RIKSDAGENS PROTOKOLL
1911. Andra kammaren. Nr 41.
Lördagen den 6 maj.
Kl. 7 e. m.
Fortsattes det på förmiddagen började sammanträdet.
§ I-
Herr talmannen anmälde till fortsatt handläggning jordbruksut¬
skottets utlåtande, nr 1, angående regleringen af utgifterna under riks-
statens nionde hufvudtitel, innefattande anslagen till jordsbruksdenar-
tementet. r
Punkten 9, angående skogsväsendet, föredrogs; och yttrade därvid Ang. sköns.
väsendet.
H-err Starbäck: Herr talman, mina herrar! Under årets remiss¬
debatt yttrades i Första kammaren enligt tillgängligt protokoll af grefve
kredrik Wachtmeister några ord, som han riktade till herr statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet. Han började därvid med att
framhålla, att man hade. hört vice talmannen i Första kammaren
yttra, att regeringen slagit rekord i verksamhetslust, men han fann
,det Vf,rn liksom litet brist med afseende å denna verksamhetslust,
då det gällde skogsundervisningen. Han framhöll, att de sakkunnige,
ionu utre(ia frågan om skogsundervisningen, i mars
iyU8 atgitvit sitt betänkande, men att ännu intet resultat af detta
betänkande kommit fram i riksdagen. Förhållandet var, som vi alla
kanna, .att sedan, detta betänkande afgifvits angående den högre och
ätven lägre — jag vill här fästa mig vid den högre — skogsunder-
vismngens ordnande, frågan enligt grundlagens bud remitterades först
till domanstyrelsen och sedan till andra myndigheter i riket, hvilka
voro färdiga med sina uttalanden före nämnda års slut. Man vän¬
tade då, att proposition skulle komma till 1909 års Riksdag. Emeller¬
tid kom frågan att ligga på det sättet, att man då fick fram en mera
generell synpunkt på hela den, om jag så får säga, högre fackskole-
undervtsningen.
Redan till de sakkunnige, jag nyss talat om, remitterades ifrån
dåvarande chefen for jordbruksdepartementet en fråga att behandlas,
nämligen huruvida den högre skogshögskoleundervisningen skulle kunna
kombineras med undervisningen i andra högskolor. Denna fråga drefs
sa småningom fram därhän, att en utredning låg färdig angående den
Andra kammarens protokoll 1911. Nr ål. 1
Nr 41.
Ang. »ing»
vårtid t.
(Forte.)
2 Lördagen den 6 maj, e. in.
högre landtmätareundervisningen, och man hade all anledning vänta
att omedelbart skulle vidtagas en utredning angående den högre landt-
bruksundervisningen, detta så mycket mera som år 1909 i början af
riksdagen en motion väcktes såväl i Första som Andra kammaren
angående utredning om den högre landtbruksundervisniugen. I Andra
kammaren var denna motion undertecknad äfven af den nuvarande
chefen för jordbruksdepartementet, herr Nyländer. I den skrifvelse,
som blef en följd af denna motion, uttalar sig Riksdagen på följande
sätt: »Riksdagen vill dock icke på något sätt uttala sig angående den
väg, hvarpå frågan om en högre landtbruksundervisning bör lösas, ej
heller göra gällande, att den behöfver lösas i hela sin omfattning på
en gång, utan får Riksdagen inskränka sig till att framhålla önsk¬
värdheten af att, då onekligen flera utvägar för frågans lösning synas
möjliga, de alla blifva upptagna till pröfning» — de alla blifva upp¬
tagna till pröfning. — »En sådan utväg synes vara den af landtbruks-
styrelsen föreslagna utvidgningen af landtbruksinstituten, en annan,
den som motionärerna förordat, nämligen en särskild landtbrukshög-
skoleundervisning i Stockholm, eventuellt anordnad i samband med
andra högskolor» — — —. Man väntade helt naturligt, att, sedan
ombyte af chefsskap för jordbruksdepartementet ägt rum, denna senare
fråga med all ifver skulle upptagas, men först i det sista af dessa
dagar har mig veterligt något börjat åtgöras för denna fråga; med
andra ord, det befanns, att sedan man kommit ganska långt med de
förberedande utredningarna angående möjligheten att ekonomisera den
högre fackskoleundervisningen och tagit i öfvervägande, huruvida icke
detta kunde ske genom ett samtidigt ordnande af dess olika grenar,
så lades hela denna utredning ad acta.
Det är nu en sak, som man icke skulle ha något att säga om,
för såvidt man icke, som jag, läst nämnda riksdagsskrifvelse och fun¬
nit det vara Riksdagens önskemål, att denna utredning, särskildt med
afseende å den högre landtbruksundervisningen, komme till stånd,
innan frågorna i öfrig! gått alltför långt. Emellertid, när regeringen
lagt denna allsidiga utredning till handlingarna, borde man väl haft
rättighet hoppas, att frågan om skogshögskoleundervisningens ordnande
så snabbt som möjligt tagits om hand och framlagts för Riksdagen.
Som vi alla känna, skedde ombytet af chef för jordbruksdepartementet
midt under riksdagen 1909. Vi äro nu i slutet af 1911 års riksdag;
ännu ha vi icke någon synbar förhoppning eller något synbart doku¬
ment, som tyder på, att vi nästa riksdag skola få fram frågan om den
högre skogsundervisningens ordnande. Visserligen svarade herr stats¬
rådet Nyländer på den nyss citerade interpellationen, om jag så får
säga, af grefve Wachtmeister under remissdebatten, att han vore ut¬
omordentligt intresserad af denna viktiga undervisningsfråga, intresse¬
rad af att den snart skulle få sin lösning, och därför skulle han göra
allt hvad på honom ankomme för att densamma icke måtte längre än
nödigt undanskjutas.
Jag förmodar sålunda, att det har varit synnerligen viktiga om¬
ständigheter, som hindrat herr statsrådet ifrån att för denna Riksdag
framlägga proposition i frågan. Jag måste på det allra lifligaste be¬
klaga detta, och när jag tänker på, att den tekniska högskoleunder-
Nr 41.
Lördagen den 6 maj, e. m. 3
visningen, hvars utredning var färdig i form af kommittébetänkande,
senare an skogshögskoleundervisningskommitténs, redan gifvit anled¬
ning till tvänne propositioner, den ena vid 1909 års riksdag och den
andra vid 1911 års riksdag, samt tar i betraktande, att denna utred¬
ning och detta förslag rört sig om ett belopp mellan 12 och 13 mil¬
joner kronor, ehuruväl det för i år framlagda rör sig om ett betydligt
mindre belopp för tillfället, så förvånar det mig, att man icke kunnat
hinna med den jämförelsevis blygsamma utredning, som gäller den
högre skogsundervisningen, och jag beklagar det ifrån reella synpunk¬
ter, därför att jag tror, att för hvarje dag, som går och som denna så
utomordentligt viktiga fråga uppskjutes, det blir allt svårare att bota
de refvor, som till följd af detta uppskof inträffa. Vi skola komma
ihåg, såsom också talaren i Första kammaren påpekade, att det nu¬
varande skogsinstitutets hela lärarepersonal är tillsatt på extra stat.
diet finnes icke en enda ordinarie kraft vid detta skogsinstitut. Under
den tid, som går, går den ena dugande kraften efter den andra bort
ifrån skogsundervisningen antingen till rent privata verksamhetsom-
raden jag skulle kunna nämna ett mycket framstående exempel
på detta — eller också till andra högskolor, jag vill särskildt erinra
om en professor vid Stockholm handelshögskola.
I detta sammanhang vill jag äfven erinra om, att då propositio¬
nen om Tekniska högskolan år 1909 framlades, Riksdagen icke kunde
behandla denna stora fråga därför, att det var så långt lidet på riks¬
dagen, men Riksdagen ordnade ändå löneregleringsfrågan för de då¬
varande professorerna vid Tekniska högskolan. Om anledningen —
jag vill ej yttra mig om densamma, ty jag känner den icke — till
dröjsmålet med framläggandet af Kungl. Maj:ts proposition i denna
fråga har varit tvingande med afseende å hela omorganisationen så
synes det mig dock, att man hade bort se till att så snart som möj-
iigt ordna en lönereglering för lärarna vid detta institut, så att icke
de dugligaste och bästa krafterna på detta viktiga, jag ville säga ut¬
omordentligt betydelsefulla, undervisningsområde gå från staten till
andra verksamhetsfält.
. 1 samband med detta vill jag utan att närmare gå in på, hur
miserabelt det. är ställdt med skogsinstitutets lokaler, som numera
nästan aro omöjliga för all slags undervisning, också oririra om att i
samband med frågan om själfva undervisningen också står lösningen
åt den s. k. skogsförsöksanstaltens modernisering. Uti årets statsverks-
proposition relateras en framställning af föreståndaren vid denna skogs-
försöksanstalt, däri han i ytterst klara ord, som icke synas mig tåla
någon. gensaga, framhåller, att skogsförsöksanstaltens utveckling nu
kommit så långt, att det endast är med största svårighet som den kan
uttöra sitt särdeles ansvarsfulla värf utan en förändring af det hela
och framför allt en förhöjning af staten. Det anställes där en jäm¬
förelse med andra länders skogsförsöksanstalter; och jag vill särskildt
fasta mig vid hvad som säges om förhållandena i Schweiz. »I Schweiz»
t1.eters ^PPgick anslaget under samma år till 54,435 francs och
för år 1910 vore anvisade 60,360 francs eller 43,459 kronor 20 öre.
1 detta. sammanhang ville föreståndaren påpeka, att inkomsten af de
schweiziska skogarna beräknades till allenast omkring 35 miljoner francs
Ang. skogs¬
väsendet.
(Forts.)
Nr 41. 4 Lördagen den 6 maj, e. m.
A-»-.v. skons- medan i vårt land endast exporten af skogsapel- mer än 9 gånger
väsendet, öfverstege nämnda belopp». Alltså gentemot dessa 43,459 kronor,
(Forts.) gom årligen beviljas åt den schweiziska skogsförsöksanstalten, är an¬
slaget till vår skogsförsöksanstallt endast 29,000 kronor.
Herr statsrådet säger om detta:
»Då stat för försöksanstalten blifvit så nyligen som år 1908 fast¬
ställd, synes det mig icke lämpligt att utan alldeles särskild! talande
skäl redan nu vidtaga höjning i staten. Några sådana skäl torde icke
för närvarande föreligga», och dock påpekas det i föreståndarens fram¬
ställning, huruledes anstalten måst flytta till en annan lokal för att
få något så när bättre ordnadt, huruledes tjänstemännens resor hafva
måst inskränkas på ett mycket bekymmersamt sätt och öfverhufvnd
taget huru det på alla möjliga områden möter den största svårighet
för anstaltens tjänstemän att fullgöra sina åligganden. Och den lilla
ökning i anslaget — jag har icke siffran understruken, men jag tror
att det är 3,000 kronor, som herr statsrådet förelägger Riksdagen till
beviljande, är naturligtvis alltför obetydlig för att upphjälpa dess?
missförhållanden.
Jag skall icke nu tillåta mig att upptaga tiden längre, herr tal¬
man, med någon klagovisa öfver dessa här påvisade förhållanden;
men jag ber på det allra enträgnaste herr statsrådet att söka till ett
kommande år behjärta de, jag vill säga, skriande missförhållanden,
som sedan åratal tillbaka varit rådande och bli alltmera rådande
framför allt vid själfva skogsinstitutet, men äfven vid skogsförsöks-
anstalten. Jag har intet yrkande att göra.
Ohefen för jordbruksdepartementet herr statsrådet Nyländer:
Herr talman, mina herrar! Beträffande den af herr Starbäck berörda
skogsundervisningsfrågan beklagar äfven jag, liksom han, att denna
fråga ännu ej kunnat bringas till sin lösning. Jag ber emellertid
att få meddela, att arbetet med dess framdragande för Riksdagen
ingalunda legat nere. Det vidlyftiga kommittébetänkande, som röran¬
de denna fråga afgifvits, har varit föremål för grundliga Öfverläggningar
icke allenast inom jordbruksdepartementet, utan äfven i statsrådsbered¬
ningen. På grund af de mindre göda statsfinansiella förhållanden,
som vid uppgörande af 1910 års riksstat voro rådande, var det icke
tänkbart att till det årets Riksdag få framkomma med förslag i äm¬
net. Sistlidne år uppdrog jag åt en särskild person att vidtaga för¬
beredande åtgärder för att proposition i ärendet skulle kunna af-
låtas till innevarande Riksdag, och det har varit min uppriktiga ön¬
skan, att en sådan proposition skulle kunnat framkomma. Emellertid
befanns det vid närmare granskning af förslaget nödigt, att rörande
detta ytterligare höra några myndigheter, hvadan hela betänkandet
måste remitteras till öfverintendentsämbetet och löneregleringskommit-
tén. Från dessa myndigheter har ärendet ännu icke återkommit till
departementet. Det har således varit för mig alldeles omöjligt att
till innevarande års Riksdag framkomma med förslag till denna, vik¬
tiga skogsundervisningsfrågas lösning, men jag är alldeles förvissad.
om att sådant förslag skall kunna föreläggas nästkommande Riksdag
5
Nr 41.
Lördagen den 6 maj, e. m.
Herr Starbäck berörde i samband med denna äfven en annan
fråga, nämligen Riksdagens skrifvelse 1909 med begäran om utred¬
ning och förslag rörande anordnande af landtbrukshögskoleundervis-
ningen. Beträffande denna fråga är det alldeles gifvet, att då jag
själf varit med om den motion, som gaf anledning till Riksdagens
ifrågavarande skrifvelse, jag ock lifligt önskar, att en högskoleunder-
visning skall komma till stånd, öfvertygad som jag är därom, att
den fortgående utvecklingen inom vårt land förr eller senare kräfver
en sådan undervisning.
Att denna Riksdagens skrifvelse icke genast blef remitterad till
de sakkunniga — bland hvilka herr Starbäck befann sig — och
hvilka hade till uppgift att utreda frågorna rörande det lämpligaste
ordnandet af landtmäteriundervisningen och anordnandet af fortsätt¬
ningskurser för landtbrukslärare m. fl., berodde därpå, att de sak¬
kunnige själfva privat hos mig i departementet gjort framställning
om, att jag skulle dröja med denna remiss till dem och att, ifall
skrifvelse i alla händelser skulle till dem öfverlämnas, detta icke
måtte ske, förr än de afslutat sitt arbete angående fortsättningskurserna.
Sedan detta arbete afslutats, befanns det emellertid vara lämp¬
ligast, att samtidigt med att landtbruksstyrelsens yttrande däröfver
inhämtades, styrelsen äfven finge i uppdrag att afgifva utlåtande öfver
Riksdagens ifrågavarande skrifvelse. Sedan landtbruksstyrelsens ytt¬
rande i ärendet inkommit, hvilket beträffande fortsättningskurserna
icke afgafs förrän den 7 juni 1910, och hvari samma styrelse fram¬
håller och betonar, att frågan om fortsättningskurserna vid Ultuna
och Alnarp lämpligast borde utredas och ordnas för sig, oberoende af
den vidlyftiga landtbrukshögskolefrågan, hafva åtskilliga förberedande
öfverläggningar ägt rum mellan cheferna för några närstående ämbets¬
verk, hvilka af mig tillkallats för undersökning, huruvida någon kom¬
bination med undervisningen vid redan befintliga undervisningsan¬
stalter möjligen skulle låta sig göras. Det hela resulterade emellertid
däri att jag den 17 februari innevarande år utverkade och erhöll
Kungl. Maj:ts tillstånd att tillkalla några särskilda sakkunnige, hvilka
skola ytterligare närmare utreda ärendet och uppgöra förslag till den
högre landtbruksundervisningens lämpligaste anordnande. Denna fråga
ligger således nu hos de sakkunnige. Såsom herr Starbäck påpekade,
innebar Riksdagens skrifvelse ingalunda något föreläggande för Kungl.
Majrt att samtidigt taga alla dessa frågor under öfvervägande, utan
Riksdagen öfverlät till Kungl. Maj:t att här handla på det sätt, som
kunde befinnas vara det lämpligaste. Riksdagen framhöll tillika, att
den icke ville gorå gällande, att frågan behöfde lösas på en gång i
hela sin omfattning, utan stegvis. Riksdagen, antydde att det sanno¬
likt funnes flera utvägar, som kunde tänkas, och* att den här ifråga¬
satta om fortsättningskurser vore en af dessa vägar.
Såsom herrarna häraf nogsamt torde finna, hafva dessa förslag
beträffande såväl skogsundervisningen som den högre landtbruksunder-
visningen icke blifvit åsidosatta, utan äro alltjämt föremål för utred¬
ningar och öfverläggningar, och jag hoppas, att de inom en snar fram¬
tid kunna lösas på ett för vårt jordbruk och vår skogshushållning
lyckligt sätt. 8
Ang. skogs¬
väsendet.
(Forts.')
Nr 41.
Ang. skogs
väsendet.
(Forts.)
6 Lördagen den 6 maj, e. m.
Herr Zetterstrand: Herr talman, mina herrar! Då jag anser
denna fråga vara af ofantligt stor betydelse, hade jag redan begärt
ordet i densamma, innan herr statsrådet lämnade sitt meddelande,
fvär man tänker på hvilken ofantligt stor utsträckning, som våra skogar
hafva, och tänker på betydelsen af att de skötas på ett förståndigt
sätt, kan man inse, hur ofantligt viktigt det är, att de personer, som
skola hafva skötseln om hand, få den bästa undervisning. Men hur
skall det blifva möjligt, när den förnämsta undervisningsanstalten,
som vi hafva, såsom nyss påpekades, skötes af idel vikarierande lärare,
när den är inrymd i lokaler, som äro af underhaltig beskaffenhet, när
man där icke kan erhålla lämplig undervisningsmateriel i brist på
utrymme och till följd däraf icke kan begagna sig af den materiel,
som finnes? Det är ganska klart, att något måste göras med det allra
första, och det är glädjande att höra, att det icke är meningen att
länge dröja med denna fråga.
Hvarför jag i alla fall begagnar ordet, beror på, att jag anser
mig böra påpeka ett förhållande, som skulle kunna medföra, att man
något hastigare kunde nå en lösning af frågan. Yi veta, att på den
plats, där nu Skogsinstitutet ligger, skall Nobelstiftelsen få sina lokaler,
och dessa Skogsinstitutets nuvarande byggnader komma sålunda att
borttagas. Men hvart skall Skogsinstitutet taga vägen under tiden?
Nu har den kommitté, som haft skogsundervisningsfrågan om hand,
föreslagit byggandet af ett skogsinstitut med tillhörande skogsförsöks-
an stalt. Medan jag var i statsrevisionen, hade jag tillfälle att sätta
mig något in i denna byggnadsfråga och se på ritningarna, och jag
jämförde dem därvid med ritningarna till en redan befintlig statens
byggnad, nämligen Veterinärinstitutets nuvarande byggnad, som i år
sannolikt kommer att utrymmas. När jag jämförde dem, fick jag,
vill jag minnas, den bestämda uppfattningen, att alla de lokaler, som
voro afsedda att inrättas i Skogsinstitutets nya byggnad, funnos i
Veterinärinstitutet, dock att plats icke fanns för skogsförsöksanstalten
med tillhörande försöksfält. Nu tänker jag mig möjligheten, att, när
Veterinärinstitutet flyttar till sina nya lokaler, och således dess gamla
byggnad blir ledig, Skogsinstitutet skulle kunna inflytta åtminstone
provisoriskt i Veterinärinstitutets gamla lokaler och sannolikt kunde
det där kvarblifva för beständigt. Man skulle då kunna inskränka
sig till att uppföra byggnader för försöksanstalten, hvilka skulle kunna
uppföras på eller invid Experimentalfältet. Det måste blifva på Expe-
rimentalfältet. Det är icke otänkbart att då ha Skogsinstitutet vid
Karlavägen och försöksfältet därute vid Experimentalfältet. Jag törs
inte döma härom, men som ett provisorium tror jag förslaget är
utmärkt, och gör man så, så skulle frågan få en mycket hastigare
lösning. Gör man icke så, dröjer det åratal, innan man får nya
byggnader.
Jag har velat fästa uppmärksamheten på detta förhållande och
velat gifva anvisning på, huru man snarast möjligt och på billigaste
sätt skall få en lösning af denna fråga, som i ekonomiskt hänseende
är af ofantligt stor betydelse för hela landet.
Herr Star bäck: Herr talmani Jag kanj verkligen icke känna
7
Nr 41.
Lördagen den 6 maj, e. m.
mig fullt tillfredsställd med det svar, som kom från statsrådsbänken
på mitt yttrande. Det är visserligen sant, att förra året ovanligt stora
statsfinansiella hänsyn togos vid olika hufvudtitlar, då det gällde att
begära anslag från Riksdagen. Jag vill endast erinra om att i en
kunglig proposition då angående skogsstaten fanns ett kraf framfördt,
nämligen om uppdelning af Värends revir, men detta fick förra året
stå tillbaka just för dessa statsfinansiella hänsyn. Jag vill gärna uttala
min glädje öfver att vi hafva så godt om pängar i de olika kassorna
nu, och att, då herr statsrådet förra året icke ansåg sig kunna af
statsfinansiella hänsyn föreslå Riksdagen till bevillning ett belopp af
13- eller 1400 kronor, denna väldiga summa af 13- eller 1400 kronor
om året nu verkligen kommit att föreläggas Riksdagen till bevillning.
Det är ju icke värdt i alla fall att jämt och ständigt, när det gäller
sådana produktiva frågor som här, skylla på statsfinansiella hänsyn.
Jag tror snarare att det vore lämpligt, om man så fort som möjligt
kunde få fram anslagen till de produktiva staterna, så att de verkliga
räntorna från statens naturatillgångar så snabbt som möjligt stege i
höjden på grund af statsmakternas åtgörande. Det förefalier, som om
ett behof däraf skulle förefinnas, och det vore lyckligt, om man icke
sneglade för mycket på de andra hufvudtitlarna, då det gäller utgifter
för produktiva ändamål.
Med afseende på det intresse, som herr statsrådet och chefen för
jordbruksdepartementet har för skogsfrågorna, tillåter jag mig att erinra
om en annan Riksdagens skrifvelse, som i någon mån belyser detta.
Förra året beslöt Riksdagen en försökstaxering af skogarna i Värmland,
och i Riksdagens skrifvelse står det följande: »Då det synes Riks¬
dagen af vikt, att anslaget må lmnna disponeras för undersökningens
omedelbara påbörjande, har Riksdagen för en försöksundersökning af
skogarna i Värmlands län å extra stat för år 1911 anvisat ett förslags¬
anslag af 60,000 kronor med rätt för Eders Kungl. Maj:t, att under
år 1910 af tillgängliga medel förskottsvis för ändamålet utanordna
erforderliga belopp».
