Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 27.
1
Nr 27.
Ankom till Riksdagens kansli den 8 maj 1911 kl. 8 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om
skrifvelse till Kungl. Maj:t angående särskild godtgörelse
åt ordförande i kommunalnämnd.
I eu inom Andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, nr 385, har herr Berggren hemställt,
»att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj :t anhålla,
det Kungl. Maj :t täcktes låta fullständigt utreda, huruvida och under hvilka
villkor det må kunna tillkomma kommun å landet att åt ordförande i kom¬
munalnämnden anslå särskild godtgörelse för med uppdraget förenade be¬
svär och kostnader, samt till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill
den sålunda skedda utredningen kan föranleda.»
Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:
»Vid förra årets riksdag tillät jag mig väcka en motion, nr 82, hvari
hemställdes, att Riksdagen ville besluta, att § 51 i förordningen, om kommu -
nalstyrelse på landet skulle erhålla följande ändrade lydelse:
Vid kommunalnämndens sammanträden förer ordföranden protokoll
vårdar nämndens handlingar och håller öfver dem register, allt mot den
godtgörelse för hans besvär, skrifmaterialier, postporto samt skrifvare- och
räkenskapshjälp, som af kommunalstämman anslås.
Konstitutionsutskottet, dit motionen hänvisats, afstyrkte densamma.
Herrar Staaff m. fl. hade emellertid till utskottets utlåtande fogat en
reservation, hvari hemställdes, att Riksdagen i anledning af den väckta mo¬
tionen ville besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl.
Bihang till Rilcsd. prot. 1911. 3 Sami. 1 Afd. 23 Höft. (Nr 27.)
1
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 27.
Maj:t täcktes låta fullständigt utreda, huruvida och under hvilka villkor det
kunde tillkomma kommun å landet att åt ordförande i kommunalnämnden
anslå särskild godtgörelse för med uppdraget förenade besvär och kostnader,
samt till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill den sålunda skedda
utredningen kunde föranleda.
Vid ärendets behandling i kamrarna framställdes intet yrkande om
bifall till motionen, utan endast till den afgifna reservationen, som också i
Andra kammaren antogs med 114 röster mot 83, hvaremot den i Första kam¬
maren afslogs med 107 röster mot 18, som voro för bifall.
Den utgång frågan sålunda fick i Första kammaren innebär föga
hopp, att den nu kommer att mötas af mera förståelse i denna kammare. Men
då den likväl återigen upptages, beror det därpå att jag ej kunnat inse rik¬
tigheten af de skäl, som konstitutionsutskottet anfört för sin afstyrkande
hemställan, och hvilka torde varit afgörande för Första kammarens votum.
Det första af dessa skäl är, att utskottet hyste betänkligheter mot att
rubba den för vår kommunala själfstvrelse utmärkande grundsatsen, att de
kommunala uppdragen såsom förtroendesysslor böra fullgöras utan ersätt¬
ning för därmed förenadt arbete. I detta uttalande är jag så till vida ense
med utskottet, att denna i sig själf goda grundsats ej bör utan trängande be¬
hof rubbas. Något annat har ej heller varit ifrågasatt. Men förhållandena
ha sedan kommunallagarnas tillkomst utvecklat sig därhän, att grundsatsen
i visst fall måst frångås. Detta har skett i fråga om ordföranden i kom¬
munalnämnden, åt hvilken numera allmänt utbetalas ersättning för åt kom¬
munen utförd arbete. Grundsatsen att kommunala förtroendeuppdrag skola
vara oaflönade har genom vedertagen praxis väsentligen rubbats. Här är ej
fråga om att införa något nytt i kommunernas styrelse, utan endast att
bringa kommunallagen i öfverensstämmelse med ett förhållande, sådant det
till följd af nödvändighetens makt format sig.
Vidare säger utskottet sig icke finna, att afgörande praktiska skäl för
det i motionen framställda förslaget af motionären förebragts eller eljest
föreligga. Detta är utskottets andra skäl för motionens afstyrkande. Gent¬
emot utskottets här uttalade uppfattning vågar jag hysa en annan. Eu myc¬
ket utbredd praxis har utbildat sig i strid mot tydlig lag. Häri synes mig
ligga ett missförhållande, som bör afhjälpas, och därvid erbjuda sig tvenne
tillvägagångssätt. Det ena är att återföra praxis till öfverensstämmelse
med lagen och det andra att ändra lagen till öfverensstämmelse med praxis.
Vidkommande det första sättet torde det visa sig alldeles omöjligt att kunna
åstadkomma en förändring af praxis. Det arbete, som i större kommuner
åligger ordförandena i kommunalnämnderna, är af den kräfvande och om¬
fattande beskaffenhet, att ingen, med känsla för hvad som är rätt och billigt:,
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 27.
3
vill eller kan sätta i fråga, att de skola utföra det utan ersättning. Åtskilliga
tjänstemän, t. ex. en del präster, ha ej större arbetsbörda än den, som hvilar
på mången kommunalnämndsordförande. Mer och mer arbete hopas också
på dessa förtroendemän. Det torde vid sådant förhållande få anses orim¬
ligt, att de städse skola förbli oaflönade.
Praxis kan sålunda ej återföras till öfverensstämmelse med lagen, men
kan det ej ske, återstår blott det andra sättet, nämligen att ändra lagen efter
praxis. Någon annan praktisk lösning af frågan torde knappast finnas.
En och annan torde emellertid vara mest böjd för att låta det gå som
det går. Däraf ha inga olägenheter försports, säger man. Men för det
första kan sättas i fråga, om det är lagstiftare fullt värdigt att resonera på
dylikt sätt. År det ej så, att de företrädesvis böra hålla på lagarnas efter¬
lefnad. För det andra är det ej så alldeles säkert, att inga olägenheter gjort
sig kännbara genom nuvarande lagbestämmelse. Beslutar t. ex. kommunal¬
stämma att tillerkänna ordförande i kommunalnämnden ersättning för ar¬
bete och besvär, som följa med uppdraget, tvingas stämmans ordförande
att protokollera beslutet antingen så, att hvad protokollet därom innehåller
står i öfverensstämmelse med stämmans beslut, men strider mot stadgandet
i 51 § af ifrågavarande förordning, eller sfi, att det till formen öfverens-
stämmer med detta stadgande, men står i strid med verkliga förhållandet.
Somliga torde ej vilja tillmäta detta någon vidare betydelse, för andra åter
torde det framstå som eu olägenhet af väsentlig art. Deras rättskänsla kän¬
ner sig däraf kränkt.
Slutligen uttalar utskottet den farhågan, att ett godkännande af mo¬
tionärens förslag skulle leda till att yrkanden på ersättning för åtskilliga
andra kommunala förtroendeuppdrag skulle framställas. Det kan ej falla
mig in att bestrida, att icke sådana yrkanden kunna framledes framkomma,
helst det är kändt, att yrkande af dylikt slag i icke så få fall, med lagens
nuvarande lydelse, redan framställts och bifallits. Att en lagändring af här
åsyftad beskaffenhet skulle i nämnvärd mån inverka på detta förhållande
förefaller mig osannolikt. Det torde i detta sammanhang tillåtas mig påpeka,
att en lagbestämmelse, som i visst fall ej kan efterlefvas, förlorar i kraft och
lämnar plats för godtycke.
Att man vid här ifrågasatta lagändring, mot hvilken betänkligheter
uttalats, iakttager nödig försiktighet, det finner jag naturligt. Jag instäm¬
mer därför i reservanternas förslag, att, innan denna lagändring företages,
först bör undersökas, i hvilken omfattning det förhållande, som här förut
framhållits, redan vunnit häfd, och därvid tagas i betraktande såväl för¬
hållandena inom olika delar af landet som ock den inverkan kommuner¬
nas större eller mindre utsträckning och folkmängd kunna antagas ut-
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 27.
Utskottets
yttrande.
Historik.
öfva. Uppenbart är emellertid, att en dylik undersökning endast kan
utföras genom Kungl. Maj :ts försorg. Skulle efter verkställd under¬
sökning en författningsändring visa sig behöflig, torde kommunernas rätt
att utan inskränkning anslå arfvode åt ordförandena i kommunalnämnderna
böra så begränsas, att däraf befarade missbruk på ett betryggande sätt före¬
byggas.»
