187
Grupp C. (Forts.)
Föreningens, kassans eller institutets namn, m, m.
|
Antal
med¬
lemmar.
|
Högsta
begraf-
nings-
hjälp.
|
Tillgångar
enligt senaste
uppgift.
Kronor.
|
Andra föreningar.
|
|
|
|
|
Sunds Gratialkassa............................................................
|
') 238
|
—
|
13,881
|
23
|
Är en af Sunds Aktiebolag anordnad stiftelse, afseende
|
|
|
|
|
sjuk- och begrafhingshjälp, men ännu ej fastslagen genom
|
|
|
|
|
stadgar.
|
|
|
|
|
Sprängsvikens Arbetares Pensionsfond, Frånö........................
|
') 74
|
—
|
3,764
|
33
|
År en af Sprängsvikens A.-Bol. afsatt fond för arbetame.
|
|
|
|
|
Inga stadgar äro ännu fastslagna. Arbetarne bidraga icke.
|
|
|
|
|
Antal: 2
|
312
|
—
|
17,645
|
56
|
Jämtlands län.
|
|
|
|
|
Logen Nordpolsstjärnans Sjukkassa. Östersund.....................
|
17
|
—
|
530
|
61
|
Östersunds Arbetareförenings Understö ds fond........................
|
11
|
50
|
3,306
|
08
|
Antal icke registrerade sjuk- och begrafhingskassor
|
|
|
|
|
inom länet:...................................................2
|
28
|
—
|
3,836
|
69
|
Västerbottens län.
|
|
|
|
|
Skellefteå Goodtemplares Sjuk- och Begrafningskassa.............
|
43
|
25
|
523
|
—
|
Ytterstforsverkens Arbetares Sjuk-, Begrafnings- och Olycks-
|
|
|
|
|
fallförsäkringskassa .....................................................
|
488
|
25
|
8,116
|
44
|
Mo Ångsågs Sjulchjälps- och Begrafningskassa......................
|
404
|
25
|
493
|
40
|
Antal icke registrerade sjuk- och begrafningskassor
|
|
|
|
|
inom länet:................................................ 3
|
935
|
—
|
9,132
|
84
|
Norrbottens län.
|
|
|
|
|
Törefors Sågverks Sjukhjälpskassa.......................................
|
124
|
—
|
1,988
|
72
|
Sjukkassan har bidrag af Törefors bolag.
|
|
|
|
|
Malmbergets Sjuk- och Begrafningshjälpsförening..................
|
58
|
100
|
1,952
|
50
|
Malmbergets organiserade arbetares sjuk- och begrafningsfond
|
165
|
100
|
358
|
37
|
Hufvudsakligen sjukkassa. Vilkor för delaktighet är
|
|
|
|
|
bl. a. att tillhöra någon socialdemokratisk arbetareförening
|
|
|
|
|
på platsen.
|
|
|
|
|
Antal icke registrerade sjuk- och begrafningskassor
|
|
|
|
|
inom länet:...................................................3
|
347
|
—
|
4,299
|
59
|
*) Antalet arbetare vid verket.
188
Sammandrag af Grupp C.
Län
|
Antal
för¬
eningar
|
Antal
med¬
lemmar
|
Tillgångar
enligt senaste
uppgift
Kronor
|
Anmärkningar
|
Icke registrerade sjuk- och
begrafningskassor:
Stockholms stad ............................
|
16
|
1,111
|
136,783
|
95
|
Specifikation å sid. 158—159
|
Stockholms län..........................
|
11
|
1,545
|
53,125
|
80
|
»
|
» »
|
159-160
|
Uppsala » ...........................
|
5
|
913
|
21,505
|
14
|
»
|
»> »
|
161
|
Västmanlands » ..........................
|
15
|
1,208
|
41,090
|
71
|
»
|
» tf
|
161-162
|
Örebro » ...........................
|
26
|
1,349
|
100,608
|
34
|
»
|
» »
|
162-163
|
Kopparbergs » ...........................
|
15
|
1,722
|
28,881
|
18
|
»
|
)) »
|
163-164
|
Värmlands » .........................
|
28
|
2,019
|
82,100
|
34
|
»
|
» »
|
165-166
|
Södermanlands » ...........................
|
11
|
792
|
56,237
|
56
|
»
|
») »
|
166-167
|
Östergötlands » ...........................
|
21
|
2,016
|
405,190
|
73
|
»
|
» »
|
167-168
|
Kalmar » ...........................
|
9
|
703
|
31,243
|
55
|
»
|
» ))
|
169-170
|
Jönköpings » ...........................
|
7
|
733
|
6,629
|
20
|
»
|
» »
|
170
|
Kronobergs » ...........................
|
5
|
359
|
8,798
|
48
|
»
|
)> »
|
171
|
Blekinge » ...........................
|
6
|
450
|
5,620
|
45
|
»
|
)) »
|
171-172
|
Kristianstads » ..........................
|
10
|
684
|
16,357
|
24
|
»
|
» »
|
172
|
Malmöhus » ...........................
|
65
|
7,544
|
240,950
|
84
|
»
|
» »
|
173-177
|
Hallands » ...........................
|
13
|
1,035
|
42,598
|
86
|
»
|
» »
|
177-178
|
Älfsborgs » ..........................
|
24
|
2,719
|
69,849
|
88
|
»
|
» »
|
178-180
|
Skaraborgs » .........................
|
9
|
615
|
32,301
|
36
|
»
|
» »
|
180
|
Göteborgs och Bohus län................
|
41
|
4,296
|
97,906
|
20
|
»
|
» )»
|
181-183
|
Gotlands » .... ..........
|
2
|
187
|
6,568
|
29
|
»
|
»> >)
|
183
|
Gefleborgs » ................
|
13
|
673
|
36,554
|
64
|
»
|
» ti
|
183-184
|
Västemorrlands » ................
|
40
|
3,540
|
156,194
|
29
|
»
|
)) »
|
184-186
|
Jämtlands » ................
|
2
|
28
|
3,836
|
69
|
»
|
» )»
|
187
|
Västerbottens » ................
|
3
|
935
|
9,132
|
84
|
»
|
)) »
|
187
|
Norrbottens » ................
|
3
|
347
|
4,299
|
59
|
»
|
)) 1
|
187
|
Icke registrerade sjukkassor ...
|
400
|
37,523
|
1,694,366
|
I 15
|
|
|
|
189
Sammandrag’ af Grupp C. (Forts.)
L ä n
|
Antal
för¬
eningar
|
Antal
med¬
lemmar
|
Tillgångar
enligt senaste
uppgift
Kronor
|
Anmärkningar
|
Andra föreningar.
Stockholms stad ...........................
|
i
|
87
|
16,104
|
32
|
Specifikation å sid. 159
|
Stockholms län .......................
|
2
|
247
|
9,082
|
28
|
» » » 160
|
Kopparbergs » ........................
|
2
|
29
|
46,280
|
60
|
» » » 164
|
V ärmlands » ........................
|
2
|
63
|
20,213
|
59
|
» » » 166
|
Östergötlands » .......................
|
5
|
1,344
|
102,693
|
37
|
- » » 168—169
|
Kalmar » ........................
|
1
|
—
|
439
|
60
|
» » » 170
|
Kronobergs » ........................
|
1
|
49
|
1,617
|
70
|
» » » 171
|
Kristianstads » .....................
|
2
|
61
|
9,703
|
56
|
» » .. 173
|
Malmöhus » ........................
|
2
|
145
|
371,485
|
98
|
» » » 177
|
Hallands » ........................
|
1
|
588
|
56,429
|
18
|
» • » » 178
|
Alfsborgs » .......................
|
3
|
273
|
73,964
|
21
|
.. » » 180
|
Gefleborgs » ........................
|
1
|
1,091
|
550,989
|
07
|
T*
CO
T-1
|
Västernorrlands » ........................
|
2
|
312
|
17,645
|
56
|
» » » 187
|
Föreningar.................................
|
25
|
4,289
|
1,276,649
|
02
|
|
Grupp C i dess helhet..............
|
425
|
41,812
|
2,971,015
|
17
|
|
25
III.
Utredning angående möjligheten att efter försäkrings-
tekniska grunder ombilda Goodtemplarordens
sj älfhj älpsförening.
(
.
3
Utredning angående möjligheten att efter försäkringstekniska
grunder ombilda G-oodtemplarordens själfhjälpsförening.
Af kommitterade, utsedde att i Kungl. Civildepartementet biträda
vid af Riksdagen begärd utredning angående vissa försäkringsanstalter
och utarbetande af lagförslag i ämnet, har jag erhållit i uppdrag att
uppgöra förslag till de matematiska grunder, enligt hvilka Goodtemplar-
ordens själfhjälpsförening skulle kunna ombildas från en på uttaxering
grundad lifförsäkringsförening till en med fasta årspremier arbetande.
Syftet med utredningen skulle vara att tjäna såsom exempel till, huru
likartade föreningar kunna undergå en dylik ombildning. Af detta syfte
framgår, att det icke är nödvändigt att taga hänsyn till alla speciella
stadganden eller det detaljerade förloppet af föreningens utveckling,
utan kan man nöja sig med att genom förenklade antaganden få en
skematisk bild af föreningen att utgå ifrån.
Föreningen, som bildades år 1889, erhöll nya stadgar senast 1899
att gälla från den 1 september samma år. Enligt §§ 8 och 9 i dessa
stadgar skall hvarje medlem, förutom 2 kronors inträdesafgift, vid
hvarje dödsfall erlägga uttaxeringsafgifter, som bero af åldern enligt
följande skala:
Klass.
|
Inträdesålder.
|
Uttaxerings-
afgift.
|
I
|
15—25 år
|
25 öre
|
n
|
25—30 »
|
30 »
|
in
|
30—35 »
|
35 »
|
IV
|
35—40 »
|
40 »
|
v
|
40-45 »
|
50 »
|
VI
|
45—50 »
|
65 »
|
VII
|
50—55 »
|
80 »
|
VIII
|
55—60 »
|
100 »
|
4
Personer äldre än 55 år antagas visserligen icke numera i före¬
ningen, men afgiften 1 krona ' gäller för dem, som under ett tidigare
skede af föreningens verksamhet inträdde vid en ålder mellan 55 och
60 år.
Enligt stadgarnas § 40 utbetalas vid medlems frånfälle, så framt
han i 5 år tillhört föreningen, en summa, som utgör 3/4 af hvad som
återstår af en uttaxering, sedan 5 % därifrån afräknats, d. v. s. döds-
fallssumman utgör 71.25 % af uttaxeringsbeloppet, dock högst 2 000
kronor. Har den aflidne tillhört föreningen kortare tid än:
1 år, utbetalas 50 %,
2 » » 60 »,
3 » » 70 »,
4 » » 80 »,
5 » » 90 »
af ofvan angifna belopp.
För medlemmar, som före dessa stadgars trädande i kraft tillhört
föreningen, utbetalas vid dödsfall fulla beloppet, äfven om de icke till¬
hört föreningen i 5 år.
För antagande fordras, att sökanden bekostar läkareundersökning.
Enligt det uppdrag, som lämnats mig, skall till grund för uträk¬
ningen läggas en framtida dödlighet enligt Statistiska Centralbyråns
dödlighetstabell för män för årtiondet 1881—1890 samt en räntefot af
alternativt 3 l/a och 4 %. Undersökningen skall gälla för år 1903.
För ett rationellt ombildande af föreningen är första uppgiften att
uträkna en fördelning på medlemmarne af de befintliga tillgångarna.
En mera noggrann sådan utredning skulle kunna så tillgå, att på
grundval af kassans eget material uppgjordes en statistik öfver dödsfall
och af annan orsak föranledd afgång. Med tillhjälp af de faktiskt af
hvarje medlem för hvarje år inbetalade afgifterna, de utbetalade döds-
fallsbeloppen för olika åldrar, affallen, omkostnaderna och den för hvarje
år erhållna räntan skulle då ganska noggrannt kunna bestämmas den
på hvarje medlem belöpande delen af behållningen. Ett dylikt till¬
vägagångssätt skulle emellertid erfordra såväl ett besvärligt insamlande
af nödiga data som vidlyftiga räkningar för att bearbeta desamma.
De förenklande antaganden, jag i enlighet med undersökningens ofvan-
nämnda syfte ansett lämpliga, framgå af följande redogörelse.
Inträdesåldrarna inom de o8 åldersklasserna ha antagits vara 23,
28, 33, 38, 43, 48, 53, 58 år. Årsnettopremierna för dessa åldrar för en
5
lifstidsförsäkning å 2 000 kronor (försäkringsbeloppets maximum enligt
stadgarna) med lifstidspremiebetalning angifvas af nedanstående tabell.
Inträdesålder.
|
Års nettopremier.
|
3 7* *.
|
4 %.
|
|
kr.
|
kr.
|
23 år
|
26.32
|
24.58
|
28 >
|
30. oo
|
28.il
|
33 >
|
34.94
|
32.88
|
38 »
|
41.44
|
39.24
|
43 »
|
49.70
|
47.37
|
OO
|
60.48
|
58.01
|
53 »
|
75.00
|
72.40
|
58 j
|
94.98
|
92.27
|
Förhållandet mellan dessa nettopremier och de förut meddelade
uttaxeringsafgifterna angifves i följande tabell.
Inträdesålder.
|
3 7» %■
|
4 %.
|
23 år
|
105
|
98
|
CO
Öl
|
100
|
94
|
33 »
|
100
|
94
|
38 >
|
104
|
98
|
43 >
|
99
|
95
|
4S »
|
93
|
89
|
53 »
|
94
|
91
|
58 »
|
95
|
92
|
Uttaxeringsafgifterna förhålla sig sålunda till hvarandra tillnär¬
melsevis såsom nettopremierna.
Frånser man det sakförhållandet, att enligt de nya stadgarna icke
hela försäkringsbeloppet utbetalas i händelse af dödsfall under de 5
första medlemsåren, samt medlemsantalets otillräcklighet under de första
åren af föreningens verksamhet, kan man anse, att medlemmarna stän¬
digt varit försäkrade för ett konstant belopp. Fäster man sig endast
vid olikheten i inträdesålder (och sålunda bortser från det störande in¬
6
flytandet af ett regellöst varierande antal medlemmar af olika åldrar
under de särskilda åren, hvilket rubbar likställigheten mellan dem som
vid samma ålder inträdt under olika kalenderår), så kan man sålunda
anse att proportionsvis ungefär riktiga premier erlagts. Detta gör, att
man kan tänka sig rimligheten af att, om än med en mycket liten
grad af noggrannhet, fördela de befintliga tillgångarna i förhållande
till den premiereserv, som med erläggande af riktiga årspremier borde
för hvarje medlem varit uppsamlad. Detta förfaringssätt har fördelen
att vara enkelt, och jag skall därför först utföra eu beräkning af, huru
själfhjälpsföreningen under donna förutsättning skulle kunna ombildas.
Det statistiska material, jag haft att utgå ifrån, har utgjorts af en
tablå, angifvande för någon tidpunkt under år 1903 det då befintliga
antalet medlemmar, ordnade efter födelse- och inträdesår. Bland dessa
har jag uteslutit de under år 1903 inträdda. De återstående 8 708
medlemmarne har jag ordnat efter inträdesålder, hvarvid denna bestämts
genom att draga födelseåret från inträdesåret. Därefter har jag, såsom
tabell 1 utvisar, sammanfört åldrarna i femårsgrupper, på så sätt att till
enhvar af de angifna inträdesåldrarna hänförts äfven de 2 föregående
och de 2 efterföljande åldrarna (och dessutom de få 15-åringarne till
18-åringarne).
Tabellerna 2 a och 2 b angifva enligt den ofvannämnda dödlig¬
hetstabellen premiereserven för en vanlig liftidsförsäkring å 2 000 kro¬
nor vid slutet af ett försäkringsår, omedelbart innan nästa helårspremie
erlägges. Tabellerna 3 a och 3 b ha erhållits genom att multiplicera
talen i tab. 2 a och 2 b med motsvarande tal i tab. 1. Resultatet an-
gifver de belopp, som, under förutsättning att riktiga helårspremier
betalts för en försäkringsumma af 2 000 kronor, borde varit reserve¬
rade för alla medlemmarne år 1903 omedelbart före detta års premie¬
betalning. Slutsummorna utgöra enligt 3 Va % räntefot 2 165 801 kronor,
enligt 4 % räntefot 2 031 972 kronor. Föreningens tillgångar vid slutet
af det räkenskapsår, som utgick den 31 maj 1903, utgjorde 540 181
kronor. Jag antager att detta belopp varit den summa, som vid för¬
eningens ombildning hade stått till disposition. Således finnes en brist
på 1 625 620 kronor, resp. 1 491 791 kronor.
Förhållandet mellan de befintliga tillgångarna och de, som borde
förefunnits, är sålunda
enligt 3 b'2 % räntefot = 0,2494,
2 lbo 801
7
enligt 4 % räntefot 2 031 972 = °?2658-
Multipliceras talen i tab. 2 a och 2 b med de resp. kvoterna, erhåller
man för hvarje inträdes- och försäkringsår den på hvarje delägare
kommande andelen i tillgångarna. För dessa belopp, betraktade såsom
engångspremier och med beräkning af åldern år 1903, skulle vare sig
lifstidsförsäkringar eller försäkringar af annan art kunnat erhållas.
(Man hade naturligtvis kommit till samma resultat, äfven om tab. 3 a
och 3 b varit uträknade för ett annat belopp än 2 000 kronor.)
Om fortfarande endast vanlig lifstidsförsäkring skulle förekomma,
så finner man, att för hvarje medlem finnes i behåll en premiereserv,
som motsvarar
2 000-0,2494 = 499 kr. försäkringsbelopp,
resp. 2 000 ■ 0,2658 = 532 » »
Vilja medlemmarne framdeles vara försäkrade för endast 499 resp.
532 kronor, kunna de således få betala fasta årspremier enligt sin
ålder vid inträdet i kassan. För det öfverskjutande beloppet måste de
betala premier enligt sin nuvarande ålder. För 2 000 kronor försäk¬
ringsbelopp ha i tabellerna 4 a och 4 b de årsnettopremier uträknats,
som skola betalas af medlemmar i olika åldrar, som år 1903 varit med
i töreningen 0, 1, 2, . . . 13, 14 år. Till dessa nettopremier harman
sedan att lägga lämplig belastning för att erhålla bruttopremierna.
I den följande framställningen bibehåller jag endast antagandet att
medlemmarne varit försäkrade för ett konstant belopp, 2 000 kronor,
och att de faktiskt erlagda nettoårsafgifterna varit proportionella mot
uttaxeringsafgifterna. Detta dels för att kunna bedöma lämpligheten
af det föregående förfarandet, dels för att få en metod, som möjligen
må kunna tillämpas på de synnerligen talrika kassor, där afgifterna
alls icke stå i riktigt förhållande till hvarandra, utan t. ex. är o obe¬
roende af inträdesåldern. (Dock bör man, när det gäller ett verkligt
ombildande af en kassa, söka, t. ex. genom statistik öfver dödsfallen,
få ett bättre mått på de faktiskt erlagda premierna än det här antagna.)
Premiereserven för en vanlig lifförsäkring kan skrifvas under
formen
p x + n c Mx + n
1 n —--1
8
där S = försäkringssumman,
P = nettopremien,
Dt = de lefvandes diskonterade ta 1,
Nt = Dt + Dt +1 + . . - . ,
Mt = summan af de dödas diskonterade tal,
x = inträdesåldern,
x+n= nuvarande åldern.
Låt Px beteckna den riktiga årsnettopremien för 2 000 kronor och px
uttaxeringsafgiften för ett dödsfall.
Tabellerna 5 a och 5 b innehålla värdena af Px-—^-j^ -+-,tabellerna
6 a och 6 b värdena af 100 p
i dessa 4 tabeller med dem i
. Genom att multiplicera talen
tabell 1 ha tabellerna 7 a, 7 b, 8 a och
7 b angifva således värdet af de nettoårs-
8 b erhållits. Tab. 7 a och . _ —0-----
afgifter, som af alla de nuvarande medlemmarne förut borde ha erlagts
(under förutsättning att dödlighet och räntefot öfverensstämt med be¬
räkningen). Summan af dessa värden är för 3 Va % räntefot 4 187 154
kronor, för 4 % räntefot 4 103 490 kronor. Eftersom bristen är 1 625 620
kronor, resp. 1 491 791 kronor, är således nuvarande värdet af de verkliga
nettoafgifterna 2 561 534 kronor, resp. 2 611 699 kronor. Summan af
värdena i tab. 8 a, resp. 8 b är 4 257 683 kronor, resp. 4 390 037 kro-
2 561 534 . 2 611 699 n it
nor* Nu är ^257 683 = °-601 626 ooh 439ÖÖ37 = °’594De veridl®on
erlagda nettoårsafgifterna kunna således anses vara 60,1626 x en uttaxe-
ringsafgift, resp. 59,4915 x eu uttaxeringsafgift. Tabellerna 9 a och 9 b
innehålla produkterna af 0.601626 resp. 0.594 915 och talen i tab. 6 a,
resp. 6b. .
Tab 10 a, 10 b innehålla skillnaderna mellan talen i tab. 5 a,
Mx — Mx+n
5 b och talen i tab. 2 a resp. 2 b, d. v. s. de innehålla 2 000 -^ —
för resp. 3 Va och 4 %. Genom att subtrahera dessa värden från vär¬
dena i tab. 9 a och 9 b resp. fås den enhvar tillkommande andelen i
behållningen. Resultatet häraf innehålles i tab. 11 a och 11 b.. Till
kontroll tjäna tab, 12 a och 12 b, som innehålla de med talen i tab.
1 multiplicerade talen i tab. 11 a och 11 b. Summorna äro _540 177
kronor, resp. 540 188, således i förra fallet 4 kronor mindre, i senare
fallet 7 kronor mer än den verkliga behållningen.
9
Tab. 13 a och 13 b angifva de försäkringsbelopp, som vid vanlig
lifförsäkring svara mot de i tab. 11 a och 11 b angifna premiereser¬
verna, under förutsättning att från början riktiga premier erlagts.
Dessa försäkringsbelopp ha erhållits genom att dividera talen i tab.
11a och 11b med premiereserven för en vanlig lifförsäkring å 1 krona.
För dessa försäkringsbelopp kunna medlemmarne få betala utgifter
motsvarande sin inträdesålder, för det Överskjutande beloppet enligt
sin nuvarande ålder. Tab. 14 a och 14 b angifva de nettoårsafgifter,
som under de gjorde förutsättningarna skola erläggas för 2 000 kronor
försäkringssumma.
En jämförelse mellan tab. 13 a och 13 b med de försäkrings¬
summor å resp. 499 och 532 kronor, livilka erhöllos under förutsätt¬
ning, att enhvars andel i behållningen skulle vara proportionell mot
det belopp, som borde varit samladt för honom, visar att för de med¬
lemmar, som varit med en kortare tid, äro beloppen enligt tab. 13 a
och 13 b gemenligen större, för dem, som varit med en längre tid,
mindre än 499 resp. 532 kronor. Tab. 15 a och 15 b ha erhållits
genom att multiplicera talen i tab. 13 a och 13 b med motsvarande
tal i tab. 1. Slutsummorna i tab. 15 a och 15 b äro 4 661 383
resp. 5 003 130 kronor. Divideras dessa tal med hela antalet med¬
lemmar, 8 708, fås medelförsäkringssummorna 535 resp. 575 kronor.
Tab. 4 a och 4 b äro ordnade efter nuvarande ålder. Det kunde
varit önskvärdt att äfven tab. 14 a och 14 b hade så anordnats, hvilket
emellertid icke gick för sig, då tab. 13 a och 13 b endast äro uträk-
räknade för hvar femte inträdesålder. I stället har jag, för att under¬
lätta en jämförelse af afgifterna enligt de båda metoderna, uträknat
tab. 16 a och 16 b, som endast däri afvika från tab. 4 a och 4 b, att
de äro ordnade efter inträdesåldrar.
Tab. 17 a och 17 b innehålla den procentiska ökningen af afgif¬
terna i tab. 16 a och 16 b i jämförelse med dem, som skulle erlagts
vid inträdesåldern. Tab. 18 a och 18 b innehålla motsvarande procent¬
satser för tab. 14 a och 14 b.
Afvikelserna i tab. 13 a och 13 b i ena eller andra riktningen från
499 resp. 532 kronor äro, såsom synes, ganska betydliga, äfven då,
såsom här, afgifterna äro någorlunda proportionella mot dem, som
borde erlagts. Ju äldre en uttaxeringsförening är, desto mer afvika i
regel resultaten efter de båda metoderna.
Då det inträffar att med tillämpning af den här senast framställda
metoden en del personers andelar i behållningen bli negativa, torde
2
10
det vara lämpligast att i stället sätta dem = 0 ocli på något sätt för¬
dela förlusten på de öfriga medlemmarna, t. ex. proportionellt mot de
resp. andelarna. I det liär behandlade fallet inträffar detta, såsom af
tab. 12 synes, endast för de allra högsta åldrarna, och minskningen i
de öfrigas tillgodohafvanden skulle icke uppgå till 1 % af desamma.
Stockholm den 24 aug. 1905.
Karl Dlekman.
\
11
Tabell 1.
Antal medlemmar AX}
År
från
inträdet
H.
|
|
|
|
I n
|
t r ä <1
|
o s å 1
|
der x.
|
|
|
18
|
23
|
28
|
33
|
38
|
43
|
48
|
53
|
58
|
Summa.
|
i
|
14
|
62
|
49
|
31
|
32
|
18
|
14
|
11
|
|
231
|
2
|
8
|
44
|
53
|
35
|
34
|
9
|
8
|
8
|
—
|
199
|
3
|
9
|
47
|
62
|
32
|
24
|
14
|
12
|
11
|
—
|
211
|
4
|
25
|
91
|
206
|
83
|
125
|
52
|
31
|
26
|
—
|
039
|
5
|
39
|
102
|
237
|
142
|
182
|
68
|
54
|
58
|
—
|
882
|
6
|
35
|
84
|
274
|
179
|
199
|
98
|
87
|
71
|
—
|
1027
|
7
|
35
|
85
|
228
|
142
|
197
|
90
|
69
|
81
|
—
|
927
|
8
|
18
|
80
|
210
|
113
|
158
|
71
|
75
|
Öl
|
—
|
770
|
9
|
14
|
49
|
113
|
85
|
105
|
53
|
44
|
32
|
—
|
495
|
10
|
8
|
30
|
84
|
66
|
90
|
38
|
41
|
32
|
—
|
389
|
11
|
7
|
30
|
85
|
52
|
62
|
52
|
34
|
33
|
—
|
355
|
12
|
14
|
44
|
135
|
100
|
125
|
95
|
69
|
66
|
—
|
048
|
13
|
13
|
63
|
131
|
133
|
145
|
119
|
106
|
72
|
38
|
820
|
14
|
19
|
86
|
195
|
184
|
192
|
155
|
141
|
86
|
51
|
1109
|
Summa
|
258
|
897
|
2002
|
1377
|
1070
|
932
|
785
|
038
|
89
|
8 708
|
12
Tabell 2 a.
Premiereserv för 2 000 kr. — Vx, „
1881—1890 års dödlighetstabell för mankön. 3 V» %.
År
från
|
|
|
|
Inträdesålder x.
|
|
|
|
inträdet
n.
|
18
|
23
|
28
|
33
|
38
|
43
|
48
|
53
|
58
|
i
|
13,9 G
|
13,86
|
17.62
|
22,18
|
27,24
|
32,30
|
39,oi
|
47.71
|
57.26
|
2
|
27,41
|
28,21
|
35,91
|
45,86
|
55,oo
|
65,16
|
78,78
|
96,06
|
114,58
|
3
|
40,ig
|
43,28
|
55,18
|
69,92
|
83,oi
|
98,70
|
119,42
|
145,36
|
172‘i2
|
4
|
53,36
|
59,11
|
75,28
|
94,38
|
111.60
|
133,08
|
161,11
|
195,32
|
231,24
290,91
|
5
|
66,12
|
75,66
|
96,08
|
119,22
|
140,98
|
168,21
|
203,50
|
245,60
|
6
|
70,82
|
92,62
|
117.18
|
144,81
|
171,oo
|
204,oo
|
246,38
|
895,84
|
350.92
|
7
|
93,7 2
|
110,21
|
139,71
|
170,91
|
201,56
|
240.10
|
. 289,7 8
|
346,12
|
411,io
|
8
|
108,2 6
|
128,76
|
162,gi
|
197,30
|
232,72
|
277,62
|
334,06
|
396,86
|
471.il |
|
9
|
123,58
|
148,10
|
185,92
|
224,18
|
261,68
|
315,82
|
378,96
|
448,16
|
531,oi
|
10
|
139,56
|
168,io
|
209,58
|
251,78
|
297,36
|
354,62
|
424,12
|
500,82
|
590,14
|
11
|
155,96
|
188,70
|
233,96
|
280,02
|
330,60
|
393,90
|
469,24
|
553,11
|
649,7 6
|
12
|
173,00
|
210.12
|
258,82
|
308,76
|
364,12
|
433,61
|
514,40
|
606.24
|
; 708.8 2
|
13
|
190,90
|
232,16
|
283.92
|
338.08
|
399,02
|
474,20
|
559,98
|
658,90
|
t767,ii
|
14
|
209,58
|
254,56
|
309,18
|
368,12
|
434,51
|
515,32
|
606,32
|
711,14
|
823.98
|
Tabell 2 b.
Premiereserv för 2 000 kr. = Vc,
1881—1890 års dödlighetstabell för mankön. 4 %.
År
från
|
|
|
|
Inträdesålder x■
|
|
|
|
inträdet
n.
|
18
|
23
|
28 .
|
33
|
38
|
43
|
48
|
53
|
58
|
i
|
12,io
|
12,20
|
15,80
|
20,50
|
25,12
|
30,08
|
36,70
|
45.36
|
54,86
|
2
|
24,32
|
24,86
|
32,26
|
41,92
|
50,82
|
60,78
|
74,21
|
91,12
|
109,94
|
3
|
35,80
|
38,20
|
49,06
|
64.02
|
76,81
|
92,22
|
112,70
|
138,56
|
165,60
|
4
|
47,12
|
52,34
|
67,92
|
86.56
|
103,40
|
124,50
|
152,34
|
186,48
|
222,50
|
5
|
58,62
|
67,16
|
86,94
|
109,52
|
130,80
|
157,72
|
192,7 2
|
234,81
|
280,38
|
6
|
70,44
|
82,40
|
106,52
|
133,28
|
158,94
|
191,51
|
233,72
|
283,2 s
|
338,68
397,34
|
7
|
82,74
|
98,32
|
127,02
|
157,58
|
187,64
|
226,12
|
275,34
|
331,88
|
8
|
95,68
|
115,14
|
148,16
|
182,16
|
217,02
|
261,51
|
317,94
|
381,06
|
456.04
|
9
|
109,10
|
132,80
|
169,72
|
207,28
|
247,2 2
|
298,io
|
361,21
|
431,22
|
514,71
|
10
|
123,7 8
|
151,16
|
191,68
|
233,18
|
278,22
|
335,26
|
401,91
|
482,32
|
573,08
|
11
|
138,6 0
|
170,10
|
214,10
|
259,78
|
309,81
|
373,02
|
448,70
|
533,76
|
631,52
|
12
|
154,01
|
189,90
|
237,64
|
286,90
|
342,n
|
411,30
|
492,62
|
585,51
|
689,84
|
13
|
170,36
|
210,31
|
261,16
285,18
|
314,6 6
|
375,20
|
450,60
|
537,08
|
637,31
|
747,60
|
14
|
187,50
|
231,18
|
343,22
|
409,38
|
490,18
|
582,40
|
689,16
|
803,96
|
13
Tabell 3 a.
K, » • As, „• 3 Vä *.
År
från
inträdet
n.
|
|
|
|
1 n
|
träd
|
e s å 1 (
|
c r x.
|
|
|
|
18
|
23
|
28
|
33
|
38
|
43
|
4S
|
53
|
58
|
Summa.
|
i
|
195
|
859
|
863
|
697
|
872
|
581
|
516
|
525
|
|
5138
|
2
|
220
|
1243
|
1905
|
1608
|
1870
|
587
|
630
|
768
|
_
|
8 831
|
3
|
364
|
2 034
|
3 421
|
2 237
|
1993
|
1 382
|
1433
|
1599
|
_
|
14463
|
4
|
1334
|
5 382
|
15 508
|
7 834
|
13 950
|
6 920
|
4 995
|
5 079
|
_
|
(il 002
|
5
|
2 590
|
7 717
|
22 771
|
16 929
|
25 658
|
11442
|
10 988
|
14 246
|
|
112 341
|
G
|
2 794
|
7 780
|
32190
|
25 923
|
34 029
|
19 992
|
21435
|
21006
|
|
165149
|
7
|
3 280
|
9 370
|
31861
|
24 273
|
39 707
|
21 636
|
19 995
|
28 037
|
|
178159
|
8
|
1949
|
10 301
|
34154
|
22 295
|
36 770
|
19 711
|
25 054
|
20 241
|
_
|
170475
|
9
|
1 730
|
7 257
|
21 009
|
19 055
|
27 791
|
16 738
|
16 673
|
14351
|
_
|
124604
|
10
|
1 116
|
5 044
|
17 605
|
16 617
|
26 762
|
13 476
|
17 388
|
16 026
|
—
|
114034
|
11
|
1 092
|
5 661
|
19 887
|
14 561
|
20 497
|
20 483
|
15 954
|
18 264
|
|
116399
|
12
|
2 422
|
9 244
|
34 941
|
30 876
|
45 552
|
41198
|
35 494
|
40 012
|
|
239 739 1
|
13
|
2 482
|
14 626
|
37194
|
44 965
|
57 858
|
56 430
|
59 358
|
47 441
|
29 151
|
349 505
|
14
|
3 982
|
21 890
|
60 349
|
67 734 |
|
83 432
|
79 875
|
85 491
|
61186
|
42 023
|
505962
|
Summa
|
25 550
|
108 408
|
033 658
|
295 004
|
416 741
|
310451
|
315434
|
288 781
|
71174
|
2 165801
|
Tabell 3 b.
Vt, n-AXi 4 *.
År
frän
|
|
|
|
Inträd
|
e s å 1 t
|
o r x.
|
|
|
|
inträdet
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
n.
|
18
|
23
|
28
|
33
|
38
|
43
|
48
|
53
|
58
|
Summa.
|
i
|
174
|
756
|
774
|
636
|
804
|
541
|
514
|
499
|
|
4 698
|
2
|
195
|
1094
|
1 710
|
1467
|
1 728
|
547
|
594
|
731
|
—
|
8 066
|
3
|
322
|
1795
|
3 079
|
2 049
|
2 844
|
1291
|
1352
|
1524
|
—
|
13 256
|
4
|
1178
|
4 763
|
13 992
|
7184
|
12 925
|
6 477
|
4 723
|
4 848
|
—
|
56 090
|
5
|
2 286
|
6 850
|
20 605
|
15 552
|
23 806
|
10 725
|
10 407
|
13 621
|
—
|
103 S52
|
6
|
2 465
|
6 922
|
29 186
|
23 857
|
31 629
|
18 771
|
20 334
|
20113
|
_
|
153 277
|
7
|
2 896
|
8 357
|
28 961
|
22 376
|
36 965
|
20 351
|
18 998
|
26 882
|
—
|
165 786
|
8
|
1722
|
9 211
|
31114
|
20 584
|
34 289
|
18 569
|
23 846
|
19 434
|
—
|
158 769
|
9
|
1532
|
6 507
|
19 178
|
17 619
|
25 958
|
15 799
|
15 895
|
13 799
|
—
|
116 287
|
10
|
990
|
4 535
|
16 101
|
15 390
|
25 040
|
12 740
|
16 603
|
15 434
|
—
|
106 833
|
11
|
970
|
5103
|
18 224
|
13 509
|
19 210
|
19 397
|
15 256
|
17 614
|
—
|
109 283
|
12
|
2157
|
8 356
|
32 081
|
28 690
|
42 768
|
39 079
|
33 991
|
38 646
|
—
|
225 768
|
13
|
2 215
|
13 251
|
34 212
|
41850
|
54 413
|
53 621
|
56 930
|
45 888
|
28 409
|
330 789
|
14
|
3 562
|
19 881
|
55 610
|
63 152
|
78 601
|
76 024
|
82118
|
59 268
|
41 002
|
479 218
|
Summa
|
22664
|
97 381 304 827
|
273 915
|
389 980
|
293 932
|
301 561
|
278 301
|
69 411
|
2 031 972
|
14
Tabell 4 a.
Nettoårsafgifter för 2 000 kr. 3 Va %■
År
|
|
|
|
N u
|
varande
|
å 1 d
|
er x + n.
|
|
|
|
från
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
inträdet
n.
|
18
|
23
|
28
|
33
|
38
|
43
|
48
|
53
|
58
|
63
|
68
|
73
|
0
|
23,20
|
26,3 2
|
30,o o
|
34,94
|
41,44
|
49,70
|
60,48
|
75,oo
|
94,98
|
_
|
_
|
_
|
1
|
23,01
|
26,1 e
|
29,80
|
34,66
|
41,09
|
49,25
|
59,88
|
74,18
|
93,85
|
—
|
—
|
—
|
2
|
22,8 7
|
26,oi
|
29,60
|
34,40
|
40,75
|
48.82
|
59,31
|
73,41
|
92,78
|
—
|
—
|
—
|
3
|
22,7 0
|
25,86
|
29,4 2
|
34,16
|
40,42
|
48,41
|
58,7 8
|
72,69
|
91,79
|
118,22
|
—
|
—
|
4
|
—
|
25,70
|
29,25
|
33,93
|
40,11
|
48,01
|
58,2 7
|
72,02
|
90,87
|
116,95
|
—
|
—
|
5
|
_
|
25,54
|
29,08
|
33.71
|
39,82
|
47,64
|
57,79
|
71,38
|
89,99
|
115,75
|
—
|
—
|
6
|
—
|
25,38
|
28,32
|
33,50
|
39,54
|
47,28
|
57,34
|
70,78
|
89,18
|
114,62
|
—
|
—
|
7
|
—
|
25,20
|
28,7 7
|
33,81
|
39,28
|
46,95
|
56,91
|
70,21
|
88,40
|
113,56
|
—
|
—
|
8
|
—
|
25,04
|
28,62
|
33,12
|
39,03
|
46,62
|
56,50
|
69,68
|
87,68
|
112,57
|
148,55
|
—
|
9
|
—
|
—
|
28,46
|
32,95
|
38,81
|
46,31
|
56,io
|
69,17
|
87,01
|
111,64
|
147,28
|
—
|
10
|
_
|
_
|
28,30
|
32,7 9
|
38,59
|
46,02
|
55,73
|
68,09
|
86,37
|
110,7 7
|
146,09
|
—
|
11
|
—
|
—
|
28,14
|
32,63
|
38,38
|
45,7 4
|
55,38
|
68,23
|
85,7 7
|
109,95
|
144,96
|
—
|
12
|
-.
|
—
|
27,97
|
32,47
|
38,19
|
45,48
|
55,04
|
67,80
|
85,20
|
109,18
|
143,89
|
—
|
13
|
—
|
_
|
27,80
|
32,33
|
38,oo
|
45,23
|
54.71
|
67,40
|
84,67
|
108,46
|
142,90
|
193,25
|
14
|
—
|
—
|
—
|
32,17
|
37,83
|
45,00
|
54,40
|
67,oo
|
84,17
|
107,7 8
|
141,98
|
191,98
|
Tabell 4 b.
Nettoåreafgifter för 2 000 kr. 4 %.
År
från
|
|
|
|
N u
|
varande
|
å 1 d
|
e r x + n.
|
|
|
|
inträdet
n.
|
18
|
23
|
28
|
33
|
38
|
43
|
48
|
53
|
58
|
63
|
68
|
73
|
0
|
21.61
|
24,58
|
28,u
|
32,88
|
39,24
|
47,37
|
58.oi
|
72,40
71,53
|
92,27
|
_
|
_
|
_
|
i
|
21,44
|
24,4 2
|
27,90
|
32,59
|
38,87
|
46,89
|
57,38
|
91,07
|
—
|
—
|
—
|
2
|
21,26
|
24,27
|
27,7 0
|
32,32
|
38,51
|
46,44
|
56,78
|
70,72
|
89,94
|
—
|
—
|
—
|
3
|
21,09
|
24,11
|
27,51
|
32,07
|
38,17
|
46,01
|
56,22
|
69,96
|
88,89
|
115,14
|
—
|
—
|
4
|
—
|
23,95
|
27,34
|
31,83
|
37,85
|
45,60
|
55,69
|
69,25
|
87,91
|
113,7 9
|
—
|
—
|
5
|
_
|
23.7 9
|
27,17
|
31,61
|
37,55
|
45,21
|
55,18
|
68,57
|
86,99
|
112,52
|
—
|
—
|
6
|
—
|
23,62
|
27,oi
|
31,40
|
37,26
|
44,84
|
54,7 0
54,25
|
67,94
|
86,12
|
111,32
|
—
|
■—
|
7
|
—
|
23,44
|
26,86
|
31,20
|
36,99
|
44,48
|
67,34
|
85,30
|
110,19
|
—
|
—
|
8
|
—
|
23,27
|
26,70
|
31,01
|
36,74
|
44,14
|
53.8 2
|
66,78
|
84,54
|
109.14
|
144,7 7
|
—
|
9
|
—
|
—
|
26,54
|
30,84
|
36,50
|
43,82
|
53,41
|
66,25
|
83,83
|
108,16
|
143,42
|
—
|
10
|
|
_
|
26,38
|
30,67
|
36,2 8
|
43,52
|
53,02
|
65,7 4
|
83,16
|
107,23
|
142,15
|
—
|
11
|
_
|
—
|
26,21
|
30,51
|
36,07
|
48,2 3
|
52,6 5
|
65,2 7
|
82,52
|
106,37
|
140,95
|
—
|
i 12
|
_
|
_
|
26,03
|
30.36
|
35,87
|
42,96
|
52,29
|
64,82
|
81,93
|
105,55
|
139,82
|
—
|
13
|
—
|
|
25,86
|
30,20
|
35,68
|
42,70
|
51,95
|
64,39
|
81,36
|
104,7 9
|
138,7 7
|
188,44
|
14
|
—
|
|
30,04
|
35,51
|
42,4 7
|
51,03
|
63,97
|
80,83
|
104,08
|
137,79
|
187,09
|
15
Tabell 5 a.
