Sammansatta stats- och bankoutskottets Nr 2 utlåtande Nr 1.
1
Nr 1.
Ankom till Riksdagens kansli den 27 mars 1911 kl. 2 e. m.
Sammansätta stats- och bankoutskottets nr 2 utlåtande nr 1, i
anledning af väckt motion om anslag till utgifvande på
svenska språket af eu samling gällande grundlagar, val¬
lagar och parlamentariska arbetsordningar i främmande
hinder.
Uti en inom Första kammaren väckt motion (nr 22) bär herr
It. Kjellén, med hvilken herr Sam. Clason m. fl. instämt, hemställt, att
Riksdagen måtte bevilja nödiga medel, att i en följd af minst tre år
utgå, till utgifvande på svenska språket af en samling gällande grund¬
lagar, vallagar och parlamentariska arbetsordningar i främmande länder.
Motionären har till stöd för sitt förslag anfört följande:
»Det behöfver ju icke närmare utvecklas, af hvilken betydelse det
måste vara för ett folk att lära känna andra folk och deras grund¬
läggande politiska förhållanden. Det är samma erfarenhet som i det
enskilda lifvet: intet befordrar eu sund själfkännedom så som känne¬
dom af andra, och intet är så ägnadt att ge det rätta perspektivet
på egna förhållanden som ett vaket studium af världen utanför. Att
befordra ett sådant studium för folket måste därför erkännas vara ett
verkligt nationalintresse, i all synnerhet i den allmänna rösträttens
tidehvarf, då krafven på allmän medborgerlig bildning och politisk
upplysning måste ställas högre än förr.
Vi tänka här särskildt på den rättsbildning, som reglerar ett
kulturfolks offentliga organisation och parlamentariska arbete: alltså i
Bihang till Biksd. prat. 1911. 4 Sami. 2 Afd. 2 Ser. 1 Höft. (Nr 1.) 1
Behofvet af
en sidan
publikation.
o
Sammansatta stats- och bankoutskottets Nr 2 utlåtande Nr I.
framstå rummet grundlagar och motsvarande eller tillhörande »kon¬
stitutionella stadgar» samt därnäst vallagar och arbetsordningar för
representationens kamrar. Ingen bildningskälla af ofvan antydt slag
kan ha större värde än denna, i betraktande af dess grundläggande
karaktär och rena objektivitet tillika.
Men denna källa är stängd för menige man, i samma mån den
flödar på främmande språkområden. Tillgänglig blir den endast genom
öfverföring till svensk språklig mark. Dessförinnan är den faktiskt
monopoliserad åt de högst bildade klasserna bland folket, i föga öfver¬
ensstämmelse med vår tids demokratiska grundsatser. Till det all¬
männa intresset att med vår inhemska litteratur på öfversättningsvägen
införlifva framstående alster af främmande kulturer kommer således
här ett rent praktiskt-politiskt intresse: att undanröja hindren för
folkets bredare lager att lära känna andra folks offentliga och speciellt
parlamentariska rätt.
Tills dato ha vi icke mycket att berömma oss af i detta stycke.
Medan hvarje något så när nervkittlande fransk eller engelsk roman
ofördröjligen öfverflyttas på vårt språk, äga vi af främmande grund¬
lagar, mig veterligt, icke mera i svensk öfversättning än Förenta
staternas författning 1787 (återgifven först i en försvenskning af
Tocquevilles berömda arbete öfver »folkväldet i Amerika» 1840, och
sedan i J. F. Nyströms Handbok i statskunskap, del IV, 1891) samt
staten Newyorks konstitution af 1821 (intagen i förstnämnda arbete).
Den minsta bedrift af mästerdetektiven »Sherlock Holmes» finnes till¬
gänglig i åtminstone en edition för hvarje svensk läsare, men den
Bismarck-gärning som heter Tyska rikets författning finnes icke att
bese i svensk språkform. Här synes man verkligen med skäl kunna
tala om en försummad uppgift.
