Jordbruksutskottets utlåtande Nr 53.
7
Nr 53.
Ankom till Riksdagens kansli den 10 mars 1911 kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maf-t angående vissa ändringar i lagen om enskilda
vägar på landet den 5 juli 1907.
(2:a Afd.)
I en inom Första kammaren väckt, till jordbruksutskottets behandling
hänvisad motion, nr 17, har herr F. Hallberg hemställt, att Riksdagen
ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta
verkställa utredning i uti motionen närmare angifvet syfte, samt till Riks¬
dagen framlägga det förslag till ändringar i lagen om enskilda vägar på
landet den 5 juli 1907, hvartill en sådan utredning må föranleda.
Till stöd härför har motionären anfört följande:
»Lagen om enskilda vägar på landet den 5 juli 1907 synes vara till¬
kommen i synnerhet till förmån för en jordägare, som är i saknad af till¬
gång till lämplig utfartsväg. Hittills vunnen erfarenhet rörande nämnda
lao gifver ock vid handen, att densamma oftast kommit till tillämpning
just för detta ändamål. En annan erfarenhet är, att vägförrättningar, som
i denna lag afses, i regeln omfatta endast en vägsträckning. Det torde
vara att förvänta, att inom t. ex. ett skifteslag komma att företagas så¬
dana vägförrättningar till ett rätt ansenligt antal. Redan ur ren kost¬
nadssynpunkt är detta mindre lämpligt. Kostnaderna för de olika väg-
förrättningarne blifva därigenom afsevärdt dyrare, än om desamma verk¬
ställdes i ett sammanhang för ett större komplex, t. ex. skifteslag eller
dylik enhet.
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 53.
Men äfven andra förhållanden göra det önskvärd!, att dessa vägför-
rättningar ske i större sammanhang. En delegare i ett skifteslag kan,
synnerligast om han har sina ägor förlagda i flera skiften, under nuva¬
rande förhållanden blifva tid efter annan inblandad i flera dylika förrätt¬
ningar. Den eller de väglotter, som vid hvarje förrättning honom anvi¬
sas till underhåll, kunna småningom komma att uppgå till ett rätt ansen¬
ligt antal och måhända vara belägna på afsevärda afstånd från hvarandra.
Då härtill kommer, att vid dessa förrättningar någon förtydligande karta
ej i regel upprättas, erbjuder sig för en nytillträdande ägare af ett hem¬
man ofta afsevärd svårighet att vinna kännedom om, hvarest hans väg¬
lotter äro belägna. Det synes alltså äfven af denna anledning ändamåls
enligt, att dessa vägdelningar kunde ske i större sammanhang för hela
skifteslaget eller större delar af detsamma. Därigenom skulle ock vinnas,
att det ändamålsenligaste anordnandet af hela vägnätet bättre kunde öfver-
bliekas och sjRifva vägfrågan få en för alla parter lycklig lösning. Huru
viktig frågan om det rationella jordbrukets tillgodoseende med tjänliga
utfartsvägar är, torde ligga i öppen dager. Det torde kunna sägas, att
i södra delarne af vårt land sättet, hvarpå härutinnan blifvit sörj dt, är i
hög grad bestämmande för jordens värde.
I detta sammanhang torde böra påpekas, hurusom man numera klöf¬
ver att få en säker kännedom om alla en fast egendom på landet rörande
rättsförhållanden, och att såsom följd af denna sträfvan det endast torde
vara en tidsfråga, när ett så viktigt servitut som rätten att begagna väg
blifver infördt i fastighetsbok för att såmedelst vara för den enskilde
kändt. Skall emellertid en dylik införing vara af någon betydelse, måste
underlaget eller landtmäteriförrättningen vara så fullständigt, att nämnda
införing får konkret motsvarighet, hvilket bäst torde kunna ske genom
vägens afbildande å karta. Därigenom beredes ock möjlighet att afgöra
i hvad mån den väg, för hvilken underhållsskyldigheten fördelas, har ett
sådant läge, att den fyller sitt ändamål, och att öfverskådlighet åstad¬
kommes beträffande de hemman och lägenheter, däröfver en väg sträc¬
ker sig.
Önskvärd! synes alltså vara, att dylika vägförrättningar åtminstone i vissa
fall komme till stånd i större omfattning likasom ock att desamma i regel
föranledde upprättandet af en karta öfver vägnätet. I förstberörda afse¬
ende torde förutvarande äldre vägdelningar stundom komma att ställa sig
hindrande för en mera omfattande vägdelning. I betraktande af de för¬
ändrade förhållanden, som numera uppstått beträffande vägfrågorna, synes
Jordbruksutskottets utlåtande AV 53.
