Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.
1
Nr 12.
Ankom till Riksdagens kansli den 8 maj 1911 kl. 1 e. m.
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande, nr 12,
med anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t ifråga om omgestaltning af rikets officiella statistik.
Uti en inom Andra kammaren väckt motion, nr 275, ha herr Kobb
och friherre Palmstierna hemställt, att Riksdagen i skrifvelse till Kungl.
Maj:t behagade anhålla, att, innan förslag till någon ny genomgripande för¬
ändring inom den statistiska förvaltningen i anledning af statistiska kom¬
mitténs betänkande förelägges Riksdagen, detta betänkande må underkastas
en ytterligare utredning, hvilken torde böra sättas i samband med den
pågående utredningen om statsdepartementens omorganisation och företagas
så tidigt, att med stöd häraf förslag i ämnet om möjligt må kunna före¬
läggas nästa Riksdag,
och att Kungl. Maj:t behagade låta utarbeta och för nästkommande
års Riksdag framlägga förslag till anordnande inom finansdepartementet af
en allmän finansstatistik.
Rörande motionens innehåll och motivering hänvisas till motionen.
I en inom Andra kammaren väckt motion (Nr 64) hade herr Kobb utskottet.
och friherre Palmstierna 1910 föreslagit, att Riksdagen, under framhållande
af önskvärdheten af en årlig finansstatistik och med anhållan, att Kungl.
Maj:t täcktes taga frågan därom under närmare ompröfning samt därefter
till Riksdagen afgifva detaljeradt förslag i ämnet, måtte på extra stat för
år 1911 bevilja ett förslagsanslag å 14,000 kr. för anordnande af en fi¬
nansstatistik inom finansdepartementet.
Vid behandlingen af denna motion hade statsutskottet, med hänvis¬
ning till Kungl. Maj:ts redogörelse angående den af Kungl. Maj:t den 20
januari 1905 tillsatta kommittén med uppdrag att verkställa utredning och
Bihang till Biksd. prof. 1911. 9 Sami. 2 Afd. 2 Band. 4 Ser. 11 Häft. (Nr 12 )
2
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.
afgifva förslag, huru inom rikets officiella statistik största möjliga enhet
och planmässighet äfvensom ökad skyndsamhet i publikationen måtte kunna
åstadkommas och med förmälan att nämnde kommitté lärer komma att un¬
der innevarande år (1910) afgifva sitt utlåtande, i hvilket bland andra
ämnen kommer att behandlas allmän och kommunal finansstatistik samt in¬
komst- och förmögenhetsstatistik, hemställt, att bemälda motion icke må af
Riksdagen bifallas. På grund häraf blef motionen af Riksdagen afslagen.
I motion (Nr 275) vid årets Riksdag förmäla motionärerna att förut
nämnda kommitté den 7 september 1910 till Kung!. Maj:t öfverlämnat sitt
betänkande, hvilket bland annat innefattar förslag till en allmän finans¬
statistik, förlagd icke till finansdepartementet utan till ett föreslaget sta¬
tistiskt centralämbetsverk.
Då emellertid, enligt motionärernas förmenande, den af kommittén
förebragta utredningen ur flera synpunkter sedt knappast torde kunna anses
för tillfredsställande och förhoppningarna om att ett godt förslag skall
kunna föreläggas Riksdagen nästa år äro mycket små, hafva motionärerna
på grund af dessa förhållanden låtit sin framställning i år blifva mera
omfattande.
Sin framställning stödja motionärerna hufvudsakligen på aktuarien I.
Flodströms uttalande under rubriken »Om statistikens allmänna organisa¬
tion. Några anteckningar med anledning af statistiska kommitténs år 1910
afgifna betänkande».
Till en början fastslås i denna kritik hurusom den omfattande offi¬
ciella statistikens organisation, de frågor, som den har att besvara och
sättet för besvarandet af desamma förutsätter en allvetenhet, som ej hos
någon vare sig enskild människa eller offentlig institution, icke ens en
specialkommission, finnes eller lian finnas. Det enda möjliga är därför,
att upplösa problemet i lika många delar som de ämnen äro, hvilka ut¬
göra föremål för statistisk behandling, och låta dessa hvart och ett för sig
i hufvudsak och till sina allmänna drag lösas af den eller de myndigheter,
åt hvilka respektive ämnes statistiska behandling anförtros.
Statistiska kommittén har däremot kommit till en annan slutsats, som
kan sammanfattas i ordet »centralisering», sammanförande af samtliga eller
flertalet viktigare grenar af den officiella statistiken i ett verk. Emeller¬
tid har kommittén med frånskiljande af administrations- och inspektions-
statistiken i sitt centraliseringsförslag inskränkt sig till att endast förorda
den s. k. politiska (allmänekonomiska, kulturella och sociala) statistikens
sammanförande i ett centralt ämbetsverk. Detta förslag kritiseras nu ur
följande principiella synpunkter.
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.
