Sammansatta stats- och bankoutskottets (nr 1) utlåtande Kr i.
1
Nr 1.
Ankom till Riksdagens kansli den 10 maj 1911 kl. 12 in.
Sammanfatta stats- och bankoutskottets nr 1 utlåtande nr 1, i an¬
ledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t
med begäran om utredning och förslag angående utläm¬
nande af lån åt kommuner från konungariket Sveriges
stadshypotekskassa m. m. samt om anslag till utrednin¬
gens verkställande.
I en inom Andra kammaren vackt motion nr 83 tiar herr A. Bane
föreslagit, »att Riksdagen måtte i skrifvelse till Ivungl. Maj:t anhålla, att
Kung]. Maj:t ville låta utreda, huruvida och på hvad sätt den förändring
skulle kunna vidtagas i fråga om konungariket Sveriges stadshypoteks¬
kassa, att denna kassa erhölle rätt och genom statens ytterligare ekono¬
miska stöd äfven förmåga att utlämna lån jämväl åt Sveriges kommuner,
hvilken utredning för fullständighetens skull äfven bör afse frågan, huru¬
vida på annat och lämpligare sätt en allmän lånekassa för Sveriges kom¬
muner kan inrättas, och att, såvida utredningen därtill gifver anledning,
för Riksdagen framlägga förslag i ämnet; samt att Riksdagen för sagda ut¬
rednings verkställande må för år 1912 på extra stat under sjunde hufvud-
titeln anvisa ett förslagsanslag af fem tusen kronor.»
Till stöd för berörda förslag har motionären anfört följande:
»Under de senare åren har frågan om inrättande af en statsunder¬
stödd låneanstalt för Svergies kommuner tillvunnit sig allt mera beaktande,
och Andra kammaren har för sin del de tre senaste riksdagarne bifallit
väckt förslag om en skrifvelse till Kungl. Maj:t om utredning i frågan.
Törsta kammaren har emellertid hvarje gång afslagit samma förslag, hva-
Bihang till Riksd. prof. 1911. 4 Sand. 8 Afd. 1 Ser. 1 Höft. (Nr i). 1
2 Sammansatta stats- och banJcoutskottels {nr 1) utlåtande Nr i.
dan någon riksdagsskrivelse ej kommit till stånd. Då jag har den
uppfattning, att denna fråga är af den stora betydelse, att den måste allt
mera tränga till sin lösning, tvekar jag icke att äfven i år underställa
densamma Eiksdagens pröfning. Jag åberopar därvid den motivering och
utredning i öfrig!, som vid frågans föregående behandlingar uti Riksdagen
förekommit och vill blott särskildt betona, att jag anser den ifrågasatta
utredningen nödvändigt böra omfatta jämväl frågorna om sättet att af en
kommun på laglig väg uttaga fordran samt om en viss förmånsrättsord-
ning emellan en kommuns å olika tider upptagna lån.
Under frågans behandling har jag för min egen del allt mera kom¬
mit till den uppfattningen, att densamma står i det samband med landt-
fastigheternas och stadsfastigheternas låneväsen, att lösningen helst borde
gått ut på att inrätta en stor statsgaranterad låneanstalt med uppgift att
öfvertaga såväl allmänna hypoteksbankens och konungariket Sveriges stads-
hypotekskassas obligationer som ock kommunallån, så att på detta sätt
kunnat genom en och samma anstalt tillgodoses såväl stadsfastighetskre-
diten som ock jordbruksfastighets- och kommunallånekrediten. Uti denna
uppfattning har jag äfven erhållit stöd genom ett af fullmäktige i riks¬
banken och i riksgäldskontoret afgifvet yttrande. Men då det synes mig
som om utsikterna att på detta sätt få frågan i hela dess vidd löst för
det närvarande icke vore särdeles stora och då en tillfredsställande lös¬
ning af kommunallånefrågan synes mig kunna ernås äfven på annat sätt,
som möjligen är lättare att åstadkomma, vill jag härmed närmare ingå på
detta sätt till frågans lösning. Detta vore, att konungariket Sveriges
stadshypotekskassa finge sitt verksamhetsområde utvidgadt till att omfatta
äfven utlämnandet af kommunlån. För att kunna öfvertaga denna nya
utlåning finge gifvetvis kassan utrustas med ytterligare grundfond af stats¬
obligationer till belopp af förslagsvis trettio millioner kronor och inrätt¬
ningen finge därefter arbeta på två afdelningar. Den enda förändring af
kassans organisation, som synes i och för denna sak blifva nödig, skulle
vara att kassans styrelse förstärktes med exempelvis tre ledamöter, repre¬
sentanter för kommunerna. Någon solidarisk ansvarighet synes ej böra
åläggas, vare sig fastighetslåntagarne för kommunernas lån eller dessa
senare för hvarandras lån. Om frågan löstes på detta sätt, undginge man
olägenheten af att en ny svensk statsgaranterad obligationstyp utsläpptes
på lånomarknaden, samt vunne fördelen af betydligt billigare förvaltnings¬
kostnad för såväl stadsfastighetslånen som kommunallånen, då ju både
lokal, direktör och tjänstemän m. m. kunde i hufvudsak blifva desamma
Sammansatta stats- och bankoutskottets (nr 1) utlåtande Nr 1.
3
för båda lånerörelserna. För denna saks ordnande erfordras gifvetvis en
allsidig utredning med å denna grundadt förslag, och denna utredning
borde för fullständighetens skull omfatta äfven frågan, huruvida på annat
och lämpligare sätt än det nu föreslagna kommunernas upplåning skulle
kunna ombesörjas och ordnas.»
Sedan efter öfverenskommelse mellan stats- och bankoutskotten denna
motion hänskjutits till behandling af sammansatt stats- och bankoutskott,
har det sammansatta utskottet ansett sig böra i ämnet höra fullmäktige i
riksbanken och riksgäldskontoret.
Fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret hafva hvar för sig
beslutit att behandla detta ärende vid gemensamt sammanträde; och hafva
enligt utskottet tillhandakommet utdrag af protokollet vid fullmäktiges
gemensamma sammanträde den 13 nästlidna april af fullmäktige i riks¬
banken herrar von Friesen, friherre Langenskiöld, Berg, Norberg, Palme
och Törnebladh förenat sig om att tillstyrka motionen på de skäl, som finnas
anförda i deras här nedan intagna yttrande, hvaremot fullmäktigen i riks¬
banken herr Jonsson samt af fullmäktige i riksgäldskontoret herrar Cavalli,
Höglund, Östberg, Moll och Almquist för sin del afstyrkt motionen med
åberopande af de grunder, som anförts i deras här nedan jämväl intagna
yttrande.
