RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1911. Andra kammaren. Kr 20.
Lördagen den 18 mars.
Kl. 7 e. m.
Fortsattes det på förmiddagen började sammanträdet; och
leddes förhandlingarna af herr vice talmannen.
§ I-
Till behandling förelåg först statsutskottets utlåtande, nr 4,
angående regleringen af utgifterna under riksstatens fjärde liuf-
vudtitel, omfattande anslagen till landtförsvarsdepartementet.
Punlcten l:oJ, angående arméförvaltningen.
I anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen där¬
om gjorda framställning hemställde utskottet, att Riksdagen måtte,
a) med godkännande af det vid statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden den 13 januari 1911 fogade förslag till stat
för arméförvaltningen minska anslaget till arméförvaltningen,
nu 275,800 kronor, med 21,850 kronor till 253,950 kronor, samt
b) godkänna följande tillägg till de i sammanhang med fast¬
ställandet af nu gällande stat för arméförvaltningen godkända
villkor och bestämmelser för åtnjutande af de i staten upptagna
aflöningsförmånerna för den civila personalen, nämligen
att för tillträde till de sålunda medgifna nya ålderstilläggens
åtnjutande skola gälla enahanda villkor, som för tillträde till
förut medgifven sådan förhöjning blifvit stadgade; samt
att hvad som för närvarande är stadgadt om rätten för
tjänsteman af lägre grad, som, när det erfordras för beredande
af semester, förordnas att bestrida högre befattning i arméför¬
valtningen, att därunder i stället för egna tjänstgöringspenningar
åtnjuta ett mot de för den högre befattningen anslagna tjänst¬
göringspenningar svarande belopp, skall gälla äfven när tjänste-
Andra kammarens protokoll 1911. Nr 20. 1
Ang.
arméför¬
valtnin¬
gen.
Nr 20. 2
Lördagen den 18 mars, e. m.
Ang.
arméför¬
valtnin¬
gen.
(Forts.)
man erhåller uppdrag att uppehålla högre befattning under inne
hafvarens tjänsteresor.
Reservation hade emellertid afgifvits af hrr Thorsson och
Rydén, livilka ansett, att utskottet bort föreslå, att Riksdagen
måtte,
a) med af slag å Kungl. Maj:ts förslag i hvad det afsåge
anställande af en arméförvaltningens domäntjänsteman, men med
bifall till framställningen i öfrigt godkänna det vid statsråds¬
protokollet öfver — ---(lika med utskottet) -------
arméförvaltningen nu 275,800 kronor med 25,850 kronor till
249,950 kronor, samt
b) godkänna----tjänsteresor.
Utskottets hemställan upplästes, hvarefter ordet lämnades till
Herr Thorsson, som yttrade: Herr talman! Jag har
tillåtit mig till denna punkt foga eu reservation.
Här begär Kung! Maj:t en förstärkning af arbetskrafterna
i arméförvaltningen med en domäntjänsteman. I samband med
detta förutsättes, att det skulle bli en viss omorganisation i frå¬
ga om ledningen af de domäner och byggnader, som disponeras
å fjärde hufvudtiteln. Då under den senaste tioårsperioden så
ofantligt stora jordarealer tilldelats fjärde hufvudtiteln, kan det icke
bestridas, att speciellt denna gren påkallat en ökning i arbetet.
Men man kan ställa den frågan till sig, om det är riktigt, att
om en jordegendom icke är erforderlig för landets försvar, den
ändock fortfarande skall hållas kvar under landtförsvarets för¬
valtning eller om det icke vore riktigare, att man då öfverförde
denna egendom under domänstyrelsens förvaltning, som ju har
att sköta om alla öfriga statens domäner. Staten såsom ägare till
dessa egendomar har ju ingenting att förlora, utan snarare att
vinna på att egendomarne frigöras från landtförsvaret i den mån, de
icke äro oundgängligen nödvändiga för utbildning af trupperna.
Om man då går in på att tillsätta denne tjänsteman, som skall
ha till speciellt åliggande att sköta nu ifrågavarande domän¬
syssla, så har jag den föreställningen, att det dröjer mycket
länge, innan landtförsvaret lämnar ifrån sig egendomar, som
faktiskt icke behöfvas för dess ändamål, men som dock, därför
att de en gång användts för landtförsvarets ändamål, ännu stå
kvar under detsamma.
Kommittén, som förberedt detta ärende, har föreslagit, att
denne domän tjänsteman skulle ha en intendents rang och vär¬
dighet, på det att han, som det heter, skulle kunna uppträda
utåt med nödig pondus gentemot de olika truppförbandens
chefer. Detta vill icke Kungl. Maj:t gå med på, utan det skall
Lördagen den 18 mars, e. m.
3
Nr 20.
bli en underordnad tjänsteman, som med sin sakkunskap skall
tillhandagå chefen för fortifikationsdepartementet och biträda vid
dit hörande ärendens föredragning. Det är vidare afsedt, att
han skall vara rådgifvare, så att kronans egendomar bli på det
mest ändamålsenliga sätt utarrenderade och att han skall öfver-
vaka deras skötsel. Men då är det något konstigt, att det öf-
ningsfält, som ligger ända inpå Stockholm och i fråga om hvars
förvaltning och ledning han skulle kunna, så att säga, ha ett
direkt inflytande, fortfarande skall förvaltas af en pensionerad
officer eller underofficer — jag kommer icke så noga ihåg, hvil-
ket det nu är — som man med hänsyn till den ringa tillgången
på arbetskrafter hittills ansett sig behöfva använda för detta
uppdrag.
Nu vill jag likaväl först som sist säga, att denna fråga spe¬
lar ingen roll ur rent ekonomisk synpunkt, med afseende på den
nya beställningen, ty arméförvaltningen synes mig ha motiverat
fram behofvet af en tjänsteman i annan mån, men det är själfva
principfrågan det här gäller, huruvida man vill erkänna, att det
skall vara en särskild domäntjänsteman, som skall förvalta de
egendomar, som lyda under fjärde hufvudtiteln. Om Riksda¬
gen går in på detta, då liksom ger den på hand, att äfven i
fortsättningen allt, som tilldelas fjärde hufvudtiteln, skall höra
dit, vare sig det behöfs eller icke.
Det är ur dessa synpunkter, som jag, herr talman, icke kun¬
nat vara med om detta arrangemang, och jag ber att med dessa
korta ord få yrka afslag å Kungl. Maj:ts framställning i denna
del och bifall till reservationen.
Härefter anförde
Herr Andersson i Skifarp: Iierr talman, mina herrar!
Jag skall däremot be att få yrka bifall till utskottets hemställan i
förevarande punkt.
Redan i den kungl. propositionen har tydligt ådagalagts be¬
hofvet af en ny tjänsteman inom arméförvaltningen, enär de ar¬
betskrafter, som där finnas, icke äro tillräckliga. Det är icke
något tvifvel underkasta dt, att med hänsyn till de stora värden,
som staten äger rundt omkring i de olika mötesfälten, en sär¬
skild målsman på detta område är erforderlig. Den föregående
talaren har här yttrat, att om dessa fält äro för stora, kan man
ju afskilja en del af dem. Ja, det kan ju vara möjligt, att det
finnes vissa mindre områden, som skulle kunna afskiljas från
mötesfälten, men dessa måste dock vara stora för att kunna
uppfylla sitt ändamål, och därför, oafsedt om en liten bit här
ocli en liten bit där afskiljes, är det likväl af sevärda fördelar,
som staten kan tillgodogöra sig å de till dessa öfningsfält hö¬
rande områden, därest en person, som vore fullt sakkunnig, finge
Ang.
arméför¬
valtnin¬
gen■
(Forts.)
Nr 2q. 4 Lördagen den 18 mars, e. in.
Ang. taga hand om denna sak. Jag anser för min del, att det är
arméför- alldeles nödvändigt, att en sådan tjänsteman finnes. Han skulle
'tr dessutom kunna inom arméförvaltningen tillhandagå med de
,,, , , upplysningar och den sakkunskap, som han är i besittning af.
( ’ Jag kan icke neka till, att när detta förslag först kom in
till Riksdagen, hade jag tänkt mig, att denna tillsyn öfver öf-
ningsfälten skulle kunna uppdragas åt domänintendenterna inom
länen. Det var dock åtskilliga hinder, som reste sig däremot,
när jag sedan närmare kom att tänka på saken.. För det första
är det ju så, att inom våra nordliga län icke finnas några do¬
mänintendenter och att således där ingen vore att tillgå, som
kunde utöfva den tillsyn, hvarom här är fråga, utan en särskild
person skulle där få detta i uppdrag. Dessutom är det ju så,
att det icke vore lämpligt, att dels en person från södra Sverige
och dels en från norra skulle ha att utreda dessa frågor och sedan
inom arméförvaltningen föredraga dem. Detta skulle enligt min
mening förorsaka mera kostnad, än om det vore en enda person,
som hade alla dylika frågor om hand. Jag tror således, att det
skulle vara till väsentlig fördel för staten, om dessa ärenden
blefve förenade i en hand, och denne tjänsteman sedan kunde
på samma gång inom arméförvaltningen göra en nytta, som
verkligen behof des med hänsyn till den brist på arbetskrafter,
som där råder.
Jag bor alltså, herr talman, att få yrka bifall till utskottets
hemställan.
Vidare anfördes ej. Efter af herr vice talmannen fram¬
ställda propositioner å de under öfverläggningen gifna yrkandena
biföll kammaren utskottets hemställan.
Punkten 2:o).
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Punkten 3:o), angående generalstabens fast anställda personal.
Med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda
stånda framställning hemställde utskottet, att Riksdagen måtte,
personal. °
a) med godkännande af det vid statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden den 13 januari 1911 fogade förslag till ny
stat för generalstaben, höja anslaget till generalstabens fast an¬
ställda personal, nu 321,315 kronor, med 22,170 kronor till
343,485 kronor; samt
b) besluta, att för tillträde till de medgifna nya ålderstill-
läggens åtnjutande skulle gälla enahanda villkor, som för till¬
träde till förut medgifven sådan förhöjning blifvit stadgade.
Ang. gene¬
ralstabens
fast an-
5 Nr 20.
Lördagen den 18 mars, e. m.
I afgifven reservation hade herrar J. T. Larsson, WiMund,
Thorsson, Olsson i Fläsbro, Starhäck, Rydén, Ström i Transtrand
och Nilson i Örebro föreslagit, att Riksdagen måtte,
a) med godkännande af ett vid reservationen fogadt förslag
till ny stat för generalstaben höja anslaget till generalstabens
fast anställda personal, nu 321,315 kronor, med 1,500 kronor
till 322,815 kronor; samt
b) besluta--— stadgade;
Sedan utskottets hemställan föredragits, yttrade
Herr Nilson i Örebro: Herr vice talman! Den fram¬
ställning, som Kungl. Maj:t har gjort till Riksdagen under den¬
na punkt, har jag jämte några andra, som deltagit i detta ären¬
des behandling inom statsutskottet, icke ansett mig kunna
biträda. Kungl. Maj:ts framställning går ut på att öka general¬
stabens fast anställda personal med 3 kaptener af första klass
och likaledes med 2 aktuarier.
Vidkommande de tre kaptenerna motiveras ökningen där¬
med, att det behöfves personal för anställning af en militär assistent
uti järnvägsstyrelsens militärbyrå, en kapten erfordras för under¬
rättelseväsendet och en som stabschef vid kommendanturen i
Boden eller möjligen på Gottland. Jag ber att först få erinra
därom, att dessa framställningar gå utöfver 1901 års härordning.
Jag- gör denna erinran för att understryka eu upplysning, som
finnes i statsrådsprotokollet, och jag gör det icke därför, att jag
skulle känna mig på något sätt bunden att ovillkorligen betrakta
1901 års härordning som någonting, hvilket man icke får göra
något tillägg till eller draga något ifrån. Jag kan för min del
icke betrakta 1901 års härordning ur den synvinkeln, men jag
kan icke heller komma ifrån den uppfattningen, att det äskande,
som Kungl. Maj:t under denna punkt gjort, står i alldeles be¬
stämdt organiskt samband med det förslag till viss utsträckning
af vår nuvarande härordning, hvilket är framlagdt af general-
stabschefen. Detta finner man tydligt framgå af ett yttrande,
som förekommer i statsrådsprotokollet nederst å sid. 28. Efter
att i det föregående ha gjort några uttalanden därom, att man
visserligen kan säga, att det behof, som inom generalstaben fö¬
refinnes, har hittills bestridts och måhända i fortsättningen
kunde bestridas med ifrån armén i öfrig! kommenderad perso¬
nal, fortsätter generalstabschefen sålunda: »Emellertid beröfvas
genom ett sådant tillvägagående trupperna ett ej ringa antal
särskild! väl kvalificerade officerare, hvilket blifver så mycket
olägligare, då, såsom föreslagits, ett större antal truppförband
än hittills är afsedt att uppsättas vid mobilisering. För att i
någon mån utjämna berörda brist är sålunda en ökning, sådan
Ang. gene¬
ralst abens
fast an¬
ställda
personal.
(Forts.)
Nr 20. 6
Lördagen den 18 mars, e. m.
Ang. gene¬
ralstab ens
fast an¬
ställda
personal.
(Forts.)
som den ofvan föreslagna, af generalstabens officerskår i hög
grad önskvärd». Jag ber att få fästa uppmärksamheten, först
och främst på det organiska sammanhanget emellan den ökning,
här föreslås, och uppsättandet af flera organisationer inom ar¬
mén, men jämväl därvid, att generalstabschefen säger, att det
är »i hög grad önskvärdt», men att han dock icke använder ett
så starkt uttryck, som man eljest ofta finner, nämligen att det
är »oundgängligen af nöden». Jag är för min del öfvertygad
om, att de funktioner, som åligga generalstaben, skola kunna
tillgodoses med den personal, som generalstaben har, och jag
tillåter mig särskildt framhålla att befattningen såsom militär¬
assistent uti järnvägsstyrelsens militärbyrå, såvida man skall
kunna döma af 1910 års rulla för armén, för närvarande bestri-
des af en linjeofficer.
Vidkommande de två aktuarierna finner jag för min del
behofvet af förstärkning af dessa arbetskrafter inom generalsta¬
ben ådagalagdt, men jag har ansett, att det borde vara tillräck¬
ligt att inskränka ökningen till en aktuarie. Vi ha nämligen en
förut, och det blir sålunda i alla fall en förhöjning med 100 %>
På dessa skäl tillåter jag mig, herr vice talman, hemställa,
att kammaren måtte, med af slag å såväl Kungl. Maj:ts fram¬
ställning i ämnet som statsutskottets hemställan, bifalla den vid
betänkandet fogade, af herr Larsson med flera afgifna reser¬
vationen.
Chefen för landtförsvarsdepartementet, herr statsrådet Malm:
Herr vice talman, mina herrar! Om man läser igenom general-
stabschefens motivering för behofvet af dessa tre kaptener och
två alctuarier, skall man finna, att det är icke ett behof, som
uppstått endast i och med dessa tre nya af den föregående
ärade talaren framhållna befattningarna, utan att det redan sedan
länge varit en kännbar brist på officerare vid generalstaben.
Man måste sålunda se frågan i sitt stora sammanhang. Gene¬
ralstabschefen framhåller äfven på flera ställen, att det redan
för flera år sedan var en kännbar brist på personal vid gene¬
ralstaben.
Beträffande de nya »formtionema» har jag den uppfattnin¬
gen, att generalstabschefen icke därmed menat de formationer,
som nu icke äro föreslagna, men för Riksdagen omnämnda i
Kungl. Makts proposition uti ett annat sammanhang såsom möj¬
liga i framtiden, utan jag föreställer mig, att generalstabschefen
därvid tänkt på de formationer, som man redan nu har försökt
uppsätta utöfver de förband, som äro synliga i de officiella
papperen. Det är nämligen åtskilliga behof, som behöfva fyllas
i fråga om fästningar o. s. v., och man vill naturligtvis så långt,
som förhållandena kunna medgifva, begagna sig af den lefvande
försvarskraft, som finnes till förfogande. Det är gifvet, att man
Lördagen den 18 mars, e. in.
7 Nr 20.
då icke har råd att vid mobilisering afstå från de officerare, Ang.gene-
som behöfvas vid trupperna, utan de få där tagas i anspråk ralstabens
ända till det yttersta, och att generalstaben under sådana förhål- ställda
landen icke kan påräkna någon afsevärd hjälp därifrån, är också personal.
alldeles klart. Beträffande arbetet inom generalstaben framhåller (Forts.)
generalstabschefen, att man nödgats eftersätta mycket viktiga
arbeten till följd af brist på personal. Jag för min del kan
intyga, att under den tid, som jag beklädt detta ämbete, har
det varit synnerligen svårt att kunna få arbeten verkställda inom
generalstaben, hvilka arbeten dock varit af stor vikt, just därför
att, såsom generalstabschefen vid åtskilliga tillfällen framhållit,
tiden icke medgifvit det.
Det vore sålunda högeligen önskligt, om denna personal¬
brist kunde bli fylld. Jag behöfver icke för herrarna påpeka,
huru synnerligen viktigt det är, att vår generalstab, som ju har
den viktigaste militära ledningen om hand, sålunda blir satt i
tillfälle att i tillräcklig män kunna ägna sig däråt, så att den
kan fylla sin uppgift; kan den icke göra det, lär det väl kunna
ifrågasättas, om försvaret i öfrigt skall kunna fylla sin.
Herr Andersson i Skifarp: Det är omöjligt för den, som
icke är sakkunnig, att kunna uppgifva, hvad som är det absolut
rätta i detta fall. Hvad som precis på pricken behöfves här,'
vågar jag icke säga, men af den framställning, som här är gjord,
synes det, som om det vore synnerligen nödigt att generalsta¬
bens personal ökas på sätt, här föreslagits.
Det är riktigt, såsom den förste talaren nämnde, att detta
förslag icke står i direkt sammanhang med 1901 års härordning,
så att man i detta fall kan åberopa denna senare, men det är
ju för en del nya ändamål, som dessa officerare skola tagas i
användning. Det nämndes äfven, att det föreföll icke, som om
behofvet af denna ökning vore så stor. Om man inom järn¬
vägsstyrelsen t. ex. hade en linjeofficer, så vore väl generalsta¬
ben tillgodosedd därmed. Ja, det kan man ju säga, men när
man nu i alla fall vet, i hvilken utsträckning generalstaben
nödgas kommendera in officerare från regementena, kan det väl
vara detsamma, om man kallar in till generalstaben en linjeoffi¬
cer, som varit placerad å järnvägens militärbyrå, för att sedan
kalla in en annan officer till samma byrå.
Nu säges det, att det finnes tillräckligt med generalstabsoffi¬
cerare, och detta äfven under de tider, då dit kommenderade
linjeofficerare måste ut på tjänstgöring vid sina respektive rege¬
menten. Men om ofred skulle komma, och hvarenda linjeofficer
nödgades bege sig ut till sina regementen, skulle det äfven då
finnas tillräckligt med officerare inom generalstaben för att full¬
göra de viktiga uppdrag, som då åligga denna? Det lär väl
ingen våga svara ja till. Äfven om den ökning, som här begå-
Nr 20. 8
Lördagen den 18 mars, e. m.
Ang.gent- res, beviljas, lär väl icke generalstabens personal i alla fall bli
tillräcklig, men det kan man väl icke heller ifrågasätta, att den helt
ställda 0('h hållet skall vara, då ju icke alla linjeofficerare inom gene-
personal. ralstaben behöfva ut till sina regementen, utan i stället en del
(Forta.) reservofficerare eller f. d. officerare kunna tagas i användning
på det ena eller andra hållet. De nya beställningar, hvarom här
är fråga, torde emellertid vara nödvändiga, och särslcildt kan
detta sägas om kaptensbeställningen i järnvägsförvaltningen.
Det har äfven ifrågasatts, att det skulle bli en generalstabs
officer för underrättelseväesndet. Detta är ett nog så viktigt
ämne, att det är nödvändigt, att vår generalstab bär fullkomligt
klart för sig, huru frågan ligger i det ena eller andra fallet, därest
ett krig skulle komma.
Den tredje af de här föreslagna nya kaptenerna skulle tagas i
användning såsom generalstabsofficer vid kommendanturen i Boden.
Där finnas ju förlagda så många regementen af olika truppslag,
att där väl behöfves eu generalstabsofficer, som har kännedom
om livad som är att iakttaga vid dylika stora truppsammandrag¬
ningar, och därför tror jag, att äfven denna officer är fullstän¬
digt nödvändig.
Hvad beträffar de två här föreslagna aktuarierna kan jag
icke fatta annat, än att de båda äro val behöfliga, såväl den å
militärstatistiska afdelningen som den å topografiska afdelningen.
Jag nödgas sålunda anhålla om bifall till utskottets hem¬
ställan.
Herr Nilson i Örebro: Jag känner mig i alla fall icke öfver-
tygad af de skäl, som här blifvit anförda såväl från statsråds-
bänken som af statsutskottets ärade vice ordförande. Jag vill
endast erinra därom, att den aktuariebefattning, som f. n. finnes
å generalstabens stat, bestrides, såvidt jag kunnat döma af 1910
års rulla, af eu linjeofficer. Då denna aktuariebefattning vid
generalstaben kan bestridas af en linjeofficer, förefaller det°mig,
som om det icke förefunnes någon synnerligen stor brist på
linjeofficerare i aktiv tjänst. Jäg tillåter mig också som min
åsikt framhålla, att en viss växelverkan mellan generalstaben och
de olika truppförbanden kan ha sin stora betydelse. Visserligen
förefinnes en viss sådan växelverkan på grund af det s. k. pas¬
sagesystemet i generalstaben, men jag tror ingalunda, att det är
förkastligt, att en växelverkan därutöfver äger rum.