Frågan om rätt för kommunalnämndsordförande att uppbära ersätt¬
ning för sitt arbete var år 1900 föremål för Riksdagens pröfning. I en
inom Andra kammaren väckt motion föreslog nämligen lierr A. Johansson
i Möllstorp, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj :t måtte taga under ompröfning, huruvida icke sådan ändring af
§ 51 i förordningen om kommunalstyrelse på landet kunde vidtagas, att ord¬
förande i kommunalnämnd och fattigvårdsstyrelse måtte äga rätt att upp¬
bära lön för sin tjänst, samt att härom aflåta förslag till Riksdagen. Mo¬
tionären påpekade till en början, att ej i andra fall än de, som omförmälas i
§ 41 i förordningen om kommunalstyrelse på landet, afsägelse är medgifven
från sådana både arbetssamma och svårskötta uppdrag som ordförandeskap
i kommunalstämma, kommunalnämnd och fattigvårdsstyrelse, hvilka i all¬
mänhet, om befattningarna skola på ett tillfredsställande sätt fullgöras, taga
mycken tid i anspråk. Om det vore så, att det ålåge samtliga röstberätti¬
gade att i tur och ordning sköta dylika meniglietsbestyr, vore det mindre att
säga därom, att de skola fullgöras utan annan ersättning än för skrifmate-
ralier, postporton in. m. Men så är icke förhållandet. Yissa medlemmar af
kommunen äro på grund af sitt arbete och sin tjänst befriade från sådana
kommunala uppdrag, och många andra kunna ej väljas därtill af det skäl att
de sakna nödiga förutsättningar att sköta dessa befattningar. Emellertid
hafva alla medlemmar af en kommun fördel och intresse af att dessa kom¬
munala befattningar väl skötas. Det har liändt ganska ofta, att personer mot
sin vilja och sina egna berättigade intressen påtvingas dylika svåra upp¬
drag utan att vara i besittning af förmåga att sköta desamma, hvarför
de af egna medel nödgas att betala en annan person för befattningens be¬
stridande. En sådan extra beskattning vore efter motionärens mening icke
rättvis. Härtill komme andra omständigheter. Dels hade den ekonomiska
utvecklingen fört med sig, att jordbrukaren och yrkesidkaren måste för att
kunna existera begagna sin tid och hela sin energi till eget arbete, hvarför
någon tid för honom till skötande af större allmänna göromål icke blefve
öfrig, dels hade också efter kommunalförordningarnas utfärdande kommu¬
nens uppgifter i väsentlig grad vuxit och i följd däraf arbetet ökats för kom¬
munalnämndens ordförande. Betydelsen af dessa sakförhållanden kunde ej
Konstitutionsutskottets utlåtande Kr 27.
5
förringas däraf, att de förutnämnda uppdragen varit eller måhända ännu
kunde betraktas som förtroendeuppdrag, och efter motionärens uppfattning
kunde man ej bestrida det rättskrafvet att ett tungt och mångårigt arbete
för det allmänna, hvaraf alla inom samhället hafva gagn, och som icke kan
utföras utan afsevärda uppoffringar af den enskilde, borde af allmänheten
betalas. Lagutskottet hemställde i sitt öfver motionen afgifna utlåtande om
utslag å densamma. Dels skulle efter utskottets åsikt förslagets antagande
på ett betänkligt sätt rubba den princip, som genomginge vårt kommunala
förvaltningssystem, att de kommunala förtroendeuppdragen fullgjordes utan
ersättning för därmed förenadt arbete, dels hade ej heller något praktiskt
behof, såvidt utskottet kände, gjort sig gällande, och det mötte i allmänhet
ej några svårigheter att finna personer, villiga och lämpliga att bekläda
ordförandebefattningarna i kommunalnämnd och fångvårdsstyrelse. Ut¬
skottets afstyrkande hemställan bifölls af bägge kamrarna utan votering.
Vid nästlidna års riksdag framställde, som i förevarande motion om¬
nämnts, motionären förslag om ändrad lydelse af § 51 i förordningen om
kommunalstyrelse på landet. Till stöd för sitt förslag anförde motionären,
att kommunainämndsordförandens arbetsbörda i hög grad vuxit, så att i ett
stort antal kommuner, särskild! vissa tider af året, ordföranden är dag efter
dag upptagen af kommunalt arbete. Äfven om han skulle använda sig af
den skrif- cell räkenskapshjälp, hvartill han är berättigad, måste han icke
desto mindre ägna en betydlig del af sin egen tid åt uppdragets fullgörande
och på grund däraf kunde det knappast på allvar sättas ifråga att påtvinga
någon ordförandeskapet i kommunalnämnd utan ersättning. Efter motionä¬
rens erfarenhet hade också den i kommunallagarna tillämpade grundsatsen,
att kommunala förtroendeuppdrag skola vara oaflönade, för längesedan all¬
mänt frångåtts beträffande ordförande i kommunalnämnd. I de flesta åt¬
minstone större kommunerna ansloges numera medel till hans aflöning.
Detta skedde under något växlande form, i det anslaget angafs utgöra än
aflöning åt ordföranden, än ersättning för skrifvare och räkenskapshjälp,
ehuru det vore väl kändt att ordföranden ej begagnade sig af sådan. Det
hade varit en tvingande nödvändighet för kommunen att åsidosätta kommu¬
nallagarnas tydliga stadgande. Ordförandeskapet i kommunalnämnden
vore af den betydelse för kommunen, att det läge vikt på att därtill erhålla
dugliga och lämpliga män. Om berörda stadgande noggrant iakttoges, skulle
följden blifva den, att kommunerna ständigt nödgades byta om ordförande
i kommunalnämnden, hvilket skulle vara till skada för ett ordentligt och in¬
siktsfullt handhafvande af de kommunala angelägenheterna. Dessutom
skulle man vara nödsakad att vid val af ordförande ständigt halla sig till
inom kommunen varande förmögnare personer, som hafva rad att utan er¬
6
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 27.
Innebörden
af kommu¬
nala förtro¬
endetjänster.
sättning offra tid och krafter åt skötande af förtroendeuppdraget. Motio¬
nären framhöll slutligen att någon fara ej kunde uppkomma af att bevilja
kommunalnämndsordförande arfvode, då kommunerna antagligen ej komma
att bestämma så stora ersättningsbelopp, att de i sig innebära något loc¬
kande. — Hvad 1910 års konstitutionsutskott i sitt utlåtande öfver motio¬
nen anfört, och hvad kamrarna i anledning däraf beslöto, därom har motio¬
nären i sin ofvan intagna motivering erinrat.
Dessutom torde det förtjäna att omnämnas, att frågan om ersättning
för kommunalt arbete i allmänhet vid ett föregående tillfälle varit föremål
för riksdagens pröfning. Vid 1909 års riksdag yrkade herr Tengdahl i en
af honom med flere instämmanden väckt motion att Riksdagen måtte hos
Kungl. Maj :t begära utarbetande och framläggande för Riksdagen af förslag
till revision af kommunallagstiftningen. Bland andra synpunkter, som vid
ett sådant revisionsarbete borde beaktas, framhöll motionären, att principen
om gratisarbete af kommunalmännen åtminstone såtillvida borde brytas,
att kommunerna tillerkändes rätt att själfva afgöra, huruvida kommunala
uppdrag borde ersättas, och eventuellt äfven genom ett åläggande för större
kommuner att betala för dylika uppdrag, respektive för vissa uppdrag med
drygare arbetsbörda. Lagutskottet, som i sitt i anledning af nämnda motion
afgifna utlåtande icke särskildt berörde frågan om ersättning för kommu¬
nalt arbete, afstyrkte motionen under hänvisning till de utredningar rörande
vissa af de i motionen afsedda frågor på den kommunala lagstiftningens om¬
råde, som igångsatts dels af Stockholms stad, dels af svenska stadsförbundet. I
afgifven reservation hemställde herr Lindhagen, att Riksdagen i anledning
af motionen ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, hu¬
ruvida och i hvad mån organisationen af städernas förvaltning behöfde un¬
dergå revision, samt för Riksdagen framlägga förslag till de ändringar i
kommunalförfattningarua för städerna, hvartill detta öfvervägande kunde
föranleda. Bägge kamrarna biföllo utskottets hemställan, Första kamma¬
ren utan votering och Andra kammaren efter votering, därvid .103 röster
afgifvits för utskottets och 81 röster för reservantens hemställan.
Af ofvanstående redogörelse för frågans föregående behandling inom
riksdagen torde framgå, att å ena sidan motionärerna ansett, att uppdraget
att vara kommunalnämndens ordförande kan i vissa kommuner vara af så
tidsödande beskaffenhet, att särskildt arfvode därför bör utgå, men å andra
sidan att de utskott, som afgifvit utlåtande öfver de särskilda motionerna,
framhållit det betänkliga i att rubba den för den svenska kommunalstyrelsen
utmärkande principen, att kommunala förtroendeuppdrag äro oaflönade.
Den kommunala själfförvaltningen torde väsentligen kunna anses be-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 27.
stå (Häruti, att medborgarna inom ett visst afgränsadt område hafva eu sty¬
rande och förvaltande befogenhet i vissa gemensamma angelägenheter under
statens öfverhöghet. Dessa styrande och förvaltande befogenheter utöfvas i
regeln af kommunalmedlemmarna själfva, och förutsättningen härför torde
vara, både att handläggningen af de kommunala ärendena ej erfordrar någon
särskild fackbildning och att arbetet för de gemensamma intressenas till¬
godoseende fördelas bland så många af kommunens medlemmar, att den med
ett kommunalt uppdrag beklädde kan utöfva sin borgerliga näring utan att
i väsentlig mån hindras därutinnan. Detta förhållande synes vara en af de
väsentligaste orsakerna till den såväl i Sverige som i många främmande
hinder för den kommunala själfstyrelsen utmärkande principen, att kom¬
munala förtroendeuppdrag äro oaflönade.
