Andra Jcammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
1
Kr 3.
Ankom till Riksdagen» kansli den 25 februari 1911, kl. 4 e. m.
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 3 angå¬
ende väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående
tillägg till 6 § i förordningen den 13 november 1905 angå¬
ende kontroll å tillverkningen af margann in. m.
Till utskottets behandling har blifvit hänvisad en inom Andra
kammaren af herr Herman Andersson i Grimbo väckt motion (nr 54),
i hvilken hemställes, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Majtt
anhålla, att till § 6 i Kungl. Maj:ts nådiga förordning angående kontroll
å tillverkningen af margarin m. m. af den 13 oktober 1905 fogas följande
tillägg: På samma sätt förfares i offentlig serveringslokal eller spis¬
ställe, där margarin eller mat, tillagad med margarin, serveras. Om
bröd eller andra matvaror, i hvilkas beredning ingått margarin, salu-
hållas, vare sig det sker i salubod, å öppen plats eller annorledes, skall
äfvenledes sådant genom tydligt och lätt i ögonen fallande anslag till-
kännagifvas.
Såsom motiv härtill har motionären anfört följande:
»I § 6 af Kungl. Maj:ts nådiga förordning angående kontroll å Motionen.
tillverkningen af margarin m. m. af den 13 oktober 1905 finnes stadgadt,
att »där margarin, margarinost eller konstister hålles till salu, vare sig
i salubod, å öppen plats eller från fartyg, skall säljaren sådant genom
tydligt och lätt i ögonen fallande anslag tillkännagifva».
Genom detta stadgande ha lagstiftarna naturligtvis velat förebygga,
att den ifrågavarande artikeln falskeligen kan utgifvas för natursmör
och som sådant säljas, betingande högre pris än dess verkliga värde.
Svårigheten för allmänheten att till utseendet skilja på margarin och
Bihang till Riksd. prof. 1911. 9 Sami. 2 Ajd. 2 Band. 2 Ser. 3 Käft. (Nr 3.) 1
2 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
natursmör har äfven nödvändiggjort ett sådant försiktighetsmått redan
vid margarinets saluhållande. Genom detsamma och andra åtgärder
har också vunnits, att köparen af varan ej behöfver sväfva i okunnighet
om hvad det är han får, och så till vida är allt godt och väl. Ingen bör
nämligen förmenas att skaffa sig det billigare margarinet, om han vill
nöja sig med detta, och det är till köparens bästa, som sådan anstalt träffats,
att han ej behöfver riskera att betala för natursmör men få margarin.
Men de omnämnda skyddsåtgärderna verka icke heller längre än
att skydda margarinköparens rätt. Nu är det dock så, att det i många,
kanske flertalet fall icke är margarinköparen eller hans familj, som till sist
är den verkliga konsumenten af varan. 1 fråga om restauranter och andra
spisställen samt i fråga om bagare och andra lifsmedelsproducenter
o. s. v., hvilka använda margarin, är det kunderna, som köpa och förtära
denna. Men därvid finnes ingenting, som upplyser dem om, huruvida
den mat, som utgifves vara tillagad med natursmör, eller det »smör»,
som serveras på bordet, är margarin eller natursmör. Då man vet, i
hur hög grad margarinet i våra dagar ingår i matberedningen å offent¬
liga lokaler, hos bagare o. s. v., inser man, att här föreligger en lucka
i lagen, hvars stadgande är tillkommet på en tidpunkt, då man säker¬
ligen icke förutsåg, hvilken utbredning margarinets användning skulle
få. Vill man på ett effektivt sätt skydda den konsumerande allmän¬
hetens rätt att verkligen få veta, om det som bjudes är margarin eller
konstsmör, så kan man icke längre inskränka sig till bestämmelsen i
nyss citerade lagparagraf.
Det föreligger äfven ett särskildt skäl till att allmänheten ej
hålles i okunnighet om förhållandet, då den bjudeB på margarin i någon
form. Detta skäl är af hygienisk natur. Det har nämligen visat sig,
att konkurrensen margarinfabrikerna emellan förledt. en del af dessa
att använda råvaror af rent af hälsovådlig beskaffenhet. I början af
denna månad omtalades sålunda i svenska tidningar, att Hygieniska
institutet i Hamburg haft en stor mängd margarinprof från Altona
margarinfabrik till undersökning, då det visat sig, att förtärandet häraf
haft mag- och tarmsjukdomar till följd. Med profven företogos experi¬
ment på hundar, som omedelbart insjuknade och fingo häftiga upp¬
kastningar. Vid kemisk undersökning fastställdes, att förgiftningen får
tillskrifvas ett fettämne, som ej förut användts till näringsmedel. Detta,
hvars namn är kardamol och tillverkas af en engelsk firma, härstammar
från Indien och från fröna på en växt, som har stor likhet med äkta
ceylonsk kardemumma. Under namnet maratti lär detta fettämne säljas
öfverallt i Europa.
Andra kammarens andra lilljälliga utskotts utlåtande Nr 3. 3
En dylik underrättelse är naturligtvis ägnad att mana till den
allra största varsamhet i fråga om den margarin, som saluhålles. Vis¬
serligen öfvas det någon kontroll i fråga om i landet tillverkad eller
hit importerad margarin. Men särskild!. i fråga om s. k. växtmargarin
är denna kontroll ofullständig, och i alla händelser ligger det i sakens
natur, att statsmakterna, som ej kunna förmena den enskilde att för¬
tära margarin, i hvarje fall söka förebygga, att margarin kan utbjudas
6om natursmör eller hemligen användas i stället för dylikt. Därmed
trädes intet lojalt intresse för nära.
