Jordbruksutskottds utlåtande Nr 23.
1
Nr 23.
Ankom till ^Riksdagens kansli den 6 mars 1911 kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp¬
låtande af vissa områden från förra öfverstébostället Ka-
stellegården nr 1 med underlydande i Göteborgs och Bohus
län, jämte en i ämnet väckt motion. (l:a Afd.)
I en till Riksdagen den 23 december 1910 afbiten, till jordbruksut¬
skottets förberedande granskning hänvisad proposition, nr 12, har Kungl.
Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för samma dag föreslagit Riksdagen medgifva, att i stats¬
rådsprotokollet uppräknade, å Hisingen belägna sexton torp och lägenheter
under förra öfverstebostället 6 mantal Kastellegården nr 1 med Gullö,
Rogille och Munkholmarna i Ytterby och Rödbo socknar af Göteborgs och
Bohus län äfvensom sexton i statsrådsprotokollet jämväl omnämnda, å bo¬
stället belägna tomtplatser må hvar för sig med de i nämnda protokoll
angifna områden från egendomen upplåtas enligt kungl. kungörelsen den
31 december 1909 angående förändrade grunder för åtgärder i syfte att
åt mindre bemedlade och obemedlade bereda tillfälle att förvärfva egna-
hemslägenheter från vissa kronoegendomar och med iakttagande af de i
kungl. brefvet till domänstyrelsen samma dag i fråga om tillämpningen
af berörda grunder meddelade närmare bestämmelser, med skyldighet för
köpare af sådant torp eller lägenhet att utan ersättning upplåta mark,
som pröfvas erforderlig till utfartsväg från annat torp eller lägenhet till
såväl allmän väg som Nordre älf.
Departementschefen har till förberörda statsrådsprotokoll i detta ämne
anfört följande:
Bihang till Riksdagens prof. 1911. 8 Sami. 8 Häft. (Nr 23.)
1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 23.
»Förra öfverstebostället 6 mantal Kastellegården nr 1 med Gullö,
Rogille och Munkholmarna i Ytterby och Rödbo socknar af Göteborgs och
Bohus län är genom domänstyrelsens kontrakt den 24 april 1890 för
statsverkets räkning utarrenderadt på tjugu års tid till den 14 mars 1911
mot årligt arrende af 11,506 kronor. Vid en år 1908 å egendomen hållen
uppskattningsförrättning för uppgörande af förslag till egendomens för¬
nyade utarrendering har förslag väckts om afsöndring och försäljning af
lägenheter från egendomen, och har domänstyrelsen underställt förslaget
Eders Kungl. Maj:ts nådiga pröfning.
Af instrumentet öfver denna förrättning och öfriga ärendet rörande
handlingar, däribland en af kommissionslandtmätaren Iwan Hedén år 1908
upprättad karta öfver egendomens inägor med beskrifning inhämtas, att
egendomen är belägen vid Nordre älf, hvarest lastageplats finnes med
regelbunden ångbåtstrafik på Kungälf och Göteborg, samt att Ytterby
järnvägsstation ligger på egendomen på ett afstånd af 2 kilometer från
åbyggnaderna.
Från egendomen hafva tidigare afsöndrats vissa områden till kyrko¬
gård och skolhustomter för Ytterby församling äfvensom för järnvägens
behof. Senast har Eders Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 28 oktober
1910 på underdånig framställning af Ytterby församling med tillämpning
af nådiga brefvet till domänstyrelsen den 11 maj 1910 angående afstående
eller upplåtelse i vissa fall af mark från kronoegendomar medgifvit, att
ett område af 32,8 ar, motsvarande del af ägofiguren nr 300 å kartan,
finge på vissa angifna villkor till församlingen upplåtas för utvidgande
af dess kyrkogård.
Efter frånräknande af berörda områden utgör egendomens areal 831
hektar 29,5 ar, däraf 340 hektar 33,3 ar tomter, trädgård och åker,
67 hektar 45,8 ar äng, 397 hektar 22,8 ar afrösningsjord och 26 hektar
27,6 ar impediment.
Å egendomen finnas fyrtiotre torp och lägenheter, hvaraf sexton äro
belägna å Hisingen. Dessutom finnes en handelslägenhet i närheten af
j ärnvägsstationen.
Uppskattningsmännen hafva ansett, att samtliga torp och lägenheter
på Hisingen, hvilka till följd af älfven hade så dålig kommunikation med
land, att dagsverken, särskildt vintertiden, endast med stor svårighet från
desamma kunde utgöras, och som på grund af läge och beskaffenhet vore
lämpliga för bildande af smärre själfständiga jordbruk och egna hem,
borde från egendomen afsöndras och hembjudas nuvarande innehafvarna
till inlösen mot nedannämnda köpeskillingar.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 23. 3
Lägenhetens namn
|
Innehafvare
|
A Hedéns karta utmärkt med
ägofigurerna nr
|
Areal enl.
Hedéns karta
|
Salu¬
värde
|
|
|
har
|
ar
|
kv.-
mtr
|
Kronor
|
Stora Slätten............
|
Christoffer Carlsson ...
|
1167—1165, 1165 a, 1166—1170,
|
|
|
|
|
|
|
1184 a, 1464—1458...............
|
8
|
75
|
70
|
3,110: —
|
Lilla Slätten ............
|
Anders Petter Arons-
|
1171—1180, 1180 a, 1181—1185,
|
|
|
|
|
|
son ....................
|
1459—1466 ........................
|
10
|
72
|
60
|
5,560: —
|
Älfudden..................
|
Augusta Beausang ...
|
1180 b, 1467...........................
|
1
|
41
|
40
|
760: —
|
Stora Slätten nr 2 ...
|
Olof Olsson ............
|
1186—1195, 1449—1453 .........
|
9
|
42
|
20
|
4,015: —
|
Rosenberg ...............
|
Johannes Andersson...
|
1196, 1196 a, 1197—1210, 1438
|
|
|
|
|
|
|
—1448, 1448 a.....................
|
7
|
70
|
90
|
1,655: —
|
Tomtebacken............
|
Olaus Olsson............
|
1211—1224, 1493—1498 .........
|
7
|
68
|
80
|
1,575: —
|
Gullö .....................
|
Lars Olsson ............
|
1225-1243, 1243 a, 1244—1257,
|
|
|
|
|
|
|
1477—1492 ........................
|
19
|
24
|
70
|
5,490: —
|
Västra Brandenburg...
|
August Pettersson Snar
|
1258-1261, 1365, 1366, 1369,
|
|
|
|
|
|
|
1369 a, 1370—1375 ...............
|
5
|
33
|
40
|
4,820: —
|
Backstugan å Västra
|
|
|
|
|
|
|
Brandenburg .........
|
Maria Eliasdotter......
|
1367, 1368 ...........................
|
—
|
11
|
—
|
65: —
|
Ostra Brandenburg ,
|
Manne Samuelsson ...
|
1262—1268, 1348-1364, 1375 a
|
6
|
08
|
50
|
3,350: —
|
Lilla Gullöslätten......
|
Karl Alfred Bengtsson
|
1269-1278 ...........................
|
3
|
28
|
70
|
1,825: —
|
Stora Gullöslätten......
|
Samuel Edvardsson ...
|
1279-1310, 1310 a, 1311—1317
|
7
|
74
|
30
|
4,110: —
|
Hamburg ...............
|
Bernhard Olsson ......
|
1318—1334, 1334 a, 1335-1347
|
7
|
15
|
20
|
3,800: —
|
Nybygget ...............
|
Olof Olsson ............
|
1376, 1376 a, 1377, 1378, 1378 a,
|
|
|
|
|
|
|
1379,1379a, 1380 -1393,1393a,
1468—1476 ........................
|
14
|
89
|
|
7,515: —
|
Askekärret...............
|
Gustaf Fredriksson ...
|
1394—1402, 1402 a, 1431—1433,
|
|
|
|
|
|
|
1433 a, 1434—1437 ...............
|
9
|
72
|
—
|
1,930: —
|
Gullöskog ..............
|
Nils Johansson.........
|
1403—1430 ...........................
|
9
|
47
|
60
|
1,765: —
|
Manbyggnaderna å lägenheterna Alf udden, Rosenberg, östra Branden-
burg, Stora Gullöslätten och Askekärret tillhöra lägenhetsinnehafvarna.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som icke haft något att erinra
mot de sålunda föreslagna upplåtelserna, har meddelat lägenhetsinnehaf¬
varna föreläggande att yttra sig, huruvida de önska lösa lägenheterna mot
åsätta saluvärden, och hafva samtliga förklarat sig därtill villiga samt an¬
hållit att få erlägga köpeskillingarna under loppet af tio år med en tiondel
årligen.
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 23.
Vidare hafva uppskattningsmäimen föreslagit, att ett område invid
Ytterby järnvägsstation, å kartan betecknadt med ägofigurerna nr 292,
293, 294 och 396 och innefattande en areal af sammanlagdt 2 hektar
20,57 ar, däraf 14,88 ar vägar och diken, måtte upplåtas till byggnads¬
tomter för att bereda handlande, handtverkare och andra personer tillfälle
till uppförande på fri grund af byggnader. Förslag till tomtindelning är
inlagdt å särskild karta. Tomterna, som enligt beskrifningen till tomt-
indelningskartan hafva följande arealer, äro åsätta nedannämnda saluvärden.
Tomtnummer
å kartan
|
Areal
|
Saluvärde
|
År
|
kv.-
meter
|
Kronor
|
1
|
9
|
85
|
445
|
2
|
9
|
85
|
445
|
3
|
13
|
63
|
560
|
4
|
13
|
63
|
545
|
5
|
13
|
63
|
520
|
6
|
11
|
55
|
430
|
7
|
9
|
68
|
370
|
8
|
9
|
68
|
370
|
9
|
11
|
55
|
460
|
10
|
11
|
55
|
475
|
11
|
20
|
80
|
790
|
12
|
11
|
53
|
495
|
13
|
11
|
53
|
495
|
14
|
11
|
53
|
495
|
15
|
17
|
85
|
805
|
16
|
17
|
85
|
625
|
o
A tomten nr 11 finnes ofvan omtalade handelslägenhet, tillhörig
skolläraren J. O. Lysén, och har Kungl. Maj:ts befallningshafvande hem¬
ställt, att Lysén måtte erhålla hembud å lägenheten för ett pris af 790
kronor samt att de öfriga tomterna finge utbjudas till försäljning emot
åsätta saluvärden.
Domänstyrelsen har i underdånigt yttrande den 4 mars 1910 tillstyrkt
bifall till de föreslagna försäljningarna.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 23.
