intresse.
I de nu nämnda tabellerna 12 och 13 förekomma för närvarande, såsom
enda återstoden af en före 1891 publicerad särskild tabell, äfven rikssiffror
för in- och utförseln af de olika varorna för hvart och ett af de fem sista åren
före redogörelseåret. Sådana uppgifter äro otvifvelaktigt af stort intresse
för erhållande af en hastig öfverblick af handelns utveckling; och kommittén
skulle anse det lämpligt, att en tabell för detta ändamål blefve åter-
införd, innehållande en sammanställning af in- och utförseln för alla viktigare
varor under hvart och ett af de nämnda åren.
1 afseende på det Wrern-Sidenbladhska förslaget om varornas gruppindel¬
ning och den systematiska indelningens införande i de tabeller, där tulltaxans
uppställning för närvarande följes, torde tulltaxekommitténs förslag till ny
tulltaxa böra afvaktas.
Årsstatistiken, som för närvarande utkommer mot slutet af året efter det
densamma omfattar, bör efter kommitténs organisationsförslag kunna ut¬
komma väsentligt tidigare än hittills.
De för närvarande af Statistiska centralbyrån årligen offentliggjorda kvan-
titetsuppgifterna om rikets utförsel och införsel anser kommittén böra bibe¬
hållas, endast med den förändring, att deklarerade värden meddelas jämte
kvantiteterna.
Dessa årligen återkommande publikationer gifva dock enligt kommitténs
mening icke en tillräckligt uttömmande bild af den svenska handelns tillstånd
och utveckling, då såsom är väl bekant vissa af ett lands internationella han¬
delstransaktioner, särskildt dess export, lättare kunna iakttagas och kontrol¬
leras utifrån än från det egna landet. Jämte de årliga publikationerna bör
därför med korta mellantider en särskild publikation utgifvas, hvari alla till¬
gängliga statistiska uppgifter rörande Sveriges utrikeshandel sammanställas
och göras till föremål för en ingående komparativ behandling. Förutom den offi¬
ciella svenska handelsstatistikens uppgifter böra härvid framför allt dels svenska
konsulers berättelser, dels utländska handelsstatistiska publikationer komma
till användning. Uppmärksamhet torde i publikationen icke minst böra ägnas
åt varornas ursprungs- och bestämmelseländer, särskildt för att i största möj¬
liga utsträckning belysa den svenska produktionens slutliga afsättningsor-
ter, och härvid torde de i det föregående föreslagna supplementära uppgifterna
från svenska varuägare rörande varornas produktions- och konsumtionsländer
blifva af betydligt värde.
Alla nu behandlade uppgifter höra till statistiken öfver utrikes handeln.
Från den förutvarande berättelsen öfver inrikes handel och sjöfart har emel¬
lertid den nuvarande handelsberättelsen dessutom, såsom förut nämnts, öf-
42
vertagit en tabell (tab. 18), innehållande alla de i den officiella statistiken
förekommande uppgifter angående den inre omsättningen, som icke kunna
erhållas ur sjöfarts- och järnvägsstatistiken. De i tabell 18 förekommande
uppgifterna gälla antalet handlande och deras betjäning samt den för bevill¬
ning uppskattade inkomsten af handelsrörelse. Tabellen synes böra bibehål¬
las, och handelsstatistiken torde alltså fortfarande böra vara en statistik öfver
Sveriges handel, ej blott öfver dess utrikes handel.
I afseende på de olika handelsstatistiska publikationernas plats i de statis¬
tiska serierna får kommittén hänvisa till sitt blifvande organisationsförslag.
Förslag
till
Förordning rörande statistiken öfver
utrikes handeln.
§ i.
1. Varor, som sjöledes införas till eller utföras från svenskt tullterrito¬
rium, skola skriftligen anmälas hos vederbörande tullförvaltning med upp¬
gift om varornas inköps- eller försäljningsland samt, därest varorna icke skola
å transitupplag uppläggas eller transit vidare försändas, deras myckenhet och
beskaffenhet, allt i enlighet med bestämmelserna i tullstadgan, äfvensom deras
värde. Varornas myckenhet och beskaffenhet skola upptagas enligt de när¬
mare bestämmelser, som äro angifna i den statistiska varuförteckningen. Kan
uppgift lämnas om varornas produktions- resp. konsumtionsland, bör sådan
uppgift jämväl meddelas.
2. Enahanda föreskrifter gälla äfven vid varuinförsel landvägen äfvensom
vid landväga utförsel af oförtullade varor samt af varor, för hvilka restitution
af tull eller tillverkningsafgift ifrågasättes.
3. Vid utförsel af andra varor med post eller med järnväg, vare sig utför¬
seln med järnväg sker direkt till utrikes ort eller genom järnvägens försorg med
ångfärja eller annan samtrafik, skall afsändaren för statistiskt ändamål af-
lämna sådan angifningsinlaga, som i mom. 1 finnes omnämnd, till vederbö¬
rande post- eller järnvägsförvaltning. Sker utförseln landvägen annorledes
än med post eller järnväg, åligger det den, som forslar godset, att anmäla det¬
samma vid närmaste gränstullplats eller hos tullbevakningen vid gränsen,
och kan sådan anmälan ske muntligen.
§ 2.
Vid införsel till tullterritoriet från svensk frihamn, äfvensom vid utförsel
från tullterritoriet till svensk frihamn eller öfver dylik frihamn till utlandet,
skall i tillämpliga delar iakttagas hvad i denna förordning finnes stadgadt.
Angifning af
varor, som in¬
föras till eller
utföras från
svenskt tull-
territorium.
Svensk fri¬
hamn i för¬
hållande till
tullterritoriet.
44
Utförsel af
af främmande
varor.
Befrielse frän
anmälnings¬
skyldighet.
Särskilda an-
gifningsin-
lagor.
Inköps- och
försäljnings-
land.
§ 3.
Vid utförsel af främmande varor, som utlämnats till ägarens fria dispo¬
sition, skall afsändaren i angifningsinlagan uppgifva, att varorna äro af ut¬
ländskt ursprung. Från utlandet införda varor, som i Sverige blifvit blandade
eller sammansatta med andra varor, eller som i Sverige undergått bearbetning
hvarigenom de blifvit antingen hänförliga till annat nummer i tulltaxan eller
till sitt värde väsentligen förändrade, anses icke såsom främmande varor.
§ 4.
1. Skriftlig anmälan erfordras icke för af resande medförda effekter eller
för med posten infördt gods, som direkt förtullas.
2. Särskild för statistiskt ändamål afsedd anmälan erfordras icke för så¬
dant till utförsel med post afsedt kolli, hvars bruttovikt icke öfverstiger 2
kg och hvars värde tillika icke öfverstiger 5 kronor.
§ 5.