Nx-Nx
A + n
År
| från
inträdet
n.
|
|
|
|
Inträ
|
(losålder x.
|
|
|
|
18
|
23
|
28
|
33
|
38
|
43
|
48
|
1 53
|
58
|
i
|
24,14
|
27,42
|
31,26
|
36,42
|
43,24
|
51,94
|
63,36
|
78,84
|
100,42
|
2
|
49,20
|
56,00
|
43,84
|
74,36
|
88.36
|
106,28
|
129,80
|
161,80
|
206,96
|
3
|
75,46
102,78
|
85,78
|
97,7 8
|
113,94
|
135,54
|
163,18
|
199,58
|
249,40
|
320,30
|
4
|
116,80
|
133,14
|
155,24
|
184,86
|
222,78
|
272,88
|
341,96
|
441,18
|
5
|
131,26
|
149,12
|
170,02
|
198,38
|
236,44
|
285,28
|
350,08
|
440,14
|
570,50 j
|
G
|
160,94
|
182,82
|
208,46
|
243,42
|
290,42
|
350,92
|
431,52
|
544,66
|
709,66
|
7
|
191,90
|
217,96
|
248,52
|
290,52
|
347,02
|
419,94
|
517,6 4
|
656,32
|
860,08 j
|
8
|
224,14
|
254,54
|
290,34
|
339,82
|
406,88
|
492,56
|
608,78
|
775,80
|
1023,74
|
9
|
257,70
|
292,04
|
334,02
|
891,44
|
468,04
|
569,00
|
705,4 8
|
903,84
|
1202,82
|
10
|
292,08
|
332,38
|
379,72
|
445,48
|
534,04
|
649,7 2
|
808,52
|
1 041,54
|
1400,36
|
11
|
329,16
|
373,84
|
427.46
|
502,12
|
602,88
|
735,14
|
918,84
|
1 190,66
|
1619,20 |
|
12
|
367,20
|
417,06
|
477,4 2
|
561,00
|
675,38
|
825,76
|
1 037,24
|
1 352,86
|
1863^64 i
|
13
|
406,80
|
462,18
|
529,82
|
624,04
|
751,80
|
921,86
|
1 164,46
|
1 530,54
|
2139,60 |
|
14 1
|
448,00 |
|
509,38
|
584,74
|
689,04
|
832,30
|
1024,io
|
1301,32
|
1 726,26
|
2 455,44
|
Tabell 5 b.
År
|
|
|
|
Inträ
|
|
|
|
|
—
|
I från
|
:
|
|
|
d e s a 1
|
d e r x.
|
|
|
|
n.
|
18
|
23
|
28
|
33
|
38
|
43
|
48
|
53
|
58
|
i
|
22,58
|
25,74
|
29,44
|
34,44
|
41,14
|
49,74
|
61,00
|
76,48
|
98,02
|
1 ^
|
46,22
|
52,70
|
60,26
|
70,50
|
84,28
|
102,04
|
125,42
|
157,38
|
202,54
|
3
|
70,96
|
80,90
|
92,52
|
108,28
|
129,eo
|
157,06
|
193,32
|
243,14
|
314,21 1
|
4
|
9b, 90
|
110,4 4
|
126,30
|
147,90
|
177,22
|
214,96
|
265,00
|
334,22
|
433,94
|
5
|
124,08
|
141,86
|
161,68
|
189,50
|
227,26
|
276,00
|
340,84
|
431,so
|
562,62 :
|
i 6
|
152,52
|
173,76
|
198,74
|
233,12
|
279,86
|
340,38
|
421,20
|
535,16
|
701,71
|
7
|
182,34
|
207,70
|
237,58
|
278,94
|
335,30
|
408,42
|
506,68
|
046,60
|
852,82 1
|
8
|
213,54
|
243,20
|
278,30
|
327,ie
|
393,70
|
480,34
|
597,50
|
7G6,4o
|
1017,96
|
9
|
246,18
|
280,38
|
321,04
|
377,88
|
455,26
|
556,40
|
694,34
|
895,4 0
|
1199’ie
|
10
|
280,38
|
319,32
|
365,96
|
431,24
|
520,22
|
637,12
|
797,98
|
1 034,80
|
1 400,52
|
ii
|
316,20
|
360,ie
|
413,12
|
487,44
|
588,92
|
722,9 2
|
909,44
|
1 186,38
|
1 624,24
|
12
|
353,72
|
402,92
|
462,70
|
546,70
|
661,04
|
814,36
|
1029,64
|
1352,02
|
1875,20
|
13
|
392,98 |
|
447,78
|
514,94
|
609,24
|
738,64
|
911,78
|
1 159,36
|
1 534,24
|
2159,6 6
|
14
|
434,08 |
|
494,94
|
569,98
|
675,22
|
820,18
|
1 015,96
|
1 299,52
|
1735,7 8
|
2 486;46
|
16
Tabell 6 a.
ÅT AT
1 xva: ^ x + n Öl/. n,
100px--f.-. o h%-
J-Sx + n
År
från
inträdet
n.
|
|
|
|
inträ
|
lesålder x.
|
|
|
|
18
|
23
|
28
|
33
|
38
|
43
|
48
|
53
|
58
|
1
|
26,oi
|
26,05
|
31,20
|
36,48
|
41,73
|
52,20
|
68,09
|
84,09
|
105,7 3 |
|
2
|
53,09
|
53,20
|
68,84
|
74,50
|
85,30
|
106,93
|
139,51
|
172,04
|
217,90
|
3
|
81^32
|
81,49
|
97,78
|
114,14
|
130,83
|
164,17
|
214,49
|
266,03
|
337,23 ]
|
4
|
110,75
|
110^95
|
133,15
|
155,52
|
178,44
|
224,13
|
293,27
|
364,70
|
464,49 |
|
5
|
141,44
|
141,05
|
170,oi
|
198,7 3
|
228,2 2
|
287,oo
|
376,23
|
469,47
|
600, eo |
|
G
|
178,44
|
173,00
|
208,45
|
243,85
|
280.34
|
853,0 4
|
463,7 8
|
580,98
|
747,ic |
|
7
|
206,78
|
207,02
|
248,52
|
291,oi
|
334,90
|
422,48
|
656,84
|
700,07
|
905,54 j
|
8
|
241,52
|
241,7 7
|
290,34
|
340,40
|
392,20
|
495,53
|
654,27
|
827,51
|
1077,85 |
|
9
|
277',70
|
277,97
|
834,03
|
392,12
|
452,30
|
572,44
|
758,21
|
964,09
|
1 266,40
|
10
|
315,39
|
315,71
|
379,7 2
|
446,25
|
515,49
|
653,04
|
868,95
|
1110,98
|
1474,37
|
11
|
354,70
|
355,09
|
427,40
|
502,99
|
581,93
|
739,59
|
987,50
|
1270,03
|
1704,78 |
|
12
|
I 395,09
|
396,15
|
477,41
|
562,50
|
651,92
|
! 830,74
|
1114,75
|
1443,oo
|
1962,14
|
13
|
j 438,30
|
439,01
|
529,81
|
625,u
|
725,08
|
927,43
|
1251,49
|
1 632,58
|
| 2 252,08
|
I 14
|
| 482,81
|
483,84
|
| 584,74
|
690,82
|
803,44
|
1030,34
|
! 1398,57
|
1 1 841,34
|
| 2 585,22
|
100 ^
Tabell G b.
■$"t c + n
'* Dr + n •
4 %.
År
frun
inträdet
n.
|
|
|
|
Inträ
|
dosålder x.
|
|
|
|
18
|
23
|
28
|
33
|
38 1
1
|
43
|
48
|
53
|
58
|
1
|
26.13
|
26,18
|
31,41
|
36,co
|
41,93
|
52,51
|
68,43
|
84,50
|
106,24
|
2
|
53,48
|
53,59
|
61,31
|
75,04
|
85,92
|
107,71
|
140,53
|
173,90
|
219,50 1
|
3
|
82,12
|
82,28
|
98,74
|
115,20
|
132,11
|
165,7 8
|
216,co
|
268,00
|
340,50
|
4
|
112,12
|
112,32
|
134,80
|
157,44
|
180,05
|
226,90
|
296,91
|
369,30
|
470,30 |
|
5
|
143,50
|
143,7 7
|
172,50
|
201,71
|
231,og
|
291,32
|
381,89
|
476,50
|
609,7 6 i
|
6
|
176,49
|
176,72
|
212,13
|
248,15
|
285,29
|
359.28
|
472,oo
|
591,31
|
760,5 3 i
|
■ 7
|
210,98
|
211,2 3
|
253,58
|
296,93
|
341,78
|
431,io
|
567,72
|
714,45
|
924,27 |
|
8
|
247'og
|
247,84
|
297,03
|
348,25
|
401,32
|
507,oi
|
669,47
|
846,83
|
1 103,23 |
|
9
|
284,80
|
285,14
|
342,05
|
402,20
|
464,08
|
587,30
|
777,97
|
989,3 7
|
1 299,94
|
10
|
324,41
|
324,7 5
|
390,eo
|
459,0 5
|
530,30
|
672,48
|
894,11
|
i 143,38
|
1517,85 1
|
11
|
865,87
|
|
440,92
|
518,80
|
600,34
|
763,oo
|
1 019,oo
|
1 310,89
|
1760,32
|
I 12
|
409,29
|
409,7 7
|
493,84
|
581,95
|
674,40
|
859,58
|
1 153,66
|
1493,91
|
2 032, so
|
13
|
454,7 2
|
455,40
|
549.61
|
648,52
|
752,94
|
962,41
|
1299,oi
|
1 695,24
|
| 2 340,59
|
14
|
502,27
|
503,30
|
608,34
|
1 718,7 6
|
836,oc
|
1 072,37
|
j 1456,05
|
1 1917,93
|
2 694,7 7
|
17
Tabell 7 a.
Pr
PTX - J\r,
P^r 4. .i
91
O
År 1
! från |
|
|
|
I n
|
träde
|
såld
|
e r x.
|
|
|
|
n.
|
18
|
23
|
28
|
33
|
38
|
43
|
48
|
53
|
58
|
Summa.
|
i
|
338
|
1700
|
1532
|
1129
|
1384
|
935
|
887
|
867
|
|
8 772
|
2
|
394
|
2 4G4
|
3 384
|
2 603
|
3 004
|
957
|
1038
|
1295
|
_
|
15139
|
3
|
G79
|
4 032
|
G 062
|
3 646
|
3 253
|
2 285
|
2 395
|
2 743
|
_
|
25 095
|
4
|
2 570
|
10 629
|
27 427
|
12 885
|
23108
|
11 585
|
8 459
|
8 891
|
_
|
105 554
|
5
|
5 119
|
15 210
|
40 295
|
28 170
|
43 032
|
19 399
|
18 904
|
25 528
|
—
|
195 657
|
i' G
|
5 G33
|
15 357
|
57118
|
43 572
|
57 794
|
34 390
|
37 542
|
38 671
|
|
290 077
|
7
|
G 71G
|
18 527
|
50 063
|
41254
|
68 363
|
37 795
|
35 717
|
53162
|
_
|
318197
|
8
|
4 035
|
20 363
|
60 971
|
38 400
|
64 208
|
34 972
|
45 658
|
39 566
|
_
|
308173
|
1 9
|
3 008
|
14 339
|
37 744
|
33 272
|
49 207
|
30 157
|
31041
|
28 923
|
_
|
228291
|
10
|
2 341
|
9 971
|
31896
|
29 402
|
48 064
|
24 689
|
33 149
|
33 329
|
—
|
212 841
|
[ 11
|
2 304
|
11215
|
36 334
|
26 110
|
37 379
|
38 227
|
31 241
|
39 292
|
|
222102
|
12
|
5141
|
18 351
|
64 452
|
56 160
|
84 422
|
78 447
|
71570
|
89 289
|
|
467 882
|
13
|
5 288
|
29 117
|
69 406
|
82 997
|
109 011
|
109 701
|
123 433
|
110 199
|
81 305
|
720 457
|
14 i
|
8 513
|
43 807
|
114 024 1
|
126 894
|
159 813
|
158 745
|
183 486
|
148 458
|
125 227
|
1068 967
|
Summa |
|
52 679 j
|
215 082 |
|
G07 308 |
|
526 494 |
|
752 042 |
|
582 284 |
|
024 520
|
620 213 j
|
206 532
|
4187 154 1
|
Tabell 7 b.
AV-Ar,<
PPx t i>
'•A,
4 %.
År
från
|
|
|
|
I n
|
trä des åld
|
e r x.
|
|
|
|
n.
|
18
|
23
|
28
|
33
|
38
|
43
|
48
|
53
|
58
|
Summa.
|
i
|
316 1596
|
1443
|
1068
|
1316
|
895
|
855
|
841
|
|
8330
|
2
|
3701 2 319
|
3194
|
2 468
|
2 866
|
918
|
1 003
|
1259
|
_
|
14 397
|
3
|
bo9
|
3 802
|
5 736
|
3 465
|
3110
|
2199
|
2 320
|
2 675
|
_
|
23 946
|
4
|
2 423
|
10 050
|
26 018
|
12 276
|
22 153
|
11 178
|
8 215
|
8 690
|
_
|
101003
|
5
|
4 839
|
14 419
|
38 318
|
26 909
|
41 361
|
18 768
|
18 405
|
25 015
|
|
188034
|
6
|
5 338
|
14 596
|
54 455
|
41 728
|
55 692
|
33 357
|
36 650
|
37 996
|
|
279 S12
|
7
|
6 382
|
17 655
|
54168
|
39 609
|
66 054
|
36 758
|
34 961
|
52 375
|
__
|
307 962
|
8
|
3 844
|
19 456
|
58 443
|
36 969
|
62 205
|
34104
|
44 813
|
39 086
|
_
|
298 920
|
9
|
3 447
|
13 739
|
36 278
|
32 120
|
47 802
|
29 489
|
30 551
|
28 653
|
_
|
222 079
|
10
|
2 243
|
9 580
|
30 741
|
28 462
|
46 820
|
24 211
|
32 717
|
33 114
|
—
|
207 888
|
11
|
2 213
|
10 805
|
35115
|
25 347
|
36 513
|
37 592
|
30 921
|
39 151
|
|
217 657
|
12
|
4 952
|
17 728
|
62 465
|
54 670
|
82 705
|
77 364
|
71045
|
89 233
|
_
|
460 162
|
13
|
5109
|
28 210
|
67 457
|
81029
|
107 103
|
108 502 ■
|
122 892
|
110 465
|
82 067
|
712 834
|
14
|
8 248
|
42 565
|
in 146
|
124 240
|
157 475
|
157 474
|
183 232
|
149 277
|
126 809
|
1060 466
|
Summa
|
50 303
|
200 520
|
584977
|
510360
|
733 175
|
572809
|
618580
|
617 880
|
208 876
|
4 103 490
|
3
18
Tabell 8 a.
100 p;Nr
D,
' A
• A,
År !
från
inträdet
Yl.
|
|
|
|
1 n
|
:r i d e
|
s å 1 d o r x.
|
|
|
|
18
|
23
|
28
|
33
|
38
|
43 | 48
|
53
|
58
|
Summa, j
|
i
|
|
1615
|
1532
|
1131
|
1335
|
941 953
|
925
|
|
8 796 ,
|
2
|
425
|
2 341
|
3 384
|
2 608
|
2 900
|
962 1 116
|
1381
|
■ -
|
15117 (
|
3
|
732
|
3 830
|
6 062
|
3 652
|
3140
|
2 298 2 574
|
2 926
|
—
|
25 214 !
|
4
|
2 769
|
10 098
|
27 429
|
12 908
|
22 305
|
11655 9 091
|
9 484
|
—
|
103 737
|
5
|
5 516
|
• 14 448
|
40 292
|
28 220
|
41 536
|
19 516 20 316
|
27 229
|
—
|
197 073 j
|
6
|
6 070
|
14 587
|
57115
|
43 649
|
55 788
|
34 598 40 349
|
41 250
|
—
|
293 406 |
|
7
|
7 237
|
17 597
|
56 663
|
41 323
|
65 987
|
38 023 38 387
|
56 706
|
—
|
321 923
|
8
|
4 347
|
19 342
|
60 971
|
38 465
|
61 977
|
35183 49 070
|
42 203
|
—
|
311558
|
9
|
3 888
|
13 621
|
37 745
|
33 330
|
47 498
|
30 339 33 361
|
SO 851
|
—
|
230 633 |
|
10
|
2 523
|
9 471
|
31896
|
29 453
|
46 394
|
24 838 i 35 627
|
35 551
|
—
|
215 753
|
11
|
2 483
|
10 653
|
36 334
|
26 155
|
36 080
|
38 459 33 575
|
41911
|
—
|
225 650
|
12
|
5 540
|
17 431
|
64 450
|
56 256
|
81490
|
78 920 ( 76 918
|
95 242
|
—
|
476 247
|
13
|
5 699
|
27 658
|
69 405
|
83 140
|
105 224
|
110 864 | 132 658
|
117 546
|
85 602
|
737 296
|
14
|
9 173
|
41610
|
114 024
|
127 111
|
154 260
|
159 703 | 197 198
|
158 355
|
131 846
|
1093 280
|
(Summa
|
56 766
|
204300
|
607 302
|
527 401
|
725914
|
(585 799 ( 671 193
|
661 560
|
217 448
|
4 257 683
|
Tabell 8 b.
100 px
tf,-tf.
Ds 4-„
’ -A/, tf
4 %.
År
|
|
|
|
|
|
I n
|
j r i
|
(1 c
|
såld
|
e r
|
X.
|
|
|
|
|
från
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
inträdet
n.
|
18
|
23
|
28
|
33
|
38
|
43
|
48
|
53
|
58
|
Summa.
|
1
|
|
1
|
623
|
1
|
539
|
1 136
|
1
|
342
|
945
|
|
958
|
|
930
|
|
88&> (
|
2
|
428
|
2
|
358
|
3
|
408
|
2 626
|
2
|
921
|
969
|
1
|
124
|
1
|
391
|
—
|
15 225 (
|
3
|
739
|
3
|
867
|
6
|
122
|
3 688
|
3
|
171
|
2 321
|
2
|
599
|
2
|
955
|
—
|
25 462 !
|
4
|
2 803
|
10
|
221
|
27
|
769
|
13 068
|
22
|
581
|
11799
|
9
|
204
|
9
|
602
|
—
|
107 047 i
|
1 5
|
5 599
|
14
|
665
|
40
|
897
|
28 643
|
42
|
162
|
19 810
|
20
|
622
|
27
|
640
|
—
|
200 038
|
6
|
6177
|
14
|
844
|
58
|
124
|
44419
|
56
|
773
|
35 209
|
41
|
064
|
41
|
983
|
—
|
298 693
|
7
|
7 384
|
17
|
955
|
57
|
816
|
42164
|
67
|
331
|
38 799
|
39
|
173
|
57
|
870
|
—
|
328 492 i
|
8
|
4 447
|
19
|
787
|
62
|
376
|
39 352
|
63
|
409
|
35 998
|
50
|
210
|
43
|
188
|
—
|
318 767 j
|
9
|
3 988
|
13
|
972
|
38
|
719
|
34 192
|
48
|
728
|
31127
|
34
|
231
|
31
|
660
|
—
|
236 617 1
|
10
|
2 595
|
9
|
743
|
32
|
810
|
30 297
|
47
|
727
|
25 554
|
36
|
659
|
36
|
588
|
—
|
221973
|
11
|
2 561
|
10
|
988
|
37
|
478
|
26 981
|
37
|
221
|
39 679
|
34
|
646
|
43
|
259
|
—
|
232 818
|
12
|
5 730
|
18
|
030
|
66
|
668
|
58195
|
84
|
308
|
81 660
|
79
|
603
|
98
|
598
|
—
|
492 792 |
|
13
|
5 911
|
28
|
690
|
71
|
999
|
86 253
|
109
|
176
|
114 527
|
137
|
695
|
122
|
057
|
88 942
|
765 2dÖ
|
14
|
9 543
|
43
|
289
|
118
|
626
|
132 252
|
160
|
524
|
166 217
|
205
|
303
|
164
|
942
|
137 433
|
1138129
|
|Summa
|
58 271
|
210 032
|
624 351
|
543 266
|
747
|
374
|
604 614
|
693 091
|
082
|
663
|
226 375
|
1
1
|
19
Tabell 9 a.
60.1626 px
KT _ ÅT
x -LY x+n
— I:
3 V 2 %.
År
från
inträdet
n.
|
18
|
|
|
Inträ
|
dosålder x.
|
|
|
|
23
|
28
|
33
|
38
|
43
|
48
|
53
|
58
|
i
|
15,65
|
15,67
|
18,81
|
21,95
|
25,n
|
31,44
|
40,96
|
50,59
|
63,61
|
2
|
31,94
|
82,01
|
38,41
|
44,82
|
51,32
|
64,33
|
83,93
|
103, so
|
131,09
|
3
|
48,92
|
49,03
|
58.83
|
68,67
|
78,71
|
98,7 7
|
129.04
|
160,05
|
202,89
|
4
|
66,63
|
66,75
|
80,11
|
93,56
|
107,3 5
|
134,84
|
176,44
|
219,45
|
279,45
|
5
|
85,09
|
85,22
|
102,28
|
119,56
|
137,80
|
172,67
|
226,35
|
282,45
|
361,37
|
G
|
104,35
|
104,48
|
125,41
|
146,71
|
168,0 6
|
212,40
|
279,02
|
349,53
|
449,51
|
7
|
124,40
|
124,55
|
149,52
|
175,08
|
201,52
|
254,17
|
334,71
|
421,18
|
544.80
|
8
|
145,30
|
145,4 G
|
174,68
|
204,7 9
|
235,99
|
298,12
|
393,03
|
497,85
|
648,46
|
9
|
167,0 7
|
167,23
|
200,9 G
|
235,91
|
272,15
|
344,39
|
456,16
|
580,02
|
761,90
|
10
|
189,7 5
|
189,94
|
228,45
|
268,48
|
310/i s
|
393,25
|
522,78
|
668,39
|
887,02
|
11
|
213,40
|
213,63
|
257,17
|
802,61
|
350, i o
|
444,96
|
594,n
|
764,08
|
1 025, g 4
|
12
|
238,oe
|
238,33
|
287,22
|
338,45
|
392,31
|
499,79
|
670,06
|
868,18
|
1 180,47
|
13
|
263,73
|
264,12
|
318,75
|
376,08
|
436,59
|
557,97
|
752,93
|
982,20
|
1 355,27
|
14
|
290,47
|
291,09
|
351,79
|
415,62
|
483,37
|
619,88
|
841,42
|
1107,80
|
1555,34
|
Tabell 9 b.
59.4915 px
Nr — Nx
D ' J- n
4 %.
År
från
|
|
|
|
Inträ
|
desålder x.
|
|
|
|
inträdet
n.
|
18
|
23
|
28
|
33
|
38
|
43
|
48
|
53
|
58
|
i
|
15,55
|
15,57
|
18,C9
|
21,81
|
24,94
|
31,24
|
40,71
|
50,2 7
|
63,20
|
2
|
31,82
|
31,88
|
38,26
|
44,64
|
51,12
|
64,0 8
|
83,60
|
103,46
|
130.58
|
3
|
48,85
|
48,95
|
58,74
|
68,57
|
78,59
|
98,63
|
128,86
|
159,83
|
202,60
|
4
|
66,70
|
66,32
|
80,19
|
93,66
|
107,4 7
|
134,99
|
176,64
|
219,70
|
279,79
|
5
|
85,41
|
85,53
|
102,66
|
120,00
|
137,82
|
173,31
|
227,19
|
283,51
|
362,76
|
6
|
105,oo
|
105,13
|
126,20
|
147,03
|
169,7 2
|
213,74
256,47
|
280,80
|
351,7 8
|
452,45
|
7
|
125,53
|
125,66
|
150,86
|
176,65
|
203,3.3
|
337,7 5
|
425,04
|
549,86
|
8
|
146,99
|
147,15
|
176,71
|
207,18
|
238,70
|
301,63
|
398,28
|
503,79
|
656,33
|
9
|
169,47
|
169,63
|
203,85
|
239,81
|
276,09
|
349,89
|
462,83
|
588,59
|
773,35
|
10
|
193,00
|
193,20
|
232,37
|
273,io
|
315,48
|
400,07
|
531,92
|
680,21
|
902,99
|
11
|
217,66
|
217,91
|
262,31
|
308,68
|
357,15
|
453,96
|
606,22
|
779,87
|
1 047,24
|
12
|
243,49
|
243,78
|
293,79
|
346,21
|
401,25
|
511,38
|
686,33
|
888,75
|
1209,05
|
13
|
270,52
|
270,92
|
326,9 7
|
385,81
|
447,94
|
572,55
|
772,80
|
1 008,52
|
1392,45
|
14
|
298,81
|
299,46
|
361,91
|
427,60
|
497,38
|
637,97
|
866,23
|
1141,01
|
1603,16 1
|
20
Tabell 10 a.
2 000
M, — Mr
Dr
I 2
Åt
från
inträdet
n.
|
|
|
|
Inträ
|
(I o s å 1
|
1 o r x.
|
|
|
|
18
|
23
|
28
|
33
|
38
|
43
|
48
|
53
|
58
|
1
|
10,18
|
13,56
|
13,64
|
13,94
|
16,oo
|
19,64
|
24,32
|
31,io
|
43,16
|
2
|
21,82
|
27,7 6
|
27,90
|
28,50
|
33,36
|
41,12
|
51,02
|
65,8 0
|
92,58
|
3
|
35,00
|
42,50
|
42,60
|
44,02
|
52,50
|
64,48
|
80.16
|
104,04
|
147,88
|
4
|
49,42
|
57,66
|
57,86
|
60,86
|
73,26
|
89,70
|
111,74
|
146,64
|
209,94
|
5
|
64,84
|
73,46
|
73,94
|
79,16
|
95,46
|
117,04
|
146,58
|
194,54
|
279,56
|
6
|
81,12
|
90,20
|
90,98
|
98,58
|
119,42
|
146,92
|
185,14
|
248,82
|
358,74
|
7
|
98,18
|
107,72
|
108,78
|
119,58
|
145,46
|
179,54
|
227,86
|
310,20
|
448,98
|
8
|
115,88
|
125,78
|
127,70
|
142,52
|
173,66
|
214,94
|
274,72
|
378,94
|
552,60
|
9
|
134,12
|
144,54
|
148,10
|
167,26
|
203,96
|
253,18
|
326,52
|
455,38
|
671,78
|
10
|
153,12
|
164,28
|
170,14
|
193,7 0
|
236,68
|
295,10
|
384,io
|
540,7 2
|
809,92
|
11
|
173,20
|
185,14
|
193,50
|
222,10
|
272,28
|
341,24
|
449,60
|
637,22
|
969,44
|
12
|
194,20
|
206,94
|
218,60
|
252,84
|
310,96
|
392,12
|
522,84
|
746,62
|
1 154,82
|
13
|
215,90
|
230,02
|
245,90
|
285,96
|
352,7 8
|
447,66
|
604,48
|
871,64
|
1372,46
|
14
|
238,48
|
254,82
|
275,26
|
321,52
|
397,82
|
508,84
|
695,oo
|
1 014,82
|
1 631,46
|
Tabell 10 b.
2 000
Mx — Mx
Dx+t t
4 %.
År
från
|
|
|
|
Inträ
|
d e s å 1
|
ler x.
|
|
|
|
inträdet
n-
|
18
|
23
|
28
|
33
|
38
|
43
|
48
|
53
|
58
|
1
|
10,18
|
13,54
|
13,64
|
13,94
|
16,02
|
19,66
|
24,36
|
31,12
|
43,16
|
2
|
21,90
|
27,84
|
28,00
|
28,58
44,26
|
83,46
|
41,26
|
51,18
|
65,96
|
92,go
|
3
|
35,16
|
42,70
|
42,86
|
52,7 G
|
64,84
|
80,62
|
101,58
|
148,58
|
4
|
49,78
|
58,10
|
58,38
|
61.34
|
73,82
|
90,40
|
112,66
|
147,74
|
211,44
|
5
|
65,46
|
74,20
|
74,74
|
79,98
|
96,46
|
118,28
|
148,12
|
190,46
|
282,24
|
G
|
82,08
|
91,36
|
92,22
|
99,84
|
120,92
|
148,84
|
187,54
|
251,88
|
363,06
|
7
|
99,60
|
109,38
|
110.56
|
121,86
|
147,66
|
182,30
|
231,34
|
314,72
|
455.48
|
8
|
117,86
|
128,06
|
130,14
|
145,00
|
176,68
|
218,80
|
279,56
|
385,84
|
561,92
|
9
|
136,78
|
147.58
|
151,32
|
170,60
|
208,04
|
258,30
|
333,10
|
464,18
|
684,7 2
|
10
|
156,60
|
168,16
|
174,28
|
198,06
|
242,00
|
301,86
|
393,04
|
552,48
|
827,44
|
11
|
177,60
|
190,0 6
|
198,72
|
227,66
|
279,08
|
349,90
|
460,74
|
652,62
|
992,7 2
|
12
|
199,68
|
213,02
|
225,06
|
259,80
|
319,50
|
403,oo
|
537,02
|
766,48
|
1 185,36
|
13
|
222,62
|
237,41
|
253,78
|
294,58
|
363,38
|
461.18
|
622,28
|
896,90
|
1 412.06
|
1 14
|
246,58
|
263,7 6
|
284,80
|
332,oo
|
410,80
|
525,48
|
717,12
|
1046,62
|
1 682,50
|
21
Tabell 11 a.
60.1626p,-—n Nx+n - 2 000 3 1/, *
-^x+n JJx+n
Är
i från
inträdet
11.
|
|
|
|
Inträ
|
dosåldor x
|
|
|
|
18
|
23
|
28
|
33
|
38
|
43
|
j 48
|
53
|
58
|
i
|
5,4 7
10,12
|
2,n
|
5,17
10,51
|
8,oi
|
9,u
|
11,80
|
16,64
|
19,49
|
20,45
|
1 Q
|
4,25
|
16,32
|
17,96
|
23,21
|
32,91
|
38,06
|
88>i
|
»
|
13,92
|
6,53
|
16,23
|
24, G 5
|
26,21
|
34,29
|
48,88
|
56,01
|
55,oi
|
4
|
17,21
|
9,09
|
22,25
|
32,70
|
34,09
|
45,14
|
64,70
|
72,81
|
69,51
|
5
|
20,25
|
11,7G
|
28,34
|
40,40
|
41,84
|
55,68
|
79,7 7
|
87,91
|
81,81
|
1 6
|
23,25
|
14,28
|
34,43
|
48,13
|
49,24
|
65,48
|
93,88
|
100,71
|
90,7 7
|
7
|
26,22
|
16,83
19,88
|
40,74
|
55,50
|
56,06
|
74,63
|
106,85
|
110,98
|
95,82
|
|
29,4 2
|
46,98
|
62,2 7
|
62,33 •
|
83,18
|
118,91
|
118,91
|
95,86
|
9
|
32,95
|
22, G 9
|
52,86
|
68,65
|
68,19
|
91,21
|
129,64
|
124,64
|
90,12
|
10
|
36,63
|
25,GG
|
58,31
|
74,78
|
73,45
|
98,15
|
138,38
|
127;67
|
77,10
|
11
|
40,20
|
28,49
|
63,6 7
|
80,51
|
77,82
|
103,72
|
144,51
|
126,86
|
56,20
|
12
|
43,6 G
|
31,39
|
68, G2
|
85,61
|
81,25
|
107,67
|
147,82
|
121,56
|
25,65
|
13
|
47,88
|
34,10
|
72,85
|
90,12
|
83,81
|
110,31
|
148,45
|
110,56
|
— 17,19 1
|
14
|
51,99
|
36,27
|
76,53
|
94,io
|
85,56
|
111,04
|
146,42 i
|
92,98
|
— 76,12
|
Tabell 11b.
59.4915 p..
N,
N
Dr
000
—
Dcrl-n
4 *.
År
| från
; inträdet
j n.
|
|
|
|
Inträ
|
d e s å 1
|
der x
|
|
|
|
18
|
23
|
28
|
33
|
38
|
43
|
48
|
53
|
58
|
i
|
5,37
|
2,03
|
5,05
|
7,87
|
8,92
|
11,58
|
1
16,35
|
19,15
|
20,04
|
2
|
9,92
|
4,04
|
10,26
|
16,06
|
17,66
|
22,82
|
32,42
|
37.50
|
37^98
|
3
|
13,69
|
6,25
|
15,88
|
24,31
|
25,83
|
33,79
|
48,24
|
55,25
|
54,02
|
4
|
16,92
|
8,7 2
|
21,81
|
32,82
|
33,6 5
|
44,59
|
63,98
|
71,96
|
68,35
|
5
|
19,95
|
11,33
|
27,92
|
40,02
|
41,36
|
55,03
|
79,07
|
87,05
|
80,52
|
6
|
22,92
|
13,77
|
33,98
|
47,79
|
48.80
|
64,90
|
93,26
|
99,90
|
89.39
|
i 7
|
25,92
|
16,28
|
40,30
|
55,29
|
55,67
|
74,17
|
106,41
|
110,32
|
94,38
|
8
|
29,13
|
19,09
|
46,57
|
62,18
|
62,07
|
82,83
|
118,72
|
118,45
|
94’41
|
9
|
32,69
|
22,05
|
52,53
|
68,71
|
68,05
|
91,09
|
129,73
|
124,41
|
88,63
|
10
|
36,40
|
25,04
|
58,09
|
75,01
|
73,48
|
98,21
|
138,88
|
127,73
|
75,55
|
11
|
40,06
|
27,85
|
63,59
|
81,02
|
78,07
|
104,06
|
145,4 8
|
127,25
|
54,52 I
|
12
|
43,81
|
30,76
|
68,73
|
86,11
|
81,75
|
108,38
|
149,31
|
122127
|
23,69 ;
|
il 1
|
47,90
|
33,48
|
73,19
|
91,23
|
84.56
|
111,37
|
150,52
|
111,62
|
— 19,61 j
|
14
|
52,23
|
35,70
|
77,u
|
95,60
|
86,58 I
|
112,49
|
149,11 i
|
94,39
|
-79,34 1
|
22
Tabell 12 a.
|60.1626 px-
\T _ AT
-Ly x -L* x+n
2 000
Mx — Mx+n\
D,
T
År
från
inträdet
n.
|
|
|
|
I n
|
t r ii d o
|
såld
|
Öl* X.
|
|
|
|
18
|
23
|
28
|
33
|
38
|
43
|
48
|
53
|
58
|
Summa.
|
i
|
77
|
131
|
253
|
248
|
292
|
212
|
233
|
214
|
|
1660
|
2
|
81
|
187
|
557
|
571
|
611
|
209
|
263
|
304
|
—
|
2 783
|
3
|
125
|
307
|
1006
|
789
|
629
|
480
|
587
|
616
|
—
|
4 530
|
4
|
430
|
827
|
4 584
|
2 714
|
4 261
|
2 347
|
2 006
|
1893
|
—
|
19 062
|
5
|
790
|
1200
|
6 717
|
5 737
|
7 615
|
3 783
|
4 308
|
5 099
|
—
|
35 249
|
6
|
813
|
1200
|
9 434
|
8 615
|
9 799
|
6 417
|
8168
|
7150
|
—
|
515tM>
|
7
|
918
|
1431
|
9 289
|
7 881
|
11044
|
6 717
|
7 373
|
8 989
|
—
|
53 642
|
8
|
530
|
1574
|
9 866
|
7 037
|
9 848
|
5 906
|
8 918
|
6 064
|
—
|
49 743
|
9
|
461
|
1112
|
5 973
|
5 835
|
7 160
|
4 834
|
5 704
|
3 988
|
—
|
So öö7
|
10
|
293
|
770
|
4 898
|
4 935
|
6 610
|
3 730
|
5 674
|
4 085
|
—
|
30 995
|
i 11
|
281
|
855
|
5 412
|
4187
|
4 825
|
5 393
|
4 913
|
4186
|
—
|
30052
|
1 12
|
614
|
1381
|
9 264
|
8 561
|
10 156
|
10 229
|
10 200
|
8 023
|
—
|
58428
|
13
|
622
|
2 148
|
9 543
|
11986
|
12 152
|
13 127
|
15 736
|
7 960
|
— 653
|
72 621
|
14
|
988
|
3119
|
14 923
|
17 314
|
16 426
|
17 211
|
20 645
|
7 996
|
— 3 882
|
94 740 i
|
|Summa
|
7 023
|
16242
|
91 719
|
86 410
|
j 101428
|
1 80 595
|
i 94 728
|
66 567
|
1-4 535
|
| 540 177
|
Tabell 12 b.
Ir-n ^x ^x + n n (.År, Mx + n\
{59.4915 px ——p.--— 2 000--k--t-AXi n.
I -Ux+n -LSx + n >
4 %.
inträdet
Inträdesåldor
X.
23
|
28
|
33
|
38
|
43
|
48
|
53
|
58
|
126
|
247
|
244
|
285
|
208
|
229
|
211
|
|
178
|
544
|
562
|
600
|
205
|
259
|
300
|
—
|
294
|
985
|
778
|
620
|
473
|
579
|
608
|
—
|
794
|
4 493
|
2 683
|
4 206
|
2 319
|
1983
|
1871
|
—
|
1 156
|
6 617
|
5 683
|
7 528
|
3 742
|
4 270
|
5 049
|
—
|
1157
|
9 311
|
8 554
|
9 711
|
6 360
|
8114
|
7 093
|
—
|
1384
|
9188
|
7 851
|
10 967
|
6 675
|
7 342
|
8 936
|
—
|
1527
|
9 780
|
7 026
|
9 807
|
5 881
|
8 904
|
6 041
|
—
|
1080
|
5 936
|
5 840
|
7 145
|
4 828
|
5 708
|
3 981
|
—
|
751
|
4 880
|
4 953
|
6 613
|
3 732
|
5 694
|
4 087
|
—
|
836
|
5 405
|
4 213
|
4 840
|
5 411
|
4 946
|
4199
|
—
|
1353
|
9 279
|
8 641
|
10 219
|
10 296
|
10 302
|
8 070
|
—
|
2 109
|
9 588
|
12 134
|
12 261
|
13 253
|
15 955
|
8 037
|
— 745
|
i 3 070
|
15 036
|
17 590
|
16 623
|
17 436
|
21 025
|
8118
|
— 4 046 |
|
1 15815
|
91289
|
86 752
|
101 425
|
80 819
|
95 810
|
66601
|
-4 791 1
|
Summa.
1625
2 727
4460
18 772
34 823
51102
53 250
49 490
34976
31001
30130
58 773
73 215
95 844
Summa 6 968
5401S8
23
Tabell 13 a.
Försäkringsbelopp, som kunna erhållas för en mot inträdesåldern
svarande årspremie. 3 V/s %.
År
från
|
|
|
|
Inträ
|
desåldor x.
|
|
|
|
! inträdet
n.
|
18
|
23
|
28
|
33
|
38
|
43
|
48
|
53
|
58
|
i
|
784
|
304
|
587
|
713
|
669
|
731
|
852
|
817
|
714
|
2
|
738
|
301
|
585
|
712
|
653
|
712
|
835
|
792
|
67G
|
O
O
|
G88
|
302
|
588
|
705
|
631
|
695
|
819
|
771
|
638
|
4
|
645
|
307
|
591
|
693
|
611
|
678
|
803
|
746
|
601
|
5
|
610
|
311
|
590
|
678
|
594
|
661
|
784
|
716
|
562
|
G
|
582
|
308
|
586
|
665
|
576
|
642
|
762
|
681
|
517
|
7
|
560
|
305
|
583
|
649
|
556
|
621
|
737
|
641
|
466
|
8
|
544
|
306
|
578
|
631
|
536
|
599
|
712
|
599
|
407 !
|
t 9
|
533
|
306
|
569
|
612
|
515
|
578
|
684
|
556
|
339
|
10
|
525
|
305
|
556
|
594
|
494
|
554
|
653
|
510
|
261
|
11
|
516
|
302
|
544
|
575
|
471
|
527
|
616
|
458
|
173
|
12
|
507
|
299
|
530
|
555
|
446
|
497
|
575
|
401
|
72
|
13
|
501
|
294
|
513
|
533
|
420
|
465
|
530
|
336
|
— 45
|
14
|
496
|
285
|
495
|
511
|
394
|
431
|
483
|
261
|
— 185
|
Tabell 13 b.
Försäkringsbelopp, som kunna erhållas för en mot inträdesåldern
svarande årspremie. 4 %.
År
från
|
|
|
|
Inträ
|
d o s å 1
|
der x.
|
|
|
|
inträdet
11.
|
18
|
23
|
28
|
33
|
38
|
43
|
48
|
53
|
58
|
i
|
866
|
333
|
639
|
768
|
710
|
770
|
891
|
844
|
731
|
2
|
816
|
325
|
G36
|
766
|
695
|
751
|
873
|
820
|
691
|
3
|
765
|
327
|
640
|
759
|
672
|
733
|
856
|
797
|
652
|
4
|
718
|
333
|
642
|
747
|
651
|
716
|
840
|
772
|
014
|
5
|
681
|
337
|
642
|
731
|
682
|
698
|
821
|
741
|
574
|
6
|
651
|
334
|
638
|
717
|
614
|
678
|
798
|
705
|
528
|
7
|
627
|
331
|
G35
|
702
|
593
|
656
|
773
|
665
|
475
|
8
|
609
|
332
|
629
|
683
|
572
|
633
|
747
|
622
|
414
|
9
|
598
|
332
|
619
|
663
|
551
|
611
|
718
|
577
|
344 J
|
10
|
588
|
331
|
606
|
644
|
528
|
586
|
686
|
530
|
204
|
.
11
|
578
|
327
|
593
|
624
|
504
|
558
|
648
|
477
|
173 |
|
12
|
569
|
324
|
578
|
602
|
478
|
527
|
606
|
418
|
69
|
13
|
562
|
318
|
560
|
580
|
451
|
494
|
561
|
350
|
— 52
|
14
|
557
|
309
|
541
|
557
|
423
|
459
|
512
|
274
|
- 197
|
24
Tabell 14 a.
Nettoårsprernier för 2 000 kronor. 3 Va %.
