Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
5
Nr 4.
Ankom till Riksdagens kansli den 3 mars 1911 kl. 1 e. m.
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 5 an¬
gående herr Lindhagens motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t i fråga om meddelande af undervisning i social
etik och rättskänsla vid utbildningen af befattningshafvare
i rikets tjänst.
I motion nr 287 inom Andra kammaren har herr Lindhagen
hemställt, att Riksdagen ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte l:o) öfver¬
väga, huruvida - och på hvad sätt vid utbildning af åklagare och
domare samt af rikets alla öfriga befattningshafvare från de lägsta till
de högsta undervisning må kunna meddelas i social etik och rätts¬
känsla; samt 2:o) bereda Riksdagen tillfälle att få yttra sig öfver
förslaget till statsvetenskaplig examen eller de åtgärder, som i anled¬
ning däraf kunna ifrågasättas.
Såsom stöd härför anför motionären följande:
»Uti motion nr 200 inom Andra kammaren vid 1910 års riksdag
ifrågasattes bland annat en reform af den administrativa makten i
syfte, att den må byggas på folklig grund och vinna förutsättningar
att kunna verka med insikt i samhällsfrågorna och intresse för de
sociala missförhållandenas undanröjande.
Detta kan säkerligen ej slutgiltigt ske annat än genom en om¬
daning af samhällsskicket och människorna. Åtskilligt bör dock med
god vilja kunna redan under nuvarande förhållanden åstadkommas.
6
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
Nära till hands ligger det då att spörja sig, hvad som blifvit
gjordt för att främja förenämnda kraf vid utbildningen af tjänstemanna¬
kåren i gemen. Svaret kan ej blifva mer än ett. Icke den bittersta
omtanke ägnas att i undervisningen bereda insteg i sinnena för en rätt
uppfattning om betydelsen af en medborgerlig anda till skillnad från
en byråkratisk och kapitalistisk anda.
En aning om det nuvarande oefterrättlighetstillståndet afspeglar
sig säkerligen i förslaget om inrättandet af en statsvetenskaplig examen,
som skulle något mer än de nuvarande juridiska examina lägga vikt
på studiet af nationalekonomi och förvaltningsrätt och mindre på den
rena juridiken. Detta kan möjligen alltid verka något litet. Men en
sådan examen träifar till en början endast de högre ämbetsmännens
utbildning. Förslaget framhåller icke heller att det är erfarenheter
om skuggsidorna i lifvet, som beköfvas, lika mycket som betyg om
vissa teoretiska kunskaper, meddelade företrädesvis ur den härskande
nationalekonomiska skolans synpunkter. Framför allt förbigår denna
tilltänkta anordning alldeles hvad som här är hufvudsaken, nämligen
en fruktbar inverkan på den undervisades sinnelag, ty detta senare är
alltid den innersta driffjädern till människornas handlingar både såsom
ämbetsmän och privatpersoner.
Den enda undervisning i nämnda anda, som mig veterligen före¬
kommit, innefattas i de s. k. domarereglerna, som »en domare skall
sig alldeles efter rätta». Dessa ståta visserligen ännu i våra lagböcker.
Men säkerligen har aldrig, åtminstone såvidt jag erfarit, på långliga
tider hållits vid universiteten en förstående föreläsning eller ett be-
hjärtadt kollegium öfver detta hög viktiga ämne. Vid sidan af den
myckna undervisningen i hvad lagens bokstaf formaliter bjuder, riktas
aldrig någon maning äfven till det unga byråkratämnets bättre jag.
Hvad vi därför behöfva framför allt är undervisning i social etik
och rättskänsla vid utbildningen både af åklagare och af domare och
af rikets alla öfriga befattningshafvare från de lägsta till de högsta.
Vid universiteten borde inrättas särskilda professurer i dessa ämnen,
gemensamma för alla fakulteter.
Då detta spörsmål är af stor vikt samt förenämnda synpunkter
torde väsentligen ha förbisetts vid uppgörandet af förslaget till stats¬
ekonomi examen, synes det mig angeläget att Riksdagen beredes
tillfälle att afgifva yttrande öfver detta förslag eller de andra åtgärder,
som i anledning däraf kunna ifrågasättas.
Med stöd häraf och under åberopande jämväl af motiveringen
till näst föregående motion nr 286, hemställer jag etc.»