Härmed var öfverläggningen afslutad. Herr vice talmannen
framställde propositioner på dels bifall till utskottets hemställan
och dels bifall till den af herr J. T. Larsson m. fl. afgifna, vid
punkten fogade reservationen; och fattade kammaren beslut i
enlighet med den sistnämnda propositionen.
Lördagen den 18 mars, e. in.
9 Nr 20.
Punkterna 4:o<) och 5:o).
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 6:o), angående aflöning och rekrytering m. m. Ang. af¬
löning och
Kungl. Maj:t hade under punkt 6 af denna hufvudtitel före- rekryte-
slagit Riksdagen att, med godkännande af de vid statsrådsproto-
kollet öfver landtförsvarsärenden den 13 januari 1911 fogade
förslag till nya stater för truppförband af infanteriet, kavalleriet,
artilleriet och trängen samt för fast anställda officerare och under¬
officerare med vederlikar samt betjänte vid fortifikationen och
för den fast anställda manskapsstyrkan vid ingen] örkårerna och
fälttelegrafkåren höja anslaget till aflöning och rekrytering m. m.,
nu 17,986,176 kronor, med 198,841 kronor till 18,183,017 kronor.
Utskottet hemställde, att Riksdagen måtte med godkännande
af följande förslag till stater för arméns truppförband, nämligen:
a) för infanteriet de vid statsrådsprotokollet öfver landtför¬
svarsärenden den 13 januari 1911 fogade bilagorna nr 6 och
8—33 samt bilagan b vid utskottets utlåtande å tillhopa 9,729,084
kronor 60 öre;
b) för kavalleriet de vid nämnda statsrådsprotokoll fogade
bilagorna nr 34—41, slutande jämte förut fastställd stat för
öfverstelöjtnanter och majorer vid de sex fördelningslcavalleri-
regementena å tillhopa 2,735,039 kronor;
c) för artilleriet med tygstater bilagorna nr 42—49 vid om-
förmälda statsrådsprotokoll, slutande jämte förut fastställd stat
för Gottlands artillerikår och artilleriets tygstater å tillhopa
3,568,194 kronor;
d) för fortifikationen bilagorna nr 52 och 54 vid åberopade
statsrådsprotokollet samt bilagorna c, d, och e vid utskottets ut¬
låtande, slutande å tillhopa 995,353 kronor 50 öre, samt
e) för trängen de vid berörda statsrådsprotokoll fogade bi¬
lagorna nr 55—57, slutande jämte förut fastställda stater för
Norrlands trängkår, Västmanlands trängkår och cheferna vid
trängkårerna å tillhopa 798,623 kronor;
höja anslaget till aflöning och rekrytering m. m., nu
17,986,176 kronor, med 165,244 kronor till 18,151,420 kronor.
Reservationer voro emellertid afgifna
af herrar J. T. Larsson, WiklundOlsson i Fläsbro, Star-
bäck, Ström i Transtrand och Nilson i Örebro, hvilka ansett, att
utskottet bort föreslå, att Riksdagen måtte
med godkännande af följande förslag till stater för arméns
truppförband, nämligen:
Nr 20.
Ang. af¬
löning och
rekryte¬
ring.
(Forts.)
10 Lördagen den 18 mars, e. m.
a) för infanteriet--•—
b) för kavalleriet---•
c) för artilleriet af lika lydelse som staterna för innevarande
år med den ändring, att dels å staterna för Norrlands och Små¬
lands artilleriregementen uppfördes ytterligare en major, och dels
att i staten för Boden—Karlsborgs artilleriregemente uppfördes
de af Kungl. Maj:t föreslagna nya beställningar, slutande samt¬
liga dessa stater å tillhopa 3,459,584 kronor;
d) för fortifikationen — — -—
e) för trängen •— — —
höja anslaget, till aflöning och rekrytering m. m., nu
17,986,176 kronor med 56,634 kronor till 18,042,810 kronor;
samt
af herrar Thorsson och Rydén, som ansett, att utskottet bort
hemställa, att Riksdagen måtte,
dels godkänna de för år 1911 gällande staterna för arméns
truppförband med följande ändringar:
a) för infanteriet: att ur staten för Södermanlands rege¬
mente uteslötes en sergeantsbeställning af 2:a klassen och ur
staten för Ålfsborgs regemente uteslötes en gevär:jhandtverkare-
beställning;
b) för fortifikationen: att ur staten en sekreterarebeställning
uteslötes;
dels ock till följd häraf minska anslaget till aflöning och
rekrytering m. m., nu 17,986,176 kronor, med 6,139 kronor, till
17,980,037 kronor.
Efter det utskottets hemställan föredragits, lämnades ordet till:
Herr Nilson i Örebro som yttrade: Herr vice talman, mina
herrar! Sedan sistlidet års sommar har frågan om ordnandet af vårt
försvar varit föremål för en ganska ingående debatt i såväl tid¬
skrifter som vår dagliga tidningspress. Från skilda håll och ur
olika synpunkter har därvid framhållits krafvet på att söka hålla
försvarsbudgeten inom gränserna för nuvarande ekonomiska upp¬
offringar. Man har vid denna debatt särskildt betonat, att det
vore möjligt att genomföra uppsättandet af de nya haubitsbatte-
rierna vid vårt fältartilleri, utan att det skulle erfordras någon
särskild kaderökning.
Vid pröfningen af anslagsäskandet under den nu föredragna
punkten har jag därför ansett som en plikt att söka bilda mig
en fast mening om, huruvida det verkligen skulle kunna vara
möjligt att inbespara den under denna punkt föreslagna kader-
ökningen. Med ledning af 1910 års rulla samt de för inne¬
varande år fastställda staterna rörande fältartilleriet och Gottlands
Lördagen den 18 mars, e. m.
11 Nr 20.
artillerikår har jag funnit, att på stat äro uppförda kaptensbe- Ang. af-
ställningar till ett antal af 113, och att antalet subalternofficerare lor^^
är 183. Då de af mig nyss angifna truppförbanden tillsammans ring
skulle med de nya haubitsbatterierna uppsätta 73 batterier, så fports.)
framgår ju tydligt och klart, att det också kräfves 73 batteri¬
chefer, och dessa böra vara af kaptens grad, men utom dessa 73
batterichefer erfordras vid hvart och ett af dessa truppförband 7
kaptener såsom regementskvartermästare och 7 som tygmästare vid
hvar och en af våra 7 tygstationer. Det gör tillsammans 87
truppofficerare af kaptens grad. Härtill böra emellertid läggas
såsom anställda vid artilleristaben 3, vid arméfördelningsstaben
2, såsom lärare vid militärläroverken 2, vid ammunitionsfabrikerna
3, vid gevärsfaktoriet 1 och vid krutbruket 1. Det gör tillsam¬
mans ett antal af 99 kaptener. Hvad subalternofficerarna angår
ställa sig behofssiffrorna för de 73 batterierna så — då jag räknar
med 2 subalternofficerare vid hvarje batteri — att antalet subal¬
ternofficerare utgör 146. Därtill komma såsom adjutanter vid
regementsstaberna 7, såsom tjänstgörande vid artilleristaben 5,
som tygofficer i Stockholm 1, vid arméfördelningsstaberna 3,
såsom lärare vid läroverken 2 och vid ammunitionsfabrikerna 1.
Det gör tillsammans ett antal af 165, Då, såsom förut nämnts,
det finnes 113 kaptensbeställningar uppförda på stat och 99 kap-
tensbefattningar sålunda åtgå till af mig nyss nämnda befatt¬
ningar, skulle det vara ett öfverskott af 14 kaptener. Likaledes
förefinnas på stat uppförda 183 subaltenofficerare, såsom jag
förut nämnt, för att tillgodose de här 165 befattningarna, och
då har jag icke kunnat finna annat än att med ett öfverskott
af 14 kaptener och ett öfverskott af 18 subalternofficerare be-
hofvet af dessa officerare vore tämligen väl tillgodosedt inom
fältartilleriets kader.
Jag medger härvidlag gärna och villigt, att ett antal af artil¬
leriets officerare tagas i anspråk för kommenderingar till gym¬
nastiska centralinstitutet och till ridskolan, och därjämte är jag
icke okunnig om att genomgående af artilleri- och ingeniörshög-
skolan är obligatoriskt för artilleriofficerare, men förhållandet är
ju så, att äfven från öfriga truppförband kommenderas office¬
rare att genomgå de olika militärläroverken,, gymnastiska cen¬
tralinstitutet, skjutskolor o. s. v. Huru jag än ser denna sak,
kan jag icke finna annat än att det skulle vara möjligt, att ar¬
tilleriet skulle kunna taga hand om de här haubitspjäserna utan
annan kaderökning än de af mig och mina medreservanter före¬
slagna två majorsbeställningarna.
Jag tillåter mig härvid gifva uttryck åt den fasta öfvertygel-
sen, att ingen som helst risk, såvidt jag kan förstå, föreligger i
ett bifall till denna framställning, och det därför, att det har
sagts mig, att man icke kan påräkna att erhålla den nya haubits-
materielen så tidigt som ursprungligen varit afsedt. Man skulle
sålunda komma i tillfälle att taga dessa spörsmål under synner-
Nr 20. 12
Lördagen den 18 mars, e. m.
Ang. af-■ lig noggrann ompröfning och utredning, och jag tillåter mig i
rekryt*- ^änseen(^e meddela, att denna uppfattning under den allra
ring. sista tiden har vunnit ett visst understöd af tidningspressen. I
(Forts.) en artikel i dag i Svenska Dagbladet, en tidning mot hvilken
jag tänker, att ingen kan göra förebråelsen att vara af någon
annan än fullt försvarsvänlig tendens, säges om denna sak:
»Vi hafva redan en gång i slutet af förra året på tal om
kulsprutefrågan framhållit, att en nödvändig materialanskaffning
icke alltid behöfver innebära eu kaderökning. Man har i utlan¬
det kunnat uppsätta kulsprutekompanier utan ökning af infante¬
riets kadrer. Vore det då otänkbart, att fältartilleriet här skulle
kunna sätta upp en och annan nyformation utan en proportionell
kaderökning? Frågan kan naturligtvis inte besvaras utan eu in¬
gående kännedom om huru tillgång och behof af personal vid
öfvergång till krigsfot verkligen ställa sig vid artilleriet. Det
fordras med andra ord utredning. Och utredning är nog behöf¬
lig äfven ur en annan synpunkt. Statsministern framhöll i sitt
yttrande till statsrådsprotokollet vid fastställande af propositionen
om ändrad lydelse af vissa paragrafer i värnpliktslagen att ge¬
nom besparingar å vissa områden af försvaret möilighet borde
kunna beredas att utveckla vårt försvar utan ökning af de ut¬
gifter som sedan tagas i anspråk för detsamma. Då nu många
viktiga frågor beträffande härordningen vänta sin lösning, ehuru
de ännu ej kommit inför riksdagen — vi behöfva endast nämna
den om förtidspensionering — och denna lösning nog i do flesta
fall betyder ökade anslagskraf, så är det ju gifvet, att man måste
vara beredd på jämkningar uti 1901 års härordning äfven för
nedbringande af kostnaderna. Konsten är att finna de områden,
där sådan jämkning kan ske, och fråga är om ej utskottsre-
servanterna på sin upptäcktsresa efter dessa områden funnit ett
spår som leder i rätt riktning, då de slagit ned på kaderökningen
vid fältartilleriet.»
Jag tror, att kammaren bör taga fasta på den uppfattning,
som här kommit till synes i en mot försvaret så pass vänligt
stämd tidning, äfven då det gäller anslagsäskanden, som Svenska
Dagbladet är.
Beträffande positionsartilleriet är det ju så, att detta trupp¬
förband har den egendomliga organisationen, att på samma gång
som det utgör vår fälthärs tunga artilleri, skall det också taga
hand om våra kulsprutebatterier. Det är en organisation, som
kom till stånd 1906, men under de år, som förflutit sedan 1906,
synes det mig, att man kommit tämligen på det klara med,
att med positionsartilleriet höra dock icke kulsprutorna orga¬
niskt samman. Ja, jag tror, att man skulle kunna gå ännu
ett steg längre och säga, att det stadgat sig en tämligen fast
och enhällig mening därom, att kulsprutorna egentligen böra
13 Nr 20.
Lördagen den 18 mars, e. in.
öfverföras till infanteriet. Men då har det synts mig, att, när Ang. af¬
vaxa. nu står måhända inför ändrade förhållanden i detta hänsc- Ilning och
ende, det icke voro med framsynt klokhet förenligt att nu gc- e^ing'
nomföra den kaderökning, som här ifrågasattes. (Forts)
Jag vill i detta sammanhang säga, att jag har klart fö: ' \
att den kaderökning, som här föreslås, ansluter sig fullkomligt
till 1901 års härordning och står i öfverensstämmelse med 1905
års öfvergångsplan, men jag kan icke betrakta vare sig 1901 års
härordning eller 1905 års öfvergångsplan som någonting så oan-
gripligt, att man däri icke kan göra några som. helst ändringar.
I betraktande af dessa anförda förhållanden synes det, som om
det icke skulle vara af behofvet påkalladt att nu företaga denna
kaderökning vid positionsartilleriet. Den kostnadsminskning, som
innebäres i ett bifall till den reservation, som vid betänkandet
finnes fogad och afgifvits af herr Larsson m. fl., uppgår till en
summa af 108,610 kronor.
Jag anhåller, i anslutning till hvad jag nu haft äran anföra,
att kammaren måtte med afslag å utskottets hemställan bifalla
den af mig nu angifna reservationen.
Härefter anförde
Herr Rydén: Herr vice talman! Den nu föredragna punk¬
ten är utan tvifvel den viktigaste punkten på fjärde hufvudtiteln,
som vi i afton hafva att behandla. Kungl. Maj :t begär här en ök¬
ning af 196,841 kronor, och för dessa penningar skulle då föl¬
jande saker genomföras: dels skulle kadrerna för de blifvande
fälthaubitsdivisionerna börja att uppsättas, dels afser det nya an¬
slaget en ökning af personalstyrkan vid positions- och fästnings-
artilleriet samt fortifikationen, dels har Kungl. Maj:t föreslagit
inrättandet af en ny majorsbeställning vid Göta lifgarde, dels
också uppsättande af balong-, belysnings- och gnisteltelegraf-
afdelningar vid ingeniörstrupperna, och slutligen har Kungl. Maj:t,
fastän detta anslag icke egentligen har med dessa 196,841 kro¬
nor att göra, därutöfver begärt att af besparingar få disponera
dels penningar för att åstadkomma lönefyllnad åt en ryttmästare
vid skånska husarerna i Uppsala, där denne tjänstgör såsom
detachementsbefälhafvare, dels ock 900 kronor för anställande af
en auditör och en pastor vid samma regementes detachement i
Landskrona.
Det är sålunda sex olika frågor, som här äro före, och af
dessa är det åtminstone ett par, som jag för min del anser syn¬
nerligen viktiga och vidtomfattande.
Hvad den första af dessa frågor, nämligen frågan om upp¬
sättandet af fälthaubitsdivisioner, angår, ber jag att först och
främst få referera till det anförande, som nyss hållits af en ärad
talare, och som enligt min uppfattning innehåller mycket tänk¬
värda saker. Såvidt jag kunde förstå, kunde han icke heller
Nr 20. 14
Lördagen den 18 mars, e. m.
Ang. af-, vederläggas af de officerare och militärer, som sitta i statsut-
*°nikn>teh sk°ttet, och som där deltogo i behandlingen af detta ärende.
ri„g " Jag vill till detta blott lägga, att frågan om fälthaubitsdivisio-
(Forts.) nerna ar en synnerligen stor fråga. Det blir minst 1,000,000
kronors årlig utgift, i fall planen, som ligger till grund för 1909
års riksdagsbeslut, skall fullföljas; och det synes mig vara anled¬
ning, att kammaren tar sig mera än en funderare, innan den
slår fast beviljandet af den summa, hvarom det här är fråga.
Hvad därefter vidkommer ökningen af personalen vid posi¬
tions- och fästningsartilleriet samt fortifikationen, så måste jag
liksom den föregående ärade talaren erkänna, att det här är
fråga om ett fullföljande af dels 1901 års härordning och dels
1905 års öfvergångsplan. Men jag tycker, att de skäl, som äro
anförda af honom, äro redan i och för sig fullt tillräck¬
liga för att äfven den, som icke i likhet med mig på denna sak
lägger jämväl andra och principiella synpunkter, utan är för-
svarsvänlig, skall kunna erkänna det berättigade i att 1901 års
härordning och 1905 års öfvergångsplan äro saker, som icke för
alla tider kunna vara bindande trossatser, efter hvilka man ovill¬
korligen måste lefva, samt medgifva, att om förhållandena och
gjorda utredningar gifva vid handen, att dessa planer icke kunna
och icke böra fullföljas, Riksdagen icke bör draga i betänkande
att bifalla ett yrkande om frångående af dessa.
Hvad så beträffar maj or sbeställningen vid Göta lifgarde, är
den af utskottsmajoriteten afstyrkt, och Första kammaren har
afslagit denna befattning, så att den kan jag gå förbi.
Hvad beträffar disponerandet af medel från allmänna be¬
sparingarna för att användas såsom lönefyllnad åt en ryttmästare
vid skånska husarerna, så är det förslaget likaledes afstyrkt af
utskottet, och följaktligen kan jag förbigå äfven det. Men där¬
emot har utskottet icke motsatt sig beviljandet af en särskild lön
för en anditör och en särskild lön för en pastor vid samma re¬
gementes detachement i Landskrona. Detta är ju icke någon
stor fråga, men jag anser ändå, att det är alldeles på tok att här
gå med på ett beviljande, när det är fråga om detta lilla de¬
tachement i Landskrona. Enhvar skåning vet, att det icke är
mer än en timmes järnvägsresa och knappt det, mellan Hälsing¬
borg och Landskrona, och följaktligen kunna motsvarande befatt-
ningshafvare vid skånska husarregementets hufvuddetachement
i Hälsingborg mycket väl uppehålla dessa båda befattningar.
Hvad slutligen vidkommer det sista och — näst fälthaubits-
divisionerna —• största anslagskrafvet, nämligen upprättandet af
nya ballong-, belysnings- och gnisttelegrafafdelningar vid ingeniörs-
trupperna, så har ju utskottet afstyrkt Kung!. Maj:ts förslag
om en kaderökning och motiverat detta därmed, att man icke
gått med på Kungl. Maj:ts förslag i dess helhet, utan ansett, att
den del af den begärda nya ingeni örsmaterielen, som utskottet
Lördagen den 18 mars, e. m.
lo Nr 29.
beviljat, bör kunna handhafvas af nu befintlig personal. Följ¬
aktligen har frågan om denna kaderökning icke kommit in uti
själfva klämmen i utskottets utlåtande. Men jag tror ändå, att
det är riktigt och nödvändigt, att man här med styrka slår fast,
att Riksdagen icke går med på dessa nya utbyggnader på 1901
års härordning. Det är beräknadt, att de skulle komma att draga
en extra ordinarie kostnad för en gång af 695,000 kronor och
att de sedermera skulle komma att öka de ordinarie anslagen
med 183,500 kronor årligen. Det gäller därför vid denna punkt
ett principafgörande, om riksdagen skall gå med på detta eller
icke. Dess värre har detta icke kommit in i utskottets kläm, så
att kammaren, ifall utskottets hemställan i denna punkt skulle
bifallas, icke kan genom votum ge sin mening till känna; men
då den reservation, som herr, Thorsson och jag fogat vid denna
punkt, ger klart besked i detta hänseende, så tror jag, att det är
skäl för kammaren att votera bifall till denna reservation.
Kung! Maj:t har emellertid — jag begagnar tillfället att gå
in på denna fråga med anledning af en tidningsuppsats, som
förekommit — för sin egen del i de nuvarande staterna föresla¬
git en minskning, som vi redogjort för i vår reservation, nämli¬
gen med en sergeantsbeställning af andra klassen vid Söderman¬
lands regemente, med en gevärshandtverkarebeställning vid Älfs-
borgs regemente och med en sekreterarebefattning vid fortifikatio¬
nen. Det är allenast dessa nedsättningar, som vi påyrkat. I den
punkten följa alltså reservanterna Kungl. Maj:t, och det är så¬
lunda icke på något sätt något grundlagsvidrigt, som reservan¬
terna i detta fall gjort sig skyldiga till.
På de skäl, som jag nu, herr vice talman, anfört, anhåller
jag att få yrka af slag å utskottets hemställan samt bifall till min
och herr Thorssons reservation.
Herr Martin: Herr vice talman, mina herrar! Innan
kammaren slutar behandlingen af den punkt, som här före¬
ligger, vill jag begagna tillfället att med herr vice talmannens
tillstånd yttra mig i en fråga, som visserligen icke står i direkt
samband med den här föreliggande frågan, och som kanske icke
heller är af så stort intresse för kammaren, men som är af
särskildt stor betydelse för den kår jag tillhör.
I stadgar af den 13 juli 1887, gällande för gymnastiska
centralinstitutet, § 20, är föreskrifvet: »Vid institutet antagas
årligen till elever officerare och underofficerare från armén,
officerare från flottan och civile unge män för att utbildas till
instruktörer i gymnastik och vapenföring, till gymnastiklärare
och till sjukgymnaster. Hvart annat år antagas unga kvinnor
till elever för att utbildas till gymnastiklärarinnor och sjukgym¬
naster».
§ 22 i samma stadgar lyder: »De militära eleverna blifva
Ang. af¬
löning och
rekryte¬
ring.
(Forts.)
Nr 20. 16
Lördagen den 18 mars, e. m.
Ang. af- genom generalorder kommenderade från vederbörande regementen
ning och 0eli kårer; öfriga elever antagas uppå vederbörliga ansökningar,
rer[ng~ efter föreståndarens förslag, af direktionen».
(Forts) Enligt tjänstgöringsreglementet för armén (Del II, kap. VI,
' § 3, inom. 11, första stycket) tillämpas dessa bestämmelse så¬
lunda: »Till militärinstruktörskur sen vid gymnastiska central¬
institutet beordras för ett undervisningsår subalternofficerare af
vederbörande regementschefer på grund af generalorder».