Inträdesålder x.
inträdet
n.
|
18
|
23
|
28
|
33
|
38
|
43
|
48
|
53
|
58 |
1
|
0
|
23,20
|
20,32
|
30, oo
|
34,94
|
41,44
|
49,70
|
60,48
|
75,oo
|
94,98
|
1
|
23.59
|
26,88
|
30,62
|
35,09
|
42,44
|
50,93
|
61,95
|
77,0?
|
98,05
|
2
|
24,oo
|
27,4 6
|
31,27
|
36,49
|
43,51
|
52,25
|
63,54
|
79,35
|
101,52 |
|
a
|
24,42
|
28,0 9
|
31,96
|
37,35
|
44,67
|
53,68
|
65,29
|
81,87
|
105,43
|
4
|
24,88
|
28,74
|
32,09
|
38,20
|
45,91
|
55,24
|
67,21
|
84,68
|
109,85
|
I
5
|
25,87
|
29,43
|
33,4 8
|
39,24
|
47,25
|
56,92
|
69,31
|
87,83
|
114,88
|
6
|
25,88
|
30,18
|
34,31
|
40,28
|
48,7 0
|
58,7 0
|
71,63
|
91,33
|
120,04 !
|
7
|
20,41
|
30,96
|
35.20
|
41,41
|
50,26
|
60,7 6
|
74,2 0
|
95,29
|
127,24
|
8
|
26,99
|
31,79
|
36,1 g
|
42,02
|
51,95
|
62,95
|
77,03
|
99,74
|
134,88 1
|
9
|
27,59
|
32,67
|
37,17
|
43,92
|
53,80
|
65,30
|
80,19
|
104,7 8
|
143,80
|
10
|
28,22
|
33,63
|
38,26
|
45,32
|
55,78
|
67,99
|
83,72
|
110,51
|
154,19
|
11
|
28,90
|
34,62
|
39,4 2
|
46,84
|
57,95
|
70,91
|
87,00
|
117,08
|
166,45
|
! 12
|
29,6 2
|
35,69
|
40,67
|
48,47
|
60,32
|
74,12
|
92,io
|
124,co
|
181,03
|
13
|
30,38
|
36,85
|
42,01
|
50,24
|
02.91
|
77,70
|
97,u
|
133,81
|
198,44
|
! 14
|
31,19
|
38,07
|
43,45
|
52,17
|
65,7 5
|
81,06
|
102,77
|
143,48
|
219,44
|
Tabell 14 b.
Nettoårsprernier för 2 000 kronor. 4 %.
År
från
inträdet
n.
|
|
|
|
’ n t r ä
|
losålder x.
|
|
|
|
18
|
23
|
28
|
33
|
38
|
43
|
48
|
53
|
58
|
|
0
|
21,01
|
24,58
|
28,11
|
32,88
|
39,24
|
47,87
|
58,oi
|
72,40
|
92,27
|
i
|
21,96
|
25,10
|
28,68
|
33,58
|
40,19
|
48,54
|
59,41
|
74,41
|
95,so
|
2
|
22,32
|
25,05
|
29,28
|
34,83
|
41,22
|
49,80
|
60,94
|
76,02
|
98,71
|
3
|
22,7 2
|
26,23
|
29,93
|
35,is
|
42,32
|
51,18
|
62,02
|
79,09
|
102,57
|
4
|
23,13
|
26,85
|
30,61
|
35,99
|
43,51
|
52,07
|
64,47
|
81,83
|
106,95
|
5
|
23,57
|
27,51
|
81,35
|
36,92
|
44.80
|
54,30
|
66,49
|
84,91
|
111,94
|
6
|
24,03
|
28,21
|
32,13
|
37,91
|
46,19
|
56,07
|
68,74
|
88,36
|
117,GG
|
7
|
24,52
|
28,96
|
32,97
|
38,97
|
47,70
|
58,02
|
71,23
|
92,23
|
124,20 1
|
1 8
|
25,05
|
29,7 5
|
33,87
|
40.12
|
49.84
|
60,15
|
73,99
|
96,62
|
131,90 1
|
9
|
25,60
|
30,60
|
34,83
|
41,87
|
51,u
|
62,49
|
77,08
|
101,01
|
140,82 ;
|
! io
|
26,20
|
31.51
|
35,87
|
42,7 0
|
53,oc
|
65,07
|
80,52
|
107,28
|
151,25
|
n
|
26,82
|
32,47
|
36,98
|
44,io
|
55,17
|
67,92
|
84,40
|
113,80
|
163,00 j
|
12
|
27,49
|
33,51
|
38,18
|
45,73
|
57,48
|
71,07
|
88,75
|
121,30
|
178,28 I
|
13
|
28,20
|
34,61
|
39,47
|
47,44
|
60,02
|
74,59
|
93,06
|
130,02
|
195,89
|
14
|
28,96
|
35,80
|
40,85
|
49,29
|
62,82
|
78,49
|
99,20
|
140,15
|
217,20 i
|
25
Tabell 15 a.
Summan af de försäkringsbelopp, som af medlemmarne kunna erhållas
för en mot inträdesåldern svarande årsafgift. 3 V* %.
År
från
|
|
|
|
Inträde
|
8 å 1 d e r x.
|
|
|
|
inträdet
fl.
|
18
|
23
|
28
|
33
|
38
|
43
|
48
|
53
|
58
|
Summa.
|
i
|
10 976
|
18 848
|
28 763
|
22103
|
21408
|
13 158
|
11 928
|
8 987
|
|
136171
|
2
|
5 904
|
13 244
|
31 005
|
24 920
|
22 202
|
6 408
|
6 680
|
6 336
|
—
|
116699
|
3
|
6192
|
14194
|
36 456
|
22 560
|
15 144
|
9 730
|
9 828
|
8 481
|
—
|
122585
|
4
|
16 125
|
27 937
|
121 746
|
57 519
|
76 375
|
35 256
|
24 893
|
19 396
|
—
|
379247
|
5
|
23 790
|
31722
|
139 830
|
96 276
|
108 108
|
44 948
|
42 336
|
41 528
|
—
|
528 538
|
6
|
20 370
|
25 872
|
160 564
|
119 035
|
114 624
|
62 916
|
66 294
|
48 351
|
_
|
618 026
|
7
|
19 600
|
25 925
|
132 924
|
92158
|
109 532
|
55 890
|
50 853
|
51 921
|
—
|
538 803
|
8
|
9 792
|
24 480
|
121 380
|
71 303
|
84 688
|
42 529
|
53 400
|
30 549
|
—
|
438121
|
9
|
7 462
|
14 994
|
64 297
|
52 020
|
54 075
|
30 634
|
30 096
|
17 792
|
—
|
271370
|
10
|
4 200
|
9150
|
46 704
|
39 204
|
44 460
|
21 052
|
26 773
|
16 320
|
— •
|
207 863
|
11
|
3 612
|
9 060
|
46 240
|
29 900
|
29 202
|
27 404
|
20 944
|
15114
|
_
|
181476
|
12
|
7 098
|
13 156
|
71550
|
55 500
|
55 750
|
47 215
|
39 675
|
26 466
|
—
|
316 410
|
13
|
6 513
|
18 522
|
67 203
|
70 889
|
60 900
|
55 335
|
56 180
|
24 192
|
- 1710
|
358 024
|
14
|
9 424
|
24 510
|
96 525
|
94 024
|
75 648
|
66 805
|
68 103
|
22 446
|
- 9 435
|
448 050
|
Summa
|
151058
|
271614
|
1165 187
|
847 411
|
872116 j 519 280
|
507 983
|
337 879
|
-11145 (4 661383
|
Tabell 15 b.
Summan af de försäkringsbelopp, som af medlemmarne kunna erhållas
för en mot inträdesåldern svarande årsafgift. 4 %.
År
från
|
|
|
|
Inträde
|
sålde
|
r x.
|
|
|
|
inträdet
n.
|
18
|
23
|
28
|
33
|
38
|
43
|
48
|
53
|
58
|
Summa.
|
i
|
12 124
|
20 646
|
31311
|
23 808
|
22 720
|
13 860
|
12 474
|
9 284
|
|
146 227
|
2
|
6 528
|
14 300
|
33 708
|
26 810
|
23 630
|
6 759
|
6 984
|
6 560
|
—
|
125 279
|
3
|
6 885
|
15 369
|
39 680
|
24 288
|
16 128
|
10 262
|
10 272
|
8 767
|
—
|
131651
|
4
|
17 950
|
30 303
|
132 252
|
62 001
|
81 375
|
37 232
|
26 040
|
20 072
|
—
|
407 225
|
5
|
26 559
|
34 374
|
152 154
|
103 802
|
115 024
|
47 464
|
44 334
|
42 978
|
|
566 699
|
6
|
22 785
|
28 056
|
174 812
|
128 343
|
122 186
|
66 444
|
69 426
|
50 055
|
_
|
662 107
|
7
|
21945
|
28135
|
144 780
|
99 684
|
116 821
|
59 040
|
53 337
|
53 865
|
—
|
577 607
|
8
|
10 962
|
26 560
|
132 090
|
77 179
|
90 376
|
44 943
|
56 025
|
31722
|
—
|
469 857
|
9
|
8 372
|
16 268
|
69 947
|
56 355
|
57 855
|
32 383
|
31 592
|
18 464
|
—
|
291 236
|
10
|
4 704
|
9 930
|
50 904
|
42 504
|
47 520
|
22 268
|
28126
|
16 960
|
—
|
222 916
|
11
|
4 046
|
9 810
|
50 405
|
32 448
|
31 248
|
29 016
|
22 032
|
15 741
|
_
|
194 746
|
12
|
7 966
|
14 256
|
78 030
|
60 200
|
59 750
|
50 065
|
41814
|
27 588
|
—
|
339 669
|
13
|
7 306
|
20 034
|
73 360
|
77 140
|
65 395
|
58 786
|
59 466
|
25 200
|
- 1976
|
384 711
|
14
|
10 583
|
26 574
|
105 495
|
102 488
|
81216
|
71145
|
72 192
|
23 564
|
-10 047
|
483 210
|
Summa
|
168 715
|
294 615(1268 928
|
917 050
|
931244
|
549 667
|
534114
|
350 820
|
-12023
|
5003 130
4
|
26
Tabell 16 a.
Nettopremier för 2 000 kronor
under förutsättning att behållningen delas proportionellt mot hvad som
för hvarje medlem borde varit reserveradt. 3 V» %.
It
från
|
|
|
Inträ
|
iesåldor x.
|
|
|
|
inträdet
n.
|
18
|
23
|
28
|
33
|
38
|
43
|
48
|
53
|
58
|
0
|
23,20
|
26,32
|
30, oo
|
34,94
|
41,44
|
49,70
|
60,48
|
75,00
|
94,98
|
1
|
23,68
|
26,82
|
30,66
|
35,81
|
42,57
|
51,16
|
62,40
|
77,63
|
98,57
|
2
|
24,15
|
27,83
|
31,35
|
36,74
|
43,75
|
52,67
|
64,43
|
80,40
|
102,39
|
3
|
24,60
|
27,88
|
32,09
|
37,73
|
44,98
|
54,28
|
66,59
|
83,89
|
106,49
|
4
|
25,06
|
28,47
|
32,87
|
38,75
|
46,27
|
55,99
|
68,92
|
86,59
|
110,94
|
5
|
25,54
|
29,08
|
33,71
|
39,82
|
47,64
|
57,79
|
71,38
|
89,99
|
115,75
|
6
|
26,04
|
29,74
|
34,58
|
40,94
|
49,10
|
59,71
|
74,00
|
93,58
|
120,94
|
7
|
26,55
|
30,43
|
35,51
|
42,13
|
50, g l
|
61,74
|
76,78
|
97,4 1
|
126,55
|
8
|
27,10
|
31,17
|
36,50
|
43,86
|
52,22
|
63,90
|
79,77
|
101,51
|
132,58
|
9
|
27,69
|
31,95
|
37,52
|
44,65
|
53,93
|
66,23
|
82,96
|
105,96
|
139,09
|
10
|
28,30
|
32,79
|
38,59
|
46,02
|
55,73
|
68,69
|
86,37
|
110,77
|
146,09
|
11
|
28,96
|
33,66
|
39,71
|
47,47
|
57,65
|
71,31
|
89,96
|
115,96
|
153,7 0
|
12
|
29,65
|
34,59
|
40,90
|
48,99
|
59.68
|
74,09
|
93,7 9
|
121,56
|
161,97
|
13
|
30,89
|
35,58
|
42,13
|
50,60
|
61,84
|
77,08
|
97,88
|
127,60
|
170,92
|
14
|
31,17
|
36,60
|
43,42
|
52,31
|
64,17
|
80,28
|
102,33
|
134,11
|
180,48
|
Tabell 16 b.
Nettopremier för 2 000 kronor
under förutsättning att behållningen delas proportionellt mot hvad som
för hvarje medlem borde varit reserveradt. 4 %.
År
från
|
|
|
|
inträ
|
1 e s å 1
|
1 o r x.
|
|
|
|
inträdet
n.
|
18
|
23
|
28
|
33
|
38
|
43
|
48
|
53
|
58
|
0
|
21,61
|
24,58
|
28,n
|
32,88
|
39,24
|
47,37
|
58,oi
|
72,40
|
92,2 7
|
1
|
22,06
|
25,04
|
28,72
|
33,71
|
40,32
|
48.76
|
59,80
|
74,95
|
95,7 7
|
2
|
22,50
|
25,52
|
29,37
|
34,60
|
41,40
|
50,23
|
61,88
|
77,65
|
99,49
|
3
|
22,92
|
26,os
|
30,07
|
35,54
|
42,65
|
51,78
|
63,9 3
|
80,56
|
103,49
|
4
|
23,85
|
26,58
|
30,82
|
36,52
|
43,89
|
53,48
|
66,18
|
83,67
|
107,82
|
5
|
23,79
|
27,17
|
31,61
|
37,55
|
45,21
|
55,18
|
68,57
|
86,99
|
112,52
|
6
|
24,25
|
27,78
|
32,44
|
38,63
|
46,60
|
57,03
|
71,12
|
90,49
|
117,59
|
7
|
24,73
|
28,43
|
33,34
|
39,77
|
48,07
|
59,oo
|
73,83
|
94,21
|
123,00
|
8
|
25,24
|
29,13
|
34,28
|
40,96
|
49,62
|
61,io
|
76,73
|
98,20
|
128,95
|
9
|
25,79
|
29,88
|
35,26
|
42,20
|
51,27
|
63,35
|
79,85
|
102,53
|
135,31
|
10
|
26,38
|
30,67
|
36,28
|
43,52
|
53,02
|
65,74
|
83,16
|
107,28
|
142,15
|
11
|
26,99
|
31,51
|
37,36
|
44,91
|
54,87
|
68,29
|
86,66
|
112,30
|
149,58
|
12
|
27,64
|
32,40
|
38,50
|
46,38
|
56,84
|
70,99
|
90,38
|
117,77
|
157,66
|
13
|
28,34
|
33,34
|
39,69
|
47,98
|
58,93
|
73,90
|
94,37
|
123,67
|
166,40
|
14
|
29,09
|
34,32
|
40,93
|
49,58
|
61,19
|
77,oi
|
98,70
|
130,03
|
175,75
|
27
Tabell 17 a.
Den procentiska ökningen af afgifterna i tab. 16 a i jämförelse med
dem, som skulle erlagts vid in trades åldern. 3 V» %.
År
från
inträdel
n.
|
|
|
|
Inträ
|
desålder x.
|
|
|
18
|
23
|
28
|
33
|
38
|
43
|
48
|
53
|
58
|
i
|
2,1
|
1,9
|
2,2
|
2,5
|
2,7
|
2,9
|
3,2
|
3,5
|
3,8
|
2
|
4,i
|
3,8
|
4,5
|
5,2
|
5,0
|
6,0
|
6,5
|
7,2
|
7,8
|
3
|
6,o
|
5,9
|
7,o
|
8,0
|
8,5
|
9,2
|
10,1
|
11,1
|
12,1
|
4
|
8,o
|
8,2
|
9, G
|
10,9
|
11,7
|
12,6
|
13,9
|
15,5
|
16,8
|
5
|
10,i
|
10,5
|
12,4
|
14,0
|
15,0
|
16,3
|
18,0
|
20,0
|
21,9
|
6
|
12,2
|
13,0
|
15,3
|
17,2
|
18,5
|
20,2
|
22,4
|
24,8
|
27,3
|
7
|
14,4
|
15,c
|
18,4
|
20,6
|
22,1
|
24,2
|
26,9
|
29,9
|
33,2
|
8
|
16,8
|
18,4
|
21,7
|
24,i
|
26,0
|
28,6
|
31,9
|
35,3
|
39,6
|
9
|
19,4
|
21,4
|
25,1
|
27,8
|
30,1
|
33,3
|
37,2
|
41,3
|
46,4
|
10
|
22,0
|
24,6
|
28,6
|
31,7
|
34,5
|
38,2
|
42,8
|
47,7
|
53,8
|
11
|
24,8
|
27,9
|
32,4
|
35,9
|
39,i
|
43,5
|
48,7
|
54,o
|
61,8
|
12
|
27,8
|
31,4
|
36,3
|
40.2
|
44,o
|
49,1
|
55,1
|
62,1
|
70,5
|
13
|
31,o
|
35,2
|
40,4
|
44,8
|
49,2
|
55,i
|
61,8
|
70,1
|
80,o
|
14
|
34,4
|
39,1
|
44,7
|
49,7
|
54,8
|
61,5
|
69,2
|
78,8
|
90,o
|
Tabell 17 b.
Den procentiska ökningen af afgifterna i tab. 16 b i jämförelse med
dem, som skulle erlagts vid inträdesåldern. 4 %.
År
från
inträdet
n.
|
|
|
|
Inträ
|
desålder x.
|
|
|
|
18
|
23
|
28
|
33
|
38
|
43
|
48
|
53
|
58
|
i
|
2,i
|
1,9
|
2,2
|
2,5
|
2,8
|
2,9
|
3,2
|
3,5
|
3,8
|
2
|
4,1
|
3,8
|
4,5
|
5,2
|
5,7
|
6,o
|
6,6
|
7,3
|
7,8
|
3
|
6,i
|
5,9
|
7,0
|
8,1
|
8,7
|
9,3
|
10,2
|
11,3
|
12,2
|
4
|
8,1
|
8,1
|
9,o
|
11,1
|
11,9
|
12.8
|
14,1
|
15,6
|
16,9
|
5
|
10,1
|
10,5
|
12,5
|
14,2
|
15,2
|
16,5
|
18,2
|
20,2
|
21,9
|
6
|
12,2
|
13,0
|
15,4
|
17,5
|
18,8
|
20,4
|
22,6
|
25,0
|
27,4
|
7
|
14,4
|
15,7
|
18,6
|
21,o
|
22,5
|
24,6
|
27,3
|
30,i
|
33,4
|
8
|
16,8
|
18,5
|
21,9
|
24,6
|
26,5
|
29,o
|
32,8
|
35,6
|
39,8
|
9
|
19,3
|
21,6
|
25,4
|
28,3
|
30,7
|
33,7
|
37,6
|
41,6
|
46,6
|
10
|
22,1
|
24,8
|
29,i
|
32,4
|
35,1
|
38,8
|
43,4
|
48,1
|
54,i
|
11
|
24,9
|
28,2
|
32,9
37,0
|
36,6
|
39,8
|
44,2
|
49,4
|
55,1
|
62,1
|
12
|
27,9
|
31,8
|
41,i
|
44,9
|
49,9
|
55,8
|
62,7
|
70,9
|
13
|
31,1
|
35,6
|
41,2
|
45,8
|
50,2
|
56,o
|
62,7
|
70,8
|
80,3
|
14
|
34,6
|
39,6
|
45,6
|
50,8
|
55,9
|
62,6
|
70,i
|
79,6
|
90,5
|
28
Tabell 18 a.
Den procentiska ökningen af afgifterna i tab. 14 a i jämförelse med
dem, som skulle erlagts vid inträdesåldern. 3 Va %.
År
från
|
|
|
I n t r ä
|
Lesålder x.
|
|
|
|
inträdet
n.
|
18
|
23
|
28
|
33
|
38
|
43
|
48
|
53
|
58
|
i
|
1,7
|
2,i
|
2,1
|
2,1
|
2,4
|
2,5
|
2,4
|
2,8
|
3,2
|
2
|
3,4
|
4,3
|
4,2
|
4,4
|
5,o
|
5,1
|
5,i
|
5,8
|
6,9
|
3
|
5,3
|
6,7
|
6,5
|
6,9
|
7,8
|
8,o
|
8,o
|
9,2
|
11,0
|
4
|
7,2
|
9,2
|
9,o
|
9,5
|
10,8
|
ll,i
|
ll,i
|
12,9
|
15,7
|
5
|
V
|
11,8
|
11,6
|
12,8
|
14,o
|
14,5
|
14,6
|
17,1
|
21,0
|
6
|
11,6
|
14,7
|
14,4
|
15,8
|
17,5
|
18,2
|
18,4
|
21,8
|
27,o
|
7
|
13,8
|
17,6
|
17,8
|
18,5
|
21,3
|
22,8
|
22,7
|
27,1
|
34,o
|
8
|
16,8
|
20,8
|
20,5
|
22,0
|
25,4
|
26,7
|
27,4
|
33,0
|
42,o
|
9
|
18,9
|
24,1
|
23,9
|
25,7
|
29,9
|
31,5
|
32,6
|
39,7
|
51,4
|
10
|
21,6
|
27,8
|
27,6
|
29,7
|
34,6
|
36,8
|
38,4
|
47,8
|
62,s
|
11
|
24,6
|
31,6
|
31,4
|
34,1
|
39,8
|
42,7
|
[44,9
|
56,i
|
75,2
|
12
|
27', 7
|
35,6
|
35,6
|
38,7
|
45,6
|
49,1
|
52,3
|
66,i
|
90,6
|
13
|
30,9
|
40,0
|
40,o
|
43,8
|
51,8
|
56,8
|
60,6
|
77,7
|
108,9
|
14
|
34,4
|
44,c
|
44,s
|
49,s
|
58,7
|
64,8
|
69,9
|
91,3
|
131,o
|
Tabell 18 b.
Den procentiska ökningen af afgifterna i tab. 14 b i jämförelse med
dem, som skulle erlagts vid inträdesåldern. 4 %.
År
från
|
|
|
|
inträ
|
lesålder x.
|
|
|
|
inträdet
n.
|
18
|
23
|
28
|
33
|
38
|
43
|
48
|
53
|
58
|
i
|
1,6
|
2,1
|
2,o
|
2,i
|
2,4
|
2,5
|
2,4
|
2,8
|
3,3
|
2
|
3,3
|
4,4
|
4,2
|
4,4
|
5,0
|
5,1
|
5,1
|
5,8
|
7,o
|
3
|
5,1
|
6,7
|
6,5
|
6,8
|
7,8
|
8,o
|
7,9
|
9,2
|
11,2
|
4
|
7,0
|
9,2
|
8,9
|
9,5
|
10,9
|
11,2
|
11,1
|
13,0
|
15,9
|
5
|
£i
|
11,9
|
11,5
|
12,3
|
14,2
|
14,6
|
14,6
|
17,8
|
21,3
|
6
|
11.2
|
14,8
|
14,3
|
15,3
|
17,7
|
18,4
|
18,5
|
22,o
|
27,5
|
7
|
13,5
|
17,8
|
17,3
|
18,5
|
21,6
|
22,5
|
22,8
|
27,4
|
34,7
|
8
|
15,9
|
21,0
|
20,5
|
22,o
|
25,7
|
27,0
|
27,5
|
33,5
|
43,o
|
9
|
|
24,5
|
23,9
|
25,8
|
30,2
|
31,9
|
32,9
|
40,3
|
52,o
|
10
|
21,2
|
28,2
|
27,6
|
29,9
|
35,2
|
37,4
|
38,8
|
48,2
|
63,9
|
11
|
24,1
|
32,1
|
31,6
|
34,s
|
40,6
|
43,4
|
45,5
|
57,2
|
77,3
|
12
|
27,2
|
36,8
|
35,8
|
39,1
|
46,5
|
50,0
|
53,o
|
67,5
|
93,2
|
13
|
30,5
|
40,8
|
40,4
|
44,8
|
53,0
|
57,5
|
61,5
|
79,6
|
112,8
|
14
|
34,o
|
45,6
|
45,3
|
50,2
|
60,i
|
65,7
|
71,i
|
93,6
|
135,4
|
TV.
Utländsk rätt.
REDOGÖRELSE
FÖR DET HUFVUDSAKLIGA AF
LAGSTIFTNINGEN
ANGÅENDE
PRIVATA MINDRE PERSONFÖRSÄKRINGSANSTALTER
I EN DEL FRÄMMANDE LÄNDER
STOCKHOLM
K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI
1905.
INNEHÅLL
Inledning.........
England.........
Nordamerikas Förenta Stater
Belgien..........
Frankrike.........
Norge...........
Danmark.........
Finland..........
Tyskland.........
Österrike.........
Italien..........
Sid.
5.
7.
29.
33.
38.
46.
47.
63.
57.
74.
86.
Sckweitz
88.
5
Inledning-.
Vid sidan af den affärsmässiga personförsäkringsverksamheten har
i de moderna kulturländerna, särskilt under senare deleu af 19:de år¬
hundradet, uppstått en verksamhet, som med den ömsesidiga hjälpsam¬
hetens enklaste former till utgångspunkt allt mer öfvergått till att blifva
ren ömsesidig försäkringsverksamhet, afseende att såvidt möjligt ställa
individerna oberoende af vissa deras ekonomiska välfärd hotande till¬
fälligheter här i lifvet, såsom sjukdom etc., såvidt dessa tillfälligheter
låta sig beräknas enligt de stora talens lag. Med en mängd, skiftande
former företeende anstalter, hvilka alla lämpligen torde kunna samman¬
fattas under benämningen understödsföreningar, till organ och hufvud¬
sakligen tillgodoseende de kroppsarbetande klassernas intressen, utgör
denna verksamhet ett af de kraftigaste medlen till arbetsklassens höjande
i moraliskt och socialt hänseende. Den utvecklar sjelfkänsla och spar-
samhetsanlag på samma gång som den bidrager att sammanknyta
vederbörande med bestående samfundsförhållanden, särskildt på det
egendomsrättsliga området. Verksamheten ifråga har också redan tidigt
blifvit föremål för lagstiftarnas uppmärksamhet.
I afseende på de vägar, som härvid beträdts i de olika länderna,
har man att skilja mellan två olika system. Det ena, som nått sin
största utveckling i England, inskränker statens verksamhet till att
vara en hufvudsakligen ordnande och skyddande, men öfverlämnar i
öfrigt åt det enskilda initiativet att genom bildande af understödsför¬
eningar drifva saken framåt, i vissa länder, såsom särskildt Belgien
och Frankrike, understödt af rikliga penningebidrag från statens sida.
Till denna grupp af länder hör äfven Norge med sitt stränga iakt¬
tagande af publicitetsprincipen. Det andra systemet, utgående från att
till följd af särskilda omständigheter det enskilda initiativet ej förmår
bära utvecklingen fram till det mål, man tänkt sig för densamma, låter
6
staten själf taga densamma om hand i form af tvångsförsäkring samt
lämnar åt det enskilda initiativet endast en supplerande ställning. Det
är särskild! Tyskland och Österrike, som slagit in på denna väg.
Att förstnämnda system förutsätter en högre ståndpunkt i moraliskt
och intellektuellt hänseende hos de befolkningselement, om hvilkas in¬
tressen härvid närmast är fråga, än tvångsförsäkringssystemet, erkännes
allmänt i litteraturen och torde väl ej af någon betviflas.
Klart är också, att den olika utgångspunkten skall medföra eu viss
skillnad i de olika lagstiftningarnas behandling af de enskilda under¬
stödsföreningarna. Den lagstiftning, som uteslutande bygger på det
enskilda initiativet, måste uppenbarligen, om den ej skall verka kväf-
vande och hämmande, lämna detta större frihet än den, som bygger på
tvångsförsäkringen såsom grundprincip. Betecknande är också, att i
de länder, som icke antagit tvångsförsäkringssystemet, lagstiftningen
angående understödsföreningar i allmänhet icke gjort någon bestämd
skillnad mellan sådana föreningar, hvilkas verksamhet erbjuder verklig
försäkringsrisk, och sådana, hvilka icke i strängt teknisk bemärkelse
utöfva försäkringsverksamket, under det att den tyska och österrikiska
rättens bestämmelser i ämnet genomgående bära prägeln af att endast
afse verklig försäkringsverksamhet.
Den följande framställningen kommer med hänsyn till ändamålet
med densamma att, med åsidosättande i allmänhet af rent förenings-
rättsliga lagbestämmelser, hufvudsakligen sysselsätta sig med sådana,
som antingen afse att åt understödsföreningarna bereda ett tryggadt
ekonomiskt bestånd eller hafva till ändamål att förebygga en del med
dylika anstalter enligt hvad erfarenheten visat ofta förbundna oegentlig-
heter, såsom oordentlig bokföring, slarfvigt handhafvande från respektive
föreståndares sida af anförtrodda medel, ofördelaktig och oförsiktig
placering af befintliga kapitalbehållningar, obehörigt uteslutande af
äldre eller sjukliga delägare och dylikt.
Då vidare för den äldre rättens del en utförlig framställning finnes
i den af den första arbetareförsäkringskommittén lämnade öfversikten
af lagstiftningen rörande arbetareförsäkring i åtskilliga länder, kommer
förevarande redogörelse att i regel endast omfatta nu gällande rätt.
Endast då så erfordras för att belysa de förhållanden, som föranledt
en eller annan lagbestämmelse, kommer hänsyn äfven att tagas till den
äldre rättsutvecklingen.
7
I.
England.
Att vid förevarande redogörelse början göres med den engelska
lagstiftningen torde vara väl grundadt, då dels detta land är det, hvars
lagstiftare tidigast börjat sysselsätta sig med ifrågavarande förhållanden
och i hvilket rörelsen nått sitt största uppsving, samt dels den engelska
rätten mer än något annat lands sysselsatt facklitteraturen i ämnet.
Den första allmänna lag, som berör understödsföreningarna, är af
1793, men redan förut hade genom särskilda parlamentsakter enskilda
föreningar fatt sina förhållanden ordnade. Sedan dess hafva inemot
ett fyrtiotal lagar angående understödsföreningar (Friendly societies) sett
dagen. Nu gällande lagar i ämnet äro två parlamentsakter af år 1896,
kallade Friendly Societies Ad 1896, och Colleding Societies and Industrial
Assurance Companies Ad 1896, hvilka närmast utgöra en omarbetning
af Friendly Societies Act 1875 och en del densamma kompletterande
författningar.
Af 1896 års lagar behandlar den första de egentliga understöds¬
föreningarna under det den senare behandlar två särskilda slags för-
säkringsanstalter, som egentligen äro produkter af affärsmässig företagare¬
verksamhet, ehuru de söka sina försäkringsobjekt bland samma folk¬
element som de egentliga understödsföreningarna och delvis ägna sig
åt samma arter af försäkringsverksamhet som dessa.
Det genomgående draget för den engelska lagstiftningen på ifråga¬
varande område angifves i få men klara ord af en parlamentskommission,
som under år 1825 tillsattes för att undersöka de dåvarande under¬
stödsföreningarnas ställning, då den yttrar, att blott genom de förmåner,
en lagstiftning bereder, kan en inblandning från statens sida i för lag¬
liga och oskyldiga ändamål bildade frivilliga föreningars angelägenheter
försvaras. Denna utgångspunkt är den engelska lagstiftningens både
styrka och svaghet. Den har medfört, att under det man beräknat,
8
att i England år 1900 hvar tredje person vore försäkrad om understöd
i någon form från en understödsförening och att samtidigt de engelska
understödsföreningarnas samlade tillgångar i rundt tal uppginge till
sammanlagdt nära 50 millioner £, deras ställning i allt fall var långt
ifrån lysande, då en stor del af dem ännu vid en försäkringsteknisk
beräkning visade sig icke kunna fullgöra åtagna förpliktelser. Försök
hafva visserligen under tidernas lopp gjorts att åtminstone införa re-
gistreringstvång, men hafva måst uppgifvas på grund af det motstånd
de mött.
Äfven enligt 1896 års lagstiftning står det sålunda engelska med¬
borgare fritt att, med visst undantag för barnförsäkringar, utan någon
inskränkning eller kontroll från statens sida bilda eu understödsförening
för idkande af hvilken slags försäkringsverksamhet som helst, och
faktiskt finnas ännu en stor mängd föreningar, för öfrigt i regel just
de sämst inrättade, som icke inordnat sig under de gällande lagarna.
Enligt 1896 års Friendly Societies Act utöfvas högsta uppsikten
öfver de under lagen lydande understödsföreningarna af en särskild
registreringsmyndighet, The Registry officer äfven kallad The central ofjice,
bestående af en chief registrar och en eller flera assistant registrars
för England samt särskilda assistant registrars för Skottland och Irland.
Dessa registrars skola vara juridiskt bildade personer af viss kompetens
och tillsättas af finansdepartementet. (The Board of Treasury.) Till
biträden få anställas öfvade aktuarier och räkenskapskarlar.
The chief registrar är, såvidt skälfva England angår, ensam beslu¬
tande utom för det fall, att särskild assistant registrar förordnats för
viss ort, men kan uppdraga åt en assistant registrar att fullgöra en
eller flera af the chief registrars funktioner. För Skottland och Irland
utöfvar respektive assistant registrar i första hand beslutanderätten, men
talan mot hans beslut får, åtminstone i regel, föras hos the chief re-
vistrar. Mot the chief registrars beslut kan i allmänhet talan föras
antingen i finansdepartementet eller vid domstol, allt efter beslutets art.
Registreringsmyndighetens åligganden äro af tvåfaldig art. Den
skall dels vara en rådgifvare åt understödsföreningarna samt dels öfver-
vaka dessa.
Lagen behandlar först registreringsmyndighetens åligganden såsom
rådgifvande myndighet. Såsom sådan åligger det densamma:
l:o. Att uppsätta och bringa till allmänhetens kännedom formulär
till räkenskaper, årssammandrag af dessa och periodiska beräkningar
af föreningars ekonomiska ställning.
2:o. Att från de uppgifter, som enligt lagen skola lämnas af de
9
under densamma lydande föreningarna, och från andra tillgängliga
källor, samla och göra kända lämpliga upplysningar angående sjukdoms-
och dödsfallsstatistiken, i den män den har betydelse för understöds¬
föreningarnas verksamhet, äfvensom till gagn för understödsföreningarna
meddela och offentliggöra andra underrättelser, särskildt angående så¬
dant, som kunnat vara att anmärka beträffande från föreningarna in¬
komna räkenskapssammandrag och periodiska uppskattningar af deras
ställning.
3:o. Att låta upprätta och offentliggöra premietariffer för sådana
enligt lagen medgifna försäkringsarter, beträffande hvilka de i hvarje
fall ifrågavarande riskerna synas registreringsrnyndigheten beräkneliga.
Respektive föreningar äro dock icke skyldiga att begagna sig af dylika
af registreringsrnyndigheten utarbetade premietariffer. Skälet härtill är
att erfarenheten visat, att sjukdoms- och dödlighetsprocenten varierar
betydligt allt efter den ort, där en förening har sin verksamhet, det yrke
medlemmarne utöfva och den omsorg, med hvilken föreningen utväljer
sina försäkringsobjekt, med flera omständigheter.1) Man har därför
velat lämna vederbörande så stor frihet som möjligt att välja sina
tariffer och särskildt att därvid så småningom inrätta sig efter den egna
erfarenheten.
Såsom öfvervakande myndighet har registreringsrnyndigheten att
tillse, dels att förening är lagligen inrättad, samt dels att dess förvalt¬
ning sker på ett betryggande sätt.
Uppsikten i förstnämnda hänseende sker genom pröfning vid den
registrering, som är föreskrifven såsom villkor för att komma i åtnju¬
tande af de fördelar lagen bereder. Denna pröfning omfattar dels för¬
eningens ändamål och benämning in. m. dels dess organisation och dels
de försäkringstekniska garantier den erbjuder.
Angående de arter af personförsäkring, som kunna utgöra föremål
för en registrerad förenings verksamhet, innehåller 1896 års lag inga
nyheter i förhållande till den föregående lagstiftningen. Fortfarande
kunna alltså registreras föreningar, afseende att genom frivilliga bidrag
med eller utan tillägg af gåfvor bereda (provide):
a) understöd åt delägare och deras i lagen särskildt angifna familje¬
medlemmar vid fall af sjukdom eller annan svaghet, kroppslig eller
') Så lämnade till ex. två uppskattningar, som den största af de engelska arbetarordnarna,
The Manchester Unity of Oddfellows, lät verkställa med tio års mellanrum, oaktadt de utfördes
af samma person, den om Englands arbetareförsäkringsväsen så högt förtjänte Henry Katcliffe,
och oaktadt samma metod användes, ganska olika resultat. Eu understödsförening är icke något
urverk utan en under olika inflytanden stående organism, hvars utveckling måste öfvervakas och
om nödigt ledas i en bestämd riktning, säger en författare på förevarande område.
2
10
andlig, vid hög ålder eller under änkestånd samt understöd och hjälp
åt afliden delägares barn under deras minderårighet;
b) en summa penningar att betalas vid födelse af delägares barn
eller vid delägares död, eller för att bestrida kostnaden för begrafning
af en delägares maka, eller barn, eller änka, eller, i fråga om personer
af judisk trosbekännelse, vid sådan tvungen afhållsamhet från arbete,
som i fall af sorg kan åligga dem enligt deras religiösa sedvänjor;
c) understöd åt delägare, då han måste företaga resa för att söka
arbete, eller då han är stadd i betryckta omständigheter;
d) utstyrsel åt delägare eller den han förordnar.
Förening, som försäkrar högre årsränta än 50 £’) eller högre
kapitalbelopp en gång för alla än 200 £, får dock ej registreras såsom
understödsförening.
Ålderdomspensioner få ej utbetalas förr än efter uppnådda 50 års ålder.
Beträffande förenings benämning är att märka, att förening ej får
registreras under samma namn som annan registrerad förening eller
under namn, som kan föranleda förväxling.
Förening måste för att kunna registreras bestå af minst 7 personer.
Redan 1787 förelåg ett förslag till lag angående understödsför¬
eningar, hvilket bland annat innehöll en bestämmelse, att för att komma
i åtnjutande af de fördelar, lagen afsåg att medföra, förening borde
bestå af minst 100 medlemmar. Den grundtanke, som låg bakom detta
förslag, var uppenbarligen den, att det från försäkringsteknisk synpunkt
fordrades ett visst antal försäkrade, för att de sannolikhetsberäkningar,
på hvilka man byggt, skalle äga sin giltighet. Tanken på en begräns¬
ning af medlemsantalet nedåt dyker sedan upp då och då och har varit
föremål för åtskillig diskussion såväl inför de af parlamentet allt som
oftast tillsatta kommissionerna som i litteraturen. Så förordade ett
parlamentsutskott, som under år 1827 handlade hithörande frågor, obe¬
tingadt stora föreningar. Minst 100 delägare borde en förening hafva
för att vara något så när tryggad. Utskottet vann emellertid ej parla¬
mentets öra i denna del, och alltjämt uppstodo i England en mängd
små föreningar, som vid första afvikelse från den beräknade sjuklig¬
heten eller dödligheten okjälpligen folio samman, utom det att de under
sitt bestånd tyngdes af proportionsvis orimliga förvaltningskostnader.
Frågan togs sedan ånyo upp af ett parlamentsutskott, som höll sina
sammanträden under år 1848. Inför detta bröto sig meningarna skarpt.
Somliga af de hörda personerna försvarade ifrigt de små föreningarna. *)
*) Förening, som tillkommit under tiden före 1850 års lag, är ej underkastad denna in¬
skränkning.
11
Särskilt skulle det hafva visat sig,- att eu del större föreningar hade
att dragas med en sjukdomsfrekvens, som med mellan 40 och 50 pro¬
cent öfverstege den beräknade, detta på grund af den genom dessa för¬
eningars storlek försvårade kontrollen. Utskottet ställde sig emellertid
i sin berättelse på en motsatt ståndpunkt. Utom hvad förut anmärkts
anförde utskottet, att de små föreningarna visade en viss benägenhet
att bortslösa sina besparingar på festligheter och dylikt.
Inom litteraturen på detta område klagades dessutom mycket öfver,
att de många dåliga småföreningar, som funnes i England, vore ett af
de väsentligaste hindren för uppkomsten af verkligt solida större för¬
eningar till följd af den konkurrens, särskild! genom billiga afgifter, för
hvilken de bättre organiserade föreningarna vore utsatta från småför-
eningarnas sida. 1 fråga om det minsta antal delägare, som fordras
för att en kassas bestånd skall anses tryggadt, gå de flesta författare
längre än ofvannämnda utskott. Så fordrar en minst 300 delägare,
andra mellan 500 och 1,000.
Någon bestämmelse af beskaffenhet att åt understödsföreningarna
garantera ett betryggande medlemsantal har emellertid aldrig kunnat
genomföras i England. Uppenbarligen har man, dä man ej ansett sig
kunna föreskrifva registreringstvång, ej vågat ställa alla de existerande
småföreningarna utom lagen. Bestämmelsen, att förening för att kunna
registreras måste bestå af minst 7 personer, har tydligtvis haft andra
synpunkter att tacka för sin tillkomst.
Vid ansökan om registrering skola för granskning bifogas förenin¬
gens stadgar. Dessa skola angifva, förutom föreningens namn och
ändamål, den plats, där den skall hafva sin förrättningslokal, samt inne¬
hålla dels rent organisatoriska bestämmelser, såsom om val af styrelse,
om revision, upplösning och dylikt, och dels stadganden om villkoren
för att vinna delägareskap i föreningen, villkoren för att delägare skall
blifva berättigad till de utfästa förmånerna, (d. v. s. verkan af osanna
uppgifter och dylikt), de böter och andra påföljder, som kunna ådömas
delägarna, och verkan af underlåtenhet att betala förfallna afgifter eller
böter samt om huru föreningens fonder skola placeras och huru upp¬
komna tvister skola slitas.