Det är tydligt, att Riksdagen i detta afseende fann det synner¬
ligen behjärtansvärdt, att regeringen omedelbart skulle kunna behandla
den saken. Sedan Riksdagens skrifvelse i början af juni månad
kommit Kungl. Maj:t till hända, remitterades den till domänstyrelsen
den 18 juni, d. v. s. handlingen till domänstyrelsen är dagteeknad
den 18 juni, men den anlände dit först den 27 juli. Till Kungl.
Maj:t kom från domänstyrelsen svar den 3 augusti. Kommissionen,
som skulle börja denna försökstaxering i Värmland, tillsattes den 31
augusti. Ännu den 14 september visste icke kommissionens ordförande
af detta, så att först den 20 september kunde kommissionen hafva
sitt första sammanträde. Resultatet blef det, att kommissionen icke
kunde arbeta i fältet förr än efter den 20 september och att den icke
på grund af ogynnsamma förhållanden kunde vara ute i fältet mera
än 14 dagar under år 1910. Detta kan jag icke finna vara ett riktigt
sätt att läsa Riksdagens skrifvelse, lika litet riktigt som det sätt, hvarpå
herr statsrådet läst Riksdagens skrifvelse af år 1909, nr 92. Ty det
är visserligen sant, att Riksdagen visar på olika vägar att se till, huru
den högsta landtbruksundervisningen skall ordnas, men det kan icke
Ang skogs-
vase det.
(Forts.)
Nr 41.
8
Ang. skogs¬
väsendet.
(Forts.)
Lördagen den 6 maj, e. m.
vara Riksdagens mening, att regeringen skall undersöka dessa olika
vägar på det sätt, att den först stänger ett par af dem, och sedan
undersöker, om den tredje, eller den som återstår, är lämplig. Det
är solklart att, sedan man framlagt en proposition om Tekniska Hög¬
skolans omorganisation med tanke, att den skall drifvas igenom på
grund af Riksdagens beslut, ja, då må Riksdagen skrifva hur mycket
som helst om att frågan om landtbrukshögskolan skall undersökas i
samband med denna. Har den ena frågan — om Tekniska Högskolan
— blifvit löst, så lärer det vara krångligt nog att ordna den andra i
samband med denna. Det är ett egendomligt sätt att läsa Riksdagens
skrifvelse, herr statsråd, jag kan icke underlåta att säga detta.
Vidare anfördes ej. Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punkterna 10—25.
Utskottets i dessa punkter gjorda framställningar blefvo af kam¬
maren bifallna.
Punkten 26.
Lades till handlingarna.
Punkten 27.
Utskottets hemställan" bifölls.
Punkten 28.
Lades till handlingarna.
Punkterna 29—ål.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Ang. åtgärder Punkten 42, angående åtgärder för höjande af det mindre jord-
för höjande bruket.
af det mindre
jordbruket.
Kungl. Maj:t hade i statsverkspropositionen under punkten 40 af
förevarande hufvudtitel föreslagit Riksdagen att dels på extra stat för
år 1912 till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket bevilja ett
anslag af 250,000 kronor, dels ock medgifva, att hvad vid utgången
af år 1910 möjligen icke blifvit användt af tidigare för ändamålet
beviljade anslag finge under år 1911 för enahanda ändamål af Kungl.
Maj:t disponeras.
I detta sammanhang hade utskottet till behandling förehaft en
inom Andra kammaren väckt motion, nr 152, däri herr Jönsson i
Refvinge föreslagit, att Riksdagen måtte besluta, att det under rubriken
åtgärder för det mindre jordbrukets höjande, punkt 40 i nionde huf-
Lördagen den 6 maj, e. m. 9 Nr 41.
vudtiteln, föreslagna anslaget å 10,000 kronor till öfrig undervisning, Ang. åtgärder
skulle höjas till 15,000 kronor. för höjande
af det mindre
Utskottet hemställde, att Riksdagen måtte, jordbruket.
a) med afslag å ifrågavarande motion, på extra stat för år 1912 <-F°r s’'
till åtgärder för höjandet af det mindre jordbruket bevilja ett anslag
af 250,000 kronor,
_b) medgifva, att hvad vid utgången af år 1910 möjligen icke
blifvit användt af tidigare för ändamålet beviljade anslag finge under
år 1911 för enahanda ändamål af Kungl. Maj:t disponeras.
Uti en vid punkten fogad reservation hade emellertid herrar
Persson i Tällberg, grefve Tiamilton, Kronlund, Linders och Pers
föreslagit, att Riksdagen måtte
a) med bifall till Kungl. Maj:ts proposition och med anledning af
ifrågavarande motion på extra stat för år 1912 till åtgärder för höjande
af det mindre jordbruket bevilja ett anslag af 251,600 kronor;
b) medgifva etc. — — — — disponera.
Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, lämnades på begäran
ordet till
Herr Jönsson i Refvinge, som yttrade: Herr talman! Såsom af
betänkandet framgår, har jag, i fråga om den nu behandlade punkten,
väckt motion om höjning af anslaget till »öfrig undervisning» från 10-
till 15,000 kr. Utskottet har afstyrkt motionen men med en motive¬
ring, som, synes det mig, lika gärna kunde ha mynnat ut i ett bifall
till densamma. Utskottets enda skäl för afstyrkandet synes ha varit,
att det är jag och icke Kungl. Maj:t som framlagt förslaget om för¬
höjning. Utlåtandet ordar om utredning, men gentemot talet härom
vill jag erinra, att när nu Kungl. Maj:t under flera år tilldelat skolan
ett anslag med 2,400 kronor, så har väl också Kungl. Maj:t, innan
detta anslag beviljades, utredt och pröfvat, huruvida skolan vore för¬
tjänt af statsunderstöd. Här kan således endast bli fråga om storleken
af det belopp, som skulle tilldelas skolan i statsunderstöd. Att denna
skola verkligen förtjänar att uppmuntras, därom vittnar ju, att den
har inemot 100 elever från olika delar af landet och sålunda utför
en kulturell mission. Enligt det förslag, som vi förut i dag antagit,
erhåller ju en landtmannaskola med 30 elever 4,000 kr i anslag, och
då kan det väl anses rimligt, att Hola-skolan med inemot 100 elever
också erhåller denna summa i statsanslag.
Det finnes en massa ynglingar, hvilka ej ha tillfälle att genomgå
både folkhög- och landtmannaskola, utan måste nöja sig med en ettårig
kurs, och för dem har det en utomordentligt stor betydelse, att sådana
skolor som Rösiös och Nils Larssons på Dala finnas att tillgå. Det
torde vara obestridligt, att det är bättre, att ynglingarna gå igenom
en skola med ettårig kurs, än att de icke genomgå någon skola alls.
I Andra kammarens landtmannagrupp hölls för ett par månader
sedan föredrag om landtbruksundervisningen af den kände auktori¬
teten på detta område, föreståndaren för Experimentalfältet, Nils
Nr 41.
10
Lördagen den 6 maj, e. m.
Ang. åtgärder Hansson. Han framhöll därvid tydligt och klart B-skoletypens berät-
aTdet mindre tisande» men också att denna typ ställer stora kraf på lärarna vid
ajordJrruieU (^essa skolor. Nu torde väl ingen, som på nära håll följt undervis-
(Forts.) ningen vid Hagaberg eller Dala, kunna förneka, att undervisningen
vid dem är i högsta grad instruktiv och uppryckande, och att före¬
ståndarna vid dessa båda skolor fylla mycket stora kraf på nit, skick¬
lighet och intresse. Utskottet säger sig förvänta, att Kungl. Maj:t
kommer att vidtaga de åtgärder, som för Dalaskolans understödjande
äro behöfliga, och det är möjligt, att Kungl. Maj:t till ett annat år
kommer med ett förslag till anslagets höjning. Men snar hjälp är
dubbel hjälp, och jag kan försäkra, att icke har Nils Larsson blifvit
rik på sin skola. Jag är också öfvertygad om, att herr statsrådet
Nyländer alls icke kommer att taga illa upp, därest kammaren fattar
ett beslut, som gör det möjligt för honom att tilldela Dalaskolan ett
anslag af 4,000 kronor.
Jag hade naturligtvis helst velat yrka bifall till min motion i
dess helhet, då det ju skulle kunna tänkas andra åtgärder för det
mindre jordbrukets höjande, hvilka böra tilldelas understöd, men då
inga utsikter finnas för ett sådant yrkande, ber jag, herr talman, att
få yrka afslag på utskottets hemställan i denna punkt och bifall till
herr Daniel Perssons med fleres reservation.
Härpå anförde
Herr Lundell: Utskottet har icke funnit skäl tillstyrka denna
begäran om anslag på 4,000 kronor till Nils Larssons skola. Det
finnes ju nu ett anslag af 10,000 kronor för dylik undervisning med
rätt för Kungl. Maj:t att häröfver förfoga, och Kungl. Maj:t lär väl
i det fallet vara den, som bäst kan pröfva och tillse, huruvida denna
skola bör ha anslag och beloppet därför. Att på enskilda motionärers
framställning tillerkänna denna skola anslag har utskottet icke funnit
skäl i.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Herr Andersson i Grimbo: Herr talmani Som vi kanske lite
hvar minnas beslutade Riksdagen för några år sedan att tilldela den
s. k. Rösiöskolan ett visst belopp. Men det ansågs olämpligt, att
Riksdagen på det sättet tilldelade en viss person ett slags national-
belöning, och det gaf anledning till, att ett nytt anslag infördes, som
går i utgiftsstaten under rubriken »annan landtmannaundervisning».
Detta anslag utgör nu 10,000 kronor och är ställdt till Kungl. Maj:ts
förfogande. Skulle nu Riksdagen besluta att höja detta anslag med
1,600 kronor, som skulle tilldelas Nils Larssons skola, så skulle äfven
detta i sin ordning bli ett slags national belöning. Utskottet har icke
haft något slags utredning eller redogörelse från denna skolas verk¬
samhet att tillgå, men jag tar för gifvet, att en sådan redogörelse
blifvit inlämnad i jordbruksdepartementet samtidigt med att ansökan
gjordes om statsbidrag. Af den af landtbruksstyrelsen afgifna redo¬
görelsen kan emellertid inhämtas, att statsanslag lämnas till 30 landt-
mannaskolor, och att anslagen variera mellan 1,500 och 4,000 kronor.
11
Nr 41.
Lördagen den 6 maj, e. m.
Skulle nu direktör Nils Larsson, som har ett årligt anslag af 2 400
kronor, få ytterligare 1,600 kronor, blefve det 4,000 kronor, han skulle
erhålla. Han skulle således få lika högt belopp som någon landt-
mannaskola har. Om man nu undersökte förhållandena vid andra
landtmannaskolor, skulle man måhända finna, att det funnes behöfligt
att tilldela några af dem i skilda delar af landet, som hade svårt att
hålla sig uppe, ett högre anslag, och att man därtill hade vida större
skäl än som nu här föreligga för att tilldela direktör Nils Larsson ett
högre anslag än han hittills haft.
Jag anser icke heller rådlig! att Riksdagen tilldelar en viss sådan
skola anslag. Är det så, att det kan påvisas, att det af Kungl. Maj:t
bestämda anslaget för den ena eller den andra skolan är för litet, bör
man gå tillväga på det sättet, att Riksdagen anslår ett visst belopp
och att Kungl. Maj:t får i sin ordning pröfva, hvilka skolor äro mest
berättigade och förtjänta af att få sina anslag höjda.
Herr Jönsson i Ref vinge har påpekat, att det är så många elever
vid skolan, och han har i detta afseende anställt jämförelser med
andra skolor. Ja, ur denna synpunkt skulle jag icke för min del och,
jag tror, icke heller Riksdagen ha någonting emot att hjälpa direktör
Larssons skola så långt som möjligt. Men, som vi veta, står denna
skola icke under någon inspektion, den arbetar icke efter någon viss
plan som de öfriga landtmannaskolorna, hvilka äro kontrollerade af
landtbruksstyrelsen. Denna är helt fristående och af staten okontrol¬
lerad, hvilket har gjort, att jag inom utskottet icke kunnat vara med
om motionen, och jag ber nu, herr talman, att få yrka bifall till ut¬
skottets förslag.
Herr Linders: Herr talman! Herr Lundell sade, att det är
Kungl. Maj:t, som bestämmer i sådana anslagsfrågor som den här före-
hggande, nämligen om höjning af anslaget under rubriken »öfrig under-
från 10,000 kronor. Jag vill emellertid påpeka hvad utskottet
själf sagt på sid. 108, nämligen:
»Ifrågavarande angelägenhet har således varit och kan med säker¬
het^ antagas framdeles ånyo blifva föremål för pröfning af Kungl.
Maj.t, som otvifvelaktigt är i bättre tillfälle än Riksdagen att bedöma
skolans förtjänster och betydelse sa väl i och för sig som i jämförelse
med andra liknande undervisningsanstalter.»
Detta är ungefär samma tankegång, som herr Lundell gjorde sig
till tolk för, men jag vill erinra om att därest icke Kungl. Maj:t får
något anslag till förhöjning af de förut utgående anslagen, så stå icke
några medel. under denna rubrik till Kungl. Maj:ts förfogande, och
sålunda kan icke Kungl. Maj:t utan att Riksdagen beviljar förhöjning
af anslaget vidtaga en sådan åtgärd, som motionären här ifrågasatt.
Jag hyser emellertid den uppfattningen, att det hade varit bättre, om
man kunnat bifalla motionärens yrkande att höja anslagsbeloppet till
15,000 kronor eller med 5,000 kronor, så att man kunnat bereda till¬
fälle för Kungl. Maj:t att äfven upphjälpa annan liknande undervis-
ning, som det nu saknas medel till. Men då jag icke inom utskottet
vunnit understöd för min mening, har jag förenat mig med de öfriga
reservanterna i att yrka en förhöjning af anslaget på 1,600 kronor,
Ang. åtgärder
för höjande
af det mindre
jordbruket.
(Forts.)
Nr 41.
12
Lördagen den 6 maj, e. m.
Ang.åtgärder sk att det må beredas möjlighet för Kungl. Maj:t att af tillgängliga
för höjande me(jei bevilja direktör Nils Larsson på Dala ett belopp af 4,000 kronor.
jordbruket? Ja8 vill som skäl härför anföra, att Riksdagen har någon gång
(Forts) ' förut beviljat ett sådant anslag, hvarom här är fråga, af det skäl, att
den ansett sig böra på något sätt främja denna särskilda landtmanna-
undervisning, som representeras i första rummet af dessa två jord-
bruksapostlar, Rösiö och Nils Larsson på Dala. Förra gången gällde
det närmast Rösiö, men nu har det mer och mer visat sig, att äfven
Nils Larsson på Dala tillgodoser synnerligen stora anspråk på dylik
undervisning. Då det är fråga om att väcka intresse för och mana
till kraftigt arbete för jordbrukets höjande, är direktör Nils Larsson
på Dala jämte direktör Rösiö den främste på detta undervisningsom¬
råde i vårt land. Äfven om man kan, såsom herr Andersson i Grimbo
ville, anställa några jämförelser mellan direktör Nils Larssons verk¬
samhet och undervisningen i andra så kallade landtmannaskolor och
man då kanske i vissa fall måste medgifva, att den undervisning,
hvarom här är fråga, icke i allo håller det mått som man uppställer
i fråga om offentliga läroanstalter, må man likväl besinna, att det
här är fråga om en särskild undervisningsform, som ställer så stora
kraf och speciell fallenhet på sin ledare, att det allmänna knappast
är i stånd att upprätta skolor efter samma norm.
Jag anser således att Riksdagen har alla skäl att villigt och kraf¬
tigt understödja denna verksamhet därför att den är af så utomordent¬
ligt stor betydelse för vårt jordbruk. Det är just denna undervisnings¬
verksamhet, som i så hög grad väckt jordbrukarna till insikt om
vikten af att genomföra ett rationellt jordbruk, och jag ber därför att
få yrka bifall till reservationen.
Härmed var öfverläggningen slutad. I öfverensstämmelse med de
därunder gjorda yrkandena framställde herr talmannen propositioner
först på bifall till utskottets hemställan samt vidare på bifall till den
af herr Persson i Tällberg m. fl. afgifna, vid punkten fogade reserva¬
tionen; och fann herr talmannen den förra propositionen vara med
öfvervägande ja besvarad. Herr Jönsson i Refvinge begärde likväl
votering, i anledning hvaraf nu uppsattes, justerades och anslogs följ¬
ande omröstningsproposition:
Den, som vill, att kammaren bifaller jordbruksutskottets hem¬
ställan i punkten 42 af utskottets förevarande utlåtande nr 1, röstar
Den, det ej vill, röstar
Ja;
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit den af herr Persson i Tällberg
m. fl. afgifna, vid punkten fogade reservationen.
Voteringen utvisade 104 ja mot 88 nej, hvadan kammaren bifallit
utskottets hemställan.
Lördagen den 6 maj, e. m.
13
Nr 41.
Punkterna 43—67.
Kammaren biföll hvad utskottet i dessa punkter hemställt.
Efter föredragning härpå af punkten 68, angående rikets allmänna
kartverk, yttrade
Herr Persson i Tallberg: Herr talmani Såsom herrarna finna
har jag i denna punkt reserverat mig mot utskottets motivering.
Denna min reservation afser dock icke något, som står i utskottets
motivering, utan hvad som icke står där. Jag har nämligen ansett,
att utskottet icke bort så lättvindigt som här skett gå förbi denna
fråga. Det är ju ett högst afsevärdt belopp, som det här är fråga om
att utgifva till rikets allmänna kartverk, och Riksdagen har ju så
många gånger haft anledning att fästa uppmärksamheten vid detta
kartverk, att det synes mig verkligen, som om man med fog skulle
kunnat begära, att Kungl. Maj:t skulle åtminstone något litet om¬
nämnt hvad som är åtgjordt för att omorganisera rikets allmänna
kartverk. Såsom herrarna veta, utgår på ordinarie stat ett afsevärdt
belopp till kartverket, nämligen icke mindre än 220,800 kronor. Nu
äskas här på extra stat 65,200 kronor, och således skulle, om utskot¬
tets hemställan här bifalles, inalles 286,000 kronor beviljas för kart¬
verkets verksamhet.
Riksdagen har, såsom jag nyss sade, flera gånger riktat uppmärk¬
samheten på det sätt, hvarpå detta verk fungerar. 1908 års statsut¬
skott, åt hvilket utskott frågans förberedande behandling då var anför-
trodd, yttrade bland annat: »Med afseende å de betydliga belopp som
utgå till rikets kartverk och då ännu större kostnader för detsamma
ställas i utsikt, har utskottet velat tillse, huruvida resultatet af detta
kartverksarbete, särskildt hvad det ekonomiska kartverket beträffar
står i skäligt förhållande till kostnaderna för detsamma.»
Samma anmärkning kan fortfarande göras mot dessa kartor. Nu
Jet jag mycket väl, att Kungl. Maj:t har vidtagit åtgärder i syfte att
ta till stånd en undersökning och eventuellt en omorganisation af
rikets allmänna kartverk. I det afseendet tillkallades sakkunnige redan
ren. ?onma3" 1908 0°k dessa sakkunnige afgåfvo sitt utlåtande den 18
juni 1909. Jag hade nästan hoppats, och jag skulle nästan vilja säga,
fordrat, att Kungl. Maj:t nu skulle hafva låtit Riksdagen veta, hvilka
åtgärder Kungl. Maj:t tänkt vidtaga med anledning af det utlåtande
som dessa sakkunnige aflämnat rörande denna viktiga fråga. Men så
har icke skett, och då har jag ansett, att utskottet hade bort föreslå
en skrifvelse till Kungl. Maj:t med erinran därom, att Riksdagen icke
är villig att fortsätta med att bevilja så stora belopp för det inskränkta
ändamål, som dessa kartor fylla, och på grund af det sätt, som an¬
vändes vid utförandet af dessa kartarbeten.
. JaS vdl icke trötta kammarens ledamöter med att upprepa, hvad
']ag yttrade redan år 1908, och som då också yttrades från sakkunnigt
håll i Första kammaren, men nog är det väl bekant för herrarna, att
sattet att få stomkartorna till stånd nog är af sådan beskaffenhet! att
det lämnar mycket öfrigt att önska. Dessa geodetiska mätningar, som
Ang. rikets
allmänna
kartverk.
Nr 41.
Ang. rikets
allmänna
kartverk.
(Forts.)
Ang. Bär-
skridt under¬
stöd till syn¬
nerligt be¬
tungade väg-
hållnings-
distrikt.
14 Lördagen den 6 maj, e. m.
är det allra dyrbaraste, gå delvis parallella för det ekonomiska kart¬
verkets och det topografiska kartverkets kartor. Den ena tillgodogör
sig icke i den utsträckning, som vore önskvärd, den andras arbete.
Dessa sakkunnige, som voro tillkallade, hafva också understrukit detta,
ty bland annat hemställa de: »att nuvarande ekonomiska kartverkets
fortsatta bearbetande i princip öfvergifves; att emellertid af kartverket
redan påbörjade arbeten fullföljas, de i Malmöhus län dock allenast
under förutsättning att arbeten för ett katasterverks åstadkommande
icke under tiden där igångsättas» o. s. v.
Och slutligen säga de kommitterade följande: »Nödvändigheten
af att genom utredning, omfattande samtliga af staten föranstaltade
kartarbeten, utröna i hvad mån ändringar i organisation och plan er¬
fordras för erhållande af större nytta utaf dessa arbeten, har synts
kommitterade så påtaglig, att någon utredning om de organisations-
ändringar, som för ekonomiska kartverket ensamt för sig kunde vara
nödiga i den mån kartverket fortfarande bearbetas, ej ansetts böra af
kommitterade utföras».
Sålunda hafva de sakkunnige här gjort ett uttalande, som går i
precis samma riktning som det uttalande, som statsutskottet gjort,
icke allenast en, utan två gånger, och som af Riksdagen blifvit god-
kändt. Nu är det visserligen sant, och jag förmodar, att herr stats¬
rådet kommer att erinra därom, att de kommitterade icke voro eniga
i sin uppfattning, men man kan säga, att de i stort sedt dock voro
eniga, då majoriteten bland de sakkunnige framställde det förslag, som
jag nyss uppläste.
Jag har endast velat göra dessa erinringar för att om möjligt i
min ringa mån söka bidraga till att frågan så snart som möjligt måtte
bringas i ett annat läge än det, där den nu befinner sig. Jag har,
herr talman, icke något annat yrkande att göra än om bifall till ut¬
skottets hemställan.
