Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
5
Nr 57.
Ankom till Riksdagens kansli den 17 mars 1911 kl. 7 e. in.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrad lydelse af
60 § i lagen den 23 oktober 1891 angående väghällnings-
besvärets utgörande på landet.
(2:a Afd.)
Uti två särskilda inom Andra kammaren väckta motioner, nr 61
ock 95, hafva herrar grefve It. G. Hamilton och Ollas A. Ericsson gjort
framställning om ändring af gällande bestämmelser angående stats¬
bidrag i'ör underhåll af allmän väg, bro och färja; och har i sådant
afseende föreslagits,
att Riksdagen må för sin del besluta, att § 60 i lagen den 23
oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet,
sådant detta lagrum lyder enligt lagen den 13 september 1907, skall
erhålla följande ändrade lydelse att träda i kraft den 1 januari 1912:
»Af uppskattade kostnaden för underhållet af allmän väg, bro
och färja lämnas tre tiondelar af statsmedel. Därutöfver må väghåll-
ningsdistrikt, som äro med väghållning synnerligt betungade, kunna efter
Kungl. Maj:ts pröfning af staten erhålla särskild! understöd, i den mån
medel, som för sådant ändamål må vara anslagna, därtill lämna tillgång.
Statsbidraget — — — — — — — — — — — — ___
till lika andel för enhvar af dem.»
I afseende ä de skäl, som af grefve Hamilton anförts till stöd för
ifrågavarande framställning, tillåter sig utskottet att hänvisa till motionen.
Herr Ericsson har för sin del i berörda afseende anfört följande:
»Inom Riksdagen hafva landtmännen länge sträfvat för att åstad¬
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
Utskottet.
komma en jämnare och rättvisare fördelning af väghållningsbördan.
Man har tänkt sig kunna ernå ett sådant resultat genom att staten i
högre grad än nu är förhållandet bidroge till vägunderhållskostnaden.
Härvid har framhållits, att de allmänna vägarna på landet äro till sin
natur af den beskaffenhet, att deras anläggning och underhåll böra i
hög grad intressera staten i dess helhet; och otvifvelaktigt gagna de
allmänna vägarna på landet riket fullt lika mycket som de lokala
orterna, genom hvilka de äro dragna, hvadan staten således borde rent
af vara skyldig att i större utsträckning än nu är förhållandet deltaga
i underhållsskyldigheten. När det gäller omläggning af gamla eller
anläggning af nya vägar, intar också staten en sådan ställning, som står
i full öfverensstämmelse med en liknande åskådning, enär staten då i
allmänhet lämnar bidrag intill två tredjedelar af den beräknade kost¬
naden därför. Men genom att staten åtoge sig ett större bidrag till
vägunderhållskostnaden skulle icke blott en lättnad i den i allmänhet
dryga väghållningsbördan vederfaras samtlige väghållningsskyldige, utan
därigenom skulle också eu större och rättvisare utjämning af bördan
de olika orterna emellan vinnas.
Såväl 1905 års särskilda utskott, som inom Riksdagen tillsattes
för behandling af då föreslagna ändringar i väglagen, som jordbruks¬
utskottet vid sistförflutne riksdag förordade också en ökning af ifråga¬
varande bidrag, men frågan föll till följd af Första kammarens motstånd.
För att i någon mån ernå här ofvan antydda syfte borde det nu
utgående bidraget åtminstone fördubblas.»
Vid antagandet af lagen om väghållningsbesvärets utgörande på
landet beslöt 1891 års Riksdag, att till lindring för de väghållnings¬
skyldige skulle af statsmedel lämnas ett till väghållarne utgående under¬
stöd, motsvarande en tiondel af väghållets genom särskilda nämnder
uppskattade värde. 1905 års Riksdag höjde detta statsbidrag till tre
tjugondelar af kostnaden för underhållet af allmän väg, bro och färja,
efter hvilken grund statsbidraget fortfarande utgår. Därest ytterligare
höjning af statsbidraget skulle ifrågakomma, anser utskottet, i öfver¬
ensstämmelse med sin vid föregående tillfällen såväl nästlidna som
innevarande år uttalade åsikt, ändamålet med en sådan böra vara
detsamma som vid Riksdagens förut meddelade beslut om statsbidrag,
nämligen endast en lindring och utjämning olika orter emellan af
vägbördan, men icke, såsom åtminstone med den ena af ifrågavarande
motioner torde åsyftas, att bilda ett öfvergångsstadium i utvecklingen mot
statens öfvertagande af väghållningsbesväret i dess helhet. Då nu den
7
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
af 1905 års Riksdag vidtagna höjningen af statsbidraget otvifvelaktigt
redan i viss män verkat till lindring och utjämning af vägbördan,
och Riksdagen dessutom årligen lämnar särskildt anslag åt synnerligt
betungade väghållningsdistrikt, synes utskottet ytterligare höjning af
statsbidraget icke tillrådlig, särskildt med hänsyn till faran däraf att
staten genom upprepade mindre sådana höjningar lätt kunde så små¬
ningom ledas till ett öfvertagande af väghållningsbesväret i dess helhet.
