RIKSDAGENS PROTOKOLL.
Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.
Herr statsrådet von Sydoiv aflämnade Kung!. Maj:ts nådiga
proposition till Riksdagen angående anläggning af statsbana från
Veittijärvi till Karungi samt från Karungi till Matarengi m. m.
Justerades protokollet för den 19 i denna månad.
Förc-drogs och hänvisades till konstitutionsutskottet den af
herr Bergström under gårdagen väckta och då bordlagda motion,
nr 105, om den politiska rösträttens utsträckande till kvinnor.
Vid föredragning af jordbruksutskottets nästlidne dag bord¬
lagda memorial nr 82, med anledning af kamrarnas remisser af
Kungl. Maj:ts proposition angående pension åt skrift iträd ena
hos domänstyrelsen Ebba Maria Virginia Sundberg och Hedvig
Mathilda Sundberg, biföll kammaren hvad utskottet i detta
memorial hemställt, hvarefter den kungl. propositionen hän¬
visades till bankoutskottet.
Föredrogos, men bordlädes ånyo på flere ledamöters be¬
gäran Första kammarens första tillfälliga utskotts sistlidne dag
bordlagda utlåtande nr 12, äfvensom kammarens andra till¬
fälliga utskotts samma dag bordlagda utlåtanden nr 8—10.
Första kammaren.
Nr 23.
Onsdagen den 26 april.
Första kammarms protokoll 1911. Nr 23.
1
Nr 23. 2
Onsdagen den 28 april.
Vid ånyo skedd föredragning af statsutskottets den 22 och
25 innevarande april bordlagda memorial och utlåtanden:
nr 45, på grund af kamrarnas återremiss af statsutskottets
utlåtande nr 28, i anledning af Kungl. Maj-.ts proposition med
förslag till förordning angående grunderna och sättet för marke-
gångsprisens bestämmande,
nr 46, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
läroverksadjunkten A. Hessléns uppflyttning i högre lönegrad, och
nr 47, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag för undersökningen af svenska ortnamn,
biföll kammaren hvad utskottet i dessa betänkanden hem¬
ställt.
Ang vän- Föredrogs ånyo Första kammarens första tillfälliga utskotts
tad ny den 22 och 25 innevarande månad bordlagda utlåtande nr 10,
instruk- i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t med
ti°n, fö?, hemställan, att Riksdagen må lämnas tillfälle att i visst af-
dingamci. seende yttra sig öfver ett väntadt förslag till ny instruktion för
landshöfdingarna.
Med anledning af eu inom Andra kammaren af herrar Emil
Kristensson, Ernst Söderberg, C. E. Svensson och Ä. C. Lindblad
väckt, till dess femte tillfälliga utskott hänvisad motion, nr 290,
hade nämnda utskott i afgifvet utlåtande hemställt, att Andra
kammaren ville för sin del besluta, att Riksdagen måtte i skrif¬
velse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj;t täcktes lämna
Riksdagen tillfälle att, såvidt anginge bestämmelserna om frid-
lysningsförfarande och hvad därmed ägde samband, yttra sig
öfver det förslag till ny landshöfaingeinstruktion, som i samman¬
hang med fögderiförvaltningens omorganisation kunde varda
upprättadt.
Andra kammaren hade bifallit sitt utskotts ifrågavarande
hemställan; hvarefter ärendet öfverlämnats till Första kam¬
maren, som hänvisat detsamma till förberedande behandling af
sitt första tillfälliga utskott; och hade detta sistnämnda utskott
i nu föredragna utlåtande på åberopade grunder hemställt, att
Första kammaren måtte på det sätt biträda Andra kammarens
i ärendet fattade beslut, att Första kammaren för sin del be¬
slutade, det Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t an¬
hålla, det täcktes Kungl. Maj:t uti den nya landshöfdingeinstruk-
tion, som förväntades blifva utfärdad i sammanhang med fögderi¬
förvaltningens omorganisation, införa mera normerande bestäm¬
melser om fridlysningsförfarande och hvad därmed ägde sam¬
band.
Onsdagen den 26 april. 3 23.
Herr af Petersens: Herr talman, mina herrar 1 Under för- Ang. vän-
handenvarande förhållanden och med noggrant iakttagande af den W
utaf utskottet formulerade begränsning, anser jag det af Första fon^ör
kammarens tillfälliga utskott nr 1 förordade skrifvelseförsiag vara landshöf-
antagligt, ehuru jag sätter utom allt tvifvel, att Kung!. Maj:t äfven dingama.
vår bön förutan skulle beaktat lämpligheten af mera normerande (Forts.)
bestämmelser om fridlysningsförfarandet.
Men jag har begärt ordet väsentligen för att, på grund'af
•egen erfarenhet, betona, huru utomordentligt viktigt det är såväl
för landet i sin helhet som särskilt för dem, som äro bosatta
på landsbygden med dess svaga polisväsende, att Konungens
befallningshafvande må äga vidsträckt befogenhet att genom
vitesbestämmelser stäfja agitation och skydda arbetets frihet.
A andra sidan säger jag lika oförbehållsamt, att om så vore,
att jag råkat blifva socialist eller hade sådana samhällsfientliga
tendenser, så skulle jag icke gifva mig rast eller ro förrän jag,
efter måttet af mina krafter, sökt få utplånad Konungens befall-
ningshafvandes befogenhet att till ordningens upprätthållande
stadga viten, och jag kan så väl förstå, huru bittert och motigt
det måste kännas för dem, som erhålla sina order från Folkets
Hus, att icke ohejdad) få härja och grassera.
Med sin vanliga påpasslighet hafva nu socialisterna under
de senare åren sökt misstänkliggöra fridlysningsförfarandet och
gått till storms mot detta frihetens värn och palladium; men
man må väl kunna trygga sig vid, att någon eftergifvenhet här¬
vidlag icke skall kunna komma i fråga.
Egendomligt är emellertid att se, huru stundom, allt som
det passar sig, t. o. in. socialisterna kunna finna behag i Konungens
befallningshafvandes ingripande medelst fridlysning. Så inträf¬
fade, enligt hvad Andra kammarens protokoll den 29 sistlidne
mars utvisar, att just den motionär, hvars namn läses främst
bland författarne till motionen nr 290, efter interpellation an¬
gående sandsugningshistorien å skånska kusten, sedan civilmini¬
stern upplyst, att Konungens befallningshafvande i Malmöhus
län vid 1,000 kronors vite förbjudit fortsättning, betygade sitt
gillande af detta vite — det högsta som, mig veterlig), någonsin
förekommit här i landet — därvid förklarande, att »länsstyrelsen
till slut kommit på den rätta sidan»; hvarvid emellertid" är att
märka, ej blott att vitet varit utomordentligt högt, utan jämväl
meddelats i ett fall, där befogenheten måhända icke varit all¬
deles oomtvistlig. — Säkert är, att om.en hel flottilj under längre
tid sysselsattes med att suga sand i Öresund, skulle därmed icke
åstadkommas skada, som tillnärmelsevis vore att förlikna med
den, som herrar socialister åstadkommit med sitt underminerings-
arbete och sin agitation. Ty sanden kunna vi undvara och från
Nr 23.
Ang. vän¬
tad ny
instruk¬
tion för
landshöf-
dingarna.
(Forts.)
4 Onsdagen den 26 april.
hafvet tillföres ny sådan; men den bortjagade friden, förnöjsam¬
heten och arbetsglädjen —- de komma ej åter.
Herr talman, jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Herr Larsson, Jacob: Jag hade icke ämnat att taga till
ordet i denna fråga, då jag anser det vara ganska lönlöst, men
efter den senaste ärade talarens anförande, kan jag icke under¬
gå att säga några ord. Jag vill icke alls inlåta mig på de för¬
hållanden, som denne talare berörde, men kan icke undertrycka
ett djupt beklagande af, att utskottet bär alldeles tappat bort
hvad som är själfva kärnpunkten både i motionen och i Andra
kammarens tillfälliga utskotts utlåtande. Jag säger »tappat bort»,
emedan jag förgäfves i utskottets betänkande letat efter något
verkligt motiv för, att utskottet alldeles undanskjuta frågan om
beredande af tillfälle för Riksdagen att yttra sig öfver de nya
bestämmelser, man har att förvänta angående landshöfdinge-
instruktionen i nu förevarande del. Det är visserligen sant, att
de bestämmelser, som för närvarande normera fridlysningsförfa-
randet, tillhöra Kungl. Maj:ts ekonomiska lagstiftning, och att
Riksdagen icke yttrat sig vid deras tillkomst. Men detta kan,
efter mitt sätt att se, icke utgöra det allra ringaste hinder för
att, då det nu är fråga om att få fram bestämmelser, som bättre
än de nuvarande normera dessa förhållanden, Riksdagen beredes
tillfälle att yttra sig, innan bestämmelserna utfärdas, och detta
just på grund af de skäl, som utskottet anför för sitt skrifvelse-
förslag, nämligen vikten af de medborgerliga intressen, som be¬
röras af samma bestämmelser. Därför tillåter jag mig, herr tal¬
man, att yrka, att kammaren med afslag på utskottets hemstäl¬
lan måtte biträda det beslut, Andra kammaren i frågan fattat.
Grefve Lag er bjelke: Det är alldeles riktigt, att utskot¬
tet icke ingått på frågan, huruvida Riksdagen skulle höras öf¬
ver den blifvande landhöfdingeinstruktionen i det afseende, som
nu är i fråga. Anledningen härtill har varit, att utskottet icke
ansett det lämpligen tillkomma detta tillfälliga utskott att ingå
på den konstitutionella frågan. Medan jag har ordet, kan jag
dock icke annat än uttala, att utskottet med öfverväldigande
majoritet omfattade den meningen, att Riksdagen icke bör ut¬
tala sig angående landshöfdingeinstruktionens affattning; detta
emedan enligt de konstitutionella synpunkter, som ligga till
grund för författningslifvet här i landet, det tillkommer Kungl.
Maj:t att ensam härom bestämma. Jag har genomletat Riks¬
dagens förutvarande protokoll för att taga reda på, huruvida
något likartadt fall förekommit, och har då funnit, att vid
1904 års riksdag väckte, med anledning af det bekanta vedmå¬
let i Göteborg, Sven Adolf Hedin motion gående ut på att, med
hänsyn till hvad som passerat i nämnda fråga, landhöfdingein-
Onsdagen den 26 april.
5 Nr 23.
struktionen borde i visst afseende ändras; och anhölls tillika \Ang. vän-
motionen, att Riksdagen skulle sättas i tillfälle att yttra sig öf- ^
ver det blifvande ändringsförslaget. När Andra kammarens ut- l^onUför
skott yttrade sig öfver denna motion, understödde utskottet mo- landshöf-
tionären beträffande behofvet af ändring, men uttalade sig icke dingarna.
med ett enda ord, huruvida Riksdagen skulle yttra sig öfver (Forts.)
-ett blifvande förslag. Under debatten förekom icke heller nå¬
got yrkande i detta afseende, utan kammaren biföll sitt utskotts
skrifvelseförslag. När frågan kom till Första kammaren, blef
medkammarens beslut utan diskussion icke biträdt. Jag får,
herr talman, då jag anser det vara Kung!. Maj:ts både rättig¬
het och skyldighet att ensam fastställa instruktion för sina tjäns¬
temän, och det alltid står Riksdagen fritt, om den icke är be¬
låten med af Kungl. Maj:t utfärdade instruktioner, att seder¬
mera framställa förslag om ändring däri, yrka bifall till utskot¬
tets hemställan.
Herr Larsson, Jacob: Gentemot utskottets ärade ordfö¬
rande ber jag få erinra, att det dock här rör sig om något mera
än en instruktion för iandshöfdingarna eller för vissa Kungl.
Maj:t underställda tjänstemän, och vill till stöd härför än en
gång påpeka hvad äfven utskottet framhållit, att ifrågavarande
instruktion berör synnerligen viktiga medborgerliga intressen.
Detta synes mig vara ett tillräckligt afgörande skäl, hvarför
man, utan afseende därpå att landshöfdingeinstruktionens ut¬
färdande ankommer på Kungl. Maj:t ensam, likväl bör hos
Kungl. Maj-.t anhålla, att Riksdagen får yttra sig öfver det änd¬
ringsförslag eller det förslag till ny instruktion, som i detta
stycke kan af Kungl. Maj:t uppgöras, så mycket mer som det
står Riksdagen grundlagsenligt öppet att i alla frågor, som röra
Kungl. Maj:ts ekonomiska lagstiftning, hos Konungen göra un¬
derdåniga framställningar.
Herr Berger: Enligt min tanke är utskottets hem¬
ställan alldeles onödig. Det föreslås däri, att Riksdagen
i skrifvelse till Kutig!. Maj:t skulle anhålla, att Kungl. Maj:t
i den nya landshöfdingeinstruktionen måtte införa mera nor¬
merande bestämmelser om fridlysningsförfarande och hvad
-därmed äger samband; men det synes ganska klart, att äf¬
ven utan påminnelser från Riksdagens sida dylika normeran¬
de bestämmelser komma att införas i denna instruktion. Där¬
jämte anser jag, i likhet med herr Larsson, utskottets förslag
olämpligt af den anledning, att Riksdagen, om det bifalies, för¬
klarar sig nöjd med, att alla de normerande bestämmelserna få
sin plats i instruktionen, ehuru de viktigaste af dessa bestäm¬
melser rätteligen synas böra stadgas i en lag, stiftad af Konung
och Riksdag gemensamt. Det kan nämligen icke vara lämp¬
ligt, att så viktiga medborgerliga rättigheter som här beröras,
Nr 23. 6
Onsdagen den 26 april.
Ang. vän- helt och hållet göras beroende af Konungen allena. Hufvud-
tad r,y grunderna i ämnet böra vara bestämda i eu lag.
tion för Jag vill således icke vara med om utskottets hemställan,
landshöf- Om denna emellertid antages, hyser jag den säkra förvissningen,.
dingarna. att den kommer att af Andra kammaren af slås.
(Forts.) Andra kammarens beslut i frågan innehåller, »att Riksda¬
gen mätte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kung!.