Vidare anfördes ej. Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punkterna 69—71.
Utskottets i nämnda punkter gjorda framställningar blefvo af
kammaren bifallna.
Punkten 72, angående särskildt understöd till synnerligt betungade
väghållningsdistrikt.
Under punkten 72 af nionde hufvud titeln hade Kung! Maj:t före¬
slagit Riksdagen, att, i likhet med hvad som ägt rum för hvart och
ett af åren 1907—1911, till understöd åt synnerligt betungade väg¬
hållningsdistrikt på extra stat för år 1912 anvisa 150,000 kronor.
I sammanhang härmed hade utskottet till behandling förehaft en
inom Andra kammaren väckt motion, nr 265, i hvilken herrar Lund¬
ström och Carlsson i Malmberget hemställt, att Riksdagen måtte
besluta på extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af 300,000 kronor
att utgå som understöd till synnerligt betungade väghållningsdistrikt
efter förut stadgade grunder.
15
Nr 41.
Lördagen den 6 maj, e. m.
Utskottet hemställde
att Riksdagen med afslag å ifrågavarande motion måtte, i likhet
med hvad för hvart och ett af åren 1907-1911 skett, till understöd
Äpfif väghållningsdistrikt, på extra stat för å, 1912
Reservation hade likväl afgifvits af herrar Kronlund och Lund*
snm o * bort hemställa om bifall till den i
firs*'
ström, som ansett, att utskottet
punkten omförmälda motionen.
på bSLtÄing af ulBkotteto hemsB11“ ^
Herr Lundström, som anförde: Herr talman! Jag har i denna
punkt jamte några bankkamrater afgifvit en motion, däri vi yrka att
det af Kung! Maj:t äskade anslaget till understöd åt synnerligt be
tungade väghållningsdistrikt skulle ökas med 150,000 kronor till 300 000
Mo0tnutsk?ttentsautr"T eKmeile^tid jordbruksutskottet afstyra.
Mot utskottets utlåtande har herr Kronlund jämte mig afgifvit re«erva-
tion . hv.lken vi yrka, att motionen måtte tf Kiksdagen bifall^
vägunderhållet ar en synnerligen svår tunga på landsbygden
r rni H VagS.kattCn vfkar ytterst ojämnt, därom lära meningarna8 nu¬
mera åtminstone i denna kammare icke vara så synnerligen delade
lättanded® Ä* förslaS- 80m blifvit framställda till
bifall flere Uftjamnande f den,na skattebörda. Kammaren har också
bifallit flera af dessa förslag. Jag erinrar t. ex. om beslutet att böla
statsbidraget från 15 till 30 procent äfvensom om kammarens beslut
angående skrifvelse till Kungl. Maj:t om att statsbidrag måtte utgå
ST l ? vintervagunderhållet. Om dessa två beslut blifvit Riksdagens
hade det ju vant att vänta en synnerligen stor lättnad för väghållnfngs-
distrikten ute i landet. Da emellertid nu dessa kammarens beslut förfallit
för denna gång pa Forsta kammarens motstånd, så anser jag att denna
motion nu så mycket hellre borde af Riksdagen bifallas sl ätt de
ytterst betungade vaghallmngsdistnkten på vissa orter ute i landet
kunde vinna eller erhålla en väl behöflig hjälp, till dess möjligen på
annat satt en utjämning kan anordnas. Det är ju alldeles gifvet att
detta icke ar något universalmedel för utjämning af de olika ’väe-
skattebordorna i landet, men det är dock en betydlig hjälp. Skall
emellertid någon väsentlig hjälp kunna åstadkommas, då är detta lilla
Ä Se 4ka rtmkligt Ettrlag På 15°’000 korkan natur
tyngande ^kattttfördorna "a®0n Tld“e 1 de ytterst olika
den al“ djupt intränga i stadiet ,f
På landet tf m , väghållningsbesvärets utgörande
rr] f ’ sorn af jordbruksdepartementet upprättats, för att finna
huru störa ojämnheter som förefinnas de olika väghållningsdistrikten
emellan. Det framgår af denna tabell t. ex., att en del ZhSlningS
distukt ha den synnerligen höga vägskatten af 1 krona §25 öre pr
vagtyrk, medan andra väghållningsdistrikt icke ha mer än fyra öre.
Ant?, sär¬
skilt under¬
stöd till syn¬
nerligt be¬
tungade väg¬
hållnings-
distrikt.
(Forts.)
Nr 41.
Ang. sär¬
skildt under¬
stöd till syn¬
nerligt te-
tungade väg¬
hållnings¬
distrikt.
(Forts.)
16 Lördagen den 6 maj, e. m.
Om man gör en jämförelse länen emellan, finner man också mycket
stora ojämnheter. Under det att medeltalet för hela riket utgör om¬
kring 27 öre pr vägfyrk, uppgår medeltalet i det län, som har den
lägsta vägskatten till allenast 14 öre och i det som har den högsta
till 60 öre. Det är alldeles gifvet, att de högsta skattebeloppen pr
vägfyrk återfinnas i Norrland, de stora viddernas och långa afståndens
landsända. I Norrbottens län, som uppvisar det högsta medeltalet,
utgör detta 60 öre, och i Jämtlands län är det enligt tabellen 50 öre.
Men äfven inom dessa län äro beloppen synnerligen divergerande. I
Norrbottens län exempelvis är det högsta belopp, som utgår pr väg¬
fyrk, 1 krona 25 öre och det lägsta 20 öre. I Västerbottens län ligger
den ’ lägsta gränsen vid 25 och den högsta vid 82 öre. Man skulle
kunna fortsätta denna jämförelse och öfver allt finna dylika stora
skiljaktigheter i beloppen, och detta icke blott i de norrländska länen
utan äfven i södra Sverige, ty äfven där finner man rätt höga skatte¬
belopp vid sidan af de minsta.
Nu har emellertid jordbruksutskottet ansett, att ett anslag på
150,000 kronor är tillräckligt. Utskottet har också upprättat en tablå,
som skulle utvisa detta, och säger att under år 1910 af 24 väghåll-
ningsdistrikt, som sökt understöd från detta anslag, 23 ha erhållit
sådant, och att följaktligen beloppet skulle vara alldeles tillräckligt.
Jag vill då påminna om, att i den utredning, som af kammarkollegium
förebragtes, när detta anslag första gången beviljades, nämligen 1906,
kammarkollegium kommit till det resultatet, att om man skulle af-
hjälpa denna tunga endast i de allra hårdast belastade distrikten, som
kammarkollegium räknar till 14, skulle ett belopp af 257,000 kronor
vara erforderligt. Skulle man verkställa en utjämning vid en vägskatt
af 50 öre pr vägfyrk, så skulle 507,000 kronor erfordras för att ersätta
väghållningsdistrikten för den vägskatt, som utginge utöfver 50 öre pr
fyrk. Det är alldeles klart, att ju flera väghållningsdistrikt, som söka
understöd af anslaget, dess mindre blir det belopp, som hvart och ett
erhåller och dess tyngre börda få de alltså själfva bära.
Då jag nu sålunda anser, att en ökning af detta anslag är alldeles
nödvändig för att understödja de tyngst belastade väghållningsdistrikten
och då anslaget utgår under så betryggande former, att Kungl. Maj:t
i hvarje särskildt fall pröfvar, om verkligt behof förefinnes, och alltså
ingen kan erhålla bidrag af anslaget med mindre än att synnerligt
behof däraf föreligger, skall jag, herr talman, yrka bifall till motionen.
Häruti instämde herrar Carlsson i Malmberget, Riström, Bäck¬
ström, Morsell, Hedström, Lindgren i Skog, Karlsson i Fjöl och
Kronlund.
Vidare anförde
Herr Lundell: Herr talmani Det måste ju erkännas, att väg-
hållningsbesväret är en betydande tunga för jordbruket, men detta
anslag är ju icke afsedt att af hjälpa annat än de värsta bördorna,
som kunna åligga ett eller annat särskildt väghållningsdistrikt. Jord¬
bruksutskottet såväl som Kungl. Maj:t har ansett, att för det ända-
Nr 41.
Lördagen den 6 maj, e. m. 17
målet det nu utgående anslaget af 150,000 kronor är tillräckligt. I Ang. sär-
den kungliga propositionen angifves, att någon anledning till ändring . nnder-
af detta anslagsbelopp icke föreligger, och" som vi hörde, ha af 24 'Hull i"7"’
vaghallningsdistrikt, som under år 1910 sökte bidrag af detta anslag, tunga!* Väg-
u •• sa(*ant. Att det tjugufjärde icke fick sin ansökan bifallen, hållnings*
berodde därpå, att det väghållningsdistriktet icke kunde sägas ha större strikt.
väghållningstunga än som gäller för distrikten i allmänhet. (Forts.)
• a m^nga förhållanden, som kunna vålla dessa ojämnheter
1 de olika väghållningsdistriktens verkliga skattebörda för detta ändamål,
till exempel huru de uppskatta kostnaderna för väghållningen, huru
många vägar af de befintliga intagas som allmänna, huru de uppskatta
de hemman,. som skola bidraga därtill, huruvida skogsdistrikten lämna
bidrag eller icke, att det säkerligen kräfves mycket omfattande under¬
sökningar om man skall gå längre i afhjälpandet af dessa ojämnheter.
Såsom saken nu ligger, anser jag, att detta anslag på 150,000 kronor
.f1}} fyllest. Inom utskottet var också den meningen så godt som
enhälligt gällande, ty såsom vi se är det endast motionären i frågan
och en ledamot i utskottet därjämte, som reserverat sig.
På grund af dessa förhållanden skall jag be att få yrka bifall till
utskottets förslag.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats afslutad, gaf herr tal¬
mannen propositioner på dels bifall till utskottets hemställan, dels
ock bifall till den i punkten omförmälda motionen; och förklarade
herr talmannen sig anse svaren hafva utfallit med öfvervägande ja för
den förra propositionen. Då votering emellertid begärdes, blef nu
uppsatt, justerad och anslagen en så lydande voteringsproposition:
Den, som vill, att kammaren bifaller jordbruksutskottets hem¬
ställan i punkten 72 af utskottets förevarande utlåtande nr 1, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej
Vinner Nej, har kammaren bifallit den i punkten omförmälda
motionen.
Omröstningen utföll med 127 ja mot 60 nej; och hade kammaren
alltså bifallit utskottets hemställan.
Punkterna 73 och 74.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
... Punkten 75, angående ett anslag under benämning allmänna af- Ang. ett
dikningsanslaget. anslag under
benämning
I en inom Andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet remit- a!l!f"na
terad motion, nr 22, hade herr Persson i Tällberg hemställt, att Riks- m,l£'
Andra kammarens protokoll 1911. Nr 41. 2
Nr 41.
Ang. ett
anslag under
benämning
allmänna
afdiknings-
anslaget.
(Torts.)
15 Lördagen deri 6 maj, e. m.
dagen måtte på extra stat för år 1912 ställa till Kung! Maj:ts förfogande
ett anslag af 800,000 kronor, under benämning allmänna afdiknings-
anslaget, till understödjande medelst statsbidrag utan återbetalnings-
skyldighet af myrutdikningar och vattenaftappningar inom öfriga delar
af riket med undantag af de fyra norrländska länen, vare sig anda¬
målet med arbetsföretaget vore uppodling af till åker eller äng lämplig
jord eller minskning af frostländig!^ för närliggande bygd, äfvensom
föreslagit att för bidrags erhållande samma villkor skulle uppställas,
som nu gällde rörande norrländska afdikningsanslaget.
Utskottet hemställde, att ifrågavarande motion icke måtte af Riks¬
dagen bifallas.
Vid punkten var likväl ofogad reservation af herrar Persson i Tall¬
berg, Jansson i Krakerud, Åkerlund, grefve Hamilton, Kronlund Pers
och Linders, som ansett, att utskottet bort hemställa om bifall till
den i punkten omförmälda motionen.
Utskottets hemställan upplästes, hvarefter
Herr Ström i Transtrand yttrade: Herr talman, mina herrar!
Som herrarna finna har herr Persson i Tallberg väckt en motion
om ett anslag, som i motionen kallas allmänna afdikningsanslaget.
Namnet är således nytt, men förslaget afser dock icke egentligen ett
nytt anslag. Det är en utsträckning af samma förslag som det,
gQ£0 under flera år här har behandlats och lämnats till norrländska
afdikningsanslaget, hvilket anslag, som känd! är, icke har sträckt sig
så långt som ner till Kopparbergs län. Vi ha i detta fall ansett,
att Kopparbergs län liksom äfven en del andra län i mångt och
mycket äro fullkomligt likställda med Norrland beträffande en del
myrmarker. Vi ha därför äfven förut sökt att antingen få använda
detta norrländska afdikningsanslag äfven för sydligare belägna trakter,
eller också att få för enahanda ändamål använda ett annat anslag,
det s. k. frostminskningsanslaget så, att bidrag skulle kunna fås på
samma sätt, vare sig den utdikade myren kunde vara tjänlig för
odling eller icke. Då vi haft den uppfattningen i det förslag, som
förut, framställts, och då samma åskådning äfven här gör sig gällande
i herr Perssons motion, så. ha vi alltid först och främst ansett, att det
är ytterst svårt att på förhand bestämma, huruvida ett dikningsanslag
kan afse en myr, hvars torrläggning endast och allenast skulle be¬
främja frostminskningen, eller också på samma gång tjäna odlingen.
Man har anmärkt mot en sa vidsträckt användning af anslaget, att
det skulle vara alldeles obehöflig! att ha något dylikt anslag för syd¬
ligare provinser inom Sverige. Där skulle nämligen sådana mossar,
som vore för odling tjänliga, alltid hafva sådant värde,_ att de skulle
utan något statens bidrag kunna dikas och sedermera äfven uppodlas.
Ja det kan på sätt och vis vara sant, att mossarna i och för sig
möjligen kunde hafva ett sådant värde, men man kan också tänka sig
den omständigheten, att en person, som äger en sådan mosse, kanske
Lördagen den (5 maj, it. in.
ro
icke ager förmåga att bringa dikningsföretaget till utförande, och följ¬
aktligen blir mossen liggande sådan den är utan att bli utdikad Jag
tror darior, ehuru jag visserligen icke känner till alla myrar i de
sydhgare landskapen, att det äfven där finnes inånga trakter, där ett
sadant bidrag skulle vara af största behof påkalladt och kanske just
bidraga tdl att dylika myrmarker blefve uppodlade, som eljest icke
skuUe bil det. Sålunda blefve ju detta anslag till lika mycket gagn
i de sydligare som i de nordligare trakterna. '
. ,När dä.rf.ör ett 8fdant förslag som detta kommit från oss dalamän
Sa ia T,1. Icke uteslutande tänkt på Dalarna, utan vi ha trott, att
sadana förhållanden kunna råda äfven i sydligare delar af vårt land
och vi ha vågat hemställa, huruvida icke ett anslag skulle kunna be
vi jas under benämningen allmänna afdikningsanslaget, som på samma
villkor och för samma ändamål som det norrländska anslaget skulle
kunna fa anvaudas i andra delar af landet.
.... ^>Rt kar i mfnga fall, när det varit fråga om att uppgöra plan
tor sadana atdikmngar, som afse att minska frostländigheten, varit
ganska svart för vederbörande ingenjör att absolut bestämdt säga
huruvida ett sadant foretag kunde afse endast frostminskning eller
äfven pa samma gång odling. Till följd däraf synes det mig vara
klokt, om ett anslag skulle kunna få användas på det sätt, att det
kunde tjäna icke blott frostminskningen utan äfven odlingen. I det
tall ^ att det tjänar båda dessa ändamål äro väl pengarna ännu bättre
använda an om företaget endast skulle tjäna det ena ändamålet. Det är
dessa skal som gjort, att vi anse det nödvändigt att samma villkor
företag bestanimande for anslaS- som i själfva verket gagna enahanda
i- första gången vårt förslag kom fram af såg det, att det norr¬
ländska afdikningsanslaget skulle utsträckas att användas äfven för
Daiarna Da fingo vi den upplysningen, att anslaget icke på långt
I?alf..rac.kte tlU f°r de ansökningar, som voro inne, och det fanns
darfor ingen utsikt att det anslaget skulle kunna dela med sig åt
andra provinser. Vid sådant förhållande, och när detta förhållande
fortfarande gor sig gällande, ha vi trott, att man skulle hafva god an¬
vändning tor ett anslag på enahanda villkor äfven för andra trakter
af landet an Norrland, och därför ha vi, som herrarna finna, före¬
slagit att fa ett belopp af 300,000 kronor till ett allmänt afdiknings-
anslag, som skulle galla för de andra provinserna inom landet, och
åt hvilket bidrag skulle erhållas på samma villkor, som gälla för det
norrländska afdikningsanslaget.
Nu har utskottet afstyrkt detta förslag, men jag vill hoppas, att
kammaren behjartar saken och finner, att förslaget dock är sådant att
fana detma,,0r in°m utskottet Styrkt, kammaren dock kan bi-
Jag skall därför herr talman, tillåta mig att yrka bifall till
reservationen, hvari hemställes om bifall till den af Daniel Persson
vackta motionen.
Nr 41.
Ang. ett
anslag under
benämning
allmänna
afdiknings¬
anslaget.
(Forts.)
Herrar Ersson och Kronlund instämde häruti.
Ktr 41.
20
Lördagen den 6 maj, e. ra.
Ang. ett
anslag under
benämning
allmänna
afdiknings-
anslaget.
(Forts.)
Vidare anförde:
Herr Andersson i Grimbo: Herr talman! Som herrarna finna,
är det här fråga, om ett nytt anslag af 300,000 kronor under benäm¬
ning allmänna afdikningsanslaget, att utgå med halfva beräknare kost¬
naden för afdikningar, sjösänkningar och dylikt i meliersta och södra
Sverige. I föregående punkt hafva vi ställt till Kungl. Maj .te for¬
förfogande för mellersta och södra delen af landet ett anslag af 150,000
kronor under benämningen allmänna frostminskningsanslaget. Detta
anslag, som utgår med halfva kostnaden har de senaste åren visat sig vara
fullt tillräckligt. „ , ,, A ,
Skulle det nu föreslagna anslaget bil beviljadt, sa skulle det
komma att konkurrera med den s. k. odlingslånefonden Som vi veta,
finnes det nu en sådan fond, ur hvilken landtmannen kunna la lana
penningar på jämförelsevis goda villkor. Dessa lån erhallas nämligen
under de första 4 åren räntefritt, sedan få de betala 3,6 procent ranta
under ytterligare ett par tre år och därefter jämväl amortera under
20 år med 5 procent om året. Detta får anses som förmanliga villkor.
Lånen kunna erhållas ända upp till 70 procent af den beräknade
odlin-skostnaden. Skulle det nu bli så, att landtmannen skulle fa
ett direkt anslag af staten ända till hälften af kostnaden, sa kan man
tänka sig att det kommer att gå så, att de icke använda dessa lån,
utan i stället vänta i åratal tills de få direkt anslag af staten. Ur
berörda fond utlämnas årligen lån till ungefär 1,000,000 kronor, hvar¬
för tydligen 300,000 kronor blefve för litet, och om därtill mitt an¬
tagande är riktigt, nämligen att detta anslag i vissa fall kom att för¬
dröja en del företag, så kan man väl ställa sig betänksam emot for-
slaget^m gådana anslag gom det föreslagna skulle utgå, är det alldeles
omöjligt att skilja på de väl situerade landtbrukarna och de mera be¬
höfvande eller ekonomiskt svagare, ty som vi veta, ar det i flesta tall
så att företagen bestå af flera delägare, och då är det omöjligt att fa
med alla, om det skall göras skillnad i fråga om villkoren. Skola nu
dessa direkta anslag gå ut, så får man tänka sig äfven, att det många
gånger går åt till inlösen af vattenfall och dylikt, hvilket jag icke an¬
ser vara nödigt att staten på detta sätt understödjer.
Såsom landtbrukare vill jag på det allra varmaste tacka motio¬
nären för hans välvilja mot landtmännen i mellersta och södra Sverige,
men jag kan icke vara med om förslaget, ty jag anser, att det är att
o-å väl långt att så här dela ut penningar åt landtmännen och sedan
taga dem •mnom skatter af andra personer. Åtminstone anser jag, att
detta anslag skulle föregås af en utredning om i huru stor omfattning
ett sådant anslag är behöfligt etc. _
Nu kan det kanske häremot erinras, att vi nyss beslutat ett an¬
gläs af 800,000 kronor för Norrland, ur hvilket landtmännen få hälften
af utdikningskostnaden utan återbetalningsskyldighet. Ja, därom vill
lag saga, att det ju nu en gång för alla är så, att Norrland är landets
g \ skötebarn när det gäller landtbruket och en del andra förhallan¬
den, och att den öfriga delen af landet alltid visat sig offervilligt, när
det varit fråga om att stödja de norrländska sträfvandena.
21
Nr 41.
Lördagen den 6 maj, e. m.
Jag skall emellertid herr talman, be att få yrka bifall till utskot¬
tets hemställan.
Herr Kronlund: Herr talman, mina herrar! Detta afdiknings-
anslag afser ju att med statens hjälp möjliggöra afdikningen af vatten¬
sjuka marker. Hittills har man i detta afseende hufvudsakligen riktat
sin uppmärksamhet på Norrland, där den största arealen af dessa
marker tinnes. Men man har på samma gång börjat inse det orätt¬
visa i att endast Norrland skulle bli delaktigt af dessa förmåner. Det
finns nämligen många andra delar af vårt land, som har vattusjuka
marker att erbjuda, hvilka äro sådana, att de enskilda icke äro mäk¬
tiga att ensamt bestrida kostnaderna för en afdikning. Att då, såsom
den föregående ärade talaren gjorde, betacka sig för detta anslag, det
är ju mycket ädelmodigt af honom, men jag tror icke, att han härut¬
innan är tolk för alla dem, som skulle komma i åtnjutande af detta
anslag, och som verkligen behöfva det. Jag tror det finns många i
andra delar af landet, som äro lika berättigade och lika väl värda ett
stöd af staten på dessa villkor, som nu föreslagits, som norrländingarne
äro det. Han skall komma ihåg, att kanske månget litet eget hem litet
hvarstädes i öfriga trakter af vårt land genom ett litet anslag ur denna
fond skulle kunna förstora sin lilla areal af odlingsbar jord och däri¬
genom komma i bättre ställning. Jag tycker, att det endast är en
gärd af rättvisa gent emot hela landet att låta landet i de delar, som
äro i behof af och kunna ifrågakomma till dylikt anslag, äfven få
sådant, och jag tycker därför, att alla skäl tala för, att man icke, åt¬
minstone från södra och mellersta Sveriges folkrepresentanter skall
sätta sig emot detta anslag, när det behöfves, och därför ber jag att
få yrka bifall till reservationen.