Om emellertid ett kommunalt uppdrag i följd af samhällets utveckling
fått den omfattning, att det för sin utöfning tager en betydlig del af den
kommunale förtroendemannens tid i anspråk, synes det utskottet, att det ej
kan mot ett framställdt kraf på ersättning för med sådant uppdrag förenadt
besvär utan vidare anföras, att kommunala förtroendeuppdrag böra i följd
af sin natur vara oaflönade. 1 hvarje särskildt fall torde böra pröfvas,
huruvida en viss kommunal förtroendebefattning med hänsyn till sin arbets¬
börda är af så tidsödande beskaffenhet, att samhället ej skäligen kan af den
med sådant uppdrag beklädde kräfva arbete i samhällets tjänst utan ersätt¬
ning. Det kommunala uppdraget torde ej förlora sin egenskap af förtro¬
endeuppdrag, om särskild ersättning därför beviljas. Detta uppdrags ka¬
raktär består väsentligen däri, att kommunalmedlemmarna äga att fritt
välja den, till hvilken de hysa förtroende, och att efter den i kommunalför¬
fattningarna stadgade valperiodens utgång antingen förnya, uppdraget eller
därtill utse någon annan. Det torde därför kunna anses föreligga en in¬
skränkning i denna kommunalmedlemmarnas fria valrätt, om uppdraget i
följd af samhällets utveckling fått den omfattning, att icke andra personer
än de, som ii ro i eu ekonomiskt oberoende ställning, kunna utan ersättning
åtaga sig uppdraget.
På grund af det nu anförda finner sig utskottet i anledning af den
förevarande motionen först böra undersöka, huruvida kommunalnämndens
och särskildt kommunalnämndsordförandens arbetsbörda numera kan anses
vara af den omfattande beskaffenhet, att särskildt arfvode därför bör
ifrågasättas.
Ett särskildt verkställande organ inom de svenska landskommunerna Kcmmuml-
infördes först genom sockneniimndsinstitutionen enligt förordningen den nämndens
29 augusti 1843. Dess uppgift var dock mycket begränsad. Socknenämn- m Cbwua
8
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
den skulle hafva inseendet öfver allmänna hälsovården samt handhafva
vissa ordningsangelägenheter och mindre viktiga till dess omedelbara hand¬
läggning anvisade ärenden. Därutöfver hade socknenämnden ingen annan
bestämd verksamhet sig anvisad än att ombesörja och verkställa hvad me¬
nighet ville åt socknenämnd uppdraga i fråga om sådana gemensamma eko¬
nomiska angelägenheter, som icke tillhörde ämbets- eller tjänstemans be¬
fattning. Genom särskilda författningar öfverlämnades emellertid några
viktigare angelägenheter under de följande decennierna åt socknenämndens
handläggning. Sålunda uppdrogs genom förordningen angående fattigvår¬
den i riket den 25 maj 1847 förvaltningen i fråga om fattigvården på landet
åt socknenämnden, och genom förordningen angående villkoren för försälj¬
ning af brännvin och andra brända och destillerade spirituösa drycker den
18 januari 1855 fick socknenämnden inseendet öfver brännvinshandeln inom
landskommunerna.
Kommunalnämnden i 1862 års förordning om kommunalstyrelse på
landet intager samma ställning som socknenämnden enligt 1843 års förord¬
ning, men fick betydligt vidgade befogenheter. Kommunalnämndens prin¬
cipiella ställning i den kommunala själfförvaltningen angafs i § 6 af 1862
års förordning: »Kommunens beslutande rätt utöfvas — — ---i kom¬
munalstämma eller genom kommunalfullmäktige. Verkställighet och för¬
valtning tillkomma en kommunalnämnd eller andra för särskilda verkstäl-
lighetsåtgärder utsedda styrelser eller personer.» Den kommitté, som hade
sig uppdraget att afgifva betänkande och förslag till förordningar om kom¬
munalstyrelse, afsåg också att inrymma åt kommunalnämnden befogenhet
att utgöra kommunens högsta verkställande organ, med rätt att utöfva till¬
syn öfver verkställigheten af alla beslut, äfven om denna var anförtrodd åt
särskilda styrelser eller personer. »Kommunalnämnden, med sin _ rätt att
äska kommunalstämmans sammankallande och vid densamma initiera frå¬
gor och förslag», anförde kommittén i sitt betänkande, »skulle sålunda
komma att utgöra det drifvande hjulet inom kommunen och det stän¬
diga centrum för dennes själfverksamhet. Hvad till verkställigheten af
kommunalbesluten kan höra skulle kommunalnämnden ombesörja antingen
genom vidtagande af omedelbara åtgärder eller ock genom utöfvande af
tillsyn öfver de styrelsers eller personers förvaltning, hvilka af kommunen
i vissa fall eller för särskilda ändamål kunnat blifva till verkställare ut¬
sedda, hvar jämte såsom en särskild sida af denna kommunalnämndens verk¬
samhet särskild tillsyn öfver förvaltningen af kommunens gemensamma
egendom framställer sig i naturlig förening härmed; och då en till själf-
verksamhet berättigad personlighet, såsom kommunen är, icke kan undgå
utgifter, hvilka åter förutsätta inkomster, har hela bestyret med debiteringen
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 27.
9
och uppbörden af kommunalutskylderna äfven blifvit åt nämnden öfverläm-
nadt, med skyldighet att iakttaga, hvad därom under 5 :te afdelningen säges.»
I öfverensstämmelse med denna uppfattning hafva kommunalnämndens be¬
fogenheter angifvits i § 38 i förordningen om kommunalstyrelse på landet:
»Kommunalnämnden tillhör att: ombesörja verkställigheten af kommunal¬
stämmans eller fullmäktiges beslut i alla de fall, där ej sådan verkställighet
åt särskildt därtill utsedda styrelser eller personer blifvit uppdragen; hafva
öfverinseende öfver de för särskilda verkställighetsbestyr utsedda styrelsers
eller personers förvaltning; hafva tillsyn öfver vården och föi'valtningen af
kommunens gemensamma egendom, kassor och tillgångar; verkställa de¬
bitering och uppbörd af de till fyllande af kommunens gemensamma behof
beslutade utskylder samt upptaga kommunens öfriga inkomster; afgifva
infordrade betänkanden uti kommunens angelägenheter; samt handhafva
och tillämpa de af kommunen beslutade, vederbörligen fastställda stadgar,
rörande sedlighet, sundhet, säkerhet och ordning inom kommunen, äfven¬
som allt hvad enligt allmänna författningar uti dessa eller andra ämnen nu
är till socknenämnds handläggning öfverlämnadt.»
Redan vid tidpunkten för kommunalförfattningarnas utfärdande hade
sålunda kommunalnämnden fått sig tillagda synnerligen betydande upp¬
gifter och förenade i sig befogenheter, som i städerna tillhörde både magi¬
strat, drätselkammare och särskildt tillsatta styrelser. Kommunalnämndens
arbetsbörda har emellertid sedermera i betydlig grad ökats både genom kom¬
munernas egen utveckling och vidgandet af området för samhällelig verk¬
samhet. Detta senare förhållande framstår tydligt däruti, att kommunal¬
nämnden genom särskilda författningar tillagts inseendet öfver eller hand¬
läggningen af en rad olika ärenden, som ursprungligen ej ansågos vara af
kommunal natur.
Sålunda har genom lagen om skogsaccis den 18 september 1909 upp-
dragits å kommunalnämnden att verkställa taxering till skogsaccis. Denna
taxering kan dock efter beslut af kommunalnämnden verkställas af ordfö¬
randen jämte utsedda delegerade af nämnden. Kommunalnämnden skall
jämväl förvalta skogsaccisfonden. — I de kommuner, där ej särskild hälso-
vårdsstyrelse finnes, har kommunalnämnden också att utöfva tillsyn öfver
minderårigas användande vid fabrik, handtverk eller annan handtering en¬
ligt förordningen den 38 november 1881 och öfver minderårigas och kvin¬
nors användande till arbete i industriellt yrke enligt lagen den 17 oktober
3900. Enligt lagen om fosterbarns vård den 6 juni 1902 har kommunalnämn¬
den i de kommuner, där ej särskild hälsovårdsnämnd finnes, att ägna sär¬
skild omsorg åt fosterbarn till skydd för deras hälsa och lif. — Kommunal¬
nämnden tillkommer också att i kommuner, där ej hälsovårdsnämnd finnes,
Bihang till Iliksd. prof. 1,971. 3 Sami. 1 Afd. 23 Käft.
2
10
Konstitutionsutskottets inlåtande Nr 27.
Kommunal-
nämndsord-
förandens
arbetsbörda.
Ersättning
åt Icommu-
nalnämnds-
ordförande.
utöfva närmaste tillsynen öfver hvad till förekommande och hämmande af
smittosamma husdjurssjukdomar bör iakttagas enligt förordningen den 9
december 1898. Slutligen har kommunalnämnden att lämna vissa statis¬
tiska redogörelser, främst den redogörelse, som hvarje år skall afgifva^ rö¬
rande kommunernas fattigvård och finanser efter förordningen den IT april
1874 och kungl. skrifvelserna den 30 december 1874 och den 12 november
1875.