Utskottet har vidare ansett sig böra inhämta yttrande från styrelsen
för konungariket Sveriges stadshypotekskassa öfver motionen i dess förra
del. För sådant ändamål har utskottet i vederbörlig ordning anhållit om
utverkande af Kungl. Maj:ts befallning till nämnda styrelse att afgifva
sådant yttrande. Med anledning häraf har till utskottet öfverlämnats eu
till Uungl. Maj:t ställd skrifvelse, däri styrelsen anfört, att, därest det efter
verkställd utredning skulle befinnas lämpligt att inrätta en af staten under¬
stödd låneanstalt för landets kommuner, något hinder från organisatorisk
och administrativ synpunkt ej syntes möta för att anordna densamma under
form af en till konungariket Sveriges stadshypotekskassa hörande afdel¬
ning, dock under förutsättning att afdelningen i fråga med afseende å
ansvarigheten för ingångna förbindelser skildes från stadshypotekskassans
öfriga verksamhet.
Ofvannämnda af fullmäktige i riksbanken afgifna yttrande är af föl¬
jande lydelse:
»Då vid 1909 års riksdag fråga förevar om upprättande af en stads-
4 Sammansatta stats- och bankoutskottets (nr 1) utlåtande Nr 1.
hypoteksanstalt yttrade fullmäktige att det icke kunde vara för landet
nyttigt att flera olika anstalter konkurrerade på den utländska marknaden.
Ju mer upplåningen från utlandet centraliserades, desto bättre måste detta
vara för riket i dess kelhet. Vid sådant förhållande hade fullmäktige
ansett det varit lyckligare om den ifrågasatta anstalten fått ett mera vid¬
sträckt verksamhetsområde, så att den kunnat tillgodose såväl stadsfastig-
hetskrediten som ock jordbruksfastighets- och kommunallånekrediten. Den
kreditanstalt, konungariket Sveriges stadshypotekskassa, som sedermera
upprättades, blef emellertid med hänsyn till sin verksamhet inskränkt till
belåning af stadsfastigheter.
Vid 1910 års Riksdag infordrades fullmäktiges yttrande med anledning
af en motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t med anhållan om utredning
och förslag angående inrättande af en allmän lånekassa för Sveriges kom¬
muner, och uttalade sig en minoritet inom fullmäktige på anförda skäl
för önskvärdheten af den ifrågasatta undersökningen, därvid dock särskildt
betonades att det icke vore fördelaktigt om till de två redan bestående, af
staten subventionerade, anstalterna för jordbrukskrediten och stadsfastig-
hetskrediten, en tredje af staten understödd anstalt inrättades för tillgodo¬
seende af kommunernas lånebehof, hvilka tre anstalter konkurrerade med
hvarandra och med riksgäldskontor^. Den eventuella undersökningen borde
därför, enligt dessa fullmäktige, afse att på ett eller annat sätt så söka
ordna förhållandena, att de olika kreditbehofven kunde behörigen tillgodo¬
ses utan nyss anmärkta olägenhet.
Det synes oss att motionären vid innevarande års riksdag icke blott
tagit hänsyn till ofvan afgifna synpunkter utan äfven undanröjt den vik¬
tigaste anledningen till de betänkligheter, som år 1910 i anledning af den
då väckta motionen framhöllos af flertalet inom fullmäktige. Vi anse oss
därför kunna förorda bifall till motionärens framställning om en undersökning,
för såvidt denna undersökning afser att tillgodse det kommunala kredit-
bekofvet genom någon af de två redan bestående statssubventionerade an¬
stalterna eller öfver hufvud en centralisering af utlåning genom liypoteks-
låneinrättningar och till kommuner.»
Det af fullmäktige i riksgåldskontoret afgifna yttrandet lyder:
»Öfver eu af herr A. Rune vid 1910 års riksdag väckt motion om
skrifvelse till Ivungl. Maj:t med anhållan om utredning och förslag angå¬
ende inrättande af en allmän lånekassa för Sveriges kommuner afgaf vid
gemensamt sammanträde den 18 april 1910 med fullmäktige i riksbanken
och riksgåldskontoret fullmäktiges majoritet följande yttrande:
Sammansatta stats■ och lankoutsMtets (nr 1) utlåtande Nr 1.
5
Törlidet år bereddes fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontor
tillfälle att med anledning af ett utaf särskilda kommitterade den 25
januari 1909 afgifvet betänkande för utredning af frågan om upprättande
af en stadshypoteksanstalt yttra sig beträffande dels kommitténs förslag,
dels ock ett vid betänkandet fogadt särskilt yttrande.
Härom anförde då fullmäktige bland annat: 'Eu låneanstalt, som skall
hafva till uppgift att tillhandahålla städernas fastighetsägare erforderligt
kapital, bör naturligtvis vara inriktad på möjligheten att upptaga pennin¬
gar äfven från den utländska penningmarknaden. På denna marknad äro
redan införda allmänna kypoteksbankens obligationer, och på senare tider
har starkt framhållits behofvet jämväl af eu kommunal låneanstalt. Men,
såsom i kommittébetänkandet framhållits, det kan icke vara för landet
nyttigt, att flera olika anstalter konkurrera på den utländska marknaden.
Ju mera upplåningen från utlandet kan centraliseras, desto bättre måste
det enligt fullmäktiges åsikt vara för riket i dess helhet. Vid sådant för¬
hållande hafva fullmäktige ansett, att det skulle hafva varit lyckligare om den
nu ifrågasatta anstalten fått ett mera vidsträckt verksamhetsområde itu som
i kommitébetänkandet föreslagits. Detta hade lämpligen kunnat ske genom
eu anordning i öfvensstämmelse med den af såväl kommitténs majoritet
som reservanten åberopade danska kypoteksbanken. Så anordnad hade
den svenska anstalten kunnat öfvertaga såväl allmänna kypoteksbankens
och kypotekskassans för Sveriges städer obligationer som ock kommunal¬
lån, och genom eu och samma anstalt hade sålunda kunnat tillgodoses
såväl stadsfastigketskrediten som ock jordbruksfastighets- och kommunal-
lånekrediten. Men då något förslag i denna riktning ej nu föreligger, och
enligt fullmäktiges öfvertygelse ett verkligt behof af stadsfastighetskredi-
tens tidsenliga ordnande är för handen, anse fullmäktige sig böra förorda
inrättandet af eu hypoteksanstalt äfven med den begränsning, som i be¬
tänkandet afses.’