Dessutom skola stadgarna ovillkorligen föreskrifva förandet af särskild
räkenskap och särskild förvaltning för hvarje försäkringsgren, för hvilken
särskilda premietariffer antagits. Denna sista bestämmelses lämplighet har
tidtals varit omstridd. Man ansåg sålunda i äldre tider såsom en fördel
af gemensam förvaltning, att en felaktighet i de antagna dödlighets¬
tabellerna, som verkade till föreningens nackdel vid ränteförsäkringen,
12
kompenserades genom dess motsätta verkan i fråga om dödsfallsför-
säkringen. Vidare ansåg man, att en person, som uppnådde högre
ålder och således ställde större anspråk på kassan i form af ålders-
ränta, ovillkorligen borde förutsättas hafva under sitt föregående lif
uppburit lägre sjukhjälp än andra. Äfven i detta hänseende skulle
således en billigheten motsvarande kompensation blifva en följd af den
gemensamma förvaltningen för de olika rörelsegrenarna. Häremot in¬
vändes å andra sidan, att eu gemensam förvaltning kunde komma att
medföra sådana orättvisor som, att t. ex. en person, som endast försäkrat
begrafningshjälp åt sin hustru, finge betala eu del af kostnaderna för
de andras åldersränteförsäkring eller tvärtom, eller sådana olägenheter
som, att en ogynsam sjukprocent kunde sätta en förening ur stånd att
uppfylla sina förpliktelser på dödsfalls- eller lifsfallsförsäkringens om¬
råde, utan att ens de styrande, långt mindre delägarna, vore i stånd
att upptäcka bristen förr än långt fram i tiden, då det vore för sent
att söka bot för densamma. Dessutom fann man genom senare under¬
sökningar, att dödlighet och föregående sjuklighet af beskaffenhet att be¬
rättiga till understöd ej stå i sådant förhållande till hvarandra som man
förut antagit. Äfven längre fram i tiden anmärktes det emellertid, att en
skild förvaltning och skild bokföring för de olika rörelsegrenarna skulle
komma att väsentligt öka förvaltningskostnaderna och försvåra indrifvandet
af delägarnas afgifter m. m. Bestämmelse om rörelsegrenarnas skärskil-
jande inflöt det oaktadt redan i 1846 års lag och har därefter bibehållits
vid senare lagförändringar, ehuru såvida modifierad, att, såsom nämndt,
dylikt särskiljande ej erfordras för andra försäkringsgrenar än sådana, för
hvilka särskilda premietariffer antagits.
En förening får ej vägras registrering därför, att den enligt dess
stadgar eller sedvänjor tidtals uppdelar någon del af sin behållning
(Dividing society = delande förening), blott stadgarna innehålla noggranna
föreskrifter till skydd för deras rätt, som vid tiden för delningen hafva
förfallna anspråk på understöd från föreningen.*)
*) Dessa Dividing societies äro ofta förekommande i England; särskild! bland de icke
yrkeslärda arbetarna. De förekomma i två former, en mera tillfällig och en permanent. De
tillfälliga hafva sin största betydelse, då ett större antal arbetare för kortare tid sammanföras
på en plats eller för ett företag, t. ex. vid järnvägs- och kanalbyggnader och dylikt. Större
delen af dessa torde ej registrera sig. De permanenta äro åter att söka i de stora arbetscentra-
Gemensamt för båda är, att do genom bidrag af delägarna samla en fond, hvarifrån under året
förfallande understöd utbetalas, och att de vid årets eller annan viss tids slut lämna en större
eller mindre utdelning åt delägarna. De tillfälliga utdela hela sin behållning, de permanenta
åter afsätta i regel en del af öfverskottet till kommande års behof. Klart är, att denna under-
stödsform har relativt litet gemensamt med verklig försäkring, liksom att dylika föreningar
endast lämpa sig för beredande af tillfälliga understöd. De torde emellertid hafva uträttat en
hel del godt. Jämfr. Arbetareförsäkringskomiténs förutnämnda redogörelse sid. 222 m. fl.
13
För registrering af föreningar med filialer (Affiliated societies) gälla
särskilda regler.
Dessa bestämmelser äro hufvndsakligen frukten af de stora arbetar-
ordnarnas ihärdiga bemödanden att vinna lagligt erkännande. Ord¬
narna voro till en början ej sedda med blida ögon af parlamentet,
som fruktade, att de skulle kunna gifva arbetareintressena för starkt
stöd i fall af lönestrider. Sedan emellertid de värsta farhågorna i den
vägen numera aflägsnats genom det sätt, på hvilket ordnarna skötts,
har man allt mer börjat inse de stora fördelar från försäkringssynpunkt,
som deras organisation erbjuder till följd af å ena sidan möjligheten
af bättre kontroll öfver de enskilda delägarna än i andra stora kassor
och å andra sidan den större trygghet, som följer af de stora med¬
lemsantal, med hvilka ordnarna röra sig.
Förening med filialer kan antingen registreras såsom en förening
eller sålunda, att såväl moderföreningen som filialerna registreras såsom
särskilda föreningar. Såsom endast en förening registreras förening,
som har en gemensam kassa, hvartill hvarje filial är förbunden att
lämna bidrag. Registrering skall emellertid i båda fallen ske på en
gemensam ansökan från moderföreningen. Ansökningen skall vara åt¬
följd af förteckning på alla filialerna samt uppgift, huruvida alla
filialerna skola hafva likadana stadgar eller ej, äfvensom i förstnämnda
fallet en afskrift af de gemensamma stadgarna och i det sistnämnda
afskrifter af samtliga filialernas stadgar. Dessutom skall, om filial
skall hafva särskilda personer, hvilka skola äga att för densamma tala
och svara inför rätta, uppgift angående dessa personer åtfölja ansök¬
ningen.
Förening, som redan registrerats som själfständig förening, kan
efter beslut af mer än hälften af delägarna på särskild! utlyst stämma och
erforderlig ändring af sina stadgar omregistreras såsom filial under annan
förening. Förening åter, som förut registrerats såsom filial af en större
förening, kan därefter icke erhålla registrering såsom själfständig för¬
ening utan att styrka, att den helt och hållet skilt sig från eller ut¬
stötts ur moderföreningen. Förening, som förut varit filial af annan
förening, får icke efter skilsmässan använda den sistnämndas namn eller
någon benämning, som antyder något samband med denna. Dessa
sistnämnda bestämmelser hafva dels till ändamål att för mindre för¬
ening underlätta uppgåendet i en större samt dels föranledts af behofvet
att för de stora arbetareordnarna underlätta genomförandet af de viktiga
reformer, som på sista tiden pågått inom desamma, och som föranledt
såväl utträdanden i massa som uteslutningar.
14
Inrättar förening med filialer efter registreringen ny filial, skall
särskild anmälan därom göras till registreringsmyndigheten.
Förändringar i registrerad förenings stadgar äro äfven under¬
kastade registrering. Likaledes skall anmälan till registret alltid göras
om hvarje förändring af platsen för föreningens affärslokal, öfver
registreringsmyndiglieternas beslut kan klagan föras.
Slutligen kan i detta sammanhang omnämnas en viktig nyhet
1 förhållande till 1875 års lag, hvartill grunden lades genom en lag
af år 1876, och som vidare utvecklats i 1896 års lag, den nämligen,
att den omständigheten, att en registrerad förening eller filial däraf
betalar bidrag till en annan registrerad förening eller filial och genom
ombud eller på annat sätt deltager i denna andra förenings eller filials
styrelse, uttryckligen förklarats icke medföra skyldighet att registrera
sig som filial af den förening, med hvilken samarbete sålunda äger
rum. Man har härigenom velat bereda särskildt understödsföreningar
på samma ort tillfälle att genom sammanslutningar sinsemellan förskaffa
sig bland annat billig läkarehjälp och billig medicin. Därigenom är
väl också tillfälle öppnadt för mindre föreningar att genom återförsäk¬
ring, bildande af gemensamma reserver eller annan dylik anstalt bereda
sig större trygghet mot ogynnsamma tillfälligheter, något som väl för
de talrika mindre understödsföreningar, som finnas i England, torde
vara nära nog ett lifsvillkor. En form af sammanslutning af denna
art, som på senare tider tagit fart, är den, som består i bildandet af
s. k. Investment associations, hvilka afse att genom samarbete vid
medelplaceringen underlätta denna för de enskilda föreningarna. Det
började nämligen blifva allt svårare för de många små föreningarna
att själfständigt placera de relativt obetydliga kapitalbelopp, med hvilka
de rörde sig, på ett sätt, som både erbjöd tillräcklig trygghet och
lämnade den afkastning, från hvilken man vid sina beräkningar utgått.
Ofta erhöllo de vid betryggande placering ej högre ränta än efter 2 till
2 Vs procent under det att deras premietariffer voro beräknade efter 3
till 4 procent.
I fråga om registreiungsmyndighetens pröfningsrätt beträffande de
försäkringstekniska garantier, förening, som söker registrering, erbjuder,
iakttager den engelska lagstiftningen fortfarande af skäl, som förut
antydts, och väl äfven af undseende med en del föreningars faktiska
ställning en mycket försiktig hållning. Endast förening, som afser att
meddela försäkring af viss ärlig ränta, är skyldig vid ansökningen foga
sina premietariffer. Dessas lämplighet skall vara intygad af antingen
en vid statsskuldförvaltningen anställd aktuarie eller någon af finans¬
15
departementet godkänd sådan, och registreringsmyndighetens befo¬
genhet är inskränkt till att tillse, att detta villkor är behörigen uDp-
fylldt.
Beträffande tillsynen öfver de registrerade föreningarnas förvaltning
äro registreringsmyndighetens befogenheter mindre begränsade.
Till underlättande af denna tillsyn åligger det först och främst
hvarje förening eller filial att dels, vid äfventyr af böter, på anfordran
lämna de upplysningar, som registreringsmyndigbeten kan affordra den¬
samma för något i lagen angifvet ändamål, samt dels årligen, sedan
vederbörlig revision ägt rum, och sist före utgången af mars månad
till registreringsmyndigheten efter af densamma fastställdt formulär
insända en uppgift (The annual return) öfver sina inkomster och ut¬
gifter under närmast föregående år samt öfver sina fonder och värde¬
handlingar vid samma års slut. Uppgiften skall särskild! angifva ut¬
gifterna för hvarje försäkringsgren och innehålla upplysning om huru¬
vida revisionen verkställts af offentlig revisor, anställd af finansdeparte¬
mentet på sätt lagen angifver, eller af annan person, hvars namn, yrke
och hemvist i så fall skall utsättas. Har revisionen föranledt anmärk¬
ning, skall revisionsberättelsen bifogas.
Vidare åligger det dylik förening att, då ej registreringsmyndig¬
heten med samtycke af finansdepartementet förklarat sådant på grund
af särskilda förhållanden obehöflig!, hvart femte år antingen låta sin
ställning försäkringstekniskt beräknas af någon af föreningen utsedd
kompetent person eller till registreringsmyndigheten insända en behörigen
styrkt uppgift angående de af föreningen i och för dess försäkrings-
verksamhet. åtagna förbindelserna, de bidrag, den har att motse från
delägarna, samt dess tillgångar och skulder i öfrig!. I sistnämnda fall
skall registreringsmyndigheten ombestyra den försäkringstekniska be¬
räkningen. Vid denna femårsberäkning (The quinquennial valuation)
fästes synbarligen i intresserade kretsar synnerlig vikt. Så yttrar en
framstående författare i ämnet, Francis G. P. Neison, bland annat
härom: »Sedan en understödsförening en gång börjat sin verksamhet
finnes det blott ett sätt att afgöra om den är solvent eller ej. Den
absoluta nödvändigheten af en periodisk beräkning af en understöds¬
förenings ställning, om man vill försäkra sig om dess sunda utveckling,
kan aldrig för mycket framhållas. Summan af en dylik förenings års¬
inkomster och samlade fonder lämnar enbart för sig ingen ledning vid
bedömande af dess solvens. Det är icke blott teoretiskt möjligt utan
äfven af erfarenheten visadt, att föreningar med knappt några fonder
äro i mycket bättre ställning än andra, som samlat stora sådana. Till
16
följd af de starka fluktuationer, för hvilka risker af det slag, hvarom
här är fråga, äro utsatta, är det knappt att vänta, att eu förenings
erfarenheter under en femårsperiod skola fullt motsvara de beräkningar,
från hvilka man vid dess grundande utgått. Huru stora dessa fluktua¬
tioner äro, särskilt i fråga om en så svårberäknelig risk som sjukdom,
hafva de undersökningar visat, som anställts öfver den olika inverkan
af olika sysselsättning. Därtill komma de fluktuationer, som föranledas
af ringa medlemsantal, och det behöfver väl ej framhållas, att i fråga
om understödsföreningar ett ringa medlemsantal är regel. Att dylika
beräkningar skola ske hvart femte år, är icke någon godtycklig fordran,
utan föranledes af, att denna tidrymd ansetts lör den längsta, under
hvilken en förening kan fortsätta sin verksamhet utan att en olycklig
afvikelse från beräknade förhållanden förorsakar någon allvarligare
olägenhet. Därför är också afsikten med dessa femårsberäkningar att
de skola leda till omedelbara åtgärder mot följderna af dylika abnorma
förhållanden, hvilka, om de tillätes utsträcka sina verkningar öfver en
längre tid, skulle komma att lämna spår efter sig, som sedan icke
skulle kunna utplånas utan stora svårigheter. Lämpligheten af en dylik
anordning framgår så mycket tydligare, om man betänker, att det är
långt ifrån rättvist, att eu uppkommen förlust en längre tid lämnas
obetänkt till nackdel för delägare, som inträda långt efter det förlusten
uppstått. Lika billigt är det väl förresten, att möjligen uppkommen
vinst kommer endast dem till godo, som med efter omständigheterna
för höga utgifter bidragit till att vinst kunnat uppstå af eu förenings
verksamhet.))
Klart är, hvad som också af samme författare på annat ställe ännu
eftertryckligare än i ofvan återgifna arbete framhålles, att en sådan
beräkning af en förenings ställning ej får inskränkas blott till ett rent
matematiskt uträknande af det närvarande värdet af å ena sidan för¬
eningens åtagna förpliktelser och å andra sidan dess fordringar på
framtida afgifter och andra tillgångar, utan att densamma också måste
innefatta en utredning af frågan huruvida föreningens faktiska erfaren¬
heter motsvarat de beräkningar, från hvilka man vid dess bildande ut¬
gått, och verkan af en möjlig afvikelse.
För underlåtenhet att aflämna de årliga uppgifterna eller berättelse
öfver femårsberäkningen, om föreningen ombestyrt denna, eller att
lämna de uppgifter, som erfordras för att registreringsmyndigheten
skall kunna låta verkställa densamma, stadgar lagen straff, och medger
registreringsmyndigheten åklagaremyndighet. Detsamma gäller då orik¬
tiga sådana berättelser och uppgifter lämnas. Däremot gifver lagen
17
icke registreringsmyndigheten direkt makt att genomdrifva någon för¬
ändring i kassans förvaltning. Den bär endast att, på sätt förut är
nämndt, offentliggöra de anmärkningar, hvartill de ingifna handlingarna
kunna föranleda.
På begäran af Vb af hela antalet delägare i en förening eller filial
däraf, eller af 100 delägare, om hela antalet uppgår till 1,000 eller
däröfver till och med 10,000, eller af 500 delägare, om hela antalet
öfverstiger 10,000, äger vidare registreringsmyndigheten dels förordna
om särskild inspektion af föreningens eller filialens förvaltning genom
därtill utsedda personer samt sammankalla föreningens delägare till
stämma och förordna om de angelägenheter, som skola behandlas
på sådan stämma, dels ock, såsom förberedande åtgärd till eventuellt
beslut om föreningens eller filialens upplösning, själf undersöka, eller
låta genom någon assistant register eller aktuarie eller offentlig
revisor undersöka dess ställning efter två månader förut därom lämnad
underrättelse.
För ansökan om inspektion eller sammankallande af stämma skall
visas skälig anledning.
Ansökan om omförmälda undersökning åter skall innehålla påstå¬
ende, att föreningens eller filialens fonder icke förslå att möta förfallna
anspråk mot densamma, eller att de i stadgarna bestämda afgifterna
äro otillräckliga att täcka de af föreningen åtagna förpliktelserna, samt
angifva grunderna för ett sådant antagande. Bekräftas genom under¬
sökningen, att föreningen eller filialen är insolvent, äger registrerings¬
myndigheten, om den därtill finner skäl, genom utslag förklara för¬
eningen eller filialen upplöst samt förordna om uppredande af dess
affärer och om sättet för fördelningen af dess tillgångar. Med utslagets
meddelande får emellertid efter registreringsmyndighetens bepröfvande
uppskof ske för att lämna föreningen tid att företaga sådana föränd¬
ringar i fråga om afgifterna eller nedsättningar i dess utfästelser, som
kunna befinnas tillräckliga för att förekomma dess upplösning. Upp-
lösningsbeslut skall kungöras i statstidningen och i ortens tidningar.
Bestämmelserna om inspektion, sammankallande af stämma och tvångs-
upplösning gälla emellertid icke för förening med filialer med mindre
dess centrala representation därtill lämnar sitt samtycke.
Dessutom äger vederbörande registreringsmyndighet upphäfva en
förenings registrering, om det styrkes, att registrering erhållits genom
svek eller på grund af misstag, eller att en förening verkar för ett
olofligt ändamål, eller att förening uppsåtligen handlat mot lagens före¬
skrifter, eller att den i själfva verket upphört att finnas till. I samtliga
3
18
dessa fall kan äfven registreringsmyndigheten suspendera verkan af
registreringen för en tid icke öfverstigande tre månader och, om så
finnes lämpligt, besluta förnyelse af suspensionen för samma tid. För
upphäfvande eller förnyad suspendering af registrering fordras emeller¬
tid att beslutet efter underställning gillas af finansdepartementet. Dess¬
utom förutsätter hvarje upphäfvande eller suspenderande af registrering
två månaders föregående skriftlig underrättelse.
Slutligen äger hvarje registrar i kraft af sitt ämbete föra talan
mot eu hvar, som obehörigen sätter sig i besittning af eller vägrar att
lämna ifrån sig förening eller filial tillhöriga medel eller egendom, eller
som använder förenings eller filials medel eller egendom för andra
ändamål än som angifvas af föreningeos stadgar eller tillåtas af lagen;
och denna talan är ej inskränkt blott till den kriminella sidan af saken
utan kan äfven afse återställande af det rubbade rättsförhållandet.
Utom de stadganden, för hvilka nu redogjorts, innehåller 1896 års
lag åtskilliga bestämmelser till delägarnas skydd.
Så åligger det förening eller filial att årligen föranstalta om revi¬
sion af sina räkenskaper genom någon offentlig revisor eller två eller
flera andra personer, utsedda i den ordning stadgarna angifva. Dessa
revisorer skola äga tillgång till alla böcker och räkenskaper samt skola
granska förutnämnda årsberättelse, jämföra den med tillhörande veri¬
fikationer och förse den med intyg, att den är riktig och vederbörligen
verificerad. Finnes anledning till anmärkning, skall särskild berättelse
öfver revisionen afgifvas.
Det åligger förening och filial att alltid hafva en afskrift af sista
årsberättelsen, sista femårsberäkningen och den särskilda revisions¬
berättelse, som kan vara afgifven, upphängd på lätt synlig plats å
föreningens registrerade affärslokal.
Förening eller filial skall för ett pris icke öfverstigande en skilling
tillhandahålla eu hvar, som begär det, en afskrift af sina stadgar.
Likaledes skall förening eller filial på begäran gratis tillhandahålla
hvarje delägare eller annan, som har intresse af dess ställning, eu af¬
skrift af sin årsberättelse, eller en balansräkning, eller annan handling,
innehållande samma uppgifter som årsberättelsen och behörigen bestyrkt
af revisorerna.
Det står hvarje delägare eller annan, som har intresse af en för¬
enings eller filials ställning, fritt att å rimlig tid på föreningens eller
filialens registrerade affärslokal, eller annan plats, där bokföringen sker,
granska föreningens eller filialens böcker, dock att ingen, som icke är
tjänsteman i föreningen eller filialen eller erhållit särskild! tillstånd
19
därtill af densamma, får taga del af någon delägares särskilda lånekonto
hos föreningen eller filialen utan samtycke af delägaren i fråga.
Vidare innehåller lagen föreskrifter om skyldighet för förvaltare af
förenings förmögenhet att, om stadgarna så föreskrifva, för ein för¬
valtning ställa säkerhet i form af borgen eller försäkring och att af¬
gifva redovisning för omhänderhafda medel samt medger förmånsrätt
för förenings fordran hos sådan förvaltare.
En nyhet i förhållande till 1875 års lag är den uttryckliga bestäm¬
melsen, att i fråga om förening, afseende personförsäkring, fullgörandet
af delägares bidragsskyldighet ej kan å laglig väg utkräfvas, en be¬
stämmelse, hvarigenom delägares ansvarighet för föreningens förbindelser
faktiskt begränsas till hvad han redan inbetalt. Annat var förhållandet
längre tillbaka i tiden. I 1846 års lag hade nämligen införts den be¬
stämmelsen, att, om en förenings stadgar ej föreskrefve tid och villkor
för delägares rätt till utträde, det skulle stå delägare fritt att lämna
föreningen, sedan han erlagt alla redan förfallna afgifter till densamma,
d. v. s. stadgarna kunde innehålla bestämmelser, hvarigenom en del¬
ägare tvingades att kvarstanna i och fortfarande betala bidrag till en
förening, som faktiskt var urståndsatt att göra rätt för sig. Man ville
därigenom göra det möjligt att hindra de }7ngre elementen i en förening
att lämna de gamla och sjukliga elementen i sticket. Iledan inför en
parlamentskommission, som tillsattes 1849, gjordes stora ansträngningar
att få detta stadgande utdömdt. Man framhöll, att det vore en ren
vinst för en solvent förening, att en delägare, som någon tid betalt
bidrag, utträdde, och att det till och med händt, att delägare, som
vägrat kvarstanna i eu förening, af domstolarna ådömts böter. Kom¬
missionen höll emellertid på, att de gamla delägarnas rätt skulle kränkas
genom friheten att när som helst lämna föreningen. Den lag, som blef
en följd af kommissionens arbete, 1850 års Friendly Societies Act,
iakttog tystnad i förevarande ämne och detsamma var fallet med 1875
års lag. Då denna emellertid i fråga om vissa föreningar för egendoms¬
försäkring innehöll uttrycklig förklaring, att förfallna afgifter kunde
utkräfvas, och att denna bestämmelse ej gällde andra föreningar, är
man möjligen berättigad att däraf draga den slutsatsen, att 1896 års
lag, som i denna del endast upprepar hvad som stadgades genom en
tilläggsakt af år 1895, allenast innebär ett förtydligande af de närmast
föregående lagarna i ämnet.
I fråga om delägares uteslutande ur eu förening innehåller lagen
bestämmelser, hvarigenom inträde i krigstjänst förklaras icke få för¬
anleda förlust af redan förvärfvade rättigheter.
20
Beträffande förenings upplösning lämnas utförliga bestämmelser till
skydd för de äldre delägarna. Det var nämligen förut ett ofta användt
sätt att göra sig af med äldre och sjukligare element, att de yngre
genomdrefvo en förenings upplösning för att sedan bilda en ny med
uteslutande af de dyrare riskerna.
Förevarande lag stadgar i likhet med 1875 års lag, att, utom i fall,
som angifvas af stadgarna, förening icke får upplösas med mindre upp-
lösningsbeslutet godkänts med 5/s af föreningsmedlemmarnas hela röste¬
tal, beräknadt så, att hvarje delägare har en röst och dessutom en
tilläggsröst för hvart fulla femtal år, han varit delägare i föreningen,
dock att ingen delägare får tilldelas mer än fem röster. Delägare, som
biträder upplösningsbeslutet, skall gifva sitt samtycke tillkänna genom
påskrift på den handling, som innehåller detsamma. För beslutets
giltighet fordras vidare skriftligt samtycke af en hvar, som uppbär
eller är berättigad uppbära understöd, årsränta eller annan förmån från
föreningen, med mindre dylika anspråk blifvit tillgodosedda antingen
genom betalning, återköp eller annan betryggande åtgärd. År det
fråga om eu filial, skall dessutom centralrepresentationens samtycke
inhämtas, om ej stadgarna innehålla annan bestämmelse. Beslutet skall
registreras och kungöras genom registreringsmyndighetens försorg.
Uppfyller beslutet lagens fordringar, och anhängiggöres ej inom tro
månader från kungörandet af berättigad person om beslutets upphäf¬
vande talan, som vinner bifall, skall föreningen anses lagligen upplöst
från dagen för kungörandet.
Samma fordringar i afseende på röstmajoritet och samtycke af
understödstagare, som lagen uppställer beträffande beslut om upplösning
af en förening, uppställer den äfven för beslut om sammanslagning af
föreningar eller öfverlåtelse af en förenings försäkringsstock på annan
förening, dock med rätt för registreringsmyndigheten att med samtycke
af finansdepartementet på ansökan af eu förenings trustees (ett slags
hufvudmän) eller styrelse dispensera från en eller annan af lagens
fordringar. År det fråga om sammanslagning af en förening, hvars
samtliga delägare äro under 21 år, med förening eller filial, bestående
af äldre personer, eller uppdelning af dylik ungdomsförening på flera
filialer, fordras endast beslut i den ordning, som gäller i fråga om
ändring af stadgar.1)
För att förening skall kunna ombilda sig till bolag fordras beslut
på särskildt utlyst stämma med 3,U af de å stämman närvarande eller
*) 1875 års lagstiftare hade ansett sig särskildt böra gynna bildandet af dylika ungdoms
föreningar, men denna ståndpunkt har 1896 års lagstiftare tydligen öfvergifvit.
21
representerade delägarnas röster samt beslutets gillande på förnyad
stämma, därför dock icke erfordras särskildt kvalificerad majoritet.
För giltigheten af beslut om sammanslagning, öfverlåtelse af för-
säkringsstock och förvandling till bolag fordras registrering.
Åtgärder af nu anförda slag inverka ej på deras rätt, som hafva
äldre anspråk mot föreningen eller föreningarna i fråga. De behöfva
således ej föranleda något slags likvidationsförfarande.
Förenings tillgångar få placeras i postsparbanken eller annan god¬
känd sparbank, i statspapper, på deposition hos statsskuldförvaltningen,
i fastighet och byggnader därå samt i hvarje annan icke personlig
säkerhet, som uttryckligen angifvits i stadgarna. Dessutom får för¬
ening och äfven filial, om stadgarna särskildt medgifva det, lämna del¬
ägare, som minst ett år varit medlem af föreningen eller filialen, lån
mot borgen af två vederhäftiga personer och till belopp icke öfver¬
stigande hälften af gällande försäkring på hans lif. Lånebeloppet får
utan vidare afdragas på försäkringssumman, om denna kommer i fråga
att utbetalas. För öfrigt äger förening upprätta särskild lånefond för
utlämnande af lån åt delägarna. Dessa bestämmelser, som icke äro
någon nyhet för 189G års lag, föranleddes ursprungligen af särskildt
från skotska föreningar uttalade önskningar och innebära ju en möjlig¬
het att åtminstone för någon tid råda bot på den gemensamma svag¬
heten hos alla föreningar, som söka sina försäkringsobjekt bland de
fattigare samhällslagren, den nämligen, att tryckta konjunkturer nästan
genast sätta delägarna ur stånd att komma ut med sina bidrag.
Föreningar, som låtit registrera sig, åtnjuta åtskilliga förmåner:
De äro icke underkastade bestämmelserna i två äldre, församlings¬
friheten inskränkande lagar, nämligen the Unlawful Societies Act 1799
och the Seditious Meetings Act, 1817, detta dock endast under förut¬
sättning, att de icke sysselsätta sig med andra saker än stadgarna an¬
gifva. De kunna tala och svara inför rätta. Vidare åtnjuta de vidsträckt
frihet från stämpel och utgifter samt äro och voro ännu mer i äldre
tider särskildt gynnade med högre ränta vid depositioner hos statsskuld¬
förvaltningen. De kunna dessutom i händelse af dödsfall inom vissa gränser
utbetala försäkringsbelopp åt en afliden delägares anhöriga och andra, till
fördel för hvilka han försäkrat sig, på villkor, som göra denna förmån lik¬
tydig med den frihet från utmätning, som andra länders lagar medgifva.
För att hindra missbruk från de bättre ställda klassernas sida är det emel¬
lertid förbjudet att genom delägareskap i flera föreningar skaffa sig eller
annan högre årsränta än 50 £ eller bereda sig högre kapitalförsäk¬
ring än 200 £. Däremot är det tillåtet för förening att genom vinst¬
22
samling förhöja delägarnas tillgodohafvande utöfver de sålunda stadgade
gränserna. Bland särskilda förmåner upptager lagen slutligen den att
få till delägare intaga personer under 21, men öfver ett år gamla, och
den att få anslå medel till sjukhus och andra dylika inrättningar för
att bereda delägarna och deras familjemedlemmar vård. Omyndig del¬
ägare, som är öfver 16 år gammal, får själf utfärda alla handlingar och
kvitton, som betingas af hans delägareskap, men ingen omyndig får
deltaga i beslut å stämma eller vara trustee, styrelseledamot eller skatt¬
mästare i förening eller filial af sådan.
Barnförsäkringen bär utgjort föremål för skarpa meningsutbyten
såväl inom parlamentet som utom detsamma. Man har nämligen på¬
stått, att möjligheten att taga försäkring å barns lif skulle föranledt
barnamord i större mängd. Enstaka exempel på, att samvetslösa för¬
äldrar fallit för frestelsen att taga sina barns lif för att komma åt
begrafningshjälpen, framdrogos, och barnförsäkringens motståndare hafva
velat göra troligt, att de fall, då föräldrar af samma anledning indirekt
förkortat sina barns lif genom vanvård, skulle varit ganska talrika. De
olika parlamentskommissionerna hafva anställt vidlyftiga undersökningar
i detta hänseende utan att dock kunna sägas hafva kommit till något
bestämdt resultat.1) Barnförsäkringen har emellertid i senare tiders
lagar alltid varit föremål för inskränkande bestämmelser. 1 1850 års lag
förbjöds det att vid ett barns under 10 år frånfälle utbetala mer än
den verkliga begrafningskostnaden, och för denna högst 3 £, och dess¬
utom föreskrefs det, att utbetalningen endast finge ske till den, som
ombestyrt begrafningen, d. v. s., enligt hvad som upplyses hafva varit
meningen, till en begrafningsentreprenör. Utbetalning fick förresten
ej ske annat än efter intyg om dödsorsaken af en läkare eller icoroner».
Bestämmelserna, att utbetalning endast finge ske till den, som ombestyrt
begrafningen, och att endast de verkliga begrafningskostnaderna finge ut¬
betalas, visade sig emellertid opraktiska och kringgiugos på åtskilliga sätt.
Dessa bestämmelser borttogos också i 1875 års lag, hvars stadganden i
ämnet med någon redaktionsförändring återfinnas i 1896 års lag.
Denna skiljer mellan barn under fem år och barn öfver fem men
under tio år. Barn af första klassen få icke i någon förening eller
filial försäkras för belopp, som sammanlagdt med hvad, som på grund *)
*) Egendomligt är emellertid, att för vissa större industricentra statistiken visar den största
barnadödligheten i 2:dra lefnadsåret, under det att eljest alltid barnadödligheten är störst i
lista lefnadsåret. Sammanställer man detta förhållande med den omständigheten, att de flesta
begrafningskassors statuter fordra 52 veckors karenstid, och att barnen i allmänhet försäkras
genast vid födseln, torde man icke kunna värja sig för misstanken att åtminstone lokalt miss¬
förhållanden existera, säger en författare i ämnet.
23
af dess frånfälle kan utfås från annan förening, öfverstiger 6 £, och
barn af andra klassen få ej försäkras för tillhopa mer än 10 £. Ut¬
betalning får endast ske till barnets föräldrar eller deras ombud, och
dessa måste för att utfå försäkringsbeloppet förete dödsattest utfärdad
af vederbörande förare af dödsfallsregistret för orten. Då begäran
framställes om dödsattest, skall uppgift lämnas om den förening eller
filial, hos hvilken attesten skall företes, och det belopp, som skall lyftas.
Attesten skall förses med påskrift härom. Utfärdas flera attester, skola
de numreras i ordning som de utfärdas. Dödsattester få ej utfärdas
för lyftande af sammanlagdt högre belopp än de ofvan angifna. Attest
får ej utfärdas med mindre anteckning om dödsorsaken förut skett i
dödsfallsregistret på grund af intyg af en »coroner» eller af den läkare, som
skött det döda barnet under dess sista sjukdom, eller på grund af
läkares intyg om den sannolika dödsorsaken eller annat tillförlitligt
intyg därom. Förening eller filial skall, innan utbetalning sker, göra
sig underrättad om det belopp, som på grund af samma dödsfall må
hafva utbetalts af annan förening eller filial. Dessa bestämmelser gälla
icke försäkringar på barns lif, då försäkringstagaren har något intresse
af att det försäkrade barnet lefver. Däremot gälla lagens stadganden
i denna del såväl registrerade som icke registrerade föreningar och
filialer.
Slutligen innehåller lagen bestämmelser om uppkomna tvisters
slitande. Såsom regel i detta hänseende gäller, att, om förenings
stadgar bestämma något härutinnan, det skall lända till efterrättelse,
och att ett afgörande, som skett i öfverensstämmelse med stadgarna,
är slutligt och bindande. Innehålla ej stadgarna någon bestämmelse
om tvisters slitande, eller följer ej något afgörande i öfverenstämmelse
med stadgarna inom viss tid, efter det begäran framställts om deras
tillämpning i denna del, får vederbörande vända sig till domstol.
Man har härigenom velat försäkra sig om fördelen af snabb rätts¬
skipning. Emellertid har åtgärden, att låta stadgarna bestämma om
sättet för uppkomna tvisters afgörande, icke visat sig alldeles fri från
olägenheter. Ofta innehålla nämligen stadgarna bestämmelser om tvis¬
ters afgörande af skiljedomstolar, sammansatta så, att något opartiskt
afgörande icke är att vänta. Särskildt synes en del dylika skiljedom¬
stolar varit villiga verktyg, då det gällt att befria vederbörande för¬
eningar från äldre och sjukligare element. De angrepp, som gjorts
mot skiljedomsförfarandet, hafva emellertid hittills icke haft någon
vidare framgång. Den fördel, som ligger i ett snabbt och summariskt
afgörande, har ansetts ej böra uppgifvas.
24
I två fall, emellertid, skall tvist alltid gå till domstol, nämligen då
någon, som tillhör krigsmakten, anser sig obehörigen utesluten, och då
sådan person anser sig obehörigen bötfälld för utevaro från samman¬
träde.
I 1875 års lag fanns liksom i de äldre lagarna föreskrift om
skyldighet för förening att hvart femte år till registreringsmyndigheten
insända statistiska uppgifter angående sina erfarenheter i fråga om
sjukdoms- och dödsfall. Sedan emellertid till följd af denna föreskrift
samlats ett ofantligt material, långt större än att man skulle kunna
hinna bearbeta detsamma efter hand som det inkom, upphäfdes ifråga¬
varande bestämmelse genom en lag af år 1882, och den återfinnes ej
heller i 1896 års lag.
Den andra af 1896 års ofvannämnda lagar handlar, som nämndt,
om s. k. industrial assurance companies och collecting societies. Under
benämningen industrial assurance companies sammanfattas en del verk¬
liga försäkringsbolag, som egentligen icke skilja sig från andra annat
än därigenom, att de söka sina försäkringsobjekt bland de arbetande
klasserna och särskildt de högre aflönade industriarbetarna i de stora
städerna. Benämningen collecting society åter omfattar hufvudsakligen
de stora begrafningskassorna. Dessa äro visserligen ömsedighets-
anstalter, i hvilka de försäkrade äro delägare, men då de i allmänhet
tillkommit sålunda, att någon eller några spekulativa personer i eu
stor stad sammanslutit sig samt insatt sig själfva till styrelse i den
blifvande föreningen med höga arfvoden, utan att de genom utsända
agenter öfver hela landet sedan sammanvärfvade delägarna till följd af
afstånden kunnat utöfva någon kontroll öfver den själfvalda styrelsen,
äro äfven dessa anstalter i själfva verket affärsföretag. Gemensamt
för båda dessa slags anstalter har varit, att de genom sina agenter
eller, som de kallas, kollektörer, på det skamligaste plockat och lurat
allmänheten. Särskildt begrafningskassorna tyckas hafva farit illa fram
bland arbetarskarorna. De försäkrade erliöllo i regel ej ens någon för-
säkringspolis utan endast kvitto af kollektören, så att de ofta ej ens
visste, i hvilken kassa de voro försäkrade. Det var också ej ovanligt,
att kollektör, som blef ovän med styrelsen för den anstalt, för hvilken
han först verkat, helt enkelt sålde sig med hela sin kundkrets till en
annan dylik anstalt. Vidare plägade premierna uppsamlas af kollek-
törerna, hemma i de försäkrades bostäder. Enligt gällande rättsupp¬
fattning var emellertid premieskuld en skuld, som skulle betalas hos
kreditor, vid äfventyr att försummelse medförde förlust af alla anspråk
på grund af försäkringsaftalet. Underlät nu Jcollektören helt plötsligt att
25
samla upp premierna från sina kunder, blef följden i de allra flesta fall
den, att flertalet af dem försummade sig. Ifrågavarande försäkrings-
anstalters mest betydande inkomstgren bestod af sålunda förverkade
andelar i premiereserven. Det hände till och med att en anstalt helt
enkelt återkallade sin kollektör från en ort för att sålunda få alla
poliser där att förfalla.
Redan i 1875 års Friendly Societies Act intogos för att stäfja ofoget
en del bestämmelser, hvarigenom lagen delvis gjordes tillämplig' äfven
på nu ifrågavarande slags anstalter. Dels voro emellertid dessa bestäm¬
melser föga effektiva och dels föranledde det sätt, hvarpå de inflikats i
lagen, flera otydligheter.
År 1889 vid en af de konferenser, som på initiativ af de stora
ordnarna årligen hållas mellan delegerade för understödsföreningarna,
uppställdes därför den fordran, att alla bestämmelser om föreningar
och anstalter, som använde kollektörer, skulle uteslutas ur den lag,
som behandlade öfriga understödsföreningar. Detta uppslag gaf anled¬
ning till tillsättandet af en ny parlamentarisk kommission. Denna
kom till det slutet, att 1875 års lag icke i förevarande hänseende haft
den verkan, man åsyftat, och att bestämmelserna om collecting socie¬
ties och industrial assurance companies borde utsöndras ur lagen om
friendly societies och sammanföras i en särskild lag. Dessutom angaf
kommissionen åtskilliga hänseenden, i Indika noggrannare föreskrifter
borde meddelas. Först 1896 blef man emellertid färdig med arbetet
härpå.
Lagen i fråga innehåller i sin första artikel bestämmelser om, på
Indika försäkringsanstalter densamma skall äga tillämpning, och angif-
ver som sådana dels hvarje understödsförening och filial af sådan,
registrerad eller oregistrerad, och dels hvarje person eller bolag, med
eller utan korporationsrättigheter, som meddelar lifförsäkring till lägre
belopp än 20 £, såvida sådan förening, eller person eller sådant bolag
uppsamlar bidrag eller premier genom kollektörer på större afstånd än
10 eng. mil från sin registrerade förrättningslokal eller sitt hufvudsakliga
affärskontor. Undantagna äro dock sådana industrial assurance companies
som indrifva sina bidrag eller premier med större mellanrum i tiden än
två månader.
Vidare meddelas dels gemensamma bestämmelser för båda dessa
slag af försäkringsanstalter samt dels särskilda bestämmelser angående
hvartdera slaget.
Af de gemensamma bestämmelserna torde följande vara de vik¬
tigaste :
4
26
Polis angående försäkring i en collecting society eller industrial
assurance company får icke förklaras förfallen på grund af underlåten
bidrags- eller premiebetalning med mindre dels vederbörande förut
erhållit skriftlig underrättelse, angifvande de bidrags- eller premie¬
belopp, för Indika han häftar till föreningen, och innefattande anmaning
att inom viss skälig tid, icke understigande 14 dagar, å plats, som
skall angifvas i anmaningsskriften, betala det skyldiga, vid äfventyr af
förlust af alla anspråk på grund af försäkringsaftalet, samt dels betal¬
ning det oaktadt icke följer inom förelagd tid.
Delägare i en collecting society och försäkringstagare i ett industrial
assurance company får ej utan sitt skriftliga samtycke öfverflyttas till
medlem af annan collecting society eller försäkringstagare i annat
industrial assurance company. Sökes öfverflyttning från en anstalt till
en annan, skall den anstalt, till hvilken öfverflyttning sökes, inom sju
dagar, efter det ansökningen gjordes, lämna den anstalt, vederbörande
förut tillhört, underrättelse om ansökningen. Undantag från dessa
bestämmelser göres för de fall, då sammanslagning med eller öfver¬
låtelse af hela försäkringsstocken å annan understödsförening eller annat
bolag sker i enlighet med the Friendly Societies Act och the Life
Assurance Companies Acts af 1870 till 1872, samt då en collecting
society i laga ordning öfvergår till aktiebolag.
Minst ett allmänt sammanträde skall årligen hållas inom hvarje
collecting society eller industrial assurance company; och om sättet för
dettas kungörande lämnar lagen noggranna föreskrifter.
Till förekommande af en del missförhållanden, hvartill kollektörernas
egenskap af mellanhänder mellan de försäkrade och anstalter af ifråga¬
varande slag gifvit anledning, är det kollektör förbjudet att blifva
medlem af sådan anstalts styrelse eller tjänsteman hos densamma och
att deltaga i öfverläggningar och beslut å de allmänna samman¬
komsterna.
Vid alla tvistigheter mellan å ena sidan en collecting society eller
ett idustrial assurance company och å andra sidan någon, som på grund
af försäkringsaftal gör anspråk gällande mot dylik anstalt, skall det
alltid stå denne fritt att vända sig till vederbörande domstol i sin
hemort för att utfå sin rätt, oafsedt hvad anstaltens stadgar i detta hän¬
seende innehålla för bestämmelser.
Beträffande collecting societies särskildt föreskrifves:
Förening, som registreras efter den 31 december 1897, skall alltid
i sitt namn hafva inryckta orden »collecting society».
Till en hvar, som blir delägare i eller försäkringstagare hos en
collecting society, skall öfverlämnas dels afskrift af föreningens stadgar
27
och dels tryckt polis mot en afgift, icke öfverstigande en penny för
hvardera. Försäkras hel familj tillsammans, behöfs dock ej mer än en
afskrift af stadgarna.
En afskrift af hvarje årssammandrag af en collecting society’s
räkenskaper skall alltid minst 7 dagar närmast före det allmänna sam¬
manträde, för hvithet sammandraget skall framläggas, hållas tillgänglig
för granskning å hvarje af föreningen använd förrättningslokal och
skall, på begäran, öfverlämnas eller per post öfversändas till en hvar
delägare.
