Bevillningsutskottets betänkande Nr 25
1
Nr 25.
Ankom till Riksdagens kansli den 3 maj 1912 kl. 12 m.
Betänkande, i anledning af dels Kungl. Majds proposition med
förslag till förordning om vissa ändringar i 8, 39 och
52 §§ af förordningen den 18 september 1908 angående
stämpelafgiften dels ock i ämnet väckta motioner.
(l:a Afd.)
Genom en den 23 februari 1912 dagtecknad proposition, nr 95,
hvilken hänvisats till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åbe¬
ropande af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen att antaga nedan
intagna förslag till ändringar i gällande förordning angående stämpel-
afgiften äfvensom besluta, att de ändrade bestämmelserna skulle träda
i kraft å den tid, Kungl. Maj:t bestämde.
För slug-
till
förordning om vissa ändringar i 8, 39 och 52 §§ af förord¬
ningen den 18 september 1908 angående stämpelafgiften.
IT Art. Om stämpel till enskilda handlingar.
8 §. Följande handlingar skola, äfven där de äro utfärdade af
offentlig myndighet, förses med stämpel på sätt här nedan stadgas.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 7 samt. 22 käft. (Nr 25.) 1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 25.
C) Öfrig a stämpelpliktiga enskilda handlingar:
Köp af fast egendom: afhandling därom skall, då den för lagfart företes,
förses med stämpel af 60 öre för hvarje lulla 100 kronor af egen¬
domens värde; dock att köpeafhandling, på grund hvaraf lagfart
sökes för aktiebolag, som icke drifver bankrörelse, bör beläggas
med stämpel af 1 krona 20 öre likaledes för hvarje fulla 100 kronor
af egendomens värde.
Där — —--fri.
Nyttjanderätt till fast egendom, afhandling därom:
då afhandlingen afser skogsafverkning; se Skogsafverkning;
afhandling därom i annat fall skall, då den för vinnande af in¬
teckning företes, förses med stämpel af 25 öre för hvarje fulla 100
kronor af afgälden för ett år eller, där aftalet afser kortare tid, för
legotiden. Erlägges för — — — — betalning sökes.
Se för öfrigt 11 och 13 §§.
Skogsafverkning: afhandling därom skall vid upprättandet förses med
stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af hvad för rättig¬
heten blifvit utfäst eller, om detta icke blifvit i afhandlingen till
visst belopp bestämdt, af 6 öre för hvarje fullt antal af 10 ar utaf
det upplåtna skogsskiftet.
Sökes på grund af afhandling hos offentlig myndighet betalning,
skall afhandlingen förses med särskild stämpel af 25 öre för hvarje
fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilket betalning sökes.
Öfverlåtelse af kronohemman — — — — — egendomens värde.
Med afhandling förstås i denna § hvarje skriftligen affattad hand¬
ling, ehvad den har formen af ett mellan två eller flera personer
slutet aftal eller icke, hvilken i det afseende, hvarom i hvarje fall
är fråga, medför upplåtelse af rättighet eller åtagande af förplik¬
telse.
39 §. 1. Åmbets- eller tjänsteman, notarius publicus eller mäk¬
lare, till hvilken stämpel underkastad handling ingifves, bör tillse, att
handlingen är behörigen försedd med stämpel, och att stämpeln är
makulerad på sätt i 31 § föreskrifves.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 25. 3
År handlingen icke behörigen försedd med stämpel och erlägges
ej genast efter erhållen tillsägelse penningar till det felande stämpel¬
beloppet eller, där ämbets- eller tjänstemannen ej är stämpelförsäljnings-
man, nämnda stämpelbelopp, må handlingen ej mottagas.
Då ämbets- eller tjänsteman jämlikt 35 § 2 mom. verkställer stämpel¬
beläggning af handling, som ingifves till offentlig myndighet, åligger
honom ock att utan ersättning makulera stämpeln. År i annat fall
stämpel till ingifven handling ej vederbörligen makulerad, bör ämbets-
eller tjänstemannen, notarius publieus eller mäklaren besörja fullgörandet
däraf mot ersättning för besväret därmed af 5 öre för hvarje stämpel;
dock må denna ersättning ej beräknas för flera stämplar än det minsta
antal, som för handlingen erfordras.