3
1) Eftersom skilda statsorgan — i vårt land jämte regeringen s. k.
centrala ämbetsverk — äro tillsatta för att med uppmärksamhet följa till¬
ståndet å skilda områden af nationens lif och verksamhet, måste det också
tillkomma dessa statsorgan att i första hand hafva omsorg äfven om det
statistiska arbetets vederbörliga bedrifvande.
Denna princip har hittills följts i vårt land.
2) Där centraliseringen i ett par fall redan praktiserats, hafva för¬
söken icke slagit lyckligt ut.
Men äfven lämplighetsskäl tala mot centraliseringen.
1) Rättelse af misstag eller ofullständigheter i primäruppgifter samt
infordrandet af särskilda upplysningar försvåras och fördröjas.
2) Samarbetet mellan förvaltningen och statistiken försvåras, om på
hvarje särskild t område förvaltningsarbetet särställes för sig, medan den
hvarje förvaltningsgrupp berörande statistiken hänskjutes till ett statistiskt
central verk.
3) Den sakliga fackkunskapen, som är till finnandes inom olika
grenar af förvaltningen, och hvars betydelse vid granskning och bearbet¬
ning af statistiskt primärmaterial äfvensom vid planläggning af nya under¬
sökningar särskild! å det ekonomiska området ej kan öfverskattas, kommer
ej att tillbörligen tagas i anspråk.
De af statistiska kommittén angifna skäl för införande af en ny
princip (centralisation) i fråga om statistikens ordnande äro — såsom
byggda på ett teoretiskt resonerande utan stöd af och synnerligen ofta i
strid med erfarenheten på det ifrågavarande området — icke tillfyllest¬
görande, heter det vidare i motionen. Detta påstående motiveras sålunda:
1) Snabbheten i publikationen af de statistiska berättelserna kan ej,
i den omfattning kommittén förmenar, främjas, därigenom att det statis¬
tiska materialet i statistiska centralverket delas upp på flera händer, enär
detta vid bearbetningen ej låter sig göra i större utsträckning.
2) Farhågan, att personalen inom en af kommittén benämnd »decen¬
traliserad» statistik icke skulle kunna erhålla nödig statistisk fackutbildning,
är omotiverad.
3) Det lokala samarbetet utgör icke den enda förutsättningen för, att
resultatet af statistiskt arbete i regeln blir bättre, ju större den krets af
arbetskamrater är, inom hvilken arbetet bedrifves.
4) Befordringsmöjligheterna kunna främjas äfven utan centraliseringen.
5) Främjande af större enhet och planmässighet i den officiella sta¬
4
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.
tistiken kan, sedan statistiska beredningen och dess efterföljare statistiska
tabellkommissionen visat sig icke vara mäktiga att utöfva öfverinseendet
öfver hela den officiella statistiken, ske genom inrättande af en särskild
befattning, till hvilkens uppgift äfven skulle höra att redigera den statistiska
årsboken, samt de femårsöfversikter öfver rikets utveckling, som ifrågasättas.
För statistiska kommittén har det däremot synts mest betryggande
att lösa den officiella statistikens orgauisationsfråga så, att statistikens
olika grenar sammanföras till ett enda centralt statistiskt ämbetsverk, i
i den mån det lämpligen låter sig göra, enär därigenom de ofta påpekade
missförhållandena inom den svenska statistiken säkrast och enklast skulle
kunna undanrödjas.
Emot ett bibehållande och vidare utveckling af den hittillsvarande
organisationsformen för den officiella statistiken »kan», säger kommittén,
»anföras, att den medför högst väsentliga och från densamma oskiljaktiga
olägenheter».
En af dessa är, att de statistiska publikationerna ofta komma att
utgifvas så sent, att de förlorat en mycket stor del af sitt praktiska värde.
Härtill bidrager främst att under nuvarande organisationsformer personalen
inom hvarje statistisk afdelning, liksom äfven inom statistiska centralbyrån,
är så fåtalig, att ombyte af tjänstemän eller en tillfällig ökning i göro-
målen, orsakad af särskilda icke årliga utredningar, verkar förryckande på
hela arbetet och medför en försening af de ordinäre årspublikationerna.
Den statistiska personalens fördelning på flera ämbetsverk medför
äfven i många fall afsevärda svårigheter för förvaltningen att fullt kunna
utnyttja statistiken för sitt ändamål. Med en fåtalig statistisk personal
är det nämligen knappast möjligt att tillfredsställa förvaltningens behof af
statistiska upplysningar och utredningar, utan att det ordinarie statistiska
arbetet rubbas, och i hvarje fall kunna dessa utredningar ej utföras med
nödig skyndsamhet. Och dessutom måste, för att ett ärende skall erhålla
en allsidig statistisk belysning, i flertalet fall alltid anlitas icke blott den
inom ämbetsverket utarbetade statistiken utan äfven uppgifter från flera
af statistikens andra grenar. Då emellertid icke alltid hos statistiska
tjänstemän inom förvaltande verk kan förutsättas en så omfattande statistisk
bildning, att de behärska den statistiska litteraturen inom andra områden
än det speciella, dit deras arbete är förlagdt, framstår detta systems brister
så mycket mera uppenbart. En annan olägenhet, som åtföljer en decen¬
traliserad statistik är, att befordringsmöjligheterna vanligen blifva alldeles
5
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.