Herr Lundell: Det är otvifvelaktigt, att eu hel mängd landt¬
brukare, som ha odlingslägenheter och kunna utföra odlingar, hvilka
skulle vara ytterst tacksamma att få ett sådant anslag nämligen så,
att de få hälften af hela odlingskostnaden gratis af staten. Men hur
långt tro herrarna, att dessa 300,000 kronor skulle räcka, om vi ut¬
sträckte detta till hela Sverige, både södra och mellersta delarna,
utom det att Norrland får de 800,000 kronor. Nej, vi få icke tänka
oss 300,000 utan 3 millioner, d. v. s. om vi tiodubbla summan, eljest
skulle de icke räcka långt. Men då säges att om vi icke kunna hjälpa
alla, så kunna vi dock hjälpa en del. Men hvilka vi skola hjälpa
då, det blir omöjligt att utreda. En föregående talare har sagt, att i
odlingsföretag ingå både bemedlade och mindre bemedlade. Skall
man då låta göra bouppteckning, så att man får reda på, om de be¬
höfva hjälp eller icke för att företaga odlingen. Nu ha vi ju den
allmänna odlingslånefonden att tillgå för detta ändamål. Från den
utgå till södra och mellersta Sverige ungefär en million kronor årligen.
Där kunna de få 70 / af odlingskostnaden, visserligen med skyldighet
att återbetala lånet om en längre tid. Jag tror, att denna fond^skulle
bli alldeles förryckt, om man ställde i utsikt för jordbrukarna att
kunna få hälften af odlingskostnaderna till skänks. Det skulle väl
knappast bli någon, som egentligen sökte få lån, såvidt det vore möj-
Ang. ett
anslag under
benämning
allmänna
afdiknings-
anslaget.
(Forts.)
Nr 41. 22 Lördagen den 6 maj, e. m.
Ans. ett jjgt att få hälften till skänks af dessa kostnader, och jag tror att man
benämning skulle i så fall snarare minska odlingarna än öka frekvensen däraf,
allmänna ty det skulle bli en viss afundsjuka, skulle man kunna säga, emellan
»/dikning!- dem, som få dylikt lån, och dem, som få bidrag i form af anslag.
anslaget. .Ja, då blir det antagligen ingen, som söker lån, och de, som icke få
( orts.) anslag, odla icke. Vi se, att icke heller det norrländska anslaget,
som dock för det området utgör 800,000 kronor årligen, räcker till åt
alla dem, som vilja hafva anslag på dessa villkor. Det angafs när vi
höllo på att behandla detta ansiagsbelopp, att det fanns ansökningar
inne på öfver 4 millioner kronor, som man ville utfå från detta an¬
slag, ehuru det icke fanns mer att tilldela de lånesökande än 800,000
kronor. I Norrland äro ju odlingsmöjligheterna betydligt mindre i
afseende på, utsikterna att få afkastning än i södra Sverige. Därför
kan man ju tänka sig, och jag är säker på, att ansökningarna skulle
bli proportionsvis ofantligt mycket större i södra och mellersta Sverige,
då vi tänka oss, att i Dalarna, Värmland och åtskilliga andra land¬
skap finnas stora lägenheter och möjligheter att göra af med penningar
på detta sätt. Vore det nu så, att staten kunde få pengar utan att
plocka dem ur fickorna på landets innebyggare, ja, då skulle vi gärna
bevilja allt möjligt och äfven detta, men, som förhållandet nu är, att
man måste låta andra skattskyldiga betala, få vi äfven med afseende
pa detta ändamål, det må vara hur bra som helst för dem, som kunna
ta emot ett sådant anslag, iakttaga en viss försiktighet. Och jag tror,
att vi måste hålla oss till de vägar, som äro utstakade genom bestäm¬
melserna om odlingslånefonden. Om-vi åter skulle kunna åstadkomma
något bättre villkor än dem, som nu gälla för lån ur odlingslånefonden,
tror jag, att det skulle vara lämpligt att öfverväga den saken. Om
t. ex. dessa låntagare kunde få några flera år räntefria än som nu är
förhållandet, om vi kunde låta dem få en större procent af kostnaden
som lån,^ det skulle icke vara på långt när så stor uppoffring från
statens sida, som när det gäller att helt och hållet skänka bort hälf¬
ten af kostnaden.
På grund af dessa förhållanden, att jag tror, att vi egentligen
icke öka odlingsfrekvensen med detta tillvägagående men ställa oss
inför utsikten att skapa missnöje, därigenom att det endast blir ett
fåtal, som kan få af detta anslag, och att odlingslånefondens använ¬
dande kommer att tillbakasättas, på grund af dessa förhållanden skall-
jag, herr talman, be att få yrka bifall till utskottets förslag.
Herr Persson i Tällberg: Herr Andersson i Grimbo var vänlig
nog att uttala sin tacksamhet till oss motionärer, för att vi visat vän¬
lighet mot landtbrukarna och framfört detta förslag, men det oaktadt
yrkade han afslag på förslaget, och jag har därför svårt att förstå
honom. Men en sak förstår jag, och det är, att jag icke kan känna
samma tacksamhet mot herr Andersson i Grimbo rörande hans väl¬
vilja mot landtmännen, ty jag har ännu icke kunnat upptäcka denna
välvilja.
Hvad nu herr Lundells motiv beträffar, är det ju svårt att veder¬
lägga dessa. De förefalla mig vara mycket underliga. Hans första
anmärkning mot vårt förslag var, att beloppet skulle vara för litet,;:
Lördagen den 6 maj, e, m.
23
Nr 41
men för att hjälpa saken yrkade han så afslag på allt. Jag har svårt att
begripa den logiken, men det är naturligtvis mycket, som jag ej begriper.
Jag skall nu ägna litet uppmärksamhet först åt utskottets förslag,
och då borde jag kanske redogöra för förslagets förhistoria. Det skall
icke taga lång tid.
Förhållandet är, som herrarna erinra sig, att år 1908 motionerade
herr Ström och jag äfven då om ett anslag på 300,000 kronor för ett
särskildt afdikningsanslag för Gefleborgs- och Kopparbergs län. Motio¬
nen remitterades då till statsutskottet, men statsutskottet framhöll i
sin motivering, att ett dylikt anslag var af behofvet högeligen påkalladt
äfven för andra delar af landet, och då vi begränsat vårt förslag till
att omfatta endast Gefleborgs- och Kopparbergs län, afstyrkte utskottet
förslaget.
Nästa år 1909, utvidgade vi vår motion och skrefvo den då i
den riktningen, att den skulle afse ett anslag för hela landet med
undantag af de fyra norrländska länen, men samma statsutskott sade
då, att motionen var alldeles för vidtomfattande, då den omfattade
hela Sverige, Det behöfdes icke i alla landsdelar, och följaktligen
afstyrktes motionen. Nu har jordbruksutskottet gått att behandla
föreliggande motion, och det synes mig, att jordbruksutskottet icke
har ådagalagt någon synnerligen stor färdighet i innanläsning, såvidt
jag kan finna. Utskottet säger nämligen: »För att en sådan åtgärd
skulle vara motiverad, skulle inom södra och mellersta Sverige före¬
finnas ett tämligen allmänt behof af odlingshjälp på samma fördel¬
aktiga villkor, som medgifves i Norrland, d. v. s. bidrag utan åter-
betalningsskyldighet intill halfva kostnaden för odlingsföretaget.»
Jag ber att få upplysa kammarens ledamöter och särskildt de med¬
lemmar af jordbruksutskottet, som icke äro reservanter, att vi aldrig
ha motionerat om, att det skulle bli ett anslag, hvarigenom man
skulle lämna bidrag till halfva odlingskostnaden, utan i likhet med
hvad som gäller för det norrländska afdikningsanslaget skulle man få
bidrag till halfva afdikningskostnaden, icke odlingskostnaden.
Så resonerar utskottet vidare, att det icke skulle vara behöflig!,
därför att vi nu ha sådana kommunikationer och en sådan kultur i
öfriga delar af landet, att det därför skulle vara onödigt. Detta är
ett nytt skäl, som icke förr är anfördt. Tvärtom anfördes särskildt
år 1908, att det behöfdes på många håll, och jag är öfvertygad om,
att de herrar, som känna till förhållandena i bygderna, veta mycket
väl, att det är ofantligt stora myrmarker, som vänta på odlarens plog,
och hvar och eu, som vill sätta värde på att hjälpa upp vårt jord¬
bruk, måste finna tillfället lämpligt att visa detta i handling och
hjälpa dessa fattiga landtbrukare, som föra ett idogt lif, att utvidga
sina tegar i den mån det är möjligt. Det är verkligen ett ganska
stort behof, som gör sig gällande inom flera län och särskildt i den
ort, jag närmast känner i Kopparbergs län, att det skulle vara
mycket ledsamt om detta förslag skulle falla i denna kammare.
Och jag är öfvertygad om, att norrlänningarna icke skola ha något
emot att hjälpa oss i detta afseende. Norrländska afdiknings¬
anslaget härstammar ju från år 1906 — det var nämligen då och
icke som vid föregående punkt står år 1898 som det anslaget
Ang. ett
andag under
benämning
allmänna
aj dikning st¬
il nslagct.
(Forts.)
Nr 41. 24
Lördagen den 6 maj, e. m.
Ang. eu korn till. Det fanns icke något afdikningsanslag före år 1906. Då
ar>ben^mning, ^°rst iramlades frågan därom af den Staaffska regeringen. Det förra
allmänna anslaget var frostminskningsfonden, men ur det anslaget får man icke
afätning:- något bidrag utan återbetalningsskyldighet, därest marken uppodlas, f |j
anslaget. Således kan det icke bli den farliga konkurrens mellan dessa
(Forts.) anslag, som herr Andersson tycktes frukta för. Man har ju fört ut
jordfrågan i bygderna i diskussioner och agitationer på ett sätt, som
jag icke finner vara alldeles lyckligt. Och jag kan icke underlåta att
för kammarens ledamöter, åtminstone en gång visa huru en sannin¬
gens tolk, när det gäller jordbrukare, herr Lundell, uppträder i dessa
frågor. Han har nämligen lämnat ett referat, som är intaget i tidnin¬
gen Kalmar, öfver de motioner herr Ström och jag ha väckt. Han
har lämnat ett referat af sådan beskaffenhet, att det bör såsom ett
vittnesbörd om herr Lundells sanningskärlek, då det gäller motstån¬
dare, få tagas in i kammarens protokoll. Referatet återfinnes, som
sagdt, i tidningen Kalmar, och jag förmodar, att herr Lundell erkän¬
ner riktigheten däraf. Det finnes infördt i tidningen in extenso och
jag skall endast läsa upp några rader. Han säger bland annat så
här: »Så kommer Daniel Persson fram med andra högersynder» —
han syftar på hvad jag skulle yttrat om högern. — »Han jämte en
annan dalariksdagsman har motionerat om ett statsanslag på 2 mil¬
lioner att lämnas som rent anslag till afdikning af mossmarker, på
det dalamännen må få sina mossar afdikade på statens bekostnad.
Att en dylik motion skulle ha sympatier i öfre Dalarne är ju icke
att undra på. Anslaget föll, men om det nu var höger eller liberaler,
som mest bidragit till afslaget, är nog svårt att bestämma. Ett stort
antal af liberalerna anse nog också att staten gör tillräckligt för afdik-
ningarna, då den i rent anslag utlämnar en million årligen och dess¬
utom lämnar lån till detta ändamål på mycket billiga villkor». Jag
har ansett, att detta med det sammanhang det har till den fråga som
nu föreligger borde bevaras i Riksdagens protokoll.
Jag kan på grund af hvad jag nu anfört, icke på grund af hvad
jag läst upp af herr Lundells anförande, herr talman, icke annat än
på det lifligaste yrka bifall till reservationen.
Herr Lundell: Hvad Daniel Persson yttrade“i detta^fall^angå-
ende referatet, är nog felaktigt. Jag kan icke angifva något högre
belopp än hvad som motionerats om. Det gällde icke detta år, då det
talades om ifrågavarande anslag, utanjiågot år förut. Det angafs i
herr Daniel Perssons tal, att jag sagt att motionen var tillkommen för
att hjälpa jordbrukarne i Dalarne och naturligtvis äfven i det öfriga
Sverige. Men jag antog att Daniel Perssons och hans länskamraters
motion i första rummet gällde Dalarne men naturligtvis det öfriga
Sverige också. I fråga om beloppet står jag på precis samma stånd¬
punkt, som jag angifvit, och jag får säga, att det är ju synnerligen
bra för alla jordbrukare, som kunna komma i åtnjutande af det här
anslaget, att de få det, men det är frågan: kan statskassan stå ut med
att lämna sådana stora belopp som gåfva rent af till dessa jordbrukare?
Man kan icke fördela det till dem, som bäst behöfva det, ty det går
icke för sig, såsom förut påpekats. Det gäller nämligen här företag,
25
Nr 41.
Lördagen den 6 maj, e. m.
därvid sammanblandas välsituerade och mindre välsituerade jordägare.
Vidare får jag säga, att när det gäller det här anslaget, där jordägaren
skall frånsedt dikningen bestå kostnaden för hela odlingen, skall det
vara mycket välsituerade jordbrukare, som kunna bekosta detta. Men
om man går lånevägen, som allmänna odlingslånefonden anger, så kan
det ju lämnas ett betydligt större belopp, och då kunna mindre väl¬
situerade jordägare begagna sig af detta lån, utan att behöfva skjuta
till ett så stort belopp själfva, som de skulle behöfva göra, äfven om
de få detta understöd rent af till skänks. Såsom förut anförts, tror
jag icke, att detta att gifva något till skänks är något som hjälper
upp odlingar och det hjälper icke de mindre välsituerade jordbrukarna
i så hög grad, som om de få lån. Till följd af dessa förhållanden
anser jag, att det icke är så synnerligen stor fördel med att bevilja
detta belopp i synnerhet när det är så litet, att det skall bli mycket
svårt att på ett rättvist sätt fördela det mellan dem, som kunna
komma i åtnjutande af dess fördelar.
Som förut sagts skall jag be att få yrka bifall till utskottets för¬
slag. Men annars skulle jag gärna se, om det kunde bestämmas några
villkor, som voro fördelaktiga för utbekommande af lån ur odlings¬
lånefonden.
Herr Persson i Tallberg: Herr Lundell sökte nu så att säga
blanda bort korten genom att påstå, att han icke åsyftade den af oss
nu väckta motionen. Men herr Lundell har konstaterat riktigheten
af referatet, och där står det att vi motionerat om ett anslag af två
millioner. Det Var dock icke två millioner, det var icke mer än 300,000
hvarken 1908 eller 1909, som vi försökte med, och samma belopp ha
vi försökt med nu. Det är väl icke så alldeles korrekt att säga två
millioner, när det är fråga om 300,000 kronor, det får väl ändå herr
Lundell medgifva. Det är endast detta jag velat säga, och jag tror
icke, att herr Lundell skall kunna vederlägga hvad jag sagt.
Herr Andersson i Grimbo: Det var som enskild landtbrukare
jag tackade motionärerna för hvad de åsyftat. Hvad återigen beträffar
att jag icke skulle tagit någon hänsyn till och icke ha något intresse
för landtbrukarna, så vill jag härmed ha sagt, att jag tror mig hysa
lika stort intresse för och ta lika stor hänsyn till landtbrukarna, som
herr Persson i Tällberg; men samtidigt som jag gör detta, vill jag
äfven, ta hänsyn till öfriga skattdragande medborgare i landet. Jag
kan icke anse det korrekt att på så sätt hushålla med statens medel
att man utan något slags föregående utredning anslår 300,000 kronor
att skänkas bort, utan att vi ha riktigt klart för oss på hvad sätt detta
skall ske, hvem som skall få nytta däraf och huru stort behofvet är.
Jag vidhåller mitt förra yrkande.
Herr Lundell: Jag försökte så godt jag kunde att rätta den
missuppfattning, som herr Daniel Persson råkat ut för, då jag säde,,
att det här referatet var felaktigt i fråga om beloppet. Jag har aldrig
angifvit, att Daniel Persson motionerat om några två millioner, utan
det gällde endast de fem eller 300,000 kronorna, d. v. s. det belopp,
Ang. ett
andag under
benämning
allmänna
afdiknings-
anslaget.
(Forts.)
Nr 41. 26 Lördagen den 6 maj, e. m.
AnS- ftt gom Daniel Persson jämte sin länskamrat motionerat om, och det f&r
*Htenlmniajr jag ytterligare säga, att jag tror mig aldrig angifvit, att det skulle vara
allmänna två millioner kronor.
afdikning*-
anslaget. Grefve E. Hamilton: Herr talman! Jag kan försäkra, att när
(Forts.; jag satte mitt namn bredvid herr Daniel Perssons såsom reservant,
så var det icke uteslutande på Dalarne utan på landet i dess helhet,
jag tänkte. Jag ansåg, att det borde vara lämpligt att lämna detta
anslag för att därigenom höja landets skatteförmåga. Det finnes icke
allenast i Norrland utan äfven i andra delar af landet, i Småland, i
Bohuslän och andra provinser, behof af sådan hjälp. Odling kan där
icke ske med mindre än afdikning göres. Då staten griper in på så
många andra områden, hör den ingripa äfven på detta område, när
det visar sig, att så är nödigt. Jag föreställer mig därför, att det
skulle vara lämpligt just för att öka odlingsmöjligheterna i stora delar af
landet, att ett sådant anslag lämnades. Det är visserligen sant, att
stora anspråk komma att ställas på detsamma. Men Kungl. Maj : t
kan icke lämna ut andra belopp än hvad Riksdagen bestämmer för
detta ändamål, och i hvarje fall kommer det belopp, som utgår na¬
turligtvis efter noggrann pröfning af regeringen efter hvad behofvet
påkallar, att vara till gagn för landet i dess helhet.
Jag ber att få yrka bifall till reservationen.
Herr Åkerlund: Herr talman! I denna fråga ber jag att få
uttala samma tanke, som uttalats af grefve Hamilton. Hvar och en,
som söker att arbeta för landets bästa i den här vägen och för dess
uppodling, gör alltid stor nytta och gagn för samhället. Jag missun¬
nar icke Norrland på något vis de stora anslag, som det fatt. Men jag
ifrågasätter, huruvida det icke finnes ofantliga vidder odlingsbar mark
i södra och mellersta Sverige, som med ett anslag på 300,000 kronor
skulle bringa vårt land lika mycket gagn som ett anslag på 800,000
kronor för Norrlands obygder. Det finnes många ofantligt störa vid¬
der i södra och mellersta Sverige, som icke kunna komma någon vart
utan anslag, afsedda för deras torrläggning. Flera af herrarna ha nog
rest t. ex. i Småland och sett, huru i vissa af denna provins’ obygder
det hvarken växer skog eller något annat. Huru skall det vara möj¬
ligt att bringa dessa trakter i kultur, om icke staten träder emellan ?
Hvarför skola de fattiga småländingarne i detta fall ställas i ett ogyn-
sammare läge än Norrland? Det är icke någon rättvisa i detta. Det
är denna orsak, som gjort, att jag med hänsyn till landets uppodling
och till dessa fattiga jordbrukares bästa ansett mig böra sluta mig till
reservationen.
Jag yrkar alltså, herr talman, bifall till reservationen.
Efter härmed slutad öfverläggning gaf herr talmannen propositio¬
nen först på bifall till utskottets hemställan samt vidare på afslag
därå och bifall i stället till den i ämnet väckta motionen; och fann
herr talmannen den senare propositionen vara med öfvervägande ja
godkänd. Herr Andersson i Grimbo begärde emellertid votering, till.
Nr 41.
Lördagen den 6 maj, e. m. 27
följd hvaraf nu uppsattes, justerades och anslogs denna omröstnings-
proposition:
Den, som vill, att kammaren, med afslag å jordbruksutskottets
hemställan i. punkten 75 af utskottets förevarande utlåtande nr 1,
bifaller den i ämnet väckta motionen, röstar
Den, det ej vill, röstar
Ja;
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit~utskottets berörda hemställan.
Voteringen utvisade 120 ja mot 75 nej, vid hvilken utgång kam¬
maren således med afslag å utskottets hemställan bifallit den i ämnet
väckta motionen.
Punkterna 76 och 77.
Kammaren biföll hvad utskottet hemställt.
Härefter föredrogs punkten 78, angående skogsodlingens befräm¬
jande. Därvid yttrade
Herr Starbäck: Herr talman, mina herrar! Jag skall till en
början tillåta mig att ett ögonblick uppehålla mig vid en kungl. pro¬
position; som för närvarande icke är föremål för kammarens behand¬
ling. Det är Kungl. Maj:ts proposition nr 4 angående driftkostnader
under år 1912 för statens domäner. Där har herr statsrådet och chefen
för jordbruksdepartementet på flera ställen framhållit, huru intensi¬
teten i statsskogarnes skötsel oaflåtligen ökas. Han säger på ett ställe:
»Då en kraftig utveckling af landets skogsskötsel är för rikets ekono¬
miska framtid af den allra största betydelse samt det i fråga om sko¬
garnas affärsmässiga vård och exploatering torde tillkomma staten att
såvidt_ möjligt utgöra ett föredöme för de enskilda skogsägarna, synes
man icke böra tveka att väsentligen öka anslagen för ifrågavarande
ändamål.» Det är med tanke på detta som jag har måst fästa mig
vid, att anslaget till skogsodlingens befrämjande fortfarande föreslås
till samma belopp som under föregående år. Det förefaller mig som
om detta stode i strid med den af herr statsrådet så bestämdt ut¬
talade meningen, att man bör göra så mycket som möjligt för att
statens skogsvård må blifva en mönstervård. Af remarkabel art är
dessutom hans kombination af detta anslag med skogsvårdsafgifterna..
Nu är det ju på det sättet, att skogsvårdsafgifterna gå tillbaka till de
landsändar, från hvilka de hämtas för att där användas för skogsvår¬
dens fromma. Där det bedrifves en stor skogsafverkning äro skogs¬
vårdsafgifterna stora, och där det är en ringa skogsavverkning äro
skogsvårdsafgifterna: ringa. Det är detta, som föranledde demotioner,
Ang. skogt-
odlingen*
befrämjande.
Nr 41.
28
Lördagen den 6 maj, e. m.
