Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.
1
Nr 83.
Ankom till Riksdagens kansli den 25 april 1911 kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående fastställande af grunder för tomträtts-
upplåtelser från kronojord.
(2:a Afd.)
I en inom Andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hän¬
visad motion, nr 23, har herr G. Strömberg hemställt, att Riksdagen
ville hos Kung]. Maj:t anhålla, att för nästa Riksdag måtte framläggas
till pröfning hufvudgrunder för upplåtelse med tomträtt af de å kronans
egendomar för upplåtelse afsedda bostadstomter, dessa grunder byggda
på allmängiltiga bestämmelser för tomträttsupplåtelse från kronojord.
Till stöd härför har anförts följande:
De synpunkter, som tala för betydelsen af att staten gifver med¬
verkan och stöd åt arbetarnes sträfvan att skaffa sig eget hem, äro så
ofta framhållna, att det ej erfordras att vidare utveckla desamma.
Genom det allmännas försorg har ju också redan mycket gjorts
för att åt arbetarne i stad och på landet bereda möjligheter att för¬
verkliga denna allmänt erkända sträfvan, och den omfattning egnahems¬
rörelsen tagit torde bäst af allt bevisa nödväudigheten af att stats¬
makterna ägna denna fråga stor uppmärksamhet.
I allmänhet har upplåtelse af egnahemstomter skett med full
äganderätt och först under de senaste åren har å statens egendomar
upplåtelse af bostadstomter ägt rum mot tomträtt.
Vid Trollhättan, där på grund af statens stora anläggningar efter¬
frågan på bostäder varit mycket stor under de senaste åren, har en
Bihang till Riksd. prof. 1911. 8 Sami. 33 Haft. (Nr 83). 1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.
särdeles liflig egnahemsrörelse uppstått. Och de af staten förtjänst¬
fullt anlagda egnahemskolonierna ha i stor utsträckning tagits i anspråk
af arbetarne, som härigenom lyckats skaffa sig sunda och hemtrefliga
bostäder. De sålunda af staten genom kungl. vattenfallsstyrelsen upp¬
låtna bostadstomterna ha äfven de i allmänhet upplåtits med äganderätt,
men sedan Riksdagen år 1908 uttalat sig för att upplåtelse med tomt¬
rätt företrädesvis bör äga rum, ha bestämmelser för tomträttsupplåtelse
i Trollhättan utarbetats och under de senaste åren all upplåtelse skett
enligt dessa grunder.
Arbetarne synas dock vara mindre benägna att uppföra egna hem
på de villkor, som uppställts, och följden har blifvit, att egnahemsbyg-
gandet å statens egendomar afstannat, då däremot enskilda jordägare
kunnat glädja sig åt stor efterfrågan å tomter på sina egendomar i
närheten af Trollhättan. Ett förhållande, som också kungl. vattenfalls¬
styrelsen framhåller i sin senaste årsberättelse.
Orsaken till denna arbetarnes motvilja mot tomträtten synes fram¬
för allt ligga däri att tomträtten i nuvarande form ej är ägnad att ingifva
samma tilltro på framtida trygghet som upplåtelse med äganderätt.
Och granskar man de bestämmelser, som finnas införda i kontrakten
för upplåtelse med tomträtt mellan kungl. vattenfallsstyrelsen och tomt-
rättshafvarne i Trollhättan, finner man, att denna arbetarnes motvilja
mot tomträtten är förklarlig, ja, fullt berättigad.
Arbetarne kunna icke lika litet som någon annan i utbyte med
den fulla äganderätten taga hvilken form af upplåtelse som helst, och
de bestämmelser, som äro fastställda som villkor för upplåtelse af bo-
stadstomter i Trollhättan, kunna med skäl betecknas som orimliga och
obegripliga.