2. Senast inom en månad efter upprättande af afhandling om
skogsafverkningsrätt skola säljare och köpare hos länsmannen i det
länsmansdistrikt eller stadsfiskalen i den stad, där det upplåtna skogs¬
skiftet eller större delen däraf är beläget, gemensamt göra skriftlig an¬
mälan om det träffade aftalet. Anmälan skall afgifvas i två exemplar
och åtföljas af det stämpelbelagda exemplaret af afhandlingen samt
innehålla uppgift om, hvilken af kontrahenterna detta tillhör.
Länsmannen eller stadsfiskalen skall tillse, att handlingen är för¬
sedd med stämpel till behörigt belopp, och därest detta icke är förhål¬
landet, anmana kontrahenterna att åsätta felande stämpel samt därvid
erinra om den i 52 § stadgade påföljd för underlåtenhet.
Sedan afhandlingen befunnits vara behörigen stämpelbelagd och
de åsätta stämplarna makulerade, skall länsmannen eller stadsfiskalen
såväl å det stämpelbelagda exemplaret af afhandlingen som å ena exem¬
plaret af den ingifna anmälan utan afgift meddela bevis, att afhand¬
lingen, behörigen stämpelbelagd, blifvit hos honom företedd, och om
dagen, då detta skett, hvarefter den stämpelbelagda afhandlingen samt
det med länsmannens eller stadsfiskalens bevis försedda exemplaret af
anmälningsskriften skola tillhandahållas, den förra den af kontrahen¬
terna, som i anmälan uppgifvits vara dess ägare, och det senare den
andra kontrahenten.
52 §. 1.----------------
2.------------------
3. ------------------
4. --------------------
5. Utgifvare af gåfvobref om lös egendom eller af köpe- eller
bytesbref om fartyg skall för underlåtenhet att vid utgifvandet förse
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 25.
dylik handling med stadgad stämpel bota två gånger den felande stäm¬
pelns belopp; dock vare minsta bot tjugufem kronor.
6. Där säljare och köpare af afverkningsrätt till skog under¬
låta att inom tid och på sätt, som i 39 § 2 mom. stadgas, om det
upprättade aftalet göra anmälan, böte hvardera ett belopp, motsvarande
den stämpel, hvarmed afhandlingen skolat förses, dock vare minsta bot
för en hvar af dem femton kronor. År afhandling, som fogats vid gjord
anmälan, icke behörigen stämpelbelagd och varder densamma icke inom
af länsmannen eller stadsfiskalen förelagd tid efter utgången af den
i 39 § 2 mom. bestämda tiden försedd med felande stämpel, böte
säljare och köpare hvardera högst etthundra kronor.
Mottager någon, efter öfverlåtelse af säljare eller köpare eller af
någon, på hvilken säljares eller köpares på afhandlingen grundade rätt
öfvergått, handlingen såsom bevis om förvärfvad fordrings- eller afverk¬
ningsrätt eller för att densamma å annans vägnar försälja eller belåna,
utan att af handlingen eller därvid fogadt bevis af vederbörande läns¬
man eller stadsfiskal framgår, att afhandlingen blifvit behörigen stämpel¬
belagd, och har anmälan om afhandlingens upprättande icke gjorts i
den ordning, som i 39 § 2 mom. sägs, böte två gånger den felande
stämpelns belopp, dock minst tjugufem kronor.
7. Säljare eller köpare af afverkningsrätt till skog, som genom
aftal om betalning för afverkningsrätten utöfver hvad den för stämpel¬
beläggning för vederbörande länsman eller stadsfiskal företedda afhand¬
ling rörande samma rätt innehåller eller genom erläggande eller mot¬
tagande af sådan betalning föranledt, att säljare och köpare åliggande
stämpelafgift icke utgjorts för hela det belopp, som betingats för afverk¬
ningsrätten, skall bota två gånger den felande stämpelns belopp, dock
ej under tjugufem kronor.
8. Underlåter testamentstagare, som erhållit vederbörande arfvinges
godkännande af testamente, till hvilket testamentstagaren veterligen
hänsyn icke tagits vid stämpelbeläggning af bouppteckningen efter
testamentsgifvaren och hvilket icke heller blifvit för bevakning vid
domstol företedt, att, då tid för testamentsbevakning ute är och en
månad förflutit, sedan godkännande erhållits, förse testamentet med
föreskrifven stämpel, böte två gånger den felande stämpelns belopp;
dock vare minsta bot tjugufem kronor.