Maj:t täcktes lämna Riksdagen tillfälle att, såvidt angår be¬
stämmelserna om fridlysningsförfarande och hvad därmed äger
samband, yttra sig öfver det förslag till ny landsliöfdingein-
struktion, som i sammanhang med fögderiförvaltningens omor¬
ganisation kan varda upprättadt.» Detta beslut har det mot
sig, att Riksdagen endast skulle yttra sig, men genom detta be¬
slut är man åtminstone inne på den rätta vägen. Enligt min
mening vore det riktiga, att Riksdagen begärde, att Kungl. Maj:t
måtte låta utarbeta eu författning om fridlysningsförfarandet
och hvad därmed äger samband, samt att Kungl. Maj:t måtte-
öfverlämna åt Riksdagen, jämlikt 89 § R, F., att gemensamt
med Konungen antaga en lag i dessa frågor. Ett förslag i
denna riktning kan nu emellertid ej framställas. Jag instämmer
därför i herr Larssons yrkande, att Första kammaren måtte
biträda Andra kammarens beslut.
Efter det öfverläggningen förklarats härmed slutad, gjorde
herr talmannen jämlikt därunder förekomna yrkanden proposi¬
tioner, först på bifall till hvad utskottet i föreliggande utlåtande
hemställt samt vidare därpå, att Första kammaren skulle bi¬
träda det beslut Andra kammaren i ämnet fattat; och förklarade
herr talmannen sig finna den förra propositionen, hvilken upp¬
repades, vara med öfvervägande ja besvarad.
Herr Larsson, Jacob, begärde votering, i anledning hvaraf
uppsattes, justerades och anslogs en så lydande omröstnings-
proposition:
Den, som bifaller hvad Första kammarens första tillfälliga
utskott hemställt i utlåtande nr 10, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, biträder kammaren det beslut Andra kam¬
maren i ämnet fattat.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:
Onsdagen den 26 april.
Ja—92;
Nej—25.
7 Nr 23.
Som Andra kammarens i ärendet fattade beslut således ej
blifvit oförändradt antaget, skulle jämlikt § 63 mom. 3 riks¬
dagsordningen ärendet till Andra kammaren återlämnas för
vidare behandling.
Föredrogs ånyo Första kammarens första tillfälliga utskotts Om ägan-
den 22 och 25 denna månad bordlagda utlåtande nr 11, an- de- och
gående väckt motion om skrifvelse till Kung! Maj:t rörande tionsrät-
utredning af ägande- och dispositionsrätten till församlingarnas ten tillför-
kyrkor. samling-
Uti en inom Andra kammaren väckt, till behandling af ornas
7 o kvybär
dess första tillfälliga utskott hänvisad motion, nr 55, hade herr y
Uäf hemställt, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda frågan om ägande¬
rätten och dispositionsrätten till församlingarnas kyrkor samt
för Riksdagen framlägga denna utredning.
Vid behandling af utskottets häröfver afgifna afstyrkande
utlåtande hade Andra kammaren återremitterat ärendet till ut¬
skottet, hvarefter utskottet i förnyadt utlåtande hemställt, att
Andra kammaren för sin del måtte besluta, att Riksdagen måtte
i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t
vidtaga åtgärder för att tydliga bestämmelser angående rätten
att upplåta kyrka för andra än kyrkliga ändamål måtte komma
till stånd.
Efter det utskottets sist omförmälda hemställan af Andra
kammaren bifallits samt ärendet öfverlämnats till Första kam¬
maren, hade denna kammare hänvisat detsamma tijl förberedande
behandling af sitt första tillfälliga utskott, hvilket i nu föredrag¬
na utlåtande på anförda skäl hemställt, att Första kammaren
icke måtte biträda Andra kammarens i ärendet fattade beslut.
Herr Ekman, Carl Gustaf: Ehuru jag förutser utgången här
af denna fråga, har jag ansett, att ärendet icke borde behand¬
las, utan att jämväl i denna kammare en röst höjde sig till
försvar för Andra kammarens beslut. Det förhåller sig ändå
så, att man icke kan anse frågan om ägande- och dispositions¬
rätten till kyrkorna tillfredsställande besvarad genom den hän¬
visning till en viss tolkning och till ett visst utslag, som ut¬
skottet i sitt utlåtande pekar på. Jag tror, att den uppfattning
är riktig, som förmenar, att man bör redan nu från början,
sedan uppmärksamheten blifvit fästad vid förhållandet och
innan olika tillvägagångssätt på olika orter kommit att skapa
Nr 23. 8
Onsdagen den 28 april.
Orient af olidliga förhållanden, ställa om att en dylik utredning
disposi- kommer upp. Jag har också den öfvertygelsen, att denna kam-
tionsrät- mare skall en gång komma till samma uppfattning, fastän mel-
ten till för- lan den dagen och denna dag åtskilliga ur olika synpunkter
samling- smärtsamma erfarenheter om det nuvarande tillståndets olämplig-
kyrkor: ^ och ohållbarhet få göras. I det afseende! finner jag mig
(Forts.) ocf£så i sällskap med åtskilliga personer med ganska konservativ
uppfattning. Jag vill erinra därom att, när detta ärende förra
året i Andra kammaren behandlades, en framstående konserva¬
tiv landtman därstädes uttalade sig för att en utredning i det
här afseendet måtte komma till stånd. Sedermera har man
fått höra, att det tros, att man genom att hindra en sådan ut¬
redning skall kunna komma därhän, att kyrkorna icke blifva
använda för annat än rent gudstjänstliga ändamål. Men om
jag icke misstager mig har just denne talare fått göra erfaren¬
het om att så icke är förhållandet.
Jag tillåter mig att, efter att i korthet hafva anfört detta,
yrka på godkännande af Andra kammarens i detta ärende fat¬
tade beslut.
Grefve Lagerbjelke: Jag vill instämma med den föregå¬
ende talaren däri, att frågan om ägande- och dispositionsrätten
till församlingarnas kyrkor icke kan anses vara tillfredsställande
besvarad med de hänvisningar, som utskottet gjort dels till ett
meddeladt utslag och dels till den tolkning, som uttalats af sak¬
kunniga personer. Men såvidt jag kan finna, föreligger icke
nu frågan om ägande- och dispositionsrätten till kyrkorna.
Denna fråga förevar i motionen och i Andra kammarens utskotts
första förslag, men sedan frågan biff vit återremitterad till Andra
kammarens utskott, kvarstår densamma icke i den nya kläm¬
men. Där står: »att Andra kammaren för sin del beslutar, att
Riksdagen i skrifvelse till Kungi. Maj:t anhåller, det täcktes
Kungl. Maj:t vidtaga åtgärder för att tydliga bestämmelser an¬
gående rätten att upplåta kyrka för andra än kyrkliga ändamål
ma komma till stånd». Dessa »tydliga bestämmelser» anser
Första kammarens utskott redan finnas och bär därför icke kun¬
nat komma till aunat resultat, än hvad utskottet gjort. Jag
yrkar bifall till utskottets hemställan.
Efter härmed slutad öfverläggning gjordes i enlighet med
framställda yrkanden propositioner, först på bifall till hvad ut¬
skottet i förevarande utlåtande hemställt samt vidare därpå, att
Första kammaren skulle biträda Andra kammarens i ämnet fatta¬
de beslut; och förklarades den förra propositionen, hvilken upp¬
repades, vara med öfvervägande ja besvarad.
Onsdagen den 26 april.
• 9 Nr 23.
Föredrogs ånyo Första kammarens andra tillfälliga utskotts Ang. sär-
den 22 och 25 innevarande april bordlagda utlåtande nr 6, i ,skild.
anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kungl. å import*
angående särskild stämpling å importerade ägg. rade ägg.
Inom Andra kammaren hade i fråga om särskild stämpling
å importerade ägg väckts två motioner, nr 164 af herrar Sjöberg
och Olausson samt nr 192 af herr Månsson.
I den förra motionen hade föreslagits, att Riksdagen i skrif¬
velse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t
snarast möjligt gå i författning om utredning rörande lämpliga
bestämmelser därom, att utländska ägg skulle vid importen vara
försedda med påstämpladt märke, angifvande det främmande
ursprunget, och vidtaga däraf föranledda åtgärder.
Herr Månsson hade i sin motion hemställt, att Riksdagen
måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl.
Maj:t snarast möjligt gå i författning om utredning rörande
lämplig bestämmelse därom, att utländska ägg skulle vid impor¬
ten och försäljningen vara försedda med påstämpladt märke,
angifvande det främmande ursprunget, samt vidtaga däraf för¬
anledda åtgärder.
Andra kammarens tillfälliga utskott, till hvars förberedande
behandling ifrågavarande motioner öfverlämnats, hade i afgifvet
utlåtande hemställt, »att Andra kammaren för sin del beslutar,
att Riksdagen måtta i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det
täcktes Kungl. Maj:t snarast möjligt gå i författning om utred¬
ning rörande lämpliga bestämmelser därom, att utländska ägg
skola vid importen och försäljningen vara försedda med på¬
stämpladt märke, angifvande clet främmande ursprunget, och,
därest denna utredning skulle gifva vid handen, att importen af
ifrågavarande ägg genom sådan anordning icke skulle i afsevärd
grad försvåras, inkomma till Riksdagen med det förslag, hvar¬
till denna utredning må kunna föranleda.»
Denna utskottets hemställan hade af Andra kammaren bi-
trädts, hvarefter beslutet härom delgifvits Första kammaren, som
öfverlämnat frågan till sitt andra tillfälliga utskott; och hade
detta utskott i nu föredragna utlåtande på åberopade grunder
hemställt, »att Första kammaren ville på det sätt biträda med-
kammarens beslut, att Första kammaren för sin del beslutar, att
Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhåller, det täcktes
Kungl. Maj:t snarast möjligt gå i författning om utredning rö¬
rande lämpliga bestämmelser därom, att utländska ägg skola
vid importen och försäljningen vara försedda med påstämpladt
märke, angifvande det främmande ursprunget; och, därest denna
utredning skulle gifva vid handen, att importen af ifrågavaran¬
de ägg genom sådan anordning icke skulle i afsevärd grad för¬
svåras, vidtaga däraf föranledda åtgärder».
Nr 23. 10
Onsdagen den 28 april.
Ang. sär¬
skild
stämpling
å importe¬
rade ägg.
(Forts.)
«
Herr Boman: Det är naturligt att, då en fråga sådan
som denna återkommer med korta mellanrum, det icke kan
blifva mycket nytt att anföra i densamma. Emellertid föreligger,
sedan ärendet för två år sedan var uppe till Riksdagens pröf¬
ning, två års 1909 och 1910 års export-och importstatistik. Ex¬
porten visar en ökning från 38 miljoner 1908 till 41 miljoner
1910, importen en minskning samma år från 55 miljoner till 40
miljoner. Skillnaden mellan import och export har sålunda på
dessa två år minskats från 17 miljoner till 8 miljoner, och vill
man se tillbaka från år 1904 har skillnaden fallit från 62 mil¬
joner till 8 miljoner. Dessa siffror synas mig tyda på, i mot¬
sats till hvad motionärerna och utskottet påstå, att landets ex¬
port af ägg är stadd i en sådan utveckling att den icke kan
anses löpa fara af de nuvarande förhållandena. Af de siffror,
som varit tillgängliga för två gångna månader i år, ser det icke
osannolikt ut, att i år exporten och importen skulle komma i
jämvikt; att då åberopa exporthandelns behof såsom skål för
den ifrågasatta stämplingen synes mig oriktigt.
Vidare åberopar motionären i fråga om exportens förment
hotade ställning ett uttalande af landtbrukskonsulenten Bagge.
Jag skall med anledning däraf be att få anföra ett annat utta¬
lande af samma konsulent, afgifvet i bref till konsul Le visson i
Göteborg, innehafvare af en af de fyra affärsfirmor, som till¬
sammans representera ungefär tre fjärdedelar af landets äggex¬
port. Herr Bagge skrifver:
»Skulle nu påbjudas, att de importerade äggen måste vara
märkta med ursprungslandet, komme af det skäl jag förut nämnt
säkert hela importen så godt som att upphöra och följden däraf hufva, att
vår äggexport skulle komma att föra en mycket tynande tillvaro och
endast Ulfva sporadisk. Hvad detta komme att betyda känna
vi väl till, ty våra ägg skulle då hafva att hvarje gång söka
sig nya kunder och marknader med ty åtföljande låga priser
och förluster icke blott för exportörerna utan äfven för produ-
centerpa. Genom denna förordning skulle därtill allt det arbete
och kapital, som nedlagts för att få en ordnad och vinstgifvande
export Ull stånd, Imf va varit förgäfves och hortkastadt».
Nu vågar jag tilltro dessa fyra exportfirmor, som hand¬
hafva större delen af landets äggexport, större sakkunskap i
fråga om exporthandelns behof än såväl motionärer som
utskott.
Men det finnes ju äfven andra synpunkter — det medger
jag — att se denna fråga från än från exporthandelns, näm¬
ligen konsumenternas intresse, och jag godkänner det berättigade
uti att köparna må få goda varor, men vägen dit har hittills
varit, att äggföreningar och större hönserier i Sverige själfva
stämplat sina ägg och därigenom lämnat garantier för varans
beskaffenhet. Att redan på förhand misstänkliggöra en impor-
Onsdagen den 26 april.
11 Nr 23.
terad vara genom att förse den med en särskild stämpel, synes Ang. _ sam¬
vara detsamma som då man ville skada margarinfabrikationen
genom en lag, som påbjöd, att margarin skulle blåfärgas. Det ^mporfe-
var ej i denna kammare det förslaget hade förespråkare. rade ägg.
Ett ytterligare intresse, som också är berättigadt, nämligen (Forts.)
äggproducenternas, talar man icke mycket om, men jag erkän¬
ner det vara i högsta grad berättigadt att äfven beaktas. Gärna
må medgifvas, att i vissa fall och under vissa tider på året
skulle nog de svenska äggen genom den föreslagna stämplingen,
som hindrade importen, komma att stiga i pris. Men jag är
lika öfvertygad att under andra tider på året, då produktionen
inom landet är stor, skulle priset falla, om det icke funnes en
regelbunden exportmarknad, och det är denna, som genom den
föreslagna åtgärden skulle sättas i fara.
Jag vågar vädja till denna kammare, som ju i allmänhet
vill skydda det svenska arbetet, om icke det arbete, som är
nedlagdt på skapandet af landets äggexport, är förtjänt att
skyddas och icke bör förstöras genom onödiga och onyttiga,
åtgärder.
Jag yrkar afslag på utskottets hemställan.
