Lagutskottets utlåtande Nr 39.
1
Nr 39.
Ankom till Riksdagens kansli den 2 maj 1911 kl. 8 e. m.
Utlåtande, i anledning af dels Rungl. Maj:ts proposition nr 98
med förslag till lag om ändrad lydelse af vissa para¬
grafer i värnpliktslagen den 14 juni 1901, dels ock i
samband därmed stående motioner.
Genom en den 3 mars 1911 dagtecknad proposition, nr 98, hvilken
af båda kamrarna hänvisats till lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under åbe¬
ropande af propositionen bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver landt-
försvarsärenden, föreslagit Riksdagen att antaga följande
Lag
om ändrad lydelse af vissa paragrafer i värnpliktslagen den It juni 1901.
Härigenom förordnas, att §§ 13, 17, 18, 19, 22, 26, 32 och 45
värnpliktslagen skola erhålla följande ändrade lydelse:
§ 13.
1. Hvarje år skall inom de särskilda rullföringsområdena och för
de särskilda sjömanshusen å tider och ställen, som, efter det vederbörande
inskrifningsorarådes- eller sjörullföringsområdesbefälhafvare blifvit hörd,
bestämmas af Konungens Befallningshafvande i det län, till hvilket rull-
fö ringsom rådet eller största delen däraf hörer, eller hvarinom vederbörligt
sjömanshus är beläget, inskrifning förrättas med de värnpliktiga, som un¬
der året fylla tjuguett år, samt med de äldre värnpliktiga, hvilka icke
förut blifvit inskrift^ eller frikallade.
Bihang till liiksd. prat. 1911. 7 Sami. 1 Afd. 36 Höft. (Nr 39.)
1
‘2
Lagutskottets utlåtande Nr 39.
2. Inkallelse till inskrifningsförrättning verkställes af Konungens
Befallningshafvande genom kungörelse och offentligt anslag inom hvarje
kommun.
§ 17.
1. Uppskof till nästföljande år med den i § 27 föreskrifna första
tjänstgöring kan vid inskrifningen medgifvas:
a) å sjömanshus inskrifven värnpliktig, som enligt intyg från sjö¬
manshusombudsmannen är förhyrd för längre utrikes resa å handelsfartyg
och som till följd däraf icke utan väsentlig olägenhet kan, så länge resan
fortvarar, inställa sig; . „ .
b) värnpliktig, som själf förvaltar och brukar honom tillhörig tast
egendom eller själf drifver honom tillhörig handels-, fabriks- eller annan
industriell rörelse och af en eller annan anledning icke varit i tillfälle att
på lämpligt sätt ordna om fastighetens eller rörelsens skötande under den
tid, han för sin militära tjänstgöring skulle blifva frånvarande; samt
c) värnpliktig, som visar annat giltigt- skäl för uppskofs beviljande,
såsom att tjänstgöringens fullgörande skulle medföra afsevärdt afbräck i
fortskriden lärokurs eller eljest bereda honom eller af hans arbete bero¬
ende nära anhöriga väsentliga svårigheter eller olägenheter.
Fortfar anledning till uppskof med den i § 27 stadgade första tjänst¬
göring, må förlängdt uppskof, hvarje gång för ett år, af vederbörande inskrif-
ningsnämnd den värnpliktige beviljas; dock att tjänstgöringen, utom i fall,
som i mom. 5 nedan afses, skall taga sin början senast det år, undei hvil-
ket han fyller tjugufyra år.
2. Yppas för inskrifven värnpliktig, efter det insknfmngstörrätt-
ningarna afslutats, sådan anledning till uppskof med den i § 27° före¬
skrifna första tjänstgöring, hvarom i mom. 1 här ofvan förmäles, må upp¬
skof med nämnda tjänstgöring till nästföljande år den värnpliktige medgif-
vas i den ordning, Konungen bestämmer; åliggande den värnpliktige, där
han önskar ytterligare uppskof med samma tjänstgöring, att vid följande
årets inskrifningsförrättning hos vederbörande inskrifningsnärnnd därom
göra framställning. . .
3. Uppskof till nästföljande år med i § 27 föreskrifven repetitions-
öfning må beviljas i den ordning, Konungen bestämmer.
4. Från redan påbörjad tjänstgöring må i den ordning, Konungen
bestämmer, hemförlofvas värnpliktig, för hvilken efter tjänstgöringens böl¬
jan i anledning af dödsfall eller annan af honom oberoende händelse in-
trädt förhållande, på grund hvaraf han är att likställa med här ofvan i
mom. 1 b) eller c) omförmäld värnpliktig. Huruvida och i hvad mån så¬
3
Lagutskottets utlåtande Nr 39.
lunda hemförlofvad värnpliktig må anses hafva fullgjort nämnda tjänstgö¬
ring, äfvensom i hvilken ordning honom åliggande återstående tjänstgörfn<r
skall fullgöras, därom förordnar Konungen.
h ortfar sådant förfall, som nu blifvit sagdt, och önskar den värn¬
pliktige på grund däraf uppskof med den tjänstgöring, som icke anses af
honom fullgjord, göre därom framställning hos vederbörande inskrifnings-
nämnd vid den inskrifningsförrättning, som infaller näst efter det han
hemförlofvats.
5. Är anledning till uppskof med eller hemförlofning från tjänst¬
göring, hvarom ofvan i denna § sägs, af beskaffenhet, som i § 16 mom.
2 omförmäles, och förefinnes anledningen ännu tre år efter det, då den
värnpliktige erhöll uppskof eller hemförlofvades, galle hvad i mom. 3 af
samma § är stadgadt.
§ 18.
1. För rullföringsområde skall finnas en inskrifningsnämnd, bestå¬
ende af en regementsofficer såsom ordförande samt fyra ledamöter, nämli¬
gen en af Konungens Befallningshafvande i det län, till hvilket området
eller största delen däraf hörer, därtill förordnad lagfaren man, äfvensom
rullföringsområdesbefälhafvaren samt två inom samma område bosatta, icke
militära personer, hvilka jämte ett lika antal suppleanter väljas hvarje
gång för två år af landstinget eller, där rullföringsområde utgöres af stad,
som ej under landsting lyder, af stadsfullmäktige. En af de sålunda ut¬
sedda ledamöterna och en af suppleanterna afgå dock efter lottning vid
slutet af det år, då denna lag vunnit tillämpning, hvarefter en ledamot
och en suppleant årligen väljas. Omfattar rullföringsområde landsdelar
hörande under olika landsting, eller landsdel och stad, som ej under lands¬
ting lyder, väljas särskildt för hvarje sådan landsdel eller stad två ledamö¬
ter i nämnden jämte lika antal suppleanter. De af landsting eller stadsfull¬
mäktige valda ledamöter eller, i händelse de äro hindrade, deras supplean¬
ter deltaga i nämndens förrättningar endast i hvad angår det område för
hvilket de blifvit valda.