Ang. skogs■ som väcktes åren 1908 och 1909, och som gingo ut på att skogsvårds-
odlingens afgifterna skulle utgå på ett annat sätt. I motionen 1908 anhölls, att
(Forts! *'skogsvårdsafgifterna skulle beräknas efter arealen på de enskilda sko-
^ or s' garne i landet. Denna motion afslogs. År 1909 återkom ungefär
samma motion — om jag icke minnes fel -— men då med betydligt
blygsammare anspråk: det föreslogs, att 1/5 af skogsvårdsafgifterna
skulle fördelas öfver hela landet, hvilket ju innebar, att de trakter,
från hvilka skogsvårdsafgifterna erhöllos, skulle afstå */5 till de trakter,
som icke erlade några skogsvårdsafgifter. Denna motion afslogs i
Andra kammaren med 148 röster mot 34. Jag ber herrarne att fästa
uppmärksamheten på dessa siffror. Man kan ju då anse, att den
fråga, för hvilken motionären gjort sig till tolk, för alltid bragts ur
världen. Då är det för mig synnerligen svårt att förstå, hvad herr
statsrådet menar med följande passus. Sedan han omnämnt domän¬
styrelsens hemställan, att framställning måtte göras hos Riksdagen om
höjning af anslaget till skogsodlingens befrämjande för år 1912, samt
talat om, att fråga väckts om förändring af grunderna för fördelningen
såväl af förevarande anslag som ock af inflytande skogsvårdsafgifter,
säger han:
»Då emellertid samtliga~dessa frågor stå i visst'sammanhang med
hvarandra och särskildt sistberörda fråga är af den omfattande och
grannlaga beskaffenhet, att en ändring i de nu gällande grunderna
icke synes höra utan synnerligen tungt vägande skäl äga rum, finner
jag mig för närvarande sakna anledning föreslå ändring vare sig i
beloppet af anslaget till skogsodlingens befrämjande eller i villkoren
för åtnjutande af bidrag från samma anslag, utan hemställer jag, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för skogsodlingens
befrämjande för år 1912 bevilja ett extra anslag af 100,000 kronor.»
Det är denna fråga om skogsvårdsafgiftemas fördelnings »grann¬
laga beskaffenhet», som har satt myror i hufvudet på mig. Jag för¬
står icke riktigt, hvarför denna fråga, som utaf Andra kammaren med
148 röster, såsom jag nyss nämnde, mot 34 bragts ur världen, fort¬
farande skall spöka här i statsrådsprotokollet, då det gäller ett. sådant
anslag som detta för skogsodlingens befrämjande i riket. År det
något slags “hänsyn till — ja, jag vet icke; jag har funderat en liten
smula på, om man skulle kunna finna någon ledning genom att titta
efter på ett annat ställe, där det är tal om norrländska afdiknings-
anslaget. Där står det nämligen, att en bidragande orsak till att man
icke velat höja detta afdikningsanslag varit, »att ämbetsverken ej an-
såge ett forceradt arbete med myrutdikning vara lämpligt af det skäl,
att öfverdrifven höjning af arbets- och dagsverkspriserna i orterna
däraf skulle kunna föranledas». Man vill icke vara med om att höja
afdikningsanslaget för de 2,000 kvadratmil omfattande fyra nordligaste
norrländska länen därför, att man är rädd för att höja dagsverkspri¬
serna här och där i orterna, möjligen då för större sågverksägare eller
större industrietablissement eller dylikt. År det någon liknande hän¬
syn till de intressen, som framfördes af motionärerna vid 1908 och
1909 års riksdagar, då det gällde skogsvårdsafgifternas fördelning, som
förhindrat herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet att
nu behjärta behofvet af anslaget för skogsodlingens befrämjande?
23
Nr 41.
Lördagen den 6 maj, o. m.
Jag har icke velat påstå, att så är. förhållandet. Men jag har icke Ang. skogs-
kunnat hjälpa, att mina funderingar gått litet åt det hållet. Jag vill. °a}inSeni
i detta sammanhang ha påvisadt, att från sakkunnigt håll beräknats, befr"mj"”“e-
att behofvet i detta afseende för skogsodlingen belöper sig under peri- ' or ■'
oden 1911—1915 årligen till 1,400,000 kronor, och tillgången är 900,000
kronor; det blir således en brist af 500,000 kronor årligen.
Domänstyrelsen, som går försiktigt tillväga, har i den skrifvelse
som här omnämnes, den 26 oktober 1910 föreslagit en höjning till
200,000 kronor. Men herr statsrådet och chefen för jordbruksdeparte¬
mentet finner några grannlagenhetshänsyn af högst underlig beskaffen¬
het — Indika har jag förgäfves försökt få reda på — hindra honom
från att alls höja detta anslag till skogsodlingens befrämjande.
Jag har, herr talman, icke kunnat underlåta att fästa uppmärk¬
samheten på denna fråga, och jag får verkligen säga, att, då man låter
den ena handen i propositionen nr 4 skrifva, att man har det allra
största intresse för intensiteten och höjande af intensiteten af statens
skogars skötsel och vård, bör man icke låta den andra handen eller
någon annan hand skrifva, att man icke det ringaste bryr sig om att
höja ett anslag, som utgår med så ringa belopp som 100,000 kronor
för detta viktiga ändamål. Låtom oss endast komma ihåg, att endast
i Bohuslän finnes det kalmarker och ljunghedar på 250,000 hektar. •
Som sagdt, herr talman, jag har velat få detta mitt yttrande till
protokollet.
Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.
Punlden 79, angående jordf örmedlingsbyråerjf öre gnahemsrörelsen,
föredrogs härpå; och begärdes ordet därvid af
Grefve R. Hamilton, som yttrade: Herr talman! Kungl. Maj:t
har begärt ett anslag af 20,000 kronor för anordnande af jordförmed-
lingsbyråer för egnahemsrörelsen. Och utskottet var fullkomligt enigt
i att föreslå anvisandet af detta anslag. Men Kungl. Maj:t har gjort
såsom villkor, att anordnandet af dessa byråer skall ske uteslutande
genom rikets hushållningssällskap. Inom vissa hushållningssällskap
är intresset för egnahemsrörelsen och jordförmedlingen stort. Men i
andra däremot är det mycket litet. Reservanterna yrkade därför i
utskottet, då frågan där förelåg till behandling, att Kungl. Maj:t skulle
få rättighet, då det var af behofvet påkalladt, att äfven använda en¬
skilda föreningar eller andra anstalter såsom förmedlare för upp¬
rättande af dessa byråer. Emellertid kunde yrkandet icke föranleda
till någon åtgärd, då utskottet i sin helhet icke var med på detta, och
reservanterna icke hafva någon motionsrätt. Jag kan således icke nu
göra något yrkande, men jag ber däremot att få uttala den förhopp¬
ning till herr jordbruksministern, att nästa år, då förslag framkommer
från Kungl. Maj:t, Kungl. Maj:t vill förbehålla sig rättighet att i vissa
fall, då det är af nöden, använda enskilda föreningar eller anstalter
för upprättandet af byråerna.
Ang. jord-för-
medlings-
hyr der för-
egnahems
rörelsen.
Häruti instämde herrar Persson i Tallberg och Kronlund.
Nr 41.
30 Lördagen deri .6 maj, «. na.
Vidare anfördes ej. Kammaren biföll utskottets hemställan.
Punkten 80.
Lades till handlingarna.
Punkten 81.
Utskottets^ hemställan bifölls.
Punkten 82.
Lades till handlingarna.
Punkten 88.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Punkten 84.
Lades till handlingarna.
Punkterna 85—88.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Ang. proper- § 2.
Hanel It val-
lätt vid ritsa Härefter föredrogs konstitutionsutskottets utlåtande nr 21, i anled-
l nättn"* ning af väckta motioner om införande af propotionellt valsätt vid val
**>tadtfull- af utskott, nämnder och styrelser m. m. inom landsting och stads-
mrikUge. fullmäktige; och erhölls ordet därvid af
Herr Olausson, som yttrade: Herr talman, mina herrar! Såsom
kammaren finner, har utskottet tillstyrkt vissa delar af de föreliggande
motionerna. Och detta kan ju icke annat än hälsas med tillfreds¬
ställelse, då man vet, att konstitutionsutskottet förlidet år enhälligt
utstyr kte en liknande motion. Jag måste dock för min del beklaga,
att utskottet föreslagit skrifvelse i alltför inskränkt måtto. Det har
nämligen föreslagit, att endast val till »sådana hos stadsfullmäktige
och landsting förekommande utskott och nämnder, hvilkas egentliga
uppgift är att förbereda de hos nämnda korporationer förekommande
ärenden», skulle förrättas proportionellt.
Som kammaren väl vet, är ett af de viktigaste val, som lands¬
tingen hafva att förrätta, val af ledamöter i sina förvaltningsutskott.
Dessa utskott äro icke förberedande utan verkställande utskott och
kunna således icke inbegripas under detta skrifvelseförslag. Visser¬
ligen kan landsting uppdraga åt sitt förvaltningsutskott att förbereda
åtskilliga ärenden. Men detta blir i så fall beroende på landstingets
beslut. Det synes mig därföre varit önskligt, att skrifvelsen hade
Lördag1#» den 6 maj. e. m.
31
Nr 41.
vant utsträckt till jämväl dessa förvaltningsutskott. Men äfven be- Ån9- proper-
träffande många andra val, som landsting och stadsfullmäktige hafva
att förrätta, skulle det vara ömkligt, att den proportionella valmetoden4 raPintm*
kunde komma att tillämpas. Landstingen såväl som stadsfullmäktige landating tch
i många städer hafva nämligen att förrätta, val af hufvudman till »tårfull-
respektive sparbanker, och hufvudmännens antal är, såsom vi veta, miikti9e-
enligt banklagen ganska stort. (Ferts.)
En ärad ledamot af denna kammare omnämnde för mig för några
dagar sedan, att i en stad här i Sverige hos stadsfullmäktige vid före¬
tagande af dessa val redan nu politiska hänsyn gjort sig gällande.
Sådana förhållanden äro icke annat än att beklaga. Men det kunde
förebyggas, om den proportionella valmetoden äfven i detta fall kornme
att tillämpas.
Såsom frågan nu föreligger, då konstitutionsutskottet enhälligt
tillstyrkt detta skrifvelseförslag, så vågar jag icke föreslå någon ut¬
sträckning. Ty följden däraf skulle kunna blifva, i fall kammaren
biföll ett ändringsförslag, att kamrarna kunde komma att stanna i
olika beslut. Men jag vågar dock uttala den förhoppning, att, då
regeringen på grund af detta skrifvelseförslag kommer att föranstalta
om utredning i frågan, utredningen icke måtte blifva så snäf och
inskränkt, som skrifvelseförslaget innehåller, utan att den kommer att
ske i hela den i motionerna föreslagna vidd. Och jag vågar också
hoppas, att, då frågan från regeringen återkommer till kammaren,
någon af kammarens ledamöter, i fall frågan icke är tillräckligt ut¬
sträckt, skall här föreslå de ändringar, som kunna tarfvas. Såsom vi
veta af gammal erfarenhet dröjer det alltid några år, innan i dylika
fall frågorna återkomma till Riksdagen, och innan dess har, förmodar
jag, man alltmera lärt sig inse behofvet af proportionellt valsätt vid
alla de val, landsting såväl som stadsfullmäktige hafva att företaga.
Under denna förhoppning, herr talman, ber jag att förena mig
i utskottets förslag.
Vidare anfördes ej. Kammaren biföll utskottets hemställan.
§ 3.
Konstitutionsutskottets nu föredragna utlåtande, nr 22, i anled¬
ning af väckta motioner angående ändrade bestämmelser rörande Riks¬
dagens tillfälliga utskott, blef af kammaren godkändt.
§ 4-
Efter föredragning härpå af statsutskottets utlåtande, nr SB, i A sju-
anledning af väckt motion om ändrade grunder i vissa fall för sjö- aflöning m. m.
aflöning m. fl. förmåner, tillkommande personalen vid flottan under
sjökommendering, begärdes ordet af
Herr Leander, som yttrade: Herr talman! Då ifrågavarande
motion berör förhållanden, som torde hafva kommit något på sned
Nr 41.
32
An/), t jo
aflöning m.
(Forts.)
Lördagen den 6 maj, e, m.
och därför tarfva rättelse, så har jag icke annat yrkande att göra än
'■ bifall till utskottets hemställan.
Jag tillåter mig dock att påpeka, beträffande underbefälets aflö¬
ning, att denna icke är större än att en afknappning af densamma
skulle verka ganska menligt. För öfrigt utgår .underofficerarnes s. k.
sjötillägg med proportionsvis mindre belopp än hvad som är fallet
med officerarnee. Såsom af motionen framgår, åtnjuta båda klasserna
under den tid fartyget ligger förtöjdt vid kaj 25 procents förhöjning
af dagaflöningen. Nu äger emellertid det något underliga förhållandet
rum i fråga om underofficerarnes aflöning, att den är uppdelad i dag-
aflöning och i portionsersättning. På denna senare erhålla de icke nå¬
gon förhöjning, utan sådan få de endast å dagaflöningen. För office-
rarne förekommer icke någon sådan uppdelning af aflöningen, utan
deras portionsersättning är tillagd eller ingår i dagaflöningen. På
grund häraf erhålla de, såsom vi ju förstå, större belopp än under-
officerarne. •
Såvidt jag har mig bekant, finnes det inga andra militärer för¬
utom flottans underofficerare, för hvilka aflöningen är uppdelad på
sådant sätt som det nämnda. Icke ens vid kustartilleriet, som dock
står flottan nära och kan sägas vara en utbrytning därur, äger ett
sådant förhållande rum. Om således en styckjunkare vid kustartille¬
riet och en flaggunderofficer vid flottan förordnas att tillsammans
göra en tjänsteresa, så erhåller flaggunderofficeren i aflöning 62 öre
mindre för dag än styckjunkaren, på grund af att för flottans under¬
officerare denna uppdelning äger rum. Vi äro ju vana vid de många
skiftande lönetyperna, men jag tror dock, att då ändring nu skall
företagas, man bör se till, att det blir enhetlighet, så att portionser-
sättningen för flottans underofficerare kommer bort och motsvarande
belopp tillägges dagaflöningen, såsom förhållandet är med andra under¬
officerare.
Beträffande därefter flottans underofficerskorpraler och korpraler
uppgår förhöjningen för de förra till ungefär en krona om (lagen,
när fartyget ligger förtöjdt vid kaj, och för de senare till ungefär 40
öre. Om man nu tänker sig, att ett fartyg ligger förtöjdt fyra måna¬
der om året, så förstår man ju, att det skulle vara för dessa tjänste¬
män en afsevärd minskning i deras löneinkomster, om man nu utan
vidare eller utan vederlag tager från dem detta sjötillägg.
Ogifta underofficerskorpraler mista också sitt inkvarteringsbidrag
under den tid de äro sjökommenderade. Det förelåg i fjol i stats¬
verkspropositionen ett förslag, att de skulle i likhet med gifta under¬
officerskorpraler åtnjuta inkvarteringsbidrag hela året, men detta god¬
kändes icke af Riksdagen. Skulle de nu mista både sitt sjötillägg
och sitt inkvarteringsbidag, så blir det säkerligen en alltför stor minsk¬
ning i deras inkomst.
Den uppfattningen synes nu allmänt råda, att tjänstgöring å far¬
tyg, under den tid det ligger förtöjdt vid kaj, skulle vara jämställd
med tjänstgöring i land. Men detta håller nog icke riktigt streck.
Det nuvarande reglementet innehåller ej heller någon bestämmelse,
hvilken af ser att lindra underbefälets tjänstgöring under nu nämnda
förhållanden eller under tjänstgöring å \'id kaj förtöjdt fartyg. Såväl
33
Nr 4i,
Lördagen den 6' maj, e. m.
vid armén som vid flottan är personalen vid tjänstgöring i land i all¬
mänhet fri efter de föreskrifna öfningarna eller den bestämda arbets¬
tidens slut, men så är icke förhållandet ombord å fartyg. Förutom
den egentliga instruktörstjänsten tillkommer där den s. k. fartygs-
tjänsten, såsom vaktgöring, tillsyn öfver fartyget rengöring, vård af
de ombord befintliga ganska dyrbara apparaterna o. s. v. Alla sådana
göromål verkställas i regeln före och efter den egentliga exercistiden,
och allt detta får underbefälet utföra. Man torde med fog kunna
påstå, att tjänsten ombord under alla förhållanden väsentligen skiljer
sig. från landtjänstgöring såväl med afseende å ansvaret som tjänst¬
göringstidens längd per dag. För öfrigt måste man också taga hän¬
syn till, att det är mindre bekvämt att ständigt vistas ombord å ett
fartyg samt äta och ligga där, hvarest utrymmet är ganska trångt.
Tydligen är det för vederbörande bättre att få tjänstgöra i land.
Då chefen för sjöförsvarsdepartementet är här närvarande, har
jag velat göra dessa erinringar, under förhoppning att de måtte vinna
beaktande, då denna fråga skall regleras.
Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.
§ 5.
Å föredragningslistan fanns härefter upptaget statsutskottets utlå¬
tande, nr 54, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition i fråga om
beviljande af anslag till byggnadsarbeten m. m. för flottans station i
Stockholm samt en i ämnet väckt motion.
I en den 10 mars 1911 till Riksdagen aflåten proposition, nr 123,
hade Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att till byggnadsarbeten m. m.
för flottans station i Stockholm bevilja på extra stat för år 1912 ett
anslag af 400,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att låta i män
af behof förskottsvis utanordna detta belopp redan under innevarande år.
I samband härmed hade utskottet till behandling förehaft en af
herr E. Lindblad inom Första kammaren väckt motion, nr 103, däri
hemställts, att Riksdagen måtte afslå såväl den i Kungl. Maj:ts propo¬
sition nr 123 föreslagna nybyggnad af underofficersskola samt till¬
byggnad af exercisskola å Skeppsholmen som nybyggnad af ammuni-
tionsförrådshus å Loudden.
Utskottet hemställde, att Riksdagen måtte med afslag å herr
Lindblads ofvannämnda motion, nr 103, till byggnadsarbeten m. m.
för flottans station i Stockholm bevilja på extra stat för år 1912 ett
anslag af 400,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att låta i mån
af behof förskottsvis utanordna detta belopp redan under inneva¬
rande år.
Reservationer hade emellertid afgifvits af:
grefve A. F. Wachtmeister, grefve Klingspor och herr Björklund
beträffande utskottets motivering;
Andra hammarens protoholl 1911. Nr 41.
Ang. >jö-
aflöning m. m
(Forts.)
■Ang. bygg-
nadsarbetcn
m. in. för
flottan*
station i
Stockholm.
3
Nr 4i.
34
Lördagen den 6 maj, e. m.
Ang. bygg¬
nadsal beten
m. in. för
flottans
station i
Stockholm.
(Forts.)
herr Persson i Stallerhult; samt
herrar Thorsson och Rydén, hvilka ansett, att utskottet bort
hemställa,
a) att Riksdagen måtte i anledning af Kungl. Maj:t,s förevarande
framställning, för ändring af logementsfartyget Vanadis till kasern-
fartyg samt för nybyggnad af marketenteri å Skeppsholmen, på extra
stat för år 1912 bevilja ett anslag af tillsammans 73,000 kronor, med
rätt för Kungl. Maj:t att låta i män af behof förskottsvis utanordna
detta belopp redan under innevarande år;
b) att Kung], Maj:ts proposition nr 123 i öfrigt icke måtte vinna
Riksdagens bifall; samt
c) att herr Lindblads förberörda motion måtte anses genom hvad
ofvan hemställts besvarad.
Utskottets hemställan upplästes, hvarefter
Herr .Thorsson yttrade: Jag har vid behandlingen af detta
ärende i utskottet icke följt utskottets majoritet i dess beslut. Den
proposition, som Kungl. Maj:t här har förelagt Riksdagen, förefaller
mig till hela sin läggning vara af den beskaffenhet, att det beslut,
hvartill utskottet slutligen kommit, ändock skulle i viss mån binda
Riksdagen för den ifrågavarande platsen såsom flottstationsförläggning.
Utskottet säger visserligen i en passus, att utskottet för sin del
icke vill genom biträdande af Kungl. Maj:ts förslag här binda Riks¬
dagen för blifvande beslut uti frågan om flottstationsförläggningen.
Men det är ganska naturligt, att om ett förslag i berörda fråga är så
nära färdigt som detta enligt den föreliggande propositionen förefaller
vara, så vore det klokare att genom ett afslag på propositionen icke
nu binda Riksdagen i flottstationsfrågan.
I den kungl. propositionen äskas för ändring af logementsfartyget
Vanadis en summa af 39,000 kronor, och det äskas till en marketen-
teribyggnad 34,000 kronor. Vanadis användes nu till marketenteri-
lokal", och då det fartyg, som hittills användts som logementsfartyg,
anses otidsenligt och behöfver utbytas, så tänker man inreda Vanadis
till logementsfartyg. Det är då naturligt, att när man tager från
manskapet det marketenteri som det nu har, så måste man hafva
något nytt. Men båda dessa saker äro af beskaffenhet, att de icke
hafva någon som helst inverkan på flottstationsförläggningen. Men
däremot kan man icke komma ifrån, att om Riksdagen bifaller ut¬
skottets förslag, så har Riksdagen faktiskt i viss mån bundit sig för
flottstationens förläggande till Skepps- och Kastellholmarna. För min
del finner jag detta icke vara riktigt, i all synnerhet som, såvidt jag
kan förstå, Kungl. Maj:t redan till nästa riksdag bör kunna inkomma
med proposition angående flottstationsförläggningen, och då stode Riks¬
dagen mera fri att fatta beslut i denna fråga.
Om jag skulle säga något om den nu föreliggande propositionen
och dess ställning till flottstationsfrågan, så vågar jag icke säga annat,
än att jag, om jag skulle ställas i valet att rösta mellan det förslag,
som innebäres i den föreliggande propositionen, och de vidgående
förslag, som förut hafva framlagts om förläggande af flottstationen till
Lördagen den 6 maj, e. m.
35
Nr 41.
Kaknäs eller annan plats, naturligtvis skulle af kostnadshänsyn känna
mig förpliktad att rösta för den proposition, som föreligger, hvars be¬
räknade kostnad går upp till högst 9 miljoner kronor mot förut
ifrågasatta 34 å 40 miljoner kronor.
Men frågan ligger icke nu i det läget, utan här är fråga om att
besluta nedlägga 300,000 kronor och ytterligare någotitill på Skepps¬
holmen för att genom detta vara.bunden vid ett företag, om hvilket
man ändå icke har några bestämda uppgifter.
Jag skall icke vid denna sena timme upptaga kammarens tid
längre utan yrka afslag å utskottets hemställan och bifall till den af
herr Rydén och mig vid utlåtandet fogadejreservationen.