Herr Biörklund, Henning: De skäl, som den föregående¬
talaren åberopade, äro desamma, som vid ärendets föregående
behandling för två år sedan anfördes mot saken. De hindrade
i alla fall icke Första kammaren att då besluta en skrifvelse till
Kungl. Maj:t af samma ordalydelse som den nu föreslagna, och
då inga nya omständigheter inträffat under mellantiden, hvilka
kunna föranleda kammaren att intaga en annan ståndpunkt, lä¬
rer konsekvensen fordra, att kammaren visar, att kammaren icke
heller nu påverkas af de betänkligheter, som den föregående ta¬
laren upprepade, utan att kammaren, med vidhållande af sitt
förra beslut, nu biträder utskottets hemställan. Det skulle må¬
hända se egendomligt ut, om, då för två år sedan bägge kam¬
rarnas tillfälliga utskott gjorde samma hemställan till respektive
kamrar, som den första kammarens utskott i år gjort, och Första,
kammaren då antog sitt utskotts utlåtande, men Andra kamma¬
ren afslog detsamma, Första kammaren i år skulle afslå hvad
den förra året biföll, under det att Andra kammaren bifallit
hvad den då afslog.
Jag hemställer om bifall till utskottets hemställan.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, gjordes^
jämlikt därunder förekomna yrkanden propositioner, först på bi¬
fall till hvad utskottet i nu föredragna utlåtande hemställt samt
vidare på afslag därå, och förklarades den förra propositionen,
hvilken upprepades, vara med öfvervägande ja besvarad.
Nr 23. 12
Onsdagen den 26 april.
Som Andra kammarens i ämnet fattade beslut således ej blif¬
va oförändradt antaget, skulle jämlikt § 63 mom. 3 riksdags¬
ordningen ärendet till Andra kammaren återlämnas för vidare
behandlig.
Föredrogs och hänvisades till statsutskottet den under sam¬
manträdet aflämnade kungl. propositionen.
Upplästes och godkändes statsutskottets förslag till Riksda¬
gens skrifvelser till Konungen:
nr 57, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
uppförande af ett fordonsförråd vid Norrbottens regementes ka-
serneteblissemang i Boden;
nr 58, i anledning af väckt motion angående utredning i
fråga om försäljning af vissa delar af det s. k. Järfvafältet invid
Stockholm m. m.;
nr 59, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition i fråga om
försäljning af Skånska dragonregementets gamla kasernetablisse¬
mang med tillhörande tomt i Ystad;
nr 60, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riks¬
dagen angående pensionsunderlag för innehafvaren af de med
hvarandra förenade befattningarna såsom öfverläkare vid Stock¬
holms hospital och professor i psykatri vid Karolinska mediko-
kirurgiska institutet:
nr 61, i anledning af Kungl. Maj ds proposition till Riks¬
dagen angående ålderstillägg åt vaktmästaren vid arkivdepån i
Visby C. J. Hallgren;
nr 62, i anledning af Kungl. Maj:t.s proposition till Riks¬
dagen angående bidrag till bestridande af kostnader för anord¬
nande af föreläsningskurser för allmänheten vid Göteborgs hög¬
skola;
nr 63, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riks¬
dagen angående anslag för utgifvande af en svensk bokkatalog
för åren 1906--1910;
nr 64, i anledning af Kungl. Majrts proposition angående
efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter förre kyrkvak¬
taren Nils Petter Ahlgren i Linköping;
nr 65, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riks¬
dagen angående afiöningsfyllnad åt vikarien för tjänstledige kas¬
sören och bokhållaren i fångvårdsstyrelsen Walter Engblom; samt
nr 66, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riks¬
dagen angående befrielse för lokomotivföraren G. B. Carlsson
Franck att gälda visst honom till utgifvande ådömdt skadestånds-
belopp.
Torsdagen den 27 april.
13 Nr 23.
Anmäldes och bordlädes bevillningsutskottets betänkande
nr 22, i anledning af väckta motioner, afseende utredning rörande
åtgärder för undanröjande af en på äktenskapsfrekvensen men¬
ligt inverkande oegentlighet i skattelagstiftningen.
Justerades åtta protokollsutdrag för denna dag.
På framställning af herr talmannen beslöts, att bevillnings¬
utskottets betänkande nr 22 skulle sättas främst på föredragnings¬
listan till morgondagens sammanträde.
Kammaren åtskildes kl. 11,55 e. m.
In fidem
A. v. Krusenstjerna.
Torsdagen den 27 april.
Kammaren sammanträdde kl. 3 e. m.
Herr statsrådet grefve Hamilton aflämnade Kungl. Maj:ts
nedannämnda nådiga propositioner till Biksdagen:
l:o) angående försäljning af förra sergeantsbostället Stålsbyn
nr 1 i Värmlands län;
2:o) angående försäljning af förra kornettsbostället Oppeby
nr 1 med Ellmoratorp i Södermanlands län;
3:o) angående försäljning af den kronan såsom ägare af
förra öfverstebostället Oresten i Alfsborgs län tillkommande
vattenrätt i Slottsån;
4:o) angående godtgörelse till arrendatorn af kronolägen¬
heten Nykvarn nr 1, en vattenmjölkvarn, i Uppsala län för
minskning i inkomst af kvarnrörelse;
.Nr 23, 14
Torsdagen den 27 april.
5:o) angående utbyte af kronohemmanen Mjölnarbo och
Snickarbo med tillydenheter i Kopparbergs län mot viss Klosters
aktiebolag tillhörig mark m. m.;
6:o) angående öfverförande till domänfonden af köpeskil¬
lingarna för vissa försålda kronoegendomar; och
7:o) angående försäljning af ett område från förra mönster-
skrifvarbostället Djurstorp nr 1 och 3 jämte Djurstorp nr 4,
eu utjord, i Kalmar län.
Justerades protokollet för den 20 i denna månad.
Anmäldes och bordlädes statsutskottets memorial:
nr 49, med anledning af kamrarnas skiljaktiga beslut i
punkt 1 mom. b af statsutskottets utlåtande nr 40, angående
Kung!. Maj:ts proposition om fastställande af postverkets stat
för driftkostnader år 1912 samt i ämnet väckta motioner; och
nr 50, med anledning af kamrarnas skiljaktiga beslut an¬
gående statsbidrag till Trollhättans kommun såsom ersättning
för mistning af beskattningsföremål på grund af statens öfver-
tagande af Trollhätte kanalbolags egendom och verksamhet;
jordbruksutskottets utlåtande nr 83, i anledning af väckt
motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående fastställande
af grunder för tomträttsupplåtelser från kronojord; äfvensom
första särskilda utskottets utlåtande nr 1, i anledning af
dels Kungl. Maj ds proposition nr 43 med förslag till lag om
kollektivaftal mellan arbetsgivare och arbetare, lag om sär¬
skild domstol i vissa arbetstvister, lag om vissa arbetstvister,
lag om vissa arbetsaftal, lag angående ändrad lydelse af 158 §
utsökningslagen samt lag angående ändrad lydelse af 10 § lagen
om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen om
nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907, dels åtskilliga
med föranledande af nämnda förslag väckta motioner.
Vid föredragning af ett från Andra kammaren ankommet
protokollsutdrag, nr 383, med delgifning af nämnda kammares
beslut öfver dess andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 5, i an¬
ledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t i fråga
om med sjukvård sysselsatta kvinnors arbetsförhållanden m. m.,
beslöt Första kammaren hänvisa detta ärende till sitt tillfälliga
utskott nr 1.
Torsdagen den 27 april.
15 Nr 23.
Föredrogs, men bordlädes ånyo på flere ledamöters begäran
bevillningsutskottets nästlidne dag bordlagda betänkande nr 22.
Föredrogos och hänvisades till jordbruksutskottet de under
sammanträdet aflämnade Kungl. propositionerna.
Upplästes och godkändes lagutskottets förslag till Riks¬
dagens skrifvelse, nr 73, till Konungen i anledning af Kungl.
Maj:ts proposition, nr 2, med förslag till lag om ändrad lydelse
af vissa paragrafer i värnpliktslagen den 14 juni 1901.
Justerades tre protokollsutdrag för denna dag.
På framställning af herr talmannen beslöts, att de under
dagen första gången bordlagda ärendena skulle sättas främst på
föredragningslistan till morgondagens sammanträde.
Kammaren åtskildes kl. 3,13 e. m.
In fidem
A. v. Krusenstjerna.
Nr 23. 16
Fredagen den 28 april.
Fredagen den 28 april.
Kammaren sammanträdde kl. 3 e. m.
Herr statsrådet Stvarts aflämnade Kung!. Maj:ts nedannämnda
nådiga propositioner till Riksdagen:
Ro) angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf
efter lägenhetsägaren Karl Andersson från Katrinelund å Sala
stads område;
2:o) angående ändrad lydelse af § 9 mom. 3 A) i tulltaxe-
underrättelserna samt § 13 mom. 3 A) i förordningen med tull¬
taxa den 4 juli 1910 m. m.;
3:o) angående ändring i förordningen angående stämpelafgif-
ten den 13 september 1908;
4:o) angående anslag till populärvetenskapliga föreläsningar;
samt
5:o) angående tilläggspension åt läraren vid musikkonserva-
torium A. Andersen.
Justerades protokollet för den 21 i denna månad.
Anmäldes och bordlädes bankoutskottets memorial nr 29, i
anledning af kamrarnas skiljaktiga beslut rörande bankoutskot¬
tets utlåtande nr 25, angående ändrad lydelse af § 45 banko¬
reglementet.
Upplästes och godkändes konstitutionsutskottets förslag till
Riksdagens skrivelser till Konungen:
nr 74, i anledning af väckt motion om skrifvelse till KungL
Maj:t angående rätt för kommuner att upplägga fonder för vissa
ändamål; och
nr 75, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse af §§ 6 och 17 i förordningen
om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862.
17 Nr 23.
Fredagen den 28 april.
Upplästes och godkändes bevillningsutskottets förslag till
Riksdagens skrifvelse, nr 76, till Konungen, i anledning af Kungl.
Maj:ts proposition angående ändrad lydelse af 20, 21 och 24 §§
i förordningen angående tillverkning af brännvin den 11 oktober
1907.
Vid föredragning af statsutskottets nästlidne dag bordlagda
memorial:
nr 49, med anledning af kamrarnas skiljaktiga beslut i punkt
1 mom. b af statsutskottets utlåtande nr 40, angående Kung!.
Maj:ts proposition om fastställande af postverkets stat för drift¬
kostnader år 1912 samt i ämnet väckta motioner, och
nr 50, med anledning af kamrarnas skiljaktiga beslut an¬
gående statsbidrag till Trollhättans kommun såsom ersättning
för mistning af beskattningsföremål på grund af statens öfver-
tagande af Trollhätte kanalbolags egendom och verksamhet,
godkändes de i dessa memorial föreslagna voteringsproposi-
iioner.
Föredrogos, men bordlädes ånyo på flere ledamöters begäran
jordbruksutskottets under gårdagen bordlagda utlåtande nr 83
äfvensom första särskilda utskottets samma dag bordlagda utlå¬
tande nr 1.
Herr vice talmannen erhöll på begäran ordet och yttrade:
Jag ber att få föreslå, att första särskilda utskottets utlå¬
tande nr 1, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition nr 43, med
förslag till lag om kollektivaftal mellan arbetsgivare och arbe¬
tare, etc., uppföres på föredragningslistan till plenum nästkom¬
mande onsdag.
Härtill lämnade kammaren sitt bifall.
Föredrogos och hänvisades till statsutskottet Kungl. Majt:s
under sammanträdet aflämnade nådiga propositioner:
l:o) angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf
■efter lägenhetsägaren Karl Andersson från Katrinelund å Sala
.städs område; och
2:o) angående anslag till populärvetenskapliga föreläsningar.
Första kammarens protokoll 1911. Nr 23.
2
Nr 23. 18
Fredagen den 28 april.
Föredrogs och hänvisades till bankoutskoitet Kung!. Maj:ts
denna dag aflämnade nådiga proposition angående tilläggspen¬
sion åt läraren vid musikkonservatorium A. Andersen.
Föredrogos och hänvisades till bevillningsutskottet Kungl.
Maj:ts under dagen aflämnade nådiga propositioner:
l:o) angående ändrad lydelse af § 9 mom. 3 A) i tulltaxe-
underrättelserna samt § 13 mom. 3 A) i förordningen med tull¬
taxa den 4 juli 1910 m. m.; och
2:o) angående ändring i förordningen angående stämpel-
afgiften den 18 september 1908.
Herr Boman afgaf en af honom och herr Wijkander un¬
dertecknad motion, nr 106, i anledning af Kungl. Maj:ts propo¬
sition angående ordnande af undervisningen i arkitektur vid
konsthögskolan m. m.
Denna motion hänvisades till särskilda utskottet nr 2.
Justerades sju protokollsutdrag för denna dag.
På framställning af herr talmannen beslöts, att bankoutskot¬
tets memorial nr 29 skulle sättas främst på föredragningslistan
till morgondagens sammanträde.
Kammaren åtskildes kl. 3,16 e. m.
In fidem
A. v. Krusenstjerna.
Lördagen den 29 april.
19 Nr 23.
Lördagen den 29 april.
Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.
Justerades protokollet för den 22 i denna månad.
Anmäldes och bordlädes bankoutskottets utlåtanden:
nr SO, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om bankrörelse och till lag om ändrad lydelse
af 10 § i lagen den 5 juni 1909 angående emissionsbanker,
dels och i ämnet väckta motioner;
nr 31, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
förändrad lydelse af 16 § i lagen för Sveriges riksbank den 12
maj 1897;
nr 33, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående tillgodogörande af sparbankernas utlåning för
egnahemsbildningen och småbruksrörelsen; samt
> nr 34, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående utsträckt möjlighet för egnahemsinnehafvare’ i
stad att erhålla lån från Sveriges stadshypotekskassa.
