Banko utskottets utlåtande Nr 30.
1
Nr 30.
Ankom till Riksdagens kansli den 27 april 1911 "kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om bankrörelse och till lag om ändrad
lydelse af 10 § i lagen den 5 juni 1909 angående
emissionsbanker dels ock i ämnet väckta mqtioner.
Genom proposition nr 48 af den 20 januari innevarande år, som
hänvisats till bankoutskottets förberedande behandling, har Kungl.
Maj:t, under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet och lag¬
rådet förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga vid propositionen
fogade förslag till lag om bankrörelse och till lag om ändrad lydelse
af 10 § i lagen den 5 juni 1909 angående emissionsbanker.
Jämlikt 41 § riksdagsordningen afgifver utskottet härmed utlå¬
tande öfver ej mindre omförm älda proposition än äfven nedannämnda
inom Riksdagen i anledning af propositionen väckta, till utskottet
likaledes hänvisade motioner, nämligen
inom Första kammaren:
nr 86 af herr Hedenlund,
nr 94 af herr Knut Bohnstedt,
nr 95 af herr Hedenstierna, med hvilken fem andra af kammarens
ledamöter instämt,
nr 96 af herr Jacob Larsson, samt
inom Andra kammaren:
nr 295 af herr Carlson i Herrljunga,
nr 296 af herr Ekman i Göteborg,
Bihang till Riksd. prof. 1911. 6 Sami. 1 Afl. 22 Höft. (Nr 30.)
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 30.
Utskottet.
nr 318 af herr A. Henrikson jämte fyra andra af kammarens
ledamöter,
nr 319 af herr Karlsson i Mo,
nr 321 af herr Vahlquist,
nr 322 af herr Carlson i Herrljnnga jämte fyra andra af kam¬
marens ledamöter,
nr 323 af herr Kobb,
nr 324, af herrar friherre Palmstierna och Christiernson med in¬
stämmande af tjuguåtta andra af kammarens ledamöter,
nr 325 af herr Kvarnzelius och
nr 326 af herr Jönsson i Refvinge.
Beträffande innehållet i de olika motionerna tillåter utskottet
sig, att, i den mån desamma icke här nedan återgifvas, hänvisa till
själfva motionerna.
Genom nådigt beslut den 13 september 1907 uppdrog Kungl.
Maj:t åt en kommitté att utarbeta förslag till de ändringar i gällande
lagstiftning angående solidariska bankbolag och bankaktiebolag, som
kunde föranledas af då pågående revision af lagen om aktiebolag m. m.;
och öfverlämnade nämnda kommitté — den s. k. bankkommittén —
den 13 mars 1908 till Kungl. Maj:t förslag till lag om bankrörelse,
innefattande enligt kommittén ytterligare lämnadt uppdrag jämväl
bestämmelser om emissionsbank.
Sedan 1909 års Riksdag bifallit Kungl. Maj:ts särskilda propo¬
sitioner med förslag till lag om emissionsbank samt till lagar om
ändrad lydelse af vissa paragrafer i lagarna angående solidariska bank-
bolag och angående bankaktiebolag, utfärdades den 5 juni 1909 för¬
fattningar i ämnet.
På grundvalen af ofvanberörda kommittéförslag utarbetades seder¬
mera inom finansdepartementet förslag till lag om bankrörelse, hvilket
förslag i vederbörlig ordning remitterades till lagrådet. Emellertid
antogs af 1910 års Riksdag ny lag om aktiebolag, hvilken lag promul-
gerades den 12 augusti 1910 och skall träda i kraft den 1 januari 1912.
Hvad beträffar bankkommitténs ofvannämnda förslag till lag om
bankrörelse, anslöt sig detta, såvidt angick rena aktiebolagsrättsliga
bestämmelser, i hufvudsak till det af särskilda kommitterade — den
s. k. aktiebolagskommittén — den 5 februari 1908 afgifna förslag till
lag om aktiebolag, hvilket åter ligger till grund för den nya aktie¬
bolagslagen. Men då den af Riksdagen antagna aktiebolagslagen i
åtskilliga hänseenden af mer eller mindre väsentlig art skilde sig från
Bankoutskottets utlåtande Nr 30.
3
kommittéförslaget, hade en omarbetning af bankkommitténs förberörda
förslag ansetts nödig i syfte att undanröja befintliga olikheter. Sedan
denna omarbetning verkställts inom finansdepartementet, blef det nya
förslaget vederbörligen remitteradt till lagrådet.
Beträffande de skiljaktigheter, som ändock förefinnas mellan det
senast utarbetade förslaget och den nya aktiebolagslagen, lämnas i
åberopade statsrådsprotokollet för den 12 augusti 1910 en närmare
förklaring, till hvilken utskottet anhåller att få hänvisa, likasom ut¬
skottet äfven tillåter sig att hänvisa till bankkommitténs ofvannämnda
utlåtande af den 13 mars 1908.
Med afseende å det till lagrådet senast remitterade förslaget
framställdes inom lagrådet åtskilliga anmärkningar och erinringar (sid.
188—209 i den kungl. propositionen).
Med anledning häraf har förslaget undergått ytterligare om¬
arbetningar inom finansdepartementet. En redogörelse härför åter¬
finnes å sid. 212—227 i den kungl. propositionen.
Af det anförda torde framgå, att förslaget till lag om bankrörelse
framlagts hufvudsakligen i syfte att, hvad angår de rent aktiebolags-
rättsliga bestämmelserna, uppnå öfverensstämmelse med den nya aktie¬
bolagslagen, hvilken som nämndt träder i kraft den 1 januari 1912.
Bankoutskottet kan för sin del icke finna annat än, att ur principiell
synpunkt sedt det måste anses såsom en fördel, att en dylik öfverens¬
stämmelse vinnes. Utskottet har icke heller hyst någon tvekan att i
hufvudsak tillstyrka förslagets antagande af Riksdagen. De erinringar
mot förslaget vare sig af principiell natur eller riktande sig mot
särskilda bestämmelser i detsamma, hvilka framställts i motioner af
herr Larsson samt af herrar friherre Palmstierna och Christiernson,
synas nämligen utskottet icke vara af den betydelse, att förslaget i
dess helhet bör på obestämd tid undanskjutas; och har utskottet förty
funnit sig böra afstyrka bifall till berörda motioner, såvidt de innefatta
yrkande om afslag å förslaget i dess helhet.
Utskottet öfvergår härefter till en granskning af de särskilda
paragraferna uti ifrågavarande lagförslag, därvid utskottet vid nedan¬
stående paragrafer funnit skäl till följande erinringar.
1 §•
Med afseende å denna paragraf framställdes inom lagrådet den
anmärkningen, att, om, såsom förslaget åsyftade, lagen skulle innehålla
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 30-
förbud mot bankrörelses idkande af andra än vissa angifna rättssubjekt
och stadga straff för öfverträdelse af sådant förbud, det vore önsk¬
värd^ att i lagen angåfves hvad som tarfvades för att en verksamhet
skulle betraktas såsom bankrörelse. Denna anmärkning upptogs seder¬
mera af chefen för finansdepartementet, som förklarade sig anse det
vara tillfyllest att angifva karaktären af den rörelse lagen ville anse
såsom bankrörelse och då det vore för skyddande af insättarnas rätt
banklagstiftningen tillkommit, ansåge departementschefen, att såsom
bankrörelse i lagens mening skulle kännetecknas sådan verksamhet, i
hvilken inginge inlåning på räkning, som af bank allmänneligen be¬
gagnades.
I förenämnda af herr Larsson samt herrar friherre Palmstierna
och Christiernson väckta motioner har framställts den anmärkningen,
att det ej vore inlåningen, som karakteriserade bankrörelsen, utan att
det i stället vore en kombination af in- och utlåning, som vore det
för bankrörelsen utmärkande. Herr Larsson har ock alternativt fram¬
lagt förslag till ändring af paragrafen i sådant syfte.
Bankoutskottet kan för sin del icke anse det vara erforderligt,
att paragrafen innehåller en definition på bankrörelse, utan synes
det vara till fyllest, att den angifver innebörden af den rörelse, nu
ifrågavarande lag vill anse såsom bankrörelse, därvid med rätta
hänsyn bör tagas endast till inlåningen. Men då det är inlåningen
från allmänheten, som kännetecknar bankrörelse, har utskottet ansett
detta böra uttryckligen angifvas i paragrafen. Med afseende å hvad
sålunda blifvit anfördt har paragrafen underkastats erforderlig om¬
arbetning.
Genom en sådan beteckning af hvad som afses med bankrörelse synes
man icke heller behöfva befara de olägenheter, ett bifall till det kungl.
förslaget skulle medföra. Därigenom skulle nämligen hafva förbjudits
den inlåning på sparkasseräkning, som i ganska stor utsträckning
drifves af bruk och inrättningar för mottagande af personalens be¬
sparingar, så ock den sparkasserörelse, som af kooperativa föreningar
öppnats i skilda delar af landet, äfven såvidt denna rörelse afser inlåning
från egna medlemmar. Någon anledning att vidtaga åtgärder, hvarigenom
dylik rörelse skulle komma att hämmas, synes utskottet icke förefinnas.
Nyttan och betydelsen af berörda verksamhet lärer nämligen icke kunna
förnekas. Men det torde icke heller kunna bestridas, att äfven vid sådan
rörelse hänsynen till insättarnes rätt kräfver, att rörelsen bedrifves
under fullt betryggande former. I sådant afseende synes den böra
Bankoutskottets utlåtande Nr 30.
i)
underkastas erforderlig kontroll och genom särskild lagstiftning erhålla
sitt verksamhetsområde sig anvisadt.
Jämte det utskottet sålunda, med afstyrkande af omförmälda
motioner, ansett sig böra förorda paragrafens antagande med här ofvan
angifna tillägg, har utskottet tillika föreslagit en skrifvelse till Kungl.
Maj:t i nyss berörda syfte.
3 §•
I det till lagrådet remitterade förslaget fanns intaget ett af bank¬
kommittén föreslaget stadgande, enligt hvilket Konungen skall, innan
bolagsordning för bankaktiebolag stadfästes, pröfva, huruvida bolaget
är nyttigt för det allmänna. Denna bestämmelse, som i gällande lag
återfinnes beträffande bankbolag med solidarisk ansvarighet, ansåg lag¬
rådet böra uteslutas. Det syntes nämligen ej utan synnerligen starka
skäl böra ifrågakomma, att tillkomsten af ett affärsföretag gjordes be¬
roende af en administrativ pröfning rörande företagets gagnelighet för
det allmänna; och några dylika skäl syntes i förevarande fall ej kunna
anföras.
Lika med kommittén har utskottet funnit en dylik pröfningsrätt
vara i förevarande fall synnerligen lämplig. Erfarenheten från de
senare åren har nämligen gifvit vid handen, att tendensen att bilda
nya banker varit väl stor. Då i dylika företag alltid ganska stora
ekonomiska intressen stå på spel, måste det vara af betydelse för
samhället, att medel finnas, hvarigenom man kan förhindra upp¬
komsten af för många banker, hvilkas konkurrens otvifvelaktigt skulle
blifva till skada för ett sundt affärslif. För öfrigt synes man kunna
vara förvissad om att vid tillämpningen af omförmälda pröfningsrätt
största varsamhet kommer att iakttagas. Under sådana förhållanden
har utskottet för sin del ansett sig böra förorda kommitténs förslag i
denna del.
6 §•
Den ifrågavarande paragrafen har upptagit bankkommitténs för¬
slag, enligt hvilket minimum af grundfonden för inrättningar af den
s. k. folkbankstypen skulle höjas från 200,000 kronor till 500,000
kronor. Häremot rikta sig ofvanberörda motioner II: 295 af herr
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 30.
Carlson i Herrljunga, II: 318 af herr Henrikson m. fl. samt 11:319 af
herr Karlsson i Mo.
I motionerna 295 och 319 yrkas bibehållande af nuvarande be¬
loppet 200,000 kronor, hvaremot i motionen 318 hemställes, att ifråga¬
varande belopp icke må sättas högre än till 400,000 kronor.
Utskottet kan icke annat än dela kommitténs uppfattning, att
lagstiftningen lämpligen bör befordra den omläggning af vårt bank¬
väsen, att i stället för de många och delvis mycket obetydliga privata
bankinrättningar, som drifva sin verksamhet inom landet, färre, men
kapitalstarka banker med kontor å skilda orter förmedla penningom¬
sättningen. Det synes utskottet otvifvelaktigt, att våra ekonomiska
förhållanden därigenom skulle vinna ökad trygghet och stadga. Med
detta önskemål för ögonen kan utskottet icke tillstyrka, att minimum
af grundfonden för inrättningar af den s. k. folkbankstypen sättes
lägre än Kungl. Maj:t föreslagit eller till en half miljon kronor.
Utskottet har alltså funnit sig böra afstyrka bifall till ifrågava¬
rande motioner.
Hvad beträffar det af herr Carlson i Herrljunga alternativt fram¬
ställda yrkande rörande viss förändring i öfvergångstiden, återkommer
utskottet härtill vid behandlingen af 260 §.