Utöfver det antal angifningsinlagor, som är i tullstadgan föreskrifvet, skall,
där skriftlig anmälan erfordras, för statistiskt ändamål ytterligare ett exem¬
plar af lämnas vid:
a) införsel af varusändningar, som uteslutande äro af tullfri beskaffenhet,
b) införsel af varor, som äro afsedda att uppläggas å transitupplag eller
att transit återutföras ur riket,
c) angifning till förtullning från nederlag, •
d) utförsel sjöledes samt
e) utförsel landvägen till Norge af gods, som skall af tullförvaltning för¬
passas.
- Sker utförseln sjöledes genom post- eller järnvägsförvaltnings försorg,
erfordras ej särskild angifningsinlaga utöfver den i § 1 mom. 3 föreskrifna.
§ 6.
1. Såsom inköpsland upptages det land, hvarifrån godset blifvit inköpt
eller för försäljning eller i annat syfte direkt eller öfver annat land till Sverige
afsändt, och såsom försäljningsland det land, till hvilket godset blifvit såldt
eller är till försäljning eller i annat syfte slutligen destineradt. Äger afsändare
kännedom om att gods, som angifves till utförsel, ej är afsedt att stanna i
det som försäljningsland uppgifna landet, skall han å angifningsinlagan an¬
teckna, att godset utföres till detta land för vidare befordran.
2. I Sverige belägen frihamn må icke såsom inköpsland angifvas, med
mindre varan, som från frihamnen införes, blifvit därstädes tillverkad eller
förädlad. Ej heller må svensk frihamn angifvas såsom försäljningsland, för
45
såvidt icke exportvaran är afsedd att i frihamnen antingen förbrukas eller ock
därstädes uppläggas samt det vid tiden för utförseln till densamma ej är kändt,
hvarthän godset skall vidare försändas.
§ 7.
Svensk fiskare, som utom svenskt farvatten fångat och till riket inför Uppgift om
fisk och andra sjödjur, är skyldig att vid först angjorda tullplats eller kust- tä,ngad fisk-
bevakningspostering lämna uppgift angående fångstens beskaffenhet och
myckenhet.
§ 8.
År till utförsel afsedd vara ej upptagen i den statistiska
skall den angifvas under sin i handeln brukliga benämning.
varuförteckningen, Angifning af
i varuförteck¬
ningen ej
upptagen
vara.
§ 9.
För varor, som skola upptagas efter vikt, angifves nettovikten, därest Angifning af
icke vid införsel af tullpliktiga varor emballagets vikt skall inberäknas i den va™^“as
tullpliktiga vikten.
§ io.
Värdet angifves efter det pris, varan äger vid gränsen. Till följd häraf Varornas
skall upptagas vid införseln varans inköpspris med tillägg af frakt, assurans och
andra kostnader, intill dess densamma anländt till svensk hamn eller gränsort
(eif), och vid utförseln varans försäljningspris med tillägg af frakt och andra
omkostnader inom Sverige (fob).
§ Il-
Kan emottagare af gods ej i angifningsinlaga eller vid förtullningstillfäl- Förfarande
let uppgifva värdet af hvarje särskildt varuslag, må han utan hinder häraf ^
utbekomma godset, därest han aflämnar skriftlig förbindelse att inom viss kor- kan omedei-
tare tid, som tullförvaltningen äger bestämma, meddela föreskrifna värdeupp- bai!* DPP'
gifter.
§ 12-
Kan fullständig inlaga ä exportgods af någon anledning ej aflämnas före Förfarande
godsets afsändande, och skola vid utförseln inga särskilda kontrollåtgärder °xportan-
vidtagas, må interimsinlaga å exportgodset afgifvas, och äge afsändaren eller gifning,
hans ombud att därefter och senast inom åtta dagar efter afsändandet utbyta
interimsinlagan emot behörig exportinlaga.
46
§ 13.
Angifningsin- Angifningsinlaga skall vara underskrifven af emottagare!!, respektive af-
lagskrift °r" sändaren, eller behörigt ombud, och ansvare emottagaren, respektive afsän¬
dare^ för inlagans riktighet och fullständighet.
§ 14.
1. Post- och järnvägsförvältning må ej emottaga anmälningspliktigt gods
för befordran till utrikes ort, med mindre det är åtföljdt af behörig angifnings¬
inlaga. Till post- eller j ärnvägsförv ältning inlämnade exportinlagor skola af
förvaltningen, samtidigt med godsets expedierande, öfversändas till tullkam¬
maren i den gränsort, öfver hvilken godset skall utföras.
2. Fartygsbefälhafvare må ej heller för befordran till utrikes ort emot¬
taga gods, med mindre afsändaren aflämnat angifningsinlagor å detsamma.
Hafva sådana inlagor afgifvits till befälhafvaren eller hans ombud, skola in¬
lagorna, så snart ske kan, af honom eller ombudet till vederbörande tullför¬
valtning öfverlämnas.
§ 15-
Kontrollering Tullförvaltning är berättigad att genom yttre besiktning och, om anled-
af exportin- njng därtill förefinnes, profvägning af ett eller annat kolli brutto kontrollera
aflämnade exportinlagors riktighet.
Afrinnande
af exportin¬
lagor.
§ 16.
Rätt att in- Det statistiska ämbetsverket äger att från tull-, post- och j ärnvägsförvalt-
fordra upp- njngar äfvensom från emottagare och afsändare af varor, som införas till eller
utföras från riket, infordra alla upplysningar, som kunna erfordras för komplet¬
tering eller beriktigande af meddelade uppgifter eller för bearbetande af det
handelsstatistiska materialet. Nämnda förvaltningar äro likaledes berätti¬
gade att från vederbörande infordra motsvarande upplysningar.
§ 17-
Statistiska Den statistiska varuförteckningen skall vid samtliga tullplatser, jäm¬
kningen**" vägsstationer och postkontor finnas tillgänglig för allmänheten.
§ 18-
Öfvervakan- Tullförvaltningarna hafva att i hvad på dem ankommer öfvervaka efter-
det af förord- lefvandet af föreskrifterna i denna förordning och att, om anledning därtill
umgen. förefinnes, beifra öfverträdelser af densamma. Enahanda åligganden tillkom¬
ma ock vederbörande post- och järnvägsförvaltningar samt det statistiska
ämbetsverket.
47
§ 19.
1. Har varuemottagare ej inom af tullförvaltningen bestämd tid aflämnat
i § 11 föreskrifna värdeuppgifter eller har varuafsändare ej inom i § 12 be¬
stämd tid utbytt interimsinlaga emot behörig exportinlaga, böte 10 kronor
för hvarje särskildt fall.
2. Varuafsändare eller varuemottagare, som uppsåtligen lämnar felaktiga
uppgifter, böte från och med 25 till och med 250 kronor.
3. Fartygsbefälhafvare, som för befordran till utrikes ort inlastar gods utan
att angifningsinlagor å detsamma afläinnats, eller uraktlåter att själf eller ge¬
nom ombud till tullförvaltningen öfverlämna vederbörligen afgifna exportin¬
lagor, böte från och med 10 till och med 100 kronor.
§ 20.