Under intrycket af eu omfattande ekonomisk kris och däraf följande
penningknapphet hade en allmänt utbredd opinion såväl inom som utom
Riksdagen påyrkat en omedelbar lösning af det i nyss omnämnda kom¬
mittébetänkande innehållna förslaget. Under sådant förhållande hade full¬
mäktige ansett sig icke kunna afstyrka inrättandet af den föreslagna stads-
hypoteksanstalten. Men fullmäktige hade tydligt angifvit sin uppfattning
att frågan kommit i ett oriktigt läge. Och det hade säkerligen varit
lyckligt, om de betänkligheter, som restes mot det då föreliggande försla¬
get, tillmätts större betydelse och om man således besluta sig för att, i
6 Sammansatta stats- och bankoutskottets (nr 1) utlåtande Nr 1.
stället för den föreslagna anstalten, inrätta en central låneanstalt såsom
ett slags öfverbyggnad på redan befintliga låneanstalter samt med befo¬
genhet att lämna lån äfven till kommuner.
Den omständigheten, att konungariket Sveriges stadshypotekskassa
kommit till stånd, synes emellertid i högst väsentlig grad böra inverka
på lösningen af nu föreliggande fråga. Att redan nu, sedan den nya hy-
potekskassan varit i verksamhet blott några få månader, vidtaga åtgärder
för anordnandet af en central låneanstalt, synes i och för sig föga tillta¬
lande. Man skulle om dem med fog kunna säga, att de icke vittnade
om något större mått af planmässighet.
Ännu mindre lämpligt synes det vara att skapa en lånekassa uteslu¬
tande för kommunernas behof. Inrättandet af en sådan kassa skulle uppen¬
barligen vara utan ändamål, om den ej kunde utlämna låu på åtmin¬
stone lika goda villkor som de i landet befintliga penninginrättningarna
erbjuda. I detta hänseende må erinras, att kommunerna kunnat inom
landet upplåna penningar mot en ränta, som långa tider icke uppgått till
mer än 4 proc. och i regel hållit sig omkring 4 proc. Men för att den
nya lånekassan skulle kunna utlämna lån på sådana villkor, som nyss
nämndes, måste den uppenbarligen erhålla en utrustning, som satte den i
stånd att med framgång uppträda på den utländska penningmarknaden.
Frågan kunde tänkas löst äfven på det sättet, att antingen allmänna
hypoteksbanken eller stadshypotekskassan vid sidan af liypotekslånerörelsen
inrättade en särskild afdelning för lån till kommuner. Men då liypoteks-
föreningarna åligger gemensam ansvarighet för resp. hypoteksanstalts för¬
bindelser, och då hypoteksföreningarna hvarken böra eller kunna åläggas
någon ansvarighet för de på grund af kommunallånen utgifna obligatio¬
nerna, möter här svårigheten att så fullständigt från hvarandra åtskilja de
båda afdclningarna, att hypoteksafdelningcn blir fri från allt såväl direkt
som indirekt ansvar för kommunallåneafdelningens förbindelser. Som be¬
kant lämnar Crédit Fonder de France äfvensom åtskilliga tyska hypoteks-
banker såväl hypotekslån som kommunallån, men dessa anstalters låntagare
hafva intet gemensamt ansvar för långifvare^ förbindelser.
Hvilketdera af nu vidrörda tre alternativ för frågans lösning än val¬
des, blefve följden, att en ny tredje kategori svenska obligationer, afsedda
för cirkulation i utlandet, tillkomme. Detta kan för landets kredit icke
vara annat än skadligt.
I sitt ofvannämnda yttrande framhöllo fullmäktige äfven, att de svå¬
righeter, som mött att få stadsfastigheter belånade på skäliga villkor, nog
Sammansatta stats- och bankoutskotlets (nr 1) utlåtande Nr i. 7
på sina ställen, särskild! i de större städerna, endast varit och vore mer
eller mindre öfvergående.
Detta omdöme i fråga om stadsfastighetslånen torde säkerligen kafva
lika om ej större tillämplighet på kommunallånen. Såväl till följd af
nämnda kris som ock af orsaker, hvilka nedan beröras, hade otvifvelaktigt
för ett flertal kommuner uppstått svårigheter med afseende å tillgodo¬
seendet af deras lånebehof. Men sedan dess hafva förhållandena på den
allmänna penningmarknaden så väsentligt förbättrats, att för närvarande
några nämnvärda svårigheter att på skäliga villkor placera kommunallån
icke torde vara för handen.
Den nya stadshypotekskassan har för beredande af medel till utlåning
till kypoteksföreningarna under sistlidna januari månad beslutat upplägga
ett tre och en half procents obligationslån å 210 miljoner francs. Häraf
hafva obligationer till belopp af 84 miljoner francs försålts till Frankrike.
Således har ett mot valutan för de sålda obligationerna svarande belopp
inteckningar i stadsfastigheter, hvilka hitintills varit placerade inom landet,
kommit att häfta såsom pant till utlandet. Af lånets belopp framgår, att
ytterligare dylik pantsättning är att emotse. Detta är ock den naturliga
och väntade följden af stadskypotekskassans upprättande. På redan antydda
skäl torde det vara i högsta grad sannolikt, att inrättandet af en kommu¬
nal låneanstalt skulle få samma påföljd, d. v. s. föranleda ytterligare ex¬
port till utlandet af inom landet placerade svenska säkerheter. Då skuld¬
sättningen till utlandet redan antagit en omfattning, som ger anledning
till allvarliga betänkligheter, böra icke utan tvingande nödvändighet åt¬
gärder vidtagas, som i sina konsekvenser måste antagas leda till ökning
af denna skuldsättning.
Allmänt bekant är, att svårigheterna under 1907—1908 årens finan¬
siella kris i väsentlig mån skärptes därigenom att en del stadskommuner
i utlandet åsamkat sig sväfvande skulder till mycket betydande belopp.
Kungl. Maj:ts proposition nr 86 till den nu samlade Riksdagen, innehål¬
lande förslag till begränsning' af kommunernas rätt att utan Kungl. Maj:ts
tillstånd upptaga lån, afser att förekomma ett upprepande af de missför¬
hållanden, som i afseende å kommunernas sväfvande skulder trädde i dagen
under krisen. Om denna proposition vinner Riksdagens bifall, undanröjes
utan tvifvel en icke ringa del af de olägenheter, som under den närmast
föregående tiden icke blott kommunerna utan äfven det allmänna fått
erfara i afseende å den kommunala upplåningen. Och om, såsom propo¬
sitionen afser, upplåningen göres, icke såsom hittills i stor utsträckning
8
Sammansatta stals- och bankoutskottets (nr 1) utlåtande dkr i.
skett, till täckande af utgifter, som redan äro gjorda, utan företrädesvis
för samtida eller framtida behof, böra kommunerna i allmänhet kunna
afvakta den för lånets upptagande lägligaste tiden. Af sådan orsak torde
ett bifall till propositionen eller en i samband därmed möjligen genomförd
större begränsning af tiden för sökt låns fondering icke böra försätta
kommunerna i ett läge, som skulle göra inrättandet af en kommunal lån¬
kassa för dem särskild! trängande eller eljest behöflig!.