Skall det bero på enskild företagsamhet, så torde vi emellertid
knappast någonsin få hoppas på uppgiftens lösning. Ty ingen för¬
läggare lär af egen drift våga sig på ett så omfattande företag, med
så dryg utgifningskostnad och så liten lockelse för den »stora» publiken.
Äfven om till det rent svenska språkområdet (i Sverige och Finland)
kan läggas, på grund af språklikheten, också grannländernas, och
äfven om intresset inom folket nu kan förutsättas vara större än förr,
torde efterfrågan i alla händelser blifva allt för begränsad för att göra
affären rentabel. Skall saken genomföras, så måste det ske med all¬
männa medel; och då Ivungl. Maj:ts anslag för lärda verks utgifvande
icke ens närmelsevis räcker till i detta fall, sä återstår endast eu direkt
hänvändelse till Riksdagen.
Sammansatta, stats- och bankoutskottets Nr 2 utlåtande Nr 1. 3
Det var så, som frågan löstes redan för en mansålder sedan i
Danmark: på riksdagens bekostnad, efter initiativ af Folketingets (andra
kammarens) talman år 1877. Resultatet föreligger i ett stort samlings¬
verk med titeln »Bestaaende Forfatningslove, Yalglove og Forretnings-
ordener i forskjellige Lande», utgifvet af P. Sveistrup, i fyra delar
åren 1880—1886 samt en tilläggsdel (där dock arbetsordningarne
saknas) 1897 — ett arbete af oomtvistlig och betydande förtjänst.
Det kan val synas anmärkningsvärd!, att man i Danmark så långt
före oss varit uppmärksam på betydelsen af ett sådant företag och
besluten att göra de därför nödiga ekonomiska offren. Saken förkla¬
ras måhända däraf, att Danmarks representation redan då var inredd
på demokratisk grund, hvartill kom den speciella omständigheten att
statsrättsliga problem just då stodo på dagordningen i följd af eu
konstitutionell konflikt mellan kronan och folketinget. Å andra sidan
är det uppenbart, att själfva tillvaron af detta arbete på ett när-
besläktadt språk i hög grad bidragit att sänka chanserna för ett lik¬
nande svenskt företag, framför allt i en tid då intresset hos oss öfver¬
hufvud ännu icke kunde förutsättas långt utanför rena fackmanna-
kretsar. Genom sitt försprång på området omöjliggjorde Danmark
från början all svensk konkurrens och gjorde oss så att säga litterärt
skattskyldige.
Tiden själf ' liar emellertid nu i väsentlig mån undanröjt detta
hinder. En half mansålder är snart gången sedan uppgifterna i Sveistrups
ofvannämnda arbete slutade (med året 1895; beträffande arbetsordningarna
ännu 10 år förut eller mera), och därunder har så mycket förändrat
sig på statsförfattningarnas område, att arbetet numera i väsentliga
delar blifvit föråldradt. Bokföra vi ensamt de allra viktigaste ny¬
heterna i Europa under senaste 5 år — då författningsutvecklingen
visserligen varit mera än vanligt stark — så finna vi alldeles nya stats¬
skick i Ryssland och Montenegro (jämte Portugal), radikalt förändrade
riksdagsordningar i Österrike och Finland jämte Sverige samt ikraft¬
trädande (och revision) af en hittills endast på papperet bestående
regeringsform i Turkiet. En ny, grundligt omarbetad upplaga är så¬
ledes starkt af behofvet påkallad — och genom att företaga ett så¬
dant arbete på vårt språk äro vi svenskar nu i tillfälle att omvända
det förut anmärkta tributförhållandet till vår förmån.
Nu ha också demokratiens principer trängt in i vår represen¬
tativa organisation, med ty åtföljande stegring af intresset för allt
som hör till det offentliga lifvets område. Tiden synes därför mogen
4
Sammansätta stats- och bankoutskottets Nr 2 utlåtande Nr 1.
Arbetets plan.
att upptaga till lösning den bär framhållna uppgiften och därmed fylla
den kanske mest påfallande luckan i vår inhemska litteratur.