för små för att statistiken skall kunna draga till sig ock behålla tillräck¬
ligt många goda krafter. En statistisk tjänsteman erhåller nämligen endast
i undantagsfall befordran till statistisk tjänst inom annat verk än det hvari
han en gång fått fast anställning och ännu mer sällan inom den egentliga
förvaltningen. Och äfven om man för framtiden gåfve de blifvande för-
valtningstjänstemännens utbildning eu mera statsvetenskaplig läggning och
den statistiska utbildningen komme att omfatta ämnen af vikt äfven för
förvaltningsarbetet, hvarigenom bättre befordringsmöjligheter skulle kunna
beredas tjänstemännen inom den decentraliserade statistiken, torde ett sådant
samband dock icke vara möjligt att åstadkomma på grund af det statis¬
tiska arbetets säregna natur, hvilken hittills nödvändiggjort ett särskiljande
af statistiskt och förvaltningsarbete. För kvalificeradt statistiskt arbete är
ej tillfyllestgörande enbart för statistiken lämplig teoretisk utbildning,
utan därtill erfordras ock förvärfvandet af praktisk erfarenhet rörande sta¬
tistiska arbetsmetoder m. m., som endast tjänstgöring inom ett statistiskt
verk eller en statistisk afdelning kan skänka. Därtill kommer ock att i
det förslag till statsvetenskaplig examen, som upprättats af särskildt till¬
kallade sakkunnige inom Ecklesiastikdepartementet, har det funnits nöd¬
vändigt att föreskrifva eu särskild examenstyp, för dem som ämna ägna
sig åt statistiken. För de blifvande förvaltningstjänstemännen åter har
föreslagits en kurs i praktiska förvaltningsgöromål. De statistiska tjänste¬
männens och förvaltningstjänsten)ännens utbildning skulle sålunda fortfa¬
rande blifva af olika natur.
Härtill kommer än vidare, att om den statistiska organisationen grun¬
das på decentralisationsprincipen, uppstår fullt konsekvent en tendens att
splittra den officiella statistiken på allt mindre afdelningar. Hvarje större
verk kan nämligen med åberopande af denna princip göra anspråk på att
inom sig äga eu statistisk afdelning. Det anspråket ligger sedan icke
långt borta, att statistiska tjänster böra finnas på olika byråer inom
samma verk.
En af de mest påtagliga olägenheterna af statistikens decentralicering
är slutligen svårigheten att åstadkomma en effektiv gemensam ledning af
hela den officiella statistiken. En sådan ledning är lika nödvändig för
statistiken som för andra områden af statsverket. Finnes icke denna led¬
ning, blir utvecklingen af de olika statistiska grenarna alltför mycket
beroende af det intresse den ena eller andra grenen för tillfället väcker
hos statsmakterna, allmänheten eller det förvaltande verk inom hvilket
densamma utarbetas, och en gren, hvilken kan vara fullt lika viktig som
andra, blir på detta sätt lätt tillbakasatt och hindrad i sin utveckling
Yttrande aj
kungl. statis¬
tiska central¬
byrån.
6 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.
på grund af rent tillfälliga orsaker. Det allmännas intresse måste emel¬
lertid tillgodoses likaväl som de olika administrativa specialintressena, och
detta kan endast ske därigenom, att statistiken kommer under sakkunnig
gemensam ledning.
Saknas denna, uppstår således å ena sidan fara för att viktiga sidor
af samhällslifvet, kvilka för olika ändamål äro i behof af statistisk belys-
ning, icke erhålla sådan, å andra sidan kan ofta inträffa att samma ämne
blir föremål för statistisk behandling af olika verk, hvarigenom en onödig
och kostsam dubbelpublicering uppstår, hvilken tillika kan medföra andra
betydande olägenheter, då i de flesta fall de siffror, som på detta sätt upp-
fagas och bearbetas efter olika metoder och från olika källor, icke öfver¬
ensstämma med hvarandra. Dubbelpubliceriugen förorsakar äfven onödigt
arbete för uppgiftslämnarne, då dessa nödgas afgifva ur olika synpunkter
affattade statistiska uppgifter om samma förhållanden till olika verk, som
oberoende af hvarandra utarbeta statistik. Den börda som afgifvandet af
statistiska primiäruppgifter innebär göres härigenom onödigt tung.
Härtill kommer än vidare att de olika statistiska verksamhetsområ¬
dena icke äro skarpt afgränsade. De beskrifningar, som de gifva öfver
samhällslifvet i dess olika yttringar, hänga på det innerligaste samman
och äro i ömsesidigt behof af komplettering från hvarandra. För att dessa
skola blifva jämförbara, fordras emellertid att vid allt statistiskt arbete så
långt möjligt användas samma enheter, tidsperioder, gruppindelningar m. m.