33 §.
Vid det förhållande att bankaktiebolags styrelse stundom består
af ett jämförelsevis stort antal ledamöter och då bestämmelsen att
teckningslistan skall vara underskrifven af samtliga ledamöterna därför
lätt kan leda till omgång Och tidsutdräkt, har utskottet ansett sig
böra föreslå sådan ändring i paragrafen, att teckningslistan endast
underskrifves af så stort antal ledamöter i styrelsen, som erfordras för
att denna skall vara beslutför. Enahanda ändring har föreslagits i
motsvarande paragraf (149) beträffande solidariska bankbolag.
48 §.
Enligt gällande bestämmelser äger bankaktiebolag, som afsatt
reservfond, uppgående till mera än femtio procent af bolagets grund¬
fond, äfven under andra förhållanden än då sådant erfordras till skyd¬
dande af fordran förvärfva aktie i emissionsbank; dock äger bolaget
icke på en gång innehafva jämlikt denna bestämmelse förvärfvade
Bcinlcoutskottets utlåtande Nr 30.
7
aktier till högre bokfördt belopp än det, hvarmed reservfonden öfver-
skjuter femtio procent af grundfonden.
Ifrågavarande bestämmelser hafva upptagits i den nu föreliggande
paragrafen.
Med afseende å denna paragraf hafva ändringsförslag framställts
i tre särskilda motioner, nämligen dels I: 8G af herr Hedenlund och
II: 296 af herr Ekman i Göteborg, dessa båda motioner lika lydande,
dels ock II: 325 af herr Kvarnzelius. De bägge förra grunda sig
på innehållet i en af styrelsen för svenska bankföreningen under
sistlidna januari månad till Kungl. Maj:t ingifven, i motionerna jämväl
återgifven skrift i detta ämne. Bankföreningens hemställan gick därpå
ut, att bank må berättigas att förvärfva och besitta aktier och
kommanditandelar antingen till beloppet af en för aktieförvärf afsatt
särskild fond,
eller om sådan fond ej bildats till värde, uppgående till högst
hälften af det belopp, hvarmed reservfonden må öfverstiga halfva grund¬
fonden; dock att, när bank jämväl besitter aktier i emissionsbank,
sammanlagda bokförda värdet af dessa jämte öfriga aktier och komman¬
ditandelar aldrig må öfverstiga det belopp, hvarmed reservfonden öfver-
stiger halfva grundfonden. Tillika föreslogs, att det belopp, till hvilket
bank må redovisa »sålunda förvärfvade aktier», icke får öfverstiga tio
procent af bankens egna fonder.
Herr Kvarnzelius yrkar i sin motion, att aktieförvärfsrätten må
omfatta aktier i emissionsbank och i utländsk bank, äfvensom att, om
särskild fond för förvärfvande af aktier afsättes, denna skall uppgå till
minst 500,000 kronor. Mot öfriga af bankföreningen och förenämnde
motionärer föreslagna bestämmelser vore intet att erinra, dock att den
ifrågasatta begränsningen af aktieförvärfvet till hälften af det belopp,
hvarmed reservfonden öfversköte femtio procent af grundfonden, icke
vore af behofvet påkallad, om rätten att förvärfva aktier inskränktes
till emissionsbankaktier och aktier i utländsk bank.
Enligt ifrågavarande motioner skulle 48 § erhålla följande lydelse:
(Herrar Hedenlunds och Ekmans motioner.)
Bankaktiebolag, som afsatt sär¬
skild fond för förvärf af aktier, må
äfven under andra förhållanden än
i 46 § sägs förvärfva aktier till
ett bokfördt värde, ej öfverstigande
sagda fond.
(Herr Kvarnzelius’ motion.)
Bankaktiebolag, som afsatt sär¬
skild fond, uppgående till ett belopp
af minst femhundratusen kronor,
för förvärfvande af aktier, må äfven
under andra förhållanden än i 46 §
sägs förvärfva aktier i emissions¬
bank och i utländsk bank till ett
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 30.
(Herrar Hedenlunds och Ekmans motioner.)
Uppgår bankaktiebolags reserv¬
fond till mera än femtio procent
af grundfonden, äge, ändå att bo¬
laget ej afsatt sådan fond, som bär
ofvan omförmäles, bolaget äfven
under andra förhållanden än i 46 §
sägs, förvärfva aktier; dock må bo¬
laget icke på en gång innehafva
jämlikt denna bestämmelse förvärf-
vade aktier till högre bokfördt be¬
lopp än hälften af det belopp, hvar¬
med reservfonden öfverskjuter fem¬
tio procent af gnmdfonden.
Ej må dock i något fall samman¬
räknade bokförda värdet af samt¬
liga enligt bestämmelserna i denna
§ förvärfvade aktier öfverstiga tio
procent af bolagets grundfonds och
reservfonds sammanlagda belopp.
Bankaktiebolag enligt denna
§ tillkommande rätt att förvärfva
aktier må ej användas utan beslut
af bolagsstämma.
(Herr Kmrnzelius’ motion.)
bokfördt värde, ej öfverstigande
sagda fond.
Uppgår bankaktiebolags reserv¬
fond till mera än femtio procent
af grundfonden, äge, ändå att bo¬
laget ej afsatt sådan fond, som här
ofvan omförmäles, bolaget äfven
under andra förhållanden än i 46 §
sägs, förvärfva aktier i emissions-
bank och i utländsk bank; dock
må bolaget icke på en gång inne¬
hafva jämlikt denna bestämmelse
förvärfvade aktier till högre bok¬
fördt belopp än det, hvarmed reserv¬
fonden öfverskjuter femtio procent
af grundfonden.
Ej må dock i något fall samman¬
räknade bokförda värdet af samt¬
liga enligt bestämmelserna i denna
paragraf förvärfvade aktier öfver¬
stiga tio procent af bolagets grund¬
fonds och reservfonds sammanlagda
belopp.
Bankaktiebolag enligt denna
paragraf tillkommande rätt att för¬
värfva aktier må ej användas utan
beslut af bolagsstämma.
Beträffande motionernas innehåll i öfrig! tillåter utskottet sig
att hänvisa till själfva motionerna.
Hvad angår ofvanberörda af svenska bankföreningens styrelse till
Kung! Maj:t ingifna skrift, är att omförmäla, hurusom efter nådig
remiss bankinspektionen den 24 sistlidna februari afgifvit underdånigt
utlåtande öfver densamma. Vid ärendets anmälan inför Kungl. Maj:t
den B nästlidna mars har, enligt hvad från finansdepartementet med¬
delats, Kungl. Maj:t, som den 20 sistlidna januari aflåtit nådig propo¬
sition i ämnet till Riksdagen, funnit den af bankföreningens styrelse
gjorda framställningen icke till någon Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda.
Med handlingarna i ärendet har utskottet fått emottaga bank¬
Bankoutslcottets utlåtande Nr 30.
!)
inspektionens berörda utlåtande. Efter en kort historik jämte en redo¬
görelse för innehållet i bankföreningens skrift anför bankinspektionen
vidare följande:
»Bankinspektionen har tidigare uttalat och vidhåller fortfarande
den mening, att eu viss frihet, om ock starkt begränsad, bör medgifvas
bank att förvärfva aktier äfven i andra företag än emissionsbanker, där
sådana komma till stånd. De fördelar, det för vårt lands ekonomiska
lif skulle medföra, att våra banker bereddes möjlighet att verkställa eller
deltaga i aktieemissioner, äro påtagliga och hafva förut blifvit utveck¬
lade. Det har emellertid blifvit sagdt, och väl icke utan skäl, att en
sådan verksamhet ställer större kraf på eu banks ledning än den rena
bankverksamheten. Men det kan å andra sidan göras gällande, att, om
en bankledning saknar omdöme, den vanliga utlåningen knappast medför
mindre risker. Erfarenheten, särskildt från-de senare åren, visar, huruledes
banker i stor utsträckning lämnat lån på svaga aktier åt kunder, hvilkas
solvens i själfva verket varit beroende af de belånade aktiernas värde.
Och då detta befunnits minimalt, har förlusten varit oundviklig Blir
åter fråga om förvärf af aktie, ställes bankledningen från början inför
pröfningen enbart af aktiens värde.
Bankinspektionen, som således i princip biträder bankföreningens
mening, att en i viss mån utsträckt rätt till aktieförvärf bör medgifvas
bankerna, öfvergår nu till att skärskåda den lösning af frågan, som
föreslagits.
Från teoreiisk synpunkt synes det då mindre tilltalande, att rätten till
aktieförvärf skulle grundas på två olikartade principer, af hvilka den
ena uteslutande komme att. tillämpas i vissa banker och den andra
uteslutande i andra banker. Det synes enklare och naturligare, att den
nu ifrågasatta rätten grundas uteslutande på en för ändamålet särskildt
bildad fond, och att det belopp, hvarmed reservfonden öfverskjuter halfva
grundfonden, skall, såsom enligt gällande lag och det till Riksdagen
hänskjuta lagförslaget, enbart grundlägga rätt att förvärfva aktier i
emissionsbank. Bankföreningen synes visserligen vara af den mening,
att någon emissionsbank aldrig kommer till stånd, eftersom någon sådan
bank icke bildats under den tid af ett och ett hälft år, som förflutit,
sedan emissionsbankslagen trädde i kraft. Men nämnda, i och för sig
beklagliga förhållande lärer icke innefatta tillräckligt skäl för den mening,
bankföreningen sålunda uttalat. Det är icke längre sedan än hösten
1908 det allmänna bankmötet med sådan ifver anslöt sig till emissions-
banksidén, att en underdånig framställning gjordes om utbrytande af
Bihang till Riksd. prof. 1911. 6 Sami. 1 Afd. 22 Höft. 2
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 30.
emissionsbanksstadgandena ur det af kommittén afgifna förslaget, till
följd hvaraf ock den särskilda emissionsbankslagen kom till stånd; och
om också sympatierna för bildandet af emissionsbank hunnit svalna, då
denna lag såg dagen, är väl därför icke uteslutet, att ett sådant institut
— eller flera — framdeles kan komma till stånd. Uppkomsten af dylika
institut skulle visserligen ingalunda omöjliggöras genom ett bifall till
bankföreningens förslag i denna del, men grunden för banks delaktighet
i emissionsbank skulle genom förslagets godtagande försvagas och tanken
på emissionsbanksinstitutet skjutas åt sidan. Det kan ifrågasättas, om
detta är lyckligt, då man såsom bankinspektionen är öfvertygad om
nyttan af ett sådant institut.
Det skall emellertid icke förnekas, att befintliga förhållanden gifva
stöd åt detta bankföreningens förslag. Några stora och solida banker
finnas nämligen, hvilka, om reservfondens storlek lädes till grund för¬
rätt till aktieförvärf enligt förslaget, skulle till afsevärda belopp erhålla
och antagligen nyttigt använda denna rätt, men som äga ingen eller
endast obetydlig dispositionsfond, som kunde öfverföras till aktieförvärfs-
fond. Dessa banker skulle således, om rätten till aktieförvärf grundades
uteslutande på en därför särskilt afsedd fond, åtminstone tills vidare
erhålla en i förhållande till bankernas storlek väl obetydlig eller alls
ingen rätt till aktieförvärf.
Skulle det af detta skäl anses lämpligt, att sådan rätt finge, såsom
det föreslagits, grundas äfven på reservfondens storlek i förhållande till
grundfonden, lärer någon invändning häremot icke kunna resas ur syn¬
punkten af vederbörande bankers soliditet. Bankföreningens förslag i
denna del sammanfaller för öfrigt mycket nära med den ståndpunkt,
bankinspektionen intog i sin förenämnda skrifvelse den 23 september
1907, därvid likväl erinras, att det förslag, bankinspektionen då fram¬
lade, afsåg att i främsta rummet bereda väg för det emissionsbanks-
institut, som ansågs endast behöfva en lag för att komma till stånd,
och först i andra rummet rätten till förvärf af andra aktier. Nu åter
träder detta senare syfte i förgrunden.
Den föreslagna rätten till aktieförvärf är afsedd att, liksom gäl¬
lande bestämmelser om rätt att förvärfva emissionsbanksaktier, tillämpas
i fråga om alla banker utan hänsyn till deras storlek. Men under det
förlust på förvärfvade emissionsbanksaktier icke kan drabba en bank
hårdare än att en reservfond, uppgående till beloppet af halfva grund¬
fonden, finnes i behåll, kunde en förlust på aktier, förvärfvade på grund
af särskilt bildad fond, gifva en betänklig stöt åt en bank med små
fonder.
Bankoutskottets utlåtande, Nr 30.
11
Det bör för öfrig! bemärkas, att det, såsom ofvan antydts, är en
(.‘missionsverksamhet, man åsyftar främja genom det ifrågasatta med-
gifvandet, icke en vanlig handel med aktier. Affärer, som befatta sig
med sistnämnda trafik, finnas redan till mera än tillräckligt antal. Men
om de mindre bankerna, som böra syssla med ren in- och utlåning och
icke i större skala förlägga enstaka företag, nu erhölle rätt att förvärfva
aktier, skulle det ligga nära till hands för dem att använda de sålunda
disponibla, jämförelsevis obetydliga beloppen till en fondmäklarrörelse,
eu fortgående aktiehandel. Detta bör undvikas, på det syftet med aktie-
förvärfsrätten icke må från början förryckas.