Det vill med andra ord säga, att i gymnastiska centralinsti¬
tutets stadgar står det en bestämmelse om att denna kommen¬
dering skall gälla för både officerare och underofficerare; men
i arméns tjänstgöringsreglemente står, att den skall gälla bara
för officerare. Riksdagen anslår medel till gymnastiska central¬
institutet, och Riksdagen aflönar såväl officerare som underoffi¬
cerare; då anser jag rättvist, att både officerare och underoffice¬
rare kommenderas dit, i likhet med livad förhållandet var i
början, under de första åren efter det dessa stadgar för gym¬
nastiska centralinstitutet utfärdats.
Det hände nämligen i början, att åtskilliga underofficerare
kommenderades till centralinstitutet för att genomgå militärin¬
struktörs kursen där, och att de sedan med ganska stor framgång
uppehöllo lärarebefattningar i gymnastik vid skolorna. Men af
orsaker, som jag icke känner, har denna bestämmelse upphäfts
i tjänstgöringsreglementet. Det han ju hända, att förklaringen
kan ligga i § 48, mom. 2, i gymnastiska centralinstitutets stad¬
gar, som säger: »Till gymnastiklärare vid lägre allmänt läroverk
eller folkskola kan äfven den antagas, som med goda vitsord
genomgått instruktörskursen vid institutet».
Som jag yttrade förut, hafva flera underofficerare genom¬
gått den kursen med goda vitsord och hafva så sökt lärarebe¬
fattningar i gymnastik. Det har påståtts, att det skulle vara ur
ren konkurrenssynpunkt från officerarnas sida, som de sedan
uteslutits. Det har nämligen händt, att underofficerare och offi¬
cerare samtidigt sökt sådana lärarebefattningar och att en under¬
officer då ibland erhållit befattningen, hvilket skulle vara olämp¬
ligt. Nu kan det emellertid enligt mitt förmenande synas något
egendomligt, att då underofficerare visat sig lämpliga och sär¬
skild! intresserade för detta arbete, hvaraf de äfven haft ekono¬
misk nytta, en sådan paragraf som den här först åberopade
kunnat helt och hållet strykas ur reglementet. Som herrarna
veta, är det vanligen officerare, som äro instruktörer i gymna¬
stik vid våra skolor, och detta medför icke ringa ekonomisk
fördel för dem. Underofficerare äro sålunda genom denna be¬
stämmelse utestängda från denna ekonomiska fördel. Jag anser
icke detta fullt rättvist, och det verkar icke godt utan alstrar
en misstro och en afundsamhet, som icke äro till gagn för vårt
försvar. Dessa ekonomiska fördelar behöfde i lika stor, om icke
Lördagen den 18 mars, e. m.
17 Nr 20.
större, mån komma underofficerarna till godo, Indika däraf äro Ang. af-
i långt större behof än officerarna. Därför hemställer jag till boning och
denna kammare och äfven till herr statsrådet och chefen för rek.ryte'
landtförsvarsdepartementet, huruvida rättvisan i detta fall kraf-
ver, att underofficerarna få tillbaka denna förmån, som de hade
i slutet af 1880-talet och början af 1890-talet.
Jag vill äfven meddela, att de underofficerare, som utgått
från gymnastiska centralinstitutet, med hängifvenhet och intresse
ägnat sig åt gymnastik och idrott; och jag tror, att den person,
som uppammat den militära idrotten här i landet, är en under¬
officer, som genomgått centralinstitutet.
Hvad jag här anfört kan naturligtvis icke blifva föremål
för något yrkande, utan kan endast blifva eu vädjan till Riks¬
dagen, som beviljar medel till institutet och som aflönar office¬
rare och underofficerare, liksom äfven en vädjan till statsrådet,
att taga frågan i beaktande.
Herr Andersson i Skifarp: Herr vice talman, mina herrar!
Som herrarne finna af betänkandet, har utskottet i denna punkt
redan gjort väsentliga prutningar på de af Kungl. Maj:t äskade
beloppen, och jag för min del är icke öfvertygad att man utan
skada kan göra större nedprutningar. Jag tillhör visst icke dem,
som anse, att 1901 ars beslut är det, som i ovärdliga tider skall
ligga till grund för vår härordning, och lika litet anser jag, att
de bestämmelser, som träffades 1905, för all framtid skola bli
bindande, men jag tror i alla fall, att man åtminstone så länge,
tills en ny fullständig plan blir uppgjord, bör hålla på nämn¬
da beslut.
Ser man pa, hur det skulle gestalta sig, om reservanternas
förslag bifölles, så är jag icke alldeles så säker som en föregå¬
ende talare, att det låter sig göra att på det nuvarande befälet
lägga skötseln af de nya batterier, till hvilka Riksdagen lämnat
anslag. I händelse hela officerskåren kunde ständigt vara i tjänst
vid sitt regemente är jag visserligen fullt öfvertygad att den
skulle under nuvarande förhållanden kunna sköta äfven dessa
befattningar, men man får komma ihåg, att officerarne äro ut¬
kommenderade på en hel del olika ställen och. att de vid rege¬
mentena kvarvarande icke äro tillräckligt många för att kunna
sköta dessa batterier. Ser man på listan till exempel för Svea
artilleriregemente, för att blott taga ett regemente, så finner man,
att där under utbildningsåret 1910—1911 finnas vid batterierna
tjänstgörande 22 officerare. Af dessa skola naturligtvis nio vara
batterichefer, eftersom vi öfvergått från sex-kanoners till fyra-
kanonersbatterier. Jag vill i förbigående erinra om, att jag på
sin tid var motståndare till detta öfvergående till fyra-kanoners-
batterier, men Riksdagen beslöt, att denna förändring skulle vid¬
tagas, och detta beslut måste naturligtvis respekteras. Vi ha
Andra kammarens protokoll 1911. Nr 20. 2
Nr 20. 18
Lördagen den 18 mars, e. m.
Ang. af- alltså vid det ifrågavarande regementet 22 officerare, däraf 9
lätting och batterichefer. Tjänstgörande i regementets stab äro 8 officerare.
ring dessa är en underlöjtnant befälhafvare för fortsättningskur-
(Torts'1 sen underbefäl af manskapet. Kommenderade och frånva-
1 ' rande äro 20, det vill säga 20 officerare äro utkommenderade
på andra håll. Ser man då efter, hvart dessa äro kommende¬
rade, så finner man, att en major är chef för artilleristaben, eu
kapten tygmästare i Stockholm, en kapten i utrikes tjänstgöring,
en kapten militärattaché, en kapten artilleristabsofficer, två löjt¬
nanter och fem underlöjtnanter kommenderade till kungl. artilleri-
och ingeniörshögskolan, däraf en adjutant, en lärare, två elever
vid högre och tre vid allmänna kursen. En löjtnant är kom¬
menderad som andre adjutant vid andra arméfördelningens stab,
en till officersvolotärsskolan i Kristianstad, en är aspirant vid
generalsstaben, två elever vid krigshögskolan, en elev vid rid¬
skolan, en tjänstgörande vid generalstaben och en proftjänst-
görande för vinnande af transport till kavalleriet.
Man ser häraf, hur stor del af officerarne som är utkom¬
menderad på andra håll, och det lär icke kunna undvikas, att
kommendera dem särskildt till skolorna, dels såsom lärare och
dels såsom elever. Jag kan sålunda icke medgifva, att det är
så godt om officerare vid regementena, att de skulle kunna taga
om händer den nya materiel, till hvilken vi beviljat medel.
Nu sade talaren på Örebrobänken, att det icke hastar med
denna ökning, emedan kanonerna antagligen icke bli så tidigt
färdiga, att dessa officerare kunde behöfvas under 1912. Den
saken kan jag icke inlåta mig på, men det är icke alldeles omöj¬
ligt, så vidt jag kan se, att så kommer att blifva fallet, ty en¬
ligt officiella uppgifter blef redan den 30 april 1910 kontrakt
upprättadt med aktiebolaget Bofors-Gullspång om leverans af
fälthaubitser för en summa af 1,292,000 kronor. Det är snart
ett år, sedan det kontraktet upprättades, och då förmodar jag,
att haubitsarna till 1912 skulle kunna vara färdiga.
Hvad beträffar öfriga punkter, som här varit på tal, sär¬
skildt den ryttmästare, om hvilken herr Rydén talade, så har ju
statsutskottet afstvrkt desamma, och har jag således ingen anled¬
ning att därom yttra mig.
Jag ber således, herr vice talman, att få yrka bifall till ut¬
skottets förslag, sådant det föreligger.
Herr Thorsson: Statsutskottets vice ordförande konstate¬
rade, att 1901 års härorganisation icke vore ett så heligt ting, att
den icke skulle kunna ändras. Ja, det skulle vara besynnerligt,
om han hade en annan uppfattning, då han suttit i försvarskom-
mittén och i väsentliga delar ändrat denna härordning.
Här föreligga till Riksdagens pröfning mycket genomgri¬
pande förslag, som afse ändringar af 1901 års härorganisation.
Lördagen den 18 mars, e. m. 19 Nf
Jsu äi som sagdt frågan den, om 1901 års härorganisation är Ang. af-
något, som man under alla omständigheter skall hålla på, eller löninS och
om den är något, som man kan ändra. Den frågan får man n'kryte'
väl icke uteslutande se mot bakgrunden af hvad herrarna beslu- rw^ \
slutade 1901 eller af de öfvergångsplaner, som fastställdes 1905, °r 3‘
utan i samma män som hela denna plan framskrider och det vi¬
sar sig dag för dag, att de uppgjorda beräkningarna icke hålla
streck, så måste vi naturligtvis taga position till denna fråga,
vi ha nu kommit därhän, att 1901 års härordning visar ett af-
lönmgsbelopp under detta anslag af öfver 18 millioner kronor.
Nu stå vi inför konsekvenserna af det beslut, som fattades
r o1,0?’ dä reSeringen efter ett oerhördt tryck pressade fram
åt Riksdagen i gemensam votering det vapen, till hvilket man
nu vill pressa fram ny personal. Det är mot bakgrunden af
denna företeelse jag sett denna fråga, och det är därför, som jag
iör mm del icke kali vara med om att bifalla någon som helst
kaderökning, i all synnerhet som både Kungl. Maj:t och Kun^l.
Maj.ts förtroendemän ansett, att 1901 års härordning icke fyller
de uppgifter, som äro densamma ålagda, utan bör underkastas
afsevärda ändringar, hvilka ändringsförslag emellertid ha varit
föremål för en ingående kritik. Att under sådana förhållanden
nu endast fortsätta marschen och anslå medel, som ytterligare
fördyra detta anslag, det kan jag för min del icke vara med om,
det bor jag att ärligt och uppriktigt få säga ifrån.
. Såsom statsutskottets vice ordförande sade, har utskottet gjort
erinran mot den af Kungl. Maj:t begärda löneökningen till eu
officersbeställning vid Skånska husarregementet och jag har för
nun del biträdt denna erinran. Jag vill emellertid här säga yt¬
terligare en sak, nämligen att det förvånar mig mycket, att Kungl.
iVtept eller hvem det är, som utfärdat denna order, ansett sig
nödsakad att för besättandet af posten såsom chef för detache-
mentet i Uppsala gå utöfver regementets egen officerskår och
från ett annat regemente kommendera en chef för Uppsala-de-
tachementet. När man i Helsingborg förutom regementschefen
bär två stabsofficerare, förefaller det mig, som om befälsstyrkan
skulle vara tillräcklig för att förse äfven detachementet i Upp-
sala med befäl. Detta tyder på, att det icke alltid är så helt
bestäffdt, då man från militärt håll påstår sig ha en sådan sträng
användning för officerarne. Jag hörde i dagarna en uppgift, att
tran armén 275 officerare skulle vara utkommenderade till be¬
ställningar, som icke voro fullt förenliga med deras anställning
Om vederbörande på det sättet hushålla med den kraft de re¬
dan ha tillgänglig, får ingen undra öfver, om krafven på nya
kaderöknmgar mötas med misstroende.
Jag tillåter mig således, herr talman, att yrka afslag på ut¬
skottets hemställan och bifall till den af mig och herr Rvdén vid
betänkandet fogade reservationen.
Nr 26. 20
Lördagen den 18 mars, e. in.
Ang. af- Chefen för landtförsvarsdepartementet, herr statsrådet Malm:
lärling och jjerr vice talman, mina herrar. Jag kan försäkra herrarne, att det
ring icke är med nö3e man l’eSär kaderökningar och därmed förenade
(Forts) kostnader, och hvad särskildt haubitsdivisionernas kadrer beträf-
' ' far, så har Kungl. Maj:t töjt på deras uppsättande ytterligare
med ett år, och detta, det kan jag gärna säga, i den tanken, att
vid cn genomgående revision af vår stora armékader man möj¬
ligen skulle kunna på något sätt se till att göra inskränkningar —
hvilket jag dock i närvarande stund icke på något sätt kan lofva.
Beträffande tiden för haubitsleveranserna kan jag icke säga
något bestämdt nu; efter generalfälttygmästarens anmälan för
öfver ett år sedan, har jag icke mottagit någon anmälan
från honom om att leveranserna skulle vara fördröjda. Jag har
alltså all anledning antaga, att det skall gå precis i samma hjul¬
spår, som man hade tänkt sig från första början.
Hvad angår de många siffror, som anförts af herr Nilson,
så har jag också en del siffror rörande befälspersonalen och dess
användande inom hela fältartilleriet. Jag behöfver ju icke räkna
upp alla dessa siffror; i stort sedt stämma de med herr Nilsons.
Dock är det något mera personal, som är tjänstgörande vid kom-
menderingar och skolor etc. Det hela mynnar emellertid ut däri,
att i medeltal har man vid alla de normala fältartilleriregemen¬
tena disponibla till tjänstgöring vid hvarje batteri två å tre of¬
ficerare, däribland inberäknad batterichefen. Vid hvarje batteri
pågår under hela året utom den lilla tid, som förflyter mellan
rcpetitionsöfningarnas slut och beväringsrekryternas inryckning,
två särskilda skolor, nämligen en konstapelskola och en rekrytskola.
I regel användes såsom chef för den ena skolan en officer och för
. den andra en underofficer, och batterichefen har ledningen af bägge
skolorna samt dessutom åtskilliga andra göromål. Med känne¬
dom om detta och med hänsyn till hvad man försäkrat mig från
artilleriet, så kan jag omöjligen frångå den uppfattningen, att
man måste ha denna personal, i fall utbildningen icke skall för¬
lora effektivitet. Därest denna kaderökning, som nu begäres
till 1912, bifalles af Riksdagen, blir proportionen densamma vid
haubitsbatterierna, som den förut varit vid fältkanonbatterierna.
Beträffande kadern vid positionsartilleriet har man påyrkat,
att ökningen af densamma skulle afstanna, och detta med tanke
på, att man skulle flytta ut kulsprutebatterierna på infanterivap¬
net, dit de tvifvelsutan lämpligast höra. Det vill jag inte för¬
neka, tvärtom, det är alldeles naturligt, att där är deras rätta
plats. Men jag ber att få säga, att denna fråga ingalunda är
af så aktuell natur, att man ögonblickligen behöfver kasta sig,
på den. Om man har uppmärksamheten riktad på hufvudända-
målet med kulsprutornas öfverflyttande till infanteriet, nämligen
att lära det ena och det andra vapnet att känna hvarandra, så
att de kunna åstadkomma ett intimt samarbete, så kan detta
Lördagen den 18 mars, e. m.
21 Nr 20.
mål enligt min tanke tillsvidare nås på samma sätt, som nu, men Ang. af-
möjligen i ännu större utsträckning, nämligen genom att skicka boning och
ut kulspruteafdelningar till infanteritruppförband för att med
dessa bedrifva gemensamma öfningar. På sådant sätt skulle det rpor^\
beliöfliga samarbetet kunna äga rum. Kan blott detta samarbete °‘
komma till stånd, så bär det ju i själva verket, tills vidare åt¬
minstone, ingen betydelse, om den, som sköter kulsprutan är
klädd i artilleri- eller infanteriuniform. Det synes mig således,
som om man icke på något sätt bar anledning att uppskjuta med
att verkställa den kaderökning vid positionsartilleriet, som man
eu gång af detta skäl ansett vara nödvändigt. Vi få nämligen
komma ihåg, att positionsartilleriet bär en synnerligen stor upp¬
gift att fylla, och jag för min del anser det rent af vara ett
barmhärtighetsverk, att hufvudmassari af vår armé, infanteriet,
där ju den ojämförligt största delen af vår ungdom gör sin tjänst,
erhåller tekniska hjälpmedel, som kunna understödja det, då fos¬
terlandet i farans stund nödgas kräfva synnerligen stora offer
af detsamma.
Hvad ingeniörmaterielen beträffar, torde det framgå af hvad
jag redan sagt, att det härvidlag icke allenast varit eu önskan
af Kungl. Maj:t, att gifva armén ökad effektivitet genom an¬
skaffning af sådan materiel och höjning af kadrerna äfven här,
utan det har också varit det, som jag på tal om positionsartille¬
riet anfört, nämligen att man icke kan stå till svars med att
icke gifva våra unga värnpliktige det stöd, som en utvecklad
tekniks hjälpmedel kunna skänka. Jag anser, att detta rent af
är en plikt, och herrarna må icke tro, att man, därest kriget
bryter ut, i samma ögonblick man anskaffar materiel, också skal!
kunna använda den. Nej, mina herrar, det fordras en lång och
ihållande öfning för att den skall kunna fungera på ett tillfreds¬
ställande sätt, ty det ligger i sakens natur, att om man har va¬
pen och andra tekniska hjälpmedel till sitt förfogande, de må
nu vara af aldrig så öfverlägsen beskaffenhet, så tarf vas det för
att de skola kunna göra sig gällande, att man äfven är försedd
med skickliga »maskinister,» om jag så får säga.
Det ligger sålunda vikt uppå, att man icke låter tiden öfver¬
flygla sig, och jag vågar påstå, att storleken af de afsevärda be¬
lopp, som här anförts, får icke spela Imfvudrollen; i första rum¬
met få vi lof att tänka på hvad saken kan komma att gälla.
Beträffande nu slutligen den af herr Thorsson klandrade an¬
vändningen af officerarna, så vill jag säga det, att kommendering
från ett truppförband till ett annat beror, åtminstone ofta, därpå,
att man vill söka utfylla de luckor, som finnas på ett håll med
befäl från ett annat håll, där man har jämförelsevis talrik per¬
sonal. Naturligtvis sker dylik kommendering också i utbildnings-
syfte o. s. v. Därför placeras sedan flera år tillbaka personal
från ett truppförband på ett annat, hvarigenom de olika trupp-
Nr 20. 22
Lördagen den 18 mars, e. m.
Attg. af- slagen få tillfälle att lära känna hvarandra, och man sålunda
rekryt//^an vmna ett af de stora hufvudmålen för vår utbildning och
ring. organisation, nämligen att man, då det verkligen behofves, skall
(Forts.) kunna taga de gemensamma kraftiga tag, som äro ett af hufvud-
villkoren för framgång i krig.
Hvad detachementschefen i Uppsala vidkommer, vill jag
nämna det, att den regementsofficerskår, som finnes vid skånska
husarregementet, är precis lika stor som den, som finnes vid
skånska dragonregementet, och den omständigheten kan väl icke
gärna underlätta tjänsten för regementschefen och hans närmaste
biträden, att hans regemente är förlagdt på tre olika platser,
långt skilda från hvarandra. Jag skulle tro, att det är tvärtom,
och det har icke varit utan rätt, synes det mig, som jag — ty
det är jag, som står för den saken — föreslagit Kungl. Maj:t,
att den officer, som var närmast i tur att utöfva regementsbefäl
inom kavalleriet, skulle komma att göra detta i Uppsala. Det
finnes en annan anledning till denna åtgärd, och det är, att det
är många vakanser vid skånska husarregementet, då det däremot
vid det regemente, som den nuvarande chefen i Uppsala tillhör,
är mycket färre sådana. Denna manipulation har således äfven
företagits i utjämningssyfte.
Herr Persson i Stallerhult: Herr talman, mina herrar!
Den reservation, som afgifvits af hrr Thorsson och Rydén, skil¬
jer sig från den af herr Nilson m. fl. afgifna reservationen i
fråga om artilleriet, och jag skall blott hålla mig till herr Nil¬
sons reservation i detta mitt anförande.
Jag ger herr Nilson rätt däri, att då 1901 års riksdag be¬
slöt den nya härordningen, så blef officerskåren vid det vapen,
som det nu är fråga om, ganska talrik. Men detta har sina
orsaker och beror, som vi redan hört därpå, att artilleriet om-
bildats från 6-kanons- till 4-kanonsbatterier. Detta är anlednin¬
gen till att kaderökningen måste bli rätt betydlig. Jag tror
därför, att så länge man vill bibehålla detta, lär väl officerarna
ha fullt upp att göra och det äfven af följande anledning. Då
1901 års riksdag fattade sitt beslut angående antalet öfningsda-
gar för de värnpliktige, gjorde Riksdagen åtskilliga inskränknin¬
gar i det af Kungl. Maj:t föreslagna antalet öfningsdagar, men
beträffande detta vapen, som är ett af speeialvapnen, antog
Riksdagen Kungl. Maj:ts förslag oförändrad!. Detta är således
anledningen till den långa rekrytöfningen vid detta vapen, och
det är en sak, som man får komma ihåg äfven beträffande
tjänstgöringen för officerskåren. Yi ha enligt värnpliktslagen
281 öfningsdagar vid rekrytskola och 42 dagars repetitionsöfning
under ett år, d. v. s. rekrytskolan börjar under första året och
fortsätter under det påföljande. Under andra året sker ju äfven
en repetitionsöfning omfattande 42 dagar. Man har således att
Lördagen den 18 mars, e. m.