Utarbetas statistiken icke efter gemensam plan och under gemensam led¬
ning, blir dess enhetlighet äfven på denna punkt satt på spel, och då
uppgifterna insamlas och bearbetas företrädesvis med hänsyn till det verks
behof, hvithet handlägger den ifrågavarande statistiken, kan denna lätt
blifva oanvändbar för andra ändamål.
Den enhetliga ledningen af statistiken är därför nödvändig för att
arbetena skola kunna ordnas efter fullt systematisk plan, onödiga kostna¬
der undvikas och statistikens resultat med största fördel utnyttjas.
Statistiska centralbyrån, hvars yttrande angående sista delen af motio¬
närernas yrkande af utskottet infordrats, anför följande:
»Af motionen framgår tydligt, att motionärerna icke dela den s. k.
statistiska kommitténs uppfattning om gagnet af en vidsträcktare centra¬
lisation af den officiella statistiken än den nuvarande. Skälen till denna
deras ståndpunkt torde till hufvudsaklig del återfinnas i eu i motionen ut¬
tryckt promemoria af aktuarien i kommerskollegium, filosofie kandidaten
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.
<
I. blodström, hvilken promemoria statistiska centralbyrån därför tillåter sig
att något närmare beröra. Emot kommitténs förslag anför Flodström först
och främst historiska skäl. Enligt Flodström skulle 1854 års statistiska
kommitté hafva ställt sig på decentralisationens ståndpunkt och skulle denna
till följd häraf blifvit ledande vid utvecklingen af vår officiella statistik.
Detta påstående är emellertid oriktigt. Kommittén hemställde endast, att
de ämbetsverk, som då för tiden utarbetade officiell statistik, skulle bibe¬
hållas härvid, däremot borde all framdeles tillkommande statistik förläggas
till statistiska centralbyrån. Att exempelvis undervisningsstatistiken för¬
lagts utom centralbyrån, står i direkt motsats mot kommitténs af Kungl.
Maj:t och Riksdagen gillade grundsatser. För öfrig! var kommittén inga¬
lunda blind för att framdeles förhållandena kunde påkalla en mera långt
gående centralisation, än den kommittén föreslagit (betänkandet sid. 194).
Att 1854 års kommittés grundsats icke i tillämpningen blifvit följd, torde
otvifvelaktigt åtminstone delvis bero därpå, att centralbyråns förste chef,
hvilken varit medlem af den nämnda kommittén, sedermera intagit »eu
ännu mera utpräglad ställning än förut till förmån för decentralisationen
af statistiken», såsom 1905 års statistiska kommitté yttrar. Riktigheten af
detta kommitténs påstående borde ligga i öppen dag för en hvar, som nå¬
got känner vår statistiks senare historia.
Flodström söker vidare bevisa centralisationens olämplighet med det
påståendet, att den delvis otillfredsställande beskaffenheten af jordbruks¬
statistiken och statistiken öfver kommunernas finanser skulle bero på att
dessa grenar af statistiken äro centraliserade till statistiska centralbyrån.
Hvad först jordbruksstatistiken beträffar, så har statistiska kommittén öf¬
vertygande visat, att dess otillfredsställande skick beror på den frihet, som
lämnats hushållningssällskapen att vid primäruppgifternas insamlande för¬
fara på det sätt hvart och ett finner lämpligt, och synes jämväl Flodström
erkänna riktigheten häraf. Ett genomgripande förslag till reorganisation
af jordbruksstatistiken framlades emellertid, såsom Flodström erinrar, af
statistiska centralbyråns dåvarande chef år 1882. Ifall detta förslag ge¬
nomförts, hade vi erhållit en jordbruksstatistik, som säkerligen ännu i dag
kunnat betraktas såsom i hufvudsak fullt tillfredsställande. Men förslaget
föll på hushållningssällskapens motstånd. Samma omständighet har allt
framgent hindrat genomförandet af alla effektiva förbättringar, och den
möjligheten synes ingalunda alldeles utesluten, att hushållningssällskapens
motstånd kan bringa jämväl det nu föreliggande förslaget till eu förbättrad
jordbruksstatistik på fall. Med de starkt begränsade möjligheter, som stått
statistiska centralbyrån till buds, har ämbetsverket gjort hvad som varit
8 Andra hammarens fjärde tillfälliga utshotts utlåtande Nr 12.
möjligt för statistikens förbättrande; att jordbruksdepartementet eller landt-
bruksstyrelsen skulle kunnat uträtta mera tillåter sig centralbyrån betvifla.