Som bevis härför må anföras att tomträttshafvaren är skyldig
utbetala — utom den årliga afgälden för tomten och utom amorteringen
å de uppförda byggnaderna — en årlig amortering å den byggnaderna
å tomten fastställda löseskillingen, hvaraf följer att tomträttshafvaren
med egna insatta medel måste inlösa sitt hus vid upplåtelsetidens slut
och därefter, om staten så önskar, tvingas lämna alltsammans.
Beträffande löseskillingen finnes dessutom i kontrakten följande
alltför obefogade bestämmelse: »Befmnes vid tomträttstidens slut tomt¬
rättshafvaren hafva eftersatt något af den underhållsskyldighet, som
enligt hvad här ofvan stadgas åligger honom, är han härför skyldig
vidkännas afdrag å löseskillingen. För bestämmande af detta afdrag
äger styrelsen vid upplåtelsetidens slut låta uppskatta dels kostnaden
för uppförande då af ny byggnad af lika beskaffenhet, dels kostnaden
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.
B
för botande af befunna brister och uträkna huru många procent den
senare kostnaden utgör på den förra samt afdraga lika många procent
å den fastställda löseskillingen.»
Den i ofvan anförda paragraf åberopade bestämmelsen om under¬
hållsskyldighet har följande lydelse: »Det åligger tomträttshafvaren att
under aftalstiden städse på sin bekostnad hålla byggnaderna å tomten
till deras fulla värde.»
Det är lätt att förstå att det för en arbetare med små tillgångar
tillhör det omöjliga att under upplåtelsetiden som är 60 till 75 år hålla
en byggnad uppförd af trä till sitt falla och ursprungliga värde och
för att detta omöjliga ej kan utföras skall tomträttshafvaren vidkännas
afdrag å den af honom själf hopsparade löseskillingen.
Hvad som dessutom framför allt är viktigt för att få tomträtts-
upplåtelsen mer tilltalande och efterfrågad är, att företrädesrätten till
ny upplåtelse fastslås klart och uttryckligt i öfverenskommelsen, så att
upplåtelsen får karaktären af upplåtelse för all framtid.
Till jämförelse må nämnas hur saken ordnats af hufvudstaden.
Där tillämpas tomträttsupplåtelse liksom i Trollhättan, men någon skyl¬
dighet för tomträttshafvaren att själf betala lösen genom att amortera
löseskillingen förekommer icke. Och i stället för de ofvan anmärkta
bestämmelser är här stadgadt, att lösen för huset skall utgå vid upp¬
låtelsetidens slut endast i de fall att staden återtar tomten för att an¬
vända till andra ändamål eller, ifall staden för den förnyade upplåtelsen,
hvartill tomträttshafvaren har företräde, betingar sig en årlig afgäld,
som med mer än 30 procent öfverstiger den nuvarande, eller eljest
strängare villkor än de förut gällande och tomträttshafvaren ej vill på
dessa villkor mottaga ny upplåtelse.
Af ofvan anförda skäl synes det undertecknad vara af betydelse,
att villkoren för tomträttsupplåtelse affattas på ett mer praktiskt och
ändamålsenligt sätt samt att de gifvas ett sådant innehåll att de med¬
föra betryggande besittning för framtiden och blifva allmängiltiga för
alla kronoupplåtelser med tomträtt öfver hela riket.
I förevarande motion hafva framställts vissa anmärkningar mot de utskottet.
bestämmelser, som tillämpas vid upplåtelse med tomträtt af bostadstomt
å de under styrelsens för Trollhätte kanal- och vattenverk ställda fastig¬
heter vid Trollhättan. Med föranledande häraf har motionären angifvit.
vissa önskemål i afseende på de villkor, som vid upplåtelse af tomträtt
å kronans egendomar i allmänhet kunna ifrågakomma.