Kommunalnämndens arbetsbörda torde därför kunna anses betydligt
ökad i jämförelse med hvad den var vid tiden för kommunalförfattningarnas
utfärdande. Särskildt i kommuner med stor folkmängd och med industriella
anläggningar torde numera kommunalnämndens arbetsbörda vara syn¬
nerligen omfattande och i vissa fall kunna anses motsvara den, som åligger
de verkställande organen i många af Sveriges mindre städer. 1 dessa städer
torde emellertid i regeln aflönade tjänstemän biträda de kommunala förtro¬
endemännen vid ärendenas handläggning, under det att däremot i lands¬
kommunerna anställande af kommunala tjänstemän hittills åtminstone en¬
dast undantagsvis ägt rum.
Den kommunala arbetsbördan hvilar därför inom landskommunen i allt
väsentligt på kommunalnämndens ledamöter och främst den af kommunal¬
stämman inom nämnden valde ordföranden, som enligt § 51 i förordningen om
kommunalstyrelse på landet dessutom särskildt åligger att vid kommunal¬
nämndens sammanträden föra protokoll eller vara för dess ordentliga
förande ansvarig, ombesörja skriftväxlingen, emottaga alla till nämn¬
den ställda skrivelser och framställningar, ansvara för räkenskaper¬
nas ordentliga förande och vårda nämndens handlingar samt öfver dem hålla
register. Då därtill kommer, att han i egenskap af ordförande har att sätta
sig in i de många olika ärenden, som åligga nämnden, och säkerligen i många
fall har att åtminstone i sista hand tillse verkställigheten af de åtgärder, som
kommunalnämnden och väl äfven kommunalstämman beslutat, så torde den
arbetsbörda, som numera åligger en kommunalnämndsordförande, kunna an¬
ses vara af betydande omfattning, särskildt i större och folkrikare kommuner.
Med hänsyn till dessa ofvanberörda förhållanden synes det utskottet,
att kommunalnämndsordföranclens arbetsbörda genom de senaste årtionde¬
nas utveckling betydligt ökats. Han är visserligen fortfarande en oaflönad
kommunal förtroendeman, men den arbetsbörda, som åligger honom, har åt¬
minstone i de större kommunerna fått en omfattning, som i viss grad torde
motsvara de aflönade tjänstemännens i våra mindre stadskommuner.
Efter § 51 i förordningen om kommunalstyrelse på landet har kom-
munalnämndsordföranden ej att uppbära annan ersättning än den godtgö-
relse för skrifmaterialier, postporto samt skrifvare- och räkenskapshjälp,
Konstitutionsutskottets utlåtande År 27.
11
som af kommunalstämman kan anslås. Enligt detta stadgande är sålunda
den ersättning, som ordföranden lagligen har att uppbära, af ganska
begränsad omfattning. Emellertid har genom Kungl. Maj:ts utslag i sär¬
skilda mål en större frihet lämnats för kommunalstämmorna att godtgöra
särskilda utgifter för kommunalnämndsordförande. Genom det kungl. bref-
vet den 1 juli 1864 har sålunda Kungl. Maj :t förklarat, att det af kom¬
munalstämman efter § 51 beviljade anslag till skrifmaterialier in. in. ägde
kommunalnämndsordföranden utan redovisningsskyldighet disponera, så
mycket hellre »som nämnda § ej föranleder därtill, att klaganden skulle
kunna utöfver ofvan omförmälda göromål (de i § 51 omnämnda) belastas med
en särskild räkenskapsföring för redovisande af anslagets användning, och
församlingen i allt fall hade sig obetaget att, därest deri ansåg anslaget vara
för högt, detsamma nedsätta.» Genom nådiga resolutionen den 14 januari
1871 har Kungl. Maj:t förklarat, att det stod kommunalnämndsordföranden
öppet att, om det skulle visa sig, att för honom vid skötandet af ordförande¬
skapet uppstode utgifter, hvilka icke blefve ersatta af det honom utaf kom¬
munalstämman medgifna anslag, särskildt utföra talan om sådana utgifters
ersättande (i detta fall »ersättning för resor och andra bestyr, som möjligen
kunde uppstå utom kommunen»).
Hvad Kungl. Maj :t i dessa båda särskilda mål förklarat innebär i viss
mån en utvidgning af de snafva gränser, som § 51 uppdragit i fråga om er¬
sättning åt kommunalnämndsordförande. Därigenom, att särskild redovis¬
ning för användande af anslag enligt § 51 i förordningen om kommunalsty¬
relse på landet ej behöfver lämnas, har möjlighet öppnats för kommunerna
att bevilja kommunalnämndsordförandena ersättning för skrifmaterialier,
postporto samt skrifvare och räkenskapshjälp i afrundade summor och till
sådana belopp, att äfven ersättning kan anses lämnad, åtminstone i någon
mån, äfven för med ordförandeskapet förenade besvär. När vidare Kungl.
Maj:t lämnat ordförande öppet att väcka ersättningsanspråk, om det vi¬
sade sig, att för honom vid skötandet af ordförandeskap uppstode utgifter,
som icke blefve godtgjorda af det honom af kommunalstämman med¬
gifna anslag, synes Kungl. Maj:t hafva medgifvit möjligheten för ordfö¬
rande att utfå ersättning för med ordförandeuppdraget förenade direkta
kostnader, äfven om dessa ej tillhörde något af de i § 51 särskildt uppräk¬
nade fallen.
Ä andra sidan har Kung], Maj:t genom resolutioner i särskilda be¬
svärsmål uttalat sig mot en alltför vid tolkning af bestämmelserna i § 51 af
förordningen om kommunalstyrelse på landet. Då en kommun tillerkänt
kommunalnämndens ordförande 1,000 kronor i »årligt arfvode» och sagda
belopp blifvit bestämdt i afsikt att därmed bereda honom ersättning jämväl
12
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 27.
för det med utöfvande af ordförandebefattningen förenade besvär, bar
Kungl. Maj:t genom nådiga resolutionen den 8 februari 1878 på grund af
stadgandet i § 51 af förordningen om kommunalstyrelse på landet undan¬
röjt kommunalstämmans beslut härom. Då en kommun tillerkänt ordföran¬
den förutom 75 Edr i ersättning för skrifmaterialier, postporto, skrifvare-
ock räkenskapsbjälp, ett särskildt belopp af 125 Edr i ersättning, har Kungl.
Maj:t genom resolution den 25 oktober 1872 upphäft kommunalstämmans
därom fattade beslut.
Genom dessa resolutioner har sålunda Kungl. Maj:t uttalat, att ett
särskildt arfvode utöfver den i § 51 omnämnda ersättningen lagligen ej kan
beviljas kommunalnämndens ordförande, vare sig så, att arfvodet beviljas
fristående, eller så att det förenas med ersättningen för skrifmaterialier m. m.
till ett visst högre, afrundadt belopp.
Att emellertid ej hinder möter för beviljande af särskildt arfvode åt
kommunalnämndens ordförande, om ock i annan egenskap än såsom sådan,
synes framgå af den nådiga resolutionen den 9 juli 1881. Kommunal¬
stämman i Vester Fernebo hade beslutit, att det till ett belopp af 100 kronor
bestämda arfvodet till kommunalstämmans ordförande skulle upphöra, att
däremot det i förslaget till kommunens utgifts- och inkomststat med 200
kronor upptagna arfvodet till kommunalnämndens ordförande skulle kvar¬
stå, att till kommunalnämnden skulle såsom byggnadsföreståndare för kommu¬
nens allmänna hus utbetalas ett arfvode af 100 kronor per år, och att ordfö¬
randen i fattigvårdsstyrelsen ägde åtnjuta ett årligt arfvode från kommunens
medel af 100 kronor. Detta kommunalstämmans beslut öfverklagades, och an¬
fördes bland annat, att, enär ordföranden i kommunalnämnden särskildt godt-
gjort sig för postporto, men det belopp af 200 kronor, som kommunalstämman
beviljat honom, vore afsedt att utgöra godtgörelse för bland annat dylik ut¬
gift, beslutet i denna del måtte rättas sålunda, att sagda såsom »arfvode» bevil¬
jade belopp skulle utgöra ersättning för skrifmaterialier, postporto samt skrif¬
vare- och räkenskapshjälp. Dessutom anfördes, dels att kommunalnämnden ej
ägde uppbära ersättning i egenskap af byggnadsföreståndare för kommunens
allmänna hus, äfven om densamma, såsom här vore fallet, öfverlåtit denna
skyldighet på enskild person, dels att, emedan kommunalnämnden tillika
vore kommunens fattigvårdsstvrelse, det ordföranden i sagda styrelse till-
lagda särskilda arfvode af 100 kronor borde ur staten utgå. I sitt utslag den
16 februari 1881 förklarade Konungens befallningshafvande i Västmanlands
län, att, som kommunalstämman af gällande författning måste anses oför¬
hindrad ej mindre att till ordförande i kommunalnämnd samt kommunens
förtroendemän, såsom ordförande i fattigvårdsstyrelse och byggnadsföre¬
ståndare, anslå och låta utbetala visst årligt arfvode, hvilket dock, hvad
Konstitutionsutskottets utlåtande Kr 27.
