Jordbruksutskottets utlåtande Nr 108.
1
Nr 108.
Ankom till Riksdagens kansli den 11 maj 1911 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts 'proposition med förslag
till förordning om ändrad lydelse af 46 § i förordningen
angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket
den 26 januari 1894.
(2:a Afd.)
I en till Riksdagen den 31 nästlidne mars aflåten, till jordbruks¬
utskottets förberedande handläggning hänvisad proposition, nr 182, har
Kungl. Maj:t under åberopande af bifogadt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver jordbruksärenden för samma dag föreslagit Riksdagen att antaga
följande
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse af 46 § i nådiga förordningen
angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket
den 26 januari 1894.
Härmed förordnas, att 46 § i nådiga förordningen angående hus¬
hållningen med de allmänna skogarna i riket den 26 januari 1894 skall
erhålla följande ändrade lydelse:
Bihang till lliksd. prof. 1911. 8 Sami. 50 Höft. (Nr 108.)
1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 108.
46 §.
Å de skogar, hvarom stadgas i kap. I, III och IV, samt å sådana
i kap. II och V omförmälda skogar, hvilka stå under skogsstatens vård
och förvaltning, äfvensom å kronohemmans eller krononybyggens områden,
kronoöfverloppsmarker, oafvittrade skogar och sågverkens mot skogsränta
utbrutna områden i de sex norra länen skall all afverkning ske efter
utsyning- i vederbörlig ordning- af jägmästare eller, där det enligt gäl¬
lande instruktion för skogsstaten är medgifvet, af skogsbeteänt, såyidt
ej afverkningen äger rum till husbehof eller i öfrig! jämlikt hvad i 57
§ sägs; ägande i fråga om kronans utarrenderade jordbruksdomäner
samt sådana civila och ecklesiastikå boställen, hvilka icke brukas af
boställshafvare, jägmästaren leda äfven sådan afverkning, som sker till
husbehof.
Vid utsyning, hvarom nu är sagdt, skola träd, som vid roten
hålla 15 centimeter i genomskärning eller därutöfver, med kronomärke
stämplas.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande pro¬
position har departementschefen till det vid propositionen i utdrag
fogade statsrådsprotokollet anfört följande:
»Uti underdånig skrifvelse den 27 oktober 1909 har domänstyrelsen
på anförda skäl hemställt om viss ändring i 46 § i nådiga förordningen
angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket den 26 januari
1894. Därefter har jämväl Jönåkers härads allmänningsstyrelse i skrif¬
velse den 3 december 1909 inkommit med en underdånig framställning
i enahanda syfte, och anhåller jag att nu få underställa denna fråga
Eders Kungl. Maj:ts pröfning.
Förhållandet är följande.
I första stycket af 46 § i nämnda nådiga förordnings kap. Vill
bestämmes, bland annat, att å de skogar, hvarom stadgas i kap. II, V
och VI af ifrågavarande förordning, all afverkning skall ske efter utsyning
af jägmästare eller, i visst fall, af skogsbetjänt, såvidt ej afverkningen
äger rum till husbehof.
Kap. II af förordningen innehåller föreskrifter om häradsallmän-
ningar. Beträffande dessa allmänningar, hvilka samtliga stått under
skogsstatens vård och förvaltning, intill dess nådiga förordningen den
29 juni 1866 angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket
trädde i kraft, gäller numera, enligt 7 § i 1894 års förordning, att del¬
ägarna äro berättigade att själfva öfvertaga häradsallmännings vård och
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 108.
3
förvaltning med villkor, dels att hushållningsplan för allmänningen blifvit
af domänstyrelsen fastställd och de för indelningen nödiga arbeten på del¬
ägarnas bekostnad utförda, dels oek att för allmänningen finnes i viss ord¬
ning uppgjordt och fastställdt reglemente, och, enligt 9 §, att, om del¬
ägarna ej öfvertagit allmännings vård och förvaltning, densamma skall
fortfarande ombesörjas af skogsstaten. 18 § stadgas, beträffande allmänning,
hvars vård och förvaltning öfvertagits af delägarna, att vederbörande skogs-
tjänstemäu skola hålla uppsikt öfver iakttagandet af de i afseende å
skogshushållningen meddelade föreskrifter, och att, om försummelse
härutinnan finnes hafva ägt rum eller om å allmänningen sker större
afverkning, än enligt hushållningsplanen är tillåtet, Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande äger förordna, att allmänningen skall ställas under
skogsstatens vård och förvaltning.