Af dessa skäl anser bankinspektionen, att endast större banker
böra erhålla den rätt till aktieförvärf, hvarom nu är fråga. Till en
början lära då böra uteslutas de banker, en solidarisk bank och 34
bankaktiebolag, som hafva lägre grundfond än 1 miljon kronor. Men
icke ens alla de öfriga bankerna synas böra erhålla den rätt, hvarom
nu är fråga, utan har bankinspektionen ansett, att den lämpligen bör
tilläggas endast bank, hvars grund- och reservfond sammanlagdt uppgå
till ö miljoner kronor. Gränsen, hvilken omsluter 28 banker, är natur¬
ligtvis tämligen godtycklig. Om gränsen dragés vid en fondsumma af
endast 5 miljoner, tillkommer endast en bank och vid en nedsättning
till 4 miljoner ytterligare endast en bank. Att de två sist afsedda
bankerna under nuvarande ledning säkerligen skulle med försiktighet
begagna ifrågavarande rätt, synes icke utgöra tillräcklig anledning att
sänka den föreslagna gränssiffran.
Bankföreningen föreslår, att bank icke må redovisa aktier, för-
värfvade enligt de föreslagna bestämmelserna, till högre belopp än tio
procent af bankens egna fonder. Då en aktieförvärfsfond onekligen
skulle tillhöra bankens »egna fonder», skulle den sålunda ingå bland de
faktorer, som normerade fondens eget belopp, hvilket ju icke är rimligt.
Motionärerna i ämnet hafva också föreslagit, att hänsyn härvid skall
tagas endast till en banks mera konstanta fonder, nämligen grund- och
reservfond. Men det kan sättas i fråga, om en begränsning af aktie-
förvärfsfonden till tio procent af grund- och reservfond ens är tillräcklig
och lämplig. Mot förslaget reser sig helt naturligt den invändning, att
dess godtagande kunde medföra, att afsättningarna till reservfonden be¬
gränsades till det lagstadgade minimum, på samma gång dispositions-
fonderna komme att minskas. För att motväga den tendens till minsk¬
ning af afsättning till reservfonden, som ett bildande af cn aktieför¬
värfsfond kunde medföra, torde i fråga om sistnämnda fonds storlek
hänsyn böra tagas endast till reservfondens belopp; och detta är så
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 30.
mycket rimligare, som reservfondens storlek i viss mån är eu exponent
för en banks soliditet. Det synes därför bankinspektionen, att aktie-
förvärfsfond icke bör få öfverstiga 20 procent af reservfonden. Härigenom
skulle för bank, som önskade erhålla en mera betydande aktieemissions-
rätt, en eggelse uppstå att öka reservfonden.
Emellertid skulle ju härigenom den ifrågasatta aktieförvärfsrätten
väsentligen reduceras. De 28 banker, som, på sätt ofvan sagts, synas
kunna erhålla en sådan rätt, äga grund- och reservfonder till samman-
lagdt belopp af omkring 501 miljoner kronor, och skulle således, med
beräkning af tio procent å dessa fonder, kunna erhålla rätt att förvärfva
aktier till belopp af 50, l miljoner kronor, under det motsvarande siffra,
beräknad efter den grund, vi ifrågasatt, skulle xitgöra endast 39,1 mil¬
joner. Bankrapporterna ultimo december 1910 hafva legat till grund
för denna beräkning.'
Vi förutse, att den begränsning i särskilda hänseenden, vi ifråga¬
satt, kommer att, särskildt från bankerna, framkalla den anmärkning,
att en sålunda begränsad rätt icke skulle medföra den nytta, man åsyf¬
tat. Vi hafva att härtill genmäla endast att, då här är fråga om in¬
förande af en nyhet af så omtvistad art som banks rätt att förvärfva
aktier, man synes böra gå fram med den största försiktighet. Skulle
bankerna erhålla den begärda rättigheten, så begränsad, som vi ifråga¬
satt, och några års erfarenhet visade, att denna rätt utnyttjades insikts¬
fullt och till det allmännas bästa, blefve ju tillfälle att taga i öfver¬
vägande, om ännu ett steg borde tagas på den inslagna vägen.
Lika med motionärerna anse vi, att den ifrågasatta rättigheten icke
bör omfatta kommanditandelar. Kommanditbolagen spela ingen större
roll i vårt land; och då dessa bolag icke äro underkastade den kontroll,
lagstiftningen lagt på aktiebolagen, böra andelar i kommanditbolag icke
kunna af bank förvärfvas. Kommandit-lotter i bank skulle ju visserligen
kunna af annan bank förvärfvas utan risk, men en rätt till sådant för¬
värf är icke af den betydelse, att därför bör särskildt lagstiftas.
Om bankföreningens hemställan bör så förstås, att jämväl rätten
att förvärfva emissionsbanksaktier skall begränsas till tio procent af fon¬
derna, erinras, att detta skulle innefatta en ändring af gällande lag,
som icke är af förhållandena påkallad. Ån mindre anledning lärer före¬
ligga att tillmötesgå motionärernas förslag att nedsätta denna rätt till
hälften af det belopp, gällande lag och det af Kungl. Maj:t gillade lag¬
förslaget fastställer.
Bankinspektionen håller således före,
att bankbolag, hvars grund- och reservfond tillhopa uppgå till
Banlcoutskottets utlåtande Nr 30.
13
minst 6 miljoner kronor, må berättigas förvärfva och äga aktier till ett
bokfördt värde, motsvarande en för sådant ändamål särskild! afsatt fond,
dock icke till högre belopp än 20 procent af reservfonden;
samt att, om rätt till aktieförvärf anses böra alternativt grundas
på det belopp, hvarmed reservfonden öfverskjuter halfva grundfonden,
bank, som enligt lag äger rätt att förvärfva aktier i emissionsbank, må,
i den mån denna rätt icke utnyttjas, förvärfva och äga andra aktier,
dock icke utöfver hälften af det belopp, banken äger redovisa i emis-
sionsbanks aktier.»
Lika med bankinspektionen håller bankoutskottet före, att någon
frihet, ehuruväl i ganska begränsad omfattning, bör medgifvas bank
att förvärfva aktier äfven i andra företag än emissionsbanker. Det
bär ock vid fyrfaldiga tillfällen framhållits, hvilka fördelar det skulle
medföra för vårt lands ekonomiska lif, att våra banker bereddes möj¬
lighet att verkställa eller deltaga i aktieemissioner.
Redan genom 1909 års reform skapades möjlighet för bank att
förvärfva aktie i emissionsbank. Någon sådan bank har emellertid
ännu icke kommit till stånd och de förväntningar, som då ställdes på
den nya lagens verkningar, hafva sålunda icke gått i uppfyllelse.
I öfverensstämmelse med de anvisningar, som lämnades af 1907
års Riksdag, hade redan bankkommittén framställt förslag att om
bankbolag, hvars grundfond utgjorde minst sex miljoner kronor, till¬
lika hade en reservfond, som uppginge till mer än femtio procent
af grundfonden, bolaget skulle få för egen räkning drifva handel med
aktier, egna aktier undantagna; dock att bolaget icke på en
gång finge äga sålunda förvärfvade aktier till högre bokfördt belopp
än det, hvarmed reservfonden öfversköte femtio procent af grund¬
fonden.
I 1908 års allmänna bankmötes uttalande att den ifrågasatta nya
aktieförvärfsrätten borde begränsas till aktier i emissionsbank torde man
finna anledningen till att något förslag om utsträckt rätt att förvärfva
aktier icke från de lagstiftande myndigheterna framkommit. Emellertid
synes, såsom framgår af bankföreningens förut omförmälda skrift, saken
numera hafva kommit i ett i viss mån förändradt läge; och det torde
icke kunna förnekas, att den ifrågavarande framställningen innehåller
åtskilliga beaktansvärda synpunkter.
Utskottet håller emellertid före att, då fråga är om införande i
lagstiftningen af en nyhet sådan som den nu afsedda, det är af
vikt att förfara med största varsamhet. Under sådana förhållanden
14
Bankoutskottets 'utlåtande Nr 30.
bär utskottet ansett bankinspektionens ofvanintagna förslag lämpligen
kunna läggas till grund för lagstiftning i ämnet.
Beträffande först hvad motionerna innehålla därom att rätten till
aktieförvärf skulle grundas på två olikartade principer, förmenar bank¬
inspektionen visserligen, att det syntes enklare och naturligare, att den
ifrågasatta rätten grundades uteslutande på en för ändamålet särskildt
bildad fond. Bankinspektionen vill emellertid icke förneka, att be¬
fintliga förhållanden gifva stöd åt förslaget i denna del. Med hänsyn
till hvad bankinspektionen sålunda anfört, anser utskottet det icke vara
ägnadt att väcka betänkligheter att biträda förslaget i berörda afseende.
Då utöfvandet af ifrågavarande slags rörelse onekligen i hög grad
kräfver utom omdöme och försiktighet större kapitalstyrka, för att
rörelsen ej må blifva äfventyrlig, synes dock rättigheten därtill icke
böra medgifvas andra banker än dem, som äga betydande fonder. Det
skall icke förnekas, att gränsen i detta afseende måste blifva tämligen
godtycklig. Försiktigheten torde emellertid bjuda att icke gå under
hvad bankinspektionen uti ifrågavarande hänseende föreslagit eller att
grund- och reservfond uppgå till sammanlagdt sex miljoner kronor.
Bankinspektionens förslag att bokförda värdet af aktier, förvärf-
vade på grund af särskildt afsatt fond, icke bör få öfverstiga tjugu
procent af reservfond synes utskottet välbetänkt; och lika med bank¬
inspektionen anser utskottet, att den ifrågasatta rättigheten icke bör
omfatta kommanditandelar.
Hvad slutligen angår förslaget att bank ej må använda rättig¬
heten att förvärfva aktier utan beslut af bolagsstämma, torde däremot
ej vara annat att erinra, än att medgifvande härom jämväl bör kunna
intagas i bolagsordningen.
I anslutning till hvad sålunda blifvit anfördt har utskottet ut¬
arbetat förslag till förändrad lydelse af 48 § äfvensom af motsvarande
paragraf (164) beträffande solidariska bankbolag.
49 §.
I förevarande paragraf fanns enligt dess lydelse i det till lag¬
rådet remitterade förslaget ett stycke af innehåll att kassareserv, som
bankaktiebolag med hänsyn till beskaffenheten af sina förbindelser vore
skyldigt att redovisa, skulle till en femtedel utgöras af svenska statens
obligationer, beräknade efter senast noterade kurs.
Med anledning af lagrådets därom gjorda erinran (sid. 197) blef
föreskriften ur förslaget utesluten (sid. 221).
Bankoutskottets utlåtande Nr 30.
15
I särskilda motioner yrkas nu af herr Jönsson (II: 32G), att ifråga¬
varande stycke måtte införas såsom tillägg till paragrafen, samt af
herrar Bohnstedt och Kobb i deras likalydande motioner (I: 94 ochll: 323),
att till paragrafen måtte fogas ett så lydande tillägg:
»Kassareserv, som bankaktiebolag med hänsyn till beskaffenheten
af sina förbindelser är skyldigt att redovisa, skall till en femtedel ut¬
göras af svenska statens, Sveriges allmänna liypoteksbanks eller konunga¬
riket Sveriges stadshypotekskassas obligationer eller af utländska lätt
säljbara statspapper; dock skall minst en tjugondei af kassareserven
utgöras af svenska statens obligationer.»
Bankoutskottet kan för sin del icke finna annat, än att det ur
nationalekonomisk synpunkt måste anses oklokt att i lag fastslå ett
stadgande, hvarigenom ifrågavarande såsom kassareserv låt vara i och
för sig goda papper obligatoriskt skulle införas i bankernas portfölj.
Det torde för öfrigt, såsom ock departementschefen erinrat, icke ur
bankteknisk synpunkt vara erforderligt att meddela en dylik föreskrift
och antagligt är, att åtminstone de större bankerna icke skola under¬
låta att, där så pröfvas nödigt, i sina kassareserver hålla papper af
nämnda slag. Och hvad de mindre bankerna angår, synes det knappast
kunna förnekas, att det för dem kan blifva ganska betungande att
hålla ifrågavarande jämförelsevis dyrbara kassareserv.
Under sådana förhållanden har utskottet ansett sig böra afstyrka
bifall till ofvanberörda motioner, hvadan utskottet tillstyrkt Kungl.
Maj:ts förslag oförändradt.
57 §.
Det synes vara af vikt, att, på sätt i denna paragraf skett, ett
uttalande göres i lagen, att såvidt möjligt tillfälle beredes samtliga
styrelseledamöter att deltaga i behandlingen af ärende, som skall före¬
komma inför styrelsen. Då härtill lärer erfordras, att kallelse ut¬
sändes till ledamöterna, har utskottet funnit sig böra föreslå, att ordet
»tillfälle» i lagtexten utbytes mot »kallelse». Samma ändring har vid¬
tagits i afseende å 173 §.