För större rullföringsområde må, där Konungen så bestämmer, fin¬
nas två eller flera inskrifningsnämnder, hvar och eu för viss del af rull-
föringsområdet, sammansatta såsom ofvan är föreskrifvet, dock att i stäl¬
let för rullföringsområdesbefälhafvaren må träda annan officer.
Vid sammanträde af inskrifningsnämnd för rullföringsområde, från
hvilket ett större antal värnpliktiga inskrifvas i flottan, må officer af ma¬
rinen närvara för att lämna nämnden erforderliga upplysningar och göra
de yrkanden, som han finner behöfliga i fråga om inskrifningen af värn¬
4
Lagutskottets utlåtande Nr 39.
pliktig till tjänst eller särskild befattning vid flottan, dock utan rätt att
i nämndens beslut deltaga.
2. För sjömanshus skall finnas en inskrifningsnämnd, bestående åt
en regementsofficer såsom ordförande och fyra ledamöter, nämligen en af
Konungens Befallningshafvande i det län, inom hvilket sjömanshuset är
beläget, därtill förordnad lagfaren man äfvensom sjörullföringsområdes-
befälhafvaren och två inom staden, där sjömanshuset är beläget, bosätta,
icke militära personer, Indika jämte ett lika antal suppleanter väljas på
sätt i mom. 1 är för hvarje fall stadgadt. .
I de fall Konungen bestämmer, må i stället för sjörullfönngsomra-
desbefälhafvare träda annan officer.
3. För att beslut må kunna af nämnden fattas, erfordras, att minst
tre ledamöter, däribland en militär samt den af Konungens Befallnings¬
hafvande förordnade ledamoten, äro tillstädes. Falla vid omröstning till
beslut rösterna lika, galle ordförandens eller, vid förfall för denne, om-
rådesbefälhafvarens mening.
Nämnden biträdes af en läkare.
§ 19.
1. Inskrifningsnämnd för rullföringsområde sammankallas af Ko¬
nungens Befallningshafvande i det län, hvartill området eller största delen
däraf hörer. Sådan nämnd åligger:
a) att verkställa behörig inskrifning af de värnpliktiga;
b) att pröfva och besluta om de i §§ 4, 16 och 17 omnämnda fri¬
kallelser och uppskof;
c) att, därest för frånvarande värnpliktig företes intyg om kroppslig
eller andlig brist af sådan beskaffenhet, att den synes nämnden till fullo
ådagalägga hans oförmögenhet till tjänst vid rikets försvar, utan hinder
af den värnpliktiges frånvaro besluta hans frikallelse från värnpliktens
fullgörande;
d) att mottaga de värnpliktigas anmälningar rörande det truppslag
vid hären eller den tjänst vid flottan, hvari de önska blifva inskrifna;
e) att, efter pröfning af de värnpliktigas lämplighet för olika trupp¬
slag, tjänster eller särskilda befattningar, tilldela de olika truppslagen
och tjänsterna dem, som inskrifvits, hvarvid vid lika lämplighet i första
rummet uttagas de, hvilka därtill anmält sig; dock att, i de fall Ivonun-
o-en bestämmer, sådan tilldelning må verkställas af inskrifningsrevision;
f) att tillställa de inskrifna den i § 14 omnämnda inskrifningsbok,
i hvilken nämndens beslut bör vara antecknadt; samt
Lagutskottets utlåtande Nr 39.
5
g) att förordna om de värnpliktigas öfverförande vid behörig tid från
första till andra uppbådet i beväringen och från beväringen till landstormen.
öfver nämndens beslut föres protokoll af den utaf Konungens Be¬
fallningshafvande förordnade ledamoten, därvid från beslut afvikande me¬
ning, som blifvit framställd af ordförande eller ledamot inom nämnden,
eller från beslut afvikande yrkande, som blifvit gjordt af den i § 18 mom.
1 omförmälde officer af marinen, antecknas till protokollet; och skola,
innan nämnden åtskiljes, såväl inskrifningslängderna som protokollet af
nämnden underskrifvas.
2. Inskrifningsnämnd för sjömanshus sammankallas af Konungens
Befallningshafvande i det län, där sjömanshuset är beläget, och gäller för
sådan inskrifningsnämnd i tillämpliga delar hvad för den i mom. 1 om-
förmälda inskrifningsnämnd är föreskrifvet.
3. Under den del af året, som infaller emellan inskrifningsnämndens
och inskrifningsrevisionens sammanträden, må för inskrifning af värnplik¬
tiga, som uteblifvit från den i § 13 omförmälda inskrifningförrättning, de
åligganden och befogenheter, som enligt mom. 1 tillhöra inskrifningsnämnd,
i den omfattning och i enlighet med de närmare föreskrifter, Konungen
meddelar, utöfvas af inskrifningsoinrådesbefälhafvaren eller, beträffande å
sjömanshus inskrifna värnpliktiga, af sjörullföringsområdesbefälhafvaren.
Beslut, som af ornrådesbefälhafvaren i sådant ärende meddelas, skall
underställas inskrifningsrevisionen och må ej gälla förrän detsamma blifvit
af revisionen pröfvadt.
4. Sjörullföringsområdesbefälhafvare må, äfven under den del af
året, som infaller emellan inskrifningsrevisions sammanträde och näst in¬
fallande inskrifningsförrättning, utöfva ofvan i mom. 3 omförmälda ålig¬
ganden och befogenheter beträffande å sjömanshus inskrifven värnpliktig,
som med laga förfall varit frånvarande från inskrifningsförrättning för sjö¬
manshus.
Beslut, som af honom i sådant fall meddelas, skall gälla till dess
detsamma blifvit af inskrifningsnämnden pröfvadt.