Böter enligt denna förordning skola tillfalla kronan och angifvaren till
hälften hvardera, dock att, där åtal ägt rum efter anmälan från ämbetsverk
eller myndighet, böterna odeladt tillfalla kronan.
§ 21.
I afseende på statistiken för svensk frihamn gäller hvad därom särskildt
stadgas.
För den händelse det af kommitténs flertal framställda förslag om obli¬
gatorisk värdedeklaration icke varder antaget, utan värdesättningen skall ske,
på sätt en af kommitténs ledamöter föreslagit, medelst värdeuppskattning
böra i förordningen följande ändringar vidtagas:
§ 1 mom. 1: Orden: »äfvensom deras värde» utgå;
§ 10: Efter ordet »angifves» insättas orden: »eller beräknas»;
§11 utgår; till följd häraf komma efterföljande paragrafers ordningsnum¬
mer att ändras;
§ 19 mom. 1: Orden: »Har varuemottagare......värdeuppgifter
eller» utgå.
Ansvarsbe¬
stämmelser.
Böternas
fördelning.
Svensk fri¬
hamn.
07
4
Förslag
till
Uppgifter
från tullkam-
rarna.
Tiden för
uppgifternas
afsändande.
Uppgifter
från tullin¬
spektioner
in. m.
Särskilda bestämmelser rörande statistiken
öfver utrikes handeln.
§ i.
Samtliga tullkammare i riket skola till det statistiska ämbetsverket in¬
sända de i förordningen rörande statistiken öfver utrikes handeln § 5 omnämnda
angifningsinlagor, granskade och där så erfordras kompletterade af tullkam¬
rarna, samt kopior af alla utfärdade packhusattester, med undantag af så¬
dana som afse varor, hvilka införts till riket för att efter förevisning, profning
eller dylikt i oförändradt skick åter utföras. De vid land- eller sjögräns belägna
tullkamrarna hafva därjämte att till nämnda ämbetsverk öfversända de exportin¬
lagor, som till dem från post- eller järnvägsförvaltningarna öfverlämnas.
§ 2.
Förestående handlingar skola från tullkamrarna afsändas trenne gånger
under hvarje månad, nämligen följande dagar i månaden:
den 1 för tiden f. o. m. den 21 t. o. m. den sista dagen i föreg. månad,
»11»» » »1 » » 10 :de i månaden, och
» 21 » » » »11 » » 20 :de i samma månad.
Inträffar helgdag den 1, 11 eller 21 i månaden, afsändas handlingarna
närmast följande söckendag.
§ 3.
Tullinspektioner, tullexpeditioner och tullstationer skola insända de hand¬
lingar af förenämnda slag, som vid tullplatsen under månaden kunnat före¬
komma, den första söckendagen i följande månad direkt till det statistiska
ämbetsverket. Lyder tullplatsen under annan tullförvaltning, skola handlin¬
garna till denna insändas, och bör detta ske så tidigt, att de kunna till hufvud-
tullkammaren anlända sista dagen i månaden för att jämte tullkammarens
49
handlingar öfversändas till det statistiska ämbetsverket. De samma månad
tillhöriga handlingar, som afse dagarna efter insändandet, öfversändas med
följande månads handlingar.
§ 4.
1. Första söckendagen i hvarje månad skola tullkamrarna därjämte till Uppgifter om
det statistiska ämbetsverket öfversända sammandrag för föregående månad
rörande förtulladt passageraregods samt, därest icke särskilda packhusattester
öfver tullbehandlade postpaket utfärdats, införtulladt postpaketgods, med
uppgifter tillika om inköpslandet eller, därest detta ej uppgifvits, det land,
från hvilket införseln ägt rum.
2. Summarisk uppgift öfver landvägen, annorledes än med järnväg, un¬
der månaden in- eller utförda varor, som af gränsbevakningen anträffats el¬
ler hos densamma anmälts och ej blifvit å särskild packhusattest upptagna,
skall af vederbörande gränstullförvaltning äfvenledes den första söckendagen
i följande månad direkt till det statistiska ämbetsverket insändas. Lyder
gränstullförvaltningen under annan tullmyndighet, förfares på sätt i § 3 är
stadgadt.
3. Af svenska fiskare gjorda anmälningar öfver till riket införd, utom
svenskt farvatten fångad fisk och andra sjödjur skola den första söckendagen
i hvarje månad till det statistiska ämbetsverket öfversändas med iakttagande
af hvad ofvan stadgats angående insändande från tullplats, som lyder under
annan tullförvaltning.
§ 5-
Uppgift å myckenheten af viktigare varuartiklar, som under månaden Nederlags-
upplagts på eller uttagits från nederlag, jämte uppgift om nederlagsbehåll- uppgifter,
ningen å samma varor vid månadens början och vid dess slut skall af tull¬
kamrarna senast den 8 i följande månad direkt till det statistiska ämbetsver¬
ket insändas.
§ 6.
o . . Arsuppgifter
1. Inom utgången af januari månad hvarje år skola tullkamrarna direkt från tull-
till det statistiska ämbetsverket, med angifvande af varornas myckenhet och kamrarna.
beskaffenhet, insända nedanstående uppgifter för föregående år:
a) å hela nederlagsrörelsen under året jämte behållningen för hvarje
varuslag vid årets början och vid dess slut;
b) å till kronan öfverlåtna varor;
c) å till riket införda, å tullauktion försålda sjöskadade varor; samt
d) å olofligen införda och förbrutna dömda varor; börande därjämte
för varor af sistnämnda trenne slag de å auktion erhållna försäljningsprisen
uppgifvas.
2. Från tullförvaltningarna vid gränsen emot Norge skall därjämte inom
nämnda tid direkt eller, därest tullplatsen lyder under annan tullförvaltning,
genom denna till det statistiska ämbetsverket insändas uppgift å enligt tull¬
taxan tullpliktiga varor, som under föregående år i mindre kvantiteter tull¬
fritt införts för gränsbefolkningens behof.
§ 7.
Anteckningar 1. Å den kopia af packhusattesten, som insändes till det statistiska äm-
at t esten* och betsverket, skall tullförvaltningen anteckna importörens uppgifter om va-
angifnings- rornas inköpsland, värde och produktionsland, därest äfven detta blifvit upp-
inlagan. gifvet, samt tillika utsätta tullbeloppen å sådana varor, för hvilka kännedo¬
men om deras myckenhet icke ensamt är tillräcklig för tullafgiftens beräkning.
2. Likaså skall tullförvaltning, därest tullpliktiga varor enligt särskildt
medgifvande få införas tullfritt eller mot lägre tull än den tulltaxan bestäm¬
mer, å förenämnda kopia härom göra tydlig anteckning med angifvande af
anledningen till befrielsen från eller nedsättningen af det stadgade tullbeloppet.
3. Kan uppgift erhållas om transitvaras beskaffenhet och myckenhet,
skall anteckning härom genom tullförvaltningens försorg göras å den för sta¬
tistiskt ändamål afsedda angifningsinlagan.
§ 8.
Uppgifter
från General¬
tullstyrelsen.