9. Där handling, i afseende å hvars stämpelbeläggning ansvar i
1, 2, 3 eller 5 mom. stadgas, icke blifvit af den, hvilken stämpelbe¬
läggningen ålegat, försedd med behörig stämpel, vare äfven den, hvilken
såsom bevis om förvärfvad rättighet mottager handlingen eller den¬
Bevillningsutskottets betänkande Nr 25. 5
samma för annans räkning försäljer, belånar eller till godkännande eller
betalning företer utan att belägga den med felande stämpel, under¬
kastad det för felaktig eller försummad stämpelbeläggning af hand¬
lingen stadgade ansvar.
10. Köpare 'eller säljare af fast egendom, som genom aftal om
betalning utöfver hvad den för lagfarts vinnande företedda köpeaf-
handling innehåller eller genom erläggande eller mottagande af sådan
betalning föranledt, att honom åliggande stämpelafgift icke utgjorts för
hela det belopp, som betingats för den fasta egendomen med hvad där¬
till hörer, skall bota två gånger den felande stämpelns belopp, dock ej
under tjugufem kronor.
11. Den, som uppgifver död mans bo, men därvid uppsåtligen
döljer undan tillgång af det värde eller lämnar annan falsk uppgift al
sådan beskaffenhet, att bouppteckningen af den anledning bill vit belagd
med stämpel till lägre belopp, än eljest vederbort, böte två gånger den
felande stämpelns belopp, dock vare minsta bot tjugufem kronor; och
må den domstol, där bouppteckning skall ingifvas, på yrkande vid
underrätt af allmän åklagare och vid hofrätt af advokatfiskal, vid vite
tillhålla den, som uppgifvit död mans bo, att med ed fästa uppgiftens
riktighet.
12. Har någon i skriftlig förklaring, hvarom i 8 § C. under
rubriken: Köp af fast egendom stadgas, mot bättre vetande lämnat
oriktigt meddelande och därigenom föranledt, att stämpelafgift å något
fång till fast egendom icke blifvit erlagd, böte från och med fyra till
och med tio gånger det felande stämpelbeloppet; dock vare minsta bot
tjugufem kronor.
13. I de fall, hvarom sägs i denna §, följe ock skyldighet att
ersätta kronans förlust.
Beträffande motiveringen till nu återgifna förslag tillåter sig ut¬
skottet hänvisa till propositionen.
Nästlidet års Riksdag anhöll i skrifvelse till Kungl. Maj:t om ut¬
arbetande och framläggande för 1912 års Riksdag af förslag till sådan
ändring i gällande förordning angående stämpelafgiften, att nödig kontroll
måtte vinnas däröfver, att afhandling angående skogsafverkning försåges
med stämpel. I förevarande proposition föreslås införande i nämnda
förordning af bestämmelser i syfte att åstadkomma den af Riksdagen
sålunda afsedda kontrollen.
Till utskottets behandling hafva därjämte hänvisats två motioner,
en från hvardera kammaren, uti hvilka hemställes, bland annat, om
Utskottet.
6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 25.
upphäfvande af den stämpelbeskattning af afhandling angående skogs¬
avverkning, hvars behöriga kontrollerande är föremål för ofvannämnda
Riksdagens framställning och Kungl. Maj:ts proposition. Berörda motioner
har utskottet förehaft till behandling i samband med ifrågavarande
proposition och har också ansett lämpligast att i ett sammanhang yttra
sig öfver samtliga tre framställningarna, helst Riksdagens ofvannämnda
skrifvelse och den proposition, som densamma föranleda gifvet.vis icke
saknat betydelse för den ställning, utskottet ansett sig höra intaga till
motionerna.
Den ena af de nämnda motionerna, nr 72 i Första kammaren, är
väckt af herr Ollas Ericsson i Ofvanmyra, med hvilken fyra andra af
kammarens ledamöter instämt; i densamma hemställes, att Riksdagen
måtte besluta antaga följande förslag till ändrad lydelse af 8 § af
förordningen den 18 september 1908 angående stämpelafgiften:
8 §•
Följande enskilda handlingar — — — — — — — — — —
Skogsafverkning: afhandling därom skall, då den för vinnande af
inteckning företes, förses med stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100
kronor af hvad för rättigheten blifvit utföst eller, om detta icke blifvit
i afhandlingen till visst belopp bestämdt, af 6 öre för hvarje fullt antal
af 10 ar utaf det upplåtna skogsskiftet.