§ 22.
Inskrifningsrevision sammanträder på kallelse af ordföranden. Re¬
visionen åligger:
a) att pröfva och afdöma besvär mot inskrifningsnämnds beslut;
b) att granska och, där så skäligt finnes, ändra sådana inskrifnings¬
nämnds beslut, rörande hvilka afvikande meningar eller yrkanden äro till
6
Lagutskottets utlåtande Nr 39.
protokollet antecknade, äfvensom hvarje beslut rörande ärende, som om-
förmäles i § 19 mom. 1 c);
c) att granska och, där så skäligt finnes, ändra inskrifningsområdes-
eller sjörullföringsoinrådesbefälhafvares beslut i ärende, som jämlikt § 19
mom. 3 blifvit revisionen underställdt; samt
d) att, i de fall Konungen bestämmer, verkställa tilldelning af värn¬
pliktiga till visst truppslag eller viss tjänst.
Inskrifningsrevisionens beslut öfverlämnas till Konungens Befallnings¬
hafvande för att genom dess försorg vederbörande kungöras.
§ 26.
Värnpliktiga tilldelas fotfolket, rytteriet, artilleriet, ingenjörtrupperna
och trän gen samt tjänst i flottan, på sätt §§19 och 22 bestämma.
§ 32.
1. Hvarje år skall mönstring, som i denna paragraf omförmäles,
hållas med till beväringen hörande värnpliktiga, med undantag af dem,
som under årets lopp varit i tjänstgöring eller som äro å sjömanshus in¬
skrift) a och till sjöfart inmönstrade.
2. Med värnpliktiga, utom dem, som äro å sjömanshus inskrifna
och tillhöra flottan, hålles mönstringen inom hvarje rullföringsområde.
För sådan mönstring är hvarje värnpliktig skyldig att, i enlighet med de
närmare föreskrifter Konungen meddelar, till befälet afgifva tillförlitlig
skriftlig uppgift om bostad och yrke, den värnpliktige dock medgifvet att
under tiden för mönstringen iakttaga personlig inställelse och därvid
muntligen afgifva nämnda uppgift.
3. Med värnpliktiga, som äro å sjömanshus inskrifna och tillhöra
flottan, hålles mönstringen vid sjömanshus. För sådan mönstring är
hvarje värnpliktig skyldig att, i enlighet med de närmare föreskrifter
Konungen meddelar, till sjömanshusombudsman afgifva tillförlitlig skriftlig
uppgift om bostad och sysselsättning, den värnpliktige dock medgifvet att
under tiden för mönstringen iakttaga personlig inställelse och därvid munt¬
ligen afgifva nämnda uppgift.
4. Kallelse till mönstring verkställes genom kungörelse, som skall
införas i en eller flera af ortens tidningar och uppläsas minst två gånger
i kyrkorna samt offentligen anslås inom vederbörande kommuner.
Lagutskottets utlåtande Nr 39.
7
§ 45.
1. öfver värnpliktiga, hvilka utan anmäldt laga förfall uteblifvit
från inskrifningsförrättning och icke, oaktadt sin frånvaro, blifvit inskrifna
eller från värnpliktens fullgörande frikallade, eller som underlåtit att full¬
göra hvad dem enligt § 32 och § 33 mom. 2 eller 3 åligger, skola för¬
teckningar länsvis uppgöras och till Konungens Befallningshafvande in¬
sändas; skolande å förteckningarna för hvarje värnpliktig angifvas hans
bostad, där denna är känd, samt, till ledning vid ansvars bestämmande,
tillgängliga upplysningar rörande försummelsens beskaffenhet.
Uppgörande och insändande af dylik förteckning åligger vid inskrif¬
ningsförrättning den af Konungens Befallningshafvande förordnade ledamot,
som öfver inskrifningsnämndens beslut förer protokoll; skolande inskrif-
ningsnämnden, innan den åtskiljes, sagda förteckning granska och under¬
teckna.
Upprättande och insändande af förteckningar öfver försummelser mot
lagbuden i § 32 mom. 2 och § 33 mom. 2 åligger befälhafvare, som för¬
rättat mönstringen, eller hos hvilken anmälan bort göras.
Upprättande af förteckningar öfver försummelser mot lagbuden i §
32 mom. 3 och § 33 mom. 3 åligger sjömanshusombudsman, hvilken
öfversänder dem till sjörullföringsområdesbefälhafvaren, som, efter att
hafva granskat och påtecknat desamma, insänder dem till Konungens Be¬
fallningshafvande.
2. Af de enligt mom. 1 inkommande förteckningar öfver värnplik¬
tiga skola särskilda utdrag, upptagande dem, hvilka Konungens Befallnings¬
hafvande finner sig böra påföra böter enligt § 40 eller § 41, till veder¬
börande kronofogdar och magistrater öfversändas, försedda med Konungens
Befallningshafvandes resolution, att de i utdragen upptagna böter må hos
de värnpliktiga omedelbarligen uttagas, därest de icke däremot något in¬
vända, men att, därest de vilja för uteblifvandet eller försummelsen styrka
laga förfall eller eljest åberopa någon omständighet, som kan leda till
deras frikännande från bötesansvar, i hvilken händelse de äga undfå skriftlig
del af resolutionen i hvad dem rörer, de skola inom trettio dagar därefter
till vederbörande kronofogde eller magistrat ingifva de bevis, som till
styrkande af deras mot böternas indrifvande gjorda invändningar åberopas,
vid påföljd för uraktlåtenhet däraf, att böterna utan hinder af samma in¬
vändningar må i laga ordning uttagas. Inkommande bevis skola ofördröj¬
ligen insändas till Konungens Befallningshafvande, som, efter pröfning af
förekommande omständigheter, meddelar beslut i saken.
8
Lagutskottets utlåtande Nr 39.
Herr Nils¬
sons motion
nr 39.
3. Ätnöjes värnpliktig icke med Konungens Befallningshafvandes
beslut, hvarigenom böter blifvit honom slutligen påförda, äger han att
inom trettio dagar efter erhållen del af beslutet till Konungens Befallnings¬
hafvande ingifva sina till Konungen ställda, underdåniga besvär, hvilka
därpå af Konungens Befallningshafvande jämte eget yttrande till Landt-
försvars- eller Sjöförsvarsdepartementet insändas. Besvären må äfven till
Konungens Befallningshafvande med posten insändas; och skall i sådant
fall behörigen styrkas, att den klagande egenhändigt undertecknat besvärs-
skriften eller att densamma på hans begäran eller med hans samtycke
blifvit uppsatt.