Upplästes och godkändes jordbruksutskottets förslag till
Riksdagens skrifvelser till Konungen:
nr .77, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning af förra korpralsbostället Kylla nr 1 med Klockar¬
gården i Västmanlands län;
nr 78, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande af lägenheter frän förra kvartermästarbostället Bon-
norp nr 1 och kronolägenheten Galgbacken i Östergötlands län;
nr 79, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande af eu lägenhet från förra kvartermästarbostället
Mjerdevid nr 12 Berggården i Östergötlands län;
Nr 23. 20
Lördagen den 29 april.
nr 80, i anledning af Kungl. Maj-.ts proposition angående
upplåtande af vissa områden från förra häradshöfdingb ostället
Hammenhög nr 31 i Kristianstads län;
nr 81, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande af lägenheter från förra kungsladugården Biskops-
torp nr 1 i Hallands län;
nr 82, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning af eu postverkets lägenhet vid Horns udde;
nr 83, i anledning af Kungl. Maj-.ts proposition angående
upplåtande af en lägenhet från förra kaptensbostället Dräggesta
nr 3 och 4 i Uppsala län;
nr 84, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande af lägenheter från förra länsmansbostället Hönjarum
nr 2 med Dufvemölla kvarn i Kristianstads län;
nr 85, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande af en lägenhet från förra fänriksbostället Diseröd
nr 1 i Göteborgs och Bohus län;
nr 86, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning af ett till förra fältväbelsbostället Bjärshult nr 1 i
Kalmar län hörande område;
nr 87, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande af vissa områden från förra hospitalshemmanet
Dufvedal nr 1 i Östergötlands län;
nr 88, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande af två lägenheter från förra korpralsbostället Skär¬
stad nr 3 i Östergötlands län;
nr 89, i anledning af Kungi. Maj:ts proposition angående
upplåtande af lägenheter från förra kornettsbostället Ederna nr
1 i Kristianstads län;
nr 90, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande af ett område från förra fanjunkarbostället Araskoga
nr 2 i Malmöhus län;
nr 91, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
disposition af förra kompanichef sbostället Torp nr 2 och 3 i
Kalmar län;
nr 92, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande af en lägenhet från förra kompanichefsbostället
Kungsgården nr 1 i Kopparbergs län;
nr 93, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande af lägenheter från förra majorsbostället Orreda nr
1 i Jönköpings län;
Lördagen den 29 april. 21 pjr 23
nr 94, i anledning af Kungi. Maj:ts proposition angående
upplåtande af en lägenhet från förra korpralsbostället Högby
nr 4 i Östergötlands län;
nr 95, i anledning af Kung!. Maj-.ts proposition angående
upplåtande af lägenheter från förra majorsbostället Hult "nr 1 i
Jönköpings län;
nr 9G, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande af ett område från förra fanjunkarbostället Gislöfnr
6 och 32 i Malmöhus län;
nr 97, i^ anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande af lägenheter från förra fänriksbostället Berg nr 1 i
Göteborgs och Bohus län;
nr .98, i anledning af Kungl. Maj-ts proposition angående
försäljning af lägenheter från kronohemmanet Köinge nr 2 i
Hallands län;
nr 99, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande af lägenheter från förra kompamchefsbostället Vänga
nr 1 och 2 i Björnlunda socken af Södermanlands län;
nr 100, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
sättet för försäljande af ett till förra kompanichefsbostället
Backa nr 1 i Södermanlands län hörande ägoområde:
nr 101, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande af tre till förra löjtnantsbostället Legene nr 1 Neder-
gård i Göteborgs och Bohus län hörande lägenheter; samt
nr 102, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande af visst område från kronoparken Grytan i Brunflo
socken af Jämtlands län till Norrlands artilleriregemente.
Upplästes och godkändes Riksdagens kanslis förslag till de¬
lar af riksdagsbeslutet:
nr 1, ingressen;
nr 2, slutmeningen;
nr 3, angående viss lättnad för utländsk konsul i fråga om
vittnesmåls afläggande;
nr 4, angående ändring i 139 § utsökningslagen;
nr 5, angående upphörande af adelsmäns rätt till särskildt
forum i vissa mål;
nr G, angående val af Riksdagens justitieombudsman och
hans efterträdare;
Nr 23. 22
Lördagen den 29 april.
nr 7, angående ändrad lydelse af 27 § i lagen för Sveriges
riksbank:;
nr 8, angående bemyndigande för Kungl. Maj:t att besluta
i fråga om vissa postafgifter;
nr 9, angående ansvarsfrihet för fullmäktige i riksbanken;
nr 10, angående ansvarsfrihet för fullmäktige i riksgälds-
kontoret;
nr 11, angående ansvarsfrihet för fullmäktige i riksbanken och
fullmäktige i riksgäldskontoret i fråga om deras åtgärder för upp¬
förande å Helgeandsholmen af riksdags- och riksbankshus;
nr 12, rörande ändrad lydelse af 5 § i lagen angående folk¬
skoleväsendet i vissa städer den 25 juni 1909;
nr 13, angående bättre förmånsrätt för kommunalutskylder
m. ro;
nr 14, angående lämpliga kontrollbestämmelser rörande skogs-
afverkningsafhandlingars beläggande med stämpel;
nr 15, angående ändring af § 42 i förordningen om kyrko¬
stämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 äfvensom
af § 44 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skol¬
råd i Stockholm den 20 november 1863;
nr 16, angående ändring af 77 § i förordningen om kom¬
munalstyrelse på landet samt af 78 § i förordningen om kom-
munalstyreise i stad;
nr 17, angående ändring i instruktionen för Riksdagens re¬
visorer vid riksbankens afdeiningskontor i orterna;
nr 18, angående pension åt filosofie doktorn H. R. Törne-
bladh;
nr 19, rörande ändrad lydelse af 1 § i lagen den 18 okto¬
ber 1907 angående ryttare-, soldat- och båtmanstorps befriande
i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamhemmanet;
nr 20, angående ändrad lydelse af 1 § i lagen om inteckning
i fartyg;
nr 21, angående ändrade bestämmelser för beviljandet af
de i 16 § af gällande brännvinsförsäljningsförordning oraför-
mälda brännvinsutskänkningsrättigheter;
nr 22, rörande tillägg till 37 § i lagen angående stadsplan
och tomtindelning;
nr 23, angående ändrad lydelse af 14 kapitlet 22 § strafflagen;
nr 24, rörande ändrad lydelse af 6 § i förordningen angå¬
ende försäljning af brännvin den 9 juni 1905:
Lördagen den 29 april.
23 Nr 23.
nr 25, angående ändrad lydelse af § 8 I förordningen om
kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862;
nr 26, angående ändrad lydelse af 18 §, 12, 22 och 37 punk¬
terna i lagen om val till Riksdagen;
nr 27, rörande ändring i 3 § af förordningen angående man-
talskrifning den 6 augusti 1894;
nr 28, rörande ändrad lydelse af 29 och 40 §§ i förord¬
ningen den 9 juni 1905 angående försäljning af brännvin;
nr 29, rörande viss ändring i gällande bestämmelser angå¬
ende tullbehandling af sirap;
nr 30, rörande ändrad lydelse af 11 § i lagen angående
äganderätt till skrift; samt
nr 31, angående beredande af större inflytande åt vederbö¬
rande kommunalmyndigheter vid meddelande af tillstånd till för¬
säljning af vin och Öl.
Vid föredragning af bankoutskottets under gårdagen bord¬
lagda memorial nr 29, i anledning af kamrarnas skiljaktiga be¬
slut rörande bankoutskottets utlåtande nr 25, angående ändrad
lydelse af § 45 bankoreglementet, godkändes den i detta memo¬
rial föreslagna voteringsproposition.
Föredrogs ånyo jordbruksutskottets den 27 och 28 inneva- Om grun-
rande april bordlagda utlåtande nr 83, i anledning af väckt der för
motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående fastställande tomträtts-
af grunder för tomträttsupplåtelser från kronojord.
I en inom Andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet kronojord.
hänvisad motion, nr 23, hade herr G. Strömberg hemställt, att
Riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla, att för nästa Riks¬
dag måtte framläggas till pröfning hufvudgrunder för upplå¬
telse med tomträtt af de å kronans egendomar för upplåtelse
afsedda bostadstomter, dessa grunder byggda på allmängiltiga
bestämmelser för tomträttsupplåtelse från kronojord.
Utskottet hade i föreliggande utlåtande på anförda skäl
hemställt, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t an¬
hålla, det täcktes Kungl. Maj:t taga i öfvervägande, huruvida
ofvanberörda bestämmelse om skyldighet för tomträttshafvaren
att bidraga till löseskillingen för byggnaderna å tomten vid upp¬
låtelsetidens slut vidare borde ifrågakomma.
Reservation hade afgifvits af herrar A. T. Odelberg, P.
Paidson, E. A, Lindblad, A. IT. Fahlén, P. 0. Lundell och H.
Nr 23. 24
Lördagen den 29 april.
Om grun¬
der för
tomträtts-
upplåtel¬
ser från
kronojord.
(Torts.)
Andersson, hvilka ansett, att utskottet bort hemställa, att föreva¬
rande motion icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föran¬
leda.
Herr Odelberg: Herr talman! I en i Andra kammaren
väckt motion af herr Strömberg har hemställts, att Riksdagen
ville hos Kungl. Maj:t anhålla, att för nästa Riksdag måtte fram¬
läggas till pröfning hufvudgrunder för upplåtelse med tomträtt
af de å kronans egendomar för upplåtelse afsedda bostadstom-
ter, dessa grunder byggda på allmängiltiga bestämmelser för
tomträttsupplåtelse från kronojord.
Motionären har velat påstå, att de tomträttskontrakt, som
äro uppgjorda vid Trollhättan, äro af den art och beskaffenhet,
att eu arbetare icke vill slå sig ned på statens tomter, utan i
stället föredrar att bygga på af enskild person vid Trollhättan
upplåten mark. Om så är förhållandet, torde nog icke anled¬
ningen därtill vara, att bestämmelserna i tomträttskontrakten äro-
för stränga eller olämpliga, utan bero därpå, att den svenske
arbetaren föredrar att, då han skall skapa ett eget hem, göra
detta på en mark, som är hans egen, framför att hyra marken
och på densamma nedlägga arbete.
Emellertid har utskottet icke kunnat dela motionärens upp¬
fattning i allt, men i ett stycke ger utskottet motionären rätt,
nämligen däri, att tomträttsafgifterna skulle vara för högt be¬
räknade på den grund, att staten förutom afgift för marken äf¬
ven räknade sig till godo en årlig afgift af 0.22 °/o utaf värdet
å det på tomten uppförda huset, hvilket efter kontraktstidens
slut skall af staten inlösas. Därför har utskottet hemställt, att
Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes
Kungl. Maj:t taga i öfvervägande, huruvida ofvanberörda be¬
stämmelse om skyldighet för tomträttshafvaren att bidraga till
löseskillingen för byggnaderna å tomten vid upplåtelsetidens slut
vidare bör ifrågakomma.
Utskottet har således hemställt om eu utredning, huruvida
icke denna tomträttsupplåtelse kan ske till billigare pris, än som
nu äger rum. Om vi nu se, hur tomträttsupplåtelse sker vid
Trollhättan, så upplåter staten tomten på 75 år och betingar sig
i hyra 4 öre för hvarje kvadratmeter af tomtens areal jämte
4 % & de af staten för anläggning m. m. af till tomten ledande
väg och af afloppsledning från tomten nedlagda kostnader. Tom¬
ternas värde vid Trollhättan varierar mellan 85 öre och en krona
60 öre per kvm. Dessutom förbinder sig tomträttsinnehafvaren
att betala 0,22 % å den fastställda löseskillingen för byggna¬
derna vid upplåtelsetidens slut. Om värdet på en byggnad sättes
till 5,000 kronor, skall tomträttsinnehafvaren således betala 11
kronor och 15 öre om året. Således upplåtes vid Trollhättan
en tomt på 621 kvm. för ett pris af 35 kronor 99 öre eller i
Lördagen den 29 april.
25 Nr 23,
rundt tal 36 kronor, och staten är då skyldig att efter 75 år in- Om gmn-
lösa byggnaderna å densamma. Jag kan icke tycka, att detta ferJ^t
är ett högt pris, då kontrakten äro uppgjorda på 75 år, tv redan uppiätel-
efter 10—15 år har värdet på tomten kanske fördubblats, för att ser från
icke tala om värdet efter 50 eller 75 år. Jag kan således icke kronojord...
finna, att priset är för högt, men det är olämpligt att i kontrak- (Forts.)
ten intaga beräkningssättet för arrendet, ty för dem, som ej taga
i betraktande det låga arrende staten betingar sig i jämförelse
med upplåtelser af likartad beskaffenhet å andra platser, före¬
faller det egendomligt, att arrendatorn skall med årlig afgift bi¬
draga till inlösen af sitt eget hus. Som exempel ber jag få an¬
föra, huru Stockholms stad går till väga. Den upplåter genom
sin landtegendomsnämnd på de egendomar, staden inköpt och
för hvilka staden betalt 20—32 öre per kvm., byggnadstomter
med tomträtt, men förbinder sig icke annat än i undantagsfall
att inlösa huset efter 75 år, nämligen för så vidt staden för för¬
nyad upplåtelse betingar sig en årlig afgäld, som med mer än
30 % of verstiger afgälden vid första upplåtelsen. I så fall skall
staden inlösa huset, men i annat fall icke. Men icke desto min¬
dre beräknar Stockholms stad tomträttsafgifterna till emellan 15
och några och 40 öre per kvm., således i medeltal 25 öre per
kvm. för jord, som för några få är sedan inköpts för några och
trettio öre pr kvm. Detta gör för en likadan tomt som den vid
Trollhättan, för hvilken betalas 36 kronor i årlig afgäld, 155
kronor 25 öre om året. Kapitaliserar man denna afgift efter
5 %, blir det 5 kronor per kvm. och efter 4 % 6 kronor per
kvm.
Då jag således icke kem finna, att staten tar för mycket be-
taldt för de tomter, som den upplåter vid Trollhättan, men väl
att det är olämpligt att så som skett precisera de olika belopp,
som skola betalas för tomten, har jag icke kunnat vara med om
utskottets hemställan. Men då jag finner, att en sådan småsak
som eu ändring i själfva stiliseringen af kontrakten icke bör
vara föremål för eu skrifvelse ifrån Riksdagen, har jag jämte
åtskilliga andra inom utskottet reserverat mig mot utskottets be¬
slut och yrkat afslag såväl på motionen som utskottets hem¬
ställan.
Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr talmannen,
att i afseende å nu föredragna utlåtande annat yrkande ej före¬
kommit, än att kammaren skulle afslå såväl hvad utskottet hem¬
ställt som den i ämnet väckta motionen.
Sedermera gjordes propositioner, först på bifall till hvad
utskottet hemställt samt vidare på godkännande af nyssnämnda
yrkande; och förklarades den senare propositionen vara med ja
besvarad.
Nr 23. 26
Lördagen den 29 april.
Ora-
undan-
röjande
af en på
äkten-
skapsfre-
kvensen
menligt
inverkan¬
de oegent¬
lighet i
skattelag-
stitt-
ningen.
Föredrogs ånyo bevillningsutskottets den 26 och 27 inne¬
varande månad bordlagda betänkande nr 22, i anledning af
väckta motioner, afseende utredning rörande åtgärder för undan¬
röjande af eu på äktenskapsfrekvensen menligt inverkande
oegentlighet i skattelagstiftningen.
Till bevillningsutskottet både hänvisats två särskilda mo¬
tioner, väckta, den ena inom Första kammaren, nr 48, af herr
. (Räson, samt den andra inom Andra kammaren, nr 86, af fri¬
herre Palmstierna.
I dessa motioner hade sammanstämmande föreslagits, att
Riksdagen ville i skrifvelse till Kung!. Maj:t anhålla om utred¬
ning, hvilka åtgärder lämpligen kunde vidtagas för att i möj¬
ligaste man undanröja eu i motionerna närmare omförtnäld
oegentlighet i vår skattelagstiftning.
Utskottet hade i föreliggande utlåtande på åberopade grun¬
der hemställt, att Riksdagen, i anledning af herrar Clasons och
friherre Palmstiernas förevarande motioner, måtte i skrifvelse
till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta verk¬
ställa utredning angående de åtgärder, hvilka i beskattnings¬
hänseende måtte kunna vidtagas för främjande af det i motio¬
nerna angifva syftet, samt därefter för Riksdagen framlägga
det förslag, som af utredningen kunde föranledas.
Herr Clason: Jag skall endast be att i korthet få ut¬
tala min tacksamhet till utskottet för det synnerligen välvilliga
sätt, på hvilket utskottet behandlat denna fråga, och särskildt
för den möda, som utskottet gjort sig att samla en hel del
uppgifter från främmande länder af intresse för föreliggande
ämne.
Studerar man dessa uppgifter närmare, tror jag, att man
i dem ock skall kunna finna åtskilliga uppslag rörande de vä¬
gar, på hvilka man kan närma sig det af mig åsyftade målet.
En sådan åtgärd exempelvis som den danska skattelagstiftnin¬
gens att låta samma existensminimum följa med alla inkomster
skulle naturligtvis åtminstone i någon mån bidraga att undan¬
röja det af mig påpekade missförhållandet. Det är dock klart,
att den vägen icke för fram till målet. Ännu effektivare skulle
det naturligtvis verka, om man, såsom utskottet särskild! påpe¬
kat, tänker sig möjligheten af att sänka existensminimum för
ogifta personer och höja detsamma för sammanlefvande äkta
makar, liksom ock om man, mer än gällande skattelagstiftning,
vid familjeförsörjares beskattning tar hänsyn till antalet barn
de hafva att försörja. Jag tror, att dessa båda sista möjligheter
skulle vara de mest fruktbringande vägarne.
Det är emellertid klart, att frågan om hvilka vägar man
bör slå in på är helt och hållet beroende på den utredning, som
efter hvad vi val få hoppas kommer att anordnas, och jag
Lördagen den 29 april.
27 Nr 23.
skall därför inskränka mig till att med uttalande af min tack¬
sägelse till utskottet yrka bifall till dess förslag.
Ofverläggningen ansågs härmed slutad, hvarefter kam¬
maren biföll hvad utskottet i nu föredragna utlåtande hemställt.
Föredrogs ånyo Första kammarens första tillfälliga utskotts Om lån
den 25 och 26 i denna månad bordlagda utlåtande nr 12, i an-^^^'
ledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående teckning'i
skapande af utvägar att erhålla lån mot säkerhet af inteckning tomträtt
i tomträtt m. m. m. m.
Uti en inom Andra kammaren af herrar Lindhagen och Lin¬
ders väckt, till behandling af dess femte tillfälliga utskott hän¬
visad motion, nr 248, hade hemställts,
»att Riksdagen vilie hos Kungl. Maj:t anhålla, att åtgärder
måtte vidtagas i syfte att l:o) de af postsparbanken och spar¬
banker förvaltade samt af öfriga banker på sparkasseräkningar
indragna medel må i vidsträcktaste omfattning utlånas för att
bereda mindre bemedlade personer tillfälle att skaffa sig jord¬
bruk eller bostäder; 2.-o) skapa utvägar att erhålla lån mot säker¬
het af inteckning i tomträtt.»
Andra kammarens utskott både i sitt öfver motionen af-
gifna utlåtande hemställt, »att Andra kammaren ville i anled¬
ning af herrar Lindhagens och Linders’ förevarande motion för
sin del besluta, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, »det täcktes Kungl. Maj:t dels taga'i öfvervägande, huru¬
vida, i hvad mån och under hvilka villkor de af postsparbanken
förvaltade medel kunna utlånas för att bereda mindre bemed¬
lade personer tillfälle att skaffa sig jordbruk eller bostäder, samt
för Riksdagen framlägga det förslag till ändring i förordningen
om postsparbank, som kon befinnas för ändamålet erforderligt,
dels och taga i öfvervägande, huruvida, i hvad mån och under
hvilka villkor inteckning i tomträtt må såsom säkerhet för iån
kunna uti lagar och författningar likställas med vanlig fastig-
hetsinteckning, samt därefter för Riksdagen, i den mån afgöran-
det kräfver dess medverkan, framlägga de förslag, hvartill ut¬
redningen kan gifva anledning.»
Andra kammaren beslöt att till sitt utskott återremittera
ifrågavarande hemställan, så vidt angick postsparbanken. Hvad
utskottet i öfrigt hemställt bifölls.
Sedan beslutet öfver den ej återremitterade delen af utlåtan¬
det delgifvits Första kammaren, hade denna kammare hänvisat
ärendet till behandling af sitt första tillfälliga utskott, som i nu
föredragna utlåtande på angifna skäl hemställt, att Första kam-
Nr 23. 28
Lördagen den 29 april.
Om lån maren icke måtte biträda Andra kammarens i ärendet fattade
m. m. repande af en framställning från samme motionär, som gjordes
(Forts.) vid 1908 års riksdag. Riksdagen svarade då, att det var för
tidigt. Tomträtten hade ännu icke hunnit den utveckling, som
behöfs, och samma ståndpunkt intager utskottet också nu.
Hvad är det fråga om? Frågan gäller att bereda tomträt¬
ten tillfälle till ökad kredit. Det gäller icke att tvinga vare sig
enskilda eller offentliga kassor att låna ut pengar mot säker¬
het af tomträtt, utan frågan är att undanröja vissa hinder,
som finnas i lagstiftning och reglementen, för att bereda möj¬
lighet att göra det. Huruvida det sedan kommer att ske, blir
alltid beroende af de beslutande myndigheternas pröfning i
hvarje särskildt fall af tomträttens värde såsom säkerhet.
Att kredit behöfs för tomträttens utveckling och det i myc¬
ket vidsträckt mån, ifall den verkligen skall kunna vinna ter¬
räng, är alldeles uppenbart. Tomträtten är icke afsedd för ka¬
pitalister — de kunna bygga hus på egen grund och göra det
ock i villakvarteren— utan tomträtten är afsedd för småfolket.
Den skall hjälpa dem att icke behöfva tränga ihop sig i hyres¬
kasernerna och på nåd och onåd underkasta sig hyresvärdarnes
hårda regemente. Tomträtten kan naturligtvis” aldrig gifva
tomträttsinnehafvaren samma ställning som den suveräne hus¬
ägarens, men den kan och skall gifva honom en vida bättre
stallning än den vanliga hyress] af vens. Nu är det klart, att
detta småfolk, äfven de burgna, arbetare, handtverkare och
tjänstemän, de hafva icke pengar att uppföra detta hus, som
skall byggas på tomträttens grund. De måste låna det allra
mesta af dessa pengar. Därför behöfs nödvändigt kredit, ifall
det skall blifva något af. Till att gifva eu sådan kredit är utan
tvifvel kommunen, staden, närmast. Staden — jag talar nu
om det vanligaste exemplet, men det gäller alla orter, där det
finnes en sammanträngd befolkning — kommunen bar så oänd¬
ligt många fördelar af att tomträttsinstitutet vinner terräng, att
den handlar i eget intresse, om den stöder det. Men denna
kredit kan naturligtvis icke räcka till. Vi se t. ex. i betänkan¬
det, att eu stad, Linköping, har beviljat 75,000 kronor tillända¬
målet. Hvad förslår det? Jag får nu säga, att i och för sig
förefaller det mig icke på något sätt onaturligt, om man vill
söka göra småfolkets sparmedel användbara för att befordra ett
ändamål, som just är skapadt för att bereda småfolkets bästa
och trefnad. Naturligtvis endast om det kan ske utan någon
som helst äfventyrlighet. Därför kommer jag då till den frå¬
gan: Ägnar sig tomträtten verkligen till att vara kreditunder¬
lag, ägnar den sig att vara hypotek?
net aj in¬
teckning i
tomträtt
mui SUKer
beslut.
Herr Åfzelius: Den förevarande motionen är ett upp-
Lördagen den 29 april.
29 Nr 23.
Naturligtvis beror detta först eller närmast på själfva tomt- Om lån
rättsaftalets innehåll. Hvad ger det för fördelar? Vi hafva 'j*0fsäker-
nyss hört talas om Trollhättekontrakten. Hvilka fördelar ge d& teckning i
dessa? Jo, att under 75 år kunna sitta och ha sitt eget hus tomträtt
under vissa bestämda villkor. Men detta är icke det allra vik- m. m.
tigaste och väsentligaste, utan hufvudsaken är, huruvida tomt- (Forts.)
rätten verkligen kan blifva populär. Häraf beror nämligen, hu¬
ruvida eu utbjuden tomträtt kan finna köpare till ett pris, mot¬
svarande de fördelar, som bjudas i och med tomträtten, med ett
ord huruvida tomträtten kan blifva ett lätt realiserbart värde¬
objekt.
När denna fråga förelädes 1908 års Riksdag, fanns tomträt¬
ten icke annat än på papperet i lagen, den hade ännu icke tagit
praktisk form. Hur ett institut kommer att taga sig ut i praktiken,
kan man aldrig bedöma på teoretiska grunder. Det må te sig
aldrig så bra, man vet ändå icke, hur det går, ty det är bero¬
ende af faktorer, som undandraga sig alla beräkningar på för¬
hand. Det är beroende på tycke och smak, som ju icke alltid
är sådan, man tycker, att den borde vara, på vanor och fördo¬
mar, på motstånd från andra intressen, som känna sig trängda
genom detta. Om allt detta visste man ingenting år 1908, och
det var därför själffaliet och klart, att man icke genast gjorde
något som helst försök att reglera denna fråga.
Nu står saken i själfva verket annorlunda. Utskottet har
redogjort för, hvilken utveckling tomträtten vunnit, och man
måste säga, att den är glädjande nog! Särskildt här i Stock¬
holm har tomträtten tack vare motionärens energi och tack vare
oegennyttigt bistånd af två stora finansmän vunnit en tillämp¬
ning, som är högst betydande; jag tror icke jag tar miste, om
jag säger, att den har varit eu bidragande orsak till den ljus¬
ning i hyreseländet, som vi för närvarande kunna glädja oss åt.
För den, som i likhet med mig tror på tomträtten, tror, att den
verkligen besitter förmågan att, tillämpad i stor skala, gifva de
fördelar, man däraf väntar sig, skall det därför ligga nära till
hands att säga: Nu är försöket gjordt, det skall lyckas eller,
rättare sagd!, det har lyckats. Nu är tiden inne att gå vidare.
Om jag icke gör det, beror det därpå, att jag icke kan begära,
att alla skola tro som jag — jag vet, att så icke är — och en
lagstiftningsåtgärd i det syfte, som här framkommit, skulle i
själfva verket blifva betydelselös, om den icke uppbures af ett
allmänt förtroende. Den skulle blifva eu död lagparagraf.
Jag vill därför äfven denna gång gifva mig till tåls och
följa utskottet, men jag ber att få säga, att jag hoppas och det
med stor tillförsikt, att den tid icke skall vara långt aflägsen,
då detta allmänna förtroendet till tomträtten skall komma och
därmed eu lagstiftning sådan, som här är ifrågasatt, skall falla
alldeles af sig själf.
Herr talman, yrkande har jag intet att göra.
Nr 23. SO
Lördagen den 29 april.
Om lån Herr Danström: Då den föregående ärade talaren, trots
hd af1 fn- s*aa utta!ac!e störa sympatier för tomträttens främjande, icke
teckning i yrkat af slag å utskottets hemställan, utan tvärtom instämt i det
tomträtt slut, hvartill utskottet kommit, delvis på grund af samma skål,
m. m. som i dess motivering anförts, tiar jag icke att vända mig emot
(hörts.) honom, utan vill jag framhålla några synpunkter, som jag
anser vara i denna fråga beaktansvärda.
Såsom af här föreliggande utskottsbetänkande framgår,
hafva två motionärer i Andra kammaren, herrar Lindhagen och
Linders, hemställt, satt Riksdagen ville hos Kung!. Maj:t
anhålla, att åtgärder måtte vidtagas i syfte att l:o) de af post¬
sparbanken och sparbanker förvaltade samt af öfriga banker på
sparkasseräkningar indragna medel må i vidsträcktaste omfatt¬
ning utlånas för att bereda mindre bemedlade personer tillfälle
att skaffa sig jordbruk eller bostäder; 2:o) skapa utvägar att
erhålla lån mot säkerhet af inteckning i tomträtt».