Någon tid torde därför i hvarje fall böra och utan olägenhet kunna
afvalctas, innan åtgärder vidtagas till utredning af sättet för inrättandet
af eu ny med statsgaranti utrustad låneanstalt, antingen denna skulle
anordnas såsom en centralanstalt eller såsom en fristående kommunal
lånekassa eller möjligen inordnas i någon redan befintlig hypoteksanstalt.
Innan nya utvägar till ökad skuldsättning i utlandet uppsökas, bör ock
någon erfarenhet föreligga angående landets förmåga att utan svårigheter
fullgöra de under senaste tid betydligt ökade förpliktelserna.
En annan sak åter vore att i god tid vidtaga en undersökning om de
rättsliga bestämmelser, som böra genomföras till beredande af nödig
säkerhet för kommuns långifvare, såväl i deras förhållande till den lån¬
tagande kommunen, som ock dem inbördes emellan, samt de åtgärder i
öfrig!, hvilka i detta sammanhang kunna anses beköfliga.
På grund af hvad sålunda anförts anse vi oss icke kunna tillstyrka
bifall till herr Runes förevarande motion.’
Den af herr Rune vid innevarande riksdag väckta motionen skiljer
sig från hans motion af år 1910 endast däri, att den föreslagna allmänna
utredningen i första hand skall gå ut på att undersöka, huruvida och på
hvilket sätt den förändring skulle kunna vidtagas i fråga om konungariket
Sveriges stadshypotekskassa att kassan kunde lämna lån till kommuner.
Under den tid, som förflutit sedan ofvan anförda yttrande den 18
april 1910 afgafs, har enligt vårt förmenande ingenting inträffat som varit
ägnadt att rubba den i samma yttrande uttalade meningen. Snarare synes
oss åtskilligt, af hvad som sedan dess inträffat, hafva varit af beskaffenhet
att ytterligare befästa denna mening.
Förhållandena på den allmänna penningmarknaden hafva utvecklat
sig i den riktningen, att fyllandet af kommunernas lånebehof torde kunna
sägas i regel försiggå med något större lätthet nu än för ett år sedan.
Eu mindre stadskommun har nyligen inom landet kunnat afsluta ett
obligationslån löpande med 4 proc. ränta, hvilken räntefot under de senaste
Sammansatta stats- och bankoutskottets (nr 1) utlåtande Nr 1.
9
åren förekommit endast för lån upptagna i utlandet af rikets största kom¬
muner. Enligt hvad vi hafva oss bekant, har äfven inträtfat, att landt-
kommuner afböjt anbud å lån mot 4 xf-i proc. ränta och 40 års amorterings¬
tid utan uppsägningsrätt med den motiveringen, att fördelaktigare villkor
kunnat på annat håll betingas. Dessa omständigheter tyda på större be¬
gärlighet efter kommunallån. Bekofvet af en kommunal lånekassa torde
därför kunna sägas vara mindre kännbart nu än när ofvannämnda ytt¬
rande afgafs.
Att en del mindre kommuner med svag ekonomisk ställning hafva
svårt att på rimliga villkor erhålla lån, är ostridigt. Men för att dessa
kommuner skola blifva hjälpta ur sitt betryck fordras helt andra och verk¬
sammare åtgärder än beredandet af tillfälle till lån på billigare villkor.
Att af hänsyn till kommuner af denna kategori inrätta en allmän kom¬
munal lånekassa, vore att tillgripa ett medel som icke stode i rimligt för¬
hållande till målet.
Den nya stadshypotekskassan har nyligen sålt en andra post obliga¬
tioner, denna gång till belopp af 86 millioner francs, till Frankrike, hvadan
således ytterligare ett mot valutan för de sålunda sålda obligationerna sva¬
rande belopp inteckningar i stadsfastigheter, hvilka hittills varit placerade
inom landet, pantförskrifvits till utlandet. Enligt vårt förmenande finnes
ingen anledning att hoppas, att inrättandet af en kommunal lånekassa,
fristående eller i förening med någon redan bestående anstalt, icke skulle
hafva till påföljd ytterligare obligationsexport till utlandet, d. v. s. pant¬
sättning till utlandet af nu inom landet placerade kommunala skuldför¬
bindelser.
Yi anse följaktligen, att den af fullmäktiges majoritet i ofvan anförda
yttrande uttalade meningen fortfarande äger oförminskad giltighet. Den
förändring motionen undergått kan icke heller anses vara af beskaffenhet
att bringa frågan i förändradt läge.
Yi kunna således icke förorda bifall till herr Bunes ifrågavarande
motion.»
Frågan om inrättande af eu hypoteksanstalt med särskild uppgift att Frågans fore-
tillgodose kommunernas lånebehof bär gång efter annan varit uppe till 9aendebehand-
behandling, merendels i samband med förslag om ordnande af fastighets-
krediten i städerna och de stadsliknande samhällena. Bedan det förslag
till en med statsgaranti försedd hypoteksanstalt för städerna, som år 1863
framlades af utsedde delegerade för städer och köpingar i riket, inne-
Bihang till Riksd. prof. 1911. 4 Sami. 2 Afd. 1 Ser. 1 Höft. 2
riks-
10 Sammansätta stats- och bankoutskottets (nr 1) utlåtande Nr 1.
fattade sålunda, att den tilltänkta hypoteksanstalten skulle utlämna lån
äfven till stadskommuner. Förslaget, som genom motion underställdes
1863 års riksdag, vann ej Eiksdagens bifall, men föranledde sedermera
på enskildt initiativ till upprättandet af Allmänna hypotekskassan för
Sveriges städer, som började sin verksamhet år 1871 och enligt sitt af
Kungl. Maj:t fastställda reglemente hade att bland annat utlämna lån äfven
åt kommuner.
Beträffande den behandling, som frågan sedermera intill år 1909
erhållit inom Riksdagen, tillåter sig utskottet, under hänvisning till den
utförliga redogörelse därför, som vid 1909 års riksdag lämnats i samman¬
satta stats- och bankoutskottets utlåtande (nr 10) öfver då väckta motioner
i ämnet, här erinra om följande.
Yid 1885 års riksdag väcktes inom Andra kammaren af herr E. v. d.
Lancken motion om utredning, på hvilka villkor en allmän lånekassa för
Sveriges kommuner kunde inrättas. Motionen afstyrktes af vederbörande
tillfälliga utskott och blef äfven af kammaren utan votering afslagen.
Vid 1907 års riksdag väcktes enahanda motion inom Andra kammaren
af herr A. Rune. Motionen blef af tillfälliga utskottet tillstyrkt, men
afslogs af kammaren.