I sammanhang med omförmälda proposition har utskottet till behand¬
ling förehaft motionerna inom Andra kammaren nr 39 och 337 af herr
B. Nilsson i Linnås äfvensom nr 140 af herr A. C. J. Christiernson, för
så vidt den berör förevarande proposition.
Herr Nilsson har i sin motion nr 39 anfört följande:
»§ 32 i nu gällande värnpliktslag har följande lydelse:
1. Till beväringen hörande värnpliktige med undantag af dem, som
under årets lopp varit i tjänstgöring eller som äro å sjömanshus inskrifna
och till sjöfart inmönstrade, skola hvarje år undergå mönstring, som i
denna paragraf omförmäles.
2. Med värnpliktige, utom dem som äro å sjömanshus inskrifne och
tillhöra flottan, förrättas mönstringen å lämpliga ställen inom hvarje rull-
föringsområde. Från inställelse vid dylik mönstring äro dock befriade
värnpliktige, hvilka, i enlighet med de närmare föreskrifter Konungen
meddelar, till befälet afgifva tillförlitlig uppgift om bostad och syssel¬
sättning.
3. Med värnpliktige, som äro å sjömanshus inskrifna och tillhöra
flottan, förrättas mönstringen vid sjömanshus. Från inställelse vid dylik
mönstring äro dock de befriade, som, i enlighet med de närmare föreskrif¬
ter Konungen meddelar, till sjömanshusombudsman afgifva tillförlitlig upp¬
gift om bostad och sysselsättning.
4. Kallelse till mönstring verkställes genom kungörelse, som skall
införas i en eller flera af ortens tidningar och uppläsas minst två gånger
i kyrkorna samt offentligen anslås inom vederbörande kommuner.»
Som synes är hufvudinnehållet i denna paragraf, att beväringsman
är skyldig att, sedan han fullgjort sin vapenöfning, årligen inställa sig vid
mönstring, eller ock inom viss tid lämna tillförlitlig uppgift om bostad
Lagutskottets utlåtande Nr 39. 9
och sysselsättning till respektive rullföringsområdesbefälhafvare eller sjö¬
manshusombudsman.
Denna paragraf har endast till syfte att skaffa vederbörande befäl
underrättelse om beväringsmans boningsort och yrke inom den kommun,
där han är mantalsskrifven, då uti 33 § stadgas hur beväringsman be¬
träffande anmälningsskyldighet skall förhålla sig i öfriga fall.
För fullgörandet af denna bestämmelse måste årligen möstringar för¬
rättas i olika delar af hvarje rullföringsområde, till hvilka den värnplik¬
tige kallas. Infinner han sig ej vid mönstringen, är han skyldig att inom viss
tid skicka in mönstringsanmälan; försummas detta, är han förfallen till böter.
Då fullgörandet af detta stadgande i sin nuvarande form åsamkar
staten stora utgifter för bekostande af däri föreskrifna mönstringar in. in.
samt då de värnpliktigas skyldigheter böra i möjligaste mån lindras, då
detta kan ske utan skada för landets försvar, anser jag att frågan om en
förenkling i detta förhållande borde tagas i öfvervägande.
Prästerskapet i hvarje pastorat torde med ledning af de böcker och
handlingar, som för dem finnas tillgängliga, lätteligen kunna lämna här
åsyftade uppgifter beträffande alla de beväringsmän, som äro boende inom
deras kyrkobokföringsområde, detta så mycket mer, som de redan nu äro skyl¬
diga att lämna uppgift angående utflyttningar och inflyttningar i ungefär
samma syfte.
På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag vördsamt hemställa,
att Riksdagen måtte besluta i skrifvelse till Kungl. Maj.-t anhålla,
l:o) det Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt låta utreda, om bestämmel¬
sen uti 3 2 § värnpliktslagen angående mönstring lämpligen kan ur lagen utgå,
2:o) att Kungl. Maj:t likaledes måtte låta utreda, huruvida den i
samma paragraf stadgade anmälningsskyldighet kunde utgå, och i dess
ställe uppgifter årligen lämnas af vederbörande prästerskap,
samt att Kungl. Maj:t måtte för Riksdagen framlägga de förslag,
hvartill utredningen kan föranleda.
Herr Nilssons omförmälda motion nr 337, hvilken väckts med an- Herr Nils-
ledning af ifrågavarande proposition, är af följande lydelse: so”®*337™
»Under hänvisning till motiveringen i den af undertecknad förut
väckta motionen nr 39 i Andra kammaren och med föranledning af Kungl.
Maj:ts till Riksdagen sedermera aflåtna proposition, nr 98, tillåter sig under¬
tecknad vördsamt hemställa, att Riksdagen för sin del måtte besluta,
att bestämmelsen i 32 § värn pliktslagen angående mönstring skall
ur lagen utgå; samt
Bihang till Riksd. prof. 1911. 7 Sami. 1 Afd. 36 Höft.
2
10
Lagutskottets utlåtande Nr 39.
att den i samma § stadgade anmälningsskyldigheten för vissa värn¬
pliktige må borttagas och föreskrift i stället i lagen inrymmas om skyl¬
dighet för vederbörande prästerskap att i den mån sådant finnes erforder¬
ligt lämna årliga uppgifter om de värnpliktiges bostäder och sysselsättning.
Därest detta förslag vinner afseende torde vederbörande utskott verk¬
ställa den för ändamålet nödiga omformuleringen af lagtexten».
Herr Chri-
stiernsons
motion.
Herr Christiernson har i sin berörda motion hemställt,
att Riksdagen måtte besluta, att § 32 i värnpliktslagen af den 14 juni
1901 måtte utgå och mönstringsskyldigheten upphöra.
Till stöd härför har anförts följande.
»I proposition nr 2 till innevarande års Riksdag hemställer Kungl.