Källorna till ett arbete af detta slag äro från början att finna i
de respektive ländernas författningssamlingar eller särskilda lageditioner,
med tillhörande mer eller mindre officiella kommentarier. För mera
främmande $ språkområden finner man ock värdefulla andrahands-
publikationer på något af de stora kulturspråken (såsom senast Anton
Palme, Die russische Yerfassung, 1910; den nya grundlagen af 1906 i
text och kommentarier; af vallagarne endast referat).
Jämte dessa speciallagar och monografier finnes naturligtvis också
allmänna samlingar för olika länder i ett, bland hvilka de nyaste och
fullständigaste äro af Dareste på franska språket (»Les constitutions
mödernes», senaste upplagan 1910) samt Posener på tyska eller veder¬
börande lands tungomål (»Die Staatsverfassungen des Erdballs», 1909).
Dessa arbeten omfatta (som regel) endast grundlagarne själfva. Arbets-
ordningarne äro samlade för sig af Moreau-Delpech i två band (»Les
réglements des Assemblées législatives» 1906—7), hvarjämte på detta
område äro särskildt att framhålla May’s berömda samling för Eng¬
lands parlament (elfte upplagan 1906) och Pläter för Preussens andra
kammare 1904 (med texter äfven för herrehuset samt för tyska riks¬
dagen). För vallagarne särskildt känner jag ingen motsvarande sam¬
ling, men enligt en uppgift hos Dareste är en sådan under förberedelse
på franska språket. Någon gemensam publikation slutligen, omfattande
alla tre kategorierna, finnes mig veterligt icke förutom den ofvan-
nämnda af Sveistrup på danska språket.
I detta fall är således Sveistrups samling mera omfattande än
någon annan på området. Den innehåller tillika fylligare upplysningar
af kommenterande slag (i noter under texten). Å andra sidan åsyftar
den icke den fullständighet i fråga om redovisade stater som Darestes
och Poseners arbeten. Den är nämligen begränsad till följande länder:
Danmark, Norge, Sverige, Holland, Belgien, Frankrike, Tyska riket,
Preussen, Österrike jämte Öfre Österrikes landtdagsförfattning, Schweiz
jämte tre kantonalförfattningar och en dito vallag, England, Canada,
Yiktoria samt Förenta staterna j ämte tre delstatsförfattningar och en vallag.
Det synes från början klart, att ett svenskt arbete af detta slag
både till' innehåll och omfattning närmast bör ansluta sig till den af
Sveistrup angifna typen. Arbetet skulle säkerligen få en alltför be¬
gränsad användning inom våra parlamentariska kretsar, om det icke
Sammansatta stats- och bankoidskottcts Nr 2 utlåtande Nr 1.
5
inneliölle mera än själfva grundlagar^. En utsträckning åter till om¬
fattning af alla statsbildningar i världen (således äfven delstater i eu
förbundsstat och sjafstyrande kolonier) skulle knappt ha intresse för
andra än vetenskapsmännen, men för deras skull behöfvas öfverhufvud
inga öfversättningar.
Vi utgå således ifrån Sveistrups arbete som närmaste förebild.
Urvalet af upptagna stater borde dock bli något annorlunda: å ena
sidan synas en del bihang till hufvudförfattningarne (Schweiz, Förenta
Staterna, Österrike och England) kunna utan skada bortfalla, å andra
sidan borde numera medtagas Finland, Ryssland och Turkiet samt väl
äfven öfriga Balkanstater och alla kungarikena inom tyska riket (till¬
äfventyrs också Japan). För hvarje land bör i bokstafstrogen svensk
öfversättning meddelas dess kodifierade grundlag eller, där sådan icke
finnes (England, Ungern), motsvarande akter af konstitutionell innebörd.