Hufvudgrunder för statens tomträttsupplåtelser vid Trollhättan
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.
hafva fastställts genom kungliga brefvet den 27 november 1908. Be¬
träffande den tomträttshafvare åliggande afgift bar därvid föreskrifvits, att
tomträttshafvaren årligen i tomtafgift skall erlägga dels så stort belopp,
att staten har skälig afkastning af tomten äfvensom minst 4 procent ränta
å de af staten för anläggning m. m. af till tomten ledande väg och af
afloppsledning från tomten nedlagda kostnader, dels ock en så stor
summa, att genom densamma jämte ränta på ränta efter 4 procent bil¬
das ett kapital, motsvarande den löseskilling, som staten skall vid upp¬
låtelsetidens slut erlägga till tomträttshafvaren för de å tomten uppförda
byggnaderna.
Utskottet, som tagit del af ett på grund af föreskrifterna i nämnda
kungliga bref upprättadt tomträttsaftal, hvarigenom staten under en tid
af 75 år upplåtit tomträtt till en tomt om 621 kvadratmeter å det vid
Trollhättan belägna hemmanet Stafvered, bar häraf inhämtat, att tomt¬
rättshafvaren för ifrågavarande tomt skall i årlig tomtafgift betala dels
4 öre för hvarje kvadratmeter af tomtens areal eller tillhopa 24 kronor
84 öre, dels 11 kronor 15 öre, utgörande 0,22 procent å den i förevarande
fall fastställda löseskillingen för byggnaderna vid upplåtelsetidens slut
5,000 kronor, hvarjämte staten tillförsäkrat sig rätt att af tomträttshaf¬
varen upptaga en förhöjning i tomtafgiften med ett belopp af högst 10
kronor om året för af staten ombesörjdt underhåll af de på dess bekost¬
nad för tomten anlagda vägar och afloppsledningar samt renhållning
och belysning af sagda vägar, intill dess den trakt, inom hvilken tomten
är belägen, ordnats såsom municipalsamhälle eller ingått i stadssam¬
hälle eller köping.
Motionären framhåller såsom orimligt att tomträttshafvaren, hvilken
på egen bekostnad fått uppföra byggnaderna å tomten, skall vara skyldig
att genom inbetalandet af ett särskildt årligt bidrag själf hopsamla det
belopp, med hvilket staten åtagit sig att vid aftalstidens slut lösa bygg¬
naderna. I likhet med motionären kan utskottet icke finna annat än
att en sådan skyldighet är synnerligen hård för tomträttshafvaren.
Sådana fall kunna ju visserligen förekomma, då byggnaderna vid
upplåtelsetidens slut icke äga något egentligt värde för jordägaren, t. ex.
då tomten icke vidare skall upplåtas utan användas för annat ändamål,
och har jordägaren i sådan händelse åtagit sig att lösa byggnaderna
vid upplåtelsetidens slut, torde han genom ett dylikt åtagande göra
förlust, därest han icke under upplåtelsetiden tillförsäkrat sig ersättning
härför genom afgifter af tomträttshafvaren, men för fall åter, att tomten
vidare kommer att upplåtas för bostadsändamål, torde byggnaderna vid
upplåtelsetidens slut i regel hafva sitt fulla värde för jordägaren, hvilken
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.
5
i sådant fall gör en motsvarande vinst, därest tomträttshafvaren, förutom
afgiften för själfva tomten, fått erlägga årligt bidrag till löseskillingen.
Att i händelse jordägaren åtagit sig att vid upplåtelsetidens slut
lösa byggnaderna med en löseskilling, som — åtminstone i Trollhätte¬
kontrakten samt i de af Stockholms stad använda tomträttskontrakt —
bestämts att utgå högst med det belopp, hvartill byggnadskostnaden
uppgått, det äfven bör åligga tomträttshafvaren att under upplåtelse¬
tiden ordentligt underhålla byggnaderna, samt att vid försummelse härut¬
innan han får vidkännas ett däremot svarande afdrag å löseskillingen,
torde icke vara annat än rätt. I detta sammanhang anser sig utskottet
böra framhålla, hurusom motionären vid åberopandet af bestämmelserna
i fråga om tomträttshafvarne vid Trollhättan åliggande underhållsskyl¬
dighet af de å tomterna uppförda byggnader gjort sig skyldig till ett
missförstånd. I Trollhättekontrakten stadgas nämligen att det åligger
tomträttshafvaren att städse under upplåtelsetiden underhålla alla bygg¬
nader å tomten, så att de alltid befinnas i godt stånd, men att hålla
dem brandförsäkrade till deras fulla värde; således förefinnes icke, så¬
som motionären uppgifvit, i fråga om underhållsskyldigheten något
åliggande för tomträttshafvaren »att hålla byggnaderna å tomten till deras
fulla värde».
