Statsutskottets utlåtande Nr 26.
t
Nr 26.
Ankom till Riksdagens kansli den 17 mars 1911 kl. 4 e. m.
Utlåtande* i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen
angående konserveringsarbeten för Källa ödekyrka.
(2:a Afd.)
I en till Riksdagen den 10 februari 1911 afiåten, till statsutskottets
förberedande behandling hänvisad proposition, nr 97, har Kungl. Maj:t
under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastik¬
ärenden för samma dag föreslagit Riksdagen medgifva, att till bekostande
af åtgärder för konserverande af Källa ödekyrka på extra stat för år 1912
anvisa ett anslag af 2,500 kronor.
Departementschefen har till nämnda statsrådsprotokoll i detta ämne
anfört följande:
»I underdånig skrifvelse den 6 september 1910 har vitterhets-, historie-
och antikvitetsakademien anhållit, det Eders Kungl. Maj:t täcktes af 1911
års Riksdag äska ett anslag å 2,500 kronor att enligt skrifvelsen bifogadt
kostnadsförslag användas för konservering af Källa ödekyrka på Öland.
Akademien har därvid öfverlämnat en af antikvarien hos akademien
Emil Ekhoff utarbetad promemoria angående nämnda kyrka och tillika
åberopat de uti densamma anförda skäl för utförande af ifrågavarande kon-
serveringsarbete.
I berörda promemoria anföres följande:
»Källa gamla, för gudstjänst ej längre använda kyrka på Öland är en
af Sveriges märkligaste ödekyrkor. Den är nämligen ett af de fullödigaste
exemplen på den art af kyrkor, som inom kultur- och arkitekturforsk¬
ningen fått namn af försvarskyrkor, det vill säga kyrkor utrustade med
försvarsanordningar sådana som den medeltida krigföringen kräfde, till
Bihang till Riktd. prof. 1917. 4 Sami. 1 Afd. 23 Höft. (Nr 26.) 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 26.
exempel tinnar, hourdage, yttre skyttegångar m. in. Dylika försvarskyrkor
träffas spridda kring största delen af Europa, såväl inne i städerna som
ute på landsbygden. Oftast, ehuru ej uteslutande, förekomma de i trak¬
ter, som i högre grad voro utsatta för fientliga anfall, såsom Öar, kuster
och landgränser mot främmande områden.
»Äfven i Sverige voro fordomdags manga af våra kyrkor, försvarskyr¬
kor Sedan genom ändrade förhållanden behofvet af dylika ej längre före-
fanns, har man emellertid i de flesta fall afklädt kyrkorna dessa krigiska
attribut, och de forna fästningskyrkorna framstå nu i allmänhet som helt
fredliga byggnader. De få spår af den forna utrustningen, som återstå,
behöfves det oftast ett vant öga och en noggrann undersökning för att
upptäcka och påvisa. Så mycket mer är det önskligt att i orubbadt skick
pietetsfullt för kommande tider bevara de få kyrkor, som i afsevård grad
bibehållit något af den forna krigiska karaktären. Detta är, som åt det
nedanstående framgår, i ovanligt hög grad fallet med Källa kyrka.
»Hvad Källa kyrka beträffar tillkommer ännu ett tungt vägande skäl
att söka bevara densamma, nämligen att den är belägen på Öland. Som
ofvan nämndes återfinnas försvarskyrkorna hufvudsakligen i gränsområden
och andra för anfall särskildt utsatta trakter. Det långsträckta, smala
Öland, där ingen punkt är särdeles aflägsen från allfarvägen: hafvet, var
naturligen, och som vi äfven af historiska meddelanden känna, just ett
sådant°område, utsatt för ständiga strandhugg och infall, såväl af sjö¬
röfvare som ock af rikets fiender under krigstider. Ett mycket betydande
antal af öns trettiotre kyrkor har därför varit försvarskyrkor. Åt dessa
hafva måno-a, troligen halfva antalet eller mera, haft den för Öland ka¬
raktäristiska form, som kallas klöfsadelskyrkor, det vill säga med som van¬
ligt ett torn i väster, men därtill ett motsvarande något mindre torn i
öster, uppdraget öfver korets murar. _ „ . ,
»Vår tid har kommit till den uppfattningen, att det tran tädren mot
tao-na arfvet bör noggrant vårdas. Så var det ej förr. Hänsynslöst nedbröt
och undanskaffade man det betydelsefulla gamla för att ersätta det med
ofta intetsägande nyheter. Särskildt öfver Öland gick under början åt
förra århundradet och något där förut ett förstörelseraseri, våldsammare,
kan man med skäl säga, än öfver något annat svenskt landskap. Af dess
synnerligen märkliga och för ön och dess historia karaktäristiska klöfsadels¬
kyrkor har ingen enda fått bibehålla sin ursprungliga form. Ingen enda
har fått bevara klöfsadelskyrkornas karaktäristiska silhuett med ett torn
uppstigande vid hvardera ändan af det mellanliggande långhuset, öch
ännu mer, af hela antalet af öns kyrkor äro de flesta helt och hållet ny-
eller till större eller mindre del ombyggda. Af Ölands en gång så märk¬
Statsutskottets utlåtande Nr 26.