Yid 1908 års riksdag förekommo flera olika förslag rörande dels en
kommunal låneanstalt och dels en anstalt för belåning af fastigheter i stä¬
der och stadsliknande samhällen. Inom Första kammaren väcktes af herr
O. F. Trapp motion angående en kommunal låneanstalt och af herr Gustaf
Berg dels angående ombildning af allmänna hypotekskassan för Sveriges
städer i syfte att tillgodose såväl kommunernas som fastighetsägarnes i
städerna och med dem jämförliga samhällen lånebehof, dels ock eventuellt
om inrättande af en särskild lånekassa för kommunerna samt utvidgning
af hypotekskassan. Därjämte föreslogs i en af herr E. Hägglund väckt
motion inrättande af en särskild hypoteksbank för ordnande af fastighets-
krediten i städerna.
Inom Andra kammaren framkommo följande motioner, nämligen dels
af herr Rune m. fl., som förnyade det vid föregående riksdag väckta för¬
slaget om inrättande af en allmän lånekassa för Sveriges kommuner, dels
af herr J. Jeansson i Kalmar m. fl. angående ombildning af allmänna
hypotekskassan för Sveriges städer i enahanda syfte, som af herr G. Berg
inom Första kammaren föreslagits, dels ock af herr C. R. Johansson i
Jönköping, hvilken inom Andra kammaren framställde samma yrkande,
som herr Berg inom Första kammaren.
Sammansatta stats- och bankoutskottets (nr 1) utlåtande Nr 1. 11
Endast herr Hägglunds motion om inrättande af en stadsbypoteks-
anstalt blef af Eiksdagen bifallen och föranledde till en skrifvelse angående
utredning i ämnet. Hvad de öfriga motionerna beträffar, uttalade sig
visserligen de båda tillfälliga utskott, till bvilka motionerna hänvisades,
sammanstämmande för en utredning, huruvida och under bvilka villkor
en eller flera hypotekskassor med grundfond af statsobligationer, tillhanda¬
hållna af staten, skulle kunna organiseras i ungefärlig öfverensstämmelse
med motionärernas förslag, eller huruvida kreditväsendet för kommuner
och fastighetsägare skulle kunna på annat sätt ordnas under statens med¬
verkan. Men hvad utskotten sålunda hade föreslagit blef endast inom
Andra ksmmaren bifallet, medan däremot Första kammaren afslog för¬
slaget, hvilket i anledning däraf förföll.
1908 års Eiksdags ofvannämnda skrifvelse angående en stadshypo-woö års riks-
teksanstalt föranledde tillsättandet den 13 juni 1908 afen kommitté, bvil- dag'
ken framlade utredning och förslag i ämnet i början af år 1909, hvarpå
Kungl. Maj:t redan till samma års Eiksdag afiät proposition med förslag
till förordningar angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa och
angående grunderna för stadsbypoteksföreningars bildande och verksam¬
het m. m.
Mot slutet af år 1908 fästes uppmärksamheten vid den omfattning,
hvari särskildt stadskommunerna begagnat sin fria lånerätt, och fråga upp¬
stod att genom lag begränsa densamma, utan att emellertid något förslag
i sådant syfte framkom till 1909 års Eiksdag. Däremot fick denna upp¬
taga frågan om en kommunal låneanstalt till förnyad behandling med an¬
ledning af i hufvudsak sammanstämmande motioner dels af herr Trapp
inom Första kammaren och dels af herr Eune inom Andra kammaren.
Båda motionerna hänvisades till behandling af sammansatt stats- och
bankoutskott, hvilket i sitt ofvan berörda utlåtande tillstyrkte, att Eiks¬
dagen skulle hos Kungl. Maj:t begära utredning, huruvida och på hvilket
sätt en allmän lånekassa för Sveriges kommuner borde inrättas.
Utskottet framhöll, bland annat, hurusom under behandlingen af frå¬
gan om inrättande af en central stadshypotekskassa uttalats önskvärdheten
af, att den upplåning, som för landet kunde ifrågakomma från utlandet,
så mycket som möjligt centraliserades, så att en enhetlig organisation
kunde åstadkommas för såväl fastighetskredit som kommunernas kredit till
undvikande af den konkurrens på lånemarknaden, som eljest ansåges kunna
förekomma. Emellertid hade angelägenheten af stadsfastighetskreditens
ordnande ansetts så trängande, att när denna fråga fått en nöjaktig ut-
12 Sammansatta stats- och bankoutskottets (nr 1) utlåtande Nr 1.
redning, det icke ansetts lämpligt att vidare undanskjuta dess afgörande
i afbidan på ett gynnsammare ordnande af den nuvarande jordbrukskre¬
diten eller skapande af en ny form för tillgodoseende af kommunernas
lånebehof.
»Yid detta förhållande — fortsätter utskottet — gäller det att be¬
döma, huruvida kommunernas lånebehof är af den art, att dess tillgodo¬
seende är ett statsintresse. I likhet med hvad förut i denna fråga inom
Riksdagen uttalats, finner utskottet det obestridligt, att äfven för denna
kategori af låntagare ett oundgängligt och berättigadt lånebehof förefinnes
och att det äfven ligger i det allmännas intresse, att detta behof fylles
på ett sådant sätt, att grundade önskemål rörande bekväm och billig pen¬
ninganskaffning uppnås. Särskild! gäller hvad nu sagts landskommunerna
samt de mindre och medelstora städerna. De större städerna röra sig med
så stora lån och hafva i allmänhet tillgång till sådan erfarenhet vid
låns anskaffande äfven på utländsk marknad samt åtnjuta där så god kre¬
dit, att de kunna åt sig betinga kanske lika förmånliga villkor, som en
sammanslutning för kommunalkreditens ordnande väntas kunna åstad¬
komma. Men så är ej förhållandet med de mindre kommunerna. Små
lån äro helt naturligt för den kapitalplacerande allmänheten mindre be¬
gärliga och kräfva med nödvändighet relativt högre kostnader. Söka så¬
dana lån sig ut på den utländska marknaden, måste de därför mottagas
jämförelsevis ogynnsamt, hvilket åter i sin ordning medför, att landets
kredit i dess helhet nedsättes.
Måste det under sådana förhållanden anses vara önskligt, att de smärre
kommunerna beredas tillfälle att åtnjuta den utländska lånemarknadens
fördelar, synes ett ingripande från statens sida i detta afseende vara be¬
rättigadt och nödvändigt samt således en grundlig utredning af hithörande
frågor vara erforderlig.