Vidare anförde:
Herr Nilson i Örebro: Det är nog så, som den föregående ärade
talaren antydde, att Riksdagen, då den nu går att besluta om det
jämförelsevis lilla anslag, som Kungl. Maj:t här äskat, egentligen i
princip går att taga position med afseende å flottstationsfrågan. Vi
ha äfven sett saken på det sättet inom utskottet, och den motivering,
som utskottet fördenskull bifogat sitt utlåtande, ger enligt min mening
en tydlig och klar anvisning i det hänseendet. Den föregående ärade
talaren erkände, att det stora förslag, hvilket så att säga ligger bakom
detta lilla förslag, hvarom vi i dag skola fatta beslut, dock är det
billigaste, som med afseende å flottstationsfrågan kan ifrågakomma,
och det är icke tu tal om, att icke så är. Det är därför framför allt
ur ekonomisk synpunkt, som jag och, jag tror, jämväl statsutskottets
flertal kunnat ansluta sig till hvad Kungl. Maj:t här föreslagit. Nu
är det ju visserligen så, att man ur militär synpunkt har gjort en och
annan erinran emot att förlägga flottstationen till eller i omedelbar
närhet af Stockholm — detta är emellertid ett spörsmål som jag för
min del icke vågar inlåta mig på — men då Kungl. Maj:t här fram¬
lagt ett förslag, som enligt min uppfattning — jag kan icke läsa annor¬
lunda — innebär ett bestämdt’ ståndpunktstagande i den frågan, är
det väl ändå så, att vi i detta fall får lägga det militära ansvaret hos
föredragande departementschefen, där detta ansvar också rättvisligen
bör ligga. Jag tror också, att man ur estetisk synpunkt bör kunna
vara tillfredsställd med detta förslag. Om flottstationsfrågan däremot
skulle komma att lösas på'jdet sätt, att flottstationen förlädes till någon
plats i Stockholms skärgård, skulle ju Skeppsholmsområdet försäljas
till byggnadstomter, och vi veta då på förhand, att ifrån Stockholms
stad skulle resas starka betänkligheter däremot. Manfkommer då^att
framhålla det vanliga skälet, nämligen att det ur estetisk synpunkt
icke är tilltalande att belamra Skeppsholmen med hyreskaserner.
Jag kan således icke finna annat, än att alla skäl tala för, att
Andra kammaren nu bör ansluta sig till utskottets här gjorda hem¬
ställan. Denna hemställan innebär ju äfven ett alldeles bestämdt
afvisande af tanken på Kaknäsområdet såsom plats för en filial af
Stockholms station. Jag tror, att det är skäl i, att Andra kammaren
vid detta tillfälle fastslår den saken, och jag tillåter mig därför att
■Ang. bygg¬
nadsarbeten
in. in. för
flottans
station i
Stockholm.
(Forts.)
36
Nr 41.
Ang. bygg¬
nadsarbeten
m. m. för
flottans
station i
Stockholm.
(Forts.)
Lördagen den 6 maj, e. in.
nu göra det yrkande, det Andra kammaren måtte bifalla utskottets
hemställan.
Herr Sjö: Äfven jag ber att få yrka bifall till utskottets hem¬
ställan, och jag vill nu med ett par ord angifva skälen därtill.
När man såsom jag varit i tillfälle att följa behandlingen af flott-
station sfrågan och se, hvilka stora anspråk i anslagsväg som fram¬
kommit, när det gällt att bekosta en ny flottstation, kan man icke
annat än gå med på det nu föreliggande förslaget, då detta är det
billigaste och, såsom jag tror, äfven det ändamålsenligaste som man i
det hänseendet kan komma till. Här har under denna riksdag kommit
oss tillhanda ett betänkande af kommittén angående sjöförsvaret, hvilket
betänkande herrarna nog torde ha sett. Det är föreslaget, att man
skulle anlägga en flottstation antingen vid Lindarängen, vid Kaknäs-
området, för 34,000,000 kronor eller vid Torsbyfjärd för 38,000,000
kronor. Detta är ju förslag, som äro alldeles häpnadsväckande, och
det är nog till följd däraf, som regeringen själf tagit frågan i sin hand,
enär den ansett det blifva för dyrt enligt kommitténs förslag, och därför
redan nu framlagt det nu föreliggande af utskottet tillstyrkta förslaget.
Hvad beträffar de byggnader, till hvilkas uppförande anslag här
skulle lämnas, äro de, att döma af alla de upplysningar, som utskottet
erhållit, alldeles nödvändiga. Jag kan således icke finna annat, än
att kammaren, äfvensom Riksdagen i sin helhet, gjorde klokast i att
bifalla detta förslag. Därmed vunne man äfven den fördelen, såsom
det synes mig, att man finge behålla flottstationen här i Stockholm
och äfven flottstationen i Karlskrona, hvilken senare det eljest varit
mycket tal om att draga öfver till Stockholm. Jag tror för min del,
att det lyckligaste är, att vi ha två flottstationer belägna just på de
platser, där de för närvarande finnas.
Med anledning af hvad jag sålunda anfört anhåller jag att få
yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr Starbäck: Herr talman, mina herrar! Det är ju tyvärr
så, att under årens lopp uppmärksamheten riktats på vissa förhållanden
under femte hufvudtiteln. För närvarande äro vi i färd med att
bevilja ett anslag, som ju är rätt stort, äfven om det icke kan jäm¬
föras med de uppdrifna siffror, som förut varit på tal, när det gällt
flottans station. Jag tillåter mig emellertid att vid detta tillfälle uttala
den förhoppningen, att utförandet af dessa byggnader måtte ske med
all omsikt och att intet måtte underlåtas för att hålla kostnaderna
inom den ram, som här angifvits. Jag anser mig ha en alldeles sär¬
skild anledning att nu säga detta. Vi veta ju, hvad det betyder att
vid sådana företag som detta använda fullt sakkunnigt folk och framför
allt att använda personer, som på grund af långvarig praxis och verk¬
samhet på platsen äga god kännedom om densamma. Till min ytter¬
liga förvåning har jag funnit att nu, då det gäller denna nybyggnad
på den nu föreslagna platsen, en förflyttning från Stockholms station
ägt rum, som icke bådar godt för framtiden med afseende å önsk¬
värdheten af, att kostnaderna hållas inom den gifna ramen.
Lördagen den 6 maj, e. m. 37
Jag har velat framhålla detta till den kraft och verkan det hafva
kan; det kan naturligtvis icke gifva anledning till något yrkande.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats af slutad samt herr tal¬
mannen gifvit propositioner å de därunder framkomna yrkandena, blef
utskottets hemställan af kammaren bifallen.
§ 6.
Härpå förekom till behandling statsutskottets utlåtande, nr 55, i
anledning af Kungl. Maj:t proposition angående ny aflöningsstat för
marinläkarkåren.
I en till Riksdagen aflåten, till statsutskottet hänvisad proposition,
nr 127, hade Kungl. Maj:t framlagt förslag till ny aflöningsstat för
marinläkarkåren jämte allmänna villkor och bestämmelser för åtnju¬
tande af däri upptagna aflöningsförmåner m. m.
Utskottet hemställde, att Riksdagen måtte
a) godkänna vid punkten fogadt förslag till aflöningsstat för marin¬
läkarkåren att tillämpas från och med år 1912;
b) godkänna vissa närmare angifna villkor och bestämmelser för
åtnjutande af de i staten upptagna aflöningsförmåner;
c) förklara,
ej mindre att, med undantag af marinöfverläkare, enhvar, som
med eller efter 1912 års ingång tillträdde befattning vid marinläkar¬
kåren, skulle vara pliktig att i hvad honom rörde underkasta sig nyss-
berörda villkor och bestämmelser,
än äfven att de förutvarande innehafvarna af nu ifrågavarande
befattningar, hvilka icke före viss angifven tidpunkt anmälde, att de
ville underkasta sig den nya aflöningsstaten samt nämnda villkor och
bestämmelser, skulle varda bibehållna vid dem dittills tillkommande
aflöningsförmåner; samt
d) för tillämpning af omförmälda aflöningsstat i riksstaten för år
1912 höja anslaget till aflöning för flottans kårer och stater, hvilket
nu utgjorde 5,725,947 kronor, med, förutom den i utskottets utlåtande
nr 5 punkt 2:o) föreslagna ökningen å 82,872 kronor, ytterligare
17,800 kronor och sålunda, vid bifall till de föreslagna ökningarna, i
riksstaten för år 1912 uppföra ifrågavarande anslag med 5,826,619
kronor.
Sedan utskottets hemställan föredragits, erhölls ordet af
Herr Persson i Stallerhult, som yttrade: Såsom kammaren torde
erinra sig, ha vi redan beslutat med afseende å fältläkarkårens om¬
organisation och aflöningsförmåner. Utskottet hade beträffande nämnda
lönereglering föreslagit den ändringen, att de extra bataljonsläkarna
skulle få en maximitjänstgöringstid af 90 dagar i stället för, såsom
Kungl. Maj:t föreslagit, 60 dagar. Andra kammaren biföll denna
utskottets hemställan, medan Första Kammaren däremot biföll Kungl.
Nr 41.
bygg¬
nadsarbeten
m. m. för
flottans
station i
Stockholm.
(Fortsd
Ang. ny
aflöningsstat
för marin¬
läkarkåren.
Nr 14.
Ang. ny
aflöningntat
för marin-
läkarkåren.
(Forts.)
38 Lördagen den 6 maj, e. m.
Maj:ta förslag. Det är gifvet, att på grund af de olika beslut, kam¬
rarna sålunda fattat, en sammanjämkning kommer att äga rum, hvilken
sammanjämkning skulle gå ut på, att de extra bataljonsläkarna skulle
få en maximitjänstgöringstid af 75 dagar, för den händelse man skulle
ta medeltalet af tjänstgöringstiden i de olika förslagen. När utskottet
behandlade marinläkarkårens löneregleringsfråga, var det naturligt, att
utskottet skulle se till, att läkarna vid flottan skulle få samma aflö¬
ning och något så när lika tjänstgöring som motsvarande läkare vid
armén. Hädanefter såsom hittills skulle bataljonsläkarna.vara jäm¬
ställda med s. k. marinläkare af andra graden. Kungl. Maj:t hade nu
föreslagit, att marinläkarna af andra graden skulle få en aflöning af
1,800 kronor jämte ett ålderstillägg å 300 kronor efter fem års tjänst¬
göring. Efter den ändring, som utskottet vidtagit med afseende å
extra bataljonsläkarna, var det naturligt, att utskottet äfven maste
ändra aflöningsförmånerna för marinläkarna af andra graden, nämligen
så, att deras aflöning nedsattes från 1,800 kronor till 1,500 kronor
men med två ålderstillägg å 300 kronor. För den händelse att sam¬
manjämkningen blir sådan, jag nyss antydde, hvithet man har anled¬
ning att tro, måste en förändring’vidtagas beträffande marinläkarkåren,
på det att full rättvisa må bli rådande i fråga om dessa båda kårer,
läkarne vid flottan och läkarne vid armén. Det erfordras då, att föl¬
jande ändringar beslutas i utskottets förslag. Å sid. 8 står i den där
upptagna staten »20 marinläkare af andra graden, arfvoden å 1,500
kronor-- 30,000 kronor»; detta skulle nu ändras till öfverens¬
stämmelse med Kungl. Maj:ts förslag, så att arfvodessiffran sattes till
1,800 kronor och summan utfördes ? till 36,000 kronor i stället för
30,000, och slutsumman komme att blifva 144,385 kronor i stället för,
såsom här står, 138,385 kronor. Detta föranleder äfven en annan för¬
ändring. En af anmärkningarna å sid. 9 lyder: »För marinläkare af
andra graden ökas arfvodet efter fem års tjänstgöring med 300 kronor
och efter tio års sådan tjänstgöring med ytterligare 300 kronor.» Af
denna anmärkning skulle endast kvarstå: »För marinläkare af andra
graden ökas arfvodet efter fem års tjänstgöring i samma grad med 300
kronor»; det öfriga af detta stycke skulle helt och hållet utgå. Det
är klart,fåtminstonefför utskottets ledamöter, att genom eu dylik för¬
ändring skulle öfverensstämmelse inträda mellan de extra bataljons-
läkarnas aflöningsförmåner och aflöningsförmånerna för marinläkarna
af andra graden, och jag tager mig därför, herr talman, friheten att
yrka ändring i utskottets hemställan i enlighet med hvad jag nyss här
uppläst. I fråga om punkten d) ber jag att få hemställa om åter-
remiss, då den punkten står i samband med femte hufvudtiteln.
Vidare anfördes ej. Herr talmannen gaf särskilda propositioner
beträffande de olika momenten i utskottets hemställan; och biföll
kammaren därvid i fråga om mom. a) utskottets hemställan med de
af herr Persson i Stallerhult föreslagna ändringar.
Härpå biföllos vidkommande mom. b) och c) utskottets i dessa
moment gjorda framställningar.
39
Nr 41.
Lördagen den 6 maj, e. m.
Slutligen beslöt kammaren, att mom. d) skulle återförvisas till
utskottet för ny behandling.
§ 7.
Slutligen upptogs till afgörande statsutskottets utlåtande, nr 56, i
anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställ¬
ningar rörande sex särskilda ordinarie anslag under riksstatens fjärde
hufvudtitel.
Punkten 1, angående de värnpliktigas aflöning, inskrifning och Ang. de
redovisning m. m. ZflMngX-
skrifning och
I punkten 18 under fjärde hufvudtiteln af den till Riksdagen den redovisning
14 januari 1911 aflåtna propositionen angående statsverkets tillstånd m. m.
och behof hade Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att minska anslaget
till de värnpliktigas aflöning, inskrifning och redovisning m. m., nu
2,877,465 kronor, med 235,101 kronor till 2,642,364 kronor.
I sammanhang härmed hade utskottet till behandling förehaft en
af herr Thorsson inom Andra kammaren väckt motion, nr 146, åsyf¬
tande bland annat en inskränkning af repetitionsöfningarna för värn¬
pliktiga vid samtliga vapenslag inom armén under år 1912 med 15
dagar. I berörda motion yrkades nedsättning af vissa anslag under
fjärde hufvudtiteln med inalles 3,256,583 kronor, hvaraf 466,911 kro¬
nor skulle belöpa sig på nu ifrågavarande anslag.
Utskottet hemställde, att Riksdagen, med afslag å herr Thorssons
motion, nr 146, angående anslaget till de värnpliktigas aflöning, in¬
skrifning och redovisning m. m., i hvad den skilde sig från Kungl.
Maj:ts förslag, måtte minska nämnda anslag, nu 2,877,465 kronor,
med 235,101 kronor till 2,642,364 kronor.
Vid punkten fanns emellertid fogad reservation af herrar Thors¬
son och Rydén, som yrkat, att utskottet måtte hemställa, att Riks¬
dagen måtte med anledning af Kungl. Maj:ts förslag och herr Thors¬
sons motion nr 146 minska anslaget till de värnpliktiges aflöning, in¬
skrifning och redovisning m. m., nu 2,877,465 kronor, med 439,456
kronor till 2,438,009 kronor.
Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, lämnades på begäran
ordet till
Herr Thorsson, som yttrade: Vid behandlingen af denna punkt
rörande anslaget till de värnpliktigas aflöning, inskrifning' och redo¬
visning m. m. uppstod vid fjolårets riksdag en mycket omfattande
debatt i denna kammare. Tre af kammarens ledamöter hade då
motionerat om, att repetitionsöfningarna för infanteriet skulle inskrän¬
kas under år 1911 med 15 dagar. Samma tanke har jag för min del
tillåtit mig upptaga i en motion i år, hvari jag hemställt om repeti-
tionsöfningarnas begränsning med 15 dagar för samtliga vapenslag,
"Nr 41. 40 Lördagen den 6 maj, e. m.
. A V- s‘ blott för infanteriet, utan äfven för special vapnen och
'amang'1 in- ^ör trängkåren. Vid utskottets behandling af denna min motion har
skrifning och utskottet ställt sig på den rent formella grunden och säger, att därför
redovisning att det i värnpliktslagen står, att öfningarna skola omfatta så och så
m- lång tid, äger icke Riksdagen rätt att ensidigt ändra dessa bestämmel-
(Forts.) ger. För den skull har utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka bifall
till min motion, då den ju skulle innebära en förändring af värn¬
pliktslagen. Men nu är det ju på det sättet, att Kung], Maj:t äger
rätt, om Kungl. Maj:t anser skäl därtill förefinnas, att inskränka
öfningstiden, och Riksdagen äger under alla omständigheter rätt att
anslå medel till öfningar, och så länge man håller på den saken,
är Riksdagen i sin grundlag senliga rätt att behandla och bifalla en
sådan motion som denna. Den uppfattningen syntes Riksdagens
Andra kammare biträda i fjol, då kammaren slutligen med 124
röster mot 47 uttalade sig för en begränsning af r ep etitionsöfning ärna
under år 1911 med 15 dagar. Jag har med anledning af det beslut,
som Andra kammaren fattade vid fjolårets riksdag, tillåtit mig kom¬
ma med en motion, hvari jag hemställer, att anslaget till de värn¬
pliktigas aflöning, inskrifning och redovisning m. m. måtte utgå med
ett nedsatt belopp, motsvarande en inskränkning i öfningstiden af 15
dagar. Såsom skäl i fjol anfördes af dem, som då voro motståndare
till förslaget, att motionen icke var tillräckligt vid, därför att där
endast begärdes inskränkning i öfningstiden för infanteriet och att det
måste betraktas såsom en orättvisa mot de värnpliktiga, som voro in¬
kallade till specialvapnen, om man inskränkte öfningstiden för in¬
fanteriet men bibehölle den i hela sin utsträckning för de förra. Jag
har nu med hänsyn därtill föreslagit, att för samtliga vapenslag skulle
öfningstiden nedsättas med 15 dagar.
Samma ekonomiska ställning, som vi hade under fjolåret, synes
vara rådande äfven i år. Det är inga ljusa ekonomiska utsikter, utan
man har all anledning att se till, om det icke finnes någon möjlighet
att göra besparingar. Och då tanken på öfningstidens inskränkning på
något sätt bör få ett uttryck i ännu ett sådant beslut, föreställer jag
mig, att Andra kammaren i år skulle vilja, i öfverensstämmelse med
dess i fjol fattade beslut, biträda det förslag, som jag tillåtit mig
framlägga i den reservation jag och herr Rydén fogat vid betänkandet.
Med dessa ord ber jag, herr talman, att få yrka afslag på utskot¬
tets framställning och bifall till min nyss nämnda reservation.
Vidare anförde:
Herr Andersson i Skifarp: Herr talman! Jag ber däremot att
få yrka bifall till utskottets hemställan. Jag tror, att det är mycket
olämpligt om kammaren skulle genom en anslagsvägran tvinga Kungl.
Maj:t att blifva lagbrytare. Så länge som icke en ändring är gjord i
värnpliktslagen, är det väl nästan en skyldighet för Kungl. May t att
öfva de värnpliktiga den tid, som föreskrifves i lagen. Jag anser
därför icke, att det är lämpligt att kammaren vidhåller sitt beslut från
i fjol, och jag tror, att det var ett af de olyckligaste beslut, som
41
Nr 4t
Lördagen den 6 maj, e. m.
kammaren fattat, nämligen att gentemot lagens tydliga bestämmelser
neka anslag, som äro behöfliga för lagens efterlefvande.
Herr Thorsson sade, att det råder samma ekonomiska ställning i
år som förra året. Jag tror icke, att så är. De, som följt med för¬
hållandena i den delen, kunna betyga, att ställningen i budgetshän¬
seende är betydligt bättre i år än förra året. Det är något, som ingen
lärer kunna bestrida.
Under sådana förhållanden ber jag, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets hemställan.
Herr Thorsson: Herr talman! I motsats till den föregående
talaren finner jag icke det beslut, som kammaren fattade i fjol, så
olyckligt, ty det är absolut gifvet och klart, att särskildt om Andra
kammaren den ena gången efter den andra uttalar sig för en begräns¬
ning af öfningstiden, så kommer öfningstiden äfven att begränsas,
trots de sträfvanden, som göra sig gällande att förlänga densamma,
och huruvida detta skall vara olyckligt för landet vågar jag för min
del betvifla. Det är visserligen sant, att vi icke i år stå precis i
samma ekonomiska situation, som vi stodo vid fjolårets riksdag, i det
att vi icke under fjolåret haft en sådan kraftuttömning öfver hela
landet, som vi hade under 1909, men det lär väl ingen kunna bestrida,
att vi med ljus och lykta söka efter, på hvad sätt vi skola få debet
och kredit att gå ihop äfven uti innevarande års budget. Vi ha ändå
nödgats ställa i utsikt, att vi under innevarande år skola indraga i
landet ett betydligt penninglån, och inför en sådan situation, när vi
jämnt och samt skola uppträda såsom lånesökande på den utländska
penningmarknaden, kan man icke säga, att situationen är så gynnsam,
att man icke har all anledning att bifalla ett sådant förslag, som jag
tillåtit mig framställa.
Herr Nilson i Örebro: Herr talman, mina herrar! Jag kan för
min del icke biträda den uppfattning, som statsutskottets ärade vice
ordförande här uttalade angående det beslut, som Andra kammaren
fattade i fjol rörande den då ifrågasatta minskningen i repetitions-
öfningarna för tredje årsklassen vid infanteriet. Men om jag icke det
kan, måste jag likväl bestämdt förklara, att jag icke heller kan ansluta
mig till den siste ärade talarens uppfattning. Ställningen i fjol och i
år beträffande detta anslag är dock helt olika. Det var då fråga om
en enda årsklass, som på grund af den ekonomiska situation, som då
var rådande, eventuellt icke skulle inkallas.
Nu är det ju icke så, utan nu ligger frågan på ett något annat
sätt. Det är nämligen icke här fråga om en viss årsklass, utan om
samtliga årsklasser som ha repetitionstjänstgöringsskyldighet för året, och
att förkorta repetitionsöfningstiden med hälften. Således ett skarpt
förminskande af samöfningstiden, och endast den omständigheten utgör
tillräckligt skäl för mig att icke ansluta mig till den reservation, som
afgifvits af herrar Thorsson och Rydén.
Jag tillåter mig således yrka, att kammaren måtte bifalla utskot¬
tets hemställan.
Ang. de
värnpliktiga*
aflöning, in¬
skrifning ooh
redovisning
m. m.
(FortB.)
Nr 41. 42 Lördagen den 6 maj, e. m.