81 §.
Den i paragrafen förekommande bestämmelsen, enligt hvilken
aktieägare med ett aktiebelopp, utgörande minst V5 af hela grund¬
16
Bankoutskottets utlåtande Nr 30.
fonden, kunna hindra beviljande af ansvarsfrihet åt styrelsen, är hämtad
från den nya aktiebolagslagen och har influtit i anledning af lagrådets
därom gjorda erinran. Orsaken hvarför bankkommittén icke upptagit
detta stadgande, som införts i den nya aktiebolagslagen till skyddande
af minoritetens rätt, var den, att kommittén ansåg en dylik föreskrift
icke lämplig i afseende å bankbolag. En banks viktigaste kreditgifvare
vore ju den stora allmänheten och dess förtroende till banken måste
naturligen i väsentlig mån rubbas genom en déchargevägran. Utan
att göra sig reda för, om denna vore berättigad och om fara verkligen
förelåge, skulle allmänheten då skynda att uttaga sina insättningar.
Härigenom kunde banken, innan den hunnit klargöra affärsläget, lätt
råka i oförskylldt trångmål.
Såsom lagrådet erinrar, afsåg visserligen kommitténs yttrande det
af aktiebolagskommittén ursprungligen framlagda förslaget, enligt hvilket
rätten att vägra décharge skulle tillkomma en minoritet, innefattande
Vio af aktiekapitalet. Men då till följd af de former, under hvilka
bankbolag arbeta, aktieminoriteten icke lärer kräfva ett så kraftigt
skydd som beträffande vanliga aktiebolag, har utskottet ur kreditens
synpunkt ansett försiktigheten bjuda, att i fall, hvarom här är fråga,
aktiebeloppet skall utgöra minst V3 af hela grundfonden. Motsvarande
ändring har införts i 197 §.
114 §.
Ofvanberörda motioner II: 295, II: 318 och II: 319 hänföra sig
äfven till nu förevarande paragraf.
Åberopande hvad utskottet anfört här ofvan vid 6 §, får utskottet
afstyrka bifall till motionerna äfven i denna del.
131 §.
Herrar Hedenstierna och Yahlquist hafva i sina förut omförmälda,
sammanstämmande motioner I: 95 och II: 321 hemställt, »att Riksdagen
för sin del måtte besluta, att dels bestämmelsen i 131 § i förslaget till
lag om bankrörelse därom att vid ansökning om bankbolags registrering-
skall fogas styrkt afskrift af den i 137 § omförmälda bok, i hvad den
afser hufvudlottägare, dels sista punkten i 244 §, dels ock sista mo¬
mentet i 260 § måtte ur lagen utgå äfvensom att 138 § måtte få
Bankoutskottets utlutande Nr 30.
17
följande förändrade lydelse: Sist en månad efter ordinarie bolagsstämma
skall styrelsen till patent- ocli registreringsverket aflämna en med sty¬
relseledamöternas egenhändiga bevittnade namnunderskrifter försedd för¬
teckning öfver bankens samtliga hufvudlottägare.»
Till stöd för sin framställning hafva motionärerna anfört följande:
»Vid ansökning om solidariskt bankbolags registrering skall enligt
nu gällande lag angående solidariska bankbolag af den 18 september
1903 fogas, bland annat, förteckning öfver hufvudlottägarne med upp¬
gift tillika om det antal lotter enhvar af dem innehar, och enligt § 68
af sagda lag åligger det bankbolags styrelse att, när anteckning skett
om förändring i äganderätten af hufvudlott, ofördröjligen lämna uppgift
härom för registrering. De närmare bestämmelserna rörande registre¬
ringen, som verkställes hos patent- och registreringsverket, finnas införda
uti § 4 af kungl. kungörelsen den 4 december 1903 om registrering af
solidariska bankbolag. Denna § lyder sålunda: »Registreringsmvndig-
lieten skall särskildt för hvarje solidariskt bankbolag öfver hufvudlott¬
ägare föra bok, hvari jämväl anmärkes det antal lotter enhvar af dem
innehar. Till sådan bok skall föras en förteckning, däri hufvudlott¬
ägarne upptagas i alfabetisk ordning med uppgift å det eller de blad,
där de förekomma. Har hufvudlottägare blifvit i boken upptagen eller
därifrån utesluten, vare det så ansedd, som hade anmärkning om hans
inträde eller afgång från bolaget gjorts i registret.» Härjämte finnas
stadganden om kungörande i allmänna tidningarne af hvad i registret
införts.
Uti motiven till 1903 års lag finnes ej något anfördt om anled¬
ningen till införandet af stadgandet i 68 § om registrering af förändring
af hufvudlottägare. Har afsikten därmed varit att bereda allmänheten
tillgång till ett register, där säker uppgift kunde vinnas om hvilka
som vid en viss tidpunkt varit lottägare uti en solidarisk bank, torde
detta mål icke hafva vunnits. Det lär nämligen flerfaldiga gånger
hafva kunnat dröja åratal från det anmälan om lottöfverlåtelse inkommit,
till dess de kunnat registreras. Såsom exempel på de svårigheter, som
mött för registreringen, må anföras, att då enligt nu gällande bestäm¬
melser endast skyldighet finnes att uppgifva lottägares namn, det ofta
förekommer, att i banker med stort antal lottägare funnits flere personer
med samma namn. Vid lottöfverlåtelse, som tillhört sådana personer,
har det erfordrats en tidsödande skriftväxling för att finna den rätte
öfverlåtaren, och då samma anmälan mången gång omfattat hundratals
öfverlåtelser, torde lätt inses, att registreringen kraft mycket arbete
såväl af registreringsmyndigheten som af vederbörande banker. Enligt
Bihang till Biksd. prof. 1911. 6 Sami. 1 Afd. 22 Höft. 3
18
Bankoutskottets utlåtande Nr 30.
erhållen upplysning har under de år, denna registrering varit föreskrifven,
det endast en gång inträffat, att en person sökt inhämta upplysning ur
dessa patent- och registreringsverkets register. Allt det nedlagda arbetet
på dessa registerböckers förande synes således varit utan nytta, och
något behof af dessa register har ej heller gjort sig gällande.
Den kommitté, som haft till uppdrag att afgifva förslag till den
af Kungl. Maj:t nu för Riksdagen framlagda lagen, har ock i viss mån
beaktat bristfälligheterna i nu gällande lag och sökt afhjälpa dem genom
bestämmelse om att vid ansökning om solidariskt bankbolags registrering
skall fogas afskrift af lottboken samt att vid anmälan om förändring af
äganderätt till hufvudlott lottens nummer skall angifvas. Kommittén
yttrar härom uti motiven till lagförslaget följande: »Då det kommit till
kommitténs kännedom, att de handlingar, som på grund af bestämmel¬
serna i 65 § under 4) och 68 § i gällande lag om solidariska bankbolag
ingifvits till registreringsmyndigheten, varit af beskaffenhet, att nämnda
myndighet i de flesta fall endast med största svårighet kunnat fullgöra
sitt åliggande att öfver hufvudlottägare föra bok, upptagande det antal
lotter, enhvar af dem innehar, har kommittén ansett nödigt föreskrifva,
dels att vid ansökning om solidariskt bankbolags registrering skall fogas
styrkt afskrift af lottboken, dels ock att vid anmälan, att förändring i
äganderätten till hufvudlott skett, lottens nummer skall angifvas. Kungl.
Maj:t har ock uti den nådiga propositionen uti §§ 131 mom. 6 och 138
upptagit dessa af kommittén föreslagna bestämmelser.
Det lider intet tvifvel, att en del af de olägenheter, som vidlåda
nu gällande bestämmelser, genom de föreslagna förändringarna komma
att undanröjas. Emellertid torde ej heller enligt de nya bestämmelserna
registren blifva fullständiga. Redan i lagen torde nämligen finnas en
lucka, i ty att fullt effektiva regler saknas för de fall, då bolag öka sin
grundfond. Härom finnas stadganden dels i § 154, som afser grund¬
fondens ökande medelst öfverföring till densamma af besparade vinst¬
medel, hvarvid till registreringsmyndigheten endast skall aflämnas veder¬
börligen styrkt afskrift af protokoll, som förts i ärendet, och dels i 152
§, som afser grundfondens ökning genom inbetalning af tecknarne, och
i hvilket lagrum säges: »Sist sex månader efter utgången af den för
inbetalning af de nya hufvudlottema bestämda tid skall styrelsen an¬
mäla, huru många hufvudlotter till fullo inbetalts. Vid anmälan skall
fogas teckningslistorna, så ock styrkta afskrifter af desamma». Stad¬
gandet i § 152 motsvaras af sista stycket af § 67 i nu gällande lag,
där det heter: »Sist en månad efter utgången af den för inbetalningen
af de nya lotterna bestämda tid skall af styrelsen för registrering af-
Bankoutskotteta utlåtande Nr SO.
19
lämnas uppgift om dot belopp, som å de nya lotterna inbetalts, dels ock
förteckning å de nya lotternas ägare». Uti den nådiga propositionen
linnes emellertid icke någon bestämmelse om att i likhet med hvad
som enligt § 131 skall ske vid ansökan om bolags registrering vid
grundfondens ökning eller därefter skall till registreringsmyndigheten af-
lämnas afskrift af bolagets lottbok. Sista stycket af § 2Q.0, att Konungen
skall äga meddela föreskrift om insändande till registreringsmyndigheten
om sadana uppgifter, som pröfvas vara af nöden för att registrerings¬
myndigheten må blifva i tillfälle att föra förteckning öfver liufvudlott-
ägarne i solidariska bankbolag, som registrerats enligt äldre lag, kan ju
endast hafva afseende å de registreringsuppgifter, som skola lämnas, då
lagen träder i kraft. Detta framgår ock otvetydigt af lagrådets ytt¬
rande å sid. 209 i den nådiga propositionen.
I fråga om lotter, som tillkommit efter en grundfonds ökning,
kommer följaktligen registreringsmyndigheten ej att äga uppgift om
numren å de resp. lottägarnas lotter och registreringsmyndigheten lärer
ej heller med laga verkan kunna komma att ålägga bankerna att lämna
sådana uppgifter. En oundviklig följd häraf synes blifva, att till regist¬
reringsmyndigheten komma att anmälas öfverlåtelse!' af lotter med lott-
nummer, hvars motsvarighet ej finnes i registreringsmyndighetens register.
Att detta kan ske medför ju att hela registreringsförfarandet blir me¬
ningslöst.
Emellertid, äfven om man genom lagändring i förevarande af¬
seende skulle kunna finna bestämmelser, som, teoretiskt sedt, skulle inne¬
bära full effektivitet i fråga om registreringen, så torde, efter hvad från
sakkunnigt håll upplysts, i praktiken dessa reglers tillämpning komma
att vålla stora svårigheter. Helt nya registerböcker måste nämligen
uppläggas och, innan uppgifterna rörande samtliga äldre lottägare hunnit
införas, lära ej några öfverlåtelser kunna antecknas. Det torde därför
komma att dröja en afsevärd tid framåt, innan registren blifva full¬
ständiga, och den kostnad och det arbete, som registrens uppläggande
och förande komma att förorsaka, synas ej i någon mån motsvara nyttan
eller behofvet utaf dessa register, då en fullt tillförlitlig lottägareför-
teckning måste finnas hos banken (§ 137).
Med anledning häraf har det synts som om man borde tillse, huru¬
vida ej det mål man sökt vinna genom förberörda regler skulle kunna
nås på ett enklare sätt. Afsikten med bestämmelserna i fråga har väl
varit, att en intresserad bör äfven utan att direkt vända sig till banken
kunna erhålla kännedom om, hvilka som ansvara för bankens förbin¬
delser. Särskildt bör det ju vara af intresse att kunna vinna tillförlitlig
20
Bankoutskottets utlåtanäe Nr 30.
kunskap om att viss person eller vissa personer ej utträdt ur bolaget,
utan alltjämt häfta för bankens förbindelser. Enligt 136 § sista mo¬
mentet i lagförslaget kan ju ingen bolagsman öfverlåta sin sista lott
och därigenom utgå ur bolaget, utan att frågan härom varit pröfvad på
ordinarie bolagsstämma. Afsikten med de förut begärda registrerings-
bestämmelserna synes därför helt uppnås, om bankbolagen ålades att
inom viss, föreskrifven tid efter ordinarie bolagsstämma till registrerings-
myndigheten lämna förteckning å solidariska lottägare.»
Lika med motionärerna anser utskottet, att en förenkling af
registreringsförfarandet utan olägenhet bör kunna ske. Då motionä¬
rernas förslag, i hvad det afser förändrad lydelse af 131 och 138 §§,
synes utskottet innebära en tillfredsställande lösning af förevarande
registreringsfråga, har utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall till
motionerna i denna del, i följd hvaraf erforderliga ändringar vidtagits
i dessa paragrafer.
138 §.