Det är emellertid uppenbart, att de åtgärder, som från statens sida
böra vidtagas, icke böra gå ut allenast därpå att främja och underlätta
den kommunala upplåningen. Det måste fasthellre hufvudsakligen gälla
att dels konsolidera och organisera denna upplåning, dels underlätta den¬
samma i den mån den är nödvändig för tillgodoseende af hvad man skulle
kunna kalla legitima kommunala lånebehof. Det torde nämligen icke
kunna förnekas, att kommuner understundom upptagit lån för ändamål,
som antingen bort tillgodoses genom skattemedel eller också afsett mer
eller mindre tydliga lyxbehof.
Skulle en utredning i det afseende, som här ifrågasättes, utvisa, att
Sammansatta stats- och banlcoutskottets (nr 1) utlåtande Nr 1. 13
en kommunal lånekassa i angifvet syfte lämpligen bör upprättas, finner ut¬
skottet det därför, med hänsyn till landets kredit och finansiella ställ¬
ning, att såsom oeftergifligt villkor därvid uppställes, att ifrågvarande
låneverksamhet blir reglerad genom ganska noggranna och restriktiva be¬
stämmelser.»
Utskottet angifver därefter på följande sätt i korthet några af de
synpunkter, hvilka i sådant afseende borde enligt utskottets åsikt komma
under beaktande.
»Som bekant kunna våra kommunallån — yttrar utskottet — delas
i två kategorier, nämligen korta lån på högst två år, till hvilkas uppta¬
gande icke erfordras Konungens medgifvande, samt längre lån, för hvilka
dylikt medgifvande erfordras. Till dessa former för . kommunala förbin¬
delser kan läggas en tredje, nämligen borgensförbindelser.
Ku tillämpas med afseende på kommunal skuldsättning ofta nog det
tillvägagångssättet, att för lånebehofvens täckande till en början korta,
tillfälliga lån upptagas. Med den så ådragna sväfvande skulden opererar
kommnuen ofta i flera år med omsättningar och ökningar, till dess att man
ändtligen besluter att förvandla den sväfvande skulden till fast, vare sig
i form af obligationslån eller icke. För detta ändamål går kommunen in
till Konungen, som då svårligen kan annat än bifalla ansökningen. Den
sväfvande skulden har nämligen ofta vuxit till ett sådant belopp och är
så öfverhängande, att ett afslag skulle betyda kommunens ruin.
Då sålunda emellertid genom anlitande af den tillfälliga upplåningen
Konungens pröfning och fastställelse, det vill säga Konungens rätt att
medgifva eller afslå upptagande af längre lån, i verkligheten helt enkelt
kan omintetgöras, synes rätten till upptagande af tillfälliga lån böra in¬
skränkas.»
Utskottet uttalar sig sedan angående det sätt, hvarpå en dylik in¬
skränkning lämpligen borde genomföras, och fortsätter därpå:
»Man har vidare mot det nuvarande tillståndet anmärkt, att dels alla
af en kommun upptagna lån kafva samma rätt gentemot kommunen, dels
inga former finnas stadgade för indrifning af fordringar hos en kommun.
Otvifvelaktigt är, att sådana förhållanden kunna inträffa, att en kom¬
mun kommer på obestånd. Sådant har visserligen icke hittills händt i
vårt land, och om lämpliga restriktiva åtgärder i af utskottet här antydt
syfte vidtagas, torde sannolikheten därför väsentligen minskas, men möjlig¬
heten däraf torde dock icke kunna förnekas. Emellertid synas för dylikt
fall vår gällande utsökningslags bestämmelser icke vara fullt tillräckliga.
14
Sammansatta stats- och banhoutslcottets (nr 1) utlåtande Nr 1.
Det är således obestämdt, huruvida en fordringsägare har rätt att låta ut¬
mäta en kommuns samfällda fasta och lösa egendom, äfven sådan som
nödvändigt erfordras för dess verksamhet såsom kommun, till exempel
kyrka, skolhus, eldsläckningsmateriel, eller om för skuldens gäldande ut¬
taxering skall ske, på en gång eller på annat sätt. Förtydligande bestäm¬
melser i dessa afseenden torde vara nödvändiga i sammanhang med ord¬
nande af en kommunal lånekassa.
I sammanhang härmed har framhållits önskvärdheten af stadganden
om viss* förmånsrättsordning mellan olika lån, upptagna af samma kommun.
En kommun, som, förut skuldfri, upptager ett lån, kan nämligen därefter,
under annan finansledning, lätt tänkas genom en senare hej dlös skuldsätt¬
ning för improduktiva ändamål försätta den förste långifvaren i en lika
oväntad som oangenäm situation.
En annan anmärkning gäller de kommunala borgensförbindelserna,
om hvilka våra kommunallagar icke innehålla några som helst stadganden.
Korande betingelserna för ingående af borgensförbindelser har praxis varit
olika, i det att kommun ibland ansett sig böra begära kungligt tillstånd
att ikläda sig dylik borgen, ibland icke. Gifvetvis måste emellertid en
borgensförbindelse i detta afseende likställas med vanlig skuldförbindelse
och sålunda kommunallagarne förtydligas med en bestämmelse, att samma
regler, som gälla'för upptagande af kommunala lån, jämväl böra gälla för
ingående af kommunala borgensförbindelser.
Slutligen torde kontrollen öfver upptagande af lån behöfva skärpas.
Noggrannare utredning än hittills i allmänhet förekommit måste företagas
beträffande ändamålet med de olika kommunernas upplåning, och detta
är af desto större betydelse, när det gäller att uppträda på den utländska
lånemarknaden.
Att under nu angifna förutsättningar anordna en central låneanstalt
med uppgift att på bästa och billigaste sätt tillgodose kommunernas låne-
behof, finner utskottet kunna medföra gagn ej blott för kommunerna, utan
äfven för landet i dess helhet. Utskottet instämmer därför i det af herr
Rune' i hans motion gjorda uttalandet, att därmed ej mindre skulle be¬
redas kommunerna tillgång till den billigast möjliga upplåning, då sådan
vore oundgängligen nödig, än äfven ur det allmänna intresse denna upp¬
låning så skulle ordnas, att den största möjliga sparsamhet befordrades
och olämplig skuldsättning så mycket som möjligt förebyggdes.»
Utskottets utlåtande var emellertid ej enhälligt. Tre reservanter yr¬
kade afslag utan anförande af någon motivering, och två reservanter fram-
Sammansatta stats- och bankoutskottets (nr 1) utlåtande Nr 1.