13
rörde kommunalnämndens ordförande, jämlikt 51 § i förordningen om kom¬
munalstyrelse på landet borde utgöra ersättning för skrifmaterialier, post¬
porto samt skrifvare- och räkenskapskjälp, hvarutinnan kommunalstämman
otvifvelaktigt ägde besluta, att därtill skulle utgå ett visst belopp, samt att
postporto eller tryckning af blanketter m. m. dylikt skulle därutöfver efter
särskild räkning godtgöras, än äfven att indraga ett tillförene utgående
arfvode till kommunalstämmans ordförande, skäl ej förelåge att upphäfva
kommunalstämmans beslut. Sedan besvär anförts öfver Konungens befall-
ningshafvandes utslag, fann Kungl. Maj :t icke skäl föreligga, som kunde för¬
anleda ändring i ifrågavarande utslag.
I fråga om den ersättning, som utgår till kommunalnämndens ordfö¬
rande, vill utskottet slutligen tillägga, att efter § 44 i lagen om skogsaceis
den 18 september 1909 är stadgadt, att af skogsaccismedlen skall efter kom¬
munalstämmans pröfning utgå skälig ersättning till kommunalnämndens
ordförande för hans besvär med taxeringsarbetet, och att kostnad för blan¬
kettryck, postafgifter och andra nödiga utgifter skola därutöfver af dessa
medel gäldas. 1 detta särskilda fall synes lagstiftaren ej hafva funnit det
vara med det kommunala förtroendeuppdragets natur oförenligt att bevilja
skälig ersättning för med uppdraget förenade besvär.
Både med hänsyn till hvad vid föregående tillfällen förekommit vid
ifrågavarande spörsmåls behandling inom Riksdagen och särskildt på grund
af de omständigheter, hvarom utskottet här ofvan erinrat, har utskottet fun¬
nit grundad anledning föreligga att, såvidt som det vore möjligt, söka utröna,
i hvilket omfång kommunalnämndsordförande åtnjuta ersättning. Då till
utskottets kännedom kommit, att af Statistiska Centralbyrån åvägabragts
en ännu ej till trycket befordrad utredning i fråga om de aflöningsförmåner,
som år 1905 åtnjötos af samtliga innehafvare af kommunala tjänstebefatt¬
ningar, trodde sig utskottet i ifrågavarande utredning finna det under nu¬
varande förhållanden bästa möjliga material för frågans bedömande. På
grund häraf har utskottet hos den efter § 46 riksdagsordningen förordnade
statsrådsledamot anhållit, att från Statistiska Centralbyrån måtte införskaf¬
fas dels fullständiga uppgifter, hämtade från ifrågavarande undersökning rö¬
rande kommunalnämndsordförandes lön, arfvode, tjänstgöringspenningar
och ersättning för expenser, dels ock uppgift å de särskilda kommunernas
folkmängd år 1905 — detta sistnämnda för att möjliggöra jämförelser mellan
storleken af ersättningens belopp i de särskilda kommunerna. Ifrågava¬
rande uppgifter hafva skyndsamt ställts till utskottets förfogande, och fin¬
nas de i form af sammandrag bilagda utskottets förevarande utlåtande.
Efter det särskilda formulär, som af Statistiska Centralbyrån utsändes
till de olika kommunerna skulle uppgifter lämnas rörande vederbörande
14
Konstitutionsutskottets utlåtande År 27.
tjänsteinneiiafvares lön (aflöning), arfvode, tjänstgöringspenningar, hyres-
ersättning, ersättning för andra naturaförmåner, sportler, naturaförmåner
och anslag till skrifbiträde, skrifmaterialier och dylikt. I fråga om ersätt¬
ning till lcommunalnämndsordförande har Statistiska Centralbyrån i sina till
utskottet öfverlämnade uppgifter upptagit fyra anslagstitlar, nämligen
»lön», »arfvode», »anslag till skrifbiträde, skrifmaterialier och dylikt» samt
»i öfrig!» såsom framgår af tabellbilagan.
Inom de olika länen uppgafs lön, arfvode, anslag till skrifbiträde
skrifmaterialier m. m. enbart eller några af dessa anslagstitlar i förening
samt ersättning i öfrig! i det antal kommuner, som sammanställningen i ta¬
bell I anger.
Af tabellen framgår sålunda, att någon som helst ersättning ej upp-
burits af kommunalnämndsordförande i 76 kommuner. De flesta af dessa
kommuner hafva emellertid varit små. I ett fåtal större kommuner, såsom
t. ex. Hyllie kommun med Limhamns köping i Malmöhus län, Rämens kom¬
mun i Värmlands län m. fl., torde särskilda förhållanden, såsom förekomsten
af någon särskild kommunal tjänsteman, hafva onödiggjort särskildt anslag-
till kommunalnämndsordförande. — 1 556 kommuner utginge anslaget till
kommunalnämndsordföranden under titel af lön och i 321 under titel af
arfvode. Då i dessa kommuner åtminstone ej uppgifvits något särskildt an¬
slag till skrifmaterialier m. m., torde det. kunna förutsättas, att kommunal¬
nämndsordföranden med sin lön, resp. arfvode, bekostade de direkta utgifter,
som voro förbundna med uppdraget. Det synes emellertid uppenbart, att de
under nämnda titlar utgående beloppen af kommunerna själfva icke uppfat¬
tas såsom enbart eller kanske icke ens såsom hufvudsakligen ersättning för
dessa utgifter, och att inom de samma äfven inrymmes ersättning för själfva
arbetet. Om detta är förhållandet i alla de nu ifrågavarande kommunerna,
äfvensom hvilken del af anslaget som i hvarje sådant fall kan återstå såsom
ersättning för arbetet, sedan de med uppdraget förenade kostnaderna blifvit
bestridda, framgår icke af de föreliggande statistiska uppgifterna. — I 1,296
kommuner utginge anslaget under titel af anslag till skrifbiträde, skrifmate¬
rialier m. in., d. v. s. i enlighet med den efter § 51 af förordningen om kommu¬
nalstyrelse på landet enda lagliga formen. I motionen vid föregående års riks¬
dag erinrades, att anslag till skrifbiträde in. in. beviljades ordförande, fastän
det vore kändt, att han ej begagnade sig af sådan hjälp. I hvilken utsträckning
detta varit fallet kan ej med ledning af det föreliggande materialet utrönas; i
många fall synes emellertid anslaget hafva den storlek, att det torde, om med
ordförandeuppdraget förenade direkta kostnader frånräknas detsamma, äfven
kunna betäcka de med uppdraget förenade besvär. I 252 af dessa 1,296 kommu¬
ner uppgår anslaget till 300 kronor och därutöfver. I flera fall är, såsom fram-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 27.
15
Tabell I.
Län.
|
Antal
kommu¬
ner.
|
En¬
bart
lön.
|
En¬
bart
arf¬
vode.
|
Enbart
skrifbi¬
träde,
skrifma¬
terialier
m. m.
|
Lön +
arf¬
vode.
|
Lön +
skrif¬
mate¬
rialier
m. m.
|
Arf¬
vode +
skrif¬
mate¬
rialier
m. m.
|
I öf-
rigt.
|
Utan
ersätt¬
ning.
|
Stockholms län......
|
no
|
16
|
15
|
68
|
|
2
|
6
|
4
|
3
|
Uppsala län.......
|
85
|
16
|
15
|
42
|
_
|
4
|
4
|
2
|
4
|
Södermanlands län ....
|
91
|
5
|
8
|
61
|
_
|
2
|
8
|
|
7
|
Östergötlands län.....
|
149
|
10
|
24
|
105
|
—
|
5
|
3
|
3
|
2
|
Jönköpings län......
|
127
|
45
|
15
|
55
|
—
|
7
|
4
|
1
|
1
|
Kronobergs län......
|
85
|
20
|
14
|
46
|
—
|
3
|
_
|
_
|
2
|
Kalmar län.......
|
101
|
31
|
11
|
55
|
_
|
1
|
2
|
3
|
1
|
Gottlands län.......
|
92
|
20
|
20
|
39
|
1
|
5
|
4
|
2
|
3
|
Blekinge län.......
|
35
|
3
|
2
|
25
|
—
|
1
|
1
|
2
|
3
|
Kristanstads län......
|
143
|
20
|
18
|
98
|
_
|
_
|
2
|
3
|
5
|
Malmöhus län......
|
241
|
36
|
35
|
153
|
_
|
3
|
5
|
4
|
9
|
Hallands län.......
|
86
|
28
|
9
|
46
|
_
|
_
|
1
|
4
|
2
|
Göteborgs och Bohus län . .
|
87
|
14
|
14
|
49
|
—
|
5
|
2
|
1
|
3
|
Älfsborgs län.......
|
220
|
98
|
21
|
84
|
1
|
10
|
2
|
5
|
4
|
Skaraborgs län......
|
260
|
91
|
30
|
112
|
—
|
9
|
6
|
10
|
12
|
Värmlands län......
|
87
|
22
|
3
|
54
|
1*
|
_
|
3
|
2
|
4
|
Örebro län........
|
58
|
6
|
6
|
38
|
_
|
2
|
1
|
1
|
5
|
Västmanlands län.....
|
68
|
12
|
7
|
43
|
_
|
_
|
4
|
1
|
2 !
|
Kopparbergs län.....
|
47
|
5
|
6
|
30
|
—
|
2
|
3
|
8
|
1 1
|
Gäfleborgs län......
|
47
|
11
|
6
|
22
|
2
|
2
|
3
|
3
|
1 !
|
Västemorrlands län ....
|
63
|
21
|
10
|
29
|
—
|
3
|
_
|
7
|
|
Jämtlands län......
|
59
|
22
|
17
|
16
|
j**
|
|
1
|
3
|
2
|
Västerbottens län.....
|
24
|
2
|
7
|
15
|
_
|
_
|
|
|
|
Norrbottens län......
|
21
|
2
|
8
|
11
|
—
|
-
|
—
|
—
|
—
|
Summa
|
2,386
|
556 |
|
321 |
|
1,296
|
6 1
|
66 |
|
65 |
|
69 |
|
76
|
* Dessutom 25 kr. i anslag till skrifmaterialier, skrifbiträde m. m.