Beträffande den ändrade lydelse, utskottet här föreslagit, får
utskottet hänvisa till hvad som anförts här ofvan under 131 §.
141 §.
Då misskrifning här synes föreligga, har utskottet vidtagit den
ändring i paragrafen, att ordet »aktierätten» ersatts med orden »rätten
till delaktighet i bolaget».
149 §.
Motiveringen till den af utskottet föreslagna ändringen i denna
paragraf återfinnes vid 33 § här ofvan.
164 §.
I afseende å denna paragraf hänvisas till hvad som anförts vid
48 § här ofvan.
Bankoutskottets utlåtande Nr 30.
21
165 §.
Under åberopande af hvad utskottet anfört härofvan vid 49
får utskottet afstyrka bifall till motionerna I: 94, II: 323 och II: 326,
äfven i hvad de afse nu ifrågavarande paragraf.
173 §.
Den här vidtagna ändringen sammanhänger med ändringen i 57 §.
197 §.
I afseende å denna paragraf hänvisas till hvad utskottet anfört
vid 81 §.
244 §.
Herrar Hedenstierna och Vahlquist hafva i sina ofvan intagna
motioner I: 95 och II: 321 (se här ofvan under 131 §), hemställt, att
sista punkten i denna paragraf måtte ur lagen utgå. Då utskottet
icke funnit tillräckliga skäl anförda för afvikelse från Kungl. Maj:ts
förslag, har utskottet ansett sig böra afstyrka bifall till berörda
motioner uti denna del.
260 §.
I mom. 2 af denna paragraf hafva i öfverensstämmelse med den
ändring, som vidtagits i 1 §, införts orden »från allmänheten».
Med afseende å detta moment hafva vidare herr Carlson i Herr-
ljunga och hans medmotionärer i sin ofvan omförmälda motion II: 322
ifrågasatt ett tillägg, så att momentet skulle lyda sålunda:
»Hvad i 1 § är stadgadt om förbud mot inlåning på räkning
som af bank allmänneligen begagnas, äge ej tillämpning å bolag eller
förening, som före lagens trädande i kraft af Konungen erhållit rätt
till sådan inlåning,
ej heller å sådan under Konungens befallningshafvandes tillsyn
stående viss penninginrättning, utan af Konungen stadfäst reglemente,
hvilken börjat drifva sin rörelse före lagens trädande i kraft.»
Beträffande motiveringen anhåller utskottet få hänvisa till motionen.
22
Bankoutskottets utlåtande Nr 30.
Utskottet har icke funnit tillräckliga skäl anförda, för att något
undantag skulle i form af öfvergångsbestämmelse medgifvas i fråga
om de i motionen omförmälda kreditkassorna och detta så mycket
mindre, som, enligt hvad jämväl motionärerna erinrat, dessa kassor
redan hålla på att försvinna eller inordna sig under andra former.
Utskottet har alltså funnit sig böra afstyrka bifall till motionen.
I mom. 4 af denna paragraf föreslås bland annat följande:
»Bankbolag, som erhållit oktroj, innan denna lag trädt i kraft
må registreras enligt bestämmelserna i äldre lag, men i öfrigt skall
med afseende å sådant bolag denna lag lända till efterrättelse med
nedan angifna undantag:
1) Bestämmelserna i 1 mom. af 6 eller af 114 §§ skola ej gälla
förr än två år förflutit efter det den för bolaget meddelade, vid lagens
trädande i kraft löpande oktrojen tilländagått.»
De åsyftade bestämmelserna i 1 mom. af 6 och af 114 §§ afse
höjning af grundfondens minimibelopp från 200,000 kronor till 500,000
kronor.
I förenämnda af herr Carlson i Herrljunga väckta motion II: 295
yrkades, såsom redan nämnts, bibehållande af siffran 200,000. Därest
detta ej kunde bifallas, yrkades alternativt, att ifrågavarande tids¬
period måtte utsträckas från två till fem år.
Af tillgängliga uppgifter har utskottet inhämtat, att antalet
banker med grundfond, understigande 500,000 kronor, utgör 23. En
undersökning beträffande det från 1911 års utgång återstående antal
år af den dessa banker senast beviljade oktroj gifver följande resultat:
Från 1911 års utgång
återstående antal år
af löpande oktroj.
|
Antal
banker.
|
1
|
1
|
2
|
3
|
3
|
1
|
4
|
2
|
5
|
5
|
6
|
4
|
7
|
1
|
8
|
3
|
9
|
3
|
Bankoutskottets utlåtande Nr SO-
23
Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle nu samtliga dessa banker er¬
hålla en öfvergångstid af ytterligare två år efter oktroj tidens utgång.
I afseende å sådana banker, för hvilka vid lagens trädande i kraft ett
mindre antal år af oktrojtiden återstår, synes den föreslagna tiden af
två år måhända väl knappt tilltagen, för öfriga däremot onödigt lång.
Att biträda motionärens förslag synes utskottet icke lämpligt. Däremot
har utskottet till utjämnande af förhållandena funnit sig böra föreslå,
att de ifrågavarande bestämmelserna icke skola gälla, förr än fyra år
förflutit från det lagen trädt i kraft, dock ej i något fall förr än den
för bolaget senast meddelade oktrojen tilländagå^.
Slutligen hafva herrar Hedenstierna och Vahlquist i sina ofvan
intagna motioner, I: 95 och II: 321 (se under 131 §) hemställt, att
sista momentet af förevarande paragraf måtte utgå ur lagen. Då bort¬
tagandet af nu ifrågavarande bestämmelse synes utgöra en konsekvens
af utskottets beslut beträffande ändring af 138 §, har utskottet, som
tillstyrkt motionärernas förslag i afseende å sist berörda paragraf, funnit
sig böra förorda motionerna äfven i denna del.
Hvad beträffar Kungl. Maj:ts förslag till lag om ändrad lydelse
af 10 § i lagen den 5 juni 1909 angående emissionsbanker, har ut¬
skottet ej haft något att erinra mot detsamma.
Under åberopande af hvad här ofvan blifvit anfördt får utskottet
hemställa,
l:o) att Riksdagen må, med förklarande att
Kungl. Maj:ts förslag till lag om bankrörelse icke
kunnat oförändradt bifallas, i anledning af såväl
Kungl. Maj:ts omförmälda förslag som ock motionerna
I: 86, I: 95, II: 296, II: 321 och II: 325 samt med af¬
steg å motionerna I: 94, I: 96, II: 295, II: 318, II: 319,
II: 322, II: 323, II: 324 och II: 326, för sin del antaga,
härvid fogade, under A) upptagna försteg till teg om
bankrörelse;
2: o) att Riksdagen må med bifall till Kungl.
Maj:ts försteg antaga härvid fogade, under B) upp¬
24
Bankoutskottets utlåtande Nr 30.
tagna förslag till lag om ändrad lydelse af 10 § i
lagen den 5 juni 1909 angående emissionsbanker;
3: o) att Riksdagen må i skrifvelse till Kungl.
Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta verk¬
ställa utredning, under hvilka förutsättningar ekono¬
miska föreningar må här i landet idka inlånings-
rörelse samt därefter till Riksdagen inkomma med
det förslag, hvartill omförmälda utredning föranleder.
Stockholm den 25 april 1911.
På bankoutskottets vägnar:
WERNER G. von SCHWERIN.
Bankoutskottets utlåtande Nr 30.
25
A) Lag om bankrörelse.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
Inledande bestämmelser.
1 §•
Förutom Sveriges riksbank må
ej annan här i riket drifva bank¬
rörelse än
1) bankaktiebolag,
2) solidariskt bankbolag,
3) enskild man eller handels¬
bolag, i hvars firma ingår person¬
namn.
Såsom bankrörelse skall anses
sådan verksamhet, i hvilken ingår
inlåning på räkning, som af bank
allmänneligen begagnas.
Angående emissionsbank, post¬
sparbanken, sparbank och järnkon¬
toret, så ock angående aktiebolag,
som uteslutande har till ändamål att
idka fastighetsbelåning eller pant¬
lånerörelse, är särskildt stadgadt.
1 §•
Förutom Sveriges riksbank må
ej annan här i riket drifva bank¬
rörelse än
1) bankaktiebolag,
2) solidariskt bankbolag,
3) enskild man eller handels¬
bolag, i hvars firma ingår person¬
namn.
Med bankrörelse förstås i denna
lag sådan verksamhet, i hvilken in¬
går inlåning från allmänheten på
räkning, som af bank allmänneligen
begagnas.
Angående emissionsbank, post¬
sparbanken, sparbank och järnkon¬
toret, så ock angående aktiebolag,
som uteslutande har till ändamål att
idka fastighetsbelåning eller pant¬
lånerörelse, är särskildt stadgadt.
2 §•
Lika med Kungl. Maj.ts förslag.
3 §• 3 §.
De, som, i ändamål att drifva De, som, i ändamål att drifva
bankrörelse, vilja stifta aktiebolag, bankrörelse, vilja stifta aktiebolag,
Bihang till Biksd. prof. 1911. 6 Sami. 1 Åfd. 22 Höft. 4
26
Bankoutskottets utlåtande Kr 30.
Kungl. Majds förslag.
skola upprätta fullständig bolags¬
ordning samt därå söka Konungens
stadfästelse.
Stiftarna skola vara bär i riket
bosatta svenska medborgare och till
antalet minst tio.
Konungen pröfvar bolagsordnin¬
gens öfverensstämmelse med denna
lag samt lag och författningar i
öfrigt, så ock om och i hvad mån
därutöfver, med hänsyn till vidden
och beskaffenheten af bolagets rö¬
relse, särskilda bestämmelser må
erfordras.
Stadfästes bolagsordningen, med¬
delar Konungen tillåtelse till bank¬
rörelsens drifvande (oktroj) under en
tid af högst tio år och därutöfver
intill slutet af då löpande kalenderår.
Utskottets förslag.
skola upprätta fullständig bolags¬
ordning samt därå söka Konungens
stadfästelse.
Stiftarna skola vara här i riket
bosatta svenska medborgare och till
antalet minst tio. >
Finnes sådant bankaktiebolag vara
nyttigt för det allmänna, pröfvar
Konungen bolagsordningens öfver¬
ensstämmelse med denna lag samt
lag och författningar i öfrigt, så
ock om och i hvad mån därutöfver,
med hänsyn till vidden och be¬
skaffenheten af bolagets rörelse,
särskilda bestämmelser må erfordras.
Stadfästes bolagsordningen, med¬
delar Konungen tillåtelse till bank¬
rörelsens drifvande (oktroj) under en
tid af högst tio år och därutöfver
intill slutet af då löpande kalenderår.
4-32 §§.
Lika med Kungl. Majds förslag.
33 §•
Teckning af de nya aktierna
skall ske å teckningslista, försedd
med styrelseledamöternas egenhän¬
diga, bevittnade namnunderskrifter,
eller å afskrift af sådan tecknings¬
lista, bestyrkt af notarius publicus.
Teckningslista skall innehålla bo¬
lagsstämmans beslut om grund¬
fondens ökning samt uppgift å de
tidningsnummer, i hvilka beslutet
enligt 31 § 2 mom. varit infördt.
33 §•
Teckning af de nya aktierna
skall ske å teckningslista, försedd
med egenhändiga, bevittnade namn¬
underskrifter af styrelseledamöter till
beslutfört antal, eller å afskrift af
sådan teckningslista, bestyrkt af
notarius publicus.
Teckningslista skall innehålla bo¬
lagsstämmans beslut om grund¬
fondens ökning samt uppgift å de
tidningsnummer, i hvilka beslutet
enligt 31 § 2 mom. varit infördt.
Bankoutskottets utlåtande Nr 30.
27
Kungl. Maj.ts förslag.
I teckningslista skall ock an-
gifvas förutvarande grundfondens
storlek äfvensom den ordning, i
hvilken aktietecknare bör fullgöra
hvad honom på grund af teckningen
åligger.
Ett exemplar af bolagsordningen
skall bifogas hvarje teckningslista.
Utskottets förslag.
I teckningslista skall ock an-
gifvas förutvarande grundfondens
storlek äfvensom den ordning, i
hvilken aktietecknare bör fullgöra
hvad honom på grund af tecknin¬
gen åligger.
Ett exemplar af bolagsordningen
skall bifogas hvarje teckningslista.
34-47 §§.
Lika med Kungl. Maj:ts förslag.
48 §.
Bankaktiebolag, som afsatt reserv¬
fond, uppgående till mera än femtio
procent af bolagets grundfond, må
äfven under andra förhållanden än
i 46 § sägs förvärfva aktie i emis-
sionsbank; dock må bolaget ej på
en gång innehafva jämlikt denna
bestämmelse förvärfvade aktier till
högre bokfördt belopp än det, hvar¬
med reservfonden öfverskjuter femtio
procent af grundfonden.
48 §.