15
ställde samma yrkande under uttalande i hufvudsak, att det vore betänk¬
ligt att i konkurrensen mellan de obligationer, som utfärdades af riks¬
gäldskontor, allmänna hypoteksbanken och den då planerade stadshypoteks-
kassan, insätta ytterligare en grupp obligationer, som skulle likställas med
de nyssnämnda; att det kunde innebära våda för landets välfärd och skada
statens kredit att skapa nya möjligheter till skuldsättning i utlandet; att
något behof af statens mellankomst i förevarande afseende ej förelåge, då
de större städerna kunnat direkt placera sina lån i utlandet på fullt så
goda villkor, som en central låneanstalt kunde åstadkomma, och de mindre
kommunerna finge sina lånebehof tillgodosedda bos kassor och försäkrings¬
bolag, bvarjämte genom stadsbypotekskassans inrättande ytterligare kapital
borde kunna för de kommunala lånebehofveu lediggöras; samt att, medan
statens upplåning ej borde afse annat än produktiva ändamål, det ej vore
möjligt att betrakta kommunernas upplåning såsom alltid afseende sådana
ändamål.
Vid ärendets behandling inom kamrarna blef utskottets hemställan
af Första kammaren afslagen med 74 röster mot 49, hvaremot Andra
kammaren med 110 röster mot 77 uttalade sig för den af utskottet före¬
slagna utredningen. Frågan om eu kommunal lånekassa hade sålunda
äfven vid 1909 års riksdag förfallit. Däremot — och detta torde i sin
mån förklara utgången af frågan om den kommunala lånekassan — biträdde
Riksdagen i hufvudsak det af Kung!. Maj:t framlagda förslaget om en
stadshypoteksanstalt. I öfverensstämmelse därmed utfärdades sedermera
den 5 juni 1909 särskilda kung!, förordningar angående konungariket
Sveriges stadshypotekskassa och angående grunderna för stadshypoteks-
föreningars bildande och verksamhet, hvarigenom, och sedan den nya låne-
anstalten i början af år 1910 trädt i verksamhet, frågan om tillgodoseende
af städernas och de stadsliknande samhällenas lånebehof nått fram till sin
lösning.
Äfven vid 1910 års riksdag väcktes af herr Rune motion angående 1910 års riks-
utredning och förslag rörande inrättande af en kommunal lånekassa, hvilken da9'
motion hänvisades till behandling af sammansatt stats- och bankoutskott.
Utskottet tillstyrkte för sin del en skrifvelse till Ivungl. Maj:t med begäran
om utredning i ämnet och anförde till stöd bland annat följande.
»I öfverensstämmelse med den uppfattning, som uttalats i ofvan åter- 1910 års
gifna utlåtande vid 1909 års riksdag anser äfven utskottet, att det ligger utskotL
i det allmännas intresse, att kommunernas lånebehof fy lies på ett sådant
16 Sammansatta stats- och hankoutskottets (nr 1) utlåtande Nr 1.
sätt, att grundade önskemål rörande bekväm och billig penninganskaffning
uppnås. Då kommunerna fått sig ålagda åtskilliga funktioner, hvilkas
fullgörande är att anse såsom ett verkligt statsintresse, synes det berätti¬
gad!, att staten äfven i någon mån bidrager att för kommunerna under¬
lätta anskaffandet af de medel, som lämpligen böra i låneväg uppbringas.
Särskild! gäller detta hvad beträffar landtkommuner och de mindre eller de
medelstora städerna. De större städerna däremot åtnjuta redan en sådan
kredit å lånemarknaden, att för dem statens garanti synes mindre erforderlig.
Majoriteten inom fullmäktige har i sitt yttrande såsom skäl för afslag
å motionen bland annat uttalat, att för närvarande några nämnvärda
svårigheter att på skäliga villkor placera kommunallån icke syntes vara
för handen. Enligt utskottets mening kan emellertid en tillfälligtvis rå¬
dande lättnad å lånemarknaden ingalunda utgöra något skäl för att afböja
den ifrågasatta utredningen. Ställningen på penningmarknaden kan lätt
nog undergå väsentliga förändringar, och utskottet anser det vara en
gifven fördel, om en sådan utredning som den nu föreslagna kan igång¬
sättas utan trycket af öfverhängande finansiella svårigheter.
I anslutning till den af minoriteten inom fullmäktige uttalade åsikt
finner utskottet äfven i den nu beslutade begränsningen af kommunernas
rätt att upptaga korta lån en ytterligare anledning att tillmötesgå för¬
slaget om utredning angående eu kommunal låneanstalt. Behofvet af en
sådan anstalt torde nämligen framträda mera i samma mån, som kommu¬
nerna tvingas till en skyndsam fondering af sina lån. Det synes ej heller
vidare lämpligt, om, på samma gång detta kraf blifvit i statens eget in¬
tresse ställdt på kommunerna, ingenting från statens sida blefve åtgjordt
för att underlätta en sådan fondering. A andra sidan innebär den genom¬
förda begränsningen i rätten att upptaga lån en viss garanti för att en
eventuell kommunal låneanstalt icke skall leda till onödigtvis ökad skuld¬
sättning.
Då utskottet sålunda, i likhet med såväl sammansatta stats- och banko¬
utskottet vid 1909 års riksdag som minoriteten inom fullmäktige, anser
goda skäl tala för en utredning i motionens syfte, har utskottet emeller¬
tid ingalunda förbisett, att genom den nya statshypotekskassans bildande
frågan om en särskild kommunal låneanstalt kommit i ett väsentligen för-
ändradt läge. Därom synes nämligen ej mer än eu mening råda, att det
vore olämpligt, om tre lika ställda och af staten garanterade låneanstalter
skulle komma att uppträda på lånemarknaden, konkurrerande både med
hvarandra inbördes och med staten. Utredningen bör sålunda, på sätt
Sammansatta stats- och bankoutskott^ (nr 1) utlåtande Nr 1. 17
äfven framhålles af minoriteten inom fullmäktige, afse, huruvida och på
hvad sätt med undvikande af en dylik eventualitet kommunernas lånebehof
må kunna tillgodoses. Bland de olika sätt, hvarpå denna fråga synes
kunna lösas, har under ärendets föregående behandling i främsta rummet
framhållits önskvärdheten af en central låneanstalt såsom ett slags öfver¬
byggnad på de numera befintliga båda hypoteksanstalterna för landt- och
stadsfastigheter. Man har äfven antydt möjligheten häraf, att endera af
dessa båda anstalter skulle vid sidan af sin egentliga lånerörelse inrätta
en särskild afdelning för lån till kommuner.
Hvad i öfrigt beträffar omfattningen af en blifvande utredning, får
utskottet i allo ansluta sig till de synpunkter, hvilka här ofvan återgifvits
ur det sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande vid föregående
års riksdag».
Mot betänkandet hade sex af utskottets ledamöter reserverat sig med
yrkande att motionen icke måtte bifallas.
Första kammaren godkände utan votering reservanternas yrkande,
hvaremot Andra kammaren med 108 röster mot 90 biföll utskottets
hemställan.