Från Generaltullstyrelsen skola inom utgången af januari månad hvar¬
je år till det statistiska ämbetsverket insändas uppgifter för föregående år,
angående:
a) debiterade uppbörden vid hvarje tullkammare af tull-, nederlags- och
transitaf gifter;
b) myckenheten och beskaffenheten af utländska tullpliktiga varor,
hvilka användts till nybyggnad, förbyggnad och reparation af fartyg och för
hvilka tullrestitution under året beviljats, jämte uppgift å restitutionsbelop-
pcn;
c) myckenheten af utländsk juteväf, som blifvit använd såsom embal¬
lage å från Sverige utförda varor, och för hvilken tullrestitution beviljats, med
uppgift om restitutionsbeloppet;
d) myckenheten och beskaffenheten af i Sverige af utländska tullpliktiga
råämnen tillverkade, sedermera exporterade varor, för hvilka tullrestitution
under året beviljats, jämte uppgift om restitutionsbeloppen för de särskilda
varuslagen.
§ 9.
General- och
specialhan¬
del.
Vid utarbetandet af handelsstatistiken skall särskiljas emellan:
a) generalhandel, som omfattar alla till svenskt tullterritorium inkomna
och från svenskt tullterritorium utförda varor, med undantag för sådana som
endast transitera Sverige; och
Öl
b) specialhandel, som omfattar vid införsel alla varor, som utlämnas till
disposition inom riket, vare sig vid direkt införsel eller vid förtullning från
nederlag eller transitupplag, och vid utförsel alla varor, som från den fria omsätt¬
ningen utföras, med särskiljande af svenska och främmande varor.
Därest det af kommitténs majoritet framställda förslag om obligatorisk
värdedeklaration icke antages utan värdesättningen sker medelst värdeupp¬
skattning, på sätt en af kommitténs ledamöter föreslagit, höra i »Särskilda
bestämmelser» följande ändringar vidtagas:
§ 7: Ordet »värde» utgår;
hvar jämte tillkommer:
§ io.
Värdet å till riket införda och från riket utförda varor beräknas, på sätt
Kungl. Maj:t närmare föreskrifver, årligen af det statistiska ämbetsverket
medelst enhetspris för hvarje särskildt varuslag, utom i de fall då på grund
af särskilda föreskrifter värdet vid in- eller utförseln skall angifvas.
Enhetspriu
för hvarje
varuslag.
Redogörelse för handelsstatistiken i en del främmande
länder.
Materialets
bearbetning
och allmän¬
na beskaf¬
fenhet.
Den första bearbetningen af det handelsstatistiska primärmaterialet,
hvilket i främmande länder, liksom förhållandet är i Sverige, till största delen
utgöres af tullhandlingar, kan äga rum på tre olika sätt. Bearbetningen sker
nämligen antingen vid de olika tullkamrarne och järnvägsförvaltningarna, alltså
hos underordnade myndigheter, där extraheringar verkställas och sammandrag
upprättas med användande af vederbörligen fastställda blanketter, eller vid
ett centralt ämbetsverk, där i så fall den handelsstatistiska bearbetningen i
sin helhet äger rum, eller slutligen delvis på ena, delvis på andra sättet, van¬
ligen så att bearbetningen för månadsredogörelserna försiggår vid tullkamrarna,
men för årsredogörelsen vid det centrala ämbetsverket.
I Norge utarbetas för månadsredogörelserna afsedda uppgifter om in-
och utförda hufvudartiklar helt och hållet af tullkamrarna. Sammanställan¬
det af uppgifterna för årsstatistiken tillgår däremot på följande sätt. Tullkam¬
rarna införa från varuangifvarnes inlagor i blanketthäften, som Statistiska
centralbyrån tillhandahåller, uppgifter om alla införda varor, dels kvartalsvis
dels månadsvis, summerade för hvarje särskildt land. Öfver utförseln sjöledes
meddela tullkamrarna på byråns blanketter uppgifter endast för hvarje sär¬
skildt fartyg, hvadan hela sammandragningsarbetet vidkommande dessa upp¬
gifter utföres i Statistiska centralbyrån. Rörande utförseln på landsväg insän¬
das till byrån vederbörligen hopsummerade uppgifter för hvarje varuslag. Öf¬
ver utförseln med järnväg mottager byrån från styrelsen för Norges statsbanor
summariska uppgifter. Införselsuppgifterna insändas från Kristiania och Ber¬
gen hvarje månad, från öfriga tullplatser hvarje kvartal. Utförselsuppgifterna
(oafsedt utförseln med järnväg) insändas hvarje månad.
I Danmark sker bearbetningen af det handelsstatistiska primärmaterialet
på det sätt att uppgifterna extraheras vid resp. tullkamrar — i de större stä¬
derna genom för detta ändamål särskildt anställda personer — och sedermera i
sammandrag för hvarje kvartal öfversändas till generaldirektoratet för skatte¬
väsendet, som öfverlämnar desamma till statens statistiska byrå för vidare
bearbetning. Från frihamnsaktiebolaget samt järnvägsförvaltningen inkomma
därjämte till byrån särskilda uppgiftssammandrag.
I Finland har frågan om centralisering eller decentralisering af arbetet
med handelsstatistikens primäruppgifter varit föremål för upprepade öfver-
läggningar och kommittéutredningar. Extrahering af primärmaterialet för
53
årsstatistiken försiggår sedan 1883 vid tullstyrelsens statistiska kontor, dock
med undantag af materialet för järnvägsexporten, hvilket i första hand bear¬
betas vid järnvägsstationerna och sedermera i sammandrag insändes till nämn¬
da kontor. För att emellertid åvägabringa ett snabbare offentliggörande af
handelsuppgifterna föreslog en handelsstatistisk kommitté 1889 att extrahe-
ringen skulle förläggas till tullkamrarna, en förändring som skulle inneburit
återgång till förhållandena före 1883. Detta förslag rönte från tullstyrelsens
sida till en början afgjordt motstånd, men förordades senare af samma myn¬
dighet och återupptogs i den statistiska kommitténs betänkande angående
handelsstatistiken af år 1903. Det oaktadt har centraliseringen i fråga bibehål¬
lits och till och med utvidgats i så måtto att äfven extraheringen för månads-
rapporterna, till undvikande af dubbelarbete, öfverflyttats till det ofvannämn-
da statistiska kontoret.
I Tyska riket utföres sedan gammalt hela bearbetningen af handelssta¬
tistikens primäruppgifter inom kejserl. statistiska ämbetsverket i Berlin.
Tullkamrarnas befattning med ifrågavarande uppgifter är i hufvudsak begrän¬
sad till åliggandet att införa dem å föreskrifna blanketter, »Nachweisungen»,
samt ombesörja blanketternas regelbundna öfversändande tre gånger i måna¬
den till förenämnda ämbetsverk.*
Tillvägagångssättet är väsentligen enahanda i Österrike, där likväl de ifyll¬
da blanketterna från tullkamrarna insändas till vederbörande ämbetsverk fyra
gånger i månaden.