I andra rummet komma vallagar och arbetsordningar, där urvalet torde
kunna göras strängare, i det att endast sådana medtagas som genom
närmare kulturgemenskap eller af andra orsaker för oss kunna ha ett
mera speciellt intresse. Samtidens offentliga rätt i ganska utbredd och
parlamentariska arbetssätt i något mindre utsträckning skulle härmed
göras tillgängliga för själfstudium af hvarje bildningssökande svensk.
För att göra ett dylikt verk rätt fruktbringande borde man icke
nöja sig med de nakna texterna, utan i öfverensstämmelse med det
danska mönstret meddela äfven en del kommentarie!' af det mest oum¬
bärliga slaget. Därjämte synes Darestes arbete höra följas därutinnan,
att hvarje statsförfattning inledes med en kortare framställning af för¬
fattningens historiska tillblifvande och afslutas med en förteckning
öfver den viktigaste dithörande litteraturen. Men slutligen borde till¬
fället icke lämnas obegagnadt att i eu efterskrift summariskt redogöra
för hufvuddragen af den konstitutionella praxis i vederbörande land
(t. ex. ministrarnas juridiska och politiska ansvar, riksdagsupplösningar,
riksbudgetens uppställning) samt statsrättsliga konflikter (ex. i Preussen
1862—66 och Danmark 1885—94) och reformfrågor på dagordningen
(ex. rösträttsförslagen i Preussen och Ungern) jämte partiuppställningen
därvid. Detta blefve en egenhet för den svenska publikationen, men
en egenhet som utan tvifvel vore i synnerligt hög grad ägnad att öka
dess intresse och utvidga dess läsekrets.
Efter dessa förutsättningar torde arbetet kunna antagas äfven
i yttre omfattning komma nära den danska förebilden, hvars grund-
Kostnad4-
beräkmng.
6 Sammansatta, stats- och bankoutskottets Nr 2 utlåtande Nr 1.
läggande fyra delar beteckna eu volym af 170 åttasidiga ark; visser¬
ligen skulle det innehålla åtskilligt mera, men detta torde tämligen
motsvaras af de uteslutna kapitlen i Sveistrups arbete tillika med det
oproportionerligt stora utrymme som själfva England fått där (hela
del III, 926 spalter). Naturligtvis är det ogörligt att på förhand med
någon bestämdhet uppgifva volymen; men då någon föreställning härom
är nödvändig för att möjliggöra en approximativ beräkning af utgif-
ningskostnadcn, antaga vi att verket inalles skulle belöpa sig på omkring
100 sextonsidiga tryckark i ungefär samma utstyrsel som Hagmans be¬
kanta upplaga af Sveriges grundlagar.
För kostnadsberäkningen kräfves vidare uppgift å upplagans stor¬
lek. Härvid inverka å ena sidan den efterfrågan, som kan förut¬
sättas på marknaden, å andra sidan den gratisutdelning, som skäligen
bör ifrågakomma. I förra fallet kan man utgå ifrån att bokhandels-
omsättningen af ett så stort och följaktligen dyrt verk — äfven under
ofvan anmärkta gynnsamma omständigheter — icke blir stor; sanno¬
likt i det hela inskränkt till bibliotek, tidningsredaktioner o. d. jämte
ett fåtal speciellt intresserade och välsituerade personer. Hvad den
senare frågan angår, så kunde man ju tänka sig att ett dylikt arbete,
utgifvet på riksdagens bekostnad, också skulle gratis tillställas hvarje
riksdagsman; men vid närmare eftertanke lärer man stanna vid samma
resultat som statsutskottet beträffande riksdagsregistret 1889 (se dess
utlåtande nr 49, s. 5):
»Verket blir så dyrbart, att dess kostnadsfria utdelning mer än
en gång ej gärna skulle kunna ifrågasättas; men då å andra sidan
dess utdelning till nuvarande ledamöter af Riksdagen ej lämpligen
synes kunna äga rum med mindre än att äfven blifvande riksdagsmän
berättigas att "erhålla detsamma, har Utskottet ansett registret ej böra
till riksdagens ledamöter utdelas.»