Att statistiken öfver kommunernas finanser icke tillfredsställer de kraf,
som numera ställas på eu sådan statistik, må villigt af centralbyrån er¬
kännas, så mycket mera som undertecknad öfverdirektör torde vara
den, som först närmare formulerat dessa kraf. Men å andra sidan ford¬
rar dock rättvisan, att man erkänner, att den svenska kommunalstatistiken
är fullt jämngod med, delvis öfverlägsen motsvarande statistik i de flesta
andra länder, där en sådan statistik öfverhufvud förefinnes. Flodströms
påstående, att dess inflytande på förvaltningen varit »så godt som intet»
håller ej heller streck. Tvärtom har kommunalstatistiken varit till bety¬
dande gagn för förvaltningen, såväl statens som ännu mera kommunernas
egen. Att kommunernas räkenskapsväsende för närvarande på åtminstone
de flesta håll är något så när tillfredsställande, kan i icke ringa grad skrif-
vas kommunalstatistiken till godo. Otaliga äro de fel och misstag i de
kommunala räkenskapssammandragen, som centralbyrån vid sitt gransk-
ningsarbete uppdagat, hvarigenom ofta åstadkommits rättelse i själfva rä¬
kenskaperna. Att exempelvis det 1883 stadgade förbudet mot påläggande
af personella afgifter, utom i särskilt stadgade fall, numera så godt som
fullständigt genomförts, torde till väsentlig del kunna tillskrifvas statistiska
centralbyråns oaflåtliga påpekande af de fall, då sådana afgifter olagligen
debiterats. Om också sålunda den svenska statistiken öfver kommunernas
finanser fullt försvarar sin plats vid sidan af motsvarande publikationer i
utlandet och jämväl varit och är förvaltningen till stort gagn, så är dock,
som ofvan nämndes, obestridligt, att den är i behof af betydliga förbätt¬
ringar. Förutsättningen för sådana är emellertid, att nya formulär för
primäruppgifter blifva utfärdade.
Hurudana än dessa nya formulär må blifva beskaffade, måste de under
alla omständigheter, om de skola medföra afsedd nytta, blifva väsentligt
mera specificerade än de gamla och därmed också ställa långt större kraf
än förut på centralbyrån i fråga om granskning och bearbetning. Förut¬
sättningen, för att nya formulär skola kunna tillämpas, är sålunda, att
centralbyråns personal afsevärdt förstärkes. Det osannolika i att en sådan
förstärkning skulle kunna utverkas, innan statistiska kommittén slutfört
sitt uppdrag, har afhållit statistiska centralbyrån från att företaga det
synnerligen svåra och maktpåliggande arbetet med utarbetande af nya
formulär, innan kommittén afgifvit sitt betänkande. Sedan numera detta
hinder bortfallit, har emellertid centralbyrån gått i författning om upp¬
görande af förslag till nya formulär, och föreligga för närvarande i korrektur
9
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.
förslag till formulär för sammandrag af kommunalstämmas och kyrko¬
stämmas räkenskaper. Afsikten var att därefter omedelbart öfvergå till
formulär för sammandrag af städers, köpingars och municipalsamhällens
räkenskaper, men har centralbyrån ansett sig för närvarande böra afbryta
det ifrågavarande arbetet till följd af förevarande motion. Därest näm¬
ligen en allmän finansstatistik skulle utarbetas i finansdepartementet och
icke i statistiska centralbyrån, såsom kommittén föreslagit, måste gifvetvis
formulären för den kommunala finansstatistiken utarbetas i samråd med
nämnda departement, ehuru de visserligen skola stadfästas af chefen för
civildepartementet.
blodström yttrar vidare: »Den farhåga, som kommittén uttalat, att
personalen inom en »decentraliserad» statistik--— -—
icke skulle kunna erhålla nödig statistisk fackutbildning, borde kommittén
hafva motiverat genom uppvisande af bristfälligheter hos den nuvarande
ämbetsverksstatistiken, uppkomna af nämnda orsak. Men kommittén har
underlåtit att göra detta, och det må starkt betviflas, att den kunnat göra
det. Den borde äfven hafva uppvisat, att bristfälligheter, som på detta
sätt kunna förklaras, icke förekomma i publikationer utgifna af statistiska
centralbyrån, hvars personal väl bör anses hafva varit i besittning af den
högsta statistiska fackutbildning, som hittills kunnat meddelas i detta land,
och hvarom vi äga kunskap. Men icke heller detta har skett eller kunnat
ske; ty att nyssnämnda ämbetsverks statistik icke är i alla afseenden
mönstergill, trots dess personals statistiska fackutbildning, kan lätt påvisas»,
hvarvid Flodström hänvisar till en här nedan omnämnd bilaga.