Hvad beträffar frågan om kommunernas lånebehof, är från tiden
efter 1909 års riksdag att omförmäla ytterligare utredning af det mot slutet
af år 1908 väckta förslaget om begränsning af kommunernas fria låne-
rätt, eu utredning, som resulterade i Kungl. Maj:ts till 1910 års riks¬
dag aflåtna proposition (nr 86) med förslag till lag angående ändrad lydelse
af vissa paragrafer i kommunallagarna. Med anledning af denna proposi¬
tion; har Riksdagen besluta sådan ändring af de ifrågavarande paragra¬
ferna, att från början af år 1913 kommunernas rätt att utan Kungl. Maj:ts
särskilda medgifvande upptaga lån begränsas till sammanlagdt det belopp,
som motsvarar skillnaden mellan å ena sidan en tiondel af den samman¬
lagda inkomst, för hvilken kommunalutskylder skolat för sistförflutna året
utgöras, och å andra sidan den summa, som för nämnda år beslutits skola
i kommunen anskaffas genom uttaxering, dock med frånräknande af even¬
tuell uttaxering för folkskoleväsen och barnavård. Genom detta beslut
har sålunda äfven frågan om inskränkning i kommunernas lånerätt blifvit
löst. Enligt hvad som framgår af det vid Kungl. Maj:ts ofvannämnda
proposition fogade utdrag af protokollet öfver civilärenden den 11 mars
1910, hade i sammanhang med detta ärende äfven anmälts, att af stads¬
förbundets styrelse hos Kungl. Maj:t gjorts framställning om utredning
Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Sami 2 Afd. 1 Ser. 1 Höft. 3
Utskottet.
18 Sammansatta stats- och bankoutskottets (nr 1) utlåtande Nr 1.
jämväl af frågan om en af staten understödd lånekassa för kommu¬
nerna. Enligt hvad utskottet inhämtat, har Kungl. Maj:t den 11 no¬
vember samma år låtit berörda ärende sig föredragas och »därvid, sedan
erinradt blifvit, att ifrågavarande utredning i främsta rummet torde böra
afse omfattningen af behofvet af en kommunal lånekassa, äfvensom sättet
för dess tillgodoseende, hvarvid det vore af särskild! intresse att vinna
upplysning om de önskemål och den uppfattning, som i de båda angifna
afseenden gjorde sig gällande bland de af frågan närmast berörda, samt
denna undersökning, hvars resultat torde kunna tjäua till ledning för
bedömande af frågan, huruvida staten borde fullfölja den fortsatta utred¬
ning, som för sakens klarläggande vore erforderlig, lämpligen syntes kunna
verkställas af just de af frågan närmast berörda, icke funnit skäl bifalla
den nu gjorda framställningen.»
Motionärens förevarande framställning afser till skillnad mot hans
föregående förslag i ämnet, att den ifrågasatta allmänna utredningen skulle
i första hand gå ut på en undersökning, huruvida och på hvilket sätt
den förändring skulle kunna vidtagas i fråga om konungariket Sveriges
stadshypotekskassa, att kassan kunde utlämna lån till kommuner. I detta
afseende har styrelsen för nämnda kassa, enligt hvad dess här ofvan åter-
gifna yttrande utvisar, framhållit, att förutsättningen för att under form
af en till kassan hörande afdelning eventuellt anordna en här afsedd låne¬
anstalt vore den, att ifrågavarande afdelning med afseende å ansvarigheten
för ingångna förbindelser skilldes från stadshypotekskassans öfriga verk¬
samhet. I denna omständighet synes utskottet ligga ett afsevärdt hinder
för en tillfredsställande lösning af den föreliggande frågan. Med en dy¬
lik förutsättning lärer nämligen icke kunna åstadkommas sådan utredning,
att därigenom skulle kunna aflägsnas den olägenhet, som torde blifva en
följd af ett bifall till förslaget eller att ett nytt slag af obligationer med i
viss mån statsgaranti skulle införas på lånemarknaden. Och det torde
icke kunna förnekas, att detta kan hafva ett mindre gynnsamt inflytande
såväl på placeringen af våra statslån som ock på vår utländska kredit i
allmänhet.
Men äfven en annan omständighet, som för öfrigt icke heller af
motionären förbisetts, förtjänar att i detta sammanhang tagas under sär-
skildt öfvervägande, nämligen frågan om sättet att af en kommun på lag¬
lig väg uttaga fordran samt om en viss förmånsrättsordning mellan olika
lån. Denna fråga synes nämligen vara af så allvarlig beskaffenhet, att
Sammansatta stats- och bankoutskottets (nr 1) utlåtande Nr 1-
19
en utredning, på sätt i motionen afses, svårligen lärer kunna ifrågasättas
utan att man på förhand gjort sig reda för och angifvit de synpunkter,
som därvid böra vara bestämmande och hvarigenom ett godt resultat skulle
kunna uppnås utan att förtroendet till den nya låneanstalten blefve rubbadt.
Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt finner sig utskottet, som
ingalunda underkänner sträfvande! att genom centralisation gifva stadga
åt den kommunala upplåningen, böra afstyrka bifall till motionen.
Utskottet hemställer alltså,
att förevarande motion II: 83 icke måtte af Riks¬
dagen bifallas.
Stockholm den 10 maj 1911.
På det sammansatta utskottets vägnar:
F. GUSON WACHTMEISTER.
Reservation
af herrar Olsson i Fläsbro, Thor, Christiernson och Rune, bvilka anfört:
»Med åberopande af de skäl för bifall till motionen, bvilka vid
ärendets behandling såväl i år som föregående år förekommit, hemställa
vi, att Riksdagen måtte med anledning af motionen besluta i skrifvelse
till Kungl. Maj:ts anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida
och på hvilket sätt den förändring skulle kunna vidtagas i fråga om
konungariket Sveriges stadsbypotekskassa, att denna kassa erbölle rätt och
genom statens ytterligare ekonomiska stöd äfven förmåga att utlämna lån
jämväl åt Sveriges kommuner, hvilken utredning för fullständigbetens skull
äfven bör afse frågan, huruvida på annat och lämpligare sätt en allmän
lånekassa för Sveriges kommuner kan inrättas, och att, såvida utredningen
därtill gifver anledning, för Riksdagen framlägga förslag i ämnet; samt
att Riksdagen för sagda utrednings verkställande må för år 1912 på
20 Sammansatta stats- och bankoutskottets (nr 1) utlåtande Nr 1.
extra stat under sjunde hufvu dtiteln anvisa ett förslagsanslag af femtusen
kronor.»
Herr Ekman i Mogård har begärt få antecknadt," att han ej deltagit
i detta ärendes behandling inom utskottet.
Stockholm, Victor Pettersons Bokindustri A.-B., 1911.