Dock bör arbetet naturligtvis finnas tillgängligt i Riksdagens
samtliga lokaler och dertill med ett större antal exemplar i konstitu¬
tionsutskottet, hvadan Riksdagen lärer förbehålla sig ett visst antal
exemplar. Med hänsyn till dessa omständigheter torde upplagans stor¬
lek böra sättas till 1,500 exemplar, eller samma antal hvarmed nyss¬
nämnda register utgick och likaså boken om Sverige (svenska upp¬
lagan) enligt Riksdagens beslut 1898, samt äfvenledes, om jag är
riktigt underrättad, i allmänhet den senare tidens kommittébetän-
kanden.
Slutligen bör i den ekonomiska frågan icke släppas ur sikte, att
ett sådant företag krafvel’ af medarbetarne full vetenskaplig kompe¬
Sammansatta stats- äril hankoutskottets Nr 2 utlåtande Nr 1. 7
tens i statsrätt och modern historia, att det genom sakens natur måste
fördelas på flere arbetande händer under uppsikt och ledning af en
hufvudredaktör, samt att det torde medföra afsevärda utgifter till an¬
skaffande af nödig litteratur från respektive länder.
I betraktande af alla dessa förhallanden skulle en öfverslag-sbe-
räkning te sig ungefär sålunda:
Utgifningskostnader (tryck och papper m. in.), 100 ark
å 125 kronor................................................................... kronor
öfversättare- och författarehonorar, 100 ark å 100 kronor
Redaktionskostnad, 100 ark å 75 kronor...........................
Inköp af litteratur samt extra utgifter .............................. ”
12,500
10,000
7,500
5,000
Summa kronor 35,000
Vid denna beräkning måste uttrycklig reservation göras för den
möjligheten, att vissa poster i praktiken kunna komma att ställa sio-
högre än här förutsatts. Å andra sidan kommer ju alltid någon summa
att inflyta genom försäljning. Räkningen vinner också ett slags veri¬
fikation genom jämförelse med kostnaden för det danska arbetet.
Enligt inhämtade upplysningar (som dock icke ha officiell natur) be¬
tingade dess fyra delar en samlad utgift af omkring 21,000 kronor;
men däri ingick intet redaktionskonto, enär publikationen ansågs till¬
höra utgifvarens ämbetsplikter som »revisionsassistent» vid Folketinget.
lager man sedan hänsyn till penningevärdets fall under senaste 25 —
30 år, så torde vårt kostnadsförslag vid denna jämförelse åtminstone
icke framstå som för högt beräknadt.
Utan tvifvel skall summan i alla fall synas mången bra stor.
I så fall torde besparingar kunna göras i arktalet, särskilt genom
indragningar på arbetsordningarnas område; antaga vi det hela till 90
ark i stället för 100, så blir kostnaden 3,000 å 4,000 kronor mindre
och så för hvarje tiotal ark. Men i hela kostnadsfrågan är ytter¬
ligare att märka, att den icke ifrågasättes på en gång. Ett arbete
af denna omfattning måste taga minst 3 år i anspråk, hvadan Riks-
dagens årliga anslag till ändamålet i värsta fall icke skulle mycket
öfverskrida 10,000 kronor. Med blicken fäst på valutan torde detta
kunna betecknas som väl använda penningar. I alla händelser synes
Sveriges Riksdag år 1911 icke böra låta sig af finansiella skäl af-
skräckas från ett företag, som Danmark redan år 1877 ansåo- si°- ha
ekonomisk kraft att utföra. °
8
Sammansatta stats- och bankoutskottets Nr 2 utlåtande Nr 1.
Formen för
anslagets
beviljande.
Hvad till sist angår formen för det ifrågasatta anslagets bevil¬
jande, så erbjuda sig tvenne möjligbeter: att uppföra det som stats¬
anslag på e. o. stat under hufvudtitel eller på riksdagens speciella stat
under Riksgäldskontorets öfverinseende.