> 15 > > > » > > >»
går af de infordrade uppgifterna, häri inbegripet arfvode åt kommuna!-
nämndsordföranden i hans egenskap af ordförande i fattigvårdsstyrelse, och
torde i detta hänseende anslagets karaktär af särskildt arfvode vara tydlig. [
det öfveivägande flertalet tall hafva anslag under denna titel ägt rum i rund
summa, hvadan skäl synes föreligga att antaga, att i dessa fall i regel någon
16
Konstitutionsutskottets utlåtande Kr 27.
räkning på ersättning från kommunalnämndsordförande ej inlämnats. Vid sa-
dant förhållande kan uppenbarligen ej konstateras, huru stor kostnad, som
skrifmaterialier, postporto, skrifbiträde och räkenskapshjälp belöpa sig till.
1 66 kommuner har kommunalnämndsordförande beviljats både lön
och anslag till skrifmaterialier m. in., i 65 kommuner både arfvode och an¬
slag till skrifmaterialier, i 2 kommuner både lön, arfvode och anslag till
skrifmaterialier och i 4 kommuner både lön och arfvode. Dessutom förekom
i ytterligare några kommuner anslag under titeln »I öfrigt» i förening med
lön, arfvode eller anslag till skrifmaterialier in. m. Sålunda utgick till kom-
munalnämndsordföranden i Bro kommun i Göteborgs och Bohus län 1 75 kro¬
nor såsom »personligt tillägg» utöfver särskildt beviljadt arfvode å 125 kro¬
nor, och i östervallsskogs kommun af Värmlands län 200 kronor som »gra¬
tifikation» utöfver 100 kronor i lön. I fyra kommuner erhöll kommunal¬
nämndsordförande jämförelsevis hög ersättning' under namn debiterings-
och uppbördsprovision: i Fall! landskommun af Kopparbergs län 1,264 kro¬
nor utöfver 800 kronor i anslag till skrifmaterialier m. m., i Huseby kommun
i samma län 303 kronor förutom 800 kronor i arfvode och 50 kronor i anslag
till skrifmaterialier m. m., i öster Fernebo kommun af Gäfleborgs län 1,246
kronor förutom 550 kronor i anslag till skrifmaterialier in. m. och i Hässjö
kommun af Västernorrlands län 235 kronor förutom 200 kronor i anslag till
skrifmaterialier m. in. Vare sig ersättning utgår såsom lön eller arfvode
eller under något särskildt namn, såsom i de sistnämnda fallen, utöfver an¬
slag till skrifmaterialier m. in., torde sådan ersättning sakna grund i stad¬
gandet i § 51 af förordningen om kommunalstyrelse på landet.
Samman- Af hvad utskottet sålunda anfört, torde framgå både att kommunal-
ställning nämnd sord föran dens arbetsbörda numera pa åtskilliga ställen äi af den om-
ocA yr fattande beskaffenhet, att samhället ej skäligen kan utan särskild ersättning
kräfva dylikt arbete af någon medborgare, och att stadgandet i § 51 af förord¬
ningen om kommunalstyrelse på landet på grund af detta förhållande i ett
stort antal kommuner tillämpas antingen så, att anslaget till skrifmaterialier
m. m. också innebär ersättning för med uppdraget förenade besvär, eller så,
att ersättningen till kommunalnämndsordföranden uppfattas såsom väsent¬
ligen utgörande lön eller arfvode. Efter utskottets mening är därför en änd¬
ring af § 51 i förordningen om kommunalstyrelse på landet af behofvet på¬
kallad.
För lösande af denna i flera hänseenden betydelsefulla fråga, synas
erbjuda sig två olika sätt att gå tillväga, nämligen antingen att
medgifva kommun rätt att under vissa förhållanden tillerkänna kom¬
munalnämndsordförande ersättning för med uppdraget förenade besvär,
eller att öfverflytta kommunalnämndsordförandens nuvarande arbetsbörda
Konstitutionsutskottets utlåtande År 27.
17
på en särskild kommunal tjänsteman. Denna senare utväg torde i viss ut¬
sträckning hafva användts i stadskommunerna, dä på grund af samhällets
utveckling och stegrade kraf särskilda kommunala funktioner öfverlämnats
till aflönade kommunala tjänstemän, livilka under de kommunala förtroende¬
männens öfverinseende hafva att fullgöra det mera tidsödande och i tekniskt
afseende kräfvande af det kommunala arbetet. Denna lösning af det före¬
liggande spörsmålet synes emellertid utskottet i flera hänseenden vara otill¬
fredsställande för landskommunerna. Efter utskottets mening bör det näm¬
ligen lämnas kommunerna full frihet att besluta, huruvida de böra inrätta
kommunala tjänstebefattningar och på dem öfverflytta någon del af kom-
munalnämndsordförandens göromål, eller huruvida de höra bibehålla koin-
munalnämndsordförandeinstitutionen i dess nuvarande omfattning. Det före¬
faller därjämte utskottet, att eu särskild föreskrift i förordningen om
kommunalstyrelse på landet om inrättande af en aflönad kommunal tjänste¬
befattning skulle med hänsyn till ett stort antal kommuner af mindre om¬
fattning ej vara välbetänkt, då de göromål som åligga kommunalnämndsord-
föranden inom dessa kommuner visserligen äro för små för att påkalla någon
särskild tjänsteman, men å andra sidan för stora för att man af en förtroen¬
deman skulle kunna kräfva arbete utan särskild ersättning.
Utskottet har därför stannat vid den meningen, att kommunen bör
hafva rätt att under vissa förhållanden och på vissa villkor tillerkänna kom-
munalnämndsordföranden ersättning för med uppdraget förenade besvär, samt
att därutöfver särskildt godtgöra honom för de med uppdraget förenade direk¬
ta kostnaderna och sålunda äfven för sådana, som ej omnämnas i § 51 i för¬
ordningen om kommunalstyrelse på landet. Utskottet anser i likhet med mo¬
tionären, att dessa spörsmål på grund af deras omfattning och betydelse lämp¬
ligast utredas genom Kungi. Maj ds försorg.
Då efter utskottets mening ersättning åt kommunal nämndsordförande
icke bör beredas i andra fall, än då ordförandens göromål äro af sådan om¬
fattning, att arbete utan ersättning' skäligen ej kan kräfvas, torde böra ge¬
nom den afsedda undersökningen utrönas, först under hvilka villkor kom¬
mun öfverhufvud bör kunna anslå ersättning åt ordförande, och vidare,
under förutsättning att arfvode beviljas, viss begränsning af stor¬
leken af detsamma. De! torde kunna ifrågasättas, huruvida icke kom¬
munernas folkmängd och storlek kunna anses vara en lämplig ut¬
gångspunkt vid afgörandet af dessa frågor. Åtminstone synes det
framgå af den af Statistiska Centralbyrån föranstaltade undersökningen,
som om de nuvarande ersättningsbeloppens storlek i viss grad svarade mot
Bihang till Riksd. prot. 1911. 3 Sand. 1 Afd. 23 Höft.
3
18
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 27.
kommunernas folkmängdstal, om man beräknar beloppen och folkmängden
i medeltal per kommun inom de särskilda länen, såsom framgår af tabell II.
Sammanställningen ådagalägger, att de högre ersättningsbeloppen fö¬
rekomma inom län, hvilkas kommuner i medeltal hafva en stor befolkning,
och de lägre ersättningsbeloppen i län, där kommuner i medeltal hafva en
liten befolkning.
Slutligen torde också i ett eventuellt lagförslag betryggande garantier
böra uppställas till förekommande af missbruk af den rätt till ersättning,
Tabell IL
Medeltal invånare och medeltal ersättning åt koinmunalnämndsordförande pr kommun,
i olika län.