Sökes på grund af afhandling — — — —--— — — —
fulla 100 kronor af egendomens värde.
I den andra motionen, nr 285 i Andra kammaren, framburen af
herr Olsson i Blädinge, hemställes, att Riksdagen ville besluta sådan
ändring i kungl. förordningen om stämpelafgiften, att bestämmelserna
rörande afhandling, som afser skogsafverkning, måtte utgå.
Utskottet tillåter sig erinra därom, att den i förstnämnda motion
föreslagna bestämmelsen rörande stämpelplikt vid skogsafverkningsaf-
handlings intecknande förut varit gällande. Den infördes nämligen,
med i hufvudsak samma lydelse som den nu föreslagna, i 1883 års
stämpelförordning och ersattes i 1908 års enahanda förordning med nu
gällande stadgande om stämpelbeläggning af afhandling af ifrågavarande
slag oberoende af dess intecknande. Den i förstberörda motion likaledes
föreslagna bestämmelsen i fråga om stämpelskyldighet, då betalning sökes
hos offentlig myndighet, infördes först i 1884 års stämpelförordning och
har allt sedan dess varit gällande.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 25. 7
Affattningen af det ofvan återgifna yrkandet i den senare motionen
synes utvisa, att därmed afses, att ingen som helst bestämmelse om
stämpelplikt med afseende å afhandling om skogsafverkning skulle före¬
komma i stämpelförordningen.
Hvad först beträffar de punkter, däri yrkandena i de bägge motio¬
nerna sålunda skilja sig åt, torde det i herr Olssons i Blädinge motion
framställda förslaget, i den mån det går utöfver herr Ericssons i Ofvan-
myra hemställan, icke påkalla annat utskottets yttrande än att, då för
nämnda förslag i denna del inga särskilda skäl blifvit förebragta,
utskottet ansett detsamma böra af Riksdagen lämnas utan afseende.
Vidkommande åter det i bägge motionerna framförda jn-kandet på
upphäfvande af den stämpelbeskattning af afhandling om skogsafverk¬
ning, som äger rum oberoende af afhandlingens företeende för offentlig
myndighet, vill utskottet till en början hänvisa till den Riksdagens
skrifvelse, hvarom ofvan erinrats, äfvensom till den nu föreliggande
propositionen och i anledning af dessa framhålla, att då nästlidet års
Riksdag hos Kungl. Maj:t gjorde framställning, i syfte att en effektiv
kontroll å stämpelbeläggning af afhandlingar af här ifrågavarande slag-
måtte ernås, och då Kungl. Maj:t efterkommit Riksdagens begäran och
aflämnat proposition i ämnet, utskottet icke utan särdeles tungt vägande
skäl skulle tilltro sig att föreslå Riksdagen att, med frångående af den
i nyssberörda skrifvelse intagna ståndpunkten, bifalla yrkandet om upp¬
häfvande af ifrågavarande stämpelskyldighet.
Några sådana skäl hafva, såvidt utskottet kunnat finna, icke före-
bragts. Fastmera synes det utskottet, att de grunder, som voro be¬
stämmande för införandet af denna skyldighet, alltfort kunna åberopas
för dess bibehållande. Till erinran om berörda grunder tillåter sig ut¬
skottet anföra följande.
1904 års Riksdag framhöll i den skrifvelse (nr 146) till Kungl.
Maj:t, däri ifrågavarande stämpelbeskattning ifrågasattes, bland annat,
att till följd af bristande effektivitet i gällande bestämmelser angående
utgörandet af stämpelafgift vid fastighetsköp förluster för statskassan
icke endast på stämpelbeskattningens område, utan äfven på andra be-
skattningsområden kunde uppstå, därigenom att stämpelafgiften icke
komme att utgöras efter fastighetens hela försäljningsvärde, ity att
detta värde genom en eller annan åtgärd från de kontraherande parternas
sida icke blefve för den stämpelbeläggande myndigheten kändt eller för
stämpelbeläggning åtkomligt. Bland de åtgärder, som härvid af Riks¬
dagen åsyftades, nämndes i skrifvelsen särskildt den, hvarigenom vid
8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 25.
försäljning af fastigheter, å hvilka afverkningsbar skog till större värde
funnes, den i verkligheten för fastigheten betingade köpeskillingen upp¬
delades sålunda, att endast en mindre del däraf upptoges i köpeafhand-
lingen såsom likvid för sj kifva fastigheten och blefve föremål för stäm¬
pelbeskattning, under det att den större delen af köpeskillingen be¬
traktades utgöra ersättning för afverkningsrätten till skogen och däri¬
genom undandroges från stämpelbeskattning. Såväl ur synpunkten af
statens skatteintresse som med hänsyn till de moraliska vådor, hvilka
en ytterligare utbredning af antydda förfaringssätt skulle medföra, fann
Riksdagen förändring af lagstiftningen å ifrågavarande område vara af
behofvet väl påkallad.
