Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.
1
Nr 9.
Ankom till Riksdagens kansli den 24 apriM911 kl. 3 e. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 9
i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående rätt för värnpliktig att i visst fall af
giftsfritt färdas å statens järnvägar.
Uti eu inom Andra kammaren väckt motion nr 135 har herr Olaus- Motionen.
son hemställt, att Kiksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,
det Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder i syfte att värnpliktig, som är
inkallad till tjänstgöring å en ort, belägen mer än 200 kilometer från
hans hemort, måtte äga rätt att afgiftsfritt färdas å statens järnvägar för
ett besök i sitt hem.
Till stöd härför har anförts följande:
»Såsom det i gällande författningar finnes föreskrifvet, äger värn- Motiveringen.
pliktig att afgiftsfritt färdas å statens järnvägar dels vid inryckning till
tjänstgöring för resa från hemorten till den plats, där densamma skall
fullgöras, dels ock efter afslutad tjänstgöring för resa från öfningsplatsen
till hemorten. Längre sträcker sig dock icke denna förmån. Vill den
värnpliktige under öfningstiden göra ett besök uti sitt hem — anledningen
till ett sådant må nu vara hvilken som helst — får han, sedan han hos
vederbörande erhållit permission därtill, företaga en sådan resa på egen
bekostnad. Visserligen kan han efter därom gjord framställning erhålla
Bihang till Biksd. prof. 1911. 9 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Ser. 9 Höft. (Nr 9—10.) 1
2
Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.
så kallad truppbiljett, hvilken drager en kostnad af 1 V* öre per bankilo-
meter. Med en sådan beräkning behöfver en hemresa för den värnplik¬
tige icke draga någon väsentligare kostnad. Detta gäller särskild! i de
fall, då den ort, dit han blifvit kommenderad att fullgöra sin värnplikt, ej
ligger alltför aflägset från hemorten. De utgifter, som äro förenade med
en sådan resa, böra nödvändigtvis ej blifva större än att de med ej allt
för stor ekonomisk uppoffring af den värnpliktige kunna företagas. Annor¬
lunda ställer det sig för dem, hvilka af en eller annan orsak blifvit till¬
delade något specialvapen eller uttagits för värnpliktens fullgörande vid
flottan. Dessa senare förläggas då vid någon af flottans stationer här i
hufvudstaden eller i Karlskrona. För en sådan tjänstgöring äger särskild!
befolkningen från min hemtrakt kanske större lämplighet, då den, upp¬
född vid hafvet och från den tidigaste barndomen van att vistas på sjön,
måste anses mera lämpad än de, som äro födda inuti landet.
En permissionsresa för värnpliktige, som äro från min hemtrakt,
drager en kostnad af ungefär femton kronor, om tjänstgöringen varit för¬
lagd hit till hufvudstaden, och kan beräknas till obetydligt högre belopp,
om öfningsorten varit Karlskrona. Denna summa representerar visserligen
icke något större belopp, men för de värnpliktige, hvilka i allmänhet icke
hafva någon annan inkomst än den dagaflöning, som med ganska obetyd¬
ligt belopp utgår till dem under öfningstiden, kan den ofta anses så stor,
att han tycker sig icke äga råd därtill.
Dock anser jag, att denna förmån icke bör få tillgodonjutas oin¬
skränkt. Den kan ju begränsas att gälla allenast, där afståndet mellan
hemorten och tjänstgöringsorten öfverstiger 200 kilometer. Vidare synes
det som om man skulle kunna bestämma, att denna förmån af fri resa
skulle gälla allenast för ett enda besök i hemmet under öfningstiden. Med
den långa öfningstiden och ofta mycket ansträngande tjänstgöring, som de
värnpliktige nu hafva, måste det verka uppmuntrande, därest de se ännu
ett försök från statens sida att så mycket som möjligt lindra en tjänst¬
göring, som många af de värnpliktige allt för ogärna underkasta sig, ehuru
det är en skyldighet, som åligger dem såsom svenska medborgare.
Jag har härvidlag inskränkt mig till att låta denna förmån gälla
allenast statens järnvägar, och till en början måste denna förmån, sålunda
begränsad, anses afsevärd och efter hvad jag gjort mig underrättad, skulle
äfven de värnpliktige anse sig i viss mån tillfredsställda därmed.»
Andra kammarens tredje tillfälliga utskott har i afgifvet yttrande i
ärendet uttalat sig sålunda:
3
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.
»Under föregående år hade utskottet att behandla en liknande, ehuru
till sin omfattning något vidare motion, hvilken utskottet då, på anförda
grunder, ej ansåg sig kunna tillstyrka.
Utskottet kan emellertid ej finna de af motionären anförda, här ofvan
återgifna skälen för en dylik kostnadsfri resa vara bärkraftiga och anser
dylika fria resors utsträckande till att gälla alla värnpliktige ej vara i
princip riktigt.
För en värnpliktig åter, som kommenderats till tjänstgöring å mötes¬
plats, belägen på afsevärdt afstånd från hemorten, kan en kostnadsfri
resa till hemmet vara ett nog så behjärtansvärdt önskemål, om den värn¬
pliktige är medellös och resan orsakas af i hemmet inträffad sjukdom,
dödsfall eller annan ömmande omständighet.