Man invänder måhända, att en åtgärd som den här föreslagna
skulle kunna minska försäljningen af margarin. Skulle detta verkligen
i afsevärd mån blifva faller, visar det bättre än något annat, att stad¬
gandet varit behöflig!, ty då ligger det i öppen dag, att allmänheten
förut förts bakom ljuset, men att man nu icke längre kan eller vågar
göra detta. Eu inskränkning i margarinkonsumtionen bör icke heller
anses såsom någon skada, ty därigenom gagnar man i någon mån, icke
herrgårdarna eller de stora mejerierna, ty de tillverka endast dyrare
smörsorter, utan smärre jordbrukare och framför allt de egentliga små¬
brukarna, hvilkas smörproduktion det är, som i pris närmast täflar med
margarinet.
Margarinet har emellertid vunnit allmänhetens förtroende i så hög
grad, att dess lojala afsättning i alla händelser är betryggad. Det är
ej heller i syfte att minska den, som nedanstående förslag framställes,
utan detta sker för att förebygga, att margarin i bedrägligt syfte användes
i stället för natursmör.»
Ungefärligen samma önskemål som de, hvilka motionären här gör
sig till tolk för, framburos vid 1895 års riksdag i motion nr 117 af
herr P. O. Lundell. Andra kammarens andra tillfälliga utskott, som
fick på sin lott att behandla denna motion, anförde då bland annat i
sitt utlåtande nr 7 följande:
»Hvad motionärens påstående, att ett sådant skydd, som vid mar¬
garinets försäljning i handelslokaler förefunnes, borde komma äfven
dem till del, som köpa margarin å restaurationer och matförsäljnings¬
ställen utan att veta annat, än att de köpa natursmör, så synes det ut¬
skottet, som om den nödvändiga konsekvensen af en sådan fordran
blefve, att ett särdeles stort antal varor, som å restaurationer och mat-
försäljningsställen försäljas, borde underkastas en liknande kontroll.
Det gäller nämligen om ett stort antal bland dem — och utskottet vill
som exempel på sådana varor blott nämna några få: konjak, viner,
Hiltorik.
Utilcottets
yttrande.
4 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
kaffe, té, chokolad — att de synnerligen ofta äro underkastade förfalsk¬
ningar, ofta i så hög grad, att de utgöra helt andra varor än de, under
hvilkas namn de försäljas. Då nu dessutom erfarenheten till fyllest
visat, att ett ej ringa antal af dessa förfalskningar ej sällan kunna
vara af verkligt hälsovådlig beskaffenhet, synes tillbörligt, att 3ådana
varor i främsta rummet blefve föremål för en dylik kontroll, därest en
effektiv sådan vore möjlig att vinna, hvaremot en kontroll af ifråga¬
varande beskaffenhet icke synes utskottet af behofvet påkallad för en
vara sådan som margarinet, hvars förtärande ej i någon mån visat sig
medföra menliga följder.»
Kungl. landtbruksstyrelsen, som nyligen inkommit till Kungl.
Maj:t med utarbetadt förslag till förnyad nådig förordning angående
kontroll å tillverkningen af margarin och margarinost äfvensom konst-
ister och handeln därmed — detta närmast i anledning af den under
sonaste åren i bruk komna s. k. växtmargarinen, yttrar med afseende
på i motionen påpekade förhållanden följande:
»Slutligen har landtbruksstyrelsen icke heller ansett lämpligt
vara att, såsom föreslaget blifvit, utsträcka förordningens tillämpning
så, att den komme att gälla äfven ställen, där margarin serveras eller
ingår i den lagade mat, som tillhandahålles gäster å offentliga spis¬
lokaler, eller de fall, då i salubod eller å öppen plats afyttras bröd,
hvari margarin ingått. Det bör nämligen ihågkommas, att margarin
dock är ett synnerligen godt och billigt födoämne, för hvars använd¬
ning icke alltför stora svårigheter böra ställas, och det kan med skäl
sättas i fråga, huruvida man icke genom öfverdrift i förevarande afse¬
ende snarare skadar än gagnar folkhushållningen, då det dyrare smöret
på detta sätt kommer att till större del än för närvarande konsumeras
inom landet i stället för att exporteras. För öfrigt torde kontroll i
sagda afseende vara synnerligen svår att åstadkomma.»
Om också utskottet icke kan till fullo dela den uppfattning,
som kom till synes uti 1895 års här ofvan citerade utskottsutlåtande,
och icke heller kan gilla kungl. landtbruksstyrelsens ställning till denna
fråga, särskild! hvad serveringsställen eller restauranger beträffar, utan
anser, att samma bestämmelser, som gälla för detaljhandel med mar¬
garin, äfven borde utsträckas att gälla för offentlig serveringslokal
eller spisställe där margarin serveras, så finner sig utskottet likväl på
grund af frågans nuvarande läge, icke kunna förorda bifall till berörda
del af motionen. Det är ju att antaga, att Kungl. Maj:t utan Riks-
Ändra hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3. 5
dagens ingripande med snaraste kommer att taga denna fråga under
ompröfning och då möjligen äfven behjerta motionärens i motionen an-
gifna önskemål i den utsträckning utskottet här ofvan angifvit.
På grund af det anförda hemställer utskottet alltså,
att herr Andersons ifrågavarande motion icke må
till någon Andra kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 24 februari 1911.
På utskottets vägnar:
E. F. HELLBERG.
Stock kolf» P. A. Nymans E/tertr. ig/i.