Maj:t att värnpliktstiden måtte utsträckas till 24 år, hvarjämte tiden för
värnpliktigs kvarblifvande i första uppbådet föreslås skola utsträckas att
omfatta 11 år. Emot detta förslag att ytterligare betunga vårt lands man¬
liga befolkning med ännu mera utsträckt militärtjänstgöringsskyldighet
kan mycket anföras, men vill jag redan af det skälet, att vi redan nu
hafva för mycket gevärsväsende, yrka afslag på denna utsträckta värnplikts-
tid, som är första steget eller snarare grunden till nya arméformationer.
Och den slags nyheter ha land och folk alla skäl att bedja Gud bevara sig för.
Skulle så sorgligt hända, att Riksdagen ginge Kungl. Maj:ts militära
begärelse till mötes, följer däraf bl. a. äfven att mönstringsskyldigheten,
sådan den stadgas i § 32 af värnpliktslagen af den 14 juni 1901, ut¬
sträcktes med ytterligare tre år. Detta kan dock icke vara nödvändigt.
Riksdagen har hittills ansett sagda mönstring vara en öfverlopps-
gärning, som mycket väl kunde borttagas. Denna sin mening gaf Riks¬
dagen till känna, då den år 1905 efter enhälliga beslut därom i häda kam¬
rarna skref till Kungl. Maj:t med anhållan »det täcktes Eders Kungl. Maj:t
taga under ompröfning, under hvilka villkor den i 32 § värnpliktslagen
stadgade mönstring må kunna upphöra, och för Riksdagen framlägga för¬
slag till de ändringar i värnpliktslagen, som däraf kunna påkallas.»
Denna Riksdagens skrifvelse har sedermera ej föranledt till någon
Kung]. Maj:ts åtgärd — ett ytterligare bevis till många andra på de mi¬
litära myndigheternas ovillighet att taga någon hänsyn till Riksdagens
önskningar, såvida de icke afse ytterligare eftergifter åt krigsvurmeriet.
Riksdagens omförmälda skrifvelse har tydligen hamnat i försvarsdeparte¬
mentets papperskorg, ty den har icke föranledt till någon Kungl. Maj:ts
åtgärd. Icke ens nu, då krigsministern vågar sig fram med förslaget om
den s. k. 4:de bataljonens bildande, hvaraf följer mönstringsskyldighetens
utsträckning, har Riksdagens skrifvelse blifvit beaktad af den höga rege-
Lagutskottets utlåtande Nr 39.
11
ringen. Utan att ens låtsa om Riksdagens tydligt uttalade vilja i fråga
om mönstringens obehöflighet, går statsrådet Malm med regeringens sam¬
tycke i den rakt motsatta vägen. Riksdagen begär mönstringarnas slopande,
regeringen låtsas som om denna fordran aldrig framställts, utan den före¬
slår — mera mönstring. God dag — yxskaft!»
Utskottets yttrande.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande proposi¬
tion, får utskottet hänvisa till det vid densamma i utdrag fogade statsråds¬
protokollet.
I syfte att nedbringa kostnaderna för inskrifning af värnpliktiga, Ändringar i
som äro inskrifna å vissa sjömanshus, har föreslagits sådana ändringar i {{Skrifning
§ 13 mom. 1, § 18 mom. 2 och § 19 mom. 2 värnpliktslagen, att inskrif- af vämplik-
ningsförrättningarna vid de mindre sjömanshusen skola i större omfattning ^skrifhfå
än enligt gällande lag kunna verkställas af samma ledamöter och biträ- vissa sjö¬
den, som tjänstgöra i landtrullföringsområdenas inskrifningsnämnder. Då manshus-
dessa nämnder regelmässigt i allt fall skola fullgöra sina inskrifningsför-
rättningar å de orter, där sjömanshusen äro belägna, skulle genom de före¬
slagna ändringarna de ersättningar, som med bestående ordning måste ut¬
gå till ordförande, vissa ledamöter och biträdande personal i de särskilda
inskrifningsnämnderna för sjömanshusen, hvilka nämnder fortfarande skola
bibehållas såsom särskilda institutioner, kunna afsevärdt nedbringas.
Vidare har såsom ett nytt 4 mom. i § 19 tillagts en bestämmelse,
innefattande där angifven utvidgning af den enligt 3 mom. af samma §
vederbörande sjörullföringsområdesbefälhafvare lämnade rättighet att provi¬
soriskt verkställa inskrifning af vissa värnpliktiga. Denna bestämmelse,
som endast afser värnpliktiga, som inskrifvits å sjömanshus, åsyftar att
underlätta de svårigheter, som möta särskildt för sjömännen att inställa
sig vid de vanliga inskrifningsförrättningarna och att förebygga de allvar¬
samma olägenheter, som af uteblifvande därifrån kunna för dem uppstå.
Enligt nu gällande bestämmelser kan värnpliktig på grund af om- Utsträck-
mande familjeskäl i vissa fall frikallas från värnpliktens fullgörande i bkallelse /rån
vänligen under fredstid. Härför förutsättes emellertid, att förfallet inträdt värnplikts-
antingen före inskrifningen eller ock under pågående tjänstgöring. Inträder
förfallet efter det den värnpliktige blifvit inskrifven, men under en tid, grund af
ömmande
familjeskäl.
Ändring i
inskrif-
nings-
nämnas och
inskrif-
ningsrevi-
sions ålig¬
ganden.
Ändring i
gällande be¬
stämmelser
angående
mönstring.
12 Lagutskottets utlåtande Nr 39.
då han icke är inkallad till tjänstgöring, kan däremot enligt den nuva¬
rande affattningen af § 17 värnpliktslagen, frikallelse icke medgifvas den
värnpliktige. För undanröjande af den brist, som i detta hänseende före¬
finnes, föreslås sådan ändring i sistnämnda §, att i stället för sista stycket
i mom. 4 insättes ett nytt mom. 5, hvarjämte i sammanhang härmed före¬
tagits en mindre omredigering i mom. 1.
Den i § 19 mom. 1 e) och § 22 d) föreslagna ändring afser, att
till inskrift!ingsnämnden i regel öfverflytta den befogenhet, som nu till¬
kommer inskrifningsrevisionen, att i första hand bestämma, hvilka värn¬
pliktiga, som skola tilldelas specialvapen eller uttagas till särskild tjänst
eller befattning inom hären eller flottan. I sammanhang härmed har § 26
erhållit en något förändrad affattning.