28 Nr 20.
räkna med ett år eller närmare bestämdt 323 dagar, under hvit- Ång. af-
ken tid trupp och befäl inom detta vapen tagas i anspråk. Det tö ning och
blir således ungefär samma årliga tjänstgöringstid som för de ' ri„g ’
civila tjänstemännen, om man frånräknar den tid, då dessa van- (ports \
ligen åtnjuta semester. Detta är väl en sak, som man bör
komma ihåg och räkna med, då det gäller de militära statstjä-
narna. Jag tror sålunda, att såvidt man räknade rätt år 1901,
blir befälet vid detta vapen icke talrikare än som erfordrades,
på grund af den indelning vapnet fick.
Inom utskottet och inom afdelningen har man haft en del
siffror att räkna med, ungefär de samma, som förelågo år 1901,
och det är möjligt, att de kanske äro vederlagda af herr Nilson.
Men jag tror icke, att han varit i tillfälle att räkna noggrannare
än fackmännen på området ha gjort, och det gaf han också
sitt erkännande åt, då han sade, att det fordrades en genomgå¬
ende utredning, innan man borde öka det antal officerare, som
kunde behöfvas på detta vapen. Således måtte icke heller reser¬
vanterna vara så alldeles säkra på att siffrorna hålla streck,
äfven om de funnit stöd för dem i tidningsartiklar.
För öfrig! gå väl de utredningar, som föreligga på detta
och andra områden, knappast i riktning mot besparing. Man
har ju den erfarenheten från våra löneregleringar, där Riksda¬
gen som bekant sökt minska antalet tjänstemän på åtskilliga
områden, att så icke varit fallet. Det har ju händt, att det
icke dröjt längre än till året därpå, förrän vederbörande verk
kommit och sagt: vi förmå icke uträtta detta arbete som före¬
lagts oss, vi måste ha höjning i anslaget och ökad personal.
Den erfarenheten fingo vi ju redan från statskontoret, som var
det första verk, som reglerades, att det icke lät sig göra med
den inskränkning, som Riksdagen då företog, ty Riksdagen har
sedermera måst uppfylla flera önskningar från det hållet och
fått bevilja högre anslag till större antal tjänstemän.
Hvad jag nu berört har ju afseende på det civila områdets
tjänstemän, och där är man kanske mera hemma än på det
militära området, hvarför Riksdagen måhända ger efter lättare
på det förra området. Men om jag går öfver på det militära
området, så undrar jag om de utredningar som företagas här,
den ena efter den andra, visa att det blir billigare på något
sätt. Nej, tvärtom bli fordringarna på detta område större
äfven hos dem, som äro satta att utreda frågorna.
Jag behöfver väl knappt erinra därom, ty hvar och en,
som var närvarande här i fjol, minnes nog hur det var, då
Riksdagen hade att behandla ett förslag från Kung!. Maj :t rörande
femte hufvudtiteln, och det ansågs, att marinintendenturkåren
var alltför svagt representerad, så att den icke hann med att
fullgöra sitt arbete. Nu var ju detta spörsmål icke helt och
hållet af militär natur, medan den nu föreliggande frågan ute-
Nr 20. 24
Lördagen den 18 mars, e. m.
Ang. af- slutande rör sig på det militära området. Denna kår reglerades
0>rekryte- oc^ Kungl. Maj:t begärde då att få 68 tjänstemän, men
ring. Riksdagen satte ned dem till 62. Också dröjde det icke längre
(Forts.) än till 1906 förrän Riksdagen måste bevilja anslag äfven till de
6 öfriga befattningarna. Likväl växte arbetet på detta område
till den grad, att vederbörande, som stodo i ansvar, ansågo, att
marinintendenturkåren icke förmådde utföra sitt arbete utan
större antal personal. Och Kungl. Maj:t hörsammade detta och
tillsatte sakkunniga att utreda frågan alldeles som herr Nilson
menar, att man skall göra på detta område. Herr Nilson blef
till och med tillkallad som sakkunnig, och det var väl rätta
mannen, det vill jag icke säga annat, ty han är ju val hemma
på alla områden. Men huru ställde sig förhållandet? Utred¬
ningen visar, att det fanns 71 marinintendenter, och de sakkun¬
nige föreslogo 92, d. v. s. en ökning af 21, säger 21, och Kungl.
Maj:t hade icke mod att följa de sakkunniga med herr Nilson
i spetsen, utan föreslog att antalet skulle ökas endast med 10.
Således se herrarna, att dessa utredningar, hvad man nu
än må säga om dem, nog äro bra, men icke föranleda de till
sparsamhet och minskade statsutgifter.
Jag tror därför, att utskottets förslag icke går utöfver den
plan, Riksdagen godkänt, när beslut fattades angående den
stora härordningens genomförande och livad som därvid visade
sig erforderligt — jag tror, säger jag, att det nuvarande befälet har
fullt upp att göra, och herr Hans Andersson har visat detta,
med siffror, som äro officiella. Man kan därför enligt min upp¬
fattning här tryggt gå med på hvad utskottet föreslagit, och
jag ber därför att få yrka bifall till detsamma.
Herr Nilson i Örebro: Herr statsrådet och chefen för
landtförsvarsdepartementet började sitt anförande med att förklara,
att det icke vore angenämt att begära dessa kadrer, om man
icke vore öfvertygad om, att de voro af behofvet påkallade. Jag
är fullkomligt öfvertygad om, att herr statsrådet hesjälas af den
åsikten, och jag är fullkomligt öfvertygad alltså om att herr stats¬
rådet icke begärt en enda man mer än herr statsrådet varit för¬
vissad om behöfts. Men jag vill också på samma gång förklara,
att det icke heller kan vara angenämt, och att jag skulle för min
del icke under några villkor vilja tillåta mig att begära en ned¬
prutning af försvarsbehofvet, om jag vore öfvertygad om att ett
oundgängligt behof förelåge.
Här äro anförda åtskilliga siffror; jag har anfört siffror, stats¬
utskottets ärade vice ordförande har anfört siffror, och från stats-
rådsbänken äro anförda åtskilliga siffror. Jag kan nu naturligt¬
vis icke ingå på något som helst bemötande af de siffror, som
äro anförda från det håll, där man sökt bemöta mig. Men de
olika siffror, som här ha blifvit anförda, s}Tnas mig klarligen
25 Nr 20.
Lördagen den 18 mars, e. m.
ådagalägga, att saken kan ses från olika synpunkter. Och för Ang. af-
.att vinna full klarhet och ljus öfver spörsmålet, tror jag det vore Afling och
välbetänkt att nu följa den väg, som vi statsutskottsreservanter
ha anvisat. Ty, jag upprepar det ännu en gång, jag tror icke ^Forts )
man med grundade skäl kan påstå, att ett bifall till detta yr¬
kande skulle på något sätt vara äfventyrligt för artilleriet under
kommande år. Jag är heller icke alls öfvertygad om, att den
bevisföring, som min ärade vän och kamrat från statsutskottet,
herr Persson i Stallerhult, använde, innebär bevis för, att ett så¬
dant öfvervägande ovillkorligen skulle föra med sig ökade utgif¬
ter. Jag vet mycket väl det där förhållandet rörande marin-
intendenturkåren — jag vill naturligtvis icke i detta samman¬
hang upptaga den frågan till någon som helst debatt — men
det vill jag likväl säga, då frågan här blifvit vidrörd, att de för¬
hållanden, som kommit i dagen rörande räkenskapsväsendet inom
marinen, klarligen ådagalägga riktigheten af den uppfattning, som
jag hade i fjol och som jag allt fortfarande har, att personalbe-
hofvet inom marinintendenturkåren är alltför knappt tillgodosedt.
Och jag tillåter mig erinra därom, att det betänkande, jag var
med om att skrifva under, dock upptager ett antal af icke mindre
än 34 nya befattningar inom marinen, som skulle beklädas af
denna kår — befattningar, af hvillca flera visserligen f. n. be¬
stridas af officerare — och att icke mindre än 15 befattningar,
som nu beklädas af marinintendenter, skulle därefter beklädas af
personal med lägre utbildning än marinintendenter. Men natur¬
ligtvis vill jag som sagdt icke närmare upptaga den frågan
till debatt i detta sammanhang, det kan gifvetvis icke vara
lämpligt.
Jag vill till sist göra en liten jämförelse, huru jag ser sa¬
ken rörande infanteri- och artilleri vapnet. Jag vill förutskicka
den erinran, att det står klart för mig, att man icke kan jäm¬
föra dem genom att ställa siffra mot siffra, och detta dels af det
skälet, som min ärade vän herr Persson i Stallerhult erinrat om,
nämligen att utbildningstiden är längre vid artilleriet än vid in¬
fanteriet, dels äfven af andra skäl. Ett infanteriregemente är or-
ganiseradt på 12 kompanier. Vid ett dylikt regemente skall det
vara 13 kaptener, en vid hvarje kompani och en som regements-
kvartermästare; således finnes icke någon kvar i reserv eller ut¬
öfver det ordinarie antalet. Vid ett infanteriregemente skola
vidare finnas 30 subalternofficerare: 24 åtgå till kompanierna, 3
till regementstaben, alltså 27, och det finnes således allenast 3
öfver. Från ett infanteriregemente kommenderas också officerare
såväl till genomgående af skjutskolor och gymnastiska central¬
institutet som till tjänstgöring vid generalstaben, vid arméför-
delningsstaberna o. s. v. Om man således gör en jämförelse
mellan artilleriet och infanteriet, tror jag likväl att man icke kan
Nr 2®. 26 Lördagen den 18 mars, e. m.
Ang. af- komma till annan uppfattning, än att jämförelsen ovillkorligen
°rekryte- uHailer till artilleriets fördel, hvad kadrernas storlek angår.
ring. Herr vice talman, jag vidhåller mitt yrkande.
(Forts.)
Ilerr Clhristiernson: Då krigsministern har ägnat husarre¬
gementet i Hälsingborg sin synnerliga uppmärksamhet, må det
tillatas mig, som i viss mån här i kammaren representerar rege¬
mentet, att få saga några ord som svar på krigsministerns upp¬
lysningar.
Han nämnde det, att anledningen till att man måst beordra
en officer från annat regemente som chef för detachementet
i Uppsala, var, att det var så många vakanser. Ja, jag vet ej,
om man kan kalla det vakanser. Man ser i statskalendern, att
icke mindre än 4 ryttmästare ha intet att göra, de gå vid det
regementet — nu är en transporterad, tror jag, till Jämtland
som chef för remontdepoten. Men om en del ryttmästare vid
regementet gått och icke haft något att göra, då är det icke un¬
derligt, att man förvånar sig öfver tilltaget att beordra en officer
från ett annat regemente. Hade det icke varit bättre att taga
någon af dessa lediga 4 ryttmästare och skickat till Uppsala.
Jag tror, att man vid regementet hade varit mera belåten med
det arrangemanget.
Vidare säger krigsministern, att det icke är så underligt, att
man vill ha en regementsofficer till, då antalet i Hälsingborg
icke är tillräckligt. Men jag ber att få påpeka, att vid hvart
och ett annat regemente med 5 skvadroner finnas en öfverste
och en regementsofficer, men i Hälsingborg, där man har 4 skva¬
droner f. n. placerade, där har man en öfverste och två regements¬
officerare, och när för organisationen annars upptagas för 5 skva¬
droner en öfverste och en regementsofficer, så är det omöjligt att
förstå, hvarför, när man blott har 4 skvadroner i Hälsingborg, det
skall behöfvas 3 högre officerare. Och jag tror, då krigsmini¬
stern ännu icke kunnat gifva någon förklaring på detta, att det
vore mera lämpligt och ett bättre sätt att använda arbetskraften,
om majoren stannade kvar i Uppsala.
Krigsministern tilläde, att förflyttningen ägt rum uttryckli¬
gen på hans order — ja, det var en generalorder. Jag skulle
nu vilja fråga, men jag får väl intet svar: har krigsministern
gifvit ut denna order utan att stå i ringaste förbindelse med Häl¬
singborg? Att vid regementet en del vakanser i löjtnants- och
underlöjtnantsgraderna förefinnas, är riktigt. Men jag vill säga,
att, innan jag fått dessa upplysningar — och jag har flera för¬
resten, om det behöfs flera vittnesbörd — måste vid regementet
råda starkt missnöje, ty herrar officerare vända sig nog inte i första
taget till oss socialdemokrater. Och jag öfverdrifver icke, om
jag säger, att detta missnöje riktar sig mot ledningen. Office¬
rarna ha flera anledningar till klagomål öfver den behandling,
Lördagen .den 18 mars, e. m.
27 Nr 20.
som de äro utsatta för, och det är icke underligt, att detta sedan Ang. af-
sprider sig, och att man får kännedom om att förhållandena lärling och
vid regementet icke äro så treflig^, beroende på de något »ensidiga» ring’
synpunkter, som göra sig gällande från regementschefens sida. (Forts.)
Jag har velat säga detta och stryka under hvad jag vid
föregående tillfälle talat om angående förhållandena vid detta
regemente. Jag skulle icke gjort det, om icke krigsministern
hållit sin sköld öfver regementet. Jag tror, att i stället för att
hålla sin sköld öfver regementet, skulle det icke skadat, om han
låtit kvasten gå litet där. Säkert är, att officerarna och perso¬
nalen i öfrigt vid regementet, skulle efter en dylik rengöring
känna sig vid utöfningen af sin plikt lifvade af angenämare
känslor än hvad de för närvarande ha.
Herr Rydén: Herr talman! Jag ber att få säga ett par ord,
innan debatten slutar.
Herr Carl Persson har med stor färdighet ledt debatten bort
från det centrala och in på eu liten mera personlig uppgörelse
med herr Nilson i Örebro. Jag ber att, innan kammaren går
till votering, bara få i herrarnas erinran fastslå, att det här är
fråga om att kammaren genom ett bifall till Kungl. Maj:ts för¬
slag faktiskt kommer att bevilja utgifter, som komma att belöpa
sig för fälthaubitsdivisionerna till mer än 1 million kronor om
året och för öfrigt till flera hundra tusen kronor. Jag vågar så¬
ledes bestämdt hålla före, att här kommer faktiskt att voteras
om en och en half million kronor årligen, när detta blir full¬
följ dt. Det böra herrarna veta, innan det voteras om anslaget.
Herr Jesperson: Herr talman, mina herrar! Det har från
såväl herr Thorsson som herr Rydén erinrats om den stora ut¬
gift, som man går att åtaga sig, om man röstar i enlighet med
utskottets förslag, nämligen för att anskaffa manskap till fält-
haubitsdivisionen, och herr Thorsson erinrade också om beslutet
af 1909, att det tillkom på den gemensamma voteringens väg.
-Jag tror, att detta nog är den väg, som vi oftast måste gå för
att få något beslut genomfördt i fråga om försvarsväsendet. Han
nämnde också, att detta beslut varit utsatt för en ingående kri¬
tik. Jag undrar, hvarifrån denna kritik kommit, om den kom¬
mit från sakkunnigt håll. Jag tror det knappast. Jag tror, att
den kommit från folk, som icke varit sakkunnigt på området.
Jag tror också, att, då Riksdagen beslutade dessa haubitsbatteri-
er, var det i känslan af det ansvar, man påtog sig, om man icke
skulle vilja förse vår här med samma försvarsvapen, som andra
arméer ha till sitt förfogande. Och jag tror vidare, att vi nu
böra känna ansvaret, om vi icke vilja fullfölja hvad då bestäm¬
des, eller om icke förr så då fråga är om att utsända våra söner
i farans stund för att skydda hem och fosterland.
Nr 20. 28
Lördagen den 18 mars, e. m.
Ang. af- Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till utskottets
letning och hemställan.
rekryte¬
ring.
(Forts.) Herr Thorsson: Herr talman! Herr Jesperson från
Dorisborg undrade, hvarifrån kritiken kommit, men han gaf
sedan själf förklaringen: den hade kommit från de icke sakkun¬
nige. Man får sålunda i detta fall räkna herr Jesperson till de
sakkunnige, och jag vill icke frånkänna honom en viss sakkun¬
skap, då han ju suttit som ledamot af försvarskommittén för
att utbygga 1901 års härordning. Men det finnes en sakkun¬
skap, som man alltid får räkna med i såväl försvars- som andra
frågor, och det är kunskapen om möjligheten att betala
kalaset. Och den sakkunskapen är det rysligt mycket folk här
i landet som ha. Om nu herr Jesperson och hans kolleger
icke äro så hemmastadda på det området, så är jag dock öfver-
tygacl om att den stora massan af folket har sakkunskap just
beträffande det spörsmålet.
Här deklameras alltid, och det slås på den fosterländska
larmtrumman för brinnande lifvet, när man icke tror, att utgån¬
gen af eu fråga är alldeles gifven i den gemensamma voteringen.
Den föregående ärade talaren påpekade, att man i de flesta fall
får lita till den gemensamma voteringssedel!! i sådana frågor
som denna, och det vill man försöka göra äfven nu, innan de
nya bataljonerna göra sitt intåg i Riksdagen. Men, mina herrar,
blankpolerade haubitsar, fina kanoner, stora pansarbåtar äro icke
tillräckliga för att försvara detta land. Det behöfs en personlig
viljekraft. Denna drifver ni bort genom att med den gemen¬
samma voteringssedelns tillhjälp utan besinning föra igenom det
ena millionanslaget efter det andra. Det är också en faktor,
som man måste räkna med vid afvägandet af detta spörsmål.
Det förefaller mig riktigast ur ren försvarssynpunkt, att
vänta med att utbygga så ohyggligt i dessa frågor, tills man
får lof att tillfråga de nya valmän, som skola träda in i denna
kammare och taga icke endast beslutandemakten i vissa hänse¬
enden utan också ansvaret för besluten. Det är väl ändå icke
på det sättet, att det är uteslutande genom att gå fram. på denna
väg, som nu skisseras och skisserats de senaste tio åren, som
landets försvar skall påbyggas. Vi ha så ofta talat om att eu
liten nation kan bli beroende af stora nationers mäktiga ekono¬
miska inflytande, och vi skryta utaf att vi för vårt försvar icke
låna någonting utan att vi utdebitera detta. Men i samma mån
som vi af vår årsbudget använda så många millioner för för¬
svarsändamål, måste vi gå till utlandet och skuldsätta oss för
att utöfva en del af vår medborgerliga gärning för öfrigt, och
gå vi fram i samma tempo som hittills, komma vi snart att
pantsätta den sista rocken för att låna till den sista kanonkulan.
Detta är en dålig ekonomisk politik, och viljen I fortsätta att
Lördagen den 18 mars, e. m.
29 Nr 20.
drifva den politiken med stöd af den gemensamma voteringsse- Ang. af¬
dela, så varen så goda. isning och.
’ rekryte¬
ring.
Herr Jesperson: Herr .talman! Herr Thorsson har väd- (Fortsg
jat till den personliga viljekraften, då det gäller att försvara
fosterlandet. Jag undrar, om man kan få fram den personliga
viljekraften, ifall vår armé vet med sig, att den icke är lika
väl utrustad som den fiende, den går emot. Det är enligt min
mening omöjligt att då få fram den personliga viljekraften.
Jag undrar också, om det $r sund sparsamhet att, då man be¬
ställer och anskaffar haubitsmateriel, man icke också ser till,
att det finns folkmateriel att sköta detta med.
Jag vill också påpeka, att vi icke här i vårt land låna för
försvarsändamål, utan lånemedlen ha användts till produktiva
ändamål, och jag tror icke, att herr Thorsson gärna kan komma
med något skäl för detta sitt påstående.
Herr Andersson i Skifarp: Herr Thorsson nämnde nyss,
att här deklameras så mycket i kammaren. Ja, är det fråga om
deklamation, tror jag nästan, att herr Thorsson tager första pri¬
set. Vi få väl ändå hålla oss litet grand till sunda förnuftet.
Herr Thorsson förmenade, att om det fortginge såsom hittills,
skulle det icke dröja länge, innan vi finge pantsätta sista rocken
för den sista kanonkulan. Jag tror emellertid icke, att någon i
denna kammare anser, att vi med det sätt, hvarpå vi gå till väga,
ha det ringaste att befara för vår ekonomi. Men om vi gå till
väga, såsom herrar Thorsson och Rydén föreslå, att icke skaffa
den minsta nyhet utöfver hvad 1901 års härordning innebar,
undrar jag, hur det skulle se ut. Medan alla andra länder till¬
godogöra sig för sitt försvar de nya uppfinningar, som kunna
göras och alla de möjligheter, den moderna tekniken kan erbjuda,
så vilja herrarne, att vi icke skola göra det ringaste härvidlag
utan stå kvar på den gamla ståndpunkten. Hur skulle det se
ut, om vi ginge mot en modernt utrustad fiende med våra gamla
musköter? Det går helt enkelt icke. Vi liksom alla andra folk
måste begagna oss af de tekniska hjälpmedel, som kunna åstad¬
kommas för försvaret, för att skaffa viljekraft åt folket. Vi kunna
icke låta allt stå stilla och lita på att vi få vara i fred utan att be¬
höfva göra någonting.
Herr Rydén: Herr talman! Jag vill icke bidraga till att
föregripa den debatt i militärfrågan, som kommer att äga rum
nästa onsdag, men jag ber att få säga ett par ord med anledning
af det senaste anförandet. Det rinner mig i minnet, att jag läst,
hurusom under debatterna, som fördes 1892 vid urtiman, när
det gällde att fastslå ett försvar, som gick ut på de nittio da-
game och förde militärbudgeten upp till, jag vill minnas, något
Nr 20. 30 Lördagen den 18 mars, e. m.
Ang. af- öfver 40 millioner kronor, det från landtmannahåll restes mycket
rekryt stark °PPosition mot detta förslag, och att det från landtmanna-
ring. partiets sida afgafs eu reservation gentemot utskottets förslag.
(Forts.) Under debatten i kammaren yttrade då en talare följande i mina
ögon synnerligen vägande och förnuftiga ord:
»Det finnes, mina herrar, en gräns för hvarje skatteförmåga.