Utskottet hemställer alltså,
att ifrågavarande motioner icke må till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 mars 1911.
På jordbruksutskottets vägnar:
THEODOR ODELBERG.
Reservation:
af herrar friherre G. L. De Geer, grefve A. H:son Wachtmeister
och S. Linders mot utskottets motivering;
af herrar P. Alfred Petersson, D. Persson, G. Jansson, grefve R.
G. Hamilton och G. A. E. Kronlund, hvilka ansett, att utskottet bort
hemställa,
att Riksdagen må för sin del besluta, att § 60
i lagen den 23 oktober 1891 angående väghållnings-
besvärets utgörande på landet, sådant detta lagrum
lyder enligt lagen den 13 september 1907, skall er¬
hålla följande ändrade lydelse att träda i kraft den
1 januari 1912:
»Af uppskattade kostnaden för underhållet af
allmän väg, bro och färja lämnas tre tiondelar af stats¬
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
medel. Därutöfver må väghållningsdistrikt, som äro
med väghållning synnerligt betungade, kunna efter
Kungl. Maj:ts pröfning af staten erhålla särskildt'un-
derstöd, i den mån medel, som för sådant ändamål
må vara anslagna, därtill lämna tillgång.
Statsbidraget utbetalas till vägstyrelsen. Det
statsbidrag, som belöper på underhållet af indelad
väg, tillkommer dem, som sådant underhåll bestrida,
och tillhandahålles dem af vägstyrelsen på lämp¬
ligt sätt.
Den af särskilda nämnden uppskattade kostnad
för underhåll af all indelad väg inom distriktet skall,
efter afdrag för bidraget af statsmedel, fördelas på
de enligt 7 § till vägunderhåll in natura förpliktade
vägfyrkar, hvarefter det belopp, som enligt denna
fördelning på hvarje sådan fyrk belöper, såsom väg¬
skatt påföres hvarje annan vägfyrk. Hvad därutöfver
erfordras för bestridande af vägkassans utgifter enligt
den fastställda utgiftsstaten påföres samtliga vägfyrkar
till lika andel för enhvar af dem;
till stöd hvarför herrar Petersson, Persson och Jansson ansett, att
utskottet skolat anföra följande:
»Vid antagandet af lagen om väghållningsbesväi-ets utgörande på
landet beslöt 1891 års Riksdag, att till lindring för de väghållnings-
skyldige skulle af statsmedel lämnas ett till väghållarne utgående under¬
stöd, motsvarande eu tiondel af väghållets genom särskilda nämnder
uppskattade värde. 1905 års Riksdag höjde detta statsbidrag till tre
tjugondelar af kostnaden för underhållet af allmän väg, bro och färja,
efter hvilken grund statsbidraget fortfarande utgår.
Motion om höjning af statsbidraget till vägunderhållet till tre
tiondelar väcktes af grefve Hamilton jämväl vid 1910 års riksdag.
Jordbruksutskottet föreslog i anledning häraf en höjning af bidraget till
en femtedel, därvid utskottet emellertid på det bestämdaste framhöll,
att höjningen icke vore afsedd att vara ett öfvergångsstadium i afvaktan
på statens öfvertagande af väghållningsbesväret i dess helhet, utan
endast vore betingad af nödvändigheten att söka lindra och i någon
mån utjämna olikheten i vägbördans tryck på olika orter. Första
kammaren afslog emellertid utskottets hemställan, hvaremot densamma
af Andra kammaren bifölls. Förslaget förföll alltså.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
9
Jordbruksutskottet byser fortfarande den af utskottet förra året
uttalade åsikten i fråga om behofvet af en höjning af statsbidraget till
vägunderhållet. Då emellertid utskottet anser sig icke böra, på sätt
nästförflutna år skedde, begränsa sitt förslag, ansluter sig utskottet nu
helt till motionärens framställning. Ehuru utskottet sålunda i ända¬
mål att söka utjämna och lindra vägbördan föreslår en fördubbling af
det för närvarande till vägunderhållet utgående statsbidraget, vill ut¬
skottet därmed ingalunda hafva godkänt principen om statens öfver-
tagande af väghållningsbesväret i dess helhet utan endast velat ytter¬
ligare bidraga till en sådan utjämning och lindring af väghållnings-
bördan, som jämväl föregående höjningar af statsbidraget åsyftat. >
Det skulle här antecknas, att herrar Aaby A. W. Ericsson och
H. Andersson icke deltagit i behandlingen samt herrar E. A. Lindblad
och E. G. H. Åkerlund icke i den slutliga behandlingen af förestående
ärende inom utskottet.
Bihang till Riksd. prof. 1911.
8 Sami. 19 Käft.
2