I England bilda trafikanternas obligatoriska deklarationer underlaget för
den officiella handelsstatistiken. De afgifvas beträffande importen i dubbla
exemplar, hvaraf originalexemplaren stanna hos tullmyndigheterna, medan
afskrifterna likasom alla exportinlagor i original insändas, i regel dagligen, till
tullstyrelsens statistiska afdelning i London. Dessutom åligger det skeppsfö-
rare att såväl vid import som export afgifva mera allmänt affattade dekla¬
rationer med bland annat förteckning å ombordvarande gods.
I Frankrike finnes ingen särskild lag rörande handelsstatistiken, utan in¬
samlandet och bearbetningen af det statistiska materialet bero på anordningar,
som stå i sammanhang med tullgöromålens handläggning. De många olika
förvaltningsföreskrifterna hafva emellertid sammanförts och den 2 juni 1894
utgifvits såsom »Instruction concernant 1’établissement des relevés statistiques
des douanes». Bearbetningen af det statistiska primärmaterialet sker sålunda,
att de aflämnade deklarationerna, sedan de ur tullsynpunkt behandlats, öf-
verlämnas till tullförvaltningarnas statistiska afdelningar för att extraheras,
hvarefter månatligen och årligen sammandrag upprättas och insändas till
tullstyrelsen.
*) Efter förutgången granskning och korrigering i det statistiska ämbetsverket sker därstä¬
des första bearbetningen af dessa >Naehweisungen> på så sätt att de sönderskäras med maskin i
remsor, hvilka sorteras, dels efter varunummer i den officiella statistiska varuförteckningen, dels
efter ursprungs- och bestämmelseländer, samt uppklistras arkvis, hvarefter kvantiteterna hopsum¬
meras.
54
Kontrollering
af primärupp¬
gifterna.
I Ryssland och Schweiz hafva tullmyndigheterna att å särskilda blan¬
ketter införa alla uppgifter om in- och utförda varor, hvilka blanketter skola
insändas, i Ryssland hvarje vecka till statistiska kommittén i tulldepartemen¬
tet och i Schweiz hvarje månad till öfvertulldirektionens statistiska afdel¬
ning i Bern.
För att erhålla en såvidt möjligt korrekt och tillförlitlig handelsstatistik
söker man i de flesta länder bland annat dels genom straffbestämmelser eller
på annat sätt förmå den trafikerande allmänheten att lämna noggranna och
fullständiga uppgifter, dels äfven att bereda tulltjänstemannen och de stati¬
stiska verken möjlighet till effektiv kontroll.
I Tyska riket utöfvas genom kejserl. statistiska ämbetsverket en ytterst
noggrann, systematiskt genomförd kontrollgranskning af inkomna »Nachwei-
sungen», hvilka för den händelse de befinnas i något hänseende ofullständiga
eller anledning till misstanke om felaktighet föreligger, återsändas till veder¬
börande tullkammare för vinnande af rättelse. De sålunda såsom ofullständiga
eller felaktiga återremitterade uppgifterna, hvilka uppgå till omkring en pro¬
cent af hela antalet deklarerade varuposter, afse i de flesta fall ursprungs-
och bestämmelseländer.
I England kunna tulltjänstemännen fordra framläggandet af räkningar,
fraktbref och andra handlingar till bestyrkande af lämnade uppgifters riktig¬
het, men den egentliga kontrollen sker i tullstyrelsens statistiska afdelning
med ledning af de ofvannämnda import- och exportdeklarationerna från skepps-
förarne. Dessutom äger afdelningen i marknadsberättelser och listor öfver gång¬
bara priser värdefulla kontrollmedel för bedömandet af värdedeklarationernas
tillförlitlighet och har jämväl vid förefallande behof rättighet att fordra
förevisandet af fakturor o. d.
I Tyska riket, Österrike, Schweiz och Frankrike förekommer dessutom
en s. k. statistisk afgift, som erlägges vid deklaration af tullfritt införda äfven¬
som utförda varor och som utgår efter varornas myckenhet och beskaffenhet.
Den statistiska afgiften tjänar ett fiskaliskt syfte, men genom att sålunda kny¬
ta ett uppbördsintresse äfven till de tullfria varornas angifvande åsyftar man
att öka tulltjänstemännens vaksamhet i afseende på dessa varors noggranna
redovisande. Då transitvaror vanligen äro befriade från afgifter, afser den
att främja ytterligare ett syfte, nämligen att utskilja transitrörelsen från den
verkliga handeln. Tullfria varor, afsedda att sändas transit, blifva nämligen
för att undgå nödiga tullkontroller oftast ej angifna såsom transitgods, men
genom befrielse från statistisk afgift för dylikt gods uppstår ett intresse för
varuägaren att angifva transitvaror såsom sådana äfven då de äro tullfria. Af¬
giften är emellertid i allmänhet så låg, att utsikten till befrielse från densamma
icke är tillräcklig att förmå varuägaren att underkasta sig den omgång och
det besvär, som blir en följd af försändning såsom transitgods genom landet.
Äfven i länder med statistisk afgift har det därför endast ofullständigt lyckats
för statistiken att utskilja transitrörelsen.
55
En viss ersättning för saknaden af särskild statistik öfver transitrörelsen
ernår man då — såsom fallet är i t. ex. Norge, Danmark, England och Amerikas
förenta stater — i handelsredogörelsens utförseluppgifter skiljes mellan inhemska
och främmande varor. Genom en dylik anordning blir det nämligen möjligt
att, äfven när tullfria transitvaror vid införseln angifvits till »fri disposition»
och sålunda upptagits tillsammans med de i den fria handelsomsättningen in¬
gående varorna, återfinna motsvarande varukvantiteter i utförseln och genom
deras utmönstring ur in- och utförseln erhålla en något så när nöjaktig känne¬
dom om det transiterande godset.
Meddelandet af uppgifter för handelsstatistiken beträffande varornas ur¬
sprungs- och bestämmelseland åligger i regel importörer och exportörer. Vid
dessa deklarationer förfares emellertid efter olika grunder i olika länder, be¬
roende på huru långt tillbaka eller framåt man afser att följa varornas vandrin¬
gar. De för ändamålet hittills använda metoderna, som i tillämpningen alla
lämna mer eller mindre otillfredsställande resultat, äro hufvudsakligen trenne.
Den allmännaste metoden, som likväl numera öfvergifvits af det ena lan¬
det efter det andra, innebär att för varor, som sjöledes införas, skall
i statistiken såsom ursprungsland upptagas det land, där varorna inlastas,
och för sjöledes utförda varor såsom bestämmelseland det land, där varorna
lossas. Genom denna metod, som användes i Finland, Nederländerna, Eng¬
land och Frankrike erhålles tydligen i många fall ingen upplysning om de län¬
der, mellan hvilka handelsutbytet i verkligheten försiggått. I England har
man dock sedan 1904 i särskildt bihang till den handelsstatistiska årspublika-
tionen sammanfört uppgifter om inköpsländerna för alla importerade varor
och om försäljningsländerna för alla exporterade varor. I Frankrike upptagas
för varor, som in- eller utföras med järnväg, de länder, från hvilka varorna
verkligen komma eller de länder, till hvilka varorna sändas, men vid transport
på kanaler eller landsvägar endast gränsländerna.