5
Jag anhåller slutligen att få meddela, att domänstyrelsen på grund
af nådigt beslut den 18 juni 1910 gått i författning om skötsel och vård
af nu ifrågavarande egendom för tiden till den 14 mars 1912.
För egen del har jag intet att erinra mot ofvan berörda, af myndig¬
heterna tillstyrkta upplåtelser från egendomen.» På grund häraf och under
erinran, att Kungl. Maj:t i nådigt beslut förut samma dag funnit en utaf
Alexander Andersson med flera torpare under egendomen hos Kungl. Maj:t
gjord framställning om, bland annat, rätt till förvärfvande af vissa till
egendomen hörande, å fastlandet belägna torp icke till någon vidare åtgärd
föranleda, hade departementschefen hemställt om aflåtande af ifrågavarande
proposition.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft den inom
Andra kammaren af herr G. Kronlund väckta, till utskottet hänvisade
motionen nr 77, däri hemställts, att riksdagen ville i skrifvelse till Kungl.
Maj:t anhålla, dels att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida och på
hvilka villkor förra öfverstebostället Kastellegården nr 1 med underlydande
om tillsammans sex mantal må i sin helhet eller till vissa delar uppdelas
i hufvudsakligen småbrukslägenheter och upplåtas åt lämpliga och för
egnahemslåns erhållande kvalificerade personer, med företrädesrätt till
dylika lägenheters erhållande för nuvarande torpare å domänen eller deras
afkomlingar, därest de i öfrigt befinnas lämpliga därtill, och dels att
förenämnda kronodomän i afvaktan på denna utredning icke måtte på längre
tid utarrenderas än som kan anses åtgå för denna utredning och åtgärder i
öfrigt för domänens förenämnda uppdelning och upplåtelse.
Till stöd för sitt yrkande har motionären anfört följande:
»En undersökning af torparefrågan pågår ju för närvarande under
officiell ledning och har väl närmast till mål att undersöka orsakerna till
torpai’eklassens tillbakagång i vårt land och föreslå medel till deras undan¬
röjande. Onekligen är denna klass den i socialt och ekonomiskt afseende
mest tillbakasätta och efterblifna bland Sveriges arbetare; orsakerna till
torpareklassens fattigdom och efterblifvenhet äro nog mångahanda, bland
andra den på många håll nog ytterst betungande dagsverksskyldighet som
ersätter det kontanta arrendet för torpen och som på många håll föran-
ledt torpens afvikande. Jämväl på kronans utarrenderade domäner hafva
vi synnerligen belysande exempel på dessa missförhållanden, och jag vill
därvid särskildt framhålla den utarrenderade kronodomänen förra öfverste-
bostället Kastellegården, belägen i Bohuslän. Egendomen omfattar sex hela
mantal och en areal af 832 har. Af denna areal brukas under hufvud-
gården 585 har, häraf åkerjorden utgör 224 har, till större delen synner¬
Motion.
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 23.
ligen god jord, åkerjorden har ett förmånligt läge med gynnsamma dik-
ningsförhållanden. Å egendomens öfriga areal, 247 har, finnas 43 torpare
och backstugusittare, hvilka till arrendatorn af hufvudgården utgöra sina
arrenden i dagsverken. Af torpen finnas 19 stycken på fastlandet och 14
stycken på Hisingen. Torpens innehafvare hafva tillsammans med back-
stugusittarne utgjort: de å fastlandet boende 3,330 mans- och 280 kvinns-
dagsverken samt dessutom 225 hästdagsverken, och de å Hisingen boende
tillsammans 2,710 mans- och 330 kvinnsdagsverken samt dessutom 375
hästdagsverken. Hufvudgårdens arrendator har sålunda af torparna och
backstugusittarna å kronodomänen erhållit icke mindre än 6,040 mans-
och 610 kvinnsdagsverken samt dessutom 600 hästdagsverken.
Vid den år 1908 företagna nya arrendeuppskattning å arrendatorns
under eget bruk varande åker- och ängsmark, uppskattades 35,4 har åker
till ett arrendevärde af 35 kronor per har, 36,4 har till 30 kronor per
har, 88,1 har till 22 kronor, 64,3 har till 18 kronor, samt 33,7 har äng
till 12 kronor, allt per har.
Med förhållandena fullt förtrogna personer meddela, att torpens jord
är jämförlig med den del af hufvudgårdens jord, som af nämnden upp¬
skattats till 18 kronor arrendevärde per har.
Såsom exempel på hvilka arrenden de särskilda torpen i dagsverks¬
skyldighet utgjort till hufvudgården kan anföras att torpet Sparrås, som
sedan 1889 innehafts af Alexander Andersson och hvars innehafvare själ!'
äger åbyggnaderna å torpet, för en jordareal af 2,62 har åker och äng
utgjort 100 mans- och 15 kvinnsdagsverken på egen kost eller, om dags¬
verken omvandlas i penningar efter ett värde af 2 kronor för hvarje mans-
dagsverke och 1: 25 för hvarje kvinnsdagsverke, efter hvilket pris torparna
fått ersätta resterande dagsverken, har sålunda torparen utgjort ett arrende
till hufvudgården af 218 kronor 75 öre eller omkring 84 kronor per har
i årligt arrende; torpet östra Porten, som sedan 1880 efter mannens död
innehafts af hans änka och hvars åbyggnader ägas af innehafvaren, har
för 4 har åker och äng utgjort 150 mans- och 20 kvinnsdagsverken eller
efter förenämnda beräkningsgrund betalat ett arrende af 325 kronor eller
således 81 kronor per hektar i årligt arrende; torpet Böcklegrind, hvars
åbyggnader ägas af innehafvaren, har för 4,1 har åker och äng utgjort
100 mans- och 10 kvinnsdagsverken eller sålunda ett arrende af 212
kronor 50 öre eller omkring 50 kronor per har; torpet Störa Smällen för
7 har åker och äng 350 mans- och 30 kvinnsdagsverken eller 737 kronor
50 öre eller sålunda 108 kronor per har i årligt arrende; torpet Nya
Smällen för 1,6 har 50 mansdagsverken eller således 60 kronor per har;
torpet Västra Porten för 4,3 har 200 mans- och 20 kvinnsdagsverken eller
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 23.
7
425 kronor och sålunda omkring 99 kronor per har, samt slutligen torpet
Åberget, hvars innehafvare äger åbyggnaderna, för 4,5 har 212 kronor
50 öre eller sålunda 50 kronor per har.
Under 1880-talet voro arbetslönerna icke så höga, hvarför torparna
ofta för fullgörandet af sin dagsverksskyldighet kunde hålla sig med dräng;
vidare funnos då flera torp å domänen, hvarför arbetet icke behöfde blifva
så jäktande och då dessutom de dåvarande arrendatorerna af hufvudgår-
den, hvaraf den siste, numera aflidne öfverste Kilman, alltid ägnade sina
torpare en human behandling och god omvårdnad, kunde torparna under
denna tid hålla ut med den dryga dagsverksskyldigheten. Sedermera
hafva arbetslönerna stigit i orten, så att man numera för fullgoda mans-
dagsverken måste betala 2 kronor och för kvinnsdagsverken 1 krona 25
öre, allt per dag.
Under sådana förhållanden var det ju gifvet, att dagsverksskyldigheten
skulle blifva allt för tryckande för torparna; därtill kom deras osäkra ställ¬
ning, arrendatorn kunde efter behag efter uppsägning skilja torparna från
torpen, utan att staten hade någonting att säga beträffande sådana, hvarå
kronan uppfört åbyggnader.
Då ingen utsikt till bättre villkor förefanns, började nu torparnas barn
flytta bort, mest till Göteborg, tillika lämnade somliga torpare sina torp
och afflyttade med barnen. Åtskilliga af torparna hafva fallit fattigvården
till last.
Enligt upplysning af trovärdig person äro omkring en tredjedel af
alla Ytterby kommuns fattighjon från Kastellegården och detta ehuru
öfverste Kilman år 1891 gaf lifstidspension åt alla då ålderstigna och be¬
höfvande på gården.
År 1900 gjordes från torparna till Kungl. Maj:t en framställning om
lindring i deras hårda villkor, men denna anhållan föranledde icke till
någon åtgärd från Kungl. Maj:ts sida. Några år därefter beviljade Kungl.
Maj:t arrendatorn till Kastellegården tillika med andra kronoarrendatorer
anstånd med arrendets erläggande. Torparna lämnades däremot ur räk¬
ningen.
År 1907 framställde torparna till vederbörande myndighet en an¬
hållan att vid arrendetidens slut, som skulle inträffa redan 1909, få an¬
tingen friköpa sina torp eller erlägga arrende för dessa direkt till staten.
Sedan denna begäran varit föremål för domänintendentens yttrande
och af honom afstyrkts, har nämnda framställning icke hittills föranlcdt
någon annan åtgärd från vederbörandes sida än att vid den år 1908 före¬
tagna nya arrendeuppskattningen å Kastellegården uppskattningsnämnden
föreslagit en lindring i torparnas dagsverksskyldighet, hvarjämte nämnden
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 23.
hemställt om försäljning af de å Hisingen belägna torpen, hvaremot tor¬
pen å fastlandet ansågos däremot böra bibehållas under hufvudgården.
Äfven efter den af uppskattningsnämnden föreslagna nedsättning i
dagsverksskyldigheten blef denna dagsverksskyldighet synnerligen betun¬
gande för torparna. Om man jämför den föreslagna dagsverksskyldig¬
heten med hvad arrendatorn enligt nya uppskattningen skall betala i ar¬
rende, framträder hårdheten för torparna desto tydligare.
Under det arrendatorn skall i arrende betala 35 kronor per har för
den bästa jorden, 30 kronor för god jord och 18 kronor för sandmylla
samt 12 kronor för äng, får exempelvis torpet Sparrås betala efter den
senaste föreslagna lindringen och etter af mig förut gjorda beräkning af
priset för dagsverken 67 kronor, Östra Porten 60, Böcklegrind och Åberget
50 kronor, Störa Smällen 74 kronor och Västra Porten 78 kronor, allt
per har åker och äng.
Om man värderar dagsverksskyldigheten till gångbara priser, utgöra
i själfva verket torparna i dagsverksskyldighet till hufvudgården mer än
hvad arrendatorn betalat i arrende för egendomen; arrendet har utgjort
11,506 kronor om året och är nu nedsatt till 6,000 kronor.