*r, I kap. V af förordningen, sådant detta kapitel lyder enligt nådiga
förordningen den 24 juli 1903, lämnas bestämmelser om skogar a all¬
männa inrättningars hemman, som icke innehafvas med stadgad åborätt.
Sådan skog må, där Kungl. Maj:t för visst tall så förordnar, ställas
under vård och förvaltning af skogsstaten. Eljest åligger det veder¬
börande skogstjåns teman att hålla tillsyn och kontroll öfver skogsskötseln,
och äger han att, om öfverträdelse af hushållningsplanen eller vanvård
af skogen äger rum, härom göra anmälan. Dylik anmälan kan föranleda
skogens ställande under skogsstatens vård och förvaltning.
Kap. VI af 1894 års förordning upptager föreskrifter om skogar
å krono- och allmänna inrättningars hemman, som innehafvas med stad¬
gad åborätt. Dessa skogar få i allmänhet endast användas till husbehof
och blott efter särskildt tillstånd af vederbörande myndighet till afsalu,
i hvilket fall äfven för dylik skog hushållningsplan skall fastställas af
domänstyrelsen, hvarjämte skogsstatens tjänstemän och kronobetjäningen
hafva att hålla tillsyn öfver planens iakttagande samt, där öfverträdelse
eller försummelse finnes föreligga, göra anmälan. Särskilda bestämmelser
gälla med afseende å vissa hemman af ifrågavarande art inom de sex
norra länen.
Enär, såsom jag redan nämnt, 46 § af förordningen upptager
uttrycklig föreskrift, att, där ej fråga är om afverkning till husbehof,
all afverkning å de skogar, hvarom i bland annat kap. II stadgades,
skulle ske efter utsyning af jägmästare eller skogsbetjänt, har domän-
styrelsen i skrifvelse den 21 november 1908 till rikets öfverjägmästare
anmodat dessa tillse, att utsyning och stämpling i vederbörlig ordning
ägde rum å samtliga häradsallmänningar, vare sig de stode under skogs¬
statens eller allmänningsdelägarnas vård och förvaltning.
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 108.
Domän¬
styrelsen den
27 oktober
1900.
Då domänstyrelsen sedermera år 1909 afgaf förslag till ny in¬
struktion för skogsstaten inkom styrelsen samtidigt med sin ofvan omför-
mälda skrifvelse den 27 oktober 1909, däri styrelsen, bland annat, be¬
träffande 46 § i 1894 års skogsordning anförde följande.
Af paragrafens affattning ansåge domänstyrelsen framgå, att ut¬
syning skulle ske, förutom å andra skogar, jämväl å häradsallmänningar,
vare sig de stode under skogsstatens eller under delägarnas vård och
förvaltning, samt å allmänna inrättningars hemman, både då de inne¬
hades med stadgad åborätt och utan sådan åborätt, vare sig de stodc
under skogsstatens förvaltning eller icke. Att sådan utsyning, som i
46 § sägs, skulle äga rum i fråga om skogar, som vore ställda under
skogsstatens vård och förvaltning, föranledde nu ej förslag till ändring.
Däremot ansåge styrelsen, att utsyning och stämpling genom skogsstatens
försorg icke borde kunna behöfva ske å häradsallmänningar, som stode
under delägarnes vård och förvaltning, å allmänna inrättningars hemman,
som icke innehades med stadgad åborätt och hvilkas skogar icke ställts
under skogsstatens vård och förvaltning, ej heller å sådana allmänna in¬
rättningars hemman, som innehades med stadgad åborätt.
I fråga om häradsallmänning, hvars vård och förvaltning öfver-
tagits af delägarna, funnes enligt bestämmelserna i 7 § hushållnings-
plan och reglemente fastställda. Jägmästaren skulle enligt 8 § hålla
uppsikt öfver att de i afseende på skogshushållningen meddelade före¬
skrifter iakttoges. Funnes härutinnan försummelse hafva ägt rum och
företoges ej rättelse inom viss förelagd tid, eller skedde å allmänning
större afverkning, än enligt hushållningsplanen vore tillåtet, skulle all-
männingen ställas under skogsstatens vård och förvaltning. Garantier
tunnes alltså för att skogshushållningen blefve väl tillgodosedd, utan
att utsyning skedde på i 46 § bestämdt sätt. Sådan utsyning syntes
ej heller förutsättas i 8 §, då däri ifrågasattes, att större utverkning
kunde ske än enligt hushållningsplanen vore tillåtet. Om meningen
vore, att träden skulle på sätt i 46 § sägs vara af skogstjänsteman eller
skogsbetjänt stämplade, förr än afverkning Unge ske, borde detta sagts.