Ang. de Herr Rydén: Såsom herrarna litet hvar torde erinra sig, var den
värnpliktigas gjgte ära(je talaren i fjol inne på lika konstiga linjer, som han befinner
‘krifnin’ på i dag. Det var ju rätt mycket genom hans förvållande som
*redovisning Andra kammarens önskan och beslut i fjol gick om intet i den gemen-
m. m. gamma voteringen. Nu tyckes han äfven i dag älska att spela den
(Forts.) rollen att få Andra kammaren att icke vidhålla en ståndpunkt, som
den med så stark majoritet omfattade i fjol, men såvidt jag förstår
äro skälen, de rena sakskälen, till den föreliggande reservationen full¬
komligt desamma i år som förra året. Det är så, att vi. befinna oss
i tider, som äro svåra för folket i allmänhet, äfven om vi hafva litet
bättre om penningar i statskassan än i fjol; och icke karl man säga,
att förhållandena inom t. ex. jordbruket beträffande tillgången på
arbetskraft och mycket, som därmed står i samband, äro annorlunda
i år än de voro i fjol. Det viktigaste skälet, som vi i fjol hade att
bifalla herr Jonssons i Hökhult då väckta motion, nämligen att vi
skulle se till .att icke gå alltför hårdt tillväga mot jordbruket under
den tid, då detta bäst behöfver folket och då det är synnerligen ondt
om arbetskrafter, det skälet för bifall till motionen förefinnes i år
som i fjol. . .
Men det finnes i år ett ytterligare skäl, och det är, att vi i Fjol
hade den stora delen af folket så starkt med Andra kammarens mening,
hvilket skäl är så viktigt, att vi icke böra släppa detsamma. Jag vet
bestämdt, att detta Andra kammarens beslut hälsades med stor till¬
fredsställelse rundt om ute i landet, och jag är alldeles säker på, att
ett beslut af Andra kammaren i öfverensstämmelse med fjolårets skulle
på nytt väcka en stor tillfredsställelse, därför att man i ett sådant
beslut Båge en bestämd vilja hos Andra kammaren att icke gå vidare
på de vägar, som herr Jesperson m. fl. vilja föra oss, och som ga ut
på utvidgning af värnpliktstiden.
Jag tror, herr talman, att vi hafva anledning att vidhålla det
beslut, som vi i fjol fattade, och ber att få yrka bifall till reservationen.
Herr Jesperson: Herr talman, mina herrar! Herr Rydén yttrade,
att vi väl icke i år hade tiderna bättre än under , förra året, och att
samma skäl förefinnas att försöka inskränka på öfningstiden, som man
angaf såsom skäl för en motion i fjol i samma syfte. Ja, det skälet
för inskränkning af öfningstiden, att man behöfver folket till jord¬
bruksarbetet, har väl alltid funnits; men ändock har man 1901 fattat
beslut om att genomföra denna härordning. Jag kan icke finna annat
än att man då likaväl som nu visste af, hvad jordbruket behöfde i
fråga om arbetskraft; så det skälet kan väl icke användas för att man
skall ändra på 1901 års härordning. För resten, hvad tiderna för
landtbruket beträffar, så tror jag svårligen, att herr Rydén kan visa
att de äro sådana för närvarande, att de kunna tagas som skäl för
att inskränka öfningstiden. Därför anser jag, att man icke bör gå
den vägen, som herr Rydén m. fl. utpekat, utan ber att få yrka bifall
till utskottets förslag.
Herr Andersson i Skifarp: Herr talman! Ja, det kan juvara
en sak för sig, huruvida det är lämpligt att för innevarande år in-
Lördagen den 6 maj, e. m.
43
Nr 41.
skränka öfningstiden för de värnpliktige eller icke. Det skall jag icke „An9\ <*?
nu inlåta mig på. Men vill man det, då skall det ske på en helt värnpliktigas
annan väg: antingen skall då Riksdagen fatta beslut om ändring i,{rifning och
värnpliktslagen, eller också skall Riksdagen i skrifvelse till Kungl. redovisning
Maj:t frambära sina önskningar i ämnet. Då anser jag tillvägagåendet m- m-
fullkomligt riktigt; men att genom en anslagsvägran hindra en lag att (Forts.)
träda i kraft, det anser jag alldeles oriktigt.
Förra året anfördes också såsom skäl, att det då just var ett
öfvergångsår i afseende på värnpliktstidens utsträckning, och att vi
därför då skulle kunna göra inskränkning i öfningstiden. Det skälet
föreligger icke i år. Öfvergången är nu gjord, och den nya tjänst¬
göringstiden är i full tillämpning; därför tycker jag för min del, att
vi icke böra göra flera förryckningar i värnpliktslagen i det hänseendet.
Jag vidhåller mitt yrkande och upprepar, att det skall användas
en annan form än anslagsvägran, om man vill ha en inskränkning af
öfningstiden.
Herr Rydén: Herr talman! Det rent formella skäl, som nu
anfördes, diskuterades i fjol mycket grundligt; och jag är alldeles
öfvertygad, att om herr talmannen funnit någonting oegentligt eller
olagligt i det beslut, som Andra kammaren då fattade, proposition den
gången icke skulle hafva framställts på vårt yrkande. Jag tror, att
dessa rent formella skäl blefvo så genomdebatterade i fjol, att de nu
icke behöfva dragas fram.
Beträffande herr Jespersons yttrande, då han talade om att landt-
bruket icke hade ondt om armar, så ville jag fråga, hvarför en del
af herr Jespersons vänner i Skåne importera utländska arbetare, om
det icke är ondt om arbetskraft.
Öfverläggningen förklarades härmed afslutad. Herr talmannen
framställde i enlighet med de därunder gjorda yrkandena propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan, dels ock på bifall till den af
herrar Thorsson och Rydén afgifna, vid punkten fogade reservationen-,
och förklarade herr talmannen sig anse den förra propositionen hafva
flertalets mening för sig. Som votering likväl begärdes af herr Thors¬
son, uppsattes, justerades och anslogs en voteringsproposition af föl¬
jande lydelse:
Den, som vill, att kammaren bifaller statsutskottets hemställan i
punkten 1 af utskottets förevarande utlåtande nr 56, röstar
J a;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit den af herrar Thorsson och
Rydén afgifna, vid punkten fogade reservationen.
Nr 41.
44
Lördagen den 6 maj, e. m.
Omröstningen utföll med 114 ja mot 71 nej, hvadan kammaren
bifallit utskottets hemställan.
Punkten 2.
Utskottets hemställan bifölls.
Ang. armé™] Punkten 3, angående arméns munderingsutrustning.
munderings-
utrustning. j punkten 23 af fjärde hufvudtiteln hade Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att minska anslaget till arméns munderingsutrustning, nu
4,528,197 kronor, med, i jämnadt tal, 120,050 kronor till 4,408,147
kronor.
Herr Thorsson hade i den under punkten 1 här ofvan omför -
mälda motion, nr 146, föreslagit, att jämväl detta anslag måtte ned¬
sättas, och i sådant afseende hemställt om en minskning med 1,426,651
kronor.
Utskottet hemställde, att Riksdagen, med afslag å herr Thorssons
motion, nr 146, angående anslaget till arméns munderingsutrustning
i hvad den skilde sig från Kungl. Maj:ts förslag, måtte minska nämnda
anslag, nu 4,528,197 kronor, med, i jämnadt tal, 120,050 kronor till
4,408,147 kronor.
Uti en vid punkten fogad reservation hade herrar Thorsson och
By (ten yrkat, att Riksdagen måtte med anledning af Kungl. Maj:ts
förslag och herr Thorssons motion nr 146 minska anslaget till arméns
munderingsutrustning, nu 4,528,197 kronor, med 1,408,530 kronor till
3,119,667 kronor.
Efter föredragning af utskottets hemställan gaf herr talmannen
på begäran ordet till
Herr Thorsson, som anförde: Herr talman! Med den votering,
som vid punkten 1 ägt rum, har kammaren angifvet att den fort¬
farande vill bibehålla repetitionsöfningstidens längd oförändrad. Uti
denna punkt föreligger dock en annan fråga, som jag vid detta till¬
fälle vill beröra. Här gäller det användningen af munderingsanslaget;
och jag har i den motion, jag väckt, tillåtit mig att göra en del erin¬
ringar mot det sätt, hvarpå detta anslag har beräknats och användts.
Enligt den skrifvelse, som ligger till grund för användningen af
detta anslag, har, då förslaget till 1901 års härordning förelåg, Kungl.
Maj:t redan då angifvit, att detta anslag skulle beräknas till 33 öre
per tjänstgöringsdag och man och till 10 öre pr tjänstgöringsdag och häst,
samt att det skulle utgå med 5 öre pr dag och häst för de hästar,
som äro uppställda i depå.
Statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet säger då, att
i anledning däraf att man hade sammanfört detta anslag för såväl det
stamanställda manskapet som för de värnpliktige, och då det vore
Lördagen den 6 mai, e- m. 46 -Nr 4L
svårt att beräkna de värnpliktiges antal, i all synnerhet som denna Ang. armént
beräkning skulle göras ett år i förväg, förutsatte dåvarande statsrådet, munderings-
att det då och då skall företagas vissa korrigeringar, så att detta anslag vt™stnwg.
kommer att så nära som möjligt stå i öfverensstämmelse med det ' or
verkliga behof vet, och Riksdagen godkände för sin del förslaget. Emel¬
lertid synes denna försäkran endast vara gjord i den kungl. proposi¬
tionen 1901 för att, liksom en hel del andra försäkringar, icke infrias.
Man har under årens lopp räknat med ett betydligt högre antal värn¬
pligtig e, än som verkligen varit inkallade eller, rättare sagdt, inställt
sig till tjänstgöring. Därigenom har skapats afsevärda öfverskott på
detta anslag. Under åren 1904—1910 har å detsamma af Riksdagen
beviljats 3,568,781 kronor mer, än hvad som enligt intendentsdeparte-
mentets egna uppgifter utgått i anslag till truppförbanden.
Genom detta sätt har intendentsdepartementet skaffat sig möjlig¬
heter till en rikligare hushållning än som afsetts, visserligen icke på
samma sätt, som man gjort på sjöförsvarsområdet, ty här har man
icke räknat för lågt utan för högt och kommit till samma rikliga hus¬
hållning, fast på en annan väg. Man kan formellt säga, att Kungl.
Maj:t eller intendentsdepartementet icke öfverskridit sin befogenhet,
ty det här anslaget är ju icke öfverskridet i vanlig mening, utan här
har man genom för höga beräkningar gjort vissa reservationer, och
jag vill icke säga annat än att Riksdagen har en viss medansvarighet
i att det lämnats ut så rikliga belopp på detta anslag; men åtminstone
under 1909 — och jag förmodar man tillämpat samma system under
1910, hvithet jag icke haft tillfälle kontrollera — har man faktiskt
utan att åtspörja Riksdagen förbrukat omkring '/s million kronor mera
på detta anslag, än hvad man enligt mitt sätt att se hade befogenhet
att förbruka. Ty reservationsanslagens natur är, att man under året
skall hushålla med desamma på det mest ändamålsenliga sätt för att
inför Riksdagen eller Riksdagens revisorer vid årets slut redovisa dem.
Men så har man icke gjort under år 1909, utan man har förbrukat
559,244 kronor mera än man haft rätt till — kanske icke 559,244
kronor, utan rättare omkring 481,000, ty intendentsdepartementet har
i kapitalkontot redovisat en reservation af 78,090 kronor, hvilket belopp
skall dragas ifrån de 559,244 kronorna för att utfå det belopp som
obestridligen oriktigt användts. Nu är det ganska naturligt att genom
en sådan hushållning kan man, Riksdagen ovetande, bringa upp stats¬
utgifterna utöfver hvad som egentligen behöfves eller afsetts då anslaget
gafs. Särskildt under 1909 har intendentsdepartementet ansett sig
ha råd att till vissa truppförband utlämna 246,771 kronor uti extra
anvisningar, enligt hvad det framgår af statsrevisorernas berättelse,
utöfver det, som truppförbanden enligt gifna föreskrifter skulle äga
rätt utfå. Emellertid synes det mig ytterst anmärkningsvärdt, att
intendentsdepartementet på detta sätt hushållat med munderingsanslaget.
Ty man bör ju icke förglömma, att 1906 års riksdag beviljade 6
millioner kronor extra för nyanskaffning af fältdräkt till hären. Det
är klart som dagen, att det ordinarie anslaget icke förlorat på att få
ett sådant stöd i ett extra anslag, äfven om tillverkningen under den
tid, det extra anslaget utgått, i ett eller annat hänseende forcerats.
Statsutskottet skref i fjol uti sitt utlåtande och begärde nya beräk-
Nr 41. 46 Lördagen den 6 maj, e. m.
Ang. armén» ningsgrunder för detta anslag, och Riksdagen antog skrifvelse i enlighet
munderings- dermed. Anslaget ansågs vara för högt tilltaget med 33 öre per dag
utrustning. Qch man Qch 1Q öre per dag och häst) synnerligast med hänsyn
(iorts.j härtill, att under de senare åren från fångvårdsanstalterna levererats
afsevärda partier munderingspersedlar till kronan. Det pris, som från
munderingsanslaget betalats för arbetets utförande vid fångvårdsanstal¬
terna, står icke på något som helst sätt i förhållande till det civila
arbetets kraf på betalning. Ur den synpunkten ansåg, som förut
nämnts, fjolårets riksdag, att detta anslag borde nedsättas. Nu har
visserligen Kungl. Maj:t i år i så måtto vidtagit en förändring i sina
beräkningar, att i stället för förut för infanteriet beräknats 24,000
värnpliktige, dessas antal nedsatts med i rundt tal 700 till 23,300.
Men detta verkar icke i tillräcklig grad, enligt mitt sätt att se, till
att bringa detta anslag i öfverensstämmelse med den verkliga åtgången,
utan det blir fortfarande, såvidt jag förstår, en afsevärd reservation på
detta anslag, och framför allt får det ej betraktas som ett Kungl.
Maj ds svar å Riksdagens framställningar om nya beräkningsgrunder.
Att de 33 -f- 10 öre som beräknats till ersättning åt truppförbanden
icke äro för lågt beräknade, utan att det visat sig, att detta belopp
mer än väl räcker till, framgår af de reservationer, som årligen åstad¬
kommits på de olika truppförbanden. Under år 1910 utgör trupp¬
förbandens samlade reservation å dem tilldelade medel icke mindre
än 731,619 kronor 15 öre, och det är hvarje år ganska afsevärda
reservationer; de ha under flera år med undantag af ett hållit sig
öfver en half million kronor.'? Sålunda visar det sig, att de beräknade
33 örena mycket väl räcka till för att täcka truppförbandens behof
härvidlag. Då förvånar det mig, att intendentsdepartementet, jag höll på
att säga, af rent samlarenit, på sådant sätt sköter om beräkningarna,
att man hvarje år af nationen kräfver ut betydligt mera än hvad som
egentligen åtgär för att täcka behof ven.
Jag måste i detta sammanhang tillägga, att ehuru truppförbanden
faktiskt icke tillfullo erhålla de 33 + 10 ören, som äro af sedda för
dem, har ändå gjorts högst betydande besparingar på vissa af de olika
truppförbanden. Ja, det finnes ju också truppförband, som i stället
ha minskning i sina anslag; det far man väl i vissa fall åtminstone
tillskrifva en mindre förmåga att hushålla med hvad man fått. Det
förefaller mig, som om intendentsdepartementet idkade grosshandel
med truppförbanden. Departementet köper in tyg till i genomsnitt 7
kronor 47 öre per meter och utlevererar detta till truppförbanden
emot en beräknad1 löseskilling; af 8 kronor per meter. När man
nu betänker, att det är afsevärda mängder tyg, så blir det ju en liten
sparslant, som arméförvaltningens intendentsdepartement lägger sig
till med,och ganska fritt förfogar öfver, utan att Riksdagen kan ut¬
öfva någon som helst kontroll däröfver. Nu är jag den förste att er¬
känna, att dessa medel ligga i intendensdepartementets magasin, och
det kan jag tala om, att där är det så fullt af saker och ting, att de,
som skola ha tillsyn öfver allt, som finnes där, i många fall ha svårt
att reda sig, ty de kunna knappt komma fram bland alla de varor
som där äro anhopade.
Lördagen den 6 maj e. m. 47 Nr 41.
Detta förefaller mig nu emellertid vara en mycket märkvärdig -Ang. arméns
sak. Riksdagen beslutar utge 33 öre per dag och man och, såvida munderings-
dessa medel utdelats, skulle ju tygerna och kläderna och alltsammans ntr^stnmS-
ligga på de olika truppförbandens förråd, där de ha sitt egentliga (*ortsd
hemvist och icke i arméförvaltningens magasin ute på Skeppsholmen.
Nu har det under årens lopp samlats en afsevärd mängd varor där¬
städes. Detta bevisar ingenting annat, än att Riksdagen med gifmild
hand utdelat dessa anslag år efter år, och då borde detta anslag efter
mitt sätt att se saken inskränkas.
Jag har därför tillåtit mig att i denna min motion yrka en ned¬
sättning i anslaget till arméns munderingsutrustning. Jag har härvid
gått ut från en beräkning, som jag uppgjort med stöd af uppgifter,
lämnade från intendentsdepartementet. Vi ha nämligen på afdelnin-
gen vid behandligen af detta ärende infordrat nppgifter på antalet
effektiva tjänstgöringsdagar under såväl år 1909 som 1910. Resul¬
tatet af min beräkning är det, att under dessa två år skulle ha gjorts
en reservation på i rundt tal en miljon kronor. Jag har tillåtit mig
att yrka nedsättning i detta anslag med ett belopp, utgörande hvad
man rättvislingen skulle reservera under 1909 och 1910. I den siffra,
som angifvits i den vid detta betänkande fogade reservationen vid
denna punkt, är äfven inräknad besparingen för repetitionsöfningarnas
nedsättande med 15 dagar, men då Riksdagen nu fattat ett beslut,
hvarigenom min uppfattning i detta afseende blifvit underkänd, så
måste jag göra ett ändringsyrkande för att bringa mitt yrkande i
öfverensstämmelse med den skillnad, som uppstår genom kammarens
nyss fattade, beslut i punkten 1; och ber jag därför att få yrka bifall
till reservationen med den ändring, att anslaget till arméns munde¬
ringsutrustning, nu 4,528,197 kronor, måtte minskas med 1,118,429
kronor till 3,409,768 kronor.
Jag ber, herr talman, att få yrka afslag å utskottets framställ¬
ning och bifall till min reservation med denna ändring.
Vidare yttrade:
Herr Andersson i Skifarp: Ja, det låter ju märkvärdigt, när
man slår omkring sig så där med många siffror, men jag tror, att vi
böra se efter hurudana förhållandena verkligen äro. Det lät nästan
som om intendentsdepartementet skulle undansnillat alla dessa stora
summor. Det vet jag icke hur det var, det kanske talaren inte ville
pasta, men emellanåt lät det dock på det sättet, och jag tycker icke
det är alldeles riktigt att göra sådana vändningar. Nu är i alla fall
förhållandet det, att Kung], Maj:t med anledning af den skrifvelse,
som Riksdagen förut aflåtit, gjort upp en ny beräkning, där man i
stället för de 24,000 man infanteri, som beräknats förut, räknat med
ungefär 23,000 man, hvarigenom sålunda en ganska afsevärd minsk¬
ning . uppstått i det anslag, som Kungl. Maj:t begärt och Riksdagen
beviljat de föregående åren. Utom detta har Kungl. Maj:t i propo¬
sitionen i år begärt en nedsättnig i öfningstiden för icke vapenföra,
och de .utgöra ju ett icke så litet antal. Till följd af detta har Kungl.
Maj:t i sina beräkningar gjort en väsentlig inskränkning i beloppet
Nr 41. 48 Lördagen den 6 maj, e. m.
Ang. armént af dessa mun deri ngsan slag. Nu har emellertid Riksdagen underkänt
munderings- Kungl. Maj:ts nämnda förslag och bestämt öfningstiden för de icke
utrustning. yapenföra till samma antal tjänstgöringsdagar som för de vapenföra,
(lorta.) Sålunda bör detta anslag rätteligen ökas, men i betraktande af de
rätt betydliga reservationer, som förut gjorts på detta anslag, har
något yrkande härom icke blifvit framställdt, hvarför utskottet ansett,
att anslaget icke kunde eller borde ökas till följd af denna anledning.
Då nu så är, och då Kungl. Maj:t själf nedtryckt detta anslag,
tycker jag icke, att det finnes något skäl för Riksdagen att af en så¬
dan anledning som denna göra ytterligare nedsättningar, hvilkas kon¬
sekvenser vi icke kunna förutse. Det är bättre att reservera, om det
blir något öfver till nästa år, och så göra de inskränkningar, som
kunna vara nödiga ett kommande år, när vi fått se hur det går med
de nuvarande beräkningarna.
Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr Thorsson: Herr talman! Det lät på utskottets vice ord¬
förande, om jag uppfattade honom rätt, som om jag i mitt förra an¬
förande insinuerat, att intendentsdepartementet hade försnillat något.
Jag kan väl icke tänka mig, att jag yttrade mig så tvetydigt.
Herr vice ordföranden i statsutskottet tyckte, att det var bra att
kunna slå omkring sig med siffror. Ja, när man rör sig på ett om¬
råde, där det finnes många siffror, så måste man, herr vice ordförande,
röra sig med dessa, man kommer icke från dem. Jag vill bara säga
det, att jag har icke haft något annat att gå efter i förevarande fall
än de siffror, som intendentsdepartementet år efter år lågt fram i
statsrevisorernas berättelse, där intendentsdepartementets förslag till
redogörelse för munderingsanslagets användning förekommer. Af denna
redogörelse framgår, huru mycket som ifrån munderingsanslaget har
utgått till de olika truppförbanden. Detta års anslag skall enligt min
tolkning af den skrifvelse, som utgick i sammanhang med 1901 års
härordningsplan, utgöra den verkliga värdemätaren för det belopp,
som under året författningsenligt utgått till truppförbanden.