Konsumtionsskatter kunna ej påläggas i väsentligt större utsträck¬
ning än redan skett. Ad kunna visserligen beskatta kapital och
inkomst, men drifves denna beskattning öfver en viss gräns, så
sker icke heller detta ostraffadt.»
De orden ansåg man här från ledande landtmannahåll böra
sättas i samband med 1892 års härordning, och den man, som
yttrade dessa ord, var herr Hans Andersson i Västra Nöbbelöf.
Herr Christiernson: Herr talman! Då herr Jesperson
framhållit, att vi måste ha sådana vapen, som våra eventuella
fiender ha, ber jag att få erinra om att åtminstone icke våra
grannar skaffat sig dessa vapen, och skola vi ha några fiender,
skall det väl bli våra grannar, ty icke kan det väl vara menin¬
gen att vi såsom på Karl XII:s tid skola marschera ned till
turken och slåss. För öfrigt vill jag erinra om, att haubits-
frågan befinner sig ute i Europa fortfarande i samma outredda
skick, som den befann sig i, då Riksdagen första gången vote¬
rade om ett anslag till haubitser, icke därför att man var så
öfvertygad om deras behöflighet, utan därför att man blifvit
öfvertygad om att detta var enda sättet att behålla den då sit¬
tande regeringen. Om detta skäl för haubitserna är så auktori¬
tativt och vägande, vill jag för min del icke vara med om att
påstå.
Det har sagts, att det är så lyckligt, att vi icke lånat någon¬
ting för improduktiva ändamål. Ja, det är en smaksak hur man
kallar det. Faktiskt använda vi en del af statens inkomster till
improduktiva ändamål, och sedan fyller man luckorna genom
att låna för produktiva ändamål. Jag tror, att om herr Jesper¬
son går till sin egen ekonomi, skalf han nog finna, att det är
en oklok ekonomisk politik.
När herr Hans Andersson — som icke deklamerar, men har
ett häftigt humör, någonting, som kan taga ut hvartannat —
sade, att han undrade, hur det skulle gå, om vi vid försvaret
använde oss af gamla musköter, sa föreföll det mig, som om
denna debatt, där krigsministern, den sakkunnige, är tyst, och
herr Andersson fört försvarets talan, vore att förlikna vid en
strid — med gamla musköter.
Öfverläggningen var härmed afslutad. I enlighet med de
därunder framkomna yrkandena gaf herr vice talmannen propo¬
sitioner på: l:o) bifall på utskottets hemställan, 2:o) bifall till
Lördagen den 18 mars, e. jn.
31 Nr 20.
den af herr J. T. Larsson m. fl. vid punkten fogade reservatio- Ang-, af¬
rösa. och 3:o) bifall till den af herrar Thorsson och Rydén af- boning och
gifna reservationen; och förklarade sig herr vice talmannen anse "
den under 2:o) upptagna propositionen vara med öfvervägande (Forta\ .
ja godkänd. Votering begärdes emellertid, hvarför herr vice tal¬
mannen för bestämmande af kontrapropositionen ånyo upptog
de båda återstående yrkandena, af hvilka herr vice talmannen
fann det under l:o) angifna nu hafva flertalets röster för sig.
Men äfven härom begärdes votering, i anledning hvaraf uppsat¬
tes, justerades och anslogs denna voteringsproposition:
Den, som till kontraproposition i hufvudvoteringen angåen¬
de punkten 6 i statsutskottets utlåtande nr 4 antager yrkandet
om bifall till utskottets hemställan, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej; .
Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition i nämnda
votering antagit yrkandet om bifall till den af herrar Thorsson
och Rydén vid punkten afgifna reservationen.
Omröstningen enligt denna voteringsproposition utvisade
147 ja mot 47 nej, hvadan propositionen för hufvudvoteringen
erhöll följande af kammaren nu godkända lydelse:
Den, som vill, att kammaren bifaller den af herr J. T.
Larsson m. fl. vid punkten 6:o) af statsutskottets förevarande ut¬
låtande nr 4 afgifna reservationen, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, har kammaren bifallit utskottets hemställan i
berörda punkt.
Hufvudvoteringen utföll med 124 ja mot 70 nej; och hade
kammaren alltså bifallit den af herr J. T. Larsson m. fl. afgif¬
na, vid punkten fogade reservationen.
Punkterna 7:o) och 8:o).
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Nr 20. 32
Lördagen den 18 mars, e. m.
Ang. in- Efter föredragning af punkten 9, angående inkvarteringskost-
kvarte- na(jer yttrade
ringskost-
nader.
Herr Martin: Herr vice talman! Jag ber om ursäkt för att
jag tager kammarens tid i anspråk i eu så obetydlig fråga, men då
jag nu fått ordet, skall jag uttrycka mig helt kort.
Jag ber först att få uttrycka min tacksamhet till herr stats¬
rådet och chefen för landtförsvarsdepartementet, för det han ihåg¬
komma underofficerarne, ehuru det icke skett så mycket som
.ömkligt varit. Jag ber särskildt att få taga fasta på ett uttryck,
som herr statsrådet fällt, och hvilket uttryck återfinnes på sidan
83 i fjärde hufvudtiteln, andra stycket. Det lyder: »Man skulle
kunna tillägga, att det finns vissa sedliga och hygieniska skäl,
som tala mot, att flera familjer än nödigt bo inom kasernområ¬
det.» Jag ber att få erinra herr stadsnyhet och chefen för landt¬
försvarsdepartementet därom, att år 1907 skrefvo underofficerarne
till Kung!. Maj:t och begärde att så litet som möjligt behöfva
bo i kasern. De ansågo nämligen — och därvid använde de
sig just af samma uttryck som herr statsrådet — att det funnes
vissa sedliga och hygieniska skäl, som talade mot att deras hustrur
och barn bodde i kasernerna. Att den synpunkten också om¬
fattas af officerarne, förstår jag till fullo, då officerarne icke bo
i kasernerna utan i särksilda byggnader, långt aflägsna från ka¬
sernbyggnaderna. Jag ville fråga herr statsrådet och chefen för
landtförsvarsdepartementet, om det är herr statsrådets mening
att för framtiden styra så till, att underofficerarne slippa bo i
kasernerna, utan få bo i särskilda byggnader. Det är min öfver¬
tygelse, och jag tror, att det är alla underofficerares i hela lan¬
det öfvertygelse, att det icke finnes någonting mera demoralise¬
rande för underofficerarnes familjer än att bo i kasernerna. Det
är med tanke på hustrur och barn, som underofficerarne hysa
den förhoppningen, att herr statsrådets här fällda yttrande inne¬
bär, att underofficerarne för framtiden så mycket som möjligt
skola slippa ifrån kasernlifvet, i synnerhet som officerarne 'icke
bo i kasernerna. Jag har icke något särskildt yrkande på denna
punkt, utan vill endast ännu en gång betyga herr statsrådet och
chefen för landtförsvarsdepartementet min tacksamhet.
Medan jag har ordet, skall jag med herr vice talmannens
tillstånd be att få framföra en annan liten obetydlig fråga. Det
är frågan om officersvolontärernas och reservoffieersvolontärernas
inkvartering. Jag håller före, att det är principiellt riktigt, att
äfven dessa, som åtnjuta lön i likhet med manskap af lägsta
grad, under sin första tjänstetid böra inkvarteras i kasernerna
med manskapet och icke bo i sina hem, där de åtnjuta fördelar,
som manskapet icke har tillgång till. Jag tror, att det skulle
vara nyttigt för officerarne och reservofficerarne, om de under
sin volontärtid som manskap finge taga del af de förhållanden,
Lördagen den 18 mars, e. in. 33
under hvilka manskapet lefver i kasernerna. Det skulle vara
nyttigt icke blott för dessa, utan äfven för försvaret i sin helhet,
om officers- och reservofficersvolontärerna bodde inom kasern-
väggarne, då de hafva en mycket ytlig kännedom om manska¬
pets förhållanden, hvilket icke kan vara annat än till men för
försvaret. I närvarande stund är det endast underofficerarne
och manskapet, som pröfva på de många olägenheterna af att
bo i kasernerna, men officerarne och reservofficerarne äro därifrån
befriade.
Dessutom är deras tjänstgöringstid såsom manskap så kort,
att det ej kan anses vara betungande att under den tiden ålägga
dem en sådan sak. Det har sagts, att, om man skulle pålägga
officerarne en sådan tunga, så skulle det uppstå för stora vakan¬
ser inom officerskåren. Jag vill icke tro, att så skall bli för¬
hållandet, att det att högst ett par år få lefva i kasern skulle
vara tillräckligt att förmå personer att afstå från ett yrke, som
de eljest tänkt ägna hela sitt lif åt.
Jag har endast velat erinra om detta, hvilket naturligtvis
icke kan bli föremål för något yrkande.
Herr Sanc/quist instämde häruti.
Vidare anfördes ej. Kammaren biföll utskottets hemställan.
Punkterna 10:o)—12:o).
Kammaren biföll hvad utskottet hemställt.
Punkten 13:o), angående remontering m. m.
Mom. a)
Utskottets hemställan bifölls.
Mom. b)
Till statsutskottet hade öfverlämnats två likalydande motio¬
ner, väckta den ena, nr 33, inom Första kammaren af herr
Tomling och den andra, nr 167, inom Andra kammaren af herr
Jönsson i Slätåker, däri hemställts, att priset för remonter, som
komme att för statens behof inköpas, måtte sättas till lägst 700
och högst 1,200 kronor, samt att Riksdagen måtte bevilja ett så
stort anslag för dess remontuppköp, att medelpriset icke skulle
hållas under 850 kronor.
Utskottet hemställde, att herrar Tonnings och Jönssons i
Slätåker ofvannämnda motioner måtte anses besvarade genom
hvad i en del af utskottets yttrande vid punkten 13 anförts.
Andra kammarens protokoll 1911. Nr 20. 3
Nr 20.
Ang. in-
kvarte-
ringskost-
nader.
(Forts.)
Ang. pri¬
set å re¬
monter.
Nr 20. 34
Lördagen den. 18 mars, e. m.
Ang. pri¬
set å re-
. monter.
(Förta.)
Efter föredragning af utskottets i momentet gjorda hem¬
ställan yttrade
Herr Jönsson i Slätåker: I denna punkt vidröres den mo¬
tion, som jag har tagit mig friheten att till kammaren aflämna.
När jag gjorde det, var jag alldeles öfvertygad om, att den skulle
vinna Riksdagens bifall. Det föreföll mig vara alldeles själfklart.
Att jag kunde tänka så, berodde naturligtvis på, att jag insåg
den märkvärdiga ställning, vi intaga till den varmblodiga häst¬
afvel^ och den mörka syn, vi ha för densammas utveckling.
Då jag trodde, att äfven alla andra skulle inse detta, så misstog
jag mig. Jag kan ju först som sist nämna, att det är just i den
provins, jag tillhör, som remontafveln bedrifves i större skala.
Från Skåne tagas 60 procent af arméns alla remonter, och en¬
bart Malmöhus län lämnar 46 procent. Det skulle då kunna
hända, att en eller annan i kammaren kunde anse, att det är
i eget eller ortens intresse, som jag fört fram denna sak. Det
förra ber jag på det bestämdaste få tillbakavisa, men det senare
erkänner jag gärna. Ty jag tror, att om ingen af oss själfva
talar om det, så gör ingen annan det heller.
Denna fråga bör ses från tvenne synpunkter, för det första
från hästuppfödarens synpunkt, om rörelsen lönar sig för honom,
för det andra från synpunkten af arméns behof af remonter.
Om jag då först håller mig till den senare synpunkten, så får
jag verkligen säga, att jag tror knappast, att det finnes någon
svensk man, som skulle tycka, att det vore lyckligt, om vi komme
i den ställningen, att vi för att få arméns behof af remonter
fylldt skulle behöfva importera hästar från främmande länder.
Man tycker kanske att det är alldeles obehöfligt att ens tala
därom. Men det är dock icke så långt tillbaka i tiden, som vi
hade behof af en sådan import. Jag tror det var för ett 30-tal
år sedan. Det var visserligen icke så, att Kungl. Maj:t och kro¬
nan ombesörjde importen. Nej, det skedde genom hästhandlare,
söm hufvudsakligen från Tyskland inköpte remonter och sedan
sålde dessa till rusthållare och till staten. Detta var någon¬
ting, särskildt för oss skåningar, förhatligt. Men då, liksom
vid så många andra tillfällen, då någon näring varit i fara, var
det personer som togo hand om och ledde den varmblodiga häst-
afveln in i spår, som nu synas vara alldeles riktiga.
Det kan ju också hända, att någon säger: »Hvad är det,
som saken gäller? Är det för remontproduktionen eller därför,
att Ni icke fått tillräckligt betaldt för hästarna som motionen
kommit fram?» Det är icke så underligt, om de, som icke känna
våra förhållanden, ställa sig något skeptiska.
Jag skall taga mig friheten här citera något ur chefens för
remonteringsstyrelsens berättelse till Konungen för år 1910. Han
skrifver bland annat: »Industrien kraf ver allt tyngre och gröfre
Lördagen den 18 mars, e. m.
35 Nr 20.
s. k. kallblodiga hästar. De större jordbruken, som icke längre Ang. på-
med fördel kunna använda »varmblodiga» arbetshästar, tillföljd set d re'
af förbättradt jordbruk och förändrade arbetsförhållanden, hafva monler-
i regeln upphört med all ädel hästafvel. Det mindre jordbruket (Fort3-)
kan begagna sig af ädla hästar, såsom ännu är förhållandet t. ex.
i en stor del af Skåne; och är det också de mindre jordbrukarna,
som uppföda det stora flertalet af de remonter, som inköpas för
armén. Men dels äro de mindre jordbrukarna benägna att följa
de störres exempel, dels är uppfödningen af kallblodiga hästar
förenad med mindre risk och tarfvar mindre omtanke och till¬
syn. Den ökade efterfrågan på kallblodiga hästar gör också upp¬
födningen af dem lönande. Äfven om den ädla hästafvel!! gjort
stora framsteg i kvalitativt afseende, synes den dock undanträngas
af den kallblodiga. Detta är fallet i t. ex. Västergötland och
Halland. I Skåne vinner den kallblodiga hästen alltmer terräng.
Från Skåne erhållas emellertid två tredjedelar af alla de
remonter, som årligen uppköpas. Om den ädla hästafveln där¬
städes aftoge, skulle detta icke kunna motvägas på annat håll
och möjligheten att inom landet fylla beliofvet af remonter
komma att riskeras.
Där den ädla hästafveln aftagit eller upphört och ersatts
med annan afvel, är den icke lätt att återupplifva, och kräfver
detta, om det ens låter sig göra, lång tid och dryga kostnader.
En tillbakagång måste därför förekommas och afvärjas, innan
det är för sent.
Kraftigaste medlet att upprätthålla och befordra den ädla
hästafveln är ett remontpris så afpassadt, att det förmår vid¬
makthålla intresset hos hästuppfödarna för denna afvel.»
Det finnes mycket mera att framdraga i saken, men jag vill
icke belasta kammarens protokoll därmed. Jag skall endast be
att få framlägga några siffror, som jag o hämtat från hingstdepö-
terna för de varmblodiga hästarna. År 1905 tillfördes dessa
hästar inom Malmöhus län 3,471 ston, 1906 3,502, 1907 4,025,
1908 3,640 och senaste år lär det ha blifvit ett tusental mindre,
än när det var som högst. Nu säger man att det för närva¬
rande finnes tillräckligt med remonter för arméns räkning. Ja,
de remonter, som uppköptes i fjol, voro födda 1907, det År, då
det största antalet ston tillfördes remonthästarna. Nästa år äro
vi nere vid ett antal, som är 400 mindre, och om det nu är
faktiskt, att ifrågavarande antal nu sist gått ner med ett tusen¬
tal, komma vi äfven att få ett afsevärdt mindre antal remonter.
Vi kunna då säga, att det är tillbakagång. Orsaken därtill är,
som remonteringsstyrelsens chef angifvit, att den kallblodiga
hästafveln tränger sig fram. Den kan tränga sig fram på grund
af, mera enkla förhållanden vid uppfödningen och andra
förhållanden, som vi känna till, hvilka stå denna uppfödning
nära.
Nr 2®. 36
Lördagen den 18 mars, e. m.
Ang. pri¬
set å re¬
mo nter.
(Forts.)
Nu skulle man kunna säga, att det icke är så farligt, enär
vi, om det visar sig brist, åter kunna slå oss på den varmblo¬
diga hästafveln. Nej, mina herrar, det är lättare sagdt än gjordt,
ty ha vi en gång gått öfver till den kallblodiga hästafveln och
gjort oss af med vårt värdefulla stomaterial, som kostar icke
litet pengar, så är det icke lätt att gå tillbaka.
Jag kan nämna, att vi nu stått på den ståndpunkten, att vi
icke allenast varit i tillfälle att fylla eget behof, utan också ex¬
portera hästar till främmande makters arméer. Danska armén
har i två år från Skåne försett sig med ett ganska betydande
antal hästar, och det har för oss hästmänniskor, om jag så får
säga, varit synnerligen intressant att bevittna.
Hvad är då att göra för att bibehålla vår varmblodiga
hästafvel? Jo, naturligtvis att höja priserna så, att den blir lika
lönande som den kallblodiga. Jag skall be att åter få citera
chefen för remonteringsstyrelsen:
»Vid bestämmandet af remontpriset måste hänsyn tagas
därtill:
att den för försvaret nödvändiga varmblodiga hästafveln
understödes i erforderlig grad;
att remonterna för att blifva tillräckligt hållbara för krigs¬
bruk måste äga framstående egenskaper i afseende på kropps-
byggnad, felfrihet, korrekthet, ädelhet m. m., hvarför uppfödnin¬
gen af dem kräfver mera omsorg och är förenad med mera
risk än uppfödningen af arbetshästar;
att afvelsdjur. af ädelt slag i regel äro af högre värde än
de kallblodiga;
att kallblodiga unghästar kunna redan vid två å tre års
ålder användas i arbete och förtjäna en del af sitt foder.»
Detta vill m. a. o. säga, att produktionen af kavallerihästar
ställer sig på annat sätt nu än förr, och vi ha, det tror jag
att man kan säga utan att skryta, kommit upp till en ganska
hög poäng i det fallet, det veta nog de, som följt med remont-
uppvisningarna vid hästutställningarna eller gått in i kasernerna
och sett de hästar, som finnas där.
Man frågar nu, hvilket pris vi vilja ha. Jag har begärt
700 kronor som minimipris och 1,200 kronor som maximipris.
Jag har tagit dessa siffror, därför att jag vill ha upp genom¬
snittspriset till 850 kronor. År 1909 var genomsnittspriset för
de hästar, som då inköptes, till antalet 1,077, 750 kronor. Det var
330, som uppnådde detta pris, 328 hästar betalades med 700
kronor och 156 med 800 kronor. Jag kan nämna, att det icke
var mer än 17 remonter i hela Sverige, som betingade det höga
priset af 1,000 kronor. Fem hästar kostade 950 kronor, under
det icke mer än fyra kostade 600 kronor. Jag menar, att
remonteringskommissionen här skött sig mönstergillt, dels har
den kommit medelsiffran ganska nära, och dels har den försökt
Lördagen den 18 mars, e. m.
37 Nr 20.
utjämna priserna efter kvaliteten, så godt i deras förmåga liar stått. Ang. ° pri-
Om nu det begärda höga priset skulle nå oss, komma vi icke set a°re~
ändå i jämnhöjd med utlandets remontuppfödare. I Frankrike '
är minimipriset 1,500 och maximipriset 1,700 francs, i Tyskland ^ ort3'-'
800 resp. 1,700 mark. Det är naturligt, att uppfödandet här är
förenadt med minst lika mycket arbete och kostnad som i utlan¬
det, och jag vågar bestämdt påstå, att det icke lönar sig att
uppföda remonter, om vi ej kunna få upp genomsnittspriset i
850 kronor. Många säga, att det är bra betaldt med 700 å 750
kronor per häst, men då måste man ha garanti för, att man'
lyckats med alla remonter, men tyvärr gå allt för många
undan.
Som saken nu ligger kan jag icke, så gärna jag än ville,
yrka bifall till min motion. Jag skall här endast hålla mig
till den motivering, som utskottet presterat, men jag skall sam¬
tidigt vända mig till herr statsrådet och chefen för landtförsvars¬
departementet med anhållan, att han måtte göra allt, hvad för¬
hållandena medgifva, för att bevara den varmblodiga hästafveln,
som nu kommit på goda vägar, så att vi komma i tillfälle att
leverera ett något så när förstklassigt material till vår armé,
och se till, att det finnes så afpassade priser, att vi icke löpa
risk att gå under i detta afseende och så nödgas importera våra
remonter.
Herr Sjöberg: Herr vice talman, mina herrar! Jag skulle
allra helst instämma i det i motionen framställda förslaget om
förhöjning af priset, så att det blefve bestämdt till 700 å 1,200
kronor, och jag gillar fullkomligt det, som af en föregående
talare uttalats, nämligen att priset är för lågt i förhållande till
priset på nutidens andra afvelsdjur. Då man t. ex., för att
man uppföder en ayrshiretjur, kan få 2,000, 2,500 å 3,000 kro¬
nor, är det ju icke mycket att få endast 700 å 800 kronor för
en remont, öfver hvilken man under tre års tid får ha särskild
uppsikt. Och man vet, att en sådan häst, så snart det blir
den minsta skavank på den, förklaras oduglig såsom remont. Men
när nu motionären själf icke framställt något yrkande om bifall
till sin motion och Första kammaren i dag afslagit motionen,
kan jag naturligtvis icke nu komma med något yrkande i mo¬
tionens riktning.