Andra kammarens femte tillfälliga utskott har närmare an-
gifvit en utväg att främja tomträttsinstitutets realkredit, nämli¬
gen att inteckning i tomträtt må i vederbörande lagar och för¬
fattningar likställas med vanlig fastighetsinteckning. Och hvad
angår de penninginrättningar, hviikas medel lämpligen skulle
utlånas mot pant af tomträttsiuteckning, har utskottet särskilt
anvisat postsparbanken, hvilken ju i motsats till sparbankerna
har statens garanti bakom sig, och där insatta sparmedel såle¬
des äro säkra, äfven om banken skulle utsättas för risker och
förluster till följd af belånade, mindre göda realsäkerheter. Där¬
emot synes utskottet i motsats till motionärerna icke för sådan
lånerörelse särskild! tänka på sparbankernas och öfriga bankers
sparkassemedel, detta säkerligen på goda skäl, som af utskottet
icke särskild! framhållas.
Andra kammaren beslöt återremittera till utskottet dess ut¬
låtande, i hvad angick postsparbanken, och upptog med en viss
försiktighet dess yttrande om en utredning rörande intecknings
i tomträtt likställande i lagar och författningar med vanlig
fastighetsinteckning. Kammaren beslöt nämligen att före »lik¬
ställas» inskjuta orden »i den mån så låter sig göra, såsom sä¬
kerhet för lån», således ett betydligt försvagande af utskottets
likställighetskraf.
Det. är sålunda af hvad motionärerna hemställt icke just
mycket kvar i Andra kammarens beslut, sådant det öfverläm-
nats till Första kammaren, öfver hviiket beslut denna kamma¬
res första tillfälliga utskott nu haft att yttra sig. Ty frågan
om postsparbankens utlåning synes ännu icke hafva hunnit så.
långt som tillbaka igen till Andra kammaren.
Hvad nu angår ett likställande i lagar och författningar,
dock med en viss reservation och under vissa förutsättningar
af inteckning i tomträtt med vanlig fastighetsinteckning, torde
Lördagen den 29 april.
31 Nr 23.
verkan häraf icke böra öfverskattas, i all synnerhet om, såsom Om lån
Andra kammarens beslut innebär, tomträttsinteckningen skall
betecknas såsom mindervärdig. Verkan häraf torde snarare teckning l't
blifva motsatt den åsyftade. Det är nog efter helt andra gran- tomträtt
der än på grund däraf, att ett nytt slags realsäkerhet särskild! tn. m.
namnes i lagar och författningar, som en penninginrättning (Torts.)
eller annan långifvare profvar denna säkerhets värde och för¬
måga att uppbära ett lån. Det är endast erfarenheten af huru
detta värde håller profvet i det praktiska lifvet, som härvid
blir afgörande. Ehuru ju icke minsta hinder möter för belåning
af tomträttsinteckning under närvarande förhållanden, har här¬
om hittills ringa eller ingen erfarenhet vunnits. Att då i förväg
fastslå i lagar och författningar den ifrågasatta likställigheten
med en del nödiga inskränkningar, skulle blifva till obotlig
skada för tomträttsinstitutet själft, om erfarenheten i fråga om
dess inteckningssäkerheter under den första tiden ginge i ogynn¬
sam riktning.
Tomträttskrediten måste först arbeta sig fram till förtroende,
hvilket åter blir beroende på, huru den i allmänhet skötes. En¬
ligt mitt förmenande kommer det nog att visa sig, att det i
regel endast är tomträttsnpplåtaren, således i de flesta fall stat
och kommuner, som utan särskild risk kunna utlämna eller
förmedla lån mot inteckning i tomträtt, därför att dessa tomt-
rättsupplåtare äro ägare af marken, där byggnad eller annan
inrättning uppförts, som skall utgöra det väsentliga af pantsä-
lcerheten; ty dessa markägare ega att i sista hand fritt förfoga
öfver tomten och därå uppförda byggnader. Staten och Stock¬
holms stad hafva ju också redan tagit sådan låneförmedling
om hand.
Då åter vid innevarande riksdag i två särskilda motioner
ifrågasatts åtgärder, att af sparbankerna förvaltade medel måtte
i vidsträcktaste omfattning utlånas för att främja tomträtten, att
bereda mindre bemedlade personer tillfälle att skaffa sig jord¬
bruk eller bostäder, att stödja egnahemsrörelsen och småbruks-
rörelsen m. in., är det tydligt, att man inför alla dessa sociala
kraf på småfolkets i sparbankernas förvar lämnade sparmedel
måste ställa sig betänksam. Sparbankerna hafva nog alltjämt,
i allmänhet åtminstone, så långt betryggande säkerheter i före¬
trädesvis fastighetsinteckningar erbjudits, utlämnat lån till ägare
af mindre jordbruk och stadsfastigheter, och dessa banker hafva
således sökt förverkliga den vackra tanken, att småfolkets spa¬
rade medel må blifva i dubbelt mått fruktbringande för de
mindre bemedlade. Man har, så långt min kännedom sträcker
sig, följt den riktiga regeln, att de mindre lånsökarne haft
företrädesrätt. Men det går icke an att i pur välmening gå
huru långt som helst på den af motionärerna anvisade vägen
Nr 23. 32
Lördagen den 29 april.
Om lån och i den vidsträcktaste omfattning utlåna dessa sparmedel äfven
A°/ofin m°t säkerheter, som kunna befinnas tvifvelaktiga.
teckning1 i En betydlig del af de utaf sparbankerna förvaltade med-
tomträtt len, hvilka snart närma sig milliarden — de utgjorde nämligen
m. m. vid 1909 års slut öfver 827 millioner kronor — äro utlånade
(Forts.) mot goda inteckningar i fastigheter i så kallade fasta lån, för
livilka säkerheterna förnyas årtionde efter årtionde, och som
sålunda i hög grad möjliggöra äfven för de mindre bemedlade
att äga fastigheter. Dessutom förekomma afbetalningslån på
längre eller kortare tid mot realsäkerheter och till visst begrän-
sadt belopp mot borgen. Genom denna lånerörelse hafva nog
sparbankerna i stort sedt, så långt det varit görligt med hän¬
syn till behörig trygghet för insättarnes medel, tillgodosett det
lånbehöfvande småfolkets intressen. Den försiktighet, hvarmed
sparbanksrörelsen i regel handhafves, och den officiella kontroll,
den varit underkastad, hafva också haft det gynnsamma resul¬
tatet, att förlusterna på dessa bankers lånerörelse varit små och
risken för insättarne ingen.
Men är det nu meningen, att statsmakterna skola komma
med direktiv att i vidsträcktaste omfattning leda utlåningen
i en viss riktning, därvid tryggheten för de utlånade medlen
kommer i andra rummet, och naturligtvis såsom en följd däraf
sparbanksstyrelserna så sammansättas, att dessa blifva särskildt
villiga att först och främst tillgodose eu del visserligen mycket
beaktansvärda, men kanske också mycket riskabla sociala utlå-
ningskraf, då är det fara värdt, att våra sparbanker, som haft
•ett mycket gynnsamt inflytande på det svenska folkets spar¬
samhet, sett sina bästa dagar, och att det orubbade förtroende,
de hittills åtnjutit, börjar vackla.
Jag är gärna med om att tomträttsinstitutet, som ju har
-sin viktiga samhällsuppgift, får allt det stöd, det kan få och
det förtjänar, dock så, att icke andra fullt ut lika berättigade
samhällsintressen blifva därpå lidande.
Herr talman, jag anhåller att få yrka bifall till utskottets
hemställan.
Efter det öfverläggningen förklarats härmed slutad, biföll
Om åt- kammaren hvad utskottet i förevarande utlåtande hemställt.
gärder i
syfte att _______
vid all¬
männare -ni e
arbetslös- foredrogs ånyo första kammarens andra tillfälliga utsicotts
het bereda den 25 och 28 innevarande månad bordlagda utlåtande nr 8,
arbete åt om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående sådan planläggning af
'möjliga statens ock kommunernas arbeten, att vid uppkommande all-
antal kännare arbetslöshet största möjliga antal arbetare må kunna
arbetare, beredas arbete.
Lördagen den 29 april.
33 Nr 23.
Uti en inom Andra kammaren väckt, till behandling af dess Om åt-
fjärde tillfälliga utskott hänvisad motion nr 282 hade herr Persson Särde- i
i Stockholm m. fl. hemställt, Svid aU
att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, männare
det Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida samt eventuellt arbetslös-
på hvad sätt statens och kommunernas arbeten måtte utförashet bereda
enligt sådan planläggning, att arbete kunde beredas största möj-
liga antal arbetare under tider och perioder, då den privata före- \möjliga
tagsamheten inskränktes och till följd däraf större arbetslöshet antal
uppstode, samt vidtaga de åtgärder, hvartill utredningen gåfve arbetare.
anledning, och, i den mån Riksdagens medverkan kräfdes, före¬
lägga densamma förslag i ärendet.
Motionen hade af Andra kammarens utskott tillstyrkts samt
af kammaren för dess del bifallits, hvarefter ärendet, sedan det
till Första kammaren öfverlämnats, blifvit till förberedande be¬
handling hänvisadt till sistnämnda kammares andra tillfälliga
utskott; och hade detta utskott i nu föredragna utlåtande på
åberopade skäl hemställt, att Första kammaren icke måtte bi¬
träda Andra kammarens i ärendet fattade beslut.
Herr Larsson, Jacob: Innan talmannens klubba bekräftar
Första kammarens non possumus i en af samhällets mest vitala
frågor, anser jag det vara en plikt emot mig själf att till proto¬
kollet få antecknadt, att jag vill fritaga mig från delaktighet i
det ansvar, kammaren påtager sig genom att nu bifalla utskottets
hemställan.
Det föredragna utlåtandet synes mig vara ganska typiskt
för det sätt, på hvilket man i allmänhet i denna kammare ser
på stora och viktiga sociala frågor. Utskottet börjar med ett
litet sympatiuttalande. Utskottet menar »att det tvifvelsutan
vore i flera afseenden högeligen önskligt, om en planläggning af
allmänna arbeten med hänsyn till kommande arbetslöshetstider
kunde, såsom motionärerna afsett, i förväg åstadkommas i syfte
att reglera arbetstillgången i riket.»
Efter detta lilla sympatiuttalande börjar utskottet rada upp
alla svårigheter, som möta för en sådan åtgärd. Och så pekar
utskottet på, att kommunerna må själfva taga denna sak under
öfvervägande, och hvad statens arbeten angår, måste de ju »lik¬
som de enskildas ordnas på mest ekonomiska sätt».
Vidare erinrar utskottet, att Andra kammarens utskott har
ansett, att det borde åstadkommas ett slags »krisbarometer», på
hvilken man kunde afläsa de ekonomiska konjunkturväxlingarna,
och säger, att eu sågan »krisbarometer» finns ännu icke, och
följaktligen är frågan för tidigt väckt!
Därjämte fäster utskottet uppmärksamheten på, att Kungl.
Maj:t redan länge ägnat frågan sin uppmärksamhet samt till
Första kammarens protokoll 1911. Nr 23. 3
Nr 23. 34
Om åt¬
gärder i
syfte att
vid all¬
männare
arbetslös¬
het bereda
arbete åt
största
möjliga
antal
arbetare.
(Forts.)
Lördagen den 29 april.
och med visat så stort intresse, att civilministern personligen
deltagit i en internationell arbetslöshetskonferens.
Ja, efter allt detta hemställer utskottet, att kammaren icke
måtte biträda Andra kammarens beslut.
Denna kammare brukar ju i regel berömma sig af realpoti-
tik och att sysselsätta sig med praktiska frågor. Men, mina
herrar, här föreligger eu realitet, en den mest allvarliga realitet,
som vi kunna påvisa inom hela vårt nuvarande samhällsskick.
Det är många år sedan jag hörde ett yttrande: »du, som aldrig
behöft hungra, kan icke bilda dig något som helst omdöme om
hvad det är att svälta». Det yttrandet glömmer jag aldrig, men
det har kommit mig att söka, åtminstone så långt jag kan, bilda
mig en uppfattning, om hvad det vill säga att svälta. — Och
att vara arbetslös är detsamma som att svälta. Säkerligen kan
ingen af herrarna här bilda sig ett bregrepp om hvilken för¬
bannelse det hvilar öfver hela den arbetande klassen just till
följd af detta arbetslöshetsspöke, som ständigt står för dem och
som oupphörligt gör sig påmint — icke såsom ett spöke, utan
såsom eu verklig realitet. Det är en realitet, inför hvilken sam¬
hällena, både det stora samhället, staten, och de mindre sam¬
hällena, kommunerna, måste taga på sig ett mycket stort och
tungt ansvar för begångna underlåtenhetssynder. Och det an¬
svaret lärer samhället icke kunna befria sig ifrån, med mindre sam¬
hället icke kommer med sympatiuttalanden och pekande på
svårigheter, utan griper sig an med målmedvetet och planmässigt
arbete för att öfvervinna svårigheterna samt för att på detta
område skapa bättre och lyckligare förhållanden.
Ansvaret påhvilar samhället allra mest just såsom arbets¬
givare: det är staten och kommunen såsom arbetsgifvare, livil-
ka här hafva en förpliktelse att fylla, nämligen att planlägga
de samhälleliga arbetena med tanke på att kunna under arbets-
löshetstider bereda största möjliga antal arbetare sysselsättning
och utkomst.
Jag vet mycket väl, att min syn på denna sak säkerligen
icke delas af många i denna kammare, och det är alldeles icke
med något slags förhoppning på att kammaren skulle afvisa
den inbjudning, utskottet har gjort kammaren, att afslå motio¬
nen, som jag har tagit till orda, utan det är därför att jag an¬
ser det såsom eu plikt mot själf att just här i denna kammare,
där motståndet mot sociala reformer synes vara så starkt, säga
ifrån, att samhället påtager sig i en allvarlig sak ett tungt an¬
svar genom att nu för andra gången vägra att biträda det beslut,
Andra kammaren fattat. Jag anser, att just här detta bör fram¬
hållas.
Det är därför, herr talman, jag tillåter mig yrka — utan
hopp om framgång — att kammaren med afslag å utskottets
hemställan måtte biträda Andra kammarens beslut i frågan.
Lördagen den 29 april. 35
Herr Steffen: Jag får såsom min mening framhålla, att
det föreliggande förslaget icke är, såsom af utskottets utlåtande
synes framgå vara dess åsikt, något isoleradt hugskott från mo¬
tionärens sida eller öfverhufvud taget något mer äfventyrlig!
förslag, utan att detsamma i själ! va verket intet annat är än
ett i högsta grad tidsenligt och nödvändigt led i en utveckling
af statens och kommunens sätt att uppfatta sin ställning såsom
arbetsgifvare.