Därjämte har föreslagits den ändring af § 19 mom. 1 sista stycket
samt § 45 mom. 1 andra stycket, att inskrifningslängder, protokoll äfven¬
som förteckning, som afses i sistnämnda lagrum, skola af inskrifnings-
nämnden underskrifvas »innan nämnden åtskiljes» i stället för såsom nu
»innan nämnden lämnar förrättningsstället».
Mot nu berörda ändringsförslag har utskottet icke funnit anledning
till erinran.
Såsom framgår af propositionen, afser den föreslagna ändringen i §
32 värnpliktslagen, att de nu föreskrifna mönstringsresorna skola upphöra
och anmälningar för mönstring — med undantag för å sjömanshus inskrift^
värnpliktiga — i stället mottagas af vederbörande rullföringsområdesbefäl-
hafvare å rullföringsexpeditionerna. Den kostnadsbesparing, som genom
inställande af sagda resor skulle ske, har i propositionen beräknats till in¬
emot 35,000 kronor årligen. Vidare har i stället för att för närvarande
den personliga inställelsen” för mönstring föreskrifvits såsom regel, och läm¬
nande af uppgift till befälet om bostad och yrke upptagits såsom anledning
till befrielse från sådan inställelse, i propositionen såsom regel uttalats, att
värnpliktig skall vara skyldig att för mönstring afgifva skriftlig uppgift
om bostad och yrke, hvaremot såsom undantag därifrån behandlats det
fall, att värnpliktig i stället vill under därför bestämd tid (för närvarande
angifven i § 117 gällande inskrifningsförordning) å rullföringsexpeditionen
iakttaga personlig inställelse och därvid muntligen afgifva nämnda uppgift.
Å sjömanshus inskrifven värnpliktig har att för mönstring ingifva an¬
mälan till eller inställa sig hos sjömanshusombudsmannen. I öfrigt synes
någon ändring icke vara afsedd i fråga om det hittills föreskrifna sättet
o o
Lagutskottets utlåtande Nr 39.
13
för mönstringsskyldighetens fullgörande, såvida, man ej såsom eu sådan
måste betrakta, att, medan det enligt gällande lag ansetts tillåtet att lämna
den afsedda uppgiften äfven muntligen genom ombud, sådant med den
nu föreslagna formuleringen icke lär kunna medgifvas.
Utskottet har funnit det vara en vinst, att de nuvarande mönstrings-
resorna såsom föranledande onödiga kostnader upphöra. Vid sådant för¬
hållande och då utskottet icke heller ansett sm kunna utan föregående
närmare utredning biträda de i herrar Nilssons och Christiernsons före¬
stående motioner gjorda yrkanden på omedelbar lagändring i af dem an-
gifven riktning, har utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl.
Maj:ts proposition äfven i förevarande del.
Såsom af ifrågavarande proposition framgår, har emellertid Riks¬
dagen i skrifvelse den 15 mars 1905 anhållit, att Kung]. Maj:t måtte taga
under ompröfning, under hvilka villkor den i § 32 värnpliktslagen stad¬
gade mönstring må kunna upphöra, och för Riksdagen framlägga förslag
till de ändringar i samma lag, som däraf kunna påkallas. Den fråga,
som i denna skrifvelse beröres, synes utskottet icke vara slutgiltigt afgjord
genom hvad som nu blifvit föreslaget och tillstyrkt.
Redan år 1894 anhöll Riksdagen med anledning af i ämnet väckt
motion i skrifvelse till Kungl. Magt om utredning, huruvida mönstringen
skulle kunna upphöra, därvid ifrågasattes, att den personliga inställelsen
skulle utbytas mot ovillkorlig skyldighet att aflämna tillförlitlig bostads¬
uppgift. Denna skrifvelse föranledde emellertid icke någon Kungl. Maj:ts
åtgärd. I den af Kungl. Maj:t år 1898 tillsatta kommitté för utredning
bland annat, i hvad mån genom ändring af värnpliktslagens bestämmelser
antalet öfverträdelser af samma lag skulle kunna nedbringas, kom frågan
därefter ånyo under bedömande. Kommittén fann visserligen alltför störa
betänkligheter icke böra möta mot vidtagande af den ändring, att skyldig¬
heten att årligen inställa sig till mönstring eller ock lämna bostadsuppgift
icke vidare komme att gälla för de beväringsinän, som tillhörde andra upp¬
bådet, men betonade däremot vikten af mönstringsskyldighetens bibehål¬
lande beträffande beväringens första uppbåd. År 1899 i ämnet väckta
motioner blefvo af Riksdagen afslagna. Vid 1901 års riksdag var frågan
föremål för pröfning af det särskilda utskott, som till behandling förehade
Kungl. Maj:ts proposition om ny härordning och ny värnpliktslag in. m.
Älven förevar frågan vid 1902 års riksdag, men föranledde ej heller då
någon Riksdagens åtgärd.
1 berörda skrifvelse den 15 mars 1905 framhöll Riksdagen, att efter
den erfarenhet, som efter den nya värnpliktslagens antagande gjorts om
14
Lagutskottets utlåtande Nr 39.
dess verkningar i olika afseenden, syntes det fortfarande föreligga skäl till
anmärkningar mot ifrågavarande mönstringar.
Enligt gällande värnpliktslag skall värnpliktig, som tillhör beväringen
och icke är inskrifven å sjömanshus, i inskrifningsafseende såsom värn¬
pliktig tillhöra det område, inom hvithet han är kyrkobokförd. När inskrif¬
ven värnpliktig afflyttar från en församling inom ett rullföringsområde,
till församling inom annat område, skall han a Iföras från det förra områ¬
det och införas såsom i värnpliktsafseende tillhörande det senare. För de
värnpliktigas redovisande skola tillhandahållas åtskilliga uppgifter såväl från
vederbörande mantalsskrifningsförrättare som församlingarnas prästerskap.
Hvarje ändring, som genom inflyttning, utflyttning, dödsfall in. m. äger
rum i fråga om de värnpliktiga inom en församling (i Stockholm rote),
under loppet af hvarje månad, skall af pastorsämbetet (i Stockholm rote-
mannen) i föreskrifven ordning anmälas hos vederbörande rullföringsområ-
desexpeditiorier och där antecknas.