Jag har emellertid begärt ordet, herr vice talman, därför
att jag såsom smålänning icke kan vara belåten med utskottets
motivering. Utskottet säger, att eu höjning af minimipriset till
700 kronor torde innebära en viss garanti för hästuppfödarnä
utan att vålla statsverket några afsevärda kostnader, då under
alla förhållanden ett pris, understigande 700 kronor, jämförelse¬
vis sällan torde förekomma. Jag anhåller, herr vice talman,
att få fästa uppmärksamheten på — och jag ber herrarna i denna
Nr 20. 38
Lördagen den 18 mars, e. m.
Äng. pri-
‘set å re-
monler.
(Forts.)
kammare beakta detta — hvilken betydelse denna motivering
kan ha för de landsändar, som uppföda remonter. Om nämligen
Kungl. Maj:t nu beaktar detta utlåtande och remonteringsstyrel-
sen får i uppdrag att uppköpa remonter för lägst 700 och högst
1,000 kronor, kan saken komma att ställa sig på följande sätt.
När vederbörande komma från t. ex. Skåne, där de dagarna
förut uppköpt remonter för 700 kronor, till Småland eller andra
provinser, och där finna en häst, som äfven af dem kan god¬
kännas komma de att resonera så: Detta är en god häst,
men han är 100 kronor sämre än de, som vi köpt dagarna förut
för 700 kronor, och då kunna vi naturligtvis icke köpa den.
Den, som uppfödt hästen hade beredt sig på att få sälja
densamma, han hade kanske varit nöjd, om han fått 600 eller
650 kronor för den, men den. måste då vara värd minst 700
kronor, och då bättre hästar dagarna förut värderats till detta
pris, kan denna häst icke uppskattas till så högt värde.
Det har emellertid ändå en viss betydelse. Herrarna må
tänka därpå, att nära 10 % af de uppköpta hästarna uppköpas
för ett pris mellan 600 och 650 kronor. Jag tror också, att ett
stort antal af dessa smålandshästar ha uppköpts under 700 kro¬
nor. Det är nämligen med smålandshästarna i allmänhet så,
att de ej se så bra och granna ut, men äro bättre att slita på,
än de se ut att vara. Herrarna må ta detta huru som helst;
det är mitt sätt att se saken. Nu tänker jag, att våra remont-
uppfödare i Småland liksom jag visserligen hade varit tacksam¬
ma, om herr Jönssons motion beaktats och minimibeloppet satts
till 700 samt maximibeloppet till 1,200 kronor. Då emellertid,
som sagdt, motionen blifvit af slagen i Första kammaren och
motionären icke själf yrkat på att den må bifallas, kan jag na¬
turligen icke heller göra det. Då anser jag för min del, att det
är bättre, att vi få behålla hvad förut gällt, nämligen 600
respektive 1,000 kronor.
Jag anhåller, herr vice talman, att ur utskottets motivering
måtte utgå de ord, som jag förut anfört.
Herr Andersson i Skifarp: Herr talman, mina herrar!
Jag vill blott konstatera hvad motionären redan har sagt, näm¬
ligen att den ädla hästafveln i Skåne på de senare åren har
gått ganska väsentligt tillbaka, och om icke hästuppfödarna få
priserna i någon mån höjda, stå vi inför risken att behöfva
köpa från utlandet. Jag anser nödigt, att medelpriset å inköpta
hästar höjes i viss grad. Jag hemställer liksom motionären till
-herr statsrådet och chefen för landtförsvardepartementet, att när
medelpriset skall bestämmas för remonterna, statsrådet måtte
tänka på att vi få ett höjdt medelpris. Men jag kan däremot
icke förstå den siste talaren, som är så rädd för att man skall
få 700 kronor för en remont i Småland. Det kan jag icke fatta.
Lördagen den 18 mars, e. m.
39 Nr 20.
Om en smålänning har en häst, som blir antagen, och är villig
att sälja den för 600 kronor, men af vederbörande får det be¬
skedet: »Hästen kunna vi godkänna, men ni är tvungen att taga
700 kronor», då vill jag titta på den smålänning, som icke tager
det anbudet.
Jag tror i alla fall, att kammaren gör bäst i att bifalla
utskottets förslag sådant det föreligger, och jag är öfvertygad
om att med eu liten förhöjning af medelpriset på de inköpta
remonterna skola vi kunna bibehålla vår remontafvel, så att vi
kunna remontera hela vår armé inom landet. Jag yrkar bifall
till utskottets förslag.
Vidare anfördes ej. Herr vice talmannen framställde pro¬
positioner på dels bifall till utskottets hemställan och dels bi¬
fall till det af herr Sjöberg under öfverläggningen afgifna yr¬
kandet; och fattade kammaren beslut i enlighet med den först¬
nämnda propositionen.
Punkten 14:o), angående lega af hästar för artilleriets, ingen- Ang. lega
jörtruppernas och trängens exercis. %rartil
ieriets in-
I punkten 14 af fjärde hufvudtiteln har Kung. Maj:t före- genjör-
slagit Riksdagen att höja anslaget till lega af hästar för artille- irupper-
riets, ingenjörstruppernas och trängens exercis, nu 613,272 kronor, nas och
med 15,776 kronor till 629,048 kronor. 2teras.S
Utskottet hemställde, att Riksdagen måtte höja anslaget till
lega af hästar för artilleriets, ingenjörstruppernas och trängens
exercis, nu 613,272 kronor, med 9,376 kronor till 622,648 kronor.
Reservationer hade likväl afgifvits:
af herrar ./. T. Larsson, Wiklund, Olsson i Fläsbro, Starläch,
Ström i Transtrand och Nilson i Örebro, hvilka föreslagit,
att Riksdagen måtte minska anslaget till lega af hästar för
artilleriets, ingenjörstruppernas och trängens exercis, nu 613,272
kronor, med 1,824 till 611,448 kronor,
samt af herrar Thorsson och Pydén, hvilka ansett, att ut¬
skottet bort hemställa,
att Riksdagen måtte minska det af Kungl. Maj:t begärda
anslaget till lega af hästar för artilleriets, ingenjörstruppernas och
trängens exercis med 46,800 kronor till 582,248 kronor.
Utskottets hemställan upplästes, hvarefter
Herr Nilson i Örebro yttrade: Herr talman! Som kammaren
behagade finna, är vid denna punkt bland annat afgifven en reser¬
vation af herr J. T. Larsson m. fl. Af denna finner man, att
Nr 20. 40
Lördagen den 18 mars, e. m.
Ang. lega det förefinnes ett intimt samband mellan denna punkt och punk-
%'r hartil terna 39 och 40 i föreliggande utskottsutlåtande. Det är visser-
lenets, Yn- %en någonting egendomligt, att man nu går att besluta om ett
genjör- anslag, som i viss mån är eu konsekvens af de beslut, som
trupper- komma att fattas under punkterna 39 och 40. Detta medför,
nas och man f(jr att klargöra den skillnad, som här finnes mellan re¬
geras- servanterna och utskottets majoritet, måste något litet redogöra
(Ports) för innebörden af punkterna 39 och 40.
Under punkten 39 har Kungl. Maj:t å extra stat äskat an¬
slag för anskaffning af ballong- och gnisttelegrafmateriel, och un¬
der punkten 40 för anskaffande af belysningsmateriel. Vi re¬
servanter hafva emellertid under dessa punkter afstyrkt hvad
Kungl. Maj:t i detta hänseende har begärt. För den händelse
att nu, som jag hoppas, kammaren bifaller reservanternas hem¬
ställan under punkterna 39 och 40 följer däraf med en alldeles
logisk konsekvens, att det icke är behof ligt att under denna punkt
bevilja hvad Kungl. Maj:t äskat i ökadt anslag till lega för hästar.
Det finnes emellertid vid denna punkt ytterligare en reser¬
vation, afgifven af herrar Thorsson och Rydén. Hvad denna
angår, finner jag det för min del helt naturligt, att de icke vilja
vara med om att lega hästar exempelvis för Boden-Karlsborgs
artilleriregemente, då de principiellt hålla före, att dessa trupp¬
förband borde indrägas. Men då vi andra inom utskottet icke
kunde dela denna mening och jag anser det vara klokt att be¬
reda möjlighet för artilleridetachementet vid Karlsborg att i nå¬
gon mån vara rörligt, synes mig detta lilla anslag böra beviljas.
Därjämte hafva herrar Thorsson och Rydén ansett, att hvad
Kungl. Maj:t äskat i ökadt anslag till hästlega åt trängtrupperna
icke borde beviljas. Med afseende på denna sak förhåller det
sig enligt min uppfattning så, att för den händelse trängen skall
på ett riktigt sätt kunna utbildas för den uppgift, som tillkom¬
mer densamma, böra de värnpliktige vid trängkårerna äfven un¬
der rekrytutbildningstiden beredas möjlighet att öfva sig i kör¬
ning. Den anordning, som under de närmast föregående åren
har förefunnits, har i detta hänseende icke varit tillfredställande;
därom vittnar Kungl. Maj.ds proposition. Detta har till följd,
att jag för min del anser, att det verkligen i detta hänseende är
klokt af kammaren att bevilja hvad Kungl. Maj:t har äskat.
Härtill kommer också en annan omständighet. Erfarenheten
från föregående år har gifvit vid handen, att det skulle vara till
fördel, om de till trängtrupperna legda hästarna finge undergå
träning någon tid innan repetitionsöfningarna taga sin början,
enär det visat sig, att de annars måhända alltför hårdt ansträngas
under dessa repetitionsöfningar och kronan på grund däraf får
betala betydande skadeståndsersättning. Alla skäl synas sålunda
tala för att i detta hänseende bevilja hvad Kungl. Maj:t har äskat.
Lördagen den 18 mars, e. m.
41 Nr 20.
På grund af det anförda tillåter jag mig, herr talman, åtting, lega
- - - iaf hästar
artil-
hemställa, att kammaren måtte bifalla den vid denna punkt af aj...
herr Larsson m. fl. afgifva reservationen. 1
Vidare anförde
Herr Thorsson: Herr talman! Jag har icke kunnat vara
med om vare sig utskottets mening eller den mening, som den
siste ärade talaren företrädde. Jag är nämligen icke lika öfver-
tygad om behofvet af legningsdagar för hästar vid Boden-Karls-
borgs artilleriregementes detachement i Karlsborg.
Den motivering, Kung! Maj:t presterar för legning under
dessa 30 dagar, talar just icke heller starkt till förmån för an¬
slaget. Kungl. Maj:t motiverar behofvet af hästar vid Karlsborg
endast med att man har sådana vid Boden, och att de alltså böra
finnas äfven vid Karlsborg.
Nu är det icke möjligt för en icke fackman att fullt bedö¬
ma utbildnings behofvet af dessa trupper, men det förefaller mig
ändock som om Karlsborg icke utgjorde ur fästningssynpunkt en
så vital plats som Boden. Vidare kan man väl sätta i fråga,
om det oundgängligen är nödigt att tillhandahålla dessa 30 leg-
ningshästar vid Karlsborg. Kungl. Maj:t har vidare satt i fråga,
att för de nya ingenjörstrupperna, till hvilka ju icke Andra
kammaren åtminstone förut lämnat någon personal, skulle stäl¬
las till Kungl. Maj:ts förfogande 5,400 legodagar i fråga om
hästar. De öfriga reservanterna ha satt i fråga att för sin del
gå med på och bifalla 1,000 legningsdagar för öfningar af strål-
kastaraf delningen i Boden. Jag är för min del icke öfvertygad,
att Kungl. Maj:t har någon strålkastarafdelning, och förrän jag
ser, om den blir af, är jag icke benägen att gå med på något
anslag till hästar, ej heller till denna strålkastarafdelning.
Hvad trängen beträffar sägef den siste ärade talaren, att
det är af behofvet påkalladt, att Kungl. Maj:t för densamma
skall få det antal legningsdagar, som Kungl. Maj:t gjort anspråk
på. Vi veta att på 1901 års plan ingick, att på trängen skulle
finnas 72 stamhästar för hvarje kår. Denna siffra nedsattes till
54, och så länge icke antalet 54 har varit fullt, har man ägt
rätt att till trängkårerna lega det antal hästar som erfordrats
för att erhålla antalet 54.
Nu sedan man fått antalet 54, kommer Kungl. Maj:t med
deri motiveringen, att just emedan man fått 54,. behöfver man
lega flera. Jag finner icke något bärande skål för att bevilja
det nya antalet hästar. Icke är väl det ett bärande skäl, att
äfven om Riksdagen bifaller hvad Kungl. Maj:t här föreslagit,
komma vi ändå icke upp till det ursprungliga antalet 72 per
kår, räknadt med 365 öfningsdagar. Om Riksdagen icke vill
utöka trängkårerna, förefaller det mig att Kungl. Maj:t bör kun-
leriets, in¬
genjör-
trupper
nas ock
trångens
exercis.
(Forts.)
Nr Z9. 42 Lördagen den 18 mars, e. m.
na reda sig med de 54 hästar, som enligt planen äro afsedda
för dem.
Jag föreställer mig att från deras håll, som tala för den nya
ökningen, kommer man att saga, att jag icke står på fast mark,
när jag håller på 1901 års härordningsplan. Det är icke detta
skäl, som är afgörande för mig, då jag är emot saken, utan det
skälet, att jag i det stora hela vill hafva en inskränkt öfnings-
tid för samtliga vapenslag, och då lära de 54 hästarna hinna
till för körutbildningen under rekrytskolan.
Jag ber att med anledning af hvad jag anfört i korthet få
yrka anslag å utskottets hemställan och bifall till den af mig och
herr Rydén i denna punkt fogade reservationen.
Herr Svallingson: Herr talman! I motsatts till den före¬
gående talaren tillåter jag mig, under åberopande af motiverin¬
gen i den Kung!, propositionen, att i korthet hemställa om bifall till
utskottets förslag.
Härmed förklarades öfverläggningen vara afslutad. Herr
vice talmannen framställde propositioner på l:o) bifall till utskot¬
tets hemställan, 2:o) bifall till den af herr J. T. Larsson m. fl-
afgifna, vid punkten fogade reservationen och 3:o) bifall till
herrar Thorssons och Rydéns reservation; och biföll kammaren
den reservation, som vid punkten afgifvits af herr J. T. Lars¬
son m. fl.
Punkterna 15 :o)—17 :o).
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Pnnlden 18 :o).
Lades till handlingarna.
Punkten 19 :o).
Utskottets hemställan bifölls.
Ang. ar- Punkten 20:o), angående arméns byggnader, mötesfält och kom-
mens mendantskapsutgifter samt fortifikationens öfningar och materiel-
byggnader
I punkten 20 af fjärde hufvudtiteln hade Kungl. Maj:t före¬
slagit Riksdagen att höja anslaget till arméns byggnader, mö¬
tesfält och kommendantskapsutgifter samt fortifikationens öfnin¬
gar och materiel, nu 1,146,640 kronor, med 113,750 kronor till
1,260,390 kronor.
Lördagen den 18 mars, e. m. 43
Utskottet hemställde, att Riksdagen måtte höja anslaget till
arméns byggnader, mötesfält och kommendantskapsutgifter samt
fortifikationens öfningar och materiel, nu 1,146,640 kronor, med
109,750 kronor till 1,256,390 kronor.
Vid denna punkt voro emellertid reservationer afgifna:
af hrr J. T. Larsson, WiJclund, Olsson i Fläsbro, Starbäck,
Ström i Transtrand och Nilson i Örebro, som ansett, att utskot¬
tet bort hemställa,
att Riksdagen måtte höja ifrågavarande anslag, nu 1,146,640
kronor, med 97,000 kronor till 1,243,640 kronor;
samt af herrar Thorsson och Bydén, hvilka ansett, att ut¬
skottet bort föreslå, att Riksdagen borde minska det af Kungl.
Maj:t begärda anslaget till arméns byggnader, mötesfält och kom¬
mendantskapsutgifter samt fortifikationens öfningar och materiel
med 24,750 kronor till 1,235,640 kronor.
Sedan utskottets hemställan föredragits, lämnades på begä¬
ran ordet till
Chefen för landtförsvarsdepartementet herr statsrådet Malm,
som yttrade: Herr vice talman, mina herrar! Jag vill endast be att få
upplysa om, att behofvet af legda hästar vid fästningsartilleriet vid
Karlsborg ärbetingadt af attvid mobilisering ochäfvenvid andra till¬
fällen, t. ex. skjutningar, en del af kanonerna skola anspännas, och det
är då tämligen lätt att förstå, att därest personalen icke erhåller den
ringaste utbildning i hästskötsel eller anspänning af så stora an¬
spann som dessa, kunna rent af olyckor uppstå såsom en följd
däraf. Anledningen till att man redan har legda hästar vid de-
tachementet i Boden är, som herr Thorsson antydde, att fäst¬
ningen har en stor rörlig bestyckning, och är af jämförelsevis
större vikt, men i sak är det naturligtvis detsamma å bägge
hållen.
Beträffande strålkastarafdelningarna vid Boden, så är det
sant, att det icke finnes några permanenta sådana afdelningar,
men personal är afdelad för att sköta strålkastarmaterielen, hvil-
ket förutsätter att den i erforderlig mån måste vara anspänd.
Hvad slutligen trängen angår, så är det naturligt att då
trängen endast har 54 stamhästar, af hvilka en stor del är rid¬
hästar och sålunda icke användbara för köröfningar, och då de
värnpliktige äro jämförelsevis många, kan man icke åt hvar och
en gifva mer än en eller annan timmes utbildning i körning,
hvilket naturligtvis är för litet, då de skola utbildas till dugliga
kuskar.
Nr 20.
Ang. ar¬
méns
byggnader
m. m.
(Forts.)
Nr 20. 44
Lördagen den 18 mars, e. m.
Ang. ar- Herr Thorsson: Herr talman, mina herrar! Under titel I
méns af anslag begäres en ökning på i rundt tal 80,000 kronor.
^ J<ag ^ar berådt denna del af utskottets utlåtande och har således
(Forts) iugen erinran att göra däremot, ej heller mot Kungl. Maj:ts
proposition hvad denna summa beträffar. Om jag skulle ha
någon erinran att göra, skulle den snarare gälla att nu föreslag¬
na höjning icke blir tillräcklig i fortsättningen, för den händelse
Kungl. Maj:t skulle åläggas grunda denna på de verkliga anta¬
let tjänstgöringsdagarne i stället för beräknade sådana, hvilka
enligt min öfvertygelse äro alldeles för högt tilltagna. Men
denna sak skall jag komma tillbaka till vid behandlingen af
en annan punkt under fjärde hufvudtiteln.
Det finnes beträffande detta anslag eu annan sak, som jag
måste göra några erinringar mot. Kungl. Maj:t har under flera
år gjort framställning om höjning af detta anslag, och oaktadt
dessa höjningar hvarje år beviljats af Riksdagen, så ha jämt
och ständigt framträdt tendenser att öfverskrida detta anslag.
Nu föreligger en framställning, att Riksdagen skulle bevilja
241,000 kronor för att täcka en i anslaget uppstående brist. Det
är med anledning af denna brist och det sätt, hvarpå den uppkom¬
mit, som jag anhåller få taga herrarnas uppmärksamhet i anspråk.
Fortifikationsdepartementet har, enligt hvad jag inhämtat
af handlingarna, år 1900 begärt, att detta anslag skulle utgå
med 140,000 kronor, och Kungl. Maj:t tillstyrkte 99,900 kronor.
År 1901 erhöll fortifikationsdepartementet det belopp, som det
hade begärt, nämligen 67,000 kronor. År 1903 begärdes 200,000
kronor och beviljades 100,000. År 1904 begärdes 40,000 kro¬
nor och beviljades 40,000 kronor. År 1909 begärdes 130,000
kronor och beviljades 69,000 kronor. År 1910 begärdes 171,000
kronor och beviljades 91,000 kronor. Samtliga dessa beviljade
belopp äro tillstyrkta af herr statsrådet och chefen för landför¬
svarsdepartementet i de olika propositionerna. Alltid har Kungl.
Maj:t vitsordat de begärda anslagens behöflighet, men för andra
»viktiga» ändamål ha de nedsatts. Nu har denna hushållning
bringat landtförsvarets fastigheter i en sådan misér, att om nö¬
diga reparationer å dem nu skola verkställas, blir detta mycket
dyrare än om anslaget af Kungl. Maj:t årligen begärts i den
ordning och omfattning, som erfordrats för det nödiga under¬
hållet. När prutningen sker på ett sådant sätt, att fastigheternas
hållbarhet äfventyras och afsevärda värden förstöras, då måste
jag göra en erinran. Och om härtill sker en sådan hushållning
med anslaget, som icke är förenligt med hvad som afsetts med
detsamma, då har jag skyldighet att inför Riksdagen göra denna
erinran. I den skrifvelse af den 10 mars 1910, hvari fortifika¬
tionsdepartementet motiverar den nu föreslagna höjningen, säges
det, att af många skäl detta anslag icke räcker till, och bland
annat anföres, att Kungl. Maj:t funnit sig böra föreskrifva, att
Lördagen den 18 mars, e. m.
45 Nr 20.
medel skulle tagas från detta anslag, ehuru arméförvaltningen Ang. ar-
toreslagit anlitande af andra medel, och har det därvid icke, rne'ns,
varit fråga om små belopp, såsom då genom bref den 12 feb- vjjjP*™ '
ruari 1909 ej mindre än 72,600 kronor för bekostande af en (portg)
ny tvätt- och badinrättning i Boden föreskrefvos skola utgå af
anslaget till arméns byggnader m. m. De summor, som under
1907 och 1909 af Kung!. Maj:t anvisats för bestridande af ny-
byggnadskostnader, utgöra sammanlagdt 193,900 kronor, hvar¬
till kommer ett belopp af 18,547 kronor 30 öre, som upptagits
i Kungl. Maj:ts af 1908 års Riksdag bifallna proposition nr 51
till ersättning från ifrågavarande anslag. I detta sammanhang
anser sig fortifikationsdepartementet böra påpeka, att Kungl.
Maj:t äfven under innevarande år å anslaget anvisat ett sam¬
manlagdt belopp af 14,000 kr. (till skjutbana å Karlberg?), som
departementet afsett och föreslagit till betalning af andra medel.