Vid betraktande häraf och då man dessutom vet, att staten genom
laga af- och tillträdessyn 1890 ålades lösa till sig af afträdaren hus och
öfverbyggnad för 64,755 kronor 20 öre, att arrendatorn vidare efter år
1906 uppfört nybyggnader för öfver 19,000 kronor mot afdrag på arren¬
det, att slutligen staten anslagit till uppförande af en nedblåst ladugård
1904 ett belopp af 30,806 kronor, kan man med skäl säga, att staten icke
skördar någon mot egendomens värde svarande inkomst, utan att inkomsten
af såväl hufvudgården som torparnes hårda dagsverksskyldighet till hufvud¬
saklig del kommer arrendatorn tillgodo.
Den lindring, som torparna enligt den nya uppskattningen skulle få,
var alldeles för obetydlig för att utgöra en verklig lättnad i deras hårda
villkor.
Med hänsyn till att uppskattningsnämnden föreslagit att torparna på
Hisingen skulle få friköpa sina torp, aflämnade år 1909 torparna till Ko¬
nungen personligen en underdånig anhållan, att de i likhet med torparna
på Hisingen måtte få friköpa sina torp eller åtminstone få erlägga en
skälig afgift direkt till staten.
I denna petition anföra torparna bland annat:
»År 1907 gjorde vi underdånig hemställan om, att, då vi icke längre
sågo oss i stånd att fullgöra den tunga dagsverksskyldighet, som åligger
oss, vi antingen måtte tillåtas friköpa våra torp eller betala för dessa
skäligt arrende direkt till staten.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 23.
9
Genom kronobetjäningen fingo vi till svar, att vid en nyuppskattning
skulle vår framställning tagas i öfvervägande.
Vid den värdering af Kastellegården, som nu skett, har också före¬
slagits, att torparna på Hisingssidan skulle få friköpa sina torp till egna¬
hem, men att torparna på fastlandet fortfarande skola utgöra dagsverken
till hufvudgården.
Visserligen är dagsverkenas antal för de flesta torparna något redu-
ceradt, men med de höga arbetslöner, som nu äro och fortfarande torde
förblifva rådande, är arrendeafgiften alldeles för hög».
Efter en beräkning af dagsverksskyldighetens värde omvandladt i pen¬
ningar fortsätta torparna vidare:
»Då man tager i betraktande att torpen ligga i egendomens utkant
och på dess sämsta åkerjord samt att för hufvudgården endast är före¬
slaget ett arrende af 35 kronor per har af bästa och 18 kronor af sämre
beskaffenhet — om från 9,600 kronor dragés värdet af 2,360 mansdags-
verken ä 2 kronor samt 280 kvinnsdagsverken å 1 krona 50 öre, tillhopa
5,140 kronor, så återstår för hela hufvudgården, trädgärden oberäknad
endast 4,060 kronor, hvartill får läggas gårdens skatter och möjligen blif¬
vande byggnadsskyldighet, hvilket torde uppgå till bortåt 3,500 kronor,
skulle i medeltal för har af hufvudgården betalas 34 kronor 50 öre, hvil¬
ket arrendebelopp således af nämnden anses vara skäligt för det stora
jordbruket, så iinner man det föreslagna beloppet för torparnes jord all¬
deles för högt tilltaget.
Att på ett jordområde af mellan 1,5 och 5,5 har hålla en lagstadgad
dräng för dagsverkenas fullgörande är för oss en ekonomisk omöjlighet;
att få våra barn att stanna hemma och göra dagsverksskyldigheten med
utsikt att framdeles få öfvertaga torpen på samma hårda villkor, till hvilka
kommer en hel del ytterst stränga bestämmelser, som arrendatorn i sär¬
skilda kontrakt ålagt oss, låter sig ej göra och vi önska dem ej heller en
dylik Glott.
Återstår då endast för oss att själfva utgöra våra dagsverken och låta
våra egna torp blifva vanskötta med utsikt för oss, att då krafterna tryta
få komma till fattiggården.
oÖ
Det är tungt att se sig nödsakad skiljas vid den torfva, på hvilken
de flesta af oss äro födda och på hvilken vi nedlagt så mycken möda.
Tungt är också att se barnen lämna hemmet för att begifva sig antingen
till städerna eller Amerika.
' Detta skulle undvikas, om vi i likhet med torparna på Hisingssidan
kunde blifva satta i tillfälle på lämpliga betalningsvillkor friköpa våra torp
till egnahem eller, om detta ej låter sig göra, vi kunde få betala ett visst
Bihang till Rikad. prot. 1.911. S Sami. 23 Höft.] 2
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 23.
arrende direkt till staten. Vi begära ej att få jorden, ehuru den ej är
af gårdens bästa, till så lågt arrende per har, som föreslagits för hufvud-
gården, men vi önska att våra små områden måtte sättas till belopp, som
äro oss möjliga att gälda».
Denna petition har för såvidt jag vet icke hittills föranledt till någon
åtgärd.
De missförhållanden i afseende på dagsverksskyldigheten och torparnas
ställning i öfrigt äro emellertid af den art, att de synas mig påkalla
ett ingripande af statsmakterna ju förr desto hellre, såvida man icke
ville se hela denna gamla torparestam drifvas från sina torp och sina
gamla hem.
Jag har haft tillfälle att se ett af de vanliga kontrakten mellan arren-
datorn och torparna. Enligt detta skall torparen fullgöra sina sommar¬
dagsverken mellan den 1 april och den 1 oktober, därvid inställa sig i
arbetet 3/46 på morgonen och börja detsamma klockan sex, med 23/4
timmars rast skall arbetet fortsättas till klockan åtta eftermiddagen; vinter¬
dagsverken börja Y48 förmiddagen och fortsättas till dess mörkret hindrar
arbetet, dock ej längre än till klockan sex eftermiddagen; under detta
arbete åtnjutes en timmes rast. Kontraktet utsätter ingen giltighetstid för
aftalet liksom icke heller någon uppsägningstid; kontraktet ålägger tor¬
paren att hålla sig själf med nödiga handredskap; det åligger slutligen
torparen att fullgöra dagsverksskyldigheten med fullt arbetsför person,
som af arrendatorn godkännes.
Missnöjet med dagsverksskyldigheten har vållat konflikter mellan
torparna och arrendatorn, och förhållandet mellan kontrahenterna å ömse
sidor förefaller icke vara synnerligen godt att döma af de vräknings-
yrkanden, som af arrendatorn framställts mot torparna och backstugu-
sittarna å egendomen.
Utan att vilja påstå att anledningarna till konflikterna uteslutande
eller till största delen äro att söka hos arrendatorn, torde det, att döma
af skriftväxlingen rörande vräkningsyrkandena, med något mera tillmötes¬
gående och hänsynsfullhet från arrendatorns sida särskildt då det har
gällt gamla ålderstigna vid egendomen och jorden under en stor del af
sitt lif fästade personer, kunnat undvikas sådana ytterlighetsåtgärder som
vräkningsyrkandena i allt fall innebära.
Jag skall lämna några exempel på de fall, där arrendatorn framställt
ett dylikt vräkningsyrkande.
Ett sådant gällde torparen Berndt Andersson, innehafvaren af torpet
Aberget.
Andersson, som är 72 år gammal, har i 44 år innehaft detta torp och
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 23.
11
är äfven ägare till dess åbyggnader. I februari 1910 uppsade ban kon¬
traktet med arrendatorn af anledning att han icke ansåg sig i stånd att
utgöra sin dagsverksskyldighet, enär hans hustru då var sjuk och alla hans
fem barn lämnat hemmet. Dagsverksskyldigheten utgjorde såsom förut
är nämndt 100 mansdagsverken och 10 kvinnsdagsverken för en areal åker
och äng af 472 har. Arrendatorn har med anledning häraf sökt vräkning
å Andersson; på samma gång har arrendatorn under förra året sått och
skördat torpets jord utom en del däraf, som han utlegt mot 10 mansdags¬
verken per år, och själf har Andersson enligt icke motsagd uppgift utgjort
6V2 dagsverken för den tomtplats, hvarå han hade sitt boningshus.
Myndigheterna synas emellertid hafva behjärtat de ömmande för¬
hållandena i denna sak och icke villfarit vräkningsyrkandet.
Äfven mot en annan torpare, Karolina Ingemarsson, som sedan länge
efter mannens död varit innehafvare af torpet Böcklegrind, har arrendatorn
yrkat vräkning.
Änkan Ingemarsson, som för en areal af 4,1 hektar åker och äng
skolat utgöra 100 mansdagsverken och 10 kvinnsdagsverken men som till¬
lika ägde åbyggnaderna å torpet, har åtskilliga gånger under 1909 på till¬
sägelse uraktlåtit fullgöra dagsverken på de dagar, som arrendatorn bestämt,
och häftade under nämnda år i rest på sin dagsverksskyldighet å fyra
dagar sju timmar.
Karolina Ingemarsson hade visserligen två fullvuxna söner och tvenne
döttrar i hemmet, men dessa måste tidtals söka arbetsförtjänst för sin
utkomsts skull utom hemmet och därtill kom, att ene sonen under år 1909
fullgjorde sin beväringsskyldighet.
Af skriftväxlingen i ärendet synes framstå, att hon för fullgörande
af sin dagsverksskyldighet under samma år legt arbetare för ett pris af
tre kronor om dagen samt att hon erbjudit tvenne arbetare fullgöra den¬
samma samt att den resterande dagsverksskyldigheten uppkommit till följd
af den tvingande nödvändigheten att använda tillgänglig arbetskraft för
att bärga skörden å egen jord. Torpet ifråga födde enligt uppgift en
häst samt två å tre kor.
I infordradt yttrande öfver vräkningsyrkandet säger domänintendenten
att arrendatorn i denna sak har juridisk och sannolikt äfven moralisk rätt,
äfven om han i föreliggande fall kraft vidtagande af en mera hänsynslös
åtgärd än hvad under lugnare förhållanden varit välbetänkt. Vidare säger
domänintendenten, att förhållandet mellan arbetsgifvare och arbetare å Kastelle-
gården vore allt annat än godt; genom en energisk och under många år
bedrifven agitation i förening med i många fall allt för tunga villkor
hafva arbetarna hetsats upp; å andra sidan, fortsätter domänintendenten,
12
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 23.
torde ej förbises, att den rest, hvarför hon, Karolina Ingemarsson, står
till boks, är jämförelsevis obetydlig. Ehuru hela denna fråga synes röra
sig om en obetydlighet, ligger dock ganska mycket under, tillägger domän¬
intendenten.
Yräkningsyrkandet synes emellertid icke heller här hafva ledt till
någon påföljd.