Alltsedan näringsfriheten blifvit den ledande faktorn i vårt
ekonomiska samhällslif, har gjort sig gällande den uppfattningen,
att staten och kommunen såsom arbetsgifvare borde bete sig,
borde betrakta sina uppgifter och ordna sin verksamhet på intet
annat sätt, än som man finner, att de privata arbetsgifvarna
göra: att staten och kommunen således icke böra följa andra
principer såsom producenter och såsom arbetsgifvare än enskilda
arbetsgifvare. Nu hafva vi likväl arbetat oss igenom dessa
åskådningssätt och börjat komma fram till andra, som mera
harmoniera med de faktiska förhållandena, sådana de slutligen
framgått ur näringsfrihetens ekonomiska system. Vi hafva kom¬
mit fram till den uppfattningen, som ingenting annat är än eu
på noggranna iakttagelser af de verkliga förhållandena grundad
åskådning, att staten och kommunen icke äro arbetsgifvare så¬
som do privata arbetsgifvarna eller såsom hvarje annan arbets¬
gifvare, utan att staten och kommunen intaga en särställning i
hvarje afseende. Staten och kommunen hafva en organisations-
kraft i ekonomiskt afseende, en ekonomisk makt såsom ingen
privat arbetsgifvare. Detta dels i följd af de ofantliga, i många
fall utomordentligt stora företag, som staten och kommunen öga
och leda; och dels till följd däraf, att staten och kommunen äro
beständiga inrättningar, under det att hvarje privat företag är i
jämförelse med dem en efemär företeelse. Staten och kommu¬
nen inrätta sin verksamhet med hänsyn till en obegränsad fram¬
tid och måste mot denna obegränsade framtid se sina förplik¬
telser mot sig själf och samhället, då de inrätta sin affärsverk¬
samhet. Härvid blir det särskilt fråga om statens och kom¬
munens förhållande till sina lönarbetare. Man har hittills velat
drifva fram den uppfattningen, att staten och kommunen icke
få s fördärf va marknaden» för de enskilda arbetsgifvarne, det
vill säga, att staten och kommunen böra precis såsom de en¬
skilda arbetsgifvarne köpa arbetskraften i den billigaste mark¬
naden, böra liksom de enskilda arbetsgifvarne trycka ner priset
så mycket som möjligt är, och, öfverhufvud taget, icke bete
sig annorlunda än de privata arbetsgifvarne. Nu kunna vi se,
att vid användande af kroppsarbetare i statens och kommunens
tjänst denna princip är socialt och moraliskt ohållbar. Den är
ohållbar äfven ur en alldeles speciell synpunkt. Man har i Eng¬
land — som nu är föregångslandet för dessa sociala synpunkter,
Nr 23.
Om åt¬
gärder i
syfte att
vid all¬
männare
arbetslös¬
het bereda
arbete åt
slörsta
möjliga
antal
arbetare.
(Forts.)
Nr 23. 36
Lördagen den 29 april.
Om åt- liksom det för hundra år sedan var föregångslandet för den in-
gärder i di vi dualistiska, liberala åskådningen — kommit till den öfver -
matt- tyge18011’ att staten gentemot sina arbetare måste följa princi-
männare pen att genom lämpliga arbetsvillkor och löneförhållanden skydda
arbetslös- vissa minima af lefnadsstandards och människovärde. Staten
het bereda jck6j såsom den privata arbetsgifvaren, vara likgiltig för,
största huru arbetaren har det, blott denne får den marknadsenliga lö-
möjlio-a nen. Staten måste som arbetsgifvare iakttaga hvad som behöf-
antal ves för arbetsduglighet, människovärde och medborgarvärde hos
arbetare, ifrågavarande arbetsgrupper och måste tillförsäkra dem sådana
(Forts.) iakomstmöjligheter, som fordras för upprätthållande af dessa
minima, därvid också tillseende, att från arbetaren, genom hans
arbetsprestanda, erhålla tillbörlig valuta för en kanske i många
fall något högre lön än den, som betalas af den enskilde arbets¬
gifvaren.
Nu kommer slutligen härtill, såsom den siste ärade talaren
framhöll, att arbetslösheten är en af den moderna arbetsklassens
allra värsta plågor och öfverhufvud taget ett af de svåraste miss¬
förhållandena i det moderna samhället. Den medför otrygghet
och utgör eu beständig fara för arbetsklassen att nedsjunka i
elände och lägre lefnadsstandards. Detta gäller icke blott för
arbetaren själ!' — honom tänker man sig ju i regel såsom eu
vuxen man i sin bästa ålder, som kan stå ut med både det ena
och andra — utan det gäller också hans barn och hustru. Det
gäller hans familj, likaväl som honom själf. Mot det uppväxande
släktet och familjelifvet ha staten och kommunen en solklar
förpliktelse. Det är yrkandet på att göra eu början till upp¬
fyllandet af denna förpliktelse på en viss punkt, som utgör denna
motions kärna. Staten och kommunen hafva möjligheter som
ingen annan arbetsgifvare att ordna arbetet med hänsyn till ar¬
betarklassens behof att erhålla sysselsättning, då den privata
verksamheten i följd af konjukturväxlingar icke fyller krafvet.
Utskottet har nu i sitt utlåtande yttrat följande: »Under
sådana förhållanden lärer det i hvarje fall vara för tidigt att
tänka på någon särskild organisation för att leda de allmänna
arbetena i angifvet syfte.» Detta yttrande innehåller två un¬
derliga missuppfattningar. Den första är den meningen, att det
skulle vara för tidigt för staten att bär ingripa. I en sådan an¬
gelägenhet som denna kan det omöjligt vara för tidigt, ty miss¬
förhållandena hafva sannerligen varat länge nog. Den andra
missuppfattningen är, att det här skulle vara fråga om en »sär¬
skild» organisation. Det är här fråga om ett erkännande, ett
tillämpande af vissa grundläggande principer för statens och kom¬
munens verksamhet som arbetsgifvare och om ingenting annat.
Det kan här icke vara fråga om ett skapande af en särskild or¬
ganisation. Hvad som i den vägen kan behöfvas måste under
Lördagen den 29 april.
97
O {
praktiken framkomma efter otaliga olika förhållandens särskil¬
da kraf.
Det framhålles också, att vi ännu icke hafva någon »kris¬
barometer», såsom man kallar den statistiska öfversikt, som skall
tydligare än hittills visa oss konjunkturernas växlingar. Yi skola
först afvakta denna, innan vi skrifva till Kungl. Maj:t i arbets-
iöshetsfrågan. Jag vill erinra, att intet kan vara närmare lig¬
gande och lämpligare ur arbetsbesparings- och öfverhufvud ta¬
get det förnuftiga resultatets synpunkter, än att Kungl. Maj:t,
samtidigt med att frågan om den så kallade krisbarometern ut-
redes, gör en utredning angående det spörsmål, som motionen
har till föremål. De båda frågorna beröra precis samma sak.
»Krisbarometern» har att göra med konjunkturväxlingarna i all¬
mänhet. Den föreliggande motionen rör sig om dessa konjunk¬
turväxlingars inverkan speciellt på arbetsmarknaden.
Herr talman! Jag får, på grund af hvad jag anfört, yrka
afslag på utskottets hemställan, och får yrka, att kammaren
ville biträda Andra kammarens beslut i frågan.
Herr Bosaeue: Såsom herrarne finna af utlåtandets sista
sida, afser denna motion icke arbetslöshetsfrågan i hela dess ut¬
sträckning. I motionen framhålles nämligen, att till arbetslös¬
hetens förebyggande hufvudsakligen gifvas tre medel: allmän
och välordnad arbetsförmedling, arbetslöshetsförsäkring och an¬
skaffning af arbete genom det allmännas försorg. Motionären
betonar särskild^ att det är endast den senare delen af proble¬
met, som utgör föremål för motionen, d. v. s. anskaffning af ar¬
bete genom det allmännas försorg.
De positiva förslag, som framställas uti föreliggande hand¬
lingar, egentligen uti Andra kammarens tillfälliga utskotts utlå¬
tande, gå ut på, dels att skaffa eu så kallad krisbarometer, dels
att det bör finnas en särskild organisation, som med anledning
af det utslag, som denna barometer kan gifva, inverkar regle¬
rande på allmänna arbeten.
Den siste ärade talaren yttrade, att det är icke här fråga
om någon särskild organisation, men jag vill erinra om, hvad som
står i utskottsutlåtandet. Andra kammarens utskott vid 1910
års riksdag säger nämligen att det för frågans lösning förutsat¬
tes »en ingående kännedom om de ekonomiska krisernas förlopp
och en viss grad af möjlighet att kunna bedöma, när förän¬
dringar uti det ekonomiska läget inträffa». Därjämte ansåg
samma utskott »särskilda anordningar erfordras för ett planmäs¬
sigt fördröjande eller påskyndande af sådana företag, som staten
eder kommunerna under alla förhållanden förr eller senare ämna
utföra».
Vidare framhåller utskottet i år behofvet af en särskild or-
Nr 23.
Om åt¬
gärder i
syfte att
vid all¬
männare
arbetslös¬
het bereda
arbete åt
största
möjliga
antal
arbetare.
(Forts.)
Nr 32, gg Lördagen den. 29 april.
Om åt- ganisation för ändamålet, hviiket just skulle vara en anledning
gärder i tillj att vj uu borde skrifva till Kungl. Maj:t.
syfte att Nu har det synts Forsta kammarens tillfälliga utskott, att
vinnare den synnerligen ansvarsfulla uppgift, som den där organisationen
arbetslös- skulle få, icke kan lämpligen fyllas, förrän man har eu sådan
hei bereda c]är krisbarometer, hvarutaf följer, att denna organisation, som
arbete åt gku]ie uuder vissa tider påskynda de allmänna arbetena och på
möjiiL andra tider återhålla dem, icke gärna bör komma till stånd,
antal förrän den verkligen kan uträtta något. Det är^ för tidigt att
arbetare, tänka på att nu anordna en sådan organisation, då de redan af
(Forts.) Andra kammarens utskott såsom nödvändiga framhållna förut¬
sättningarna saknas. Emellertid har Riksdagen i år vidtagit den
åtgärden att skrifva till Kungl. Maj:t för att om möjligt få eu
dylik statistik till stånd, men det tager naturligtvis någon tid,
innan den statistiken kan föreligga, och ännu mindre kan Riks¬
dagen nu bilda sig någon föreställning om, huruvida den stati¬
stiken kan uppfylla det mål, som afsetts därmed.
Då således de vägar, som Andra kammarens utskott påvisat
för att lösa detta problem, icke för närvarande hafva praktisk
användbarhet, och eu skrifvelse till Kungl. Maj:t således endast
skulle komma att vara ett fästande af Kungl. Maj:ts uppmärk¬
samhet på den viktiga arbetslöshetsfrågan, men utskottet har
den öfvertygelsen af åtskilligt som förefallit och jag tror, att
hvar och en kan bekräfta det — att Ivuugl. Maj:ts uppmärk¬
samhet synes på det iifligaste vara fäst på vikten af arbetslös¬
hetsfrågan, så har utskottet icke ansett det vara någon anled¬
ning att för närvarande aflåta en skrifvelse i denna fråga, och
allra minst har utskottet velat skrifva till Kungl. Maj:t på den
motivering, som Andra kammarens utskott presterat, då utskottet
icke kunnat följa den utväg, som i motiveringen anvisats, näm¬
ligen inrättandet af en särskild organisation. Bet är nämligen
den enda praktiska lösning, som, såvidt vi kunnat Unna, fram¬
hållits i Andra kammarens utskottsutlåtande.
Att Kungl. Maj:t har sin lifliga uppmärksamhet fästad på
ärendet, torde som sagdt hvar och eu kunnat bilda sig ett om¬
döme om, och särskild! vid denna riksdag hafva framlagts två
kungliga propositioner, som lämna vittnesbörd därom. Uti eu
kunglig proposition angående Älfkarleöfallens utvidgande bär
vederbörande statsråd just framhållit, att han anställt undersök¬
ning beträffande arbetsmarknadens läge med hänsyn till detta
arbete, och i en kunglig proposition nr G9 angående inlands¬
banans fortsättande, har statsrådet i protokollet hänvisat till ett
uttalande af järnvägsstyrelsen, som är af följande lydelse: . ^
Vidare framhåller styrelsen såsom sin mening, att det icke
kan vara klokt att under så kallad »lågkonjunktur» väsentligt
inskränka statens arbeten — åtminstone icke sådana, som i ^all¬
mänhet bedrifvas med användande af lånemedel — för att åter
Lördagen den 29 april.
39 Nr 23.
under »högkonjunktur» bedrifva dem i raskare tempo. Ehuru Om åt-
det ju kan ligga nära till hands att under lågkonjunktur med Sarder i
åtföljande minskning i statens inkomster söka i möjligaste mån
inskränka statens utgifter, finner styrelsen dock vara lämpligare männare
att just under sådan period med kraft bedrifva de arbetsföre- arbetslös¬
tag, för hvilkas realiserande i alla händelser lånemedel anses!iet bereda
böra användas. Förutom att under sådan period arbetslöshet största1
brukar göra sig mera kännbar än eljest, hvilken skulle kunna möjliga
afsevärdt minskas genom ett kraftigare bedrifvande af statens antal
arbeten, måste, påpekar styrelsen, arbetena under period, då så- arbetare.
väl arbets- som materialpriser äro förhållandevis låga, kunna be- ^orts-)
drif vas billigare än under period, då till följd af lifligare verk¬
samhet på den enskilda arbetsmarknaden såväl arbets- som ma¬
terialpriser äro mer eller mindre onormalt uppdrifna.
Det är ungefär samma resonemang, som förekommer i mo¬
tionen, och det är således alldeles uppenbart, att Riksdagen icke
behöfver fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på vikten af, att
det offentliga arbetet såvidt möjligt regleras så, att arbetslöshet
förebygges.
Till sist ber jag att få protestera mot den förste talarens
påstående, att Första kammaren skulle ställa sig kall gentemot
arbetslöshetsfrågan. Jag är fullt öfvertygad om, att närhelst ett
verkligt praktiskt förslag till lösning af denna fråga framkommer,
Första kammaren skall ägna densamma lifligt intresse. Jag kan
emellertid icke finna, att under diskussionen något sådant för¬
slag framkommit och att under sådana förhållanden skrifva till
Kungl. Maj:t utan att kunna hänvisa till, huru Riksdagen tänkt
sig lösa frågan, anser jag vara onödigt. Jag tror icke, att ar¬
betslöshetsfrågan kan lösas genom än så varma tal, om man
icke har några praktiska åtgärder att hänvisa till.