Af den från fortifikationsdepartementet lämnade redogörelsen
framgår det således, att samtidigt med att Kungl. Maj:t ansett
sig böra nedpruta anslaget inför Riksdagen från 130,000 kronor
till 69,000 kr. har Kungl. Maj:t beslutat, att från detta anslag
skulle utgå 72,000 kronor, som såvidt jag kan erinra mig,
icke varit föremål för Riksdagens behandling. Det förefaller
mig något egendomligt att på detta sätt hushålla med anslaget.
Det kan ju hända, att jag tar fel, och att Riksdagen verkligen
satts i tillfälle att yttra sig om uppförandet af en ny bad- och
tvättinrättning i Boden, liksom Riksdagen sattes i tillfälle att
yttra sig om dessa nämnda 18,547 kronor. Men då vill jag
fråga, om det är med regeringens värdighet öfverensstämmande
att föreslå Riksdagen att bevilja ett anslag, som regeringen vet
icke räcker till att täcka det ändamål, för hvilket anslaget skulle
afses. De i fortifikationsdepartementets skrifvelse omnämnda
18,547 kronorna äro använda för att bygga ett järnvägsspår
från Visby stad till Visborgs slätt. Det kan strängt ifrågasättas,
huruvida Riksdagen anser att byggnadsanslaget skulle få använ¬
das till järnvägsbyggnader. Men summan låg instoppad i Kungl.
Maj :ts proposition angående ersättning för öfverskridande af det an¬
slag som beviljats till den första kasernbyggnadsperioden och
detta förklarar, att Riksdagen gifvit denna anordning sin sank¬
tion. Det förefaller mig ändå synnerligen märkvärdigt, att
Kungl. Maj:t, på sätt fortifikationsdepartementets skrifvelse in¬
nebär utanordnar medel från ett anslag, som Kungl. Maj:t i
flera års statsverkspropositioner konstaterat icke räcka till. Det
är icke Riksdagens fel, att landtförsvarsdepartementets byggna¬
der icke få det nödiga underhåll, de äro i behof af, utan det
är Kungl. Maj:ts egen hushållning, som verkar undergräfvande
och förstörande af desamma. Det framgår af förut nämnda
skrivelser, att under 1907 måste fortifikationsdepartementet af¬
pruta å truppförbandens anslagskraf 210,600 kronor, år 1908
Nr 20. 46
Lördagen den 18 mars, e. m.
Ang. ar- 432,250 kronor, och 1909 afprutades icke mindre än 613,600
rnéns kronor. Det är mot bakgrunden af dessa nedsättningar i trupp¬
er»! ^förbandens anslagskraf för nödiga reparationer, som man måste
(Forts) bedöma Knngl. Maj:ts åtgärd att från byggnadsanslaget taga
' 72,000 kronor till tvätt- och badinrättningsbyggnader i Boden.
Så mycket mera klandervärdt i denna Kungl. Maj:t åtgärd, om
det skett utan Riksdagens börande. Det kan icke på något
sätt vara ägnadt att stödja Riksdagens tilltro till de framställ¬
ningar, som komma från regeringen, om man i handlingarna
skall få se en sådan förvaltning som denna. Det skulle ju kunna
gifva konstitutionsutskottet anledning till att icke endast läsa rubri¬
kerna på Kungl. Maj-.ts skrivelser, utan äfven till ett något när¬
mare studium af innehållet i desamma. Kanske det då skulle
komma fram för Riksdagen åtskilliga saker, som nu ligga djupt
förborgade.
Sedan vill jag säga något med anledning af den ökning,
som Kungl. Maj:t begär till nyanskaffning af materiel till belys¬
nings- och ballongafdelningarna och till årligt underhåll af de¬
samma. Jag för min del har icke kunnat biträda anskaffnin¬
gen af denna materiel, icke därför att jag, såsom herr stats¬
rådet tycktes sätta i fråga, då han vid ett föregående tillfälle
hade ordet, skulle vilja motsätta mig den tekniska utvecklingen.
Nej, det vill jag icke, men jag vill, att när man tillägnar sig
nya uppfinningar och nya tekniska hjälpmedel, man skall utran¬
gera de gamla och odugliga och icke både bibehålla de gamla
och tillägna sig de nya. Det är genom denna hushållning, som
vi kommit upp till sådana förfärande slutsummor, hvartill vi
kommit på fjärde och femte hufvudtitlarna.
Jag kan icke låta bli att fästa mig vid en detalj i denna
punkt. Här tillstyrker Kungl. Maj:t Riksdagen att bevilja me¬
del till årligt underhåll af och öfningar med dessa nya tekniska
hjälpmedel. Men Kungl. Maj:t tager icke hänsyn till krafvet
på vinterutrustning — som jag förmodar — af manskapets klä¬
despersedlar. Det synes mig dock, att skall man ha det ena i
mobilt skick, får man ha det andra i mobilt skick också. Det
går icke an att skicka ut de värnpliktiga i sommarkläder i en 30
å 40 graders kyla för att manövrera dessa tekniska redskap,
som skola spara deras lif. Frysa de ihjäl, ha de ju icke någon
nytta af dessa tekniska redskap. Jag har velat påpeka detta
såsom en märkvärdig historia, som jag kanske icke begriper mig
på. Det förefaller i alla fall konstigt, att man begär ny mate¬
riel, men säger, att med vinterutrustningen kunna vi låta an¬
stå, eller kanske man har andra vägar för anskaffning af sådan
vinterutrustning. Därom har jag dock ingen säker kännedom.
I alla fall, herr talman, ber jag att få yrka bifall till den
reservation, som jag tillsammans med min kamrat afgifvit i
denna punkt.
Lördagen den 18 mars, e. m.
47 Nr 28.
Herr Nilson i Örebro: Herr vice talman, mina herrar!
Jag ämnar icke vid detta tillfälle ingå på de erinringar, som min
ärade ntskottskamrat gjorde gentemot Kungl. Majits användande
utaf de under denna titel anslagna medel. Jag ämnar i stället
något motivera den ståndpunkt, som jag jämte fem andra ut-
skottskamrater har intagit till Kungl. Maj:ts framställning under
denna punkt. Jag ber därvid att få erinra om, att denna punkt
liksom punkt 14 hänger på ett intimt sätt samman med hvad
Kungl. Maj:t begärt under punkterna 39 och 40, d. v. s. ansla¬
gen till ballongmaterielen, gnistmaterielen och belysningsmaterielen,
I likhet med herrar Thorsson och Rydén anse jag och ut¬
skottet i dess helhet, att hvad Kungl. Maj:t äskat under titel 1),
nämligen 80,000 kronor, böra beviljas. Men på grund af att vi
sex utskottsreservanter anse, att Kungl. Majits framställning rö¬
rande komplettering af ballongmaterielen, uppsättandet af en
gnistafdelning och en ytterligare strålkastarafdelning icke bör
bifallas, ha vi delvis af styrkt hvad Kungl. Maj it under denna
punkt begärt till kostnader för öfning med denna materiel. Lika¬
ledes ha vi också i full konsekvens med vår ställning under punk¬
terna 39 och 40 ansett oss böra afstyrka hvad Kungl. Maj:t un¬
der titel 4) af den nu föredragna punkten har begärt för under¬
håll af samma materiel. Däremot ha vi ansett, att hvad Kungl.
Maj:t har begärt för öfningar med en strålkastarafdelning och
hvad Kungl. Maj:t äskat för öfningar i Norrland samt hvad
Kungl. Maj:t har begärt för underhåll af två strålkastarafdel-
ningars i Boden materiel, bör beviljas.
I öfverenstämmelse härmed ber jag att få yrka bifall till
den af herr Larsson m. fl. vid betänkandet afgifna reservationen
och afslag på utskottets hemställan såväl som på Kungl. Majits
framställning i ämnet.
Chefen för landtförsvarsdepartementet, herr statsrådet Malm :
Herr vice talman, mina herrar! Jag vill med anledning
af hvad som yttrats rörande bristen uti byggnadsanslaget anföra
följande.
Först och främst vill jag framhålla det, att af riksdagshand¬
lingarna -—• jag tror för år 1901 — framgår klart och tydligt,
att det ordinarie byggnadsanslaget äfven finge användas till ny¬
byggnader, naturligtvis i den mån det kunde räcka, och således
kan man, såvidt jag förstår, icke ha något att anmärka mot den
saken.
Beträffande den utgiftspost, som här framhållits, uppgående
till 72,000 kronor eller något mera, för uppförande af en tvätt-
inrättningsbyggnad i Boden, var Kungl. Maj it tveksam om den
saken. Behofvet var konstateradt. Det framhölls mycket ener¬
giskt, att en sådan byggnad ovillkorligen snarast behöfde komma
till stånd, men man hade icke några medel öfver till förfogande
Ang.' ar¬
méns
byggnader
m. rn
(Forts.)
Nr 20. 48
Lördagen den 18 mars, e. m.
Ang. ar- härför. Frågan hänsköts till två sakkunnige härifrån Riksdagen,
mens som föreslogo, att man borde bygga, eftersom det verkligen var
ySm.n<rn så behöflig!, och att medel till byggnaden borde tagas ifrån or-
(Forts) dinarie byggnadsanslaget. Dessa handlingar remitterades då till
fortifikationsdepartementet i arméförvaltningen för yttrande, sär¬
skild! hvad angår platsen för byggnaden. Där tillstyrkte man
framställningen utan att säga ett enda ord om, att man före¬
slagit, att medlen skulle tagas ifrån det ordinarie byggnadsanslaget.
Kungl. Maj:t syntes åtminstone, såvidt jag kan se, under sådana
förhållanden vara i sin goda rätt att antaga, att arméförvalt¬
ningen icke hade något att invända mot att medel toges ifrån
det anslaget.
Hvad vidare beträffar de 14,000 kronor, som äro utbetalda
ifrån detta anslag förlidet år, vill jag minnas, att största delen
af beloppet var anslaget till skjutbanan vid Karlberg. Krigs¬
skolans medel förvaltas af civila departementet i arméförvalt¬
ningen. Det anmäldes därifrån, att inga medel funnes till för¬
fogande på krigsskolans stat. Det af fortifikationsdepartementet
förvaltade ordinarie byggnadsanslaget skall däremot bestrida
kostnaden för arméns skjutbanor i allmänhet. Den omständig¬
heten, att civila departementet hade hand om krigsskolans medel,
kunde, såvidt jag förstår, icke innebära hinder för, att det ordinarie
byggnadsanslaget skulle släppa till penningar för underhåll af
skolans skjutbana. Beträffande den bakgrund herr Thorsson här
talade om, nämligen att byggnadsanslaget anmälts vara för
knappt, vill jag gärna erkänna, att Kungl. Maj :t åtskilliga gånger
fått reda på detta. Men den omständigheten, att Kungl. Maj:t
säger, att de och de medlen skola af besparingsskäl utgå där¬
ifrån, fritager ingalunda arméförvaltningen från skyldigheten att,
om så är behöfligt, säga ifrån, att detta kan ej ske med mindre
än att anslaget öfverskrides eller nödvändiga reparationer m. m.
måste undanskjutas, och under sådana förhållanden får väl Kungl.
Maj:t vidtaga andra ordningar. Som saken nu stod, hade jag
den uppfattningen, att allting gick ihop ända till dess anmälan
kom i fjol i mars månad, och i början af april förständigade
Kungl. Maj:t arméförvaltningen att i sammanhang med regle¬
ringen till detta års Riksdag äfven komma med framställning i
ämnet, huruledes bristen skulle betäckas.
Herr Andersson i Skifarp: Herr talman, mina herrar!
Det är fullt konsekvent af herr Nilson att yrka bifall till den
reservation, som af honom m. fl. afgifvits i öfverensstämmelse
med, att reservanterna icke varit med om den begärda komplet¬
teringen af ballongmaterielen och icke velat lämna medel till
belysningsafdelningen och en ytterligare strålkastarafdelning.
Men då utskottet däremot ansett, att det vore nödvändigt att
bevilja anslag till dessa ändamål, är det också nödvändigt att
Lördagen den 18 mars, e. m.
49 Nr 20.
hålla på den framställning, som här föreligger, d. v. s. att be- Ang. or¬
mila. de medel, som erfordras. Jag kommer därför att yrka bi- méns
fall till utskottets förslag. ^ «
Hvad herr Thorsson här yttrade om nödvändigheten att /jports\
begära ytterligare anslag till vinterutrustningen, förefaller litet ' '
egendomligt. Det kan nästan tyckas, att han då från denna sin
ståndpunkt borde ha begärt högre anslag än hvad Kungl. Maj:t
begärt. Här finnes dock en del andra saker, som höra till vin¬
terutrustningen än beklädnaden. Utgifterna för beklädnad kom¬
ma under beklädnadsanslaget, men i den här vinterutrustningen
ingå saker, som behöfvas för transport af materielen, och jag
förmodar, att de värnpliktige icke frysa ihjäl mera, om de ha
en del transportmateriel och dylikt mer eller mindre.
Jag yrkar, som sagdt, bifall till utskottets förslag.
Herr Thorsson: Herrstatsrådet konstaterade, att arméns bygg-
nadsanslag enligt 1901 års härordning fick användas för nybygg¬
nader i den män det kunde hinna till, såsom herr statsrådet
uttryckte sig. Det är ett synnerligen tänjbart uttryck, och om
Kungl. Maj:t och arméförvijltningen arbeta tillsamman, blir sa¬
ken icke bättre för det. Om dtssa båda myndigheter med ett
par delegerade från Riksdagen besluta, att det skall byggas några
72,000-kronors-byggnader utan att. Riksdagen sättes i tillfälle att
pröfva frågan, så lära vi väl få snarast möjligt uppdraga ai dra
gränser för användningen af detta arméns byggnadsanslag. An
nars får Riksdagen icke det ringaste veta, hur det stör till, och
om det är något bygge man misstänker icke så lätt kommer att
gå igenom i riksdagen, så fattar Kungl. Maj:t »efter någon tve¬
kan* beslut, att arbttet skali bringas till utförande, och så frå¬
gas ett par riksdagsmän »under hand*, om de ha något emot
saken. »Nej, för all del», säga de, »var så god och bygg.»
Med den bushållningen glida vi långt i utförsbackarna, synner¬
ligast med det sätt, hvarpå Kungl Maj:t nu kan behärska af-
sevärda anslag inom sitt verksamhetsområde. Vi stoltsera ibland
i våra räkenskaper med nio och tio millioner kronors besparin¬
gar, men vi veta saDneriigen icke huru många af dessa millio¬
ner äro disponibla, då Kungl. Maj:t visserligen efter litet tve¬
kan beslutar, att det skall göras än den ena och än den andra
omfattande utgiften utan Riksdagei s hörande. Det göres ju i
full öfverensstämmelse med den kutym, som hittills varit gäl¬
lande, men om eu vacker dag en fordringsägare visar sig med
skuldebref långt öfver våra tillgångar, så äro vi tvungna att be¬
tala dem, men då först får Riksdagen veta, när de blifvit utfär¬
dade. Den af statsrådet i detta fall beträdda vägen, visar oför-
tydbart nödvändigheten af att Riksdagen iar yttra sig om hvad
som skall utbetalas.
Om det nu skulle vara på det sättet, att denna tvättiurätt-
Andra kammarens protokoll 1911. Nr 20. 4
Nr 20. 50
Lördagen den 18 mars, e. m.
Ang. ar- ning i Boden vore så behöflig, finge väl den gå samma väg
mens som apa an(jra: att man finge lof att i tid komma in till Riks-
m. m. dagen med framställning, så att Riksdagen finge lof att pröfva
(Forts.) den. Vi komma icke ifrån ändå, att denna hushållning med
byggnadsanslagen sker på ett oriktigt sätt. Ty det är natur¬
ligt, att man kan uppskjuta en nybyggnad, om en äldre bygg¬
nad, i hvilken redan är nedlagd en stor kostnad, förfares ge¬
nom att man utför nybyggnaden; då reparerar man först hvad
man har, innan man bygger upp eu till, hvilken i sin mån
skall tynga ned underhållsanslaget.
Herr statsrådet säger själf, att, när han undertecknade den¬
na handling — därför att arméförvaltningen i detta fall hade
underlåtit att säga ifrån hvad som egentligen fanns att dispo¬
nera öfver — han hade den uppfattningen, att det hela var så,
som det skulle vara. Detta visar, att det icke måtte vara nå¬
gon riktig kontakt mellan ämbetsverket och den myndighet, som
heter Kungl. Maj:t. Ty annars skulle, förmodar jag, ämbets¬
verket hafva ställt till Kungl. Maj:ts förfogande en uppgift om,
huru de olika anslagen se ut, huru mycket som är kvar af ett
anslag, och huru mycket som är disponerad! af detsamma.
Sedan skall jag villigt erkänna, att jag kanske i detta fall
tagit fel — att denna utrustning icke hänför sig till bekläd¬
nadspersedlarna. Skulle jag således hafva läst fel uti den Kung!,
propositionen, så är jag naturligtvis den förste att erkänna, att
jag har orätt i detta stycke. Men det föreföll mig så besyn¬
nerligt, att man icke ville gifva vinterutrustning, då man ville
gifva materielen. Jag vill emellertid, som sagdt, erkänna, att
jag kanske i detta fall förväxlat beklädnadspersedlar och en del
andra utrustningspersedlar. Om så är fallet, förfaller min an¬
märkning i detta hänseende.
Ofverläggningen förklarades härmed vara afslutad. Herr
vice talmannen gaf propositioner på: l:o) bifall till utskottets
hemställan, 2:o) bifall till den af herr J. T. Larsson m. fl. vid
punkten afgifna reservationen och 3:o) bifall till herrar Thorssons
och Rydéns reservation; och fann herr vice talmannen det under
2:o) upptagna yrkandet hafva flertalets röster för sig. Som emel¬
lertid herr Thorsson begärde votering, framställde herr vice tal¬
mannen för bestämmande af kontrapropositionen å de båda åter¬
stående yrkandena propositioner, därvid herr vice talmannen för¬
klarade sig anse det under l:o) upptagna yrkandet vara med öf¬
vervägande ja godkändt. Men äfven nu begärde herr Thorsson
votering, i anledning hvaraf uppsattes, justerades och anslogs
denna voteringsproposition:
Den, som till kontraproposition i hufvudvoteringen angående
punkten 20:o) af statsutskottets utlåtande nr 4 antager yrkandet
om bifall till utskottet hemställan, röstar
Lördagen den 18 mars, e. m.
Ja;
51 Nr 28.
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Ang. ar¬
méns
byggnader
m. m.
(Forts.)
Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition i nämnda
votering antagit yrkandet om bifall till den af herrar Thorsson
och Rydén vid punkten afgifna reservationen.
Den omröstning, som anställdes enligt denna voteringsproposi¬
tion, utföll med 142 ja mot 45 nej, hvadan propositionen i huf-
vudvoteringen erhöll följande af kammaren nu godkända lydelse:
Den, som vill, att kammaren bifaller den af herr J. T. Lars¬
son m. fl. vid punkten 20:o) af statsutskottets förevarande utlå¬
tande nr 4 afgifna reservationen, röstar
Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets hemställan i
berörda punkt.
Hufvudvoteringen utvisade 111 ja och 73 nej; och hade kam¬
maren alltså bifallit den af herr J. T. Larsson m. fl. vid punk¬
ten afgifna reservationen.
Punkten 21:o).
Lades till handlingarna.
Punkten 22:o).
Utskottets hemställan blef af kammaren bifallen.
Punkterna 23:o)—26:o).
Lades till handlingarna.
Punkterna 27:o)—29:o).
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 30:o), angående ny fältartillerimateriel.
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Nr 20. 52
Lördagen den 18 mars, e. m.
Ang. ny
fält¬
artilleri-
materiel.
I enlighet med af Kungl. Maj:t härom gjord framställning
hemställde utskottet, att Riksdagen måtte för anskaffning af ny
fältartillerimateriel af det utaf 1909 års Riksdag beviljade beloppet,
3,000,000 kronor, å extra stat för 1912 anvisa ytterligare 800,000
kronor.
Reservation hade emellertid afgifvits af herrar Thorsson
och Rydén, hvilka föreslagit, att Kungl. Maj :ts förevarande fram¬
ställning icke måtte vinna Riksdagens bifall.
Utskottets hemställan föredrogs, hvarefter
Herr Rydényttrada: Herr talman! I förevarande punkt ha jag
och herr Thorsson afgifvit en reservation, i hvilken vi yrka, att
Kungl. Majds förslag icke måtte bifallas. Jag skall här icke
ingå på de särskilda skäl, som vi anfört såsom motivering för
detta yrkande, och hvilka återfinnas i den motion, som förekom¬
mer till behandling i kammaren nästa onsdag. Men jag skall
här anföra ett skäl, som borde vara fullkomligt afgörande, såvida
nu sakskäl skola råda, äfven för de kammarens ledamöter, som
eljest icke tänka lika med oss i denna sak.