Den förra formen är den vanliga för årligen återkommande
publikationer, men användes äfven i tillfälliga, öfvergående fall (ex.
anslaget till boken om Sverige 1898, till Sven Hedins vetenskapliga
verk 1903 och 1910). Den senare formen kommer regelbundet till
användning, då publikationen står i något mera direkt sammanhang
med Riksdagens egen organisation o. d.; så de stora riksdagsregistren
enligt beslut 1881 och 1892 (uppdrogs åt fullmäktige i riksgälds-
kontoret att »låta genom lämplig person, enligt af fullmäktige fast-
ställdt formulär och med iakttagande af de föreskrifter fullmäktige
kunde finna skäl meddela, utarbeta» verket), så konstitutionsutskottets
memorial m. m. 1810, 1812 och 1815 enligt Riksdagens beslut 1900
(uppdrogs åt samma fullmäktige att »låta genom lämplig person på
riksgäldskontorets bekostnad ombesörja tryckning»), så historiken öfver
justitieombudsmannainstitutionens verksamhet enligt beslut 1907 (be¬
myndigades samma fallmäktige att »till justitieombudsmannen, på den¬
nes rekvisition och emot framdeles skeende redovisning, förskottsvis
utbetala för arbetets utförande nödiga medel intill ett belopp af 20,000
kronor»), så slutligen uppslagsboken öfver Riksdagen 1907 och föl¬
jande riksdagar (bemyndigades samma fullmäktige att »af förslags¬
anslaget till riksdags- och revisionskostnader in. m. utbetala»).
Det skall nu icke nekas, att själfva arbetets art synes naturligast
utpeka det som ett statsanslag under kungl. ecklesiastikdepartementets
eller kanske ännu hellre justitiedepartementets beredning och öfver¬
inseende. Å andra sidan ges dock vissa praktiska skäl, som hänvisa
till den sist omnämnda anslagsformen såsom den mera lämpliga. Utan
tvifvel skall utgifvaren finna det af största vikt för sin uppgift att
träda i förbindelser med främmande riksdagars byråer, för att i hvarje
fall försäkra sig om att materialet är »up to date»; i all synnerhet
när det gäller de parlamentariska arbetsordningarne. Här erbjuder
sig vårt riksdagsbibliotek som den naturligaste mellanhanden. Men
biblioteket -— och därmed äfven Riksdagen själf — kan också få ett
omedelbart intresse i företaget. Såsom bibliotekarien i särskilt ytt¬
rande meddelar (bilaga nedan), är biblioteket för närvarande skäligen
illa rustadt på de områden, som denna motion afser, och det till hans
disposition ställda anslaget till bokinköp m. m. räcker ingalunda att
i någon afsevärd grad fylla bär ifrågavarande behof af material. Här
9
Sammansatta stats- och bankoutskottets Nr 2 utlåtande Nr 1,
erbjuder sig alltså ett tillfälle att i synnerligen viktiga afseenden
komplettera Riksdagens egen boksamling, om nämligen — såsom me¬
ningen är, och som skedde i Danmark — den med det särskilda ansla-
get nyinköpta litteraturen efter uppgiftens fullbordande införlifvas med
biblioteket. Denna omständighet talar onekligen för att behandla hela
saken som en Riksdagens speciella angelägenhet, och bör icke heller
lämnas ur sikte då man tagar kostnaden i betraktande: en del däraf
är i verkligheten att anse som ett, i och för sig synnerligen välbehöfligt,
anslag till Riksdagens bibliotek.
Det må icke lämnas oanmärkt, ehuru det i sig själf har mindre
betydelse, att man i Danmark vid anslagets beviljande gick den senare
af de två vägarne: utgiften uppfördes på Riksdagens budget, som
beviljas med eu rund summa på finanslagen. Själfva arbetet utfördes
sedan efter anvisningar af Folketingets talman, från hvilken tanken
utgått, såsom en »handbok för Folketingets medlemmar». Hos oss
skulle motsvarande funktion gifvetvis utöfvas af fullmäktige i riks-
gäldskontoret.