Enligt en annan metod lägges till grund för uppgifterna i förevarande
hänseende själfva handelstransaktionen, sålunda nämligen att importören an-
gifver det land, hvarifrån varan inköpts, och exportören det land, dit varan
försålts. Detta är fallet i Norge, Danmark, Belgien, Italien och Amerikas för¬
enta stater, samt som förut nämnts delvis i England, hvar jämte förslag sedan
1903 föreligger om införande af enahanda förfaringssätt i Finland.
Man har slutligen i en del länder gått ännu ett steg längre, i det man sökt
förskaffa sig upplysning jämväl om varornas produktions- och konsumtions¬
orter, d. v. s. första säljare och sista köpare. För Österrike, som kan tjäna så¬
som typ för länder med denna metod, gäller sålunda: dels att såsom ursprungs¬
land skall angifvas det land, från hvilket varan ursprungligen härstammar,
men, om detta är obekant, det land ur hvars handel varan kommer, och, ifall
äfven detta sista land icke kan anföras, det land, från hvilket varan expedie¬
rats för införsel till österrikiska tullområdet, dels att såsom bestämmelseland
skall angifvas det land, för hvars konsumtion varan är bestämd, men, om
De särskilda
uppgifterna
i materialet.
Ursprungs-
och bestätn-
melseland.
56
Yärde-
sättningen.
detta är okändt, det land hvilket enligt varuafsändarens vetskap utgör det
slutliga destinationslandet. Liknande bestämmelser gälla i Ungern och sedan
år 1906 äfven för Tyska riket.
I Schweiz skall vid införseln ursprungslandet och vid utförseln konsum-
tionslandet angifvas; äro dessa ej kända, angifves det aflägsnast belägna ge-
nomgångslandet, med tillägg af ordet »transito
De metoder, som tillämpas för vinnande af kännedom om handelsvarornas
penningvärde, kunna i hufvudsak hänföras till två skilda typer, hvilka pläga
benämnas värdeuppskattning och värdedeklaration.
Den förra af dessa, v ä r d eup p s k a 11 nin gs m et o d en, innebär att me¬
del- eller enhetsvärden för varorna fastställas af eller med tillhjälp af en perma¬
nent kommission eller särskilda sakkunnige (experter). Metoden kommer till an¬
vändning i Danmark, Tyska riket, Österrike, Ungern, Schweiz (beträffande
större delen af införseln), Italien, Frankrike, Nederländerna, Belgien samt
Finland (för flertalet varor). Äfven i Norge sker varuvärderingen ännu efter
samma metod, men genom en under föregående år antagen lag har emellertid
stadgats skyldighet för importörer och exportörer att värdedeklarera alla
varuförsändelser.
För Danmarks vidkommande läggas till grund för den i statistiska äm¬
betsverket utförda värdeuppskattningen kvartalsvis inkommande prisupp¬
gifter å hufvudartiklarna i in- och utförseln, hvilka uppgifter afgiftsfritt med¬
delas af för ändamålet särskildt utsedda fackmän eller korporationer inom
affärsvärlden. Medelvärdet å införd vara beräknas med hänsyn tagen till bland
annat den andel, hvari olika kvaliteter ingå i införseln, hvarjämte i undan¬
tagsfall detta värde fastställes med olika belopp allt efter som varan kommit
från ena eller andra landet. Värdet af utförseln kan med större säkerhet fixe¬
ras, enär den hufvudsakliga exporten, mer än 50 %, utgöres af smör, fläsk och
ägg, hvilka artiklars resp. enhetsvärden kunna utan afsevärd svårighet något
så när exakt utrönas. För öfrigt gäller beträffande såväl importen som expor¬
ten att enhetsvärdet å artiklar af mindre betydelse bestämmes för en längre
tidsperiod och ändras först, när särskild anledning därtill förefinnes.
I Finland äger uppskattningen rum i tullstyrelsen. Hvart tredje år un¬
der pågående landtdag fastställas där enhetsvärdena med tillhjälp af tillkalla¬
de experter, omkring 20 till antalet. Under mellanliggande år vidtagas dess¬
utom, i händelse af större prisfluktuationer, ändringar i dessa värden beträffan¬
de de förnämsta handelsartiklarna. Speciellt för trävaror och smör sker vär¬
desättningen på förslag af resp. sågverksföreningen och landtbruksstyrelsen.
Emellertid gäller deklarationsskyldighet i fråga om en del svårt värderbara
artiklar, nämligen tullfria apoteksvaror, konstsaker, träarbeten, jordarter,
maskiner m. fl., och därjämte har—sedan statistiska kommittén år 1903,
dock med reservation af två ledamöter, föreslagit införande af värdedeklara¬
tion för alla varor — 1905 och mera fullständigt från och med 1906 värde¬
deklaration på försök införts beträffande trävaruexporten.
57
I Tyska riket fastställas varuvärdena genom kejserl. statistiska ämbets¬
verket, som för sådant ändamål ställer sig i förbindelse med handelskammare,
industriella föreningar, enskilda köpmän m. fl. och af dem inhämtar nödiga upp¬
lysningar. Ämbetsverket äger ock bemyndigande att såväl från varuanmälnings-
ställena infordra anmälningsinlagor för varunummer, hvilkas värden icke
kunna nöjaktigt utrönas utan kännedom om försändelseorten eller varornas
särskilda beskaffenhet, som ock att affordra importörer och exportörer alla
behöfliga specialupplysningar. Dessutom skall ämbetsverket årligen inkalla
en kommission af sakkunnige till förhandlingar under någon kortare tid röran¬
de de af ämbetsverket förberedelsevis uppgjorda medelvärdena. Kommissio¬
nens medlemmar, som exempelvis 1904 utgjorde ett antal af 135 och som af
statsmedel åtnjuta ersättning för resor jämte dagtraktamente, representera
olika handelsbranscher samt landtbruk, industri m. m. Något som säkerligen
underlättar beräkningen af enhetsvärdena är tillgången på uppgifter rörande
handelsvarornas värde i Hamburg och Bremen, där deklarationsmetoden an¬
vändes. Förbundsrådet kan för öfrigt i fråga om särskild vara bestämma att
för sådan jämväl värdet skall af trafikanten angifvas.