Påföljden för att mot bestämmelserna afverka ostämplade träd borde ock
blifvit större än för ett öfverskridande af hushållningsplanen. Det torde
ock bäst motsvara innebörden af att delägarna sjkifva handhade skogens
vård och förvaltning, att de därvid tillika ägde bestämma angående
trädens utmärkande före afverkningen. Missnöje från delägare i härads¬
allmänning, hvilka själfva öfvertag^ skogens vård och förvaltning, hade
ock försports därmed, att stämpling det oaktadt skulle ske enligt 46 §.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 108. 5
Äfven angående allmänna inrättningars hemman, som icke innehades
under stadgad åborätt, funnes fullt tillräckliga garantier för att afverk-
ningen skulle på rätt sätt utföras, utan att träden dessförinnan stämplades
genom skogsstatens försorg. Om öfverträdelse af hushållningsplan eller
vanvård af skogen förekomme, ägde nämligen jägmästaren anmäla detta
för domånstyrelsen, som, förutom annat, kunde göra framställning om
skogens ställande under skogsstatens vård och förvaltning. Något sådant
fall hade emellertid hittills icke förekommit.
Beträffande slutligen skogar å krono- samt allmänna inrättningars
hemman, som innehades med stadgad åborätt, ville styrelsen erinra därom,
att förordningen icke förutsatte dessas ställande under skogsstatens vård
och förvaltning, utan allenast deras ställande under viss tillsyn af skogs¬
statens tjänstemän och kronobetjäningen, då åbo erhållit rätt begagna
skogen till afsalu enligt fastställd hushållningsplan. Följden af öfver¬
trädelse af denna plan kunde blifva, att Eders Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande tillsvidare förbjöde skogens begagnande annorledes än till hus¬
behof. Endast angående de kronohemmans åbor samt nyhemmans- och
nybyggesinnehafvare i de sex norra länen tillkommande skogar torde
fortfarande böra ifrågakomma, att utsyning af saluvirke skulle ske genom
skogsstatens försorg; men då dessa skogar vore särskilt angifna i 46 §
torde i sistnämnda paragraf någon hänvisning till kap. VI icke behöfva göras.
Då det vore af betydelse, att skogsstatens personal icke i andra
fall, än som befunnes vara nödiga, upptoges af utsyningsarbeten å all¬
männa skogar, ville styrelsen med stöd af hvad nu framhållits hemställa,
att första stycket af 46 § skogsordning^! måtte erhålla följande ändrade
lydelse:
»Ä alla skogar, hvarom stadgas i kap. I, III och IV, samt å
sådana under kap. II och V omförmälda skogar, hvilka stå under skogs¬
statens vård och förvaltning, äfvensom å kronohemmans — — — —
till husbehof».
Jönåkers härads allmänningsstyrelses ofvan nämnda skrifvelse den
3 december 1909 afser de i 46 § förekommande bestämmelser angående
häradsallmänningar och har allmänningsstyrelsen påkallat Eders Kungl.
Maj:ts åtgärd till förekommande af att utsyning af skogsstaten för
framtiden skulle kräfves beträffande sådana allmänningar, hvilka vårdas
och förvaltas af delägarna. I berörda skrifvelse anför allmänningsstyrel¬
sen, bland annat, följande.
Domänstyrelsen hade i skrifvelsen den 21 november 1908, under
åberopande af 46 § i förordningen den 26 januari 1894, anmodat öfver-
jägmästarna tillse, att utsyning och stämpling i vederbörlig ordning ägde
Jönåkers
härads
allmännings
styrelse.
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 108.
ruin å samtliga häradsallmänningar, vare sig de stode under skogsstatens
eller allmänningsdelägarnas förvaltning och vård.
Genom denna * skrifvelse hade ändring skett i den dittills tilläm¬
pade praxis angående skötseln af häradsallmänningar, som stode under
delägarnas vård och förvaltning, och komme således utsyning att
hädanefter fordras för hvarje, om än aldrig så obetydlig afverkning å
dylika allmänningar.
Stadgandet i 7 § åt ifrågavarande förordning, att delägarna i
häradsallmänning vore berättigade att själfva öfvertaga dess vård och
förvaltning, vore emellertid så vidtomfattande, att det ovillkorligen
måste afse jämväl att medföra befogenhet för delägarna att vidtaga den
viktigaste af alla förvaltningsåtgärder, utsyningen. Af andra stadgande!!
i samma kapitel framginge ock, att detta varit lagens mening. Det generella
stadgandet i 46 §, att all afverkning till afsalu å allmänna skogar
skulle ske efter utsyning af jägmästare eller skogsbetjänt, torde hafva
fått sin omfattande lydelse genom förbiseende. För ölrigt vore det,
beträffande tolkningen af förordningens föreskrifter, riktigare att låta
dess speciella bestämmelser förklara och eventuellt begränsa de all¬
männa stadgandena än att låta ett allmänt stadgande förrycka den i
och för sig alldeles tydliga innebörden af en viss specialbestämmelse.