Den årliga uppgift, som föreskrifves i the Friendly Societies Act,
skall då fråga är om en collecting society, vara bestyrkt af någon
person, som icke är anställd i föreningens tjänst, och som offentligen
utöfvar en räkenskapskaris (accountant’s) yrke. Revisor, som ej
bekläder annan anställning hos föreningen, anses icke i detta fall vara
i dess tjänst.
Hvad the Friendly Societies Act innehåller angående förordnande
af inspektion, sammankallande af stämma genom registreringsmyndig-
heten samt upplösning af förening skall gälla äfven beträffande collec¬
ting societies; dock att i fråga om filial, som insamlar premier genom
kollektörer, ett ingripande icke förutsätter samtycke af föreningens
centrala representation.
Registreringsmyndigheten kan emellertid, då fråga är om en collec¬
ting society, genom särskildt registreringscertifikat meddela dispens från
lagens bestämmelser om omständigheterna föranleda därtill. Föreningen
faller då under bestämmelserna i the Friendly Societies Act. Dispensen
kan återkallas när som helst med samtycke af finansministeriet och
upphör då att gälla, så snart återkallelsen blifvit behörigen kungjord.
Beträffande industrial assurance companies förklarar lagen särskildt,
att bestämmelserna i the Friendly Societies Act om barnförsäkring äro
tillämpliga äfven på dylika anstalter, och detta oafsedt om de eljest
lyda under the Collecting Societies and Industrial Companies Act eller ej.
Slutligen meddelas straffbestämmelser för öfverträdelse af lagens
föreskrifter m. m.
Äfven fackföreningarna, Trade Unions, kunna bilda understödskassor
och hafva begagnat sig däraf i vidsträckt mån. Särskildt är det arbets¬
löshetsförsäkringen, som tagit deras uppmärksamhet i anspråk, men de
lämna äfven sjuk- och begrafningshjälp samt ränteförsäkringar.
Beträffande denna försäkringsverksamhet från fackföreningarnas
sida kan emellertid i förbigående nämnas, att, ehuru den tagit stor
omfattning, den icke i allo visat sig fördelaktig för fackförenings¬
28
rörelsen. Visserligen lockade till en början utsikten till understöd en
mängd personer att ingå i fackföreningarna. Då emellertid dessa snart,
för att kunna uppfylla åtagna försäkringsförpliktelser, nödgades upp¬
ställa stränga villkor för inträde, särskildt i fråga om ålder, hälsotill¬
stånd och högre arbetsförtjänst, föranledde detta en splittring inom den
engelska arbetarklassen, som i många hänseenden verkat hämmande på
fackföreningsrörelsen i dess helhet. Särskildt söndrades härigenom de
yrkeslärda, bättre aflönade arbetarelementen från de sämre ställda, icke
yrkeskunniga.
Enligt de för fackföreningarna gällande lagarna, the Trade Unions
Acts 1871—1876, kunna de genom registrering hos vederbörande
registreringsmyndighet vinna samma rättsliga befogenheter som Friendly
Societies.
Ifrågavarande lagar innehålla däremot ganska få bestämmelser
med särskildt afseende på fackföreningarnas försäkringsverksamhet.
De, som finnas, äro hämtade från 1875 års Friendly Societies Act. De
viktigaste af dessa äro de, som handla om rätt för omyndiga öfver 16
år att vinna medlemskap, om barnförsäkring, om rätt att taga försäk¬
ring till förmån för tredje man, om årliga uppgifter (annual returns)
till registreringsmyndigheten, om skyldighet att lämna medlemmarna
del af dessa, om rätt för registreringsmyndigheten att föra talan mot
person, som obehörigen tillskansat sig eller användt förening tillhörig
egendom, och om rätt för registreringsmyndigheten att föra talan mot
förening, som underlåtit att lämna föreskrifna uppgifter eller lämnat
oriktiga sådana.
Bland viktiga bestämmelser i the Friendly Societies Acts, som icke
upptagits i the Trade Unions Acts kunna nämnas dem om skyldighet
för förening, som vill idka pensionsförsäkring, att före registreringen
underställa sina premietariffer pröfning af sakkunnig, om femårsberäk-
ningar (quinquennial valuations) samt om rätt för registreringsmyndig¬
heten att förordna om särskild inspektion, sammankalla stämma och
upplösa förening, som befinnes insolvent.
Genom 1876 års lag stadgades särskildt, att the Life Assurance
Companies Act 1870 lika litet skulle vara tillämplig på fackföreningarna
som på de egentliga understödsföreningarna.
Slutligen är det fackförening förbjudet att registrera sig som under¬
stödsförening.
29
II.
Nordamerikas Förenta stater.
Understödsföreningarnas rätt är liksom den egentliga försäkrings¬
rätten i Förenta staterna en de enskilda staternas sak, och är i åtskilliga
stater ordnad genom särskilda lagar, ofta i samband med försäkringsrätten.
De flesta af dessa lagar äro affattade i öfverensstämmelse med ett
förslag, som år 1897 utarbetades å en National Fraternal Congress.
Det torde därför här vara nog att redogöra för en mera typisk af dessa
lagar, den för staten New York, hvilken utgör en del af denna stats
allmänna försäkringslag.
Nu gällande försäkringslag för staten New York är af år 1892
med tillägg 1893, 1894, 1895, 1896, 1897, 1898, 1899, 1900, 1901,
1902 och 1903. Det är egentligen genom 1899 års lagstiftning, som
understödsföreningarnas förhållanden ordnades.
De för understödsföreningar gällande bestämmelserna återfinnas
särskildt i lagens 7:de artikel, som har till titel: Fraternal benejiciary
societies, orders or associations. Dessutom gälla för all försäkringsverk-
samliet vissa generela bestämmelser i lagens lista artikel, såvidt fråga
är om understödsföreningar dock endast i särskildt tillämpliga delar.
Af sistnämnda bestämmelser torde här böra nämnas följande.
Högsta inseendet öfver försäkringsväsendet tillkommer en Super¬
intendent of Insurance. Ingen Corporation eller enskild får i staten New-
York drifva försäkringsverksamhet utan ett s. k. certifikat af super¬
intendenten, utvisande, att vederbörande fullgjort de af lagen föreskrifna
villkoren för rätt att utöfva sådan verksamhet och därför är berättigad
därtill. Särskildt straff för öfverträdelse af detta förbud är ifråga om
understödsföreningar stadgadt i ofvannämnda 7:de artikel af lagen.
Sådan certifikat får ej utfärdas åt bolag eller förening utan föregående
pröfning och intyg af The attorney general, att de föreslagna stadgarna
öfverensstämma med lagens fordringar. Bildandet af ny anstalt får ej
tillstädjas, om den antagit benämning, som redan begagnas af annan i
staten New-York tillåten dylik anstalt eller är så lik af sådan anstalt
antaget namn, att misstag är att befara. Stadgarna skola innehålla
vissa i lagen angifna bestämmelser om styrelsens sammansättning. Äro
stadgarna godkända af The attorney general, och är det ej fråga om
en uttaxeringsförening, skall superintendenten själf eller genom biträde
30
undersöka anstaltens affärsförhållanden. Finnes därvid densamma upp¬
fylla vissa villkor som, då fråga är om eu på ömsesidighet eller
kooperation grundad förening, äro att den visar sig hafva det garanti¬
kapital, de premietillgångar och det antal tecknade försäkringar, som
för hvarje särskildt verksamhetsslag erfordras, skall certifikat utfärdas.
För placering af fonder gäller först och främst, att de skola göras
räntebärande. Vidare lämnas vidlyftiga föreskrifter om i hvad slags
säkerheter placeringen får ske. Utom i stats- och kommunala papper
får placering af grundkapital ske emot säkerhet i fast egendom intill
2'3 af värdet. Öfriga kapitaltillgångar få placeras i eller mot säkerhet
af obligationer och andra skuldbevis utfärdade af solventa enskilda
företag, som föra en laglig tillvaro i Förenta Staterna, och i fast egen¬
dom af sådan beskaffenhet, som försäkringsanstalt kan få äga.
I fråga om fast egendom gäller som princip, att anstalt får äga
sådana fastigheter, som erfordras för rörelselokaler. Dessutom kan, i
korthet uttryckt, förvärfvas fast egendom, som blifvit pantsatt hos
anstalten, eller som den behöfver inköpa för täckande af fordringar.
Sådan egendom skall emellertid afyttras inom fem år, om ej super¬
intendenten för att skydda anstalten mot förlust medger längre anstånd.
Slutligen är det i allmänhet förbjudet att sluta försäkring på annan
persons lif, hälsa 0. s. v. utan dennes samtycke. Dock äger hustru
försäkra sin man. Vidare äger arbetsgifvare försäkra sina arbetare
genom kollektiv olycksfallsförsäkring. Äfven barn öfver ett år få för¬
säkras af den, som är ansvarig för dess uppehälle. Detta skall dock
intill dess barnet fyllt 13 år ske genom en tidspolis, som icke får äga
giltighet mer än ett år i sänder. Dessutom får försäkringen ej tagas
högre än på vissa för de olika åldrarna i lagen särskildt angifna belopp.
De särskilda bestämmelserna i lagens 7:de artikel börja med angif¬
vande af hvilka föreningar, som skola anses såsom understödsföreningar.
Såsom understödsföreningar räknar lagen sådana, som, utan att
eftersträfva vinst, afse att genom försäkring efter vanliga ömsesidig¬
hets- eller uttaxeringsprinciper bereda delägarne hjälp i fall af sjukdom,
annan svaghet eller död. För att en sådan förening skall kunna
registreras fordras, att minst 9 personer till superintendenten inlämna
en af dem alla undertecknad förklaring, att de ämna bilda en dylik
förening (fraternal benficiary society, order or association) för något af
nyssangifna ändamål. Förklaringen skall dessutom innehålla, huru
föreningsstämma skall hållas samt uppgift på dem, som skola handhafva
den allmänna kontrollen öfver och skötseln af föreningens angelägen¬
heter. Dessa föreståndare skola efter första förrättningsårets utgång
31
vara underkastade nytt val af föreningsstämman. Förklaringen skall
vara åtföljd af en edsbesvuren uppgift af minst tre af undertecknaima,
att åtminstone tvåhundra personer, som enligt de föreslagna stadgarna
äro valbara till delägare i föreningen, hafva i ärligt uppsåt gjort skriftlig
anhållan om medlemskap. Åro alla formaliteter uppfyllda, utfärdar
superintendenten i vanlig ordning certifikat.
Föreningen får emellertid ej träda i verksamhet, förr än dels minst
200 personer de facto ingått som delägare i densamma för ett samman-
lagdt försäkringsbelopp af minst 400,000 dollars och inbetalt i kontanta
pangar eu full inbetalning af bidrag eller en uttaxering (assessement),
uppgående till åtminstone en procent af nyssnämnda belopp, samt dels
superintendenten genom nytt certifikat förklarat att föreningen uppfyllt
alla lagens fordringar och är berättigad att drifva rörelse.
Äldre föreningar kunna registreras efter den nya lagen, om de
uppfylla dess fordringar, men äro ej skyldiga att låta registrera sig.
Äfven icke registrerade föreningar äro dock underkastade lagens bestäm¬
melser i afseende å rörelsens utöfvande och uppsikten öfver densamma.
Understödsförening må utfästa sig att till delägare, dem, som äro
beroende af honom, eller den han förordnar utbetala understöd i händelse
af sjukdom, annan svaghet eller död.
Förening byggd på uttaxeringssystemet får emellertid icke uttryck¬
ligen eller på omvägar utfästa sig att på eu risk utbetala eu större
penningesumma än som kan beräknas kunna inflyta genom en uttaxering
på samtliga medlemmar vid tideu för försäkringens afsilande. Vidare
är det nya understödsföreningar förbjudet att afsluta lifsfallsförsäk-
ringar. Äldre föreningar, som före mars 1903 bedrifvit dylik försäk-
ringsverksamhet, kunna däremot under vissa villkor fortsätta därmed.
Förening får förvärfva tillgångar genom frivilliga gåfvor, inträdes-
afgifter, fasta premier eller uttaxeringar men får ej använda medel,
som förvärfvats eller influtit för att tjäna till täckning af understöds-
anspråk, för annat ändamål.
Förening åligger att årligen, senast den 1 mars, till superinten¬
denten inlämna uppgift angående sina affärer och operationer närmast
föregående kalenderår. Uppgiften skall göras å formulärblanketter,
som tillhandahållas af superintendenten, samt under edsplikt bekräftas
af föreningens styrelse.
Till bevis om hvilken central plats denna uppgift intager i systemet
kan nämnas, att den bland annat skall angifva följande:
antal under året utfärdade poliser eller nyintagna medlemmar;
beloppet af åtagna risker; antalet till ersättning förfallna försäkringar;
32
antalet- utbetalda försäkringar; det belopp, som influtit genom hvarje
uttaxering under året; summan af utbetalda försäkringsbelopp; antal
och slag af anspråk, för hvilkas godtgörande uttaxeringar skett; antal
och slag af anspråk, som hänvisats till kompromiss eller eljest icke
godkänts, och kort framställning af skälen därför; om föreningen upp¬
tager årliga eller eljest regelbundet återkommande premier eller inträdes-
afgifter och i så fall, huru mycket årligen för hvarje tusen dollars eller
för hvarje person, allt efter omständigheterna; totalinkomsten imder
året, källorna därför och dess användning; totalsumman af till föreningens
tjänstemän utbetalda aflöningar; huruvida föreningen i sina poliser garan¬
terar fasta belopp, oberoende af hvad som kan inflyta genom uttaxeringar,
premier, inträdesafgifter och donationer, och, om så är fallet, det garan¬
terade beloppet och den säkerhet, som finnes för dess riktiga utbekom¬
mande; om föreningen har någon reservfond, och, om så är fallet, huru
och för hvad ändamål den är bildad, till hvad belopp den uppgår och
huru den är placerad; om föreningen har mer än eu klass af delägare,
och i så fall huru många; de belopp, intill hvilka försäkring lämnas i
hvarje klass; antalet delägare i hvarje sådan; antalet poliser, som under
året förfallit på grund af bristande premiebetalning; samt antalet poliser
i kraft vid början och slutet af året.
Dessutom äro föreningens tjänstemän skyldiga att under edlig för¬
pliktelse besvara de frågor angående dess åtgöranden, ställning och
öfriga i samband med rörelsen stående förhallanden, som superinten¬
denten finner skäl att framställa.
Underlåtenhet att aflämna årsuppgift kan föranleda att föreningen
efter talan vid domstol förbjudes fortsätta sin verksamhet, till dess upp¬
giften lämnats.
Förening är underkastad inspektion af superintendenten eller hans
ombud och är skyldig därför tillhandahålla sina räkenskaper och värde¬
handlingar. Förhindras sådan inspektion, äger superintendenten åter¬
kalla certifikatet. Dessutom stadgas stratf för sådana styrelsemed¬
lemmar, hufvudmän eller tjänstemän, som vägra superintendenten eller
hans ombud tillträde till föreningens böcker och handlingar, eller lämna
falska eller oriktiga uppgifter o. s. v.
Finnes vid undersökning förenings tillgångar ej motsvara dess för¬
bindelser, och fylles ej bristen inom viss förelagd tid, skall enligt de
allmänna bestämmelserna föreningen förklaras insolvent, och talan mot
densamma föras om förbud att vidare drifva rörelse.
Understödsföreningar åtnjuta vissa lindringar i fråga om afgifter
till superintendenten.
33
Af förening utfästa kapitalbelopp och annat understöd äro fritagna
från utmätning.
Förening får ej återförsäkra åtagna risker i andra anstalter än
sådana, som hafva vederbörligt tillstånd att drifva rörelse i staten
New-York.
Slutligen är det förening förbjudet att öfverlåta sin försäkriugs-
stock på annan anstalt, med mindre åtgärden på särskildt utlyst för¬
eningsstämma godkänts af minst två tredjedelar af närvarande delägare
samt superintendenten godkänt det angående öfverlåtelsen afslutade
kontraktet.
Vissa större ordnar äro undantagna från lagens tillämplighetsområde.
III.
Belgien.
Den gällande belgiska rätten i ämnet återfinnes i en lag af den
23 juni 1894, bärande titeln Lois sur les sociétés mutualistes, samt i åt¬
skilliga denna lag kompletterande författningar, däraf särskildt en lag
af den 19 mars 1898, som i viss mån ändrat den förstnämnda.
Den belgiska lagstiftningen utgår från principen af så stor frihet
för det enskilda initiativet som möjligt. Intet tvång att underkasta sig
bestämmelserna i 1894 års lag finnes och ej heller finnes i öfrigt något
lagstadgande, som inskränker rätten att sammansluta sig för ömsesidigt
understöd. Man har i stället sökt genom utfästelse af vissa förmåner
förmå så många dylika föreningar som möjligt att inordna sig under
lagen. Denna utgångspunkt har led t till skillnaden mellan erkända och
icke erkända föreningar (sociétés mutualistes reconnues och sociétés mutua¬
listes non reconnues).
Rätt att blifva erkänd tillkommer enligt 1894 års lag, såvidt nu
är i fråga, förening, som, inrättad i enlighet med lagens bestämmelser,
har sitt säte i Belgien och fullföljer något eller några af följande ända¬
mål, nämligen beredande åt delägarna och deras familjemedlemmar af
till tiden begränsadt understöd i händelse af sjukdom, kroppsskada eller
annan svaghet eller vid ett barns födelse, försäkring af begrafningshjälp
och tillfälligt understöd åt afliden delägares familj samt underlättande
för delägarna och deras familjemedlemmar af inträde i den för bere¬
dande af lifförsäkringar och ålderdomspensioner in. m. under stats-
5
34
garanti inrättade Caisse générale d’épargne et de retraite.1) Dessutom
kan, efter särskild pröfning i hvarje fall, erkännande vinnas åt för¬
ening, som har till ändamål att bilda en särskild fond för beredande
af hjälp genom årliga understöd till åldriga och svaga delägare eller
vid delägares död åt hans efterlämnade familj. Till dylika årliga
understöd få endast användas afkastningen af föreningens samlade
kapital och dess öfriga årsinkomster men däremot icke någon del af
själfva kapitalet. Understödens storlek får icke vara på förhand bestämd
utan skall underkastas revision för hvarje räkenskapsår och får icke
öfverstiga 1,200 francs för person. Däremot kan icke erkännande vinnas
af en förening, som afser att själf meddela verkliga pensionsförsäkringar.
Den kommitté, hvars förslag ytterst ligger till grund för 1894 års lag,
hade medgifvit äfven detta, men medgifvandet borttogs af regeringen.
Till följd såväl af äldre erfarenheter från egna föreningar som en del
engelska föreningars dåliga resultat, ansågos nämligen understödsför¬
eningarna icke lämpade för dylik försäkringsverksamhet. Slutligen kan
nämnas, att förening, som afser att jämte ofvannämnda slag af person¬
försäkring drifva äfven annan försäkringsverksamhet, såsom t. ex. krea-
tursförsäkring, icke kan vinna erkännande annat än efter särskild pröf¬
ning.-) Förening, som afser annat slag af personförsäkring än som i
lagen uttryckligen nämnes, t. ex. arbetslöshetsförsäkring, kan ej vinna
erkännande.
Förening, som vill vinna erkännande, skall vid ansökningen därom
foga två exemplar af sina stadgar jämte förteckning på medlemmarna
i dess styrelse eller på dess stiftare. Stadgarna skola förutom förenings-
rättsliga bestämmelser, såsom om ändring i stadgarna och om upplös¬
ning3) in. m., innehålla bestämmelser om:
‘) Pensionerna i denna kassa beredas genom fria insättningar på samma sätt som i våra
rånte- och kapitalförsäkringsanstalter. Pensionsväsendet är närmare ordnadt genom en lag af
den 10 maj 1900, enligt hvilken staten lämnar ansenliga bidrag till insättarna, i regel 60 cen-
tirnes för hvarje & en bok insatt franc, under förutsättning att minst 15 francs för året insatts
af bokens ägare. Uppgå dennes insättningar för året till mer än 60 francs, lämnas ej statsbidrag
för öfverskottet.
r) Kombination af sådan verksamhet, som enligt lagen kan utgöra föremål för en under¬
stödsförenings verksamhet, med annan verksamhet torde få anses för den belgiska rättens del
vara alldeles utesluten. Särskildt är att märka, att enligt en lag af den 31 mars 1898, hvar¬
igenom det möjliggjorts för arbetarorganisationer att under vissa villkor vinna erkännande som
juridiska personer, dylika organisationer äro förhindrade att drifva understödsverksamhet. Sträf-
vauden från socialistiskt håll att vinna ändring i lagen särskildt i denna del hafva, så vidt
kändt är, hittills varit fruktlösa. Däremot är det intet hinder för att eu fristående understöds¬
förening bildas med samma medlemmar och samma styrelse som en fackförening och att till¬
hörighet till fackföreningen stadgas som villkor för att få vara delägare i understödsföreningen.
s) Bestämmelser om ändring i stadgarna och om upplösning gifvas äfven af lagen i ovill¬
korlig form. Stadgarnas bestämmelser kunna väl således endast skärpa de af lagen uppställda
villkoren.
35
l:o. Föreningens benämning, dess säte och det territoriella om¬
rådet för dess verksamhet.
2:o. Föremålet eller föremålen för föreningens verksamhet.
3:o. Villkoren för inträde i och utträde ur föreningen.
4:o. Storleken af delägarnas afgifter.
5:o. De förmåner, föreningen afser att bereda.
6:o. Huru föreningens tillgångar skola placeras.
7:o. Huru räkenskapsföringen skall inrättas.
Det är särskildt att märka, att ifråga om föreningar, som hafva
ovillkorlig rätt att vinna erkännande, någon annan pröfning af stad¬
garnas innehåll icke förekommer, än som erfordras för bedömande af
deras laglighet. Det står således hvarje förening fritt att bestämma
sina tariffer efter eget skön. Emellertid åligger det regeringen att
låta utarbeta modelltariffer särskildt lämpade för les sociétés mutualistes.
I fråga åter om föreningar, som icke hafva ovillkorlig rätt att
vinna erkännande, omfattar pröfningen äfven frågan om delägarnas
trygghet.
Genom särskilda bestämmelser i lagen är sörjdt för en snabb hand¬
läggning af dylika frågor, och för offentliggörande af såväl det beslut,
hvarigenom förening vinner erkännande, som dess stadgar.
Ändringar i stadgarna förutsätta ny pröfning.
Med erkännandet följa vissa förmåner, som icke tillkomma de icke
erkända föreningarna.
En erkänd förening vinner rättskapacitet (personnijication civile).
Delägarnas ansvarighet för föreningens förbindelser sträcker sig,
såvidt stadgarna ej innehålla annan bestämmelse, icke utöfver deras
afgiftsplikt.
Alla till tiden begränsade understöd liksom alla i form af begraf-
ningshjälp utfästa belopp äro oöfverlåtbara och undantagna från exe¬
kution; och detsamma gäller med viss inskränkning de årliga understöd,
som kunna utgå från förening, afseende att från särskildt bildad fond
lämna hjälp åt åldriga och svaga delägare eller vid delägares död åt
hans familj. Äfven alla genom insättningar i la Caisse générale d'é-
pargne et de retraite förvärfvade pensionsrättigheter äro oöfverlåtbara
och undantagna från utmätning, men denna förmån tillkommer en hvar,
som vunnit inträde i kassan, oafsedt om inträdet förmedlats af en
société mutualiste reconnue eller icke, och är således ej någon särskild
förmån för dessa.
Erkänd förening åtnjuter vidare viss frihet från stämpel och andra
allmänna afgifter samt kan under vissa villkor mottaga gåfvor och legat
36
äfvensom med vissa inskränkningar förhyra och äfven förvärfva fast
egendom.1)
Slutligen åtnjuta föreningar, som afse att för delägarna eller deras
familjemedlemmar underlätta inträdet i la Caisse générale d’épargne
et de retraite, ganska rikliga direkta bidrag från staten och i allmänhet
äfven från kommunerna.
Lagen lägger inga hinder i vägen för barnförsäkringar, men per¬
soner, som ej uppnått 18 års ålder, och som ej heller vunnit s. k.
emancipation, få ej deltaga i öfverläggningar och beslut.
Under en förenings bestånd är hvarje uppdelning af dess tillgångar
i princip förbjuden. Emellertid kunna stadgarna medgifva föreningen
rätt att med regeringens samtycke och efter beslut, biträdt af tre fjärde¬
delar af föreningens röstberättigade delägare, bland delägarna utdela en
tillökning i föreningens fonder, som ej härleder sig från gåfvor eller
legat, och som tydligen öfverskjuter föreningens behof. Till enskild
delägare får ej under föreningens bestånd återbetalas någon del åt de
af honom inbetalda afgifterna annat än i två särskildt angitna fall,
nämligen då han varit underkastad s. k. noviciat såsom förberedelse för
sitt definitiva antagande till delägare, och han sedan icke vunnit in¬
träde i föreningen, samt då han öfvergår till annan erkänd förening å
annan plats.
Så snart en förenings fonder uppgå antingen till ett belopp af 5
francs per medlem eller till ett sammanlagdt belopp af 1,000 francs,
skola de placeras antingen på deposition i la Caisse générale d’épargne et de
retraite, eller i belgiska statspapper, eller andra af den belgiska staten
garanterade valutor. Emellertid står det förening äfven fritt att depo¬
nera medel hos cooperativa kreditföreningar med solidarisk och obe¬
gränsad ansvarighet.
Förening är skyldig att årligen till vederbörande upp siktsmyndig¬
heter aflämna en efter visst formulär uppställd redogörelse för sina in¬
komster och utgifter under sist förflutna räkenskapsåret och i öfrigt att på
anfordran från uppsiktsmyndigheterna lämna erforderliga upplysningar.
Förening kan upplösas, förutom genom frivilligt beslut, tvångsvis
genom domstols beslut. Sådant beslut kan meddelas dels på begäran
af hvilken sakägare som hälst, delägare eller borgenär, då törening till
följd af bristande tillgångar är urståndsatt att fullgöra sina förbindelser,
samt dels, på begäran af delägare eller offentlig myndighet, då för¬
eningen fullföljer annat ändamål än det, för hvilket den blifvit erkänd.
') De inskränkningar, som förekomma i afseende på rätten att förvärfva fast egendom,
afse hufvudsakligen att förhindra, att större jordpossessioner samlas å s. k. död hand, och torde
därför här sakna särskildt intresse.
37
Dessutom kan förening, som, oaktadt erhållen varning, ej rättar
sig efter lagens föreskrifter och sina godkända stadgar, af regeringen
beröfvas den frihet från stämpel och allmänna afgifter, som lagen till¬
erkänner den.
Vid förenings upplösning skola, sedan skulderna blifvit betalda och
anstalter träffats för betryggande af deras rätt, som vid upplösningen
äga åtnjuta förmåner från föreningen,1) medel, som tillvunnits föreningen
genom gåfvor eller legat, såvida ej gifvaren annorlunda förordnat, öfver-
lämnas till regeringen för att användas till något med den upplösta för¬
eningens analogt ändamål. Återstoden, om sådan finnes, får uppdelas
på delägarna i föreningen.
Uppsikten öfver understödsföreningarna tillkommer den minister,
under hvars departement de lyda (i regel le Ministére de 1’industrie et
du travail), hvilken till biträde har en ständig kommitté, la Commission
permanente des sociétés mutualistes, bestående af 15 ledamöter, en själf-
skrifven och de andra utsedda dels af representationen och dels af
regeringen.
Slutligen innehåller 1894 års lag en bestämmelse om rätt för er¬
kända föreningar att sins emellan sammansluta sig till större föreningar.
Afsikten härmed har närmast varit, utom att vid flyttningar underlätta
öfvergången från en förening till en annan, dels att lämna tillfälle till
samverkan vid understödens beredande och således riskernas fördelning
på flera händer med bibehållande af den större möjligheten af kontroll,
som är en af de små föreningarnas starka sidor, samt dels att söka få
till stånd ett ordnadt skiljedomsförfarande. Dylika sammanslutningar
hafva med en fördomsfri tolkning af lagens ordalag bildats för de mest
olika ändamål såsom återförsäkring för beredande af understöd vid sjuk¬
domsfall, hvilkas varaktighet öfverskrider den tid, för hvilken de enskilda
föreningarna lämna sjukhjälp, gemensamt anordnande af läkarevården,
anläggande af apotek, deltagande i kampen mot tuberkulosen, deltagande
i nykterhetsverksamheten och särskildt inrättandet af nykterhetskaféer,
beredande af samlingslokaler etc. Ansenliga besparingar hafva på detta
sätt vunnits, och äfven icke obetydliga direkta vinster hafva genom
sammanslutningarna tillförts de enskilda föreningarna. Särskildt apoteken
hafva visat sig vara vinstgifvande företag. Fråga är emellertid, om ej
den förening af kooperation och understödsverksamhet, som sålunda ägt
') Såsom af den föregående framställningen framgår kan här ej blifva tal om andra än
temporära understöd, såsom vid sjukdom o. s;r v., samt förutnämnda icke garanterade årliga
understöd åt åldriga och svaga delägare m. fl. Öfriga försäkringar, om hvilka det kunde blifva
tal, skola ju vara inköpta i la Caisse générale d’épargne et de retraite. Vid likvidationen skola
nu de temporära understöden garanteras för den i stadgarna angifna tiden eller för högst sex
månader, rätten till årligt understöd återköpas.
38
rum, i framtiden kan komma att visa sig ödesdiger, då den synes bidraga
till att minska lusten att inrätta sig efter försäkringstekniska beräknings¬
grunder. För såvidt en sådan sammanslutning begränsar sin verksamhet
till att endast afse delägarna i de enskilda föreningar, som bildat den¬
samma, kan den vinna erkännande på samma sätt och under samma
villkor som dessa. Äfven sammanslutningar för drifvande af verklig
apoteksrörelse tolereras emellertid på vissa villkor enligt en särskild lag
af den 19 Mars 1898.
IV.
Frankrike.
Den gällande franska rätten i fråga om understödsföreningar af
enskild natur har sina hufvudsakligaste källor i tre särskilda lagar,
en af den 21 mars 1884 sur les syndicats professionnels (yrkesföreningar),
en af den 1 april 1898 sur les sociétés de secours mutuels (egentliga
understödsföreningar) och eu af den 3 februari 1902, qui reglemente les
sociétés de prévoyance å partage et ä durée illimitée (delande föreningar).
Den första af dessa lagar har sin särskilda betydelse dels därigenom,
att den frigör föreningsrätten från vissa densamma tryckande band,
och dels genom en bestämmelse, som medger yrkesföreningarna rätt att
utan att behöfva inhämta särskildt samtycke af offentlig myndighet
bilda särskilda kassor, afseende att bereda delägarna ömsesidigt under¬
stöd och ålderdomspensioner, blott de i öfrigt inrätta sig efter lagens
bestämmelser.
Enligt dessa åligger det föreningens stiftare att låta inregistrera
föreningens stadgar och namnen på dem, som skola förestå densamma.
Ny registrering skall ske vid hvarje ändring i stadgarna eller i styrel¬
sens sammansättning. Föreståndarna skola vara fransmän och skola
vara i besittning af sina medborgerliga rättigheter. 1 öfrigt hafva
föreningarna full frihet att inrätta sig efter godtfinnande, blott de ej
fullfölja andra ändamål än försvar af medlemmarnas ekonomiska,
industriella, kommersiella eller landtbruksintressen samt undervisning.
Föreningarna hafva rätt att föra talan inför rätta. De äga vidare
upptaga utgifter af medlemmarna samt kunna förvärfva sådan fast
egendom, som beliöfves för deras sammanträden, bibliotek och under¬
visningslokaler. Däremot kunna de ej mottaga gåfvor eller inköpa fast
egendom. Medlem, som utträder ur själfva yrkesföreningen, fortfar att
39
vara delägare i kassa, till hvars tillgångar han bidragit. Efter till¬
komsten åt 1898 års lag är det medgifvet yrkesföreningar, som bildat
understödskassor efter 1884 års lag, att komma i åtnjutande af de för¬
måner, förstnämnda lag medgifver, under förutsättning att de inrätta
sig efter densamma.
Enligt 1898 års lag äro att anse såsom understödsföreningar,
sociétés de secours mutuels, föreningar, som fullfölja ett eller flera af
följande ändamål, nämligen att försäkra åt delägarna och deras familjer
hjälp i händelse af sjukdom, kroppsskada och annan svaghet, att bereda
delägarna ålderdomspensioner, att till förmån för dem afsluta individu¬
ella eller kollektiva försäkringar för lifsfall, dödsfall eller olycksfall,
samt. att lämna begrafningshjälp och understöd åt afliden delägares
familjemedlemmar.
Dessutom är det tillåtet för förening att till gagn för delägarna
inrätta yrkeskurser och platsanskaffningsbyråer samt att lämna under¬
stöd vid fall af arbetslöshet, under förutsättning att därför erforderliga
medel anskaffas genom särskilda afgifter eller andra särskilda in¬
komster.
Däremot betraktas icke såsom understödsföreningar föreningar, som
icke äro byggda på likställighetens grund, t. ex. ordnar, som bereda
särskilda förmåner åt medlemmar i högre grader eller föreningar, som
medgifva stiftarna särskilda förmåner.
Understödsföreningarna sönderfalla enligt lagen i tre klasser, fria
föreningar (sociétés libres), godkända föreningar (sociétés approuvées) och
föreningar erkända såsom varande af allmänt gagn (sociétés reconnues
comme établissements déutilité publique). Lagen meddelar dels gemen¬
samma bestämmelser för alla tre slagen af föreningar och dels särskilda
bestämmelser för hvart slag för sig.
Dessutom tillåtas sammanslutningar mellan understödsföreningar
för ungefär sannna ändamål och på samma sätt som enligt belgisk rätt.
Äfven dessa sönderfalla i fria, godkända, och såsom allmännyttiga
erkända föreningar.
Grundtanken i lagen är, att det för franska medborgare råder full¬
komlig frihet att sinsemellan bilda en understödsförening, afseende
något,. några eller alla af ofvannämnda ändamål. Förening får emel¬
lertid icke träda i verksamhet, med mindre föreningens stadgar en månad
förut blifvit ingifna antingen till underprefekturen i det arrondissement,
där föreningen har sitt säte, eller till prefekturen i departementet.
Förändringar i stadgarna skola äfven på samma sätt delgifvas myndig¬
heterna.
40
Stadgarna skola, förutom föreningsrättsliga bestämmelser, såsom om
upplösning1) m. m., innehålla bestämmelser om:
Föreningens säte, som måste vara ort på franskt område.
Villkoren och sättet för inträde i och uteslutande ur föreningen.
(Förening kan äfven hafva hedersledamöter.)
Delägarnas rättigheter och skyldigheter.
Beloppet och användningen af delägarnas och hedersledamöternas
bidrag samt fondernas placering. (Utarbetade mönsterstadgar förutsätta
dels en inträdesafgift och dels en månatlig afgift enligt särskilda pie-
mietariffer.)
Grunderna för tillgångarnas fördelning, om föreningen upplöses.
Sättet för anordnande af sådana pensioner, beträffande h vilka för¬
eningen icke gjort någon fast utfästelse, och h vilkas stol lek således är
beroende på föreningens tillgångar.
Sättet för beredande af till beloppet garanterade pensioner, sär¬
skilt deras belopp och den ålder, som erfordras för att komma i
åtnjutande af desamma, samt huru stor del af delägarnas bidrag, som
får användas för beredande af dylika pensioner.
Förening, hvars stadgar ingifvits till myndigheterna, vinner rätt
att i eget namn föra talan inför rätta, vissa rättegångsförmåner samt
fri rättshjälp på vissa villkor.
Vidare får den utsluta dödsfalls- och olycksfallsförsäkringar i de
genom en särskild lag af den 11 juli 1868 inrättade s. k. caisses d assu-
rance (under statsgaranti inrättade särskilda försäkringsanstalter). Äfven
möjligheten att med dessa anstalter sluta lifsfallsförsäkringar ställes i
utsikt i den för prefekterna utfärdade instruktionen angående bringande
till verkställighet af 1898 års lag.
Understöd intill ett belopp af 360 francs om året eller af 3,000
francs en gång för alla äro oöfverlåtbara och fritagna från exekution.
Äfven minderåriga kunna ingå som delägare i en dylik förening
utan att deras målsmäns intervention erfordras därför.
Hvarje förening är skyldig att årligen afkunna uppgift angående
sin behållning. Förening, som meddelar sjukförsäkring, hvilket af
lagens ordalag att döma torde få anses som regel, skall äfven uppgifva
antalet och arten af inträffade sjukdomsfall.
Öfverträdelser af lagens bild straffas med böter, men dessutom kan
domstol förklara en förening upplöst, om den afvikit från sitt ändamål
och ej efter varning låtit sig rätta, eller om det befinnes, att den under
namnet af société de secours mutuels döljer en förening med annat ändamål.
■) Lagen innehåller särskilda bestämmelser om upplösning, som lika som den belgiska
rättens äro ovillkorligen bindande. Stadgarna kunna väl således endast skärpa fordringarna
för tillkomsten af ett giltigt beslut i sådan riktning.
41
Vare sig förening upplöses tvångsvis eller genom frivilligt beslut,
kunna efter upplösningen inga inbetalningar affordras delägarna annat
än af redan förut förfallna bidrag.
Beträffande de fria föreningarna stadgas särskildt, att de kunna
upptaga utgifter af delägarna och mottaga bidrag från hedersledamöterna
samt i allmänhet vidtaga vanliga förvaltningsåtgärder. De kunna med
vederbörlig myndighets tillstånd mottaga gåfvor och legat af lös egen¬
dom och i öfrigt besitta dylik egendom. Fast egendom få de hyra och
äfven äga i den mån sådant behöfs för lokaler. I öfrigt kunna de ej
förvärfva fast egendom under någon form. De kunna emellertid erhålla
särskildt tillstånd att mottaga gåfva eller testamente af sådan egendom
med villkor att genast afyttra den.
I fråga om de fria föreningarna är det således hvarken sörjdt för
att de inrätta sig efter försäkringstekniska grunder eller för någon vidare
kontroll öfver deras sätt att drifva sin rörelse. Alldeles utanför all
kontroll äro de dock ej ställda. Prefekten kan nämligen, om stadgarna
ej öfverensstämma med lagen, göra föreställningar och, om dessa ej
hjälpa, anställa åtal.
Bestämmelserna om godkända föreningar utgöra lagens kärnpunkt.
Godkännandet äger rum genom utslag af vederbörande minister
och kan vägras endast af två skäl, nämligen om stadgarna ej äro öfver¬
ensstämmande med lag, och om de ej sörja för ordentligt afvägda
utgifter för beredande af garanterade lifräntor eller af utfästa försäk¬
ringar för lifsfall, dödsfall och olycksfall. Beslut på ansökan om god¬
kännande skall lämnas inom viss kort tid.
Ändring i de sålunda godkända grunderna för föreningens verk¬
samhet fordrar särskildt godkännande.
En godkänd förening har åtskilliga förmåner. Sålunda är veder¬
börande kommun skyldig tillhandahålla den lokal och nödiga räkenskaps¬
böcker. Vidare åtnjuter den en vidsträckt finhet från stämpel- och
registreringsafgifter samt ganska stor frihet att förvärfva fast egendom.
Slutligen får den uppbära rikliga statsbidrag. Föreningar, som försäkra
högre understöd än 5 francs om dagen eller större årlig pension än
360 francs eller högre kapitalbelopp än 3,000 francs blifva emellertid ej
delaktiga af statsunderstödet och åtnjuta ej heller samma befrielse från
allmänna utgifter som andra föreningar. I sammanhang härmed kan
nämnas, att det är förbjudet att genom försäkring i flera godkända
föreningar skaffa sig sammanlagdt större årlig pension än 360 francs
eller rätt till högre sammanlagdt kapitalbelopp än 3,000 francs. På
tal om statsbidragen torde slutligen böra nämnas, att särskilda bidrag
6
42
utgå till sådana föreningar, som genom epidemi eller annan därmed
jämförlig händelse råkat i svårigheter, samt att föreningar för skol¬
ungdom äro särskildt gynnade.
Eu godkänd förenings tillgångar skola placeras antingen på depo¬
sition i sparbank eller i den af staten inrättade Caisse des dépöts et
consignations, eller i statspapper eller af staten garanterade valutor,
eller i obligationer utfärdade af departement eller kommun eller Crédit
Fonder de France eller franska järnvägsbolag, hvars räntor garanterats
af staten. Dessutom kan efter beslut af föreningsstämman med viss
kvalificerad majoritet intill tre fjärdedelar af föreningens förmögenhet
placeras i fast egendom. Sistnämnda rätt tillkommer dock ej sådana
godkända föreningar, som bildats genom sammanslutning af andra för¬
eningar. Alla föreningen tillhöriga, till innehafvare!! ställda papper
skola deponeras i la Caisse des dépöts et consignations, som inkasserar
utfallande dividender.
Godkänd förening åligger, utöfver den alla föreningar tillkommande
skyldigheten att aflämna förutnämnda statistiska uppgifter, att inom tre
månader efter hvarje års slut till inrikesministeriet afgifva berättelse
öfver föreningens ställning i finansiellt och andra hänseenden. Dess¬
utom är sådan förening vid bötesansvar skyldig att för granskning till¬
handahålla vederbörande uppsiktsmyndigheter sina protokolls- och räken¬
skapsböcker, register och värdehandlingar. Slutligen åligger det före¬
ning, som, på sätt nedan sägs, själf utan mellanhand försäkrar till
beloppet garanterade pensioner, att hvart femte år efter fastställdt
formulär till inrikesministern ingifva en försäkringsteknisk beräkning
öfver sin ställning. Gifver beräkningen anledning misstänka, att före¬
ningen ej är solvent, skola erforderliga ändringar i stadgarna vidtagas.
Underlåtenhet att följa stadgarna eller lagens föreskrifter kan med¬
föra godkännandets återkallande genom beslut af le Conseil d’Etat.
Upplöses godkänd förening godvilligt eller genom domstols beslut,
sker likvidation under uppsikt af vederbörande prefekt eller hans
ställföreträdare. För likvidationen fastställer lagen vissa hufvudgrunder,
som i princip öfverensstämma med den belgiska rättens bestämmelser;
dock med den skillnad, att det, såsom af det följande framgår, vid en
fransk förenings likvidation kan blifva fråga om att säkerställa äfven
verkliga lifräntor.