9
det emellertid böra göras möjligt att få dylika äldre vägdelningar upp-
häfda, därest vägdelning af nu antydd beskaffenhet kommer till stånd.
För detta ändamål synes i öfvergångsbestämmelserna till lagen om enskilda
vägar böra intagas uttrycklig föreskrift därom, att delning aflida skiftes¬
lagets byvägar Ange ske oberoende af äldre delningar och att dessa äldre
vägdelningar Unge anses upphäfda i mån som den nya vunne laga kraft.
— Då det emellertid torde vara önskvärdt, att förut bestående förhållan¬
den ej genom en enda eller några få intressenters åtgöranden komme att
upphäfvas, borde såsom villkor stadgas, att ansökning om ny vägdelning
skall göras af ett visst antal delägare i skifteslaget.
Vid förrättning af förevarande slag torde till en början böra utrönas,
huruvida redan befintliga vägar undergått sådan reglering, att deras lägen äro
fullt bestämda. Vidare borde genom förrättningsmännens försorg upp¬
göras förslag rörande de vägar, som i vägdelningen borde ingå, samt
rörande lämpligaste läget för desamma. Därest detta förslag icke af samt¬
liga närvarande godkännes, synes detsamma genom besvär eller under¬
ställning böra blifva föremål för särskild pröfning, innan förrättningen
vidare fortsättes.
Jag har med det anförda afsett att påvisa behöfligheten af ändringar
i lagen om enskilda vägar på landet den 5 juli 1907, närmast såvidt
detta behof framträdt ur erfarenheten af denna lags tillämpning inom
Skåne och ur kännedomen om de förhållanden i nämnda provins, som
med underhållet af enskilda vägar äga samband. Eu lagstiftningsåtgärd
i ämnet förutsätter emellertid utredning angående hithörande förhållanden
från skilda delar af landet.»
Det föreliggande förslaget synes i främsta rummet afse ett införande
i lagen den 5 juli 1907 om enskilda vägar på landet af ett stadgande,
att vid förrättning, som enligt 10 § i nämnda lag företages för fördelning
af underhållet af eu enskild väg, skall pröfvas, huruvida icke delning
bör i sammanhang därmed ske af alla enskilda vägar inom skifteslaget.
Fördelarna häraf skulle enligt motionärens åsikt ligga dels däri, att genom
ett minskadt antal förrättningar kostnaderna skulle kunna nedbringas, dels
ock däri, att de olika väglotterna skulle kunna mera ändamålsenligt ut¬
läggas, än om hvarje särskild väg skulle för sig blifva föremål för en väg-
delningsförrättning.
Utskottet finner för sin del en ändring af omförmälda lag i don af
motionären antydda riktningen icke lämplig, utan snarare ägnad att inveckla
Bihang till Riksd. prat. 1011. 8 Sand. 17 Iluft. 2
Utskottet.
lö
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 53.
hithörande förhållanden. Därest en för uppdelning af underhållet af eu
enskild väg påkallad förrättning skulle, såsom ifrågasatts, omfatta alla till
ett skifteslag hörande enskilda vägar, däri inberäknade sådana, hvilka redan
undergått delning, torde nämligen kostnaderna för en dylik förrättning
blifva afsevärda samt därjämte onödigt betungande särskildt för dem, som
fått vidkännas kostnader för redan verkställd delning af någon af förrätt¬
ningen berörd väg. Äfven ur den synpunkten synes förslaget mindre till¬
talande, att det skulle alltför mycket binda dem, som icke ansåge sig
hafva fördel af en sådan utsträckt delning af skifteslagets enskilda vägar.
Hvad särskildt angår förslaget om upprättandet af karta öfver väg¬
nätet, torde väl en dylik åtgärd få anses förenad med större utgifter, än
hvad som motsvarar fördelen däraf.
Enligt utskottets åsikt synes det af motionären åsyftade målet ej heller
kunna nås med de ifrågasatta bestämmelserna, då nya enskilda vägar allt¬
jämt tillkomma, hvilka sålunda kunna föranleda upprepade delningar af
samtliga de enskilda vägarna inom ett skifteslag.
På grund af det anförda och då förenämnda lag varit alltför kort tid
gällande för att tillräcklig erfarenhet kunnat vinnas rörande dess verk¬
ningar, får utskottet hemställa,
att ifrågavarande motion icke må till någon Riks¬
dagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 mars 1911.
På jordbruksutskottets vägnar:
THEODOR ODELBERG.
Det skulle här antecknas, att herr E. A. Lindblad icke deltagit i
ärendets slutliga behandling inom utskottet.
Stockholm, Victor Pettersons Bokindustri-A.-B. 1911.