Hvad anginge frågan om lämpligheten af utsyningstvång, ville
allmänningsstyrelsen framhålla, att sådant tvång ingalunda vore från
skogsvårdssynpunkt önskvärd! utan tvärtom kunde blifva till verkligt
hinder för ett rationellt nyttjande af skogen. Det detaljerade beroendet
af skogsstaten verkade naturligtvis alltid tyngande på förvaltningen,
som härigenom lättare blefve slentrianmessig, samt vore ägnadt att mot¬
verka det enda verkligt tillfredsställande sättet för de större allmän-
ningarnas skötsel, nämligen anställandet af särskild! fackutbildade skogs-
chefer. Äfven från ekonomisk synpunkt vore utsyningstvånget mycket
beklagligt. I följd af detsamma blefve nämligen den viktiga möjlig¬
heten att inom hushållningsplanens ram lämpa alverkningarna efter
konjunkturerna på marknaden fullständigt beroende på revirförvaltarens
tid och intresse, hvithet måste vara mindre gynnsamt, enär dessa tjänste¬
män vore strängt upptagna af andra tjänsteåligganden. Äfven måste
utsyningstvånget betraktas såsom ett onödigt slöseri med jägmästarnas
krafter. Fullt betryggande garanti mot allmänningarnas vanskötsel
torde nämligen förefinnas det förutan. Hushållningsplanerna vore ju
så detaljerade, att de icke lämnade rum för någon farlig rörelsefrihet,
och deras riktiga efterlefnad kunde förvisso kontrolleras på ett tillfreds¬
ställande sätt utan utsyningstvång, helst jägmästarna efter detsammas
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 108.
7
afskaffande finge väsentligt ökad tid för sin kontrollerande verksamhet.
Något fall af vanvård beträffande häradsallmänning hade icke heller,
allmänningsstyrelsen veterligen, förekommit under den tid, då utsynings-
tvång ej ansetts föreligga.
Ailmänningsstyrelsen hemställde alltså, att Eders Kungl. Maj :t måtte
antingen afgifva förklaring, att 46 § i förordningen den 26 januari 1894
icke borde så tolkas, att det däri stadgade utsyningstvång afsåge härads-
allmänningar, som stode under delägarnas vård och förvaltning, eller
ock gå i författning om sådan ändring af berörda §, att densamma ej
vidare kunde tolkas på nämnda sätt.
Domänstyrelsen har i underdånigt utlåtande den 15 december 1909
i anledning af allmänningsstyrelsens omförmälda framställning uppgifvit,
att domänstyrelsens skrifvelse den 21 november 1908 aflåtits till före¬
kommande af, att bestämmelserna rörande utsyning blefve tillämpade
olika inom olika revir, äfvensom erinrat om sitt förut afgifna förslag
till ändring i 46 § af förordningen den 26 januari 1894.
Att den i 46 § i nu ifrågavarande förordning upptagna uttryckliga
bestämmelsen om utsyningstvång å alla de med förordningens kap. II,
V och VI afsedda skogar svårligen låter sig förenas med ordalydelsen
i stadgandena uti nämnda tre kapitel, synes mig uppenbart.
Hvad till en början häradsallmänningarna beträffar, synas de
i kap. II, §§ 7, 8 och 9 meddelade bestämmelserna gifva vid handen,
att, där häradsallmännings vård och förvaltning öfvertagits af del¬
ägarna, skogsstatens befattning med allmänningen är inskränkt till
att hålla uppsikt öfver iakttagandet af de beträffande skogshushåll¬
ningen meddelade föreskrifter, under det att delägarna få själfva
handhafva skogshushållningen och äro skyldiga följa omförmälda före¬
skrifter, vid äfventyr att allmänningens vård och förvaltning åter kommer
att öfvertagas af skogsstaten. Sålunda synas bestämmelserna i kap.
Il icke gärna kunna tolkas sålunda, att afverkning å allmänning,
som vårdas och förvaltas af delägarna, ej får ske Titan föregående
utsyning af jägmästare eller skogsbetjänt. Före utfärdandet af domän¬
styrelsens ofvan berörda cirkulärskrifvelse den 21 november 1908
lärer ej heller utsjuiing genom skogsstatens försorg å sådana allmän-
ningar, hvarom nu är fråga, hafva förekommit.