Mot en backstugusitterska Laurina Olsdotter, som i 31 års tid bebott
sin innehafvande lägenhet och hvars man i lifstiden varit arbetare å egen¬
domen, har äfven framställts yrkande om vräkning under senaste åren.
Ankan Olsdotter har efter mannens död fått kvarsitta å lägenheten mot
utgörande af 10 kvinnsdagsverken för ett hälft tunnland jord, hvarå födts
en ko. Slutligen har samma yrkande framställts mot backstugusitterskan
Petronella Hansson; denna är född 1838 och har sedan länge bebott den
lägenhet, hvarifrån hon nu skolat vräkas. Anledningen synes bland annat
hafva varit att hon innehyst obehöriga personer.
Dessa ha emellertid utgjorts af nära släktingar. Enligt hennes egen
utsago skulle arrendatorns vräkningsyrkande hafva vidtagits bland annat
därför att de hos henne inneboende personer vägrat arbeta å egendomen.
De närmare omständigheterna i fråga om dessa vräkningsfall kunna
inhämtas af handlingar hos kungl. domänstyrelsen.
Reflektionerna angående dessa vräkningsyrkanden göra sig själfva och
få sin belysning af domänintendentens här ofvan åberopade yttranden.
Själf synes arrendatorn å hufvudgården sitta med jämförelsevis gynn¬
samma villkor från statens sida; han har ju till och med såsom förut fram¬
hållits beviljats lindring i villkoren genom anstånd med arrendets inbe¬
talande; likväl är han färdig att till det yttersta uttaga de så betungande
skyldigheter, som åligga hans torpare och underlydande och att i annat
fall vräka dem från hus och hem. Särskildt hårdhändt synes detta för¬
farande vara gentemot en torpare, som setat på sitt torp i 44 år och nu
vid 72 års ålder, utsliten och utsläpad, ensam och med en sjuk hustru
och med alla barnen ur hemmet sett sig hotad med att drifvas från sitt
hem och ställas på bar backe. När man läser domänintendentens yttrande
beträffande vräkningsyrkandet mot Karolina Ingemarsson, kan man med
skäl tycka att det hade varit mera öfverensstämmande med en statens äm¬
betsmans värdighet och saklighet, om han i sitt yttrande öfver vräknings¬
yrkandet mot Karolina Ingemarsson utelämnat insinuationen om den ener¬
giska agitationen och upphetsningsarbetet och i stället frågat sig huruvida
man icke i den onaturligt höga dagsverksskyldigheten och endast och
allenast i den kunnat finna en ursäkt för den jämförelsevis obetydliga rest
i dagsverksskyldigheten, hvari Karolina Ingemarsson häftade till arrenda-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 23.
13
torn. Litet mera hjärta och sinne för hårdheten och det bekymmersamma
läge, hvari torparna å egendomen befunnit sig, skulle måhända kunna för¬
anleda domänintendenten till en något kraftigare opposition mot arrenda-
torns, såsom domänintendenten själf säger, hänsynslösa åtgärd i saken.
Vill man på allvar tänka på att göra något för förbättrandet af
torparklassens ställning i vårt land, så synes mig att staten först och
främst har skyldighet tillse det torparna å statens egna domäner icke
lämnas åt sitt öde utan beredas tillfälle till en mera tryggad och mera
själfständig existens än hvad nu synes vara fallet å ifrågavarande kronodomän.
En ytterligare illustration på torparnas behandling å Kastellegården
gifves däri, att de tvenne torpare, som deltagit i deputationen till Konungen
för framlämnande af ofvanintagna petition, vägrats förlängning af torpkon¬
trakten. För den ene torparen angafs orsaken vara just denna och för
den andra att hans söner voro stolta. Den ene torparen tillhör en släkt,
som sedan 1700-talet tillhört domänen och den andre torparen kom för
20 år sedan med nuvarande arrendatorns fader till Kastellegården efter
att förut under hela sitt lif tjänat hos denne. Och ändock ondgör man
sig öfver att missnöje och bitterhet griper deras sinnen, hvilkas lifsgärning
så belönas.
Här förefinnes ett tillfälle för staten att räcka en hjälpsam hand åt
en talrik torparstam, som segt har fasthållit vid det lilla hemmet och
hvars arbete under långliga tider visserligen kommit arrendatorn i första
hand men först och sist själfva kronodomän en och därmed äfven staten
tillgodo. Nu hafva visserligen vederbörande myndigheter ifrågasatt, att en
del torpare skulle berättigas friköpa sina torp, något som föranledt de
torpare, hvilka icke tillämnats denna förmån, att hos Kungl. Maj:t göra
framställning om att i likhet med öfriga torpare få lösa sina torp eller
att i stället för dagsverksskyldighet få till staten erlägga ett bestämdt ar¬
rende, till och med öfverstigande det som vederbörande hafva ansett böra
åsättas hufvudgården.
Gentemot ett bifall till denna framställning har invändts, att hufvud¬
gården under sådana förhållanden blefve omöjlig att bruka, och att, om
densamma styckades, dyrbara hus blefve utan användning.
Beträffande det första skälet må framhållas, att om hufvudgården icke
under sådana förhållanden kan utarrenderas ens till det pris per hektar,
som torparna anse sig kunna betala, ja icke ens till något pris, ehuru till
hufvudgården hör domänens utan tvifvel bästa jord, pekar detta förhål¬
lande med all tydlighet på, att det skulle vara till större fördel för staten
äfven ur ekonomisk synpunkt att uppdela domänen i småbruk. Hela denna
kronodomän synes mig vara till sådant ändamål synnerligen lämplig till
14
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 23.
följd af sitt läge invid Bohusbanan endast tvenne mil från Göteborg, sin
göda jord och de extra arbetstillfällen, som synbarligen kunna förefinnas
vid i närheten belägna industrier.
Hvad vidare angår att dyrbara hus blefve utan användning, så har
]u redan framhållits hvad byggnadsskyldigheten å denna domän under de
sista 20 åren kostat staten. Staten har ju fått lösa till sig af afträdaren
hus och öfverbyggnad för 64,755 kronor 20 öre, vidare har arrendatorn
under samma tid uppfört nybyggnader för öfver 19,000 kronor mot afdrag
å arrendet. Dessutom har staten år 1903 till uppförande af en nedblåst
ladugård anslagit ett belopp af omkring 30,000 kronor. I fråga om sist¬
nämnda post torde böra anmärkas, att äfven oafsedt olyckshändelsen med
ladugården densamma ändock under alla förhållanden skolat nybyggas och
att kostnadsförslag härå till belopp af 35,900 kronor redan finnes upp-
gjordt. Tillika förestå nybyggnader under närmaste tiden till ett belopp
af, som jag hört uppgifvas, omkring 70,000 kronor; det årliga arrendet
utgör såsom förut nämnts 11,506 kronor, och för arrendeåret 1911—1912
6,000. Då egendomen är taxeringsvärderad för närmare 300,000 kronor,
torde lätt inses, att nettobehållningen af de senaste 20 årens arrendebelopp
icke utgör någon lysande affär för staten.
Med hänsyn till denna domäns för egnahemslägenheter synnerligen
fördelaktiga läge, borde staten kunna med fördel och med goda utsikter
om framgång göra ett effektivt försök till planläggning af en egnahems-
koloni. Ett hundratal egnahem skulle här kunna uppstå. De torpare,
som hos Kungl. Maj:t gjort framställning att få lösa till sig torpen eller
att i stället för dagsverksskyldighet få till staten erlägga ett bestämdt ar¬
rende, ha i allmänhet stora familjer och vuxna barn (se bil. 1). Då dessa
till vuxen ålder kvarstannat å fädrens torp, torde de nog också kunna
antagas vilja ännu hellre kvarstanna där såsom egna brukare, därest till¬
fälle därtill kunde beredas dem. En del af hufvudgården skulle ju kunna
bibehållas odelad och därå en mönstergård upprättas för att vara till led¬
ning och föredöme för öfriga småbrukare.
Hvilketdera af de tvenne förutnämnda alternativ: friköpning af torpen
eller deras upplåtelse på arrende borde tillämpas vid en blifvande styck¬
ning och delning af domänen, torde ju böra blifva föremål för en kom¬
mande utredning, dock synes mig här liksom io allmänhet upplåtelse mot
äganderätt böra företrädesvis ifrågakomma. Åt en blifvande utredning
torde också böra öfverlämnas frågan huruvida hela domänen lämpligen bör
styckas och uppdelas i småbruk eller om ett bibehållande af hufvudgården
ostyckad kan med ekonomisk fördel för staten åvägabringas samtidigt
som torparnas framställning i det ena eller andra afseende! bifölles. Syn¬
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 23.
15
nerligen angeläget är, att denna frågas utredning och planläggning icke
föregripes af något Kung!. Maj:ts beslut om förnyad utarrendering af
Kastellegården på ytterligare 20 år.
Blir icke denna fråga med snaraste ordnad på ett för torparna till¬
fredsställande sätt, är det mer än sannolikt att dessa med sina familjer så
småningom drifvas från torpen, antingen till städerna, industrien eller också
till Amerika.
Det bästa egnahemssträfvandet synes mig väl vara att vid jorden söka
bibehålla dem, som där äro födda och som förstå jordbruket och lands¬
bygdens enkla förhållanden. Att först genom en olämplig jordpolitik
drifva folk från landet till städer och industricentra eller Amerika, för att
sedan, då de erhållit andra vanor och behof, genom hvarjehanda åtgärder
få dem åter till landet, är väl dock att börja i galen ända.»
De vid motionen fogade bilagorna äro bifogade jämväl detta utlåtande
och betecknade med samma nummer som i motionen.
Af hvad i ärendet förekommit torde framgå, att efterfrågan å små-
brukslägenheter å ifrågavarande kronoegendom ingalunda motsvarars af de
de af Kungl. Maj:t, på grund af senaste arrendeuppskattning af egen¬
domen föreslagna lägenhetsupplåtelserna. Vid berörda uppskattningsför-
rättning, som verkställdes år 1908, lände till efterrättelse de i kungl.
brefvet till domänstyrelsen den 25 september 1896 meddelade bestämmel¬
ser att tjäna till efterrättelse i fråga om lägenheters upplåtande från kro¬
nans jordbruksdomäner. Hade däremot vid tillfället kunnat tillämpas de
af 1909 års riksdag antagna genom kungl. kungörelse den 31 december
samma år meddelade förändrade grunderna för åtgärder i syfte att åt
mindre bemedlade och obemedlade bereda tillfälle att förvärfva egnahems-
lägenheter från vissa kronoegendomar, med hvilka förändrade grunder af-
setts, bland annat, att bereda ökade tillfällen till lägenhetsförvärf från
kronoegendomar, föreställer sig utskottet — som emellertid anser sig icke
kunna dela den af motionären framkastade tanken på hela egendomens
omedelbara uppdelande i lägenheter — att uppskattningsförrättningens re¬
sultat i afseende å lägenhetsupplåtelserna skulle blifvit mera omfattande.