Vid sidan af dessa uppgifter, som af vederbörande myndigheter
skola aflämnas till militärbefälet, åligger det emellertid enligt värnplikts¬
lagen äfven den enskilde värnpliktige att vid afflyttning till annan ort inom
samma rullföringsområde senast en månad efter densamma därom göra an¬
mälan hos rullföringsområdesbefälhafvaren samt vid afflyttning från ett rull¬
föringsområde till ett annat att afgifva anmälan därom såväl före afflytt-
ningen hos befälhafvaren för det rullföringsområde, från hvilket han af¬
flyttar, som ock inom en månad efter ankomsten till det nya hemvistet
hos befälhafvaren för det rullföringsområde, till hvilket han inflyttat, t rån
den sålunda stadgade anmälningsskyldigheten är dock enligt inskrifnings-
förordningen den befriad, som med företeende af inskrifningsbok eller in-
skrifningssedel inom den för anmälan hos rullföringsområdesbefälhafvare
föreskrifva tid hos vederbörande pastorsämbete, församlingsföreståndare eller
roteman uttagit och aflämnat flyttningsbetyg och af denna myndighet i
inskrifningsboken eller å sedeln erhållit med stämpel eller namnteckning
bestyrkt anteckning om dagen för ut- och inflyttningen. Vill värnpliktig
för längre tid än en månad vistas utom den ort, där han är kyrkobokförd,
skall enligt värnpliktslagen anmälan därom före afresan göras hos veden-
börande områdesbefäl samt detta befäl därjämte hållas underrättadt om hans
adress, intill dess han återkommer. Äfven denna anmälan anses enligt
stadgande i inskrifningsförordningen fullgjord, om den med företeende af
inskrifningsbok eller inskrifningssedel göres hos pastorsämbete, församlings¬
föreståndare eller roteman inom det rullföringsområde den värnpliktige
tillhör. Förutom sagda anmälningar åligger det därjämte hvarje enskild
värnpliktig att undergå sådan mönstring, som omförmäles i § 32 värn¬
Lagutskottets utlåtande Nr 39. 15
pliktslagen och hvarom närmare föreskrifter äro meddelade i kap. Vill in-
skrifningsförordningen.
Den hittills med anledning af Riksdagens ofvanberörda skrifvelse
verkställda utredningen, som, såvidt propositionen utvisar, utgöres endast
infordrade yttranden från vederbörande arméfördelningschefcr och
militärbefälhafvare samt af utlåtanden från generalskommissionen de
försyarskominittén,. lämnar enligt utskottets uppfattning icke tillräcklig
ledning för ett tillfredsställande bedömande i det hänseende, som med
sagda skrifvelse åsyftades. . De skäl, som blifvit anförda till stöd för uppe¬
hållande, på sått i propositionen skett, af det nuvarande systemet i före¬
varande afseende, synas utskottet icke heller öfvertygande.
Så länge den personliga inställelsen till mönstring kvarstod såsom
regel, kunde mönstringen anses hafva en viss betydelse för bevarande af
sambandet mellan den värnpliktiga och de militära myndigheterna samt
därför böra bibehållas. Men sedan nu mönstringsskyldigheten i reo-el skall
fullgöras genom insändande allenast af en skriftlig anmälan om& bostad
och yrke, synes mönstringen böra hafva förlorat all betydelse i nämnda
afseende. Uppenbarligen är det emellertid för den personliga värnkraftens
behöriga tillvaratagande, i händelse af härens eller flottans försättande på
krigsfot och äfven eljest för mobilisering, fortfarande af vikt, att behörig
kännedom förefinnes om de värnpliktiga, deras antal m. m. Huruvida dock
med gällande eller nu föreslagna bestämmelser — hvilka, meddelade som de
äro i vidt omfattande olika författningar och i olika sammanhang, redan
ur formell synpunkt lämna rum för berättigad anmärkning — detta ändamål
verkligen _i behörig grad vinnes, synes icke utan skäl kunna ifrågasättas.
Enligt utskottet tillhandahållna uppgifter utgjorde antalet värnplik¬
tiga, som i Stockholm försummat sin mönstringsskyldighet under år 1906
7,609, under år 1907 8,112, under 1908 7,125, under år 1909 6,953 samt
under år 1910 7,650. Dessa siffror lära hafva motsvarighet äfven i måno-a
delar af landet i öfrigt. Det är äfven ett öfverklagadt förhållande, att de
skriftliga uppgifter, som af de enskilda värnpliktiga för mönstring afläm-
nas, i ganska stor omfattning ej äro tillförlitliga. Då i allt fall genom
mönstringsanmålningarna kunskap icke vinnes, om hvilka värnpliktiga, som
på grund af ådragen kroppsskada eller sjukdom blifvit otjänstbara, före¬
finnes redan härutinnan en ofullständighet, som åtminstone icke afhjälpes
genom bibehållande af mönstringsskyldigheten i dess nuvarande eller före¬
slagna form.
Sagda missförhållanden åro enligt utskottets uppfattning ej minst ur
försvarets egen synpunkt i behof af rättelse. Den allmänna önskan om
borttagande af mönstringsskyldigheten, som förefinnes och som vid olika
jg Lagutskottets utlåtande Nr 39.
tillfällen konstaterats och vunnit uttryck äfven inom Riksdagen, tyder
enligt utskottets mening också på, att dess betydelse för landets försvars-
kraft ej är så allmänt erkänd, som efter så många års tillämpning kunde
vara att förvänta. , a.
Det lärer alltså böra mer ingående undersökas, om ej den behotfiga
kännedomen om de värnpliktigas förhållanden kunde både effektivare och
bekvämare vinnas genom någon myndighets medverkan. I den omständig¬
heten, att man i fråga om förut omförmälta anmälningar, som vid flytt¬
ning ’ eller vistelse utom rullföringsområde åligga värnpliktig, kunnat för¬
klara skyldigheten till deras famnande fullgjord genom uttagande och af-
lämnande af flyttningsbetyg eller annan anmälan hos vederbörande civila
myndighet, finner utskottet äfven ett skäl för antagande, att sambandet
mellan° de enskilda värnpliktiga och militärbefälet jämväl i det afseende,
hvarom nu är fråga, skall kunna till fördel förmedlas genom samma eller
annan civil myndighet. Vid eu dylik undersökning torde böra tagas till
råds ej blott, såsom hittills väsentligen skett, militära myndigheter utan
äfven de civila, hvilkas medverkan härvid kan antagas blifva af betydelse.