Motionären framhåller slutligen såsom synnerligen viktigt, att i
tomträttsupplåtelserna företrädesrätten till ny upplåtelse bör fastslås
klart och tydligt, så att upplåtelsen får karaktär af en sådan för all
framtid.
I Trollhättekontrakten förekommer den bestämmelsen att om styrel¬
sen efter upplåtelsetidens utgång ånyo vill upplåta tomten med tomträtt
eller försälja densamma för bostadsändamål, äger tomträttshafvaren före¬
trädesrätt framför andra till ny upplåtelse eller till köp på de villkor,
styrelsen då bestämmer. I Stockholmskontrakten förefinnes i fråga om
företrädesrätt vid förnyad upplåtelse bestämmelse af ungefär enahanda
innehåll, nämligen att tomträttshafvaren äger företrädesrätt framför an¬
dra att vid upplåtelsetidens slut och under förutsättning, att tomten
ånyo skall upplåtas med tomträtt för bostadsändamål, erhålla ny upp¬
låtelse af densamma på de villkor, under hvilka staden vid den tiden i
trakten upplåter mark för ändamålet, hvaremot dessa kontrakt icke inne¬
hålla någon bestämmelse om tomträttshafvares företrädesrätt till köp af
tomten, därest denna vid upplåtelsetiden säljes.
En längre gående företrädesrätt än som nu omförmälts finner
utskottet icke vara förenlig med tomträttsinstitutet. Enligt utskottets
förmenande måste det nämligen noga fasthållas, att en af hufvud-
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.
grunderna för detta institut just är att upplåtelse icke får ske för all
framtid; att tomträtten, som har ett helt annat syfte än äganderätten,
i motsats till denna endast är en till tiden begränsad besittningsrätt.
Då utskottet sålunda — med hänsyn därtill att tomträttshafvaren
själf fått på sin bekostnad uppföra byggnaderna å tomterna — anser
den i ofvanberörda kungliga bref förekommande bestämmelsen om tomt-
rättshafvarens skyldighet att genom årliga inbetalningar till staten själf
bilda ett kapital motsvarande löseskilling, som staten vid upplåtelse-
tidens slut skall erlägga till tomträttshafvaren för samma byggnader,
icke vara lämplig samt en sådan bestämmelse synes verka därhän att
ifrågavarande tomträttsupplåtelser blifva mindre begärliga, får utskottet,
som i öfrigt icke finner skäl att biträda motionärens framställning, i
anledning af förevarande motion hemställa,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t taga i öfvervägande,
huruvida ofvanberörda bestämmelse om skyldighet för
tomträttshafvaren att bidraga till löseskillingen för
byggnaderna å tomten vid upplåtelsetidens slut vidare
bör ifrågakomma.
Stockholm den 24 april 1911.
På jordbruksutskottets vägnar:
THEODOR ODELBERG.
Reservation:
Af herrar A. T. Odelberg, P. Paul sort, E. A. Lindblad, A. H. Fahlén,
P. O. Lundell och H. Andersson, hvilka ausett att utskottets yttrande
och förslag bort hafva följande lydelse:
I förevarande motion hafva framställts vissa anmärkningar mot de
bestämmelser, som tillämpas vid upplåtelse med tomträtt af bostadstomt
å de under styrelsens för Trollhätte kanal- och vattenverk ställda fastig¬
heter vid Trollhättan. Med föranledande häraf har motionären angifvit
vissa önskemål i afseende på de villkor, som vid upplåtelse af tomträtt
å kronans egendomar i allmänhet kunna ifrågakomma.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.