För försäkringen af garanterade pensioner gifvas särskilda regler,
enligt hvilka den kan ske antingen kollektivt (sur le fonds commun)
eller individuellt genom insättningar för hvarje delägare för sig. För
den kollektiva försäkringen skall genom insättningar hos la Caisse des
43
dépöts et consignations bildas en gemensam oafytterlig fond. Till dessa
insättningar kunna användas ej blott delägarnas afgifter utan äfven,
helt och hållet eller till viss del, statsbidragen, gåfvor ocli legat samt
hedersmedlemmarnas inbetalningar. Då sedan en pension kommer i
fråga att börja utbetalas, har föreningen att välja på att antingen inköpä
vederbörande i statslifränteanstalten, la Caisse nationale des retraits,
eller att själf direkt utbetala pensionen. Inköpes den försäkrade i stats¬
lifränteanstalten, skall det ske under villkor om kapitalets återbetalande till
föreningen vid dödsfall. La Caisse des dépöts et consignations inbetalar
själf till lifränteanstalten det kapital, som erfordras för att bereda lif-
räntan. Efter de grunder, som gälla för inköp i statslifränteanstalten,
skola äfven de pensioner beräknas, som föreningen själf utbetalar. Till
dessa utbetalningar få endast användas räntorna på förutnämnda fond.
Individuellt kan pensionsförsäkringen ske genom insättningar å
motbok antingen hos statslifränteanstalten eller hos en vid sidan af
understödsföreningen bildad fristående kassa, s. k. caisse autonome.
Hvarje understödsförening, som drifver verksamhet i öfverensstäm¬
melse med 1898 års lag, kan för beredande af lifsfalls-, dödsfalls-,
olycksfalls- och pensionsförsäkringar bilda dylika caisses autonomes.
Villkoren härför angifvas i ett särskildt dekret af den 25 mars 1901.
För bildandet af dylika caisses autonomes fordras särskildt tillstånd,
innefattande äfven godkännande af antaget reglemente för den kassa,
som är i fråga att bildas. Detta skall angifva beloppen af delägarnas
bidrag, åldersgräns och öfriga villkor för att komma i åtnjutande af
utfästa pensioner eller kapitalbelopp, pensionernas och kapitalförsäk¬
ringarnas belopp samt sättet för utbetalningen af förfallna pensions¬
belopp. En caisse autonome äger ej särskild rättssubjektivitet annat
än i finansiellt hänseende. Dess räkenskaper föras särskilda från för¬
eningens öfriga räkenskaper, och hvarje dylik kassa får ej omfatta
mer än en försäkringsgren. Det är emellertid tillåtet för samma under¬
stödsförening att bilda flera olika kassor, en för hvarje försäkringsgren,
dess rörelse omfattar. Kassas bestånd skall garanteras genom val
afvägda afgifter. För hvarje år skall kassans ställning den 31 december
uträknas. Därvid skall bland passiva upptagas premiereservens belopp,
beräknadt efter särskilda af inrikesministern godkända tabeller. För
medelplaceringen gälla särskilda, skärpta bestämmelser. Ingen dylik
kassa får drifva dödsfalls- eller olycksfallsförsäkringsrörelse utan att
hafva minst 3,000 delägare. För rätt att drifva lifsfalls- och pensions-
försäkringsrörelse fordras minst 2,000 delägare. Om kassans aktiva ej
motsvara dess passiva, eller gällande bestämmelser ej följas, kan till¬
ståndet återkallas.
44
Utom garanterade pensioner kan en understödsförening äfven af
tillgängliga medel lämna årliga understöd af mera tillfällig art åt äldre,
svaga eller obotligt sjuka delägare, ungefär på samma sätt som vissa
belgiska föreningar.
Någon ovillkorlig rätt för förening att blifva förklarad för en förening
af allmänt gagn finnes ej, utan förklarandet lämnas efter ansökan och
pröfning i hvarje särskildt fall genom administrativt dekret. Ansök¬
ningen skall vara åtföljd af förteckning på delägarna samt förslag till
stadgar och reglemente för den inre förvaltningen. Förening, som
vunnit dylikt förklarande, åtnjuter samma förmåner som en godkänd
förening samt har dessutom en mera oinskränkt rätt att förvärfva fast
egendom än andra föreningar.
Högsta uppsikten öfver understödsföreningarna utöfvas af inrikes¬
ministeriet, som vid sin sida har ett råd, Conseil supérieur des sociétés
de secours mutuels, till hälften utsedt af föreningarna själfva, och ett
ständigt af medlemmar i rådet bildadt utskott, Section permanente.
Inrikesministern skall årligen till presidenten ingifva berättelse öfver
understödsföreningarnas och rådets verksamhet.
Inrikes- och handelsministrarna i förening skola låta upprätta sjuk¬
doms- och mortalitetstabeller till understödsföreningarnas tjänst.
Lagen af den 3 februari 1902 afser ett särskildt i Frankrike och
äfven i Italien brukligt slags tontinföreningar, som bereda periodiska
understöd på det sätt, att de mellan dem af delägarna, som en viss
längre tid tillhört respektive förening, fördela afkastningen af sina
fonder. Sådan förening kan, om för dess bestånd ingen särskild tids¬
begränsning finnes, vinna erkännande som juridisk personlighet genom en
deklaration inför vederbörande prefekt, angifvande föreningens benäm¬
ning, föremål och säte samt åtföljd af föreningens stadgar och uppgift
på dess föreståndares namn, yrke och hemvist.
Lagens bestämmelser äro i öfrigt mycket torftiga.
Stadgarna kunna äfven i fundamentala delar när som helst ändras
genom beslut af viss kvalificerad majoritet af delägarna, detta uppen¬
barligen för att underlätta öfvergången till ett rationellare verksam¬
hetssätt.
Under loppet af de första tio åren, sedan utdelningarna börjat, får
ingen delägare under form af årsutdelning uppbära belopp, som med
mer än hälften öfverskjuter hans första tillskott.
Understöd, som beredas af dylik förening, äro fritagna från exeku¬
tion på samma sätt som pensioner, som beredas af en vanlig under¬
stödsförening enligt 1898 års lag.
45
Innan redogörelsen för den franska rätten i ämnet afslutas, torde
äfven böra med några ord omnämnas en lag af den 27 december 1895
angående de till förmån för arbetare och anställda af vederbörande
arbetsgivare inrättade pensions-, hjälp- och understödskassorna. Lagen,
som gäller för alla dylika kassor, vare sig tillträdet till dem är tvunget
eller ej, har till ändamål att säkerställa sådana kassors förmögenhet.
Enligt densamma hafva delägarna i dylika kassor rätt att vid arbets¬
givarens obestånd genast få kassans hos arbetsgivaren innestående
förmögenhet afskild från arbetsgivarens och särskildt placerad i la
Caisse des dépots et consignations. Inom tre månader efter lagens
ikraftträdande och sedan allt framgent skola alla sådana kassors efter
lagens ikraftträdande influtna och framdeles inflytande inkomster placeras
i statslifränteanstalten, i la Caisse des dépots et consignations eller i
särskildt bildade syndikats- eller patronatskassor. Uti sålunda depone¬
rade medel få delägarna genom depositionen laglig panträtt. I fråga om
dylika medel, som vid tiden för inträdandet af arbetsgivarens obestånd
eller konkurs ej hunnit deponeras, äga delägarna dessutom för det löpande
och sist förflutna året förmånsrätt såsom för innestående lön. De pen¬
sioner, som kunna komma i fråga att utbetalas, torde i hvarje fall i
regel beredas genom inköp i statslifränteanstalten.
V.
Norge.
Norge är det enda land, som, såvidt utrönas kunnat, ifråga om
understödsföreningar konsekvent tillämpat det s. k. publicitetssystemet.
Bestämmelser angående understödsföreningar lämnas för den norska
rättens del i eu förordning af den 15 maj 1810, enligt hvilken alla
dylika föreningar af hvad namn som helst, såsom pensions-, änke- och
begrafningskassor, lif-, rånte- och utstyrselföreningar, äro underkastade
tillsyn af en af konungen tillsatt kommitté. Denna tillsyn skall icke
gå ut på att förbjuda dylika anstalters inrättande eller hindra deras
fortfarande verksamhet, utan den skall endast bestå däri, att kommittén
skall noggrant pröfva planen för företaget och innehållet i de stadgar,
som antagits eller äro afsedda att antagas för anstalten. I följd däraf
46
åligger det enhvar föreståndare för eller stiftare af sådan anstalt,
sdvidt den är afsedd för allmänheten, att till kommittén insända planen
för företaget och stadgarna jämte tillfredsställande upplysning om de
grunder, på hvilka företaget är byggdt, och de beräkningar, som ligga
till grund för anstaltens utfästelser. Dessutom bör angifvas, huru an¬
staltens medel skola placeras och mot hvilken ränta detta skall ske.
Skulle kommittén anse flera upplysningar erforderliga, skola sådana
lämnas.
Sedan kommittén afslutat sin granskning, skall den meddela veder¬
börande föreståndare eller stiftare sitt omdöme. Detta skall dessutom
offentliggöras i de allmänna tidningarna på det allmänheten skall få
kännedom om anstaltens värde. Sådant offentliggörande erfordras dock
ej, om det är fråga om ny anstalt, hvars stiftare ej afser att sätta
företaget i verket, om ej kommitténs omdöme utfaller gynnsamt. Slut¬
ligen skall kommitténs omdöme af vederbörande föreståndare införas i
hvart för allmänheten afsedt exemplar af planen eller stadgarna strax
efter titelbladet. Enhvar förändring i planen eller stadgarna skall lika¬
ledes underställas kommitténs granskning och omdöme, hvarefter detta
skall offentliggöras på samma sätt som kommitténs första omdöme.
En straffbestämmelse för underlåtenhet att ställa sig förordningens
föreskrifter till efterrättelse fanns visserligen ursprungligen i 1810 års
förordning men bortföll genom 1842 års strafflag, hvarför det också
klagats öfver, att fall inträffat, då desamma icke efterkommits.
Genom Lov den 9 augusti 1839 erhöllo anstalter, som fått sina
försäkringsplaner af konungen godkända, vissa förmåner, såsom frihet
från stämpel, lättnader i formaliteterna för tillgodogörande af förfallna
panter, rätt att få förfallna afgifter indrifna utan föregående rättegång
och dom samt förmånsrätt hos sina uppbördsmän, därest dessas förord¬
nanden bl i fvi t tingslästa, o. s. v. Genom en ytterligare Lov den 4
augusti 1845 utsträcktes dessa förmåner uttryckligen äfven till lifränte-
föreningar, pensionsinrättningar och understödsföreningar, som fått sina
planer af konungen gillade, hvarjämte ytterligare förmåner medgåfvos.
Enligt det Udkast til Lov om Forsikringsselskaber, som för när¬
varande är beroende på stortingets pröfning, skulle 1810 års förordning
fortfarande äga tillämpning på begrafningskassor, sjukkassor, pensions¬
inrättningar och liknande, understödsföreningar. Om emellertid sådan
förening meddelar kapitalförsäkring till högre belopp än 400 kronor
eller ränteförsäkring till högre belopp än 40 kronor, skulle den vara
underkastad tillsyn af det kontrollkontor, förslaget afser skola inrättas,
i den mån sådan tillsyn för hvarje fall finnes ändamålsenlig, och på
47
samma sätt som lifförsäkringsanstalter samt med samma påföljder för
öfverträdelser, som förslaget stadgar beträffande dylika anstalter. Dess¬
utom skulle konungen, om den enligt 1810 års förordning tillsatta
uppsiktskommittén funne det ändamålsenligt, också beträffande andra
än nyssnämnda understödsföreningar kunna påbjuda, att de skola vara
underkastade tillsyn af kontrollkontoret. Slutligen skulle konungen på
förslag af uppsiktskommittén eller kontrollkontoret kunna ålägga viss
understödsförening att ombilda sig till ömsesidig försäkringsförening.
Ställer sig föreningen icke dylikt åläggande till efterrättelse inom viss
tid, skulle kontrollkontoret äga förklara den satt under likvidation och
inkalla delägarna i densamma till generalförsamling.
VI.
Danmark.
Loven om anerkendte Sygekasser den 12 april 1892 intager en
mellanställning mellan systemet af uteslutande fri understödsverksamhet
och tvångsförsäkring.
Den känner visserligen intet tvång att vara försäkrad, men den
ålägger de af densamma berörda kassorna ett visst tvång att i sig
upptaga delägare, hvilket på sätt och vis gör dem till publika institu¬
tioner.
Sålunda har den en bestämmelse, att, om sjukkassa är inrättad som
yrkeskassa, vare sig för arbetare eller för mästare, den inom det för
dess verksamhet bestämda lokala området skall stå öppen för alla respek¬
tive arbetare eller mästare i facket, såvidt de eljest uppfylla de allmänna
villkoren för att kunna blifva delägare i sjukkassa. Ej heller kan annan
erkänd kassa vägra att upptaga någon till delägare, om han uppfyller
de af lagen uppställda allmänna villkoren för att blifva delägare i kassa,
sådana dessa villkor blifvit närmare bestämda genom kassans stadgar.
Upphör en kassa att finnas till, eller förlorar den sin rätt att vara er¬
känd, därför att dess delägareantal nedgått under föreskrifvet minimum,
48
och någon, som varit delägare i sådan kassa, inom 2 månader begär
att blifva upptagen i annan kassa, till inträde i hvilken lian eljest har
de erforderliga personliga betingelserna, kan inträde icke nekas honom,
därför att han öfverskridit den i stadgarna fastslagna åldersgränsen för
inträde, liksom han ej är underkastad bestämmelserna om karenstid.
Om någon på grund af lagens stadganden äger rätt att blifva del¬
ägare i erkänd sjukkassa, afgöres af en skiljenämnd, bestående af en
af kommunalstyrelsen i orten utsedd medlem samt en medlem, vald af
kassan, och dennas läkare. Talan mot skiljenämndens beslut kan full¬
följas hos inrikesministern.
Erkännande meddelas af inrikesministern efter särskild ansökan,
som skall vara åtföljd af ett exemplar af kassans stadgar, förteckning
öfver delägarna, med angifvande af deras ålder och lefnadsställning, en
utskrift af beslutet att söka erkännande och, om det icke är fråga om
ny kassa, af sista årets räkenskaper.
Stadgarna skola angifva kassans namn, säte, ändamål och verk¬
samhetsområde, samt innehålla föreskrifter om, bland annat, räkenskaps-
föriug och revision, placering af kassans medel samt användningen
af möjligen uppkommet öfverskott, särskildt vid kassans upplösning.
För att erhålla erkännande och fortfarande kunna bestå som erkänd
kassa fordras, att vederbörande kassa har minst 50 delägare, däri icke
inräknade de hedersmedlemmar, som enligt lagen kunna finnas. Under
särskilda omständigheter kan dock erkännande lämnas eu kassa med
mindre antal delägare, dock icke under 30; och en sådan kassa har
rätt till erkännande, om den har sitt säte i en kommun, hvars invånare¬
antal ej öfverstiger 800. Går delägareantalet ner under 30, förlorar
kassan sin egenskap af erkänd. Då två kassor med minst 30 delägare
hvar eller flera kassor med minst 20 delägare hvar, som hafva sitt säte
i grannkommuner eller eljest nära hvarandra, sammansluta sig till ömse¬
sidigt tryggande af åtagna förpliktelsers fullgörande, har eu hvar sådan
kassa rätt till erkännande, äfven om antalet delägare i densamma under¬
stiger 50. Går det sammanlagda delägareantalet ner under 50, förlora
kassorna egenskapen af erkända kassor.
Vidare fordras för erkännande, att kassa skall vara upprättad såsom
yrkeskassa, eller att stadgarna skola angifva visst lokalt område, i regel
eu kommun, för kassans verksamhet. Dessa bestämmelser hindra dock
icke, att stadgarna kunna medgifva såväl lokal sjukkassas delägare,
hvilken flyttar från orten, som yrkeskassas delägare, hvilken öfvergått
till annat yrke, rätt att kvarstanna i kassan.
I en erkänd sjukkassa skola bidragen från delägarna vara sålunda
49
bestämda, att de tillsammans med öfriga ordinarie inkomster och det
statsunderstöd, som erhålles, kunna beräknas vara tillfyllest för täckande
af de förpliktelser, kassan åtagit sig. Upptagas inträdesafgifter, skola
de afsättas till en särskild reservfond.
Kassorna stå under öfverinseende af eu sjukkasseinspektör, hvars
samtycke fordras till en hvar förändring i stadgarna. Till inspektören
åligger det erkänd sjukkassa att för hvarje år inom en af inrikes¬
ministern fastställd tid insända sina räkenskaper, behörigen reviderade,
jämte årsberättelse. Inspektören skall genomgå de insända årsräken-
skaperna och i det hela föra tillsyn öfver de erkända sjukkassorna.
Han skall när som helst hafva tillgång till att göra sig underrättad om
beskaffenheten af kassas böcker, räkenskaper och hela verksamhet i
öfrigt. Får han anledning antaga, att eu kassas förmögenhetsställning
har gått så tillbaka, att kassan icke kan antagas bjuda säkerhet för
uppfyllandet af sina förpliktelser, har inspektören att anställa erforderlig
undersökning. Bekräftas det därvid, att kassan ej är solvent, eller
ställer sig kassans styrelse icke lagens föreskrifter till efterrättelse, eller
finnes dess verksamhet icke försiggå i öfverensstämmelse med de angå¬
ende densamma gifna bestämmelserna samt under iakttagande af nödig-
påpasslighet och ordning, och sker ej rättelse i enlighet med inspek¬
törens anvisningar, kan inrikesministern, efter anmälan af inspektören,
låta erkännandet bortfalla.
Sjukkasseinspektören skall vidare vara ordförande i en nämnd, som
af styrelserna för samtliga erkända sjukkassor med öfver 100 delägare
väljes för 4 år i sänder. Valet sker skriftligen, och kassor med mindre
antal delägare än 100 kunna deltaga, om de sammansluta sig så, att
de tillsammans representera mer än 100 delägare. I öfrigt meddelas
närmare bestämmelser om valet af inrikesministern. Denna nämnd kan
af inspektören sammankallas för dryftandet af hvarje sjukkasseväsendet
angående spörsmål. Finner nämnden, att erkänd sjukkassa, utan att
direkt öfverträda lagens föreskrifter, dock i sitt förhållande till delägarna
i densamma eller till andra sjukkassor verkar på ett för sjukkasse-
institutionen i dess helhet ogynnsamt sätt, skall inspektören hemställa
till inrikesministern, huruvida ej erkännandet för en sådan sjukkassas
räkning skall bortfalla.
Årligen åligger det inspektören att sammankalla möten af delege¬
rade för de erkända sjukkassorna, antingen gemensamt för hela landet
eller provinsvis. Afsikten med dessa möten är dels att förena så många
kassor som möjligt om gemensamma regler i sådana frågor, beträffande
7
50
kvilka de olika kassornas intressen beröra hvarandra, samt dels att
åvägabringa återförsäkringsföreningar och normalstatuter.
Utöfver den uppsiktsmyndighet, som sålunda tillkommer inspek¬
tören, åligger det honom att biträda med erforderliga upplysningar och
hjälp, särskilt vid upprättandet af nya kassor.
Beslut om användande af kassas öfverskott vid dess upplösning
fordrar för sin giltighet inspektörens godkännande.
I sammanhang härmed kan nämnas, att sådant öfverskott under
inga förhållanden får uppdelas mellan delägarna.
Slutligen skall inspektören årligen till inrikesministern afgifva be¬
rättelse om de erkända kassornas verksamhet. Ett utdrag af denna
berättelse skall offentliggöras på sätt inrikesministern föreskrifver.
Sjukkassornas egentliga ändamål är att bereda sjukhjälp. Emeller¬
tid kan erkänd sjukkassa äfven bereda sig tillfälle att försäkra annan
hjälp, såsom begrafningshjälp, ålderdomsunderstöd och understöd vid
varaktig oförmögenhet till arbete. Bestämmelserna härom skola upp¬
tagas i särskilda stadgar, hvaraf ett exemplar skall tillställas sjukkasse-
inspektören, hos hvilken äfven hvarje förändring i stadgarna skall an¬
mälas. För sådan försäkring skola särskilda afgifter upptagas, och
öfver de till dylik rörelse hörande medel skola särskilda räkenskaper
föras. Inspektören skall när som helst hafva tillgång till att undersöka
kassans verksamhet i dessa hänseenden och förvaltningen af de för
dylika försäkringsändamål uppsamlade medlen.
I öfrigt komma lagens bestämmelser om erkända sjukkassor icke
till användning i fråga om försäkring af understöd af nu angifna slag.
För upprätthållandet af sjukförsäkringsverksamheten åtnjuta de
erkända sjukkassorna åtskilliga förmåner:
l:o. Stämpelfrihet.
2:o. Statsbidrag.
3:o. Nedsättning i afgifterna å allmänna sjukvårdsinrättningar.
4:o. Rätt för medlemmar att af kommunerna erhålla fri skjuts till
läkare och sjukhus.
För att emellertid dessa förmåner skola komma endast verkligt
behöfvande till del innehåller å andra sidan lagen en del bestämmelser:
l:o. Lämnas utförliga föreskrifter om det understöd, sjukkassa
skall och får lämna, samt om karenstid m. m.
2:o. År det förbjudet att vara delägare i mer än en erkänd kassa
och att, då man är delägare i erkänd sjukkassa, genom försäkring
jämväl i andra kassor försäkra sig om större daglig penningehjälp, än
som motsvarar vederbörandes genomsnittliga arbetsförtjänst. Anmälan
51
hos den erkända kassan skall ske, då delägare i erkänd kassa seder¬
mera blir delägare äfven i icke erkänd kassa; och likaledes åligger
det delägare i icke erkänd kassa, som söker inträde jämväl i erkänd
kassa, att därvid anmäla sitt delägarskap i den icke erkända kassan.
Öfverträdelse af dessa förbud äfvensom svek i öfrigt medför förlust
af delägarerätten.
3:o. Lämnas noggranna bestämmelser om hvem som får vara
delägare i erkänd sjukkassa. Delägare kunna endast obemedlade arbe¬
tare, husmän, handtverkare och näringsidkare, lågt aflönade personer i
annans tjänst och andra med de nämnda i ekonomiskt hänseende lik¬
ställda män och kvinnor vara. Äldre sjukkassor kunna dock, om be¬
gäran därom framställts inom 6 månader efter det lagen trädde i kraft,
hafva vunnit erkännande, äfven om de räknat bland sina delägare
personer, som icke uppfyllt nu angifna villkor. För sådana delägare
åtnjutes emellertid ej statsunderstöd eller förmånerna af billigare af-
gifter å sjukvårdsinrättningar och af friskjutsar.
Från en annan synpunkt är det förbjudet för personer under 15
år att blifva delägare i erkänd kassa.
Ny Lov om Livsforsikringsvirksornhed utfärdades den 29 mars 1904.
Denna lag skall icke äga tillämplighet på sådana på ömsesidighet
grundade lifförsäkringsföreningar, som icke bereda kapitalförsäkring till
högre belopp än 250 kronor eller högre årlig lifränta än 50 kronor.
Emellertid äger inrikesministern på grund af särskilda förhållanden och
efter hemställan af det försäkringsråd, som enligt lagen skall inrättas,
beträffande särskilda sådana föreningar meddela bestämmelser, hvar¬
igenom de underkastas lagens stadganden. Dessutom skola äfven de
sålunda undantagna mindre försäkringsanstalterna lämna vissa uppgifter
angående sin verksamhet.
Slutligen har den 1 april 1905 utfärdats en Lov om Tilsyn med
Begravelseskasser. Med begrafningskassor förstår lagen sådana efter
ömsesidighetsprincipen inrättade föreningar, som hafva till ändamål att
tillförsäkra utbetalningen vid delägares eller ett af dess barns under 15
år frånfälle af en summa en gång för alla icke öfverstigande femhundra
kronor. Såsom villkor för, att en förening må anses såsom begraf¬
ningskassa, fordrar lagen vidare, att föreningen uteslutande skall styras
af delägarna, samt att vinsten af företaget i sin helhet skall tillfalla
dem och i regel blott kunna tillfalla dem i form af begrafningshjälp.
Tillsynen utöfvas af sjukkasseinspektören. Nya kassor skola, innan
de träda i verksamhet, och äldre kassor inom ses månader efter lagens
trädande i kraft till denne insända ett exemplar af sina stadgar. Dessa
52
skola, förutom vissa stadganden af föreningsrättslig art, såsom om
ändring i stadgarna m. m., innehålla bestämmelser om:
1) kassans ändamål och verksamhetsområde, delägares intagande
samt deras rättigheter och skyldigheter, med närmare angifvande af
det ömsesidiga ansvaret;
2) räkenskapsväsen och revision, medelplaceringen, som skall ske
för sig, om kassan utgör afdelning af en förening med flora ändamål,
samt användandet af uppkommet öfverskott, särskildt vid kassans upp¬
lösning;
Samtidigt skall ingifvas uppgift på ordförandens i styrelsen namn
och adress.
Senare förändringar i stadgarna och ombyte af ordförande i sty¬
relsen skola anmälas inom en månad.
För uppsikten gälla följande bestämmelser:
1) Samtidigt med insändandet af stadgarna skall ingifvas förteck¬
ning på delägarna i kassan, angifvande deras namn, kön och födelseår,
samt affattad efter ett af inrikesministern fastställdt formulär. Ny för¬
teckning skall därefter aflämnas, första gången inom januari månad
1910, och sedan hvart femte år, samt kan dessutom när som hälst af
inspektören affordras föreningen.
2) Räkenskaperna skola för hvarje år afslutas den 31 december
och föras efter ett af inrikesministern fastställdt schema. Räkenska¬
perna skola, så snart de hunnit revideras, och senast före utgången af
mars månad hvarje år tillställas inspektören.
3) Sjukkasseinspektören är berättigad att affordra kassa hvarje
upplysning, som han anser erforderlig för bedömande af dess verk¬
samhet och ställning, att när som helst taga del af kassans böcker,
räkenskaper och hela verksamhet samt att personligen eller genom
ombud öfvervara kassans ordinarie sammanträden.
4) Under loppet af år 1910 och sedan hvart femte år skall sjuk¬
kasseinspektören beräkna hvarje särskild kassas ställning och underrätta
kassan om resultatet. Finner han, att kassa svårligen kan uppfylla sina
förpliktelser, äger han hemställa till kassan att antingen höja bidragen
eller nedsätta försäkringsbeloppen. Denna hemställan skall af styrelsen
bringas till samtliga delägares kännedom.
Underlåtenhet att i rätt tid fullgöra i lagen föreskrifna skyldig¬
heter föranleder bötesansvar.
Sjukkasseinspektören skall årligen till inrikesministern afgifva be¬
rättelse om samtliga begrafningskassors verksamhet och ställning. I
denna skall äfven i nödiga delar angifvas resultaten af femårsberäk-
53
ningarna. Inrikesministern afgör, i livad mån berättelsen skall bringas
till allmänhetens kännedom.
Slutligen skall sjukkasseinspektören lämna kassorna erforderliga
upplysningar och vägledning samt särskildt lämna sitt bistånd vid upp¬
rättandet af nya kassor.
Begrafningshjälpen är fritagen från utmätning.
På de i denna lag omhandlade kassor skola ej bestämmelserna i
1904 års lag äga tillämpning med mindre inrikesministern på hemställan
af försäkringsrådet eller sjukkasseinspektionen för särskild kassas del
så förordnar. Därvid kunna sådana afvikelser från sistnämnda lag med-
gifvas, som med hänsyn till respektive kassas ställning anses önskliga.
Såsom af förestående redogörelse framgår, bildar den danska rätten
på ifrågavarande område på långt när icke något afslutadt helt.
VII.
Finland.
Finland erhöll den 5 december 1895 en lag angående arbetsgif-
vares ansvarighet för kroppsskada, som drabbar arbetare, genom hvilken
lag tvångsförsäkring för olycksfall infördes. Öfriga försäkringsgrenar,
som pläga utgöra föremål för tvångsförsäkring, lämnades däremot tvångs-
fria, men gjordes på samma gång till föremål för särskild lagstiftning
genom en förordning af den 2 september 1897, angående arbetare-
understödskassor.
Sistnämnda förordning afser sålunda icke ett fullständigt ordnande
af den enskilda understödsverksamheten utan är liksom den danska
sjukkasselagen närmast af socialpolitisk art. Den omfattar till följd
häraf endast sådana understödskassor, som äro bildade för handtverkare,
yrkes- och andra arbetare eller med dem jämförbara personer, och af
dylika kassor endast sjuk- och pensionskassor. Sjukkassa kan emel¬
lertid äfven lämna försäkring för sjukdom, som föranledts af olycks¬
fall, och försäkring af begrafningshjälp. Med pensionskassa förstås
kassa, som har till ändamål att åt delägarna utgifva underhållsbidrag
vid ålderdom eller stadigvarande arbetsoförmåga eller att lämna under¬
stöd åt afliden delägares änka och barn. Förordningen äger emellertid
under alla förhållanden icke tillämplighet på kassa, hvars verksamhet
är inskränkt till vissa, vid kassans stiftande namngifna personer.
54
Understödskassas tillgångar få ej användas till andra ändamål än
utdelande af i stadgarna angifna understöd af ofvan antydda beskaf¬
fenhet samt bestridande af förvaltningskostnader och bildande af erfor¬
derliga fonder. Åro sjukkassa och pensionskassa inrättade i samband
med hvarandra, skola för hvardera kassan särskilda stadgar vara upp¬
gjorda samt dess medel skildt för sig förvaltas och bokföras. Detsamma
gäller, om arbetareunderstödskassa är inrättad i samband med förening,
anstalt eller kassa, som afser annat ändamål än sjuk- eller pensions¬
försäkring. Med andra ord hvarje kassa, som faller under förordningens
bestämmelser, är förhindrad att, med de härofvan för sjukkassa angifna
undantag, förena olika slag af försäkringsverksamhet och att med för-
säkringsverksamheten förbinda verksamhet af annat slag.
Arbetareunderstödskassas verksamhet får ej begynna, innan stadgar
för kassan blifvit fastställda, och ändring i understödskassas stadgar
äger icke giltighet med mindre stadfästelse därå vunnits. Stadfästelse
får emellertid icke vägras, om förslaget till stadgar eller till ändring
i desamma öfverensstämmer med allmän lag och 1897 års förordning.
Pröfning och stadfästelse af stadgar tillkommer guvernören i länet, om
kassans verksamhet skall vara inskränkt till endast ett län, eljest
senaten. Stadgarna skola, förutom rent föreningsrättsliga föreskrifter,
innehålla bestämmelser i följande hänseenden, nämligen om kassans
benämning och ändamål, villkoren för inträde i kassan och de orsaker,
som kunna medföra förlust af delaktighet däri, afgifterna till kassan,
de understöd och öfriga förmåner, som tillkomma delägare eller afliden
delägares änka och barn, bildandet af fonder, därest sådana äro nödiga
till betryggande af kassans verksamhet, samt i hvilka fall och huruledes
kassan må upplösas och huru de medel skola användas, hvilka kunna
återstå, sedan kassans samtliga förbindelser blifvit fullgjorda. Bestämmas
afgifterna till kassan och understöden från densamma att utgå med vissa
i stadgarna utsatta belopp, bör härvid tillses, att utsikt finnes för att
kassan skall kunna fullgöra åtagna förpliktelser. År understödskassa
inrättad vid industriellt verk eller annat affärsföretag eller ock vid
vissa sådana verk eller företag gemensamt, skola dessutom stadgarna
angifva, huru förfaras bör, i händelse rörelsen vid dylikt verk eller före¬
tag för längre eller kortare tid afbrytes.
Har delägare under viss i stadgarna angifven tid, som ej får bestämmas
till mer än fem år, till pensionskassa verkställt föreskrifna inbetalningar,
och nödgas han till följd af bestämmelse i stadgarna att utträda ur
kassan vid ombyte af yrke eller arbetsplats eller bortflyttning från orten,
skall honom eller hans änka och barn tillkomma en mot de erlagda
55
årsafgifterna svarande, i stadgarna bestämd pensionsförmån enligt de
för kassan gällande allmänna grunderna.
En påminnelse om den fransk-belgiska uppfattningen är det att
förordningen särskildt nämner, att för beredande af pension åt delägare
i arbetarepensionskassa eller åt hans änka och barn delägarens utgifter
till kassan må, genom kassans förmedling, för delägarens räkning på
vissa villkor inbetalas till lifränteanstalt eller lifränteförsäkringsbolag
med hufvudförvaltning inom Finland.
Upplöses arbetareunderstödskassa, skola kassans tillgångar, sedan
öfriga förbindelser fullgjorts, främst användas till att för en hvar, som
är berättigad till viss förmån ur kassan, säkerställa erhållandet af hvad
honom på grund af gjorda inbetalningar enligt stadgarna tillkommer.
Öfverskott, som därutöfver kan uppstå, må användas allenast till ända¬
mål, som öfverensstämmer med kassans allmänna syfte eller eljest afser
arbetarebetolkningens bästa, samt får icke i något fäll fördelas emellan
delägarna.
Den egentliga tillsynen öfver arbetareunderstödskassorna utöfvas
af Industristyrelsen, en myndighet, som, inrättad år 1884 i stället för
två förutvarande ämbetsverk, Manufakturdirektionen och Bergsstyrelsen,
närmast har till åliggande att hålla sig noga underrättad om de indu¬
striella näringarnas tillstånd och behof samt att föreslå åtgärder till
deras förkofran.
Industristyrelsen skall höras, innan guvernör äger meddela stad¬
fästelse å stadgar; och för understödskassa fastställda stadgar skola af
vederbörande myndighet meddelas sagda styrelse. Likaledes skall
Industristyrelsen underrättas om beslutad upplösning af kassa.
Understödskassas styrelse skall hvarje år före maj månads utgång
genom vederbörande guvernör till Industristyrelsen insända redogörelse
öfver kassans verksamhet under det föregående räkenskapsåret. Redo¬
görelsen skall vara affattad enligt formulär, som blifvit fastställdt af
industristyrelsen, och jämväl upptaga huru kassans medel äro placerade.
Dessutom skall den vara åtföljd af bestyrkt afskrift af protokollet för
den arsstämma, vid hvilken styrelsens redogörelse för ifrågavarande
räkenskapsår jämte revisorernas utlåtande förehafts till behandling, samt
uppgift å styrelsemedlemmarnas namn.
Finner Industristyrelsen, att understödskassa ej förvaltas enligt dess
stadgar och förordningens föreskrifter, eller att kassan uppenbarligen
icke erbjuder tillbörlig trygghet för fullgörandet åt åtagna förpliktelser,
skall styrelsen göra anmälan därom hos vederbörande guvernör, som i
sin ordning äger förständiga kassans styrelse att förelägga saken för
56
nästa årsstämma eller för extra stämma med kassans delägare. Utdrag
af det vid stämman i ärendet förda protokollet skall oförtöfvadt till¬
ställas guvernören, som sedermera skall lämna Industristyrelsen del af
detsamma. Vidtagas ej erforderliga åtgärder till aflägsnande af anmärkta
missförhållanden, äger guvernören antingen meddela förbud att, innan
rättelse skett, emottaga nya delägare i kassan, eller också, om om¬
ständigheterna påkalla det, förbjuda fortsättandet af kassans verksamhet.
Underlåtenhet af kassans styrelse att aflämna förutnämnda redogörelse
eller att ställa sig till efterrättelse förständigande eller förbud, som
nyss omtalats, medför böter.
I afseende å kassor, som inrättats innan förordningen trädde i kraft,
stadgades, att dylika kassor skulle bringa sina stadgar till öfverensstäm¬
melse med förordningens föreskrifter och inom ett år efter dess ikraft¬
trädande utverka fastställelse å stadgarna, oafsedt om förut gällande
stadgar varit af myndighet fastställda eller ej.
Slutligen medges, dels att, i händelse stadgar för understödskassa,
vare sig med afseende å villkor, som vid medels donerande till kassan
utfästs, eller af annan anledning, icke kunnat affattas i full öfverens¬
stämmelse med förordningens föreskrifter, det får ankomma på senatens
pröfning, huruvida de föreslagna stadgarna för dylik understödskassa
likväl må kunna stadfästas, samt dels att, om understödskassa, som är
inrättad vid industriellt verk eller annat affärsföretag, af arbetsgifvare
åtnjuter visst, i stadgarna bestämdt bidrag, eu del styrelsemedlemmar
och revisorer, dock ej utöfver halfva antalet, må utses af arbetsgifvaren.
Äfven understödsföreningar, som icke falla under bestämmelserna
i 1897 års förordning, torde för sin trygghet vara hänvisade att söka
stadfästelse å sina stadgar, ehuru någon uttrycklig föreskrift därom ej
torde finnas.
Beträffande de forna skråämbetenas kassor äfvensom de af gesäll¬
föreningar sammanbragta kassorna stadgas i förordningen om näringarna
den 31 mars 1879, att de skola öfvervakas af de fullmäktige, som hand¬
hafva handtverksföreningarnas i städerna angelägenheter, och att full¬
mäktige till och med, där så kan anses nödigt, äga omhändertaga
ifrågavarande kassor.
57
VIII.
Tyskland.
Tyskland är det land, som konsekventast genomfört tvångsförsäk-
ringssystemet. För detta ändamål äro inrättade åtskilliga kassor af
mer eller mindre offentlig karaktär. Vid sidan af denna offentliga för-
säkringsverksamhet har emellertid en ganska omfattande privat under-
stödsverksamhet bibehållit sig, utöfvad genom s. k. fria kassor.
I sammanhang med genomförandet af tvångsförsäkringen reglerades
äfven en del af dessa fria kassors förhållanden genom en rikslag, Gesetz
uber die eingeschriebenen Half skassen vom 7 April 1876, som i vissa delar
undergick förändring genom en lag af den 1 Juni 1884.
Denna lag, här nedan för korthetens skull citerad under benäm¬
ningen »Hulfskassengesetz», afsåg dock endast den egentliga sjukför¬
säkringen. En inskrifven kassa får nämligen ej lämna annan försäkring
än af sjukhjälp och begrafningshjälp, och denna sista får icke öfver¬
stiga det tiodubbla beloppet af det veckounderstöd, hvartill den aflidne
delägaren i händelse af sjukdom varit berättigad. Försäkring af begraf¬
ningshjälp är dessutom icke tillåten annat än i samband med sjukförsäk¬
ring. Vid sidan af de inskrifna hjälp kassorna funnos emellertid och
bildades allt jämt en mängd andra fria kassor, som icke underordnade sig
under das Hulfskassengesetz utan afstodo från en inskrifven hjälpkassas
rättigheter för att i stället åt sig bevara friheten att ägna sig åt hvilket
slags försäkringsverksamhet som helst. De vunno därmed äfven fördelen
att kunna närmare ansluta sig till andra föreningar än som på grund
af vissa bestämmelser i das Hulfskassengesetz var möjligt för inskrifna
hjälpkassor. För dessa icke inskrifna hjälpkassor gällde till en början
endast de allmänna bestämmelserna för föreniugar och korporationer
samt en del partikularrättsliga föreskrifter. Genom Gesetz uber die
privaten Versicherungsunternehmungen vom 12 Mai 1901 hafva emel¬
lertid äfven dessa icke inskrifna fria hjälpkassor indragits under riks-
lagstiftniugen.
8
58
Förhållandet mellan dessa lagar är nu det, att sistnämnda lag är
den generela och omfattar alla understödsföreningar, som ej särskild!
inregistrerats enligt Hulfskassengesetz.
Under 1901 års lag falla alla privata försäkringsföretag, såvidt
dessa enligt de af dem ingångna försäkringsaftalen tillerkänna försäk¬
ringstagarna rättsligen utkräfbara anspråk gent emot försäkrings-
gifvaren.
Lagen skiljer mellan större företag och företag, som drifvas af
mindre, ömsesidiga försäkringsanstalter, d. v. s. föreningar, som enligt
sina stadgar äro strängt begränsade i afseende å föremålet för sin
verksamhet, området för densamma eller den krets af personer, den
får omfatta. För dessa mindre föreningar gälla visserligen i princip
samma bestämmelser som för de större anstalterna, men vissa lindringar
äro dock medgifna.
Närmare än nu nämnts anges icke hvilka föreningar, som skola
anses för mindre föreningar, utan lagen har öfverlämnat afgörandet
häraf för hvarje särskildt fall åt vederbörande uppsiktsmyndighet. Dock
äger Förbundsrådet, om så skulle befinnas lämpligt, meddela särskilda
föreskrifter i detta hänseende.1)
‘) Af de af das Kaiserl. Aufsichtsamt filr Privatversicherung utgifna årliga berättel¬
serna tyckes det emellertid framgå, att det mött relativt mindre svårigheter att skilja
mellan större anstalter och mindre föreningar än att i de särskilda fallen afgöra, när en mindre
förening öfverhufvud vore att anse såsom försäkringsförening och därför underkastad uppsikt.
Allmänt fruktade man inom de af dylika föreningar intresserade kretsarna, att statsuppsikten
skulle omedelbart föranleda upplösningar i mängd. Det gjordes därför en massa invändningar
från de olika föreningarnas eller kassornas sida därom, att de ej vore försäkringsanstalter.