7
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
Ifrågavarande motion har ett visst sammanhang med den närmast
föregående, nr 286. I denna senare framhålles, att det är ämbets-
och tjänstemännens plikt att i sin tjänsteutöfning främst söka tillgodose
rättvisa och billighet, och framställes det kraf att Kungl. Maj:t medelst
cirkulär till vederbörande måtte erinra dem om denna deras plikt. I
förevarande motion, nr 287, framställas förslag till anordningar för
utbildande af ämbets- och tjänstemän eller, såsom motionären här
uttrycker sig, åklagare och domare samt rikets alla öfriga befattnings-
hafvare från de lägsta till de högsta, så att desse utom den speciella
utbildning, som hvars och ens ämbete kräfver, skulle få blicken riktad
på det etiska krafvet af billighet, rätt och rättfärdighet i deras ämbets-
utöfning. Hvad som framför allt behöfves vid sidan af den myckna
undervisningen i hvad lagens bokstaf formaliter bjuder, är, säger
motionären, undervisning i social etik och rättskänsla. På grund däraf,
säger han vidare, borde vid universiteten inrättas professurer i dessa
ämnen, gemensamma för alla fakulteter. Utan att närmare ingå i någon
undersökning om innebörden af dessa tvenne begrepp, social etik och
rättskänsla, eller hvaruti de till äfventyrs skilja sig från hvarandra,
antager utskottet motionärens mening i hufvudsak vara, att den blif¬
vande ämbets- och tjänstemannen skall genom en viss undervisning
bibringas kännedom om och känsla för hvad som är hans plikt ej
blott såsom ämbets- och tjänsteman utan äfven såsom människa och
samhällsmedlem.
Men då motionären vill göra gällande, att samhälleliga och
mänskliga dygder skola förvärfvas hufvudsakligen genom undervisning
och studier vid universiteten, vare sig i det ena eller andra läroämnet,
synes han ej hafva gjort klart för sig, att det är redan under barn¬
doms- och ungdomsåren, som den sedliga karaktären grundlägges och
viljan erhåller en viss hufvudriktning, och detta ej blott genom den i
barndoms- och ungdomsskolorna meddelade undervisningen utan kanske
ännu mera genom den uppfostran i öfrigt, som kommer individen till
del och genom de intryck han mottager från lifvet rundt omkring
honom. Det är alltså långt innan den blifvande ämbetsmannen är
mogen för inträde vid universitetet, som sinnelaget, hvilket motionären
måhända med rätt betecknar som den innersta driffjädern till män¬
niskornas handlingar, erhåller sin första daning. Visserligen är det
dess bättre ej så sällsynt, att mången, som under sin uppväxttid visat
prof på en allt annat än god karaktär, likväl vid mognare år slagit
om och blifvit en rättsinnad och redbar människa. Men detta för¬
8 Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
hållande torde med all säkerhet hafva haft en mera djupt liggande
grund än blott och bart ett teoretiskt studium af den ena eller andra
vetenskapen.
Det kan sålunda ej vara så mycket genom undervisning i etik.
som sinnelaget skall erhålla sin råtta daning och en sedlig karaktär
utvecklas, utan mera på grund däraf att ett sedligt moment i allmänhet
ingår såsom princip i undervisningen, den högre såväl som den lägre.
Gifvetvis beror härvid det mesta på den undervisande och den anda.
i hvilken han leder undervisningen. Och är det så, som motionären
säger, att vid sidan af den myckna undervisningen i hvad som lagens
bokstaf formaliter bjuder, aldrig någon maning riktas äfven till det
unga byråkratämnets bättre jag, så är detta visserligen att beklaga.
Men detta förhållande synes ej kunna afhjälpas genom införande af
något eller några nya ämnen i studiekurserna utan genom en sådan
läggning af undervisningen, att den blir fostrande på samma gång
den afser att meddela kunskaper.
Det förslag till statsvetenskaplig examen, som af motionären om-
nämnes, och som inom ecklesiastikdepartementet utarbetats med biträde
af tillkallade sakkunniga, afser att möjliggöra förvaltnings- och ämbets¬
verkens rekryterande med krafter, som erhållit sin särskilda utbildning
i och för statsförvaltningens olika grenar. Själfva stadgan för denna
examen utfärdas af Kungl. Maj:t på administrativ väg, och de ämnen,
som enligt förslaget skola ifrågakomma för densamma, tillhöra dels
den juridiska, dels den filosofiska fakultetens läroområde. Motionären
föreslår nu, att Riksdagen må beredas tillfälle att få yttra sig öfver
nämnda förslag. Och i hvad riktning motionären önskar, att Riksdagens
eventuella yttrande skall gå, det framgår också af motionen. Man
måste gifva sitt fulla erkännande åt motionärens kraf, att ämbets- och
tjänstemännen utom de speciella insikter, som fordras i deras kall,
äfven måtte besitta den hjärtats och sinnelagets bildning, som gör att
de kunna bedöma andras gärningar Titan förutfattade meningar och se
dem i deras rätta belysning. Men såsom utskottet redan framhållit,
lärer detta syfte ej kunna vinnas genom att i kurserna för ifråga¬
varande examen införa undervisning i det ena eller andra läroämnet.
Och då det för öfrigt alltid står Riksdagen öppet att, därest vissa
brister angående nämnda examen skulle komma till synes efter det
stadgan för densamma blifvit utfärdad, hos Kungl. Maj:t i skrifvelse
anhålla om nödiga ändringar i densamma, kan utskottet ej heller till¬
styrka motionärens yrkande i denna punkt utan hemställer alltså,
9
Andra kamm ens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
att förevarande motion ej må till någon Andra
kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 3 mars 1911.
Å utskottets vägnar:
A. J. HAGSTRÖM.
Bihang till Biksd. prof. 1911. 9 Sami. 2 Afd. 2 Band. 1 Ser. 2 Höft.
2