På dessa grunder har här förutsatts, att anslaget skulle uppföras
på förslagsanslaget till riksdags- och revisionskostnader m. in. för att
af riksgäldsfullmäktige i män af behof utbetalas, samt att bemälte full¬
mäktige likaledes skulle låta genom lämplig person utföra arbetet, efter
af dem gifna närmare föreskrifter; allt i enlighet med ofvan anförda
prejudikater beträffande riksdagsregistret m. m. Men det behöfver väl
knappt utsägas, att motionären är tacksam för hvilken form stats¬
utskottet behagar föreslå och Riksdagen bestämma, endast den leder
till målet. Hufvudsaken är, att förslaget kommer till stånd och verket
blir godkändt; formen är oväsentlig. För att icke på något sätt binda
saken vid formfrågan har jag i den slutliga hemställan icke gjort något
positivt förslag härutinnan.
I hvilken mån den svenska Riksdagen behjärtar kulturella ändamål
äfven i den specifika formen af litterära publikationer, därom vittnar
riksstaten år från år med vissa alltjämt återkommande anslag, såsom
12,000 kronor (i olika poster) till utgifvande af historiska handlingar
och 14,200 kronor till utgifvande af tidskrifter (däribland 5,000 till
»Nordiskt medicinskt Arkiv», 3,000 till »Acta mathematica», 1,200 till
»Sfinx»). Därom vittna kanske ännu mera vissa anslag af öfvergående
natur, såsom 1898 30,000 kronor (på enskild riksdagsmans initiativ)
till boken om Sverige, 1907 »intill 20,000 kronor» till historiken öfver
Bihang till Riksd. prat. 1911. 4 Sami. 2 Afd. £ Ser. 1 Höft. 2
10
Sammansatta stats- och bankoutskottets Nr 2 utlåtande Nr 1.
Utskottets
yttrande.
justitieombudsmannaämbetet, 1903 och 1910 hvardera gången 75,000.
i tre-årig fördelning, till den vetenskapliga bearbetningen af Sven
Hedins resor.
Det framgår af dessa studier i de senare årens riksstater, att
Riksdagen visat öppen blick för den kulturella betydelsen äfven af för
det nationella lifvet så främmande materier som ägyptologi och Tibets
geografi, för att icke tala om den rena matematiken, och att Riks¬
dagen icke tvekat att äfven till sådana ändamål understundom anvisa
betydande summor. Det torde då icke vara förmätet att hoppas på
samma intresse för en publikation, som, äfven om också den spelar på
främmande scen, måste anses vara af den största rent praktiska betydelse
såväl för allmän medborgerlig bildning som speciellt för författnings-
utvecklingen inom landet.»
Den i motionen omförmälda bilagan var af följande lydelse:
»På grund af det ringa anslag, hvaröfver Riksdagens bibliotek förfogar i och
för tillgodoseende af litteraturen på de skilda områden, som är detsamma förelagdt,
är det naturligt, såsom också af den tryckta katalogen öfver Riksdagens bibliotek
framgår, att endast det allra nödvändigaste kunnat anskaffas inom hvarje fack.
Luckorna äro därför många och stora, och särskildt gäller detta _ inom en för biblio¬
teket så betydelsefull disciplin som den utländska statsrätten. Äfven om bibliotekets
inköpsanslag under en nära framtid lian komma att höjas, lär dock helt visst nämnda
fack för sin del ej kunna räkna på ett sådant tillgodoseende, att bristerna därmed
kunna afhjälpas. En komplettering alltså af bibliotekets litteratur öfver den offentliga
rätten: grundlagar, konstitutionella stadgar, vallagar och parlamentariska arbets¬
ordningar, skulle vara af stor betydenhet, och får jag därför på det fiffigaste uttala
min anslutning till hvad som i denna fråga föreslagits i ofvanstående motion.
Stockholm den 23 januari 1911.
Vilhelm Gödel.
Riksdagens bibliotekarie.»