3
liga och från det öfriga Sveriges så afvikande kyrkor är således ytterst litet
bevaradt till våra dagar.
»Källa kyrka består af ett enskeppigt långhus, kor i öster samt torn
i väster, alla tre lika breda och nu lika höga samt täckta af ett gemen¬
samt sadeltak. Till det yttre visar sig kyrkan endast genom den stora
höjden vara af någon ovanligare beskaffenhet. Så mycket märkligare är
det inre.
»Långhuset och koret hafva nämligen haft tre våningar. Bottnarna dem
emellan äro nu till största delen nedfallna, så att hela kyrkans inre bildar
ett enda väldigt rum, och den forna anordningen är synlig endast genom
de kvarvarande spåren.
»Den nedre våningen, den egentliga gudstjänstlokalen, har varit täckt
af ett väldigt tunnhvalf med anfang i norr och söder, hvilket tunnhvalf
varit genomsatt af tre parallella tunnor med anfang i öster och väster, så¬
ledes bildande ett slags stickkappor. I dessa transversala tunnors södra
sköldmurar ha långhusets enda ursprungliga två små romanska fönster
funnits. Kyrkan har således varit mer än halfmörk.
»Andra våningen. Öfver den nedre våningens hvalf har legat en be¬
tongmassa af små omkring knytnäfsstora rullstenar och lermurbruk, hvil¬
ken betongmassa nedgående i svicklarna mellan hvalfven har bildat en
jämn öfveryta, som utgjort andra våningens (mellanvåningens) golf. Denna
våning, som varit omkring 2 meter hög, har varit upplyst af tre små
fönster sittande liksom nedervåningens i södra muren. Äfven mellan-
våningen har således varit i hög grad mörk.
»Tredje våningen är den egentliga försvarsvåningen. Norra och södra
långmuren hafva nämligen, fullkomligt som ett världsligt fäste, väl be¬
varade tinnar, hvilkas mellanrum nu äro tillsatta med en tunn mur i ytter-
lifvet. Tinnarna äro således ej för närvarande synliga utifrån.
»Korets östra mur har varit dubbel och i densamma har på norra si¬
dan uppledt en trappa till försvarsvåningen. Vid murens södra ända hav-
funnits ett litet, ungefär 1 meter bredt, tunnhvälfdt rum med en ljus¬
glugg i södra kormuren. Gluggen är ännu synlig inifrån men ej utifrån.
Nyssnämnda trappa, som löper i den dubbla altarväggen, har vid dennas
norra sida bildat vinkel och i den nedtill förtjockade norra korväggen ned¬
gått till kyrkans nedersta våning. Här har emellertid en förändring vid¬
tagits. Man har afbrutit trappans nedre del och här åstadkommit en liten
uppåtstigande trappa täckt af ett uppåtstigande tunnhvalf; hela anordnin¬
gen ledande till den senare predikstolen.
»På korets norra sida ligger en tillbyggd, men i alla händelser gammal,
4
Statsutskottets utlåtande Nr 26.
sakristia täckt af tunnhvalf med anfang i öster-väster. Sakristians vatten¬
tak består af stora fyrsidiga kalkstensflis.