Att statistiska kommittén vid påvisande af de brister, som vidlåda
den af ämbetsverken utgifna statistiken, icke ansett sig böra förklara:
»detta fel beror på bristande statistisk fackutbildning, detta på andra
orsaker», kan väl knappast med fog läggas kommittén till last. Att en
god del af de brister, som vidlåda denna statistik, verkligen bero på bris¬
tande statistisk fackutbildning, torde dock vara obestridligt. Sådant är
t. ex. säkerligen förhållandet beträffande rättsstatistiken. Får det sålunda
anses som säkert, att för åstadkommande af en god statistik i vanliga
fall fordras tillfredsställande statistisk fackutbildning, så är å andra sidan
säkert, att sådan fackutbildning ingalunda ensam utgör en garanti för god
beskaffenhet. Att äfven i statistiska centralbyråns publikationer fel och
oegentligheter kunna förekomma och verkligen förekomma, är en naturlig
sak. Den granskning af dessa publikationer, som Flodström utfört i sin
ofvan berörda bilaga, liar emellertid endast resulterat i några anmärkningar,
Bihang till lliksd. prot. 1911. i) Sami. 2 Afd. 2 Band. 4 Ser. 11 Häft. 2
10
Andra kammarens fjärde tillfälliga utslwtts utlåtande Nr 12.
om livilka han själf nödgas erkänna, att de »i och för sig icke äro syn¬
nerligen märkvärdiga». Flera bland dem äro för öfrig! obefogade, såsom
nedan visas.
Flodströms anmärkningar mot statistiska centralbyråns statistik äro
följande:
1) Flodström klandrar, att i yrkesstatistiken vissa arbetare vid jord¬
bruket, »såsom stattorpare, statdrängar, dagakarlar och daglönare» hänförts
till »hufvudpersoner», hvaremot graf- och industriarbetare hänförts till
»biträden». För anledningen härtill redogöres emellertid i folkräknings-
berättelsen för år 1900, häft. 3, sid. XXXYII. Utöfver hvad där om-
nämnes kan tillfogas, att det skulle vara synnerligen oegentligt, att för
de nämnda slagen af jordbruksarbetare angifva annan ställning inom yrket
än för torpare, lägenhetsinnehafvare m. fl., alldenstund en bestämd gräns
mellan dessa kategorier icke kan dragas. Att de sistnämnda under alla
omständigheter måste hänföras till »hufvudpersoner» är själfklart. Vidare
klandras, att i vissa tabeller i yrskesstatistiken »hufvudpersoner» och »biträ¬
den» sammanfattas under den gemensamma benämningen »yrkesutöfvare»,
hvilket enligt Flodströms påstående skulle strida mot det vanliga språk¬
bruket. Riktigheten af detta fullständigt obestyrkta påstående får centralby¬
rån bestämdt bestrida; i hvarje fall har beteckningen »yrkesutöfvare» i den
officiella statistiken användts åtminstone sedan år 1880 och lärer sålunda nu
vara häfdvunnen. Att den ifrågavarande benämningens användande jämväl i
»Sveriges officiella statistik i sammandrag» skulle föranledt missförstånd,
är centralbyrån obekant; det af Flodström anförda exemplet på ett, för
öfrigt omedelbart rättadt misstag af en känd vetenskapsman torde nämligen
knappast vara att tillskrifva denna orsak.
2) Vidare klandras, att i statistiken öfver befolkningsrörelsen vigslar
alltid hänföras till den församling, »där den vigda kvinnan varit kyrko-
skrifven». Detta beror emellertid icke, såsom Flodström tror, på »gammal
tradition» utan på kyrkobokföringsförordningens bestämmelser, h vilka i sin
ordning äro betingade af allmän lags stadganden om lysning. En annan
sak är, att det onekligen vore synnerligen önskligt att jämväl kunna
fördela de vigda männen efter deras hemorter, detta har dock hittills
af kostnadsskäl ej kunnat ske. Därest framdeles statistiska centralbyrån
erhåller den härför nödiga förstärkningen i arbetskrafter, skall naturligtvis
en sådan fördelning af äktenskapen genomföras vid sidan af fördelningen
efter lysningsort, som alltid måste blifva den förnämsta. Att i befolk-
ningsstatistiken närmare redogöra för de principer, som följas vid födelsers,
vigslars och dödsfalls fördelande på de särskilda administrativa områdena,
Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12. 11
skulle vara detsamma som att meddela eu kurs i kyrkobokföring, hvilket
knappast synes erforderligt.
Flodström beklagar vidare, att statistiken öfver den inre omflyttningen
är otillfredsställande. Att erhålla en bättre sådan statistik är dock omöj¬
ligt, så länge kyrkobokföringen ombesörjes af prästerskapet, alldenstund de
för dylikt ändamål erforderliga primäruppgifterna skulle blifva för präster¬
skapet så betungande, att de icke kunna ens ifrågasättas. Att såsom Flod¬
ström föreslår i den officiella ri&s-statistiken meddela uppgifter om in- och
utflyttningen till resp. från Stockholm, synes knappast erforderligt, då ju dessa
uppgifter kunna med största lätthet erhållas ur Stockholms stads statistik.
3) Vidare tidskrifter Flodström centralbyrån skulden för jordbruks¬
statistikens otillfredsställande beskaffenhet. Det obefogade häruti har emel¬
lertid ofvan påvisats.