Då nu ifrågavarande egendom torde vara i flere hänseenden väl lämpad
att därå skapa egna hem, Annor utskottet en med hänsyn till nu gällande
grunder för lägenhetsupplåtelser företagen förnyad uppskattning af egen¬
domen vara synnerligen önskvärd, hvadan utskottet icke tvekar att föreslå
Riksdagen att hos Kungl. Maj:t göra framställning i sådant syfte. Där¬
igenom komme ock motionärens önskemål, beträffande de blifvande lägen-
hetsinnehafvarnas personer, att vinna beaktande, då ju efter en förnyad
Utskottet.
16
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 23.
arrendeuppskattning hvarje lägenhetsupplåtelse af ifrågavarande slag från
egendomen måste i allo ske jämlikt förenämnda förändrade grunder.
Med ofvan angifna uppfattning har utskottet gifvetvis icke något att
erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande proposition i hvad densamma afser
att medgifva innehafvarna af egendomens å Hisingen belägna torp och
lägenheter rätt att friköpa desamma. Då emellertid, efter en ny arrende¬
uppskattning, väl skulle kunna finnas lämpligt att upplåta lägenheter, sär¬
skilt de nu befintliga torpen jämväl å egendomens å fastlandet belägna
hufvuddel samt, till grund för samtliga lägenhetsupplåtelser från egen¬
domen torde för åstadkommande af full enhetlighet och likformighet i sätt
och villkor därför, böra läggas en och samma nppskattning, har utskottet
ansett sig för nämnda ändamåls vinnande nu böra afstyrka bifall till
Kungl. Maj:ts framställning i berörda del.
På grund af hvad ofvan anförts och då ett uppskof med afgörandet
af frågan om lägenhetsupplåtelser från egendomen gifvetvis torde medföra
jämväl uppskof med egendomens förnyade utarrendering på vanlig tid,
får utskottet, under uttalande af sin förväntan, att ifrågavarande ange¬
lägenhet blefve snarast möjligt på ett tillfredsställande sätt ordnad, hem¬
ställa,
att Riksdagen med afslag å Kungl. Maj:ts före¬
varande proposition må, i anledning af herr Kronlunds
ifrågavarande motion, i skrifvelse till Kungl. Maj:t an¬
hålla, att Kungl. Maj:t täcktes, efter verkställd ny upp¬
skattning af förra öfverstebostället Kastellegården nr 1
med underlydande i Göteborgs och Bohus län samt före-
bragt utredning i öfrigt, taga under öfvervägande i hvad
mån från egendomen må kunna upplåtas egnahems-
lägenheter, samt därefter för Riksdagen framlägga för¬
slag i ämnet.
Stockholm Men 28 februari 1911.
På jordbruksutskottets vägnar:
THEODOR ODELBERG.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 23.
17
Reservation
af herrar A. T. Odélberg, P. Paulson, E. A. Lindblad, Adby A. W. Ericsson,
grefve A. H.son Wachtmeister, H. Andersson och A. Magnusson, hvilka
ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:
Till en början vill utskottet meddela, att utskottet varit i "tillfälle att
taga del af handlingarna i det af departementschefen i sammanhang med
ämnet för ifrågavarande proposition omnämnda ärende angående fram¬
ställning af torparen Alexander Andersson m. fl. om upplåtelse af egen¬
domens å fastlandet belägna torp, hvilken framställning, ehuru till aflått-
ningen på flera punkter afvikande från den af motionären återgifna peti¬
tionen, dock synes vara med denna identisk. Enligt handlingarna i ären¬
det, som efter vederbörligen förebragt utredning ej föranledde till någon
Kungl. Maj:ts vidare åtgärd, har yttrande afgifvits af, bland andra, domän¬
intendenten i Göteborgs och Bohus län, af hvilket yttrande utskottet till¬
låter sig att här återgifva följande:
»Förra öfverstebostället Kastellegården är beläget— — — — — —
o o
Egendomens hela areal uppgår till — —-------— —
Underhafvande utgöra nu på egen kost 6,040 mansdagsverken, 610
kvinnsdagsverken och 600 hästdagsverke^ hvilka sistnämnda dock ej på
många år uttagits.
Egendomens jordmån är i allmänhet bördig, och gäller detta omdöme
såväl hufvudgården, som är fullständigt täckdikad, som torpen.
Nuvarande arrendet är 11,506 kronor jämte 650 kronor i s. k. bygg-
nadsbidrag. Egendomens taxeringsvärde uppgår till 286,000 kronor. Nu
löpande arrendeperiod utlöper den 14 mars 1911.
Vid den arrendeuppskattning, som förlidet år den 10, 11 och 12
september ägde rum å egendomen, hade uppskattningsmännen att på grund
af Eders Kungl. Maj:ts nådiga bref den 25 september 1896, angående be¬
stämmelser att tjäna till efterrättelse i fråga om lägenheters upplåtande
från kronans jordbruksdomäner, taga under ompröfning, huruvida särskilda
omständigheter, som kunna göra egendomens styckning till smärre lägen¬
heter lämplig, förefunnos, eller om afsöndring från egendomen af mark
till dylika lägenheter kunde utan skada eller olägenhet för densammas
skötsel äga rum. Då därjämte Eders Kungl. Maj:ts domänstyrelse i skrif¬
velse den 22 juni 1904 fästat uppmärksamheten å nödvändigheten af ett
sorgfälligt tillvaratagande af alla de tillfällen, då jämlikt förberörda nådiga
bref upplåtelse af egnahemslägenheter må kunna äga ruin, samt jämväl
ansökningar i ifrågavarande syfte förelågo såväl från egendomens torpare
Bihang till Rilcsd. prot. 1011. 8 Sami. 8 Höft. 3
18
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 23.
som utomstående, hade uppskattningsmännen all anledning att egna lö¬
sandet af dessa spörsmål den mest samvetsgranna uppmärksamhet.
Hvad då först beträffar frågan om styckning af egendomen i sin hel¬
het, tecknade uppskattningsmännen sig till minnes:
att denna egendom, som är rik på gamla, historiska minnen, är eu
af de värdefullaste jordbruksegendomar, som finnes i kronans ägo (näst
förra öfverstebostället Tommarp i Kristianstads län lämnar den för när¬
varande det högsta arrendet),
att densamma med sin af naturen bördiga och välskötta jord samt
sina tillväxande skogskulturer sedan länge ansetts som ett mönsterbruk i
sin bygd,
att flertalet af de vid hufvudgården befintliga åbyggnaderna äro håll¬
bara, ändamålsenliga och i afseende å storleken afpassade efter den nn"
varande arealen,
att egendomens jordmån är så styf och tungbrukad, att den ej med
fördel kan till erforderligt djup bearbetas med de fåtaliga och i allmänhet
svaga dragare, som stå småbrukare till buds, samt
att ett så stort antal mindre jordbruk, som vid styckning skulle upp¬
komma, med ganska stor visshet ej kunde beräknas att finna köpare, om
de på en gång utbjödos till salu.
Med hänsyn tagen till dessa förhållanden ansågo sig uppskattnings¬
männen ej äga rätt att föreslå styckning af egendomen.
I fråga åter om att gå torparnes önskningar till mötes genom att
skilja torpen från hufvudgården antingen genom afsöndring eller genom
upplåtelse såsom själfständiga arrenden hyste uppskattningsmännen, med
bortseende från den sistnämnda åtgärden, hvilken torde sakna stöd i gäl¬
lande författningar, den meningen, att endast de å Hisingen belägna 14
torpen och 2 lägenheterna, hvilka tillhöra en annan socken och ett annat
härad än hufvudgården och skiljas därifrån af den breda och strida älfven,
hvilken vid många tillfällen, i synnerhet vid isgång, är lifsfarlig att pas¬
sera, kunde utan synnerlig skada eller olägenhet för hufvudgården afsöndra»
från densamma för att upplåtas till egna hem.
Rörande torpen å fastlandet voro uppskattningsmännen af den me¬
ningen:
att om torpare ej finnas å egendomen, måste de ersättas af statare.,
för hvilka nya bostäder måste uppföras,
att uppförandet af nya arbetarebostäder, afsedda att inrymma sa många
statarefamiljer, som oundgängligen erfordras för att ersätta de genom
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 23.
19
torpens frånskiljande förlorade dagsverkena, skalle komma att vålla kronan
en högst afsevärd kostnad,
att torparesystemet afgjordt torde vara att föredraga ur såväl ekonomisk
som social synpunkt framför stataresystemet, om torpare finnas att få,
hvilket synes vara fallet å Kastellegården, och om nödiga byggnader an¬
tingen finnas eller för en måttlig kostnad kunna anskaffas, samt
att, om ej afgälderna bestämmas högre, än hvad rimligt och rättvist
är, innehafvarne af torpen ej kommo i sämre ekonomiskt läge, än om de
medgåfvos rätt att köpa torpen, i hvilket senare fall de hade att erlägga
räntor, som sannolikt för de flesta vore svårare att åstadkomma än en
måttlig dagsverksskyldighet.
Stödjande sig på dessa grunder ansågo sig uppskattningsmännen ej
höra föreslå torpens å fastlandet skiljande från egendomen hvaremot de,
med fästadt afseende å att de nu utgående afgälderna äro alltför betun¬
gande, vid föreslåendet af de prestationer, som under den kommande
arrendeperioden böra af torparne utgöras, efter bästa förmåga sökte att å
ena sidan tillvarataga kronans rätt och å den andra att ej lägga tyngre
börda på innehafvarne af torpen, än hvad de utan svårighet förmådde
■att bära.
Under nu gällande arrendekontrakt utgöras af torparne å fastlandet
-3,330 mans-, 280 kvinns- och 225 hästdagsverken, allt på egen kost.
Under den kommande arrendeperioden är föreslaget, att hästdagsverkena
skola helt och hållet bortfalla, samt att antalet mansdagsverken skall sänkas
till 2,360, hvaremot antalet kvinnsdagsverken ej skulle undergå någon
förändring i annan mån. än att nödig jämkning föreslagits de olika
torpen emellan.