På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,
l:o) att Riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts
ifrågavarande proposition;
2:o) att Riksdagen, i anledning af herrar Nilssons
och Christiernsons ifrågavarande motioner, måtte i skrif¬
velse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes
låta utreda, i hvad mån och på hvad sätt den i § 32
värnpliktslagen stadgade mönstring må kunna helt och
hållet borttagas och ersättas med af myndighet lämnade
uppgifter, samt för Riksdagen framlägga det förslag, som
af utredningen må föranledas.
Stockholm den 28 april 1911.
På lagutskottets vägnar:
ERNST HÅKANSON.
Lagutskottets utlåtande Nr 39.
17
Reservationer.
Beträffande utskottets hemställan under l:o):
Herr Jansson i Edsbäeken har anfört:
»Såsom utskottet framhållit, har Riksdagen två särskilda gånger i
skrifvelse till Kungl. Maj:t anhållit om undersökning, huruvida icke mönst-
ringsskyldigheten borde upphöra. Senaste skrifvelse i ämnet har ej ledt
till annat resultat, än att Kungl. Maj:t på hemställan af vissa högre mili¬
tära myndigheter ansett skyldigheten böra bibehållas — så till vida skärpt
att antalet orter för dess fullgörande väsentligt inskränkts samt att den
förut medgifna rätten att äfven genom ombud göra muntlig mönstrin°-s-
anmälan borttagits.
Därest den anmälningsskyldighet, som enligt § 33 värnpliktslagen
åligger värnpliktig och hvilken, på sätt utskottet omnämner, får fullgöras
hos vederbörande pastorsämbete, behörigen efterlefdes, synes mig hvarje
tal om behofvet därutöfver af särskild mönstringsskyldighet sakna fog.
Men äfven om den värnpliktige i sistnämnda afseende åliggande skyldig¬
het oftast väl endast är en tom bokstaf, hvaraf endast den mer samvetsgranne,
om han därom äger kunskap, träffas, och hvilken därför saklöst synes mig
kunna afskaffas, anser jag på de af utskottet anförda skäl mönstringsskyl-
digheten särskild!; i dess nu föreslagna form så ineffektiv för sitt ändamål,
att den ej bör bibehållas.
Enligt min mening måste för detta ändamål mantals- och kyrko-
skrifningarna, som, enligt hvad erfarenheten visar, redan för närvarande
faktiskt äro de enda källor, hvarur någon kunskap af betydelse kan hämtas
om de värnpliktiges antal och boningsorter, vara tillfyllest, Då redan en¬
ligt gällande författningar uppgifter ur dessa handlingar skola regelbundet
tillhandahållas vederbörande rullföringsbefälhafvare, anser jag ytterligare ut¬
redning i det afseende, utskottet framhållit, icke vara erforderlig. Én skrif¬
velse i den riktning utskottet föreslagit lär ej heller mer nu än förut leda
till något praktiskt resultat.
Jag yrkar därför,
att Riksdagen, med afslag å Kungl. Maj:ts ifråga¬
varande proposition, i hvad den rör § 32 värnpliktslagen,
måtte besluta, att nämnda § skall ur lagen utgå samt
att såsom en följd däraf § 41 mom. 1 äfven måtte utgå.
Bihang till Riksd. prot. 1911. 7 Sami. 1 Afd. 36 Höft. 3
18
Lagutskottets utlåtande Nr 39.
Beträffande utskottets hemställan under 2:o):
Herrar Håkanson, Gustaf Andersson, Bergendahl, Lorentz Petersson,
Trana och von Baumgarten hafva anfört:
»Den utredning, som, på sätt af det vid propositionen i utdrag fo¬
gade statsrådsprotokollet framgår, verkställts i anledning af Riksdagens
skrifvelse den 15 mars 1905, synes oss ådagalägga, att mönstringsinstitu-
tionens bibehållande är ett nödvändigt villkor för eu ordnad rullföring
och därmed för möjligheten att med tillförlitlighet beräkna mobiliserings-
tillgången inom till beväringen hörande årsklasser. Skyldigheten för värn¬
pliktig att en gång hvarje år till befälet afgifva tillförlitlig skriftlig upp¬
gift om bostad och yrke kan icke heller anses i någon mån betungande.
Vid sådana förhållanden och då vi äro öfvertygade om att den nu
stadgade mönstringen icke lämpligen kan borttagas och ersättas med upp¬
gifter af någon myndighet, hafva vi icke kunnat biträda utskottets hem¬
ställan under 2:o) utan tillstyrka vi,
att herrar Nilssons och Christiernsons ifråga¬
varande motioner icke måtte föranleda någon Riksdagens
åtgärd.»
Herr af Ekenstam har anfört:
»I utskottets hemställan under 2:o) har jag ej kunnat instämma,
enär jag icke anser det vara hvarken nyttigt eller nödigt att den i § 32
värnpliktslagen stadgade mönstring må kunna helt och hållet borttagas.
Men förklaringen till att ett sådant uteslutande alltjämt synes vara popu¬
lärt, äfven i trots af de lättnader, som genom föreliggande lag blifvit in¬
förda, synes mig i ej ringa mån kunna sökas i affattningen af § 32. I
denna § har det gamla svenska ordet mönstring bibehållits, ehuru det nu¬
mera endast betyder anmälningsplikt. Detta bibehållande förrycker tan¬
ken. Hade det i stället stått något om värnpliktigs skyldighet att årligen,
inom en viss tidrymd, anmäla bostad och yrke och att denna anmälan
kunde ske skriftligen eller muntligen, och hade dessutom lämnats en an¬
tydning om att den skriftliga anmälningen finge ske å kort, som, inne¬
fattande formulär, medföljde inskrifningsboken, torde nog i väsentlig om¬
fattning sträfvandet att borttaga anmälningsplikten vara brutet.»
Herr Jansson i Edsbäcken bär åberopat sitt ofvanstående yttrande.
Herrar Gezelius, Lindhagen och Ersson hafva anhållit få antecknadt,
att de icke deltagit i behandlingen åt detta ärende inom utskottet.
1111S4
Stockholm 1911. Kung!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.