7
Hufvudgrunder för statens tomträttsupplåtelser vid Trollhättan
hafva fastställts genom kungl. brefvet den 27 november 1908. Be¬
träffande den tomträttshafvaren åliggande afgift har föreskrifvits, att
tomträttshafvaren årligen i tomtafgift skall erlägga dels så stort belopp,
att staten har skälig afkastning af tomten äfvensom minst 4 procent ränta
å de af staten för anläggning m. m. af till tomten ledande väg och af
afloppsledning från tomten nedlagda kostnader, dels ock en så stor
summa, att genom densamma jämte ränta på ränta efter 4 procent bil¬
das ett. kapital, motsvarande den löseskilling, som staten skall vid upp¬
låtelsetidens slut erlägga till tomträttshafvaren för de å tomten uppförda
byggnaderna.
.Utskottet, som tagit del af ett på grund af föreskrifterna i nämnda
kungliga bref upprättadt tomträttsafta], hvarigenom staten under en tid
af 75 år upplåtit tomträtt till en tomt om 621 kvadratmeter å det vid
Trollhättan belägna hemmanet Stafvered, har häraf inhämtat, att tomt-
rättshafvaren för ifrågavarande tomt skall i årlig tomtafgift betala dels
4 öre för hvarje kvadratmeter af tomtens areal eller tillhopa 24 kronor
84 öre, dels 11 kronor 15 öre, utgörande 0,22 procent å den i förevarande
fall fastställda löseskillingen för byggnaderna vid upplåtelsetidens slut
5,000 kronor, hvarjemte staten tillförsäkrat sig rätt att af tomrätts-
hafvaren upptaga en förhöjning i tomtafgiften med ett belopp af högst
10 kronor om året för af staten ombesörj dt underhåll af de på dess
bekostnad för tomten anlagda vägar och afloppsledningar samt renhåll¬
ning och belysning af sagda vägar, intill dess den trakt, inom hvilken
tomten är belägen,, ordnats såsom municipalsamhälle eller ingått i stads¬
samhälle eller köping.
Motionären framhåller såsom orimligt att tomträttshafvaren, hvilken
på egen bekostnad fått uppföra byggnaderna å tomten, skall vara skyldig
att genom inbetalandet af ett särskilt årligt bidrag själf hopsamla det
belopp, med hvilket staten ådragit sig att vid aftalstidens slut lösa bygg¬
naderna. I likhet med motionären kan utskottet icke finna annat än
att en. sådan skyldighet synes väl hård för tomträttshafvaren, därest
icke till följd af denna afgift själfva tomtafgiften kan bestämmas till
ett lägre belopp än eljest. Sadana fall kunna ju visserligen förekomma,
då byggnaderna vid upplåtelsetidens slut icke äga något egentligt värde
för jordägaren, t. ex. då tomten icke vidare skall upplåtas utan användas
tör annat ändamål, och har jordägaren i sådan händelse åtagit sig att
lösa byggnaderna vid upplåtelsetidens slut, torde han genom ett dylikt
åtagande göra förlust, därest han icke under upplåtelsetiden tillförsäkrat
sig ersättning härför genom afgifter af tomträttshafvaren, men för fall
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.
åter, att tomten vidare kommer att upplåtas för bostadsändamål, torde
byggnaderna vid upplåtelsetidens slut i regel hafva sitt fulla värde för
jordägaren, hvilken i sådant fall gör en motsvarande vinst, därest tomt-
rättshafvaren, förutom afgiften för själfva tomten, fått erlägga årligt
bidrag till löseskillingen.
Det vill synas utskottet, att därest jordägaren — för att försäkra
sig om att icke göra någon förlust på grund af en bestämmelse i kon¬
traktet om skyldighet att vid upplåtelsetidens slut lösa byggnaderna —
af tomträttsbafvaren tillförsäkrat sig årligt bidrag till löseskillingen,
själfva tomtafgiften skulle kunna sättas lägre än om så icke vore fallet.