Län.
|
Medeltal invånare
pr kommun.
|
Medeltal ersätt- 1
ning i kronor åt
kommunal-
nämndsordf. pr
kommun.
|
Stockholms län.................
|
1,533
|
188
|
Uppsala län...................
|
1,136
|
no
|
Södermanlands län................
|
1,549
|
133
|
Östergötlands län.................
|
1,463
|
150
|
Jönköpings län .................
|
1,372
|
107
|
Kronobergs län.................
|
1,750
|
139
|
Kalmar län...................
|
1,881
|
155
|
Gottlands län..................
|
483
|
43
|
Blekinge län...................
|
3,115
|
180
|
Kristianstads län.................
|
1,396
|
131
|
Malmöhus län..................
|
1,145
|
137
|
Hallands län..................
|
1,318
|
144
|
Göteborgs och Bohus län.............
|
2,248
|
216
|
Älfsborgs län..............Sr • • •
|
1,115
|
95
|
Skaraborgs län..................
|
796
|
73
|
Värmlands län..................
|
2,549
|
25G
|
Örebro län...................
|
2,919
|
237
|
Västmanlands län.................
|
1,720
|
221
|
Kopparbergs län.................
|
4,453
|
527
|
Gäfleborgs län..................
|
4,231
|
524
|
Västernorrlands län................
|
3,355
|
370
|
Jämtlands län..................
|
1,796
|
215
|
Västerbottens län.................
|
6,098
|
352
|
Norrbottens län.................
|
6,534
|
755
|
Hela riket
|
1,695
|
167
|
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 27.
1!)
som kan komma att medgifvas, och bör i samband därmed jämväl den rätt
till godtgörelse för med uppdraget förenade direkta kostnader, som redan
nu är stadgad eller därutöfver kan komma att beviljas, noga begränsas, så
att icke missbruk af denna godtgörelse kommer att äga rum, såsom nu under¬
stundom torde vara fallet.
På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,
att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till Kungl.
Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huru¬
vida och under hvilka villkor det må medgifvas kommuner
å landet att åt ordförande i kommunalnämnden anslå sär¬
skild godtgörelse för med uppdraget förenadt besvär samt
för kostnader jämväl i andra fall än de i § 51 af förord¬
ningen om kommunalstyrelse på landet omförmälda, samt
till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill utrednin¬
gen kan föranleda.
Stockholm den 8 maj 1911.
På utskottets vägnar:
ERNST TRYGGER.
Reservationer:
af herr Trygg er, som anfört:
Jag måste för min del fasthålla vid den principen, att kommunala
förtroendeuppdrag icke böra vara aflönade. Då jag emellertid hyser den
förvissningen, att en blifvande utredning skall ådagalägga, att man utan
öfvergifvande af denna principiella ståndpunkt skall vara i stånd att lindra
den börda, som uppdraget att vara kommunalnämndens ordförande otvifvel¬
aktigt i många fall kan innebära för den, som erhållit detta förtroendeupp¬
drag, har jag icke velat sätta mig emot den skrifvelse, hvarom utskottet
gjort hemställan;
20
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 27.
af herrar Sjöholm, Bellinder, Ekman, grefve von Rosen och herr
Zimdahl, som instämt med herr Trygger;
af herr Clason, som anfört:
På sid. 13 ff. i sitt utlåtande har utskottet hänfört sig till en af
Statistiska Centralbyrån verkställd utredning rörande de anslag, som 1905
utgingo till samtliga innehafvare af kommunala tjänstebefattningar, och
har ur densamma bland annat sökt draga vissa slutsatser angående de
olika former, under hvilka kommunalnämndsordförandena nämnda år åt¬
njöto ersättning. Utskottet har sålunda med ledning däraf såväl i tabellarisk
form som genom åtskilliga reflektioner sökt belysa i hvad mån denna er¬
sättning vore »lön», »arfvode», »anslag till skrifbiträde, skrifmaterialier m. in.»
eller olika föreningar af dessa anslagstitlar, och utskottet har på denna
uppdelning sökt grunda ett bedömande, i huru stort antal kommuner denna
ersättning utgått, såsom utskottet yttrar å sid. 14, n enlighet med den
efter § 51 af förordningen om kommunalstyrelse pa landet enda lagliga
förmena. Detta antal uppgifves till 1,296, hvaremot till andra former
— hvilka enligt nyss citerade uttryck alltså måste vara lagstridiga —
räknas 556 kommuner med »lön», 321 med »arfvode», 6 med »lön + arf¬
vode», 66 med »lön + skrifmaterialier m. m.», 65 med »arfvode + skrif¬
materialier m. m.» o. s. v.
De primäruppgifter, som föreligga, berättiga emellertid enligt min
uppfattning icke till någon sådan uppdelning med anspråk på giltighet.
Den statistiska utredning, på hvilken den grundats, har haft till uppgift
att anskaffa redogörelser »för de från stat, kyrka och kommun utgående
aflöningar och pensioner» eller, såsom öfverskriften å frågeformulären lyder:
»Uppgift till aflönings- och pensionsstatistik. Aflöningsförmåner år 1905»,
och de formulären åtföljande utförliga reglerna för uppgifternas med¬
delande gifva en mängd erinringar om huru alla tjänstebefattningar och
aflöningsförmåner skulle medtagas, men de markera ingenstädes vikten af
att de för kommunala förtroendemän eventuellt utgående anslagsbeloppen
blefve efter någon enhetlig grund uppdelade på »lön (aflöning)», »arfvode»,
»ersättning för skrifbiträde» o. s. v., och säkra slutsatser rörande en sådan
uppdelning lära under sådan förhållanden svårligen kunna dragas af de
inkomna uppgifterna. Enbart den omständigheten att formulären hafva
särskilda kolumner för »kontanta aflöningsförmåner under 1905» (med un¬
derrubrikerna lön (aflöning), arfvode, tjänstgöringspenningar (dagtrakta¬
mente), ersättning för andra naturaförmåner, ålderstillägg), för »sportler
år 1905», för »naturaförmåner (bostad, lyse, ved, kost, beklädnad, tvätt
o. s. v.)», för »anslag till skrifbiträde, skrifmaterialier o. dyl.», för »före-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 27.
21
ning med annan och hvilken tjänst», för »tjänstgöring i samma befattning
i en eller flera andra kommuner» och för »rättighet till pension», torde
nämligen icke gifva någon garanti för att den ifrågavarande uppdelningen
på olika håll verkställts efter samma och riktiga principer.1 Af Statistiska
Centralbyråns egna bearbetare af materialet lär också, efter hvad som
meddelats mig, saken uppfattas på detta sätt; man hade först afsett att
vid bearbetningen sammanföra nu ifrågavarande uppgifter i två kolumner,
nämligen dels »lön» i en, dels »arfvode eller expensmedel», men man har
pa grund af primärmaterialets oanvändbarhet för en dylik uppdelning
sedermera frångått denna tanke och lärer nu afse att sammanföra allt un¬
der den gemensamma rubriken »lön, arfvode eller expensmedel».
Ett närmare studium af primäruppgifterna bestyrker ytterligare upp¬
delningens ohållbarhet.
Studerar man härad för härad, finner man oupphörligen uti bredvid
hvarandra liggande socknar ungefär samma eller inbördes jämförliga be¬
lopp uppförda såsom de för kommunalnämndsordförandena anslagna, men
i den ena socknen under titeln »lön», i grannsocknen under titel »arfvode»,
i den tredje under titeln »anslag till skrifbiträde* etc., på ett sätt, som
tydligen gifver vid handen att dessa olika titlar i själfva verket blott äro
olika namn för samma sak. När t. ex. för Erlinghundra härad af Stock¬
holms län vid två socknar talas om blott »lön» å resp, 100 och 125 kr.,
vid en socken om blott »arfvode» å 60 kr. och i fem socknar om blott
»anslag till skrif biträde», växlande från 50 till 125 kronor; när Norunda
härad af Uppsala län uppträder med en socken med »lön» af 125 kronor,
en med »arfvode» å 150 och tre med skrifbiträdesanslag å resp. 100, 200
och 325; när i Tveta härad af Jönköpings län fem socknar representeras
af »lön» från 50 till 100 kr., tre af »arfvode» från 75 till 350 och sju af
»anslag till skrifbiträde» från 49 till 250; när i Gäsene härad af Älfsborgs
län elfva socknar uppgifvas hafva »lön» varierande å olika belopp mellan
5 och 60 kronor, en »arfvode» på 40 kronor och tio »anslag till skrifbi¬
träde» m. in., växlande från 10 till högst 50 kronor — och på liknande
sätt förhåller det sig hela statistiken igenom — så ligger det för öppen
dag, att den verkliga åtskillnaden mellan dessa anslag endast ligger i de
titlar, hvarunder de råkat uppföras i formulären, men alldeles icke i något
sakförhållande, som skulle berättiga att i löne- och arfvodesbeloppen mera
1 Det är påfallande att i formulären Kommunalförordningens uttryckssätt i § 51
ingenstädes ordagrant återfinnas, ej heller denna paragraf på något annat sätt bringas i
erinring.
22
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 27.
än i anslagen för skrifbiträde etc. inlägga föreställningen om direkt er¬
sättning äfven för besvär med ämbetsförvaltningen.
i flere af de län, som enligt utskottets tabell 1 hafva det proportions¬
vis största antalet kommuner med »lön» eller »arfvode», såsom t. ex. Jön¬
köpings, Älfsborgs och Skaraborgs, äro för öfrigt också dessas belopp i
stort sedt tämligen obetydliga. Af Jönköpings läns 60 »löner» och »arf-
voden» stanna sålunda 43* under 100 kr., medan 33 af dess 55 skrilbiträdes-
anslag växla från 100 till 350 kronor, d. v. s. i regel äro högre; af Alfs-
borgs läns 119 »löner» och »arfvoden» stanna 90 under 100 kronor däraf
69 mellan 5 och högst 50 kronor; och af Skaraborgs läns 121 »löner» och
»arfvoden» stanna icke mindre än 103 vid belopp å högst 75 kronor,
däraf det stora flertalet mellan 10 och 50 kronor. Att i dessa ringa
belopp på grund af deras namn se något annat än ersättning för skrif-
och räkenskapsbiträde, skrifmaterialier och postporto, d. v. s. den »lagliga
formen» för ersättning, att i stället, såsom utskottet yttrar (sid 16), de
skulle i kommunerna »uppfattas såsom väsentligen utgörande lön eller arf¬
vode», hvarmed utskottet menar ersättning för besvär, saknar gifvetvis
hvarje fog.