Jag ber att få yrka bifall till utskottets förslag.
Herr Björck: Jag tycker icke om att i alla väder skrifva
till Kungl. Maj:t, det får jag erkänna, men tillfällen kunna
gifvas, då man icke bör underlåta att skrifva. Denna motions
syfte är så behjärtansvärdt, alt jag tror, att det för Första kam¬
marens anseende skulle verka välgörande eller åtminstone icke
skadligt, om Första kammaren äfven visade sitt intresse genom
att biträda Andra kammarens beslut. Kungl. Maj:t är varmt
intresserad för denna fråga, och jag tror, att det skulle göra
godt äfven på arbetarhåll, om Första kammaren uttalade, att
den hyser varmt intresse för densamma, hvilket jag är öfverty¬
gad om att kammaren gör och också lämnat bevis på genom
att bevilja do anslag till allmänna arbeten, som af Riksdagen
begärts.
På dessa grunder ber jag, herr talman, att få instämma i
det beslut, Andra kammaren i ärendet fattat.
Nr 23. 40
Lördagen den 29 april.
Om åt- Herr Larsson, Jacob: Gentemot den ärade talare, som
gärder i par försvarat utskottet, skall jag be att i största korthet få er-
Svidall inra> att det är för mycket'begärdt, att en enskild motionär
mai in are skall kunna för någon af Riksdagens kamrar framlägga förslag,
arbetslös- som kunna anses fylla anspråken på praktiska anvisningar för
ket örrvrfrt lösningen af det mest svårlösta och mest invecklade sociala
^törsta problem, vi gärna kunna finna. Nej, det är just för att få
möjliga fram eu allvarlig undersökning om, på hvilken väg man bäst
antal kan komma till ett lyckligt resultat, som man bör följa den
arbetare. en(ja politik, som i detta falt kan komma i fråga, nämligen att
(Forts.) skrifva till Kungl. Maj:t. Det är icke endast staten det här
gäller. Det måste sättas i gång ett ordentligt samarbete mellan
staten och kommunerna, därvid staten måste taga ledningen
och samla kommunerna till samarbete med sig till gemensamt
bästa. Att det är omöjligt för en enskild motionär att komma
fram med något förslag, som kan tillfredsställa alla anspråk,
är så långt ifrån att utgöra ett skäl att icke skrifva till Kungl.
Maj:t, att det tvärtom är det starkaste skäl för eu sådan skrif¬
velse. Det mest praktiska är att hemställa, att Kungl. Maj:t
ville låta undersöka, hvilken plan för ett sådant arbete må vara
den bästa.
Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr talmannen,
att beträffande förevarande utlåtande yrkats, dels att hvad ut¬
skottet hemställt skulle bifallas, dels ock af herr Larsson, Jacob,
att kammaren skulle afslå utskottets hemställan och biträda Andra
kammarens i ämnet fattade beslut.
Sedermera gjorde herr talmannen propositioner jämlikt dessa
yrkanden och förklarade sig anse propositionen pa bifall till ut¬
skottets hemställan vara med öfvervägande ja besvarad.
Votering begärdes, i anledning hvaraf uppsattes, justerades
och anslogs en omröstningsproposition af följande lydelse:
Den, som bifaller hvad Första kammarens andra tillfälliga
utskott hemställt i utlåtande nr 8, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, afslår kammaren utskottets hemställan och bi¬
träder Andra kammarens i ämnet fattade beslut.
Vid slutet af den häröfver anställda omröstning befunnos
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja—69;
Nej—44.
41 Nr 23.
Lördagen den 29 april.
Föredrogs ånyo Första kammarens andra tillfälliga utskotts Om rätt
den 25 och 26 i donna månad bordlagda utlåtande nr 9, i an-
ledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående
rätt för värnpliktig att i visst fall afgiftsfritt färdas å statens järn- afgiftsfritt
Vägar. färdas å
Uti en inom Andra kammaren väckt motion nr 135 hade s^fens
herr Olausson hemställt, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl.
Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder i syfte
att värnpliktig, som vore inkallad till tjänstgöring å en ort, be¬
lägen mer än 200 kilometer från hans hemort, måtte äga rätt
att afgiftsfritt färdas å statens järnvägar för ett besök i sitt hem.
Andra kammarens tredje tillfälliga utskott, som haft ären¬
det till förberedande behandling, hade i afgifvet utlåtande hem¬
ställt, att Andra kammaren med anledning af herr Olaussons mo¬
tion för sm del ville besluta, att Riksdagen ville i skrifvelse till
Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täckes taga i öfvervägande,
huruvida åtgärder kunde vidtagas i syfte, att medellös värnplik¬
tig, som vore inkallad till tjänstgöring å ort, belägen mor än
200 kilometer från hans hemort, måtte kunna, i vissa ömmande
tall, beredas kostnadsfri resa å statens järnvägar för ett besök
i sitt hem.
Denna utskottets hemställan hade Andra kammaren bifallit,
hvarefter ärendet öfverlämnats till Första kammaren, som remit¬
terat detsamma till sitt andra tillfälliga utskott; och hade detta
utskott i föreliggande utlåtande på anförda grunder hemställt,
att Första kammaren icke måtte biträda Andra kammarens i
ärendet fattade beslut.
Grefve Wachtmeister, Henning: Jag tillåter mig
uppläsa det beslut Andra kammaren fattat i denna fråga, hvil-
ket framgår af sidan 4 i utskottets betänkande. Kammaren
bär beslutat i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t täckes taga i öfvervägande, huruvida åtgärder kunna vid¬
tagas, i syfte att medellös värnpliktig, som är inkallad till
tjänstgöring å en ort, belägen mer än 200 kilometer från hans
hemort, måtte kunna i vissa ömmande fall beredas kostnadsfri
resa å statens järnvägar för ett besök i sitt hem.
Det är sålunda synnerligen många bestämmelser i slutkläm¬
men, som begränsa de fall, då ett sådant medgifvande, som
här är i fråga, skulle kunna komma till stånd. Jag anser mo¬
tionen vara i och för sig behjärtansvärd samt tilltalande, och
då man vet, huru många som sträfva efter att gorå värnplikts-
tjänstgöringen och den militära tjänstgöringen i allmänhet impo¬
pulär, anser jag det vara oklokt af Första kammaren att genom
afslag å motionen gifva dessa ytterligare tillfälle att realisera
sina sträfvanden.
Nr 23. 42
Lördagen, den 29 april.
järn-
vägar.
(Forts.)
Om rätt Om motionen bifalies, skulle man kunna frukta, säger man,
för värn- alt ^essa järnvägsresor för de värnpliktige skulle blifva för dyra
pliktig attf„r stateU; särskildt i Norrland. Men man får komma ihåg,
‘ofgiftsfritt att de flesta värnpliktiga i Norrland måste, för att komma till
färdas å gina hem, företaga, utom resor å statens järnvägar, dyrbara
statens Jandsvägsresor, och detta draga de sig för utan trängande nöd¬
vändighet, och dessutom få alla betala afgifter på enskilda järn¬
vägar. . . ,
Förra året väcktes en liknande motion i Andra kammaren,
men denna blef då af kammaren afslagen. Motionen kom igen
i år i annan form och har af Andra kammaren bifallits. Skulle
Första kammaren nu afslå förevarande motion, är det antagligt,
att den kommer igen ett annat år och då blir bifallen. Att
gå en sådan omväg finner jag ej vara klokt.
Då jag anser, att hvad i motionen begäres icke är för mycket,
finner jag det vara riktigast, att denna kammare biträder Andra
kammarens beslut, och jag anhåller därför, att kammaren måtte,
med utslag å utskottets hemställan, biträda Andra kammarens i
ärendet fattade beslut.
Herr Biörklund, Henning: Den föregående ärade talaren
fäste uppmärksamheten på att man borde gorå livad göras kunde för
att icke värnpliktstjänsten skulle blifva ännu mera impopulär
än den för närvarande är. Utskottet har den uppfattningen,
att om värnplikten öfverhufvud taget anses impopulär, så blir
den det icke mindre genom att det lämnas tillfälle till godtyck¬
lighet och orättvisor vid de värnpliktiges skötande. Det kan
väl icke nekas, att det är fullkomligt godtyckligt att föreskrifva,
att den som bor 200 kilometer från öfningsplatsen skaU få er¬
sättning, men den, som bor 199 kilometer därifrån, bli utan.
Det är ’ icke heller rättvist att säga, att den värnpliktige skall
vara medellös för att få ersättning. Sådana kunna omständig¬
heterna vara, att en värnpliktig, äfven om han icke kan kallas
medellös, vid eu hastig påkommen resa icke har möjlighet att
själf bekosta densamma. Hjälpen till de värnpliktige, utöfvad
så som motionären föreslagit och Andra kammaren beslutat,
måste leda till beslut, som de värnpliktige finna godtyckliga och
orättvisa. Men häraf alstras missnöje och icke belåtenhet. Äf¬
ven Andra kammarens utskott har funnit dessa bestämmelser
olämpliga, men ansett sig icke äga motionsrätt och därför icke
kunna borttaga dem. Första kammarens utskott har intagit den
ståndpunkten^ att om dessa bestämmelser tagas med, gör man
saken sämre än den för närvarande är. Då dessa vilkor nu
icke kunna borttagas, och befälet icke får mera fria händer att
hjälpa, där det behöfves, och låta bli att hjälpa, där det icke
behöfves, har Första kammarens utskott ansett sig höra hem^
ställa, att kammaren icke måtte biträda Andra kammarens i
Lördagen den 29 april.
43 Nr 23.
ärendet fattade beslut, och jag anhåller om bifall till denna
hemställan.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr
talmannen, att i afseende på föreliggande utlåtande yrkats, dels
att utskottets hemställan skulle bifallas, dels ock af grefve Wacht-
meister, Henning, att kammaren skulle afslå utskottets hemställan
och biträda Andra kammarens i ämnet fattade beslut.
Härefter gjorde herr talmannen propositioner i enlighet med
dessa yrkanden och förklarade sig finna propositionen på bifall
till utskottets hemställan vara med öfvervägande ja besvarad.
Grefve Wachtmeister, Henning, begärde votering, i anledning
hvaraf uppsattes, justerades och anslogs en så lydande omröst-
ningsproposition :
Den, som bifaller hvad Första kammarens andra tillfälliga
utskott hemställt i utlåtande nr 9, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, afslår kammaren utskottets hemställan och bi¬
träder Andra kammarens i ämnet fattade beslut.
Omröstningen företogs och vid dess slut befunno3 rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja—75;
Nej-28.
Vid ånyo skedd föredragning af Första kammarens andra
tillfälliga utskotts den 25 och 2(j innevarande april bordlagda
utlåtande nr 10, angående utarbetande af årliga berättelser öfver
inträffade sjöolyckor, biföll kammaren hvad utskottet i detta ut¬
låtande hemställt.
Anmäldes och bordlädes statsutskottets utlåtande nr 51, i
anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående fältläkarkårens
omorganisation m. in.
Om rätt-
för värn¬
pliktig att
i visst fall
of giftsfritt
färdas å
statens
järn¬
vägar.
(Forts.)
44
Lördagen den 29 april.
Aflämnades en af herr LyckMm in. fl. undertecknad motion,
nr 107, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående kapi¬
talökning för fonden för fiskerinäringens befrämjande.
Denna motion blef på begäran bordlagd.
Justerades nio protokollsutdrag för denna dag, hvarefter kam¬
maren åtskildes kl. 12,48 e. in.
In fidem
A. v. Krusenstjerna.
Tisdagen den 2 maj.
45 Kr 23.
Tisdagen den 2 maj.
Kammaren sammanträdde kl. 3 e. m.
Herr statsrådet grefve Hamilton aliämnade Kungl. Majrts
nådiga proposition till Riksdagen angående godkännande af för-
likningsaftal mellan Kungl. Maj:t och kronan samt Stockholms
stad angående strand- och vattenrätt i Dalälfven m. m.
Justerades protokollet för den 25 nästlidne månad.
Anmäldes och bordlädes
statsutskottets utlåtande nr 52, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande af förslag till aflöningsregle-
mente för tjänstemän vid statens vattenfallsverk samt en i äm¬
net väckt motion; äfvensom
bevillningsutskottets memorial nr 23, i anledning af kam¬
rarnas skiljaktiga beslut rörande bevillningsutskottets betänkande
nr 19, i anledning af väckta motioner om ändring i 8 § af för¬
ordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt den 28 oktober
1910.
Vid föredragning af ett från Andra kammaren ankommet
protokollsutdrag, nr 402, med delgifning af nämnda kammares
beslut öfver dess andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6, i an¬
ledning af motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående för¬
nyad utredning rörande lämpligaste förläggningsorten för Första
och Andra lifgrenadjärregementena, beslöt Första kammaren hän¬
visa detta ärende till sitt tillfälliga utskott nr 2.
Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet den af herr
Lyckholm m. fl. den 29 sistlidne april väckta och då bordlagda
Nr 23. 46
Tisdagen den 2 maj.
motion, nr 107, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition an¬
gående kapitalökning för fonden för fiskerinäringens befrämjande.
Föredrogos, men bordlädes ånyo på flere ledamöters be¬
gäran statsutskottets den 29 sistlidne månad bordlagda utlåtande
nr 51, äfvensom bankoutskottets samma dag bordlagda utlå¬
tanden nr SO, 31, 33 och 34.
Föredrogs och hänvisades till statsutskottet den under
sammanträdet aflämnade kungl. propositionen.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Bohnstedt,
Knut, från och med den 11 i denna månad till riksdagens slut.
Justerades tre protokollsutdrag för denna dag.
På framställning af herr talmannen beslöts, att på föredrag¬
ningslistan till nästa sammanträde skulle uppföras främst de
under denna dag första gången bordlagda ärendena samt näst
därefter sättas första särskilda utskottets utlåtande nr 1.
Kammaren åtskildes kl. 3,18 e. m.
In fidem
A. v. Krusenstjerna.
Tryckeri A.-B. Skandia. Stockholm 1911.