Nu är det så, att Riksdagen beviljat 3 millioner kronor; af
dessa anvisades 800,000 kronor utaf 1909 års Riksdag, och vid
1910 års Riksdag förelåg en framställning från Kungl. Maj:t dels
att det skulle beviljas 400,000 kronor på extra stat, och dels att
Kungl. Maj:t skulle få af besparingarna på anslagen till fält-
kanonmateriel och till arméns vapen, ammunition och skjutöfningar
samt artilleriets skjutöfningar 400,000 kronor på det ei^a och
likaledes 400,000 kronor på det andra, sålunda tillsammans
800.000 kronor. Andra kammaren afslog Kungl. Maj ds fram¬
ställning i hvad det af såg de 400,000 kr. å extra stat, men bi¬
föll däremot en reservation af herr Wiklund med flera, enligt
hvilken det skulle medgifvas rätt för Kungl. Maj:t att använda
800.000 kronor af besparingarna. I den gemensamma voteringen
segrade Andra kammarens ståndpunkt. Följaktligen blefvo 400,000
kr. på extra stat icke anvisade, medan däremot 800,000 kr., som
skulle gå på besparingarna, blefvo anvisade. Nu har herr stats¬
rådet och chefen för landtförsvarsdepartementet gått ut från den
förutsättningen att bär icke äro beviljade mera än 800,000 kro¬
nor, medan man i verkligheten beviljat 1,600,000 kronor, och
då begär herr statsrådet 800,000 kronor utöfver dem, som
jag redan anser vara beviljade. Intill 1911 års slut äro sålunda
beviljade tillsammans 1,600,000 kr. Da verkliga förhållandet är
att Riksdagen redan har beviljat denna summa, har Kungt. Maj:t
redan fått sig beviljadt hvad herr statsrådet tänkt sig skulle be¬
viljas till 1912 års slut, om vi nu anslå 800,000 kronor, Ut¬
skottets majoritet har tillstyrkt KuDgl. Maj:ts framställning under
53 Nr 20.
Lördagen den 18 mars, e. m.
uttryckligt häfdande af att 800,000 kronor beviljades i fjol.
Följaktligen skulle, ifall detta förslag går igenom, Kungl. Maj:t
ha intill 1912 års slut 2,400,000 kronor i stället för, såsom herr
krigsministern själf beräknat, 1,600,000 kronor.
Under sådana förhållanden anser jag yrkandet om afslag å
utskottets hemställan och bifall till vår reservation vara synner¬
ligen välbefogadt. Det kan alldeles gifvet icke göras någon in¬
vändning mot detta yrkande, ty de penningar, som herr krigs¬
ministern begär, äro redan beviljade och följaktligen behöfver
man icke bevilja det anslag, som Kungl. Maj:t gjort framställ¬
ning om.
Herr krigsministern yttrade nyss, att det kontrakt, som m-
gicks i fjol, gällde eu summa af öfver 1,200,000 kr. Således fin¬
nas redan penningar utöfver det belopp, hvarom man kontrakterat.
På grund af dessa skäl anhåller jag att få yrka afslag på
utskottets hemställan och Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
Vidare anförde:
Herr Nilson i Örebro: Herr vice talman! Vid denna punkt
anhåller jag att få yrka bifall till utskottets hemställan. Det är
visserligen så, som den senaste talaren anfört, att Riksdagen för-
lidet år anvisade 400,000 kronor af besparingarna å anslaget till
fältkanonmateriel äfvensom 400,000 kronor af besparingarna å
anslaget till arméns vapen, ammunition samt skjutöfningar och
artilleriets skjutöfningar, hvithet utskottet i sin motivering erin¬
rar om. Men det är jämväl så, att Riksdagen har beviljat det
af Kungl. Maj:t på sin tid äskade anslaget å 3,000,000 kronor
till anskaffning af haubitsmateriel. Vi ha här i afton från stats-
rådsbänken hört, att den materiel, hvarom här är fråga, blifvit
beställd. Man måste äfven ha den ammunitionsutrustning, som
kräfves för materielen. Alltså måste hela beloppet utgå. Då
förslaget till budget, som är uppgjordt för nästkommande år,
uppgjorts med hänsyn till att anslaget skall utgå, anser jag,
att det är en åtgärd af framsynthet att nu under alla förhållan¬
den bevilja hvad Kungl. Maj:t i denna punkt äskat, och ber jag
därför att få hemställa, att Riksdagen måtte bifalla utskottets
förslag.
Herr Rydén: Jag kunde nästan ha väntat mig, att herr
Nilson i Örebro skulle vara mera konungsk än konungen
själf — ty det är han i detta fall. Krigsministern har här be¬
gärt, att han skulle få till sin disposition intill 1912 års slut
1,600,000 kronor. Denna summa är redan beviljad, och därför
anser jag, att Riksdagen icke bör bevilja ytterligare detta belopp
å 800,000 kronor. Men då kommer herr Nilson i Örebro, det
liberala partiets representant, och säger: penningarna äro visser¬
Ang. ny
fält-
artilleri-
materiel.
(Forte.)
Nr 2 C. 54
Lördagen den 18 mars, e. m.
Ang. ny
fält-
artilleri-
materiel.
(Forts.)
ligen beviljade, men låtom oss i alla fall bevilja 800,000 kronor
mer än Kungl. Maj:t och krigsministern anse vara behöflig!. Det
är klart, att det är en synnerligen klok omtanke om den blif¬
vande regeringen, som i detta fall visas af herr Nilson i Örebro.
Jag kan dock för min del icke annat än vidhålla mitt här förut
framställda yrkande om afslag. å utskottets hemställan.
Efter härmed slutad öfverläggning framställde herr vice tal¬
mannen propositioner på dels bifall till utskottets hemställan och
dels afslag å såväl berörda hemställan som Kungl. Maj:ts i äm¬
net gjorda framställning; och sade herr vice talmannen sig finna
den förstnämnda propositionen vara med öfvervägande ja god¬
känd. Votering begärdes emellertid af herr Rydén, i följd hvaraf
uppsattes, justerades och anslogs denna voteringsproposition:
Den, som vill, att kammaren bifaller statsutskottets hemstäl¬
lan i punkten 30:o) af utskottets förevarande utlåtande nr 4,
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren af slagit såväl utskottets berörda
hemställan som Kungl. Maj:ts framställning i ämnet.
Omröstningen utföll med 105 ja mot 59 nej, vid hvilken ut¬
gång kammaren bifallit utskottets hemställan.
Punkten 31:6).
Utskottets hemställan bifölls.
Punkten 32:o).
Lades till handlingarna.
Punkterna 33:o)—3 7:o).
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 38:o), angående ingenjörmateriel.
Mom. a).
Kammaren biföll utskottets hemställan
55 Nr 20.
Lördagen den 18 mars, e. m.
Efter föredragning af mom. b) anförde Ang. in-
geniör-
Herr Nilson i Örebro: Under den nu föredragna punkten materie.l
har Kungl. Maj:t äskat 117,000 kronor till anskaffande af ingen- ^BodenT
jörmateriel m. in. för Bodens ingenjörkår, hvaraf på extra stat ingeniör-
för år 1912 skulle anvisas 17,000 kronor. Detta anslag å 117,000 kår-
kronor afser såvidt jag kunnat inhämta, att Bodens samtliga in¬
genjörkompanier skulle förses med fästningsingenjörmateriel. Jag
bär mig jämväl bekant, att det råder olika meningar därom, hu¬
ruvida Bodens ingenjörkår bör i sin helhet organiseras så. att
alla dess nu förefintliga 4 kompanier blifva fästningsingenjör-
kompanier. Det är ju så, att Bodens fästning har behof af per¬
sonal jämväl för skötande af den tekniska materiel, som där
skall finnas. Om nu 117,000 kronor beviljas till fästningsingen¬
jörmateriel och därigenom alltså de fyra ingenjörkompanierna
där uppe komma att organiseras såsom fästningsingenjörkompa-
nier, torde det nog bli nödvändigt att sedermera bevilja medel för
den personal, som kommer att omhändertaga den rent tekniska
materielen.
Det har synts mig, att Riksdagen borde få full klarhet, huru
härmed förhåller sig. Nu är det visserligen så, att af den kungl.
propositionen framgår, att fästningsingenjörerna i Boden ha nöd¬
gats att för sina öfningar låna materiel ifrån öfriga ingenjör-
truppförband, och det är ju alltid förenadt med både olägenhe¬
ter och kosnader att på detta sätt transportera materiel fram
och tillbaka.
Jag har därför ansett mig böra i detta moment frångå min
ursprungliga mening att _ här yrka afslag i sin helhet å hvad
Kungl. Maj:t äskat, och jag kommer att i stället framställa det
yrkandet, att Riksdagen må för anskaffande af ingenjörmateriel
m. m. för Bodens ingenjörkår å extra stat för år 1912 bevilja 17,000
kronor. Genom bifall till det af mig sålunda gjorda yrkandet
kommer Kungl. Maj:t att till sin disposition under nästa år ha
just det belopp, som Kungl. Maj:t begärt för år 1912, men jag an¬
ser, att kammaren på samma gång äfven har uttalat ep bestämd
önskan, att det matte för Riksdagen blifva klargjordt, huru det
är meningen att få Bodens ingenjörkår slutgiltigt' organiserad.
Med denna motivering anhåller jag sålunda, att kammaren
med afslag a såväl utskottets hemställan som Kungl. Maj ds i
ämnet gjorda framställning måtte bifalla det af mig nu giorda
yrkandet. J
Vidare anfördes ej. Kammaren biföll herr Nilsons i Öre¬
bro yrkande.
Punkten 39:o), angående ballong- och gnisttelegrafmateriel.
Nr 20. 56
Lördagen deri 18 mars, e. m.
Ang. bal¬
long- och
gnisttele-
graf-
tnateriel.
Kungl, Maj:t hade uti punkten 39 af denna hufvudtitel före¬
slagit Riksdagen att för anskaffning af ballong- och gnisttelegraf-
materiel m. m. bevilja 316,000 kronor och häraf å extra stat för
1912 anvisa 136,000 kronor.
Utskottet hemställde, att Kungl. Maj:ts förenämnda förslag
måtte af Riksdagen endast på det sätt bifallas, att Riksdagen för
komplettering af ballongmateriel på extra stat för år 1912 anvi¬
sade ett belopp af 59,000 kronor.
Af slag å Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning hade
emellertid yrkats i två vid punkten fogade reservationer, afgifna,
den ena af herrar J. T. Larsson, Wiklund, __ Olsson i Fläsbro,
Starbäck, Ström i Transtrand och Nilson i Örebro, samt den
andra af herrar Thorsson och Rydén.
Utskottets hemställan föredrogs; och yttrade härefter:
Herr Nilson i Örebro: Herr vice talman, mina herrar!
Under denna punkt har Kungl. Maj:t äskat 59,000 kronor för
komplettering af befintlig ballongmateriel, 140,000 kronor för ny
ballongmateriel, 40,000 kronor till två förrådsbyggnader för den
sålunda nyanskaffade materielen och 77,000 kronor till två kör¬
bara och två bärbara fältgniststationer. För handhafvande af
denna materiel har Kungl. Maj:t under punkt 6 äskat uppsätt¬
ning af ny personal. Då nu kammaren under punkt 6 i full
öfverensstämmelse med utskottets hemställan afslagit hvad Kungl.
Maj:t i det hänseendet begärt, så förefaller det mig riktigt, att
kammaren äfven vid den nu föredragna punkten afslår hvad
Kungl. Maj:t äskat. Det är visserligen så, att hvad utskottet
tillstyrkt är en komplettering af redan befintlig materiel. Jag
har dock icke kunnat läsa den kungl. propositionen på annat sätt
än att äfven denna materiel i sin helhet skulle kräfva personal,
som skulle sköta densamma, och att det för vården af denna
materiel skulle vara nödvändigt att uppföra de förrådshus, hvar¬
om Kungl. Maj:t här gjort framställning. Jag har då icke kun¬
nat inse, att det skulle vara lämpligt att allenast bevilja kom¬
plettering af materielen och icke af personalen, som skulle sköta
den. Möjligen skulle det också saknas lämpliga förrådslokaler
till att förvara materielen i.
På de skäl, jag nu angifvit, ber jag att få hemställa, att
kammaren måtte bifalla de vid utlåtandet fogade reservationerna.
Det är nu visserligen så, att det är två reservationer, men båda
reservationerna äro till sina yrkanden fullt samstämmiga.
Herr Persson i Stallerhult: Herr vice talman! Den före¬
gående talaren räknade upp, hvad Kungl, Maj:t begärt under
Lördagen den 18 mars, e. m.
57 Nr 20.
denna punkt och antydde äfven sedan hvad utskottet tillstyrkt. Ang. bal-
Utskottet har tillstyrkt 59,000 kronor för komplettering af före-
fintlig ballongmateriel. Men nu tror jag knappast, att man kan sgraf. '
läsa den kungl. propositionen så, som talaren antydde, ty med materiel
komplettering menas väl här, att det finnes materiel förut, men Forts.)
att denna behöfver tillökas och förbättras. Därmed får man
icke sammanflika här eu tanke om, att personalen behöfver för¬
storas, därför att man får denna komplettering. Så åtminstone
har icke utskottets majoritet fattat saken, och därför har den
tryggt gått med på att tillstyrka dessa 59,000 kronor. Jag hade
trott, att kammaren här skulle gå med på det lilla anslaget, då
det icke af ser någon nyhet.
Jag ber därför, herr vice talman, att få yrka bifall till ut¬
skottets förslag i förevarande punkt.
Vidare anfördes ej. Efter af herr vice talmannen gifna pro¬
positioner å de under öfverläggningen framställda yrkandena,
afslog kammaren såväl utskottets hemställan som Kungl. Maj ds
framställning i ämnet.
Under punkten 40:o), angående belysningsmateriel, hemställde Ang. fe¬
utskottet, med tillstyrkande af bifall till af Kungl. Majd därom
gjord framställning, att Riksdagen måtte till anskaffning af be¬
lysningsmateriel bevilja 165,000 kronor samt häraf å extra stat
för år 1912 anvisa 82,500 kronor.
Reservationer häremot hade afgifvits:
af herrar J. T. Larsson, Wildund, Olsson i Fläsbro,
Starbäck, Ström i Transtrand och Nilson i Örebro, Indika an¬
sett, att utskottet bort hemställa, att Kungl. Maj ds förevarande
framställning icke måtte vinna Riksdagens bifall;
och af herrar Thorsson och llydén, hvilka likaledes ansett,
att Kungl. Majds ifrågavarande framställning icke borde af
Riksdagen bifallas.
Efter föredragning af utskottets hemställan yttrade:
Herr Nilson i Örebro: Ilerr talman! Denna framställning
förevar äfven i fjor. Den afslogs då af denna kammare, och i
den gemensamma voteringen blef denna kammares mening den
segrande. Sedan förlidet år ha, så vidt jag kan förstå, inga
nya skäl förebragts. Väl är det sant, att personalfrågan nu uu-
danskjutits, men någon verklig utredning om, att den personal,
som Kungl. Maj:t har begärt för denna materiels skötsel, icke i
verkligheten skulle behöfvas, har utskottet ingalunda presterat.
Det synes mig vara eu mindre lämplig åtgärd att bevilja den
materiel, för hvars omhänderhafvande Kungl. Majd förklarat,
Nr 28. 58
Ang. dä
frivilliga
skytte-
väsendet.
Lördagen den 18 mars, e. m.
att det kräfves personal, men att icke bevilja personalen. Då
nu så väl utskottet som Riksdagen afvisat Kungl. Maj:ts fram¬
ställning rörande uppsättande af nya formationer, som skulle
sköta materielen, sä synes det mig också vara i full öfverens¬
stämmelse härmed, att den af Kungl. Maj:t begärda materielen
icke beviljas, och jag anhåller därför, att kammaren måtte med
afslag å såväl utskottets hemställan som Kungl. Maj:ts i ämnet
gjorda framställning bifalla den vid betänkandet fogade reser¬
vationen.
Vidare anfördes ej. Kammaren afslog utskottets hemstäl¬
lan och KuDgl. Maj:ts framställning i ämnet.
Punkterna 41:o) och 42:o).
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 43:o), angående det frivilliga skytteväsendet.
I anledning af Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning
hemställde utskottet, att Riksdagen måtte till det frivilliga skytte-
väsendets befrämjande såsom extra anslag för år 1912 anvisa
870,000 kronor, med. rätt för Kungl. Maj:t att under följande
ar använda hvad af anslaget kunde under år 1912 besparas.
Herrar Thorsson och Rtjdén hade emellertid i afgifven re¬
servation yrkat, att Riksdagen måtte afslå Kungl. Maj:ts före¬
varande framställning.
Sedan utskottets hemställan föredragits, yttrade:
Herr Thorsson: Herr talman! Då tiden är långt fram¬
skriden, så skall jag icke ingå på någon längre debatt om detta
ärende utan endast i konsekvens med hvad jag förut yttrat
yrka afslag på Kungl. Maj:ts framställning och bifall till min
reservation.
Herr Nilson i Örebro: Herr talman! Jag skall tillåta
mig att i denna punkt yrka bifall till utskottets hemställan.
Vidare anfördes ej. Efter det herr vice talmannen gifvit
propositioner å de yrkanden, som under öfverläggningen fram¬
ställts, biföll kammaren utskottets hemställan.
Punkterna 44:o)—48:o).
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 49:o).
Lades till handligarna.
Lördagen den 18 mars, e. m.
59 Nr 20.
Punkterna 50:o)—52:o).
Kammaren biföll hvad utskottet hemställt.
§ 2.
Föredrogos hvart för sig.statsutskottets utlåtanden:
nr 19, i anledning af Kung! Maj:ts proposition angående
uppförande af ett fordonsförråd vid Norrbottens regementes ka-
sernetablisement i Boden och
nr 20, i anledning af väckt motion i fråga om underlättan¬
de för officerare att uttaga remonter från kronans depåer och
nummerhästar från regementen.
Kammaren biföll hvad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.
§ 3.
Statsutskottets utlåtande, nr 21, i anledning af väckta mo¬
tioner angående förstärkande af befästningsanläggningarna vid
Tingstäde på Gottland, föredrogs häruppå; och yttrade därvid
Herr Svallingson: Herr talman! Majoriteten af statsut¬
skottet har underkänt befogenheten af den väckta motionen, och
som skäl därför anfört, att motiveringen icke vore tillräckligt
bärkraftig.
Till en början ber jag att få näpma, att vi reservanter i ut¬
skottet yrkat bifall till motionen. Då Första kammaren i dag
behandlade denna fråga, så visade det sig, att denna kammare
efter debatt, men utan votering godkände motionen. Då samt¬
liga öfriga utskottsledamöter från denna kammare afstyrkt mo¬
tionen, så kan det icke falla mig in att vid detta tillfälle göra
ett yrkande, motsatt den af denna kammares öfriga utskottsle¬
damöter uttalade meningen. Jag kommer alltså icke att göra
något yrkande, men jag vill vid detta tillfälle uttala mitt er¬
kännande för den motivering, som utskottet ägnat motionen.
Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.
§ 4.
Efter föredragning hvart för sig blefvo härefter af kamma¬
ren godkända statsutskottets utlåtanden:
nr 22, i anledning af väckt motion angående utredning i
fråga om försäljning af vissa delar af det s. k. Järfvafältet invid
Stockholm m. m. och
nr 23, angående Kungl. Maj:ts proposition i fråga om för¬
säljning af Skånska dragonregementets gamla kasernetablisse¬
mang med tillhörande tomt , i Ystad.
Ang. be-
fästnings-
anlägg-
ningarna
vid Ting¬
städe.
60
Lördagen den 18 mars, e. m.
§ 5.
Föredrogos hvart för sig och godkändes lagutskottets ut¬
låtanden:
nr 19, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse
af 14 kap. 22 § strafflagen och
nr 20 i anledning af väckta motioner om skrifvelse till
Kungl. Maj:t angående beredande af en bättre rättslig ställning
åt utom äktenskapet födda barn och deras mödrar.
§ 6.
Herr Nilsson i Linnås aflämnade en motion i anledning af
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 med förslag till lag om ändrad
lydelse af vissa paragrafer i värnpliktslagen den 14 juni 1901.
Denna motion, som erhöll ordningsnumret 337, bordlädes.
§ 7.
Till bordläggning anmäldes:
statsutskottets utlåtanden och memorial:
nr 24, i anledning af väckta motioner angående åtgärder,
afsedda att åstadkomma en minskning i utgifterna för landt-
och sjöförsvaret,
nr 25, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
pensionsunderlag för innehafvaren af de med hvarandra förenade
befattningarna såsom öfverläkare vid Stockholms hospital och
professor i psykiatri vid karolinska medico-kirurgiska institutet,
jämte en i ämnet väckt motion,
nr 26, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
konserveringsarbeten för Källa ödekyrka,
nr 27, i anledning af kamrarnas återremiss af den i utskot¬
tets utlåtande nr 2, angående regleringen af utgifterna under
riksstatens andra hufvudtitel, intagna punkten 25, i fråga om
statens uppfostringsanstalt å Bona och
nr 28, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning angående grunderna och sättet för markegångs-
prisens bestämmande;
bevillningsutskottets betänkande, nr 10, i anledning af
Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad lydelse af 6 § i för¬
ordningen angående försäljning af brännvin den 9 juni 1905;
lagutskottets utlåtanden:
nr 21, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition nr 2
med förslag till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i
värnpliktslagen den 14 juni 1901, dels ock i samband därmed
stående motioner,
nr 22, i anledning af väckt motion om lindring i värnplik¬
ten för den, af hvars arbetsförtjänst hans hustru och barn äro
för sitt uppehälle beroende och
Lördagen den 18 mars, e. in.
61
nr 23, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kung].
Maj:t angående beredande af tillfälle för värnpliktige, som af
samvetsbetänkligheter - anse sig förhindrade deltaga i militär
tjänstgöring, att i stället utföra annat arbete för statens räkning;
jordbruksutskottets utlåtande, nr 58, i anledning af väckt
motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående förbud för kö¬
pare af skogsegendomar att före utgången af viss tid utan utsy¬
ning afverka skog utöfver husbehof; «
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande, nr
6, rörande herr Olofssons motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t
angående inrättande af ett permanent penninglotteri; och
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande, nr
6, med anledning af Första kammarens beslut om skrifvelse till
Kungl. Maj:t angående publicerande af en fortlöpande öfversikt
af den ekonomiska situationen.
§ 8.
Justerades protokollsutdrag.
§ 9.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr Ekman i Mogård under 2 dagar f. o. m. den 23 mars,
» Larsson i Gallstad » 5 » » » 20 »
och » Anderson i Arvika » 2 » » » 20 » .
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 11,56 e. m.
In fidem
Per Cronvall.
Stockholm 1911, Tryckeri A.-B. Skandia.