Från att i senare fallet dels utgöra ett undantag, dels vara ett led
i statens omsorger för lindrande af värnpliktsbördan för de mest fattiga
och dels kunna anses som en hjälp åt en i nöd stadd medmänniska, skulle
eu sådan bestämmelse, som motionären påyrkar, blifva ett statens premie¬
rande af värnpliktige, som ville företaga en hemresa under mötestiden
äfven utan tvingande skäl, ja kanske endast för att söka en lindring i en
tjänstgöring, som han ogärna underkastat sig.
Man torde äfven kunna förutsätta, att därest fri resa för värnpliktig
beviljades, på sätt motionären hemställt, skulle hvarje värnpliktig, som
vore därtill berättigad, begagna sig af denna sin rätt, hvarigenom eu
säkerligen ej så obetydlig kostnad skulle åsamkas statsverket.
Skulle emellertid sådan rätt endast tillerkännas medellös värnpliktig
och endast när resan orsakas af särskildt tvingande omständigheter, skulle
resornas antal sannolikt ej blifva stort och kostnaderna ej behöfva verka
afskräckande.
Den af motionären gjorda inskränkningen rörande såväl afstånd mel¬
lan hemort och mötesplats som viss järnväg finner utskottet visserligen
ej böra uppställas, när det gäller uteslutande medellösa värnpliktiga, men
anser sig utskottet ej kunna däri nu föreslå förändring.
Enligt hvad utskottet inhämtat finnes för närvarande hvarken vid
armén eller flottan någon kassa, hvars medel anvisats till sådana ändamål,
att de utan vidare kunna tagas i användning för ett bekostande af bär
ifrågavarande resor.
Vid de olika regementena finnas emellertid som bekant såväl s. k.
allmänna som enskilda lägerkassor. Utskottet håller före, att, genom
ändrade bestämmelser för dessa senare kassor, ur desamma skulle kunna
Andra kam¬
marms ut¬
skotts ytt¬
rande.
4
Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.
anvisas medel för här afsedt ändamål, med den begränsning, som ut¬
skottet ofvan angifvit, nämligen att fria resor endast beviljades medellös
värnpliktig, som vore af ömmande omständigheter nödgad att företaga eu
resa till hemmet.
På detta sätt skulle nämligen resornas antal inskränkas till de fall,
då verkliga skäl för dylik resa förelåge, och dessa fria resor kunna åstad¬
kommas utan särskild kostnad för statsverket.»
På grund häraf hemställde utskottet, att Andra Kammaren med an¬
ledning af herr Olaussons motion för sin del ville besluta, att Riksdagen
ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes taga i
öfvervägande, huruvida åtgärder kunna vidtagas i syfte, att meddellös värn¬
pliktig, som är inkallad till tjänstgöring å en ort, belägen mer än 200
kilometer från hans hemort, måtte kunna, i vissa ömmande fall, beredas
kostnadsfri resa å statens järnvägar för ett besök i sitt hem.
Denna utskottets hemställan har Andra kammaren efter någon dis-
“ kussion bifallit, hvarefter ärendet öfverlämnats till Första kammaren, som
remitterat detsamma till dess andra tillfälliga utskott.
ytt- Såsom Andra kammarens utskott erinrat, förelåg från samma motio¬
när vid 1910 års riksdag ett förslag om skrifvelse till Kungl. Maj:t för
åtgärder »i syfte att värnpliktig måtte berättigas att under öfningstid få
afgiftsfritt färdas å statens järnvägar för permissionsresa». Motionen af-
slogs af Andra kammaren och var af dess utskott afstyrka under anfö¬
rande af vissa omständigheter, hvilka torde hafva gifvit motionären an¬
ledning att i årets motion begränsa sitt förslag. Det torde dock vara
uppenbart, att om man finner behjärtansvärdt, att värnpliktig i vissa fall
bereddes större lättnader än för närvarande i fråga om kostnader för ett besök i
hemmet under öfningstiden, det ligger synnerlig vikt på, att hvad som där-
utinnan åtgöres så ordnas, att det kan antagas komma att vid tillämp¬
ningen utfalla rättvist och till belåtenhet. Men detta kan enligt utskottets
förmenande icke komma att blifva fallet, om möjligheten att erhålla kost¬
nadsfri resa skall, såsom nu ifrågasatts, göras beroende af, huruvida af-
ståndet till hemorten utgör mer än 200 kilometer, och begränsas till att
omfatta allenast färd på statens järnvägar. Äfven Andra kammarens ut¬
skott har mot dessa båda begränsningar gjort erinran, men ansett sig icke
kunna däri föreslå förändring. Samma begränsningar hafva ock, såsom
synes, influtit i medkammarens beslut. ' Då härtill kommer, att för bere-
5
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.
dande af medel för det afsedda ändamålet hänvisats till regementenas en¬
skilda lägerkassor, hvarifrån genom ändrade bestämmelser antagits kunna
anvisas erforderliga tillgångar till bestridande af äfven denna utgift,
så att de fria resorna skulle åstadkommas utan särskild kostnad för
statsverket, men, enligt utskottets förmenande, dessa lägerkassor redan
nu äro så hårdt anlitade för täckande af kostnader, som icke kunna und¬
vikas, att eventuella utgifter för de fria resorna i allmänhet icke skulle
kunna från dessa kassor bestridas, får utskottet hemställa,
att Första kammaren icke måtte biträda Andra
kammarens i ärendet fattade beslut.
Stockholm den 21 april 1911.
På utskottets vägnar:
H. BJÖRKLUND.