4) Likaså har ofvan redogjorts för anledningen till att den kommu¬
nala finansstatistiken ännu ej reformerats. — — — — — —---
5) Slutligen riktar Flodström vissa anmärkningar mot den i sparbanks-
statestiken förekommande redogörelsen för »liknande penninginrättningar».
De anmärkta bristerna äro emellertid af så ringa betydelse, att någon för¬
ändring i formulären icke torde för deras skull behöfva vidtagas, så myc¬
ket mera som goda grunder torde förefinnas för att utesluta hela den ifrå¬
gavarande redogörelsen ur sparbanksstatistiken.
De skäl, som af Flodström i öfrigt anförts mot den af statistiska
kommittén föreslagna centralisationen af statistiken, kan centralbyrån för¬
bigå, då de i allmänhet blifvit, såsom centralbyrån anser, fullständigt ve¬
derlagda af kommittén.
För sin del ansluter sig centralbyrån till kommitténs uppfattning om
centralisationen såsom den lämpligaste organisationsformen för vår officiella
statistik och tillåter sig erinra, att samma åsikt nästan enhälligt omfattats
af statistiska tabellkommissionen i dess underdåniga utlåtande öfver sta¬
tistiska kommitténs betänkande.
Bland de grenar af statistiken, som enligt kommitténs förslag skulle
förläggas till det centrala statistiska verket, är äfven statistik öfver statens
finanser samt allmän finansstatistik. I fråga om detta kommitténs förslag
yttra motionärerna, att kommittén underlåtit att uttala sig om, hvad en
allmän finansstatistik skulle hafva till uppgift. Detta synes dock icke
öfverensstämmande med verkliga förhållandet. Sid. 337 i sitt betänkande
bär nämligen kommittén berört denna sak; att den härvid ansett sig kunna
inskränka sig till en kortfattad antydan, beror naturligtvis därpå, att
kommittén kunnat hänvisa till en motion, som af samma motionärer som
12 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.
vid innevarande riksdag blifvit väckt vid riksdagen år 1910, samt den
häraf föranledda diskussionen i Riksdagens båda kamrar. Emot finans¬
statistikens förläggande till ett statistiskt centralverk anföra motionärerna,
att genom eu sådan anordning icke skulle kunna vinnas tillräckligt nära
samband med förvaltningen. Oriktigheten i denna åsikt har emellertid af
statistiska kommittén uppvisats, erforderligt inflytande på statistiken och
behöflig ledning af densamma kan förvaltningen erhålla, äfven om dess
utarbetande är förlagdt till ett statistiskt verk. I alldeles särskild grad
gäller naturligtvis detta om finansstatistiken, då statistiska centralbyrån ju
lyder under finansdepartementet.
Emot den allmänna finansstatistikens förläggande till finansdeparte¬
mentet synas många skäl tala, till att börja med alla de, som i allmänhet
tala emot eu decentralisation af statistiken, och hvilka framlagts af statis¬
tiska kommittén. Den emot kommitténs åsikt framställda kritiken har af
statistiska centralbyrån ofvan upptagits till bemötande. Men förutom dessa
allmänna skäl finnas särskilda, som göra en decentralisation af den all¬
männa finansstatistiken särskilt olämplig. Dit hör i främsta rummet det
nära samband, som består emellan den allmänna finansstatistiken och sta¬
tistiken öfver kommunernas finanser, hvilken äfven enligt motionärernas
åsikt fortfarande borde utarbetas af statistiska centralbyrån. Detta samband
har visserligen af motionärerna satts i fråga, men torde dock ligga i öppen
dag för enhvar, som haft anledning att närmare syssla med dessa frågor.
Därom vittnar också otvetydigt hvad ofvan anförts rörande utarbetande åt
nya formulär för den kommunala finansstatistiken.
Ett annat skäl emot den allmänna finansstatistikens förläggande till
finansdepartementet är så att säga af internationell natur. För att eu
allmän svensk finansstatistik skall kunna medföra största möjliga gagn,
böra dess uppgifter kunna jämföras med motsvarande från främmande
länder. Behofvet af en internationell finansstatistik gör sig ju dagligen
kändt och har bland annat starkt framträdt vid behandlingen af frågan
om försvarets organisation. I känsla häraf öfverlade undertecknad, öfver¬
direktör vid internationella statistiska institutets möte i Paris sommaren
1909, med cheferna för Norges och Danmarks statistiska byråer om möjlig¬
heten af att åstadkomma en sådan statistik, till att börja med omfattande
de tre skandinaviska länderna. Det öfverenskoms härvid, att under förut¬
sättning af respektive regeringars samtycke utföra ett sådant arbete, och
var det min afsikt, att, i händelse af Eders Kungl. Maj:ts nådiga bifall
härtill, inbjuda mina norska och danska kolleger till slutlig behandling af
frågan under instundande höst. Skulle den allmänna finansstatistiken för-
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12. 13
läggas till finansdepartementet, förfalla tydligen dessa planer tills vidare.