Äfven förarbetena till förordningen den 26 januari 1894 gifva stöd
för deri nu af mig uttalade uppfattning rörande innebörden af bestäm¬
melserna i kap. Il af förordningen. I det förslag, som först utarbetades
och remitterades till vederbörande för granskning, motsvarades förord-
Domtinslj/rcl-
sen den 15
december
1909.
Departements -
chejen.
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 108.
ningens uttryck »vård och förvaltning)) i 7, 8 och 9 §§ af orden »be¬
vakning och skötsel», likasom förhållandet var i 1866 års förordning.
Den nuvarande lydelsen erhöllo samma §§ först i ett af domänstyrelsen
upprättadt förslag till författning i ämnet, och anförde domänstyrelsen
beträffande detta förslag följande:
»I §§ 7, 8 och 9 är uttrycket »bevakning och skötsel» utbytt mot
»vård och förvaltning», enär med »bevakning och skötsel» afses, i fråga
om allmänningsdelägares åtgärd med allmänning, hvad som motsvaras
af skogsstatens arbete å sådan allmänning, när den är ställd under dess
vård och förvaltning, och enär det genom de olika uttrycken på samma
sak uppstått förvecklingar, så att, för att anföra ett exempel, en härads¬
rätt funnit det af nuvarande ordalydelse framgå, att en allmänning på
samma gång kan stå under skogsstatens vård och förvaltning och all-
männingsdelägarnas bevakning och skötsel.»
I fråga därefter om de i kap. Y omförmälda skogar å allmänna
inrättningars hemman, som icke innehafvas med stadgad åborätt, torde,
att döma efter ordalagen i detta kapitels föreskrifter, den tillsyn och
kontroll, som det tillkommer vederbörande skogstjänsteman att utöfva,
därest skogen icke står under vård och förvaltning af skogsstaten, ej
kunna afse en så specifik åtgärd som utsyning, hvilken ju utgör ett
moment i skogens förvaltning. Beträffande afverkningens riktiga ut¬
förande finnes ju ock tillräcklig garanti genom omförmälda stadganden
rörande tillsyn och kontroll samt påföljd för öfverträdelse af hushåll-
ningsplanen, hvadan något behof af utsyning genom skogsstatens försorg
uppenbarligen ej föreligger.
Hvad slutligen angår de i kap. VI af 1894 års förordning upp¬
tagna föreskrifter om skogar i krono- och allmänna inrättningars hemman,
som innehafvas med stadgad åborätt, gifva dessa stadganden, frånsedt
de särskilda bestämmelser, som gälla med afseende å vissa hemman af
ifrågavarande art inom de sex norra länen, ej anledning antaga, att ut¬
syning genom skogsstatens försorg skulle i något fall kräfvas för af-
verkning å sådan skog, utan synas snarare gifva vid handen, att åbon
äger uteslutande handhafva af verkningen.
Under nu angifna förhållanden och med hänsyn särskildt till hvad
domänstyrelsen i sin skrifvelse den 27 oktober 1909 anfört, synes det
mig vara af vikt, att gifva 46 § sådan affattning, att däraf tydligen fram¬
går, att utsyning genom skogsstatens försorg icke skall erfordras vare
sig å sådana häradsallmänningar eller skogar till de i kap. Y afsedda
hemman, som icke stå under skogsstatens vård och förvaltning, eller å
skogarna till åbohemman inom södra och mellersta Sverige. Från
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 108.
9
skogsvårdssynpunkt torde dylik utsyning icke vara erforderlig och
det lärer i alla händelser vara att anse såsom lämpligt, att skogsstatens
förvaltande och bevakande personal icke vid sidan af sina allt mer kräf¬
vande åligganden i öfrigt jämväl betungas med utsyningsförrättningar å
områden, där sådana förrättningar icke äro att anse såsom oumbärliga.
Beträffande paragrafens affattning har jag i hufvudsak intet att erinra
mot den af domänstyrelsen föreslagna lydelsen, och har jag i nära
öfverensstämmelse härmed låtit uppgöra förslag till ändrad lydelse af
berörda paragraf.»
Utskottet har vid granskning af ifrågavarande förslag icke funnit
anledning att mot detsamma framställa någon erinran och får alltså
hemställa,
att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må af
Riksdagen bifallas.
Stockholm den 11 maj 1911.
På jordbruksutskottets vägnar:
THEODOR ODELBERG.
Bihang till lliksd, prof. 1911. 8 Sami.
50 Höft.
2