Då äfven för en blifvande svensk lagstiftning det icke torde sakna sitt intresse att veta huru
den tyska praxis löst denna fråga, lämnas här ett kort utdrag ur das Aufsichtsamt’s första
berättelse: »Påståendet, att begrafnings-, pensions- och dylika kassor icke vore att anse såsom för¬
säkringsföretag i den mening lagen fattade detta begrepp, grundades i många fall därpå, att
dessa kassor ej åsyftade förvärf, utan att de snarare vore välgörenhetsinrättningar, och
att de förvaltades af olönade förtroendemän. Däremot har das Aufsichtsamt framhållit, att
dessa förhållanden icke i någon mån berörde rörelsens egenskap af försäkring eller ej. I andra
fall framhölls, att anstalten i fråga icke vände sig till allmänheten utan allt ifrån böx-jan hade
sin verksamhet inskränkt till en noga bestämd krets af personer. Detta förhållande framhölls
särskildt af kassor, som uteslutande voro bestämda för medlemmarna af viss förening, men
äfven af en del af enskilda arbetsgifvare inrättade kassor. Här hade das Aufsichtsamt alltså
att pröfva, om jämlikt 1 § i das Privatversicherungsgesetz ett utöfvande af försäkringsrörelse
[Betrieb von Versicherungsgeschäften] kunde antagas föreligga. I de flesta fall måste frågan be¬
svaras jakande. Man utgick därifrån, att det icke med nödvändighet fordrades ett yrkesmässigt
utöfvande af försäkringsrörelse för att lagen skulle vara tillämplig, utan att det endast erfor¬
drades ett verkligt utöfvande af dylik rörelse (Geschäftsbetrieb), d. v. s. en planmässig, på längre
tids giltighet beräknad och på fortlöpande afslutande af ett obestämdt antal försäkringsafta]
riktad verksamhet. Lika litet ansågs det erforderligt, att försäkringsverksamheten skulle vara
det enda ändamålet med företaget; äfven sådana anstalter, som därjämte fullföljt helt andra,
t. ex. ideala ändamål, ansågos skyldiga underkasta sig statsuppsikt. I enstaka fall förklarades
vederbörande anstalt ej vara försäkringsanstalt och ett utöfvande af försäkringsrörelse enligt
lagens mening icke föreligga, emedan vederbörande företag från början begränsat sig till en
59
I fråga om den myndighet, som har att utöfva uppsikt öfver respek¬
tive anstalter, skiljer 1901 års lag på sätt och vis mellan de större
anstalterna och de mindre föreningarna. Enligt 2 § skall nämligen
uppsikten öfver försäkringsanstalt, som enligt sina stadgar eller andra
bestämmelser har sin verksamhet inskränkt till eu förbundsstats område,
utöfvas af denna stats myndigheter, men uppsikten öfver anstalter med
större verksamhetsområde utöfvas af ett särskildt inrättadt ämbets¬
verk, (las Kaiserliche Aufsichtsamt fur Privatversicherung. Till yttermera
visso stadgas, att rikskansleren i samförstånd med vederbörande lands-
regeringar skall kunna bestämma, att anstalt, hvars verksamhet visser¬
ligen sträcker sig ut öfver en förbundsstats gränser, men som dock är
strängt begränsad till föremål och område eller rör sig inom en in¬
skränkt krets af personer, skall vara underkastad uppsikt af myndig¬
heterna i den stat, där den har sitt säte. Till följd af dessa bestäm¬
melser kommer faktiskt i regel endast ett relativt fåtal mindre för¬
eningar att stå under uppsikt af das Aufsichtsamt.1) Detta verk är ej
heller apellinstans i förhållande till de särskilda staternas myndigheter,
utan dessas beslut* öfverklagas i vanlig väg.
Uppsiktsmyndigheternas befogenhet är af tvåfaldig art i det att
den omfattar dels rätten att meddela koncession och dels en uppsikts-
rätt öfver det sätt, hvarpå efter erhållen koncession en anstalts ange¬
lägenheter skötas.
Koncession erfordras för alla försäkringsföretag, större såväl som
mindre, och det är belagdt med straff att utan koncession drifva för-
säkringsverksamhet och att såsom företrädare eller ombud för icke
koncessionerad anstalt sluta försäkringsaftal.
relativt liten, i nära personliga förbindelser stående och fast sluten krets af personer.» En annan
svårighet i detta hänseende påpekar das Aufsichtsamt längre fram i samma berättelse, där det
heter: »Till mycken tvekan har tolkningen af lagens lista § 2 mom. gifvit anledning, enligt
hvilket lagrum föreningar, som lämna sina delägare understöd utan att tillerkänna dem något
rättsanspråk därpå, icke äro att anse som försäkringsanstalter och följaktligen icke äro under¬
kastade den i lagen föreskrifna uppsikten. På detta stadgande grundade talrika mindre för¬
eningar, särskildt begrafnings- och pensionskassor, vare sig de voro upprättade för personer af
särskilda yrken eller anställning eller för medlemmar af vissa föreningar, sin vägran att in¬
ordna sig under lagens föreskrifter. Särskildt åberopade man den i talrika mindre föreningars
stadgar intagna bestämmelsen, att delägarnas anspråk mot kassan ej finge göras gällande
på rättslig väg. Häremot har das Aufsichtsamt påvisat, att en enstaka bestämmelse i stadgarna
icke finge tillmätas afgörande betydelse, såvida det af stadgarnas innehåll öfverhufvud fram-
ginge, att kassan afsåge att åt delägarna bereda fasta rättsanspråk på de utfästa understöden
och icke blott fria, d. v. s. uteslutande på kassaorganens godtfinnande beroende understöd. Så
antogs särskildt vara fallet, då med uteslutande af rättsvägen stadgarna sörjde för mellan kassan
och dess delägare uppstående tvistigheters slitande genom skiljedom.»
*) Emellertid hafva några förbundsstater begagnat sig af den rättighet, lagen medger, att
få uppsikten öfver alla försäkringsanstalter Överflyttad på das Aufsichtsamt. Dessa stater äro
Hessen, Schaumburg-Lippe och Bremen.
60
Ansökan om koncession skall vara åtföljd af planen för företaget,
som skall angifva ändamålet med detsamma och vederbörande anstalts
verksamhetsområde samt i öfrigt innehålla sådana upplysningar, att
däraf kan dragas nöjaktiga slutsatser angående företagets framtida
bärighet. Såsom beståndsdelar af planen angifvas särskildt stadgarna
samt de allmänna försäkringsvillkoren och de tekniska beräkningar, på
Indika företaget är byggdt.
Beträffande mindre föreningar äga dessa bestämmelser dock ej
giltighet annat än i tillämpliga delar. Så pläga i fråga om dylika för¬
eningar de allmänna försäkringsvillkoren vara intagna i stadgarna.
Stadgarna skola angifva, hvilka försäkringsgrenar företaget afser
att omfatta, grunderna för förmögenhetsplaceringen och om återförsäk¬
ring skall bedrifvas. För placeringen af premiereserv lämnas emellertid
särskilda, detal jerade bestämmelser längre fram i lagen, hvadan förord¬
nandet i stadgarna hufvixdsakligen kommer att afse placeringen af
medel tillhörande andra fonder än premiereserven.
Stadgarna skola vidare, såvidt fråga är om ömsesidig försäkrings¬
anstalt, sörja för förefintligheten af erforderlig grundfond, som skall
tjäna till bestridande af organisationskostnaderna och dessutom vara
ett slags garanti- och rörelsefond, samt angifva de villkor, under hvilka
denna fond står till föreningens förfogande, sättet för dess återbetalande
och den delaktighet i förvaltningen af föreningens angelägenheter, som
kan vara tillerkänd dem, som förskjutit medel till grundfonden. Beträf¬
fande grundfonden gäller för öfrigt bland annat, att den i regel skall
inbetalas kontant; att uppsägningsrätt ej får vara tillerkänd dem, som
förskjutit densamma; att stadgarna kunna tillerkänna dessa, utom ränta
att utgå af årsinkomsterna, äfven andel i möjligen uppkommen vinst,
därvid dock räntefoten ej får öfverstiga 4 procent, samt ränta och
vinstandel tillhopa ej få uppgå till mer än 6 procent af kontant inbe¬
talda belopp; att till återbetalning af grundfonden ej får användas annat
än årsinkomst; att sådan återbetalning ej får ske annat än i den mån
särskild reservfond bildas; samt att vid likvidation och konkurs grund-
fondskreditorer hafva sämsta rätt.
Äfven för bildandet af en reservfond till betäckande af oväntade
förluster skola en ömsesidig försäkringsanstalts stadgar sörja och därvid
särskildt angifva huru mycket, som årligen skall afsättas till denna,
och det lägsta belopp, hvartill den skall uppgå, för att afsättningarna
skola kunna upphöra.
Uppsiktsmyndiglieten kan emellertid efterskänka fordringarna på
bildande af grundfond och reservfond, om med afseende på rörelsens
61
natur eller till följd af andra omständigheter, t. ex. rikliga skänker och
dylikt, tillräcklig trygghet ändå synes beredd. I regel torde i fråga
om mindre föreningar fordringen på grundfond komma att efterskänkas,1 2)
men däremot icke fordringen på bildande af reservfond.
Dessutom skola, som nämndt, om de allmänna försäkringsvillkoren
ej upptagas i särskild handling, desamma inryckas i stadgarna. Stad¬
garna skola i så fall innehålla de bestämmelser, som kunna vara träf¬
fade angående: de förhållanden, som medföra försäkrad ersättnings ut¬
fallande, och de fall, då af särskilda anledningar, såsom till följd af
oriktiga uppgifter eller förändrade förhållanden, försäkringsgifvarens
förpliktelser upphöra; arten och omfånget af samt förfallotiden för för¬
säkrade förmåner; delägarnas afgifter och påföljden af försummad åt gifts-
sky kli g het'-); tiden för försäkringsaftalens giltighet, villkoren för deras
delvisa eller fullständiga häfvande samt försäkringsgifvarens förplik¬
telser härvid3); tiden, inom hvilken anspråk på grund af försäkrings-
aftal skola framställas; förfarandet vid tvistigheter, behörig domstol
för sådana och särskildt sättet för bildande af skiljedomstol, om sådan
är föreskrifven; grunderna för beräkning af delägares rätt till andel i
möjligen uppkommen vinst; samt, vid fråga om lifförsäkringar, villkoren
och gränserna för utbetalande af förskott på eller belåning af poliser.
Det är emellertid ej nödvändigt, att bestämmelser skola vara träffade
*) Emellertid upplyser das Aufsiclitsamt i sin årsberättelse för 1903, att i fråga om vissa
sjukkassor, som afsett att utöfva verksamhet öfver större område, än som synts medgifva lätt
kontroll öfver kassans skötsel från delägarnas sida, stränga fordringar på bildande af grundfond
uppställts.
2) I detta hänseende upplyses särskildt i das Aufsichtsamt’s förut citerade första års¬
berättelse, att i fråga om de större företagen das Aufsiclitsamt sökt genomdrifva, att försäkring
ej får förklaras förfallen utan föregående erinran hos den försumlige, men att det ännu ej vore
afgjordt, huruvida das Aufsiehtsamt skulle försöka genomdrifva samma anordning i fråga om
de mindre företagen. Nästa årsberättelse nämner intet härom.
s) Bas Aufsiehtsamt upplyser i sin årsberättelse för år 1903, att vid den nya lagens trä¬
dande i kraft de flesta kassor icke åt utträdande eller utesluten delägare lämnade någon som
helst godtgörelse för inbetalda premier, men att das Aufsiehtsamt i allmänhet sökt genomdrifva
en motsatt praxis. Härvid hade skillnad gjorts mellan försäkring af visst kapitalbelopp och
pensionsförsäkring. Vid försäkring af kapitalbelopp hade i allmänhet föredragits att kontant åter¬
betala en del af de erlagda premierna, därvid, där så kunnat ske, återköpssumman beräknats i
visst förhållande till den individuella premiereserven, men, om till följd af sättet för räkenskaps-
föringen så ej kunnat ske, till viss andel af de inbetalda bidragen. I allmänhet hade det härvid
ansetts, att kassa utan olägenhet kunde till delägare, som tillhört kassan i minst fem år, åter¬
betala Vs af de af honom inbetalda bidragen. Sällan hade vid försäkring af visst belopp åter-
köpet, bestämts skola ske i form af lämnande af fripolis. Vid pensionsförsäkring vore förhållan¬
det ett annat. Vid sådan försäkring vore i allmänhet premierna beräknade på, att en del af de
försäkrade icke skulle uppnå pensionsåldern. I fråga om sådan försäkring kunde kontant
återköp således ej ifrågakomma. Vid sådan försäkring måste alltså återköpet ske i form af
lämnande af fripolis. Endast då pensionsförsäkring lämnades med rätt till återfående af det
inbetalda kapitalet, kunde kontant återköp ifrågakomma.
62
i alla nu angifna hänseenden, blott de bestämmelser, som äro afsedda
att gälla, äro intagna i stadgarna.
Slutligen skola en ömsesidig försäkringsanstalts stadgar bestämma
öfver delägarnas bidragsplikt och särskildt angifva, huruvida bidragen
skola utgå förskottsvis, vare sig en gång för alla eller i periodiska
afgifter, eller ock uttagas genom uttaxering vid räkenskapsårets slut.
Skola bidragen erläggas förskottsvis, skola stadgarna vidare förordna,
huruvida möjligen uppkommande brist skall täckas genom efterdebite-
ring eller genom nedsättning i de försäkrades anspråk. Stadgarna
kunna bestämma ett maximibelopp, utöfver hvilket skyldigheten att
underkasta sig uttaxering eller efterdebitering icke sträcker sig. Äfven
utträdande delägare äro underkastade uttaxering och efterdebitering.
Dessa såväl som under året inträdda delägare äro dock ej skyldiga att
utgöra större bidrag än som proportionsvis belöpa sig på den tid af
året, de varit delägare. Stadgarna skola innehålla bestämmelser om
förutsättningarna för uttaxering och efterdebitering och särskildt om i
hvad mån eljest förefintliga tillgångar, såsom grundfond och reservfond,
först skola tillgripas. Dessutom skola stadgarna lämna föreskrifter om
sättet för utskrifvandet och indrifvandet af uttaxeringar och efterdebi-
teringar.
År det meningen att drifva lifförsäkringsrörelse, hvartill, såvidt nu
är i fråga, räknas äfven invaliditets- och åldersränteförsäkring, försäk¬
ring af änkepensioner och understöd åt afliden delägares minderåriga
barn samt utstyrselförsäkring och försäkring för den händelse veder¬
börande inkallas till militärtjänst, skola de antagna premietarifferna
och använda dödlighetstabellerna vidfogas koncessionsansökniugen samt
grunderna för beräkningen af premier och premiereserv fullständigt
angifvas, däribland särskildt den antagna räntefoten, storleken af den
s. k. premiebelastuingen, och de använda formlerna in. m. Detsamma
gäller i fråga om sjukdoms- och olycksfallsförsäkring, om någotdera
slaget af försäkringsrörelse skall bedrifvas på samma sätt som lifför-
säkringsverksamhet med bestämda sannolikhetstabeller till utgångspunkt,
och särskildt om verksamheten skall omfatta ränteförsäkring, eller för¬
säkring med rätt till återköp, eller försäkring, som eljest fordrar sam¬
lande af särskild premiereserv. Från bestämmelserna om särskilda
premietariffer etc. kan emellertid uppsiktsmyndigheten, då fråga är om
mindre förening, tillåta afvikelser. I vanliga fall lärer i stället endast
fordras ett s. k. matcmatisches Gutachten. Klart är ju också, att dessa
bestämmelser ej äro tillämpliga, då uttaxeringssystemet eller systemet
med lika bidrag för alla användas, något som emellertid enligt upp¬
63
lysning i de af das Aufsichtsaint fur Privatversicherung utgifna års¬
berättelserna i allmänhet icke tillätes.1)
Slutligen bör enligt vissa kommentatorer ansökning om koncession
för mindre förening vara åtföljd af förteckning på delägarna, enär upp¬
siktsmyndigheterna lära låta koncessionens beviljande bero äfven på att
visst efter omständigheterna lämpadt minimiantal af delägare visas hafva
ingått i föreningen.
Meddelandet af koncession äger rum oberoende af huruvida något
verkligt behof af anstaltens inrättande visas vara förhanden eller ej.
Koncessionen gäller, om ej planen för företaget innehåller någon tids¬
begränsning, för obestämd tid. Ej heller kan den koncessionsbeviljande
myndigheten föreskrifva någon begränsning af anstalts lokala verksam¬
hetsområde utöfver hvad planen angifver. Finnes ej i denna någon
begränsning angifven, gäller koncessionen för hela tyska riket, en be¬
stämmelse, som dock till följd af den definition, lagen lämnar på mindre
föreningar, i allmänhet ej torde hafva någon betydelse för andra dylika
föreningar än vissa yrkeskassor.
Enligt 7 § i lagen får koncession icke vägras annat än i föl¬
jande fall:
l:o. om planen för företaget strider mot lagens föreskrifter;
2:o. om enligt planen de försäkrades intressen ej äro vederbör¬
ligen tillgodosedda eller anstaltens bärighet ej synes betryggad; samt
3:o. om förhållanden föreligga, som berättiga till antagandet, att
en med lag och god sed öfverensstämmande verksamhet icke kommer
att af vederbörande förening utöfvas.
Ehuru ifrågavarande lagbud är affattadt i negativ form, är det
klart, att den befogenhet, som tillerkänts uppsiktsmyndigheterna, är ganska
vidsträckt. Sålunda är redan förut nämndt, att, äfven då fråga är om
mindre förening, uppsiktsmyndigheterna ansett sig kunna som villkor
för koncessionen fordra ett visst minimiantal delägare, och att uttaxe-
ringssystem och system med enhetliga premier i regel icke tillåtas.
En annan befogenhet, som på grund af innehållet i nämnda lagrum
ansetts tillkomma uppsiktsmyndigheterna, är den att afgöra, om försäk¬
ringsanstalt får förena olika slag af försäkringsverksamhet, och om
äfven annan affärsverksamhet än försäkringsverksamhet får utöfvas. *)
*) Ett oeftergifligt villkor för, att dylika former för bidragspliktens utgörande skola få
användas, anses vara, att det till följd af särskilda omständigheter är sörjdt för ett jämnt till¬
flöde af yngre element, såsom det t. ex. är fallet med en del af enskilda arbetsgifvare inrättade
kassör med tvångsanslutning af alla eller vissa i vederbörande arbetsgifvares tjänst anställda
arbetare.
64
Till följd af stadgandet i lagrummets tredje moment anses uppsikts-
myndigheterna äfven äga pröfva de ledande personernas i en försäk¬
ringsanstalt pålitlighet och lämplighet.
Jämväl ändringar i planen för företaget fordra gillande af uppsikts-
myndigheterna.
I afseende å den löpande förvaltningen hafva uppsiktsmyndig-
heterna en vidsträckt befogenhet.
Så fordras deras samtycke för förvärf af fast egendom, såvida det
ej är fråga om inrop på tvångsauktioner för täckande af insknfna
fordringar.
Beträffande bokföringen är det föreskrifvet, att böckerna årligen
skola afslutas, samt att försäkringsanstalt skall låta i öfverensstämmelse
med desamma upprätta och till uppsiktsmyndighetorna insända dels en
balansräkning och dels eu anstaltens förhållanden och utveckling klar¬
läggande årsberättelse. Såvida icke i förevarande lag, eller i andra
rikslagar, eller af förbundsrådet, särskilda föreskrifter angående bok¬
föringen och räkenskapernas uppläggande meddelats, kunna uppsikts-
myndigheterna utfärda närmare föreskrifter om tiden för afhimnande åt
samt beskaffenheten af och formen för balansräkningen och årsberät¬
telsen. På begäran äger jämväl en hvar försäkrad att under det
närmast efter ett räkenskapsår följande året erhålla ett exemplar af
nämnda handlingar. Dessutom kunna uppsiktsmyndigheterna föreskrifva
i hvad mån och på hvad sätt årligen balansräkningen och årsberättelsen
skola göras tillgängliga för de försäkrade eller offentliggöras.
Vidare hafva uppsiktsmyndigheterna att tillse, att, då liftörsäkrings-
ocli därmed jämförlig rörelse bedrifves, premiereserv särskildt för hvarje
rörelseart beräknas, bokföres och vederbörligen placeras. Angående
placeringen af till premiereserv hörande medel lämnas utförliga före¬
skrifter. Dylika medel få sålunda endast placeras i värdehandlingar,
som enligt Biirgerliches Gesetzbucli lämpa sig för placering af för¬
myndaremedel, samt till högst Vio af fondens hela belopp i värdehand¬
lingar, i hvilka det enligt de särskilda förbundsstatcrnas lagar är till-
låtet att placera omyndigas tillgångar; i sådana af tyska hypoteks-
aktiebanker utfärdade, till innehafvaren ställda pantbref, som tyska
riksbanken belånar i första klassen; mot hypotek af handlingar af
nyssnämnda slag till 75 procent af nominella värdet, eller, om kurs
värdet är lägre, till 75 procent af detta värde; mot försträckning å
egna försäkringspoliser i öfverensstämmelse med stadgarna; samt, med
uppsiktsmyndigheternas tdlstånd, i inländska kommunala skuldbevis,
såvida dessa antingen äro uppsägbar från fordringsägarens sida eller
65
äro underkastade regelbunden amortering. Medgifva omständigheterna
icke omedelbar placering på nu angifvet sätt, så skall tillfällig placering
ske i riksbanken, eller i någon statsbank, eller i annan inländsk bank
eller offentlig sparkassa, som af vederbörande uppsiktsmyndigliet för¬
klarats lämplig därtill.
Äfven i fråga om räkenskapsföringen *) och samlande af premie¬
reserv kunna uppsiktsmyndigheterna medgifva mindre föreningar lind¬
ringar, hvilka emellertid kunna göras särskildt beroende däraf, att med
fleråriga mellanrum föreningens ställning på dess bekostnad granskas
af en sakkunnig person, och att dennes berättelse öfver granskningen
ingifves till uppsiktsmyndigheten.
Bestämmelser om dylika periodiska beräkningar hafva redan sedan
längre tid tillbaka på myndigheternas tillskyndelse varit intagna i stad¬
garna för eu del preussiska understödskassor, och åtgärden vitsordas
hafva visat sig praktisk. Enligt uppgift i sin första årsberättelse har
das Aufsichtsamt i allmänhet fordrat, att dessa periodiska beräkningar
skola äga rum minst hvart femte år, samt att vinstutdelning ej får ske
annat än på grund af sådan sakkunnig beräkning.
Uppsiktsmyndigheternas befogenhet i fråga om tillsynen öfver den
löpande förvaltningen är af materiell art. De äro alltså befogade och
pliktiga att vidtaga alla åtgärder, som enligt deras omdöme äro ägnade
att bringa förvaltningen till öfverensstämmelse med lag och planen för
företaget, och att undanrödja missförhållanden, genom hvilka de för¬
säkrades intressen hotas, eller med hänsyn till hvilka förvaltningen kan
anses stå i strid med god sed. För att göra sig åtlydda äga de förelägga
viten. Vidare äro de befogade att när som helst underkasta en anstalts
förvaltning och förmögenhetsställning granskning1, äfven så till vida,
att de äga tillse, att de årliga balansräkningarna och årsberättelserna
eller i fråga om förening, som befriats från skyldigheten att årligen
afkunna sådana, de periodiska beräkningarna och berättelserna öfver¬
ensstämma med de verkliga förhållandena och böckerna, samt att före-
skrifna reserver finnas och äro behörigen placerade. De kunna genom
viten tillhålla vederbörande styrelsemedlemmar och andra funktionärer
att lämna behöfliga upplysningar, sända ombud till föreningsstämmor
och äfven sammankalla och leda sådana. Fortfar en anstalt att handla
mot de för densamma enligt planeu eller enligt lag meddelade före¬
skrifterna, eller visa sig vid granskning af en anstalts förvaltning eller
förmögenhetsställning så svåra missförhållanden, att ett fortsättande af
*) För mindre föreningars räkenskapsföring utfärdades särskilda bestämmelser den 28
februari 1903.
9
66
rörelsen skulle kunna sätta de försäkrades intressen i fara, eller befinnes
förvaltningen ske på ett sätt, som strider mot god sed, äger veder¬
börande uppsiktsmyndighet att förbjuda rörelsen, hvaraf, då fråga är
om ömsesidig försäkringsanstalt, följer anstaltens omedelbara upplösning.
I sammanhang med meddelandet af sådant förbud är uppsiktsmyndig-
heten befogad att vidtaga alla de åtgärder, som erfordras för att i de
försäkrades intresse säkerställa anstaltens förmögenhet, och särskilt att
uppdraga för mogen hetsförvaltningen åt lämpliga personer.
Kommer anstalt på obestånd, åligger det dess styrelse vid särskild!
straff att genast underrätta vederbörande uppsiktsmyndighet därom.
Likaledes åligger det styrelsen för ömsesidig anstalt, som är byggd
på uttaxeringssystemet, eller hvars stadgar medgifva efterdebitering för
fyllande af uppkommen brist, att, därest utskrida uttaxerings- eller
efterdebiteringsbelopp icke inflyta inom fem månader efter förfallotiden,
genast undersöka, huruvida ej, om de icke influtna beloppen frånräknas
tillgångarna, dessa äro otillräckliga för täckande af föreningens för¬
bindelser. Skulle så befinnas vara fallet, åligger det styrelsen att inom
en månad efter utgången af nämnda respittid göra anmälan om för¬
hållandet hos uppsiktsmyndigheten. I båda dessa fall har uppsikts-
myndigheten att afgöra, huruvida konkurs bör öppnas, samt, om så
befinnes vara fallet, göra ansökan om konkurs. Sådan ansökan kan
endast göras af uppsiktsmyndigheten och således ej af vare sig sty¬
relsen, försäkringstagare eller annan fordringsägare. Man har nämligen
ansett, att särskilda tekniska insikter erfordras för att afgöra, om en
anstalt är konkursmässig, och att åtgörande! däraf följaktligen ej bör
få tillkomma hvem som helst. Finner emellertid uppsiktsmyndigheten,
att en anstalt väl är på obestånd, men att undvikande af konkurs ligger
i de försäkrades intresse, äger uppsiktsmyndigheten träffa därtill tjän¬
liga anstalter samt jämväl uppfordra styrelsen att inom viss tid för¬
anstalta om erforderlig förändring i grunderna för anstaltens verksamhet
eller om afhjälpande af befintliga brister på annat lämpligt sätt.
Bestämda slag af utbetalningar, såsom särskilt vinstfördelningar och,
i fråga om lifförsäkringsföretag, återköp eller belåning af egna poliser
etc., kunna tillsvidare förbjudas. I fråga om lifförsäkringsanstalt är
dessutom uppsiktsmyndigheten berättigad att, om det visar sig nöd¬
vändigt, nedsätta anstaltens förpliktelser på grund af löpande försäk¬
ringar i proportion till dess tillgångar, dock med högst en tredjedel.
Särskildt i fråga om understödskassor torde sistnämnda bestämmelse
ofta komma till användning.
Alla under uppsikt stående försäkringsanstalter, vare sig de lyda
67
under das Aufsichtsamt eller under de särskilda staternas myndigheter,
äro skyldiga lämna förstnämnda myndighet de statistiska uppgifter, den
kan finna anledning infordra.
Hvarje öfverenskommelse, hvarigenom en anstalts försäkringsstock
i sin helhet eller i vissa delar med tillhörande reserver eller premie-
öfverskott öfverflyttas på annan anstalt, fordrar samtycke af de beträf¬
fande de respektive anstalterna behöriga uppsiktsmyndigheterna. Sam-
t}mke kan endast vägras af samma grunder, som kunna föranleda vägran
af koncession.
Beslut om sådan åtgärd kan, såvidt fråga är om ömsesidig försäk-
ringsförening, endast fattas å allmän stämma och fordrar en pluralitet
af 74 af afgifna röster. Huruvida uppsiktsmyndigheternas samtycke
medför någon privaträttslig verkan eller om den öfverlåtande anstalten
fortfarande blir tredskande försäkringstagare ansvarig för uppfyllandet
af sina förpliktelser, är eu för tyska rättens del omtvistad fråga. Has
Aufsichtsamt synes, af dess årsberättelse för år 1903 att döma, vara
af den uppfattningen, att beslutet binder samtliga delägare, och stöder
sig härvid bland annat på en riksrättsdom af den 29 december 1903,
medan enskilda kommentatorer uttala en motsatt uppfattning.
Innehålla stadgarna bestämmelse om viss tid, under hvilken ömse¬
sidig försäkringsförening skall äga bestånd, upplöses föreningen utan
vidare vid utgången af den tiden. Eljest kan sådan förening, då be¬
stämmelserna om tvångsupplösning icke äro tillämpliga, endast upplösas
genom beslut å allmän stämma med en pluralitet af 3U af afgifna
röster. Såvidt fråga är om mindre förening, erfordrar ej ett upplös-
ningsbeslut uppsiktsmyndighetens samtycke, meu däremot har uppsikts-
myndigheten att tillse, att likvidation följer, och liksom i öfrigt, då
fråga blir om likvidation, att denna sker i behörig ordning. Upplös-
ningsbeslutet medför, att alla mellan föreningen och delägarna i den¬
samma bestående försäkringsaftal upphöra att gälla efter förloppet af
den i upplösnings beslutet angifna tiden, som dock ej får sättas kortare
än 4 veckor. Alla försäkringsanspråk, som intill nämnda tids utgång
blifva aktuella, kunna således göras gällande mot föreningen, hvaremot
öfriga försäkringstagare endast kunna återfordra för framtida försäk-
ringsperioder i förskott erlagda bidrag efter afdrag för på sådana för-
säkringsperioder belöpande kostnader, som föreningen kan hafva haft.
I fråga om lifförsäkringsaftal gälla emellertid ej dessa föreskrifter.
Dylika aftal blifva oberörda af upplösningsbeslutet, om ej stadgarna
innehålla annan bestämmelse.
Utöfver de bestämmelser, för hvilka ofvan redogjorts, innehåller
68
1901 års lag en mängd föreskrifter angående ömsesidiga försäkrings-
anstalter af hufvudsakligen organisatorisk art. Med afseende på ända¬
målet med förevarande framställning torde här endast böra i korthet
omnämnas vissa af dessa stadganden, nämligen de viktigaste af dem,
som äga giltighet äfven för mindre föreningar.
Förening erhåller genom koncessionen förmåga att tala och svara
inför rätta, att förvärfva och besitta egendom och att ikläda sig för¬
bindelser.
För ingångna förbindelser svara delägarna ej gentemot förenin¬
gens fordringsägare annat än med föreningens förmögenhet och de
bidrag, de äro skyldiga att utgöra enligt lag och föreningens
stadgar *).
Stadgarna skola innehålla bestämmelser angående vinnande af del¬
ägareskap, hvars förvärf för öfrigt förutsätter ett försäkringsförhållande
mellan den nye delägaren och föreningen. Med försäkringsförhållandets
upphörande upphör också delägareskapet i föreningen, såvidt stadgarna
ej innehålla andra bestämmelser. I sammanhang härmed kan framhållas,
att lagen icke nämner något om de förutsättningar, under hvilka en
delägare får uteslutas ur en förening. Det är således öfverlämnadt åt
stadgarna att träffa bestämmelse härom.
Vid atslutande af ett försäkringsaftal åligger det försäkringsgif-
varen att mot särskildt mottagningsbevis tillställa försäkringstagaren
ett exemplar af de allmänna försäkringsvillkoren. I fråga om ömsesidig
försäkringsanstalt gäller detsamma om stadgarna. Klart är, att, om de
allmänna försäkringsvillkoren äro intagna i stadgarna, endast dessa
behöfva tillställas försäkringstagare. Vederbörande uppsiktsmyndighet
kan medgifva undantag från dessa bestämmelser.
Delägarnas bidrag liksom föreningens förpliktelser mot dem skola
under lika förhållanden vara afmätta efter samma grunder. Härigenom
lägges dock ej hinder i vägen för bildandet af olika grupper af del¬
ägare med särskilda rättigheter och skyldigheter, t. ex. olika ålders-
eller riskklasser. Förbudet afser blott att hindra t. ex. ett sådant för¬
hållande som, att en delägare berättigas komma i åtnjutande af de för¬
delar, föreningen utlofvar, för billigare pris än andra af samma ålders-
eller riskklass.
Delägare äger icke för egen fordran hos föreningen åberopa kvitt-
ningsrätt gentemot föreningens fordran på bidrag.
*) I detta hänseende torde emellertid vara att märka, att vederbörande myndigheter i
allmänhet torde hålla på, att delägarna enligt stadgarna skola vara underkastade en lämpligen
begränsad efterdebiteringsskyldighet. Jämför das Aufsichtsamt’s första berättelse under § 24.
69
Dessutom lämnas föreskrifter om rätt till andel af möjligen upp¬
kommen vinst, hvarom det öfverlämnas åt stadgarna att bestämma, om
ändring i stadgarna o. s. v.
1 öfrigt gälla för mindre föreningar i tillämpliga delar de allmänna
bestämmelserna angående föreningar i Burgerlicbes Gesetzbuch.
Slutligen innehåller lagen bestämmelser angående inrättandet af
das Aufsichtsamt, om tillsättandet af kommissarier till biträde åt detta,
om inrättandet af ett Versicherungsbeirath med rådgifvande ställning i
förhållande till das Aufsichtsamt samt en del processuella m. m. och
straffbestämmelser äfvensom öfvergångsstadganden. Beträffande dessa
bestämmelser torde endast böra påpekas, att, till följd af lagens fördel¬
ning af uppsiktsrätten mellan das Aufsichtsamt och de särskilda staternas
myndigheter, af ifrågavarande bestämmelser i verkligheten endast straff¬
bestämmelserna och öfvergångsstadgandena torde komma att få någon
större betydelse för mindre föreningar, samt att sistnämnda stadganden
i icke ringa män göra det möjligt att intvinga äfven gamla föreningar
under den nya lagens bestämmelser.
Som nämndt äger 1901 års lag icke tillämpning på de inskrifna
hjälpkassorna. I stället gäller för dem förutnämnda Hulfskassengesetz.
Äfven ifrågavarande kassor äro underkastade en dubbel statsupp-
sikt, som emellertid alltid utöfvas af förvaltningsmyndigheterna i orterna.
Das Iliilfskassengesetz står egentligen på normativsystemets stånd¬
punkt. Visserligen fordras ett slags tillstånd (Zulassung) för att en
kassa skall kunna förvärfva en inskrifven kassas rättigheter, men detta
tillstånd får icke vägras, om kassans stadgar uppfylla lagens fordringar.
Endast på fri öfverenskommelse beroende kassor, som hafva till
ändamål att efter ömsesidighetsprincipen bereda delägarna understöd i
tall af sjukdom, kunna vinna en inskrifven kassas rättigheter. Som
förut är nämndt är det emellertid äfven inskrifven hjälp k assa tillåtet
att lämna visst af lagen noga begränsadt understöd åt afliden delägares
efterlämnade familj.
Kassan skall antaga en från alla andra kassors i orten skild benäm¬
ning, i hvilken skall ingå orden »eingeschriebene Hiilfskasse)).
För kassan skola antagas stadgar, hvilka skola innehålla bestäm¬
melser i åtskilliga af lagen angifna hänseenden, bland annat angående
kassans namn, säte och ändamål; villkoren för inträde i och utträde ur
densamma; storleken af delägarnas bidrag; förutsättningarna för att
komma i åtnjutande af utfästa understöd samt dessas beskaffenhet och
storlek; användningen af kassans förmögenhet i fall af upplösning;
70
riikenskapsföring och revision; samt sättet för beslut om ändring i
stadgarna.
Delägarnas handlingsfrihet i dessa hänseenden är emellertid på
åtskilliga sätt inskränkt.
Kassans ändamål måste vara strängt begränsadt till det i lagen
angifna. Stadgarna få icke innehålla någon bestämmelse, som icke
står i förbindelse med detta, och få icke förplikta delägarna att gorå
eller underlåta något, som icke har samband med detsamma. Särskildt
får icke rätten till inträde i kassan göras beroende af medlemskap i
annan förening, såvida icke redan vid kassans bildande bestämmelse
därom, gällande för samtliga blifvande delägare, intagits i stadgarna.
Det är således förbjudet att genom en senare ändring i stadgarna göra
vinnandet af delägareskap beroende af dylikt villkor. Delägare, som
tillhört kassan i två år, får icke heller uteslutas ur densamma därför,
att han af eu eller annan anledning upphört att vara medlem af annan
förening. Före utgången af nämnda två år kan af angifna anledning
delägare uteslutas, men har då rätt att återfå af honom erlagd inträdes-
afgift.
Till andra ändamål än lämnande af de enligt lagen tillåtna under¬
stöd samt bestridande af förvaltningskostnaderna få icke bidrag affordras
delägarna eller kassan tillhöriga medel användas. Kassans inkomster
och utgifter skola fastställas och bokföras utan sammanblandning med
uttaxeringar och utgifter för ändamål, som äro för kassan främmande,
och kassans medel skola förvaras afskeda frän andra medel.
För inträde i kassan fordras särskild skriftlig förklaring eller
vederbörandes underskrift under stadgarna. Delägare får ej uteslutas
ur kassan af andra än i stadgarna uttryckligen angifna grunder och
med iakttagande af däri föreskrifna former, och stadgarna tå icke inne¬
hålla bestämmelser, enligt hvilka delägare kan uteslutas af annan anled¬
ning än bortfallandet af någon i stadgarna angifven förutsättning för
vinnande af delägareskap, underlåtenhet att erlägga förfallna bidrag,
eller begåendet af brottslig handling, som tillika innebär kränkning af
stadgarna. Särskildt få ej stadgarna innehålla bestämmelser,. enligt
hvilka delägare kan uteslutas därför, att han öfverskridit den för inträde
i kassan stadgade maximiåldern, eller därför, att hans hälsotillstånd
undergått försämring.
Delägarnas bidrag och de understöd kassan lämnar skola vara
afmätta efter lika grunder för alla, en bestämmelse, som äfven anses
innebära, att rätten till erhållande af understöd ej får göras beroende
af något styrelsens eller stämmans godtfinnande i hvarje särskildt fall.
71
Genom anförda bestämmelser lägges emellertid icke hinder i vägen för
att vid bidragens bestämmande taga hänsyn till ålder, kön, hälsotill¬
stånd och sysselsättning, eller för att inrätta olika klasser af delägare
med rätt till olika höga understöd och skyldighet att erlägga efter
understödens storlek lämpade afgifter. Understödsanspråken äro af
privaträttslig natur, och kunna, en gång förvärfvade, icke i annat fall
än här nedan nämnes minskas genom efterföljande ändringar i stad¬
garna. Någon rätt att pröfva, huruvida bidragen enligt försäkrings-
tekniska grunder äro tillfyllest att garantera kassans solvens, tillkommer
emellertid icke den myndighet, som har att meddela tillståndet.
Beträffande användningen af kassans förmögenhet i fall af upplös¬
ning skola stadgarna innehålla distinkta bestämmelser och få ej öfver-
lämna åt delägarna att framdeles besluta därom.
Till ändringar i stadgarna fordras också tillstånd.
Uppsiktsmyndighets beslut öfver tillståndsansökan skall meddelas
inom sex veckor. De kassor, som erhållit tillstånd att drifva verksam¬
het, skola införas i ett särskildt register.
Äfven den löpande förvaltningen är underkastad uppsikt, och lagen
lämnar dessutom vissa föreskrifter om huru densamma skall handhafvas.
Så åligger det inskrifven kassa att samla och vidmakthålla en reserv¬
fond till belopp motsvarande den genomsnittliga årsutgiften under de
sista fem räkenskapsåren. Så länge reservfonden icke uppnår denna
storlek, skall till densamma årligen afsättas minst en tiondedel af års-
bidragens sammanlagda belopp.
Medel, som icke erfordras till löpande utgifter, få endast placeras
i offentliga sparkassor eller i sådana säkerheter, i hvilka det är tillåtet
att placera förmyndaremedel.
Till underlättande af uppsikten åligger det inskrifna kassor att
inom föreskrifven tid och efter fastställda formulär till uppsiktsmyndig-
heterna insända balansräkning jämte öfversikter öfver delägarnas antal,
sjukdoms- och dödsfall samt influtna bidrag och lämnade understöd.
Kassa åligger dessutom att å hvarje tid lämna uppsiktsinyndigheten
tillfälle att granska dess böcker, protokoll och räkenskaper.
Uppsiktsmyndigheten äger under vissa förutsättningar att samman¬
kalla delägarna till stämma samt att genom viten och andra tvångs¬
medel tillhålla vederbörande kassaförvaltare att uppfylla dem enligt
lagen åliggande förpliktelser.
Visar det sig af en kassas årsafslutning, att dess inkomster icke
förslå till täckandet af dess årsutgifter, däri inberäknad den densamma
åliggande afsättningen till reservfonden, så måste antingen bidragen
72
höjas eller understödsbeloppen nedsättas. Underlåter kassan att ombe¬
styra lämplig åtgärd, äger uppsiktsmyndigheten efter inhämtande af
yttrande från sakkunnig föreskrifva hvad som skall göras och före¬
lägga kassan viss tid därtill. Vidtages icke föreskrifven åtgärd inom
förelagd tid, äger uppsiktsmyndigheten förklara kassan upplöst.
Uppsiktsmyndighet äger vidare upplösa kassa, dä mer än 1U af
delägarna underlåtit att inbetala förfallna bidrag och trots erinran från
uppsiktsmyndigheten hvarken indrifning af de förfallna bidragen före¬
tages eller de försumlige uteslutas ur kassan; då kassan trots upp¬
fordran från uppsiktsmyndigheten underlåter att inom 4 veckor utbetala
förfallna, icke stridiga understödsbelopp; dä delägarna på stämma fatta
ett mot lagen stridande beslut och detta icke återtages inom viss af
uppsiktsmyndigheten förelagd tid; dä det visar sig, att till följd af
stadgarnas bristande öfverensstämmelse med lag tillstånd icke bort
erhållas, och erforderliga ändringar i desamma icke företagas inom före¬
lagd tid; dä delägare tvingas att göra eller underlåta något, som icke
har med kassans ändamål att göra, eller bidrag utkräfvas eller kassan
tillhöriga medel användas för ändamål, som äro för densamma främ¬
mande; samt dä delägare obehörigen uteslutits.
I fall af tvångsupplösning äger uppsiktsmyndigheten förordna
lämpliga personer att företaga afveckling af kassans affärer. Samma
befogenhet tillkommer uppsiktsmyndigheten, om vid likvidation efter
godvillig upplösning vederbörande föreståndare ej behörigen fullgöra
sina åligganden.
Utom genom tvångsupplösning upplöses kassa genom öppnande af
konkurs öfver dess tillgångar och genom delägarnas beslut å stämma.
Sådant beslut fordrar för sin giltighet, att det biträdes af minst af
på stämman företrädda röstberättigade.
Vid upplösning af en kassa skall dess förmögenhet i första hand
användas till täckande af före upplösningen redan inträdda understöds-
förpliktelser.
Delägarnas bidragsplikt upphör icke ovillkorligen omedelbart i och
med upplösningen. De äro nämligen äfven efter densamma skyldiga
erlägga bidrag efter samma grunder, enligt hvilka i stadgarna under
kassans bestånd utträdande delägares bidragsplikt är bestämd.
Intill utgången af ett års tid efter eu kassas upplösning kan till¬
stånd vägras till bildande af ny kassa för samma ändamål och med
samma personer eller en del af samma perBoner till delägare, som i
den upplösta kassan.