Bankaldiebolag, som afsatt reservfond,
uppgående till mera än femtio procent'
af bolagets grundfond, må äfven under
andra förhållanden än i 46 § sägs
förvärfva aktie i emissionsbank; dock
må bolaget ej på en gång innehafva
jämlikt denna bestämmelse förvärfvade
aktier till högre bokfördt belopp än det,
hvarmed reservfonden öfverskjuter fem¬
tio procent af grundfonden. Ager bolaget
tillika grundfond och reservfond till
sammanlagdt belopp af sex miljoner kro¬
nor, må bolaget jämväl förvärfva andra
aktier till hälften af det belopp, för
hvithet rätten att förvärfva aktier i
emissionsbank icke utnyttjas.
Har bankaktiebolag, hvars grundfond
och reservfond tillhopa uppgå till sex
miljoner kronor, “afsatt särskild fond
för förvärf af aktier, vare bolaget på
denna grund berättigadt att äfven under
andra förhållanden än i 46 § afses
förvärfva aktier; dock att bokförda vär¬
det af dessa aktier icke vid något till-
28
Bankoutskottets utlåtande Nr 30.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
fälle må öfverstiga vare sig sistnämnda
fond eller tjugu procent af reservfonden.
Bankaktiebolag enligt denna paragraf
tillkommande rätt att förvärfva aktier
må ej användas, med mindre sådant
är i bolagsordningen eller af bolags¬
stämma medgifvet.
49—56 §§.
Lika med Kungl. Maj:ts förslag.
57 §.
År enligt bolagsordningen styrel¬
sen beslutför, utan att samtliga
ledamöter äro tillstädes, må likväl
ärende, som ankommer på styrelsen,
ej företagas, utan att, såvidt ske
kunnat, samtliga erhållit tillfälle att
deltaga i ärendets behandling.
57 §.
År enligt bolagsordningen styrel¬
sen beslutför, utan att samtliga
ledamöter äro tillstädes, må likväl
ärende, som ankommer på styrelsen,
ej företagas, utan att, såvidt ske
kunnat, samtliga erhållit kallelse att
deltaga i ärendets behandling.
58—80 §§.
Lika med Kungl. Maj ds förslag.
Om talan emot styrelse eller revisorer.
81 §.
Ansvarsfrihet må ej anses styrel¬
sen beviljad, såframt aktieägare med
ett sammanlagdt aktiebelopp, utgö¬
rande minst en femtedel af hela
grundfonden, röstat däremot.
I ofvannämnda aktiebelopp må
dock, där den eller de, som röstat
mot ansvarsfrihets beviljande, äro i
minoriteten, ej inräknas aktier, som
aktieägare bekommit annorledes än
81 §.
Ansvarsfrihet må ej anses styrel¬
sen beviljad, såframt aktieägare med
ett sammanlagdt aktiebelopp, utgö¬
rande minst en tredjedel af hela
grundfonden, röstat däremot.
I ofvannämnda aktiebelopp må
dock, där den eller de, som röstat
mot ansvarsfrihets beviljande, äro i
minoriteten, ej inräknas aktier, som
aktieägare bekommit annorledes än
Bankoutskottets utlåtande Nr 30.
29
Kungl. May.ts förslag.
genom arl', giftorätt eller testa¬
mente, utan så är, att lian sedan
minst sex månader före den stämma,
där förvaltningsberättelsen framlades,
varit i aktieboken införd såsom ägare
af aktien.
Varder talan å förvaltningen under
den tid förvaltningsberättelsen om¬
fattar ej anställd inom sex månader
från det berättelsen framlades å
bolagsstämma, vare så ansedt, som
om ansvarsfrihet blifvit styrelsen be¬
viljad.
Utan hinder däraf, att ansvars¬
frihet beviljats, må sådan talan å
förvaltningen, som grundas därpå,
att styrelseledamot begått brottslig
handling, kunna mot honom an¬
ställas, där ej ansvarsfriheten uppen¬
barligen afsett äfven den handling.
Utskottets förslag.
genom arf, giftorätt eller testa¬
mente, utan så är, att han sedan
minst sex månader före den stämma,
där förvaltningsberättelsen framlades,
varit i aktieboken införd såsom ägare
af aktien.
Varder talan å förvaltningen under
den tid förvaltningsberättelsen om¬
fattar ej anställd inom sex månader
från det berättelsen framlades å
bolagsstämma, vare så ansedt, som
om ansvarsfrihet blifvit styrelsen be¬
viljad.
Utan hinder däraf, att ansvars¬
frihet beviljats, må sådan talan å
förvaltningen, som grundas därpå,
att styrelseledamot begått brottslig
handling, kunna mot honom an¬
ställas, där ej ansvarsfriheten uppen¬
barligen afsett äfven den handling.
82—130 §§.
Lika med Kungl. Maj:ts förslag.
131 §.
Ansökning om bolagets registre¬
ring skall göras af dess styrelse.
I sådan ansökning skola upp-
gifvas
dels stiftarnas och styrelseleda¬
möternas samt, där suppleanter i sty¬
relsen utsetts, deras fullständiga
namn äfvensom nationalitet och
hemvist,
dels bolagets postadress,
dels ock, där befogenhet att .teckna
bolagets firma ej skall utöfvas
131 §.
Ansökning om bolagets registre¬
ring skall göras af dess styrelse.
I sådan ansökning skola upp-
gifvas
dels stiftarnas och styrelseleda¬
möternas samt, där suppleanter i sty¬
relsen utsetts, deras fullständiga
namn äfvensom nationalitet och
hemvist,
dels bolagets postadress,
dels ock, där befogenhet att teckna
bolagets firma ej skall utöfvas
30
Bankoutskottets utlåtande Nr SO.
Kungl. Majds förslag.
allenast af styrelsen, hvilken eller
hvilka, hvar för sig eller i förening,
sådan befogenhet tillkommer.
Skall annan än styrelseledamot
eller suppleant äga nämnda befogen¬
het, varde uppgift lämnad jämväl
å hans fullständiga namn och hem¬
vist.
Vid ansökningen skola fogas
1) Konungens beslut om stad¬
fästelse å bolagsordningen, i två
styrkta afskrifter;
2) af notarius publicus eller med
styrelseledamöternas egenhändiga,
bevittnade namnunderskrifter styrkt
afskrift af protokollet vid konsti¬
tuerande stämman, så ock, där annan
stämma hållits, af det därvid förda
protokollet;
3) en af styrelseledamöterna egen¬
händigt underskrifven uppgift, huru
mycket blifvit af hufvudlottägare
tecknadt, med afdrag ej mindre i
anledning af öfverteckning, där
sådan ägt rum, än ock för rätt till
delaktighet i bolaget, som af teck¬
nare må hafva enligt 140 § förver¬
kats och ej af annan öfvertagits,
äfvensom, där kommanditlottägare
blifvit i bolaget inrymda, huru
mycket af det utaf dem tecknade
beloppet blifvit inbetaldt; skolande
styrelseledamöternas namnunder¬
skrifter vara af vittnen styrkta;
4) bevis från bankinspektionen,
utvisande dels huru mycket af det
belopp, hvartill grundfonden jäm¬
likt bestämmelsen under 3) upp-
gifvits, blifvit behörigen inbetaldt,
Utskottets förslag.
allenast af styrelsen, hvilken eller
hvilka, hvar för sig eller i förening,
sådan befogenhet tillkommer.
Skall annan än styrelseledamot
eller suppleant äga nämnda befogen¬
het, varde uppgift lämnad jämväl
å hans fullständiga namn och hem¬
vist.
Vid ansökningen skola fogas
1) Konungens beslut om stad¬
fästelse å bolagsordningen, i två
styrkta afskrifter;
2) af notarius publicus eller med
styrelseledamöternas egenhändiga,
bevittnade namnunderskrifter styrkt
afskrift af protokollet vid konsti¬
tuerande stämman, så ock, där annan
stämma hållits, af det därvid förda
protokollet;
3) en af styrelseledamöterna egen¬
händigt underskrifven uppgift, huru
mycket blifvit af hufvudlottägare
tecknadt, med afdrag ej mindre i
anledning af öfverteckning, där
sådan ägt rum, än ock för rätt till
delaktighet i bolaget, som af teck¬
nare må hafva enligt 140 § förver¬
kats och ej af annan öfvertagits,
äfvensom, där kommanditlottägare
blifvit i bolaget inrymda, huru
mycket af det utaf dem tecknade
beloppet blifvit inbetaldt; skolande
styrelseledamöternas namnunder¬
skrifter vara af vittnen styrkta;
4) bevis från bankinspektionen,
utvisande dels huru mycket af det
belopp, hvartill grundfonden jäm¬
likt bestämmelsen under 3) upp-
gifvits, blifvit behörigen inbetaldt,
Bankoulsleottets utlåtande Nr 30.
31
Kungl. Maj ds förslag.
dels att för inbetalning af åter¬
stoden aflämnats pant, som bank¬
inspektionen pröfvat fullgod, dels
ock att en hvar af hufvudlott-
ägarna till förvaring hos bolaget
öfverlämnat sådan handling, som i
134 § sägs;
5) teckningslistorna, så ock styrkta
afskrifter af desamma;
6) styrkt afskrift af den i 137 §
otnförmälda bok i hvad den af ser
hufvudlottägare.
Utskottets förslag.
dels att för inbetalning af åter¬
stoden aflämnats pant, som bank¬
inspektionen pröfvat fullgod, dels
ock att en hvar af hufvudlott-
ägarna till förvaring hos bolaget
öfverlämnat sådan handling, som i
134 § sägs;
5) teckningslistorna, så ock styrkta
afskrifter af desamma.
Om lottbref och lottbok samt lottägares rätt att afgå från bolaget.
132—137 §§.
Lika med Kungl. Majds förslag.
138 §.
När uti lottboken anteckning skett
om förändring i äganderätten till
hufvudlott, skall uppgift härom med
angifvande af lottens nummer af
styrelsen ofördröjligen aflämnas för
registrering.
138 §.
Sist en månad efter ordinarie bolags¬
stämma skall styrelsen till patent- och
registreringsverket aflämna en med sty¬
relseledamöternas egenhändiga bevittnade
namnunderskrifter försedd förteckning
öfver bankens samtliga hufvudlottägare.
Om inbetalning och ökning af grundfonden samt om kommanditfond.
139—140 §§.
Lika med Kungl. Majds förslag.
141 §. 141 §.
År rätt till delaktighet i bolaget År rätt till delaktighet i bolaget
förverkad, efter ty ofvan är sagdt, förverkad, efter ty ofvan är sagdt,
32
Bankoutskottets utlåtande Nr 30.
Kungl. Maj:ts förslag.
vare tecknaren af hufvudlotten, där
bolagets egendom afträdes till kon¬
kurs, som börjar inom två år efter
utgången af den för hufvudlotternas
inbetalning bestämda tid, ändock
skyldig ej mindre att, såvidt borge¬
närers rätt därpå beror, fullgöra
återstående inbetalningen, i den män
den ej visas vara för öfvertagande
af aktierätten verkställd af annan,
än ock att härutöfver i den ordning,
som i 116 § 2 mom. sägs, inbetala
hvad som erfordras för gäldande af
bolagets förbindelser.
Utskottets förslag.
vare tecknaren af hufvudlotten, där
bolagets egendom afträdes till kon¬
kurs, som börjar inom två år efter
utgången af den för hufvudlotternas
inbetalning bestämda tid, ändock
skyldig ej mindre att, såvidt borge¬
närers rätt därpå beror, fullgöra
återstående inbetalningen, i den mån
den ej visas vara för öfvertagande
af rätten till delaktighet i bolaget
verkställd af annan, än ock att här¬
utöfver i den ordning, som i 116
§ 2 mom. sägs, inbetala hvad som
erfordras för gäldande af bolagets
förbindelser.
142—148 §§.
Lika med Kungl. Maj.ts förslag.
149 §.
Teckning af de nya hufvudlotterna
skall ske å teckningslista, försedd
med styrelseledamöternas egenhän¬
diga, bevittnade namnunderskrifter,
eller å afskrift af sådan tecknings¬
lista, bestyrkt af notarius publicus.
Teckningslista skall innehålla bo¬
lagsstämmans beslut om grundfon¬
dens ökning samt uppgift å de
tidningsnummer, i hvilka beslutet
enligt 147 § 2 mom. varit infördt.
I teckningslista skall ock an-
gifvas förutvarande grundfondens
storlek äfvensom den ordning, i
hvilken tecknare bör fullgöra hvad
honom på grund af teckningen
åligger.
149 §.
Teckning af de nya hufvudlotterna
skall ske å teckningslista, försedd
med egenhändiga, bevittnade namn¬
underskrifter af styrelseledamöter till
beslut för t antal, eller å afskrift af
sådan teckningslista, bestyrkt af
notarius publicus.
Teckningslista skall innehålla bo¬
lagsstämmans beslut om grundfon¬
dens ökning samt uppgift å de
tidningsnummer, i hvilka beslutet
enligt 147 § 2 mom. varit infördt.
I teckningslista skall ock an-
gifvas förutvarande grundfondens
storlek äfvensom den ordning, i
hvilken tecknare bör fullgöra hvad
honom på grund af teckningen
åligger.
Bankoutskottets utlåtande Nr 30.
33
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
Ett exemplar af bolagsordningen Ett exemplar åt bolagsordningen
skall bifogas hvarje teckningslista. skall bifogas hvarje teckningslista.