Slutligen torde såsom ett viktigt skäl emot den allmänna finans¬
statistikens förläggande till finansdepartementet kunna anföras den större
kostnad, som måste följa häraf.
Med stöd af hvad ofvan anförts får sålunda statistiska centralbyrån
såsom sin åsikt uttala, att en allmän finansstatistik icke bör förläggas till
finansdepartementet utan till statistiska centralbyrån eller det ämbetsverk,
som eventuellt kan komma att ersätta denna.»
Afskrift.
Protokoll fördt vid sammanträde i Kungl. Statistiska Centralbyrån
den 25 april 1911.
Närvarande:
Öfverdirektör L. Widell,
Förste aktuarien E. Söderberg,
» » F. A. Sundberg,
t. f. » » E. Arosenius.
Protokollet fördes af undertecknad t. f. förste aktuarie.
Företogs till behandling besvarandet af nådiga remissen den 17 mars
angående en i Riksdagens Andra kammare väckt motion, hvari bl. a.
yrkas, att Riksdagen måtte anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta
och för nästkommande års riksdag framlägga förslag till anordnande inom
finansdepartementet af en allmän finansstatistik.
Härom beslöts att aflåta underdånigt yttrande af innehåll som Sta¬
tistiska Centralbyråns registratur utvisar.
Förste aktuarien Söderberg afgaf härvid bifogade särskilda yttrande.
Som ofvan
in fidem
E. Arosenius.
Förste aktuarien Söderberg hade härvid fogat sitt särskilda yttrande så
lydande:
»Äfven om jag kan ansluta mig till ämbetsverkets uttalade åsikt
beträffande den del af här föreliggande motion, hvarom underdånigt ytt¬
rande infordrats, eller beträffande den allmänna finansstatistikens förlägg¬
ning, sker detta dock med en viss tvekan. Frågan är icke lätt att afgöra
14 Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.
utan tillhör ett af dessa gränsfall, där fördelar och olägenheter beträffande
den officiella statistikens organisationsformer, centralisationens och decentra-
lisationens, väga något så när jämnt. Skälen för statistikens förläggning
till det centrala ämbetsverket äro i yttrandet angifna. Ur statistisk syn¬
punkt torde dessa vara fullt giltiga, och den farhåga, som i motionen
kommer till uttryck, att detta ämbetsverk ej skulle kunna utarbeta en
finansstatistik, som i både formellt och reellt afseende håller måttet, finner
jag ej befogad. De skäl, som kunna anföras och äfven hafva anförts för
statistikens förläggning till finansdepartementet, äro af administrativ beskaf¬
fenhet. Enligt nu gällande stadga för statsdepartementen af den 31 mars
1900 skola ärenden rörande statistik tillhöra finansdepartementet. För
dessa ärendens beredning finnes ej inom departementet någon sakkunnig
ämbetsman att tillgå, liksom ej heller för eller vid utarbetandet af de sta¬
tistiska utredningar af större eller mindre omfattning, som ej sällan före¬
komma såväl inom detta som inom andra departement. Förslag till aflijäl-
pande af dessa olägenheter, med bibehållande af finansstatistikens centrali¬
sation, äro dock af Statistiska kommittén i dess betänkande (sid. 101)
framställda. Hela denna fråga står i samband med frågan om statsdeparte-
mentens omorganisation, hvarom utredning för närvarande pågår.
Därest af administrativa skäl den allmänna finansstatistiken skulle
komma att förläggas till finansdepartementet, finnes enligt min åsikt intet
hinder för att härför erforderliga uppgifter från den kommunala finansstatisti¬
ken utan svårighet skulle kunna erhållas från det statistiska centralverket,
ifall detta fortfarande skulle komma att utarbeta sistnämnda statistik.»
Utskottets Af hvad sålunda anförts framgår, att bland fackmän mycket delade
yttrande, meningar göra sig gällande rörande den officiella statistiken, i det några
önska organisera det statistiska arbetet efter centralisations- och andra
efter decentralisationsprincipen. I detta omtvistade ämne finner sig ut¬
skottet icke böra eller på grund af bristande materiel kunna afgifva något
omdöme.
Vidkommande motionen, hvari dels föreslås eu skrifvelse till Kungl.
Maj:t om ytterligare utredning i samband med frågan om statsdepartemen-
tens omorganisation huru den statistiska förvaltningen må ordnas och dels
påyrkas en framställning i direkt syfte att få en allmän finansstatistik
upprättad i finansdepartementet, anser utskottet af hvad som anförts framgå,
att frågan om den officiella statistikens ordnande för närvarande befinner
sig i ett sådant läge, att något Eiksdagens ytterligare beslut därom icke
bör påkallas.
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12. 15
På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,
att motionen nr 275 inom Andra kammaren icke
måtte till någon Andra kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 8 maj 1911.
o
A utskottets vägnar:
ERIK PALMSTIERNA.
Reservation
af friherre E. Palmstierna.