Enligt utskottets mening hafva de efter år 1904 tillkomna nyheterna
i vår skattelagstiftning icke medfört någon ändring, som är ägnad att
försvaga de skäl, hvilka sålunda föranledt ifrågavarande bestämmelsers
införande. Visserligen har genom den af 1910 års Riksdag antagna
förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt och de i samband
därmed gifna särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen före-
skrifvits, att till inkomst af skogsbruk skall hänföras den inkomst,
som någon förvärfvar genom upplåtelse af afverkningsrätt till skog,
men enahanda bestämmelse är meddelad äfven i fråga om inkomst, för-
värfvad genom afyttring af växande skog i samband med försäljning
af egendomen, för så vidt icke vinst å afyttring af fastigheten i dess
helhet blir att bedöma såsom vinst å fastighetsliandel eller såsom realisa¬
tionsvinst. Härtill kommer, att de bestämmelser, som i berörda sär¬
skilda anvisningar äro gifna beträffande medgifvet afdrag för den minsk¬
ning i ingångsvärdet, som kan af säljaren påvisas, gälla lika väl i fråga
om öfverlåtelse af skogsafverkningsrätt som beträffande afyttring af
skog i samband med egendomens försäljning. I betraktande af hvad
sålunda anförts torde det vara klart, att ur synpunkten af inkomstbe¬
skattningen de bägge ifrågavarande slagen af öfverlåtelse af skog fort¬
farande äro lika ställda, utom hvad angår det ofvan berörda fall, då
vinst å fastighetshandel eller realisationsvinst föreligger — en olikhet i
beskattningshänseende, som emellertid för här ifrågavarande spörsmål
torde sakna betydelse.
Den ene af motionärerne, herr Ericsson i Ofvanmyra, som särskildt
berör inkomstskattelagstiftningen på området, synes icke vilja bestrida
nu utredda förhållande. Efter att hafva framhållit, att stämpelbeskatt¬
ningen af afhandling om skogsafverkning har — vid sidan af inkomst¬
beskattningen af den betingade köpeskillingen — karaktären af dubbel¬
beskattning, yttrar han nämligen:
9
Bevillningsutskottets betänkande Nr 25.
»Visserligen kan det invändas att med borttagandet af skyldig¬
beten • att stämpelbelägga skogsafverkningskontrakt kvarstode ändock
skyldigheten att medelst stämpel betala skatt å köpesumman för skog,
då denna inginge i försäljning af fastighet, och att man således i det
fallet ändock finge kvar dubbelbeskattningen». Motionären medgifver
sålunda, att den anmärkning om dubbelbeskattnings natur ban riktar
emot stämpelskyldigheten vid öfverlåtelse af skogsafverkningsrätt, med
samma skäl kan göras i fråga om lagfartsstämpeln å den del af köpe¬
skillingen för försåld fastighet, som motsvarar skogsvärdet. »Men»,
fortsätter han, »den senare stämpelbeskattningen kan dock i någon mån
försvaras med att staten sedan långa tider tillbaka ansett sig höra ut¬
taga extra skatt i form af stämpel, då en fastighet med dess åtföljder
byter ägare.»
Då motionären sålunda icke vill medgifva befogenheten att före¬
skrifva samma stämpelskyldighet vid öfverlåtelse af skogsafverkningsrätt
som vid afyttring af skog i samband med egendomens försäljning, kan
utskottet därutinnan icke dela hans uppfattning. I likhet med 1904 års
Riksdag hyser nämligen utskottet den meningen, att det icke kan vara
med statens skatteintresse eller med principen om en konsekvent genom¬
förd lagstiftning förenligt, att afyttrare af skog lämnas öppet att genom
att välja en annan form för afyttringen än försäljning af själfva skogs¬
marken undgå den stämpelbeskattning, som vid försäljning är föreskrifven.