Utskottet, som anser det ligga i öppen dag, att ett utgifvande
på svenska språket af en samling gällande grundlagar, vallagar och
parlamentariska arbetsordningar i främmande länder skulle blifva till
stort gagn, icke minst för Riksdagen och dess arbete, finner det synner¬
ligen önskvärdt, om en dylik publikation kunde åstadkommas. I likhet
med motionären föreställer sig dock utskottet, att man i detta fall icke
kan lita till den enskilda företagsamheten, utan måste, om man vill,
att publikationen skall komma till stånd, låta utgifvandet ske genom
det allmännas försorg. I så fall bör emellertid, enligt utskottets för¬
menande, planen och omfattningen samt kostnaderna för publikationens
Sammansatta stats- och bankoutskottets Nr 2 utlåtande Nr 1.
11
utgifvande göras till föremål för en mera ingående utredning än som
i motionen meddelats.
Sålunda torde i första hand böra komma under närmare be¬
dömande, hvilken litteratur som bör för ändamålet anskaffas, liksom
ock hur detta anskaffande lämpligen bör ske. All den nödiga littera¬
turen torde nämligen icke behöfva inköpas, utan synes anskaffandet
delvis kunna ske på förmånligare sätt. Så t. ex. har utskottet ansett
sig äga grundad anledning antaga, att en icke ringa del af denna
litteratur skulle kunna förvärfvas genom byte mellan Riksdagens bibliotek
och främmande representationsförsamlingars bibliotek eller ock kunna
anskaffas genom utrikesdepartementets bemedling, hvarigenom an¬
skaffningskostnaderna säkerligen skulle kunna ej oväsentligt nedbringas.
Vidare torde en närmare pröfning böra ägnas den omfattning,
som anses böra gifvas åt en blifvande publikation af nu ifrågavarande
slag, och därvid särskildt tagas i öfvervägande, huruvida icke med
hänsyn till önskvärdheten af en viss begränsning publikationen före¬
trädesvis bör i sig upptaga sådana grundlagar, vallagar ock parla¬
mentariska arbetsordningar, som kunna anses vara i det ena eller andra
afseendet typiska.
Utskottet har således icke kunnat tillstyrka motionärens förslag
att i frågans nuvarande läge bevilja medel för publikationens utgifvande.
En förberedande utredning därom i ofvan antydda riktning synes ut¬
skottet däremot böra omedelbart sättas i verket.
Utförandet häraf torde, då saken synes utskottet böra behandlas som
en Riksdagens speciella angelägenhet, enligt utskottets förmenande lämp¬
ligen böra i första hand anförtros åt fullmäktige i riksgäldskontoret,
åt hvilka jämväl borde uppdragas att, sedan utredningen blifvit verkställd,
om möjligt inför nästkommande års Riksdag framlägga plan till arbetets
utförande och förslagsberäkning öfver de kostnader, som må för publika¬
tionens utgifvande erfordras.
Kostnaderna för denna förberedande utredning synas utskottet
kunna bestridas af förslagsanslaget till riksdagskostnader, utan att någon
höjning af detta anslag därför behöfver äga rum.
Med anledning af hvad sålunda förekommit, får utskottet hemställa,
a) att Riksdagen må, i anledning af herr R. Kjelléns
förenämnda motion, uppdraga åt fullmäktige i riksgälds¬
kontoret att, efter på deras föranstaltande verkställd
utredning, om möjligt för nästkommande års Riksdag
framlägga plan och kostnadsberäkningar för utgifvande
12
Sammansatta stats- och bankoutskottets Nr 2 utlåtande Nr 1.
på svenska språket af en samling gällande grundlagar,
vallagar och parlamentariska arbetsordningar i främ¬
mande länder i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
motionärens härutinnan gjorda framställning; samt
b) att Riksdagen må bemyndiga fullmäktige att
af förslagsanslaget till riksdagskostnader bestrida de
utgifter, som må med denna förberedande utredning
varda förenade.
Stockholm den 27 mars 1911.
Å sammansatta utskottets vägnar:
OLOF JONSSON.
STOCKHOLM, ISAAC MARG US BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1911.