Att för primäruppgifternas insändare någon saklig skillnad icke före¬
legat mellan de olika titlarna »lön», »arfvode» och »anslag till skrifbiträde»
etc., göres äfven af andra förhållanden påtagligt. Formulären hafva på
baksidan en rubrik för »anmärkningar», bland hvilka stundom antecknats
exempelvis data för kommunalbeslut, angående olika tjänstemäns ersätt¬
ningsbelopp o. d., och det förekommer då icke sällan, att där användas
andra beteckningar i frågan än den af samma person förut gjorda tabell¬
uppgiften, så att mot tabellens »anslag till skrifbiträde» etc. i anmärkningen
svarar beteckningen »arfvode» eller »aflöning» o. s. v. Från vissa kommu¬
ner föreligga dublettuppgifter, afgifna för samma år, och det kan då in¬
träffa, att alldeles samma belopp i den ena uppgiften kallas »lön» och i
den andra »arfvode» eller i den ena »arfvode» och i den andra »anslag till
skrifbiträde» o. s. v.
Utskottets tabell påpekar också en del fall, då jämte »lönen» eller
»arfvodet» äfven funnits »anslag till skrifmaterialier in. in.», och utskottet
framhåller (sid. 16), att i dessa fall, då »ersättning utgår såsom lön eller
arfvode---utöfver anslag till skrifmaterialier in. in., torde sådan ersätt¬
ning sakna grund i stadgandet i § 51 af förordningen om kommunalstyrelse
på landet». Äfven denna slutsats torde vara ganska omtvistlig. Åtmin¬
stone i de icke få af dessa fall, i hvilka anslaget »till skrifmaterialier
in. in.» är begränsadt till 2—10 kronor, har det tydligtvis, såsom också i
vissa primär uppgifter belönas, endast afseende på verkliga skrifmaterialier
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 27.
23
och kanske postporto, och den lilla »lön» eller »arfvode», som dessutom
utgår, kan i många fall förmodligen sägas utgöra just den författnings¬
enligt tillåtna ersättningen för skrifbiträde och räkenskapshjälp.
Slutligen bör äfven påpekas, att alla »löner» och »arfvoden», som en¬
ligt de till utskottet öfverlämnade uppgifterna tillskrifvas kommunal«å'wiw/,s-
ordförandena, enligt primäruppgiftemn icke få dit hänföras. I vissa fall äro
nämligen dessa belopp i primäruppgifterna upptagna såsom anslagna för
vare sig kommunalstämmoordförande eller fattigoårdsstyrelsens ordförande,
och den omständighet, att sedermera samme person angifvits utöfva såväl
dessa sistnämnda funktioner eller någon af dem som kommunalnämnc/s-
ordförandebefattningen, berättigar naturligtvis icke att, såsom dock fler¬
städes skett, hänföra den honom enligt primäruppgifterna såsom stämmo-
ordförande eller fattigvårdsordförande tillerkända ersättningen såsom ut¬
görande ett arfvode för kommunalnämndsordförandebefattningen. Andra
uppgifter visa nämligen, att befattningarna icke sällan äro skilda åt och
försedda hvar för sig med ersättningsbelopp.
Enligt min uppfattning kunna sålunda ur den af utskotten an¬
förda statistiken tillförlitliga svar alldeles icke hämtas på de af utskottet
uppställda frågorna om det inbördes förhållandet mellan olika »lagliga»
eller icke lagliga former för kommunalnämndsordförandes ersättning. Detta
helt enkelt därför att statistikens primäruppgifter aldrig afsett att ge
exakta svar på just dessa frågor. Det vore därför tvifvelsutan ett misstag
om utskottets siffror framdeles blefve tolkade såsom ett bevis på det nu¬
varande verkliga sakläget på detta område inom riket eller dess olika
delar, och det är för att söka förebygga detta som jag ansett mig
skyldig att bifoga betänkandet ofvanstående kritiska anmärkningar. Af
statistiken ådagalägges icke heller, att nuvarande författningsbestämmelser,
med den tolkning de vunnit genom olika kungl. resolutioner, icke skulle
vara tillräckliga för att, utan ändring af § 51 kommunalstämmoförord-
ningen, låta kommunalnämndsordförandena komma i åtnjutande af skälig
ersättning. Ehuru således icke några synnerligen starka skäl tala för ut¬
skottets skrifvelseförslag, anser jag mig dock i likhet med hrr Trygger
m. fl., icke böra motsätta mig anordnande af en bättre utredning i frågan
än som hittills föreligger.
Det skulle här antecknas, att herrar von Geijer och Almqvist icke
deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet, och att herr Nyström
ej varit närvarande vid detta utlåtandes justering.
24
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 27.
Bilaga.
Sa m in anfäktning
ner jämte
länsvis af kommunalnämndsordförandenas afloma g sförmä-
kommunernas antal och länens folkmängd är 1905.
Anm. Uppgifterna afse endast de egentliga landskommunerna, icke köpingar. — Uppgifterna
rörande aflöningsförmänerna hafva lämnats i afjämnade krontal.
Län
(landsbygd).
|
Antal
kom¬
muner.
|
Folkmängd
d. *'lu 1905.
|
Lön.
|
Arfvode.
|
Anslag
till skrif-
biträde,
skrifmate¬
rialier
o. dyl.
|
I öfrigt.
|
Summa.
|
Stockholms län. . . .
|
no
|
168,667
|
2,090
|
3,610
|
14,796
|
164
|
20,660
|
Uppsala län.....
|
85
|
96,592
|
1,860
|
2,085
|
5,306
|
60
|
9,311
|
Södermanlands län . .
|
91
|
140,951
|
655
|
2,470
|
8,843
|
—
|
11,968
|
Östergötlands län . . .
|
149
|
217,917
|
2,102
|
3,590
|
16.545
|
53
|
22,290
|
Jönköpings län ....
|
127
|
174,201
|
4,948
|
1,940
|
6,657
|
25
|
13,570
|
Kronobergs län....
|
85
|
148,713
|
2,675
|
1,500
|
7,559
|
—
|
11,734
|
Kalmar län.....
|
101
|
189,944
|
3,061
|
1,750
|
10,691
|
135
|
15,637
|
Gottlands län ....
|
92
|
44,396
|
1,115
|
1,060
|
1,739
|
9
|
3,923
|
Blekinge län.... .
|
35
|
109,028
|
658
|
550
|
5,035
|
38
|
6,281
|
Kristianstads län . . .
|
143
|
199,655
|
3,280
|
2,420
|
12,909
|
52
|
18,661
|
Malmöhus län ....
|
241
|
275,952
|
5,445
|
5,240
|
22,114
|
155
|
32,954
|
Hallands län ....
|
86
|
113,387
|
3,717
|
1,110
|
7,452
|
102
|
12,381
|
Göteborgs och Bohus län
|
87
|
195,602
|
3,395
|
3,010
|
12,190
|
175
|
18,770
|
Älfsborgs län ....
|
220
|
245,317
|
8,007
|
2,037
|
10,780
|
135
|
20,959
|
Skaraborgs län....
|
260
|
206,692
|
5,843
|
2,733
|
10,352
|
136
|
19,064
|
Värmlands län ....
|
87
|
221,762
|
3,880
|
1,570
|
16,605
|
235
|
22,290
|
Örebro län.....
|
58
|
169,329
|
1,585
|
1,625
|
10,033
|
501
|
13,744
|
Västmanlands län . . .
|
68
|
116,984
|
2,285
|
1,788
|
10,923
|
37
|
15,033
|
Kopparbergs län . . .
|
47
|
209,295
|
3,900
|
3,150
|
15,393
|
2,304
|
24,747
|
Gäfleborgs län ....
|
47
|
198,879
|
6,710
|
5,640
|
10,760
|
1,421
|
24,531
|
Västernorrlands län . .
|
63
|
211,374
|
6,425
|
3,915
|
12,283
|
672
|
23,295
|
Jämtlands län ....
|
59
|
105,938
|
5,143
|
3,275
|
4,040
|
222
|
12,680
|
Västerbottens län . . .
|
24
|
146,350
|
650
|
2,275
|
5,525
|
—
|
8,450
|
Norrbottens län ...
|
21
|
137,219
|
1,000
|
4,875
|
9,975
|
—
|
15,850
|
Summa
|
2,386
|
4,044,144
|
| 80,429
|
63,218
|
248,505
|
6,631
|
| 398,783
|
It 1217
Stockholm 1911. Kung!. Boktryckeriet, P. Å. Norstedt & Söner.