150—103 §§.
Lika med Kungl. Majis förslag.
1G4 §.
Solidariskt bankbolag, som afsatt
reservfond, uppgående till mera än
femtio procent af bolagets grund¬
fond, må äfven under andra för¬
hållanden än i 162 § sägs för¬
värfva aktie i emissionsbank; dock
må bolaget ej på en gång innehafva
jämlikt denna bestämmelse förvärf-
vade aktier till högre bokfördt be¬
lopp än det, hvarmed reservfonden
öfverskjuter femtio procent af grund¬
fonden.
Bihang till Riksd. prof. 1911.
164 §.
Solidariskt hankbolag, som afsatt re¬
servfond, uppgående till mera än femtio
procent af bolagets grundfond, må äfven
under andra förhållanden än i 162 §
sägs förvärfva aktie i emissionsbank;
dock må bolaget ej på en gång inne¬
hafva jämlikt denna bestämmelse för-
värfvade aktier till högre bokfördt belopp
än det, hvarmed reservfonden öfver¬
skjuter femtio procent af grundfonden.
Ager bolaget tillika grundfond och reserv¬
fond till sammanlagdt belopp af sex
miljoner kronor, må bolaget jämväl för¬
värfva andra aktier till hälften af det
belopp, för hvilket rätten att förvärfva
aktier i emissionsbank icke utnyttjas.
Har solidariskt bankbolag, hvars grund¬
fond och reservfond tillhopa uppgå till sex
miljoner kronor, afsatt särskild fond för
förvärf af aktier, vare bolaget på denna
grund berättigadt att äfven under andra
förhållanden än i 162 § af ses förvärfva
aktier; dock att bokförda värdet af dessa
aktier icke vid något tillfälle må öfver¬
stiga vare sig sistnämnda fond eller
tjugu procent af reservfonden.
Solidariskt bankbolag enligt denna
paragraf tillkommande rätt att förvärfva
aktier må ej användas, med mindre
sådant är i bolagsordningen eller af
bolagsstämma medgifvet.
6 Sami. 1 Afd. 22 Höft. 5
34
Bankoutskottets utlåtande Nr 30.
Kungl. Majds förslag.
Utskottets förslag.
165—172 §§.
Lika med Kungl. Maj ds förslag.
173 §.
År enligt bolagsordningen sty¬
relsen beslutför, utan att samtliga
ledamöter äro tillstädes, må likväl
ärende, som ankommer på styrelsen,
ej företagas, utan att, såvidt ske
kunnat, samtliga erhållit tillfälle att
deltaga i ärendets behandling.
173 §.
År enligt bolagsordningen sty¬
relsen beslutför, utan att samtliga
ledamöter äro tillstädes, må likväl
ärende, som ankommer på styrelsen,
ej företagas, utan att, såvidt ske
kunnat, samtliga erhållit kallelse att
deltaga i ärendets behandling.
174—196 §§.
Lika med Kungl. Majds förslag.
Om talan emot styrelse eller revisorer.
197 §.
Ansvarsfrihet må ej anses sty¬
relsen beviljad, såframt hufvudlott-
ägare med ett sammanlagdt delak-
tighetsbelopp, utgörande minst en
femtedel af hela grundfonden, röstat
däremot.
Varder talan å förvaltningen under
den tid förvaltningsberättelsen om¬
fattar ej anställd inom sex månader
från det berättelsen framlades å
bolagsstämma, vare så ansedt, som
om ansvarsfrihet blifvit styrelsen
beviljad.
Utan hinder däraf, att ansvars¬
frihet beviljats, må sådan talan å
197 §.
Ansvarsfrihet må ej anses sty¬
relsen beviljad, såframt hufvudlott-
ägare med ett sammanlagdt delak-
tighetsbelopp, utgörande minst eu
tredjedel af hela grundfonden, röstat
däremot.
Varder talan å förvaltningen under
den tid förvaltningsberättelsen om¬
fattar ej anställd inom sex månader
från det berättelsen framlades å
bolagsstämma, vare så ansedt, som
om ansvarsfrihet blifvit styrelsen
beviljad.
Utan hinder däraf, att ansvars¬
frihet beviljats, må sådan talan å
Bankoutskottets utlåtande Nr 30.
35
Kungl. Maj.ts förslag. Utskottets förslag.
förvaltningen, som grundas därpå, förvaltningen, som grundas därpå,
att styrelseledamot begått brottslig att styrelseledamot begått brottslig-
handling, kunna mot honom an- handling, kunna mot honom an¬
ställas, där ej ansvarsfriheten uppen- ställas, där ej ansvarsfriheten uppen¬
barligen afsett äfven den handling, barligen afsett äfven den handling.
198—259 §§.
Lika med Kungl. Maj ds förslag.
260 §.
Denna lag skall träda i kraft den
1 januari 1912.
Hvad i 1 § är stadgadt om för¬
bud mot inlåning på räkning, som
af bank allmänneligen begagnas,
äge ej tillämpning å bolag eller
förening, som före lagens trädande
i kraft af Konungen erhållit rätt
till sådan inlåning.
Bestämmelsen i 2 § angående för¬
bud att använda ordet bank i firma
äge ej tillämpning å aktiebolag,
som före lagens trädande i kraft
erhållit af Konungen stadfäst bolags¬
ordning.
Bankbolag, som erhållit oktroj,
innan denna lag trädt i kraft, må
registreras enligt bestämmelserna i
äldre lag, men i öfrigt skall med
afseende å sådant bolag denna lag
lända till efterrättelse med nedan
angifna undantag:
1) Bestämmelserna i 1 mom. af
6 eller af 114 § skola ej gälla förr
än två år förflutit efter det den för
bolaget meddelade, vid lagens trä¬
dande i kraft löpande oktrojen till-
ändagått.
260 §.
Denna lag skall träda i kraft den
1 januari 1912.
Hvad i 1 § är stadgadt om för¬
bud mot inlåning från allmänheten
på räkning, som af bank allmänne¬
ligen begagnas, äge ej tillämpning
å bolag eller förening, som före
lagens trädande i kraft af Konungen
erhållit rätt till sådan inlåning.
Bestämmelsen i 2 § angående för¬
bud att använda ordet bank i firma
äge ej tillämpning å aktiebolag,
som före lagens trädande i kraft
erhållit af Konungen stadfäst bolags¬
ordning.
Bankbolag, som erhållit oktroj,
innan denna lag trädt i kraft, må
registreras enligt bestämmelserna i
äldre lag, men i öfrigt skall med
afseende å sådant bolag denna lag-
lända till efterrättelse med nedan
angifna undantag:
1) Bestämmelserna i 1 mom. af 6
eller af 114 § skola ej gälla förr än
fyra år förflutit från det lagen trädt
i kraft, dock ej i något fall förr än
den för bolaget senast meddelade oktro¬
jen tilländagått.
36
Bankoutskottets utlåtande År 30.
Kungi. Maj:ts förslag.
2) Bestämmelserna i 49 och 1G5
§§ skola icke äga tillämpning förr
än två år från denna lags trädande
i kraft.
3) I fråga om de bankaktiebolag,
som hafva utelöpande aktier, ställda
till innehafvaren, skola bestämmel¬
serna i 23 § 1, 2, 3 och 4 mom.,
71 § 1 mom. 2 och 4 punkterna
samt 81 § 2 mom. icke gälla för
dylika aktier.
4) Bestämmelserna i 74 § 1 mom.
under 4) och 190 § 1 mom. under
4) äga ej tillämpning.
5) Har beslut om ökning af bank¬
bolags grundfond registrerats, innan
denna lag trädt i kraft, må ökningen
verkställas och registreras enligt
äldre lags bestämmelser.
6) Där bankbolag blifvit i enlig¬
het med bestämmelse i äldre lag-
upplöst, skola i afseende å likvida¬
tionen bestämmelserna i samma lag
lända till efterrättelse.
7) Å bankaktiebolag, hvars verk¬
samhet grundas på tillåtelse, med¬
delad före denna lags trädande i kraft,
och i hvars ordning icke meddelats
föreskrift om skyldighet för bolaget
att underkasta sig de bestämmelser,
hvilka för bankaktiebolag varda i
allmän författning stadgade, skola
bestämmelserna i lagen icke äga
tillämpning, så vidt de afse ämnen,
rörande hvilka blifvit i bolagsord¬
ningen särskild! stadgadt, utan gälle
därutinnan hvad bolagsordningen
innehåller, dock att i fråga om
ändring af bolagsordningen, om det
Utskottets förslag.
2) Bestämmelserna i 49 och 105
§§ skola icke äga tillämpning förr
än två år från denna lags trädande
i kraft.
3) I fråga om de bankaktiebolag,
som hafva utelöpande aktier, ställda
till innehafvaren, skola bestämmel¬
serna i 23 § 1, 2, 3 och 4 mom.,
71 § 1 mom. 2 och 4 punkterna
samt 81 § 2 mom. icke gälla för
dylika aktier.
4) Bestämmelserna i 74 § 1 mord.
under 4) och 190 § 1 mom. under
4) äga ej tillämpning.
5) Har beslut om ökning af bank¬
bolags grundfond registrerats, innan
denna lag trädt i kraft, må ökningen
verkställas och registreras enligt
äldre lags bestämmelser.
6) Där bankbolag blifvit i enlig¬
het med bestämmelserna i äldre lag
upplöst, skola i afseende å likvida¬
tionen bestämmelserna i samma lag-
lända till efterrättelse.
7) Å bankaktiebolag, hvars verk¬
samhet grundas på tillåtelse, med¬
delad före denna lags trädande i kraft,
och i hvars ordning icke meddelats
föreskrift om skyldighet för bolaget
att underkasta sig de bestämmelser,
hvilka för bankaktiebolag varda i
allmän författning stadgade, skola
bestämmelserna i lagen icke äga
tillämpning, så vidt de afse ämnen,
rörande hvilka blifvit i bolagsord¬
ningen särskild! stadgadt, utan gälle
därutinnan hvad bolagsordningen
innehåller, dock att i fråga om
ändring af bolagsordningen, om det _
Bankoutskottets utlåtande Nr .10.
37
Kungl. Maj:ts förslag.
sätt, hvarpå bolaget skall företrädas
och dess firma tecknas, om likvida¬
tion och upplösning, om registrering,
om tillsyn och om ansvar denna lag
gäller till efterrättelse.
Skall enligt hvad ofvan stadgats
i fråga om bankbolag, som erhållit
oktroj, innan denna lag trädt i kraft,
äldre lags bestämmelse gälla och
är i samma lag öfverträdelse af den
bestämmelse belagd med straff, skall
beträffande sådant bolag jämväl
dylik straffbestämmelse lända till
efterrättelse.
I fråga om styrelseledamot eller
suppleant, som enligt äldre lag be¬
rättigats teckna bankbolags firma,
skola bestämmelserna i 54 och 55
§§ eller 170 och 171 §§ lända till
efterrättelse; och skall förty in¬
skränkning i befogenheten för den,
som äger teckna bolagets firma, att
företräda bolaget, ändå att inskränk¬
ningen enligt äldre lag registrerats
och kungjorts, icke därigenom anses
hafva kommit till tredje mans känne¬
dom.
Konungen skall äga meddela före¬
skrift om insändande till rcgistre-
ringsmyndigheten af sådana upp¬
gifter, som prof vas vara af nöden
för att registrering smyndigheten må
blifva i tillfälle att föra förteckning
öfver hufvudlottägarna i solidariskt
bankbolag, som registrerats enligt
äldre lag.
Utskottets förslag.
sätt, hvarpå bolaget skall företrädas
och dess firma tecknas, om likvida¬
tion och upplösning, om registrering,
om tillsyn och om ansvar denna lag-
gäller till efterrättelse.
Skall enligt hvad ofvan stadgats
i fråga om bankbolag, som erhållit
oktroj, innan denna lag trädt i kraft,
äldre lags bestämmelse gälla och
är i samma lag öfverträdelse af den
bestämmelse belagd med straff, skall
beträffande sådant bolag jämväl
dylik straffbestämmelse lända till
efterrättelse.
I fråga om styrelseledamot eller
suppleant, som enligt äldre lag be¬
rättigats teckna bankbolags firma,
skola bestämmelserna i 54 och 55
§§ eller 170 och 171 §§ lända till
efterrättelse; och skall förty in¬
skränkning i befogenheten för den,
som äger teckna bolagets firma, att
företräda bolaget, ändå att inskränk¬
ningen enligt äldre lag registrerats
och kungjorts, icke därigenom anses
hafva kommit till tredje mans känne¬
dom.
38
Bankoutskottets utlåtande Nr 30.
B) Lag om ändrad lydelse af 10 § i lagen den 5 juni
1909 angående emissionsbanker.
Härigenom förordnas, att 10 § i lagen den 5 juni 1909 angående
emissionsbanker skall erhålla följande ändrade lydelse:
Hvad i 45 § i lagen om bankrörelse finnes stadgadt om förbud
för bankaktiebolag att för egen räkning drifva handel med annat än
guld samt in- och utländskt mynt, växlar, checker, invisningar äfvensom
obligationer och andra för den allmänna rörelsen afsedda förskrifningar
utgör ej hinder för emissionsbank vare sig att köpa och sälja aktier
eller att, i den mån sådant står i samband med det för sådan bank i
1 § angifna ändamål, förvärfva och afyttra annan egendom.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1912.