I Österrike har uppskattningsmetoden måhända nått sin högsta utbild¬
ning. Här fastställer en »k. k. Permanenzkommission», som sorterar omedelbart
under handelsministern, de värden hvilka skola läggas till grund för den offici¬
ella handelsstatistiken. Kommissionen, som regelbundet sammanträder en
gång om året, är fördelad på en allmän afdelning för värdenas definitiva fast¬
ställande och erforderligt antal fackafdelningar samt består af en president,
tvenne fullmäktige för resp. finansministeriet, handelsministeriet, jordbruks-
ministeriet och statistiska centralkommissionen, en fullmäktig för nederöster-
rikiska handels- och industrikammaren och en för tullverket i Wien samt dess¬
utom af ett betydligt antal (230) af handelsministern för en tid af sex år utsed¬
da fackmän för jordbruk, skogsvård, industri och handel. Hvarje fackafdel-
delning utgöres af minst tre ledamöter och har rätt att tillkalla experter. Den
allmänna afdelningen består af presidenten, samtliga fullmäktige för ämbets¬
verken och fackafdelningarnas ordförande. Att vara ledamot af kommissionen
anses såsom hederspost, och hvarje representant för näringarna äger rätt att,
under den tid detta uppdrag varar, bära titel af »k. k. Kommerzialrat». Någon
ersättning utgår icke till ledamöterna.
Värdeuppskattningen sker i Frankrike äfvenledes genom en permanent
kommission, som består af omkring 100 ledamöter (högre ämbetsmän samt
framstående köpmän och industriidkare). Ledamöterna erhålla ingen ersättning.
Kommissionen, som sammanträder i mars månad hvarje år, är fördelad på en
förvaltningsafdelning och fyra fackafdelningar, dessa senare med flera under-
afdelningar. Vid bestämmandet af enhetsvärdet fästes ej något afseende vid
de länder, med hvilka varuutbyte äger rum, utan gäller det för en vara fast¬
ställda enhetsvärdet för alla länder.
I Schweiz tillsättes årligen genom tulldepartementet en af omkring 30
medlemmar bestående kommission, som efter skriftliga förhandlingar bestäm-
58
mer enhetsvärdena för flertalet importartiklar. Sådana importvaror, hvilkas
värdesättning anses förenad med allt för stora vanskligheter, såsom ädla metal¬
ler, konstföremål, galanteri- och modevaror m. fl., äfvensom samtliga export¬
artiklar skola däremot enligt gällande bestämmelser angifvas till värdet af tra¬
fikanterna själfva.
I Nederländerna användas vid beräkning af enhetsvärdena (för varor som
icke förtullas efter värde) prislistor, upprättade så långt tillbaka i tiden som
år 1868, ett förhållande som gifvetvis i hög grad förringar betydelsen af handels-
statistiska värdeuppgifter från detta land.
I Belgien utgår tullen efter värde å ett stort antal varor, som därför
i handelsstatistiken upptagas med de vid tullbehandlinggen fastställda
värdena. För öfriga varor bestämmas — dock utan hänsyn till de skiftningar
i priser, som betingas af införseln från och utförseln till olika länder — offi¬
ciella medelvärden, hvilka hvarje år granskas af en af finansministern utsedd
kommission af tjänstemän inom departementet, hvarvid som kontroll anlitas
börspriser, uppgifter från handelskammare, industriidkare, köpmän m. fl.
Vid utförsel angifves i allmänhet värdet.
I Ungern och Italien sker fastställandet af enhetsvärdena äfvenledes genom
permanenta kommissioner.
Den andra metoden, värdedeklaration, innebär att värdet angifves af
varuägaren eller dennes ombud vid varornas in- och utförsel. Metoden är införd
i Hamburgs frihamn, Bremen, England, Ryssland och Amerikas förenta stater
samt är genom den ofvan nämnda lagen af år 1907 jämväl föreskrifven för Norge,
hvarjämte den delvis, såsom i det föregående påpekats, tillämpas i Finland och
Schweiz. Deklarationerna underkastas flerstädes, särskildt i England, granskning
af tulltjänstemän och vederbörande statistiska ämbetsverk, företrädesvis genom
att jämföra de uppgifna värdena med marknadspriser, börspriser o. d. Enligt
engelska statistiker lära felaktigheter förekomma jämförelsevis sällan i fråga
om partigods, hvaremot deklarationer, som gälla varor med mycket växlande
värde, t. ex. modevaror, anses lämna åtskilligt öfrigt att önska i afseende å
tillförlitlighet. I Ryssland infördes deklarationsmetoden år 1896 försöksvis
i S:t Petersburgska guvernementet, men bl ef redan följande år, med afseende
å de tillfredsställande resultat den visade sig gifva, utsträckt öfver hela kejsar¬
dömet. Enligt hvad från vederbörande myndighet meddelats, har införandet
af metoden i Ryssland icke rönt gensagor från affärsmännens sida och ej heller i
öfrigt förorsakat några nämnvärda praktiska svårigheter, utan har metoden
tvärtom fungerat väl.
Handelssta- Jämte de årsredogörelser, som utgöra handelsstatistikens hufvudpubli-
tistiJcens kationer; utgifvas i flertalet länder mera summariska, omedelbart praktiska
puöiiccrvng. _ t . „ .
ändamål tjänande publikationer med kortare mellantider, som regel manads-
rapporter, men äfven i vissa länder kvartalsredogörelser. I Schweiz utgifvas
såväl månads- som kvartalsredogörelser, under det att i Danmark endast kvar¬
talsredogörelser förekomma. I England publiceras därjämte årligen i mera
59
kortfattad form en handelsberättelse, som omfattar en tidrymd af 15 år, och i
Frankrike utkommer hvart tionde år en redogörelse för den sistförflutna tio¬
årsperioden med jämförande öfversikter, som gå tillbaka ända till år 1827.
Dessutom utgifvas i England dagligen s. k. Bills of Entry, som —utan att
kunna kallas handelsstatistiska publikationer i egentlig bemärkelse — inne¬
hålla uppgifter om till London och vissa andra hamnar för hvarje dag an¬
kommande fartyg och varor.
I Finland, Ryssland, England, Frankrike och Schweiz, utgifvas de handels¬
statistiska publikationerna af den högsta tullmyndigheten. I Norge, Danmark,
Tyska riket och Ungern publiceras handelsstatistiken af det centrala statistiska
ämbetsverket. I öfriga här behandlade länder är handelsstatistiken förlagd
till andra ämbetsverk, för hvilka det statistiska arbetet icke är hufvudupp-
gift, men som i flera fall hafva ledningen af jämväl andra grenar af sta¬
tistiken.
Vid publiceringen af det handelsstatistiska materialet göres i de flesta General- och
länder skillnad emellan generalhandel och specialhandel. Generalhandeln om- sl,ccialhan-
fattar i allmänhet alla från främmande länder till ett land införda varor, vare
sig för förbrukning, förädling eller uppläggning, och alla från landet utförda
varor, oafsedt om de äro af inhemskt eller utländskt ursprung, vanligen med
undantag af transitrörelsen. Specialhandeln åter innefattar sådana varor, som
införas till förbrukning i ett land, vare sig direkt eller från upplag, och för ut¬
förseln de varor, som från den fria omsättningen utföras.
I Norge och England upptages i handelsstatistiken endast generalhandeln,
men i fråga om utförseln göres skillnad emellan inhemska och utländska varor.
I Ryssland och Finland upptages endast specialhandeln.