Man kan således säga, att de nuvarande afgifterna äro föreslagna att
sänkas med mera än en tredjedel. Längre ansågo sig uppskattningsmän¬
nen ej äga rätt att gå, och torde ej med fog kunna påstås, att dessa af-
gälder äro mera betungande, än hvad rättvisa och billighet klöfver.
Ej heller torde kunna sägas, att den afgift, som för torparne är före¬
slagen under den kommande arrendeperioden, är för högt tilltagen i förhål¬
lande till det arrende, som är afsedt att utgå för hufvudgården. Vid en
jämförelse bör nämligen afseende fästas vid, att torparne icke betala några
■skatter till stat och kommun, hvilka däremot måste af hufvudgårdens
arrendator erläggas såväl för den jord, som han själ!’ brukar som ock för
torpjorden, att torparne erhålla eu del förmåner såsom fri läkarevård
m. m. på arrendator^ bekostnad samt framför allt, att dagsverkena icke
kunna beräknas hafva det värde, som sökandena uppgifvit, nämligen 2
kronor för mans- och 1: 50 för kvinnsdagsverke.
20
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 23.
Vid uppskattningen har värdet af mansdagsverkena beräknats till 1: 25
kronor och kvinnsdagsverkena till 1: — krona, och torde, så vidt jag har
mig bekant, högre pris på torparedagsverken icke betalas på någon egen¬
dom i länet men väl lägre. Om hänsyn tages till, att dessa dagsverken
i många fall utgöras antingen af mer eller mindre orkeslösa gubbar eller
ock af ej arbetsföra ynglingar, samt att arbetstidens längd under de mör¬
kaste vintermånaderna ej öfverstiger 7 timmar, torde det vid uppskatt¬
ningen beräknade värdet ej kunna anses för lågt.
I sin till Eders Kungl. Maj:t ställda skrifvelse hafva sökandena upp¬
gift, att det pris, som de få betala till arrendator!! för bristande dags¬
verken, är bestämdt till 2: — kronor för mans- och 1: 50 kronor för
kvinnsdagsverke. Denna uppgift måste grunda sig på misstag, enär enligt
upplysning från arrendatorn bristande mansdagsverken ersättas med 1: 75
kronor under sommarhalfåret och 1: 25 kronor under vinterhalfåret, eller
i genomsnitt för hela året 1: 50 kronor. Sistnämnda belopp får ej heller
anses såsom någon måttstock på dagsverkets värde, utan är snarare att
betrakta som en öfverenskommen skadeersättning till arrendatorn för en¬
staka dagsverken, som han gått förlustig af i en måhända bråd tid.
För att belysa mitt påstående, att torparens ställning icke kommer
att ställa sig sämre, om de fortfarande bruka sin jord mot dagsverksskyl¬
dighet i enlighet med det afgifna förslaget, vågar jag i underdånighet
anföra nedanstående exempel:
Torpet Stora Ishällan nr 1, innehafvare August Persson.
Areal: 2,94,80 har tomter och åker, 0,39,80 har äng.
Årlig afgäld: 130 mans- och 10 kvinnsdagsverken på egen kost.
Byggnaderna ganska nya och i fullgodt stånd.
Jordmånen mycket god.
Efter ett värde af 1: 25 kronor för mans- och 1: — krona för kvinns¬
dagsverke utgör arrendet för torpet 172: 50 kronor.
»Skulle torpet komma att säljas, torde nedanstående värdesättning ej;
kunna sägas vara för hög:
Manhus, brandförsäkradt för 1,800 kronor värderas till kronor 1,500: —
Ladugård » 9 1,730 » 9 9 9 1,500:
2,94,80 har tomter och åker å 600 kronor.......................................... 1,768: 80
0,39,80 9 äng å 200 kronor .................................................................. 79: 60
Summa kronor 4,848: 40
Efter fem procents ränta å detta belopp blir arrendet för torpet
242: 42 kronor. Räknar man med så låg ränta som 4 procent, blir
arrendet 193: 93 kronor, således äfven under sistnämnda förutsättning ej
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 23.
21
oväsentligt högre, än om torparen fortfore att göra dagsverken, hvarjämte
han dessutom får skatta för torpet, bidraga till underhåll af vägar, själf
bygga, när så erfordras, själf bekosta sin läkarevård m. in.»
De nu föreliggande förslagen afse hufvudsakligen, motionärens alter¬
nativt hela ifrågavarande kronoegendoms uppdelning i småbrukslägenheter
eller ock ett skiljande från egendomen af dess underlydande torp och
lägenheter samt dessas upplåtande till småbruk antingen genom försäljning
eller såsom själfständiga kronoarrenden, och Kungl. Maj:ts dels försäljning
till egna hem af egendomens å ön Hisingen belägna torp och lägenheter
dels ock upplåtande med äganderätt till byggnadstomter af ett område
invid den å egendomen belägna Ytterby järnvägsstation.
Beträffande frågan om egendomens totala uppdelande i smålägenheter
tinner sig utskottet böra bestämdt motsätta sig ett sådant förslag. Såsom
domänintendenten i sitt ofvan återgifna yttrande antydt, finnas nämligen
åtskilliga skäl för egendomens bibehållande ostyckad. Sålunda äro bety¬
dande belopp nedlagda i egendomens för storleken åt dess nu enhetligt
bedrifna jordbruk afpassade byggnader och hela egendomen är väl täck-
dikad, hvarjämte, enligt hvad utskottet erfarit, mycket arbete och pen¬
ningar nedlagts å skogplantering af å egendomen befintliga kalmarker.
Hvad sålunda gjorts för egendomens bebyggande och kultur skulle vid
ett sönderdelande af densamma i smålotter blifva till stor del värdelöst.
Gent emot ett åberopande af de befintliga dyrbara åbyggnaderna såsom
ett skäl för egendomens bibehållande ostyckad har motionären framhållit,
att under närmaste tiden förestode nybyggnader till ett belopp af omkring
70,000 kronor. Med anledning häraf anser utskottet sig böra meddela,
att enligt det motionen i transsumt hilagda protokollet vid den 10—12
september 1908, hållen arrendevärdering af egendomen, livilket protokoll
varit för utskottet tillgängligt, uppskattningsmännen till uppförande under
den kommande arrendeperioden genom arrendatorns föranstaltande på
kronans bekostnad förordat ny- och ombyggnader till belopp åt 73,521!
kronor 41 öre, däraf 12,150 kronor för tre arbetarebostäder, behöflig;!
endast därest Hisingetorpen frånskildes egendomen, och 17,894 kronor
Öl öre för nybyggnader å sistnämnda torp, därest desamma skulle fram¬
gent tillhöra egendomen, hvadan hela byggnadssumman skulle begränsa
sig till, vid Hisingetorpens bibehållande (31,376 kronor 41 öre och i mot¬
satt fall 55,631 kronor 80 öre, från hvilka båda belopp dock torde höra
afräknas värdet, enligt uppskattningsinstrumentet 2,160 kronor, å nu be¬
fintliga byggnader, hvilka äro antingen afsedda att ersättas med nya eller
icke vidare behöfliga. Nämnas må ock att i nybyggnadssumman ingå
22
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 23.
17,878 kronor 68 öre för arbeten å fastlandstorpen. I afseende å den
föreslagna styckningen af egendomen vill utskottet vidare meddela, att,
enligt hvad inom utskottet upplysts, i närheten af och bättre än Kastelle-
gården belägna större egendomar lära hafva med statsunderstöd inköpts
och styckats i egnahemslägenheter, utan att dessa rönt äsyftad efterfrågan.
»Skulle, såsom domänintendenten ställt i utsikt, efter en eventuell styckning
af Kastellegården, förhållandet blifva detsamma med denna nu synnerligen
väl häfdade egendom, kunde med skäl befaras, att större eller mindre del
däraf komme att under den mer eller mindre tillfälliga skötsel, som i
väntan på köpare kunde den beredas, nedsjunka i vanhäfd. Slutligen torde
vid bedömandet af frågan om egendomens delning eller bibehållande
ostyckad ej lämnas utan afseende den stora betydelse för jordbruksnäringens
och således äfven småbrukens utveckling ett rationellt skött storbruk
otvifvelaktigt äger genom sin småbrukens ojämförligt öfverlägsna förmåga
att upprätthålla och vidare utbilda näringens teknik samt i första hand
tillgodogöra sig nya uppslag inom densamma. Nu ifrågavarande egendom
är nämligen en af kronans största och bäst kultiverade samt mest väl-
belägna jordbruksdomäner, hvarför densamma i särskildt hög grad synes
ägnad för nyss antydda uppgift.
Beträffande förslagen om upplåtande från egendomen af torp har ut¬
skottet med hänsyn till Hisingetorpcns från hufvudgården afskilda läge
och den däraf följande svårigheten för torparna att behörigen fullgöra
sin dagsverksskyldighet funnit Kungl. Maj:ts förslag att till nuvarande
innehafvarna afyttra dessa torp välgrundad^ Vidkommande de å fast¬
landet belägna torpen har utskottet däremot, då desamma synas vara nöd¬
vändiga för egendomens behöriga skötsel och med afseende jämväl å hvad
domänintendenten i öfrigt därutinnan anfört, funnit sig böra afstyrka dessa
torps skiljande från egendomen.
Hvad sålunda sagts om torpens behöflighet för egendomen skötsel
gäller i all synnerlighet och utan gensägelse beträffande den närmaste
tiden. Tv skulle, såsom motionären åstundar, samtliga torpen omedelbart
afskiljas från egendomen blefve det, i brist på arbetarebostäder, för dess
brukare hardt när omöjligt att hålla den för gården nödiga arbetsstyrkan.
Under nämnda förutsättning blefve då den första åtgärden i afseende å
gårdens förvaltning att uppföra sådana bostäder. Såsom ofvan nämnts
uppgår kostnaden för de vid Hisingetorpens afskiljande erforderliga arbetar¬
bostäderna till omkring 12,000 kronor, och vid samtliga torpens frånskil¬
jande skulle kostnaderna för ändamålet säkerligen icke understiga 30,000
kronor. Under sådana omständigheter och då, som bekant, nybyggnader
A statens jordbruksdomäner enligt gällande grunder för förvaltningen af
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 23.
23
•dessa domäner utföras af arrendatorn, hvilken därför erhåller ersättning
genom motsvarande afdrag å arrendet, torde det vara synnerligen tvifvel¬
aktigt, om fullgod arrendator kunde vid egendomens förestående utarren¬
dering erhållas, då så stora byggnadsarbeten omedelbart förestode.