Huruvida en jämkning af tomtafgiften vid nu förevarande upp¬
låtelser vid Trollhättan kan vara påkallad, därom tilltror sig emellertid
utskottet icke att yttra sig. Utskottet vill dock uttala den förviss¬
ningen, att Kungl. Maj:t skall tillse, att dessa afgifter hållas inom
det skäligas gränser.
Vid bestämmande i allmänhet af grunderna för den löseskilling,
tomtägaren vid aftalstiden skall erlägga till tomträttshafvaren för de å
tomten uppförda byggnader, torde enligt utskottets förmenande en
jämkning höra äga rum i såväl tomtägarens som tomträttshafvarens
intressen.
Att lagstiftaren förutsatt, att tomträttsaftalen i regel kom me att
innehålla bestämmelse, huru med byggnader, som af tomträttshafvaren
uppförts, skulle förhållas, när den aftalade tiden utginge, framgår af
följande bestämmelse i 8 § af kapitlet angående tomträtt i lagen om
nyttjanderätt till fast egendom. Däri stadgas nämligen, att om tomt-
ägaren, då tomt, hvartill tomträtt upplåtits, återgår till tomtägaren, enligt
tomträttsaftalet är pliktig att för byggnad eller annat, som finnes å
tomten, gälda lösen, må ej, då inteckning är meddelad i tomträtten,
sådan lösen utgifvas till tomträttshafvaren, utan varde beloppet nedsatt
hos öfverexekutor, som har att kungöra det inteckningshafvarne och
lagligen fördela beloppet. Enligt utskottets förmenande torde också,
därest inteckning i tomträtt skall kunna beredas någon större ekonomisk
betydelse, vara nödvändigt att i själfva tomträttsaftalet införas bestäm¬
melser i nu berörda hänseende.
Emellertid behöfver ett tomträttsaftal icke innehålla en ovillkorlig
skyldighet för jordägaren att vid upplåtelsetidens slut lösa byggnaderna
å tomten och för sådan händelse bör naturligtvis i regel icke heller
för tomträttshafvaren ifrågakomma någon skyldighet att. bidraga till
bildandet af en löseskilling, som icke vid aftalets ingående blifvit bestämd,
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.
9
men som vid upplåtelsetidens slut enligt då skeende uppgörelse möjligen
kan ifrågakomma.
I de af Stockholms stad använda tomträttskontrakt, som af mo¬
tionären åberopats, förekommer icke en sådan ovillkorlig lösnings-
skyldighet, men däremot bestämmelse om att byggnaderna i vissa
fall skola utan lösen tillfalla jordägaren. 1 dessa kontrakt stadgas
nämligen, att, därest staden för den nya upplåtelsen betingar sig en
årlig afgäld, som med mera än trettio procent öfverstiger den förut¬
varande, eller eljest strängare villkor än de förut gällande och vill
tomträttshafvaren icke på dessa villkor mottaga ny upplåtelse eller be¬
slutar staden, att tomten ej vidare skall upplåtas med tomträtt, äger
tomträttshafvaren att af staden erhålla lösen för den å tomten befintliga
byggnaden, hvaremot om staden för den nya upplåtelsen fordrar en
årlig afgäld, som icke med mera än trettio procent öfverstiger den förut¬
varande, och äro villkoren i öfrigt icke strängare än de, som det förra
aftalet bestämmer, men vill tomträttshafvaren icke antaga dessa villkor,
skall byggnaden vid upplåtelsetidens slut utan lösen tillfalla staden.
I Stockholm stads tomträttskontrakt är den årliga afgäld, som det
åligger tomträttshafvaren att betala, bestämd i ett enda belopp, så att
här kommer icke till synes, huruvida tomträttshafvaren äfven får bidraga
till en eventuell löseskilling för byggnaderna.