Bankoutskottets utlåtande Nr 30.
39
Reservationer:
Vid 4!)
af herr Bolinstedt, som anfört följande:
»I de af mig i Första kammaren och af herr Kobb i Andra kam¬
maren väckta motioner har föreslagits sådant tillägg till §§ 49 och 165
i förslaget till banklag att:
’Kassareserv, som bankaktiebolag eller solidariskt bankbolag med
hänsyn till beskaffenheten af sina förbindelser är skyldigt att redovisa,
skall till en femtedel utgöras af svenska statens, Sveriges allmänna
hypoteksbanks eller konungariket Sveriges stadshypotekskassas obliga¬
tioner eller af utländska lätt säljbara statspapper; dock skall minst
en tjugondei af kassareserven utgöras af svenska statens obligationer.’
Detta föreslagna tillägg utgör, i anslutning till af lagrådet gifven
anvisning, endast en modifikation af hvad Kungl. Maj:t ursprungligen
föreslagit i sitt förslag till banklag, föredraget den 12 augusti 1910,
där Kungl. Maj:t i §§ 48 och 159 föreslår:
Bankaktiebolag eller solidariskt bankboiag vare skyldigt, med
iakttagande af hvad här nedan i 4 mom. sägs, att i tillgångar, hvilka
kunna med lätthet förvandlas i penningar, såsom fordran hos svensk
eller utländsk bank och å allmän börs noterade obligationer, redovisa
kassareserv till belopp, som tillsammans med den inneliggande kassan
motsvarar minst tjugufem procent af de förbindelser, som det åligger
bolaget att vid anfordran fullgöra. Pantsatt tillgång må härvid tagas
i beräkning allenast till det belopp, som bolaget enligt aftal är be-
rättigadt utbekomma utöfver redan erhållen försträckning. Nedgår
kassareserv under hvad nu är sagdt, skall den, så snart det kan ske,
åter uppbringas till föreskrifvet belopp.
Kassareserv, som bankbolag med hänsyn till beskaffenheten af
sina förbindelser är skyldigt att redovisa, skall till en femtedel utgöras
af svenska statens obligationer, beräknade efter senast noterade kurs.’
40
Bankoutskottets utlåtande Nr 30.
Lagrådet till hvilken detta Kungl. Maj:ts förslag remitterats har
med anledning af sista stycket af §§ 48 och 159 (se sid. 197 Kungl.
Maj:ts proposition), framhållit följande:
'Den i paragrafernas sista stycke förekommande bestämmelsen,
att kassareserven till en viss del skall bestå af svenska statens obliga¬
tioner, synes ej kunna tillstyrkas. Det lärer ej kunna påstås, att detta
slag af värdepapper skulle ur realisationssynpunkt äga företräde fram¬
för alla andra — tvärtom kunna förhållanden tänkas, under hvilka
vissa utländska valutor lättare låta sig utan större förlust omedelbart
förvandlas — och, såsom framhålles i ett från sakkunnigt håll afgifvet
yttrande öfver förslaget, är det mindre lämpligt att genom lagstiftning-
påtvinga bankerna ett särskilt slag af obligationer och därmed till
en viss grad hindra dem från att efter sig yppande konjunkturer om¬
sätta sin obligationsportfölj. Därest det anses nödigt, att kassareserven
till någon del skall bestå af ett eller annat angifvet slag af värde¬
papper, torde i hvarje händelse någon valfrihet böra lämnas bankerna,
och hemställes för sådant fall, att med svenska statens obligationer
må likställas obligationer utgifna af allmänna hypoteksbanken eller
konungariket Sveriges stadshypotekskassa samt utländska, lätt säljbara
statspapper.’
Kungl. Maj:t har också i det nu föreliggande förslaget uteslutit
bestämmelsen om att en femtedel af kassareserven borde utgöras af
svenska statens obligationer och motiverat det sålunda:
’Den ifrågasatta föreskriften, hvarigenom en ökad marknad inom
landet skulle beredas för våra statsobligationer, på samma gång ett
såsom kassareserv synnerligen lämpligt papper obligatoriskt infördes i
bankernas portfölj, kan visserligen efter min mening icke betecknas
såsom obillig. Men då föreskriften icke kan anses vara ur bankteknisk
synpunkt erforderlig och det i synnerhet för de mindre bankerna kunde
finnas betungande att hålla denna jämförelsevis dyrbara kassareserv,
har föreskriften blifvit utesluten.'
Det torde därföre vara lämpligt att det i motionerna gjorda
yrkandet, att en tjugondei af kassareserven skulle utgöras af svenska
statens obligationer icke vidhålles, ehuru en dylik bestämmelse skulle
befordra ett viktigt statsintresse, nämligen ökad marknad inom landet
af dessa obligationer.
Med stöd af lagrådets och herr finansministerns uttalande och
då det i banktekniskt afseende icke bör förorsaka några svårigheter,
samt då svenska statens liksom hypoteksbankens obligationer äro att
anse som prima kassareservpapper, får jag härmed hemställa att till
§§ 49 och 165 måtte fogas ett så lydande tillägg.
Banko utskottets utlutande Nr SO.
41
Kassareserv, som bankbolag med hänsyn till beskaffenheten af
sina förbindelser är skyldigt att redovisa, skall till en femtedel utgöras
af svenska statens, Sveriges allmänna hypoteksbanks eller konungariket
Sveriges stadshypotekskassas obligationer eller af utländska lätt sälj¬
bara statspapper, hvarigenom paragraferna skulle få följande lydelse.
49 §.
Bankaktiebolags inlåning må ej öfverstiga fem gånger beloppet
af bolagets egna fonder.
Bankaktiebolag vare skyldigt att i tillgångar, hvilka kunna med
lätthet förvandlas i penningar, redovisa kassareserv till belopp, som
tillsammans med den inneliggande kassan motsvarar minst tjugufem
procent af de förbindelser, som det åligger bolaget att vid anfordran
fullgöra. Pantsatt tillgång, som nu sagts, må härvid icke tagas i beräk¬
ning; dock att, där tillgången utgör säkerhet för aftalad kredit, som ej
af bolaget' till fullo begagnats, den må beräknas till det belopp, som
bolaget enligt aftalet är berättigadt ytterligare utbekomma. Nedgår
kassareserv under hvad nu är sagdt, skall den, så snart det kan ske,
åter uppbringas till föreskrifvet belopp.
Är bankaktiebolag ägare af fastighet, afsedd för bankens inrym¬
mande, vare bolaget pliktigt att i tillgångar, som i 2 mom. sägs, redo¬
visa kassareserv jämväl för det belopp, hvarmed fastighetens bokförda
värde må öfverstiga tio procent af bolagets egna fonder eller, där
fråga är om fastighet, som förvärfvats innan denna lag trädt i kraft,
för det lägre belopp, som Konungen på framställning af bolagets sty¬
relse kan bestämma.
Kassareserv, som bankaktiebolag med hänsyn till beskaffenheten
af sina förbindelser är skyldigt att redovisa, skall till en femtedel ut¬
göras af svenska statens, Sveriges allmänna hypoteksbanks eller konunga¬
riket Sveriges jstadshypotekskassas obligationer eller af utländska, lätt
säljbara statspapper.
165 §.
Solidariskt bankbolags inlåning må ej öfverstiga fem gånger be¬
loppet af bolagets egna fonder.
Solidariskt bankbolag vare skyldigt att i tillgångar, hvilka kunna
med lätthet förvandlas i penningar, redovisa kassareserv till belopp,
som tillsammans med den inneliggande kassan motsvarar minst tjugufem
Bihang till liiksd. prof. 1911. 6 Sami. 1 Afd. 22 Höft. 6
42
Bankoutskottets utlåtande Nr 30.
procent af de förbindelser, som det åligger bolaget att vid anfordran
fullgöra. Pantsatt tillgång, som nu sagts, må härvid icke tagas i beräk¬
ning; dock att, där tillgången utgör säkerhet för aftalad kredit, som ej
af bolaget till fullo begagnats, den må beräknas till det belopp, som
bolaget enligt aftalet är berättigadt ytterligare utbekomma. Nedgår
kassareserv under hvad nu är sagdt, skall den, så snart det kan ske,
åter uppbringas till föreskrifvet belopp.
Är solidariskt bankbolag ägare af fastighet, afsedd för bankens
inrymmande, vare bolaget pliktigt att i tillgångar, som i 2 mom. sägs,
redovisa kassareserv jämväl för det belopp, hvarmed fastighetens bok¬
förda värde må öfverstiga tio procent af bolagets egna fonder eller,
där fråga är om fastighet, som förvärfvats, innan denna lag trädt i
kraft, för det lägre belopp, som Konungen på framställning af bolagets
styrelse kan bestämma.
Kassareserv, som solidariskt bankbolag med hänsyn till beskaffen¬
heten af sina förbindelser är skyldigt att redovisa, skall till en femte¬
del utgöras af svenska statens, Sveriges allmänna hypoteksbanks eller
konungariket Sveriges stadshypotekskassas obligationer eller af utländska
lätt säljbara statspapper.»
af herr Eldund, som instämt med herr Bohnstedt;
samt af herr Christicrnson;
vid 57 §:
af herr Eklund, som yrkat bifall till Kungl. Maj:ts förslag;
samt af herrar Neiglick och Vahlquist;
vid 81 §:
af herrar Eklund och Vahlquist, som ansett, att utskottet bort
tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag oförändradt och sålunda bibehålla be¬
stämmelsen om »en femtedel»;
samt af herr Christiernson, som anfört följande:
»Utskottet har genom att i 81 § utbyta orden en femtedel mot
en tredjedel visserligen icke i princip ogillat, att en afsevärd del af en
banks delägare skall kunna, om den anser, att styrelsen vårdslösar sin
uppgift och därigenom skadar deras intressen, vägra styrelsen ansvars¬
frihet, — en princip, som genom den nya aktiebolagslagen införts i
Bankoutukottets ullålande Nr 30. 43
svensk lagstiftning, för att därmed minoritetens rätt i bolag skall
kunna bättre tillvaratagas. Emellertid torde den af utskottet vidtagna
förändringen i praktiken innebära detsamma som slopandet af minoritets
i bankbolag rätt att i vidrigaste fall genom ansvars vägran ge en hän¬
synslös majoritet en behöflig varning.
Det torde vara regel, att endast en del af aktiekapitalet är represen¬
terad vid respektive bolagsstämmor. Om exempelvis vid en stämma
65 procent af grundfonden är företrädd — en talrikt besökt stämma
alltså — och därvid aktieägare med ett sammanlagdt aktiebelopp af
32 procent af grundfonden — i det närmaste hälften af det vid stämman
företrädda kapitalet — skulle rösta mot ansvarsfrihet, kunde dock
denna betydande minoritet icke mot den knappt starkare majoriteten
åstadkomma något, äfven om styrelsen på ett kanske nära nog
kriminellt sätt vårdslösat aktieägarnas intressen med tillgodoseende af
sina egna. Exempel på dylik bankpolitik torde icke vara okända.
Att i en bank samla en så stor del af aktieägarna som representanter
för en femtedel af grundfonden om det för alla aktieägarna riskabla
beslutet om ansvarsvägran, innebär förvisso så stora svårigheter, att
redan däri ligger en garanti för att ett missbruk af rätten till vägrad
ansvarsfrihet för en femtedel af grundfondens innehafvare kan anses
utesluten. Vidare kan det naturligtvis ej vara lagstiftningens uppgift
att gifva stadganden som måste bli illusoriska. Och illusoriskt blir
ett stadgande om rätt för minoritet att vägra ansvarsfrihet, om det
stadgas, att denna minoritet skall representera minst en tredjedel af
grundfonden.
Då jag sålunda icke kunnat ansluta mig till utskottets förslag,
tillåter jag mig hemställa,
att Riksdagen måtte, med afslag på utskottets förslag till lydelse
af 81 §> godkänna nämnda paragraf i den form den föreslagits af
Kungl. Maj:t; samt
att 197 § äfvenledes erhåller den af Kungl. Maj:t föreslagna
lydelsen.»
vid 165 §:
af herr Bohnsteclt (se ofvan vid 49 §);
af herr Eklund (se ofvan vid 49 §);
samt af herr Christiernson;
44 Bankoutskottets utlåtande Nr 30.
vid 173 §:
af herr Eklund, som yrkat bifall till Kungl. Maj:ts förslag;
samt af herrar Neiglick och Vahlquist;
vid 197 §:
af herrar Eklund och Valdquist (se ofvan vid 81 §);
samt af herr Christiernson (se ofvan vid 81 §).
Herr Neiglick har begärt få antecknadt, att han ej deltagit
beslutet rörande 8 §.
STOCKHOLM, ISAAC MABCUS' BOKTKYCKEBI-AKTIEBOLAG, 1911.