Som motiv för sitt synbarligen af varmaste medkänsla för de mindre
lyckligt lottade i samhället framsprungna förslag om afskiljandet från
■egendomen af dess torp, har motionären hufvudsakligen åberopat torparnas
svåra belägenhet till följd af rådande spändt förhållande mellan dem och
■egendomens nuvarande arrendator samt deras brydsamma, enligt deras
egen uppfattning på dagsverksskyldigheten beroende ekonomiska förhål¬
landen. Med hänvisning till hvad domänintendenten i ämnet anfört vill
utskottet, som icke finner lämpligt att inlåta sig på undersökning af en
enskild kronoarrendators och dennes torpares mellanhafvanden, beträffande
dagsverksskyldigheten fästa uppmärksamheten på faran däraf, att torparnas
ställning genom deras frigörande från hufvudgården skulle blifva, ehuru
visserligen för själfkänslan mera tilltalande, så dock ur ekonomisk synpunkt
vida vanskligare, sedan de blifvit betagna möjligheten att genom personligt
■arbete efter hand utgöra besvär, onera, afgälder och hvad öfrigt må på-
hvila jorden. Ty den erfarenheten torde väl hvarje större eller mindre
jordbrukare hafva gjort, att en naturaprestation är för landtmannen mindre
betungande att fullgöra än en utbetalning i reda penningar. — Hvad sär¬
skild! beträffar torparnas ifrågasatta förvandlande till själfständiga krono-
•arrendatorer torde här ej böra lämnas oanmärkt, det en sådan åtgärd i
afseende å förvaltningen af kronans domäner innebure att ånyo inslå på
en väg, som, enligt utskottets mening med fullt fog, för länge sedan från-
trädts, bland annat genom Riksdagens allmänna medgifvande för Kungl.
Maj:t att utan Riksdagens vidare hörande försälja de kronans hemman och
lägenheter, för hvilka den årliga arrendeafgiften icke öfverstiger ett visst
mindre belopp.
Af hvad sålunda anförts torde framgå, att utskottet för sin del icke
kan biträda förevarande motion. Därmed vill utskottet dock ingalunda
hafva sagt, att upplåtandet af egendomens å fastlandet belägna torp till
själfständiga småbruk skulle under alla förhållanden vara olämpligt. Se¬
dan nödiga åtgärder för egendomens skötsel utan dagsverksskyldiga torp
hunnit vidtagas samt någon erfarenhet kunnat inhämtas om huru Hisinge-
torpens friköpande utfallit, torde det måhända framdeles kunna finnas
lämpligt att skilja större eller mindre del af fastlandstorpen från egen¬
domen. För att emellertid ett sådant afskiljande, därest detsamma borde
ifrågakomma, ej måtte uppskjutas för länge, vore önskligt, att egendomen
24
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 23.
ej omedelbart utarrenderades på vanlig tid, tjugu år, utan endast för så
lång tid, som kunde beräknas åtgå för ett sorgfälligt ordnande af nu
ifrågavarande förhållanden vid egendomen, i hvilket afseende en tid af
högst tio år torde vara tillfyllestgörande. Utskottet tvekar därför icke att
föreslå Riksdagen att hos Kungl. Maj:t göra framställning i berörda syfte.
Äfven beträffande förhållandet mellan det för hela egendomen beräk¬
nade arrendet och torpens dagsverksskyldighet har utskottet trott sig böra
göra en erinran. I fråga därom vill utskottet först och främst bestämdt
uttala sig emot den mening, som motionären synes vilja göra gällande, att
afgälderna för egendomen i dess helhet och för torpen skulle vid upp¬
skattningen beräknas efter samma pris. Det förefinnes nämligen en be¬
stämd skillnad mellan ändamålet för uppskattningen i det ena och det
andra afseendet. För egendomen i dess helhet är uppskattningens ända¬
mål att erhålla en riktig och antaglig utgångspunkt för kommande för¬
handlingar om arrendesummans storlek, hvilken, där optionsrätt begagnas,
ej får sättas lägre än det uppskattade arrendevärdet men vid arrende¬
auktion kan drifvas upp ej oväsentligt därutöfver. Ändamålet med arrende¬
uppskattningen af hela egendomen är således i allmänhet att stadga ett
minimibelopp af hvad egendomen må betinga i arrende. Uppskattningen
af torpens afgälder afser däremot att bestämma ett maximum af hvad
hufvudgården får uttaga af torpen. Arrendatorn kan sålunda icke kräfva
mer af torpen än vid uppskattningen fastslagits men väl till följd af
minskad efterfrågan å torpen eller af andra orsaker nödgas nedsätta sina
fordringar å torpens innehafvare. Hvad som emellertid gifvit utskottet
nyssberörda anledning till erinran emot den beräknade afgälden af tor¬
pen är allenast det förhållandet, att enligt de efter uppskattningsförrätt-
ningen af Riksdagen antagna nya skatteförordningarna äfven torpare nödgas
betala särskild krono- och kommunalskatt och alltså någon jämkning af
dagsverksskyldigheten kunde befinnas önsklig.
På grund af hvad sålunda anförts och då utskottet icke har något
att erinra emot de af Kungl. Maj:t föreslagna tomtupplåtelserna å egen¬
domen i fråga eller mot propositionen i ofvan icke berörda delar, får
utskottet hemställa,
att Riksdagen må
I. bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition; samt
II. med anledning af herr Kronlunds ifrågavarande
motion i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att KungL
Maj:t i ofvan angifna syfte täcktes föranstalta därom,
att vid nästinträffande utarrendering af förra öfverste-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 23.
25
bostället Kastellegården nr 1 med underlydande i Göte¬
borg och Bohus län arrendet må få omfatta kortare tid
än den i allmänhet gällande, och högst tio år,
samt af herr A. H. Fahlén
Det skulle här antecknas, att herr E. G. H. Åkerlund endast delvis del¬
tagit i förestående ärendes behandling inom utskottet.
Bihang till Ililcsd, prof. 1911. 8 Sami. 8 Höft.
4
26
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 23.
Bil. 1.
Nuvarande torpare, barn, dessas ålder, under Kastellegården.
Här nedan upptagas endast torpen på Inlandssidan, enär torpen på Hisingssidan
äro föreslagna till försäljning.
Torpens namn
|
Torpamas namn
|
Antal
barn
|
Barn,
eom ej
uppnått
14 år
|
Ut¬
flyttade
barn
|
Lägsta
åldern
|
Högsta
åldern
|
Anm.
|
Spår rås...............
|
Alexander Audersson
|
|
|
|
|
|
|
|
Ungkarl.
|
Stora Smällen ...
|
Otto Jonasson............
|
9
|
4
|
3
|
6
|
år
|
27
|
år
|
|
Nya »
|
Erik Fredriksson ......
|
8
|
5
|
—
|
5
|
|
20
|
|
|
Västra Porten ...
|
Osk. Gustafsson.........
|
5
|
5
|
—
|
2
|
»
|
13
|
i
|
|
Ostra »
|
Josefina Andersson ...
|
6
|
—
|
2
|
16
|
»
|
29
|
»
|
|
Enekn ilen ......
|
And. Johansson.........
|
7
|
3
|
1
|
3
|
y>
|
19
|
»
|
|
Böcklegrind.........
|
Karolina Ingemarsson
|
4
|
|
—
|
19
|
»
|
27
|
|
|
Grinden...............
|
Axel Johansson.........
|
2
|
2
|
_
|
Va
|
|
3
|
»
|
|
Lilla Iskällan......
|
Ililma Johansson ......
|
4
|
4
|
—
|
1
|
|
10
|
|
|
Stora » N:o 1
|
Aug. Persson ............
|
4
|
—
|
3
|
19
|
»
|
29
|
»
|
|
» » » 2
|
Johan Eliasson .........
|
9
|
4
|
—
|
2
|
|
24
|
|
|
Stuberöd ............
|
Andreas Korneliusson
|
5
|
—
|
2
|
17
|
|
27
|
»
|
|
Lilla Varberg......
|
Gu stafva Eriksson......
|
7
|
—
|
5
|
30
|
>
|
44
|
|
|
Stora » N:o 2
|
Erik Samuelsson.........
|
—
|
—
|
—
|
|
|
|
|
Ungkarl.
|
Västra Skansen...
|
Karl Karlsson............
|
5
|
—
|
1
|
15
|
|
30
|
|
|
Lilla RunsvalleD
|
Jolus Olsson...............
|
2
|
—
|
—
|
16
|
»
|
24
|
|
|
Stora »
|
Emil Johansson.........
|
6
|
5
|
—
|
74
|
|
15
|
|
|
Åberget...............
|
Bernt Andersson ......
|
5
|
_
|
5
|
22
|
»
|
40
|
»
|
|
Danmark ............
|
Alfr. Johansson .........
|
2
|
2
|
|
3
|
»
|
6
|
»
|
|
De öfriga små backstugorna bar jag ej upptagit, enär dessas jordområden äro så
små, att ingen kan ens närmelsevis lefva på dem.
Anm. En del torpares barn, som varit utflyttade kafva kommit hem för att
hjälpa sina föräldrar, nu sedan något hopp synts, att drägligare förhållanden skulle
för dem inträda. De hänga i allmänhet rätt fast vid sin torfva och hoppas nu kunna
få öfvertaga torpen som egna hem.
Troligt är också, att de allra flesta, om ej rent af alla, 73 nu hemmavarande barn
skulle stanna vid jordbruket, om tillfälle bereddes dem därtill; åtminstone förklarade
de detta själfva.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 23.
27
Bil. 2.
Utdrag ur protokoll fördt vid ordinarie kommunal¬
stämma med Ytterby församling i skolhuset den 16
december 1909.
§ 9.
, Stämman beslutade att uttala som en särskild önskan, att nuvarande torparna ål
Uastellegarden fick tillstånd af kronan att köpa eller arrendera sina torp därstädes,
samt att en del af Castellegården styckas till jordbrukslägenheter.
Som ofvan
Axel Emanuelsson
Justeradt: St. ordf.
C. A. Samuelsson.
J. A. Lysén.
Uppläst d. 19/12 09
betygar Joll. A. Johansson.
Rätteligen utdraget betygar
Axel Emanuelsson Rätt afskrifvet bestyrker:
Komm-st, ordförande. And. Karlsson.
Bil. 3.
Protokoll, hållet vid sammanträde den 10, 11 och
12 september 1908 å förra öfverstebostället Castelle¬
gården N:o 1 med Gullö, Ra^ille- och Munkholmarne,
om tillsammans 6 mantal, i Ytterby och Rödbo sock¬
nar och Inlands Södra samt Västra Eisings härader af
Göteborgs och Bohus län för arrendevärdering af egen¬
domen.