Att i händelse jordägaren åtagit sig att vid upplåtelsetidens slut
lösa byggnaderna med en löseskilling, som — åtminstone i Trollhätte-
och Stockholmskontrakten — bestämts att utgå högst med ett belopp,
hvartill byggnadskostnaden uppgått, det äfven bör åligga tomträtts¬
hafvaren att under upplåtelsetiden ordentligt underhålla byggnaderna,
samt att vid försummelse härutinnan han får vidkännas ett däremot
svarande afdrag å löseskillingen, torde icke vara annat än rätt. I detta
sammanhang anser sig utskottet böra påpeka, hurusom motionären vid
åberopandet af bestämmelserna i fråga om tomträttshafvarne vid Troll¬
hättan åliggande underhållsskyldighet af de å tomterna uppförda bygg¬
nader gjort sig skyldig till ett missförstånd. I Trollhättekontrakten stad¬
gas nämligen att det åligger tomträttshafvaren att städse under upplå¬
telsetiden underhålla alla byggnader å tomten, så att de alltid befinnas
i godt stånd, men att hålla dem brandförsäkrade till deras fulla värde;
således förefinnes icke, såsom motionären uppgifvit, i fråga om under¬
hållsskyldigheten något åliggande för tomträttshafvaren »att hålla bygg¬
naderna å tomten till deras fulla värde.»
Bihang till Riksd. prof. 1911. 8 Sami. 33 Häjt.
2
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.
Motionären framhåller slutligen såsom synnerligen viktigt, att i
tomträttsupplåtelserna företrädesrätten till ny upplåtelse bör fastslås
klart och tydligt, så att upplåtelsen får karaktär af en sådan för all
framtid.
1 Trollhättekontrakten förekommer den bestämmelsen att om styrel¬
sen efter upplåtelsetidens utgång ånyo vill upplåta tomten med tomträtt
eller försälja densamma för bostadsändamål, äger tomträttsbafvaren före¬
trädesrätt framför andra till ny upplåtelse eller till köp på de villkor,
styrelsen då bestämmer. I Stockholmskontrakten förefinnes i fråga om
företrädesrätt vid förnyad upplåtelse bestämmelse af ungefär enahanda
innehåll, nämligen att tomträttshafvaren äger företrädesrätt framför an¬
dra att vid upplåtelsetidens slut och under förutsättning, att tomten
ånyo skall upplåtas med tomträtt för bostadsändamål, erhålla ny upp¬
låtelse af densamma på de villkor, under bvilka staden vid den tiden i
trakten upplåter mark för ändamålet, hvaremot dessa kontrakt icke inne¬
hålla någon bestämmelse om tomträttshafvares företrädesrätt till köp af
tomten, därest denna vid upplåtelsetiden säljes.
En längre gående företrädesrätt än som nu omförmälts finner
utskottet icke vara förenlig med tomträttsinstitutet. Enligt utskottets
förmenande måste det nämligen noga fasthållas, att en af hufvud-
grunderna för detta institut just är att upplåtelse icke får ske för all
framtid; att tomträtten, som har ett helt annat syfte än äganderätten,
i motsats till denna endast är en till tiden begränsad besittningsrätt.
På grund af det anförda och då utskottet, som är förvissadt om
att med större erfarenhet af tomträttsinstitutet, hvilket ännu är helt
opröfvadt i vårt land, sådana villkor, som äro obilliga eller för tomt¬
rättshafvaren onödigt betungande, icke skola förekomma vid upplåtelser
af ifrågavarande slag å kronojord, sålunda icke finner anledning att
biträda motionärens framställning, får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke må till någon Riks¬
dagens åtgärd föranleda.
Det skulle här antecknas, att herrar Aaby A. W. Ericsson och P.
Alfred Petersson icke deltagit, herr Ericsson i ärendets behandling och
herr Petersson i dess slutliga behandling inom utskottet.
Stockholm, R./t. Rymans Eftertr. 1911.