Bägge motionärerna hafva emot ifrågavarande stämpelbeskattning
framhållit, att densamma vore orättvis, enär den, som själf afverkade
sin skog eller genom muntlig öfverenskommelse uppläte afverkningsrätt,
undginge denna beskattning. Härtill vill utskottet — med hänvisning
till den föregående utredningen som visar sambandet mellan stämpel¬
skyldigheten vid öfverlåtelse af skogsafverkningsrätt och enahanda skyl¬
dighet vid försäljning af fastighet med skog — endast anmärka, att
stämpelskatten alltid förutsätter skriftlig afhandling och sålunda icke
kan ifrågakomma, där sådan icke finnes eller skall finnas.
På nu angifna skäl har utskottet funnit sig böra afstyrka bifall
till förevarande bägge motioner.
Utskottet har nu att öfvergå till att yttra sig rörande föreliggande
kungl. proposition. Därvid torde först förtjäna erinras om hvad nästlidet
års Riksdag i sin ofvan berörda skrifvelse yttrade beträffande anled¬
ningarna därtill, att gällande ansvarsbestämmelser icke äro tillräckliga att
trygga behörig stämpelbeläggning af skogsafverkningsafhandlingar.
Förklaringen till detta förhållande kunde man, ansåg Riksdagen,
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 7 sand. 22 höft. (Nr 25.) 2
10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 25.
söka dels i lättheten att undandraga sig stämpelskyldigheten och den
obetydliga risk, som vore därmed förenad, dels ock däri, att åklagaren
hade föga intresse af att åtala. Till närmare utveckling häraf anförde
Riksdagen följande.
»Lättheten att undandraga sig stämpelskyldigheten vid ifråga¬
varande af handlingar framgår vid en jämförelse med förhållandet vid
en annan form af stämpelskyldighet, som i likhet med den förra icke
är satt i samband med någon åtgärd af offentlig myndighet, nämligen
stämpelskyldigheten vid öfverlåtelse af fondpapper. Vid öfverlåtelse af
fondpapper kräfves städse en öfverenskommelse mellan två eller flera
personer för att undvika stämpelbeläggning. Dels förmedlas nämligen
i öfvervägande flertalet fall dylika öfverlåtelse!' af mäklare, dels åligger,
där så icke är fallet, stämpelskyldigheten i regel säljaren, hvarigenom
vinnes, att det icke kan undgå den andra parten, om stämpel icke åsättes.
Utgifvare af skogsafverkningsafkandling torde däremot ofta, utan att
någon annan person får kännedom därom, kunna underlåta att åsätta
sitt exemplar af kontraktet behörig stämpel. I fråga om den härmed
förenade risken är att märka, att, äfven om en sådan underlåtenhet
kommer till vederbörande åklagares kännedom och åtal följer, utgifvare!!
ofta kan vara i tillfälle att stämpelbelägga handlingen, innan lian in¬
ställer sig för rätten, och sålunda undgå ansvar. Därmed är också
gifvet, att det ekonomiska intresse af att åtala, som bestämmelsen i
stämpelförordningens 58 §, att hälften af böterna skola tillfalla åklagaren,
afser att bereda denne, väsentligen försvagas.»
Kungl. Maj:ts föreliggande förslag afser kontrollens anordning på
i hufvudsak följande sätt. Säljare och köpare skola till vederbörande
länsman gemensamt ingifva skriftlig anmälan om det träffade aftalet.
Anmälan skall ingifvas i två exemplar inom en månad efter afhand-
lingens upprättande och vara åtföljd af behörigen stämpelbelagdt exem¬
plar af afhandlingen. Afhandlingen och det ena exemplaret af anmälan
förses af länsmannen med påteckning, att handlingen, behörigen stäm-
pelbelagd, blifvit hos honom företedd. Ifrågavarande exemplar af afhand¬
lingen återställes till dess ägare, under det att sistberörda exemplar af
anmälan tillställes den andra kontrahenten. Bötesansvar föreslås icke
blott för försummelse i nu angifna hänseenden utan äfven för den, som
i andra hand mottager icke behörigen stämpelbelagd afhandling, t. ex.
såsom bevis om förvärfvad fordrings- eller afverkningsrätt.
Det vill synas utskottet, att Kungl. Maj: t i sitt förslag beaktat de
synpunkter, Riksdagen enligt hvad nyss erinrats nästlidet år framhöll.