73
Rätten till understöd kan icke med rättslig verkan öfverlåtas, för¬
pantas eller göras till föremål för utmätning. Kassan själf kan emel¬
lertid mot ett understödskraf kvitta fordran på oguldna bidrag.
Tvister mellan en kassa och dess delägare angående understöds-
anspråk skola afgöras i vanlig domstolsväg, såvida ej stadgarna inne¬
hålla föreskrifter om deras slitande genom skiljedom.
Bestämmelse i stadgarna om dylika tvisters afgörande af kassans
styrelse har ansetts ogiltig.
Inskrifven hjälpkassa kan i sitt namn förvärfva rättigheter och
ikläda sig förbindelser, besitta fast egendom samt tala och svara inför
rätta, hvarjämte den äger åtnjuta viss frihet från stämpel- och andra
allmänna afgifter.
För kassas förbindelser ansvara delägarna icke med annat än kas¬
sans förmögenhet. Andra afgifter, än som enligt lag och kassans stadgar
åligga delägarna, kunna ej affordras dem.
Flera gånger under den föregående framställningen har antj^dts,
hurusom stora sjukkassor till följd af svårigheter vid öfvervakandet äro
utsatta för särskild fara för förluster genom oredlighet från delägarnas
sida, under det att de små kassorna hotas af faran att försättas i
insolvens af hvarje något så när betydande afvikelse från den beräk¬
nade sjukdomsfrekvensen. Det framhölls, att särskild! de engelska
arbetarordnarnas organisation erbjöde en lycklig utväg ur dessa svå¬
righeter.
Genom de förändringar i das Hiilfskassengesetz, som infördes genom
1884 års lag, har man nu äfven för de större tyska hjälpkassorna sökt
bereda möjlighet att inrätta sig på liknande sätt. De äga nämligen i
sina stadgar träffa bestämmelser om inrättande af s. k. örtliche Ver-
waltungsstellen för bestämda områden samt tillerkänna dessa Verwaltungs-
stellen befogenhet att mottaga ansökningar om inträde i och utträde
ur kassan, uppbära delägarnas bidrag, besluta öfver ansökningar om
anstånd, utbetala understöd och, därest ej styrelsen för särskild! fall
annorledes förordnar, förvara och placera så stor del af de influtna med¬
len, som svarar mot deras genomsnittliga utgifter under ett halfår, samt
träffa anstalter för kontroll öfver anmälda sjukdomsfall. Dessutom kunna
stadgarna medgifva den grupp af delägare, som hör under ett dylikt
Verwaltungsstelle, rätt att på allmänt möte utse särskilda kassaför¬
valtare, revisorer, sjukbesökare och särskild läkare. Val af kassaför¬
valtare och läkare fordrar dock bekräftelse af kassans styrelse, som
äfven, om de valde ej fullgöra sina skyldigheter, kan skilja dem från
deras befattningar och ersätta dem med andra.
10
74
Kassans styrelse skall hos uppsiktsmyndigheten i den ort, där
kassan har sitt säte, göra anmälan för hvarje gång nytt Verwaltungs-
stelle inrättas samt därvid angifva dess säte och område samt namnen
på de utsedda kassaförvaltarna. Förändringar i dessa hänseenden
skola äfven anmälas. Har ett Verwaltungsstelle sitt säte inom en annan
uppsiktsmyndighets verksamhetsområde än dens, hos hvilken anmälan
om dess upprättande skett, skall sistnämnda myndighet underrätta den
förra om den gjorda anmälningen.
Slutligen medger das Hulfskassengesetz sammanslutningar af in¬
registrerade kassor till större kassaföreningar med särskilda stadgar
och särskild styrelse. Beslutanderätten om huruvida en kassa skall
ingå i en dylik; kassaförening tillkommer delägarna å allmän stämma.
För öfverträdelser af lagens stadganden lämnas särskilda straff¬
bestämmelser.
IX.
Österrike.
Det s. k. Kundmachungspatent af den 20 December 1859 till den
för kejsardömet Österrike gällande Gewerbeordnung undantager från
dennas tillämpning, bland andra företag, försäkrings- och understöds-
anstalter.
Enligt nu gällande rätt sönderfalla dessa anstalter i två särskilda
grupper, aktiebolag och ömsesidiga anstalter. De ömsesidiga anstalterna
i sin ordning äro antingen egentliga försäkringsanstalter eller s. k. hjälp-
kassor (Hilfskassen).
Ömsesidiga anstalter af förstnämnda slag åter kunna bildas efter
två särskilda typer, såsom Vereine eller såsom Erwerbs- und Wirthschafts-
genossenschaften. Skillnaden är af föreningsrättslig art. I fråga om
rätten att utöfva försäkringsverksamhet gäller nämligen för båda dessa
slags korporationer, att de äro underkastade koncessionsplikt och stats-
uppsikt enligt de bestämmelser, som meddelas i dels ett Kaiserl. patent
vom 26 November 1852 samt dels en Verordnung der Ministerien des
Innern, der Justiz, des Handels und der Finanzen vom 5 März 1896
75
betreffend die Errichtung, die Einriclitung und die Geschäftsgebarung von
Versicherungsanstalten. Denna sistnämnda förordning innehåller dels
allmänna bestämmelser för alla försäkringsanstalter samt dels särskilda
undantagsstadganden angående mindre, ömsesidiga försäkringsföreningar,
som hafva till ändamål att försäkra sjuk- och begrafningshjelp, invali¬
ditets- eller åldersräntor, understöd åt änkor och föräldralösa barn, en
summa penningar åt tredje man betalbar vid en bestämd termin, d. v. s.
utstyrselförsäkring, äfvensom att meddela vissa slag af egendomsförsäk¬
ring, och beträffande hvilka hela planen för företaget bär en humanitär
prägel samt rörelsen är begränsad till att omfatta personer inom visst
yrke eller visst begränsadt område, så att användande af betalda
agenter såsom mellanhänder är uteslutet. Med afseende å ändamålet
med denna framställning redogöres här endast för sådana af de all¬
männa bestämmelserna, som gälla äfven för de mindre föreningarna.
Anstalt, som börjar verksamhet utan att hafva erhållit koncession,
skall utan vidare upplösas af ortsmyndigheterna.
Koncession kan endast meddelas, då anstaltens ändamål är öfver¬
hufvud tillåtet och enligt lag kan utgöra föremål för dess verksamhet
samt sökandenas personer och, om så erfordras, förmögenhetsförhållan¬
den lämna erforderlig garanti för företagets trygga utveckling, eller
åtminstone anledning ej föreligger att misstänka, att anstalten kommer
att fullfölja otillåtna biändamål. Enligt 1896 års förordning kan kon¬
cessionens beviljande äfven göras beroende af ställandet af en efter tids¬
förhållandena och omständigheterna lämpad säkerhet, men, om denna
bestämmelse är afsedd att tillämpas äfven ifråga om mindre försäk¬
ringsföreningar, är väl tvifvelaktigt. Förordningens allmänna bestäm¬
melser gälla nämligen endast i tillämpliga delar för de mindre ömse¬
sidiga försäkringsanstalterna.
Koncessionen beviljas af inrikesministeriet.
Ansökningen om koncession skall såvidt möjligt fullständigt angifva
planen för företaget och för sådant ändamål vara åtföljd af förslag till
stadgar, allmänna försäkringsvillkor och, då fråga är om lifförsäkring,
premietariffer.
Bland annat skall planen med bilagor tydligt angifva:
a) Anstaltens ändamål och medlen för dettas uppnående, särsJcildt sättet
för täckande af nödiga utgifter.
I regel fordras att äga ett efter rörelsens förmodade blifvande
omfattning afpassadt grundkapital, som, då fråga är om lifförsäkrings-
företag, ej får understiga 20,000 floriner, men för mindre förening kan
denna fordran efterskänkas, om till följd af särskilda förhållanden eller
76
inrättningar erforderlig säkerhet eljest synes firmas. Vidare måste
ifråga om ömsesidig försäkringsanstalt angifvas, huru många delägare,
som såsom försäkringstagare skola hafva ingått i föreningen för att
densamma skall få träda i verksamhet.
Beträffande delägarnas ansvarighet till art och omfattning och
sättet huru den skall göras gällande måste planen med bilagor innehålla
noggranna bestämmelser. Särskildt skola de angifva hvilka förhållan¬
den, som skola inträda för att denna delägarnas ansvarighet skall
kunna tagas i anspråk; huru inträdd förlust skall täckas, om genom
oinskränkt eller begränsad efterdebitering, eller genom höjning af för¬
säkringspremierna, eller nedsättning i försäkringsbeloppen och afkort¬
ning å likvida ränteanspråk; efter hvilka grundsatser inträdd förlust
skall fördelas på de försäkrade inom hvarje försäkringsgren, förenin¬
gens rörelse omfattar; samt under hvilka förutsättningar och huru
länge utträdande delägare är ansvarig för föreningens förbindelser.
b) Reglerna för förmögenhetsförvaltningen. Sålunda skola noggranna
bestämmelser gifvas om sättet för räkenskapernas afsilande, om beräk¬
nandet och användandet af uppkomna öfverskott, särskildt i hvad mån
dessa skola användas till bildande af reserver utöfver de uttryckligen
föreskrifna, samt om fördelningen af uppkomna förluster af för de olika
försäkringsgrenarna gemensam karakter.
Dessutom skall förslaget till stadgar eller planen innehålla åtskil¬
liga särskildt angifna organisatoriska bestämmelser, såsom om styrelsens
sammansättning, villkoren för föreningens upplösning etc. År det fråga
om förening, bildad i form af Genossenschaft, gälla i dessa hänseenden
äfven bestämmelserna i en lag af den 9 april 1873 angående Erwerbs-
und Wirthschaftsgenossenschaften.
De allmänna försäkringsvillkoren, som, då fråga är om ömsesidig
försäkringsanstalt, skola vara intagna i stadgarna, skola angifva:
1) De risker mot hvilka försäkring lämnas.
2) Huru storleken af delägarnas afgifter skall bestämmas och i
hvad ordning de skola erläggas.
3) Villkoren och tidpunkten för inträdandet af föreningens an¬
svarighet.
4) Villkoren och tidpunkten för upphörande af föreningens ansva¬
righet, särskildt verkan af oriktiga uppgifter samt af inträdandet af
förändrade förhållanden under tiden för försäkringens bestånd och
dylikt.
5) Huru omfånget af föreningens ersättningsskyldighet skall be¬
stämmas och på hvithet sätt den skall utgöras (om in natura eller i
77
penningar) och tidpunkten, inom hvilken fastställd ersättning skall ut¬
betalas.
6) Reglerna för återköp. Särskilt gäller i detta sista hänseende
att, utom i fråga om tidsförsäkringar, en försäkring på lif, som varit
i kraft tre år, ej får utan ersättning förklaras förfallen, på grund däraf
att försäkringstagaren upphört med premiebetalningen.
7) Delägarnas rätt till andel i uppkomna öfverskott. Härvid
gäller, att, vinstfördelningssystem, som ej medgifva lätt kontroll, eller
vid hvilka icke genom noggranna bestämmelser är sörjdt för att ingen
delägare tillskyndas förlust, icke äro tillåtna; att alla delägare skola
vara berättigade till andel i vinsten; att denna skall årligen beräknas
och i allmänhet årligen fördelas; och att längre uppsamlingsperioder
än fem år ej äro tillåtna.
8) Förfarandet i händelse af tvist angående tydningen och tillämp¬
ningen af försäkringsaftal.
9) Reglerna för preskription af på dylikt aftal grundade rättigheter.
Ändring i de allmänna försäkrings vill koren förutsätter ny pröfning
från det allmännas sida.
Skall anstalt meddela försäkringar, grundade på beräkning af den
sannolika lifslängden, gäller som regel, att äfven nettopremietarifferna
skola prö4vas och fastställas. Detta gäller äfven om hvarje ändring i
desamma. I fråga om mindre förening, som endast har försäkring af
sjuk- och begrafningshjelp till föremål, kan emellertid fordringen på
fastställda premietariffer efterskänkas, dock skola i så fall bestämmelser
angående försäkringsbeloppen och afgifterna upptagas i stadgarna.
Försäkringsanstalts affärsförhållanden äro underkastade särskild
statsuppsikt. Denna har framför allt till ändamål att kontrollera, att
i lag och stadgar gifna föreskrifter noggrannt iakttagas, samt att alltid
anstalten är i stånd att uppfylla sina förpliktelser. Särskild! skall till¬
syn hållas öfver, att premiereserv riktigt beräknas och placeras, och
att räkenskapsföringen sker ordentligt. 1 alla dessa hänseenden inne¬
håller 1896 års förordning omständliga föreskrifter, som dock endast
med vissa modifikationer gälla för mindre försäkringsföreningar.
De hufvudsakliga bestämmelser, som gälla för mindre föreningar,
äro följande:
Föreningar, som försäkra sjuk- och begrafningshjälp, och som icke
bedrifva försäkringen af begrafningshjälp såsom en särskild rörelsegren,
äro befriade från skyldigheten att samla egentlig premiereserv, men skola
istället samla och vidmakthålla en särskild reservfond till ett belopp af
två gånger den genomsnittliga årsutgiften under de sista fem räken¬
78
skapsåren. Så länge reservfonden icke uppgår till detta belopp, skall till
densamma årligen afsättas en femtedel af afgifterna. Föreningar af detta
slag kunna dock efter eget val i stället hvart femte år låta försäkrings-
tekniskt beräkna sin ställning och resultatet af denna beräkning blir då för
hvarje gång bestämmande för det belopp, hvartill reservfonden skall uppgå.
Föreningar, som bedrifva invaliditets- och åldersränteförsäkring,
försäkring af understöd åt änkor och barn eller utstyrselförsäkring,
äfvensom föreningar, som uteslutande eller såsom fristående rörelsegren
bedrifva försäkring af begrafningshjälp, skola hvart femte år låta en
sakkunnig, opartisk person verkställa beräkning af sin ställning. Resul¬
tatet af denna beräkning, som, ehuru det icke uttryckligen säges, väl
skall ligga till grund för bestämmandet af storleken af den premie¬
reserv, dylika föreningar äro ovillkorligen skyldiga att samla, skall
meddelas uppsiktsmyndigheten och bringas till delägarnas kännedom.
Bedrifver förening på en gång flera af angifna rörelsegrenar, skall
särskild förmögenhetsförvaltning och beräkning af ställningen ske för
hvarje rörelsegren. Stadgarna skola i så fall angifva, i hvad proportion
å ena sidan influtna gemensamma utgifter och andra samfälliga inkomster
samt å andra sidan förvaltningskostnaderna skola fördelas på de olika
rörelsegrenarna.
Beträffande räkenskapsföringen i allmänhet är särskildt att märka,
att icke realiserade kursvinster skola öfverföras till en särskild fond för
kursdifferenser. Denna fond får icke utan vederbörande tillsynsmyndig¬
hets tillstånd användas annat än till täckande af kursförluster på
annat håll.
Framgår det af de årliga räkenskapsafslutningarna eller de perio¬
diska beräkningarna, att en rörelsegrens inkomster icke förslå till
täckande af dess åtagna förpliktelser och till bildandet af föreskrifven
premie- eller reservfond, och kan ej rättelse ske på annat sätt, skall
missförhållandet afhjälpas genom höjning af afgifterna eller nedsättning
i försäkringsbeloppen.
Mindre förening har att för hvarje år, senast före utgången af
därpå följande juni månad, till uppsiktsmyndigheten ingifva ett för
hvarje rörelsegren särskildt afslutadt- räkenskapssammandrag, bestående
af en rörelseräkning, en kapitalräkning samt en uppgift på förändrin¬
garna i försäkringsstocken och en dylik å inträffade olycksfall och andra
händelser af beskaffenhet att föranleda utbetalande af understöd.
I rörelseräkningen skall upptagas:
bland inkomsterna:
l:o. behållningen vid föregående års slut;
79
2:o. föreningens inkomster af delägarnas afgifter, med särskildt
angifvande i hvad mån dessa influtit genom förskottsbetalning eller
genom efterdebitering;
3:o. förvaltningsinkomster, d. v. s. inträdesafgifter och dylikt;
4:o. inkomster af kapital;
5:o. kursvinst på värdehandlingar;
6:o. andra inkomster med särskild specificering af större belopp;
bland utgifterna:
l:o. utbetalda understöd;
2:o. förvaltningsutgifter;
3:o. skatter och onera;
4:o. afskrifningar;
5:o. kursförlust på värdehandlingar;
6:o. öfriga utgifter;
7:o. kapitalbehållning vid årets slut.
Dessutom äro föreningarna skyldiga lämna uppsiktsmyndigheterna
alla de upplysningar och all den hjälp, som för uppsiktens utöfvande
erfordras, samt tillåta dem att taga del af alla böcker, räkenskaper
o. s. v.
Öfveruppsikten öfver alla försäkringsanstalter utöfvas af inrikes¬
ministeriet, som, i mån omständigheterna medgifva det, har att låta
äfven de mindre försäkringsföreningarnas ställning undersökas af sär¬
skildt förordnade, försäkringstekniskt bildade personer.
Angående placeringen af de mindre försäkringsföreningarnas medel
lämnas uttryckliga bestämmelser, hvarigenom valfriheten i fråga om de
säkerheter, i hvilka placeringen får ske, väsentligt inskränkes.
Placering får sålunda endast ske i sådana säkerheter, i hvilka
omyndigs medel få redovisas, i inländska sparkassor och, under visst
inskränkande villkor, i inländska räntegifvande fastigheter. I allmänhet
skall vid medelplaceringen tillses, att den sker i lätt realiserbara säker¬
heter. Lån mot säkerhet af egna poliser äro bland annat förbjudna.
Dessutom är det förening förbjudet att utom försäkringsrörelsen
drifva annan affärsverksamhet än som erfordras för att göra förenings¬
medel fruktbärande.
Beträffande förenings upplösning och sättet för likvidation samt i
sammanhang därmed stående åtgärder för säkerställande af försäkrings¬
tagarnas rätt skola stadgarna innehålla bestämmelser, hvarigenom åt¬
gärder i berörda hänseenden göras beroende af samtycke från det all¬
männas sida.
Sådant samtycke fordras äfven för öfverlåtelse af förenings försäk-
80
ringsstock i dess helhet på annan anstalt och för total återförsäkring
i annan anstalt.
Tvångsvis kan förening, som erhållit koncession, upplösas af myn¬
digheterna:
l:o. om den underlåter att ställa sig till efterrättelse de för den¬
samma gällande stadgarna eller de vid koncessionens beviljande eljest
meddelade bestämmelserna;
2:o. om den underlåter att uppfylla villkor, som vid koncessionens
beviljande uppställts för densamma med förklarande, att sådan under¬
låtenhet medför koncessionens återtagande;
3:o. om sådana förhållanden inträda, som enligt lag eller af
offentliga hänsyn kunna föranleda att äfven enskilda personer kunna
fråntagas befogenheten att utöfva någon sysselsättning eller drifva
något företag.
Dessutom upplöses förening genom öppnande af konkurs.
På grund af särskildt stadgande i den för Österrike gällande exe-
kutionsordningen få årsräntor intill ett belopp af 500 floriner icke till¬
gripas för gäldande af skuld. Man har af detta stadgande velat draga den
slutsatsen, att äfven försäkradt kapitalbelopp, som icke är större, än att
ränteafkastningen af detsamma icke öfverstiger 500 floriner, skulle vara
fritaget från utmätning. Riktigheten häraf torde väl emellertid kunna
ifrågasättas.
I fråga om hjälpkassorna gäller Gesetz vom 16 Juli 1892 betreffend
die registrierten Hilfskassen.
Registrerade hjälpkassor kunna ej bedrifva annan försäkringsrörelse
än personförsäkring, men i fråga om sådan försäkring kunna de ägna
sig åt en eller flera eller alla af de grenar af försäkringsrörelse, som,
enligt hvad ofvan angifvits, stå öppna för de mindre försäkringsför-
eningarna, dock att en hjälpkassa icke får i något fall försäkra högre
ränteunderstöd än 14 floriner i veckan eller högre begrafningshjälp än
200 floriner och ej heller högre utstyrselbelopp än 1,000 floriner.
Däremot är hjälpkassa berättigad att vid sidan af sin egentliga verk¬
samhet lämna förvärfslösa delägare hjälp vid behof och reseunderstöd,
om de måste företaga resa för att söka arbete, ombestyra arbetsför¬
medling samt inrätta läsesalar och bibliotek, men medel härtill måste
anskaffas genom särskilda bidrag.
I regel erfordras endast registrering för att hjälpkassa skall få
träda i verksamhet som sådan, men vill hjälpkassa ägna sig åt försäk¬
ring af invaliditets- och åldersräntor eller af understöd åt änkor och
barn eller åt utstyrselförsäkring, måste den för hvarje sådan rörelsegren
81
underställa, sin försäkringsplan granskning och godkännande af inrikes¬
ministeriet och visa, att minst 200 personer anmält sig till försäkring.
Registrering får ej vägras i annat fall än, att de antagna stad¬
garna icke motsvara förevarande lags fordringar eller strida mot annan
gällande lag. Har ej beslut öfver gjord ansökan om registrering med¬
delats inom två månader efter det den ingafs, så förvärfvar kassan
utan vidare en registrerad hjälpkassas rättigheter och måste intagas i
registret.
Lagen meddelar åtskilliga föreskrifter om hvad stadgarna skola
innehålla, de flesta af föreningsrättslig art.
Särskildt torde böra nämnas, att beträffande de allmänna försäk-
ringsvillkoren samma bestämmelser gälla för hjälpkassorna som för de
egentliga försäkringsanstalterna, samt att stadgarna skola angifva kassans
namn, ändamål och säte samt det territoriella området för dess verksamhet.
I sistnämnda hänseende gäller, att kassa får utsträcka sin verk¬
samhet öfver alla till kejsardömet hörande länder, dock att den icke
får meddela försäkring af sjukhjälp åt personer, boende utom den krets,
där den har sitt säte. Den får emellertid efter anmälan hos veder¬
börande uppsiktsmyndighet inrätta filialer.
Vidare skola stadgarna angifva, bland annat, förutsättningarna och
formerna för delägarnas in- och utträde ur kassan; reglerna för års-
räkningens uppställande och granskning; sättet för beslut om ändring
i stadgarna och om kassans upplösning samt huru i sistnämnda fall
dess tillgångar skola användas.
Beträffande delägarnas in- och utträde föreskrifver lagen sär¬
skildt, att delägares rätt till inträde icke får göras beroende af, att han
tillhör annan förening, i annat fall än, då vid kassans bildande bestäm¬
melse därom intagits i stadgarna såsom ett för alla delägare gällande
villkor. Har delägare vunnit tillträde till en kassa, och har han tillhört
den i två år, kan han icke uteslutas därför, att han upphört att vara
medlem af dylik förening. Vidare få ej stadgarna ålägga delägare att
göra eller underlåta något, som icke har samband med kassans ändamål.
För öfrigt få delägare icke uteslutas annat än under de i stadgarna
angifna former och af däri omförmälda grunder. Särskildt få under
inga förhållanden delägare uteslutas på grund af försämradt hälso¬
tillstånd eller därför, att de öfverskridit den för inträde i kassan bestämda
högsta åldern.
Slutligen skola stadgarna innehålla bestämmelser om bildandet af
en skiljedomstol för afgörande! af uppkommande tvister och om för¬
farandet inför denna. Skiljedomstolen är ensam behörig i alla tvister
mellan kassan och de försäkrade.
11
82
En kassas filialer hafva tämligen begränsade befogenheter. De få
sålunda endast:
1) mottaga anmälningar om in- och utträde ur kassan;
2) inkassera afgifter och verkställa utbetalningar; samt
3) välja läkare och apotek hvar för sitt område, och utöfva kontroll
öfver de delägare, som åtnjuta understöd.
Registrerad kassa kan i eget namn förvärfva rättigheter och ikläda
sig förbindelser samt tala och svara inför rätta. För dess förbindelser
häftar endast dess förmögenhet.
De bidrag, som affordras delägarna, skola vara så afpassade,
att enligt försäkringstekniska beräkningsgrunder sannolikhet förefinnes
för, att de skola vara tillräckliga till täckande af åtagna förpliktelser.
Till andra ändamål än bedrifvande af kassans i stadgarna angifna verk¬
samhet, täckande af förvaltningskostnader och samlande af särskilda
reserver tå icke bidrag affordras delägarna eller kassans tillgångar
användas.
Beträffande kassornas verksamhet lämnas dessutom särskilda före¬
skrifter för hvarje rörelsegren.
Sjukhjälp kan lämnas i kontant understöd, eller i form af fri läkare-
hjälp och fria medikamenter, vård å sjukhus etc., men får ej utsträckas
öfver längre tidrymd än två år. Hvarje kassa, som försäkrar sjukhjälp,
skall för denna rörelsegren samla och upprätthålla reservfond till ett
belopp af minst två gånger medelutgiften under de sista fem räken¬
skapsåren, och skall, så länge reservfonden icke uppgår till detta belopp,
årligen till densamma afsätta en femtedel af delägarnas bidrag. Den
har emellertid samma rätt som mindre föreningar att hvart femte
år låta försäkringstekniskt beräkna sin ställning och lämpa höjden af
reservfonden efter denna beräkning.
Begrafningshjälp får utfästas såväl vid delägares död som vid döds¬
fall inom hans familj.
Idkar kassa invaliditets- eller åldersränteförsäkring eller försäkring
af understöd åt änkor och barn eller utstyrselförsäkring, skola premie¬
tariffer uppgöras och premiereserv uppsamlas efter försäkringstekniska
grunder. Dessutom åligger det kassan att hvart femte år låta sin
ställning beräknas af sakkunnig, opartisk person samt lämna veder¬
börande uppsiktsmyndighet och delägarna i kassan del af resultatet.
Slutligen är i regel för dessa försäkringsgrenar en treårig karenstid
stadgad. Undantag göres dock för invaliditetsfall, som hafva sin grund
i olyckshändelse.
Beträffande invaliditets- och åldersränteförsäkring föreskrifves sär-
83
skildt, att stadgarna måste åt försäkringstagare inrymma rätt att när
som helst frånträda försäkringsaftalet och för sådan händelse tillerkänna
honom en återköpssumma, uppgående till minst 50 och högst 80 procent
af försäkringens matematiska värde enligt närmast föregående bokslut.
Hjälpkassa skall föra noggrann förteckning öfver delägarna och
ordentlig räkenskap öfver inkomster och utgifter. För hvart år skall
räkenskapsafslutning ske. Idkar kassan flera rörelsegrenar, skall för
hvarje sådan särskild räkenskap föras samt särskild förmögenhetsför-
valtning äga rum. Till olika rörelsegrenar hörande värdehandlingar
få ej ens förvaras tillsammans. Stadgarna skola innehålla bestämmelser,
om i hvilken proportion gemensamma inkomster och utgifter skola för¬
delas på de olika rörelsegrenarna. För medelplaceringen gälla samma
bestämmelser som i fråga om de mindre försäkringsanstalterna.
Framgår af de årliga räkenskapsafslutningarna eller de periodiska
beräkningarna, att en rörelsegrens inkomster ej förslå till täckande af
åtagna förpliktelser och bildande af föreskrifven reserv, skola, om ej
missförhållandet kan afhjälpas på annat lämpligt sätt, antingen afgifterna
höjas eller kassans förbindelser sänkas.
Upplöses kassa genom beslut af delägarna, hvilket kan ske
under vissa villkor, och har kassan bedrifvit försäkring af invaliditets-
och åldersräntor eller understöd åt änkor och barn eller meddelat ut¬
styrselförsäkringar, skola särskilda anstalter träffas, för uppfyllande
eller garanterande af kassans förpliktelser mot de försäkrade.
Beslut i sådan riktning äfvensom beslut om öfverlåtelse af kassans
så beskaffade försäkringsstock på annan hjälpkassa eller försäkrings¬
anstalt, fordra för sin giltighet samtycke af vederbörande uppsiktsmyn-
dighet. Likvidation verkställes, om kassan upplöses genom delägarnas
beslut, af styrelsen eller, om denna visar försumlighet, af särskilda, af
vederbörande myndighet utsedda likvidatorer.
Uppsikten öfver hjälpkassorna utöfvas närmast af förvaltnings¬
myndigheterna i orterna. Till dessa åligger det kassa att för hvarje
år, inom tre månader efter dess slut, aflämna årsberättelse, räkenskaps-
saminandrag enligt fastställdt formulär, uppgift på föreskrifna reservers
storlek och placering samt statistiska uppgifter, likaledes enligt sär¬
skilda formulär. Dessa handlingar skola sedan tillställas inrikesmini¬
steriet, som har att årligen lämna riksrådet ett sammandrag af dem.
Vederbörande uppsiktsmyndighet äger dessutom när som helst
undersöka’’kassans förvaltning, värdehandlingar och kontanta tillgångar.
Den har vidare att tillse, att gällande lag och stadgar följas, samt kan
84
i sådant hänseende fastställa viten och förbjuda genomförandet af
olagliga och stadgevidriga beslut.
Tvångsvis kan hjälpkassa upplösas:
l:o. Om mer än en fjärdedel af delägarna försummat inbetala
förfallna afgifter, och kassan icke trots anmaning från vederbörande
uppsiktsmyndighets sida vare sig företager åtgärder för indrifning af
desamma eller eljest förfar enligt stadgarna mot de försumlige.
2:o. Om kassan icke inom fyra veckor efter anmaning från upp-
siktsmyndigheten utbetalar förfallna och ostridiga understödsbelopp.
3:o. Om delägarna på allmän stämma lämna sitt samtycke till
ett mot lag eller stadgar stridande användande af kassans tillgångar
eller eljest fatta ett mot lag och stadgar stridande beslut, och trots
anmaning rättelse ej sker inom 14 dagar i första fallet och inom 6
veckor i det sista.
4:o. Om kassa, som i visst hänseende visat sig vara på obestånd
och fått sig förelagdt att inom viss tid verkställa erforderlig rättelse i
sin försäkringsplan, underlåter detta.
Upplöses kassa i denna ordning, förordnar vederbörande myndighet
likvid atorer.
Inom ett år efter en kassas tvångsvisa upplösning kan registrering
vägras ny kassa, som bildats för samma ändamål som den upplösta
och för delägarna i densamma eller en del af dem.
Inträffad konkurs verkar också upplösning.
Hjälpkassorna åtnjuta viss frihet från stämpel och allmänna afgifter.
Af hjälpkassa tillförsäkrade förmåner äro i regel undantagna från
utmätning.
Slutligen medgifver lagen hjälpkassorna att sammansluta sig till
större förband för bildande af en gemensam reservfond, för gemensam
placering af medel, för gemensamt ordnande af kontrollen öfver de
enskilda kassornas förvaltning, för slutande af gemensamma aftal med
läkare, apotek och sjukvårdsanstalter, för upprättande af gemensamma
dylika anstalter och af gemensamma apotek samt för gemensamt sam¬
lande och bearbetande af statistiska uppgifter.
Jämväl dessa sammanslutningar äro underkastade skyldigheten att
registrera sig; och äfven i öfrigt gälla för dem lagens bestämmelser i
tillämpliga delar.
35
X.
Italien.
De ömsesidiga försäkringsföreningarnas rätt är i Italien ordnad
genom 239—245 artiklarna i 1882 års handelslagbok, som därvid icke
gör någon skillnad mellan större och mindre föreningar eller mellan
föreningar, som vända sig till allmänheten, och sådana, hvilkas verk¬
samhet är inskränkt till en viss bestämd grupp af personer.
Lagens bestämmelser afse hufvudsakligen ett ordnande af de för-
eningsrättsliga förhållandena. I detta hänseende gälla ungefär samma
bestämmelser som för aktiebolag. Liksom försäkringsaktiebolagen skola
vidare de ömsesidiga försäkrings föreningarna i statspapper deponera V*
af sin premieintäkt. Fullgörandet af denna skyldighet skall framgå af
de årliga balansräkningarna. De försäkrade äro ej skyldiga att inbe¬
tala mera till föreningen än som angifves af stadgarna.
Äfven Italien hör emellertid till de länder, som slagit in på tvångs-
lörsäkringens väg. Samtidigt hafva sådana enskilda understödsför¬
eningar, som hafva sin verksamhetskrets bland arbetsklassen, fått sina
rättsförhållanden ordnade genom en lag af den 15 april 1886.
Enligt, denna lag kunna enskilda arbetareföreningar, som hafva till
ändamål att åt delägarna försäkra understöd i fall af sjukdom, oför¬
måga till arbete och ålderdomssvaghet eller att hjälpa afliden delägares
familj, under vissa i lagen föreskrifna villkor vinna erkännande som
juridiska personer.
Härför fordras först och främst, att föreningen konstitueras och
stadgar antagas genom en notariatshandling. Stadgarna skola inne¬
hålla, bland annat, bestämmelser om föreningens säte och ändamål, vill¬
koren och sättet för vinnande och förlorande af delägareskap, delägarnas
rättigheter och skyldigheter, sättet för medelplaceringen samt villkoren
för giltigheten af och formen för beslut om föreningens upplösning
och om ändring i stadgarna.
86
Ansökan om erkännande skall ingifvas till vederbörande civila
domstol samt vara åtföljd af styrkta afskrifter af stiftelseurkunden och
stadgarna.
Finner domstolen, att lagens föreskrifter blifvit iakttagna, skall
den inregistrera föreningen; och härigenom vinner denna ipso jure juri¬
disk personlighet.
Utöfver sin försäkringsverksamhet får förening äfven verka för
undervisning åt delägarna och deras familjemedlemmar, lämna hjälp till
inköp af verktyg etc., men i så fall skall inkomst- och utgiftsförslaget
för hvarje år innehålla specificerad beräkning af de för sådana ändamål
erforderliga utgifterna och angifva de tillgångar, som äro afsedda att
användas till täckande af dylika utgifter.
Styrelsemedlemmarna äro personligen och solidariskt ansvariga för
fullgörandet af sitt uppdrag, för räkenskapernas riktighet och för iakt¬
tagandet af stadgarnas föreskrifter, såvida de ej till protokollet reser¬
verat sig mot förelupna felaktigheter eller af giltigt förfall varit hindrade
att deltaga i ett beslut, som inneburit någon felaktighet af beskaffenhet
att medföra ersättningsskyldighet. Däremot äro de ej, såsom fallet är
med styrelseledamöter i annan ömsesidig försäkringsförening, skyldiga
att ställa borgen för sin förvaltning, om det ej uttryckligen föreskrifves
i stadgarna. Oberoende af den civila ersättningsskyldigheten äro styrelse¬
medlemmar, som i afgifven redogörelse till föreningsstämma lämnat
falska upplysningar eller undertryckt viktiga sådana, förfallna till sär¬
skilda böter.
Utom till förvaltningsutgifter få ej förenings medel användas för¬
andra ändamål än ofvan angifna. Brytes häremot, har domstolen att
på anmälan af allmän åklagare eller delägare förelägga föreningen viss
tid att rätta missförhållandet. Sker ej rättelse inom sålunda förelagd
tid, äger domstolen förordna om utplånande af föreningens registre¬
ring, hvarmed då följer förlusten af rätten att anses såsom juridisk
person.
Gåfvor och legat, som förening mottagit för särskilda ändamål,
skola förvaltas afskrida från föreningens öfriga tillgångar och skola,
därest föreningen upplöses, behandlas som stiftelser.
Finnes giltigt skäl att misstänka större oegentliglieter vid förvalt¬
ningen af en förenings angelägenheter, äger domstolen på anmälan af
minst 20 delägare ingripa. Domstolen har därvid att först höra sty¬
relsen och äger sedan, därest omständigheterna därtill föranleda, sam¬
mankalla delägarna till stämma. Misstänkes trängande behof af sär¬
skilda åtgärder, innan stämman hinner sammanträda, äger domstolen
87
förordna om granskning af föreningens räkenskaper och därefter vidare
besluta. Sådant beslut går omedelbart i verkställighet.
Föreningar, som vunnit erkännande som juridiska personer, åtnjuta
frihet från stämpel- och registreringsafgifter, vidsträckt skattefrihet och
i regel fri rättshjälp.
Af förening åt dess delägare utfästa förmåner kunna ej pantsättas
eller göras till föremål för exekution.
Förening, som vunnit erkännande som juridisk person, är skyldig
lämna de statistiska uppgifter, som i vederbörlig ordning affordras
densamma.
Den 26 januari 1902 erhöll slutligen Italien en lag om tontiner!).
Lagen afser samma slags föreningar som den franska lagen af den 3
februari samma år och har närmast den verksamhet, som bedrefs af en
förening, benämnd Cassa Nazionale Mutua Cooperativa per le pensioni,
att tacka för sin tillkomst. Denna förening upptog af delägarna en
månatlig afgift af en lire. Tillgångarna placerades i statspapper, och
räntorna fördelades årligen bland dem, som varit delägare i föreningen
minst 20 år, i förhållande till deras inbetalningar. Föreningen hade
drifvit en flitig propaganda och vunnit stor tillslutning, men på samma
gång blifvit föremål för många angrepp.
Lagen afser icke att hindra dylika föreningar utan endast att kon¬
trollera dem genom att ställa dem under uppsikt. För sådant ändamål
skola stadgarna ingifvas till ministern för åkerbruk, industri och handel,
som efter pröfning af grunderna för den tilltänkta föreningens verk¬
samhet meddelar auktorisation. Det dekret, hvarigenom denna med¬
delas, skall, jämte föreningens stiftelseurkund, stadgar och reglemente
etc., offentliggöras i samma publikation, i hvilken aktiebolags bildande
göres kunnigt. Äfven föreningens efterföljande verksamhet står under
uppsikt af samme minister, till hvilken för sådant ändamål årligen skola
ingifvas balansräkning och vissa andra handlingar. Förenings medel
skola placeras i statspapper eller värdehandlingar, utgifna af fastighets-
kreditanstalter:
Den italienska lagen har icke såsom den franska något bestämdt
stadgande, afseende att begränsa den möjlighet till orättvisa mot senare
inträdda delägare, som är systemets största svaghet. I stället inne¬
håller den en allmän föreskrift, att stadgarna skola sörja för, att de
fördelar, föreningen afser att bereda, komma delägarna tillgodo i rätt-
') Redogörelsen för denna lag är hämtad ur dels Annuaire de législation étrangére samt
dels Assecuranz-Jahrbuch för år 1903.
88
vist förhållande, och öfverlämnar åt myndigheterna att vid auktorisa-
tionen tillse, att stadgarnas bestämmelser i detta hänsende äro tillfreds¬
ställande.
Slutligen innehåller lagen straffbestämmelser samt stadganden i
öfrig!, afseende att göra tillsynen effektiv.
XI.
Schweitz.
Schweitz har ett ganska utveckladt understödsväsen. I vissa kan¬
toner tillhör ända till 1 på 2,5 individer någon hjälpkassa. Emellertid
har ända till på senare tider ordnandet af hjälpkassornas förhållanden
varit en de särskilda kantonernas angelägenhet.
Visserligen förklarades i Art. 34 mom. 2 af Förbundsförfattningen
den 29 maj 1874 äfven den enskilda försäkringsverksamheten vara
underkastad förbundslagstiftningen och uppsikt från förbundets sida,
men i den lag angående uppsikten öfver privatföretag på försäkrings¬
väsendets område, som antogs den 25 juni 1885, undantagas uttryck¬
ligen från densammas tillämplighet föreningar med till visst område
begränsad verksamhet såsom sjuk- och begrafningskassor och så vidare.
Hvad den kantonala lagstiftningen angår företer den växlande
former. En del kantoner ställa kassorna under tillsyn af särskilda
uppsiktsmyndigheter samt fordra, att vederbörande kassors stadgar,
reglementen och räkenskaper skola pröfvas af uppsiktsmyndigheterna.
Andra öfverlämna åt kassorna nästan oinskränkt rätt att inrätta si
etter behag. Vissa kantoner lämna ganska betydande penningebidra
till en del sjuk- och pensionskassor, detta vanligen i förbindelse med
tvångsförsäkring för vissa befolkningsklasser. Äfven lättnader vid indrif-
ningen åt förfallna afgifter förekomma.
Genom den nya obligation srättens bestämmelser angående Genos-
senschaften, kvilka bestämmelser äro tillämpliga jämväl på samman¬
slutningar af förevarande art, reglerades understödsföreningarnas för¬
hållanden i föreningsrättsligt hänseende.
ert? ac
89
Slutligen beslöts den 13 juni 1890 ett tillägg till förbundsförfatt-
ningen, enligt hvithet förbundet skulle äga genom lagstiftning ordna
sjuk- och olycksfallsförsäkringsväsendet, därvid dock behörig hänsyn
skulle tagas till de bestående sjukkassorna. Försäkringen skulle kunna
göras obligatorisk för alla eller vissa befolkningsklasser.
I anledning häraf utarbetades ett förslag till lag angående sjuk-
och olycksfallsförsäkring samt militärförsäkring, som antogs af förbunds-
representationen. Detta förslag är byggdt på tvångsförsäkringsprin-
cipen. Olycksfallsförsäkringen skulle ske genom en statsförsäkrings-
anstalt. Likaså skulle staten själf vara försäkringsgifvare i fråga
om militärförsäkringen. 1 fråga om sjukförsäkringen lämnar däremot
förslaget äfven plats åt enskilda sjukkassor vid sidan af de offentliga
samt meddelar i samband härmed några bestämmelser angående enskilda,
eller, som de kallas, fria kassor.
Enligt förslaget skulle sålunda alla frivilliga, efter ömsesidighets-
principen inrättade kassor, som i Schweitz idkade sjukförsäkring, vara
underkastade statsuppsikt. Organ för denna statsuppsikt skulle vara
dels kanto-.ala uppsiktsmyndigheter för kassor, som icke sträckte sin
verksamhet öfver mer än en kantons område, samt dels en särskild,
för tvångsförsäkringens genomförande inrättad myndighet, das eid-
genössische Yersicherungsamt, för större kassor. Förbundsrådet skulle
det tillkomma att meddela närmare bestämmelser om uppsiktsförfarandet.
Genom att uppfylla vissa villkor skulle kassa kunna förvärfva
rätten att såsom eingeschriebene Krankenkasse konkurrera med de
offentliga sjukkassorna vid tvångsförsäkringens genomförande.
Omförmälda förslag föll emellertid vid allmän folkomröstning den
20 maj 1900.
För andra understödsföreningar än sjukkassor är, så vidt kändt,
någon gemensam lagstiftning ej ens påtänkt.
12