Den schweiziska handelsstatistiken upptager förutom general- och special¬
handel äfven s. k. effektivhandel, som närmast motsvarar hvad i allmänhet
förstås med generalhandel. Generalhandeln åter har där en vidsträcktare bety¬
delse, såsom omfattande äfven transitrörelsen.
I flertalet öfriga europeiska länder samt i Amerikas förenta stater göres i
statistiken, på sätt nyss nämnts, skillnad mellan generalhandel och specialhandel,
men någon fullständig öfverensstämmelse mellan de olika länderna i fråga
om innebörden af dessa benämningar samt uppställningen af handelsstatistiken
i detta hänseende råder dock ej. Så t. ex. upptagas i Frankrike och Belgien
transitvaror i generalhandeln, hvaremot till specialhandeln vid utförseln hän¬
föras endast inhemska eller nationaliserade utländska varor. I Tyska riket
skiljer man emellan specialhandel och »Gesamt-Eigenhandel», hvilken senare
motsvarar hvad som i allmänhet förstås med generalhandel och alltså icke
innesluter transitrörelsen, som särskildt upptages.
Frihamnar finnas numera i Danmark, Tyskland, Österrike och Italien, Frihamnar.
dessutom äro i Nederländerna, Belgien och Frankrike inrättade s. k. entre-
pöts, af hvilka några i hufvudsak motsvara frihamnar.
60
För tvenne af de viktigaste frihamnarna, Köpenhamns och Hamburgs, gälla
med afseende å sättet för statistikens åvägabringande i hufvudsak följande
bestämmelser.
I koncessionen för den år 1894 öppnade frihamnen i Köpenhamn finnes bland
annat föreskrifvet, att Köpenhamns frihamns aktiebolag skall vara skyldigt un¬
derkasta sig de bestämmelser, som af inrikesministeriet lämnas i syfte att erhålla
statistiska uppgifter om trafiken på frihamnen. Dylika uppgifter afgifvas därför
af bolaget och insändas till statens statistiska byrå samt redovisas i den officiella
handelsstatistiken. Intill år 1897 betraktades frihamnen äfven ur statistisk syn¬
punkt såsom utland, men från och med nämnda år upptages frihamnsrörelsen i
landets allmänna omsättning, och till följd häraf användes i frihamnens införsel
från och utförsel till främmande länder så vidt möjligt samma uppdelning af
varor och länder, som förefinnes i de af tullkamrarna uppgjorda sammandragen.
Trafiken på frihamnen upptages emellertid särskildt i den första allmänna
öfversiktstabellen af Danmarks handelsstatistik, men i de öfriga tabellerna är fri¬
hamnsrörelsen inbegripen i uppgifterna angående Köpenhamn. I fråga om gene¬
ralhandeln betraktas frihamnen således numera såsom inrikes ort, men med hän¬
syn till specialhandeln som utrikes ort. I Danmarks handelsstatistik förekom¬
mer varufördelning på olika länder endast för generalhandeln. Frihamnen an¬
ges vid utförsel från inlandet som bestämmelseland; och då någon skillnad mel¬
lan in- och utländska varor ej göres af bolaget vid varornas vidare utförsel från
frihamnen, beräknar statistiska byrån de två gruppernas omfattning.
Enligt för Hamburgs frihamn gällande bestämmelser skola i regel alla
varor, som sjöledes in- eller utföras, skriftligen anmälas, med angifvande af
deras beskaffenhet, myckenhet, värde och ursprungs- resp. bestämmelseland.
Emottagaren resp. afsändaren är skyldig att anmäla varan. Sådan anmälan
skall inlämnas å Hamburgs handelsstatistiska byrå inom 14 dagar efter varor¬
nas ankomst resp. inlastning. För omsättningen med utlandet sjöledes tilläm¬
pas en särskildt för frihamnen gällande statistisk varuförteckning, fastställd
af Hamburgs senat efter rikskanslerns pröfning och godkännande; är en vara
ej i förteckningen upptagen, angifves den med dess i handeln vanliga benäm¬
ning. Värdet upptages efter börsprisen å dagen för införseln resp. inlastningen.
För varor, som ej hafva något börspris, upptages varans pris i den in- eller ut¬
ländska afsändningsorten, med tillägg af frakt, assurans m. fl. omkostnader.
I afseende å varornas ursprungs- och bestämmelseländer tillämpas för frihamns-
statistiken enahanda föreskrifter som för Tyska rikets statistik i öfrigt; fri¬
hamnen får dock ej i den tyska riksstatistiken anses såsom ursprungsland för
andra varor än sådana som blifvit i frihamnen tillverkade eller förädlade, och
ej såsom bestämmelseland för andra varor än sådana som skola därstädes upp¬
läggas eller användas eller hvilkas bestämmelseland vid tiden för utförseln till
frihamnen icke är känd. Sjöledes införda varor, afsedda att uppläggas eller för¬
brukas i frihamnen, skola angifvas till införsel och varor, som sjöledes utföras
och varit upplagda i frihamnen eller blifvit därstädes tillverkade, angifvas till ut¬
försel, hvaremot varor, som skola sändas genom frihamnen, angifvas till transit.
fil
Anm. För de i kommitténs betänkande och förestående redogörelse intagna upp¬
gifterna om handelsstatistiken i främmande länder ha i främsta rummet användts offi¬
ciella statistiska publikationer, lagar och författningar för de olika länderna, äfvensom
ett icke ringa antal skriftligen och muntligen inhämtade upplysningar. Vid sidan af
dessa källor ha följande publikationer företrädesvis begagnats:
Bulletin de 1’Institut international de statistique.
Die Grundlagen der Handelsstatistik einiger fiemder Staaten. Bearbeitet ira Kaiserlichen
Statistischen Ande von Otto Richter. (Vierteljahrshefte zur Statistik des Deut-
schen Reichs. Jahrg. IX, 1900; X, 1901).
On the Accuracy and Comparability of British and Foreign Statistics of International
Trade. Report of a Committee appointed by the British Association (British
Association Reports 1904, 1905).
Norska Toldlovkommissionens Indstilling IV. Udkast til Lov om Toldvaesenet med
Motiver. Den 10 april 1901.
Norsk Odelstingsproposition 1906/07 nr. 17 angaaeude udfaerdigelse af lov angaaendc
tilveiebringelse af opgaver til den officielle statistik. Den 2 mars 1907.
Betänkande af finska komitén för afgifvande af förslag till förändradt system för han¬
delsstatistiken den 8 maj 1883.
Betänkande af finska komitén för omorganisation af landets officiella statistik. II. Han¬
del och sjöfart. Den 15 maj 1903.
F. W. R. Zimmermann. Din deutsche Handelsstatistik in ihrer geschichtlichen Ent-
wickelung und ihrem derzeitigen Stånd. (Jahrbucher för Nationalekonomie und
Statistik, III. Folge, Bd. 35, 1908).
W. v. Loefen. Zur Reform der deutschen Handelsstatistik. Vorschläge. Berlin 1905.