Särskilt vill utskottet framhålla, att genom anordningen, att såväl säljare
Bevillningsutskottets betänkande Nr 25. 11
som köpare göras ansvariga för stämpelbeläggningen, möjligheten att
undandraga sig skyldighetens fullgörande är på ett lyckligt sätt kring¬
skuren äfvensom att genom stadgandet om anmälningsplikt inom viss
tid åklagaren erhållit ett synnerligen godt stöd för ett framgångsrikt
fullföljande af åtal för försummad stämpelbeläggning.
Efter granskning af förslaget äfven i öfriga delar har utskottet
funnit sig höra i hufvudsak tillstyrka bifall till detsamma. Endast i
två hänseenden har utskottet att föreslå smärre ändringar. Det ena
gäller bötesminimum dels för säljare och köpare, som försummar an¬
mälningspliktens fullgörande, dels ock för den, som i andra hand mot¬
tager icke behörigen stämpelbelagd afhandling. Då kontrakten i vissa
fall torde gälla mycket låga belopp, har det synts utskottet billigt att
sänka det förra från föreslagna femton kronor till fem och det senare
från föreslagna tjugufem kronor till femton.
Den andra punkt, däri utskottet föreslår en ändring, rör den be¬
stämmelse i 52 §, 6, enligt hvilken länsman eller stadsfiskal skall äga,
därest afhandling, som fogats vid gjord anmälan, icke är behörigen
stämpelbelagd, förelägga viss tid, inom hvilken densamma skall förses
med felande stämpel. Särskild! med hänsyn därtill, att den stämpel-
skatteskyldige ofta kan befinna sig på betydande afstånd från närmaste
ort, där stämpelförsäljningsman finnes, har det synts utskottet nödigt
att, till förebyggande af att allt för kort tid i enstaka fall kunde blifva
vederbörande tillmätt, viss minimitid i berörda hänseende fastställes,
och har utskottet i sådant hänseende velat föreslå en månad.
På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att Riksdagen måtte antaga Kungl. Maj:ts
förevarande förslag till förordning om vissa ändringar
1 gällande förordning angående stämpelafgiften, dock
att moment 6 af 52 § skall erhålla följande lydelse:
6. Där säljare och köpare af afverkningsrätt till
skog underlåta att inom tid och på sätt, som i 39 §
2 mom. stadgas, om det upprättade aftalet göra an¬
mälan, böte hvardera ett belopp, motsvarande den
stämpel, hvarmed afhandlingen skolat förses, dock vare
minsta bot för en hvar af dem fem kronor. År af¬
handling, som fogats vid gjord anmälan, icke behörigen
stämpelbelagd och varder densamma icke inom af
länsmannen eller stadsfiskalen förelagd tid, hvilken icke
må bestämmas kortare än en månad, försedd med
ié
bevillningsutskottets betänkande 28.
felande stämpel, böte säljare och köpare hvardera
högst etthundra kronor.
Mottager någon, efter öfverlåtelse af säljare eller
köpare eller af någon, på hvilken säljares eller köpares
på afhandlingen grundade rätt öfvergått, handlingen
såsom bevis om förvärfvad fordrings- eller afverknings-
rätt eller för att densamma å annans vägnar försälja
eller belåna, utan att af handlingen eller därvid fogadt
bevis af vederbörande länsman eller stadsfiskal framgår,
att afhandlingen blifvit behörigen stämpelbelagd, och
har anmälan om afhandlingens upprättande icke gjorts
i den ordning, som i 39 § 2 mom. sägs, böte två
gånger den felande stämpelns belopp, dock minst
femton kronor.
2) att Riksdagen måtte besluta, att de ändrade
bestämmelserna skola träda i kraft å den tid, Konungen
bestämmer; samt
3) att förevarande bägge motioner, I: 72 af herr
Ericsson i Ofvanmyra och II: 285 af herr Olsson i
Blädinge, måtte anses besvarade med hvad utskottet
under punkt 1) hemställt.
Stockholm den 30 april 1912.
På bevillningsutskottets vägnar:
K. G-. KARLSSON.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 25.
13
* Reservationer:
af herrar Ollas Ericsson, Larsson i Klagstorp, Nilsson i Bonarp,
Bergman och Jonsson i Hökhult, hvilka anfört:
»Då vi vid behandlingen af förevarande ärenden icke kunnat dela
utskottets uppfattning eller varit med om dess förslag i detta betänkande,
utan i stället yrkat bifall till herr Ollas A. Ericssons motion, hafva vi
ansett oss här böra angifva hufvudmotiven för denna vår mot utskottet
afvikande mening.