Närvarande: undertecknad, t. f. domänintendent i länet samt biträdande uppskatt-
ningsmännen, f. d. riksdagsmannen in. in. Gustaf Mellin, utsedd af hushållningssäll¬
skapets förvaltningsutskott, och f. d. riksdagsmannen O. E. Gädda, utsedd af lands¬
tinget, hvarjemte dels jägmästaren i Bohus revir in. m. Viktor Hammarstrand och dels
länsagronomen N. D. Lyehou, den sistnämnde i och för uppgörande af förslag till ny¬
byggnader a egendomen, biträdda vid förrättningen i enlighet med särskilda förord¬
nanden, utfärdade af laudshöfdingeämbetet i länet.
28 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 23.
|
I eget bruk
|
Torp
|
Summa
|
1
|
Egoområdets areal utgöres enligt före-
|
I nya måttet
|
I gamla måttet !
|
Il(tUlUU<i KalLl OCH ucoHIlinlilja *11
|
H
|
e k t a
|
r
|
Tnld
|
Kpld |
———
|
Tomter.............................................
|
4,4000
1,9400
|
6,2910
|
10,6910
|
21
|
20,9 6
|
Trädgård .... .....................................
|
_
|
1,9400
|
|
26,92
|
Åker...................................................
|
224,33 7 0
|
105,3 7 80
|
329,71 50
|
j 0< 1
|
Ane* ......................................
|
|
33,8270
|
67,5800
|
136
|
28,7 5
|
A frnsn i ngsjord..................................
|
298,3130
22,4610
|
99,2060
|
397,5190
|
805
|
8,43
|
Impediment.......................................
|
2,7320
|
25,19 30
|
51
|
1,09
|
Summa
|
585,2040
|
247,4 340
|
832,6380
|
1.686
|
22,3 5
|
Härefter euades uppskattningsmännen om följande
Yttranden och förslag.
10. I afseende å egendomens torp, lägenheter och backstugor föreslås:
att de å Hisingen belägna torpen Störa Slätten, Lilla Slätten, Stora Slätten N:o
2, Rosenberg, Tomtebacken, Gullö, Västra Brandenburg, Östra Brandenburg, Lilla
Gullöslätten, Stora Gullöslätten, Hamburg, Nybygget, Askekärret och Gullöskog, jämte
backstugan vid Västra Brandenburg samt lägenheten Elfsudden afsöndras från egen¬
domen och hembjudas innehafvarna till inlösen för bildande af smärre själfständiga
' att de å fastlandet belägna torpen Sparrås, Stora Smällen, Nya Smällen, Vattra
Porten, Östra Porten, Euekullen, Böcklegrind, Grinden, Lilla Iskällan, Stora Iskällan
N:o 1, Stora Iskällan N:o 2, Stubberöd, Lilla Varberg, Störa Varberg N:o 2, Västra
Skansen, Lilla Rundsvallen, Aherget och Danmark bibehållas såsom dagsverkstorp för
att tillförsäkra egendomen nödig arbetsstyrka;
att innehafvarna af backstugorna vid Västra Porten, Petersburg, Lilla btubberod,
Böcklet, Basta och Putten, belägna å fastlandet, samt Holmen, belägen å Ragille-
holmen, må äga i sin lifstid och, om de äro gifta män, deras hustrur, sa länge de
lefva, sina lägenheter bibehålla och bruka mot utgörande till arrendatorn af här nedan
föreslagna afgäld, börande vid deras frånfälle de å lägenheten befintliga byggnaderna
ovillkorligen borttagas och jorden läggas ^till hufvudgården;
att alla dagsverken skola utgöras på egen kost;
att torparna ej hafva rätt att af arrendatorn erhålla dragare för torpens skötsel;
att arrendatorn såsom hittills må vara oförhindrad att i de kontrakt, som komma
att med egendomens torpare upprättas, intaga den bestämmelsen, att de skola på egen
bekostnad underhålla sina torp och hägnaderna däromkring; samt
att den årliga afgälden för egendomens torp, lägenheter och backstugor må be¬
stämmas i enlighet med nedanstående tabell, i hvilken för jämförelses, skull de nu¬
varande afgälderna äro upptagna och betecknade med rödt. I tabellen föreslås jämväl
afgäld för de å Hisingen belägna torpen, för den händelse de ej komma att från egen¬
domen skiljas..
Jordbruksutskottets utlutande Nr 23.
29
N:o
|
A. Torpen å fastlandet
|
Tomt
hektar
|
Åker
hektar
|
Äng
hektar
|
Nuvarande afgäld !
|
Afgäld, som
föreslås |
|
mans-
dagsv.
|
kvinns-
dagsv.
|
häst-
dagsv.
|
mans-
dagsv.
|
kvinns-
dagsv.
|
1
|
Sparris.................................
|
0,10 5 0
|
2,3050
|
0,3180
|
100
|
15
|
_
|
78
|
15
|
2
|
Stora Smällen.....................
|
0,3080
|
5,7 6 7 0
|
1,3120
|
350
|
30
|
—
|
260
|
—
|
3
|
Nya Smällen .....................
|
0,1 100
|
1,2450
|
0,4190
|
50
|
—
|
|
26
|
10
|
4
|
Västra Porten.....................
|
0,1860
|
3,6 8 20
|
0,6690
|
200
|
20
|
|
156
|
20
|
5
|
Östra Porten........................
|
0,1300
|
2,7180
|
1,35 70
|
150
|
20
|
_ |
|
104
|
20
|
6
|
Enekullen ...........................
|
0,1 020
|
2,6020
|
2,1 950
|
150
|
10
|
—
|
104
|
20
|
7
|
Böcklegrind .......................
|
0,8080
|
3,1010
|
1,0710
|
100
|
10
|
|
104
|
—
|
8
|
Grinden ..............................
|
0,2370
|
2,44 50
|
1,5200
|
100
|
10
|
|
104
|
—
|
9
|
Lilla Iskällan .....................
|
0,1 330
|
2,6070
|
0,6730
|
150
|
10
|
—
|
104
|
10
|
10
|
Stora Iskällan N:o 1 .........
|
0,1 240
|
2,8240
|
0,3980
|
200
|
10
|
—
|
130
|
10
|
11
|
Stora Iskällan N:o 2 .........
|
0,2200
|
2,5 8 80
|
0,6030
|
150
|
10
|
25
|
104
|
10
|
12
|
Stubberöd ...........................
|
0,2400
|
4,9270
|
1,8200
|
300
|
10
|
50
|
208
|
30
|
13
|
Lilla Varberg.....................
|
0,1400
|
2,5730
|
0,8900
|
150
|
10
|
25
|
104
|
20
|
14
|
Stora Varberg N:o 2.........
|
0,1450
|
2,4200
|
0,S1 7 0
|
150
|
10
|
25
|
104
|
15
|
15
|
Västra Skansen ..................
|
0,1970
|
5,0910
|
2,0010
|
300
|
10
|
50
|
208
|
20
|
16
|
Lilla Rundsvallen...............
|
0,1540
|
5,1 2 20
|
2,2700
|
300
|
10
|
50
|
208
|
20
|
17
|
Stora Rundsvallen...............
|
0,0670
|
1,6100
|
1,1 1 30
|
200
|
10
|
—
|
52
|
20
|
18
|
Aberget ..............................
|
0,0820
|
2,0500
|
2,5810
|
100
|
10
|
—
|
104
|
—
|
19
|
Danmark ...........................
|
O,0800
|
1,4480
|
0,0970
|
100
|
15
|
—
|
78
|
10
|
|
|
|
Nu-
|
Före-
|
|
|
|
|
t
|
|
B. Lägenheter och backstugor
|
varande
|
slagen
|
|
|
|
|
|
|
u fastlandet
|
|
kontant
|
kontant
|
|
|
|
|
t
|
|
|
|
afgäld
|
afgäld
|
|
|
|
|
|
20
|
Handelslägenhet vid stationen ......
|
35: —
|
40: —
|
_
|
_
|
_
|
i -
|
_
|
21
|
Smedsboställe vid Varberg
|
|
—
|
—
|
30
|
—
|
—
|
20
|
—
|
22
|
Backstugan vid Västra Porten......
|
5: —
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
23
|
D:o » Petersburg
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1 -
|
|
24
|
D:o » Lilla Stubberöd ...
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
25
|
D:o » Böcklet.....
|
|
—
|
—
|
—
|
30
|
—•
|
—
|
20
|
26
|
D:o > Basta........
|
|
—
|
—
|
—
|
10
|
—
|
—
|
—
|
27
|
D:o » Putteu .....
|
|
—
|
—
|
—
|
10
|
—•
|
—
|
10
|
|
Summa å fastlandet
|
40: —
|
40: —
|
| 3,330
|
280
|
225
|
2,360
|
280
|
Hiirefter företogs den egentliga
Uppskattningen,
hvarvid ett visst arrendevärde per hektar åsattes den under eget bruk varande åker¬
jorden och ängsmarken, hvartill lades värdet af betet samt afkastningen af trädgården,
skogen och torpen och beräknas sålunda:
30
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 23.
35,4oio
|
bär
|
åker
|
il
|
kronor
|
35:
|
36,4020
|
D
|
|
il
|
|
30:
|
88,1510
|
|
»
|
il
|
|
22:
|
64,3830
|
>
|
»
|
il
|
|
18:
|
33,7530
|
|
äng
|
il
|
»
|
12:
|
Betet
Afkastning af trädgården................
D:o » torp och lägenheter:
A. å fastlandet:
2,360 mansdagsverken å 1:25...........
280 kvinns- » ål: —...........
kontant afgäld...................................
B. å Hisingen:
1,916 mansdagsverken å 1:25...........
295 kvinns- » å 1:—...........
kronor 2,950: —
» 280: —
» 40: —
kronor 2,395: —
» 295: —
kronor
»
»
»
1
»
1,239: 03
1,092:06
1,939:32
1.158:89
405:04
300: —
200: —
3,270: —
2,690: —
Summa kronor 12,294: 34
hvarför föreslås ett arrendevärde af Tolftusen tre hundra (12,300) kronor.
Skulle torpen å Hisingen komma att afsöndras från egendomen och försäljas, bör
ofvannämnda arrendebelopp minskas med den från densamma utgående afgäld, kronor
2,690: 60, hvarför i så fall föreslås ett arrendevärde af i afrundadt tal nio tusen sex
hundra (9,600) kronor.
Stockholm, Ivar Hteggströms Boktryckeri A. B., 1511.