>1 långhusets södra vägg åt väster linnes den gamla ursprungliga in¬
gångsöppningen, sittande ungefär midt på södra väggen. Portalen år
ytterst enkel och består på hvardera sidan af ett murhörn och post. Mur¬
hörnen upplöpa i rundbåge af väl huggna bågstenar, omfattande ett slätt
halfrundt tympanon af en häll. Portalen är samtidig med kyrkan, men
själfva dörren, af furu, med sparsamma järnbeslag är gotisk och två till
tre hundra år yngre än portalen. Utanför portalen linnes ett senare va¬
penhus med sadeltak af kalkstensflis liksom på sakristian. Vapenhusets
dörr har märkvärdigt nog samma anordning som portalen och har möjli¬
gen ursprungligen suttit på annat ställe i kyrkan.
»I tornets västra vägg åt norra sidan samt i korets södra vägg finnas
små portaler med samma anordning som föregående.
»Det enda fönstret i nedre delen af murarna ledande till ett litet rum
i nordöstra hörnet af kyrkan har, såsom i en försvarskyrka naturligt är,
ytterst små dimensioner.»
Sedan öfverintendentsämbetet i infordradt utlåtande förklarat sig efter
granskning af ärendet icke för sin del hafva funnit anledning till anmärk¬
ning, har°Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kalmar län anbefallts
att efter vederbörandes hörande afgifva utlåtande i ämnet och därvid upp¬
lysa, om och i hvad män bidrag till omförmälda konserveringsarbete kunde
påräknas från den ort, som vore närmast intresserad af ifrågavarande forn-
minnes bevarande.
I anledning häraf har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i ären¬
det låtit höra Källa föi’samling och kronofogden i orten. Församlingen
har därvid meddelat, att kyrkan vore församlingens egendom, under det
att den till kyrkan hörande mark eller den s. k. gamla kyrkplanen ägdes
af Kungl. Maj:t och kronan, samt att församlingen, som vore hårdt be¬
tungad af kommunala skattebördor, icke vore i stånd att bidraga till ut¬
förandet af arbetet med kyrkans konservering.
Kronofogden har upplyst, att enligt inhämtade upplysningar från
ortsbefolkningen och länsmannen i orten bidrag till det ifrågasatta kon-
serveringsarbetet inom orten kunde erhållas endast från ett fåtal enskilda
personer och till obetydliga belopp.
För egen del har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande på det lif-
ligaste tillstyrkt bifall till akademiens ifrågavarande framställning.
Statsutskottets utlåtande Nr 26.
5
I likhet med vitterhetsakademien anser jag, att Källa ödekyrka på
Öland med hänsyn till såväl sin ålder som ock sitt stora kulturhistoriska
intresse bör bevaras från ytterligare förstörelse. Kostnadsförslaget, som
uppgjorts af antikvarien Ekhoff och en byggmästare, gifver vid handen, att
konserveringsåtgärderna äro afsedda att hufvudsakligen bestå i omläggning
af kyrkans tak, hvilket är i hög grad skadadt af röta och delvis alldeles
borta. Såsom villkor för beviljande af statsanslag till konservering af forn¬
lämningar har understundom föreskrifvits, att den ort, som är närmast
intresserad af fornminnets bevarande, skall lämna bidrag till bestridande
af de därför erforderliga kostnaderna. Men då, såsom i förevarande fall,
vederbörande kommun är betungad af synnerligen stora skatter — en¬
ligt statistiska centralbyråns berättelse om kommunernas fattigvård och
linanser utgjorde under år 1908 inom Källa kommun antalet fyrk 2,848
och utdebiteringen 1 krona 38 öre för fyrk — synes man icke kunna
fordra något bidrag från kommunen. Då ej heller från enskilda personer
något afsevärdt bidrag för ändamålet torde vara att påräkna, synes någon
annan utväg för företagets utförande ej återstå, än att detsamma bekostas
af staten. Emot det enligt kostnadsförslaget för konserveringsarbetets
utförande beräknade beloppet 2,500 kronor har jag intet att erinra.»
Utskottet, som anser sig böra biträda Kungl. Maj:ts föreliggande för¬
slag, får alltså hemställa,
att Riksdagen må till bekostande af åtgärder för kon¬
serverande af Källa ödekyrka på extra stat för år 1912
anvisa ett anslag af 2,500 kronor.
Stockholm den 17 mars 1911.
På statsutskottets vägnar:
G. BILLING.