Andamålet med åläggandet af stämpelbeläggning af afhandling
angående skogsafverkning var från början icke att pålägga skogsbruket
någon ny eller extra beskattning, utan afsåg, enligt Riksdagens tydliga
uttalande 1904, att få till stånd effektivitet i gällande bestämmelser
angående utgörandet af stämpelafgift vid fastighetsköp, hvarom såväl
motionären Ericsson som äfven utskottet närmare erinra.
Det har emellertid visats att berörda ändamål icke vunnits. Stäm¬
pelskyldigheten i fråga kan undgås på flere olika sätt, exempelvis genom
muntliga aftal.
Men i stället har omhandlade stämpelskyldighet blifvit en mycket
besvärlig skatt, särskild! för det mindre skogsbruket, och hvars besvär¬
lighet betydligt skulle skärpas därest den föreliggande kungl. proposi¬
tionen blefve af Riksdagen antagen. I skogssocknar med åe stora
afstånden och där de mindre skogsägarne i regel äro bosatta i obygg-
derna är det förenadt med stort besvär att skaffa stämplar till sina
afverkningskontrakt, och blir genom antagandet af den kungl. proposi¬
tionen än besvärligare med skyldigheten att uppvisa kontrakten för
länsmannen.
Därtill kommer att berörda stämpelskyldighet verkar i. öfrigt sa
ojämt och orättvist och drabbar hufvudsakligast det mindre skogsbruket.
Skogsbolagen och de stora skogsägarne, hvilka hafva egna sågverk och
själfva förädla sin afverkningsbara skog, undgå helt och hållet berörda
skatt. Likaså äfven de som själfva afverka sin skog och sälja den¬
samma direkt efter afverkningen eller genom legosågning förädla skogen
14 Bevillningsutskottets betänkande Nr åå.
och sälja virket eller genom muntliga överenskommelser upplåta afverk-
ningsrätten.
Därjämte äro vi äfven ense med motionärerna därutinnan, att det
måste anses såsom en dubbelbeskattning att på detta sätt uttaga en
extra skatt på skogsbruket, sedan en rationell och effektiv skatt lades
äfven på detta vid antagandet af 1910 års inkomst- och förmögenhets¬
skatt.
Hufvudsakligast af dessa i korthet angifna, skäl hafva vi biträdt
och förordat herr Ollas A. Ericssons motion, men saknat anledning bi¬
träda det i herr Olssons i Blädinge motion framställda förslaget, i den
mån det går utöfver herr Ericssons hemställan.
Med stöd af hvad vi sålunda anfört ha vi hemställt,
att Riksdagen, i anledning af förevarande bägge
motioner I: 72 af herr Ericsson i Ofvanmyra och II:
285 af herr Olsson i Blädinge samt med afslag å
förevarande Kungl. Maj:ts proposition, nr 95, måtte
dels antaga följande ändrade lydelse af 8 och
52 §§ i förordningen den 18 september 1908 angående
stämpelafgiften:
8 §•
Följande enskilda handlingar — — — — — — —----
Skogsafverkning: afhandling därom skall, då den för vinnande af
inteckning företes, förses med stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100
kronor af hvad för rättigheten blifvit utfäst eller, om detta icke blifvit
i afhandlingen till visst belopp bestämdt, af 6 öre för hvarje fullt antal
af 10 ar utaf det upplåtna skogsskiftet.
Sökes på grund af afhandling — — — — — — — — — —
fulla 100 kronor af egendomens värde.
62 §.
5. Utgifvare af gåfvobref om lös egendom eller af köpe- eller
bytesbref om fartyg skall för underlåtenhet att vid utgifvandet förse
15
Bevillningsutskottets betänkande Nr 25.
dylik handling med stadgad stämpel höta två gånger den felande stäm¬
pelns belopp; dock vare minsta bot tjugufem kronor.
dels ock besluta, att dessa förändrade bestämmelser skola träda i
kraft å den tid, Konungen bestämmer.
Herr friherre Trolle har anhållit få antecknadt, att han icke del¬
tagit i den slutliga behandlingen af detta ärende inom utskottet.