Om jag då jämför de belopp, som utvisa, hvad Riksdagen årligen
anvisar på detta anslag, med de belopp, som utlevereras till de olika
truppförbanden, så får jag en behållning från 1904 och tills nu af
3,568,781 kronor. Jag har aldrig sagt, att intendentsdepartementet
har förskingrat dessa medel. Jag har antydt, att varor för dem, enligt
min uppfattning, ligga i kronans magasin ute på Skeppsholmen eller
på Karlsborg. Hvad jag sagt är det, attjag finner, att intendents¬
departementet under 1909 förbrukat omkring 400,000 kronor i strid
med den skrifvelse, som är gällande för anslagets användning, och i
strid med rådande praxis beträffande användningen af reservations¬
anslag. Ty reservationsanslagen ha hittills enligt Riksdagens uppfatt¬
ning icke fått brukas, utöfver hvad de särskildt varit afsedda till,
förrän året därefter, då Kungl. Maj:t har rätt att för samma ändamål
använda den reservation, som kan hafva uppstått. Här skulle nu år
1909 ha uppstått en reservation på 559,244 kronor, men departementet
redovisar i kapitalkontot icke mer än 78,090 kronor. Skillnaden
mellan^dessa båda belopp har intendentsdepartementet användt, utan
Lördagen den 6 maj, e. m. 49 Nr 41.
att Riksdagen haft någon möjlighet att kontrollera medlens använd- Ang. arméns
ning. Det är detta som jag tillåtit mig erinra om. Mellan detta och ^ndeHngt-
att beskylla en institution för att ha försnillat eller förskingrat, hvil- *£rt*7*
ket väl enligt vanligt språkbruk skall vara detsamma, är det väl en ■ orts'-)
himmelsvid skillnad.
_ Nu har herr Andersson från Skifarp visserligen rätt i, att Kungl.
Maj:t dels genom den minskning af 700 man i den af Kungl. Maj:t
uPPgjor(la beräkningen, och dels därigenom, att Riksdagen beslutat
att icke godkänna Kungl. Maj:ts proposition angående inskränkt öf-
ningstid för de icke vapenföra, i det fallet får mindre medel att röra
sig med. Men jag tillåter mig dock fortfarande att yrka bifall till
min reservation, ty det är min lifliga öfvertygelse att Kungl. Maj:t,
äfven om den bifalles, skall få tillräckligt med medel för att under
år 1912 ordna med arméns munderingsutrustning.
fe Herr Andersson i Skifarp: Herr talman, mina herrar! Om vi
se i statsrevisorernas berättelse, som herr Thorsson åberopar, huru
dessa medel användts från 1908 till 1909, så finna vi, att det fanns
på detta anslag en reservation på 170,780 kronor. Så lämnade Riks¬
dagen ett anslag af 4,298,000 kronor, men utbetalningarna under året
uppgingo till 4,623,526 kronor. Sedan var det, som herr Thorsson
nämnde, ett öfverskott på 78,000 kronor, och detta öfverskott står som
reservation till 1910. Hvar nu de varor, som anskaffats, finnas, det
tycker jag för min del, att vi icke böra lägga oss så mycket i, om
blott medlen användas på lämpligt sätt. Vi kunna icke fordra, att
de skola ligga inne med precis det antal meter tyg, som går åt till
beklädnad. När en affärsman skall köpa in tyg, så köper han icke
så. och så många meter, som han beräknar just skall gå åt för ögon¬
blicket, . utan han köper så stora kvantiteter på en gång, som han
anser sig rå med, ty då får han varan för billigare pris. Jag tror,
att en affärsman, som ginge tillväga på annat sätt och upphandlade
mindre kvantiteter, skulle blifva klandrad härför.
Då man nu icke kan säga, att de anvisade medlen blifvit använda
till andra ändamål än de varit afsedda, och då Kungl. Maj:t i stats¬
verkspropositionen föreslagit en minskning i anslaget på' omkring
120,000 kronor samt då härtill kommer, att Kungl. Maj:t beräknat
ett mindre antal öfningsdagar för de icke vapenföra, än hvad Riks¬
dagen sedermera definitivt bestämt, hvarigenom man sålunda får be¬
räkna en större slitning, så kan jag för min del icke finna annat än
att Riksdagen bör bifalla utskottets förslag.
Herr Thorsson: Ja, herr talman, det är mycket riktigt som herr
Andersson från Skifarp säger, att enligt kapitalkontot till år 1909 har
ingått en reservation af 170,780 kronor. Men nu är det så, att kapi¬
talkontot sällan eller aldrig står i öfverensstämmelse med verkligheten
på det sätt att det utvisar den rätta behållningen, och det är just det,
som är det galna i hela denna historia. Ty år 1909, då enligt detta
konto det förefanns en reservation från år 1908 af 170,780 kronor,
skulle denna reservation faktiskt varit minst 343,059 kronor. Denna
skillnad beror dels på en del omföringar och dels på hushållnings-
Andra kammarens protokoll 1911. Nr 41. 4
Nr 41.
50
Lördagen den 6 maj, e. m.
utrustning.
(Forts.)
Ang. arméns metoder, som vi icke här kunna reda ut. Jag vill blott konstatera,
munderings- om rnunderingsanslaget hade användts i öfverensstämmelse med
de principer, som uttalas i 1901 års skrifvelse, hvilken finnes åter-
gifven i nu föreliggande utskotts utlåtande, och i öfverensstämmelse
med den hushållningsplan, som här skulle tillämpats och som åt
intendentsdepartementet själf godkänts, då det lämnat uppgift om ur
mycket medel som skickats ut till truppförbanden, så skulle det — i
runda tusental kronor - år 1904 uppstått en besparing P» ' 0J.000 tonor,
1905 på 511,000 kronor, 1906 på. 452,000 kronor, 1907 pa 549,000
kronor, 1908 på 848,000 kronor och 1909 på 559,000 kronor. Detta
allt är enligt den beräkning, som förekommer uti intendentsdeparte-
mentets egna, uti de årliga revisionsberättelserna intagna redovis¬
ningar öfver munderingsanslagets användning. Men så tillkommer
det” en hel del saker och ting. Truppförbanden ha extra inkomster
för försålda gamla persedlar och dylikt. Intendentsdepartementets
hufvudförråd uppbär också inkomster på dylika försäljningar, och med
de sålunda influtna medlen hushållar vederbörande mera fritt an med
det af Riksdagen beviljade årsanslaget. Uti mina beräkningar om
reservationsanslagets verkliga reservation har jag uteslutit dessa extra
inkomster och endast medtagit verkligen beviljade medel. Skulle
dessa extra inkomster medräknats, hade betydligt större årliga bespa¬
ringar på detta anslag kunnat framvisas. Jag vill emellertid ännu
en gång betona, att jag icke på något som helst sätt velat antyda,_ att
intendentsdepartementet i detta stycke farit oärligt frami i den mening,
att icke medlen blifvit använda för kronans räkning. I det afseende^
har lag icke den ringaste anledning att göra någon erinran.^ Hvad
jag velat vinna med denna reservation har vant- att förmå veder¬
börande att följa de instruktioner, som de själfva utfärdat.
Herr Nilson i Örebro: Jag skall gifva mitt fulla erkännande åt
hvad motionären uttalar därom, att de grunder, efter hviska, munde-
ringsanslaget enligt 1901 års yttrande till statsrådsprotokollet borde
beräknas icke blifvit i allo följda. Samma erkännande gifver också
statsutskottet, då det säger, att hvad motionären anfört fort] an ar upp¬
märksammas. Emellertid får man göra äfven departementschefen den
rättvisan, såsom också motionären gjort, att han sökt i viss män vid¬
taga en rättelse i detta hänseende, nämligen i fråga om de tjanstgo-
ringsdagar, som ligga till grund för anslagsbehofvet. Men, såsom herr
Thorsson mycket riktigt sagt, det är icke nog härmed, utan det finnes
åtskilligt annat på detta område, som tvifvelsutan kräfver en rättelse,
på det att Riksdagen måtte få detta anslag fullt och helt i små hander
och kunna öfverskåda dess användning. „ .,
Emellertid har just det sakförhållande, som motionaren har vid¬
rört blifvit af civilkommissionen framhållet i en skrifvelse till Kungi.
Maj:t och på detta sätt underställts Kungl. Maj:ts profning. Vid
sådant förhållande synes det mig som om alla skal talade för att
Riksdagen icke just nu borde taga en bestämd position utan hellre
afvakta den utredning, som Kungl. Maj:t icke lar underlåta att vid¬
taga. .lag vill också framhålla, att om kammaren nu skulle följa
herrar Thorssons och Rydéns reservation, skulle det kunna hända, att
Lördagen den 6 maj, e. m. Öl 41.
det blefve svårt nog att förse truppförbanden med de för deras behof AnH- arméns
nödiga medlen. Det må vara sant, att uti arméförvaltningens förråd mmiderings-
såväl på Skeppsholmen som vid Karlsborg finnas stora upplag af
kläden och dylikt, men det är dock icke alldeles uteslutet, att det ^
kunde vid de olika truppförbanden uppstå behof af eu del särskilda
artiklar, och man skulle kanske icke hafva full trygghet för att dessa
behof kunde på rättmätigt sätt tillgodoses, om kammaren gjorde ett
så stort ingrepp i detta anslag, som reservanterna ifrågasätta. Det är
ock, såsom af statsutskottets vice ordförande framhållits, en icke
obetydlig nedsättning redan gjord på detta anslag.
På dessa skäl anhåller jag om bifall till utskottets hemställan.
Chefen för landtförsvarsdepartementet, herr statsrådet Malm:
Herr talman, mina herrar! Oaktadt den sena timmen anser jag mig
böra säga några ord i denna fråga.
Herr Nilson har antydt, att denna fråga har blifvit beaktad af
civilkommissionen, som fäst Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på saken.
Kungl. Maj;t håller för närvarande på att behandla densamma och
jag hoppas, att den snart skall vara utredd på sådant sätt, att man
vinner fullt klara linjer i fråga om rätten att disponera dessa reserva¬
tionsanslag, hvilket ju egentligen är sakens kärna.
Jag skall be att få gå något tillbaka i tiden. Det var 1901 års
riksdag, som bestämde de grunder, efter hvilka det nu ifrågavarande
anslaget skulle utgå. Grunderna voro de, att ett visst antal öre beräk¬
nades för hvarje tjänstgöringsdag, men tjänstgöringsdagarnes antal
skulle beräknas icke under det år, hvarunder anslaget skulle utgå,
utan föregående år, och denna beräkning måste sålunda bli approxi¬
mativ. Det är också framhållet här, att dåvarande statsrådet och
chefen för landtförsvarsdepartementet ansåg, att ehuru man sålunda
på förhand fick försöka räkna ut antalet tjänstgöringsdagar man dock
skulle kunna komma det verkliga antalet tämligen nära. Emellertid
missräknade man sig genast. Både 1901 och 1902 beräknade man
ett alltför litet antal tjänstgöringsdagar, och följden häraf blef, att
det uppstod ganska afsevärd brist på detta anslag både 1902 och 1903.
Riksdagen uttryckte häröfver sin missbelåtenhet, och när Kungl. Maj:t
år 1904 och 1905 ingaf proposition till Riksdagen med begäran om
anslag för dessa bristers täckande, framhöll Kungl. Maj:t, att tjänst¬
göringsdagarnes antal för framtiden skulle bestämmas så högt, att
någon brist icke skulle komma att uppstå. Man förstår ju lätt, att
när man måsta räkna approximativt och en sådan försäkran lämnats
Riksdagen, man ansåg sig böra räkna snarare något för högt än för
lågt. Besparingar måste sålunda i regel uppstå, och jag är öfvertygad
om att Riksdagen på den tiden var fullt på det klara därmed. Riks¬
dagen har emellertid icke haft någon erinran att göra, när i dessa
nyssnämnda propositioner 1904 och 1905 klart och tydligt angafs, att
anslaget skulle få användas icke allenast till underhåll af materielen
utan också, till materielens komplettering.
Såsom herrarne nog kunna förstå, finnas mycket stora behof att
fylla, särskildt med munderingsanslaget, och om besparingarna bli jäm¬
förelsevis stora har man också användning för dem. Riksdagen har
Nr 41.
52
arméns
mundering»-
utrustning.
(Forts.)
Lördagen den 6 maj, e. m.
aldrig, såvidt jag vet, satt i fråga, att dessa anslag skulle fixeras efter
det verkliga antalet tjänstgöringsdagar, hvilket i så fall naturligtvis
kunde ske först retroaktivt, och ej heller har ifrågasatts att en för
hög beräkning för ett år skulle föranleda en sänkning det följande.
Hvad beträffar denna missräkning i antalet tjänstgöringsdagar, så
är detta en sak, som icke kan läggas intendentdepartementet till last,
utan skall det läggas någon till last, så skall det vara Kungl. Maj:t, det
vill säga departementschefen, ty antalet tjänstgöringsdagar beräknas
hvarje år för det följande i kommandoexpeditionen. Man har försökt att
komma det verkliga antalet tjänstgöringsdagar under det följande året så
nära som möjligt, men detta är icke lätt, ty de värnpliktiges antal
undergår mycket stora förändringar under tjänstgöringstiden. Jag kan
anföra några siffror som exempel. År 1907 tillstädeskommo 28,905 värn¬
pliktige, sålunda betydligt öfver den siffra 24,000, som legat till grund
för beräkningen af tjänstgöringsdagarnas antal. Antalet nedgick under
vapenöfningarnas lopp till 25,650, men var sålunda fortfarande betydligt
öfver 24,000. År 1908 förekommo ju inga beväringsmöten. Följaktligen
hade man, när man skulle beräkna tjänstgöringsdagarne för 1909
ingen annan grund att bygga på än det antal värnpliktiga, som varit
i tjänstgöring 1907 eller 25,650. Siffran sattes därför till 24,000 äfven
för 1909. Nämnda år inryckte 27,548 värnpliktige. Man hade så¬
lunda giltig anledning att antaga, att denna siffra icke skulle kunna
reduceras under 24,000. Emellertid sjönk denna siffra till följd af en
högst oväntad, abnormt stor afgång ned till 22,036. Sålunda gick det
betydligt under den siffra, som man förut beräknat. År 1910 inryckte
ett större antal värnpliktige än år 1909, nämligen 28,478, och man
hade sålunda anledning antaga att äfven för det året skulle den slut¬
liga siffran å de värnpliktige, som fullgjort hela öfningarna, uppgå till
24,000 man. Emellertid har siffran äfven där under öfningarnas lopp
sjunkit ned, nämligen till 22,077. Man finner däraf, att äfven om man
velat så noggrant som möjligt beräkna värnpliktskontingentens storlek
för följande året, efter de verkliga förhållandena under löpande året,
har detta dock i praktiken visat sig nästan omöjligt. Man har nu
gjort sådana beräkningar för år 1911 och därvid ansett, att man icke
kunde sänka summan för det året heller, men med hänsyn till de
besparingar, som funnos å intendentsdepartementets anslag anbefallde
jag på eget bevåg, att en sänkning skulle ske i enlighet med nya be¬
räkningar, som verkställts.
Besparingar ha sålunda blifvit gjorda, och jag vill framhålla, att
ehuru dessa besparingar varit afsevärda och varit större, än de skulle
ha varit, därest anslaget skulle ha beräknats efter verkliga antalet tjänst¬
göringsdagar, ha dock dessa besparingar, såsom äfven från alla håll
erkänts, kommit statsverket till godo, och jag vågar säga, att de kom¬
mit staten till godo antagligen på bättre sätt, än om man skulle ha
begränsat reservationsanslaget och sedan behållit de kontanta penning¬
medel, som blifvit öfver. Det har nu varit olika meningar om, i hvad
mån man har rätt att disponera detta anslag. Därom vill jag nu icke
disputera; jag vill emellertid icke, att anslaget skall användas på något
olagligt sätt. En del menar nämligen, att reservationsanslaget skall
utgöra det belopp, som uppstår därigenom, att det verkliga antalet
53
Nr 41.
Lördagen den 6 maj, e. m.
tjänstgöringsdagar multipliceras med det belopp, som skall utgå för
hvarje tjänstgöringsdag. Andra mena, att detta reservationsanslag skall
bestå af hela det belopp, som uppstår af det beräknade antalet tjänst¬
göringsdagar, multipliceradt med det belopp, som utgår under hvarje
tjänstgöringsdag. Den saken skall naturligtvis ordnas så, att det blir
klarhet och reda däri, och under alla förhållanden, vare sig besparin¬
garna få disponeras af den ene eller den andre eller besparingarna
läggas upp i penningar eller i persedlar — sådana behöfver man under
mobiliseringen, ty då hjälper det icke med blott pengar — skall natur¬
ligtvis fullt effektiv och noggrann kontroll inrättas. Men jag vill be¬
tona, att det af såväl ekonomiska som militära skäl är förmånligt, att
icke händerna bindas mera än som är behöfligt för de förvaltande
myndigheterna, ty tager man bort rätten att disponera besparingarna, tror
jag, att man måste säga, att då aftager också intresset för att göra
besparingar i samma mån, och det kan man i regel icke vara betjänt
af. Äfven ur militär synpunkt sedt är det som sagdt förmånligt att
händerna icke bindas för mycket på de militära myndigheterna, allt
under förutsättning af kontroll, ty bindas de alltför mycket, blir följ¬
den den, att man för hvarje småsak måste komma med framställnin¬
gar, och hvad leder detta till? Jo, det leder bland annat till att hvem
som helst kan se, att nu behöfver man så mycket pengar till det och
nu så mycket till det ändamålet, och då ligger det nära till hands för
den, som är något inne i det militära maskineriet, att räkna sig till
hela vårt försvars inre förhållanden, och det kan naturligtvis icke vara
lämpligt.
Eftersom jag har ordet, anhåller jag slutligen att få säga ett par
ord beträffande statsutskottets förslag, att, ehuru de icke vapenföras,
d. v. s. railitärarbetarnes, tjänstgöringstid icke förminskats, någon ök¬
ning utaf här berörda anslag icke skall äga rum. Jag har i det fallet
ingenting annat att säga än att då naturligtvis anslagen äro mera be¬
lastade än hvad Kungl. Maj:t ursprungligen beräknat, kan det möjli¬
gen hända — jag hoppas dock, att så icke skall ske — att ett eller
annat anslag blir öfverskridet.
Härmed var öfverläggningen slutad. Herr talmannen gaf propositio¬
ner först på bifall till utskottets hemställan samt vidare på bifall till
det af herr Thorsson under öfverläggningen framställda yrkandet; och
förklarade herr talmannen sig anse svaren hafva utfallit med öfver¬
vägande ja för den förra propositionen. Herr Thorsson begärde emeller¬
tid votering, i anledning hvaraf nu uppsattes, justerades och anslogs
följ ande omröstningsproposition:
Den, som vill, att kammaren bifaller statsutskottets hemställan i
punkten 3 af utskottets förevarande utlåtande nr 56, röstar
J a;
Den, det ej vill, röstar
Ang. armins
munderings-
ut rustning.
(Forts.)
Nej;
Nr 41. 54 Lördagen den 6 maj, e. m.
Vinner Nej, har kammaren bifallit det af herr Thorsson under
öfverläggningen framställda yrkandet.
Voteringen utvisade 101 ja mot 52 nej; och hade kammaren så¬
ledes bifallit utskottets hemställan.
Punkterna é—6.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
§ 8.
Herr Berglund afgaf en utaf honom m. fl. undertecknad motion,
nr 365, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anläggning
af statsbana från Veittijärvi till Karungi samt från Karungi tillMata-
rengi m. m.
Denna motion blef på begäran genast hänvisad till statsutskottet.
Vidare aflämnades och remitterades omedelbart till bevillnings¬
utskottet två motioner i anledning af Kungl. Maj:ts proposition an¬
gående ändrad lydelse af § 9 mom. 3 A) i tulltaxeunderrättelserna
samt § 13 mom. 3 A) i förordningen med tulltaxa den 4 juli 1910
m. m., nämligen nr 366 af herr By den och nr 367 af herr Jeansson
i Kalmar.
§ 9.
Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets förslag till Riks¬
dagens skrifvelse, nr 108, till Konungen, i anledning af väckta motioner,
afseende utredning rörande åtgärder för undanröjande af en på äkten-
skapsfrekvensen menligt inverkande oegentlighet i skattelagstiftningen.
§ io.
Till bordläggning anmäldes:
konstitutionsutskottets utlåtanden:
nr 23, i anledning af väckta motioner om ändring af §§ 5, 6 och
15 regeringsformen; .„ , .... Tir ,
nr 24, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående utredning om hvilka ärenden äro att hänföra till
kommandomål m. m; och „ , .
nr 25, i anledning af väckta motioner dels angående ändring i
vissa delar’ af lagen om val till Riksdagen, förordningen om kommunal¬
styrelse på landet, förordningen om kommunalstyrelse i stad, förord¬
ningen om kommunalstyrelse i Stockholm, förordningen om kyrko¬
stämma samt kyrkoråd och skolråd, förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm och förordningen om lands-
Nr 41.
Lördagen den 6 maj, e. m. 55
ting, dels ock i fråga om skrifvelser till Kungl. Makt i dithörande
ämnen;
statsutskottets utlåtanden:
nr 60, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anlägg¬
ning af statsbana från Ströms vattudal till Ångermanälfven samt i
dithörande ämnen väckta motioner;
nr 61, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anlägg-
ning af statsbana från Älfsby till Piteå samt en i ämnet väckt motion; och
nr 62, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
tor ordnande och bearbetande af vissa utaf friherre Erland Norden¬
skiöld hopbragta etnografiska samlingar;
lagutskottets utlåtanden:
nr 41, i anledning af väckta motioner om dels utredning rörande
bolags jordförvärf inom Värmlands län, dels och utvidgning af lagen
angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast
egendom den 4 maj 1906 m. m.; och
nr 46, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ideella föreningar, lag om ekonomiska föreningar samt lag
om ändrad lydelse af 8 § i lagen den 4 maj 1906 angående förbud
i vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast egendom, dels och
i anledning däraf väckta motioner;
första särskilda utskottets utlåtanden och memorial:
nr 2, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition nr 44 angående
anslag till arbetsdomstolen;
nr 8, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition nr 45 angående
anslag till bestridande af kostnaden för den genom statens försorg
anordnade medlingen i arbetstvister; och
nr 4, angående ersättning åt utskottets tjänstemän och vakt-
betjäning;
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtanden:
nr 11, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t i fråga om införande af religionskunskap såsom läroämne vid
allmänna läroverk och folkskolor; och
nr 12, i anledning af väckt motion om åvägabringande af utred¬
ning, huru vården af rikets fornsaker bäst bör ordnas m. m.; samt
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande, nr 9, med
anledning af herr Kronlunds motion nr 76.
§ 11-
Justerades protokollsutdrag.
Nr 41.
56
Lördagen den 6 maj, e. m.
§ 12.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr Meurling under 3 dagar från och
Pettersson i Bjälbo „ den 8 maj.
JTJl. kerlund
Olsson i See
Juhlin
Olsson i Blädinge
3 dagar från och
2 ,) »> ii
den 8 maj och
2 dagar från och
med den
med den
>> >>
med den
8 maj,
8 maj,
8 „
8 maj
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 12,30 på natten.
In fidem
Per Cronvall.
STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTR. TRYCKERI. 1911.